(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (4) har genom införandet av minimikrav medfört att principerna för miljökonsekvensbedömningar av projekt har harmoniserats, när det gäller vilka projekt som bör bli föremål för bedömning, exploatörens huvudsakliga skyldigheter, bedömningens innehåll och ansvariga myndigheters och allmänhetens deltagande, och det har bidragit till att skapa en hög skyddsnivå för både människors hälsa och miljön. Medlemsstaterna får fastställa strängare skyddsåtgärder i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(2)

I kommissionens meddelande av den 30 april 2007 med titeln halvtidsöversyn av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram och i den senaste rapporten från kommissionen av den 23 juli 2009 om tillämpningen av rådets direktiv 85/337/EEG (5), föregångaren till direktiv 2011/92/EU, betonades behovet av att förbättra principerna för miljökonsekvensbedömningar av projekt och av att anpassa direktiv 85/337/EEG till de kraftigt förändrade politiska, rättsliga och tekniska förhållandena.

(3)

Direktiv 2011/92/EU behöver ändras för att förbättra kvaliteten på miljökonsekvensbedömningsförfarandet, anpassa det förfarandet till principen om smart lagstiftning och öka samstämmigheten och synergierna med annan EU-lagstiftning och EU-politik, samt strategier och politik som utarbetats av medlemsstaterna på områden med nationell behörighet.

(4)

För att samordna och underlätta bedömningsförfaranden för gränsöverskridande projekt och, särskilt, för att genomföra samråd i enlighet med konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang av den 25 februari 1991 (Esbokonventionen), får de berörda medlemsstaterna, på grundval av principen om lika representation, kunna inrätta ett gemensamt organ.

(5)

De mekanismer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 347/2013 (6), (EU) nr 1315/2013 (7) och (EU) nr 1316/2013 (8), som är relevanta för infrastrukturprojekt samfinansierade av unionen, kan även underlätta genomförandet av kraven i direktiv 2011/92/EU.

(6)

Direktiv 2011/92/EU bör även ses över på ett sätt som säkerställer att miljöskyddet förbättras, resurseffektiviteten ökar och hållbar tillväxt stöds i unionen. I detta syfte är det nödvändigt att förenkla och harmonisera de förfaranden som fastställs i direktivet.

(7)

Under de senaste tio åren har miljöfrågor, såsom resurseffektivitet och hållbarhet, skydd av biologisk mångfald, klimatförändringar och risker för olyckor eller katastrofer, blivit en viktigare del av det politiska beslutsfattandet. De bör därför även utgöra viktiga delar i bedömnings- och beslutsprocessen.

(8)

I sitt meddelande av den 20 september 2011 med titeln Färdplan för ett resurseffektivt Europa, åtog sig kommissionen att inkludera frågor som rör resurseffektivitet och hållbarhet i vidare mening i översynen av direktiv 2011/92/EU.

(9)

I kommissionens meddelande av den 22 september 2006 med titeln En temainriktad strategi för markskydd och i Färdplan för ett resurseffektivt Europa betonas vikten av en hållbar markanvändning och behovet av att ta itu med den ohållbara ökningen av mark som tas i anspråk för bebyggelse (markexploatering). I slutdokumentet från Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro den 20–22 juni 2012 betonade man den ekonomiska och sociala betydelsen av en god markförvaltning, inklusive jord, och behovet av snara åtgärder för att minska markförstöringen. Man bör därför beakta och begränsa offentliga och privata projekts påverkan på mark, särskilt i fråga om markexploatering, och på jord, inklusive i fråga om organisk substans, erosion, kompaktering och hårdgörning; lämpliga planer för markanvändning och politiska åtgärder på nationell, regional och lokal nivå är även relevanta i detta sammanhang.

(10)

Enligt Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald (nedan kallad konventionen), i vilken unionen är part enligt rådets beslut 93/626/EEG (9), ska parterna så långt det är möjligt och lämpligt göra en konsekvensbedömning av betydande negativ påverkan av projekt på den biologiska mångfalden, enligt definitionen i artikel 2 i konventionen, i syfte att undvika eller minimera sådan påverkan. Denna förhandsbedömning av de effekterna bör bidra till att uppnå unionens huvudsakliga målsättning, som antogs av Europeiska rådet den 25–26 mars 2010, att fram till 2020 hejda förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster, samt återställa dem där detta är möjligt.

(11)

De åtgärder som vidtagits för att undvika, förebygga, minska och om möjligt motverka betydande negativ miljöpåverkan, särskilt på arter och livsmiljöer som skyddas enligt rådets direktiv 92/43/EEG (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (11), bör bidra till att miljön inte försämras och den biologiska mångfalden inte minskar, i enlighet med unionens åtaganden i konventionen och målen och åtgärderna i unionens strategi för biologisk mångfald fram till 2020 som fastställs i kommissionens meddelande av den 3 maj 2011 med titeln Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020.

(12)

I syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för den marina miljön, särskilt arter och livsmiljöer, bör miljökonsekvensbedömningar och behovsbedömningar av projekt i den marina miljön ta hänsyn till dessa projekts särdrag, särskilt vilken teknik som används (till exempel seismiska undersökningar med aktiv sonar). I detta syfte kan kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU (12) också underlätta genomförandet av kraven i detta direktiv.

(13)

Klimatförändringarna kommer att fortsätta att skada miljön och äventyra den ekonomiska utvecklingen. Det är därför lämpligt att utvärdera projektens klimatpåverkan (exempelvis växthusgasutsläpp) och deras utsatthet för klimatförändringar.

(14)

Med anledning av kommissionens meddelande av den 23 februari 2009 med titeln En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer uppmanade rådet i sina slutsatser av den 30 november 2009 kommissionen att se till att man vid genomförandet, översynen och den fortsatta utvecklingen av unionsinitiativ beaktar frågor rörande förebyggande och hantering katastrofrisker och FN:s Hyogo-ram för åtgärder 2005–2015, som antogs den 22 januari 2005, där man understryker behovet av att införa rutiner för bedömning av katastrofrisker vid större infrastrukturprojekt.

(15)

För att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön måste försiktighetsåtgärder vidtas för vissa projekt som på grund av sin känslighet för allvarliga olyckor och/eller naturkatastrofer, (såsom översvämningar, stigande havsnivåer eller jordbävningar) kan antas få en betydande negativ miljöpåverkan. För sådana projekt är det viktigt att beakta sårbarheten (utsatthet och motståndskraft) för allvarliga olyckor och/eller katastrofer, risken för att dessa olyckor eller katastrofer inträffar och hur det inverkar på sannolikheten för betydande negativ miljöpåverkan. För att undvika dubbelarbete bör det vara möjligt att använda relevant tillgänglig information från riskbedömningar som genomförts i enlighet med unionslagstiftning såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (13) och rådets direktiv 2009/71/Euratom (14) eller från relevanta bedömningar som genomförts i enlighet med nationell lagstiftning, förutsatt att de uppfyller kraven i detta direktiv.

(16)

För att skydda och främja vårt kulturarv, inklusive historiska platser i städerna och våra landskap, vilka är en viktig del av den kulturella mångfald som unionen är mån om att respektera och främja i enlighet med artikel 167.4 i EUF-fördraget, kan definitioner och principer i Europarådets konventioner, särskilt den europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet av den 6 maj 1969, konventionen om skydd för byggnadskulturarvet i Europa av den 3 oktober 1985, den europeiska landskapskonventionen av den 20 oktober 2000 och ramkonventionen om kulturarvets betydelse för samhället av den 27 oktober 2005 vara användbara. För att bättre bevara det historiska arvet och kulturarvet samt landskapet är det viktigt att i miljökonsekvensbedömningar ta ställning till projektens visuella påverkan, dvs. förändringar i utseendet, eller uppfattningen av, ett skapat eller naturligt landskap och urbana områden.

(17)

Vid tillämpningen av direktiv 2011/92/EU är det nödvändigt att säkerställa smart och hållbar tillväxt för alla i enlighet med de mål som fastställs i kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

(18)

I syfte att stärka allmänhetens tillgång till information och insyn bör miljöinformation avseende genomförandet av detta direktiv i god tid finnas tillgänglig även i elektronisk form. Medlemsstaterna bör därför inrätta minst en central portal eller kontaktpunkter på lämplig förvaltningsnivå, så att allmänheten enkelt och effektivt kan ta del av informationen.

(19)

Erfarenheten från projekt eller delar av projekt som tjänar försvarssyften, inklusive projekt avseende allierade styrkors verksamhet på medlemsstaters territorium i enlighet med internationella åtaganden, har visat att tillämpningen av direktiv 2011/92/EU kan leda till att konfidentiella uppgifter röjs, vilket skulle undergräva försvarssyftet. Åtgärder bör därför vidtas för att ge medlemsstaterna rätt att inte tillämpa direktivet i sådana fall, när det är lämpligt.

(20)

Erfarenheten från projekt som enbart avser beredskap vid civila olyckor och kriser har visat att efterlevnaden av direktiv 2011/92/EU kan ha negativa effekter, bl.a. på miljön, och åtgärder bör därför vidtas för att ge medlemsstaterna rätt att inte tillämpa direktivet i sådana fall, när det är lämpligt.

(21)

Medlemsstaterna har vid genomförandet av direktiv 2011/92/EU ett flertal möjligheter vad gäller införlivandet av miljökonsekvensbedömningar i nationella förfaranden. Inslagen i dessa förfaranden kan därför variera. Det innebär att den motiverade slutsats med vilken den ansvariga myndigheten slutför sin granskning av projektets miljöpåverkan kan ingå i ett integrerat tillståndsförfarande eller i ett annat bindande beslut som krävs för att uppfylla målen i detta direktiv.

(22)

För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön bör behovsbedömningar och miljökonsekvensbedömningar ta hänsyn till hela det berörda projektets inverkan, inklusive, i tillämpliga fall, under markytan och under jord, under uppbyggnads- och driftsfaserna, samt, i tillämpliga fall, rivningsfasen.

(23)

I syfte att göra en fullständig bedömning av projektets direkta och indirekta miljöpåverkan bör den ansvariga myndigheten genomföra en analys genom att granska innehållet i den information som lämnas av exploatören och som inhämtas via samråd samt beakta eventuell kompletterande information.

(24)

När det gäller projekt som antas genom en särskild nationell lagstiftning bör medlemsstaterna se till att målen i detta direktiv avseende samråd med allmänheten uppnås genom lagstiftningsprocessen.

(25)

De ansvariga myndigheternas objektivitet bör säkerställas. Intressekonflikter kan undvikas t.ex. genom en separation av den ansvariga myndighetens och exploatörens funktioner. Om den ansvariga myndigheten även är exploatör bör medlemsstaterna, inom ramen för sin organisation av administrativa befogenheter, på ett lämpligt sätt åtminstone skilja oförenliga funktioner åt hos de myndigheter som fullgör de skyldigheter som följer av direktiv 2011/92/EU.

(26)

För att den ansvariga myndigheten ska kunna avgöra om de projekt som anges i bilaga II till direktiv 2011/92/EU, och ändringar eller utvidgningar av dessa, bör bli föremål för en miljökonsekvensbedömning (behovsbedömning) bör den information som exploatören måste lämna specificeras, med fokus på de väsentliga punkter som gör det möjligt för den ansvariga myndigheten att fatta sitt beslut. Det beslutet bör göras tillgängligt för allmänheten.

(27)

Behovsbedömningen bör säkerställa att en miljökonsekvensbedömning endast krävs för projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

(28)

De urvalskriterier som anges i bilaga III till direktiv 2011/92/EU och som medlemsstaterna ska utgå från för att avgöra vilka projekt som bör bli föremål för miljökonsekvensbedömning på grund av sin betydande miljöpåverkan bör anpassas och förtydligas. Erfarenheten har t.ex. visat att projekt som utnyttjar eller påverkar värdefulla resurser, projekt som förläggs till platser med känslig miljö eller projekt som kan ha skadliga eller irreversibla effekter ofta kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

(29)

De ansvariga myndigheterna bör vid bedömningen av om ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan utgå från de mest relevanta kriterierna och bör ta hänsyn till information som kan vara tillgänglig från bedömningar som gjorts enligt annan unionslagstiftning för att behovsbedömningen ska bli så effektiv och öppen som möjligt. Det är därför lämpligt att specificera innehållet i beslutet, särskilt i de fall då det inte krävs någon miljökonsekvensbedömning. Vidare är det god förvaltningssed att beakta spontana kommentarer som kan ha inkommit från andra källor, såsom från allmänheten eller offentliga myndigheter, även om inget formellt samråd krävs i behovsbedömningsfasen.

(30)

För att förbättra miljökonsekvensbedömningens kvalitet, förenkla förfarandena och effektivisera beslutsprocessen bör den ansvariga myndigheten, på exploatörens begäran, avge ett yttrande om hur omfattande och detaljerad miljöinformation som ska lämnas i form av en miljökonsekvensbeskrivningen (scoping).

(31)

Den miljökonsekvensbeskrivning som exploatören ska lämna för ett projekt bör innehålla en beskrivning av skäliga alternativ till projektet som undersökts av exploatören och som är relevanta för det projektet, inklusive, om det är lämpligt, en översiktlig redogörelse för hur det rådande miljötillståndet väntas utveckla sig om projektet inte genomförs (referensscenario), för att förbättra miljökonsekvensbedömningens kvalitet och göra det möjligt att i ett tidigt skede integrera miljöhänsyn i projektets utformning.

(32)

De uppgifter som exploatören inkluderar i miljökonsekvensbeskrivningen, i enlighet med bilaga IV till direktiv 2011/92/EU, bör vara fullständiga och av tillräckligt hög kvalitet. För att förhindra att dubbelarbete görs bör resultaten av andra bedömningar enligt unionslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (15) eller direktiv 2009/71/Euratom, eller nationell lagstiftning, beaktas, om sådana finns tillgängliga och är relevanta.

(33)

De experter som medverkar i utarbetandet av miljökonsekvensbeskrivningarna bör vara kvalificerade och kompetenta. Tillräcklig expertis på det område som projektet berör krävs för de ansvariga myndigheternas granskning av dessa, i syfte att säkerställa att de uppgifter som lämnas av exploatören är fullständiga och av hög kvalitet.

(34)

För att garantera öppenhet och ansvarighet bör den ansvariga myndigheten vara skyldig att motivera sitt beslut att bevilja tillstånd för ett projekt och ange att den har beaktat resultaten av de samråd som hållits och de relevanta uppgifter som inhämtats.

(35)

Medlemsstaterna bör se till att försiktighetsåtgärder- och kompensationsåtgärder genomförs, och att lämpliga förfaranden avseende kontroll av denna påverkan fastställs, för av betydande negativ miljöpåverkan från projektets uppbyggnad och drift, bland annat för att kartlägga oförutsedd betydande negativ påverkan i syfte att kunna vidta lämpliga åtgärder för att begränsa denna. Denna kontroll bör inte överlappa eller utöka den kontroll som krävs enligt annan unionslagstiftning än detta direktiv och enligt nationell lagstiftning.

(36)

För att främja ett effektivare beslutsfattande och öka rättssäkerheten bör medlemsstaterna se till att de olika etapperna i miljökonsekvensbedömningen av projekt genomförs inom en rimlig tidsram, beroende på projektets art, komplexitet, lokalisering och omfattning. Dessa tidsramar får under inga omständigheter äventyra uppnåendet av en hög nivå på miljöskyddet, särskilt inte i fall som följer av krav i annan unionslagstiftning på miljöområdet än detta direktiv eller krav på allmänhetens möjlighet till effektivt deltagande i beslutsprocesser eller tillgång till rättslig prövning.

(37)

För att effektivisera bedömningen, minska de administrativa svårigheterna och öka den ekonomiska effektiviteten i de fall det föreligger en skyldighet att göra bedömningar av miljöproblem både enligt detta direktiv och direktiv 92/43/EEG och/eller direktiv 2009/147/EG, bör medlemsstaterna se till att det finns samordnade och/eller gemensamma förfaranden som uppfyller kraven i dessa direktiv, i tillämpliga fall och med hänsyn till deras specifika organisatoriska egenskaper. Om det föreligger en skyldighet att göra bedömningar av miljöproblem både enligt detta direktiv och enligt annan unionslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (16), direktiv 2001/42/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (17), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (18), samt direktiv 2012/18/EU, bör medlemsstaterna kunna se till att det finns samordnade och/eller gemensamma förfaranden som uppfyller kraven i tillämplig unionslagstiftning. När samordnade eller gemensamma förfaranden inrättas bör medlemsstaterna utse en myndighet som ska ansvara för att fullgöra uppgifterna. Med hänsyn till institutionella strukturer får medlemsstaterna, om de anser det nödvändigt, utse mer än en myndighet.

(38)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Medlemsstaterna bör vara fria att besluta om vilken typ av sanktioner det ska vara och hur de ska utformas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(39)

I enlighet med principerna om rättssäkerhet och proportionalitet, och i syfte att säkerställa att övergången från den nuvarande ordning som fastställs i direktiv 2011/92/EU till den nya ordning som kommer att följa av ändringarna i detta direktiv ger upphov till blir så smidig som möjligt, är det lämpligt att föreskriva övergångsbestämmelser. Dessa bestämmelser bör säkerställa att regelverket för en miljökonsekvensbedömning inte ändras, för en viss exploatör, i fall där förfarandet redan har inletts enligt den nuvarande ordningen och ett beslut om tillståndet eller ett annat bindande beslut som krävs för att uppfylla målen för detta direktiv ännu inte har meddelats. I enlighet med detta bör de motsvarande bestämmelserna i direktiv 2011/92/EU, före dess ändrade lydelse enligt detta direktiv, gälla projekt där behovsbedömningen har inletts, förfarandet för fastställande av omfattningen av innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen (scoping) har inletts (om detta begärdes av exploatören eller krävdes av den ansvariga myndigheten) eller miljökonsekvensbeskrivningen har inlämnats innan tidsfristen för införlivande löpte ut.

(40)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (19) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(41)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön genom att inrätta minimikrav för miljökonsekvensbedömningar av projekt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(42)

Direktiv 2011/92/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 5.1–5.3 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

9.

Följande artikel ska införas:

10.

I artikel 9 ska punkt 1 ersättas med följande:

11.

Följande artikel ska införas:

12.

I artikel 10 ska första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2003/4/EG, ska bestämmelserna i detta direktiv inte påverka de ansvariga myndigheternas skyldighet att iaktta de begränsningar som åläggs genom nationella lagar och andra författningar samt tillämplig rättspraxis om affärs- och industrihemligheter, inklusive immateriella rättigheter, och om hänsynstagande till allmänna intressen.”

13.

Följande artikel ska införas:

14.

Artikel 12.2 ska ersättas med följande:

15.

Bilagorna till direktiv 2011/92/EU ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

(1)

Gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (nedan kallade MRL-värden) för farmakologiskt aktiva substanser som är avsedda att i unionen användas i veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur eller i biocidprodukter som används vid djurhållning ska fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009.

(2)

Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 (2).

(3)

Ivermektin är för närvarande upptaget i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 som en tillåten substans för alla livsmedelsproducerande däggdjur med tillämpning på fett, lever och njure, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion.

(4)

Den 15 december 2010 begärde kommissionen att Europeiska läkemedelsmyndigheten skulle avge ett nytt yttrande om ämnet ivermektin där möjlighet gavs att fastställa ett MRL-värde för muskelvävnad.

(5)

Den 9 juni 2011 antog kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (nedan kallad kommittén) ett yttrande med en rekommendation om att fastställa MRL-värden för ivermektin i vävnader, inklusive muskelvävnad, för alla livsmedelsproducerande däggdjur.

(6)

Den 25 oktober 2011 begärde kommissionen att kommittén skulle ompröva sitt yttrande av den 9 juni 2011 och ändra den del som berör resthalter på injektionsstället i kolumnen ”Andra bestämmelser” i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010.

(7)

Den 12 september 2013 antog kommittén ett reviderat yttrande där det rekommenderades att ett MRL-värde för ivermektin skulle fastställas för alla livsmedelsproducerande däggdjur med tillämpning på muskel, fett, lever och njure, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion. Kommittén rekommenderade i sitt reviderade yttrande att man i syfte att övervaka resthalterna av ivermektin, i de fall då hela slaktkroppen är tillgänglig, ska ta prover på fett, lever eller njure i stället för muskel eftersom resthalter bryts ned långsammare i dessa vävnader än i muskelvävnad.

(8)

Posten för ivermektin i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras så att den omfattar MRL-värden som fastställts för läkemedelssubstansen för alla livsmedelsproducerande däggdjur med tillämpning på muskel, fett, lever och njure, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion.

(9)

De berörda parterna bör ges en rimlig övergångsperiod så att de kan vidta de åtgärder som kan krävas för att följa de nya MRL-värdena.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Ett tillfälligt stopp för ansökningar om importlicenser avseende löpnummer 09.4317 från och med den 27 september 2013 infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2013 (3), i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009.

(2)

Det har inkommit information om outnyttjade och/eller endast delvis utnyttjade licenser och det finns därför återigen kvantiteter som är tillgängliga avseende det aktuella löpnumret. Det tillfälliga stoppet för ansökningar bör därför upphöra.

(1)

Frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan (2), (nedan kallat avtalet) undertecknades den 6 oktober 2010. I protokollet om kulturellt samarbete (nedan kallat protokollet), som bifogas avtalet, upprättas i artikel 1 det ramavtal som parterna samarbetar inom när det gäller att underlätta utbyte av kulturella aktiviteter, varor och tjänster bland annat inom den audiovisuella sektorn.

(2)

I enlighet med artikel 15.10.5 i avtalet, har avtalet delvis tillämpats provisoriskt genom rådets beslut 2011/265/EU sedan den 1 juli 2011, med förbehåll för att det senare ingås.

(3)

I enlighet med artikel 3 i beslut 2011/265/EU har artikel 5 i protokollet om audiovisuella samproduktioner tillämpats provisoriskt med undantag för punkt 2.

(4)

I enlighet med artikel 4.1 i beslut 2011/265/EU ska kommissionen skriftligen underrätta Korea om unionens avsikt att inte förlänga perioden för rätt till audiovisuell samproduktion i enlighet med artikel 5 i protokollet enligt det förfarande som fastställs i artikel 5.8 i protokollet, såvida inte rådet på förslag av kommissionen fyra månader innan denna period med rätt till samproduktion löper ut fattar beslut om att förlänga den perioden. I enlighet med artikel 4.1 i beslut 2011/265/EU, ska denna skyldighet att lämna underrättelse dessutom åter börja gälla vid utgången av den förnyade perioden för rätt till samproduktion om rådet beslutar att förlänga perioden för rätten. Vid det särskilda beslutet om förlängning av perioden för rätten till samproduktion ska rådet fatta beslut med enhällighet.

(5)

Den 25 september 2013 avgav unionens inhemska rådgivande grupp, som inrättats i enlighet med artikel 3.5 i protokollet, ett positivt yttrande om förlängningen av perioden för rätten enligt vad som föreskrivs i artikel 5.8 a i protokollet.

(6)

Rådet samtycker till förlängningen av rätten till att audiovisuella samproduktioner ska omfattas av parternas respektive ordningar för främjande av lokalt och regionalt kulturellt innehåll, enligt vad som föreskrivs i artikel 5.4, 5.5, 5.6 och 5.7 i protokollet.

(7)

Detta beslut bör inte påverka unionens respektive medlemsstaternas behörighetsområden.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3).

(2)

För ett antal kombinationer av ämnen och produkttyper i den förteckningen har antingen alla deltagare dragit sig ur granskningsprogrammet eller har den medlemsstat som utsetts till rapporterande medlemsstat för utvärderingen inte mottagit någon fullständig dokumentation inom den tidsperiod som anges i artiklarna 9 och 12.3 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(3)

Kommissionen har således, och i enlighet med artiklarna 11.2, 12.1 och 13.5 i förordning (EG) nr 1451/2007, underrättat medlemsstaterna om detta. Informationen har också offentliggjorts på elektronisk väg.

(4)

Ett antal företag har under de tre månader som följt på offentliggörandet uttryckt intresse för att överta uppgiften som deltagare för ett eller flera av de berörda ämnena och en eller flera av produkttyperna. Dessa företag har emellertid därefter inte lämnat in någon fullständig dokumentation eller har dragit sig ur granskningsprogrammet.

(5)

I enlighet med artikel 12.4 och 12.5 i förordning (EG) nr 1451/2007 bör de berörda ämnena och produkttyperna därför inte godkännas i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 528/2012.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.