(1)

Genom beslut 2000/742/EG (2) godkände rådet ingåendet av ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering (nedan kallat avtalet).

(2)

I artikel 12 b i avtalet anges särskilt att avtalet kan förlängas med ytterligare fem år genom överenskommelse mellan parterna. Rådet godkände senast förlängingen av avtalet med ytterligare fem år genom beslut 2009/313/EG (3).

(3)

Efter en gemensam översyn av avtalet har båda parterna noterat rekommendationen av oberoende experter att avtalet bör förlängas med fem år i sin nuvarande form.

(4)

Avtalsparterna anser att det vore av ömsesidigt intresse att förlänga avtalet.

(5)

Innehållet i det förlängda avtalet kommer att vara identiskt med innehållet i det avtal som löper ut den 20 februari 2014.

(6)

Som en följd av att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 har Europeiska unionen ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen.

(7)

Förlängningen av avtalet bör godkännas på unionens vägnar.

(1)

Kategorierna 1, 2, 3, 4 och 5 i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 är väl definierade för att möjliggöra vissa antaganden vad gäller egenskaperna hos de ämnen som ingår i dem. För upptagande i kategori 6 i den bilagan krävs inlämning av en uppsättning uppgifter som möjliggör fullständig riskbedömning för den avsedda användningen. Förfarandet för att på begäran ändra en av dessa kategorier i syfte att däri ta upp verksamma ämnen, eller ändra de begränsningar som anges där, bör vara transparent och lika för alla sökande. Därför bör förfarandet specificeras ytterligare.

(2)

De uppgifter som krävs för upptagande av ett verksamt ämne i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 bör vara tillräckliga för att visa att ämnet inte ger upphov till betänkligheter enligt artikel 28.2 i förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

För att uppnå konsekvens bör förfarandet för inlämning och validering av en ansökan om upptagande av ett verksamt ämne i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 vara identiskt med förfarandet för inlämning och validering av en ansökan om godkännande av ett verksamt ämne. Om det förstnämnda förfarandet eventuellt kräver att färre uppgifter inlämnas, bör dock utvärderingsförfarandet anpassas i enlighet därmed.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter som avses i artikel 82.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

a)

ta upp verksamma ämnen i kategori 1, 2, 3, 4, 5 eller 6 i den bilagan i enlighet med artikel 28.1 i den förordningen, eller

b)

ändra de relevanta begränsningarna inom dessa kategorier.

a)

artikel 4.4 i den här förordningen,

b)

artikel 8.4 i förordning (EU) nr 528/2012, eller

c)

en av de akter som avses i artikel 89.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3). I den förteckningen ingår bis(N-cyklohexyl-diazenium-dioxi)-koppar (Cu-HDO).

(2)

Cu-HDO har utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning som träskyddsmedel av produkttyp 8 enligt definitionen i bilaga V till det direktivet, vilket motsvarar produkttyp 8 enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Österrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 25 februari 2008, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 13 december 2013.

(5)

Det framgår av rapporten att biocidprodukter som används för produkttyp 8 och som innehåller Cu-HDO kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG.

(6)

Det är därför lämpligt att godkänna Cu-HDO för användning i biocidprodukter för produkttyp 8.

(7)

Eftersom nanomaterial inte ingick i utvärderingen, bör godkännandet inte omfatta sådana material i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(8)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att medlemsstaterna, berörda parter och i tillämpliga fall kommissionen kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3). I förteckningen ingår dekansyra.

(2)

Dekansyra har utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 4, desinfektionsmedel för ytor som kommer i kontakt med livsmedel och djurfoder, produkttyp 18, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur, produkttyp 19 samt avskräckande och tilldragande medel, som definieras i bilaga V till det direktivet och som motsvarar produkttyperna 4, 18 och 19 enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Österrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapporter tillsammans med rekommendationer till kommissionen den 7 december 2010, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapporter har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i två granskningsrapporter vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 13 december 2013.

(5)

Det framgår av rapporterna att biocidprodukter som används för produkttyperna 4, 18 och 19 och som innehåller dekansyra kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG.

(6)

Det är därför lämpligt att godkänna dekansyra för användning i biocidprodukter för produkttyperna 4, 18 och 19.

(7)

Eftersom nanomaterial inte ingick i utvärderingen, bör godkännandena inte omfatta sådana material i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(8)

För användningen i produkttyp 4 omfattade utvärderingen inte införlivandet av biocidprodukter som innehåller dekansyra i material och produkter avsedda att direkt eller indirekt komma i kontakt med livsmedel i den mening som avses i artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 (4). Sådana material kan kräva att det fastställs särskilda gränser för överföring till livsmedel, i enlighet med artikel 5.1 e i förordning (EG) nr 1935/2004. Godkännandet bör därför inte omfatta sådan användning såvida inte kommissionen har fastställt sådana gränser eller det har fastställts i enlighet med den förordningen att sådana gränser inte är nödvändiga.

(9)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att medlemsstaterna, berörda parter och i tillämpliga fall kommissionen kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3). I förteckningen ingår S-metopren.

(2)

S-metopren har utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 18, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur, som definieras i bilaga V till det direktivet och som motsvarar produkttyp 18 enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Irland utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 29 oktober 2010, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 13 december 2013.

(5)

Det framgår av rapporten att biocidprodukter som används för produkttyp 18 och som innehåller S-metopren kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG.

(6)

Det är därför lämpligt att godkänna S-metopren för användning i biocidprodukter för produkttyp 18.

(7)

Eftersom nanomaterial inte ingick i utvärderingen, bör godkännandet inte omfatta sådana material i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(8)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att medlemsstaterna, berörda parter och i tillämpliga fall kommissionen kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3). I förteckningen ingår zineb.

(2)

Zineb har utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkter av produkttyp 21, antifoulingprodukter enligt definitionen i bilaga V till det direktivet vilka motsvarar produkttyp 21 enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Irland utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 29 mars 2011, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 13 december 2013.

(5)

Enligt rapporten kan biocidprodukter som används för produkttyp 21 och som innehåller zineb förväntas uppfylla de krav som fastställs i artikel 5 i direktiv 98/8/EG, under förutsättning att alla de villkor som anges i bilagan till denna förordning uppfylls. Det är därför lämpligt att godkänna zineb för användning i biocidprodukter för produkttyp 21.

(6)

Eftersom nanomaterial inte ingick i utvärderingen, bör godkännandet inte omfatta sådana material i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(7)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att medlemsstaterna, berörda parter och i tillämpliga fall kommissionen kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3). I förteckningen ingår oktansyra.

(2)

Oktansyra har utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 4, desinfektionsmedel för ytor som kommer i kontakt med livsmedel och djurfoder, produkttyp 18, insekticider samt akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur, som definieras i bilaga V till det direktivet och som motsvarar produkttyperna 4 och 18 enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

Österrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapporter tillsammans med rekommendationer till kommissionen den 7 december 2010, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapporter har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i två granskningsrapporter vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 13 december 2013.

(5)

Det framgår av rapporterna att biocidprodukter som används för produkttyperna 4 och 18 och som innehåller oktansyra kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG.

(6)

Det är därför lämpligt att godkänna oktansyra för användning i biocidprodukter för produkttyperna 4 och 18.

(7)

Eftersom nanomaterial inte ingick i utvärderingen, bör godkännandena inte omfatta sådana material i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(8)

För användningen i produkttyp 4 omfattade utvärderingen inte införlivandet av biocidprodukter som innehåller oktansyra i material och produkter avsedda att direkt eller indirekt komma i kontakt med livsmedel i den mening som avses i artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 (4). Sådana material kan kräva att det fastställs särskilda gränser för överföring till livsmedel, i enlighet med artikel 5.1 e i förordning (EG) nr 1935/2004. Godkännandet bör därför inte omfatta sådan användning såvida inte kommissionen har fastställt sådana gränser eller det har fastställts i enlighet med den förordningen att sådana gränser inte är nödvändiga.

(9)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att medlemsstaterna, berörda parter och i tillämpliga fall kommissionen kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG (3). I förteckningen ingår jod.

(2)

Jod har utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 1, biocidprodukter för mänsklig hygien, produkttyp 3, hygienbiocidprodukter för veterinärverksamhet, produkttyp 4, desinfektionsmedel för ytor som kommer i kontakt med livsmedel och djurfoder och produkttyp 22, balsamerings- och konserveringsvätskor, som definieras i bilaga V till det direktivet och som motsvarar produkttyperna 1, 3, 4 och 22 enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) nr 528/2012.

(3)

De uppgifter som lämnats in för utvärdering gjorde det möjligt att även dra slutsatser om polyvinylpyrrolidonjod.

(4)

Sverige utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med rekommendationer till kommissionen den 20 april 2011, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(5)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 13 december 2013.

(6)

Det framgår också av rapporten att sådana biocidprodukter vid användning för produkttyperna 1, 3, 4 och 22 och som innehåller jod kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG, förutsatt att de villkor som anges i bilagan till denna förordning är uppfyllda.

(7)

Det är därför lämpligt att godkänna jod, inbegripet polyvinylpyrrolidonjod, för användning i biocidprodukter för produkttyperna 1, 3, 4 och 22.

(8)

Eftersom nanomaterial inte ingick i utvärderingen, bör godkännandena inte omfatta sådana material i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EU) nr 528/2012.

(9)

Utvärderingen omfattade inte införlivandet av biocidprodukter som innehåller jod i material och produkter avsedda att direkt eller indirekt komma i kontakt med livsmedel i den mening som avses i artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 (4). Sådana material kan kräva att det fastställs särskilda gränser för överföring till livsmedel, i enlighet med artikel 5.1 e i förordning (EG) nr 1935/2004. Godkännandet bör därför inte omfatta sådan användning såvida inte kommissionen har fastställt sådana gränser eller det har fastställts i enlighet med den förordningen att sådana gränser inte är nödvändiga.

(10)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne godkänns, så att medlemsstaterna, berörda parter och i tillämpliga fall kommissionen kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 19 00 , 1001 11 00 , ex 1001 91 20 (vanligt vete, för utsäde), ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde), 1002 10 00 , 1002 90 00 , 1005 10 90 , 1005 90 00 , 1007 10 90 samt 1007 90 00 motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

För beräkning av den importtull som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska enligt punkt 2 i den artikeln representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 19 00 , 1001 11 00 , ex 1001 91 20 (vanligt vete, för utsäde), ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde), 1002 10 00 , 1002 90 00 , 1005 10 90 , 1005 90 00 , 1007 10 90 samt 1007 90 00 beräknas på det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 5 i den förordningen.

(4)

De importtullar bör fastställas som ska gälla från och med den 1 februari 2014 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft.

(5)

Den här förordningen bör träda i kraft samma dag som den offentliggörs, eftersom denna åtgärd måste tillämpas fortast möjligt efter det att uppdaterade uppgifter har tillhandahållits.

(1)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen främjar ratificeringen av internationella arbetskonventioner som Internationella arbetsorganisationen klassificerat som aktuella som ett led i Europeiska unionens ansträngningar för att främja anständiga arbetsvillkor för alla såväl i som utanför unionen, och där skydd och förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor är en viktig aspekt.

(2)

De flesta av bestämmelserna i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 189 från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare, nedan kallad konventionen, omfattas till stor del av unionens regelverk om socialpolitik, kampen mot diskriminering, straffrättsligt samarbete samt asyl och invandring.

(3)

Konventionens bestämmelser om skydd för migrerande hushållsarbetare kan påverka den fria rörligheten för arbetstagare – ett område som omfattas av unionens exklusiva behörighet.

(4)

Följaktligen omfattas delar av konventionen av unionens behörighet och medlemsstaterna kan inte göra åtaganden utanför ramarna för unionens institutioner vad beträffar dessa delar.

(5)

Europeiska unionen kan inte ratificera konventionen eftersom endast stater kan vara parter i den.

(6)

I denna situation måste medlemsstaterna och unionens institutioner samarbeta i fråga om ratificeringen av konventionen.

(7)

Rådet bör därför bemyndiga de medlemsstater som är bundna av unionsrätten om minimikrav i fråga om arbetsvillkor att ratificera konventionen i unionens intresse.

(1)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen främjar ratificeringen av internationella arbetskonventioner som Internationella arbetsorganisationen klassificerat som aktuella som ett led i Europeiska unionens ansträngningar för att främja rimliga arbetsförhållanden för alla såväl i som utanför unionen, och där skydd och förbättring av arbetstagarnas hälsa och säkerhet är en viktig aspekt.

(2)

Bestämmelserna i del III i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 170 från 1990 om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet, nedan kallad konventionen, omfattas till stor del av unionens regelverk om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning, som har utvecklats sedan 1967 och ytterligare befästs.

(3)

Följaktligen omfattas delar av konventionen av unionens behörighet och medlemsstaterna kan inte göra åtaganden utanför ramarna för unionens institutioner vad beträffar dessa delar.

(4)

Europeiska unionen kan inte ratificera konventionen, eftersom endast stater kan vara parter i den.

(5)

I denna situation måste medlemsstaterna och unionens institutioner samarbeta i fråga om ratificeringen av konventionen.

(6)

Rådet bör därför bemyndiga de medlemsstater som är bundna av unionsrätten om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning att ratificera konventionen i unionens intresse.

(1)

Lissabonfördraget stärker unionsmedborgarnas roll som politiska aktörer genom att införa en nära koppling mellan medborgarna, utövandet av medborgarnas politiska rättigheter och unionens demokratiska liv. I artikel 10.1 och 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) anges att unionens sätt att fungera ska bygga på representativ demokrati och att varje unionsmedborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv. I artikel 10.2 i EU-fördraget, som ger uttryck för dessa principer, fastställs att medborgarna ska företrädas direkt på unionsnivå i Europaparlamentet och att stats- och regeringscheferna och de regeringar som företräder medlemsstaterna i Europeiska rådet och rådet själva ska vara demokratiskt ansvariga, antingen inför sitt nationella parlament eller inför sina medborgare.

(2)

Enligt artikel 20 i EUF-fördraget ska unionsmedborgarskapet komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet.

(3)

Genom artikel 21 i EUF-fördraget och artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan) tillerkänns EU-medborgare den grundläggande rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionen.

(4)

Syftet med denna rekommendation är att stärka rätten att delta i unionens och medlemsstaternas demokratiska liv för EU-medborgare som utnyttjar sin rätt att röra sig fritt inom unionen.

(5)

Som framhålls i rapporten om EU-medborgarskapet 2010 (1), är ett av de problem som unionsmedborgare från vissa medlemsstater ställs inför som politiska aktörer inom unionen att de förlorar sin rösträtt (de är disenfranchised) i nationella val i ursprungsmedlemsstaten när de har varit bosatta i en annan medlemsstat under en viss tid.

(6)

För närvarande har ingen medlemsstat som generell policy att bevilja unionsmedborgare från andra medlemsstater som är bosatta på dess territorium rösträtt vid val till det nationella parlamentet. Följden blir att unionsmedborgare ställs utan möjlighet att rösta i nationella val i någon medlemsstat överhuvud taget.

(7)

Den nuvarande situationen kan uppfattas rimma illa med den grundläggande förutsättningen för unionsmedborgarskapet, nämligen att det ska fungera som ett komplement till det nationella medborgarskapet och har utformats för att ge unionsmedborgarna ytterligare rättigheter. Som det nu är riskerar utnyttjande av rätten till fri rörlighet att rätten till politiskt deltagande går förlorad.

(8)

Även om de unionsmedborgare som förlorar sin nationella rösträtt behåller rätten att välja ledamöter till Europaparlamentet, har de inte rätt att delta i de nationella förfaranden som leder till bildandet av de nationella regeringarna, vilkas medlemmar i sin tur bildar rådet, EU:s andra medlagstiftare.

(9)

Det förhållandet att utnyttjandet av rätten att flytta till ett annat EU-land kan leda till att rätten att rösta i nationella val i ursprungslandet går förlorad uppfattas av unionsmedborgarna som en lucka i deras politiska rättigheter.

(10)

I rapporten om EU-medborgarskapet 2013 EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid (2) underströk kommissionen att EU-medborgarnas fulla medverkan i EU:s demokratiska liv på alla nivåer är själva kärnan i unionsmedborgarskapet. Kommissionen tillkännagav att den skulle föreslå konstruktiva lösningar som gör det möjligt för EU-medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat att delta fullt ut i EU:s demokratiska liv genom att låta dem behålla sin rätt att rösta i nationella val i hemlandet.

(11)

Rösträtten är en grundläggande medborgerlig rättighet. Såsom Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har betonat är rätten att rösta inte ett privilegium. Alla allmänna, automatiska och urskillningslösa avvikelser från principen om allmän rösträtt riskerar att undergräva den demokratiska legitimiteten för den valda lagstiftande församlingen och de lagar som den utfärdar (3). Utgångspunkten i en demokratisk stat bör vara att främja inkludering. Domstolen har vidare konstaterat att det finns en tydlig tendens att bevilja rösträtt till medborgare som inte är bosatta i landet, även om det ännu inte finns någon gemensam europeisk strategi på området.

(12)

De regler som för närvarande gäller i vissa medlemsstater kan leda till en situation där unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten går miste om sin rösträtt enbart på den grunden att vederbörande har varit bosatta utomlands under en viss tidsperiod. Detta bygger på antagandet att bosättning utomlands av en viss varaktighet innebär att anknytningen till den politiska processen i hemlandet går förlorad. Detta antagande stämmer dock inte alltid. Därför kan det vara lämpligt att ge medborgare som riskerar politisk utestängning möjlighet att styrka sitt fortsatta intresse för den politiska processen i den medlemsstat där de är medborgare.

(13)

Unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat kan upprätthålla livslånga och nära band med ursprungslandet och fortsätta att påverkas direkt av lagstiftning som antas där. Den utbredda tillgången till tv-sändningar över gränserna och tillgången till internet och annan nätbaserad och mobil kommunikationsteknik, däribland sociala medier, gör det lättare än någonsin att från utlandet följa med i hemlandets politik och delta i den sociala och politiska utvecklingen där.

(14)

Syftet bakom politik som utestänger medborgare från möjligheten att rösta i nationella val bör omprövas mot bakgrund av den socioekonomiska och tekniska verkligheten, den pågående utvecklingen i riktning mot ett mer inkluderande politiskt deltagande, det skede som den europeiska integrationen befinner sig i samt den stora vikt som måste tillmätas rätten att delta i unionens demokratiska liv och rätten till fri rörlighet.

(15)

En mer inkluderande och proportionerlig strategi skulle vara att se till att medborgare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet och bosättning inom unionen får behålla sin rätt att rösta i nationella val om de kan visa på ett fortsatt intresse för det politiska livet i den medlemsstat där de är medborgare.

(16)

En aktiv åtgärd från den berörda individens sida, t.ex. en ansökan om att kvarstå i röstlängden i ursprungsmedlemsstaten, torde vara det bästa – och för den enskilde enklaste – sättet att styrka ett fortsatt intresse för det nationella politiska livet, utan att det påverkar ursprungsmedlemsstatens möjlighet att begära att dessa ansökningar förnyas med jämna intervall för att bekräfta att intresset fortfarande finns kvar.

(17)

För att minska bördan för medborgare som är bosatta utomlands, bör dessa ha möjlighet att ge in sina ansökningar om att föras upp eller kvarstå i röstlängden på elektronisk väg.

(18)

En viktig faktor är att i god tid och på lämpligt sätt informera medborgare som flyttar till eller är bosatta i en annan medlemsstat om villkor och praktiska arrangemang för att behålla rätten att rösta i nationella val.

(1)

Enligt artikel 2.1 i riktlinje ECB/2004/18 av den 16 september 2004 om upphandling av eurosedlar (1) skulle Eurosystemets gemensamma anbudsförfarande inledas senast den 1 januari 2012.

(2)

Artikel 2.1 i riktlinje ECB/2004/18 ändrades genom riktlinje ECB/2011/3 av den 18 mars 2011 om ändring av riktlinje ECB/2004/18 om upphandling av eurosedlar (2), med innebörden att Eurosystemets gemensamma anbudsförfarande skulle inledas senast den 1 januari 2014 om inte ECB-rådet beslutar om ett annat startdatum.

(3)

Enligt artikel 21 i riktlinje ECB/2004/18 ska ECB-rådet vid början av 2008 och därefter vartannat år se över riktlinje ECB/2004/18.

(4)

I samband med sin senaste översyn av riktlinje ECB/2004/18 beslutade ECB-rådet att senarelägga startdatumet för Eurosystemets gemensamma anbudsförfarande eftersom de förutsättningar som låg till grund för startdatumet för Eurosystemets gemensamma anbudsförfarande har ändrats.

(5)

Med anledning av detta bör riktlinje ECB/2004/18 ändras.