BILAGA I

Följande ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Fourme d’Ambert” har godkänts:

1.   Rubrik IV.2 ”Produktbeskrivning”

—

Följande organoleptiska beskrivning kompletterar produktbeskrivningen: ”’Fourme d’Ambert’ har en mjuk och fyllig textur. Smaken är ren och parfymerad med ett mjölkproduktsinslag som betonas genom en kombination av smaker med ursprung i aktiviteten hos stammar av Penicillium roqueforti. Resultatet blir en smak av fruktigt slag. En bismak av salt och en lätt bitterhet godtas.” Denna beskrivning är användbar vid den organoleptiska undersökningen av produkten i samband med en kontroll.

—	Det preciseras att ”skärning i ’Fourme d’Ambert’ tillåts såvida det inte förvanskar texturen”. Med beaktande av de ständiga förändringarna i fråga om sätten att konsumera ost fastställs genom denna bestämmelse en ram för att undvika glidningar vad gäller typen av skärning.

2.   Rubrik IV.4 ”Bevis på ursprung”

2.1   Underrubrik IV.4.1 ”Förklarande delar”

—

Det preciseras att ”Identitetsförklaringen ska ske i enlighet med en modell som godkänns av chefen för det nationella institutet för ursprung och kvalitet (l’Institut national de l’origine et de la qualité)”. Innehållet i de förklaringar som krävs för kännedom om och uppföljning av produkter, liksom formerna för överföringen av dessa, anges i detalj för varje grupp av berörda aktörer. Ändringarna hör ihop med den reform av systemet för kontroll av ursprungsbeteckningar som infördes genom lag nr 2006-1547 av den 7 december 2006 om uppvärdering av jordbruks-, skogsbruks- och livsmedelsprodukter samt havsprodukter.

2.2   Underrubrik IV.4.2 ”Register”

—	Den förteckning över registreringar som aktörerna ska upprätta kompletteras för att underlätta kontrollen av de produktionsvillkor som fastställs i produktspecifikationen.

2.3   Underrubrik IV.4.3 ”Kontroller av produkten”

—	Det stadium under vilket den organoleptiska undersökningen av produkten ska genomföras preciseras, och även provtagningsmetoden. Dessa former förs därefter in i den plan för kontroll eller inspektion avseende ursprungsbeteckningen som utarbetas av kontrollorganet.

3.   Rubrik IV.5 ”Framställningsmetod”

3.1   Underrubrik IV.5.1 ”Mjölkproduktion”

—

Mjölkkobesättningen definieras. Det rör sig om ”samtliga mjölkkor och kvigor som används för att förnya besättningen som befinner sig på gården”, varvid man ser det som att ”mjölkkor utgörs av lakterande kor och sinkor” medan ”kvigor är kor i skedet mellan avvänjning och den första kalvningen”. Denna definition syftar till att undvika eventuell förvirring och tydligt fastställa vilka djur som fortsättningsvis avses i produktspecifikationen vid användning av termerna ”mjölkkobesättning”, ”mjölkkor” och ”kvigor”.

—

Följande bestämmelse bör förslagsvis införas: ”Från och med den 1 januari 2015 ska skördat foder som ges till kvigor också komma från det geografiska området. Kvigorna ska ha kommit till gården minst en månad innan de blir lakterande och deras foder omfattas därefter av de bestämmelser som fastställs i denna produktspecifikation avseende utfodringen av lakterande mjölkkor.”

Syftet med denna åtgärd är att stärka sambandet med området vad gäller utfodringen av mjölkkobesättningen (genom att inbegripa kvigorna) och att främja kontrollen av djurens foder (varvid man i synnerhet undviker att foder överförs mellan mjölkkor och kvigor). En tidsfrist fastställs för genomförandet av denna åtgärd. För att uppnå självförsörjning i fråga om foder kan det krävas att långsiktiga åtgärder vidtas, t.ex. följande: byte av metoder, ändrad indelning av ägor.

—

Bestämmelsen avseende förbud mot korsblommiga växter preciseras enligt följande: ”Korsblommiga växter får inte konsumeras eller ges som grönfoder och detta förbud gäller för samtliga djur på en gård.” Syftet är att underlätta kontrollen och undvika varje tvetydighet beträffande vissa korsblommiga växter som både kan fungera som foder och som komplement (till exempel raps).

—

Gräsets ställning som foderbas bekräftas, preciseras och stärks genom följande bestämmelser: ”I genomsnitt under ett år ska gräs från bete, torkat eller förtorkat gräs eller gräsensilage uppgå till minst 50 % av mjölkkornas huvudsakliga foder, uttryckt i torrsubstans. Varje enskild dag ska gräs från bete, torkat eller förtorkat gräs eller gräsensilage uppgå till minst 30 % av mjölkkornas huvudsakliga foderranson, uttryckt i torrsubstans.”

—	Bestämmelsen om den minimimängd hö som ska ges till mjölkkorna utanför betesperioden omformuleras och kompletteras med meningen ”Med hö avses slaget och torkat gräs med en torrsubstanshalt på mer än 80 %.” Vid kontroller har det visat sig nödvändigt att precisera definitionen av hö.

—

Villkoren för lagring av foder preciseras enligt följande: ”Från och med den 1 januari 2015 ska hö som ingår i en mjölkkobesättnings foder lagras under ett fast skydd, på en torr plats med isolerat golv. Ensilerat foder ska lagras i ett betongklätt eller stabiliserat utrymme.” Bestämmelserna syftar till att bevara fodrets kvalitet. Skillnaden i ikraftträdandedatum i den första bestämmelsen ska göra det möjligt för aktörerna att genomföra nödvändiga investeringar.

—

För tydlighetens skull anges att förbudet mot att uteslutande hålla djuren i permanenta stallar gäller mjölkkor. Under den period då det finns tillgång till bete, från det att väderförhållandena tillåter det, är det enligt följande villkor obligatoriskt att låta lakterande mjölkkor beta: ”Perioden får inte understiga 150 dagar per år. De ytor som ska finnas tillgängliga för lakterande mjölkkors bete ska uppgå till i genomsnitt minst 30 ar per ko under betesperioden. Betesmarkerna ska vara tillgängliga för djuren.” Dessa villkor syftar till att stärka betets ställning i mjölkkornas utfodring.

—	Råvaror som får ingå i kompletterande foder som ges till mjölkkor och godkända tillsatser omfattas fortsättningsvis av två olika positivlistor i syfte att öka tydligheten.

Positivlistan över råvaror som får ingå i kompletterande foder som ges till mjölkkor kompletteras med spannmålsprodukter, våt majs, produkter av oljeväxtfrön och baljväxtfrön, biprodukter av baljväxtfrön, samprodukter från framställningen av aminosyror genom jäsning och ammoniumsalter. Termerna ”frön från proteingrödor”, ”alla oljekakor utan urinämnestillsatser” och ”salt, mineraler” ersätts i tur och ordning av termerna ”baljväxtfrön”, ”biprodukter från oljefrön eller oljefrukter, utan urinämnestillsats” och ”mineraldelar”. Dessutom preciseras det att majskolvar får konserveras antingen torrt eller fuktigt. Dessa råvaror har ingen inverkan på produktens kvalitet.

Användningen av kaustik soda för att bearbeta spannmål och spannmålsbiprodukter är förbjuden eftersom detta inte motsvarar någon traditionell metod.

Positivlistan över tillsatser ersätts med meningen ”Varje tillsats som syftar till att direkt ändra mjölkens sammansättning är förbjuden” och det redogörs utförligt för de funktionella grupperna och kategorierna av godkända tillsatser, i enlighet med den föreskrivna terminologin. Syftet med denna ändring är att undvika varje tvetydighet eller tolkningsutrymme i samband med kontrollerna.

—	En bestämmelse genom vilken genetiskt modifierade organismer förbjuds i djurens foder och gårdarnas odlingar har lagts till. Detta i syfte att bevara fodrets traditionella karaktär.

—

Villkoren för att föra in djur som köpts utanför gården i mjölkkobesättningen preciseras på följande sätt: ”De inköpta kvigorna och sinkorna ska ha kommit till gården minst en månad innan de blir lakterande och deras utfodring omfattas därefter av de bestämmelser som fastställs i denna produktspecifikation avseende utfordringen av lakterande mjölkkor.” Således ska djur som köpts in till gården utifrån ges en anpassningsperiod på minst en månad innan deras mjölk används för framställningen av ”Fourme d’Ambert”.

Införandet av lakterande mjölkkor i besättningen tillåts på följande villkor: ”I en mjölkkobesättning får lakterande mjölkkor som har köpts in från uppfödare som inte uppfyller produktionsvillkoren för ursprungsbeteckningen ’Fourme d’Ambert’ utgöra högst 10 % av alla lakterande kor vid gården under ett givet år, eller högst 1 lakterande mjölkko under det givna året vad gäller gårdar med färre än 10 mjölkkor.”

—	Det preciseras att ”Det är obligatoriskt att tömningen av cisterner i fasta tankar ska ske inom det geografiska området för beteckningen” för att stärka mjölkens spårbarhet och underlätta kontrollen.

3.2   Underrubrik IV.5.5 ”Gårdsproduktion”

—

Vad gäller gårdsproduktion stryks meningarna ”får mjölk från högst två på varandra följande mjölkningar användas. Mjölken från den första mjölkningen ska i så fall kylförvaras under tiden”. Dessa anses överflödiga med beaktande av den bestämmelse enligt vilken ”Löpläggningen ska ske högst 16 timmar efter den äldsta mjölkningen” vad gäller denna slags produktion.

3.3   Underrubrik IV.5.3 ”Bearbetning”

—	Det preciseras att prickningen ska genomföras från och med den fjärde dagen efter löpläggningsdagen i stället för fjärde dagen efter löpläggningen, i syfte att undvika varje tvetydighet i samband med kontroller och i överensstämmelse med de metoder som används inom branschen.

4.   Rubrik IV.8 ”Märkning”

Skyldigheten att på märkningen inkludera uppgiften ”kontrollerad ursprungsbeteckning” upphävs och ersätts med skyldigheten att inkludera EU:s symbol för skyddade ursprungsbeteckningar, i syfte att förbättra läsbarheten och uppnå synergieffekter vid kommunikation beträffande produkter som är registrerade med skyddad ursprungsbeteckning (SUB).

5.   Rubrik IV.9 ”Nationella krav”

I enlighet med den nationella reformen av ovannämnda system för kontroll av ursprungsbeteckningar görs ett tillägg i form av en tabell med de viktigaste punkter som ska kontrolleras och utvärderingsmetoden för dessa.

BILAGA II

KONSOLIDERAT SAMMANFATTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1)

”FOURME D’AMBERT”

EG-nr: FR-PDO-0217-010150–6.7.2012

SGB ( ) SUB (X)

1.   Beteckning

”Fourme d’Ambert”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.3

Ost

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

Ost som omfattas av ursprungsbeteckningen ”Fourme d’Ambert” framställs av komjölk till vilken löpe har tillsatts. Osten är cylinderformad med en höjd på 17–21 cm, en diameter på 12,5–14 cm och en vikt på 1,9–2,5 kg och består av en grönspräcklig massa som framställs utan att ostmassan har pressats eller kokats, men som har syrats och saltats.

Fetthalten ska vara minst 50 g per 100 g ost efter fullständig torkning. Torrsubstanshalten får inte vara lägre än 50 g per 100 g lagrad ost.

Osten får bära ursprungsbeteckningen ”Fourme d’Ambert” först 28 dagar efter löpläggningsdagen.

”Fourme d’Ambert” är en ost som täcks av en tunn, torr ljusgrå till grå skorpa som kan ha vita, gula och röda mögelfläckar och blåaktiga ådringar. Den gräddvita massan ska rymma håligheter och ha en jämn fördelning av blågröna mögelinslag.

”Fourme d’Ambert” har en mjuk och fyllig textur. Smaken är ren och parfymerad med ett mjölkproduktsinslag som betonas genom en kombination av smaker med ursprung i aktiviteten hos stammar av Penicillium roqueforti. Resultatet blir en smak av fruktigt slag. En bismak av salt och en lätt bitterhet godtas.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

—

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

Mjölkkornas basföda ska året om komma uteslutande från det geografiska område som beteckningen omfattar. Korsblommiga växter får inte konsumeras eller ges som grönfoder och detta förbud gäller för samtliga djur på en gård.

I genomsnitt under ett år ska gräs från bete, torkat eller förtorkat gräs eller gräsensilage uppgå till minst 50 % av mjölkkornas basföda, uttryckt i torrsubstans. Varje enskild dag ska gräs från bete, torkat eller förtorkat gräs eller gräsensilage uppgå till minst 30 % av mjölkkornas basföda, uttryckt i torrsubstans.

Utanför betesperioden ska mjölkkorna varje dag ges minst 3 kg hö per ko, uttryckt i torrsubstans.

Under den period då det finns tillgång till gräs, från det att väderförhållandena tillåter det, är det obligatoriskt att låta lakterande mjölkkor beta. Perioden får inte understiga 150 dagar per år.

Tillskottet av kompletterande foder och tillsatser begränsas till i genomsnitt 1 800 kg torrsubstans per mjölkko och år för samtliga mjölkkor.

Endast sådana råvaror och tillsatser som anges i en positivlista får finnas i kompletterande foder och tillsatser som ges till mjölkkor.

I djurens foder får det uteslutande förekomma växter, samprodukter och kompletterande foder från produkter som inte är genetiskt modifierade.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Mjölkproduktionen och framställningen, mognadslagringen och förvaringen av ostarna i 28 dagar efter löpläggningsdagen ska äga rum i det geografiska området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

Skärning i ”Fourme d’Ambert” tillåts såvida det inte förvanskar texturen.

3.7   Särskilda regler för märkning

Märkningen på ”Fourme d’Ambert” ska omfatta beteckningens namn i bokstäver med en storlek som minst motsvarar två tredjedelar av storleken på de största bokstäver som förekommer på märkningen samt EU:s symbol för skyddade ursprungsbeteckningar.

Det är förbjudet att lägga till någon som helst beteckning i anslutning till ursprungsbeteckningens namn med undantag för varumärken eller särskilda märkesnamn.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska området för ”Fourme d’Ambert” har följande omfattning:

Departementet Puy-de-Dôme

Kantonerna Ambert, Ardes, Arlanc, Besse-et-Saint-Anastaise, Bourg-Lastic, Courpière, Cunlhat, Herment, Manzat, Montaigut, Olliergues, Pionsat, Pontaumur, Pontgibaud, Rochefort-Montagne, Saint-Amant-Roche-Savine, Saint-Anthème, Saint-Dier-d’Auvergne, Saint-Germain-l’Herm, Saint-Gervais-d’Auvergne, Saint-Rémy-sur-Durolle, Tauves, Thiers, La Tour-d’Auvergne, Viverols; samtliga kommuner.

Kommunerna Aydat, Bansat, Blot-l’Eglise, Bongheat, Chaméane, Champagnat-le-Jeune, Chanat-la-Mouteyre, Chanonat, La Chapelle-sur-Usson, Châteldon, Châtelguyon, Clémensat, Combronde, Courgoul, Cournols, Creste, Durtol, Egliseneuve-des-Liards, Enval, Esteil, Grandeyrolles, Isserteaux, Lachaux, Lisseuil, Ludesse, Manglieu, Mauzun, Menat, Montaigut-le-Blanc, Montmorin, Néronde-sur-Dore, Neuf-Eglise, Olloix, Orcines, Orléat, Paslières, Peschadoires, Peslières, Pignols, Pouzol, Puy-Guillaume, Ris, Romagnat, Saint-Etienne-sur-Usson, Saint-Floret, Saint-Gal-sur-Sioule, Saint-Genès-Champanelle, Saint-Genès-la-Tourette, Saint-Gervazy, Saint-Jean-en-Val, Saint-Jean-Saint-Gervais, Saint-Martin-d’Ollières, Saint-Nectaire, Saint-Pardoux, Saint-Quentin-sur-Sauxillanges, Saint-Rémy-de-Blot, Saint-Sandoux, Saint-Saturnin, Saint-Vincent, Sallèdes, Saulzet-le-Froid, Saurier, Sauxillanges, Sayat, Servant, Sugères, Teilhet, Tourzel-Ronzières, Valz-sous-Châteauneuf, Vernet-la-Varenne, Le Vernet-Sainte-Marguerite, Verrières, Vodable, Volvic.

Departementet Cantal

Kantonerna Allanche, Condat, Murat, Saint-Flour – Nord, Saint-Flour – Sud: samtliga kommuner.

Departementet Loire

Kommunerna Chalmazel, La Chamba, La Chambonie, Jeansagnière, Lérigneux, Roche, Saint-Bonnet-le-Courreau, Sauvain.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

Naturliga faktorer

Det geografiska området för ”Fourme d’Ambert” ligger i ett bergsområde och omfattar följande:

—

Ett område som består av Forez ”högt belägna stubbmark” i anslutning till Forez-bergens toppar i gränsområdet mellan departementen Loire och Puy-de-Dôme. Den ”högt belägna stubbmarken” utgörs av stora karga vidder på en berggrund av granit, omgivna av barrskogsbevuxna sluttningar. Nederbörden är riklig (i genomsnitt över 1 000 mm per år) och området påverkas av både havet och inlandet (årsmedeltemperaturen understiger 10 °C).

—

Ett område som huvudsakligen består av platåer av kristalliska eller vulkaniska bergarter som genomkorsas av djupa dalar och som på grund av höjden eller de branta sluttningarna också är bergigt, i motsats till Limagne-området på låg höjd, med en flack terräng, en jordmån som huvudsakligen består av kalkhaltig lera och ett torrare klimat.

Höjden och det nederbördsrika klimatet i det geografiska området utgör en gynnsam miljö för gräsets tillväxt.

Mänskliga faktorer

Det finns säkra belägg för att framställningen av ”Fourme d’Ambert” har sitt ursprung under högmedeltiden eftersom den skildras i form av en stenskulptur i ett gammalt feodalkapell i hjärtat av Forez-bergen. På den ”högt belägna stubbmarken” finns fäbodar (”jasseries”) (byggnader vid fäbodvallar som ligger högre än de permanenta bostäderna, dvs. över 1 200 meters höjd) som vittnar om det herdebruk som är knutet till framställningen av ”Fourme d’Ambert”, vilken pågått sedan mycket lång tid tillbaka. Fram till mitten av 1900-talet ingick denna i en mycket speciell ekonomisk och social ordning. De små besättningarna fördes på sommarbete under den varma årstiden så att ängarna i närheten av byarna kunde lämnas orörda fram till höskörden, som blev till vinterfoder. Skötseln av djuren, ostframställningen och vaktandet av besättningen hanterades helt och hållet av kvinnorna, som levde i bergen under en del av året, medan männen blev kvar i byn för att ta hand om höbärgningen och spannmålsskörden. Vid framställningen placerades fourmes-osten, efter att ha tagits ur sin form, på hängrännor för avrinning tillverkade av barrträdsvirke (urholkade halva stammar) och anpassade efter ostens form.

Ännu i våra dagar använder uppfödarna gräs som huvudsakligt foder till mjölkkorna. Framställningstekniken har å sin sida förändrats till följd av produktionsutvecklingen i början av 1900-talet, men metoder som är gemensamma för alla producenter har, liksom den specifika sakkunskapen, bevarats. I dag krävs det specifik sakkunskap för att framställa ”Fourme d’Ambert”. Ostmassan skärs upp i korn av ”majskornsstorlek” som därefter rörs om för att de ska täckas av en hinna som hindrar dem från att klibba ihop när de läggs i en form. Före formläggningen gör en första avrinning på en duk att ostmassan kan avskiljas från en del av vasslen utan att kornen krossas. När ostmassan lagts i formar genomförs avrinningen utan pressning genom vändningar, så att all kvardröjande vassle töms ut och de håligheter som uppstått i osten under föregående etapp bevaras. Saltningen bidrar till att fullborda avrinningen. När osten fått en tillräckligt stabil form, det vill säga efter en period på minst fyra dagar, genomförs prickningen för att åstadkomma luftöppningar genom vilka syre kan tränga in i osten. Hanteringen av temperatur och fuktighet under mognadslagringen gör det möjligt för en skorpa att bildas och gör samtidigt att man kan kontrollera utvecklingen av Penicillium roqueforti.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

”Fourme d’Ambert” är en ost av komjölk med en karakteristisk cylindrisk, avlång och upprätt form, som är mellan 17 och 21 cm hög och mellan 12,5 och 14 cm i diameter.

Massan kännetecknas av hålrum och en jämn fördelning av mögelinslag från utvecklingen av Penicillium roqueforti.

Osten har en mjuk och fyllig textur.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

Formen på ”Fourme d’Ambert” är knuten till den ekonomiska och sociala ordning som under tidens lopp har utvecklats i det geografiska området, för att man skulle kunna dra nytta av en naturmiljö som var gynnsam för bete och boskapsuppfödning.

Denna form var i själva verket anpassad till de små besättningarna och den kvinnliga arbetskraft som framställde osten. Det krävdes inte mycket mjölk och bearbetningen blev enkel. Den karakteristiska avlånga och upprätta formen på ”Fourme d’Ambert” var särskilt anpassad till avrinningen i de hängrännor av barrträdsvirke som användes under denna tid.

Den jämnt fördelade marmoreringen i ”Fourme d’Ambert”-massan har anknytning till den sakkunskap som tillämpas vid framställningen. Storleken på ostmassans korn, som har med omrörningen att göra, avgör nämligen hur sammanhållen massan blir och främjar bildandet av de håligheter som krävs för att Penicillium roqueforti ska utvecklas. Denna utveckling förstärks av att det genomförs en första avrinning på en duk och därefter en avrinning utan pressning, genom vändning och genom att det tillförs syre tack vare prickningen. Osten får en fastare form under mognadslagringen.

Den mjuka och fylliga texturen hos ”Fourme d’Ambert” uppstår framför allt genom att man avstår från malning och genom en anpassning av avrinningen, saltningen och mognadslagringen.

Eftersom ”Fourme d’Ambert” är ett resultat av en särskild miljö, ett särskilt levnadssätt och en särskild ostframställningsteknik är denna ost även ett uttryck för en mänsklig gemenskap i en naturmiljö präglad av medelhöga berg.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCFourmeDAmbert.pdf

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

BILAGA I

I produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma” godkänns följande ändringar:

ANSÖKAN OM ÄNDRING

Rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1)

ANSÖKAN OM ÄNDRING ENLIGT ARTIKEL 9

”PROSCIUTTO DI PARMA”

EG-nr: IT-PDO-0317-01028–9.8.2012

SGB ( ) SUB (X)

1.   Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen

—	Produktbeskrivning

—	Framställningsmetod

—

Märkning

2.   Typ av ändring(ar)

—	Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning.

3.   Ändring(ar)

Nedan följer en sammanfattning av de ändringar som görs av det sammanfattande dokumentet och produktspecifikationen.

Den första ändringen avser del B av produktspecifikationen och punkt 5.2 i det sammanfattande dokumentet. Ändringen gäller vattenhalt och salthalt i produkten. Överlag har bestämmelserna förenklats. Den största ändringen avser en sänkning av den högsta respektive lägsta tillåtna genomsnittliga salthalten. Den högsta tillåtna genomsnittliga salthalten sänkts från 6,9 % till 6,2 % och den lägsta tillåtna genomsnittliga salthalten har sänkts från 4,5 % till 4,2 %. Syftet med detta är att sänka salthalten avsevärt i förhållande till tidigare värden. Beslutet om detta har fattats på grundval av allmänna hälsoråd, vilka numera också bekräftats av Världshälsoorganisationen.

Den andra ändringen görs i del B (närmare bestämt den sista punkten avseende märkning), del H i produktspecifikationen, samt punkt 3.7 i det sammanfattande dokumentet och avser märkningen av skivad och förpackad ”Prosciutto di Parma”. Bestämmelserna har ersatts av en mer allmän formulering utan tekniska krav. Syftet med ändringen är att göra det enklare att ändra bestämmelserna om den grafiska utformningen av förpackningen i framtiden genom att det endast kommer att vara nödvändigt att ändra produktspecifikationen och/eller en bilaga till direktivet och inte samtliga dokument.

Den tredje ändringen görs i del H i produktspecifikationen, men berör inte det sammanfattande dokumentet. Även här handlar det om den grafiska utformningen av förpackningen för skivad ”Prosciutto di Parma”. För större transparens inom handeln föreskrivs här att förpackningsföretagets eller skivningsföretagets logotyp ska anges under hertigkronan i stället för produktionsföretagets logotyp. I förhållande till konsumenten är det förpackningsföretaget och skivningsföretaget som ansvarar för produkten i och med att det är dessa som sist hanterar produkten innan den saluförs. Enligt märkningslagstiftningen ska det anges på vilken ort förpackningsföretaget är beläget. Vid sidan om den uppgiften är det av tydlighetsskäl lämpligt att ange den alfanumeriska kod som identifierar företaget inom produktionssystemet för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma”.

Övriga ändringar, dvs. av artiklarna 13 och 14 i direktivet, vilka avser skivning och förpackning av ”Prosciutto di Parma”, är nära kopplade till denna ändring. Syftet med ändringarna är att göra det obligatoriskt att på förpackningar med skivad ”Prosciutto di Parma” ange produktionsföretagets eller förpackningsföretagets namn. Produktionsföretaget och förpackningsföretaget ska ingå i kontrollsystemet för den aktuella skyddade ursprungsbeteckningen och ska omfattas av samtliga kontroll- och certifieringsförfaranden som gäller för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma I detta syfte har artikel 13 kompletterats och en ny artikel, artikel 14, har införts.

Skälen för detta anges nedan. I den version av produktspecifikationen som begäran om ändring avser anges inte att det är obligatoriskt att på etiketten eller förpackningen ange produktionsföretaget eller förpackningsföretaget, vilket gör det möjligt att i enlighet med nationell lagstiftning och EU-lagstiftning i stället ange distributionsföretaget eller saluföringsföretagets namn. De senare omfattas varken av produktions-, kontroll-, och förpackningssystemet för produkten eller av den tillsyn som utförs av certifieringsorganet för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma”.

Mot bakgrund av de nya principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (2), särskilt artikel 8 och framåt, har man beslutat att i enlighet med förordningen (detta görs redan nu i förväg eftersom förordningen ännu inte har trätt i kraft) identifiera den ”livsmedelsföretagare som är ansvarig för livsmedelsinformationen” i enlighet med förordningen som ska ha det faktiska ansvaret för att kontrollera att uppgifterna i märkningen verkligen stämmer med vads om gäller för ”Prosciutto di Parma”. Endast de producenter som har bearbetat och kontrollerat produkterna och de förpackningsföretag/skivningsföretag som skivat och förpackat produkten kan komma i fråga för kontrollen. Skivningen och förpackningen är två processer som inte kan separeras och följaktligen är skivningsföretaget och förpackningsföretaget ett och samma företag. Dessa kan ge de garantier som krävs vad gäller märkningens överensstämmelse med innehållet och kan därför legitimt betraktas som ”ansvariga för livsmedelsinformationen” i förhållande till konsumenten. Det skulle därför med utgångspunkt i orsaken till begäran om ändring kunna betraktas som diskriminering och olämpligt om det endast föreskrivs att producentens namn ska anges.

Syftet med ändringen är för övrigt att välja ut ”ansvariga för livsmedelsinformationen” enbart bland de personer som ingår i det officiella kontrollsystem som tillämpas av kontrollorganet för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma”. Både producenterna och förpacknings- och skivningsföretagen omfattas av regelbundna kontroller som genomförs av de behöriga myndigheterna. Om bara en av dessa två typer av aktörer skulle väljas ut skulle detta strida mot själva syftet med begäran om ändring.

Av dessa skäl anser man att det är nödvändigt att föreskriva att producentföretagets namn eller förpacknings- och skivningsföretagets namn ska anges.

Genom att det anges fullständiga uppgifter om företaget (i stället för den alfanumeriska koden och andra koder) förbättras produktens spårbarhet och systemet blir öppnare och tydligare, även för genomsnittskonsumenten.

Även om förpacknings- och skivningsföretagets namn anges under den svarta triangeln kan producenten också ange sitt varumärke och ange uppgifter om på vilken ort företaget är verksamt.

Det övergripande syftet med att ange fullständiga uppgifter för de aktuella aktörerna på förpackningens framsida är att ge konsumenterna garantier för att produkten ”Prosciutto di Parma” överensstämmer med uppgifterna i märkningen. Ansvaret för överensstämmelsen vilar på de aktuella aktörerna som kontrolleras av kontrollorganet. Ändringen syfte är att säkra största möjliga öppenhet vad gäller de uppgifter som anges på förpackningen, enbart i syfte att ge konsumenten så tydlig information som möjligt.

En annan ändring avser bestämmelserna om skivning och innebär en förenkling av bestämmelserna i artikel 12 i direktivet om normer för minsta hållbarhet för skivad och förpackad ”Prosciutto di Parma”. I enlighet med resultaten av ett antal nyligen genomförda undersökningar anses det lämpligt att se över tabellen över tidsfrister för olika produktkategorier och olika typer av förpackningar.

Den sista ändringen avser del C i produktspecifikationen och särskilt avsnittet som berör uppfödningen av grisar för produktion av ”Prosciutto di Parma”. I definitionen för den aktuella uppfödningstekniken anges att syftet med denna är att föda upp tunga svin genom en måttlig daglig viktökning, samt att producera slaktkroppar i enlighet med de centrala kategorierna i EU:s klassificeringsskala. I italiensk lagstiftning görs åtskillnad mellan tunga svin (H) och lätta svin (L) och dessutom görs en uppdelning i enlighet med EU-lagstiftningen som innebär att djuren klassificeras i kategorier med följande bokstavsbeteckningar: EUROP. Texten innehåller inga direkta hänvisningar till dessa bokstavsbeteckningar, men det anges ändå tydligt att ”Prosciutto di Parma” endast kan framställas av skinkor från tunga svin (H) ur de centrala kategorierna i gemenskapens klassificeringsskala, dvs. de kategorier som bär beteckningarna U, R och O. Slaktkroppar med beteckningarna E och P får inte användas. Detta val gjordes i samband med att man utarbetade produktspecifikationen och byggde på övertygelsen att egenskaperna hos skinkor enligt kategorierna E och P inte är förenliga med produktionskraven för ”Prosciutto di Parma”.

Det diskuteras för närvarande inom EU om huruvida man ska föra in kategorin S i den tidigare nämnda klassificeringsskalan EUROP. Det förefaller i det nuvarande skedet av lagstiftningsförfarandet som om att gemenskapens klassificeringsskala kommer att döpas om till SEUROP, vilket kommer att ge direkta effekter för bland annat Italien, då en sådan klassificering kommer att beröra såväl tunga som lätta svin.

Denna nyhet skulle kunna innebära svårigheter vad gäller tolkningen av produktspecifikationen. Det kan komma att bli svårt att avgöra vad som menas med de centrala kategorierna i EU:s klassificeringsskala och det finns en risk för att man tillåter att olämpliga råvaror används och för att utesluter andra råvaror som egentligen lämpar sig utmärkt för produktion av ”Prosciutto di Parma”. Inom den nya klassificeringsskalan skulle de aktuella centrala kategorierna kunna utgöras av E, U, R och O eller av enbart U och R. I det första fallet skulle skinkor med beteckningen E läggas till de centrala kategorierna, vilket skulle innebära en ökad risk för att råvaror som inte är lämpliga för produktion av ”Prosciutto di Parma” skulle komma i fråga. I det andra fallet skulle skinkor med beteckningen O inte längre få användas, trots att dessa har alla de egenskaper som krävs för produktionen av ”Prosciutto di Parma”.

Mot bakgrund av detta och för att motverka otydligheter vid tolkningen av produktspecifikationen förefaller det lämpligt att förtydliga texten om centrala kategorier i EU:s klassificeringsskala med en uppgift om att de centrala kategorierna är de som bär beteckningarna U, R och O.

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Förordningen har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

(2)  EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.

BILAGA II

KONSOLIDERAT SAMMANFATTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1)

”PROSCIUTTO DI PARMA”

EG-nr: IT-PDO-0317-01028-9.8.2012

SGB ( ) SUB (X)

1.   Beteckning

”Prosciutto di Parma”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Italien

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.2

Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

Mognadslagrad lufttorkad skinka. Identifieras genom en brännmärkning på svålen. Rundad form. Distala delar och eventuella yttre skönhetsfel som kan skada produktens image har putsats bort. Andelen kött utan svål ovanför lårbenshalsen får vara högst 6 cm. Vikt: Vanligtvis mellan åtta och tio kg, aldrig under sju kg. Snittytans färg: enhetlig mellan rosa och röd med helt vita fettpartier. Smak och doft: Smaken är söt och god, saltet är föga framträdande och doften stark och karakteristisk. Produkten uppfyller kraven angående vattenhalt, salthalt och proteinsammansättning. Efter brännmärkningen får skinkan med beteckningen ”Prosciutto di Parma” saluföras hel, i benfria bitar i varierande form och vikt eller i skivor som förpackas på lämpligt sätt.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

Den råvara (färsk skinka) som används för att framställa ”Prosciutto di Parma” utmärks av följande egenskaper: fettets konsistens fastställs på grundval av jodtalet och halten av linolsyra i skinkans inre och yttre underhudsfettlager. Jodtalet för varje enskild skinka får inte överstiga 70 och linolsyrahalten får inte överstiga 15 %. Fettlagrets tjocklek mäts på den yttre delen av den färska kantskurna skinkan, i en rak vinkel i förhållande till lårbenshalsen. Tjockleken bör vara cirka 20 mm hos de färska skinkor som ska beredas till ”Prosciutto di Parma” på 7–9 kg och cirka 30 mm hos de färska skinkor som ska beredas till ”Prosciutto di Parma” på mer än 9 kg. Fettlagret (inklusive svålen) hos dessa båda typer av färska skinkor får under inga omständigheter vara mindre än 15 mm respektive 20 mm. I toppen bör fettlagret vara så pass tjockt att det inte lossnar från själva köttet. De färska trimmade skinkorna bör väga mellan 12 och 14 kg och får inte väga mindre än 10 kg.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

Tillåtna foder, kvantiteter och villkor för användning anges i två tabeller, där den första gäller tillåtna foder upp till 80 kg levande vikt och den andra gäller tillåtna foder under slutgödningsperioden. Fodret ges helst i flytande form (skulor eller mäsk), traditionellt blandat med vassle.

Under den första fasen ska spannmål utgöra minst 45 % av den totala fodergivan och följande foder är tillåtna utöver dem som anges för den andra fasen: majsglutengryn och/eller majsglutenfoder, urkärnade johannesbröd, fiskmjöl, sojamjöl, destillerirester, kärnmjölk, fetter med en smältpunkt över 36 °C, lysin, majsensilage.

Under den andra fasen, gödningsfasen, ska spannmål utgöra minst 55 % av den totala fodergivan och följande foder är tillåtna: majs, krossad majs och/eller majskolvar, sorghum, korn, vete, rågvete, havre, mindre vanliga spannmålsslag, kli och andra biprodukter från bearbetning av vete, torkad potatis, pressad och ensilerad betmassa, linkakor, torkade betrester efter sockerframställning, äppel- eller päronmäsk, druv- eller tomatskal för att förbättra matsmältningen, vassle, kärnmjölk, torkat lusernmjöl, melass, mjöl på pressrester från soja, solrosfrön, sesamfrön, kokos, majskorn, ärter och/eller andra baljväxter, öljäst och andra sorters jäst, samt fetter med en smältpunkt över 40 °C.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Produktionsverksamheten och mognadslagringen ska ske i det produktionsområde som anges i punkt 4 för att garantera produktens kvalitet, spårbarhet och kontroll.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

Efter märkningen får skinka med beteckningen ”Prosciutto di Parma” säljas hel, i benfria bitar i varierande form och vikt eller i skivor som förpackas på lämpligt sätt. I det senare fallet får skivningen och förpackningen uteslutande ske i det särskilda produktionsområde som anges i första stycket i punkt 4, och produkten ska vara märkt på ett outplånligt sätt med den skyddade ursprungsbeteckningens logotyp i enlighet med punkt 3.7 för att garantera de kvalitativa egenskaper som är typiska för ”Prosciutto di Parma” och en fullständig spårbarhet för produkten.

3.7   Särskilda regler för märkning

Det främsta kännetecknet för en skinka med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma” och som gör att den särskiljer sig från andra skinkor på marknaden är den så kallade hertigkronan (ett brännmärke föreställande en stiliserad krona med fem spiror tillsammans med ordet ”Parma”). Kronan både identifierar och kvalitetssäkrar skinkan, dvs. den skiljer ut parmaskinkan från andra lufttorkade skinkor och garanterar att den är äkta (identifieringsmärke) och har genomgått alla de föreskrivna produktionsetapperna och att de ansvariga utfört kontroller vid varje etapp. Den skyddade ursprungsbeteckningen får endast användas på villkor att skinkan brännmärktsmed hertigkronan. Om brännmärkning med hertigkronan saknas får beteckningen ”Prosciutto di Parma” inte användas i märkningen, på förpackningen i saluföringshandlingarna eller vid själva saluföringen (detta gäller hel, skivad och förpackad skinka, samt vid försäljning i lösvikt).

I märkningen på ”Prosciutto di Parma” ska följande uppgifter finnas:

—	Hel skinka med ben: — Uppgiften ”Prosciutto di Parma” och uppgiften ”Denominazione di origine protetta”. — Uppgift om produktionsanläggningen (även ort)

—	Förpackad, hel, benfri skinka eller förpackad benfri skinka i bitar: — Uppgiften ”Prosciutto di Parma” och uppgiften ”Denominazione di origine protetta”. — Uppgift om produktionsanläggningen (även ort) — Produktionsdatum, om sigillet inte längre är synligt.

—

Skivad och förpackad skinka: — Förpackningarna ska ha en gemensam del i det övre vänstra hörnet i vilken hertigkronan ska återges. Dessutom ska följande uppgifter anges: — Uppgiften ”Prosciutto di Parma - denominazione di origine protetta ai sensi della legge 13 Febbraio 1990, n. 26 et del REG. (CE) n. 1107/96” (”Prosciutto di Parma” – skyddad ursprungsbeteckning i enlighet med lag nr 26 av den 13 februari 1990 och förordning (EG) nr 1107/96). — Uppgiften ”confezionato sotto il controllo dell’Organismo autorizzato” (förpackad under tillsyn av det godkända kontrollorganet). — Uppgift om förpackningsanläggningen, även ort. — Uppgift om produktionsdatum (det datum då mognadslagringen inleddes enligt uppgifterna på sigillet).

Andra uppgifter av typen ”classico” (klassisk), ”autentico” (autentisk), ”extra”, ”super” får inte förekomma tillsammans med den skyddade ursprungsbeteckningen. Uppgifterna ”disossato” (urbenad) och ”affettato” (skivad) får förekomma.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

”Prosciutto di Parma” framställs i det begränsade geografiska område som utgörs av provinsen Parma (i regionen Emilia-Romagna), minst 5 km söder om Via Emilia. Området sträcker sig till 900 meters höjd och avgränsas i öster av floden Enza och i väster av ån Stirone.

Råvaran kommer från ett geografiskt område som är större än bearbetningsområdet och som omfattar följande regioner: Emilia-Romagna, Veneto, Lombardiet, Piemonte, Molise, Umbrien, Toscana, Marche, Abruzzerna och Latium (Italien).

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

”Prosciutto di Parmas” särskilda egenskaper är nära kopplade till natur- och miljövillkoren i området och till vissa mänskliga faktorer. Dessa är också av avgörande betydelse för att de höga standarderna vad gäller kvalitet, hygien och livsmedelssäkerhet ska kunna bibehållas. Inom det avgränsade geografiska makroområdet är det endast ett fåtal begränsade områden, med unika förhållanden och särskild mänsklig kompetens, som har utvecklats till produktionsområden för den skinka som får använda ursprungsbeteckningen. Produktionsområdet för ”Prosciutto di Parma”, som är en liten del av provinsen Parma, är ett sådant begränsat område. Inom det avgränsade området råder unika ekologiska, klimatmässiga och miljömässiga förhållanden, där vinden från havet blåser in från Versiliens kust, passerar genom olivodlingar och pinjelundar i Val di Magra, fortsätter genom bergspassen i Apenninerna, där vinden förlorar sin fuktighet, och på vägen för med sig doften av kastanjer och torkar parmaskinkorna och ger dem deras unika sötma.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

”Prosciutto di Parma” är en lufttorkad skinka som har mognats lagrats under minst 12 månader. De enda tillåtna ingredienserna är skinka och salt. Slutprodukten har en rundad yttre form. Distala delar (ben) har putsats bort och andelen kött utan svål ovanför lårbenshalsen får vara högst 6 cm. Den mognadslagrade produkten väger vanligtvis 8–10 kg, aldrig under 7 kg. Snittytans färg ska vara enhetlig mellan rosa och röd med helt vita fettpartier. Smaken är söt och god, saltet är föga framträdande och doften god och karakteristisk. Vid analys ska produkten uppfylla noggranna krav angående vattenhalt (59–63,5 %), salthalt (4,2–6,2 %) och proteinsammansättning (24–31 %).

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

De produktionskriterier som ska uppfyllas för att produkten ska få bära ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma” har ett mycket nära samband med miljövillkoren och de naturliga och mänskliga faktorerna. Det finns en stark koppling mellan råvaran och ”Prosciutto di Parma”, som tillsammans med utvecklingen av produktionen och det geografiska områdets socioekonomiska utveckling har lett fram till skinkans unika egenskaper. Råvaran har särskilda egenskaper som helt och hållet beror på förhållandena i det geografiska makroområdet. I norra och centrala Italien (det område som anges i punkt 4.2) har man fött upp svin sedan etruskisk tid.

Uppfödningen av tunga svin som slaktas när de är lite äldre har utvecklats i etapper. I början födde man upp inhemska raser och uppfödningen utvecklades i takt med att miljövillkoren och de ekonomiska och sociala förhållandena förändrades, som till exempel genom att metoderna för spannmålsodling och mjölkbearbetning utvecklades, vilket påverkade utfodringsmetoderna. Den naturliga slutprodukten av den historiska utvecklingen är den aktuella skinkan med ursprungsbeteckningen. Inom det avgränsade geografiska makroområdet finns det endast ett begränsat område som tack vare sina unika miljöförhållanden och den särskilda mänskliga kompetensen har utvecklats till produktionsområdet för ”Prosciutto di Parma”. Detta avgränsade område utgör en liten del av provinsen Parma. På grund av områdets geografiska placering råder unika ekologiska, klimatmässiga och miljömässiga förhållanden, där vinden från havet blåser in från Versiliens kust, passerar genom olivodlingar och pinjelundar i Val di Magra, fortsätter genom bergspassen i Apenninerna, där den förlorar sin fuktighet och på vägen för med sig doften av kastanjer och torkar parmaskinkorna och ger dem deras unika sötma.

Parma ligger i hjärtat av det gamla Gallia Cisalpina (Gallien hitom alperna) vars invånare födde upp stora flockar med svin och var särskilt skickliga på att framställa saltade skinkor.

Går man längre fram i tiden hittar man många skriftliga hänvisningar till skinkan och dess framställningsmetoder, bland annat i handelskammarens förteckningar från 1913, där det aktuella produktionsområdet nämns. Den första rent hantverksmässiga fasen har i våra dagar utvecklats till en industriell process som ändå bibehåller produktens traditionella egenskaper.

Produktens ursprung är historiskt dokumenterat och detta gäller även råvarans ursprungsområde. Produkten har utvecklats ur den typiska landsbygdskultur som är gemensam för hela det makroområde som anges ovan och som är koncentrerat till en viss del av provinsen Parma på grund av mikroklimat och andra unika miljöförhållanden.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen (artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

De italienska myndigheterna har inlett det nationella förfarandet för invändningar enligt artikel 5.5 i förordning (EG) nr 510/2006 genom att ansökan om ändring av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Parma” offentliggjordes i Italiens officiella tidning nr 154 av den 4.7.2012.

Produktspecifikationens konsoliderade text finns att läsa på följande Internetadress:

http://www.politicheagricole.it/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/IT/IDPagina/3335

eller

kan hämtas direkt från startsidan på webbplatsen för Ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukspolitik (www.politicheagricole.it), där man klickar på ”Qualità e sicurezza” (högst upp till höger på skärmen) och sedan på ”Disciplinari di Produzione all’esame dell’UE”.

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Förordningen har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och som är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.3.   Ost

FRANKRIKE

Camembert de Normandie (SUB)

BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och som är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.6.   Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

SPANIEN

Melocotón de Calanda (SUB)

BILAGA I

Följande ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Banon” har godkänts:

1.1   Bevis på ursprung

Rubriken har kompletterats med bestämmelser om kontroll, garanterat ursprung och spårbarhet för beteckningen. Bestämmelserna har ändrats till följd av att kontrollsystemet har reformerats på nationell nivå.

1.2   Framställningsmetod

På grundval av nationella texter har rubriken kompletterats med delar som rör följande:

—

Definitionen av hjorden ”Med hjord avses hela gethjorden bestående av mjölkande getter, getter vilkas mjölk har sinat, killingar och bockar.” Genom denna bestämmelse möjliggörs en bättre definition av begreppet ”hjord”. ”Fram till den 31 december 2013 ska mjölkgetter av raserna Communes Provençales, Roves, Alpines och korsningar mellan dessa raser utgöra minst 60 % av varje hjord.” Denna bestämmelse är en anpassningsåtgärd med avseende på hjorden genom vilken uppfödarna ges möjlighet att uppnå målet om 100 % den 1 januari 2014.

—

Hjordens foder ”Basfödan i getternas foder ska huvudsakligen komma från det geografiska området. Den ska uteslutande bestå av bete på vall och/eller naturbete, torrfoder av baljväxter och/eller vildväxande gräs och/eller flora som konserverats under lämpliga förhållanden.” Dessa delar läggs till för att på ett bättre sätt precisera det naturliga ursprunget till hjordens basföda. ”Getterna ska beta — på betesmark bestående av ett- eller fleråriga vildväxande arter samt av träd-, busk- eller örtartade arter, — på permanenta vallar med inhemsk flora, — på växtföljdsvallar med gräs eller baljväxter eller en blandning av dessa.” Dessa delar läggs till för att tydligt precisera vilka typer av vall som är godkända för utfodringen. ”Under den period då grovfodret huvudsakligen ska utgöras av bete ska utfodringen med hö inte överstiga 1,25 kg råmaterial per dag per vuxen get i hjorden. Utfodringen med hö ska begränsas till 600 kg råmaterial per vuxen get i hjorden per år. Utfodringen med grönfoder i tråg tillåts högst 30 dagar per år, och dessa dagar får inte följa på varandra.” Syftet med denna bestämmelse är att främja betet. ”Tillskottet av kompletterande foder får uppgå till högst 800 g råmaterial per dag per vuxen get i hjorden, med en begränsning på 270 kg råmaterial per år per vuxen get i hjorden. Det kompletterande fodret ska utslaget över året bestå till minst 60 % av spannmål. Tillskottet av torkad lusern får uppgå till högst 400 g råmaterial per dag per vuxen get i hjorden uppdelat på minst 2 tilldelningstillfällen, med en gräns på 60 kg råmaterial per år per vuxen get i hjorden.” Syftet med dessa bestämmelser är att begränsa tillskottet av foder med annat ursprung än bete. ”Tillskottet av foder och torkad lusern med ursprung utanför det område som beteckningen omfattar ska begränsas till 250 kg råmaterial per år och per vuxen get i hjorden.” Syftet med denna bestämmelse är att begränsa tillskottet av foder med ursprung utanför det område som beteckningen omfattar. ”Ensilage och rundbalar, korsblommiga växter och andra växter och frön som kan påverka mjölkens smak negativt tillåts inte.” Syftet med denna bestämmelse är att förbjuda användning av foder som kan påverka mjölkens, och därigenom ostens, smak negativt.

—	Hjordens mjölkproduktion ”Hjordens genomsnittliga produktion begränsas till 850 kg mjölk per mjölkande get och per år.” Denna redan befintliga bestämmelse har omformulerats för att hjordens årsgenomsnitt ska tas i beaktande.

—

Ostframställningstekniken Meningen ”Från och med den 1 januari 2009 ska mjölken hämtas på gården varje dag och innan mjölken hämtas ska den förvaras vid en temperatur på 8 °C” ersätts av meningen ”Mjölk hämtas från högst 4 mjölkningar, som samlats in under högst två dagar. Innan mjölken hämtas ska den förvaras vid en temperatur på 6 °C eller lägre”, för att avståndsrelaterade begränsningar ska kunna tas i beaktande vid uppsamlingen av mjölken. ”Dosen löpe får uppgå till en koncentration av 520 mg kymosin/l och till 20–35 ml per 100 l mjölk.” Syftet med denna bestämmelse är att precisera dosen löpe. Denna dos krävs för att uppnå den optimala koaguleringstiden. ”Insaltningen ska pågå under 5–8 minuter.” Syftet med denna bestämmelse är att precisera insaltningstiden.

—	Mognadslagring: ”Efter denna etapp ska osten täckas av en väletablerad, enhetlig ytflora, ha en tunn gräddvit skorpa och en smidig ostmassa i kärnan.” Syftet med denna bestämmelse är att precisera ostens utseende under den mellanliggande lagringsetappen.

—

Insvepningen i blad ”Insamlingsförhållanden Bladen skördas när de är bruna, med andra ord samlas de in under hösten efter det att de fallit från träden. De ska vara rena och friska. Lagringsförhållanden Bladen ska lagras torrt. Behandling Bladen återfuktas innan de används för insvepningen. Tre olika metoder kan användas: — Med kokande vatten. — Med kokande vatten som innehåller 5 % vinäger. — Med vatten som innehåller 5 % vinäger. Det är inte obligatoriskt att avlägsna bladskaften, dock får endast bladets bas skäras upp, vilket utesluter eventuell annan ny uppskärning. Insvepning av osten Osten ska täckas helt och hållet med blad för att säkerställa en andra ”anaerob” mognadslagring. Om den lilla, hårda osten sveps in i blad som har kvar sina skaft ska bladskaften placeras på ostens undersida.” Syftet med denna bestämmelse är att precisera villkoren för anskaffning och användning av kastanjeblad. Kvaliteten på dessa blad måste fastställas för att erhålla en optimal insvepningslagring.

1.3   Märkning

Bestämmelserna avseende märkning ändras för att införa skyldigheten att anbringa EU:s symbol för skyddade ursprungsbeteckningar (SUB). Det införs kompletteringar med utgångspunkt i de nationella texterna.

1.4   Nationella krav

De nationella kraven har kompletterats med en tabell över de huvudsakliga punkter som ska kontrolleras och deras utvärderingsmetod, i enlighet med franska nationella föreskrifter.

1.5   Annat

Kontaktuppgifterna för de organ med ansvar för att kontrollera beteckningen har uppdaterats.

BILAGA II

KONSOLIDERAT SAMMANFATTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1)

”BANON”

EG-nr: FR-PDO-0105-0969-23.2.2012

SGB ( ) SUB (X)

1.   Beteckning

”Banon”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.3

Ost

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

”Banon” är en mjuk ost som tillverkas av obehandlad helfet getmjölk. Den framställs genom snabbkoagulering (ostmassa med löpe). Den lagrade osten är insvept (det vill säga helt täckt av blad) i naturliga, bruna blad från kastanjeträd som hålls ihop av 6–12 band av naturlig raffiabast.

Efter minst 15 dagars mognadslagring, varav 10 dagar i blad, har ”Banon” en homogen, krämig, fyllig och smidig struktur. Skorpan är gräddgul under bladen. Ostens diameter med blad är 75–85 mm och höjden 20–30 mm. Efter lagringsperioden har ”Banon” en nettovikt utan blad på 90–110 g.

Osten innehåller minst 40 g torrsubstans per 100 g ost och 40 g fett per 100 g ost efter avslutad torkning.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

Fram till och med den 31 december 2013 ska mjölkgetter av raserna Communes Provençales, Roves, Alpines och korsningar mellan dessa raser utgöra minst 60 % av varje hjord.

Efter den 1 januari 2014 ska den mjölk som används för framställning av ”Banon” uteslutande komma från getter av raserna Communes Provençales, Roves, Alpines och korsningar mellan dessa raser.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

Basfödan i getternas foder ska huvudsakligen komma från det geografiska området. Den ska uteslutande bestå av bete på vall och/eller på betesmark, torrfoder av baljväxter och/eller vildväxande gräs och/eller flora som konserverats under lämpliga förhållanden. Så snart klimatet och växtligheten tillåter det ska getterna vara på vallen och/eller betesmarken. Getterna ska beta regelbundet på betesmarken och vallarna inom området under minst 210 dagar per år. Under minst 4 månader per år ska betet utgöra huvuddelen av getternas grovfoder.

Getterna ska beta regelbundet på betesmarken och vallarna inom området under minst 210 dagar per år.

Getterna ska beta

—	på betesmark bestående av ett- eller fleråriga vildväxande arter samt av träd-, busk- eller örtartade arter,

—	på permanenta vallar med inhemsk flora,

—	på växtföljdsvallar med gräs eller baljväxter eller en blandning av dessa.

Tillskottet av foder (torrfoder och kompletterande foder) genom trågutfodring begränsas på årsnivå och dagsnivå. Dessutom begränsas inköpen av foder som inte kommer från området.

Under minst 4 månader per år ska betet utgöra huvuddelen av getternas grovfoder.

Under den period då grovfodret huvudsakligen ska utgöras av bete ska utfodringen med hö inte överstiga 1,25 kg råmaterial per dag och per vuxen get i hjorden.

Utfodringen med hö ska begränsas till 600 kg råmaterial per vuxen get i hjorden och per år.

Utfodringen med grönfoder i tråg tillåts högst 30 dagar per år, och dessa dagar får inte följa på varandra.

Tillskottet av kompletterande foder får uppgå till högst 800 g råmaterial per dag och per vuxen get i hjorden, med en begränsning på 270 kg råmaterial per år och per vuxen get i hjorden.

Det kompletterande fodret ska utslaget över året bestå till minst 60 % av spannmål.

Tillskottet av torkad lusern får uppgå till högst 400 g råmaterial per dag och per vuxen get i hjorden uppdelat på minst 2 tilldelningstillfällen, med en gräns på 60 kg råmaterial per år och per vuxen get i hjorden.

Tillskottet av foder och torkad lusern med ursprung utanför det område som beteckningen omfattar ska begränsas till 250 kg råmaterial per år och per vuxen get i hjorden.

Ensilage och rundbalar, korsblommiga växter och andra växter och frön som kan påverka mjölkens smak negativt tillåts inte.

På gården ska den foderareal som i praktiken är avsedd för gethjorden uppgå till minst 1 ha ängsmark och/eller kulturbete per 8 getter och till 1 ha betesmark per 2 getter.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Mjölkproduktionen samt framställningen och mognadslagringen av ostarna ska äga rum inom det geografiska område som avgränsas i punkt 4.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

—

3.7   Särskilda regler för märkning

All ost som omfattas av beteckningen ska saluföras med en egen märkning där namnet på ursprungsbeteckningen framgår i bokstäver som är minst lika stora som alla andra bokstäver på märkningen.

Det är obligatoriskt att inkludera EU:s symbol för skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) på märkningen av ostar som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Banon”.

Namnet ”Banon” ska ovillkorligen framgå på fakturor och handelsdokument.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska området omfattar följande kommuner

Departementet Alpes-de-Haute-Provence (04)

Kommuner som i sin helhet ingår i området

Aiglun, Allemagne-en-Provence, Archail, Aubenas-les-Alpes, Aubignosc, Banon, Barras, Beaujeu, Bevons, Beynes, Bras-d’Asse, Brunet, Céreste, Champtercier, Châteaufort, Châteauneuf-Miravail, Châteauneuf-Val-Saint-Donat, Châteauredon, Clamensane, Cruis, Curel, Dauphin, Digne-les-Bains, Draix, Entrepierres, Entrevennes, Esparron-de-Verdon, Estoublon, Fontienne, Forcalquier, Hautes-Duyes, La Javie, La Motte-du-Caire, Lardiers, La Rochegiron, Le Brusquet, Le Castellard-Mélan, Le Castellet, Le Chauffaut-Saint-Jurson, L’Escale, Les Omergues, L’Hospitalet, Limans, Malijai, Mallefougasse-Augès, Mallemoisson, Mane, Marcoux, Mézel, Mirabeau, Montagnac-Montpezat, Montfuron, Montjustin, Montlaux, Montsalier, Moustiers-Sainte-Marie, Nibles, Niozelles, Noyers-sur-Jabron, Ongles, Oppedette, Peipin, Pierrerue, Pierrevert, Puimichel, Puimoisson, Quinson, Redortiers, Reillanne, Revest-des-Brousses, Revest-du-Bion, Revest-Saint-Martin, Riez, Roumoules, Sainte-Croix-à-Lauze, Sainte-Croix-du-Verdon, Saint-Étienne-les-Orgues, Saint-Jeannet, Saint-Julien-d’Asse, Saint-Jurs, Saint-Laurent-du-Verdon, Saint-Maime, Saint-Martin-de-Brômes, Saint-Martin-les-Eaux, Saint-Michel-l’Observatoire, Saint-Vincent-sur-Jabron, Salignac, Saumane, Sigonce, Simiane-la-Rotonde, Sisteron, Sourribes, Thoard, Vachères, Valbelle, Valernes, Villemus, Volonne.

Kommuner som delvis ingår i området

Château-Arnoux-Saint-Auban, Ganagobie, Gréoux-les-Bains, La Brillanne, Les Mées, Lurs, Manosque, Montfort, Oraison, Peyruis, Valensole, Villeneuve, Volx.

När det gäller dessa kommuner framgår det geografiska områdets gränser av kartor vid stadshusen i de berörda kommunerna.

Departementet Hautes-Alpes (05)

Barret-sur-Méouge, Bruis, Chanousse, Châteauneuf-de-Chabre, Éourres, Étoile-Saint-Cyrice, Eyguians, Lagrand, La Piarre, Laragne-Montéglin, Le Bersac, L’Épine, Méreuil, Montclus, Montjay, Montmorin, Montrond, Moydans, Nossage-et-Bénévent, Orpierre, Ribeyret, Rosans, Saint-André-de-Rosans, Sainte-Colombe, Sainte-Marie, Saint-Genis, Saint-Pierre-Avez, Saléon, Salérans, Serres, Sigottier, Sorbiers, Trescléoux.

Departement Vaucluse (84)

Aurel, Auribeau, Buoux, Castellet, Gignac, Lagarde-d’Apt, Monieux, Saignon, Saint-Christol, Saint-Martin-de-Castillon, Saint-Trinit, Sault, Sivergues, Viens.

Departementet Drôme (26)

Aulan, Ballons, Barret-de-Lioure, Eygalayes, Ferrassières, Izon-la-Bruisse, Laborel, Lachau, La Rochette-du-Buis, Mévouillon, Montauban-sur-l’Ouvèze, Montbrun-les-Bains, Montfroc, Montguers, Reilhanette, Rioms, Saint-Auban-sur-l’Ouvèze, Séderon, Vers-sur-Méouge, Villebois-les-Pins, Villefranche-le-Château.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

a)   Naturmiljön

Osten ”Banon” har sitt ursprung i Haute-Provence i området runt kommunen Banon. Området, som är torrt och har Medelhavsklimat, består av medelhöga berg och ett landskap av kullar och platåer.

Området präglas av vattenbrist eftersom grundvattnet ligger mycket djupt och ytvatten endast förekommer i form av sällsynta och mycket oregelbundna regn som huvudsakligen infaller under hösten och våren, medan regnbristen är påtaglig på sommaren.

Området för ”Banon” kännetecknas även av en mager, genomsläpplig jord som huvudsakligen består av kalk och som har en utomordentlig förmåga att suga upp regn.

Här finns lämpliga betesmarker för gethjordarna, vilka består av både gles skogsvegetation med aleppotall, ek, ginst, buxbom och doftrika växter och hedmarker med sly och spridda buskar samt odlingar som är anpassade efter det provensalska klimatets stränga förhållanden med torka, sol och återkommande vinterkyla bland de medelhöga bergen.

Naturförhållandena i denna region förklarar varför ekonomin i området generellt domineras av betesbruk och grödor med låg avkastning.

b)   ”Banons” historia

”Banon” har anor från slutet av 1800-talet. Småbrukarna sökte vägar att utnyttja denna jord med liten jordbrukspotential samt de torftiga naturresurserna i den mån det gick: flerskiftesbruk för självhushåll idkades där det förekom god jord och från den vildare miljön i skogen och på hedmarken utnyttjade man resurserna i form av virke, vilt, svamp, bär, tryffelsvamp och lavendel. Förutom grisar och ett fåtal höns höll sig alla familjer med en liten hjord av tama får och några getter, djur som kompletterar varandra såväl i den praktiska vardagen, genom att utnyttja hedmarken och den omgivande undervegetationen maximalt, som på ett ekonomiskt funktionellt plan. Medan fåren utnyttjades för köttets skull fungerade getterna tack vare sin mjölk som ”fattigmanskor”. I färsk form användes mjölken som mat för familjerna, men den användes även till osttillverkning, vilket var det enda sättet att förlänga dess näringsvärde över tid.

Om osttillverkningen sker för hushållsbruk uppstår dess handelsvärde när det finns ett produktionsöverskott i förhållande till familjens konsumtion. Detta produktionsöverskott hamnar i så fall på de lokala marknaderna för att säljas vidare.

Det var i detta sammanhang som Banon, i egenskap av kantonhuvudort och geografiskt centrum i trakten kring Lure och Albion samt i egenskap av viktig kommunikationsknutpunkt, framträdde som den mest betydande av dessa platser där det hölls ostmässor och anordnades ostmarknader.

Det första omnämnandet av de insvepta, små fasta ostar som förknippas med namnet ”Banon” återfinns i boken Cuisinière provençale av Marius MORARD från 1886.

Under efterkrigstiden gjorde de tekniska landvinningarna sitt gradvisa intåg i fråga om ostframställningsmetoderna. Det tillkom specifika gethjordar när man gick ifrån produktionen för hushållsbruk: medan ostproduktionen tidigare stod för att tillgodose familjens behov och i andra hand var avsedd för försäljning gick man över till en produktion där man huvudsakligen producerade för att sälja (familjen konsumerar det som blir över).

5.2   Specifika uppgifter om produkten

”Banon” är en ost med en dubbel, inom getostsektorn starkt särpräglad, egenart då den har en mild ostmassa (snabbkoagulerad eller ostmassa med löpe) och är insvept i kastanjeblad.

Enligt JM MARIOTTINIS undersökning A la Recherche d’un fromage: le Banon éléments d’histoire et d’ethnologie har ”Banon” alltid framställts med löpe och i våra dagar är det en av de få ostar som fortfarande tillverkas med denna metod.

Som framgår av en historisk tillbakablick ligger Provence tydligt inom det område där man använt löpe i motsats till i Nordfrankrike där mjölk har dominerat (långsam koagulering på cirka 24 timmar). Redan under 1400-talet erbjöd man kung René ”små, mjuka ostar med löpe”, vilket är en uppenbar hänvisning till löpe.

Traditionellt har de ostkar som använts i Provence varit försedda med breda hål, vilket antyder att ostmassan måste ha innehållit löpe (ostmassa med mjölk skulle ”smita igenom” sådana ostkar).

Dessutom har den insvepning i blad som är typisk för ”Banon” två syften: å ena sidan är det en konserveringsmetod och å andra sidan är det en framställningsmetod. Det är ett slags bearbetning av färskosten som på samma gång tillgodoser behovet av att konservera och av att förbättra osten.

Bearbetningen av produkten består huvudsakligen av att ”svepa in” osten i kastanjeblad. Denna bearbetning är avgörande för att den lilla hårda osten ska bli just en ”Banon”-ost. Bladen fungerar som luftisolering och har en roll som tillsatsmedel genom att de gör det möjligt för ostens aromegenskaper att utvecklas.

Även om det finns många växter som tycks kunna höra ihop med ost (vinranka, kastanj, platan, valnöt osv.) är det kastanjeträdets blad som kommer i fråga, tack vare deras solida uppbyggnad och garvningsegenskaper.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

a)   Naturmiljön

Det område som omfattas av beteckningen påverkas av Medelhavet och består av en kalkdominerad, föga bördig jordmån som vanligtvis släpper igenom regnvattnet i stället för att lagra det. Dessa omständigheter ger upphov till en vegetation bestående av en hedmark med bland annat taggig ginst, hagtorn, slån, cistusros, enbuskar, lavendel, bergmynta, timjan och kastanjer, som planterades in omkring 1860 i de urkalkade områdena.

Det är en miljö som är gynnsam för getuppfödning och betesbruk.

b)   Systemet med en kombination av jordbruk och bete

För uppfödaren utgör betes- och foderytorna grundvalen för getternas foder, och de ingår i foderstrategin för hjorden. På så vis har uppfödarna inrättat ett särskilt produktionssystem där man kombinerar denna mångfald i fråga om naturresurserna.

Genom betet kombineras tre typer av resurser: naturliga ängsmarker, skog och kväverika baljväxter. Majoriteten av uppfödarna vaktar sina getter, vilket gör det möjligt för dem att efter hand som betesmarkerna utnyttjats och årstiderna växlar komplettera med bete från vallar med esparsett eller lusern.

Detta uppfödningssystem utgör en jordbruksmässig sedvänja som helt och hållet bidrar till egenarten hos denna ost och dess samband med det område där den har sitt ursprung.

c)   Framställningsmetod

Metoden med en mjuk ostmassa har sin grund i klimatförhållandena (hög temperatur och torrt klimat). I denna region är det i själva verket omöjligt att utan specifika tekniska medel kyla mjölken och därefter hålla den vid en låg temperatur för att mjölksyrabakterierna ska kunna verka utan risk för att mjölken ska surna. Följaktligen måste man aktivera mjölkens ostmassa, det vill säga få den att koagulera med hjälp av löpe.

Insvepningen av de små fasta ostarna gjorde det möjligt att tillgodose behovet av mat under hela året, i synnerhet under vintern när getternas mjölk sinade.

”Banon” är ett resultat av en kombination av alla dessa faktorer: en torftig miljö som är gynnsam för en extensiv och av människan tillvaratagen getuppfödning, ett varmt och torrt klimat som gör det naturligt att välja en metod där ostmassan tillsätts löpe och en bearbetningsmetod (insvepning) som gör det möjligt att konservera osten under längre tid.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCBanon.pdf

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 14.12.2012, s. 1).

BILAGA

Varubeskrivning	Klassificering (KN-nummer)	Motivering
(1)	(2)	(3)
1. Utrustning för att mäta hjärtats pulsslag bestående av: — en pulssensor med trådlös överföring, inbyggd i ett bröstband, — en anordning för övervakning av hjärtrytm med inbyggd trådlös mottagare och ett ur, med kontrollknappar och en optoelektrisk display som kan bäras på handleden, — en hållare för att fästa anordningen för hjärtrytmsövervakning på styret på en cykel. Hjärtslagen fångas upp av sensorn och uppgifterna överförs trådlöst till övervakningsanordningen som beräknar hjärtrytmen (faktisk, maximal eller genomsnittlig) och visar resultatet. Utrustningen fungerar även som ur och stoppur.  (1) Se bild 1.	9031 80 38	Klassificering på grundval av de allmänna bestämmelserna 1, 3 b och 6 för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, anmärkning 3 till kapitel 90 samt texten till KN-nummer 9031, 9031 80 och 9031 80 38. Hjärtslagssensorn och utrustningen för övervakning av hjärtrytmen är avsedda att tillsammans medverka till en klart avgränsad funktion i enlighet med anmärkning 3 till kapitel 90 och i förening med anmärkning 4 till avdelning XVI, eftersom sensorn fångar upp hjärtslagen och skickar signalerna till övervakningsapparaten för bearbetning och visning. Utrustningen utgör en sammansatt vara bestående av komponenter som klassificeras enligt kapitel 90 (anordning för mätning eller kontroll) och kapitel 91 (ur). I enlighet med den allmänna tolkningsbestämmelsen 3b ska utrustningen klassificeras som den beståndsdel som ger den dess huvudsakliga karaktär. Givet utrustningens objektiva egenskaper, dvs. att huvuddelen av komponenterna har en funktion för mätning och övervakning av hjärtljud, är det mätkomponenterna som ger den dess huvudsakliga karaktär. Utrustningens funktion som ur är underordnad dess funktion som mätutrustning, eftersom en apparat för mätning som baseras på en tidsperiod (hjärtslag per minut) kräver ett ur för att fastställa tidsjämförelsen vid mätning. Därför är klassificering enligt nr 9102 som ur utesluten. Klassificering enligt nummer 9018 som medicinskt instrument eller medicinsk apparat är också utesluten, eftersom apparaten i allmänhet inte används i hälso- och sjukvården (se även första stycket i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 9018). Att göra en mätning i förhållande till en tidsfaktor (fastställande av hjärtrytm eller hjärtslag per minut) innebär inte att beräkna det totala antalet enheter av ett visst slag (se även de förklarande anmärkningarna till HS, nr 9029, punkt a). Följaktligen är klassificering enligt undernummer 9029 10 00 som varvräknare, produktionsräknare, taxametrar, vägmätare, stegräknare o.d. utesluten. Fastställandet av hjärtrytm (hjärtslag per minut) har inte till syfte att fastställa rotationshastighet eller linjär hastighet (se även de förklarande anmärkningarna till HS, nr 9029, punkt b). Följaktligen är klassificering enligt undernummer 9029 20 som hastighetsmätare och takometer också utesluten. Utrustningen ska därför klassificeras enligt KN-nummer 9031 80 38 som andra instrument, apparater och maskiner för elektronisk mätning eller kontroll, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i kapitel 90.
2. En pulssensor och en trådlös sändare, inbyggda i ett bröstband som är avsedd att bäras runt bröstet för avkänning av hjärtslag. Produkten känner hjärtslag och överför uppgifterna trådlöst till en enhet för övervakning av hjärtrytm som inte uppvisas tillsammans med produkten.  (1) Se bild 2.	9031 90 85	Klassificering på grundval av de allmänna bestämmelserna 1 och 6 för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, anmärkning 2 b till kapitel 90 samt texten till KN-nummer 9031, 9031 90 och 9031 90 85. Produkten är lämplig att användas uteslutande eller huvudsakligen med en utrustning för att mäta hjärtslag enligt nr 9031. Den är en avgörande del i utrustningen för att mäta hjärtslag eftersom mätutrustningen inte kan fungera utan den. Produkten ska därför klassificeras enligt KN-nummer 9031 90 85 som andra instrument, apparater och maskiner för mätning eller kontroll, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i kapitel 90.

---

(1)  Bilderna är endast i informationssyfte.

BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	AL	44,1
	MA	41,4
	MK	36,9
	TR	57,9
	ZZ	45,1
0707 00 05	AL	41,5
	TR	87,1
	ZZ	64,3
0709 93 10	MA	133,7
	TR	87,3
	ZZ	110,5
0805 20 10	MA	68,3
	ZA	87,1
	ZZ	77,7
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	PK	59,4
	SZ	56,2
	TR	70,2
	UY	56,2
	ZA	192,9
	ZZ	87,0
0805 50 10	TR	68,0
	ZZ	68,0
0808 10 80	AU	125,0
	BA	45,7
	MK	41,5
	US	139,5
	ZA	134,8
	ZZ	97,3
0808 30 90	TR	113,5
	ZZ	113,5

---

(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.

BILAGA

Förteckning över anläggningar som omfattas av den nationella övergångsplanen

Nummer	Anläggningens namn	Sammanlagd installerad tillförd effekt den 31.12.2010 (MW)	Föroreningar som omfattas av den nationella övergångsplanen
			SO2	NOx	damm
1	Megalopolis 3	839	√	√	√
2	Megalopolis 4	822	√	√	√
3	Meliti 1	796	√	√	√
4	Agios Dimitrios 1–2	1 524	√	√	√
5	Agios Dimitrios 3–4	1 574	√	√	√
6	Agios Dimitrios 5	892	√	√	√
7	Kardia 3	812	√	√	√
8	Kardia 4	812	√	√	√

Översikt över utsläppstak

(i ton)
	2016	2017	2018	2019	1.1–30.6.2020
SO2	42 915	35 763	28 611	21 459	10 730
NOx	21 459	21 459	21 459	21 459	10 730
damm	8 493	6 378	4 262	2 147	1 074

”Paragraf 12 – Transport av farligt avfall

1.   Vid transport av upp till 500 kg netto farligt gods per transportenhet/järnvägsvagn, som klassificeras som farligt avfall i enlighet med avfallsföreskrifter, gäller endast ADR- och RID-kraven i fråga om förpackning, tankar, märkning, samemballering och transportdokument.

2.   Vid insamling av flytande avfall som levereras i dunkar, lådor eller liknande får ytterförpackningar såsom UN-godkända fat, styva IBC-behållare eller storförpackningar användas. Rester av lim, målarfärg, hartslösningar eller liknande ämnen i förpackningar på upp till 10 liter får transporteras på pallar med pallkrage, som på tillfredsställande sätt säkrats mot läckage.

3.   Farligt avfall från hushåll får transporteras i särskilda lådor med säkert lock. Sådana lådor ska vara märkta med ’farligt avfall’. ADR-/RID-kraven i fråga om samemballering behöver inte vara uppfyllda om tillräckliga åtgärder vidtas för att förhindra farliga reaktioner.

4.   Deklarationsformulär i enlighet med avfallsföreskrifterna får användas som transportdokument.”

”Begäran om undantag för paragraf 12 i den norska föreskriften om transport av farligt avfall bör godkännas under förutsättning att transportföretaget har en ADR-säkerhetsrådgivare och förarna har körkort med utökad behörighet, klass C eller klass D. I övrigt bör den avvisas.”

”Paragraf 12 – Transport av farligt avfall

Den norska regeringen vidhåller sin begäran till myndigheten om ett nationellt undantag för denna paragraf, med vissa anpassningar.

Norge vill påpeka att körkort med utökad behörighet för fordonens förare (klass C eller D) inte är relevant för säkerheten vid transport av farligt gods.

Undantaget kommer endast att innefatta ADR. Företagen måste i fortsättningen ha en ADR-/RID-säkerhetsrådgivare. Personer som hanterar och transporterar farligt avfall måste genomgå särskild utbildning innan de får tillstånd.”

”föreskrifter som reglerar transport av farligt gods i vägtunnlar och lämpliga begränsnings- och nödfallsåtgärder för sådan transport”

”Utbildningen ska som minst omfatta sex utbildningstillfällen. Dokumentationen över förarutbildningen ska förvaras av arbetsgivaren och på begäran göras tillgänglig för föraren eller den behöriga myndigheten.”