17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1601/2001 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen, Turkiet, Thailand och Tjeckien. Dessa åtgärder kallas nedan de ursprungliga åtgärderna och den undersökning som resulterade i dessa åtgärder kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Kommissionen godtog i augusti 2001 ett erbjudande om prisåtagande från en rysk tillverkare (JSC Severstal-Metiz). Detta avtal om prisåtagande upphävdes i oktober 2007 (3) eftersom det inte ansågs fungera på grund av svårigheter gällande korrekt klassificering av det stora antalet produkttyper som företaget exporterade.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 1279/2007 (4) bibehölls de ursprungliga åtgärderna mot Ryska federationen efter en partiell interimsöversyn och en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder kallas nedan de gällande åtgärderna, och undersökningen vid giltighetstidens utgång kallas nedan den senaste undersökningen. Genom förordning (EG) nr 1279/2007 upphävdes även åtgärderna gällande import av linor och kablar av stål med ursprung i Turkiet och Thailand.

(4)

Det finns för närvarande (5) även gällande åtgärder mot linor och kablar av järn eller stål från Ukraina och Folkrepubliken Kina, vilka utvidgades till att omfatta import av linor och kablar av järn eller stål som avsänts från Marocko, Moldavien och Republiken Korea.

(5)

Den 27 oktober 2012 tillkännagav kommissionen genom ett meddelande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) (6), som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, att en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen skulle inledas beträffande de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen.

(6)

Översynen inleddes till följd av att en motiverad ansökan lämnats in av Liaison Committee of European Union Wire Rope Industries (nedan kallad EWRIS eller sökanden) såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens totala produktion av vissa linor och kablar av järn eller stål. Ansökan grundades på påståendet att det är sannolikt att dumpningen fortsätter och att skadan för unionsindustrin återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(7)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2011 till och med den30 september 2012 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt kända exporterande tillverkare, unionstillverkare, importörer och användare samt sökanden och myndigheterna i exportlandet. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

På grund av det stora antalet exporterande tillverkare i Ryska federationen som förefaller vara berörda av undersökningen angavs inledningsvis i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads exporterande tillverkare från Ryska federationen att inom två veckor från och med inledandet av förfarandet ge sig till känna och till kommissionen lämna de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Eftersom endast två exporterande tillverkare i Ryska federationen lämnade de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande och förklarade sig villiga att samarbeta ytterligare med kommissionen, beslutade man att inte tillämpa stickprovsförfarandet för exporterande tillverkare.

(11)

Kommissionen meddelade i tillkännagivandet om inledande att ett preliminärt urval av unionstillverkare hade gjorts och uppmanade berörda parter att yttra sig om detta inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Det preliminära urvalet bestod av fem unionstillverkare som ansågs vara representativa för unionsindustrin vad gäller produktionsvolym och försäljning av den likadana produkten i unionen.

(12)

Eftersom inga synpunkter lämnades in blev de föreslagna företagen utvalda till att inbegripas i det slutgiltiga urvalet och berörda parter underrättades om detta. Ett av de slutgiltigt utvalda företagen drog sig dock senare ur stickprovet. Kommissionen beslutade därför att reducera urvalet till de fyra återstående företagen, som fortfarande ansågs vara representativa för unionsindustrin vad gäller produktionsvolym (29,3 %) och försäljning (20,9 %) av den likadana produkten i unionen.

(13)

Trots att stickprovsförfarandet angavs i tillkännagivandet om inledande för icke-närstående importörer, var det inte någon icke-närstående importör eller användare som gav sig till känna. Stickprovsförfarandet tillämpades därför inte på icke-närstående importörer.

(14)

Frågeformulär skickades till de fyra unionstillverkarna som ingick i stickprovet, de två exporterande tillverkarna från Ryska federationen och den närstående importören.

(15)

Frågeformuläret besvarades av de fyra unionstillverkarna i stickprovet, den närstående importören och en av de exporterande tillverkarna från Ryska federationen.

(16)

Trots att två exporterande tillverkare från Ryska federationen ursprungligen gav sig till känna, besvarade endast en av dem frågeformuläret och betraktas som samarbetsvillig i undersökningen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har ett helägt dotterbolag med säte i Italien som också tillverkar linor och kablar av järn eller stål och importerar den berörda produkten från Ryska federationen. Den andra exporterande tillverkaren lämnade ett bidrag vid tidpunkten för inledande av undersökningen men underlät att besvara frågeformuläret, trots inbjudan att göra detta. Den andra exporterande tillverkaren betraktas därför inte som samarbetsvillig i undersökningen.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(18)

Den produkt som berörs är samma produkt som i den ursprungliga och i den senaste undersökningen, som ledde fram till införandet av de åtgärder som nu är i kraft, dvs. linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn och stål, dock ej linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar. De klassificeras för närvarande enligt KN-numren ex 7312 10 81, ex 7312 10 83, ex 7312 10 85, ex 7312 10 89 och ex 7312 10 98 (nedan kallade den berörda produkten).

(19)

Den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade att linor och kablar av järn eller stål som har tillverkats i Ryska federationen och exporterats till unionen samt linor och kablar av järn eller stål som har tillverkats och sålts i unionen av unionstillverkare har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden och anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(20)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes om det förekom dumpning för närvarande och huruvida de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma.

(21)

Såsom anges i skäl 10 var det inte nödvändigt att göra ett urval av exporterande tillverkare i Ryska federationen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren stod för 99 % av all export av den berörda produkten från Ryska federationen till unionen under översynsperioden. Mot den bakgrunden fastslogs det därför att samarbetsgraden var hög.

(22)

Eftersom två andra kända tillverkare i Ryska federationen inte samarbetade i undersökningen, var det nödvändigt att grunda slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning som beskrivs nedan på bästa tillgängliga uppgifter, inklusive uppgifter från Eurostat, rysk officiell statistik och begränsade uppgifter från en andra tillverkare.

(23)

I begäran om översyn hävdades det att den genomsnittliga dumpningsmarginalen för exporten från Ryska federationen till unionen i genomsnitt låg på 130,8 %. Såsom nämns i tillkännagivandet om inledande (punkt 4.1) jämförde sökanden exportpriser från Ryska federationen till unionen (på nivån fritt fabrik) med de inhemska priserna i Ryska federationen.

(24)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställdes det först för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i urvalet huruvida dess totala försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder på den ryska hemmamarknaden var representativ, dvs. om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen till unionen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens inhemska försäljning av den likadana produkten visade sig vara representativ totalt sett.

(25)

Kommissionen fastställde därefter vilka typer av den likadana produkten som den exporterande tillverkaren sålde på hemmamarknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till unionen.

(26)

Det undersöktes sedan om den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av var och en av produkttyperna var representativ, dvs. om försäljningen på den marknaden motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till unionen av samma produkttyp. För de produkttyper som sålts i representativa kvantiteter undersöktes det sedan om försäljningen hade ägt rum vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(27)

För att undersöka om försäljningen på hemmamarknaden av varje produkttyp som sålts i representativa mängder på hemmamarknaden kunde anses ha ägt rum vid normal handel fastställdes andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. I samtliga fall där produkttypen i fråga såldes på hemmamarknaden i tillräckliga mängder och vid normal handel fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av all försäljning på hemmamarknaden av den typen under översynsperioden.

(28)

För övriga produkttyper, där försäljningen på hemmamarknaden inte var representativ eller inte hade ägt rum vid normal handel, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerades följaktligen genom att man till tillverkningskostnaderna för de exporterade typerna, vid behov justerade, lade till en skälig procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal som baserades på faktiska uppgifter om tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med den första meningen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(29)

För den exportförsäljning till unionsmarknaden från den samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkaren som skedde direkt till de oberoende kunderna, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(30)

När exportförsäljningen till unionen skedde via ett närstående handelsföretag, fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket det närstående handelsföretaget första gången sålde vidare produkterna till oberoende köpare i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Justeringar gjordes för att ta hänsyn till alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, samt för vinst, för att fastställa ett tillförlitligt exportpris. I brist på upplysningar om vinstnivån under översynsperioden från oberoende importörer användes en genomsnittlig vinstmarginal på 5 %.

(31)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled.

(32)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. I detta syfte tog man, där så var tillämpligt och motiverat, hänsyn i form av justeringar för skillnader i kostnader för transport, försäkring, hantering och lastning samt därmed sammanhängande kostnader, finansiella kostnader, förpackningskostnader, provisioner och rabatter.

(33)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Jämförelsen visade att dumpning förekom och uppgick till 4,7 % för den exporterande tillverkaren.

(34)

Utöver undersökningen av om det förekom dumpning under översynsperioden, undersöktes även sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas. För detta ändamål undersöktes följande faktorer: volymer och priser för den dumpade importen från Ryska federationen, unionsmarknadens och andra tredjelandsmarknaders attraktionskraft samt produktions- och överskottskapacitet för export i Ryska federationen,

(35)

Enligt Eurostat ökade importen från Ryska federationen från 2 005 ton 2009 till 2 343 ton under översynsperioden, vilket står för cirka 1 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden och under skadeundersökningsperioden. Såsom nämns ovan i skäl 33 skedde importen från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till dumpade priser (4,7 %) trots den gällande antidumpningstullen.

(36)

Exporten till unionen utgjorde 3 % av den samarbetsvilliga tillverkarens totala försäljning, samtidigt som merparten av försäljningen (85 %) skedde på den ryska hemmamarknaden. Hemmamarknaden växte med 38 % under skadeundersökningsperioden (7) och kan komma att växa ytterligare om Ryska federationens BNP fortsätter att växa, såsom beräknat i allmänt tillgängliga källor som är specialiserade på ekonomisk analys. Informationen som samlades in under undersökningen visade vidare att den samarbetsvilliga tillverkaren inte tillverkar alla typer av den berörda produkten och att dess konkurrenstryck på unionen därför är begränsat. Detta är sannolikt även fallet för de två andra tillverkarna med tanke på att det inte finns några tillgängliga uppgifter vad gäller investeringar i nya maskiner, vilket till exempel skulle kunna tillåta tillverkning av den berörda produkten med en större diameter. Det begränsade konkurrenstrycket från Ryska federationen verkar vidare även bekräftas av unionstillverkarnas närvaro på den ryska marknaden. Enligt den officiella ryska tullstatistiken utgjorde unionstillverkarnas export av den likadana produkten till Ryska federationen 30 % av all import av den likadana produkten till den ryska marknaden under översynsperioden, vilket gör unionstillverkarna till den största exportören på den ryska marknaden.

(37)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att Rysslands beräknade BNP-tillväxt (omkring 3 %) är begränsad och inte kommer att möjliggöra någon fortsatt utveckling av den ryska marknaden för linor och kablar av järn eller stål. Följaktligen kommer den ryska marknaden kanske inte att kunna absorbera ytterligare volymer av den likadana produkten. I det avseendet bör det noteras att den ryska BNP-tillväxten under skadeundersökningsperioden, dvs. från 2009 till och med slutet av översynsperioden, var lägre än den beräknade tillväxten för år 2014 och att marknaden för linor och kablar av järn eller stål i Ryssland trots det växte med 38 %. Argumentet avvisades därför.

(38)

Sökanden påpekade även att den samarbetande exporterande tillverkaren nyligen har utvecklat nya produkttyper (i samarbete med dess dotterbolag med säte i unionen) och hävdade att detta bekräftar investeringarna som den tillverkaren har gjort under skadeundersökningsperioden. Detta motsäger dock inte slutsatsen att den samarbetsvilliga tillverkaren inte kan tillverka alla typer av linor (särskilt linor och kablar av järn eller stål i de högre prisklasserna). Argumentet avvisades därför.

(39)

Unionsmarknadens attraktionskraft bör även ses mot bakgrund av vissa av de ryska exporterande tillverkarnas förvärv av unionstillverkare. Två ryska tillverkare äger för närvarande dotterbolag med säte i unionen. Kontrollbesöket hos den samarbetsvilliga exportörens unionsbaserade dotterbolag avslöjade att dess försäljning till största delen skedde på den europeiska marknaden och att försäljningen till närstående parter mellan den samarbetsvilliga tillverkaren och dotterbolaget var begränsad under översynsperioden.

(40)

På grundval av uppgifter från den samarbetsvilliga exportören bör det noteras att den berörda ryska exportvolymen till tredjeländer översteg exportvolymen till unionen fyra gånger under översynsperioden. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens priser på export till tredjeländer visade sig i genomsnitt vara lägre än de inhemska försäljningspriserna i Ryska federationen, men i snitt högre än exportpriserna till unionsmarknaden. Detta gör det möjligt att konstatera att exportförsäljningen till tredjelandsmarknader är mer attraktiv än försäljningen till unionsmarknaden. I detta sammanhang noteras även förekomsten av sedan länge etablerade försäljningskanaler med Oberoende staters samvälde (nedan kallad OSS).

(41)

Som svar på det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade sökanden att de ryska tillverkarnas exportpriser till tredjelandsmarknaderna i själva verket är lägre än exportpriserna till unionen. En jämförelse mellan genomsnittliga exportpriser till Ukraina och vissa europeiska länder som uppgavs vara grundad på rysk tullstatistik åberopades. Inget underlag för jämförelsen i form av ursprungliga uppgifter lämnades in. I detta avseende noteras att jämförelsen av prisskillnaden mellan ryska exportpriser till unionen och till tredjelandsmarknader som genomfördes under undersökningen grundades på kontrollerade uppgifter i frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Denna prisjämförelse gjordes på nivån fritt fabrik med beaktande av skillnader mellan produkttyperna och handelsled. De genomsnittliga priserna som lämnades in av sökanden återspeglar inte priskomponenternas komplexitet och de olika nivåer som existerar på marknaden för linor och kablar av järn eller stål på grund av ett stort antal olika produkter och olika handelsled. Argumentet avvisades därför.

(42)

Samma part hävdade vidare att unionsindustrins exportvolym till Ryska federationen ej är relevant i detta fall och pekade i stället på den ökade importen från Folkrepubliken Kina till Ryska federationen och behovet av att ta hänsyn till detta i analysen eftersom det utgör ett konkurrenshot mot de ryska tillverkarnas närvaro på den ryska marknaden och OSS-marknaden. I detta avseende är det relevant att unionstillverkarna fortfarande är ledande exportörer på den ryska marknaden eftersom det bland annat bekräftar att de ryska tillverkarna inte kan tillverka alla typer av linor och kablar av järn eller stål som efterfrågas på den ryska marknaden. Vad gäller kinesisk export till Ryska federationen bör det noteras att den växte parallellt med den snabbt växande efterfrågan på den ryska marknaden. Det lämnades inte in någon information gällande priser på den kinesiska exporten till Ryska federationen eller OSS-länder eller information om den undersökta importerade produktens egenskaper som möjliggjorde ytterligare analys. Slutligen ska det noteras att de ryska tillverkarna av den berörda produkten enligt den ryska tullstatistiken fortfarande var ledande på hemmamarknaden för linor och kablar av järn eller stål under översynsperioden och att den totala importen till den marknaden endast uppgick till cirka 15 % av den ryska marknaden för linor och kablar av järn eller stål. Argumentet avvisades därför.

(43)

Enligt begäran om översyn var alla de ryska exporterande tillverkarnas produktionskapacitet 115 000 ton. Under undersökningen omvärderade sökanden den ryska produktionskapaciteten till mellan 220 000 och 250 000 ton, vilket dock inte styrktes av någon bevisning. På grundval av de kontrollerade uppgifterna från den samarbetsvilliga exportören, uppgifterna som lämnats in av en andra känd tillverkare och de uppgifter som fanns i begäran för den tredje tillverkaren fastställdes produktionskapaciteten för alla ryska tillverkare av den berörda produkten till en nivå på cirka 158 000 ton. I detta sammanhang noteras att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens produktionskapacitet genomgick strukturanpassningar under skadeundersökningsperioden, vilket innebar att en anläggning var stängd.

(44)

Som svar på det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade en part att vissa maskiner från den stängda anläggningen hade flyttats över till en av den samarbetsvilliga tillverkarens andra produktionsplatser. Något bevis till stöd för detta påstående lämnades dock inte in. Det är i detta avseende bekräftat att bevisen som samlades in under undersökningen bekräftar att den samarbetsvilliga tillverkaren under skadeundersökningsperioden genomgick strukturanpassningar, bl.a. skrotning av vissa maskiner på alla tre produktionsplatserna och stängning av en anläggning. Samtidigt kan det inte uteslutas att vissa maskiner från den stängda anläggningen flyttades över till övriga anläggningar. I alla händelser ändrar inte detta uppskattningen av produktionskapaciteten för denna tillverkare eller för Ryssland i sin helhet, vilket parten inte bestred. Argumentet avvisades därför.

(45)

Vad gäller produktionskapacitet och tillgänglig outnyttjad kapacitet, med hänvisning till uppgifter från två tillverkare, antog man i avsaknad av exakta upplysningar om produktionskapacitet från den tredje tillverkaren att dess produktionskapacitet befann sig i linje med de två andra tillverkarna, dvs. 90 % under översynsperioden. Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att den totala reservkapaciteten i Ryska federationen befinner sig inom 17 000 ton. Detta motsvarar cirka 8 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(46)

Mot bakgrund av konstaterandet att exporten från Ryska federationen fortfarande dumpas under översynsperioden är det sannolikt att dumpningen på unionsmarknaden skulle fortsätta om de gällande antidumpningsåtgärderna upphävs.

(47)

Följande bör dock påpekas: För det första finns en begränsad reservkapacitet i Ryska federationen som kan absorberas av den snabbt växande efterfrågan på hemmamarknaden. För det andra har de ryska tillverkarna inte kapacitet för att leverera alla typer av linor och kablar av järn eller stål och deras konkurrenstryck på unionsmarknaden är därför begränsat. För det tredje har två av tre kända exporterande tillverkare helägda dotterbolag i unionen som tillverkar den likadana produkten. Av de uppgifter som lämnats in av den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens dotterbolag framgår det att den likadana produkten som tillverkas av dotterbolaget främst säljs på unionsmarknaden, medan den exporterande tillverkaren huvudsakligen producerar och säljer den likadana produkten på den ryska marknaden. Därutöver har de ryska exporterande tillverkarna starka kommersiella förbindelser med tredjelandsmarknader, särskilt OSS-marknader, som är mer attraktiva för de ryska exportörerna eftersom försäljningspriserna på dessa marknader i genomsnitt är högre än priserna i unionen. På grundval av detta fastslogs det att importen av den berörda produkten från Ryska federationen troligtvis inte kommer att öka påtagligt om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(48)

Under översynsperioden tillverkades linor och kablar av järn eller stål av över 30 unionstillverkare. Produktionen från dessa tillverkare (fastställd på grundval av information som samlats in från samarbetsvilliga tillverkare och information beträffande övriga unionstillverkare som bygger på uppgifter från sökanden) anses därför utgöra unionens tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(49)

Såsom förklaras i skäl 12 gjordes ett urval på grund av det stora antalet unionstillverkare. Vid skadeanalysen fastställdes skadeindikatorerna på följande två nivåer:

(50)

Förbrukningen i unionen ökade med 8 %, från 195 426 ton till 211 380 ton mellan 2009 och översynsperioden.

(51)

Enligt uppgifter från Eurostat ökade importvolymen för den berörda produkten med ursprung i Ryska federationen från 2 005 ton till 2 343 ton mellan 2009 och översynsperioden. Trots ökningen är dessa volymer mindre än importen från Ryska federationen under den senaste undersökningen, då importen uppgick till 2 908 ton 2005 och 3 323 ton under perioden mellan den 1 juli 2005 till den 30 juni 2006 (den senaste översynsperioden). Vidare har importen från Ryssland sedan slutet av översynsperioden visat en nedåtgående trend (minskning med 20 %).

(52)

Marknadsandelen för importen från Ryssland uppgick till 1,03 % 2009 och till 1,11 % under översynsperioden.

(53)

Importpriserna ökade stadigt, med 12 %, under skadeundersökningsperioden.

(54)

Prisunderskridandet fastställdes med hjälp av den samarbetsvilliga ryska tillverkarens exportpriser, utan antidumpningstull, och låg på mellan 54,7 % och 69,0 % beroende på produkttyp med en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 63,4 %. På grund av de låga importvolymerna från Ryska federationen och de många olika typerna av linor och kablar av järn eller stål som förekommer kunde dock prisunderskridandet endast fastställas på grundval av mycket få identiska produkttyper med låga volymer (19,9 ton). Prisunderskridandemarginalen kan därför endast betraktas som vägledande.

(55)

Import från andra länder än Ryska federationen ökade med 10,6 % under skadeundersökningsperioden, vilket är högre än ökningen av förbrukningen på unionsmarknaden (+ 8 %). Trots att andra länder än Ryska federationen har vunnit andelar på unionsmarknaden, kan respektive marknadsandelar anses vara stabila.

(56)

De huvudsakliga exportländerna under översynsperioden var Sydkorea med en marknadsandel på 16 %, följt av Folkrepubliken Kina (1,78 %), Thailand med en marknadsandel på ungefär 1,65 % och Ryska federationen (se ovan, 1,11 %), medan unionsindustrins marknadsandel låg nära 60 %.

(57)

De genomsnittliga importpriserna för den likadana produkten från andra länder var stabil och oförändrad under skadeundersökningsperioden och underskred unionsindustrins priser med i genomsnitt 57 %.

(58)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(59)

Eftersom ett stickprovsförfarande användes för unionsindustrin bedömdes skadan på grundval av uppgifter som inhämtats för hela unionsindustrin (makroekonomiska faktorer) enligt definitionen i skäl 49 och på grundval av uppgifter som inhämtats för de unionstillverkare som ingick i urvalet (mikroekonomiska faktorer enligt definitionen i skäl 49).

(60)

Unionsindustrins produktion ökade med 6 % mellan 2009 och översynsperioden, dvs. från 214 475 ton till 228 368 ton. Mot bakgrund av en ökad förbrukning (+ 8 %), såsom nämns i skäl 52, ökade unionsindustrins tillverkning med 6 %.

(61)

Ökningen av unionens förbrukning (+ 8 %) ledde till att unionsindustrins tillverkning ökade med 6 %.

(62)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden ökade med 7 % mellan 2009 och översynsperioden.

(63)

Unionsindustrin lyckades behålla en relativt stabil marknadsandel under skadeundersökningsperioden, dvs. 60 % 2009 och 59 % under översynsperioden.

(64)

Mellan 2009 och översynsperioden, när förbrukningen i unionen ökade med 8 %, ökade även unionsindustrins försäljningsvolym med 7 %. Unionsindustrins marknadsandel kan därför anses vara stabil, även om den förlorade en liten andel, medan importen från Ryska federationen ökade något.

(65)

Medan de unionstillverkare som ingick i urvalet visade en ökning på 5 % under skadeundersökningsperioden, är sökandens uppskattning av sysselsättningsnivån för hela unionsindustrin annorlunda och visar på en negativ trend, med en minskning på 6 % mellan 2009 och översynsperioden.

(66)

Verkningarna för unionsindustrin av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek (4,7 %) kan med hänsyn till den låga totala importvolymen från Ryska federationen och den relativt låga dumpningsmarginalen inte anses vara betydande.

(67)

Unionsindustrins nivå på utgående lager minskade mellan 2009 och översynsperioden.

(68)

Unionsindustrins försäljningspriser per enhet ökade med 8 % mellan 2009 och översynsperioden. Denna prisutveckling hänger samman med att unionsindustrin kunde överföra de ökade produktionskostnaderna (8 %) till sina kunder. Den hänger även samman med unionsindustrins successiva övergång till linor och kablar av järn eller stål med större diameter och en större inriktning på linor för särskilda ändamål.

(69)

Den genomsnittliga lönen per heltidsekvivalent ökade med 20 % mellan 2009 och skadeundersökningsperioden. Efter det att vissa av företagen i urvalet omorganiserats ökade andelen tjänstemän i förhållande till arbetare under skadeundersökningsperioden, vilket avspeglas i att den genomsnittliga lönen per anställd ökade.

(70)

Produktiviteten hos unionsindustrins anställda, mätt som resultat per heltidsekvivalent anställd och år, var instabil under skadeundersökningsperioden och minskade 2010 för att sedan öka igen under 2011 och översynsperioden.

(71)

Investeringarna avseende linor och kablar av järn eller stål ökade med 271 % under skadeundersökningsperioden, var betydande och uppgick till nästan 16 miljoner euro under översynsperioden. Tillverkarna i urvalet hade inga svårigheter med att anskaffa kapital under skadeundersökningsperioden. Vidare kunde en stor andel av investeringarna finansieras av deras egna kassaflöden.

(72)

De tillverkare som ingick i urvalet lyckades göra vinster under hela skadeundersökningsperioden. De vinster som uppnåddes mellan 2009 och översynsperioden låg – trots minskningen jämfört med 2009 – över det vinstmål på 5 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(73)

Avkastningen på investeringar, uttryckt som den totala vinst som genererades av tillverkningen av linor och kablar av järn eller stål i procent av det bokförda nettovärdet av tillgångar med direkt och indirekt anknytning till tillverkningen av linor och kablar av järn eller stål, följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Trots minskningen förblir denna indikator relativt hög.

(74)

Kassaflödet ser fortfarande genomgående positivt ut, trots en viss försämring mellan 2009 och översynsperioden: detta följer till viss del lönsamhetsutveckligen under hela skadeundersökningsperioden.

(75)

De flesta indikatorer visar på att unionsindustrin anpassade sin produktionsutrustning för att bättre kunna anpassa sig till det nya ekonomiska klimatet och kunna tillvarata möjligheter på marknader i och utanför unionen i segment där höga marginaler kan uppnås. Unionsindustrins förbättrade ekonomiska och finansiella situation efter införandet av antidumpningsåtgärder 2001 visar att åtgärderna är effektiva och att unionsindustrin har återhämtat sig från effekterna av tidigare dumpning.

(76)

Under skadeundersökningsperioden lyckades unionsindustrin mer eller mindre behålla sin marknadsandel, priserna ökade med 8 %, lagren låg kvar på en rimlig nivå samtidigt som produktionsvolymen och förbrukningen ökade. Unionsindustrin var lönsam under skadeundersökningsperioden, även om vinsterna låg på en lägre nivå under översynsperioden än 2009. Mot denna bakgrund kan det konstateras att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under skadeundersökningsperioden.

(77)

Frågan om huruvida det är sannolikt att väsentlig skada återkommer om åtgärderna tillåts att upphöra att gälla har även prövats. Detta bedöms inte som sannolikt av de orsaker som anges ovan.

(78)

Såsom förklaras i skäl 54 konstaterades priserna på importen från Ryska federationen underskrida priserna i unionen. Med hänsyn till den låga volymen av motsvarande produkttyper bör dock den gällande underskridandemarginalen endast ses som vägledande.

(79)

Såsom förklaras i skäl 51 var importvolymen av den berörda produkten med ursprung i Ryska federationen 2 005 ton år 2009 och 2 343 ton under översynsperioden, vilket utgör en marknadsandel på 1,03 respektive 1,11 %.

(80)

Såsom förklaras i skälen 43 och 45 uppskattas Rysslands totala kapacitet till cirka 158 000 ton, medan den under den senaste undersökningen uppskattades ligga ungefär i nivå med den totala förbrukningen i unionen, dvs. 220 000 ton. Den outnyttjade kapaciteten verkar dessutom för närvarande vara begränsad.

(81)

Under den senaste undersökningen bedömdes det att den ryska marknaden inte kunde absorbera utbudsnivån. Såsom förklaras i skäl 36 uppvisade den inhemska förbrukningen av linor och kablar av järn eller stål i Ryssland en betydande tillväxt på 38 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom beräknar allmänt tillgängliga ekonomiska prognoser en stark BNP-tillväxt i Ryska federationen under de närmsta åren. Den ryska reservkapaciteten, såsom nämns i skäl 45, kommer därför troligtvis att absorberas av den växande ryska marknaden eftersom de ryska priserna är cirka 11 % högre än exportpriserna till unionen. Dessutom är de ryska exportpriserna till andra marknader, i synnerhet OSS-länder, i genomsnitt 5,6 % högre än exportpriserna till unionen. Det är därför inte sannolikt att stora kvantiteter av reservkapaciteten eller den nuvarande försäljningen på den mer fördelaktiga inhemska marknaden och/eller på OSS-landsmarknader skulle ledas om till unionsmarknaden.

(82)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna avseende import med ursprung i Ryska federationen med största sannolikhet inte skulle leda till att väsentlig skada för unionsindustrin som helhet skulle återkomma.

(83)

Mot bakgrund av ovanstående bör de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen upphävas och det nuvarande förfarandet avslutas i enlighet med artikel 9.2 och artikel 11.2 i grundförordningen.

(84)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de gällande åtgärderna för import med ursprung i Ryska federationen avslutas. Inga synpunkter mottogs som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna. Synpunkter mottogs från en berörd part, som även begärde och beviljades att bli hörd i närvaro av förhörsombudet.

17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/11

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1184/2007 (2) infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av persulfater med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Taiwan och Amerikas förenta stater (nedan kallade den ursprungliga undersökningen och de ursprungliga åtgärderna). Åtgärderna för Kina infördes i form av en värdetull på 71,8 % för alla företag utom två kinesiska exporterande tillverkare, för vilka individuella tullsatser beviljades.

(2)

Den 10 oktober 2012 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallad tillkännagivande om inledande) (3) i Europeiska unionens officiella tidning att den inledde en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import av persulfater med ursprung i Kina.

(3)

Översynen inleddes sedan en bestyrkt begäran lämnats in av två europeiska tillverkare (RheinPerChemie GmbH&Co. KG och United Initiators GmbH&Co. KG) (nedan kallade sökandena) som svarar för 100 % av unionens totala produktion av persulfater.

(4)

Begäran grundades på att dumpningen och skadan för unionsindustrin sannolikt skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(5)

Undersökningen av fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 oktober 2011–30 september 2012 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt sökandena, exporterande tillverkare i Kina, icke-närstående importörer och användare som man visste var berörda, tillverkare i möjliga jämförbara länder samt företrädarna för Kina om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(7)

Eftersom det skulle kunna finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och icke-närstående importörer i unionen som berörs, angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den i enlighet med artikel 17 i grundförordningen hade för avsikt att tillämpa ett stickprovsförfarande för dessa parter. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de ovan nämnda parterna att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Ingen av importörerna gav sig till känna.

(9)

Endast en exporterande tillverkare från Kina besvarade frågeformuläret. Därför var det inte nödvändigt att göra ett stickprov av exporterande tillverkare.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till de parter som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från två unionstillverkare, en exporterande tillverkare i Kina och en tillverkare i Turkiet som ansågs kunna vara ett jämförbart land.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

United Initiators (Shanghai) Co. Ltd, Shanghai (4).

(12)

Den berörda produkten är densamma som den som omfattades av den ursprungliga undersökningen, nämligen peroxosulfater (persulfater), inklusive kalium(peroximonosulfat)sulfat (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2833 40 00 och ex 2842 90 80.

(13)

Den berörda produkten används som initiator eller som oxidationsmedel i en rad sammanhang. Den används t.ex. som polymerisationsinitiator vid tillverkningen av polymer, som etsmedel vid tillverkningen av kretskort, i hårvårdsprodukter, vid avklistring av textilier, vid papperstillverkning samt som desinfektionsmedel och för att rengöra tandproteser.

(14)

Liksom i den ursprungliga undersökningen bekräftades det i denna undersökning att den berörda produkten och de produkter som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Kina samt de produkter som unionstillverkarna tillverkar och säljer på unionsmarknaden har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden, och att de således utgör likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det om det för närvarande förekom dumpning och huruvida dumpningen sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna för viss import från Kina skulle upphöra att gälla.

(16)

Såsom förklaras i skäl 9 var det endast en kinesisk exporterande tillverkare som samarbetade i undersökningen, och denna exporterade inte den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Såsom nämns nedan i skäl 22 och som förklaras i detalj i skälen 51–53 visade undersökningen att en och samma exportör svarade för i princip all import från Kina under översynsperioden, och denna exportör konstaterades i den ursprungliga undersökningen inte ha gjort sig skyldig till dumpning och är inte föremål för den nuvarande översynen. Ingen dumpningsanalys kunde därför göras i det här fallet.

(17)

För att kunna bedöma sannolikheten för återkommande dumpning beaktades den information som lämnades av den samarbetande kinesiska exporterande tillverkaren, den information som samlats in enligt artikel 18 i grundförordningen och tillgängliga uppgifter om de exporterande tillverkare som inte samarbetade. De tillgängliga uppgifterna hämtades ur begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, den information som offentliggjordes i samband med en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes av Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna) (5) i mars 2013, den statistik som kommissionen har tillgång till, dvs. de uppgifter som medlemsstaterna lämnar varje månad enligt artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad databasen enligt artikel 14.6), och importuppgifter från Eurostat.

(18)

De tillgängliga uppgifterna i undersökningen visade att en kinesisk exportör svarade för i princip all import från Kina under översynsperioden, och denna exportör konstaterades i den ursprungliga undersökningen inte ha gjort sig skyldig till dumpning (6). Denna import är således inte föremål för några antidumpningsåtgärder. Priserna för denna import låg under unionsindustrins priser under perioden.

(19)

Trots att de kinesiska importpriserna till unionen ökade med 29 % under skadeundersökningsperioden var de fortfarande låga och underskred unionsindustrins priser under översynsperioden. Unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden ökade också, men endast med 7 %.

(20)

Den enda samarbetande kinesiska exportören är föremål för de nuvarande antidumpningsåtgärderna och exporterade inte den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Undersökningen visade dock att exportören exporterade till marknader i tredjeländer till dumpade priser och att dess priser var ännu lägre än priserna på unionsmarknaden för den nuvarande importen från Kina. Detta tyder på att exportörerna i Kina fortsätter att dumpa priserna och att deras priser är låga.

(21)

Unionsmarknaden mottar i stort sett import från tre länder: Kina, Turkiet och Förenta staterna, som vardera svarar för 8–10 % av marknaden och två unionstillverkare som har en marknadsandel på 65–75 %. Undersökningen visade att Förenta staterna fortsatte sin närvaro på unionsmarknaden och stod för omkring en tredjedel av den totala importen under översynsperioden. Förenta staternas priser låg i genomsnitt 10 % över importpriserna från Kina. Detta i kombination med det konstaterade prisunderskridandet av unionsindustrins priser visar att den kinesiska importen fortsatte att pressa ned försäljningspriserna i unionen.

(22)

Såsom nämns ovan i skäl 18 var det en enda exportör som svarade för den kinesiska importen under översynsperioden, och denna exportör konstaterades i den ursprungliga undersökningen inte ha gjort sig skyldig till dumpning. Mellan 2009 och översynsperioden ökade denna import i volym med 24 %, och dess marknadsandel ökade från 8 till 9,6 % av unionens totala förbrukning under samma period.

(23)

Det är värt att komma ihåg att det under åren 1995–2001 infördes antidumpningsåtgärder mot persulfater från Kina. När dessa åtgärder upphävdes, ökade importvolymerna från Kina från knappt 200 ton 2001 till över 4 000 ton 2003 och mer än fördubblades till nästan 9 000 ton 2006. Importen från Kina övertog över 20 % av unionsmarknaden på bara några år. Under perioden 2003–2006 fördubblade Kina sin marknadsandel, medan förbrukningen ökade med 7 %. Detta visar att de kinesiska exportörerna i avsaknad av antidumpningsåtgärder skulle kunna ta en betydande marknadsandel i unionen.

(24)

Mot bakgrund av ovannämnda omständigheter och överväganden, särskilt Kinas reaktion på upphävandet av åtgärderna på unionsmarknaden 2001, den kinesiska prisnivån under översynsperioden och den fortsatta dumpningen på marknader i tredjeländer, anses det sannolikt att den lågt prissatta kinesiska importen på kort sikt åter skulle strömma in i stora kvantiteter till unionsmarknaden om de nuvarande åtgärderna skulle upphävas.

(25)

Såsom nämns i skäl 16 ovan exporterade det samarbetande kinesiska företaget inte till unionen under översynsperioden, och det gick inte att jämföra dess normalvärde på hemmamarknaden med exportpriserna till unionen. Såsom nämns i skäl 24 ovan gjordes det dock en bedömning av om företagets export till tredjeländer skedde till dumpade priser under översynsperioden. Eftersom företaget hade beviljats marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen, fastställdes normalvärdet utifrån uppgifter som företaget självt lämnat.

(26)

För de tre typer av den berörda produkten för vilka den inhemska försäljningen var representativ och såldes vid normal handel, fastställdes det genomsnittliga normalvärdet utifrån de priser som betalats av de oberoende kunderna på den inhemska marknaden. För en produkttyp var man tvungen att beräkna normalvärdet på grundval av produktionskostnaden i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Företagets tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader samt allmänna kostnader och den vinst som gjordes på inhemsk försäljning vid normal handel användes i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen för att fastställa normalvärdet för den produkttypen.

(27)

Jämförelsen mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt exportpris på nivån fritt fabrik till tredjeländer fastställda utifrån rapporterade och kontrollerade uppgifter visade på en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal på 9,4 %.

(28)

När det gäller prissättningsbeteende är Indiens och Förenta staternas befintliga antidumpningsåtgärder också ett tydligt tecken på de kinesiska exporterande tillverkarnas dumpningsbeteende på övriga marknader.

(29)

Undersökningen visade att det samarbetande kinesiska företaget exporterade till en lång rad tredjeländer, t.ex. Brasilien, Indonesien, Malaysia, Sydafrika, Sydkorea, Taiwan, Thailand och Förenade Arabemiraten. Det samarbetande kinesiska företagets exportpriser på marknaderna i tredjeländer jämfördes därför med unionsindustrins försäljningspriser och priset på den kinesiska importen under översynsperioden på unionsmarknaden. Jämförelsen visade att den samarbetande kinesiska exportören kraftigt underskred unionsindustrins priser med upp till 40 % under översynsperioden.

(30)

Analysen visar å ena sidan att priserna på unionsmarknaden är högre och därmed mycket attraktiva och å andra sidan att de priser som andra kinesiska exportörer erbjuder är lägre än de nuvarande kinesiska importpriserna på unionsmarknaden.

(31)

Det är också värt att notera att det samarbetande företagets normalvärde under översynsperioden generellt sett var lägre än unionsindustrins försäljningspriser. Detta bekräftar att unionsmarknaden är mycket attraktiv och att den uppenbarligen skulle innebära högre vinster för kinesiska tillverkare. Den låga prisnivån i Kina tycks inte bero på någonting annat än ett överskott i fråga om kapacitet och utbud av den berörda produkten.

(32)

Såsom nämns i skäl 28 ovan har marknaderna i vissa tredjeländer, t.ex. Förenta staterna och Indien, blivit mindre attraktiva för kinesiska exportörer på grund av de befintliga antidumpningsåtgärderna. Relativt sett konstaterades det dessutom att prisnivån var lägre på marknaderna i övriga tredjeländer än på unionsmarknaden. Marknaderna i övriga tredjeländer som inte omfattas av åtgärder försörjs redan av företag som verkar på dessa marknader, vilket innebär att en eventuell outnyttjad kapacitet i Kina sannolikt skulle komma att användas för export till unionsmarknaden.

(33)

Baserat på ovanstående väntas den kinesiska importen åter öka i volym och ytterligare pressa ned priserna på unionsmarknaden om de nuvarande åtgärderna skulle upphävas.

(34)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen baserades analysen av Kinas outnyttjade kapacitet i frånvaron av andra uppgifter på tillgängliga uppgifter, dvs. den begränsade information som den samarbetande kinesiska exporterande tillverkaren lämnat om marknadssituationen i Kina, den begränsade information som unionsindustrin lämnat och annan offentlig information om de fem största identifierade tillverkarna i Kina samt uppgifter som samlats in i det inledande skedet. Den information som inhämtats från dessa källor konstaterades vara samstämmig.

(35)

Baserat på denna information bedöms det finnas en ledig produktionskapacitet på över 100 000 ton i Kina, vilket är omkring tre gånger så mycket som unionens förbrukade volym under översynsperioden.

(36)

Baserat på den samarbetande tillverkarens kapacitetsutnyttjande drogs slutsatsen att det kan finnas betydande ledig kapacitet i Kina som skulle kunna användas för att öka produktionen och styras över till unionsmarknaden om antidumpningsåtgärderna inte längre skulle tillämpas.

(37)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs det vara sannolikt att dumpningen skulle återkomma om de nuvarande åtgärderna inte längre skulle tillämpas. Det är särskilt nivån på det fastställda normalvärdet för Kina, den samarbetande tillverkarens dumpningsbeteende på marknaderna i tredjeländer, befintliga antidumpningsåtgärder mot kinesiska exportörer i Indien och Förenta staterna, unionsmarknadens attraktionskraft jämfört med andra marknader och en betydande outnyttjad produktionskapacitet i Kina som gör det som sannolikt att dumpningen skulle återkomma om de nuvarande åtgärderna skulle upphävas.

(38)

Under den aktuella undersökningen bekräftades det att persulfater endast tillverkas av två tillverkare i unionen. De svarar för 100 % av unionens totala tillverkning under översynsperioden. Båda dessa tillverkare var positiva till begäran om översyn och samarbetade i undersökningen.

(39)

De båda företagen utgör därmed unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan unionsindustrin.

(40)

För att säkerställa konfidentiell behandling enligt artikel 19 i grundförordningen presenteras uppgifterna för de båda unionstillverkarna i indexerad form eller i form av intervall.

(41)

Informationen om importen har analyserats utifrån KN-nummer för de tre huvudtyperna av den likadana produkten, ammoniumpersulfat, natriumpersulfat, kaliumsulfat, och utifrån Taric-nummer för den fjärde typen, kalium(peroximonosulfat)sulfat. Analysen av importen kompletterades med uppgifter som samlats in enligt artikel 14.6 i grundförordningen.

(42)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden samt på grundval av den importvolym som rapporterats av Eurostat, baserad på KN-nummer och Taric-nummer.

(43)

Unionens förbrukning var något högre under översynsperioden än i början av skadeundersökningsperioden. En ökning på 22 % noterades mellan 2009 och 2010, men därefter minskade förbrukningen stadigt med omkring 18 %.

Tabell 1

Förbrukning

(44)

Den kinesiska importens volym och marknadsandel analyserades baserat på uppgifter från Eurostat och uppgifter som samlats in i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen.

(45)

Jämförelsen mellan de ovannämnda databaserna visar att all import från Kina härrör från det företag som i den ursprungliga undersökningen konstaterades inte ha gjort sig skyldigt till dumpning. Det innebär att marknadsandelen för den dumpade importen från Kina och dess prisutveckling inte kan analyseras.

(46)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkare som är föremål för antidumpningsåtgärder inte exporterade den berörda produkten till unionen under översynsperioden, var det heller inte möjligt att beräkna prisunderskridandet för Kina.

(47)

I tabellen nedan anges importvolymen från andra länder, samt deras priser och marknadsandel, under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna fastställdes utifrån statistik baserat på KN- och Taric-nummer. Av de konfidentialitetsskäl som anges i skäl 40 ovan presenteras uppgifterna om marknadsandel i indexerad form.

Tabell 2

Import från övriga tredjeländer

(48)

Importvolymen från övriga tredjeländer till unionsmarknaden minskade med omkring 12 % under skadeundersökningsperioden, och genomsnittspriset ökade med 6 % under samma period. Den marknadsandel som övriga tredjeländer förlorade övertogs delvis av den kinesiska importen och unionsindustrin. Under samma period ökade unionsindustrin sina priser med i genomsnitt 7 %, såsom anges i skäl 64 nedan.

(49)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(50)

Unionsindustrins produktion ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Ökningen var mest uttalad mellan 2009 och 2010 då produktionen ökade med 32 procentenheter. Den stabiliserades därefter och minskade något mellan 2011 och översynsperioden.

Tabell 3

Unionens totala produktion

(51)

Produktionskapaciteten förblev stabil under skadeundersökningsperioden. Eftersom produktionen ökade under perioden 2009–2011, ökade kapacitetsutnyttjandet generellt med 34 %. Denna utveckling förändrades under översynsperioden eftersom den minskade produktionen även ledde till att kapacitetsutnyttjandet minskade med sex procentenheter enligt nedan:

Tabell 4

Produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(52)

Även om unionsindustrins utgående lager ökade kraftigt mellan 2009 och översynsperioden ligger nivån kvar på en relativt låg nivå jämfört med produktionsnivån.

Tabell 5

Utgående lager

(53)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden till icke-närstående kunder följde utvecklingen av förbrukningen och kulminerade 2010 för att sedan minska under åren därefter fram till och med översynsperiodens slut. Under skadeundersökningsperioden ökade den med 6 %.

Tabell 6

Försäljning till icke-närstående kunder

(54)

Eftersom försäljningsvolymerna till unionen följde utvecklingen av förbrukningen var unionsindustrins marknadsandel relativt oförändrad under skadeundersökningsperioden.

Tabell 7

Unionens marknadsandel

(55)

Såsom förklaras ovan ökade unionens förbrukning bara med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin lyckades öka sin försäljningsvolym och sin marknadsandel något under samma period.

(56)

Sysselsättningsnivån inom unionsindustrin förblev stabil mellan 2009 och översynsperioden. Produktiviteten per arbetstagare, beräknad som produktion i ton per arbetstagare, ökade emellertid märkbart under denna period i linje med produktionsutvecklingen. I tabellen nedan anges närmare uppgifter.

Tabell 8

Total sysselsättning och produktivitet i unionen

(57)

Unionsindustrins försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen ökade med 7 % mellan 2009 och översynsperioden. Denna sjuprocentiga ökning av unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris kan förklaras av förändringar i den produktmix som de sålde under skadeundersökningsperioden. Detta pris, även om man räknar in möjliga skillnader i produktmixen, var betydligt högre än det pris som den samarbetande kinesiska tillverkaren tog ut vid export till tredjeländer.

Tabell 9

Pris per enhet vid försäljning i unionen

(58)

Under 2009 redovisade unionsindustrin ett resultat nära noll. Därefter, mellan 2010 och översynsperioden, låg lönsamheten över 10 %. Det plötsliga hoppet i lönsamhetsindex mellan 2009 och 2010 beror således på den mycket låga basnivån under 2009 som var ett kritiskt år för unionsindustrin. Den höga lönsamheten under 2011 berodde på en extraordinär kostnadsbesparande händelse som inte kommer att upprepas i framtiden. Detta återspeglas redan i den minskade lönsamheten under översynsperioden, vilket fortsätter att vara trenden.

Tabell 10

Lönsamhet

(59)

Undersökningen visade att unionsindustrin lyckades upprätthålla en hög investeringsnivå under hela skadeundersökningsperioden.

(60)

Avkastningen på investeringar låg i linje med lönsamhetsutvecklingen under 2009, och 2011 var inte ett representativt år, såsom förklaras i skäl 58 ovan.

Tabell 11

Investeringar och avkastning på investeringar

(61)

Kassaflödet, som påverkar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, mätt i procentandel av omsättningen för den berörda produkten, följde ungefär samma trend som lönsamheten. Det förbättrades kraftigt fram till 2011 och minskade sedan under översynsperioden.

Tabell 12

Kassaflöde

(62)

Samtidigt som antalet personer som var sysselsatta inom unionsindustrin, var ganska oförändrat ökade deras löner med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(63)

Som förklarades ovan förekom det inte någon dumpad import från Kina under skadeundersökningsperioden, varför det inte har varit möjligt att bedöma dumpningsmarginalens storlek.

(64)

Med tanke på frånvaron av import till dumpade priser från Kina, det relativt höga kapacitetsutnyttjandet och unionsindustrins ökade marknadsandel, dess lönsamhetsnivå och den positiva utvecklingen för vissa ekonomiska indikatorer, dras slutsatsen att unionsindustrin återhämtade sig från effekterna av tidigare dumpning under skadeundersökningsperioden. Denna återhämtning skedde dock ganska nyligen, och en viss nedgång för vissa skadeindikatorer, såsom kassaflöde, avkastning på investeringar och investeringar, konstaterades på unionsmarknaden under översynsperioden.

(65)

Undersökningen visade att importen av produkter till dumpade priser från Kina upphörde på unionsmarknaden direkt efter införandet av de ursprungliga åtgärderna 2007 och förekom inte under skadeundersökningsperioden eller översynsperioden. All kinesisk import på unionsmarknaden härrör från den kinesiska tillverkaren som konstaterades inte ha gjort sig skyldig till dumpning i den ursprungliga undersökningen. Detta innebar att unionsindustrin kunde ha en hög produktionsnivå, öka sin försäljningsvolym, sina genomsnittliga försäljningspriser, sin marknadsandel och sin lönsamhet och förbättra sin övergripande ekonomiska situation.

(66)

Slutsatsen är därför att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada under översynsperioden. På grund av den minskade förbrukningen och försämringen av vissa skadeindikatorer under översynsperioden som beskrevs ovan är läget i unionsindustrin fortfarande sårbart.

(67)

För att bedöma sannolikheten för att skadan återkommer om åtgärderna skulle upphöra, analyserades den kinesiska importens potentiella inverkan på unionsmarknaden och unionsindustrin i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(68)

Analysen var inriktad på Kinas outnyttjade kapacitet och de kinesiska exportörernas beteende på marknaderna i tredjeländer och på unionsmarknaden.

(69)

Enligt den information som samlats in och verifierats under undersökningen beräknas det i Kina finnas en produktionskapacitet för den berörda produkten på omkring 100 000 ton. Det finns dessutom flera små tillverkare utspridda över landet, vilket gör att denna siffra blir ännu högre.

(70)

På grund av de kinesiska exportörernas bristande samarbete finns det inte några tillgängliga uppgifter om exakt hur stor procentandel av denna kapacitet som är outnyttjad och som skulle kunna användas för att exportera den berörda produkten till unionsmarknaden. Undersökningen visade dock att den enda samarbetande kinesiska tillverkaren har en outnyttjad kapacitet på omkring 30 %. En extrapolering av denna information till alla kinesiska företag skulle innebära att det för närvarande finns en outnyttjad kapacitet på över 30 000 ton i Kina.

(71)

Baserat på ovanstående skulle det i Kina finnas 20 000–25 000 ton av den berörda produkten tillgängliga för export, även om de kinesiska företagen inte skulle utnyttja sin fulla kapacitet. Mot bakgrund av iakttagelserna och slutsatserna i skälen 22–44 ovan är det tydligt att Kina skulle exportera denna tillgängliga outnyttjade kapacitet till unionsmarknaden om åtgärderna upphörde. Denna potentiella ytterligare exportvolym bör ses mot bakgrund av en unionsförbrukning på omkring 25 000–35 000 ton under översynsperioden.

(72)

Såsom nämns i skäl 20 ovan visade undersökningen att Kinas export till tredjeländer skedde till dumpade priser. Dessutom ledde resultaten av den översyn vid giltighetstidens utgång som gjordes av berörda myndigheter i Förenta staterna och Indien till rekommendationen att gällande antidumpningsåtgärder för persulfater från Kina bör förlängas. I det här läget räknar man med att de kinesiska exportörernas outnyttjade produktionskapacitet främst kommer att användas för export till unionsmarknaden om åtgärderna upphör. Såsom förklaras i skäl 32 ovan väntas eventuell outnyttjad kapacitet i Kina användas för att exportera den berörda produkten till unionsmarknaden, med tanke på att marknaderna i övriga tredjeländer som inte omfattas av åtgärder redan försörjs av företag som verkar på dessa marknader.

(73)

Med tanke på att kinesiska exportörer tidigare gjort sig skyldiga till dumpning, vilket ledde till införandet av gällande åtgärder och att de för närvarande bedriver dumpning i tredjeländer, kan slutsatsen dras att dessa exportvolymer skulle exporteras till unionen till dumpade priser.

(74)

Såsom nämns i skäl 23 ovan är det värt att komma ihåg att det under åren 1995–2001 infördes antidumpningsåtgärder mot export av persulfater från Kina. Eftersom dessa åtgärder inte förlängdes, ökade importen från Kina från mindre än 200 ton 2001 till nästan 10 000 ton 2006, och tog därmed över mer än 20 % av unionsmarknaden.

(75)

Mot bakgrund av resultatet av undersökningen, nämligen den outnyttjade kapacitet som finns i Kina, Kinas fortsatta dumpning i tredjeländer, de kinesiska exportörernas begränsade möjligheter att sälja på marknaderna i andra stora tredjeländer och deras bevisade förmåga att styra över exportvolymer till unionsmarknaden, anser kommissionen att unionsindustrins ställning på dess viktigaste marknad skulle försvagas och att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphävas eftersom Kina sannolikt skulle exportera till dumpade priser. Det finns inga skäl att tro att unionsindustrins förbättrade resultat till följd av gällande åtgärder skulle fortsätta eller förbättras om åtgärderna skulle upphävas. Tvärtom finns det goda förutsättningar för att den kinesiska importen skulle styras över till unionsmarknaden till dumpade priser och det i betydande volymer och att detta sannolikt skulle undergräva den positiva utvecklingen på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Den sannolika dumpade importen från Kina skulle kunna pressa ned unionsindustrins försäljningspriser och få unionsindustrin att förlora marknadsandelar och skulle därför ha en negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska resultat, som fortfarande är sårbart, såsom förklaras i skäl 66 ovan.

(76)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av de gällande åtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, dvs. unionsindustrins, importörernas och användarnas intresse. I enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen gavs de berörda parterna tillfälle att lämna synpunkter.

(77)

Eftersom denna undersökning är en översyn av gällande åtgärder bedömdes om de gällande antidumpningsåtgärderna hade någon otillbörlig negativ inverkan på de berörda parterna.

(78)

I skäl 70 ovan drogs slutsatsen att unionsindustrins situation troligen skulle försämras allvarligt om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra. Därför vore det till gagn för unionsindustrin att fortsätta med åtgärderna eftersom unionstillverkarna då borde kunna bibehålla sina försäljningsvolymer, sina marknadsandelar, sin lönsamhet och sin totalt sett positiva ekonomiska situation. Omvänt skulle unionsindustrins överlevnad allvarligt hotas om åtgärderna upphörde, eftersom det finns skäl att förvänta sig att den kinesiska importen skulle styras om till unionsmarknaden till dumpade priser och det i betydande volymer som skulle orsaka återkommande skada.

(79)

Ingen av de 44 kontaktade användarna besvarade frågeformuläret eller samarbetade. Användarna samarbetade inte i den ursprungliga undersökningen heller. Utifrån användarnas bristande intresse drog man slutsatsen att det inte skulle strida mot användarnas intresse att bibehålla åtgärderna. Dessutom visade undersökningen att den berörda produkten har en ganska marginell inverkan på kostnaderna på produkter i efterföljande led och att det inte skulle påverka användarindustrin negativt att bibehålla åtgärderna. Undersökningen visade också att användarna lätt kan byta leverantör på grund av produktens art och på grund av att det finns flera olika leverantörer på marknaden.

(80)

Ingen av de 14 kontaktade importörerna besvarade frågeformuläret eller samarbetade. Importörerna samarbetade inte i den ursprungliga undersökningen heller. Utifrån importörernas bristande intresse drogs slutsatsen att det inte skulle strida mot deras intresse att bibehålla åtgärderna. Undersökningen visade att importörerna lätt kan köpa från andra leverantörer på marknaden, särskilt från unionsindustrin och från amerikanska och kinesiska exportörer som säljer produkterna utan att dumpa priserna.

(81)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att behålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(82)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(83)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av vissa peroxosulfater (persulfater) med ursprung i Kina, som infördes genom förordning (EG) nr 1184/2007, bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(84)

I syfte att minimera risken för kringgående på grund av de höga skillnaderna i tullsatser, anses det att det i detta fall behövs särskilda åtgärder för att se till att antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Dessa särskilda åtgärder, som enbart gäller de företag för vilka en individuell tullsats har införts, bör tillämpas enligt följande: Det ska för medlemsstatens tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som uppfyller kraven i bilagan till denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att omfattas av den övriga antidumpningstull som gäller för alla övriga tillverkare.

17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/23

(1)

I rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för år 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd vilka omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2) fastställs kvoter för 2013.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2013 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/25

(1)

I rådets förordning (EU) nr 39/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för år 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga för EU-fartyg när det gäller vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd som inte omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2) fastställs kvoter för 2013.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2013 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/27

(1)

I rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd som omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2), fastställs kvoter för 2013.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2013 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/29

(1)

I rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd som omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2) fastställs kvoter för 2013.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2013 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/31

(1)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 (2) definieras kemiska och organoleptiska egenskaper hos olivolja och olivolja av pressrester samt fastställs metoder för bedömning av sådana egenskaper. Metoderna och gränsvärdena för oljornas egenskaper bör uppdateras mot bakgrund av synpunkter från kemiska experter och i samstämmighet med Internationella olivrådets utredningar.

(2)

För att se till att de senaste internationella standarder som fastställts av Internationella olivrådet tillämpas på unionsnivå bör vissa analysmetoder och vissa gränsvärden för oljornas egenskaper som fastställs i förordning (EEG) nr 2568/91 uppdateras.

(3)

Gränsvärdena för stigmastadiener, vaxer, myristinsyra och fettsyraalkylestrar bör därför anpassas, och vissa beslutsscheman för kontroll av huruvida olivoljeprov överensstämmer med den angivna kategorin bör ändras i enlighet med detta. Beslutsscheman för kampesterol och delta-7-stigmastenol, samt mer restriktiva parametrar, bör införas för att underlätta handeln och garantera olivoljors äkthet, med hänsyn till konsumentskyddet. Analysmetoden som rör sammansättning och halt av steroler och bestämning av erytrodiol och uvaol bör ersättas med en mer tillförlitlig metod som också omfattar triterpendialkoholer. Dessutom bör bedömningen av organoleptiska egenskaper hos olivolja ses över och det bör läggas till en metod som gör det möjligt att påvisa främmande vegetabiliska oljor i olivolja.

(4)

Mot bakgrund av utvecklingen av förfarandena för kontroll av överensstämmelse för oljor bör metoden för provtagning av olivolja och olivolja av pressrester justeras.

(5)

Förordning (EEG) nr 2568/91 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

För att ge aktörerna tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna och praktiskt tillämpa dem, och för att inte orsaka störningar i handeln, bör de ändringar som införs genom denna förordning inte börja tillämpas förrän den 1 mars 2014. Av samma skäl bör det föreskrivas att olivolja och olivolja av pressrester som framställts och märkts på lagligt sätt i unionen eller på lagligt sätt importerats till unionen och övergått till fri omsättning före den dagen, får saluföras till dess att lagren tömts.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

(1)

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

1.   De egenskaper hos oljor som fastställs i bilaga I ska bestämmas med följande analysmetoder:

För att påvisa förekomst av främmande vegetabiliska oljor i olivolja ska den analysmetod som anges i bilaga XXa tillämpas.

2.   Den granskning som nationella myndigheter eller deras företrädare utför av organoleptiska egenskaper hos jungfruolja ska genomföras av paneler som godkänts av medlemsstaterna.

De organoleptiska egenskaper hos en olivolja som avses i första stycket ska anses överensstämma med den angivna kategorin om en panel som godkänts av den berörda medlemsstaten bekräftar denna klassificering.

Om panelen beträffande de organoleptiska egenskaperna inte bekräftar den kategori som angivits för olivoljan, ska de nationella myndigheterna eller deras företrädare, på begäran av den berörda parten, utan dröjsmål låta andra godkända paneler göra två kontrollbedömningar, varav minst en ska utföras av en panel som godkänts av den berörda producentmedlemsstaten. Egenskaperna ska anses överensstämma med de angivna egenskaperna om båda kontrollbedömningarna bekräftar den angivna klassificeringen. Om så inte är fallet ska den berörda parten stå för kostnaden för kontrollbedömningarna.

3.   När det gäller de nationella myndigheternas eller deras företrädares granskningar av att oljorna har de egenskaper som föreskrivs i punkt 1, ska proverna tas i enlighet med de internationella standarderna EN ISO 661 beträffande provberedning och EN ISO 5555 beträffande provtagning. Utan hinder av vad som sägs i punkt 6.8 i standard EN ISO 5555 ska emellertid proverna från partier av nämnda oljor i detaljhandelsförpackningar tas i enlighet med bilaga Ia till denna förordning. När det gäller oljor i bulk för vilka provtagningen inte kan utföras i enlighet med EN ISO 5555, ska provtagningen utföras i enlighet med anvisningar som fastställts av den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

Utan att det påverkar tillämpningen av standarden EN ISO 5555 och kapitel 6 i standarden EN ISO 661, ska proverna så snabbt som möjligt skyddas mot ljus och höga temperaturer och skickas till laboratorieanalys senast fem arbetsdagar efter provtagning, eller bevaras på ett sådant sätt att de inte bryts ner eller skadas under transport eller lagring innan de skickas till laboratorium.

4.   För utförandet av den kontroll som föreskrivs i punkt 3 ska de analyser som avses i bilagorna II, III, IX, XII och XX, samt de eventuella kontrollanalyser som föreskrivs i de nationella lagstiftningarna, utföras före bästföredatum om det rör sig om förpackade produkter. När det gäller provtagning av oljor i bulk ska analyserna utföras senast sex månader efter den månad då provet togs.

Ingen tidsfrist ska tillämpas för de övriga analyser som föreskrivs i denna förordning.

Om resultatet av analyserna inte stämmer överens med egenskaperna för den kategori olivolja eller olivolja av pressrester som uppgetts, utom om provtagningen gjorts mindre än två månader före minsta hållbarhetsdatum, ska den berörda parten underrättas om detta minst en månad före utgången av den tidsfrist som avses i första stycket.

5.   För olivoljeegenskaper som fastställs med metoderna i punkt 1 första stycket ska analysresultaten direkt jämföras med de gränser som föreskrivs i den här förordningen.”

(2)

Bilaga I ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

(3)

Bilaga Ia ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.

(4)

Bilaga Ib ska ersättas med texten i bilaga III till den här förordningen.

(5)

Bilaga V ska ersättas med texten i bilaga IV till den här förordningen.

(6)

Bilaga VI ska utgå.

(7)

Bilaga XII ska ersättas med texten i bilaga V till den här förordningen.

(8)

En ny bilaga XXa, vars text återfinns i bilaga VI till den här förordningen, ska läggas till efter bilaga XX.