(1)

Den 3 maj 2013 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom förordning (EU) 418/2013 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import till Europeiska unionen (nedan kallad unionen) av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet).

(2)

Undersökningen inleddes efter ett klagomål inlämnat den 28 juni 2012 av European Confederation of Iron and Steel Industries (Eurofer) (nedan kallad klaganden) som företrädde unionstillverkare som svarar för mer än 50 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av viss tråd av rostfritt stål.

(3)

I den parallella antisubventionsundersökningen införde kommissionen en provisorisk utjämningstull på import av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i det berörda landet genom förordning (EU) nr 419/2013 (3) och en slutgiltig utjämningstull genom förordning (EU) nr 861/2013 (4).

(4)

I det preliminära skedet av undersökningen tillämpades ett stickprovsförfarande på de indiska exporterande tillverkarna och unionstillverkarna. I det preliminära skedet planerades ett stickprovsförfarande även för icke-närstående importörer. Eftersom två av de tre importörerna i stickprovet inte besvarade frågeformuläret kunde dock inget stickprovsförfarande tillämpas. Därför användes all tillgänglig information om alla samarbetsvilliga importörer för att komma fram till slutgiltiga resultat, särskilt i fråga om unionens intresse.

(5)

En exporterande tillverkare hävdade att eftersom ingen försäljning från icke-klagande parter användes vid fastställandet av den skada som unionsindustrin lidit, kunde inte urvalet av unionstillverkare anses vara representativt. Det påståendet avvisades, eftersom urvalet gjordes på grundval av de mottagna svaren från alla samarbetsvilliga unionstillverkare, oavsett om de stödde klagomålet eller inte, i samband med fastställandet av talerätt, och gjordes på grundval av produktionsvolymen.

(6)

En exporterande tillverkare, som är närstående en unionstillverkare, motsatte sig klagomålet och begärde individuell granskning, eftersom tillverkaren inte ingick i urvalet av exporterande tillverkare på grund av sina små exportvolymer. Unionstillverkaren ingick inte heller i urvalet av unionsindustrin på grund av sina låga produktionsvolymer. Kommissionen beviljade en individuell granskning, men den exporterande tillverkaren drog tillbaka sin begäran.

(7)

Sju indiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet begärde individuell granskning. Två av dem svarade på frågeformuläret, medan fem inte gjorde det. Av de två som svarade på frågeformuläret drog en tillbaka sin begäran om individuell granskning. Som en följd av detta undersökte kommissionen begäran från en indisk exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet:

(8)

I det preliminära skedet konstaterades att ingen av de exporterande tillverkarna som ursprungligen ingick i urvalet hade lämnat in tillräckligt tillförlitliga uppgifter, och således tillämpades artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen beslutade att utvidga stickprovet med tre företag, baserat på exportvolym och beredvillighet att samarbeta enligt vad de uttryckt efter det att förfarandet inletts. Således har kommissionen granskat svaren på frågeformuläret och gjort kontrollbesök hos följande indiska exporterande tillverkare:

(9)

Med undantag av ovanstående bekräftas skälen 4–7 och 14 i förordningen om preliminär tull.

(10)

Såsom anges i skäl 20 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden 1 april 2011–31 mars 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden 1 januari 2009–31 mars 2012 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(11)

Efter meddelandet av uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningsåtgärder (nedan kallat det preliminära meddelandet) inkom synpunkter från flera berörda parter, nämligen de tre exporterande tillverkarna som ingick i urvalet, den exporterande tillverkare som dragit tillbaka sin begäran om individuell granskning, klaganden och elva användare. De parter som begärde det gavs möjlighet att bli hörda. Kommissionen fortsatte att inhämta alla upplysningar som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. Alla synpunkter som inkom övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(12)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i det berörda landet och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Alla synpunkter som inkom övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(13)

Till följd av synpunkterna på det slutliga meddelandet av uppgifter informerade kommissionen de berörda parterna om ändringar av undersökningsresultaten rörande vissa exporterande tillverkares dumpningsnivåer. Parterna gavs återigen tid att lämna synpunkter på detta kompletterande meddelande av uppgifter. Alla inlämnade synpunkter granskades och beaktades där så var lämpligt. En berörd part, klaganden, kritiserade det faktum att undersökningsresultaten rörande vissa exporterande tillverkares dumpningsnivåer hade ändrats på grundval av nya uppgifter och synpunkter som lämnats in efter det preliminära meddelandet under det slutgiltiga skedet av undersökningen. Klaganden ansåg också att de formella rättigheterna inte hade iakttagits.

(14)

Kommissionen ansåg sig dock tvungen att beakta alla inlagor som lämnats av de berörda parterna och vid behov ändra undersökningsresultaten om synpunkterna har fog för sig. I inget fall användes nya okontrollerade uppgifter för konstaterandet av dumpning. Dessutom respekterades alla parters formella rättigheter, eftersom de vederbörligen informerades i god tid och fick samma tidsfrister på sig att lämna synpunkter.

(15)

Såsom anges i skäl 21 i förordningen om preliminär tull är den berörda produkten tråd av rostfritt stål som innehåller

som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7223 00 19 och 7223 00 99 och med ursprung i det berörda landet.

(16)

Vissa användare hade synpunkter på att det tydligen inte hade gjorts någon åtskillnad mellan de olika typerna av den berörda produkten och den likadana produkten, eftersom många olika produkttyper ingår i produktblandningen. Särskilt fanns en viss oro för hur en rättvis jämförelse mellan samtliga typer kunde säkerställas i undersökningen. Som i de flesta utredningar omfattar definitionen av den berörda produkten ett stort antal olika produkttyper som har samma eller liknande grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper. Att dessa egenskaper kan variera mellan olika produkttyper kan leda till att ett brett urval av typer omfattas. Så är fallet i den här undersökningen. Kommissionen tog hänsyn till skillnaderna mellan produkttyperna och sörjde för en rättvis jämförelse. Ett unikt produktkontrollnummer (PCN) tilldelades varje produkttyp som tillverkades och såldes av de indiska exporterande tillverkarna och varje produkttyp som tillverkades och såldes av unionsindustrin. Numret berodde på produktens viktigaste egenskaper, i detta fall stålkvalitet, draghållfasthet, beläggning, yta, diameter och form. De typer av tråd som exporterades till unionen jämfördes för varje produktkontrollnummer med produkter som tillverkade och såldes av unionsindustrin och som hade samma eller liknande egenskaper. Alla dessa typer omfattades av definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten i tillkännagivandet om inledande (5) och i förordningen om preliminär tull.

(17)

En part upprepade sitt påstående att de så kallade mycket tekniska produkttyperna är annorlunda och inte utbytbara med andra typer av den berörda produkten. De borde därför uteslutas från produktdefinitionen. När det kontrolleras om produkter är likadana och därmed utgör samma produkt måste det enligt rättspraxis bedömas om de har samma tekniska och fysiska egenskaper, samma grundläggande slutanvändningsområden och samma förhållande mellan pris och kvalitet. I det avseendet bör det även bedömas om produkterna är utbytbara och om de konkurrerar med varandra (6). Det konstaterades vid undersökningen att de mycket tekniska produkttyperna som parten hänvisade till har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper som övriga produkter som är föremål för undersökningen. De är tillverkade av rostfritt stål och är tråd, och produktionsprocessen är liknande, med liknande maskiner, så att tillverkarna kan ställa om mellan olika varianter av produkten beroende på efterfrågan. Även om olika typer av tråd inte är direkt utbytbara och inte direkt konkurrerar med varandra, konkurrerar tillverkarna om leveranser som omfattar ett brett spektrum av tråd av rostfritt stål. Dessutom tillverkas och säljs produkttyperna av både unionsindustrin och de indiska exporterande tillverkarna med liknande produktionsmetoder. Detta påstående kan således inte godtas.

(18)

Med anledning av det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att kommissionens analys var otillräcklig för att fastställa om de så kallade mycket tekniska produkttyperna borde inkluderas i undersökningen. Detta argument avvisas. Undersökningen visade att de mycket tekniska produkttyperna omfattas av produktdefinitionen, såsom nämns i skäl 17. Parten förutsätter felaktigt att alla kriterier som avses i rättspraxis måste vara uppfyllda samtidigt, men så är inte fallet. Enligt rättspraxis (7) har kommissionen stort utrymme för skönsmässig bedömning vid definitionen av den berörda produkten, men bedömningen måste bygga på den uppsättning kriterier som domstolen har fastställt. Ofta, såsom i det här fallet, kan en del kriterier tyda i ena och en del i den andra riktningen, och i så fall måste kommissionen göra en helhetsbedömning, som den gjorde här. Denna berörda part utgår därför felaktigt från att produkttyperna måste ha alla egenskaper gemensamt för att omfattas av samma produktdefinition.

(19)

Vissa användare hävdade att tråd av rostfritt stål av den så kallade serie 200-typen borde uteslutas från produktdefinitionen. De hävdade bland annat att denna typ knappt producerades alls av unionsindustrin. Detta påstående är dock ogrundat. För det första räcker det faktum att en viss produkttyp inte tillverkas av unionsindustrin inte som skäl till att utesluta den från undersökningen, om tillverkningsprocessen är sådan att unionstillverkarna skulle kunna börja tillverka produkttypen i fråga. För det andra konstaterades det, liksom för mycket tekniska typer av tråd, att dessa typer av den berörda produkten har identiska eller liknande grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper som andra typer av den likadana produkten som tillverkas och säljs av unionsindustrin. Detta påstående kan således inte godtas.

(20)

Alternativt hävdade användarna att valstråd borde inkluderas i definitionen av den berörda produkten. Valstråd är dock den råvara som används för tillverkning av den berörda produkten, men den kan även användas för tillverkning av andra produkter, t.ex. fästanordningar och spik. Till skillnad från den undersökta produkten utgör den därför inte en färdig stålprodukt. Genom en tillverkningsprocess med kallformning kan valstråden bland annat omvandlas till den berörda produkten eller den likadana produkten. På den grundvalen kan valstråd inte inkluderas i produktdefinitionen i den mening som avses i grundförordningen.

(21)

På grundval av ovanstående bekräftas härmed definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten i skälen 21–24 i förordningen om preliminär tull.

(22)

Under kontrollbesöken hos de tre indiska exporterande tillverkare som ursprungligen ingick i urvalet och vid efterföljande analys av insamlade uppgifter konstaterades det att de företagen hade lämnat en del information som inte kunde anses tillförlitlig. Kommissionen fortsatte sin undersökning, och bedömde alla uppgifter som lämnats som svar på det preliminära meddelandet av uppgifter och i efterföljande utfrågningar.

(23)

Såsom anges i skäl 26 i förordningen om preliminär tull fann kommissionen, i fråga om en exporterande tillverkare att de kostnader som uppgetts i svaret på frågeformuläret inte kunde stämmas av mot företagets interna redovisningssystem. Företaget hävdade att den bristande avstämningen berodde på felregistrering och olika metoder för värdering av lager i det interna redovisningssystemet respektive de offentliggjorda uppgifterna i årsräkenskaperna.

(24)

Såsom förklaras i skäl 28 i förordningen om preliminär tull var det inte möjligt, även om uppgifterna i det interna redovisningssystemet var förenliga med de reviderade finansiella rapporterna på företagsomfattande nivå, att stämma av uppgifterna från den interna redovisningen för tråddivisionen med kostnadstabellerna som företaget lämnat som svar på frågeformuläret. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen ansågs det därmed att informationen i det interna redovisningssystemet borde användas för denna antidumpningsundersökning.

(25)

Av detta skäl justerade kommissionen preliminärt de kostnadsuppgifter som den exporterande tillverkaren lämnat i sitt svar på frågeformuläret genom att använda uppgifter från det interna redovisningssystemet.

(26)

Såsom uppges i skäl 27 i förordningen om preliminär tull anförde den exporterande tillverkaren att uppgifterna i det interna redovisningssystemet inte var tillförlitliga och inte borde användas för undersökningsändamål. Företaget hänvisade till flera fel och begreppsmässiga problem med de uppgifter i internredovisningen som kommissionen baserat sin kostnadsjustering på. Företaget hävdade att kommissionen borde ha baserat sin analys på de kostnader som angetts i svaret på frågeformuläret. Senare, efter de provisoriska åtgärderna, tillhandahöll företaget en avstämning mellan internt rapporterade divisionskostnader och svaret på frågeformuläret. På denna grund, och med beaktande av den bevisning som samlats in under besöket på plats, kunde sedan vissa tillverkningskostnader som företaget ursprungligen uppgett i sitt svar på frågeformuläret godtas.

(27)

På grundval av tillgänglig bevisning kunde dock fördelningen av vissa kostnader, t.ex. fasta kostnader och finansiella kostnader, som företaget uppgett i sitt svar på frågeformuläret inte betraktas som tillförlitliga för denna undersökning. Kommissionen ansåg att kostnaderna borde fördelas på grundval av företagets totala omsättning och kostnader för sålda varor i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen. Mot bakgrund av ovanstående kunde de flesta av kostnaderna i frågeformuläret godtas, och fördelningen av omsättningen godkändes av företaget i det slutgiltiga skedet av undersökningen. Dumpningsmarginalen minskade efter en granskning av förpackningskostnader och vissa fasta kostnader. Det anses därför att artikel 18 i grundförordningen inte längre bör tillämpas för bestämning av denna exporterande tillverkares dumpningsmarginal.

(28)

Såsom nämns i skäl 30 i förordningen om preliminär tull fann kommissionen i fråga om en annan exporterande tillverkare att de inköp och den förbrukning av råvaror som uppgavs i tillverkarens svar på frågeformuläret inte stöddes av data från tillverkarens lagerhållningssystem. Bland annat föreföll fördelningen efter stålkvalitet skilja sig mellan de båda källorna. Kommissionen fastställde att stålkvaliteten är en viktig faktor för kostnaden för slutprodukten och att otillförlitliga uppgifter om stålkvaliteten allvarligt kan påverka fastställandet av kostnader och försäljningspriser för enskilda produkttyper och därför vara vilseledande, och påpekade denna väsentliga faktor för den exporterande tillverkaren vid olika tillfällen.

(29)

Såsom anges i skäl 31 i förordningen om preliminär tull anförde dock den exporterande tillverkaren att de datorfiler med inköp av råvaror som kommissionen inhämtade vid kontrollbesöket var ofullständiga, eftersom andra enheter inom företaget köpt in mer råvaror men inte rapporterat det, så de ingick inte i de datorfiler som inhämtades under kontrollbesöket och granskades av kommissionen. Vidare hävdade den exporterande tillverkaren att de observerade skillnaderna i mängden stålkvaliteter berodde på att vissa stålkvaliteter delvis överlappade varandra och att vissa delar av tillverkningsprocessen inte var spårbara i termer av enskilda stålkvaliteter.

(30)

I skäl 32 i förordningen om preliminär tull konstaterar dock kommissionen att dessa påståenden från företagets sida om ytterligare inköp av råvaror inte hade styrkts och i alla händelser inte räcker för att förklara de skillnader som observerades för enskilda stålkvaliteter. Kommissionen konstaterade också att företaget hade påstått att det inte går att göra en noggrann spårning av enskilda stålkvaliteter i alla skeden av tillverkningsprocessen. Detta argument undergrävde ytterligare tillförlitligheten i rapporteringssystemet för stålkvaliteter som helhet. De uppgifter som tillhandahålls om stålsorter måste därför preliminärt betraktas som missvisande.

(31)

I skäl 33 i förordningen om preliminär tull säger kommissionen att den rapporterade fördelningen av råmaterial efter stålkvalitet inte är tillförlitlig och preliminärt bör lämnas utan avseende, och att avgörandena i enlighet med artikel 18 i grundförordningen bör fattas på grundval av de fakta som finns tillgängliga. Eftersom rapporteringssystemet som helhet var otillförlitligt gick det inte att grunda några avgöranden på någon av de rapporterade stålkvaliteterna. Därför användes den totala förbrukningen av alla råvaror som helhet, utan att fördelningen efter stålkvalitet beaktades, vid beräkningen av en total dumpningsmarginal för alla produkter.

(32)

Efter det att de preliminära undersökningsresultaten offentliggjorts ifrågasatte företaget detta preliminära tillvägagångssätt generellt, men kunde ändå inte erbjuda en ett-till-ett-matchning i fråga om enskilda produktkontrollnummer. Företaget erbjöd dock senare i undersökningen tillräckligt hög avstämning när råvarorna grupperades i huvudsakliga serier av stålkvaliteter efter kemisk sammansättning (200-, 300- och 400-serierna i AISI-klassificeringen). Företaget erbjöd också en alternativ gruppering där slutanvändningsområdet ingick som en kompletterande faktor för grupperingen. Eftersom slutanvändningsområdet inte kan kontrolleras, räknade dock kommissionen om dumpningsmarginalen på grundval av kemisk sammansättning uttryckt som serie av stålkvalitet (200-, 300- och 400-serierna i AISI-klassificeringen). Dessa serier av stålkvaliteter är ett allmänt vedertaget, objektivt och kontrollerbart kriterium, medan produktkontrollnumren för det här företaget inte gör det möjligt att helt stämma av uppgifterna, vilket därför inte skulle möjliggöra en rättvis jämförelse på grundval av tillförlitliga uppgifter i grundförordningens mening.

(33)

Eftersom de kompletterande uppgifter som lämnats av företaget inte gjorde det möjligt att stämma av uppgifterna på den tillräckligt detaljerade nivå som krävs för undersökningen, kvarstår dock den preliminära slutsatsen att företagets spårningssystem inte är tillräckligt tillförlitligt, och artikel 18 i grundförordningen tillämpas för den slutgiltiga bestämningen av produktionskostnaderna och beräkningen av dumpningsmarginalen, som alltså bygger på den metod som anges i föregående skäl.

(34)

Som nämns i skäl 34 i förordningen om preliminär tull fann kommissionen vid kontrollbesöket hos den tredje exporterande tillverkaren att de råvaruflöden som uppgetts i svaren på frågeformuläret inte stämde med uppgifterna i tillverkarens redovisningssystem. Fördelningen efter stålkvalitet föreföll skilja sig mellan de båda källorna.

(35)

Som nämns i skäl 35 i förordningen om preliminär tull erkände den exporterande tillverkaren att det förekom vissa fel i svaren på frågeformuläret, men hävdade att skillnaderna i de totala mängderna råvaror kunde fås att stämma överens genom att förändringar i lagerhållningen beaktades. Företaget hävdade dock också att delvis överlappande stålkvaliteter gjorde det omöjligt att få till stånd en exakt avstämning för varje enskild stålkvalitet. I sina synpunkter efter det preliminära meddelandet uppgav man också att den stålkvalitet som angavs på fakturan i enskilda fall inte motsvarade den stålkvalitet som faktiskt exporterats. Vidare hävdade företaget att stålkvaliteter inte används på ett exakt sätt i branschen för rostfritt stål, utan att det i stället en viss variation mellan stålkvalitetens publicerade kemiska sammansättning och de faktiska produkterna. Företaget hävdade att de avvikelser som kommissionen konstaterat, med dessa förklaringar beaktade, endast rörde en obetydlig del av exporten.

(36)

Kommissionen ansåg att de upptäckta avvikelsernas omfattning inte kunde förklaras av enstaka otydligheter. Tvärtom bidrog argumenten till att undergräva tillförlitligheten i företagets rapporteringssystem för stålkvaliteter som helhet, särskilt med tanke på hur avgörande stålkvaliteterna är för slutproduktens kostnad.

(37)

Senare i undersökningen hävdade dock företaget att om kommissionen inte godtar dess första redovisning av stålkvaliteter, kunde ett mer rättvisande resultat ha erhållits om kommissionen i stället för att slå samman alla produktkontrollnummer i det preliminära skedet grupperade enbart de stålkvaliteter för vilka avvikelser hade konstaterats, eller alternativt grupperade stålkvaliteterna efter kemisk sammansättning uttryckt som serier av stålkvaliteter (200-, 300- och 400-serierna i AISI-klassificeringen). Företaget erbjöd även en metod för gruppering av stålkvaliteterna i 300-serien i undergrupper.

(38)

Kommissionen räknade därför om dumpningsmarginalen på grundval av grupper av rostfritt stål ordnade efter kemisk sammansättning uttryckt som serier av stålkvaliteter (200-, 300- och 400-serierna i AISI-klassificeringen) enligt samma metod som i skäl 30. Dessa serier av stålkvaliteter är ett allmänt vedertaget, objektivt och kontrollerbart kriterium, medan produktkontrollnumren för det här företaget inte gör det möjligt att helt avstämma uppgifterna, vilket därför inte skulle möjliggöra en rättvis jämförelse på grundval av tillförlitliga uppgifter i grundförordningens mening.

(39)

Eftersom de ytterligare uppgifter som företaget lämnat inte gjorde det möjligt att stämma av uppgifterna på tillräckligt detaljerad nivå för undersökningens ändamål, bekräftas den preliminära slutsatsen att företagets spårningssystem inte är tillräckligt tillförlitliga, och artikel 18 i grundförordningen tillämpas för det slutgiltiga fastställandet av produktionskostnaden och beräkningen av dumpningsmarginalen, som alltså bygger på den metod som avses i föregående skäl.

(40)

Klaganden gjorde gällande att grupperingen av den berörda produkten i stålkvaliteter hindrade kommissionen från att genomföra en korrekt lönsamhetsprövning i syfte att fastställa normalvärdena för varje produktkontrollnummer.

(41)

Kommissionen genomför sin analys på en nivå som är förenlig med de exporterande tillverkarnas och unionstillverkarnas interna redovisningssystem, så att de uppgivna uppgifterna kan kontrolleras. Påståendet avvisas därför.

(42)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 37–38 i förordningen om preliminär tull.

(43)

För en exporterande tillverkare, på vilken artikel 18 i grundförordningen tillämpas, har normalvärdet setts över efter den nya bedömningen av produktionskostnaderna. I det slutgiltiga skedet fastställdes produktionskostnaden på grundval av de rapporterade tillverkningskostnaderna, med tillägg av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, inklusive kostnader för finansiering, enligt en fördelningsmetod som är tillåten enligt artikel 2.5 i grundförordningen.

(44)

För de tre nya exporterande tillverkarna i urvalet, och den exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling, konstaterades den inhemska försäljningsvolymen vara totalt sett representativ och uppgå till minst 5 % av företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen. Samma representativitetskontroll genomfördes också för varje produkttyp som sålts av de nya tillverkarna på deras inhemska marknader och som konstaterats vara jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen.

(45)

Genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden fastställdes undersökte sedan kommissionen huruvida den inhemska försäljningen av varje ny exporterande tillverkare och det exportföretag som beviljats individuell behandling kunde anses ha sålts vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(46)

För en av de nytillkomna exporterande tillverkarna i urvalet fann man att den kostnadsfördelning som företaget först hade lämnat var otillräcklig, eftersom ingen hänsyn hade tagits till trådens tjocklek, som är en betydande kostnadsfaktor. Med företagets samtycke justerades metoden för fördelning av kostnaderna.

(47)

För en annan nytillkommen exporterande tillverkare i urvalet rättades ett skrivfel till i bestämningen av dumpningsmarginalen. Dessutom bad tillverkaren kommissionen att göra ytterligare justeringar av lönsamhetsprövningen och prisjusteringarna. Dessa påståenden befanns inte vara motiverade.

(48)

För den exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling rättades ett fel till i beräkningarna. Samma exporterande tillverkare anförde ytterligare argument om kommissionens fastställande av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och inrikes transportkostnader, och begärde att hänsyn skulle tas till de fysiska skillnaderna mellan den berörda produkten på den inhemska marknaden respektive exportmarknaden. Justeringarna som den exporterande tillverkaren begärt avvisades, eftersom beräkningarna byggde på kostnadsuppgifter som lämnats av det företag som kontrollerats på plats och eftersom påståendet om fysiska skillnader inte var underbyggt.

(49)

Följaktligen bekräftas den metod som använts för fastställandet av normalvärdet och som beskrivs i skälen 39–48 i förordningen om preliminär tull, och den tillämpades på de tre nya exporterande tillverkarna och den exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling.

(50)

För en exporterande tillverkare rättades efter påpekande vissa skrivfel som rörde användning av fel växelkurs i enstaka fall och inkludering av misstag av viss koncernintern försäljning vid beräkningen av dumpning.

(51)

För en annan exporterande tillverkare togs försäljning via ett närstående företag i unionen med i beräkningen av dumpningen.

(52)

En ny exporterande tillverkare i urvalet hävdade att de fördelar företaget hade fått enligt tullkreditsystemet (DEPBS, Duty Entitlement Passbook Scheme) och tullrestitutionssystemet (DDS, Duty Drawback Scheme) behövde läggas till exportpriserna.

(53)

En annan ny exporterande tillverkare i urvalet redovisade de förmånerna enligt DDS som negativa prismarginaler som konstlat höjde exportpriserna.

(54)

Kommissionen analyserade båda företagens prisbeteende på unionsmarknaden och kom fram till sina avgöranden i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, och därför krävs ingen ytterligare justering. Det förstnämnda företagets påstående avvisades därför, och det sistnämnda företaget uppgivna marginaler lämnades utan beaktande.

(55)

En ny exporterande tillverkare i urvalet gjorde gällande att dess exportpriser borde korrigeras uppåt för att få dem att överensstämma med försäljningen på hemmamarknaden, eftersom den försäljningen skedde under ett eget varumärke som betingade högre priser. Företaget kunde dock inte styrka att de fakturor för vilka påståendet gjordes verkligen avsåg försäljning under eget varumärke, och begäran avvisades därför.

(56)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 50–52 i förordningen om preliminär tull.

(57)

En exporterande tillverkare hävdade att eftersom alla produktkontrollnummer lades samman vid fastställandet av företagets tillverkningskostnader, borde exportpriserna behandlas på samma sätt och ett enda exportpris borde ha använts för jämförelsen med normalvärdet.

(58)

Kommissionen strävade visserligen i sin undersökning efter att få fram uppgifter om kostnader och exportpriser per produktkontrollnummer, men fick dock inte några nödvändiga avstämningar från det berörda företaget som skulle ha gjort det möjligt att fastställa tillförlitliga produktionskostnader per produktkontrollnummer. Undersökningen visade dock inte på några brister med exportpriserna per produktkontrollnummer, och det skulle därför inte ha varit lämpligt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen för att fastställa de faktiska exportpriserna. Eftersom kommissionen inte anser det lämpligt att sänka detaljnivån i de rapporterade priserna med avseende på undersökningens krav i syfte att göra en rättvis jämförelse, avvisades därför påståendet.

(59)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 53–55 i förordningen om preliminär tull.

(60)

För varje företag i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(61)

I enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen och på grund av att artikel 18 i grundförordningen tillämpades på två av de tre exporterande tillverkare som ursprungligen ingick i urvalet, fastställdes dumpningsmarginalen för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet på grundval av den genomsnittliga dumpningsmarginalen för den exporterande tillverkare som ingick i urvalet och på vilken artikel 18 i grundförordningen inte längre tillämpas och de två nya företagen i urvalet som har dumpningsmarginaler som inte är försumbara. På grundval av detta beräknas dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet till 8,4 %.

(62)

För alla andra exporterande tillverkare i det berörda landet fastställde kommissionen först hur samarbetsvilliga de hade varit. För detta ändamål gjordes en jämförelse mellan de totala exportkvantiteter som uppgetts i svaren från företagen i urvalet och den totala importen från det berörda landet enligt importstatistik från Eurostat. Eftersom samarbetsviljan var hög sattes dumpningsmarginalen för övriga företag till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. På denna grund fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till 16,2 %.

(63)

På grundval av detta är de vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(64)

Vissa användare ifrågasatte antalet unionstillverkare enligt skäl 63 i förordningen om preliminär tull. De hävdar att antalet tillverkare inte var korrekt beräknat och att det i praktiken finns färre tillverkare på unionsmarknaden.

(65)

Kommissionen påpekar att detta påstående inte styrktes av någon bevisning. Kommissionen har kontrollerat antalet unionstillverkare som angavs i klagomålet när talerätten kontrollerades och även under undersökningen. Kommissionen kontaktade alla 27 kända unionstillverkare för detta ändamål. Undersökningen bekräftade att 27 unionstillverkare tillverkade den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden. Påståendet avvisas därför och skäl 63 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(66)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 64–67 i förordningen om preliminär tull.

(67)

Vissa användare hävdade att man vid analyserna av skada borde ha bortsett från uppgifterna för 2009 eftersom den finanskris som inträffade det året fick en särskilt snedvridande effekt på förbrukningen i unionen. Även om 2009 utesluts från analysen kvarstår dock en ökande trend för förbrukningen (+ 5 %), vilket tyder på att marknaden håller på att förbättras. Vidare beaktas finanskrisens negativa konsekvenser i skäl 68 i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga andra synpunkter inkommit, bekräftas skäl 68 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Den dumpningsmarginal som fastställts för Macro Bars and Wires är lägre än miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen. Därför anses denna exporterande tillverkare inte ha dumpat i den mening som avses i artikel 1.2 i grundförordningen under undersökningsperioden. Därför uteslöts företagets importvolymer från volymen preliminärt fastställd dumpad import från det berörda landet. En exporterande tillverkare, Venus Group, framförde att vissa transaktioner av misstag hade räknats dubbelt. Kommissionen höll med den exporterande tillverkaren och justerade den totala volymen av den dumpade importen genom att utesluta dessa transaktioner.

(69)

Följaktligen reviderades den dumpade importens volym, marknadsandel och genomsnittliga pris.

(70)

Volym och marknadsandel för dumpad import

(71)

Macro Bars and Wires exporterade begränsade mängder av den berörda produkten under undersökningsperioden, och även de av Venus Groups transaktioner som nämns ovan utgör begränsade mängder, varför dessa importvolymer dragits av från den totala volymen dumpad import från det berörda landet utan att väsentligen förändra de tendenser som beskrivs i skälen 69 och 71 i förordningen om preliminär tull. Följaktligen bekräftas dessa skäl i förordningen om preliminär tull.

(72)

Genomsnittspris på den dumpade importen

(73)

Justeringen av den dumpade importens volym förändrar varken den indiska dumpade importens genomsnittspriser eller beräkningen av prisunderskridandemarginalen väsentligt. Den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen är 15 %, vilket bekräftar slutsatserna i förordningen om preliminär tull.

(74)

En indisk exporterande tillverkare hävdade att unionens försäljningspriser verkade högst orimliga och antagligen snedvridna. Det bör dock påpekas att de priser som används vid beräkningen av prisunderskridandet byggde på uppgifter som inhämtats och kontrollerats vid kontrollbesök på plats hos de utvalda unionstillverkarna.

(75)

Slutsatserna utifrån de undersökningsresultat som beskrivs i skälen 75–77 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(76)

Vissa parter hävdade att de resultat som uppnåtts av unionsindustrin borde anses rimligt positiva i ljuset av den globala ekonomiska krisen och eftersom ingen annan skadeindikator än marknadsandelen pekade på att någon skada förelåg.

(77)

En part hävdade att unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris ökade med ca 34 %, dvs. mycket mer än dess tillverkningskostnad som ökade med 13 % under samma period. I detta avseende bör det noteras att unionsindustrin i början av skadeundersökningsperioden, dvs. 2009, sålde till priser under tillverkningskostnaden och inte klarade att sälja till priser över tillverkningskostnaden förrän från och med 2011 och framåt.

(78)

Undersökningen visade att även om vissa skadeindikatorer, t.ex. tillverkningsvolym och kapacitetsutnyttjande, följde en positiv trend eller höll sig stabila, t.ex. sysselsättning, var det ett antal mått på unionsindustrins ekonomiska situation som inte följde en tillfredsställande trend under skadeundersökningsperioden, nämligen lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet. Indikatorn för investeringar förbättrades visserligen 2010, men sjönk 2011 och under undersökningsperioden till en lägre nivå än 2009. Räntabiliteten förbättrades från 2009 till 2011 och nådde 6,7 %, men sjönk igen till 0,8 % under undersökningsperioden. På samma sätt förbättrades indikatorerna för lönsamhet och kassaflöde fram till 2011, då de började försämras igen under undersökningsperioden. Därför kan slutsatsen dras att det började gå bättre för unionsindustrin efter 2009, men att dess återhämtning därefter gick långsammare på grund av den dumpade importen från det berörda landet.

(79)

På begäran av en berörd part bekräftas det att de lagernivåer som fastställs i skäl 100 i förordningen om preliminär tull gällde verksamheten vid unionsföretagen i stickprovet.

(80)

Unionsindustrin hävdade att den målvinstmarginal på 5 % som sattes i det preliminära skedet var för låg. Parten styrkte inte sitt påstående tillräckligt. I skäl 95 i förordningen om preliminär tull förklaras skälen till att denna vinstmarginal valdes, och undersökningen har inte påvisat några skäl till att ändra den. Därför bibehålls målvinstmarginalen på 5 % för det slutgiltiga avgörandet.

(81)

En exporterande tillverkare hävdade att unionsindustrins svårigheter till stor del beror på strukturella problem och att vinstmarginalen på 5 % därför inte var realistisk.

(82)

Det erinras om att institutionerna enligt rättspraxis (8) måste fastställa vilken vinstmarginal unionsindustrin rimligen kan räkna med under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. Vinstmarginalen uppgick 2007 till 3,7 %, men från och med 2008 blev den negativ på grund av finanskrisen. Klaganden hävdade och undersökningen visade att dumpad import började komma in på unionsmarknaden 2007, när importvolymen ökade från 17 727 ton under 2006 till 24 811 ton. Det var därför inte möjligt att fastställa målvinstmarginalen på grundval av den vinst som rimligen kunde förväntas av unionstillverkare av den likadana produkten. Följaktligen, och såsom förklaras i skäl 95 i förordningen om preliminär tull, ansåg kommissionen det lämpligt att använda en vinstmarginal på 5 % på grundval av de faktiska vinsterna som iakttogs i andra delar av stålindustrin som inte har lidit av dumpad och subventionerad import, i likhet med vad som gjorts i andra nyligen utförda undersökningar av liknande produkter i samma bransch (9). Det bör dessutom påpekas att den vinstmarginal på 3,7 % som konstaterades 2007 i vart fall är att anse som för låg, eftersom dumpad import förekom och ökade. Därför bibehålls målvinstmarginalen på 5 % för de slutgiltiga avgörandena.

(83)

På grundval av detta finner kommissionen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 78–105 i förordningen om preliminär tull.

(84)

En exporterande tillverkare hävdade att förordningen om preliminär tull inte tar hänsyn till att unionsindustrin kunnat dra nytta av den ökade förbrukningen sedan 2009 och att kommissionen inte kan utgå från att unionsindustrin kommer att kunna behålla sin marknadsandel under obegränsad tid.

(85)

Som svar på dessa argument bör det noteras att undersökningen visade att den dumpade indiska importens marknadsandel ökade snabbare än förbrukningen på unionsmarknaden. Den indiska dumpade importens volym ökade med 110 % medan förbrukningen samtidigt ökade med 50 %. Undersökningen visade också att det indiska genomsnittspriset konstant låg under unionsindustrins genomsnittspris under samma period och underskred unionsindustrins genomsnittspris med 15 % under undersökningsperioden. Som en följd av detta hade unionsindustrin visserligen en viss fördel av den ökade förbrukningen och kunde också öka sin försäljningsvolym med 40 %, men kunde inte behålla sin marknadsandel som man kunde ha förväntat sig under de förbättrade marknadsförhållandena och med tanke på unionsindustrins lediga tillverkningskapacitet.

(86)

Under skadeundersökningsperioden har den icke-dumpade importen och dess priser utvecklats på ett sätt som är jämförbart med hur den dumpade importen och dess priser utvecklats. Priserna på den dumpade importen var dessutom i princip på samma nivå som den icke-dumpade importens priser, då den genomsnittliga icke-dumpade importen hade 0,4 % lägre priser. Volymen icke-dumpad import motsvarar dessutom mindre än 6 % av den totala importen från det berörda landet och har en marknadsandel på något mer än 1 %. Den skada som den icke-dumpade importen från det berörda landet vållat bryter därför inte orsakssambandet mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(87)

Två indiska exporterande tillverkare och den indiska regeringen upprepade påståendet att import av tråd av rostfritt stål från Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) borde ha tagits med i undersökningen och att den kinesiska importens inverkan på unionsmarknaden och unionsindustrin hade underskattats.

(88)

Som nämns i skäl 115 i förordningen om preliminär tull har det från inledningsskedet och tills nu inte lagts fram några bevis på dumpning som skadat unionsindustrin och som därför kan motivera inledandet av en antidumpningsundersökning avseende import med ursprung i Kina. Påståendet att Kina borde ha ingått i undersökningen avvisas därför som ogrundat.

(89)

Importen från Kina visade dock en ökande trend under skadeundersökningsperioden och nådde en marknadsandel på 8,3 % under undersökningsperioden, vilket nämns i skäl 113 i förordningen om preliminär tull. Dessutom var den kinesiska importen billigare än unionsindustrins produkter och de indiska exporterande tillverkarnas export till unionsmarknaden. Därför undersöktes det vidare huruvida importen från Kina skulle ha kunnat bidra till den skada unionsindustrin lidit och bryta orsakssambandet mellan skadan och den indiska dumpade importen.

(90)

Den information som fanns att tillgå i det preliminära skedet tydde på att den kinesiska importen utgjorde en annan produktblandning och att de prisintervall där de kinesiska produkterna förekom inte var detsamma som för de produkter som såldes av unionsindustrin eller ens för de produkter med indiskt ursprung som såldes på unionsmarknaden.

(91)

Efter offentliggörandet av den preliminära åtgärden tog kommissionen emot flera påståenden om att den kinesiska lågprisimporten under undersökningsperioden kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade indiska importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(92)

En analys på grundval av importstatistiken för de två KN-nummer som omfattades av undersökningen visade att 29 % av den kinesiska importen gjordes i marknadens lägre prisskikt (med KN-nummer 7223 00 99 ). Detta förklarar delvis varför kinesiska priser i genomsnitt är lägre än unionsindustrins och de indiska exporterande tillverkarnas priser. Statistiken för KN-nummer 7223 00 99 visade också att de kinesiska tillverkarnas kunder var koncentrerade till Förenade kungariket, där unionsindustrin i princip inte hade någon tillverkning.

(93)

När det gäller KN-nummer 7223 00 19 visade de analyser som gjordes utifrån produktkontrollnumren att både unionsindustrin och de indiska tillverkarna främst konkurrerade i högre prisskikt, där priserna kunde vara upp till fyra gånger högre än i de lägre prisskikten inom samma KN-nummer (10). Undersökningen visade också att prisvariationer i allmänhet är förknippade med produkttyp och nickelhalt.

(94)

Beträffande prisnivån på importen från Kina bör det påpekas att det genomsnittliga priset på den kinesiska importen från 2009 till undersökningsperioden låg högre än den dumpade indiska exporten av den berörda produkten, vilket framgår av nedanstående tabell över det genomsnittliga priset på den kinesiska exporten enligt KN-nummer 7223 00 19 .

(95)

Under undersökningsperioden sjönk det genomsnittliga priset på den kinesiska importen för första gången under de indiska priserna på den dumpade importen. Detta var dock tillfälligt då den kinesiska prisnivån ökade året efter undersökningsperioden och åter låg högre än de indiska priserna.

(96)

Vidare bör det noteras att jämförelsen mellan importvolymen från det berörda landet respektive Kina visade att importen från Kina var mycket lägre än den från Indien under hela skadeundersökningsperioden, särskilt under undersökningsperioden. Importvolymen från Kina var i princip mindre än hälften av den sammanlagda importen från Indien.

(97)

Därför kan importen från Kina, även om den kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit, inte ha påverkat unionsindustrins situation i så hög grad att den skulle ha brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från det berörda landet och den skada unionsindustrin lidit. Därför bekräftas skäl 113 i förordningen om preliminär tull.

(98)

En part hävdade att unionstillverkarnas dåliga ekonomiska resultat kunde ha orsakats av konkurrens från andra unionstillverkare som inte var klagande eller som inte uttryckte sitt stöd för undersökningen när ärendet inleddes.

(99)

Marknadsandelen för de övriga unionstillverkarna utvecklades på följande sätt:

(100)

De unionstillverkare som inte var klagande och inte särskilt uttryckt sitt stöd för undersökningen stod för 44 % av den sammanlagda unionsförsäljning som redovisas i skäl 86 i förordningen om preliminär tull. Deras försäljningsvolym ökade med 58 % från uppskattningsvis 34 926 ton 2009 till 55 124 ton under skadeundersökningsperioden. Den tillväxten är dock blygsam jämfört med tillväxten för den dumpade importen från det berörda landet under samma period (+ 110 %). Dessutom förblev marknadsandelen relativt stabil för dessa unionstillverkare under skadeundersökningsperioden, och det fanns inget som tydde på att deras priser var lägre än priserna för de unionstillverkare som ingick i stickprovet. Därför dras slutsatsen att deras försäljning på unionsmarknaden inte bidrog till den skada unionsindustrin vållats.

(101)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 121–124 i förordningen om preliminär tull.

(102)

Eftersom inga synpunkter inkommit, bekräftas skäl 125 i förordningen om preliminär tull.

(103)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 126–133 i förordningen om preliminär tull.

(104)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 142–144 i förordningen om preliminär tull.

(105)

Sedan de preliminära åtgärderna införts kontaktade sju användare och en intresseorganisation för användare kommissionen och visade intresse för att samarbeta i undersökningen. På begäran skickades frågeformulär till dem i april 2013. Det var dock endast två användare som lämnade in fullständiga svar på frågeformulären. Sammantaget stod de samarbetsvilliga användarna för 12 % av den sammanlagda importen från det berörda landet under undersökningsperioden och 2,5 % av den totala unionskonsumtionen, och de hade 32 anställda som sysslade med tillverkning av färdiga produkter med den berörda produkten som insatsvara. En ny bedömning gjordes av åtgärdernas ekonomiska inverkan på användarna på grundval av de nya uppgifterna från svaren på frågeformuläret, och två användare besöktes för kontroll av den information som lämnats.

(106)

Användarna hävdade att den vinstnivå på 9 % som anges i skäl 136 i förordningen om preliminär tull var för hög och inte representativ för användarnas bransch. Efter att de ytterligare svaren på frågeformulären tagits emot räknades den genomsnittliga lönsamheten om för alla samarbetsvilliga användare och fastställdes till 2 % av omsättningen.

(107)

Det konstaterades också att för de samarbetsvilliga användarna utgjorde inköp från det berörda landet i genomsnitt 44 % av de sammanlagda inköpen av den berörda produkten, och att det berörda landet var den enda leveranskällan för två samarbetsvilliga användare. Under undersökningsperioden utgjorde omsättningen av den produkt som innehöll den berörda produkten i genomsnitt 14 % av de samarbetsvilliga användarnas sammanlagda omsättning.

(108)

Om man utgår från värsta tänkbara fall för unionsmarknaden, dvs. att ingen potentiell prishöjning kan överföras på distributionskedjan och att användarna skulle fortsätta köpa från det berörda landet i de tidigare volymerna, skulle tullens inverkan på användarnas lönsamhet för de verksamheter där den berörda produkten används utgöra en minskning så att verksamheten går med förlust, dvs. att lönsamheten blir negativ på – 0,6 %.

(109)

Kommissionen medger att inverkan på kort och medellång sikt kommer att vara större på individuell nivå för de användare som har Indien som källa för hela sin import. Dessa är dock relativt få till antalet (två av de samarbetsvilliga användarna). Förutsatt att deras indiska tillverkare samarbetar har de dessutom möjlighet att begära återbetalning av tullar i enlighet med artikel 11 i grundförordningen, om alla villkor för en sådan återbetalning är uppfyllda.

(110)

Vissa användare upprepade oron för att åtgärderna skulle drabba vissa typer av tråd som inte tillverkas i Europa, nämligen typer som ingår i den så kallade serie 200, som tas upp i skäl 139 i förordningen om preliminär tull. Enligt användarna är det den begränsade efterfrågan och den specifika tillverkningsprocessen som gör att det inte finns någon tillverkning i unionen.

(111)

Undersökningen visade dock att denna typ av tråd av rostfritt stål tillverkas av unionsindustrin och att den har en begränsad andel av unionsmarknaden. För användarna finns det dessutom alternativa leveranskällor i länder som inte är föremål för antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder. Vidare kan andra typer av tråd av rostfritt stål användas för samma ändamål. Därför kan införandet av åtgärderna inte ha någon betydande inverkan på unionsmarknaden och på dessa användare. Detta påstående avvisas därför.

(112)

Vissa användare tog upp unionstillverkarnas längre leveranstid för den likadana produkten jämfört med leveranstiden för den berörda produkten från Indien. Möjligheten för handlare att lagra produkter och ha dem snabbt tillgängliga undergräver dock inte de faktiska bevisen för den dumpade importens negativa inverkan. Argumentet måste därför avvisas.

(113)

Med hänsyn till det ovanstående anses det att unionsmarknaden på det hela taget kommer att ha fördel av att åtgärderna mot import från det berörda landet införs, även om de troligen påverkar vissa användare mer negativt än andra. Främst anses det att ett återupprättande av rättvisa handelsvillkor på unionsmarknaden skulle tillåta unionsindustrin att anpassa sina priser till produktionskostnaderna, upprätthålla tillverkning och sysselsättning, återfå den förlorade marknadsandelen och dra nytta av ökade stordriftsfördelar. Detta borde göra det möjligt för industrin att uppnå rimliga vinstmarginaler som kommer att göra det möjligt för den att fungera effektivt på medellång och lång sikt. Samtidigt kommer industrin att kunna förbättra sin allmänna ekonomiska situation. Dessutom visade undersökningen att åtgärderna generellt får begränsad inverkan på användarna och på icke-närstående importörer. Därför dras slutsatsen att den sammantagna nyttan av åtgärderna förefaller uppväga inverkan på användarna av den berörda produkten på unionsmarknaden.

(114)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas bedömningarna i skälen 145 och 146 i förordningen om preliminär tull.

(115)

För en exporterande tillverkare justerades beräkningen av undanröjande av skada nedåt, eftersom företaget anfört att fel hade gjorts på grund av förväxling av växelkurser för vissa transaktioner och inkludering av koncerninterna transaktioner i beräkningen. Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 148–151 i förordningen om preliminär tull.

(116)

Samma exporterande tillverkare anförde att den indiska exporten till unionen sker till grossister, medan unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden går till slutanvändare, och att kommissionen därför inte jämför i rätt handelsled. Undersökningen visade dock att de indiska exporterande tillverkarna säljer till båda kundkategorierna och att de konkurrerar med unionstillverkarna om samma kategorier av kunder.

(117)

Ingen individuell skademarginal beräknades för Macro Bars and Wires eftersom företagets slutgiltiga antidumpningsmarginal låg på miniminivån, såsom anges i skäl 51.

(118)

Den metod som tillämpades i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(119)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållat, med beaktande av den subventionsmarginal som fastställts i kommissionens förordning (EU) nr 419/2013.

(120)

Därför fastställs antidumpningstullsatserna genom att skademarginalerna jämförs med dumpningsmarginalerna, samtidigt som hänsyn tas till subventionsmarginalerna genom att de helt dras av från den relevanta dumpningsmarginalen. De slutgiltiga antidumpningstullsatserna är därför följande:

(121)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för alla övriga företag) gäller enbart för import av produkter med ursprung i Indien som tillverkats av de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av andra företag som inte uttryckligen nämns i den normativa delen av denna förordning, däribland enheter som är närstående till dem som uttryckligen nämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller för alla övriga företag.

(122)

En exporterande tillverkare i det berörda landet erbjöd ett prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(123)

På senare år har den berörda produkten uppvisat en betydande prisvolatilitet och är alltså inte lämplig för ett åtagande om fast pris. För att lösa detta problem erbjöd den indiska exporterande tillverkaren en indexklausul med utgångspunkt i råvarukostnaderna. Det bör i detta avseende påpekas att det inte gick att fastställa någon direkt, exakt koppling mellan prisfluktuationerna och indexet, och därför ansågs indexering inte lämpligt. Dessutom visade undersökningen att det finns olika typer av den berörda produkten som inte är lätt särskiljbara och som uppvisar betydande prisskillnader.

(124)

Vidare tillverkar den exporterande tillverkaren en rad produkter av rostfritt stål och kan sälja dessa produkter till samma kunder i unionen via närstående handelsföretag. Detta skulle medföra en allvarlig risk för korskompensering och göra det mycket svårt att verkningsfullt övervaka prisåtagandet.

(125)

Av dessa anledningar fann kommissionen att erbjudandet om åtagande inte kunde godtas.

(126)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av att en enhets namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (11) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och den försäljning på den inhemska marknaden eller på export som hänger samman med en sådan namnändring, en sådan ändring av produktions- eller försäljningsenheterna osv. Förordningen genom vilken slutgiltiga antidumpningstullar införs kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(127)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som EU-industrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs.