ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.295.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 295

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
6 november 2013


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1051/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)

11

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen

27

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1051/2013

av den 22 oktober 2013

om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.1 och 77.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Inrättandet av ett område med fri rörlighet för personer över de inre gränserna är en av unionens viktigaste landvinningar. Inom ett område utan inre gränskontroll måste man ha ett gemensamt svar på situationer som utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i det området, eller i delar av det, eller i en eller flera medlemsstater, genom att ge möjlighet till tillfälligt återinförande av inre gränskontroll vid exceptionella omständigheter, dock utan att detta äventyrar principen om fri rörlighet för personer. Med tanke på de konsekvenser sådana åtgärder, som tillgrips som en sista utväg, kan få för alla personer som har rätt att fritt förflytta sig inom området utan inre gränskontroll bör det fastställas villkor och förfaranden för att återinföra sådana åtgärder, så att deras exceptionella karaktär säkerställs och proportionalitetsprincipen respekteras. Omfattningen och varaktigheten av det tillfälliga återinförandet av sådana åtgärder bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att bemöta ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

(2)

Fri rörlighet för personer inom området utan inre gränskontroll är en av unionens viktiga landvinningar. Eftersom fri rörlighet för personer påverkas när beslut om ett tillfälligt återinförande av inre gränskontroll fattas, bör alla beslut att återinföra sådan kontroll fattas i enlighet med gemensamt fastställda kriterier och bör i vederbörlig ordning meddelas kommissionen eller rekommenderas av en unionsinstitution. Ett återinförande av inre gränskontroll bör dock förbli en exceptionell åtgärd och endast genomföras som en sista utväg och gälla endast i begränsad omfattning, under en begränsad tidsperiod, som fastställs på grundval av specifika objektiva kriterier och en nödvändighetsbedömning som bör övervakas på unionsnivå. När det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten som kräver att man vidtar omedelbara åtgärder bör en medlemsstat ha möjlighet att återinföra gränskontroll vid sina inre gränser under en period av högst tio dagar. En eventuell förlängning av den tidsperioden måste övervakas på unionsnivå.

(3)

Behovet och proportionaliteten av återinförandet inre gränskontroll bör vägas mot det hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som utlöste behovet av ett sådant återinförande, vilket även bör ske i fråga om alternativa åtgärder som kan vidtas på nationell nivå eller unionsnivå, eller båda delarna, och inverkan av en sådan kontroll på den fria rörligheten för personer inom området utan inre gränskontroll.

(4)

Det kan i undantagsfall vara nödvändigt att återinföra inre gränskontroll om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten på nivån utan inre gränskontroll eller på nationell nivå, särskilt till följd av terroristhändelser eller terroristhot eller på grund av hot som kommer från den organiserade brottsligheten.

(5)

Migration och det faktum att ett stort antal tredjelandsmedborgare passerar de yttre gränserna bör inte i sig betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

(6)

I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol måste ett undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för personer tolkas strikt och ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen föreligga för att man ska kunna hänvisa till begreppet allmän ordning.

(7)

Utifrån den erfarenhet som hittills gjorts med avseende på funktionssättet för området utan inre gränskontroll och för att bidra till att säkerställa den enhetliga tillämpningen av Schengenregelverket kan kommissionen utarbeta riktlinjer för återinförande av inre gränskontroll i fall där sådana åtgärder krävs tillfälligt och i fall där omedelbara insatser krävs. Dessa riktlinjer bör innehålla tydliga indikatorer som underlättar bedömningen av de omständigheter som skulle kunna utgöra allvarliga hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

(8)

Om allvarliga brister i kontrollerna vid de yttre gränserna påvisas i en utvärderingsrapport som är upprättad enligt rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättandet av en utvärderings- och övervakningsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket (2) uppfylls, och i syfte att säkerställa att rekommendationerna som antagits enligt den förordningen efterlevs bör kommissionen ges genomförandebefogenheter att rekommendera att den utvärderade medlemsstaten vidtar specifika åtgärder, vilka kan inbegripa utplacering av europeiska gränsbevakningsteam, överlämnande av strategiska planer eller, som en sista utväg med beaktande av situationens allvar, stängning av ett visst gränsövergångsställe. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (3). Med hänsyn till lydelsen i artikel 2.2 b iii i den förordningen, är granskningsförfarandet tillämpligt.

(9)

Ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid vissa inre gränser enligt ett särskilt förfarande på unionsnivå skulle även kunna vara motiverat under exceptionella omständigheter och som en sista utväg, när det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll är utsatt för risk till följd av ihållande allvarliga brister avseende kontroll av yttre gränser, vilka konstaterats vid en rigorös utvärderingsprocess i enlighet med artiklarna 14 och 15 i förordning (EU) nr 1053/2013, om dessa omständigheter utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i det området eller delar av det. Ett sådant särskilt förfarande för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid vissa inre gränser skulle också, på samma villkor, kunna utlösas om den utvärderade medlemsstaten allvarligt försummar sina skyldigheter. Med hänsyn till att sådana åtgärder som berör nationella verkställighetsbefogenheter och befogenheter att ingripa i fråga om inre gränskontroll är politiskt känsliga, bör genomförandebefogenheterna att anta rekommendationer enligt det specifika förfarandet på unionsnivå ges till rådet, som fattar beslut på förslag från kommissionen.

(10)

Innan rekommendationer antas om tillfälligt återinförande av gränskontroll vid vissa inre gränser bör man först till fullo och i god tid undersöka vilka möjligheter som finns att vidta antingen åtgärder som syftar till att avhjälpa de bakomliggande orsakerna, bl.a. stöd från unionens organ eller byråer som den Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), inrättad genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (4), eller den Europeiska polisbyrån (Europol), inrättad genom rådets beslut 2009/371/RIF (5), och tekniska eller ekonomiska stödåtgärder på nationell nivå, unionsnivå eller båda. Där en allvarlig brist upptäcks kan kommissionen genom ekonomiska stödåtgärder ha möjlighet att hjälpa den berörda medlemsstaten. Dessutom bör rekommendationer från kommissionen och rådet grunda sig på välgrundade uppgifter.

(11)

Kommissionen bör ha möjlighet att anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på behovet av att förlänga gränskontroll vid de inre gränserna, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(12)

De utvärderingsrapporter och rekommendationer som avses i artiklarna 14 och 15 i förordning (EU) nr 1053/2013 bör ligga till grund för utlösande av de särskilda åtgärderna i fall av allvarliga brister avseende kontroll av yttre gräns och av det särskilda förfarandet vid exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll enligt denna förordning. Medlemsstaterna och kommissionen genomför gemensamt regelbundna, objektiva och opartiska utvärderingar för att kontrollera att denna förordning tillämpas korrekt och kommissionen samordnar utvärderingarna i nära samarbete med medlemsstaterna. Utvärderingsmekanismen består av följande: fleråriga program och årsprogram för utvärdering, förhandsanmälda och oanmälda besök på plats av en mindre grupp bestående av företrädare för kommissionen och experter utsedda av medlemsstaterna, rapporter om utvärderingsresultaten som antas av kommissionen och rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa brister, som ska antas av rådet på förslag från kommissionen, lämplig uppföljning, övervakning och rapportering.

(13)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av inre gränskontroll under exceptionella omständigheter, endast kan uppnås på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket, ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(15)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (6). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(16)

Denna förordning innebär en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (7). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(17)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket (8) som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG (9) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(18)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket (10) som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (11).

(19)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket (12) som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EG (13).

(20)

När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som utvecklar eller som på annat sätt har samband med Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(21)

När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör denna förordning en akt som utvecklar eller på annat sätt har samband med Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

(22)

När det gäller Kroatien utgör denna förordning en akt som utvecklar eller på annat sätt har samband med Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.

(23)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i synnerhet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bland annat rätten till fri rörlighet för personer och vistelse. Denna förordning måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(24)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (14) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 562/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

I avdelning II ska följande kapitel läggas till:

KAPITEL IVa

Särskilda åtgärder i fall av allvarliga brister vad avser kontrollen av yttre gräns

Artikel 19a

Åtgärder vid yttre gränserna och stöd från byrån

1.   Om allvarliga brister i kontrollerna vid yttre gräns påvisas i en utvärderingsrapport som upprättats i enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättandet av en utvärderings- och övervakningsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket (15) och för att säkerställa att de rekommendationer som avses i artikel 15 i den förordningen uppfylls, kan kommissionen genom en genomförandeakt besluta att rekommendera att den utvärderade medlemsstaten vidtar vissa specifika åtgärder, inbegripna en eller båda av följande:

a)

Inledande av utplacering av Europeiska gränskontrollenheter i enlighet med förordning (EG) nr 2007/2004.

b)

Överlämnande till byrån av strategiska planer som bygger på riskbedömning, inbegripet uppgifter om utplacering av personal och material så att byrån kan avge ett yttrande om dem.

Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33a.2.

2.   Kommissionen ska regelbundet informera den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 33a.1 om framstegen vid genomförandet av de åtgärder som avses i punkt 1 i denna artikel och om hur de bidrar till att avhjälpa de fastställda bristerna.

Den ska även informera Europaparlamentet och rådet.

3.   Om det i en utvärderingsrapport som avses i punkt 1 har konstaterats att den utvärderade medlemsstaten allvarligt försummar sina skyldigheter och därför är tvungen att rapportera om genomförandet av den relevanta handlingsplanen inom tre månader i enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1053/2013, och om kommissionen efter denna tremånadersperiod finner att situationen kvarstår, får den när samtliga villkor för detta är uppfyllda, utlösa det förfarande som anges i artikel 26 i den här förordningen.

2.

Artiklarna 23–27 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Allmän ram för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna

1.   Om det i området utan inre gränskontroll föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat, får den medlemsstaten exceptionellt återinföra gränskontroll vid hela gränsen, eller endast ett visst avsnitt, under en begränsad tidsperiod på högst 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet kan förväntas kvarstå om varaktigheten överstiger 30 dagar. Omfattningen och varaktigheten av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna får inte överskrida vad som är absolut nödvändigt för att bemöta det allvarliga hotet.

2.   Gränskontroll vid de inre gränserna ska endast återinföras som en sista utväg och i enlighet med artiklarna 24, 25 och 26. De kriterier som anges i artikel 23a respektive 26a ska beaktas inför varje beslut om återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna övervägs i enlighet med artikel 24, 25 respektive 26.

3.   Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i den berörda medlemsstaten kvarstår efter den tidsperiod som anges i punkt 1 i denna artikel, får den medlemsstaten förlänga gränskontroll vid sina inre gränser, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 23a och i enlighet med artikel 24, på samma grunder som anges i punkt 1 i denna artikel och, med hänsyn till nya omständigheter, i förnybara perioder på högst 30 dagar.

4.   Ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna får totalt sett endast gälla i högst sex månader, medräknat förlängningar enligt punkt 3 i denna artikel. När det förekommer exceptionella omständigheter som avses i artikel 26 får den totala perioden utsträckas till som mest två år i enlighet med punkt 1 i den artikeln.

Artikel 23a

Kriterier för ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna

När en medlemsstat som en sista utväg beslutar att tillfälligt återinföra gränskontroll vid en eller flera av dess inre gränser eller avsnitt av inre gränser, eller beslutar att förlänga ett sådant återinförande, i enlighet med artikel 23 eller 25.1, ska den bedöma i vilken utsträckning en sådan åtgärd på ett adekvat sätt kan avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten samt om åtgärden står i proportion till hotet. Vid en sådan bedömning ska medlemsstaten särskilt beakta följande:

a)

Den sannolika effekten av eventuella hot mot dess allmänna ordning eller dess inre säkerhet, inbegripet till följd av terroristhändelser eller terroristhot och inbegripet de som kommer från organiserad brottslighet.

b)

Den sannolika effekten av en sådan åtgärd på fri rörlighet för personer inom området utan inre gränskontroll.

Artikel 24

Förfarande vid ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna enligt artikel 23.1

1.   Om en medlemsstat planerar att återinföra gränskontroll vid sina inre gränser enligt artikel 23.1, ska den meddela övriga medlemsstater och kommissionen senast fyra veckor före det planerade återinförandet, eller inom en kortare tidsfrist om de omständigheter som föranledde behovet av att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna blev kända mindre än fyra veckor innan det planerade återinförandet. I detta syfte ska medlemsstaten lämna följande uppgifter:

a)

Skälen för det planerade återinförandet med angivande av alla relevanta uppgifter om de händelser som utgör ett allvarligt hot mot dess allmänna ordning eller inre säkerhet.

b)

Omfattningen av det planerade återinförandet med angivande av vilket eller vilka avsnitt av de inre gränserna som återinförandet av gränskontroll gäller.

c)

Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

d)

Datum och varaktighet för det planerade återinförandet.

e)

I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater.

Ett meddelande enligt första stycket får även lämnas in gemensamt av två eller flera medlemsstater.

Kommissionen får, om det är nödvändigt, begära ytterligare uppgifter från de berörda medlemsstaterna.

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet samtidigt som den meddelas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen i enlighet med den punkten.

3.   Medlemsstater som lämnar ett meddelande enligt punkt 1 får, när så är nödvändigt och i enlighet med nationell rätt, besluta att vissa uppgifter ska vara säkerhetsskyddsklassificerade.

En sådan säkerhetsskyddsklassificering ska inte utesluta att uppgifterna görs tillgängliga av kommissionen för Europaparlamentet. Översändandet av uppgifterna och handlingarna till Europaparlamentet enligt punkt 1 ska följa de regler om vidarebefordran och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som ska tillämpas mellan Europaparlamentet och kommissionen.

4.   Kommissionen eller en annan medlemsstat får avge ett yttrande efter ett meddelande från en medlemsstat enligt punkt 1 i denna artikel och inför det samråd som avses i punkt 5 i denna artikel, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 72 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Om kommissionen, med hänsyn till uppgifterna i meddelandet eller ytterligare inkomna uppgifter, har farhågor rörande behovet eller proportionaliteten av det planerade återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna, eller om den anser att det vore lämpligt med samråd om någon aspekt av meddelandet, ska den avge ett yttrande med sådan innebörd.

5.   De uppgifter som avses i punkt 1 och ett yttrande från kommissionen eller en medlemsstat enligt punkt 4, ska vara föremål för samråd, i förekommande fall inbegripet gemensamma möten, mellan den medlemsstat som planerar att återinföra gränskontroll vid inre gränser, övriga medlemsstater, särskilt de som påverkas direkt av sådana åtgärder, och kommissionen, i syfte att, om så är lämpligt, organisera ömsesidigt samarbete mellan medlemsstaterna och undersöka om åtgärderna står i proportion till de händelser som ger upphov till återinförande av gränskontroll och hotet mot allmän ordning eller inre säkerhet.

6.   Det samråd som avses i punkt 5 ska äga rum minst tio dagar före det datum då man planerar att återinföra gränskontroll.

Artikel 25

Särskilt förfarande i fall där omedelbara åtgärder krävs

1.   När ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat kräver att omedelbara åtgärder vidtas, får den berörda medlemsstaten i ett exceptionellt fall omedelbart återinföra gränskontroll vid de inre gränserna, under en begränsad period på högst tio dagar.

2.   När en medlemsstat återinför gränskontroll vid sina inre gränser ska den samtidigt meddela detta till övriga medlemsstater och kommissionen samt lämna de uppgifter som anges i artikel 24.1, inbegripet skälen för att använda det förfarande som fastställs i den här artikeln. Så snart som kommissionen har mottagit meddelandet får den samråda med de övriga medlemsstaterna.

3.   Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kvarstår efter den period som anges i punkt 1, får medlemsstaten besluta att förlänga gränskontrollen vid de inre gränserna för förnybara perioder på upp till 20 dagar. Den berörda medlemsstaten ska, när den gör detta, beakta de kriterier som avses i artikel 23a, inbegripet en uppdaterad bedömning av nödvändigheten av åtgärden och dess proportionalitet samt ska beakta alla eventuella nya aspekter.

Vid en sådan förlängning, ska bestämmelserna i artikel 24.4 och 24.5 gälla i tillämpliga delar, och samrådet ska äga rum utan dröjsmål efter det att beslutet om förlängning har meddelats kommissionen och medlemsstaterna.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 ska ett återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna inte överstiga två månader totalt, medräknat den första perioden enligt punkt 1 och förlängningar enligt punkt 3.

5.   Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet om meddelanden som gjorts enligt denna artikel.

Artikel 26

Särskilt förfarande vid exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll

1.   Under exceptionella omständigheter, om det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll är utsatt för risk till följd av ihållande allvarliga brister avseende kontrollen av de yttre gränserna enligt artikel 19a, och i den mån dessa omständigheter utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten inom området utan inre gränskontroll, eller inom delar av detta, får gränskontroll vid de inre gränserna återinföras i enlighet med punkt 2 i denna artikel under en period på högst sex månader. Den perioden får förlängas högst tre gånger, för ytterligare en period på högst sex månader, om de exceptionella omständigheterna kvarstår.

2.   Rådet får, som en sista utväg och som en åtgärd för att skydda de gemensamma intressena inom området utan inre gränskontroll, när alla andra åtgärder, särskilt de som avses i artikel 19a.1, är verkningslösa för att minska det allvarliga hot som föreligger, rekommendera att en eller flera medlemsstater beslutar att återinföra gränskontroll vid alla eller vissa avsnitt av sina inre gränser. Rådets rekommendation ska grunda sig på ett förslag från kommissionen. Medlemsstaterna kan begära att kommissionen lägger fram ett sådant förslag till rekommendation för rådet.

I sin rekommendation ska rådet åtminstone ange de uppgifter som avses i artikel 24.1 a–e.

Rådet får rekommendera en förlängning i enlighet med de villkor och förfaranden som fastställs i denna punkt.

Innan en medlemsstat återinför gränskontroll vid alla eller vissa avsnitt av sina inre gränser enligt denna punkt, ska den underrätta övriga medlemsstater, Europaparlamentet och kommissionen om detta.

3.   Om en medlemsstat inte genomför den rekommendation som avses i punkt 2 ska den medlemsstaten utan dröjsmål informera kommissionen skriftligt om skälen till detta.

I ett sådant fall ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och för rådet med en bedömning av de skäl som den berörda medlemsstaten angett och av effekterna på skyddet för de gemensamma intressena i området utan inre gränskontroll.

4.   När det föreligger vederbörligen motiverade skäl till skyndsamhet, i situationer där de omständigheter som nödvändiggör en förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna i enlighet med punkt 2 först blir kända mindre än tio dagar före utgången av den föregående förlängningsperioden, får kommissionen anta nödvändiga rekommendationer genom genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 33a.3. Inom 14 dagar från antagandet av sådana rekommendationer ska kommissionen förelägga rådet ett förslag till rekommendation i enlighet med punkt 2.

5.   Denna artikel ska inte påverka åtgärder som kan komma att antas av medlemsstaterna i händelse av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten enligt artiklarna 23, 24 och 25.

Artikel 26a

Kriterier för ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna när exceptionella omständigheter utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll

1.   När rådet, som en sista utväg och i enlighet med artikel 26.2, rekommenderar ett tillfälligt återinförande av gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa, ska det göra en bedömning av i vilken utsträckning en sådan åtgärd sannolikt kan avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten inom området utan inre gränskontroll på ett tillfredsställande sätt, och ska bedöma huruvida åtgärden står i proportion till hotet i fråga. Den bedömningen ska grunda sig på närmare uppgifter från den eller de berörda medlemsstaterna och kommissionen samt andra relevanta uppgifter, inbegripet sådana som erhållits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln. Vid bedömningen ska särskilt följande överväganden beaktas:

a)

Vilka möjligheter som finns att använda sig av tekniska eller finansiella stödåtgärder som skulle kunna användas eller som redan har använts på nationell eller unionsnivå eller båda, inbegripet stöd från unionens organ och byråer, såsom byrån, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 (16) eller Europeiska polisbyrån (Europol) inrättad genom rådets beslut 2009/371/RIF (17) samt i vilken utsträckning sådana åtgärder sannolikt skulle kunna bidra till att avhjälpa hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten inom området utan inre gränskontroll på ett tillfredsställande sätt.

b)

Den aktuella och sannolika framtida effekten av alla sådana allvarliga brister i samband med yttre gränskontroll som konstateras i samband med de utvärderingar som utförts i enlighet med förordning (EU) nr 1053/2013 samt i vilken utsträckning sådana allvarliga brister utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten inom området utan inre gränskontroll.

c)

Den sannolika effekten av återinförandet av gränskontroll vid inre gränser på den fria rörligheten av personer.

2.   Innan kommissionen antar ett förslag till rådets rekommendation i enlighet med artikel 26.2, får den

a)

begära att medlemsstaterna, byrån, Europol eller andra unionsorgan eller -byråer ska lämna ytterligare uppgifter,

b)

genomföra besök på plats med bistånd av experter från medlemsstaterna och byrån, Europol eller andra relevanta unionsorgan eller -byråer för att samla in och kontrollera sådana uppgifter som är relevanta för den rekommendationen.

Artikel 27

Information till Europaparlamentet och rådet

Kommissionen och den eller de berörda medlemsstaterna ska informera Europaparlamentet och rådet snarast möjligt om alla skäl som kan utlösa tillämpningen av artiklarna 19a och 23–26a.

3.

Artiklarna 29 och 30 ska ersättas med följande:

”Artikel 29

Rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna

Inom fyra veckor från det att gränskontroll vid de inre gränserna har upphävts, ska den medlemsstat som återinfört gränskontroll vid de inre gränserna överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna i vilken den särskilt redogör för den inledande bedömningen av och iakttagandet av kriterierna i artiklarna 23a, 25 och 26a, hur kontrollerna genomförts, det praktiska samarbetet med grannmedlemsstater, följderna för den fria rörligheten för personer, om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna varit effektivt, inbegripet en efterhandsbedömning av om återinförandet av gränskontroll uppfyller kravet på proportionalitet.

Kommissionen får avge ett yttrande om denna efterhandsbedömning av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa.

Kommissionen ska minst en gång om året översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur området utan inre gränskontroll fungerar. Rapporten ska innehålla en förteckning över alla de beslut om återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna som fattats under det berörda året.

Artikel 30

Information till allmänheten

Kommissionen och den berörda medlemsstaten ska på ett samordnat sätt informera allmänheten om varje beslut om att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna, med angivande av första och sista giltighetsdag, om det inte föreligger tvingande säkerhetsskäl för att inte göra detta.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 33a

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (18).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i samma förordning, tillämpas.

5.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 37a

Utvärderingsmekanism

1.   I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen och utan att deras bestämmelser om överträdelseförfaranden påverkas ska varje medlemsstats tillämpning av denna förordning utvärderas genom en utvärderingsmekanism.

2.   Bestämmelserna för utvärderingsmekanismen anges i förordning (EU) nr 1053/2013. I enlighet med den utvärderingsmekanismen ska medlemsstaterna och kommissionen gemensamt genomföra regelbundna, objektiva och opartiska utvärderingar för att kontrollera att denna förordning tillämpas korrekt, och kommissionen ska samordna utvärderingarna i nära samarbete med medlemsstaterna. Enligt den mekanismen ska varje medlemsstat utvärderas minst vart femte år av en mindre grupp bestående av företrädare för kommissionen och av experter utsedda av medlemsstaterna.

Utvärderingarna kan bestå av föranmälda eller oanmälda besök på plats vid de yttre eller inre gränserna.

I enlighet med den utvärderingsmekanismen ska kommissionen ansvara för att anta de fleråriga och årliga utvärderingsprogrammen och utvärderingsrapporterna.

3.   Vid eventuella brister kan rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa dessa brister riktas till de berörda medlemsstaterna.

Om allvarliga brister i kontrollerna vid de yttre gränserna påvisas i en utvärderingsrapport som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 1053/2013 ska artiklarna 19a och 26 i den här förordningen tillämpas.

4.   Europaparlamentet och rådet ska informeras i alla skeden av utvärderingen och tillsändas alla relevanta dokument, i enlighet med bestämmelserna för sekretessbelagda handlingar.

5.   Europaparlamentet ska omedelbart och på ett fullständigt sätt informeras om alla förslag om att ändra eller ersätta bestämmelserna i förordning (EU) nr 1053/2013.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 22 oktober 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 7 oktober 2013.

(2)  Se sidan 27 i detta nummer av EUT.

(3)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(4)  Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(5)  Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37).

(6)  EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(7)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(8)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(9)  EGT L 176. 10.7.1999, s. 31.

(10)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(11)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

(12)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(13)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.

(14)  EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

(15)  EUT L 295, 6.11.2013, s. 27.”.

(16)  EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

(17)  EUT L 121, 15.5.2009, s. 37.”

(18)  EUT L 55, 28.2.2011, s.13.”


Uttalande från Europa parlamentet, rådet och kommissionen

Europaparlamentet, rådet och kommissionen välkomnar antagandet av förordningen om ändring av kodexen om Schengengränserna i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter och av förordningen om inrättandet av en utvärderings- och övervakningsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket. De anser att dessa nya mekanismer på ett adekvat sätt tar upp uppmaningen i Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011 till att stärka samarbetet och främja det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna inom Schengenområdet och till ett effektivt och tillförlitligt kontroll- och utvärderingssystem för att garantera tillämpningen av gemensamma regler och förstärkningen, anpassningen och utvecklingen av de kriterier som grundar sig på EU:s regelverk, samtidigt som de erinrar om att Europas yttre gränser måste förvaltas effektivt och konsekvent på grundval av gemensamt ansvar, solidaritet och praktiskt samarbete.

De förklarar att denna ändring av kodexen om Schengengränserna kommer att förstärka samordningen och samarbetet på unionsnivå genom att å ena sidan tillhandahålla kriterier för medlemsstaters återinförande av gränskontroller och å andra sidan tillhandahålla en EU-baserad mekanism för mycket kritiska situationer som hotar att kullkasta det sätt på vilket området utan inre gränskontroller är tänkt att fungera.

De betonar att detta nya utvärderingssystem är en EU-baserad mekanism och att det kommer att täcka samtliga aspekter av Schengenregelverket och engagera experter från medlemsstaterna, kommissionen och berörda EU-byråer.

De utgår från att varje framtida förslag från kommissionen om ändring av detta utvärderingssystem skulle gå till samråd med Europaparlamentet, så att dess ståndpunkt i största möjliga utsträckning tas i övervägande före antagandet av en slutlig text.


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/11


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1052/2013

av den 22 oktober 2013

om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 d,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Inrättandet av ett europeiskt gränsövervakningssystem (nedan kallat Eurosur) är nödvändigt för att stärka utbytet av information och det operativa samarbetet mellan medlemsstaternas nationella myndigheter och med Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (2) (nedan kallad byrån). Eurosur kommer att förse de myndigheterna och byrån med den infrastruktur och de verktyg som behövs för att förbättra deras situationsmedvetenhet och reaktionsförmåga vid unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallade yttre gränser) i syfte att upptäcka, förhindra och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet och bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv.

(2)

Användningen av små, sjöodugliga båtar har lett till en dramatisk ökning av antalet drunknade migranter vid de södra yttre havsgränserna. Eurosur bör märkbart förbättra byråns och medlemsstaternas operativa och tekniska förmåga att upptäcka och spåra sådana små båtar samt förbättra medlemsstaternas reaktionsförmåga, och därigenom bidra till en minskning av antalet migranter som förlorar sina liv.

(3)

Det konstateras i denna förordning att migrationsrutter även används av personer i behov av internationellt skydd.

(4)

Medlemsstaterna bör inrätta nationella samordningscentraler för att förbättra informationsutbytet och samarbetet för gränsövervakning dem emellan och med byrån. För att Eurosur ska kunna fungera korrekt är det nödvändigt att alla nationella myndigheter som enligt den nationella lagstiftningen har ansvar för övervakning av yttre gränser samarbetar via nationella samordningscentraler.

(5)

Denna förordning bör inte förhindra att medlemsstaterna ger sina nationella samordningscentraler ansvar även för samordning av informationsutbytet och samarbetet i samband med övervakning av luftgränser och för kontroller vid gränsövergångsställen.

(6)

Byrån bör förbättra informationsutbytet och samarbetet med unionens övriga organ och byråer, såsom Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska unionens satellitcentrum, för att på bästa sätt använda uppgifter, resurser och system som redan finns att tillgå på europeisk nivå, till exempel det europeiska jordövervakningsprogrammet.

(7)

Denna förordning är en del av den europeiska modellen för ett integrerat gränsförvaltningssystem för de yttre gränserna och av strategin för den inre säkerheten i Europeiska unionen. Eurosur kommer också att bidra till utvecklingen av den gemensamma miljön för informationsutbyte (Cise) för övervakning av unionens sjöbevakningsområde och skapa en vidare ram för medvetenheten om situationen till sjöss genom informationsutbyte mellan offentliga myndigheter inom olika sektorer i unionen.

(8)

För att garantera att uppgifterna inom Eurosur är så fullständiga och aktuella som möjligt, särskilt med avseende på situationen i tredjeländer, bör byrån samarbeta med Europeiska utrikestjänsten. I detta syfte bör unionens delegationer och kontor tillhandahålla all information som är relevant för Eurosur.

(9)

Byrån bör tillhandahålla nödvändigt bistånd för att utveckla och driva Eurosur och vid behov för att utveckla Cise, inklusive kompatibiliteten mellan systemen, särskilt genom att inrätta, upprätthålla och samordna Eurosur-ramverket.

(10)

Byrån bör få lämpliga ekonomiska resurser och personalresurser för att på ett adekvat sätt utföra de ytterligare uppgifter som tilldelas den enligt denna förordning.

(11)

Denna förordning överensstämmer med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i artiklarna 2 och 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt principerna om respekten för människans värdighet, rätten till liv, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, förbudet mot människohandel, rätten till frihet och säkerhet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till tillgång till handlingar, rätten till asyl, och till skydd mot avvisning eller utvisning, non-refoulement, icke-diskriminering och barns rättigheter. Medlemsstaterna och byrån bör tillämpa förordningen i enlighet med de rättigheterna och principerna.

(12)

I enlighet med förordning (EG) nr 2007/2004 bör ombudet för de grundläggande fri- och rättigheterna och det rådgivande forumet som inrättats genom den förordningen ha tillgång till alla uppgifter om respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna i samband med byråns samtliga verksamheter som utförs inom ramverket för Eurosur.

(13)

Utbyte av personuppgifter i den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna bör utgöra ett undantagsfall. Det bör ske på grundval av befintliga bestämmelser i nationell rätt och unionsrätt och följa de specifika kraven på skydd av uppgifter i denna rätt. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (3), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (4) och rådets rambeslut 2008/977/RIF (5) är tillämpliga i de fall mer specifika instrument, som förordning (EG) nr 2007/2004, inte ger fullt skydd av personuppgifter.

(14)

För att gradvis genomföra Eurosur geografiskt bör skyldigheten att utse och driva nationella samordningscentraler börja gälla i två på varandra följande etapper: först för medlemsstater vid de södra och östra yttre gränserna och därefter för de återstående medlemsstaterna.

(15)

I denna förordning ingår bestämmelser om samarbete med angränsande tredjeländer, eftersom ett välstrukturerat och bestående informationsutbyte och samarbete med de länderna, särskilt i Medelhavsområdet, är nyckelfaktorer för att uppnå målen för Eurosur. Det är avgörande att allt informationsutbyte och allt samarbete mellan medlemsstater och angränsande tredjeländer sker helt i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, särskilt med principen om non-refoulement.

(16)

Denna förordning innehåller bestämmelser om möjligheterna till nära samarbete med Irland och Förenade kungariket som kan bidra till att bättre uppnå målen för Eurosur.

(17)

Byrån och medlemsstaterna bör vid genomförandet av denna förordning på bästa sätt utnyttja befintlig kapacitet i form av personalresurser och teknisk utrustning, både på unionsnivå och på nationell nivå.

(18)

Kommissionen bör regelbundet utvärdera resultaten av genomförandet av denna förordning för att fastställa i vilken utsträckning målen för Eurosur har uppnåtts.

(19)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(20)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (6). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(21)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (7). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(22)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket  (8), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG (9). Norge bör inrätta en nationell samordningscentral i enlighet med denna förordning från och med den 2 december 2013.

(23)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket  (10), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (11).

(24)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket  (12), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket, som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (13).

(25)

Tillämpningen av denna förordning påverkar inte kompetensfördelningen mellan unionen och dess medlemsstater eller medlemsstaternas skyldigheter enligt Förenta nationernas havsrättskonvention, internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, internationella sjöräddningskonventionen, Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll mot människosmuggling land- luft- och sjövägen, konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och andra relevanta internationella instrument.

(26)

Tillämpningen av denna förordning påverkar inte Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (14) eller reglerna om övervakning av yttre sjögränser i samband med operativt samarbete som samordnas av byrån.

(27)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen inrättandet av Eurosur, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas ett gemensamt ramverk för informationsutbytet och samarbetet mellan medlemsstaterna och byrån i syfte att förbättra situationsmedvetenhet och öka reaktionsförmåga vid unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallade yttre gränser) i syfte att upptäcka, förhindra och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet och bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv (nedan kallad Eurosur).

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska gälla övervakning av yttre land- och sjögränser, inbegripet övervakning, upptäckt, identifiering, spårning och förebyggande av obehörig gränspassage samt ingripande mot detta i syfte att upptäcka, förebygga och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet samt bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv.

2.   Denna förordning kan även tillämpas på luftgränsövervakning och kontroller vid gränsövergångsställen om medlemsstaterna frivilligt lämnar sådan information till Eurosur.

3.   Denna förordning ska inte tillämpas på några rättsliga eller administrativa åtgärder som vidtas när de ansvariga myndigheterna i en medlemsstat väl har ingripit mot gränsöverskridande brottslighet eller personers obehöriga passage över de yttre gränserna.

4.   Vid tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna och byrån respektera de grundläggande rättigheterna, särskilt principerna om non-refoulement och respekt för människans värdighet och kraven på skydd av personuppgifter. De ska prioritera de särskilda behoven hos barn, underåriga utan medföljande vuxen, offer för människohandel, personer i behov av akut medicinsk hjälp, personer i behov av internationellt skydd, personer i sjönöd och andra personer i särskilt utsatta situationer.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   byrån: Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, inrättad genom förordning (EG) nr 2007/2004.

b)   situationsmedvetenhet: förmågan att övervaka, upptäcka, identifiera, spåra och förstå olaglig gränsöverskridande verksamhet för att finna välgrundade skäl för reaktionsåtgärder genom att kombinera ny information med befintliga kunskaper och för att bättre kunna minska antalet migranter som förlorar sina liv vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna.

c)   reaktionsförmåga: förmåga att genomföra insatser som syftar till att motverka olaglig gränsöverskridande verksamhet vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna, inbegripet den tid och de medel som krävs för att reagera på ett adekvat sätt.

d)   situationsbild: ett grafiskt gränssnitt som i nära realtid visar uppgifter och information som mottagits från olika myndigheter, sensorer, plattformar och andra källor, och som delas med andra myndigheter via kommunikations- och informationskanaler för att uppnå situationsmedvetenhet och stödja reaktionsförmågan längs de yttre gränserna och i området före gränserna.

e)   gränsöverskridande brottslighet: allvarlig brottslighet som har en gränsöverskridande dimension och som utövas vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna.

f)   yttre gränsavsnitt: hela eller delar av en medlemsstats yttre land- eller sjögräns enligt definitionen i nationell rätt eller enligt vad som fastställts av den nationella samordningscentralen eller en annan ansvarig nationell myndighet.

g)   område före gränsen: det geografiska området utanför de yttre gränserna.

h)   krissituationer: naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor, olyckor, humanitära eller politiska kriser eller andra allvarliga situationer som uppstår vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna, och som i betydande grad kan påverka kontrollen av de yttre gränserna.

i)   incident: situation som avser olaglig invandring, gränsöverskridande brottslighet eller som utgör en risk för migranters liv vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna.

AVDELNING II

RAMVERK

KAPITEL I

Delar

Artikel 4

Eurosur-ramverket

1.   Vid informationsutbytet och samarbetet inom gränsövervakning ska medlemsstaterna och byrån, med beaktande av befintliga mekanismer för informationsutbyte och samarbete, använda sig av Eurosur-ramverket, som ska bestå av följande delar:

a)

Nationella samordningscentraler.

b)

Nationella situationsbilder.

c)

Ett kommunikationsnätverk.

d)

En europeisk situationsbild.

e)

En gemensam underrättelsebild av situationen före gränserna.

f)

Gemensam tillämpning av övervakningsverktyg.

2.   De nationella samordningscentralerna ska via kommunikationsnätverket förse byrån med den information från sina nationella situationsbilder som behövs för att skapa och upprätthålla den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

3.   Byrån ska via kommunikationsnätverket ge de nationella samordningscentralerna obegränsat tillträde till den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

4.   De delar som anges i punkt 1 ska skapas och upprätthållas i enlighet med de principer som anges i bilagan.

Artikel 5

Nationella samordningscentraler

1.   Varje medlemsstat ska utse, driva och upprätthålla en nationell samordningscentral, som ska samordna och utbyta information mellan alla myndigheter som ansvarar för övervakning av de yttre gränserna på nationell nivå, samt med de andra nationella samordningscentralerna och med byrån. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen när den har inrättat sin nationella samordningscentral, och denna ska vidarebefordra information om detta till de övriga medlemsstaterna och byrån.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17, och inom ramverket för Eurosur, ska den nationella samordningscentralen vara den enda kontaktpunkten för informationsutbytet och samarbetet med andra nationella samordningscentraler och med byrån.

3.   Den nationella samordningscentralen ska

a)

garantera utbyte av information och samarbete i god tid mellan alla nationella myndigheter som har ansvar för yttre gränsövervakning samt med andra nationella samordningscentraler och byrån,

b)

garantera utbyte av information i god tid med räddningstjänsten, brottsbekämpande myndigheter samt asyl- och invandringsmyndigheter på nationell nivå,

c)

bidra till en effektiv och ändamålsenlig förvaltning av resurser och personal,

d)

skapa och upprätthålla den nationella situationsbilden i enlighet med artikel 9,

e)

ge stöd till planering och genomförande av nationell gränsövervakningsverksamhet,

f)

samordna det nationella gränsövervakningssystemet, i enlighet med nationell rätt,

g)

bidra till regelbunden mätning av effekterna av den nationella gränsövervakningsverksamheten vid tillämpning av denna förordning,

h)

samordna operativa åtgärder med andra medlemsstater, utan att detta påverkar byråns och medlemsstaternas befogenheter.

4.   De nationella samordningscentralerna ska vara i drift dygnet runt alla dagar i veckan.

Artikel 6

Byrån

1.   Byrån ska

a)

inrätta och upprätthålla kommunikationsnätverket för Eurosur i enlighet med artikel 7,

b)

skapa och upprätthålla den europeiska situationsbilden i enlighet med artikel 10,

c)

skapa och upprätthålla den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna i enlighet med artikel 11,

d)

samordna den gemensamma tillämpningen av övervakningsverktyg i enlighet med artikel 12.

2.   För de syften som anges i punkt 1 ska byrån vara verksam dygnet runt alla dagar i veckan.

Artikel 7

Kommunikationsnätverk

1.   Byrån ska inrätta och upprätthålla ett kommunikationsnätverk för att tillhandahålla verktyg för kommunikation och analys, samt möjliggöra ett utbyte, på ett säkert sätt och i nära realtid, av såväl säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som uppgifter som är känsliga men inte säkerhetsskyddsklassificerade, med och mellan de nationella samordningscentralerna. Kommunikationsnätverket ska vara i drift dygnet runt veckans alla dagar och ska medge

a)

bilateralt och multilateralt informationsutbyte i nära realtid,

b)

audio- och videokonferenser,

c)

säker hantering, lagring, överföring och behandling av uppgifter som är känsliga men inte säkerhetsskyddsklassificerade,

d)

säker hantering, lagring, överföring och behandling av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter upp till nivån RESTREINT UE/EU RESTRICTED eller motsvarade nationell nivå för säkerhetsskyddsklassificering, så att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter hanteras, bevaras, överförs och behandlas i en separat och vederbörligen ackrediterad del av kommunikationsnätverket.

2.   Byrån ska tillhandahålla tekniskt stöd och se till att kommunikationsnätverket är kompatibelt med alla andra relevanta kommunikations- och informationssystem som förvaltas av byrån.

3.   Byrån ska utbyta, behandla och lagra säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och uppgifter som är känsliga men inte säkerhetsskyddsklassificerade i kommunikationsnätverket i enlighet med artikel 11d i förordning (EG) nr 2007/2004.

4.   De nationella samordningscentralerna ska i kommunikationsnätverket utbyta, behandla och lagra säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och uppgifter som är känsliga men inte säkerhetsskyddsklassificerade, i enlighet med regler och normer som motsvarar dem som föreskrivs i kommissionens arbetsordning (15).

5.   Medlemsstaternas myndigheter, byråer och andra organ som använder kommunikationsnätverket ska se till att säkerhetsbestämmelser och säkerhetsstandarder som motsvarar de som tillämpas av byrån följs vid hanteringen av sekretessbelagd information.

KAPITEL II

Situationsmedvetenhet

Artikel 8

Situationsbilder

1.   De nationella situationsbilderna, den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna ska skapas genom insamling, utvärdering, sammanställning, analys, tolkning, generering, visualisering och spridning av information.

2.   De situationsbilder som avses i punkt 1 ska bestå av följande tre skikt:

a)

Ett händelseskikt.

b)

Ett operativt skikt.

c)

Ett analysskikt.

Artikel 9

Nationell situationsbild

1.   Den nationella samordningscentralen ska skapa och upprätthålla en nationell situationsbild för att i god tid kunna förse alla myndigheter som har ansvar för kontroll och särskild övervakning av yttre gränser på nationell nivå med ändamålsenlig och korrekt information.

2.   Den nationella situationsbilden ska sättas samman av information som samlats in från följande källor:

a)

Nationella gränsövervakningssystem i enlighet med nationell rätt.

b)

Fasta och mobila sensorer som drivs av nationella myndigheter med ansvar för övervakning av yttre gräns.

c)

Gränspatrullering och andra övervakningsinsatser.

d)

Lokala, regionala och andra samordningscentraler.

e)

Andra relevanta nationella myndigheter och system, inbegripet sambandsmän, operativa centraler och kontaktpunkter.

f)

Byrån.

g)

Nationella samordningscentraler i andra medlemsstater.

h)

Myndigheter i tredjeländer på grundval av de bilaterala eller multilaterala avtal och regionala nätverk som avses i artikel 20.

i)

Fartygsrapporteringssystem i enlighet med deras respektive rättsliga grund.

j)

Andra relevanta europeiska och internationella organisationer.

k)

Andra källor.

3.   Den nationella situationsbildens händelseskikt ska bestå av följande delskikt:

a)

Ett delskikt för obehörig gränspassage, inklusive information som är tillgänglig för den nationella samordningscentralen om händelser som är förknippade med en risk för migranters liv.

b)

Ett delskikt för gränsöverskridande brottslighet.

c)

Ett delskikt för krissituationer.

d)

Ett delskikt för övriga händelser, som innehåller information om oidentifierade och misstänkta fordon, fartyg och andra transportmedel och personer som befinner sig vid, längs eller i närheten av den berörda medlemsstatens yttre gränser, samt om alla andra händelser som i betydande grad kan påverka kontrollen av de yttre gränserna.

4.   Den nationella samordningscentralen ska tilldela varje incident i den nationella situationsbildens händelseskikt en vägledande påverkansgrad, på skalan låg–medel–hög. Alla incidenter ska meddelas byrån.

5.   Den nationella situationsbildens operativa skikt ska bestå av följande delskikt:

a)

Ett delskikt för egna resurser, inbegripet militära resurser som bistår brottsbekämpningsuppdrag och insatsområden, som innehåller information om positionen, statusen och typen av egna resurser och om vilka myndigheter som är involverade. När det gäller militära resurser som bistår brottsbekämpningsuppdrag kan den nationella samordningscentralen vid begäran från den nationella myndighet som ansvarar för sådana resurser besluta att begränsa tillgång till sådan information på grundval av principen om behovsenlig behörighet.

b)

Ett delskikt för miljöinformation, som innehåller eller ger tillträde till information om terräng- och väderförhållanden vid den berörda medlemsstatens yttre gränser.

6.   Informationen om egna resurser i det operativa skiktet ska säkerhetsskyddsklassificeras i kategorin RESTREINT EU/EU RESTRICTED.

7.   Den nationella situationsbildens analysskikt ska bestå av följande delskikt:

a)

Ett delskikt för information, som innehåller information om den huvudsakliga utvecklingen och om indikatorer som är relevanta med avseende på tillämpningen av denna förordning.

b)

Ett delskikt för analys, som innehåller analytiska rapporter, risknivåtrender, regionala övervakningar och informationsblad som är relevanta med avseende på tillämpningen av denna förordning.

c)

Ett delskikt för underrättelser, som innehåller analyserad information som är relevant med avseende på tillämpningen av denna förordning, särskilt tilldelningen av påverkansgrader för de yttre gränsavsnitten.

d)

Ett delskikt för bilder och geodata, som innehåller referensbilder, bakgrundskartor, validering av analyserad information och förändringsanalys (jordobservationsbilder) samt förändringsdetektering, georefererade uppgifter och kartor över yttre gränsers genomtränglighet.

8.   Informationen i analysskiktet och miljöinformationen i det operativa skiktet i den nationella situationsbilden kan grundas på den information som tillhandahålls i den europeiska situationsbilden och i den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

9.   De nationella samordningscentralerna i angränsande medlemsstater ska direkt och i nära realtid dela situationsbilden av angränsande yttre gränsavsnitt, vad gäller

a)

incidenter och andra signifikanta händelser i händelseskiktet,

b)

taktiska riskanalysrapporter som finns i analysskiktet.

10.   De nationella samordningscentralerna i angränsande medlemsstater får direkt och i nära realtid dela situationsbilden av angränsande yttre gränsavsnitt, vad gäller positioner, status och typ av egna resurser i angränsande yttre gränsavsnitt som finns i det operativa skiktet.

Artikel 10

Europeisk situationsbild

1.   Byrån ska skapa och upprätthålla en europeisk situationsbild för att i god tid kunna förse de nationella samordningscentralerna med ändamålsenlig och korrekt information och analys.

2.   Den europeiska situationsbilden ska sättas samman av information som samlats in från följande källor:

a)

Nationella situationsbilder i den mån som krävs i denna artikel.

b)

Byrån.

c)

Strategisk information från kommissionen om gränskontroll, inbegripet brister vid genomförandet av kontroller vid yttre gränser.

d)

Unionens delegationer och kontor.

e)

Andra relevanta unionsorgan och -byråer samt internationella organisationer enligt artikel 18.

f)

Andra källor.

3.   Den europeiska situationsbildens händelseskikt ska innehålla information om följande:

a)

Incidenter och andra händelser som finns med i den nationella situationsbildens händelselager.

b)

Incidenter och andra händelser som finns med i den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

c)

Incidenter i insatsområdet för gemensamma insatser, pilotprojekt eller snabba insatser som samordnas av byrån.

4.   I den europeiska situationsbilden ska byrån beakta den påverkansgrad som den nationella samordningscentralen har tilldelat den specifika incidenten i den nationella situationsbilden.

5.   Den europeiska situationsbildens operativa skikt ska bestå av följande delskikt:

a)

Ett delskikt för egna resurser, som innehåller information om position, tid, status och typ av resurser som deltar i byråns gemensamma insatser, pilotprojekt eller snabba insatser, eller som byrån förfogar över, samt insatsplanen, inbegripet insatsområde, patrulleringsscheman och kommunikationskoder.

b)

Ett delskikt för insatser, som innehåller information om de gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser som samordnas av byrån, inbegripet uppdragsbeskrivning, lokalisering, status, varaktighet, information om de medlemsstater och andra aktörer som är involverade, dagliga och veckovisa situationsrapporter, statistiska uppgifter och informationspaket till medierna.

c)

Ett delskikt för miljöinformation, som innehåller information om terräng- och väderförhållanden vid de yttre gränserna.

6.   Informationen om egna resurser i den europeiska situationsbildens operativa skikt ska säkerhetsskyddsklassificeras i kategorin RESTREINT EU/EU RESTRICTED.

7.   Den europeiska situationsbildens analysskikt ska ha samma struktur som motsvarande skikt i den nationella situationsbilden som anges i artikel 9.7.

Artikel 11

Gemensam underrättelsebild av situationen före gränserna

1.   Byrån ska skapa och upprätthålla den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna för att i god tid kunna ge de nationella samordningscentralerna ändamålsenliga och korrekta uppgifter och analyser om området före gränsen.

2.   Den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna ska sättas samman av information som samlats in från följande källor:

a)

Nationella samordningscentraler, inklusive information och rapporter som mottagits från medlemsstaternas sambandsmän via de behöriga nationella myndigheterna.

b)

Unionens delegationer och kontor.

c)

Byrån, inklusive information och rapporter från dess sambandsmän.

d)

Andra relevanta unionsorgan och -byråer samt internationella organisationer som avses i artikel 18.

e)

Myndigheter i tredjeländer på grundval av de bilaterala eller multilaterala avtal och regionala nätverk som avses i artikel 20, via de nationella samordningscentralerna.

f)

Andra källor.

3.   Den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna får innehålla information som är relevant för luftgränsövervakning och kontroller vid gränsövergångar vid yttre gränser.

4.   Händelseskiktet, det operativa skiktet och analysskiktet i den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna ska ha samma struktur som de motsvarande skikten i den europeiska situationsbilden som anges i artikel 10.

5.   Byrån ska tilldela varje incident i händelseskiktet i den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna en vägledande påverkansgrad. Byrån ska meddela de nationella samordningscentralerna alla incidenter i området före gränserna.

Artikel 12

Gemensam tillämpning av övervakningsverktyg

1.   Byrån ska samordna den gemensamma tillämpningen av övervakningsverktyg, i syfte att förse de nationella samordningscentralerna och byrån själv med övervakningsinformation om de yttre gränserna och om området före gränserna på ett regelbundet, pålitligt och kostnadseffektivt sätt.

2.   Byrån ska vid en nationell samordningscentrals begäran förse den med information om den begärande medlemsstatens yttre gränser och om området före gränserna, som kan härröra från

a)

selektiv övervakning av utpekade tredjeländers hamnar och kuststräckor som genom riskanalys och information har identifierats som embarkerings- eller transitpunkter för fartyg eller andra transportmedel som används vid olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

b)

spårning av fartyg eller andra transportmedel på det fria havet som används eller misstänks användas för olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

c)

övervakning av utpekade områden inom sjöområdet för att upptäcka, identifiera och spåra fartyg och andra transportmedel som används eller misstänks användas för olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

d)

miljöbedömning av utpekade områden inom sjöområdet och vid den yttre landgränsen för att optimera övervaknings- och patrulleringsinsatserna,

e)

selektiv övervakning av vissa områden före de yttre gränserna, som genom riskanalys och information har identifierats som potentiella avrese- eller transitområden för olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet.

3.   Byrån ska tillhandahålla den information som avses i punkt 1 genom att sammanställa och analysera uppgifter som kan samlas in från följande system, sensorer och plattformar:

a)

Fartygsrapporteringssystem i enlighet med deras respektive rättsliga grunder.

b)

Satellitövervakning.

c)

Sensorer monterade på olika fordon, fartyg eller andra transportmedel.

4.   Byrån får avvisa en begäran från en nationell samordningscentral av tekniska, finansiella eller operativa skäl. Byrån ska informera den nationella samordningscentralen i god tid om orsakerna för en sådan vägran.

5.   Byrån får på eget initiativ använda de övervakningsverktyg som avses i punkt 2 för att samla information som är relevant för den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

Artikel 13

Behandling av personuppgifter

1.   Om den nationella situationsbilden används för behandling av personuppgifter ska de uppgifterna behandlas i enlighet med direktiv 95/46/EG, rambeslut 2008/977/RIF och relevanta nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter.

2.   Den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna får användas enbart för att behandla sådana personuppgifter som rör identifieringsnummer för fartyg.

De uppgifterna ska behandlas i enlighet med artikel 11ca i förordning (EG) nr 2007/2004. De ska behandlas enbart i syfte att upptäcka, identifiera och spåra fartyg liksom för de syften som avses i artikel 11c.3 i den förordningen. De ska raderas automatiskt inom sju dagar från det att byrån mottagit dem eller, om ytterligare tid behövs för att spåra ett fartyg, inom två månader från det att byrån har mottagit dem.

KAPITEL III

Reaktionsförmåga

Artikel 14

Fastställande av yttre gränsavsnitt

Vid tillämpning av denna förordning ska varje medlemsstat dela upp sina yttre land- och sjögränser i gränsavsnitt och ska meddela dem till byrån.

Artikel 15

Tilldelning av de yttre gränsavsnittens påverkansgrader

1.   På grundval av byråns riskanalyser och i överenskommelse med den berörda medlemsstaten ska byrån tilldela varje yttre gränsavsnitt längs medlemsstaternas yttre land- och sjögränser någon av följande påverkansgrader eller ändra dessa nivåer:

a)

Påverkansgrad låg om incidenter i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som inträffar vid det relevanta gränsavsnittet har en obetydlig påverkan på säkerheten vid gränserna.

b)

Påverkansgrad medel om incidenter i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som inträffar vid det relevanta gränsavsnittet har en måttlig påverkan på säkerheten vid gränserna.

c)

Påverkansgrad hög om incidenter i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som inträffar vid det relevanta gränsavsnittet har en betydande påverkan på säkerheten vid gränserna.

2.   Den nationella samordningscentralen ska regelbundet bedöma om det finns ett behov av att ändra påverkansgraden för något gränsavsnitt genom att beakta informationen i den nationella situationsbilden.

3.   Byrån ska visualisera de påverkansgrader som tilldelats de yttre gränserna i den europeiska situationsbilden.

Artikel 16

Reaktioner motsvarande påverkansgraderna

1.   Medlemsstaterna ska se till att de övervakningsinsatser som genomförs vid de yttre gränsavsnitten motsvarar den tilldelade påverkansgraden enligt följande:

a)

Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden låg, ska de nationella myndigheterna med ansvar för övervakningen av yttre gräns organisera regelbunden övervakning på grundval av riskanalys och se till att tillräckliga resurser och personal hålls i beredskap vid gränsområdet för spårning, identifiering och ingripande.

b)

Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden medel ska de nationella myndigheterna med ett ansvar för övervakning av yttre gräns utöver de åtgärder som vidtas i enlighet med led a se till att lämpliga övervakningsåtgärder genomförs vid det gränsavsnittet. När sådana övervakningsåtgärder vidtas ska den nationella samordningscentralen informeras om detta. Den nationella samordningscentralen ska samordna eventuellt stöd i enlighet med artikel 5.3.

c)

Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden hög ska den berörda medlemsstaten utöver de åtgärder som vidtas i enlighet med led b genom den nationella samordningscentralen säkerställa att de nationella myndigheter som är verksamma vid det gränsavsnittet får allt nödvändigt stöd och att förstärkta övervakningsåtgärder vidtas. Medlemsstaten i fråga kan begära stöd från byrån på de villkor för inledande av gemensamma insatser eller snabba insatser som fastställs i förordning (EG) nr 2007/2004.

2.   Den nationella samordningscentralen ska regelbundet informera byrån om de åtgärder som vidtas på nationell nivå i enlighet med punkt 1 c.

3.   Om man tilldelat påverkansgraderna medel eller hög till ett yttre gränsavsnitt som ansluter till en annan medlemsstats gränsavsnitt eller till ett gränsavsnitt i ett land med vilket det har ingåtts avtal eller inrättats regionala nätverk som avses i artiklarna 19 och 20, ska den nationella samordningscentralen kontakta den angränsande medlemsstatens nationella samordningscentral eller det angränsande landets behöriga myndighet och sträva efter att samordna de nödvändiga gränsöverskridande åtgärderna.

4.   Om en medlemsstat lämnar en begäran i enlighet med punkt 1 c får byrån när den svarar på begäran stödja medlemsstaten särskilt genom att

a)

ge den företräde i samband med den gemensamma tillämpningen av övervakningsverktyg,

b)

samordna utplaceringen av europeiska gränskontrollenheter i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 2007/2004,

c)

se till att den tekniska utrustning som byrån förfogar över placeras ut i enlighet med förordning (EG) nr 2007/2004,

d)

samordna eventuellt ytterligare stöd som erbjuds av andra medlemsstater.

5.   Byrån ska, tillsammans med de berörda medlemsstaterna, i sina riskanalysrapporter utvärdera tilldelningen av påverkansgrader och motsvarande åtgärder som vidtagits på nationell nivå och unionsnivå.

AVDELNING III

SÄRSKILDA OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Tilldelning av uppgifter till andra myndigheter i medlemsstaterna

1.   Regionala, lokala, funktionella eller andra myndigheter som kan fatta operativa beslut, kan av medlemsstaterna få i uppdrag att säkerställa situationsmedvetenheten och reaktionsförmågan inom sina respektive behörighetsområden, inbegripet de uppgifter och behörigheter som avses i artikel 5.3 c, e och f.

2.   De beslut av medlemsstaterna om att tilldela uppgifter i enlighet med punkt 1 får inte påverka den nationella samordningscentralens förmåga att samarbeta och utbyta information med andra nationella samordningscentraler och byrån.

3.   I fall som på förhand fastställts på nationell nivå kan den nationella samordningscentralen ge en sådan myndighet som avses i punkt 1 tillstånd att förmedla och utbyta information med de regionala myndigheterna eller den nationella samordningscentralen i en annan medlemsstat eller de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, under förutsättning att denna myndighet regelbundet informerar sin egen nationella samordningscentral om sådan kommunikation och sådant informationsutbyte.

Artikel 18

Byråns samarbete med tredje part

1.   Byrån ska använda information, kapacitet och system som finns hos andra unionsinstitutioner, -organ och -byråer samt internationella organisationer, inom deras respektive rättsliga ramverk.

2.   I enlighet med punkt 1 ska byrån särskilt samarbeta med följande unionsinstitutioner, -organ och -byråer samt internationella organisationer:

a)

Europeiska polisbyrån (Europol) för att utbyta information om gränsöverskridande brottslighet som ska inkluderas i den europeiska situationsbilden.

b)

Europeiska unionens satellitcentrum, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska fiskerikontrollbyrån vid den gemensamma tillämpningen av övervakningsverktyg.

c)

Kommissionen, Europeiska utrikestjänsten samt unionsorgan och -byråer, inbegripet Europeiska stödkontoret för asylfrågor som kan förse byrån med information som är relevant för att upprätthålla den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

d)

Internationella organisationer som kan förse byrån med information som är relevant för att upprätthålla den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

3.   I enlighet med punkt 1 kan byrån samarbeta med centrumet för analys av maritim underrättelseverksamhet beträffande narkotika (MAOC-N) och samordningscentralen för kampen mot narkotika i Medelhavsområdet (CeCLAD-M) för att utbyta information om gränsöverskridande brottslighet som ska inkluderas i den europeiska situationsbilden.

4.   Informationsutbytet mellan byrån och de unionsorgan och -byråer samt internationella organisationer som avses i punkterna 2 och 3 ska ske via det kommunikationsnätverk som avses i artikel 7 eller andra kommunikationsnätverk som uppfyller kriterierna om tillgänglighet, sekretess och integritet.

5.   Samarbetet mellan byrån och de unionsorgan och -byråer samt internationella organisationer som avses i punkterna 2 och 3 ska regleras som en del av samarbetsavtal i enlighet med förordning (EG) nr 2007/2004 och berörda unionsorgans eller -byråers eller internationella organisationers respektive rättsliga grund. Beträffande hanteringen av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska de samarbetsavtalen innehålla bestämmelser om att berörda unionsorgan eller -byråer eller internationella organisationer ska uppfylla säkerhetsbestämmelser och standarder som är likvärdiga med de som tillämpas av byrån.

6.   De unionsorgan och -byråer samt internationella organisationer som avses i punkterna 2 och 3 ska använda den information de erhållit genom Eurosur endast inom sina rättsliga ramar och i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, inbegripet kraven på skydd av personuppgifter.

Artikel 19

Samarbete med Irland och Förenade kungariket

1.   Med avseende på tillämpning av denna förordning får utbytet av information och samarbetet med Irland och Förenade kungariket äga rum på grundval av bilaterala eller multilaterala avtal mellan respektive Irland eller Förenade kungariket och en eller flera av de angränsande medlemsstaterna eller genom regionala nätverk som grundar sig på de avtalen. Medlemsstaternas nationella samordningscentraler ska vara kontaktpunkter för informationsutbytet med de motsvarande myndigheterna i Irland och Förenade kungariket inom Eurosur. Kommissionen ska meddelas när de avtalen har ingåtts.

2.   De avtal som avses i punkt 1 ska begränsas till följande informationsutbyte mellan en medlemsstats nationella samordningscentral och motsvarande myndighet i Irland eller Förenade kungariket:

a)

Information som ingår i en medlemsstats nationella situationsbild i den omfattning som den överförts till byrån i fråga om den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

b)

Information som samlats in av Irland och Förenade kungariket och som är relevant för den europeiska situationsbilden och den gemensamma underrättelsebilden av situationen före gränserna.

c)

Information som avses i artikel 9.9.

3.   Information som tillhandahållits av byrån eller av en medlemsstat som inte är part i ett avtal som avses i punkt 1 inom ramverket för Eurosur ska inte delas med Irland eller Förenade kungariket utan ett förhandsgodkännande från byrån eller den medlemsstaten. Medlemsstaterna och byrån ska vara bundna av en vägran att dela den informationen med Irland eller Förenade kungariket.

4.   Att föra vidare eller på annat sätt förmedla information som utbytts i enlighet med denna artikel till tredjeländer eller andra tredje parter ska vara förbjudet.

5.   De avtal som avses i punkt 1 ska innehålla bestämmelser om de finansiella kostnader som uppkommer genom att Irland och Förenade kungariket deltar i genomförandet av de avtalen.

Artikel 20

Samarbete med angränsande tredjeländer

1.   Vid tillämpningen av denna förordning får medlemsstaterna utbyta information och samarbeta med ett eller flera angränsande tredjeländer. Sådant informationsutbyte och sådant samarbete ska ske på grundval av bilaterala eller multilaterala avtal eller genom regionala nätverk som inrättats på grundval av dessa avtal. Medlemsstaternas nationella samordningscentraler ska vara kontaktpunkter för informationsutbytet med angränsande tredjeländer.

2.   Innan medlemsstaterna ingår ett sådant avtal som avses i punkt 1 ska de berörda medlemsstaterna meddela kommissionen om avtalet, och kommissionen ska kontrollera att de bestämmelser som är av betydelse för Eurosur är förenliga med denna förordning. När avtalet har ingåtts ska den berörda medlemsstaten meddela kommissionen, som sedan ska vidarebefordra information om detta till Europaparlamentet, rådet och byrån.

3.   De avtal som avses i punkt 1 ska överensstämma med relevant unionsrätt och internationell rätt i fråga om de grundläggande rättigheterna och om internationellt skydd, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning, i synnerhet principen om non-refoulement.

4.   Utbyte av personuppgifter med tredjeländer inom ramverket för Eurosur ska begränsas till vad som är strikt nödvändigt för tillämpningen av denna förordning. Utbytet ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG, rambeslut 2008/977/RIF och relevanta nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter.

5.   Härmed förbjuds allt sådant informationsutbyte enligt punkt 1 som ger ett tredjeland information som kan användas för att identifiera personer eller grupper av personer vars begäran om internationellt skydd håller på att behandlas eller personer eller grupper av personer som löper en allvarlig risk att utsättas för tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller någon annan kränkning av de grundläggande rättigheterna.

6.   Allt informationsutbyte enligt punkt 1 ska överensstämma med villkoren i de bilaterala och multilaterala avtal som ingåtts med de angränsande tredjeländerna.

7.   Information som tillhandahållits av byrån eller av en medlemsstat som inte är part i ett avtal som avses i punkt 1 inom ramverket för Eurosur ska inte delas med ett tredje land enligt det avtalet utan ett förhandsgodkännande från byrån eller den medlemsstaten. Medlemsstaterna och byrån ska vara bundna av en vägran att dela den informationen med det berörda tredjelandet.

8.   Det ska vara förbjudet att föra vidare eller på annat sätt förmedla information som utbytts i enlighet med denna artikel till andra tredjeländer eller tredje parter.

9.   Allt utbyte med tredjeländer av information som erhållits genom den gemensamma tillämpningen av övervakningsverktyg ska omfattas av de lagar och regler som styr dessa verktyg samt de relevanta bestämmelserna i direktiv 95/46/EG, förordning (EG) nr 45/2001 och rambeslut 2008/977/RIF.

Artikel 21

Handbok

1.   Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna, byrån och andra relevanta unionsorgan eller -byråer tillhandahålla en handbok för genomförande och förvaltning av Eurosur i praktiken (nedan kallad handboken). Handboken ska tillhandahålla tekniska och operativa riktlinjer, rekommendationer och goda exempel, inbegripet i fråga om samarbete med tredjeländer. Kommissionen ska anta handboken i form av en rekommendation.

2.   Kommissionen får efter samråd med medlemsstaterna och byrån besluta att säkerhetsskyddsklassificera delar av handboken i kategorin RESTREINT EU/EU RESTRICTED i enlighet med bestämmelserna i kommissionens arbetsordning.

Artikel 22

Övervakning och utvärdering

1.   Byrån och medlemsstaterna ska vid tillämpningen av denna förordning se till att det finns förfaranden för att övervaka hur Eurosur fungerar tekniskt och operativt i förhållande till målen att uppnå adekvat situationsmedvetenhet och reaktionsförmåga vid de yttre gränserna och respekten för de grundläggande rättigheterna, inbegripet principen om non-refoulement.

2.   Byrån ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur Eurosur fungerar senast den 1 december 2015 och därefter vartannat år.

3.   Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet lämna en övergripande utvärdering av Eurosur senast den 1 december 2016 och därefter vart fjärde år. Den utvärderingen ska inbegripa en bedömning av de uppnådda resultaten i förhållande till målen, av huruvida de underliggande skälen för förordningen kvarstår, av hur förordningen tillämpas i medlemsstaterna och av byrån samt av huruvida de grundläggande rättigheterna respekteras och påverkas. Den ska även innehålla en kostnads–nyttoanalys. Utvärderingen ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag på ändringar av denna förordning.

4.   Medlemsstaterna ska förse byrån med den information som krävs för att upprätta den rapport som avses i punkt 2.

Byrån ska förse kommissionen med den information som krävs för att framställa den utvärdering som avses i punkt 3.

Artikel 23

Ändringar av förordning (EG) nr 2007/2004

Förordning (EG) nr 2007/2004 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 2.1 i ska ersättas med följande:

”i)

Tillhandahålla nödvändigt bistånd för att utveckla och driva ett europeiskt gränsövervakningssystem och, när så är lämpligt, för att utveckla ett gemensamt gränssnitt för informationsutbyte och systemens kompatibilitet, särskilt genom att inrätta, upprätthålla och samordna Eurosur-ramverket i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 (16)

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 11ca

Behandling av personuppgifter inom ramverket för Eurosur

Byrån får behandla personuppgifter i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 1052/2013, som ska tillämpas i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 11a i denna förordning. Vid behandlingen av sådana uppgifter ska särskilt nödvändighetsprincipen och proportionalitetsprincipen följas, och det ska vara förbjudet att vidarebefordra eller på annat sätt överföra sådana personuppgifter som behandlas av byrån till tredjeländer.”

Artikel 24

Ikraftträdande och tillämplighet

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Denna förordning ska tillämpas från och med den 2 december 2013.

3.   Bulgarien, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Finland ska inrätta en nationell samordningscentral i enlighet med artikel 5 från och med den 2 december 2013.

De övriga medlemsstaterna ska inrätta en nationell samordningscentral i enlighet med artikel 5 från och med den 1 december 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 22 oktober 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 oktober 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den …22 oktober 2013

(2)  Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(5)  Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).

(6)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(7)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(8)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(9)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(10)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(11)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(12)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(13)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).

(15)  EGT L 308, 8.12.2000, s. 26.

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (EUT L 295, 6.11.2013, s. 11.)”


BILAGA

Följande principer ska beaktas vid upprättandet, driften och upprätthållandet av de olika delarna av Eurosur-ramverket:

a)

Principen om intressegemenskaper: De nationella samordningscentralerna och byrån ska bilda särskilda intressegemenskaper för informationsutbyte och samarbete inom ramverket för Eurosur. Intressegemenskaperna ska användas för att organisera de olika samordningscentralerna och byrån så att de kan utbyta information i strävan efter gemensamma mål, behov och intressen.

b)

Principerna om enhetlig förvaltning och utnyttjande av befintliga strukturer: Byrån ska säkerställa enhetlighet mellan de olika delarna i Eurosur-ramverket, och bland annat tillhandahålla vägledning och stöd till de nationella samordningscentralerna och främja informationens och teknikens kompatibilitet. I möjligaste mån ska befintliga system och befintlig kapacitet användas inom Eurosur-ramverket, i syfte att optimera användningen av unionens allmänna budget och för att undvika dubbelarbete. I detta sammanhang ska Eurosur inrättas så att systemet är fullt kompatibelt med Cise, och därigenom bidra till och dra nytta av en samordnad och kostnadseffektiv strategi för ett tvärsektoriellt informationsutbyte i unionen.

c)

Principerna om informationsdelning och informationssäkerhet: Information som görs tillgänglig inom Eurosur-ramverket ska vara tillgänglig för alla nationella samordningscentraler och byrån, om inte specifika restriktioner har angivits eller överenskommits. De nationella samordningscentralerna ska säkerställa att den information som utbyts på nationell, europeisk och internationell nivå uppfyller kraven på tillgänglighet, sekretess och integritet. Byrån ska säkerställa att den information som utbyts på europeisk och internationell nivå uppfyller kraven på tillgänglighet, sekretess och integritet.

d)

Principerna om serviceinriktning och standardisering: Eurosurs olika kapaciteter ska tillämpas med ett serviceinriktat tillvägagångssätt. Byrån ska se till att Eurosur-ramverket i möjligaste mån grundas på internationellt överenskomna standarder.

e)

Principen om flexibilitet: Organisation, information och teknik ska utformas för att göra det möjligt för Eurosurs intressenter att reagera på föränderliga situationer på ett flexibelt och strukturerat sätt.


Uttalande från rådet

Eurosur kommer att bidra till att förbättra skyddet och rädda människoliv för migranterna. Rådet erinrar om att sök- och räddningsinsatser till sjöss faller under medlemsstaternas behörighet och att denna behörighet utövas inom ramen för internationella konventioner.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/27


RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1053/2013

av den 7 oktober 2013

om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 70,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Schengenområdet utan gränskontroller vid de inre gränserna bygger på att medlemsstaterna effektivt och ändamålsenligt tillämpar kompletterande åtgärder för yttre gränser, viseringspolitik, Schengens informationssystem, uppgiftsskydd, polissamarbete, samarbete i straffrättsliga frågor och narkotikafrågor.

(2)

Verkställande kommittén inrättade genom sitt beslut av den 16 september 1998 (2) (SCH/Com-ex (98) 26 def) (nedan kallat beslutet av den 16 september 1998) en ständig kommitté för utvärdering och genomförande av Schengenkonventionen. Den ständiga kommittén gavs i uppdrag att kontrollera dels att de stater som vill ansluta sig till Schengenområdet uppfyller alla villkor för avskaffande av gränskontroller vid de inre gränserna, dels att de stater som redan genomför Schengenregelverket fullt ut tillämpar det på ett korrekt sätt.

(3)

För att bibehålla ett gott ömsesidigt förtroende mellan de medlemsstater som ingår i området utan gränskontroller vid de inre gränserna, och mot bakgrund av behovet att garantera en hög och jämn standard vid den praktiska tillämpningen av Schengenregelverket, är det nödvändigt att införa en särskild utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av det. En sådan mekanism bör bygga på ett nära samarbete mellan kommissionen och dessa medlemsstater.

(4)

I Haagprogrammet (3) uppmanas kommissionen att, så snart kontrollerna vid de inre gränserna har avskaffats, lägga fram ett förslag om att komplettera den befintliga utvärderingsmekanismen i Schengen med en övervakningsmekanism som ska säkerställa fullt deltagande av medlemsstaternas experter och inbegripa oanmälda inspektioner.

(5)

I Stockholmsprogrammet (4) anses det att utvärderingen av Schengenområdet även i fortsättningen kommer att vara av central betydelse och att den därför bör förbättras genom att man förstärker Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (5), på detta område.

(6)

Mot denna bakgrund bör den utvärderingsmekanism som inrättades genom beslutet av den 16 september1998 ses över och beslutet av den 16 september 1998 upphävas.

(7)

Erfarenheterna från det tidigare utvärderingsarbetet visar på ett behov av att ha en samordnad utvärderingsmekanism som omfattar alla områden av Schengenregelverket, utom de där det inom unionsrätten redan finns en särskild utvärderingsmekanism.

(8)

I enlighet med artikel 70 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör medlemsstaterna, i samarbete med kommissionen, genomföra en objektiv och opartisk utvärdering av hur unionens politik genomförs på området med frihet, säkerhet och rättvisa. En ordentlig utvärderingsprocess bör för att vara effektiv inbegripa en ordentlig uppföljning och övervakning av utvärderingsrapporterna, vilket kommissionen bör säkerställa.

(9)

För att utvärderingsmekanismen ska kunna bli effektivare bör dessutom enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning säkerställas. I det syftet bör vissa genomförandebefogenheter tilldelas kommissionen och andra tilldelas rådet.

(10)

Befogenheterna att förbereda och planera utvärderingarna och befogenheten att anta utvärderingsrapporten bör tilldelas kommissionen. Ett antal av dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6). Mot bakgrund av vad som anges i artikel 2.2. b iii i den förordningen är granskningsförfarandet tillämpligt för antagandet av sådana akter.

(11)

För att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, säkerställa bättre samordning på unionsnivå och stärka kollegialt tryck dem emellan, bör rådet tilldelas genomförandebefogenheten att anta rekommendationerna om åtgärder för att avhjälpa eventuella brister som konstaterats i utvärderingsrapporterna. En sådan genomförandebefogenhet återspeglar de specifika befogenheter som rådet, enligt artikel 70 i EUF-fördraget, tilldelats på området ömsesidig utvärdering av hur unionens politik genomförs inom området med frihet, säkerhet och rättvisa. Den speglar på ett lämpligt sätt syftet med en utvärderingsmekanism som grundar sig på denna lex specialis, vilket inom detta särskilda område, jämsides med kommissionens generella befogenhet att under Europeiska unionens domstols tillsyn genom överträdelseförfaranden övervaka hur unionslagstiftningen tillämpas, är att fylla den kompletterande funktionen att genom kollegiala granskningar övervaka hur verkningsfull den praktiska tillämpningen av unionspolitiken är.

En sådan genomförandebefogenhet som tilldelas rådet bidrar dessutom till förverkligandet av den önskan som Europeiska rådet uttryckte i sina slutsatser av den 23 och 24 juni 2011, nämligen att samarbete på Schengenområdet skulle stärkas ytterligare genom att öka ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, och att medlemsstaterna skulle ansvara för att säkerställa att alla Schengenregler tillämpas på ett effektivt sätt i enlighet med de överenskomna gemensamma standarderna och med grundläggande principer och normer. En sådan genomförandebefogenhet bidrar också, i överensstämmelse med rådets slutsatser av den 8 mars 2012, till att förbättra förvaltningen av Schengenområdet genom politiska diskussioner på ministernivå om Schengenområdets korrekta funktionssätt, inbegripet diskussioner i situationer där utvärderingsrapporter visat på allvarliga brister. Sådana diskussioner som förs inom den gemensamma kommittén, som består av EU:s medlemsstater och de stater som är anslutna till Schengensamarbetet, bör hjälpa rådet att fatta beslut inom ramen för sin behörighet att säkerställa att Schengenområdet fungerar effektivt. Att rådet tilldelas en sådan genomförandebefogenhet innebär slutligen att tillräcklig hänsyn tas till att rekommendationerna kan vara politiskt känsliga och ofta berör nationella genomförandebefogenheter och befogenheter att ingripa.

(12)

Utvärderingsmekanismens regler för metoderna för utvärderingen, anlitande av högt kvalificerade experter för genomförandet av besök på platsen samt uppföljning av utvärderingsresultaten, bör vara verkningsfulla, klara och begripliga. Utvärderingsmetoden bör särskilt omfatta oanmälda besök på platsen som ett komplement till förhandsanmälda besök, särskilt i fråga om gränskontroller och visering.

(13)

Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör täcka samtliga aspekter av Schengenregelverket. Vad gäller frågan om gränser bör utvärderings- och övervakningsmekanismen täcka både verkningskraften av gränskontroller vid yttre gränser och avsaknaden av gränskontroller vid de inre gränserna.

(14)

Under utvärderingen och övervakningen bör det särskilt uppmärksammas att de grundläggande rättigheterna respekteras vid tillämpningen av Schengenregelverket.

(15)

Genom utvärderingen bör det garanteras att medlemsstaterna tillämpar Schengenbestämmelserna effektivt och i överensstämmelse med grundläggande principer och regler. Därför bör utvärderingsmekanismen omfatta all tillämplig lagstiftning och all operativ verksamhet som bidrar till att området utan gränskontroller vid de inre gränserna fungerar väl.

(16)

I syfte att stärka utvärderingsmekanismens ändamålsenlighet och tillförlitlighet bör man vid alla utvärderingar ta hänsyn till huruvida de myndigheter som tillämpar relevanta delar av Schengenregelverket fungerar på ett korrekt sätt. Detta kommer att öka utvärderingsmekanismens förmåga när det gäller att garantera att medlemsstaterna tillämpar Schengenreglerna på ett effektivt sätt i enlighet med grundläggande principer och normer så som Europeiska rådet begärde i dess slutsatser av den 23 och 24 juni 2011. Det kommer att överensstämma med Europeiska rådets begäran enligt dess slutsatser av den 1 och 2 mars 2012 att utvärderingsmekanismen bör omfattar hur de institutioner som deltar i tillämpningen av Schengenregelverket fungerar.

(17)

Frontex bör bistå vid genomförandet av utvärderingsmekanismen, särskilt genom riskanalyser i frågor som rör de yttre gränserna. Utvärderingsmekanismen bör också kunna förlita sig på stöd från Frontex expertis i samband med de besök på platsen som utförs vid de yttre gränserna på ad hoc-basis.

(18)

Andra unionsorgan, byråer och enheter, som exempelvis europeiska polisbyrån (Europol) inrättad genom rådets beslut 2009/371/RIF (7) och Eurojust, inrättad genom rådets beslut 2002/187/RIF (8), bör i förekommande fall stödja mekanismens genomförande på områden som omfattas av deras uppdrag. Mekanismen bör också, i förekommande fall, kunna förlita sig på expertis från unionsorgan, byråer och enheter i samband med att de bistår vid besök på plats när det gäller områden av Schengenregelverket som omfattas av deras uppdrag. Detta bör till exempel vara fallet med Europeiska datatillsynsmannen vad gäller utvärderingar avseende uppgiftsskydd, i vilket fall även nationella dataskyddsmyndigheter får inbegripas i arbetet.

(19)

Medlemsstaterna och kommissionen bör säkerställa att de experter som ställs till förfogande för besöken på platsen har den erfarenhet och har genomgått den särskilda utbildning som krävs för det ändamålet, inbegripet med avseende på grundläggande rättigheter. Lämplig utbildning bör anordnas av berörda unionsorgan, byråer eller enheter, så som Frontex, och medlemsstaterna bör inom ramen för unionens befintliga finansiella instrument eller en vidareutveckling av dessa erbjudas ekonomiskt stöd för att anordna utbildning som är särskilt inriktad på utvärdering av Schengenregelverket.

(20)

Med tanke på den särskilda uppgift som Europaparlamentet och de nationella parlamenten ges inom ramen för artikel 70 sista meningen i EUF-fördraget, vilken också framhålls i artikel 12 c i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) i fråga om de nationella parlamenten, är det nödvändigt att föreskriva att rådet och kommissionen lämnar fullständig information till Europaparlamentet och de nationella parlamenten om innehållet i och resultatet av utvärderingen. Dessutom, om kommissionen skulle lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning skulle rådet i enlighet med artikel 19.7 h i sin arbetsordning samråda med Europaparlamentet för att i möjligaste mån kunna beakta dess åsikt före antagandet av en slutgiltig text.

(21)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida man ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(22)

Förenade kungariket deltar i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och i enlighet med artikel 8.2 i rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (9).

(23)

Irland deltar i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket, införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och i enlighet med artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (10).

(24)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (11), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 i rådets beslut 1999/437/EG (12) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(25)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som omfattas av artikel 1 i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (14).

(26)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (15), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (16).

(27)

Eftersom Cyperns utvärdering redan kommer att ha påbörjats enligt beslutet av den 16 september 1998 när denna förordning träder i kraft, kommer denna förordning inte att tillämpas på Cypern förrän den 1 januari 2016.

(28)

Mot bakgrund av att kontrollen i enlighet med tillämpliga Schengenutvärderingsförfaranden för Bulgarien och Rumänien redan har slutförts enligt artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt, kommer kontrollen enligt artikel 1.1 b i denna förordning inte att genomföras för dessa medlemsstater.

(29)

Experter från Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien bör dock delta i utvärderingen av alla delarna av Schengenregelverket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning inrättas en utvärderings- och övervakningsmekanism med följande syften:

a)

Att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket i de medlemsstater där det tillämpas fullt ut samt i de medlemsstater där det tillämpas delvis, i enlighet med relevanta protokoll till EU-fördraget och EUF-fördraget.

b)

Att kontrollera att de nödvändiga förutsättningarna för tillämpningen av samtliga berörda delar i Schengenregelverket uppfylls av dessa medlemsstater, med avseende på vilka rådet inte fattat något beslut om att bestämmelserna i Schengenregelverket ska tillämpas helt eller delvis, med undantag för de medlemsstater vars utvärdering redan kommer att ha slutförts vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning.

2.   Den kontroll som avses i punkt 1 b i denna artikel ska inte inverka på andra stycket i artikel 23 som avser medlemsstater i vilka utvärderingsförfarandena redan har påbörjats den 26 november 2013.

3.   Experter från de medlemsstater som, i enlighet med relevant anslutningsakt, ännu inte fullt ut tillämpar Schengenregelverket bör dock delta i utvärderingen av alla delar av Schengenregelverket.

Artikel 2

Definition

I denna förordning avses med Schengenregelverket de bestämmelser som införlivats med unionens ramar i enlighet med protokoll nr 19, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, samt de akter som bygger på dem eller på annat sätt står i samband med dem.

Artikel 3

Skyldigheter

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska gemensamt ansvara för genomförandet av utvärderings- och övervakningsmekanismen i enlighet med vad som föreskrivs i denna förordning, med stöd från de unionsorgan och byråer som deltar i genomförandet av Schengenregelverket.

2.   Kommissionen ska ha en övergripande samordnande roll vad gäller upprättandet av årliga och fleråriga utvärderingsprogram, utformning av frågeformulär och planering och genomförande av besök samt utarbetande av utvärderingsrapporter och rekommendationer. Den ska också se till att utvärderingsrapporterna och rekommendationerna följs upp och övervakas i enlighet med artikel 16.

3.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen fullt ut i samtliga skeden av utvärderingarna för att kunna genomföra de uppgifter som de anförtros enligt denna förordning.

Artikel 4

Utvärderingar

1.   Utvärderingarna får täcka samtliga aspekter av Schengenregelverket, inbegripet huruvida medlemsstaterna effektivt och ändamålsenligt tillämpar kompletterande åtgärder för yttre gränser, viseringspolitik, Schengens informationssystem, uppgiftsskydd, polissamarbete, samarbete i straffrättsliga frågor, liksom avsaknaden av gränskontroller vid de inre gränserna. I enlighet med vad som anförts i denna punkt bör man vid alla utvärderingar ta hänsyn till hur de myndigheter som har att tillämpa relevanta delar av Schengenregelverket fungerar.

2.   Utvärderingarna får bestå av frågeformulär och besök på platsen som får vara både förhandsanmälda och oanmälda. Förhandsanmälda besök på platsen ska föregås av ett frågeformulär. Vid utvärderingen av en viss medlemsstat eller visst område kan besök på platsen och frågeformulär, i förekommande fall, användas var för sig eller i kombination.

3.   Både frågeformulär och besök på platsen kan kompletteras med presentationer av den utvärderade medlemsstaten på det område som respektive utvärdering gäller.

Artikel 5

Flerårigt utvärderingsprogram

1.   Kommissionen ska anta ett flerårigt utvärderingsprogram för en period på fem år, senast sex månader före början av påföljande femårsperiod. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. Kommissionen ska översända det fleråriga utvärderingsprogrammet till Europaparlamentet och rådet.

2.   Varje medlemsstat ska utvärderas under varje femårsperiod som omfattas av det fleråriga utvärderingsprogrammet. Det fleråriga utvärderingsprogrammet ska innehålla en förteckning över de medlemsstater som ska utvärderas varje år. Beslut om i vilken ordning medlemsstaterna ska utvärderas ska beakta den tid som har förflutit sedan den senaste utvärderingen av respektive medlemsstat samt behovet av balans mellan de olika delarna inom Schengenregelverket som behöver utvärderas.

3.   Om så krävs får det fleråriga utvärderingsprogrammet justeras enligt förfarandet i punkt 1.

4.   Det fleråriga utvärderingsprogrammet får innehålla en hänvisning till tematiska utvärderingar enligt vad som avses i artikel 6.1 b.

5.   Det första fleråriga utvärderingsprogrammet ska upprättas senast den 27 maj 2014. Startdatumet för det programmet ska vara den 27 november 2014 och slutdatumet ska vara den 31 december 2019.

Artikel 6

Årligt utvärderingsprogram

1.   Kommissionen ska upprätta ett årligt utvärderingsprogram senast den 31 oktober det år som föregår det som omfattas av programmet, och därvid särskilt beakta de riskanalyser som Frontex tillhandahåller i enlighet med artikel 7 och, i förekommande fall, den information som tillhandahållits av Europol och andra unionsorgan eller byråer, särskilt enligt artikel 8.

I det årliga utvärderingsprogrammet ska förslag lämnas på utvärderingen av

a)

hur en enskild medlemsstat tillämpat Schengenregelverket eller delar av det, såsom tidigare har preciserats i det fleråriga utvärderingsprogrammet, och

b)

i förekommande fall, hur särskilda delar av Schengenregelverket tillämpats i flera medlemsstater (t.ex. tematiska utvärderingar).

2.   Kommissionen ska genom genomförandeakter upprätta det årliga utvärderingsprogrammets första avsnitt, inbegripet en preliminär tidsplan för besök på plats. Det avsnittet ska förteckna de medlemsstater som ska utvärderas under det påföljande året i enlighet med det fleråriga utvärderingsprogrammet, de områden som ska utvärderas och besök på platsen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. Kommissionen ska översända det fleråriga utvärderingsprogrammet till Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionen ska utforma och anta det årliga utvärderingsprogrammets andra avsnitt. Det avsnittet ska innehålla en förteckning över de oanmälda besök på platsen som ska göras under det påföljande året. Det ska betraktas som konfidentiellt och dess innehåll får således inte lämnas ut.

4.   Om det krävs får det årliga utvärderingsprogrammet justeras enligt punkterna 2 och 3.

5.   Det första årliga utvärderingsprogrammet ska upprättas senast den 27 maj 2014. Startdatumet för det programmet ska vara den 27 november 2014 och slutdatumet ska vara 31 december 2014.

Artikel 7

Frontex riskanalyser

1.   Frontex ska senast den 31 augusti varje år till kommissionen och till medlemsstaterna överlämna en riskanalys i enlighet med sitt uppdrag. En sådan riskanalys ska beakta bland annat den olagliga invandringen och viktiga ändringar i den operativa miljön vid de yttre gränserna samt innehålla rekommendationer om de prioriterade utvärderingarna under påföljande år. I rekommendationerna ska det anges vilka enskilda avsnitt av den yttre gränsen och vilka enskilda gränsövergångar som bör utvärderas under det påföljande året, inom ramen för det fleråriga utvärderingsprogrammet. Kommissionen ska utan dröjsmål översända den riskanalysen till Europaparlamentet och rådet.

2.   Frontex ska senast den 31 augusti varje år överlämna en separat riskanalys som skiljer sig från den som avses i punkt 1 till kommissionen, som ska innehålla rekommenderade prioriteringar för de utvärderingar som ska genomföras i form av oanmälda besök på platsen under det påföljande året, oavsett ordningsföljden på medlemsstater som ska utvärderas varje år, som upprättats i det fleråriga utvärderingsprogrammet i enlighet med artikel 5.2. Dessa rekommendationer får gälla vilken region och vilket specifikt område som helst, och ska innehålla en förteckning över minst tio avsnitt av den yttre gränsen och minst tio enskilda gränsövergångar. Kommissionen får vid vilken tidpunkt som helst begära att Frontex ska göra en riskanalys och rekommendera vilka utvärderingar som ska genomföras i form av oanmälda besök på platsen.

3.   Riskanalysen som avses i punkt 1 och 2, som tillhandahålls av Frontex ska överlämnas för första gången till kommissionen senast den 27 februari 2014.

Artikel 8

Riskanalyser från andra unionsorgan, byråer och enheter än Frontex

Kommissionen ska när så är lämpligt begära riskanalyser, bland annat om korruption och organiserad brottslighet, i den mån dessa kan undergräva medlemsstaternas tillämpande av Schengenregelverket, från andra unionsorgan, byråer eller enheter än Frontex som deltar i genomförandet av Schengenregelverket. Sådana analyser skulle kunna användas vid utarbetandet av det årliga utvärderingsprogrammet.

Artikel 9

Frågeformulär

1.   Kommissionen ska genom genomförandeakter skapa och uppdatera ett standardiserat frågeformulär i nära samarbete med medlemsstaterna. Frontex och Europol får konsulteras om utkastet till det standardiserade frågeformuläret. Det standardiserade frågeformuläret ska behandla den berörda lagstiftningen, gemensamt överenskomna rekommendationer och bästa praxis, i synnerhet med avseende på innehållet i Schengenkatalogerna och de organisatoriska och tekniska resurser som är tillgängliga för genomförandet av Schengenregelverket samt statistik för det område som berörs av utvärderingen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

2.   Senast den 1 juli varje år ska kommissionen skicka det standardiserade frågeformuläret till de medlemsstater som ska utvärderas påföljande år. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen sina svar på frågeformuläret inom åtta veckor från det att formuläret har skickats ut. Kommissionen ska göra svaren tillgängliga för de övriga medlemsstaterna och underrätta Europaparlamentet om svaren. Kommissionen ska också, från fall till fall och i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen, underrätta Europaparlamentet om innehållet i ett visst angivet svar om Europaparlamentet begär detta, särskilt med anledning av ärendets allvar.

Artikel 10

Expertgrupper med ansvar för besök på platsen

1.   En expertgrupp med ansvar för besök på platsen (nedan kallad expertgruppen) ska bestå av experter som utses av medlemsstaterna samt företrädare för kommissionen.

2.   Kommissionen ska uppmana medlemsstaterna att utse experter som är tillgängliga för besöken på platsen och ange deras expertis.

Vid förhandsanmälda besök på platsen ska kommissionen uppmana medlemsstaterna att utse experter senast tre månader innan besöket på platsen ska inledas. Medlemsstaterna ska utse experter inom två veckor från det att den uppmaningen tagits emot.

Vid oanmälda besök på platsen ska kommissionen uppmana medlemsstaterna att utse experter senast två veckor innan besöket på platsen ska inledas. Medlemsstaterna ska utse experter inom 72 timmar från det att den uppmaningen tagits emot.

3.   Högst två representanter från kommissionen får delta i ett besök på platsen. Det högsta antalet experter från medlemsstaterna som får delta i ett förhandsanmält besök på platsen är åtta; högst sex får delta i ett oanmält besök på platsen.

Om experterna som utsetts av medlemsstaterna överskrider de relevanta maximiantal som anges i första stycket ska kommissionen, efter samråd med de berörda medlemsstaterna, utse medlemmarna i expertgruppen på grundval av en geografiska balans och experternas kompetensområden.

4.   En expert som utses av en medlemsstat får inte delta i utvärderingsuppdrag som innefattar besök på platsen i den medlemsstat där han eller hon är verksam.

5.   Kommissionen får uppmana Frontex, Europol eller andra unionsorgan, byråer eller enheter som deltar i genomförandet av Schengenregelverket att utse en egen företrädare att delta som observatör vid ett besök på platsen som avser ett område som omfattas av deras uppdrag.

6.   De ledande experterna i expertgruppen ska vara en företrädare för kommissionen och en expert från en medlemsstat, vilka ska utses gemensamt av medlemmarna i den gruppen så fort som möjligt efter det att gruppen inrättats. De ledande experterna ska utses i god tid innan det detaljerade program som avses i artikel 13.2 har upprättats.

Artikel 11

Expertgrupper som ansvarar för utvärderingar på grundval av ett frågeformulär

1.   Om ett frågeformulär används på ett oberoende sätt, det vill säga utan att det följs upp av ett sådant besök på platsen som avses i artikel 4.2, ska gruppen som ansvarar för utvärderingen av svaren i frågeformuläret (nedan kallad frågeformulärsgruppen) bestå av experter från medlemsstaterna och av företrädare för kommissionen.

2.   När kommissionen skickar frågeformuläret till den medlemsstat som ska bli föremål för utvärdering ska den uppmana medlemsstaterna att utse experter som är tillgängliga att delta i utvärderingen och ange deras fackområden. Medlemsstaterna ska utse experter inom två veckor från det att den uppmaningen tagits emot. Experter ska utses i enlighet med artikel 10.3 och 10.4.

Artikel 12

Experter

De experter som deltar i utvärderingarna ska ha lämpliga kvalifikationer för ändamålet, inklusive gedigna teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter inom de områden som omfattas av utvärderingsmekanismen samt goda kunskaper om principer, förfaranden och tekniker för utvärdering; de ska också kunna kommunicera effektivt på ett gemensamt språk. I detta syfte ska medlemsstaterna och kommissionen, i samarbete med relevanta unionsorgan, byråer eller enheter se till att experterna genomgår lämplig utbildning, inbegripet om respekten för grundläggande rättigheter.

Artikel 13

Genomförandet av ett besök på platsen

1.   Expertgrupperna ska vidta alla förberedelser som behövs för att se till att besök på platsen blir effektiva, leder till korrekta resultat och genomförs på ett konsekvent sätt.

2.   Det detaljerade programmet för förhandsanmälda besök på platsen ska fastställas av kommissionen i nära samarbete med de ledande experterna och den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska underrättas om det programmet. Det detaljerade programmet för oanmälda besök på platsen ska fastställas av kommissionen.

Den berörda medlemsstaten ska höras och meddelas tidsplanen och det detaljerade programmet

a)

minst sex veckor före ett förhandsanmält besök,

b)

minst 24 timmar före ett oanmält besök.

Berörd[a] medlemsstat[er] ska inte meddelas i förväg om oanmälda besök vid de inre gränserna. Allmänna riktlinjer om de praktiska arrangemangen för sådana besök ska fastställas av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna.

3.   Medlemmarna i expertgruppen ska bära identitetshandlingar som ger dem befogenhet att genomföra besök på platsen i enlighet med denna förordning.

4.   Medlemsstaten som utvärderas ska se till att expertgruppen kan fullgöra sitt uppdrag att granska den verksamhet som är föremål för utvärderingen. Den ska särskilt se till att expertgruppen kan vända sig direkt till rätt personer och har tillgång till alla områden, lokaler och handlingar som behövs för utvärderingen.

5.   Medlemsstaten som utvärderas ska på alla sätt som ligger inom dess rättsliga befogenheter bidra till genomförandet av expertgruppens uppgift.

6.   Inför oanmälda besök på platsen ska kommissionen i förväg tillhandahålla namnen på medlemmarna i expertgruppen till medlemsstaten som ska utvärderas. Den medlemsstaten ska utse en kontaktpunkt för de praktiska arrangemangen kring besöket på platsen.

7.   Kommissionen och medlemsstaterna ska i praktiskt hänseende ansvara för resor till och från den eller de medlemsstater som ska utvärderas för sina respektive experter i expertgruppen. Kostnaderna för resor och logi för de experter som deltagit i besöken på platsen ska ersättas av kommissionen.

Den eller de medlemsstater som ska utvärderas ska i praktiskt hänseende ansvara för nödvändig logi och nödvändig transport på platsen. Vid oanmälda besök på platsen ska kommissionen underlätta anordnandet av logi för experterna.

Artikel 14

Utvärderingsrapporter

1.   Efter varje utvärdering ska en utvärderingsrapport sammanställas. Utvärderingsrapporten ska på lämpligt sätt baseras på resultaten av besöket på platsen och svaren på frågeformuläret. Vid besök på platsen ska utvärderingsrapporten sammanställas av expertgruppen medan besöket genomförs.

Medlemsstaternas experter och kommissionens företrädare ska ha det övergripande ansvaret för sammanställandet av utvärderingsrapporten, samt för dess integritet och kvalitet. Vid oenighet ska expertgruppen eller frågeformulärsgruppen på lämpligt sätt sträva efter att nå en kompromiss.

2.   Utvärderingsrapporten ska innehålla en analys av kvalitativa, kvantitativa, operativa, administrativa och organisatoriska aspekter, beroende på vad som är lämpligt, och eventuella brister som konstaterats under utvärderingen ska anges.

3.   Varje resultat i utvärderingsrapporten ska ges en bedömning enligt följande:

a)

Full efterlevnad.

b)

Efterlevnad, men förbättringar är nödvändiga.

c)

Otillräcklig efterlevnad.

4.   Kommissionen ska delge den utvärderade medlemsstaten utkastet till utvärderingsrapport inom sex veckor efter besöket på platsen eller efter mottagandet av svaret på frågeformuläret, beroende på vad som är tillämpligt. Den utvärderade medlemsstaten ska lämna sina synpunkter på utkastet till utvärderingsrapport inom två veckor efter det att den mottagit den. Om den utvärderade medlemsstaten begär det ska ett möte hållas för att diskutera utkastet. Den utvärderade medlemsstatens synpunkter får avspeglas i utkastet till utvärderingsrapport.

5.   Utkastet till utvärderingsrapport och kommentarerna från den utvärderade medlemsstaten ska av kommissionen föreläggas de övriga medlemsstaterna som ska uppmanas att lämna synpunkter på svaret till frågeformuläret, utkastet till utvärderingsrapport och synpunkterna från den utvärderade medlemsstaten.

På denna grundval ska kommissionen, vid behov efter att ha gjort relevanta ändringar i utkastet till utvärderingsrapport genom en genomförandeakt anta utvärderingsrapporten. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten till Europaparlamentet.

Artikel 15

Rekommendationer

1.   Vid utarbetandet av utvärderingsrapporten ska medlemsstaternas experter och kommissionens företrädare, mot bakgrund av resultaten och bedömningarna i utvärderingsrapporten, utarbeta rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa eventuella brister som konstaterats under utvärderingen och ge en uppgift om prioriteringarna vid genomförande av dessa samt i tillämpliga fall exempel på god praxis.

2.   Kommissionen ska lämna in ett förslag till rådet om antagande av de rekommendationer som avses i punkt 1.

3.   Rådet ska anta rekommendationerna som avses i punkt 1 och översända dem till Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

Artikel 16

Uppföljning och övervakning

1.   Inom tre månader från antagande av de rekommendationer som avses i artikel 15 ska den utvärderade medlemsstaten för kommissionen och rådet lägga fram en handlingsplan för hur eventuella brister som har konstaterats i utvärderingsrapporten ska avhjälpas. Om det i rekommendationerna konstateras att den utvärderade medlemsstaten allvarligt underlåter att fullgöra sina skyldigheter ska den medlemsstaten lägga fram sin handlingsplan inom en månad från antagandet av dessa rekommendationer. Kommissionen ska översända en sådan handlingsplan till Europaparlamentet.

2.   Kommissionen ska inom en månad från det att handlingsplanen har mottagits från den utvärderade medlemsstaten, efter samråd med expertgruppen eller frågeformulärsgruppen, för rådet redogöra för sin bedömning av handlingsplanen. De övriga medlemsstaterna ska uppmanas att lämna sina synpunkter på handlingsplanen.

3.   Den utvärderade medlemsstaten ska rapportera till kommissionen om genomförandet av sin handlingsplan inom sex månader efter rekommendationernas antagande och ska därefter fortsätta att avlägga sådana rapporter var tredje månad fram till dess att handlingsplanen är helt genomförd.

4.   Om det i rekommendationerna dras slutsatsen att den utvärderade medlemsstaten allvarligt underlåter att fullgöra sina skyldigheter, ska den medlemsstaten, trots den sexmånadersperiod som gäller för rapportering av genomförandet av en handlingsplan som avses i punkt 3, rapportera om genomförandet av sin handlingsplan inom tre månader från det att rekommendationerna har antagits.

5.   Beroende på hur allvarliga de konstaterade bristerna är och vilka åtgärder som vidtagits för att avhjälpa dem får kommissionen planera anmälda besök på platsen för att kontrollera att handlingsplanen genomförs. Kommissionen ska bjuda in minst fyra experter som deltagit i besöket på platsen att delta i återbesöket. Kommissionen får bjuda in observatörer att delta i återbesöket. Den utvärderade medlemsstaten ska underrättas om programmet minst en månad före återbesöket. Kommissionen har också möjlighet att planlägga oanmälda återbesök på platsen.

6.   Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om genomförandet av de handlingsplaner eller förbättringsåtgärder som avses i denna artikel.

7.   Om ett besök på platsen avslöjar en allvarlig brist som bedöms utgöra ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen och inre säkerheten i området utan inre gränskontroller, ska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av Europaparlamentet eller en medlemsstat, underrätta Europaparlamentet och rådet om detta så snart som möjligt.

8.   Om medlemsstaten fått bedömningen full efterlevnad, men rekommendationerna innehåller uppslag till möjliga ytterligare förbättringar i enlighet med artikel 14.3 b, ska den utvärderade medlemsstaten förse kommissionen med sin bedömning av möjligheten att genomföra sådana uppslag inom sex månader från rekommendationernas antagande.

Artikel 17

Känsliga uppgifter

Medlemmarna i expertgrupperna och i frågeformulärsgrupperna ska betrakta alla uppgifter som de samlar in under utförandet av sitt uppdrag som konfidentiella. De utvärderingsrapporter som ställs samman efter besöken på platsen ska betraktas som handlingar med säkerhetsskyddsklassificeringen EU RESTRICTED/RESTREINT UE i enlighet med tillämpliga regler om säkerheten. Klassificeringen ska inte utesluta att information görs tillgänglig för Europaparlamentet. Översändningen och behandlingen av uppgifter och handlingar som översänts till Europaparlamentet i enlighet med denna förordning ska vara förenlig med de regler om översändning och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som är tillämpliga mellan Europaparlamentet och kommissionen. Kommissionen ska, efter samråd med den berörda medlemsstaten, besluta vilken del av utvärderingsrapporten som kan offentliggöras.

Artikel 18

Villkor för Förenade kungarikets och Irlands deltagande

1.   Förenade kungarikets och Irlands experter ska endast delta i utvärderingen av den del av Schengenregelverket som de medlemsstaterna har tillåtits att delta i.

2.   De utvärderingar som beskrivs i artikel 4.1 ska endast omfatta Förenade kungarikets och Irlands faktiska och ändamålsenliga tillämpning av den del av Schengenregelverket som dessa medlemsstater har tillåtits att delta i.

3.   Förenade kungariket och Irland ska endast delta i rådets antagande av rekommendationerna, i enlighet med vad som anges i artikel 15.3, med avseende på den del av Schengenregelverket som de medlemsstaterna har tillåtits att delta i.

Artikel 19

Information till de nationella parlamenten

Kommissionen ska underrätta de nationella parlamenten om utvärderingens innehåll och resultat.

Artikel 20

Rapport till Europaparlamentet och rådet

Kommissionen ska årligen lägga fram en omfattande rapport till Europaparlamentet och rådet om de utvärderingar som har genomförts enligt denna förordning. Den rapporten ska offentliggöras och ska innehålla uppgifter om de utvärderingar som har genomförts under det föregående året, om slutsatserna från varje utvärdering och en beskrivning av hur åtgärderna för att avhjälpa brister har utvecklats. Kommissionen ska översända den rapporten till de nationella parlamenten.

Artikel 21

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 22

Översyn

Kommissionen ska se över hur denna förordning fungerar och till rådet överlämna en rapport inom sex månader från antagandet av samtliga rapporter om de utvärderingar som ingår i det första fleråriga utvärderingsprogrammet som avses i artikel 5.5. En sådan översyn ska omfatta allt som ingår i denna förordning, inbegripet frågan om hur förfarandena för antagande av akter enligt utvärderingsmekanismen fungerat. Kommissionen ska översända den rapporten till Europaparlamentet.

Artikel 23

Övergångsbestämmelser och upphävande

Utan att det påverkar tillämpningen av andra och tredje stycket i denna artikel ska beslutet av den 16 september 1998 upphöra att gälla med verkan från den 26 november 2013.

Del I i beslutet som avses i första stycket ska fortsätta att gälla fram till och med den 1 januari 2016 i fråga om utvärderingsförfaranden för medlemsstater som redan har påbörjats den 26 november 2013.

Del II i beslutet som avses i första stycket ska fortsätta att gälla till den 27 november 2014 i fråga om utvärderingsförfaranden för medlemsstater som redan har påbörjats den 26 november 2013.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Luxemburg den 7 oktober 2013.

På rådets vägnar

J. BERNATONIS

Ordförande


(1)  Yttrande av den 12 juni 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT L 239, 22.9.2000, s. 138.

(3)  EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

(4)  EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

(5)  Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(6)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(7)  Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37).

(8)  Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EGT L 63, 6.3.2002, s. 1).

(9)  EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(10)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(11)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(12)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(13)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(14)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

(15)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(16)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.


Uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen

Europaparlamentet, rådet och kommissionen välkomnar antagandet av förordningen om ändring av kodexen om Schengengränserna i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter och av förordningen om inrättandet av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket. De anser att dessa nya mekanismer på ett adekvat sätt tar upp uppmaningen i Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011 till att stärka samarbetet och främja det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna inom Schengenområdet och till ett effektivt och tillförlitligt kontroll- och utvärderingssystem för att garantera tillämpningen av gemensamma regler och förstärkningen, anpassningen och utvecklingen av de kriterier som grundar sig på EU:s regelverk, samtidigt som de erinrar om att Europas yttre gränser måste förvaltas effektivt och konsekvent på grundval av gemensamt ansvar, solidaritet och praktiskt samarbete.

De förklarar att denna ändring av kodexen om Schengengränserna kommer att förstärka samordningen och samarbetet på unionsnivå genom att å ena sidan tillhandahålla kriterier för medlemsstaters återinförande av gränskontroller och å andra sidan tillhandahålla en EU-baserad mekanism för mycket kritiska situationer, där det sätt på vilket området utan inre gränskontroller fungerar.

De betonar att detta nya utvärderingssystem är en EU-baserad mekanism och att det kommer att täcka samtliga aspekter av Schengenregelverket och engagera experter från medlemsstaterna, kommissionen och berörda EU-byråer.

De utgår från att varje framtida förslag från kommissionen om ändring av detta utvärderingssystem skulle gå till samråd med Europaparlamentet, så att dess ståndpunkt i största möjliga utsträckning tas i övervägande före antagandet av en slutlig text.