21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/1

RÅDETS BESLUT nr 376/2014/EU

av den 12 juni 2014

om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställs och konsumeras där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställs och konsumeras där

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 349,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets beslut 2009/831/EG (1), som antogs på grundval av artikel 299.2 i EG-fördraget (nu artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)), fick Portugal tillstånd att till och med den 31 december 2013 tillämpa en nedsatt punktskattesats i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställdes och konsumerades där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställdes och konsumerades där vilken fick vara lägre än minimipunktskattesatsen för alkohol enligt direktiv 92/84/EEG (2) men inte mer än 75 % lägre än den normala nationella punktskatten för alkohol.

(2)

De portugisiska myndigheterna begärde den 30 juli 2013 att kommissionen skulle lägga fram ett förslag till rådsbeslut om förlängning av beslut 2009/831/EG på samma villkor till och med den 31 december 2020. Denna begäran ändrades den 19 november 2013 när Portugal begärde en förlängning av beslut 2009/831/EG med sex månader till och med den 30 juni 2014 – så att beslutet upphör att gälla samtidigt som de nuvarande riktlinjerna för statligt regionalstöd upphör att gälla – och ett nytt tillstånd att tillämpa en nedsatt punktskattesats, under perioden 1 juli 2014–31 december 2020.

(3)	För att undvika att äventyra de berörda yttersta randområdenas utveckling är det berättigat att bevilja ett nytt tillstånd. Med hänsyn till svårigheterna att exportera de berörda produkterna är de regionala marknaderna den enda avsättningsmöjligheten.

(4)

I de autonoma regionerna Madeira och Azorerna är råvaror från jordbruket dyrare än under normala produktionsvillkor, till följd av jordbruksföretagens ringa storlek, fragmenterade karaktär och låga grad av mekanisering. Vad beträffar Madeira är dessutom produktionsvolymen från bearbetning av sockerrör lägre än i andra yttersta randområden, till följd av terrängförhållanden, klimat, jordmån och hantverksmässig produktion. Transporten till öarna av vissa råvaror och förpackningsmaterial som inte produceras lokalt medför extrakostnader, jämfört med att transportera enbart den färdiga produkten. Vad beträffar Azorerna är ökaraktären dubbel, eftersom öarna är spridda över ett stort område. Transport och installering av utrustning i dessa avlägsna öregioner medför också extrakostnader. Detsamma gäller vissa nödvändiga resor och transporter till fastlandet. Extrakostnader uppstår också för lagring av de färdiga produkterna, eftersom den lokala konsumtionen inte förbrukar produkterna så snart de är färdiga utan sträcker sig över hela året. De regionala marknadernas ringa storlek höjer kostnaderna per enhet på olika sätt, särskilt genom det ogynnsamma förhållandet mellan fasta kostnader och produktionsvolym, både i fråga om utrustning och åtgärder för att uppfylla miljönormer. Romproducenter i Madeira måste behandla avfall från bearbetning av sockerrör, medan producenter i andra regioner kan återvinna detta avfall. Regionernas producenter bär också sådana extrakostnader som bärs generellt av de lokala ekonomierna, i synnerhet högre arbetskrafts- och energikostnader.

(5)

De utförliga beräkningarna i den rapport som avses i artikel 4 i beslut 2009/831/EG visar att en nedsättning av punktskatten med 75 % inte helt och hållet utjämnar den konkurrensnackdel som destillerade alkoholdrycker som framställs i Madeira och Azorerna har på grund av högre framställnings- och saluföringskostnader. Det bör därför även fortsättningsvis ges tillstånd för en nedsättning av punktskatten till den begärda nivån.

(6)	En noggrann undersökning av situationen bekräftar att det är nödvändigt att tillmötesgå Portugals begäran, för att säkerställa att alkoholindustrin bevaras i de berörda yttersta randområdena.

(7)	Eftersom skatteförmånen begränsas till konsumtion i de berörda regionerna och inte går utöver vad som krävs för att uppväga extrakostnaderna och eftersom de berörda produktionsvolymerna är blygsamma, undergräver åtgärden inte integriteten och sammanhanget hos unionens rättsordning.

(8)	Det bör ställas krav på en halvtidsrapport så att kommissionen kan bedöma om villkoren för beviljandet av det undantag som avses ovan fortfarande är uppfyllda.

(9)	Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom undantag från artikel 110 i EUF-fördraget ges Portugal härmed tillstånd att tillämpa en punktskattesats som är lägre än den fulla skattesats för alkohol som fastställs i artikel 3 i rådets direktiv 92/84/EEG i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställs och konsumeras där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställs och konsumeras där.

Artikel 2

Det undantag som avses i artikel 1 ska endast omfatta följande produkter:

I Madeira

a)	Rom enligt definitionen i kategori 1 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (3) med den geografiska beteckningen ”Rum da Madeira” i kategori 1 i bilaga III till förordningen.

b)	Likör och ”Crème de” enligt definitionen i kategori 32 respektive 33 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 framställd av regionala frukter eller växter.

I Azorerna

a)	Likör och ”Crème de” enligt definitionen i kategori 32 respektive 33 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 framställd av regionala frukter eller råvaror.

b)	Eau-de-vie framställd av vin eller druvrester med de egenskaper som anges i kategorierna 4 och 6 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008.

Artikel 3

Den nedsatta punktskattesatsen för de produkter som avses i artikel 1 får vara lägre än den minimipunktskattesats för alkohol som fastställs i direktiv 92/84/EEG men inte mer än 75 % lägre än den normala nationella punktskatten för alkohol.

Artikel 4

Senast den 30 september 2017 ska Portugal skicka en rapport till kommissionen som gör det möjligt för denna att bedöma om de skäl som rättfärdigade beviljandet av den nedsatta skattesatsen fortfarande är förhanden.

Artikel 5

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 juli 2014 till och med den 31 december 2020.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Republiken Portugal.

Utfärdat i Luxemburg den 12 juni 2014.

På rådets vägnar

Y. MANIATIS

Ordförande

(1) Rådets beslut 2009/831/EG av den 10 november 2009 om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställs och konsumeras där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställs och konsumeras där (EUT L 297, 13/11/2009, s. 9).

(2) Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31/10/1992, s. 29).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/4

RÅDETS BESLUT nr 377/2014/EU

av den 12 juni 2014

om AIEM-skatten som är tillämplig på Kanarieöarna

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 349,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de yttersta randområdena, vilken förvärras av deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, besluta om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur fördragen ska tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken.

(2)

Det bör därför beslutas om specifika åtgärder för att fastställa villkoren för hur EUF-fördraget ska tillämpas beträffande dessa områden. Sådana åtgärder ska beaktande dessa områdens särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken.

(3)	Dent största olägenheten för Kanarieöarna är att deras ekonomi är kraftigt beroende av tjänstesektorn, särskilt turismnäringen, i kombination med att industriproduktionen är en liten andel av öarnas BNP.

(4)

För det andra har det konstaterats att öarnas isolering försvårar den fria rörligheten för personer, varor och tjänster. Beroendet av vissa transportmedel, flyg- och sjötransporter, förstärks av att det är transportmedel för vilka liberaliseringen är ofullständig. Vidare är produktionskostnaderna högre eftersom det rör sig om transportmedel som är mindre effektiva och är dyrare än vägtransporter eller järnvägstransporter.

(5)	Öarnas isolering leder även till högre produktionskostnader vilket förklaras av råvaru- och energiberoendet, behovet av lagerhållning och svårigheterna i fråga om tillförseln av produktionsutrustning.

(6)	Marknadens begränsade storlek och den låga exportverksamheten, ögruppens geografiska splittring, samt skyldigheten att bibehålla diversifierade produktionsserier med små volymer för att tillgodose behoven på en liten marknad begränsar möjligheterna att uppnå skalfördelar i produktionen.

(7)

Det är ofta svårare eller mer kostsamt för företag att få underhållstjänster och andra specialisttjänster utförda, att finna lämpliga utbildningar för ledare och tekniker och att lägga ut tillverkning på underleverantörer, eller att främja expansion på marknader utanför Kanarieöarna. Begränsningarna i urvalet i fråga om distributionssätt leder till att företag håller för stora lager.

(8)

På miljöområdet ger bortskaffandet av industriavfall och reningen av giftigt avfall upphov till högre miljökostnader. Dessa kostnader förklaras av att det saknas återvinningsanläggningar, utom för vissa produkter, och att avfall måste transporteras till fastlandet och att giftigt avfall måste behandlas på annan plats än på Kanarieöarna.

(9)	Med beaktande av det som anges ovan och av de spanska myndigheternas begäran till kommissionen av den 4 mars 2013 bör bemyndigandet om tillämpningen av en skatt på produkter upptagna i en förteckning, för vilka undantag för lokalt tillverkade produkter kan beviljas, förlängas.

(10)

Genom rådets beslut 2002/546/EG (1), som antogs på grundval av artikel 299.2 i EG-fördraget, bemyndigades Spanien ursprungligen att till och med den 31 december 2011 tillämpa undantag från eller nedsättning av skatten Arbitrio sobre las Importaciones y Entregas de Mercancías en las Islas Canarias (nedan kallad AIEM-skatten) på vissa produkter som framställts på Kanarieöarna. I bilagan till beslutet finns en förteckning över de produkter på vilka undantag eller nedsättning får tillämpas. Skillnaden mellan den skattesats som tillämpas på lokalt framställda produkter och den skattesats som tillämpas på andra produkter får, beroende på vilken produkt det rör sig om, inte överstiga 5, 15 eller 25 procentenheter.

(11)	Genom rådets beslut nr 895/2011/EU (2) förlängdes tillämpningsperioden för beslut 2002/546/EG till och med den 31 december 2013.

(12)	Genom rådets beslut nr 1413/2013/EU (3) förlängdes tillämpningsperioden för beslut 2002/546/EG vidare till och med den 30 juni 2014.

(13)	AIEM-skatten bidrar till uppnåendet av målen autonom utveckling av Kanarieöarnas industriproduktionssektorer och diversifiering av öarnas ekonomi.

(14)	Det högsta undantag som kan tillämpas för industriprodukterna i fråga varierar mellan 5 % och 15 %, beroende på sektor och produkt.

(15)

Det högsta undantag som gäller för tobaksprodukter är dock högre, eftersom tobakssektorn utgör ett särfall. Tobaksindustrin på Kanarieöarna, som tidigare kännetecknades av en stor uppgång, har under ett antal år gått tillbaka kraftigt. De traditionella olägenheter av ökaraktär som beskrivits ovan ligger självfallet till grund för nedgången i den lokala tobaksproduktionen på Kanarieöarna. Det finns skäl att behålla ett betydande undantag för tobaksprodukter. Undantaget från beskattning står i direkt samband med målet att bibehålla produktionsverksamhet på Kanarieöarna.

(16)

Målet att understödja Kanarieöarnas ekonomiska och sociala utveckling bekräftas på nationell nivå i de krav som är förbundna med skattens syfte och med allokeringen av de intäkter som skatten genererar. Inlemmandet av intäkterna från skatten i Kanarieöarnas ekonomiska och fiskala systems resurser och allokeringen av intäkterna för en strategi för Kanarieöarnas ekonomiska och sociala utveckling som bidrar till att främja lokala verksamheter utgör rättsliga skyldigheter.

(17)

Undantagen från eller nedsättningarna av AIEM-skatten bör gälla under sex och ett halvt år. Det är dock nödvändigt att utvärdera resultatet av sådana undantag eller nedsättningar. De spanska myndigheterna bör därför senast den 30 september 2017 lägga fram en rapport för kommissionen om tillämpningen av undantagen från eller nedsättningarna av AIEM-skatten, för kontroll, med beaktande av de svårigheter som påverkar de yttersta randområdena, av verkningarna av de åtgärder som vidtagits och åtgärdernas bidrag till främjandet eller bibehållandet av lokala ekonomiska verksamheter. På denna grundval kommer tillämpningsområdet för de beviljade undantagen enligt unionsnormerna vid behov att ses över.

(18)	Den skatteförmån som ges genom AIEM-skatten måste förbli proportionell, för att inte undergräva integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inbegripet politiken för konkurrens på den inre marknaden och för statligt stöd.

(19)	Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Genom undantag från artiklarna 28, 30 och 110 i EUF-fördraget ska de spanska myndigheterna bemyndigas att till och med den 31 december 2020 på sådana produkter som tas upp i bilagan och framställs på Kanarieöarna tillämpa totalt undantag från eller partiell nedsättning av den skatt som betecknas Arbitrio sobre las Importaciones y Entregas de Mercancías en las Islas Canarias (nedan kallad AIEM-skatten). Dessa undantag eller nedsättningar måste ingå som en del av strategin för Kanarieöarnas ekonomiska och sociala utveckling och bidra till att främja lokala verksamheter.

2. Tillämpningen av de totala undantagen eller nedsättningarna som avses i punkt 1 får inte leda till skillnader som överstiger

a)	5 % för de produkter som tas upp i avsnitt A i bilagan,

b)	10 % för de produkter som tas upp i avsnitt B i bilagan,

c)	15 % för de produkter som tas upp i avsnitt C i bilagan,

d)	25 % för de produkter som tas upp i avsnitt D i bilagan. När det gäller cigaretter får de spanska myndigheterna dock fastställa en minimiskatt på 18 EUR per 1 000 cigaretter som gäller enbart om den AIEM-skatt som följer av tillämpningen av de allmänna beskattningstyperna är lägre än det beloppet.

Artikel 2

De spanska myndigheterna ska senast den 30 september 2017 lägga fram en rapport för kommissionen om tillämpningen av de åtgärder som avses i artikel 1, för kontroll, med beaktande av de svårigheter som påverkar de yttersta randområdena, av verkningarna av de åtgärder som vidtagits och åtgärdernas bidrag till främjandet eller bibehållandet av lokala ekonomiska verksamheter.

På denna grundval ska kommissionen lägga fram en rapport för rådet med en fullständig ekonomisk och social analys och, där så är lämpligt, ett förslag om anpassning av bestämmelserna i detta beslut.

Artikel 3

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 juli 2014.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Luxemburg den 12 juni 2014.

På rådets vägnar

Y. MANIATIS

Ordförande

(1) Rådets beslut 2002/546/EG av den 20 juni om den ordning rörande AIEM-skatt som är tillämplig på Kanarieöarna (EGT L 179, 9.7.2002, s. 22).

(2) Rådets beslut nr 895/2011/EU av den 19 december 2011 om ändring av beslut 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningstid (EUT L 345, 29.12.2011, s. 17).

(3) Rådets beslut nr 1413/2013/EU av den 17 december 2013 om ändring av beslut 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningsperiod (EUT L 353, 28.12.2013, s. 13).

BILAGA

A. Förteckning över de produkter som avses i artikel 1.2 a, enligt klassificeringen i gemensamma tulltaxan

Jordbruks- och fiskeriprodukter:

0207 11 /0207 13

Mineralprodukter:

2516 90 00 00/6801 /6802

Byggnadsmaterial:

3816 /3824 40 00 00/3824 50 /3824 90 45 00/3824 90 70 00/3824 90 97 99/6809

Kemikalier:

2804 30 00 00/2804 40 00 00/3105 20 90 00/3208 /3209 /3210 /3212 90 00 00/3213 /3214 /3304 99 00 00/3925 90 80 00/3401 /3402 /3406 /3814 00 90 /3923 90 00 00/4012 11 00 /4012 12 00 /4012 13 /4012 19

Metallbearbetningsprodukter:

7604 /7608

Livsmedelsprodukter:

0210 12 11 00/0210 12 19 00/0210 19 40 00/0210 19 81 /0305 41 00 /0305 43 00 90/

0901 22 00 00/1101 /1102 /1601 /1602 /1704 90 30 00/1704 90 51 00/1704 90 55 00/

1704 90 75 00/1704 90 71 00/1806 /1901 20 00 00/1901 90 91 00/1901 90 99 /

1904 10 10 /1905 /2005 20 20 /2006 00 31 00/2008 11 96 00/2008 11 98 00/2008 19 92 /

2008 19 93 /2008 19 95 /2008 19 99 /2309

Drycker:

2009 11 /2009 12 00 /2009 19 /2009 41 /2009 49 /2009 50 /2009 61 /2009 71 /2009 79 /2009 89 / 2009 90 /2201 /2202 /2204

Textil- och läderprodukter:

6112 31 /6112 41

Papper:

4818 90 90 00/4823 90 85 90

Produkter från den grafiska industrin:

4910

B. Förteckning över de produkter som avses i artikel 1.2 b, enligt klassificeringen i gemensamma tulltaxan

Jordbruks- och fiskeriprodukter:

0203 11 /0203 12 /0203 19 /0701 90 /0703

Byggnadsmaterial:

2523 29 00 00

Livsmedelsprodukter:

0210 11 11 00/0210 11 31 00/1905 /2105

Papper:

4808 /4819 /4823 90 40 00

C. Förteckning över de produkter som avses i artikel 1.2 c, enligt klassificeringen i gemensamma tulltaxan

Jordbruks- och fiskeriprodukter:

0407 21 00 00/0407 29 10 00/0407 90 10 00

Byggnadsmaterial:

2523 90 /7010

Kemikalier:

3809 91 00 /3917 21 /3917 23 /3917 32 00 /3917 33 00 /3917 39 00 /3917 40 00 /3923 10 00 /3923 21 00 /3923 30 10 /3924 10 00

Metallbearbetningsprodukter:

7309 00 /7610 10 00 00/9403 20 80 90

Livsmedelsprodukter:

0403 /0901 21 /1902 /2103 20 00 00/2103 30 /2103 90 90 /2106 90 98

Drycker:

2203 /2208 40

Textil- och läderprodukter:

6302

Papper:

4818 10 /4818 20 /4818 30 /4821

Produkter från den grafiska industrin:

4909 /4911

D. Förteckning över de produkter som avses i artikel 1.2 d, enligt klassificeringen i gemensamma tulltaxan

Tobak:

2402

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/9

RÅDETS BESLUT nr 378/2014/EU

av den 12 juni 2014

om ändring av beslut 2004/162/EG om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen, vad gäller dess giltighetstid

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 349,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets beslut 2004/162/EG (1) har Frankrike tillstånd att tillämpa befrielser från eller nedsättningar av sjötullen (octroi de mer) för de produkter som tillverkats lokalt i de franska utomeuropeiska departementen och som anges i bilagan till det beslutet. Beroende på produkt får skillnaden i beskattning mellan lokalt tillverkade produkter och övriga produkter vara högst 10, 20 eller 30 procentenheter. Dessa befrielser eller nedsättningar utgör särskilda åtgärder som syftar till att kompensera de yttersta randområdena för de särskilda begränsningar som räknas upp i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som medför ökade produktionskostnader för lokala företag och gör det svårt för deras produkter att konkurrera med likadana produkter som härrör från det franska fastlandet, de övriga medlemsstaterna eller icke-medlemsstater. Dessa befrielser eller nedsättningar av sjötullen för lokal produktion gör det möjligt att stödja upprättande, bibehållande eller utveckling av lokal produktion. I enlighet med beslut 2004/162/EG har de franska myndigheterna tillstånd att tillämpa dessa befrielser och nedsättningar till och med den 1 juli 2014.

(2)	Frankrike anser att de franska yttersta randområdenas nackdelar består och har hos Europeiska kommissionen ansökt om att få bibehålla ett differentierat beskattningssystem, snarlikt det nu gällande, från och med den 1 juli 2014 till och med den 31 december 2020.

(3)

Undersökningen av förteckningarna över de produkter, för vilka Frankrike har begärt tillämpning av en differentierad beskattning, kräver emellertid mycket arbete, som består i att för varje produkt kontrollera om det finns skäl för en differentierad beskattning och vilken skattesats som bör tillämpas. Det måste också säkerställas att en sådan differentierad beskattning inte kan få någon negativ inverkan på integriteten och sammanhanget hos unionens rättsordning, inbegripet den inre marknaden och den gemensamma politiken.

(4)

En sådan undersökning har ännu inte kunnat slutföras, eftersom det är ett stort antal produkter som ska undersökas och eftersom en stor mängd uppgifter måste samlas in, framför allt rörande kvantifiering av merkostnaderna för den lokala produktionen och rörande strukturen på marknaderna för de berörda produkterna.

(5)	Om inte ett nytt förslag antas före den 1 juli 2014 finns det risk för ett rättsligt tomrum, eftersom tillämpningen av någon som helst differentierad beskattning i de franska yttersta randområdena efter den 1 juli 2014 då inte skulle vara möjlig.

(6)	För att undersökningen av de produkter, för vilka Frankrike har begärt tillämpning av en differentierad beskattning, ska kunna avslutas och kommissionen få tid att lägga fram ett genomtänkt förslag som tar hänsyn till de många intressen som berörs, krävs en period på ytterligare sex månader.

(7)	Beslut 2004/162/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 1.1 i beslut 2004/162/EG ska datumet ”1 juli 2014” ersättas med datumet ”31 december 2014”.

Artikel 2

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 juli 2014.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Luxemburg den 12 juni 2014.

På rådets vägnar

Y. MANIATIS

Ordförande

(1) Rådets beslut 2004/162/EG av den 10 februari 2004 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen och om förlängning av giltighetstiden för beslut 89/688/EEG (EUT L 52, 21.2.2004, s. 64).

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/11

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 681/2014

av den 20 juni 2014

om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller substansen rafoxanid

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (1), särskilt artikel 14 jämförd med artikel 17,

med beaktande av Europeiska läkemedelsmyndighetens yttrande, avgivet av kommittén för veterinärmedicinska läkemedel, och

av följande skäl:

(1)

Gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (nedan kallade MRL-värden) för farmakologiskt aktiva substanser som är avsedda att i unionen användas i veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur eller i biocidprodukter som används vid djurhållning ska fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009.

(2)	Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 (2).

(3)	Rafoxanid är för närvarande upptaget i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 som en tillåten substans för muskel, fett, lever och njure från nötkreatur och får, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion.

(4)	En begäran om ett yttrande om en utvidgning av den befintliga posten för rafoxanid till att också omfatta mjölk från nötkreatur har lämnats in till Europeiska läkemedelsmyndigheten.

(5)	Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel rekommenderade att ett provisoriskt MRL-värde fastställs för rafoxanid i mjölk från nötkreatur och får och att förbudet mot att använda den substansen till djur som producerar mjölk för humankonsumtion tas bort.

(6)	Posten för rafoxanid i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras genom att det rekommenderade provisoriska MRL-värdet för mjölk från nötkreatur och får förs in och att förbudet mot att använda den substansen till djur som producerar mjölk för humankonsumtion tas bort.

(7)	Det provisoriska MRL-värdet för rafoxanid i den tabellen bör upphöra att gälla den 31 december 2015.

(8)	De berörda parterna bör medges en rimlig övergångsperiod för att vidta de åtgärder som kan krävas för att följa det nya MRL-värdet.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 19 augusti 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 152, 16.6.2009, s. 11.

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 av den 22 december 2009 om farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel (EUT L 15, 20.1.2010, s. 1).

BILAGA

I tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 ska posten för substansen rafoxanid ersättas med följande:

Farmakologiskt aktiv substans	Restmarkör	Djurslag	MRL	Målvävnader	Andra bestämmelser (i enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 470/2009)	Terapeutisk klassificering
”Rafoxanid	Rafoxanid	Nötkreatur	30 μg/kg	Muskel	Ingen uppgift	Antiparasitmedel/ Medel mot endoparasiter”
			30 μg/kg	Fett
			10 μg/kg	Lever
			40 μg/kg	Njure
		Får	100 μg/kg	Muskel
			250 μg/kg	Fett
			150 μg/kg	Lever
			150 μg/kg	Njure
		Nötkreatur, får	10 μg/kg	Mjölk	Det provisoriska MRL-värdet ska upphöra att gälla den 31 december 2015

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/14

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 682/2014

av den 20 juni 2014

om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller substansen klosantel

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europeiska läkemedelsmyndighetens yttrande, avgivet av kommittén för veterinärmedicinska läkemedel, och

av följande skäl:

(1)

(2)	Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 (2).

(3)

Klosantel är för närvarande upptaget i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 som en tillåten substans för muskel, fett, lever, njure och mjölk från nötkreatur och får. De provisoriska MRL-värden som anges för den substansen i mjölk från nötkreatur och får upphörde att gälla den 1 januari 2014.

(4)	På grundval av ytterligare uppgifter som lämnats och utvärderats rekommenderade kommittén för veterinärmedicinska läkemedel att de provisoriska MRL-värdena för klosantel i mjölk från nötkreatur och får fastställs slutgiltigt.

(5)	Posten för klosantel i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 152, 16.6.2009, s. 11.

BILAGA

I tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 ska posten för substansen klosantel ersättas med följande:

Farmakologiskt aktiv substans

Restmarkör

Djurslag

MRL

Målvävnader

Andra bestämmelser (i enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 470/2009)

Terapeutisk klassificering

”Klosantel

Klosantel

Nötkreatur

1 000 μg/kg

3 000 μg/kg

1 000 μg/kg

3 000 μg/kg

45 μg/kg

Muskel

Fett

Lever

Njure

Mjölk

Ingen uppgift

Antiparasitmedel/Medel mot endoparasiter”

Får

1 500 μg/kg

2 000 μg/kg

1 500 μg/kg

5 000 μg/kg

45 μg/kg

Muskel

Fett

Lever

Njure

Mjölk

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/17

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 683/2014

av den 20 juni 2014

om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller substansen klorsulon

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europeiska läkemedelsmyndighetens yttrande, avgivet av kommittén för veterinärmedicinska läkemedel, och

av följande skäl:

(1)

(2)	Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 (2).

(3)	Klorsulon är för närvarande upptaget i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 som en tillåten substans för muskel, lever, njure och mjölk från nötkreatur. De provisoriska MRL-värden som anges för den substansen i mjölk från nötkreatur upphörde att gälla den 1 januari 2014.

(4)	På grundval av ytterligare uppgifter som lämnats och utvärderats rekommenderade kommittén för veterinärmedicinska läkemedel att de provisoriska MRL-värdena för klorsulon i mjölk från nötkreatur fastställs slutgiltigt.

(5)	Posten för klorsulon i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 152, 16.6.2009, s. 11.

BILAGA

I tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 ska posten för substansen klorsulon ersättas med följande:

Farmakologiskt aktiv substans	Restmarkör	Djurslag	MRL	Målvävnader	Andra bestämmelser (i enlighet med artikel 14.7 i förordning (EG) nr 470/2009)	Terapeutisk klassificering
”Klorsulon	Klorsulon	Nötkreatur	35 μg/kg	Muskel	Ingen uppgift	Antiparasitmedel/Medel mot endoparasiter”
			100 μg/kg	Lever
			200 μg/kg	Njure
			16 μg/kg	Mjölk

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/20

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 684/2014

av den 20 juni 2014

om godkännande av kantaxantin som fodertillsats för avelshöns (innehavare av godkännandet: DSM Nutritional products Ltd)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)	En ansökan om godkännande av kantaxantin har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan har bifogats de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)	Ansökan rör godkännande av kantaxantinpreparat som fodertillsats för avelshöns i kategorin ”zootekniska tillsatser”.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 12 december 2012 (2) att kantaxantinpreparatet under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att preparatet kan stabilisera reproduktionsförmågan hos avelshöns. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)	Bedömningen av kantaxantinpreparatet visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande

Det preparat i kategorin ”zootekniska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”andra zootekniska tillsatser” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2) The EFSA Journal, vol. 11(2013):1, artikelnr 3047.

BILAGA

Tillsatsens identifikationsnummer

Namn på innehavaren av godkännandet

Tillsats

Sammansättning, kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

Högsta tillåtna restmängder i berörda livsmedel av animaliskt ursprung

mg aktiv substans/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Kategori: zootekniska tillsatser. Funktionell grupp: andra zootekniska tillsatser (stabilisering av reproduktionsförmågan).

4d161g

DSM Nutritional products Ltd, företrädd av DSM Nutritional Products Sp. Z.o.o.

Kantaxantin

Tillsatsens sammansättning

Preparat som innehåller minst:

10 % kantaxantin

≤ 2,2 % etoxikin

diklormetan: ≤ 10 mg/kg tillsats

Beskrivning av den aktiva substansen

Kantaxantin

C40H52O2

CAS-nr: 514-78-3

Innehåll: Minst 96 %

Framställd genom kemisk syntes

Analysmetod (1)

—	Bestämning av kantaxantin i fodertillsatsen: spektrofotometri (426 nm)

—	Bestämning av kantaxantin i förblandningar och foder: Normalfas-HPLC (vätskekromatografi) med VIS-detektering (NP-HPLC-VIS, 466 nm)

Avelshöns

—

1.	Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringsvillkor och stabilitet vid värmebehandling.

2.	Blandningen av olika källor av kantaxantin får inte överstiga 6 mg kantaxantin/kg helfoder

3.	Det är tillåtet att blanda kantaxantinpreparatet med andra karotenoider, förutsatt att den totala koncentrationen av blandningen inte överstiger 80 mg/kg helfoder.

4.	Användarsäkerhet: Andningsskydd, skyddsglasögon och handskar bör användas vid hanteringen.

10 juli 2024

15 mg kantaxantin/kg lever (våt vävnad) och 2,5 mg kantaxantin/kg skinn/fettvävnad (våt vävnad)

(1) Närmare information om analysmetoderna finns på webbplatsen för Europeiska unionens referenslaboratorium för fodertillsatser på webbadress: www.irmm.jrc.be/eurl-feed-additives

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/23

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 685/2014

av den 20 juni 2014

om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 och av bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 vad gäller polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer i kosttillskott i fast form

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (1), särskilt artiklarna 10.3 och 14,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (2), särskilt artikel 7.5, och

av följande skäl:

(1)	I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen.

(2)	I kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 (3) fastställs specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(3)	Dessa förteckningar får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008, antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan.

(4)

Den 13 september 2011 lämnades det in en ansökan om godkännande av användningen av polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer (nedan kallad PVA-PEG-ymp-sampolymer) som vattenhaltigt filmdrageringsmedel med omedelbar frisättning i kosttillskott. Ansökan delgavs därefter medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(5)	Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har bedömt säkerheten hos PVA-PEG-ymp-sampolymer som livsmedelstillsats och konstaterade att användningen av ämnet som filmdrageringsmedel i kosttillskott inte medför några risker vid föreslagen användning (4).

(6)

PVA-PEG-ymp-sampolymer är avsedd att användas som vattenhaltigt filmdrageringsmedel med omedelbar frisättning i kosttillskott. Den skyddar mot oangenäm smak eller lukt, förbättrar produktens utseende, gör tabletter lättare att svälja, ger dem ett karaktäristiskt utseende och skyddar känsliga aktiva substanser. Ämnet kännetecknas av att det är extremt flexibelt, har låg viskositet och löses snabbt i sura, neutrala och alkaliska vattenhaltiga medier. Användningen av PVA-PEG-ymp-sampolymer som ytbehandlingsmedel i kosttillskott i fast form bör därför godkännas och livsmedelstillsatsen tilldelas E-numret E 1209.

(7)	Specifikationerna för PVA-PEG-ymp-sampolymer bör införas i förordning (EU) nr 231/2012 när ämnet införs i unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 för första gången.

(8)	Förordningarna (EG) nr 1333/2008 och (EU) nr 231/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

Artikel 2

Bilagan till förordning (EU) nr 231/2012 ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 354, 31.12.2008, s. 16.

(2) EUT L 354, 31.12.2008, s. 1.

(3) Kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 av den 9 mars 2012 om fastställande av specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 (EUT L 83, 22.3.2012, s. 1).

(4) The EFSA Journal, 11(2013):8, artikelnr 3303.

BILAGA I

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 ska ändras på följande sätt:

I del B punkt 3, ”Andra tillsatser än färgämnen och sötningsmedel”, ska följande post införas efter posten för livsmedelstillsats E 1208 polyvinylpyrrolidon-vinylacetatsampolymer:

”E 1209

Polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer”

I del E i livsmedelskategori 17.1, ”Kosttillskott i fast form, inklusive kapslar, tabletter och liknande, dock inte i tuggbar form”, ska följande post införas efter posten för livsmedelstillsats E 1208:

”E 1209

Polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer

100 000 ”

BILAGA II

I bilagan till förordning (EU) nr 231/2012 ska följande införas efter uppgifterna för E 1208 (Polyvinylpyrrolidon-vinylacetatsampolymer):

”E 1209 POLYVINYLALKOHOL – POLYETYLENGLYKOL-YMP-SAMPOLYMER

Synonymer	Macrogol-poly(vinylalkohol)-ympad sampolymer; poly(etan-1,2-diol-ymp-etanol); etenol, polymer med oxiran, ympad; oxiran, polymer med etanol, ympad; etylenoxid-vinylalkohol-ymp-sampolymer
Definition	Polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer är en syntetisk sampolymer som består av ca 75 % PVA-enheter och 25 % PEG-enheter.
CAS-nr	96734-39-3
Kemiskt namn	Polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer
Kemisk formel
Genomsnittlig molekylvikt	40 000 –50 000 g/mol
Beskrivning	Vitt till svagt gult pulver
Identifiering
Löslighet	Lättlösligt i vatten, utspädda syror och utspädda alkalihydroxidlösningar. Praktiskt taget olösligt i etanol, ättiksyra, aceton och kloroform.
Infrarött absorptionsspektrum	Måste uppfylla kraven
pH	5,0–8,0
Renhetsgrad
Estervärde	10–75 mg KOH/g
Dynamisk viskositet	50–250 mPa·s
Viktförlust vid torkning	Högst 5 %
Sulfataska	Högst 2 %
Vinylacetat	Högst 20 mg/kg
Ättiksyra/acetat totalt	Högst 1,5 %
Etylenglykol	Högst 50 mg/kg
Dietylenglykol	Högst 50 mg/kg
1,4-Dioxan	Högst 10 mg/kg
Etylenoxid	Högst 0,2 mg/kg
Arsenik	Högst 3 mg/kg
Bly	Högst 1 mg/kg
Kvicksilver	Högst 1 mg/kg
Kadmium	Högst 1 mg/kg”

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/27

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 686/2014

av den 20 juni 2014

om ändring av förordningarna (EG) nr 983/2009 och (EU) nr 384/2010 vad gäller villkoren för användning av vissa hälsopåståenden om växtsteroler och växtstanoler och den LDL-kolesterolsänkande effekten i blodet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (1), särskilt artikel 17.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1924/2006 ska ansökningar om godkännande av hälsopåståenden sändas till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat. Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra ansökningarna till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), nedan kallad myndigheten. Myndigheten ska avge ett yttrande om hälsopåståendet och vidarebefordra det till kommissionen, som med beaktande av yttrandet ska besluta huruvida hälsopåståendet ska godkännas.

(2)	I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 kan ett positivt yttrande om godkännande av ett hälsopåstående inbegripa särskilda villkor för användning av påståendet.

(3)

Ett godkännande av ett hälsopåstående kan ändras på begäran av sökanden eller användaren i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 eller efter ett yttrande som myndigheten utfärdat på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller av kommissionen i enlighet med artikel 19.2 i förordning (EG) nr 1924/2006.

(4)

Efter det att myndigheten på begäran av kommissionen och en liknande begäran från Frankrike avgett ett yttrande om möjligheten att ange en kvantitativ effekt i hälsopåståenden om växtsteroler/växtstanolestrar och den LDL-kolesterolsänkande effekten i blodet (frågorna nr EFSA-Q-2009-00530 och Q-2009-00718) (2) ändrade kommissionen genom förordning (EU) nr 376/2010 (3) de villkor för användning av två hälsopåståenden om växtsteroler och växtstanolestrar och den kolesterolsänkande effekten i blodet som hade fastställts i kommissionens förordning (EG) nr 983/2009 (4), genom att ange en kvantitativ effekt. På grundval av samma yttrande från myndigheten godkände kommissionen dessutom genom förordning (EU) nr 384/2010 (5) ett hälsopåstående om växtsteroler/växtstanolestrar och sänkning av halten av LDL-kolesterol i blodet och fastställde villkor för användning vad gäller den kvantitativa effekt som anges.

(5)

Efter en ansökan från Raisio Nutrition Ltd, inlämnad enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006, skulle myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om växtsteroler och växtstanolestrar och sänkning av halten av LDL-kolesterol i blodet (fråga nr EFSA-Q-2011-00851) (6). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Ett dagligt intag på 3 g växtstanoler i form av estrar har visat sig sänka kolesterolhalten i blodet med 12 %. En hög kolesterolhalt är en riskfaktor för utveckling av kranskärlssjukdomar.” Sökanden begärde vidare att det skulle anges att det tar minst en till två veckor att uppnå effekten, och att påståenden skulle tillåtas om fler livsmedel, inklusive gula bredbara fetter, mejeriprodukter, ost, rågbröd, havremjöl, fermenterade sojamjölkbaserade produkter (yoghurtliknande produkter som äts med sked eller är drickbara) och havrebaserade mjölkdrycker.

(6)

På grundval av de uppgifter som hade lagts fram konstaterade myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 16 maj 2012, att ett dagligt intag på 3 g (intervallet 2,7–3,3 g) av växtstanolestrar sänker halten LDL-kolesterol i blodet med 11,4 % (konfidensintervall 95 %: 9,8–13,0) och att det tar minst två till tre veckor för att växtstanolestrar ska ge maximal effekt när det gäller att sänka halten av LDL-kolesterol i blodet. Dessutom konstaterade myndigheten att även om det konsekvent har visat sig att växtstanolestrar som tillsätts livsmedel som margarinliknande fetter, majonnäs, salladsdressingar och mejeriprodukter som mjölk, yoghurt, inklusive yoghurt med låg fetthalt, och ost sänker halten av LDL-kolesterol i blodet, så är inte omfattningen av den kolesterolsänkande effekten av växtstanoler tillsatta i andra typer av livsmedel lika väl fastslagen.

(7)

Unilever plc och Unilever NV har i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1924/2006 lämnat in en ansökan om ändring av villkoren för användning av hälsopåståenden om växtsteroler och växtstanoler och sänkning av halten LDL-kolesterol i blodet (fråga nr EFSA-Q-2011-01241) (7). Ändringen gäller hur mycket ett dagligt intag på 1,5–3 g växtsteroler och växtstanoler sänker halten LDL-kolesterol i blodet (7–12 %). Sökanden begärde också att det skulle anges att det tar minst en till två veckor innan effekten uppnås.

(8)

På grundval av de uppgifter som hade lagts fram konstaterade myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 16 maj 2012, att ett dagligt intag på 3 g (intervallet 2,6–3,4 g) av växtsteroler och växtstanolestrar sänker halten av LDL-kolesterol i blodet med 11,3 % (konfidensintervall 95 %: 10,0–12,5) och att det tar minst två till tre veckor för att uppnå maximal effekt av växtsteroler och växtstanoler på halten av LDL-kolesterol i blodet. Myndigheten noterade också i sin bedömning att ett dagligt intag på 1,5–3 g växtsteroler och växtstanoler har en liknande effekt när det gäller att sänka halten av LDL-kolesterol i blodet.

(9)

Enligt de villkor för användning av de godkända hälsopåståendena om växtsteroler, växtstanolestrar och växtsteroler/växtstanolestrar som fastställs i förordningarna (EG) nr 983/2009 och (EU) nr 384/2010 får man endast hänvisa till hur stor effekt dessa ämnen har på kolesterolhalten på livsmedel inom vissa kategorier. När effekten på kolesterolhalten anges, måste konsumenterna enligt villkoren informeras om att ett dagligt intag på 1,5–2,4 g växtsteroler och/eller växtstanolestrar sänker halten av LDL-kolesterol i blodet med 7–10 % inom två till tre veckor. Eftersom det finns nya belägg för att högre intag på upp till 3 g av dessa ämnen ger en större effekt, måste villkoren för användning ändras vad gäller informationen till konsumenterna om hur stor effekten är och hur stort dagligt intag som krävs, med beaktande av myndighetens vetenskapliga yttranden.

(10)

För att säkerställa att de påståenden som godkänts genom förordningarna (EG) nr 983/2009 och (EU) nr 384/2010 inte förvirrar eller vilseleder konsumenterna, bör de villkor för användning som rör information till konsumenterna om hur stor den kolesterolsänkande effekten är vara enhetliga. Eftersom ett dagligt intag på 1,5–3 g växtsteroler och växtstanoler har en liknande effekt bör storleken på den effekt som anges vara den samma för växtsteroler, växtstanolestrar och växtsteroler/växtstanolestrar. I kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (8) fastställs att intag av mer än 3 g växtsteroler och växtstanoler bör undvikas. Därför bör endast intagsintervall på upp till 3 g anges i villkoren för användning.

(11)	Förordningarna (EG) nr 983/2009 och (EU) nr 384/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)	De synpunkter som sökandena och allmänheten lämnat in till kommissionen enligt artikel 16.6 i förordning (EG) nr 1924/2006 har beaktats vid fastställandet av åtgärderna i den här förordningen.

(13)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 983/2009

Bilaga I till förordning (EG) nr 983/2009 ska ändras på följande sätt:

Den första posten (om hälsopåståendet ”Växtsteroler har visat sig sänka/reducera kolesterolhalten i blodet. En hög kolesterolhalt är en riskfaktor för kranskärlssjukdom.”) ska ändras på följande sätt:

Texten i den femte kolumnen (Villkor för användning av påståendet) ska ersättas med följande:

”Information till konsumenten om att den gynnsamma effekten uppnås vid ett dagligt intag på 1,5–3 g växtsteroler. Effektens omfattning får anges endast för livsmedel inom följande kategorier: gula bredbara fetter, mejeriprodukter, majonnäs och salladsdressingar. När effektens omfattning anges, måste konsumenten meddelas intervallet ’7–10 %’ för livsmedel som ger ett dagligt intag på 1,5–2,4 g växtsteroler eller intervallet ’10–12,5 %’ för livsmedel som ger ett dagligt intag på 2,5–3 g växtsteroler och den tid det tar att uppnå effekten, dvs. ’inom 2–3 veckor’.”

b)	Texten i den sjunde kolumnen (Efsa-yttrande) ska ersättas med följande: ”Q-2008-085 Q-2009-00530 och Q-2009-00718 Q-2011-01241”.

Den andra posten (om hälsopåståendet Växtstanolestrar har visat sig sänka/reducera kolesterolhalten i blodet. En hög kolesterolhalt är en riskfaktor för kranskärlssjukdom.") ska ändras på följande sätt:

Texten i den femte kolumnen (Villkor för användning av påståendet) ska ersättas med följande:

”Information till konsumenten om att den gynnsamma effekten uppnås vid ett dagligt intag på 1,5–3 g växtstanoler. Effektens omfattning får anges endast för livsmedel inom följande kategorier: gula bredbara fetter, mejeriprodukter, majonnäs och salladsdressingar. När effektens omfattning anges, måste konsumenten meddelas intervallet ’7–10 %’ för livsmedel som ger ett dagligt intag på 1,5–2,4 g växtsteroler eller intervallet ’10–12,5 %’ för livsmedel som ger ett dagligt intag på 2,5–3 g växtsteroler och den tid det tar att uppnå effekten, dvs. ’inom 2–3 veckor’.”

b)	Texten i den sjunde kolumnen (Efsa-yttrande) ska ersättas med följande: ”Q-2008-118 Q-2009-00530 och Q-2009-00718 Q-2011-00851 Q-2011-01241”.

Artikel 2

Ändringar av förordning (EU) nr 384/2010

Den första posten i bilaga I till förordning (EU) nr 384/2010 (om hälsopåståendet ” Växtsteroler och växtstanolestrar har visat sig sänka/reducera kolesterolhalten i blodet. En hög kolesterolhalt är en riskfaktor för kranskärlssjukdom.”) ska ändras på följande sätt:

Texten i den femte kolumnen (Villkor för användning av påståendet) ska ersättas med följande:

”Information till konsumenten om att den gynnsamma effekten uppnås vid ett dagligt intag på 1,5–3 g växtsteroler/stanoler. Effektens omfattning får anges endast för livsmedel inom följande kategorier: gula bredbara fetter, mejeriprodukter, majonnäs och salladsdressingar. När effektens omfattning anges, måste konsumenten meddelas intervallet ’7–10 %’ för livsmedel som ger ett dagligt intag på 1,5–2,4 g växtsteroler eller intervallet ’10–12,5 %’ för livsmedel som ger ett dagligt intag på 2,5–3 g växtsteroler/stanoler och den tid det tar att uppnå effekten, dvs. ’inom 2–3 veckor’.”

b)	Texten i den sjunde kolumnen (Efsa-yttrande) ska ersättas med följande: ”Q-2008-779 Q-2009-00530 och Q-2009-00718 Q-2011-01241”.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 404, 30.12.2006, s. 9.

(2) EFSA Journal, nr 1175, s. 1–9, 2009.

(3) Kommissionens förordning (EU) nr 376/2010 av den 3 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 983/2009 om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 111, 4.5.2010, s. 3).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 983/2009 av den 21 oktober 2009 om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 277, 22.10.2009, s. 3).

(5) Kommissionens förordning (EU) nr 384/2010 av den 5 maj 2010 om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 113, 6.5.2010, s. 6).

(6) The EFSA Journal, vol. 10(2012):5, artikelnr 2692.

(7) The EFSA Journal, vol. 10(2012):5, artikelnr 2693.

(8) Kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 av den 31 mars 2004 om märkning av livsmedel och livsmedelsingredienser med tillsats av fytosteroler, fytosterolestrar, fytostanoler och/eller fytostanolestrar (EUT L 97, 1.4.2004, s. 44).

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/31

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 687/2014

av den 20 juni 2014

om ändring av förordning (EU) nr 185/2010 när det gäller förtydligande, harmonisering och förenkling av åtgärder för luftfartsskydd, likvärdigheten av säkerhetsstandarder och säkerhetsåtgärder för frakt och post

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (1), särskilt artikel 4.3, och

av följande skäl:

(1)	Erfarenheterna av tillämpningen av kommissionens förordning (EU) nr 185/2010 (2) har visat att det behövs ändringar av bestämmelserna för genomförandet av vissa gemensamma grundläggande standarder.

(2)

Vissa särskilda åtgärder för luftfartsskyddet bör förtydligas, harmoniseras eller förenklas för att öka den rättsliga tydligheten och därmed undvika olika tolkningar av lagstiftningen samt ytterligare säkerställa bästa genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd.

(3)	Ändringarna rör genomförandet av ett begränsat antal åtgärder avseende förbjudna föremål, säkerhetsåtgärder för luftfartyg, säkerhetsåtgärder avseende frakt, post, förnödenheter för användning ombord, varuleveranser till flygplatsen och utrustning för säkerhetskontroll.

(4)	I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 272/2009 (3) bör kommissionen erkänna likvärdigheten av säkerhetsstandarder i tredjeländer och andra länder och territorier på vilka avdelning VI i EUF-fördraget inte är tillämplig under förutsättning att kriterierna i den förordningen uppfylls.

(5)	Kommissionen har försäkrat sig om att flygplatserna på Guernsey, Isle of Man och Jersey uppfyller kriterierna i del E i bilagan till förordning (EG) nr 272/2009.

(6)

I bilagan till förordning (EU) nr 185/2010 förtecknas de tredjeländer och andra länder och territorier på vilka avdelning VI i EUF-fördraget inte är tillämplig som befunnits tillämpa säkerhetsstandarder som är likvärdiga de gemensamma grundläggande standarder som fastställs i förordning (EG) nr 272/2009.

(7)	I kommissionens båda förordningar (EEG) nr 2454/93 (4) och (EU) nr 185/2010 fastställs liknande säkerhetskrav för verksamhetsutövare inom leveranskedjan för frakt och post.

(8)

Säkerhetskraven i programmet för säkerhetsgodkända speditörer och kända avsändare inom området luftfartsskydd, som anges i förordning (EU) nr 185/2010, och säkerhetskraven i programmet för godkända ekonomiska aktörer på tullområdet, som anges i förordning (EEG) nr 2454/93, bör samordnas ytterligare för att möjliggöra ömsesidigt erkännande och därmed underlätta för den berörda branschen och de offentliga myndigheterna, samtidigt som de nuvarande skyddsnivåerna bibehålls.

(9)	Förordning (EU) nr 185/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 185/2010 ska ändras enligt bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Punkt 5 o i bilagan ska tillämpas från och med den 1 juli 2014.

Punkterna 10 b och 11 b i bilagan ska tillämpas från och med den 1 mars 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 97, 9.4.2008, s. 72.

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 185/2010 av den 4 mars 2010 om detaljerade bestämmelser för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd (EUT L 55, 5.3.2010, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 272/2009 av den 2 april 2009 om komplettering av de gemensamma grundläggande standarder för skydd av civil luftfart som fastställs i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 (EUT L 91, 3.4.2009, s. 7).

(4) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

BILAGA

Bilagan ska ändras enligt följande:

Kapitel 1 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till som punkt 1.0.5:

”1.0.5

Hänvisningar till tredjeländer i detta kapitel och i förekommande fall i ett separat kommissionsbeslut omfattar andra länder och territorier på vilka, i enlighet med artikel 355 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, avdelning VI i det fördraget inte är tillämplig.”

b)	Punkt 1.3.1.7 ska utgå.

Följande punkt ska läggas till som punkt 1.6:

”1.6 FÖRBJUDNA FÖREMÅL

1.6.1 Andra personer än passagerare ska inte tillåtas medföra de föremål som förtecknas i tillägg 1-A till behörighetsområden.

1.6.2 Undantag från punkt 1.6.1 får medges på villkor att personen har tillstånd att medföra förbjudna föremål till behörighetsområden i syfte att utföra uppgifter som är viktiga för driften av flygplatsanläggningen eller luftfartyget, eller för arbetsuppgifter under flygningen.

1.6.3 För att fastställa om en person har rätt att medföra ett eller flera av de föremål som förtecknas i tillägg 1-A ska något av följande krävas:

Personen ska ha ett tillstånd och föra det med sig. Tillståndet ska antingen framgå på det identitetskort som ger tillträde till behörighetsområden, eller på någon annan skriftlig förklaring. Tillståndet ska ange de föremål som får medföras, antingen som kategori eller som specifikt föremål. Om tillståndet anges på identitetskortet ska det vara igenkänningsbart för dem som behöver denna information. Eller,

b)	Ett system ska inrättas vid säkerhetskontrollen som visar vilka personer som har rätt att föra med sig vilka föremål, antingen som kategori eller som specifika föremål.

Ovanstående ska fastställas innan personen tillåts föra med sig föremålen i fråga till behörighetsområdet eller ombord på ett luftfartyg, ellernär personen kontrolleras av säkerhetspersonal som utför övervakning och patrullering enligt punkt 1.5.1 c.

1.6.4 De föremål som förtecknas i tillägg 1-A får förvaras inom behörighetsområden under förutsättning att de förvaras under säkra förhållanden. Föremål som förtecknas i punkterna c, d och e i tillägg 4-C får förvaras inom behörighetsområden under förutsättning att de inte är tillgängliga för passagerare.”

Följande tillägg ska läggas till som tillägg 1-A:

”TILLÄGG 1-A

ANDRA PERSONER ÄN PASSAGERARE

FÖRTECKNING ÖVER FÖRBJUDNA FÖREMÅL

Skjutvapen och andra anordningar som kan avlossa projektiler – föremål som kan, eller ger sken av att kunna, vålla allvarlig skada genom att avlossa en projektil, inbegripet

—	alla typer av eldvapen, som t.ex. pistoler, revolvrar, kulgevär, hagelgevär,

—	leksaksskjutvapen, repliker och imitationer av eldvapen som kan misstas för verkliga vapen,

—	komponenter till eldvapen, med undantag för kikarsikten och sikten,

—	trycklufts- och CO2-vapen som t.ex. luftpistoler och luftgevär, gaspistoler och gasgevär samt vapen för rundkulor,

—	signalpistoler och startpistoler,

—	pilbågar, armborst och pilar,

—	harpuner och pilgevär,

—	slungor och slangbågar.

Anordningar för att förlama – anordningar som är specifikt avsedda för att förlama eller paralysera, inbegripet

—	elchockvapen som t.ex. elpistoler (stun guns och tasers) och elbatonger,

—	anordningar för bedövning och avlivning av djur,

—	funktionsnedsättande eller tillfälligt paralyserande kemikalier, gaser och sprejer t.ex. tårgas, pepparsprej, capsicumsprej, sprejer innehållande syra samt insektsmedel i sprejform.

Explosiva och brandfarliga ämnen och anordningar – explosiva och brandfarliga ämnen och anordningar som kan, eller ger sken av att kunna, vålla allvarlig skada eller utgöra en risk för luftfartygets säkerhet, inbegripet

—	Ammunition.

—	tändhattar,

—	detonatorer och tändrör,

—	repliker eller imitationer av sprängämnen eller spränganordningar,

—	minor, granater och andra militära spränganordningar,

—	fyrverkeripjäser och annan pyroteknisk utrustning,

—	rökbomber och rökpatroner,

—	dynamit, krut och plastiska sprängämnen.

d)	Alla andra föremål som kan vålla allvarlig skada och som inte vanligen används i behörighetsområden, t.ex. kampsportsutrustning, svärd och sablar.”

Kapitel 3 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till som punkt 3.0.6:

”3.0.6

Punkt 3.2.1.1 ska ersättas med följande:

”3.2.1.1

Oberoende av var ett luftfartyg är parkerat på en flygplats ska alla dess ytterdörrar skyddas mot obehörig åtkomst genom:

a)	att obehöriga personer som försöker få tillträde till luftfartyget omedelbart konfronteras, eller

att ytterdörrarna hålls stängda. Om luftfartyget befinner sig i ett känsligt område ska ytterdörrar som inte kan nås från marken anses vara stängda om alla hjälpmedel för tillträde har avlägsnats och placerats tillräckligt långt från luftfartyget för att rimligen omöjliggöra tillträde av en person, eller

c)	elektroniska system som omedelbart upptäcker obehörig åtkomst, eller

ett elektroniskt kontrollsystem för tillträde med behörighetskort vid alla dörrar som leder direkt till passagerarbryggan, i omedelbar närhet till en öppen flygplansdörr och som enbart ger tillträde för personer som är utbildade i enlighet med punkt 11.2.3.7. Dessa personer ska se till att obehörigt tillträde i samband med att de använder dörren förhindras.”

Tillägg 3-B ska ersättas av följande:

”TILLÄGG 3-B

SÄKERHETSÅTGÄRDER FÖR LUFTFARTYG

TREDJELÄNDER SAMT ANDRA LÄNDER OCH TERRITORIER FÖR VILKA ENLIGT ARTIKEL 355 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT AVDELNING VI I DET FÖRDRAGET INTE ÄR TILLÄMPLIG, SOM ERKÄNNS SOM LÄNDER SOM TILLÄMPAR SÄKERHETSSTANDARDER SOM ÄR LIKVÄRDIGA MED DE GEMENSAMMA GRUNDLÄGGANDE STANDARDERNA

Vad beträffar säkerhetsåtgärder för luftfartyg erkänns följande tredjeländer samt andra länder och territorier på vilka, i enlighet med artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, avdelning VI i det fördraget inte är tillämplig, som länder som tillämpar säkerhetsstandarder som är likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna:

Amerikas förenta stater

Färöarna, när det gäller Vágar flygplats

Grönland, när det gäller Kangerlussuaq flygplats

Guernsey

Jersey

Isle of Man

Behöriga myndigheter i medlemssstaterna ska omedelbart informeras, om kommissionen får information om att det berörda tredjelandets eller andra landets eller territoriets standarder för luftfartsskydd som har en betydande påverkan på luftfartsskyddet i unionen avviker från unionens gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd.

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska omedelbart informeras, om kommissionen har information om åtgärder, inklusive kompensatoriska åtgärder, som bekräftar att likvärdigheten hos det berörda tredjelandets eller andra landets eller territoriets relevanta standarder för luftfartsskydd har återställts.”

Kapitel 4 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till som punkt 4.0.5:

”4.0.5

Tillägg 4-B ska ersättas av följande:

”TILLÄGG 4-B

PASSAGERARE OCH KABINBAGAGE

Vad beträffar passagerare och kabinbagage erkänns följande tredjeländer samt andra länder och territorier på vilka, i enlighet med artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, avdelning VI i det fördraget inte är tillämplig, som länder som tillämpar säkerhetsstandarder som är likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna:

Amerikas förenta stater

Färöarna, när det gäller Vágar flygplats

Grönland, när det gäller Kangerlussuaq flygplats

Guernsey

Jersey

Isle of Man

Behöriga myndigheter ska omedelbart informeras, om kommissionen får information om att det berörda tredjelandets eller andra landets eller territoriets standarder för luftfartsskydd som har en betydande påverkan på luftfartsskyddet i unionen avviker från unionens gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd.,

Kapitel 5 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till som punkt 5.0.5:

”5.0.5

Tillägg 5-A ska ersättas av följande:

”TILLÄGG 5-A

LASTRUMSBAGAGE

Vad beträffar lastrumsbagage erkänns följande tredjeländer samt andra länder och territorier på vilka, i enlighet med artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, avdelning VI i det fördraget inte är tillämplig, som länder som tillämpar säkerhetsstandarder som är likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna.

Amerikas förenta stater

Färöarna, när det gäller Vágar flygplats

Grönland, när det gäller Kangerlussuaq flygplats

Guernsey

Jersey

Isle of Man

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska omedelbart informeras, om kommissionen får information om att det berörda tredjelandets eller andra landets eller territoriets standarder för luftfartsskydd som har en betydande påverkan på luftfartsskyddet i unionen avviker från unionens gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd.

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska omedelbart informeras, om kommissionen förfogar över information om åtgärder, inklusive kompensatoriska åtgärder, som bekräftar att likvärdigheten hos det berörda tredjelandets eller andra landets eller territoriets relevanta standarder för luftfartsskydd har återställts.”

Kapitel 6 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till som punkt 6.0.3:

”6.0.3

Punkt 6.3.1.2 b ska ersättas med följande:

”b)

Den behöriga myndigheten, eller en validerare för luftfartsskydd i EU som agerar på myndighetens vägnar, ska granska säkerhetsprogrammet och genom en kontroll på plats av de angivna anläggningarna fastställa huruvida den sökande uppfyller kraven i förordning (EG) nr 300/2008 och dess genomföranderättsakter.

Med undantag för kraven i punkt 6.2 ska en granskning av den sökandes anläggning utförd av den behöriga tullmyndigheten i enlighet med artikel 14n i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (*1) anses vara en kontroll på plats, under förutsättning att den ägde rum inom 3 år före det datum då den sökande ansökte om godkännande som säkerhetsgodkänd speditör. AEO-certifikatet och tullmyndigheternas relevanta bedömning ska tillhandahållas av den sökande för ytterligare granskning.

(*1) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).” "

c)	I punkt 6.3.1.4 ska följande stycke läggas till: ”Med undantag för kraven i punkt 6.2 ska en granskning av den säkerhetsgodkända speditörens anläggning utförd av den behöriga tullmyndigheten i enlighet med artikel 14n i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 anses vara en kontroll på plats.”

Punkt 6.3.1.5 ska ersättas med följande:

”6.3.1.5

Om den behöriga myndigheten inte längre anser att den säkerhetsgodkända speditören uppfyller kraven i förordning (EG) nr 300/2008 och dess genomföranderättsakter, ska myndigheten dra tillbaka godkännandet som säkerhetsgodkänd speditör för den (de) berörda anläggningen (anläggningarna).

Om verksamhetsutövaren inte längre innehar ett sådant AEO-certifikat som det hänvisas till i led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 eller om detta AEO-certifikat har dragits in på grund av bristande efterlevnad av artikel 14k i den förordningen, ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att den säkerhetsgodkända speditören uppfyller kraven i förordning (EG) nr 300/2008.

Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar som rör dennes AEO-certifikat som avses i led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93.

Omedelbart efter det att ett godkännande har dragits in, och i alla händelser inom 24 timmar, ska den behöriga myndigheten se till att den säkerhetsgodkända speditörens ändrade status anges i Unionens databas för säkerhet i leveranskedjan.”

Följande punkt ska läggas till som punkt 6.3.1.8:

”6.3.1.8

Den behöriga myndigheten ska ge tullmyndigheterna tillgång till alla de uppgifter rörande statusen som säkerhetsgodkänd speditör som skulle kunna vara relevanta för innehavet av ett sådant AEO-certifikat som avses i led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93. Detta ska inbegripa information rörande nya godkännanden av säkerhetsgodkända speditörer, återkallande av status som säkerhetsgodkänd speditör, förlängning och inspektioner, inspektionsprogram och resultaten av dessa bedömningar.

Senast den 1 mars 2015 ska den behöriga myndigheten och de nationella tullmyndigheterna gemensamt fastställa formerna för genomförandet av detta informationsutbyte.”

Punkt 6.3.2.3 ska ersättas med följande:

”6.3.2.3

Den säkerhetsgodkända speditören ska säkerställa att de försändelser som inte redan varit föremål för erforderliga säkerhetsåtgärder

a)	ska säkerhetskontrolleras i enlighet med punkt 6.2, eller

ska tas emot för lagring under ansvar av den säkerhetsgodkända speditören och inte före urvalet är identifierbara som försändelser som ska transporteras med flyg samt har valts ut självständigt utan inblandning av avsändaren eller någon annan person eller verksamhetsutövare än dem som utsetts och utbildats av den säkerhetsgodkända speditören för detta ändamål.

Led b får endast tillämpas om det är oförutsägbart för avsändaren att försändelsen ska transporteras med flyg.”

Punkt 6.3.2.6 e ska ersättas med följande:

”e)

Skälet till att säkerhetsstatusen utfärdats, med angivelsen

—	’KC’, som betyder att försändelsen mottagits från en känd avsändare, eller

—	’AC’, som betyder att försändelsen mottagits från en kontoavsändare, eller

—	’RA’, vilket innebär att försändelsen har valts ut av en säkerhetsgodkänd speditör, eller

—	av de metoder som använts för säkerhetskontrollen, eller

—	av skälen till att försändelsen undantagits från säkerhetskontroll.”

Punkt 6.4.1.2 ska ersättas med följande:

”6.4.1.2

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska i sitt nationella säkerhetsprogram för den civila luftfarten enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 300/2008 fastställa ansvaret för genomförandet av följande förfarande för godkännande av kända avsändare:

a)	Den sökande ska ansöka om godkännande från den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken dess anläggning är belägen. Den sökande ska få tillgång till Vägledning för kända avsändare, som ingår i tillägg 6-B och Valideringschecklista för kända avsändare, som ingår i tillägg 6-C.

Den behöriga myndigheten, eller en validerare för luftfartsskydd i EU som agerar på myndighetens vägnar, ska genom kontroll på plats av de angivna anläggningarna fastställa om den sökande uppfyller kraven i förordning (EG) nr 300/2008 och dess genomföranderättsakter.

I syfte att bedöma om den sökande uppfyller kraven ska den behöriga myndigheten eller en validerare för luftfartsskydd i EU som agerar på myndighetens vägnar använda den valideringschecklista för kända avsändare som ingår i tillägg 6-C. Denna checklista omfattar en åtagandeförklaring som ska undertecknas av den sökandes rättsliga företrädare eller av den person som är ansvarig för luftfartsskyddet vid anläggningen.

När checklistan för validering är ifylld ska uppgifterna i checklistan anses vara sekretessbelagd.

Den undertecknade åtagandeförklaringen ska behållas av den behöriga myndigheten, eller av valideraren för luftfartsskydd i EU som på begäran ska tillhandahålla den för den berörda behöriga myndigheten.

En granskning av den sökandes anläggning utförd av den behöriga tullmyndigheten i enlighet med artikel 14n i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 ska anses vara en kontroll på plats, under förutsättning att den ägde rum inom 3 år före det datum då den sökande ansökte om godkännande som säkerhetsgodkänd speditör. Den sökande ska i så fall fylla i de uppgifter som krävs i den första delen i Valideringschecklista för kända avsändare, som ingår i tillägg 6-C, och skicka den till den behöriga myndigheten tillsammans med den åtagandeförklaring som ska undertecknas av den sökandes rättsliga företrädare eller av den person som är ansvarig för luftfartsskyddet vid anläggningen.

AEO-certifikatet och tullmyndigheternas relevanta bedömning ska tillhandahållas av den sökande för ytterligare inspektion.

Om den behöriga myndigheten anser att de uppgifter som tillhandahållits enligt led a och b eller, i tillämpliga fall, a och c är tillräckliga, ska den se till att alla uppgifter om avsändaren senast följande arbetsdag förs in i Unionens databas för säkerhet i leveranskedjan. När dessa uppgifter förs in i databasen ska den behöriga myndigheten förse varje godkänd anläggning med en unik alfanumerisk identitetskod i standardformat.

Om den behöriga myndigheten inte anser att de uppgifter som tillhandahållits enligt led a och b eller, i tillämpliga fall, a och c är tillräckliga, ska den omgående delge den verksamhetsutövare som ansöker om godkännande som känd avsändare skälen till detta.

e)	Kända avsändare ska inte anses vara godkända innan alla uppgifter har förts in i Unionens databas för säkerhet i leveranskedjan.”

i)	I punkt 6.4.1.4 ska följande stycke läggas till: ”En granskning av den kända avsändarens anläggning utförd av den behöriga tullmyndigheten i enlighet med artikel 14n i förordning (EEG) nr 2454/93 ska anses vara en kontroll på plats.”

Punkt 6.4.1.5 ska ersättas med följande:

”6.4.1.5

Om den behöriga myndigheten inte längre anser att den kända avsändaren uppfyller kraven i förordning (EG) nr 300/2008 och dess genomföranderättsakter, ska myndigheten återkalla godkännandet som känd avsändare för den (de) berörda anläggningen (anläggningarna).

Om verksamhetsutövaren inte längre innehar ett sådant AEO-certifikat som det hänvisas till i led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 eller om detta AEO-certifikat har dragits in på grund av bristande efterlevnad av artikel 14k i den förordningen, ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att den kända avsändaren uppfyller kraven i förordning (EG) nr 300/2008.

Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar som rör dennes AEO-certifikat som avses i led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93.

Omedelbart efter det att ett godkännande har dragits in, och i alla händelser inom 24 timmar, ska den behöriga myndigheten se till att den före detta kända avsändarens ändrade status anges i Unionens databas för säkerhet i leveranskedjan.”

Följande punkt ska läggas till som punkt 6.4.1.7:

”6.4.1.7

Den behöriga myndigheten ska ge tullmyndigheterna tillgång till alla de uppgifter rörande statusen som känd avsändare som kan vara relevanta för innehavet av ett sådant AEO-certifikat som avses i led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93. Detta inbegriper information rörande nya godkännanden av kända avsändare, återkallande av status som känd avsändare, förlängning och inspektioner, inspektionsprogram och resultaten av dessa bedömningar.

Senast den 1 mars 2015 ska den behöriga myndigheten och de nationella tullmyndigheterna gemensamt fastställa formerna för genomförandet av detta informationsutbyte.”

Punkt 6.6.1.1 c ska ersättas med följande:

”c)

ska åkeriförsäkran enligt tillägg 6-E godkännas av det åkeri som har ingått transportavtalet med den säkerhetsgodkända speditören, kända avsändaren eller kontoavsändaren, såvida åkeriet inte är en säkerhetsgodkänd speditör.

Den undertecknade försäkran ska behållas av den säkerhetsgodkända speditör, den kända avsändare eller den kontoavsändare för vilken åkeriet genomför transporten. På begäran ska en kopia av den undertecknade förklaringen även tillhandahållas den säkerhetsgodkända speditören eller lufttrafikföretaget som tar emot försändelsen, eller den berörda behöriga myndigheten. eller”

Punkt 6.8.2.3 ska ersättas med följande:

”6.8.2.3

Den behöriga myndigheten får godkänna ett lufttrafikföretag som ACC3 under en begränsad tidsperiod som löper ut senast den 30 juni 2016, om en validering av luftfartsskydd i EU inte kunde genomföras av objektiva skäl som lufttrafikföretaget inte kunde råda över. Om ett sådant godkännande görs för en period på mer än sex månader, ska den behöriga myndigheten ha kontrollerat att lufttrafikföretaget tillämpar ett internt kvalitetskontrollprogram för luftfartsskydd som motsvarar validering av luftfartsskydd i EU.”

Punkt 6.8.3.1 c ska ersättas med följande:

”c)

försändelsen har varit föremål för föreskrivna säkerhetsåtgärder genomförda av en kontoavsändare, under ansvar av ACC3 eller av en säkerhetsgodkänd speditör som validerats för luftfartsskydd i EU, och har skyddats från obehörig åtkomst sedan dessa säkerhetsåtgärder genomfördes och fram till lastningen, och den inte fraktas på ett passagerarluftfartyg, eller”

Punkt 6.8.3.2 ska ersättas med följande:

”6.8.3.2

Frakt och post som transporteras till unionen ska säkerhetskontrolleras med någon av de metoder och förfaranden som anges i punkt 6.2.1 på ett sätt som till rimlig grad säkerställer att den inte innehåller några förbjudna föremål.”

Punkt 6.8.3.3 a ska ersättas med följande:

”a)

transferering och transitering av frakt eller post, att säkerhetskontroll i enlighet med punkt 6.8.3.2 eller säkerhetsåtgärder har genomförts i egen regi eller av en verksamhetsutövare som validerats för luftfartsskydd i EU vid ursprungsorten eller någon annanstans i leveranskedjan och att sådana försändelser har skyddats från obehörig åtkomst sedan dessa säkerhetsåtgärder genomfördes och fram till lastningen,”

I punkt 6.8.4.1 ska den inledande frasen ersättas med följande:

”6.8.4.1

För att bli en säkerhetsgodkänd speditör eller känd avsändare som validerats för luftfartsskydd i EU ska en verksamhetsutövare i tredjeland valideras enligt ett av följande två alternativ och förtecknas i databasen för den/de ACC3 som verksamhetsutövaren direkt levererar frakt eller post till för transport till unionen:”

Följande två punkter ska läggas till som punkterna 6.8.4.4 till 6.8.4.6:

”6.8.4.4

En verksamhetsutövare som leverarar flygfrakt eller flygpost och som har ett nätverk av olika anläggningar i tredjeländer kan få ett enda godkännande som säkerhetsgodkänd speditör som validerats för luftfartsskydd i EU, som omfattar alla nätverkets anläggningar, under förutsättning att

a)	de relevanta delarna av luftfartsskyddsverksamheten i nätverket, inklusive transporttjänster mellan anläggningar, täcks av ett enda säkerhetsprogram eller av standardiserade säkerhetsprogram, och

b)	genomförandet av säkerhetsprogrammet (säkerhetsprogrammen) föregås av ett enda internt kvalitetskontrollprogram för luftfartsskydd som motsvarar validering av luftfartsskydd i EU, och

innan nätverket godkänns som säkerhetsgodkänd speditör som validerats för luftfartsskydd i EU ska följande av företagets anläggningar ha genomgått en validering avseende luftfartsskydd i EU:

i)	Anläggningar (en eller flera) från vilka frakt eller post levereras direkt till en ACC 3, och

ii)	minst två eller 20 % av anläggningarna i nätverket, beroende på vilket som är högst, från vilka frakt eller post vidarebefordras till anläggningar som avses i led i, och

iii)	alla anläggningar som är belägna i tredjeländer som förtecknas i tillägg 6-I i bilagan till kommissionens beslut C(2010) 774.

För att en säkerhetsgodkänd speditör ska kunna behålla valideringen för luftfartsskydd i EU för alla anläggningar i nätverket som ännu inte validerats fram till senast den 30 juni 2018, ska, under varje år efter det år då godkännandet gjordes, ytterligare minst två eller 20 %, beroende på vilken mängd som är störst av de anläggningar från vilka frakt eller post vidarebefordras till de anläggningar (en eller flera) som avses i punkt c i genomgå en validering avseende luftfartsskydd i EU fram till dess att alla anläggningar validerats.

En validerare för luftfartsskydd i EU ska fastställa planen för turordningen på de platser som ska valideras varje år enligt ett slumpmässigt urval. Planen ska upprättas oberoende av den som driver nätverket och får inte ändras av den verksamhetsutövaren. Denna plan ska utgöra en integrerad del av den valideringsrapport som ligger till grund för att nätverket godkänns som säkerhetsgodkänd speditör som validerats för luftfartsskydd i EU.

När de har genomgått validering av luftfartsskydd i EU ska anläggningar inom nätverket betraktas som en säkerhetsgodkänd speditör som validerats för luftfartsskydd i EU i enlighet med punkt 6.8.4.2 a.

6.8.4.5

Om en validering av luftfartsskydd i EU för en anläggning i det nätverk som avses i punkt 6.8.4.4 c ii visar att anläggningen inte uppfyller de mål som anges i checklistan i tillägg 6-C2, ska frakt och post från denna anläggning säkerhetskontrolleras vid en anläggning som godkänts i enlighet med 6.8.4.2 a fram till dess att en validering av luftfartsskydd i EU bekräftar överensstämmelse med målen i checklistan.

6.8.4.6

Punkterna 6.8.4.4 till 6.8.4.6 upphör att gälla den 30 juni 2018.”

Tillägg 6-B ska ändras på följande sätt:

Följande stycke ska läggas till före avsnittet ”Inledning”:

”Innehavare av AEO-certifikat enligt led b eller c i artikel 14a.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 (så kallade AEOF- och AEOS-certifikat) vars anläggningar för vilka status som känd avsändare begärs framgångsrikt har granskats av tullmyndigheterna tidigast 3 år före datumet för begäran om status som känd avsändare, behöver fylla i del 1 som ska undertecknas av en rättslig företrädare för företaget, avseende organisation och ansvarsfördelning, liksom åtagandeförklaringen i den ’valideringschecklista för kända avsändare’ som ingår i tillägg 6-C.”

Avsnittet ”Organisation och ansvarsfördelning” ska ersättas med följande:

”Organisation och ansvarsfördelning

Du kommer att behöva tillhandahålla uppgifter om din organisation (namn och i förekommande fall momsregistreringsnummer, registreringsnummer hos handelskammaren eller företagets registreringsnummer, AEO-certifikatets nummer och datum för tullmyndigheternas senaste inspektion av den berörda anläggningen), adressen till den anläggning som ska valideras och organisationens huvudadress (om den skiljer sig från anläggningens adress). Dessutom krävs datumet för det senaste valideringsbesöket och den senaste unika alfanumeriska identitetskoden (i förekommande fall), liksom uppgifter om verksamhetens art, ungefärligt antal anställda vid anläggningen, namn och befattning på de personer som har hand om flygfrakt-/flygpostsäkerhet samt kontaktuppgifter.”

Tillägg 6-C del 1 ska ersättas med följande:

”Del 1: Organisation och ansvarsfördelning

1.1	Valideringsdatum*

dd/mm/åååå

1.2	Datum för föregående validering och i förekommande fall unik identitetskod (UNI).

dd/mm/åååå

UNI

1.3	Namn på den organisation som ska valideras*

Namn

Momsregistreringsnummer/registreringsnummer hos handelskammaren/företagets registreringsnummer (i förekommande fall)

1.4	Information om AEOF- eller AEOS-certifikat, i förekommande fall

Nummer på AEO-certifikat

Datum då tullmyndigheterna senast inspekterade denna anläggning

1.5	Adress till den anläggning som ska valideras*

Nummer/avdelning/byggnad

Gata

Ort

Postnummer

Land

1.6	Organisationens huvudadress (om den avviker från adressen till den anläggning som ska valideras, och förutsatt att det är i samma land)

Nummer/avdelning/byggnad

Gata

Ort

Postnummer

Land

1.7	Verksamhetens art – typ av frakt som hanteras

1.8	Har den sökande ansvar för:

a)	Produktion

b)	Förpackning

Lagring

d)	Försändelse

e)	Övrigt, precisera

1.9	Ungefärligt antal anställda vid anläggningen

1.10	Namn och befattning på den som är ansvarig för flygfraktens/flygpostens säkerhet*

Namn

Befattning

1.11	Telefonnummer

Tfn

1.12	E-post:adress *

E-post”

I tillägg 6-E ska sjunde strecksatsen i andra stycket ersättas med följande:

”—

Transporten ska inte läggas ut på en tredje part, såvida tredjeparten inte

a)	har åkeriavtal med den säkerhetsgodkända speditören, kända avsändaren eller kontoavsändarensom har ansvar för transporten [samma namn som ovan], eller

b)	har godkänts eller certifierats av behörig myndighet, eller

har åkeriavtal med det undertecknande transportföretaget, enligt vilket den tredje parten inte får lägga ut ytterligare och är skyldig att genomföra de säkerhetsförfaranden som anges i denna förklaring. Det undertecknande transportföretaget har fullt ansvar för hela transporten på uppdrag av den säkerhetsgodkända speditören, den kända avsändaren eller kontoavsändaren. och”

Tillägg 6-F ska ersättas med följande:

”TILLÄGG 6-F

FRAKT OCH POST

6-Fi

6-Fii

TREDJELÄNDER SAMT ANDRA LÄNDER OCH TERRITORIER FÖR VILKA ENLIGT ARTIKEL 355 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT AVDELNING VI I DET FÖRDRAGET INTE ÄR TILLÄMPLIG, FÖR VILKA DET INTE KRÄVS GODKÄNNANDE SOM EN ACC3, ANGES I ETT SEPARAT KOMMISSIONSBESLUT.

6- Fiii

VALIDERINGSÅTGÄRDER I TREDJELÄNDER SAMT ANDRA LÄNDER OCH TERRITORIER FÖR VILKA ENLIGT ARTIKEL 355 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT AVDELNING VI I DET FÖRDRAGET INTE ÄR TILLÄMPLIG, SOM ERKÄNNS SOM LIKVÄRDIGA MED VALIDERING AV LUFTFARTSSKYDD I EU.”

10.

Kapitel 8 ska ändras på följande sätt:

Punkt 8.0.4 ska ersättas med följande:

”8.0.4

Förteckningen över artiklar som är förbjudna för användning som förnödenheter ombord är den samma som förteckningen i tillägg 1-A. Förbjudna föremål ska behandlas i enlighet med punkt 1.6.”

Punkt 8.1.4 ska från och med den 1 mars 2015 ersättas med följande:

”8.1.4 Godkännande av kända leverantörer

8.1.4.1 Varje verksamhetsutövare (nedan kallad leverantören) som säkerställer de säkerhetsåtgärder som avses i punkt 8.1.5 och levererar förnödenheter för användning ombord, men inte direkt till ett luftfartyg, ska godkännas som känd leverantör av det företag till vilket det levererar (nedan kallat det godkännande företaget). Detta ska inte gälla för säkerhetsgodkända leverantörer.

8.1.4.2 För att utses till känd leverantör måste leverantören tillhandahålla den godkännande verksamhetsutövaren

a)	den ’åtagandeförklaring – kända leverantörer av förnödenheter för användning ombord’ som ingår i tillägg 8-B. Denna förklaring ska undertecknas av en rättslig företrädare, och

b)	säkerhetsprogrammet som täcker de säkerhetsåtgärder som avses i punkt 8.1.5.

8.1.4.3 Alla kända leverantörer måste utses på grundval av valideringar av

a)	säkerhetsprogrammets relevans och fullständighet med avseende på punkt 8.1.5, och

b)	genomförandet av säkerhetsprogrammet utan brister.

Om den behöriga myndigheten eller det godkännande företaget inte längre anser att den kända leverantören uppfyller kraven i punkt 8.1.5 ska den godkännande verksamhetsutövaren utan dröjsmål återkalla den kända leverantörens godkännande.

8.1.4.4 Den behöriga myndigheten ska i sitt nationella säkerhetsprogram för civil luftfart enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 300/2008 ange huruvida valideringen av säkerhetsprogrammet och dess genomförande ska utföras av en nationell revisor, en validerare för luftfartsskydd i EU eller en person som företräder den godkännande verksamhetsutövaren och har utsetts och utbildats i detta syfte.

Valideringar ska dokumenteras och ska, om inget annat anges i denna lagstiftning, äga rum innan godkännandet och därefter upprepas vart annat år.

Om valideringen inte görs av den godkännande verksamhetsutövaren, ska alla uppgifter om valideringen göras tillgängliga för den godkännande verksamhetsutövaren.

8.1.4.5 Validering av genomförandet av säkerhetsprogrammet i syfte att kontrollera att kraven uppfylls ska bestå av antingen

a)	ett besök på plats hos leverantören vartannat år, eller

regelbundna kontroller vid mottagning av förnödenheter för användning ombord som levereras av den kända leverantören, från och med godkännandet, inbegripet

—	kontroll av att den person som levererar förnödenheter för användning ombord på uppdrag av den kända leverantören har relevant utbildning, och

—	kontroll av att leveranserna är tillräckligt skyddade, och

—	säkerhetskontroll av förnödenheter för användning ombord på samma sätt som för leveranser som kommer från en okänd leverantör.

Dessa kontroller ska genomföras på ett oförutsägbart sätt och äga rum åtminstone var tredje månad eller på 20 % av den kända leverantörens leveranser till det godkännande företaget.

Alternativ b får endast användas om den behöriga myndigheten i det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart har angivit att valideringen ska utföras av en person som företräder den godkännande verksamhetsutövaren.

8.1.4.6 De metoder och förfaranden som ska följas under och efter godkännandet ska fastställas i den godkännande verksamhetsutövarens säkerhetsprogram.

8.1.4.7 Den godkännande verksamhetsutövaren ska bevara

a)	en förteckning över alla kända leverantörer som den har godkänt, med uppgifter om godkännandets sista giltighetsdag, och

b)	det undertecknade godkännandet, en kopia av säkerhetsprogrammet och alla rapporter om dess genomförande för varje känd leverantör, minst 6 månader framåt efter det att godkännandet löper ut.

Dessa dokument ska på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten vid verksamhetskontroll.”

11.

Kapitel 9 ska ändras på följande sätt:

Punkt 8.0.4 ska ersättas med följande:

”9.0.4

Förteckningen över artiklar som är förbjudna i varuleveranser till flygplatsen är den samma som förteckningen i tillägg 1-A. Förbjudna föremål ska behandlas i enlighet med punkt 1.6.”

Punkt 9.1.3 ska från och med den 1 mars 2015 ersättas med följande:

”9.1.3 Godkännande av kända leverantörer

9.1.3.1 Varje verksamhetsutövare (nedan kallad leverantören) som säkerställer de säkerhetsåtgärder som avses i punkt 9.1.4 och levererar varor till flygplatsen ska av flygplatsoperatören godkännas som känd leverantör.

9.1.3.2 För att utses till känd leverantör måste leverantören tillhandahålla flygplatsoperatören

a)	den ’åtagandeförklaring – kända leverantörer av varuleveranser till flygplatsen’ som ingår i tillägg 9-A. Denna förklaring ska undertecknas av en rättslig företrädare, och

b)	säkerhetsprogrammet som täcker de säkerhetsåtgärder som avses i punkt 9.1.4.

9.1.3.3 Alla kända leverantörer måste utses på grundval av valideringar av

a)	säkerhetsprogrammets relevans och fullständighet med avseende på punkt 9.1.4, och

b)	genomförandet av säkerhetsprogrammet utan brister.

Om den behöriga myndigheten eller flygplatsoperatören inte längre anser att den kända leverantören uppfyller kraven i punkt 9.1.4, ska flygplatsoperatören utan dröjsmål återkalla den kända leverantörens godkännande.

9.1.3.4 Den behöriga myndigheten ska i sitt nationella säkerhetsprogram för civil luftfart enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 300/2008 ange huruvida valideringen av säkerhetsprogrammet och dess genomförande ska utföras av en nationell revisor, en validerare för luftfartsskydd i EU eller en person som företräder flygplatsoperatörenoch har utsetts och utbildats i detta syfte.

Valideringar ska dokumenteras och ska, om inget annat anges i denna lagstiftning, äga rum innan godkännandet och därefter upprepas vart annat år.

Om valideringen inte görs på flygplatsoperatörens vägnar, ska alla uppgifter om valideringen göras tillgängliga för flygplatsoperatören.

9.1.3.5 Validering av genomförandet av säkerhetsprogrammet avseende avsaknad av brister ska bestå av antingen

a)	ett besök på plats hos leverantören vartannat år, eller

regelbundna kontroller vid tillträde till flygplatsers behörighetsområde avvaruleveranser till flygplatsen som levereras av den kända leverantören, från och med godkännandet, inbegripet

—	kontroll av att den person som levererar varuleveranser till flygplatsen på uppdrag av den kända leverantören har relevant utbildning, och

—	kontroll av att leveranserna är tillräckligt skyddade, och

—	säkerhetskontroll av varuleveranser till flygplatsen på samma sätt som för varor som kommer från en okänd leverantör.

Dessa kontroller ska genomföras på ett oförutsägbart sätt och äga rum åtminstone var tredje månad eller på 20 % av den kända leverantörens leveranser till flygplatsoperatören.

9.1.3.6 De metoder och förfaranden som ska följas under och efter godkännandet ska fastställas i flygplatsoperatörens säkerhetsprogram.

9.1.3.7 Flygplatsoperatören ska bevara

a)	en förteckning över alla kända leverantörer som den har godkänt, med uppgifter om godkännandets sista giltighetsdag, och

b)	det undertecknade godkännandet, en kopia av säkerhetsprogrammet och alla rapporter om dess genomförande för varje känd leverantör, minst 6 månader framåt efter det att godkännandet löper ut.

Dessa dokument ska på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten vid verksamhetskontroll.”

12.

Kapitel 12 ska ändras på följande sätt:

Punkt 12.4.2 ”Standarder för EDS” ska ersättas med följande:

”12.4.2 Standarder för EDS

12.4.2.1 All EDS-utrustning som installerats före den 1 september 2014 ska minst uppfylla standard 2.

12.4.2.2 Standard 2 ska upphöra att gälla den 1 september 2020.

12.4.2.3 Den behöriga myndigheten får tillåta att EDS-utrustning enligt standard 2 som installerats under perioden 1 januari 2011–1 september 2014 används som längst fram till den 1 september 2022.

12.4.2.4 Den berörda myndigheten ska informera kommissionen när den beviljar tillstånd att tillåta EDS enligt standard 2 att fortsätta användas från och med den 1 september 2020.

12.4.2.5 All EDS-utrustning som installeras från och med den 1 september 2014 ska uppfylla standard 3.

12.4.2.6 All EDS-utrustning ska senast den 1 september 2020 uppfylla standard 3, om inte punkt 12.4.2.3 tillämpas.”

Förteckningen över tillägg efter punkt 12.11 ska ersättas med följande:

”TILLÄGG 12-A

Detaljerade bestämmelser om prestandakrav för metalldetektorbågar fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-B

Detaljerade bestämmelser om prestandakrav för utrustning och system för att upptäcka sprängämnen fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-C

Detaljerade bestämmelser om prestandakrav för utrustning för säkerhetskontroll av vätskor, geléer och sprayer (LAGs) fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12–D

Detaljerade bestämmelser om prestandakraven för sprängämneshundar (EDD) fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-E

Detaljerade bestämmelser om förfaranden för godkännande av sprängämneshundar (EDD) fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-F

Detaljerade bestämmelser om testområden och krav för tester för sprängämneshundar (EDD) fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-G

Detaljerade bestämmelser om kvalitetskontrollkraven för sprängämneshundar (EDD) fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-H

Detaljerade bestämmelser om ’Frisök-EDD – standarder för metoder’ fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-I

Detaljerade bestämmelser om ’REST-EDD – standarder för metoder’ fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-J

Detaljerade bestämmelser om prestandakrav för metalldetektorer fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-K

Detaljerade bestämmelser om prestandakraven för säkerhetsskannrar fastställs i ett separat kommissionsbeslut.

TILLÄGG 12-L

Detaljerade bestämmelser om prestandakrav för ETD-utrustning (ETD – explosive trace detection) fastställs i ett separat kommissionsbeslut.”

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/47

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 688/2014

av den 20 juni 2014

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2) EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	MK	113,4
	TR	83,5
	ZZ	98,5
0707 00 05	MK	50,7
	TR	90,3
	ZZ	70,5
0709 93 10	TR	107,9
0709 93 10	ZZ	107,9
0805 50 10	AR	100,3
	TR	141,7
	ZA	140,7
	ZZ	127,6
0808 10 80	AR	125,1
	BR	105,7
	CA	102,6
	CL	92,4
	CN	130,3
	NZ	133,9
	US	223,4
	ZA	126,2
	ZZ	130,0
0809 10 00	TR	250,6
0809 10 00	ZZ	250,6
0809 29 00	TR	338,2
0809 29 00	ZZ	338,2
0809 30	MK	87,8
0809 30	ZZ	87,8

(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/49

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2014/79/EU

av den 20 juni 2014

om ändring av tillägg C till bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG om leksakers säkerhet vad gäller TCEP, TCPP och TDCP

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (1), särskilt artikel 46.2, och

av följande skäl:

(1)

Ämnet tris-(2-kloretyl)-fosfat (TCEP), CAS-nr 115-96-8, är en fosfatester som används som flamhämmande mjukgörare i polymerer. De viktigaste industrigrenar där TCEP har använts är bygg- och anläggningssektorn, möbelindustrin och textilindustrin. TCEP är enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (2) klassificerat som cancerframkallande i kategori 2 och reproduktionstoxiskt i kategori 1B.

(2)

I direktiv 2009/48/EG fastställs allmänna krav på ämnen som är klassificerade som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska (CMR-ämnen) enligt förordning (EG) nr 1272/2008. Sådana ämnen får inte användas i leksaker, i beståndsdelar i leksaker eller mikrostrukturellt urskiljbara delar av leksaker, såvida de inte är oåtkomliga för barn, är tillåtna enligt ett kommissionsbeslut eller ingår i separata koncentrationer som är lika stora som eller mindre än de relevanta koncentrationer som fastställts för klassificering av blandningar som innehåller dem som CMR-ämnen. Eftersom särskilda krav saknas får TCEP därför finnas i leksaker i koncentrationer som är lika stora som eller mindre än de relevanta koncentrationer som har fastställts för klassificering av blandningar som innehåller ämnet som CMR-ämnen, nämligen 0,5 % från och med den 20 juli 2013 och 0,3 % från och med den 1 juni 2015.

(3)

TCEP genomgick 2009 en heltäckande bedömning i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (3). Riskbedömningsrapporten, med titeln European Union Risk assessment on TCEP, visar att TCEP lätt migrerar, och vid intag leder till toxicitet i njure, lever och hjärna, vilket vållar kroppsskador och potentiellt cancer.

(4)

Riskbedömningsrapporten visar också att inget TCEP producerats i EU sedan 2001. Dess användning i EU hade också minskat, då TCEP successivt ersätts med andra flamskyddsmedel. Dock kan det inte uteslutas att TCEP förekommer i leksaker, eftersom de flesta leksaker på marknaden i EU är importerade och alltså tillverkade utanför EU.

(5)

För att bedöma hälsoeffekterna av TCEP i leksaker och lämpligheten av de allmänna gränsvärdena i direktiv 2009/48/EG för TCEP som CMR-ämne skickade kommissionen en begäran om yttrande till vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (SCHER). I sitt yttrande, antaget den 22 mars 2012 med titeln Opinion on tris(2-chloroethyl)phosphate (TCEP) in toys, noterar kommittén att hälsoeffekter (särskilt påverkan på njurar) har iakttagits efter upprepad exponering för 12 mg TCEP/kg kroppsvikt per dag. Kommittén noterar vidare att de TCEP-halter som den danska Miljøstyrelsen påträffat i leksaker (0,5–0,6 %), enligt rapporten Kortlægning af parfumestoffer i legetøj og småbørnsartikler. Kortlægning af kemiske stoffer i forbrugerprodukter, utgör en risk för barn, även om man inte räknar med andra exponeringar. När kommittén beaktar TCEP-exponeringen från andra källor än leksaker (t.ex. luft och damm) drar den slutsatsen att ingen ytterligare exponering från leksaker kan anses vara säker, och rekommenderar att gränsvärdet för TCEP i leksaker sätts vid en tillräckligt känslig analysmetods bestämningsgräns.

(6)

Med beaktande av detta förefaller de allmänna gränsvärden på 0,5 % och 0,3 % som nämns i direktiv 2009/48/EG olämpliga för skyddet av barns hälsa. Efter samråd med de berörda parterna sattes den tillräckligt känsliga analysmetodens bestämningsgräns för TCEP till 5 mg/kg. Eftersom denna gräns utgör bestämningsgränsen bygger den inte på någon toxikologisk metod.

(7)

Utöver TCEP bedömde kommittén även TCEP:s halogenerade alternativ, närmare bestämt tris[2-klor-1-(klormetyl)etyl]fosfat (TDCP), CAS-nr 13674-87-8, och tris(2-klor-1-metyletyl)fosfat (TCPP), CAS-nr 13674-84-5, i samma yttrande av den 22 mars 2012. Dessa alternativ bedömdes 2008 enligt förordning (EEG) nr 793/93.

(8)

I sitt yttrande tillstyrkte kommittén slutsatserna i riskbedömningarna av alternativen, nämligen att det finns tillräckliga uppgifter om strukturer, fysikaliska och kemiska egenskaper, toxikokinetik och mutagena profiler för TCEP, TDCP och TCPP för att en jämförelse med strukturlika ämnen ska vara motiverad, och att det alltså finns betänkligheter för att TCPP kan vara cancerframkallande genom en icke-genotoxisk mekanism. På grundval av jämförelsen anser kommittén att bedömningen av TCEP även kan tillämpas på dess halogenerade alternativ, om de används vid leksakstillverkning.

(9)

TDCP är enligt förordning (EG) nr 1272/2008 klassificerat som cancerframkallande i kategori 2, medan TCPP visserligen inte är klassificerat men ändå enligt kommitténs bedömning kan inge betänkligheter i förhållande till cancerframkallande egenskaper. I enlighet med ovannämnda överväganden om TCEP och kommitténs yttrande bör därför gränsvärdena för TDCP och TCPP också sättas till 5 mg/kg.

(10)	Enligt direktiv 2009/48/EG får särskilda gränsvärden för kemikalier för att skydda barns hälsa fastställas i förekommande fall, för leksaker avsedda för barn under tre år eller andra leksaker avsedda att stoppas i munnen.

(11)	Direktiv 2009/48/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 47 i direktiv 2009/48/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillägg C till bilaga II till direktiv 2009/48/EG ska ersättas med följande:

”Tillägg C

Särskilda gränsvärden för kemikalier som används i leksaker som är avsedda för barn under 36 månader eller i andra leksaker som är avsedda att stoppas i munnen, vilka antagits i enlighet med artikel 46.2

Ämne	CAS-nr	Gränsvärde
TCEP	115-96-8	5 mg/kg (halt)
TCPP	13674-84-5	5 mg/kg (halt)
TDCP	13674-87-8	5 mg/kg (halt)”

Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska senast den 21 december 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 21 december 2015.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 170, 30.6.2009, s. 1.

(2) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

(3) EGT L 84, 5.4.1993, s. 1.

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/52

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2014/80/EU

av den 20 juni 2014

om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (1), särskilt artikel 8, och

av följande skäl:

(1)

På grundval av den första översynen enligt artikel 10 direktiv 2006/118/EG finns det inte tillräcklig information för att fastställa nya kvalitetsnormer för grundvatten i bilaga I till det direktivet för förorenande ämnen, utan tekniska anpassningar i enlighet med artikel 8 i det direktivet är nödvändiga i dess bilaga II.

(2)	Gemensamma principer för fastställande av bakgrundsnivåerna måste tillämpas för att förbättra jämförbarheten av tröskelvärden.

(3)

Det finns en betydande möjlighet att kväve och fosfor i grundvatten utgör en eutrofieringsrisk för förbundna ytvatten och därav direkt beroende terrestra ekosystem. När medlemsstaterna fastställer tröskelvärden bör de, förutom nitrater, som redan ingår i bilaga I till direktiv 2006/118/EG, och ammonium, som ingår i bilaga II till det direktivet, beakta nitriter, som bidragsgivare till den totala mängden kväve och den totala mängden fosfor, antingen som sådana eller som fosfater.

(4)

Behovet av att ta fram och reagera på ny information om andra ämnen som utgör en potentiell risk bör erkännas. Därför bör en bevakningslista för förorenande ämnen i grundvatten fastställas inom ramen för den gemensamma genomförandestrategin för Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (2) för att öka tillgången på övervakningsuppgifter om ämnen som utgör en risk eller potentiell risk för grundvattenförekomster, och därigenom underlätta identifiering av ämnen, däribland nya föroreningar, för vilka kvalitetsnormer för grundvatten eller tröskelvärden bör fastställas.

(5)

Den information som medlemsstaterna lämnat om de föroreningar och indikatorer för vilka tröskelvärden har fastställts, i synnerhet när det gäller metoder för bedömning av grundvattnets kemiska status, visade sig i de första förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt otillräcklig för att möjliggöra ordentlig förståelse och jämförelse av resultaten. De relevanta kraven när det gäller vilken information som ska lämnas bör klargöras och kompletteras för att säkerställa öppenhet i den bedömningen. Informationen skulle också underlätta jämförelse av bedömningsresultat av den kemiska statusen i olika medlemsstater och bidra till en eventuell framtida harmonisering av metoderna för fastställande av tröskelvärden för grundvatten.

(6)	Direktiv 2006/118/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 9 i direktiv 2006/118/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga II till direktiv 2006/118/EG ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 24 månader efter dagen för dess ikraftträdande. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 20 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 372, 27.12.2006, s. 19.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

BILAGA

Bilaga II till direktiv 2006/118/EG ska ändras på följande sätt:

I del A ska punkt 3 ersättas med följande:

”3)

När höga bakgrundsvärden av ämnen eller joner eller deras indikatorer förekommer av naturliga hydrogeologiska orsaker ska hänsyn tas till dessa bakgrundsvärden i den relevanta grundvattenförekomsten vid fastställandet av tröskelvärden. Vid fastställandet av bakgrundsnivåerna, bör följande principer beaktas:

Fastställandet av bakgrundsnivåerna bör baseras på karakteriseringen av grundvattenförekomster i enlighet med bilaga II till direktiv 2000/60/EG och på resultaten av övervakning av grundvattnet i enlighet med bilaga V till det direktivet. Övervakningsstrategin och tolkningen av data bör ta hänsyn till att flödesförhållanden och grundvattenkemin varierar både i sidled och vertikalt.

Om det bara finns begränsade övervakningsdata för grundvatten, bör mer data samlas in och under tiden bör bakgrundsnivåerna fastställas utifrån dessa begränsade övervakningsdata, när så är lämpligt genom en förenklad metod med hjälp av en delmängd prover för vilka indikatorer visar avsaknad av påverkan av mänsklig verksamhet. Uppgifter om geokemiska överföringar och processer bör också beaktas, om de finns tillgängliga.

Om otillräckliga övervakningsdata för grundvatten är tillgängliga och informationen om geokemiska överföringar och processer är undermålig, bör mer data och information samlas in och under tiden bör bakgrundsnivåerna uppskattas, i lämpliga fall grundat på statistiska referensresultat för samma typ av akviferer i andra områden med tillräckliga övervakningsdata.”

2)	I del B ska följande läggas till i punkt 1: ”Nitriter Fosfor (totalt)/fosfater (1) (1) Medlemsstaterna får besluta att fastställa tröskelvärden antingen för fosfor (totalt) eller för fosfater.” "

Del C ska ersättas med följande:

”Del C

Information som medlemsstaterna ska lämna avseende de förorenande ämnen och deras indikatorer för vilka tröskelvärden har fastställts

I de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som ska läggas fram i enlighet med artikel 13 i direktiv 2000/60/EG ska medlemsstaterna inkludera information om hur det förfarande som anges i del A i denna bilaga har följts.

Medlemsstaterna ska särskilt tillhandahålla följande:

Uppgifter om var och en av de grundvattenförekomster eller grupper av grundvattenförekomster som bedöms vara i riskzonen, inklusive följande:

i)	Storleken på grundvattenförekomsterna.

ii)	Varje förorenande ämne eller en föroreningsindikator som kännetecknar grundvattenförekomster som bedöms vara i riskzonen.

iii)	De miljökvalitetsmål som risken är knuten till, inklusive faktisk eller potentiell legitim användning av eller funktioner hos grundvattenförekomsten, och förhållandet mellan grundvattenförekomsterna och förbundna ytvatten och därav direkt beroende terrestra ekosystem.

iv)	De naturliga bakgrundsnivåerna i grundvattenförekomsterna i fråga om naturligt förekommande ämnen.

v)	Uppgifter om överträdelserna om gränsvärdena har överskridits.

b)	Tröskelvärdena, vare sig de gäller på nationell nivå, för ett avrinningsdistrikt, för den del av ett internationellt avrinningsdistrikt som ligger inom medlemsstatens territorium eller för en grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster.

Förhållandet mellan tröskelvärdena och var och en av följande:

i)	Observerade bakgrundsnivåer i fråga om naturligt förekommande ämnen.

ii)	Förbundna ytvatten och därav direkt beroende terrestra ekosystem.

iii)	Miljökvalitetsmål och andra normer på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå för skydd av vatten.

iv)	All relevant information om de förorenande ämnenas toxikologi, ekotoxikologi, persistens, potential för bioackumulering och spridningsbenägenhet.

d)	Metoden för att fastställa bakgrundsnivåerna på grundval av de principer som fastställs i punkt 3 i del A.

e)	Skälen till att det inte har fastställts tröskelvärden för något av de förorenande ämnen och någon av de indikatorer som identifieras i del B.

f)	De viktigaste delarna av bedömningen av grundvattnets kemiska status, inklusive nivå, metod och period för aggregering av övervakningsresultat, definitionen av den godtagbara omfattningen av överskridandet och metoden för att beräkna den, i enlighet med artikel 4.2 c i och punkt 3 i bilaga III.

Om något av de data som avses i punkterna a till f inte ingår i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt ska medlemsstaterna ange skälen för detta i dessa planer.”

(*1) Medlemsstaterna får besluta att fastställa tröskelvärden antingen för fosfor (totalt) eller för fosfater.” ”

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/56

ARBETSORDNING FÖR EUROPEISKA CENTRALBANKENS TILLSYNSNÄMND

EUROPEISKA CENTRALBANKENS TILLSYNSNÄMND HAR ANTAGIT DENNA ARBETSORDNING

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1), särskilt artikel 26.12, och

med beaktande av beslut ECB/2004/2 av den 19 februari 2004 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (2), särskilt artikel 13d,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

INLEDANDE KAPITEL

Artikel 1

Tilläggskaraktär

Denna arbetsordning utgör ett tillägg till arbetsordningen för Europeiska centralbanken. De termer som används i denna arbetsordning ska ha samma innebörd som termerna i arbetsordningen för Europeiska centralbanken.

KAPITEL I

TILLLSYNSNÄMND

Artikel 2

Tillsynsnämndens sammanträden

2.1 Tillsynsnämnden ska besluta om tidpunkten för sina sammanträden på förslag av ordföranden. Tillsynsnämnden ska som huvudregel sammanträda regelbundet enligt ett schema som det fastställer i god tid före varje kalenderårs början.

2.2 Ordföranden ska sammankalla tillsynsnämnden om minst tre ledamöter begär detta.

2.3 Ordföranden får även sammankalla tillsynsnämnden närhelst han/hon finner det nödvändigt. I sådana fall ska detta anges i ett meddelande som åtföljer kallelsen.

2.4 På förslag från ordföranden får tillsynsnämndens överläggningar även ske i form av telekonferens utom om minst tre av tillsynsnämndens ledamöter motsätter sig detta.

Artikel 3

Närvaro vid tillsynsnämndens sammanträden

3.1 Utöver vad som föreskrivs häri ska endast tillsynsnämndens medlemmar ha rätt att närvara vid tillsynsnämndens sammanträden tillsammans med, om den nationella behöriga myndigheten inte är en centralbank, en företrädare för den nationella centralbanken.

3.2 Alla företrädare för en nationell behörig myndighet får normalt åtföljas av en person. Om den nationella behöriga myndigheten inte är den nationella centralbanken, ska denna punkt även gälla för den representant som har rösträtt. Denna punkt ska även gälla om en ersättare närvarar, enligt vad som framgår av artikel 3.3.

3.3 Om en företrädare för en nationell behörig myndighet eller, om den nationella behöriga myndigheten inte är den nationella centralbanken, en företrädare för den nationella centralbanken, inte kan närvara ska denne skriftligen utse en ersättare som närvarar och utövar rösträtten om inget annat anges i det skriftliga meddelandet. Detta skriftliga meddelande ska sändas till ordföranden i god tid före sammanträdet.

3.4 Om både ordföranden och vice ordföranden är frånvarande ska tillsynsnämnden i första hand ledas av den ledamot i som suttit i tillsynsnämnden under längst tid, och i andra hand av den ledamoten som är äldst om två eller fler ledamöter har suttit i tillsynsnämnden under lika lång tid.

3.5 Ordföranden får bjuda in en företrädare för Europeiska kommissionen och/eller en företrädare för Europeiska bankmyndigheten att delta som observatörer vid tillsynsnämndens sammanträden. Ordföranden ska bjuda in företrädarna för kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om minst tre ledamöter av tillsynsnämnden begär detta. Med tillämpning av samma regler får tillsynsnämnden även bjuda in andra personer att närvara vid dess sammanträden om nämnden bedömer detta som lämpligt.

Artikel 4

Organisation av tillsynsnämndens sammanträden

4.1 Tillsynsnämnden ska anta en dagordning för varje sammanträde. En preliminär dagordning ska tas fram av ordföranden och, tillsammans med tillhörande handlingar, skickas till ledamöterna i tillsynsnämnden minst fem arbetsdagar före ett sammanträde, utom i nödsituationer, då ordföranden i stället ska handla på lämpligt sätt mot bakgrund av de rådande omständigheterna. Tillsynsnämnden kan besluta om att stryka eller lägga till punkter på den preliminära dagordningen på förslag av ordföranden eller en annan ledamot av tillsynsnämnden. Utom i nödsituationer ska en punkt strykas från dagordningen på begäran av minst tre ledamöter i tillsynsnämnden, om tillhörande handlingar inte överlämnats till tillsynsnämndens ledamöter i rätt tid.

4.2 Protokollen från tillsynsnämndens sammanträden ska godkännas av medlemmarna vid deras nästa sammanträde (eller vid behov tidigare genom skriftligt förfarande) och undertecknas av ordföranden.

Artikel 5

Tillgång till information

Alla ledamöter i tillsynsnämnden ska ha regelbunden tillgång till uppdaterad information om de institut som klassas som betydande i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013. Den information som ledamöterna i tillsynsnämnden får tillgång till bör inkludera viktig information som möjliggör en rättvisande bedömning av dessa institut. Tillsynsnämnden får anta interna mallar för att dela information i detta syfte.

Artikel 6

Omröstning

6.1 Vid tillämpningen av denna artikel ska företrädarna för myndigheter från varje deltagande medlemsstat tillsammans betraktas som en ledamot.

6.2 Om inget annat skriftligen indikerats av den behöriga nationella myndigheten ska rösträtten utövas av företrädaren för den behöriga nationella myndigheten eller dennes ersättare i enlighet med artikel 3.3.

6.3 Tillsynsnämnden är beslutför om minst två tredjedelar av de röstberättigade ledamöterna är närvarande. Om tillsynsnämnden inte är beslutför får ordföranden kalla till ett extraordinarie sammanträde där ledamöterna kan rösta utan hänsyn till närvaroregeln.

6.4 På begäran av ordföranden ska tillsynsnämnden fatta beslut genom omröstning. Ordföranden ska även initiera en omröstning om tre ledamöter av tillsynsnämnden begär detta.

6.5 Om inte annat sägs i förordning (EU) nr 1024/2013 ska tillsynsnämnden fatta beslut med enkel majoritet av de röstberättigade ledamöterna. Varje ledamot har en röst. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. I de fall som framgår av artikel 26.7 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska omröstning ske enligt de regler som framgår av artikel 13c i arbetsordningen för Europeiska centralbanken.

6.6 Ordförande får besluta om sluten omröstning om minst tre av tillsynsnämndens ledamöter med rösträtt begär detta.

6.7 Omröstning kan också ske genom skriftligt förfarande såvida inte minst tre av tillsynsnämndens ledamöter med rösträtt motsätter sig detta. I ett sådant fall ska punkten tas upp igen på dagordningen för tillsynsnämndens påföljande sammanträde. Ett skriftligt förfarande förutsätter normalt att varje ledamot av tillsynsnämnden ges minst fem arbetsdagar för att överväga frågan samt att alla eventuella diskussioner som förs tas med i protokollet vid tillsynsnämndens påföljande sammanträde. Om en ledamot av tillsynsnämnden inte uttryckligen röstar i det skriftliga förfarandet räknas detta som samtycke.

Artikel 7

Nödsituationer

7.1 I en nödsituation ska ordföranden eller, vid dennes frånvaro, vice ordföranden sammankalla tillsynsnämnden i tid för att fatta nödvändiga beslut, vid behov även via telekonferens med avvikelse från vad som sägs i artikel 2.4. I kallelsen till ett sådant sammanträde ska ordföranden eller, vid dennes frånvaro, vice ordföranden tydligt ange att man, om regeln om 50 % närvaro vid omröstning i en nödsituation inte kan uppnås, med avvikelse från vad som sägs i artikel 6.3, kommer att avsluta mötet och i direkt anslutning därtill inleda ett extraordinarie sammanträde där beslut kan fattas utan hänsyn till närvaroregeln.

7.2 Tillsynsnämnden får anta ytterligare interna regler avseende beslutsfattande och andra åtgärder i nödsituationer.

Artikel 8

Delegering av befogenhet

8.1 Tillsynsnämnden kan bemyndiga ordföranden eller vice ordföranden att, för nämndens räkning och under dess ansvar, vidta klart definierade förvaltningsmässiga eller administrativa åtgärder, inklusive användandet av instrument för att förbereda ett beslut som senare ska fattas gemensamt av ledamöterna i tillsynsnämnden samt instrument för att genomföra tillsynsnämndens slutliga beslut.

8.2 Tillsynsnämnden kan även be ordföranden eller vice ordföranden att anta i) den slutliga texten till sådana instrument som definieras i artikel 8.1 förutsatt att innehållet har slagits fast vid tillsynsnämndens överläggningar och/eller ii) slutliga avgöranden, där en sådan delegering omfattar begränsade och klart definierade verkställighetsbefogenheter som är underkastade en noggrann granskning baserad på objektiva kriterier som antagits av tillsynsnämnden.

8.3 Delegeringar och beslut som antas i enlighet med artikel 8.1 och 8.2 ska tas med i tillsynsnämndens sammanträdesprotokoll.

KAPITEL II

STYRKOMMITTÉ

Artikel 9

Styrkommittén

I enligt med artikel 26.10 i förordning (EU) nr 1024/2013 inrättas härmed styrkommittén för tillsynsnämnden.

Artikel 10

Mandat

10.1 Styrkommittén ska stödja tillsynsnämndens arbete och förbereda nämndens sammanträden.

10.2 Styrkommittén ska utföra sina förberedande uppgifter i hela Europeiska unionens intresse och ska samarbeta med tillsynsnämnden under fullständig öppenhet.

Artikel 11

Sammansättning och utnämning av medlemmar

11.1 Styrkommittén ska bestå av åtta ledamöter från tillsynsnämnden: ordföranden och vice ordföranden, en företrädare för Europeiska centralbanken (ECB) och fem företrädare för de nationella behöriga myndigheterna.

11.2 Styrkommittén ska som ordförande ha tillsynsnämndens ordförande eller, vid ett enskilt tillfälle i ordförandens frånvaro, vice ordförande.

11.3 Tillsynsnämnden ska utse företrädarna för de nationella behöriga myndigheterna och garantera en rättvis balans och rotation mellan de nationella behöriga myndigheterna. Tillsynsnämnden ska tillämpa ett rotationssystem enligt vilket de nationella behöriga myndigheterna delas in i fyra grupper baserat på en rangordning av bankernas totala konsoliderade tillgångar i den berörda deltagande medlemsstaten. Minst en ledamot från varje grupp ska ingå i styrkommittén. Tillsynsnämnden ska granska gruppernas sammansättning årligen eller varje gång en medlemsstat inför euron eller inleder ett nära samarbete med ECB. Inom varje grupp ska ledamöterna rotera i den alfabetiska ordningen av de deltagande medlemsstaternas namn på det nationella språket. Indelningen av de behöriga nationella myndigheterna i grupper och fördelningen av platserna i styrkommittén mellan grupperna framgår av bilagan.

11.4 Mandatperioden för företrädarna för de behöriga nationella myndigheterna i styrkommittén är ett år.

11.5 ECB:s ordförande ska utse ECB:s företrädare i styrkommittén bland ECB:s fyra företrädare i tillsynsnämnden och fastställa respektive mandatperiod.

11.6 Förteckningen över styrkommitténs ledamöter ska offentliggöras och uppdateras regelbundet.

Artikel 12

Styrkommitténs sammanträden

12.1 Tidpunkten för sammanträdena ska bestämmas av styrkommittén på förslag av ordföranden. Ordföranden får även kalla till sammanträde närhelst denne finner det nödvändigt. På begäran av ordföranden kan styrkommittén även sammanträda via telekonferens, såvida inte minst två ledamöter av styrkommittén motsätter sig detta.

12.2 Ordförande ska föreslå en dagordning för alla styrkommitténs möten, och styrkommittén ska anta denna i början av varje möte. Alla ledamöter i styrkommittén får lämna förslag på frågor och dokument till ordföranden för behandling i styrkommittén.

12.3 Dagordningen för styrkommitténs sammanträden ska tillställas alla ledamöter i styrkommittén före varje sammanträde. Protokollen från styrkommitténs sammanträden ska göras tillgängliga för alla ledamöter i styrkommittén före styrkommitténs påföljande sammanträde.

12.4 På förslag från ordföranden kan styrkommittén besluta att bjuda in en eller flera andra ledamöter i tillsynsnämnden att delta i hela eller delar av kommitténs sammanträden. När frågor diskuteras som rör ett specifikt kreditinstitut ska företrädaren för den nationella behöriga myndigheten i den deltagande medlemsstaten där kreditinstitutet är beläget bjudas in.

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSE

Artikel 13

Ikraftträdande

Denna arbetsordning träder i kraft den 1 april 2014.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 31 mars 2014.

Danièle NOUY

Ordförande för tillsynsnämnden

(1) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.

(2) EUT L 80, 18.3.2004, s. 33.

BILAGA

ROTATIONSSYSTEM

Vid tillämpning av artikel 11.3 ska följande rotationssystem tillämpas utifrån uppgifter per den 31 december 2012:

Grupp	Medlemsstat	Antal platser i styrkommittén
1	DE	1
1	FR	1
2	ES	1
	IT
	NL
3	BE	2
	IE
	EL
	LU
	AT
	PT
	FI
4	EE	1
	CY
	LV
	MT
	SI
	SK

21.6.2014

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/61

BESLUT nr 1/2014 AV DEN KOMMITTÉ SOM INRÄTTATS GENOM AVTALET MELLAN EUROPEISKA GEMENSKAPEN OCH SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET OM ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE I SAMBAND MED BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

av den 1 april 2014

om ändring av kapitel 6 om tryckbärande anordningar, kapitel 16 om byggprodukter och om uppdatering av hänvisningarna till rättsakter i bilaga 1

(2014/379/EU)

KOMMITTÉN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse (nedan kallat avtalet), särskilt artiklarna 10.4, 10.5 och 18.2, och

av följande skäl:

(1)	Europeiska unionen har antagit ett nytt direktiv om transportabla tryckbärande anordningar (1) och Schweiz har ändrat sina lagar och andra författningar så att de i enlighet med artikel 1.2 i avtalet bedöms vara likvärdiga med ovannämnda unionslagstiftning.

(2)	Kapitel 6 (Tryckbärande anordningar) i bilaga 1 bör ändras i enlighet med detta.

(3)	Europeiska unionen har antagit en ny förordning om byggprodukter (2) (nedan kallad förordningen om byggprodukter).

(4)

Den schweiziska lagstiftningen om byggprodukter (förbundslag och stadga om byggprodukter) håller för närvarande på att ändras; den schweiziska stadgan om ackreditering och utseende (3), i vilken det fastställs relevanta krav för ackreditering och utseende av schweiziska organ för bedömning av överensstämmelse, är dock redan i kraft.

(5)

Kapitel 16 (Byggprodukter) i bilaga I bör ändras, i en första fas för att ta hänsyn till att Europeiska unionen antagit förordningen om byggprodukter, och fram tills dess att Schweiz antagit likvärdig lagstiftning, så att parterna under en övergångsperiod ömsesidigt kan godkänna resultaten av bedömnings av överensstämmelse som visar överensstämmelse med förordningen om byggprodukter. Så snart Schweiz har antagit lagstiftning som är likvärdig med förordningen om byggprodukter ska parterna ersätta denna ändring med en ny ändring som avspeglar antagandet av såväl förordningen om byggprodukter som den reviderade motsvarande schweiziska lagstiftningen. Det förutsätts att detta beslut är avsett att säkerställa kontinuiteten i den verksamhet som bedrivs av organen för bedömning av överensstämmelse under denna övergångsperiod, och det påverkar inte tillämpningen av principerna i artikel 1 till avtalet.

(6)	Enligt artikel 10.5 i avtalet får kommittén på förslag av någon av parterna ändra bilagorna till avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1.	Kapitel 6 (Tryckbärande anordningar) i bilaga 1 till avtalet ska ändras i enlighet med tillägg A till detta beslut.

Schweiziska edsförbundet ska godta den bedömning av överensstämmelse som utförs av EU:s erkända organ för bedömning av överensstämmelse, vilka bedömer överensstämmelse i enlighet med kraven i förordningen om byggprodukter. Europeiska unionen ska godta den bedömning av överensstämmelse som utförs av Schweiz erkända organ för bedömning av överensstämmelse, vilka bedömer överensstämmelse i enlighet med kraven i förordningen om byggprodukter fram till dess att kapitel 16 ändras efter antagandet av likvärdig schweizisk lagstiftning.

Kapitel 16 (Byggprodukter) i bilaga 1 till avtalet ska ändras i enlighet med bestämmelserna i tillägg B till detta beslut och ska tillämpas under interimsperioden fram till en sådan ändring.

3.	Bilaga 1 till avtalet ska ändras i enlighet med bestämmelserna i tillägg C till detta beslut.

4.	Detta beslut, som upprättas i två exemplar, ska undertecknas av de företrädare för parterna i kommittén som är bemyndigade att handla på parternas vägnar. Beslutet får verkan från och med dagen för det sista undertecknandet.

På Schweiziska edsförbundets vägnar

Christophe PERRITAZ

Undertecknat i Bern den 1 april 2014

På Europeiska unionens vägnar

Fernando PERREAU DE PINNINCK

Undertecknat i Bryssel den 1 april 2014

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EG av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

(3) Stadga av den 17 juni 1996 om det schweiziska ackrediteringssystemet och om utseende av provningslaboratorier och organ för bedömning av överensstämmelse (RO 1996.1904), senast ändrad den 1 juni 2012 (RO 2012 2887).

TILLÄGG A

I bilaga 1 om produktsektorer ska kapitel 6 (Tryckbärande anordningar) utgå och ersättas med följande:

”KAPITEL 6

TRYCKBÄRANDE ANORDNINGAR

AVSNITT I

Lagar och andra författningar

Bestämmelser som avses i artikel 1.2

Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/105/EG av den 16 september 2009 om enkla tryckkärl (EUT L 264, 8.10.2009, s. 12), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12)
	2.	Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar (EUT L 181, 9.7.1997, s. 1), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)
	3.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1) (nedan kallat direktiv 2010/35/EU)
	4.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).
Schweiz	100.	Förbundslag av den 12 juni 2009 om produktsäkerhet (RO 2010 2573)
	101.	Stadga av den 19 maj 2010 om produktsäkerhet (RO 2010 2583), senast ändrad den 15 juni 2012 (RO 2012 3631)
	102.	Stadga av den 20 november 2002 om enkla tryckbärande anordningars säkerhet (RO 2003 107), senast ändrad den 19 maj 2010 (RO 2010 2583)
	103.	Stadga av den 20 november 2002 om tryckbärande utrustnings säkerhet (RO 2003 38), senast ändrad den 19 maj 2010 (RO 2010 2583)
	104.	Stadga av den 31 oktober 2012 om utsläppande på marknaden av behållare för farligt gods och marknadsövervakning (RO 2012 6607)
	105.	Stadga av den 29 november 2002 om transport av farligt gods på väg (RO 2002 4212), senast ändrad den 31 oktober 2012 (RO 2012 6535 och 6537)
	106.	Stadga av den 31 oktober 2012 om transport av farligt gods på järnväg och med linbaneanläggning (RO 2012 6541)

AVSNITT II

Organ för bedömning av överensstämmelse

Den kommitté som inrättats genom artikel 10 i detta avtal ska med iakttagande av det förfarande som beskrivs i artikel 11 i detta avtal upprätta och kontinuerligt uppdatera en förteckning över organ för bedömning av överensstämmelse.

AVSNITT III

Utseende myndigheter

Den kommitté som inrättats genom artikel 10 i detta avtal ska upprätta och kontinuerligt uppdatera en förteckning över de utseende myndigheter som parterna har anmält.

AVSNITT IV

Särskilda regler för utseende av organ för bedömning av överensstämmelse

Vid utseende av organ för bedömning av överensstämmelse ska de utseende myndigheterna iaktta de allmänna principerna i bilaga 2 till detta avtal samt bedömningskriterierna i bilaga III till direktiv 2009/105/EG, bilagorna IV eller V till direktiv 97/23/EG eller kapitel 4 i direktiv 2010/35/EG.

AVSNITT V

Tilläggsbestämmelser

1. Enkla tryckkärl och tryckbärande anordningar

När det gäller de tekniska handlingar som de nationella myndigheterna behöver för sina inspektioner är det tillräckligt att tillverkarna, deras godkända representanter eller, om ingen av dem är närvarande, de personer som ansvarar för att produkten släpps ut på marknaden håller de tekniska handlingarna tillgängliga på den ena partens territorium under minst tio år räknat från den sista dagen då produkten tillverkades. Parterna förbinder sig att på begäran av den andra partens myndigheter översända alla relevanta handlingar.

2. Transportabla tryckbärande anordningar

1. Marknadstillträde

Enligt direktiv 2010/35/EU eller motsvarande relevant schweizisk lagstiftning, ska tillverkarens representant ange sitt namn och sin adress på intyget om överensstämmelse. Vid tillämpningen av detta krav avses med tillverkarens representant: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen eller Schweiz och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter.

Enligt direktiv 2010/35/EU eller motsvarande relevant schweizisk lagstiftning, ska importörer ange sitt namn och den adress där de kan kontaktas antingen i eller som bilaga till intyget om överensstämmelse. Vid tillämpningen av detta krav avses med importör varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen eller Schweiz och som släpper ut transportabla tryckbärande anordningar eller delar därav från ett tredjeland på Europeiska unionens eller Schweiz marknad.

Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska det räcka att ange antingen importören eller tillverkarens representant.

2. Informationsutbyte om teknisk dokumentation och samarbete när det gäller korrigerande åtgärder

Ekonomiska aktörer i Schweiz eller i en medlemsstat ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet i Schweiz eller en medlemsstat ge myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att de transportabla tryckbärande anordningarna överensstämmer med direktiv 2010/35/EU eller relevant schweizisk lagstiftning, på engelska eller på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. De ekonomiska aktörerna ska på den behöriga myndighetens begäran samarbeta med myndigheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de transportabla tryckbärande anordningar som de har släppt ut på marknaden.

3. Identifiering av de ekonomiska aktörerna

De ekonomiska aktörerna ska på begäran av en marknadskontrollmyndighet i antingen en EU-medlemsstat eller Schweiz under en period av minst 10 år identifiera följande aktörer:

a)	alla ekonomiska aktörer som har levererat transportabla tryckbärande anordningar till dem,

b)	alla ekonomiska aktörer som de har levererat transportabla tryckbärande anordningar till.

4. Marknadsövervakningsmyndigheternas ömsesidiga stöd

För att säkerställa ett effektivt samarbete i fråga om åtgärder som gäller ekonomiska aktörer som är etablerade i en medlemsstat eller i Schweiz, ska marknadsövervakningsmyndigheterna i medlemsstaterna och i Schweiz hjälpa varandra i lämplig omfattning genom att tillhandahålla information eller dokumentation, utföra lämpliga undersökningar eller på annat lämpligt sätt delta i undersökningar som inletts av den andra parten.

5. Förfarande för att hantera transportabla tryckbärande anordningar som utgör en risk på nationell nivå

Enligt artikel 12.4 i detta avtal ska marknadsövervakningsmyndigheterna i en medlemsstat eller Schweiz om de vidtagit åtgärder eller har tillräckliga skäl att anta att transportabla tryckbärande anordningar som omfattas av detta kapitel utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skydd i allmänhetens intresse som omfattas av direktiv 2010/35/EU respektive relevant schweizisk lagstiftning, och om de anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet, utan dröjsmål underrätta kommissionen, övriga medlemsstater och Schweiz om följande:

—	Resultaten av den bedömning de har gjort och av de åtgärder de har ålagt de berörda ekonomiska aktörerna att vidta.

—

I de fall den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, om alla lämpliga tillfälliga åtgärder som vidtagits för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av de transportabla tryckbärande anordningarna på den nationella marknaden, dra tillbaka utrustningen från den marknaden eller återkalla den.

Denna information ska omfatta alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera de transportabla tryckbärande anordningar som inte uppfyller kraven, anordningarnas ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och vilken risk anordningarna utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Det ska vidare anges om den bristande överensstämmelsen beror på

—	att de transportabla tryckbärande anordningarna inte uppfyller de krav med avseende på människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skydd i allmänhetens intresse som fastställs i lagstiftningen i avsnitt I, eller

—	brister i de standarder eller tekniska koder som avses i lagstiftningen i avsnitt I.

Schweiz eller andra medlemsstater än den medlemsstat som inledde förfarandet ska utan dröjsmål underrätta Europeiska kommissionen och de andra nationella myndigheterna om varje åtgärd som antas och all ytterligare information de har tillgång till rörande den transportabla tryckbärande anordning som inte uppfyller kraven.

Medlemsstaterna och Schweiz ska se till att lämpliga begränsande åtgärder vidtas mot de berörda transportabla tryckbärande anordningarna utan dröjsmål, t.ex. att de transportabla tryckbärande anordningarna dras tillbaka från marknaden.

Schweiz ska via den kommitté som inrättats enligt artikel 10 i detta avtal till Europeiska kommissionen lämna kontaktuppgifter till myndigheten för marknadsövervakning.

6. Förfarande i fråga om skyddsåtgärder

Om Schweiz eller en medlemsstat invänder mot den anmälda nationella åtgärden, ska Schweiz eller medlemsstaten underrätta Europeiska kommissionen om sina invändningar.

1. Invändningar mot nationella åtgärder

Om en medlemsstat eller Schweiz, efter det att det förfarande som anges i punkt 3 i avsnitt 5 har avslutats, har invändningar mot en åtgärd som vidtagits av Schweiz eller en medlemsstat, eller om Europeiska kommissionen anser att en nationell åtgärd inte uppfyller kraven enligt den lagstiftning som avses i avsnitt I, ska Europeiska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaten, Schweiz och den eller de berörda ekonomiska aktörerna samt utvärdera den nationella åtgärden för att avgöra om den är berättigad eller inte. Om den nationella åtgärden

—	anses vara berättigad ska alla medlemsstaterna och Schweiz vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de transportabla tryckbärande anordningar som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader, och underrätta kommissionen om detta.

—	inte anses vara berättigad ska den berörda medlemsstaten eller Schweiz dra tillbaka den.

2. Oenighet mellan parterna

Vid oenighet mellan parterna kommer frågan att överlämnas till gemensamma kommittén, som ska besluta om lämpliga åtgärder, inklusive möjligheten att låta göra en expertgranskning.

Om kommittén anser att åtgärden

—	är berättigad ska parterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att den transportabla tryckbärande anordning som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknad.

—	inte är berättigad ska den berörda medlemsstaten eller Schweiz dra tillbaka den.

7. Fri rörlighet för transportabla tryckbärande anordningar

Utan att det påverkar de förfaranden som anges i punkt 3 och 4 ska ingen medlemsstat eller Schweiz inom sitt territorium förbjuda, begränsa eller hindra fri rörlighet för, tillhandahållande på marknaden eller användning av transportabla tryckbärande anordningar, som överensstämmer med de rättsliga bestämmelserna i avsnitt I.”

TILLÄGG B

I bilaga 1 om produktsektorer ska kapitel 16 (Byggprodukter) utgå och ersättas med följande:

”KAPITEL 16

BYGGPRODUKTER

AVSNITT 1

Lagar och andra författningar

Bestämmelser som avses i artikel 1.1 och 1.2

Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
		Genomförandeåtgärder:
	2.	Kommissionens beslut 94/23/EG av den 17 januari 1994 om gemensamma procedurregler för europeiskt tekniskt godkännande (EGT L 17, 20.1.1994, s. 34)
	2a	Kommissionens beslut 94/611/EG av den 9 september 1994 om genomförandet av artikel 20 i direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EGT L 241, 16.9.1994, s. 25)
	2b	Kommissionens beslut 95/204/EG av den 31 maj 1995 om genomförande av artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EGT L 129, 14.6.1995, s. 23)
	3.	Kommissionens beslut 95/467/EG av den 24 oktober 1995 om genomförande av artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EGT L 268, 10.11.1995, s. 29)
	4.	Kommissionens beslut 96/577/EG av den 24 juni 1996 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande fasta brandsläckningssystem (EGT L 254, 8.10.1996, s. 44)
	5.	Kommissionens beslut 96/578/EG av den 24 juni 1996 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande sanitär utrustning (EGT L 254, 8.10.1996, s. 49)
	6.	Kommissionens beslut 96/579/EG av den 24 juni 1996 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande vägutrustning (EGT L 254, 8.10.1996, s. 52)
	7.	Kommissionens beslut 96/580/EG av den 24 juni 1996 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande utfackningsväggar (EGT L 254, 8.10.1996, s. 56)
	8.	Kommissionens beslut 96/581/EG av den 24 juni 1996 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande geotextilier (EGT L 254, 8.10.1996, s. 59)
	9.	Kommissionens beslut 96/582/EG av den 24 juni 1996 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande system för förseglade glaskonstruktioner och metallankare för betong (EGT L 254, 8.10.1996, s. 62)
	10.	Kommissionens beslut 96/603/EG av den 4 oktober 1996 om fastställande av förteckningen över produkter som tillhör klasserna A ’inget bidrag till brand’ enligt beslut 94/611/EG om genomförandet av artikel 20 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EGT L 267, 19.10.1996, s. 23)
	11.	Kommissionens beslut 97/161/EG av den 17 februari 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande fästdon av metall för infästning i betong av lätta system (EGT L 62, 4.3.1997, s. 41)
	12.	Kommissionens beslut 97/176/EG av den 17 februari 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande konstruktionsvirke o.d. med tillbehör (EGT L 73, 14.3.1997, s. 19)
	13.	Kommissionens beslut 97/177/EG av den 17 februari 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande injekteringsankare för användning i murverk (EGT L 73, 14.3.1997, s. 24)
	14.	Kommissionens beslut 97/462/EG av den 27 juni 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande träbaserade skivor (EGT L 198, 25.7.1997, s. 27)
	15.	Kommissionens beslut 97/463/EG av den 27 juni 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande fästdon av plast för användning i betong och murverk (EGT L 198, 25.7.1997, s. 31)
	16.	Kommissionens beslut 97/464/EG av den 27 juni 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggprodukter för avloppsvatten (EGT L 198, 25.7.1997, s. 33)
	17.	Kommissionens beslut 97/555/EG av den14 juli 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande cement, byggkalk och andra hydrauliska bindemedel (EGT L 229, 20.8.1997, s. 9)
	18.	Kommissionens beslut 97/556/EG av den 14 juli 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande sammansatta system för utvändig putsbelagd värmeisolering (EGT L 229, 20.8.1997, s. 14)
	19.	Kommissionens beslut 97/571/EG av den 22 juli 1997 om det allmänna formatet för europeiskt tekniskt godkännande för byggprodukter (EGT L 236, 27.8.1997, s. 7)
	20.	Kommissionens beslut 97/597/EG av den 14 juli 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande stål för slakarmering och stål för spännarmering av betong (EGT L 240, 2.9.1997, s. 4)
	21.	Kommissionens beslut 97/638/EG av den 19 september 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande fästdon för produkter av konstruktionsvirke (EGT L 268, 1.10.1997, s. 36)
	22.	Kommissionens beslut 97/740/EG av den 14 oktober 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande murverk och liknande produkter (EGT L 299, 4.11.1997, s. 42)
	23.	Kommissionens beslut 97/808/EG av den 20 november 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande golvbeläggningar (EGT L 331, 3.12.1997, s. 18)
	24.	Kommissionens beslut 98/143/EG av den 3 februari 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande system av mekaniskt infästa, böjliga och vattentäta takskikt (EGT L 42, 14.2.1998, s. 58)
	25.	Kommissionens beslut 98/213/EG av den 9 mars 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för invändiga skiljeväggar (EGT L 80, 18.3.1998, s. 41)
	26.	Kommissionens beslut 98/214/EG av den 9 mars 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande metallprodukter för konstruktionsändamål med tillbehör (EGT L 80, 18.3.1998, s. 46)
	27.	Kommissionens beslut 98/279/EG av den 5 december 1997 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande icke-bärande kvarsittande formsättningsbyggsatser eller formsättningssystem baserade på hålblock eller skivor av isoleringsmaterial och, eventuellt, betong (EGT L 127, 29.4.1998, s. 26)
	28.	Kommissionens beslut 98/436/EG av den 22 juni 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande taktäckningar, lanterniner, takfönster och tillhörande produkter (EGT L 194, 10.7.1998, s. 30)
	29.	Kommissionens beslut 98/437/EG av den 30 juni 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande in- och utvändiga ytskikt på väggar och innertak (EGT L 194, 10.7.1998, s. 39)
	30.	Kommissionens beslut 98/456/EG av den 3 juli 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande spännsystem för efterspänning av bärande konstruktioner (EGT L 201, 17.7.1998, s. 112)
	31.	Kommissionens beslut 98/457/EG av den 3 juli 1998 om provning av enstaka brinnande föremål (SBI) som anges i rådets beslut 94/611/EG om genomförandet av artikel 20 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EGT L 201, 17.7.1998, s. 114)
	32.	Kommissionens beslut 98/598/EG av den 9 oktober 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande ballast (EGT L 287, 24.10.1998, s. 25)
	33.	Kommissionens beslut 98/599/EG av den 12 oktober 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för täta takskikt som anbringas flytande (EGT L 287, 24.10.1998, s. 30)
	34.	Kommissionens beslut 98/600/EG av den 12 oktober 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för självbärande takljusinsläpp (förutom glasbaserade byggsatser) (EGT L 287, 24.10.1998, s. 35)
	35.	Kommissionens beslut 98/601/EG av den 13 oktober 1998 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande vägbyggnadsprodukter (EGT L 287, 24.10.1998, s. 41)
	36.	Kommissionens beslut 1999/89/EG av den 25 januari 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande förtillverkade trappor (EGT L 29, 3.2.1999, s. 34)
	37.	Kommissionens beslut 1999/90/EG av den 25 januari 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande membran (EGT L 29, 10.7.1999, s. 38)
	38.	Kommissionens beslut 1999/91/EG av den 25 januari 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande värmeisoleringsprodukter (EGT L 29, 3.2.1999, s. 44)
	39.	Kommissionens beslut 1999/92/EG av den 25 januari 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande lätta sammansatta träbaserade balkar och pelare (EGT L 29, 3.2.1999, s. 49)
	40.	Kommissionens beslut 1999/93/EG av den 25 januari 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande dörrar, fönster, luckor, jalusier, grindar och därtill hörande byggnadsbeslag (EGT L 29, 3.2.1999, s. 51)
	41.	Kommissionens beslut 1999/94/EG av den 25 januari 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande förtillverkade produkter av normalbetong, lättbetong och autoklaverad lättbetong (EGT L 29, 3.2.1999, s. 55)
	41a	Kommissionens beslut 1999/453/EG av den 18 juni 1999 om ändring av beslut 96/579/EG och 97/808/EG (om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande vägutrustning respektive golvbeläggningar) (EGT L 178, 14.7.1999, s. 50)
	42.	Kommissionens beslut 1999/454/EG av den 22 juni 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande brandavskiljande, brandtätande och brandskyddande produkter (EGT L 178, 14.7.1999, s. 52)
	43.	Kommissionens beslut 1999/455/EG av den 22 juni 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för förtillverkade byggnader med träregelstomme eller av timmer (EGT L 178, 14.7.1999, s. 56)
	44.	Kommissionens beslut 1999/469/EG av den 25 juni 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande produkter som hör samman med betong, bruk och injekteringsbruk (EGT L 184, 17.7.1999, s. 27)
	45.	Kommissionens beslut 1999/470/EG av den 29 juni 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande lim för byggnadsändamål (EGT L 184, 17.7.1999, s. 32)
	46.	Kommissionens beslut 1999/471/EG av den 29 juni 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande anordningar för uppvärmning av utrymmen (EGT L 184, 17.7.1999, s. 37)
	47.	Kommissionens beslut 1999/472/EG av den 1 juli 1999 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande rör, tankar och tillbehör vilka inte kommer i kontakt med vatten avsett för mänsklig förbrukning (EGT L 184, 17.7.1999, s. 42)
	48.	Kommissionens beslut 2000/147/EG av den 8 februari 2000 om genomförandet av rådets direktiv 89/106/EEG beträffande klassificering av byggprodukter med avseende på deras reaktion vid brandpåverkan (EGT L 50, 23.2.2000, s. 14)
	49.	Kommissionens beslut 2000/245/EG av den 2 februari 2000 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.4 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande planglas, mönsterglas och glasblocksprodukter (EGT L 77, 28.3.2000, s. 13)
	50.	Kommissionens beslut 2000/273/EG av den 27 mars 2000 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande sju produkter för europeiskt tekniskt godkännande utan riktlinjer (EGT L 86, 7.4.2000, s. 15)
	51.	Kommissionens beslut 2000/367/EG av den 3 maj 2000 om genomförandet av rådets direktiv 89/106/EEG beträffande klassificering av byggprodukter, byggnadsverk och delar därav med avseende på brandmotstånd (EGT L 133, 6.6.2000, s. 26)
	52.	Kommissionens beslut 2000/447/EG av den 13 juni 2000 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande förtillverkade träbaserade sandwichelement och självbärande sammansatta lätta skivelement (EGT L 180, 19.7.2000, s. 40)
	53.	Kommissionens beslut 2000/553/EG av den 6 september 2000 om genomförande av rådets direktiv 89/106/EEG beträffande prestanda vid utvändig brandpåverkan hos taktäckningsmaterial (EGT L 235, 19.9.2000, s. 19)
	53a	Kommissionens beslut 2000/605/EG av den 26 september 2000 om ändring av beslut 96/603/EG om fastställande av förteckningen över produkter som tillhör klasserna A ’Inget bidrag till brand’ enligt beslut 94/611/EG om genomförandet av artikel 20 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EGT L 258, 12.10.2000, s. 36)
	54.	Kommissionens beslut 2000/606/EG av den 26 september 2000 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande sex produkter för europeiskt tekniskt godkännande utan riktlinjer (EGT L 258, 12.10.2000, s. 38)
	55.	Kommissionens beslut 2001/19/EG av den 20 december 2000 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande övergångskonstruktioner för vägbroar (EGT L 5, 10.1.2001, s. 6)
	56.	Kommissionens beslut 2001/308/EG av den 31 januari 2001 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande utvändig värmeisolering med färdigt ytskikt (EGT L 107, 18.4.2001, s. 25)
	56a	Kommissionens beslut 2001/596/EG av den 8 januari 2001 om ändring av beslut 95/467/EG, 96/578/EG, 96/580/EG, 97/176/EG, 97/462/EG, 97/556/EG, 97/740/EG, 97/808/EG, 98/213/EG, 98/214/EG, 98/279/EG, 98/436/EG, 98/437/EG, 98/599/EG, 98/600/EG, 98/601/EG, 1999/89/EG, 1999/90/EG, 1999/91/EG, 1999/454/EG, 1999/469/EG, 1999/470/EG, 1999/471/EG, 1999/472/EG, 2000/245/EG, 2000/273/EG och 2000/447/EG beträffande förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av vissa byggprodukter enligt artikel 20 i rådets direktiv 89/106/EEG (EGT L 209, 2.8.2001, s. 33)
	57.	Kommissionens beslut 2001/671/EG av den 21 augusti 2001 om genomförande av rådets direktiv 89/106/EEG när det gäller klassificering av prestanda vid utvändig brandpåverkan hos tak och taktäckningsmaterial (EGT L 235, 4.9.2001, s. 20)
	58.	Kommissionens beslut 2002/359/EG av den 13 maj 2002 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter som kommer i kontakt med vatten avsett för mänsklig förbrukning, enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG (EGT L 127, 14.5.2002, s. 16)
	59.	Kommissionens beslut 2002/592/EG av den 15 juli 2002 om ändring av besluten 95/467/EG, 96/577/EG, 96/578/EG och 98/598/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggprodukter i gips, fasta brandsläckningssystem, sanitär utrustning respektive ballast (EGT L 192, 20.7.2002, s. 57)
	60.	Kommissionens beslut 2003/43/EG av den 17 januari 2003 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter (EUT L 13, 18.1.2003, s. 35)
	61.	Kommissionens beslut 2003/312/EG av den 9 april 2003 om offentliggörande av referenser till standarder som avser värmeisoleringsprodukter, geotextilier, fasta släcksystem och gipsblock i enlighet med rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 114, 8.5.2003, s. 50)
	62.	Kommissionens beslut 2003/424/EG av den 6 juni 2003 om ändring av beslut 96/603/EG om fastställande av förteckningen över produkter som tillhör klasserna A ’Inget bidrag till brand’ enligt beslut 94/611/EG om genomförandet av artikel 20 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EUT L 144, 12.6.2003, s. 9)
	63.	Kommissionens beslut 2003/593/EG av den 7 augusti 2003 om ändring av beslut 2003/43/EG om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter (EUT L 201, 8.8.2003, s. 25)
	64.	Kommissionens beslut 2003/629/EG av den 27 augusti 2003 om ändring av beslut 2000/367/EG beträffande klassificering av byggprodukter med avseende på brandmotstånd vad gäller tillägg av produkter för reglering av brand och brandgaser (EUT L 218, 30.8.2003, s. 51)
	65.	Kommissionens beslut 2003/632/EG av den 26 augusti 2003 om ändring av beslut 2000/147/EG om genomförandet av rådets direktiv 89/106/EEG beträffande klassificering av byggprodukter med avseende på deras reaktion vid brandpåverkan (EUT L 220, 3.9.2003, s. 5)
	66.	Kommissionens beslut 2003/639/EG av den 4 september 2003 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande tappar för konstruktionsfogar (EUT L 226, 10.9.2003, s. 18)
	67.	Kommissionens beslut 2003/640/EG av den 4 september 2003 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för ytterväggsbeklädnader (EUT L 226, 10.9.2003, s. 21)
	68.	Kommissionens beslut 2003/655/EG av den 12 september 2003 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande vattentäta skikt för golv och väggar i våtrum (EUT L 231, 17.9.2003, s. 12)
	69.	Kommissionens beslut 2003/656/EG av den 12 september 2003 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande sju produkter för europeiskt tekniskt godkännande utan riktlinjer (EUT L 231, 17.9.2003, s. 15)
	70.	Kommissionens beslut 2003/722/EG av den 6 oktober 2003 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för tätskikt som anbringas flytande på brobaneplattor (EUT L 260, 11.10.2003, s. 32)
	71.	Kommissionens beslut 2003/728/EG av den 3 oktober 2003 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för byggnader med metallstomme, byggsatser för byggnader med betongstomme, förtillverkade byggnadsenheter, byggsatser för kylrum, byggsatser för stenrasskydd (EUT L 262, 14.10.2003, s. 34)
	72.	Kommissionens beslut 2004/663/EG av den 20 september 2004 om ändring av kommissionens beslut 97/464/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggprodukter för avloppsvatten (EUT L 302, 29.9.2004, s. 6)
	73.	Kommissionens beslut 2005/403/EG av den 25 maj 2005 om indelning av yttertak och taktäckningar i klasser med avseende på prestanda vid utvändig brandpåverkan som gäller för vissa byggprodukter i enlighet med rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 135, 28.5.2005, s. 37)
	74.	Kommissionens beslut 2005/484/EG av den 4 juli 2005 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för kylrumsbyggnader och byggsatser för ytterskal till kylrumsbyggnader (EUT L 173, 6.7.2005, s. 15)
	75.	Kommissionens beslut 2005/610/EG av den 9 augusti 2005 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter (EUT L 208, 11.8.2005, s. 21)
	76.	Kommissionens beslut 2005/823/EG av den 22 november 2005 om ändring av beslut 2001/671/EG om genomförande av rådets direktiv 89/106/EEG när det gäller klassificering av prestanda vid utvändig brandpåverkan hos tak och taktäckningsmaterial (EUT L 307, 25.11.2005, s. 53)
	77.	Kommissionens beslut 2006/190/EG av den 1 mars 2006 om ändring av beslut 97/808/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande golvbeläggningar (EUT L 66, 8.3.2006, s. 47)
	78.	Kommissionens beslut 2006/213/EG av den 6 mars 2006 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller trägolv samt paneler och andra beklädnader av massivt trä (EUT L 79, 16.3.2006, s. 27)
	79.	Kommissionens beslut 2006/600/EG av den 4 september 2006 om fastställande av en klassindelning för vissa byggprodukters prestanda vid utvändig brandpåverkan när det gäller dubbelsidigt metallklädda sandwichpaneler för tak (EUT L 244, 7.9.2006, s. 24)
	80.	Kommissionens beslut 2006/673/EG av den 5 oktober 2006 om ändring av beslut 2003/43/EG om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller gipsskivor (EUT L 276, 7.10.2006, s. 77)
	81.	Kommissionens beslut 2006/751/EG av den 27 oktober 2006 om ändring av beslut 2000/147/EG om genomförandet av rådets direktiv 89/106/EEG beträffande klassificering av byggprodukter med avseende på deras reaktion vid brandpåverkan (EUT L 305, 4.11.2006, s. 8)
	82.	Kommissionens beslut 2006/893/EG av den 5 december 2006 om strykning av hänvisningen till standard EN 10080:2005 Armeringsstål – Svetsbart armeringsstål – Allmänt i enlighet med rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 343, 8.12.2006, s. 102)
	83.	Kommissionens beslut 2007/348/EG av den 15 maj 2007 om ändring av beslut 2003/43/EG om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller träbaserade skivor (EUT L 131, 23.5.2007, s. 21)
	84.	Kommissionens beslut 2010/81/EU av den 9 februari 2010 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller fästmassor för keramiska plattor (EUT L 38, 11.2.2010, s. 9)
	85.	Kommissionens beslut 2010/82/EU av den 9 februari 2010 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller dekorativa väggbeklädnader i form av rullar och paneler (EUT L 38, 11.2.2010, s. 11).
	86.	Kommissionens beslut 2010/83/EU av den 9 februari 2010 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller lufttorkande fogmassor (EUT L 38, 11.2.2010, s. 13).
	87.	Kommissionens beslut 2010/85/EU av den 9 februari 2010 om indelning i klasser beroende på reaktion vid brandpåverkan för vissa byggprodukter när det gäller cementbaserade, kalciumsulfatbaserade och syntethartsbaserade avjämnings- och beläggningsmassor (EUT L 38, 11.2.2010, s. 17).
	88.	Kommissionens beslut 2010/679/EG av den 8 november 2010 om genomförande av artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG om byggprodukter (EUT L 292, 10.11.2010, s. 55)
	89.	Kommissionens beslut 2010/683/EG av den 9 november 2010 om ändring av beslut 97/555/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande cement, byggkalk och andra hydrauliska bindemedel (EUT L 293, 11.11.2010, s. 60)
	90.	Kommissionens beslut 2010/737/EU av den 2 december 2010 om indelning i klasser av vissa byggprodukter efter reaktion vid brandpåverkan vad gäller stålplåtar med polyesterbeläggning och plastisolbeläggning (EUT L 17, 3.12.2010, s. 39)
	91.	Kommissionens beslut 2010/738/EU av den 2 december 2010 om indelning av vissa byggprodukter i klasser efter reaktion vid brandpåverkan vad gäller gjutgods av fibrös gips (EUT L 317, 3.12.2010, s. 42)
	92.	Kommissionens beslut 2011/14/EU av den 13 januari 2011 om ändring av beslut 97/556/EG om förfarande för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande sammansatta system för utvändig putsbelagd värmeisolering (EGT L 10, 14.1.2011, s. 5)
	93.	Kommissionens beslut 2011/19/EU av den 14 januari 2011 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG vad gäller fogmassor för rörelsefogar i byggnader och gångtrafikerade ytor (EUT L 11, 15.1.2011, s. 49)
	94.	Kommissionens beslut 2011/232/EU av den 11 april 2011 om ändring av beslut 2000/367/EG beträffande klassificering av byggprodukter, byggnadsverk och delar därav med avseende på brandmotstånd (EUT L 97, 12.4.2011, s. 49)
	95.	Kommissionens beslut 2011/246/EU av den 18 april 2011 om ändring av beslut 1999/93/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG vad gäller dörrar, fönster, luckor, jalusier, grindar och därtill hörande byggnadsbeslag (EGT L 103, 19.4.2011, s. 114)
	96.	Kommissionens beslut 2011/284/EU av den 12 maj 2011 om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG vad gäller elledningar och kontroll- och kommunikationskablar (EUT L 131, 18.5.2011, s. 22)
	97.	Kommissionens genomförandebeslut 2012/201/EU av den 26 mars 2012 om ändring av beslut 98/213/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande byggsatser för invändiga skiljeväggar (EUT L 109, 21.4.2012, s. 20)
	98.	Kommissionens genomförandebeslut 2012/202/EU av den 29 mars 2012 om ändring av beslut 1999/94/EG om förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse av byggprodukter enligt artikel 20.2 i rådets direktiv 89/106/EEG beträffande förtillverkade produkter av normalbetong, lättbetong och autoklaverad lättbetong (EUT L 109, 21.4.2012, s. 22)
	99.	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1062/2013 av den 30 oktober 2013 om format för den europeiska tekniska bedömningen för byggprodukter (EUT L 289, 31.10.2013, s. 42)
Schweiz

AVSNITT II

Organ för bedömning av överensstämmelse

Organ för bedömning av överensstämmelse kan delas in i tre olika organ som deltar i bedömningen och den fortlöpande kontrollen av prestanda: Produktcertifieringsorgan, certifieringsorgan för tillverkningskontroll i fabrik och provningslaboratorium. I detta avtal ska definitionerna i avsnitt 2 i bilaga V till förordning (EU) nr 305/2011 gälla.

AVSNITT III

Utseende myndigheter

Den kommitté som inrättats genom artikel 10 i detta avtal ska upprätta och kontinuerligt uppdatera en förteckning över de utseende myndigheter och de behöriga myndigheter som parterna har anmält.

AVSNITT IV

Särskilda principer för utseende av organ för bedömning av överensstämmelse

Vid utseende av organ för bedömning av överensstämmelse ska de utseende myndigheterna iaktta de allmänna principerna i bilaga 2 till detta avtal samt bedömningskriterierna i artikel 43 i förordning (EU) nr 305/2011.

AVSNITT V

Tilläggsbestämmelser

1. Europeiska harmoniserade standarder för byggprodukter

För tillämpningen av detta avtal kommer Schweiz att offentliggöra hänvisningarna till Europeiska harmoniserade standarder för byggprodukter efter det att de offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, enligt artikel 17.5 i förordning (EU) nr 305/2011.

För att likvärdighet med de schweiziska systemen för bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda ska kunna fastställas kommer Schweiz att lägga till en konverteringstabell till varje harmoniserad standard. Med denna konverteringstabell säkerställs jämförbarhet mellan de schweiziska och de europeiska systemen för bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda med angivande av de relevanta förfarandena för dem.

2. Europeiska tekniska bedömningar

Schweiz har rätt att utse schweiziska organ för utfärdande av europeiska tekniska bedömningar. Schweiz ska se till att de utsedda organen blir medlemmar i EOTA (European Organisation for Technical Assessment) och deltar i dess arbete, särskilt i utvecklandet och antagandet av europeiska bedömningsdokument (EDA) enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 305/2011.

Schweiz ska till den kommitté som inrättats genom artikel 10 i detta avtal meddela namn och adress för sådana organ.

EOTA:s beslut ska även tillämpas på detta avtal.

Europeiska tekniska bedömningar utfärdas av EOTA:s tekniska bedömningsorgan och de erkänns i detta avtal av båda parter.

Med tekniskt bedömningsorgan avses en offentligrättslig eller privaträttslig juridisk person med befogenhet att utfärda europeiska tekniska bedömningar.

Tekniska bedömningsorgan utses av parterna enligt parternas relevanta förfaranden. Vid utseende av tekniska bedömningsorgan ska de utseende myndigheterna iaktta de allmänna principerna i bilaga 2 till detta avtal samt bedömningskriterierna i tabell 2 i bilaga IV till förordning (EU) nr 305/2011.

Den kommitté som inrättats genom artikel 10 i detta avtal ska med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i detta avtal upprätta och kontinuerligt uppdatera en förteckning över tekniska bedömningsorgan. Parterna erkänner att de organ som anges i detta avtal uppfyller kraven för att utfärda europeiska tekniska bedömningar.

3. Informationsutbyte

I enlighet med artikel 9 i detta avtal ska parterna utbyta den information som behövs för att säkerställa att detta kapitel tillämpas korrekt.

4. Teknisk dokumentation

När det gäller de tekniska handlingar som de nationella myndigheterna behöver för sina inspektioner är det tillräckligt att tillverkarna, deras godkända representanter eller de personer som ansvarar för att produkten släpps ut på marknaden håller handlingarna tillgängligt på den ena partens territorium under minst tio år räknat från den dag då produkten släpptes ut på någon av parternas marknad.

Parterna förbinder sig att översända alla tekniska handlingar på begäran av den andra partens myndigheter.

5. Person med ansvar för utsläppande av produkten på marknaden och märkning

Tillverkaren är inte skyldig att utse en godkänd representant eller person etablerad på den andra partens territorium som ansvarar för att produkten släpps ut på marknaden eller att ange den godkände representantens eller personens eller importörens namn och adress på etiketten, emballaget eller bruksanvisningen.”

TILLÄGG C

Ändringar av bilaga 1

Kapitel 1 (Maskiner)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens bestämmelse utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (omarbetning) (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/127/EG av den 21 oktober 2009 om ändring av direktiv 2006/42/EG vad gäller maskiner för applicering av bekämpningsmedel (EUT L 310, 25.11.2009, s. 29)”

Kapitel 2 (Personlig skyddsutrustning)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens bestämmelse utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen

Rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning (EGT L 339, 30.12.1989, s. 18), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12)”

Kapitel 3 (Leksaker)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens respektive Schweiz bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (EUT L 170, 30.6.2009, s. 1), senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 618/2013 (EUT L 195, 18.7.2013, s. 16), (nedan kallat direktiv 2009/48/EG)
Schweiz	100.	Förbundslag av den 9 oktober 2002 om livsmedel och råvaror (RO 1995 1469), senast ändrad den 9 november 2011 (RO 2011 5227)
	101.	Stadga av den 23 november 2005 om livsmedel och råvaror (RO 2005 5451), senast ändrad den 23 oktober 2013 (RO 2013 3669)
	102.	Stadga utfärdad av förbundsinrikesministeriet av den 15 augusti 2012 om leksakers säkerhet (RO 2012 4717), senast ändrad den 25 november 2013 (RO 2013 5297)
	103.	Stadga utfärdad av förbundsinrikesministeriets av den 23 november 2005 om tillämpningen av livsmedelslagstiftningen (RO 2005 6555), senast ändrad den 15 augusti 2012 (RO 2012 4855)
	104.	Stadga av den 17 juni 1996 om det schweiziska ackrediteringssystemet och om utseende av provningslaboratorier och organ för bedömning av överensstämmelse (RO 19.96.1904), senast ändrad den 1 juni 2012 (RO 2012 2887)”

Kapitel 4 (Medicintekniska produkter)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens respektive Schweiz bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen	1.	Rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)
	2.	Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)
	3.	Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (EGT L 331, 7.12.1998, s. 1), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)
	4.	Kommissionens beslut 2002/364/EG av den 7 maj 2002 om gemensamma tekniska specifikationer för medicintekniska produkter avsedda för in vitro-diagnostik (EGT L 131, 16.5.2002, s. 17)
	5.	Kommissionens direktiv 2003/12/EG av den 3 februari 2003 om omklassificering av bröstimplantat inom ramen för direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter (EUT L 28, 4.2.2003, s. 43)
	6.	Kommissionens förordning (EU) nr 722/2012 av den 8 augusti 2012 om särskilda krav vad gäller de krav som fastställs i rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG med avseende på aktiva medicintekniska produkter för implantation och medicintekniska produkter som tillverkas med hjälp av vävnader av animaliskt ursprung (EUT L 22, 9.8.2012, s. 3)
	7.	Kommissionens direktiv 2005/50/EG av den 11 augusti 2005 om omklassificering av höftleds-, knäleds- och axelledsproteser inom ramen för rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter (EUT L 210, 12.8.2005, s. 41)
	8.	Kommissionens förordning (EG) nr 2007/2006 av den 22 december 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 när det gäller import och transitering av vissa mellanprodukter från kategori 3-material avsedda för tekniska ändamål i medicintekniska produkter, produkter för in vitro-diagnostik och i laboratoriereagenser samt om ändring av den förordningen (EUT L 379, 28.12.2006, s. 98)
	9.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/47/EG av den 5 september 2007 om ändring av rådets direktiv 90/385/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation, rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter och direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EUT L 247, 21.9.2007, s. 21)
	10.	Kommissionens beslut 2011/869/EU av den 20 december 2011 om gemensamma tekniska specifikationer för medicintekniska produkter avsedda för in vitro-diagnostik (EUT L 341, 22.12.2011, s. 63)
	11.	Kommissionens direktiv 2011/100/EU av den 20 december 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (EUT L 341, 22.12.2011, s. 50)
	12.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88)
	13.	Kommissionens beslut 2010/227/EU av den 19 april 2010 om den europeiska databasen för medicintekniska produkter (Eudamed) (EUT L 102, 23.4.2010, s. 45).
	14.	Kommissionens förordning (EU) nr 207/2012 av den 9 mars 2012 om elektroniska bruksanvisningar för medicintekniska produkter (EUT L 72, 10.3.2012, s. 28)
	15.	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 920/2013 av den 24 september 2013 om utseende och övervakning av anmälda organ i enlighet med rådets direktiv 90/385/EEG om aktiva medicintekniska produkter för implantation och rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter (EUT L 253, 25.9.2013, s. 8)
Schweiz	100.	Förbundslag av den 15 december 2000 om läkemedel och medicintekniska produkter (RO 2001 2790), senast ändrad den 14 december 2012 (RO 2013 1493)
	101.	Förbundslag av den 24 juni 1902 om elektriska installationer med svagström och starkström (RO 19 252 och RS 4 798 ), senast ändrad den 20 mars 2008 (RO 2008 3437)
	102.	Förbundslag av den 9 juni 1977 om metrologi (RO 1977 2394), senast ändrad den 17 juni 2011 (RO 2012 6235)
	103.	Förbundslag av den 22 mars 1991 om strålskydd (RO 19.94.1933), senast ändrad den 10 december 2004 (RO 2004 5391)
	104.	Stadga av den 17 oktober 2001 om medicintekniska produkter (RO 2001 3487), senast ändrad den 11 juni 2010 (RO 2010 2749)
	105.	Stadga av den 18 april 2007 om import, transitering och export av djur och av animalieprodukter (OITE) (RO 2007 1847), senast ändrad den 4 september 2013 (RO 2013 3041)
	106.	Stadga av den 17 juni 1996 om ackreditering och utseende av organ för bedömning av överensstämmelse (RO 19.96.1904), senast ändrad den 15 juni 2012 (RO 2012 3631)
	107.	Förbundslag av den 19 juni 1992 om dataskydd (RO 19.92.1945), senast ändrad den 30 september 2011 (RO 2013 3215)”

Kapitel 5 (Anordningar för förbränning av gasformiga bränslen samt värmepannor)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/142/EG av den 30 november 2009 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen (EUT L 330, 16.12.2009, s. 10).”

Kapitel 7 (Radioutrustning och teleterminalutrustning)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens respektive Schweiz bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)
	2.	Kommissionens beslut 2000/299/EG av den 6 april 2000 om fastställande av en första klassificering av radioutrustning och teleterminalutrustning och därtill hörande identifieringsmärken (EGT L 97, 19.4.2000, s. 13)
	3.	Kommissionens beslut 2000/637/EG av den 22 september 2000 om tillämpningen av artikel 3.3 e i direktiv 1999/5/EG på radioutrustning som omfattas av den regionala ordningen för radiotelefontjänster på inre vattenvägar (EGT L 269, 21.10.2000, s. 50)
	4.	Kommissionens beslut 2001/148/EG av den 21 februari 2001 om tillämpning av artikel 3.3 e i direktiv 1999/5/EG på transceivrar (lavinsändare/lavinsökare) (EGT L 55, 24.2.2001, s. 65)
	5.	Kommissionens beslut 2005/53/EG av den 25 januari 2005 om tillämpningen av artikel 3.3 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG på radioutrustning som är avsedd att ingå i det automatiska identifieringssystemet (AIS) (EUT L 22, 26.1.2005, s. 14)
	6.	Kommissionens beslut 2005/631/EG av den 29 augusti 2005 beträffande väsentliga krav i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG med avseende på säkerställande av tillgången till nödtjänster genom Cospat-Sarsat-lokaliseringssändare (EUT L 225, 31.8.2005, s. 28)
	7.	Kommissionens beslut 2013/638/EU av den 12 augusti 2013 om väsentliga krav för marin radioutrustning avsedd att installeras på fartyg som inte omfattas av Solas för deltagande i det globala nödsignals- och säkerhetssystemet till sjöss (GMDSS) (EUT L 296, 7.11.2013, s. 22)
Schweiz	100.	Förbundslag av den 30 april 1997 om telekommunikationer (LTC), (RO 1997 2187), senast ändrad den 12 juni 2009 (RO 2010 2617)
	101.	Stadga av den 14 juni 2002 om telekommunikationsutrustning (OIT), (RO 20.02.2086), senast ändrad den 31 oktober 2012 (RO 2012 6561)
	102.	Stadga av den 14 juni 2002 från förbundsmyndigheten för kommunikationer om telekommunikationsutrustning (RO 2002 2111), senast ändrad den 12 augusti 2013 (RO 2013 2649)
	103.	Bilaga 1 till stadgan från förbundsmyndigheten för kommunikationer om telekommunikationsutrustning (RO 2002 2115), senast ändrad den 21 november 2005 (RO 2005 5139)
	104.	Förteckning över tekniska standarder offentliggjord i den officiella tidningen Feuille Fédérale med titlar och referensnummer, senast ändrad den 28 december 2012 (FF 2012 9084)
	105.	Stadga av den 9 mars 2007 om telekommunikationstjänster (RO 2007 945), senast ändrad den 9 december 2011 (RO 2012 367)”

Kapitel 8 (Utrustning och säkerhetssystem för användning i explosionsfarliga omgivningar)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens respektive Schweiz bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12)
Schweiz	100.	Förbundslag av den 24 juni 1902 om elektriska installationer med svagström och starkström (RO 19 252 och RS 4 798 ), senast ändrad den 20 mars 2008 (RO 2008 3437)
	101.	Stadga av den 2 mars 1998 om skyddsanordningar och skyddssystem avsedda att användas i explosionsfarliga omgivningar (RO 1998 963), senast ändrad den 11 juni 2010 (RO 2010 2749)
	102.	Förbundslag av den 12 juni 2009 om produktsäkerhet (RO 2010 2573)
	103.	Stadga av den 19 maj 2010 om produktsäkerhet (RO 2010 2583), senast ändrad den 15 juni 2012 (RO 2012 3631)”

Kapitel 9 (Elektrisk utrustning och elektromagnetisk kompatibilitet)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till de schweiziska bestämmelserna utgå och ersättas med följande text:

”Schweiz	100.	Förbundslag av den 24 juni 1902 om elektriska installationer med svagström och starkström (RO 19 252 och RS 4 798 ), senast ändrad den 20 mars 2008 (RO 2008 3437)
	101.	Stadga av den 30 mars 1994 om elektriska installationer med svagström (RO 1994 1185), senast ändrad den 16 november 2011 (RO 2011 6243)
	102.	Stadga av den 30 mars 1994 om elektriska installationer med starkström (RO 1994 1199), senast ändrad den 16 november 2011 (RO 2011 6233)
	103.	Stadga av den 9 april 1997 om elektrisk materiel med låg driftspänning (RO 1997 1016), senast ändrad den 11 juni 2010 (RO 2010 2749)
	104.	Stadga av den 18 november 2009 om elektromagnetisk kompatibilitet (RO 2009 6243), senast ändrad den 24 augusti 2010 (RO 2010 3619)
	105.	Stadga av den 14 juni 2002 om telekommunikationsutrustning (OIT), (RO 20.02.2086), senast ändrad den 31 oktober 2012 (RO 2012 6561)
	106.	Förteckning över tekniska standarder offentliggjord i den officiella tidningen Feuille Fédérale med titlar och referensnummer, senast ändrad den 6 november 2012 (FF 2012 7968)”

Kapitel 11 (Mätinstrument och färdigförpackningar)

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.1) ska hänvisningen till Europeiska unionens respektive Schweiz bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen	1.	Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hektolitervikt av säd (EGT L 239, 25.10.1971, s. 1), och senare ändringar
	2.	Rådets direktiv 76/765/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholmätare och alkoholaerometrar (EGT L 262, 27.9.1976, s. 143), och senare ändringar
	3.	Rådets direktiv 86/217/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om manometrar för bestämning av lufttrycket i fordonsdäck (EGT L 152, 6.6.1986, s. 48), och senare ändringar
	4.	Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (EGT L 42, 15.2.1975, s. 14), och senare ändringar
	5.	Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (EGT L 46, 21.2.1976, s. 1), och senare ändringar
	6.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17) tillämpligt fr.o.m. den 11 april 2009
Schweiz	100.	Stadga av den 5 september 2012 om deklaration av kvantiteter för oförpackade och färdigförpackade varor (RS 941.04), och senare ändringar
	101.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 10 september 2012 om deklaration av kvantiteter för oförpackade och färdigförpackade varor (RS 941.204.1), och senare ändringar”

I avsnitt I (Lagar och andra författningar, bestämmelser som avses i artikel 1.2) ska hänvisningen till Europeiska unionens respektive Schweiz bestämmelser utgå och ersättas med följande text:

”Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (omarbetning) (EUT L 106, 28.4.2009, s. 7)
	2.	Rådets direktiv 71/317/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning avseende parallellepipediska handelsvikter från 5 till 50 kg och cylindriska handelsvikter från 1 till 10 kg (EGT L 202, 6.9.1971, s. 14)
	3.	Rådets direktiv 74/148/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om precisionsvikter från 1 mg till 50 kg (EGT L 84, 28.3.1974, s. 3)
	4.	Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG (EGT L 39, 15.2.1980, s. 40), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/3/EG av den 11 mars 2009 (EGT L 114, 7.5.2009, s. 10)
	5.	Rådets direktiv 76/766/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholtabeller (EGT L 262, 27.9.1976, s. 149)
	6.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/23/EG av den 23 april 2009 om icke-automatiska vågor (EUT L 122, 16.5.2009, s. 6), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12)
	7.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument (EUT L 135, 30.4.2004, s. 1)
Schweiz	102.	Förbundslag av den 17 juni 2011 om metrologi (RO 2012 6235)
	103.	Stadga av den 23 november 1994 om mätenheter (RO 1994 3109), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7193)
	104.	Stadga av den 15 februari 2006 om mätinstrument (RO 2006 1453), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7207)
	105.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 16 april 2004 om icke-automatiska vågar (RO 20.04.2093), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	106.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om instrument för mätning av längd (RO 2006 1433), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	107.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om instrument för mätning av volym (RO 2006 1525), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	108.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om mätsystem för andra vätskor än vatten (RO 2006 1533), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	109.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om automatiska vågar (RO 2006 1545), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	110.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om instrument för mätning av termisk energi (RO 2006 1569), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	111.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om instrument för mätning av gaskvantiteter (RO 2006 1591), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	112.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om instrument för mätning av avgaser från förbränningsmotorer (RO 2006 1599), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	113.	Stadga från förbundsministeriet för rättsliga och polisiära frågor av den 19 mars 2006 om instrument för mätning av elenergi och elkraft (RO 2006 1613), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)
	114.	Stadga av den 15 augusti 1986 om vikter (RO 19.86.2022), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7183)”

I avsnitt IV (Särskilda principer för utseende av organ för bedömning av överensstämmelse) ska bestämmelsen utgå och ersättas med följande text:

”Vid utseende av organ för bedömning av överensstämmelse ska de utseende myndigheterna iaktta de allmänna principerna i bilaga 2 till detta avtal samt bedömningskriterierna i bilaga V till direktiv 2009/23/EG och i artikel 12 i direktiv 2004/22/EG, vad gäller produkter som omfattas av dessa direktiv.”

I avsnitt V (Tilläggsbestämmelser) ska punkt 1 (Informationsutbyte), punkt 2 (Färdigförpackningar) och punkt 3 (Märkning) utgå och ersättas med följande text:

”1. Informationsutbyte

De organ för bedömning av överensstämmelse som erkänns enligt detta avtal ska regelbundet se till att medlemsstaterna och de behöriga schweiziska myndigheterna har tillgång till de uppgifter som avses i punkt 1.5 i bilaga II till direktiv 2009/23/EG.

De organ för bedömning av överensstämmelse som erkänns enligt detta avtal kan kräva att få de uppgifter som avses i punkt 1.6 i bilaga II till direktiv 2009/23/EG.

2. Färdigförpackningar

Schweiz ska med avseende på färdigförpackningar från Europeiska unionen som släpps ut på den schweiziska marknaden erkänna de kontroller som utförs av ett unionsorgan som erkänns enligt detta avtal i enlighet med de unionsbestämmelser som förtecknas i avsnitt I.

När det gäller den statistiska kontrollen av de kvantiteter som deklareras på färdigförpackningar, ska Europeiska unionen erkänna den schweiziska metod som beskrivs i punkt 7 i bilaga 3 i stadgan av den 5 september 2012 om deklaration av kvantiteter för oförpackade och färdigförpackade varor (RS 941.204) såsom likvärdig med den unionsmetod som beskrivs i bilaga II till direktiven 75/106/EEG och 76/211/EEG, ändrade genom direktiv 78/891/EEG. De schweiziska tillverkare vars färdigförpackningar uppfyller kraven i unionslagstiftningen och har kontrollerats enligt den schweiziska metoden ska förse de produkter som exporteras till EU med märkningen ’e’.

3. Märkning

3.1

För tillämpningen av detta avtal ska bestämmelserna i direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 anpassas på följande sätt:

a)	I punkt 3.1 första strecksatsen i bilaga I och punkt 3.1.1.1 a första strecksatsen i bilaga II ska följande läggas till i den text som står inom parentes: ’CH för Schweiz’.

b)	De figurer som avses i punkt 3.2.1 i bilaga II ska kompletteras med följande figur:

3.2

Genom undantag från artikel 1 i detta avtal ska följande regler gälla för märkning av mätinstrument som släpps ut på den schweiziska marknaden:

Den märkning som ska anbringas ska vara CE-märket och metrologisk tilläggsmärkning eller den berörda EU-medlemsstatens nationella märke i enlighet med punkt 3.1 första strecksatsen i bilaga I och punkt 3.1.1.1 första strecksatsen i bilaga II till direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009.”

Kapitel 12 (Motorfordon)

Avsnitt I (Lagar och andra författningar) ska utgå och ersättas med följande:

”AVSNITT I

Lagar och andra författningar

Bestämmelser som avses i artikel 1.2

Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 195/2013 av den 7 mars 2013 (EUT L 65, 8.3.2013, s. 1), med beaktande av de rättsakter som förtecknas i bilaga IV till direktiv 2007/46/EG, i dess ändrade lydelse till och med den 1 december 2013 (nedan tillsammans kallade ramdirektiv 2007/46/EG)
Schweiz	100.	Stadga av den 19 juni 1995 om tekniska krav för motordrivna transportfordon och släpvagnar till dessa fordon (RO 1995 4145), senast ändrad den 30 november 2012 (RO 2012 7137)
	101.	Stadga av den 19 juni 1995 om typgodkännande av vägfordon (RO 1995 3997), i dess ändrade lydelse till och med den 7 december 2012 (RO 2012 7065), med beaktande av de ändringar som godtagits enligt förfarandet i avsnitt V punkt 1”

Avsnitt V punkt 1, ändringar av bilaga IV respektive av rättsakter som förtecknas i bilaga IV till direktiv 2007/46/EG ska utgå och ersättas med följande:

”1. Ändringar av bilaga IV respektive av rättsakter som förtecknas i bilaga IV till direktiv 2007/46/EG

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12.2 ska Europeiska unionen till Schweiz utan dröjsmål anmäla alla ändringar som görs efter den 1 december 2013 av bilaga IV till direktiv 2007/46/EG eller av de rättsakter som förtecknas i den bilagan efter det att de har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Schweiz ska till Europeiska unionen utan dröjsmål anmäla relevanta ändringar av den schweiziska lagstiftningen, senast från och med den dag då ändringarna blir gällande i Europeiska unionen.”

Kapitel 13 (Jordbruks- eller skogsbrukstraktorer)

Avsnitt I (Lagar och andra författningar) ska utgå och ersättas med följande:

”AVSNITT I

Lagar och andra författningar

Bestämmelser som avses i artikel 1.2

Europeiska unionen	1.	Rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 april 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/54/EG av den 23 september 1997 (EGT L 277, 10.10.1997, s. 24)
	2.	Rådets direktiv 76/763/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om passagerarsäten på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/52/EU av den 11 augusti 2010 (EUT L 213, 13.8.2010, s. 37)
	3.	Rådets direktiv 77/537/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från motorer som används i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/54/EG av den 23 september 1997 (EGT L 277, 10.10.1997, s. 24)
	4.	Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förarsätet på jordbruks- eller skogbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG av den 20 november 2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81)
	5.	Rådets direktiv 80/720/EEG av den 24 juni 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/62/EU av den 8 september 2010 (EUT L 238, 9.9.2010, s. 7)
	6.	Rådets direktiv 86/297/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kraftuttagen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul samt skydd av dessa uttag, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/24/EU av den 8 oktober 2012 (EUT L 274, 9.10.2012, s. 24)
	7.	Rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/22/EU av den 15 mars 2010 (EUT L 91, 10.4.2010, s. 1)
	8.	Rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/22/EU av den 15 mars 2010 (EUT L 91, 10.4.2010, s. 1)
	9.	Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/22/EU av den 15 mars 2010 (EUT L 91, 10.4.2010, s. 1)
	10.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer avsedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer och om ändring av rådets direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/87/EU av den 16 november 2011 (EUT L 301, 18.11.2011, s. 1)
	11.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/62/EU av den 8 september 2010 (EUT L 238, 9.9.2010, s. 7)
	12.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/2/EG av den 15 januari 2008 om siktfält och vindrutetorkare för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 24, 29.1.2008, s. 30)
	13.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/57/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd för jordbruks- och skogbrukstraktorer med hjul (EUT L 261, 3.10.2009, s. 1)
	14.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/58/EG av den 13 juli 2009 om kopplingsanordningen och backväxeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 198, 30.7.2009, s. 4)
	15.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/59/EG av den 13 juli 2009 om backspeglar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 198, 30.7.2009, s. 9)
	16.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/60/EG av den 13 juli 2009 om högsta konstruktiva hastighet och lastplattformar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/62/EU av den 8 september 2010 (EUT L 238, 9.9.2010, s. 7)
	17.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/61/EG av den 13 juli 2009 om installationen av belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 203, 5.8.2009, s. 19)
	18.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/63/EG av den 13 juli 2009 om vissa delar och egenskaper hos jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 214, 19.8.2009, s. 23)
	19.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/64/EG av den 13 juli 2009 om dämpning av radiostörningar (elektromagnetisk kompatibilitet) som orsakas av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer (EUT L 216, 20.8.2009, s. 1)
	20.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/66/EG av den 13 juli 2009 om styrinrättningen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 201, 1.8.2009, s. 11)
	21.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/68/EG av den 13 juli 2009 om typgodkännande av delar för belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 203, 5.8.2009, s. 52)
	22.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/75/EG av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning) (EUT L 261, 3.10.2009, s. 40)
	23.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/76/EG av den 13 juli 2009 om bullernivån på förarplatsen i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EUT L 201, 1.8.2009, s. 18)
	24.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/144/EG av den 30 november 2009 om vissa delar och egenskaper på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2013/8/EU av den 26 februari 2013 (EUT L 56, 28.2.2013, s. 8)
	25.	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1)
Schweiz	100.	Stadga av den 19 juni 1995 om tekniska krav på jordbrukstraktorer (RO 1995 4171), senast ändrad den 2 mars 2012 (RO 2012.1915)
	101.	Stadga av den 19 juni 1995 om typgodkännande av vägfordon (RO 1995 3997), senast ändrad den 7 december 2012 (RO 2012 7065)”

Kapitel 15 (Inspektion av god tillverkningssed i fråga om läkemedel och certifiering av tillverkningssatser)

Avsnitt I (Lagar och andra författningar) ska utgå och ersättas med följande:

”AVSNITT I

Lagar och andra författningar

Bestämmelser som avses i artikel 1.2

Europeiska unionen	1.	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1027/2012 av den 25 oktober 2012 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller säkerhetsövervakning av läkemedel (EUT L 316, 14.11.2012, s. 38)
	2.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012 om ändring av direktiv 2001/83/EG, vad gäller säkerhetsövervakning av läkemedel (EUT L 299, 27.10.2012, s. 1)
	3.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (EGT L 33, 8.2.2003, s. 30).
	4.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/28/EG av den 31 mars 2004 om ändring av direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EUT L 136, 30.4.2004, s. 58)
	5.	Kommissionens direktiv 2003/94/EG av den 8 oktober 2003 om fastställande av principer och riktlinjer för god tillverkningssed i fråga om humanläkemedel och prövningsläkemedel för humant bruk (EUT L 262, 14.10.2003, s. 22)
	6.	Kommissionens direktiv 91/412/EEG av den 23 juli 1991 om fastställande av principer och riktlinjer för god tillverkningssed avseende veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 228, 17.8.1991, s. 70)
	7.	Riktlinjer för god distributionssed för humanläkemedel (EGT C 63, 1.3.1994, s. 4) (offentliggjorda på Europeiska kommissionens webbplats)
	8.	Eudralex Volym 4 – medicinska produkter för humant och veterinärmedicinskt bruk: EU:s riktlinjer för god tillverkningssed (publicerade på Europeiska kommissionens webbplats)
	9.	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (EGT L 121, 1.5.2001, s. 34)
	10.	Kommissionens direktiv 2005/28/EG av den 8 april 2005 om fastställande av principer och detaljerade riktlinjer för god klinisk sed i fråga om prövningsläkemedel för humant bruk samt av krav för att få tillstånd till tillverkning eller import av sådana produkter (EUT L 91, 9.4.2005, s. 13)
Schweiz	100.	Förbundslag av den 15 december 2000 om läkemedel och medicintekniska produkter (RO 2001 2790), senast ändrad den 1 juli 2013 (RO 2013 1493)
	101.	Stadga av den 17 oktober 2001 om etableringslicenser (RO 2001 3399), senast ändrad den 1 januari 2013 (RO 2012 3631)
	102.	Stadga från den schweiziska myndigheten för terapeutiska produkter av den 9 november 2001 om krav för godkännande för försäljning av läkemedel (RO 2001 3437), senast ändrad den 1 januari 2013 (RO 2012 5651)
	103.	Stadga av den 20 september 2013 om kliniska prövningar på människor (RO 2013 3407)”

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 182

Svensk utgåva	Lagstiftning	femtiosjunde årgången 21 juni 2014

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		BESLUT
	*	Rådets beslut nr 376/2014/EU av den 12 juni 2014 om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställs och konsumeras där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställs och konsumeras där	1
	*	Rådets beslut nr 377/2014/EU av den 12 juni 2014 om AIEM-skatten som är tillämplig på Kanarieöarna	4
	*	Rådets beslut nr 378/2014/EU av den 12 juni 2014 om ändring av beslut 2004/162/EG om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen, vad gäller dess giltighetstid	9

	II Icke-lagstiftningsakter
	FÖRORDNINGAR
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 681/2014 av den 20 juni 2014 om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller substansen rafoxanid ( 1 )	11
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 682/2014 av den 20 juni 2014 om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller substansen klosantel ( 1 )	14
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 683/2014 av den 20 juni 2014 om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller substansen klorsulon ( 1 )	17
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 684/2014 av den 20 juni 2014 om godkännande av kantaxantin som fodertillsats för avelshöns (innehavare av godkännandet: DSM Nutritional products Ltd) ( 1 )	20
*	Kommissionens förordning (EU) nr 685/2014 av den 20 juni 2014 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 och av bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 vad gäller polyvinylalkohol-polyetylenglykol-ymp-sampolymer i kosttillskott i fast form ( 1 )	23
*	Kommissionens förordning (EU) nr 686/2014 av den 20 juni 2014 om ändring av förordningarna (EG) nr 983/2009 och (EU) nr 384/2010 vad gäller villkoren för användning av vissa hälsopåståenden om växtsteroler och växtstanoler och den LDL-kolesterolsänkande effekten i blodet ( 1 )	27
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 687/2014 av den 20 juni 2014 om ändring av förordning (EU) nr 185/2010 när det gäller förtydligande, harmonisering och förenkling av åtgärder för luftfartsskydd, likvärdigheten av säkerhetsstandarder och säkerhetsåtgärder för frakt och post ( 1 )	31
	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 688/2014 av den 20 juni 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	47
	DIREKTIV
*	Kommissionens direktiv 2014/79/EU av den 20 juni 2014 om ändring av tillägg C till bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG om leksakers säkerhet vad gäller TCEP, TCPP och TDCP ( 1 )	49
*	Kommissionens direktiv 2014/80/EU av den 20 juni 2014 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring ( 1 )	52
	ARBETSORDNINGAR OCH RÄTTEGÅNGSREGLER
*	Arbetsordning för Europeiska centralbankens tillsynsnämnd	56
	AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL
	2014/379/EU
*	Beslut nr 1/2014 av den kommitté som inrättats genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse av den 1 april 2014 om ändring av kapitel 6 om tryckbärande anordningar, kapitel 16 om byggprodukter och om uppdatering av hänvisningarna till rättsakter i bilaga 1	61