(1)

Handlingar som framställs av offentliga myndigheter i medlemsstaterna utgör en omfattande, diversifierad och värdefull resurs som kan gynna kunskapsekonomin.

(2)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (3) fastställs en minimiuppsättning regler för vidareutnyttjande av handlingar som finns hos offentliga myndigheter i medlemsstaterna samt för hur detta vidareutnyttjande ska underlättas i praktiken.

(3)

Riktlinjer om öppna data som främjar bred tillgänglighet och vidareutnyttjande av offentlig information för privata eller kommersiella syften, med minimala eller inga rättsliga, tekniska eller ekonomiska begränsningar, och som främjar informationsflödet inte bara för ekonomiska aktörer utan även för allmänheten, kan spela en viktig roll när det gäller att stimulera utvecklingen av nya tjänster baserade på nya sätt att kombinera och utnyttja sådan information, stimulera ekonomisk tillväxt samt främja socialt engagemang. Detta kräver dock lika villkor på unionsnivå som styr huruvida vidareutnyttjande av handlingar är tillåtet eller ej, vilket inte kan uppnås om medlemsstaters eller offentliga myndigheters egna regler och rutiner får avgöra frågan.

(4)

Att tillåta vidareutnyttjande av handlingar som innehas av offentliga myndigheter ger mervärde för vidareutnyttjarna, slutanvändarna och samhället i stort och i många fall även för den offentliga myndigheten själv, då insyn och ansvarighet främjas och vidareutnyttjare och slutanvändare kan ge återkoppling som gör att den berörda offentliga myndigheten kan förbättra kvaliteten på den information som samlas in.

(5)

Sedan den första uppsättningen regler om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn antogs 2003 har mängden data i världen, däribland offentliga data, ökat lavinartat och nya typer av data genereras och samlas in. Samtidigt bevittnar vi en kontinuerlig utveckling inom tekniken för analys, användning och behandling av data. Denna snabba tekniska utveckling gör det möjligt att skapa nya tjänster och nya tillämpningar som bygger på att data används, sammanställs och kombineras. De regler som antogs 2003 håller inte längre takten med de snabba förändringarna, och resultatet blir att de ekonomiska och sociala möjligheter som följer av vidareutnyttjandet av offentliga data kan gå förlorade.

(6)

Samtidigt har medlemsstaterna nu fastställt riktlinjer för vidareutnyttjande inom ramen för direktiv 2003/98/EG, och vissa av dem har antagit långtgående öppna data-strategier för att underlätta vidareutnyttjandet av tillgängliga offentliga data för enskilda och företag i större utsträckning än den miniminivå som föreskrivs i det direktivet. För att motverka en situation med olika regler i olika medlemsstater som skulle hindra ett gränsöverskridande utbud av produkter och tjänster, och för att se till att jämförbara offentliga dataset kan vidareutnyttjas för alleuropeiska tillämpningar som är baserade på dem, krävs också ett minsta mått av harmonisering för att avgöra vilka offentliga data som är tillgängliga för vidareutnyttjande på den inre informationsmarknaden i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser om tillgång.

(7)

Direktiv 2003/98/EG innehåller ingen skyldighet beträffande tillgång till handlingar och ingen skyldighet att tillåta vidareutnyttjande av handlingar. Beslutet att tillåta vidareutnyttjande eller inte fattas fortfarande av medlemsstaterna eller av den berörda offentliga myndigheten. Samtidigt bygger direktiv 2003/98/EG på nationella regler om tillgång till handlingar, och därför medför direktivet ingen skyldighet att tillåta vidareutnyttjande av handlingar om tillgången omfattas av restriktioner (exempelvis om tillgången enligt nationella bestämmelser är begränsad till medborgare eller företag som visar att de har ett särskilt intresse av att få tillgång till handlingarna) eller om handlingarna är undantagna från tillgång (exempelvis om handlingarna enligt nationella bestämmelser är undantagna från tillgång på grund av sin känsliga karaktär, bland annat med hänsyn till den inre säkerheten, försvaret eller den allmänna säkerheten). Vissa medlemsstater har uttryckligen kopplat rätten till vidareutnyttjande till en rätt till tillgång, så att alla allmänt tillgängliga dokument kan vidareutnyttjas. I andra medlemsstater är kopplingen mindre tydlig, vilket gör att det uppstår osäkerhet om rättsläget.

(8)

Direktiv 2003/98/EG bör därför ändras så att det innehåller en tydlig skyldighet för medlemsstaterna att göra alla handlingar tillgängliga för vidareutnyttjande, utom om tillgången omfattas av restriktioner eller handlingarna är undantagna från tillgång enligt nationella bestämmelser om tillgång till handlingar, och med förbehåll för andra undantag som fastställs i detta direktiv. De ändringar som det här direktivet innehåller syftar inte till att definiera eller ändra medlemsstaternas bestämmelser om tillgång, som förblir deras ansvar.

(9)

Med hänsyn till unionsrätten samt medlemsstaternas och unionens internationella skyldigheter, i synnerhet inom ramen för Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, bör handlingar till vilka tredje man innehar immateriella rättigheter vara undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2003/98/EG. Om tredje man var ursprunglig ägare till de immateriella rättigheterna till en handling som innehas av bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv och skyddsperioden för rättigheterna inte har löpt ut, bör den handlingen vid tillämpningen av detta direktiv anses vara en handling till vilken tredje man innehar immateriella rättigheter.

(10)

Direktiv 2003/98/EG bör tillämpas på sådana handlingar vars tillhandahållande ingår i den offentliga verksamhet som bedrivs av de berörda offentliga myndigheterna enligt lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten. Om sådana regler saknas bör den offentliga verksamheten fastställas i enlighet med gängse administrativ praxis i medlemsstaterna, förutsatt att den offentliga verksamheten är tydligt avgränsad med möjlighet till omprövning. Den offentliga verksamheten kan fastställas generellt eller från fall till fall för enskilda offentliga myndigheter.

(11)

Detta direktiv bör genomföras och tillämpas i full överensstämmelse med principerna för skydd av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (4). Här bör man särskilt ha i åtanke att det enligt det direktivet är medlemsstaterna som bör fastställa under vilka villkor behandling av uppgifter är tillåten. En av principerna i det direktivet är dessutom att personuppgifter efter insamling inte får behandlas på ett sätt som är oförenligt med de särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål för vilka dessa uppgifter samlades in.

(12)

Direktiv 2003/98/EG bör inte påverka de rättigheter, inklusive ekonomiska och moraliska rättigheter, som anställda inom offentliga myndigheter eventuellt åtnjuter inom ramen för nationella regler.

(13)

Vidare bör den berörda offentliga myndigheten behålla rätten att utnyttja handlingen efter det att denna gjorts tillgänglig för vidareutnyttjande.

(14)

Tillämpningsområdet för direktiv 2003/98/EG bör utvidgas till att omfatta bibliotek (även universitetsbibliotek), museer och arkiv.

(15)

Ett av huvudsyftena med inrättandet av den inre marknaden är att skapa villkor som främjar utvecklingen av unionsomfattande tjänster. Bibliotek, museer och arkiv förfogar över stora mängder värdefulla informationsresurser från den offentliga sektorn, särskilt sedan digitaliseringsprojekt gjort att mängden digitalt offentligt material mångdubblats. Dessa kulturarvssamlingar och relaterade metadata är en potentiell källa för produkter och tjänster med digitalt innehåll och rymmer en enorm potential i fråga om innovativt vidareutnyttjande i sektorer som utbildning och turism. Med utökade möjligheter att vidareutnyttja offentligt kulturellt material bör till exempel unionsföretag kunna utnyttja materialets potential och bidra till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

(16)

Medlemsstaternas regler och rutiner för utnyttjande av offentliga kulturresurser präglas av stora skillnader som hindrar den ekonomiska potentialen hos dessa resurser från att frigöras. Bibliotek, museer och arkiv fortsätter att investera i digitalisering; många gör redan nu sitt offentliga innehåll tillgängligt för vidareutnyttjande och många söker aktivt olika möjligheter att vidareutnyttja innehållet. Eftersom de verkar i vitt skilda lagstiftningsmässiga och kulturella miljöer har emellertid kulturinstitutionernas rutiner för utnyttjande av innehåll utvecklats åt olika håll.

(17)

Nationella regler och rutiner för vidareutnyttjande av offentligt kulturellt material hos bibliotek, museer och arkiv bör genomgå ett minsta mått av harmonisering, eftersom skillnaderna i nationella regler och rutiner eller brist på tydlighet utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad och för en tillfredsställande utveckling av informationssamhället i unionen.

(18)

Utvidgningen av tillämpningsområdet för direktiv 2003/98/EG bör begränsas till tre typer av kulturinstitutioner – bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv – eftersom deras samlingar är och i allt högre grad kommer att bli ett värdefullt material för vidareutnyttjande i många produkter, som exempelvis mobila applikationer. Andra typer av kulturinstitutioner (som orkestrar, operor, baletter och teatrar), liksom även arkiv som är en del av sådana institutioner, bör inte heller i fortsättningen omfattas av tillämpningsområdet på grund av sin karaktär av scenkonst. Eftersom nästan allt deras material omfattas av immateriella rättigheter för tredje man och därför även i fortsättningen skulle vara undantaget från direktivets tillämpningsområde, skulle det inte få någon större betydelse om dessa togs med i direktivet.

(19)

Digitalisering är ett viktigt sätt att öka tillgången till och användningen av kulturellt material för utbildning, arbete eller förströelse. Digitalisering rymmer även betydande ekonomiska möjligheter eftersom den gör det lättare att integrera kulturellt material i digitala tjänster och produkter och därigenom främjar skapande av arbetstillfällen och tillväxt. Dessa aspekter framhölls bland annat i Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om Europeana – nästa steg (5), kommissionens rekommendation 2011/711/EU av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande (6) samt rådets slutsatser av den 10 maj 2012 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande (7). Dessa dokument stakar ut vägen för hanteringen av de rättsliga, ekonomiska och organisatoriska aspekterna av att digitalisera Europas kulturarv och föra ut det på internet.

(20)

För att underlätta vidareutnyttjande bör offentliga myndigheter, när så är möjligt och lämpligt, tillgängliggöra handlingar i öppna och maskinläsbara format tillsammans med tillhörande metadata, med maximal precision och detaljrikedom, i ett format som säkerställer interoperabilitet, t.ex. genom att hantera handlingarna på ett sätt som överensstämmer med de principer som styr kraven på interoperabilitet och användbarhet för rumslig information enligt Europaparlamentets och rådet direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (8).

(21)

En handling bör anses vara i maskinläsbart format om den är i ett filformat som är strukturerat på ett sådant sätt att datorprogram enkelt kan identifiera, känna igen och extrahera specifika uppgifter i den. Maskinläsbara data är data kodade i filer som är strukturerade i ett maskinläsbart format. Maskinläsbara format kan vara öppna eller proprietära; de kan, men behöver inte, vara formella standarder. Handlingar bör inte anses vara i maskinläsbart format om de är kodade i ett filformat som begränsar automatisk behandling på grund av att data inte alls, eller endast med svårighet, kan extraheras från dessa handlingar. Medlemsstaterna bör, när så är lämpligt, uppmuntra användningen av öppna, maskinläsbara format.

(22)

Om offentliga myndigheter avgiftsbelägger vidareutnyttjandet av handlingar, bör avgiften i princip begränsas till marginalkostnaderna. Hänsyn bör dock tas till att det är nödvändigt att se till att offentliga myndigheter som är skyldiga att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av sina kostnader kopplade till den offentliga verksamheten eller kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning av vissa handlingar som tillgängliggjorts för vidareutnyttjande inte hindras från att fungera normalt. I sådana fall bör offentliga myndigheter kunna ta ut en avgift som överstiger marginalkostnaderna. Sådana avgifter bör fastställas i enlighet med objektiva, öppet redovisade och kontrollerbara kriterier, och de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar bör inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning, tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar. Skyldigheten att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av offentliga myndigheters kostnader för den offentliga verksamheten eller kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning av vissa handlingar behöver inte vara lagstadgad utan kan exempelvis följa av administrativ praxis i medlemsstaterna. Sådana skyldigheter bör regelbundet ses över av medlemsstaterna.

(23)

Bibliotek, museer och arkiv bör också kunna ta ut en avgift som överstiger marginalkostnaderna för att de inte ska hindras från att fungera normalt. När det gäller sådana offentliga myndigheter bör de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar över en lämplig redovisningsperiod inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion, spridning, bevarande och rättighetsklarering, tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar. Vid beräkningen av en rimlig avkastning på investeringar för bibliotek, museer och arkiv vore det, med hänsyn till deras särdrag, möjligt att överväga de priser som den privata sektorn tillämpar för vidareutnyttjande av identiska eller liknande handlingar.

(24)

De övre gränser för avgifter som fastställs i detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att ta ut lägre avgifter eller att inte ta ut några avgifter alls.

(25)

Medlemsstaterna bör fastställa kriterierna för avgifter som överstiger marginalkostnaderna. Medlemsstaterna bör exempelvis i detta avseende kunna fastställa sådana kriterier i nationella bestämmelser eller utse en eller flera myndigheter – utom den offentliga myndigheten själv – som ska ha behörighet att fastställa sådana kriterier. Den myndigheten bör vara organiserad i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella och rättsliga system. Det kan vara en befintlig myndighet som har verkställande budgetbefogenheter och som står under politiskt ansvar.

(26)

Oavsett vilken typ av vidareutnyttjande som handlingen omfattas av bör den offentliga myndigheten kunna ställa villkor för vidareutnyttjandet, när så är lämpligt genom en licens, till exempel att ange källan och att ange om handlingen på något sätt har ändrats av vidareutnyttjaren. Eventuella licenser för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn bör under alla omständigheter innefatta så få restriktioner för vidareutnyttjande som möjligt, exempelvis genom att begränsas till krav på källangivelse. Öppna licenser som finns tillgängliga på internet och ger mer omfattande rättigheter till vidareutnyttjande utan tekniska, ekonomiska eller geografiska begränsningar, och som är beroende av öppna dataformat, bör spela en viktig roll i detta avseende. Därför bör medlemsstaterna uppmuntra användningen av öppna licenser som så småningom bör bli standard i hela unionen.

(27)

Kommissionen har stött utvecklingen av en resultattavla på internet för information från den offentliga sektorn, med relevanta resultatindikatorer för vidareutnyttjande av offentlig information i alla medlemsstater. En regelbunden uppdatering av denna resultattavla kommer att bidra till utbytet av information mellan medlemsstaterna och till tillgången på information om rådande politik och praxis runtom i unionen.

(28)

Mekanismerna för överprövning bör inbegripa möjligheten till en granskning utförd av en opartisk myndighet. Detta skulle kunna vara en redan befintlig nationell myndighet, exempelvis den nationella konkurrensmyndigheten, den nationella myndigheten för tillgång till handlingar eller en nationell domstol. Myndigheten bör vara organiserad i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella och rättsliga system och bör inte påverka andra eventuella mekanismer för överprövning som finns för sökande som begärt att få vidareutnyttja handlingar. Den bör emellertid vara åtskild från den mekanism i medlemsstaterna som fastställer kriterierna för avgifter som överstiger marginalkostnaderna. Mekanismerna för överprövning bör inbegripa möjligheten till prövning av avslag men även av beslut som, även om vidareutnyttjande beviljas, kan komma att påverka de sökande av andra skäl, särskilt på grund av de avgiftsregler som tillämpas. Förfarandet för överprövning bör vara snabbt, i enlighet med behoven på en marknad i snabb förändring.

(29)

Konkurrensreglerna bör respekteras vid fastställandet av principerna för vidareutnyttjande av handlingar, och i möjligaste mån bör exklusiva avtal mellan offentliga myndigheter och privata partner undvikas. För att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse kan det dock ibland vara nödvändigt med ensamrätt att vidareutnyttja specifika handlingar från den offentliga sektorn. Detta kan bland annat vara fallet om ingen kommersiell utgivare skulle offentliggöra informationen utan en sådan ensamrätt. För att ta hänsyn till detta tillåter direktiv 2003/98/EG exklusiva avtal – som måste omprövas regelbundet – om ensamrätt krävs för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse.

(30)

Till följd av att tillämpningsområdet för direktiv 2003/98/EG utvidgas till att även omfatta bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv bör rådande skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om digitalisering av kulturresurser tas i beaktande, något som inte kan göras på ett effektivt sätt enligt de regler för exklusiva avtal som för närvarande gäller enligt det direktivet. Det finns många exempel på samarbete mellan bibliotek, även universitetsbibliotek, museer, arkiv och privata partner där kulturresurser digitaliseras med ensamrätt för de privata partnerna. Praxis har visat att sådana offentlig–privata partnerskap kan underlätta en meningsfull användning av kultursamlingar och samtidigt gör att allmänheten snabbare kan ta del av kulturarvet.

(31)

Om en ensamrätt gäller digitalisering av kulturresurser kan det krävas att ensamrätten har en viss varaktighet för att ge den privata partnern möjlighet att få tillbaka sin investering. Varaktigheten bör emellertid vara begränsad och så kort som möjligt, i överensstämmelse med principen om att offentligt material bör fortsätta att vara offentligt efter digitalisering. Ensamrätten att digitalisera kulturresurser bör i allmänhet inte gälla längre än tio år. Om en ensamrätt gäller längre än tio år bör varaktigheten omprövas, med beaktande av tekniska, ekonomiska och administrativa förändringar i miljön sedan avtalet ingicks. Alla offentlig–privata partnerskap för digitalisering av kulturresurser bör dessutom ge kulturinstitutionen i partnerskapet fullständiga rättigheter att använda de digitaliserade kulturresurserna när avtalet upphört att gälla.

(32)

Av hänsyn till kontrakt och andra avtal om ensamrätt som ingåtts innan detta direktiv trätt i kraft bör lämpliga övergångsåtgärder fastställas för att skydda intressena hos berörda parter om deras ensamrätt inte omfattas av undantag enligt detta direktiv. Övergångsåtgärderna bör göra det möjligt att låta parternas ensamrätt fortsätta att gälla fram till dess att kontraktet löper ut eller – i samband med tillsvidarekontrakt eller kontrakt med mycket lång giltighet – under tillräckligt lång tid för att parterna ska hinna vidta lämpliga åtgärder. Övergångsåtgärderna bör inte gälla kontrakt eller andra avtal som ingåtts efter det att detta direktiv trätt i kraft men innan nationella åtgärder för att införliva direktivet börjat gälla; på så vis undviks situationer där kontrakt eller andra långtidsavtal som inte är förenliga med detta direktiv ingås i syfte att kringgå framtida nationella införlivandeåtgärder. Kontrakt och andra avtal som ingåtts efter detta direktivs ikraftträdande men före den dag då nationella införlivandeåtgärder börjar tillämpas bör därför vara förenliga med detta direktiv från och med den dag då nationella åtgärder för att införliva detta direktiv börjar gälla.

(33)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att underlätta skapandet av unionsomfattande informationsprodukter och informationstjänster som bygger på handlingar från den offentliga sektorn, för att säkerställa, å ena sidan, privata, särskilt små och medelstora, företags effektiva och gränsöverskridande användning av handlingar från den offentliga sektorn för att skapa förädlade informationsprodukter och informationstjänster och, å andra sidan, medborgarnas användning för att underlätta det fria informations- och kommunikationsflödet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av att den föreslagna åtgärden verkligen omfattar och inverkar på hela unionen, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(34)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns främst genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive skyddet av personuppgifter (artikel 8) och rätten till egendom (artikel 17). Inget i detta direktiv bör tolkas eller genomföras på ett sätt som strider mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

(35)

Det är nödvändigt att säkerställa att medlemsstaterna rapporterar till kommissionen om omfattningen av vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, villkoren för tillgängliggörande av sådan information och rutinerna för överprövning.

(36)

Kommissionen bör bistå medlemsstaterna med att genomföra detta direktiv på ett enhetligt sätt genom att utfärda riktlinjer, särskilt vad gäller rekommenderade standardlicenser, dataset och avgifter för vidareutnyttjande av handlingar, efter samråd med berörda parter.

(37)

Direktiv 2003/98/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 2 ska följande led läggas till:

”6.   maskinläsbart format: ett filformat som är strukturerat på så sätt att datorprogram enkelt kan identifiera, känna igen och extrahera specifika uppgifter, inklusive enskilda faktauppgifter, och dessas interna struktur.

7.   öppet format: ett filformat som är oberoende av plattform och tillgängligt för allmänheten utan några restriktioner som hindrar vidareutnyttjande av handlingar.

8.   öppen formell standard: en standard som finns dokumenterad skriftligt och specificerar kraven för hur interoperabilitet mellan mjukvaror ska säkerställas.

9.   universitet: en offentlig myndighet som tillhandahåller högre utbildning som leder till akademiska examina.”

3.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

4.

I artikel 4 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande:

5.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

7.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

8.

I artikel 8 ska punkt 1 ersättas med följande:

9.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

10.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

11.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

Tullkodexkommittén har inte avgivit något yttrande inom den tidsfrist som dess ordförande fastlagt.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

Tullkodexkommittén har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

(1)

Enligt direktiv 2009/125/EG ska kommissionen fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter som står för en betydande försäljnings- och handelsvolym och har betydande miljöpåverkan och betydande potential för förbättring när det gäller miljöpåverkan utan att det medför orimliga kostnader.

(2)

Enligt artikel 16.2 a i direktiv 2009/125/EG ska kommissionen om så är lämpligt, och efter att ha hört samrådsforumet, införa en genomförandeåtgärd för kontorsutrustning i enlighet med förfarandet i artikel 19.3 och kriterierna i artikel 15.

(3)

Kommissionen har gjort en förstudie för att analysera datorers tekniska, miljörelaterade och ekonomiska aspekter. I studien medverkade berörda aktörer och intressenter från unionen och tredjeländer, och studiens resultat offentliggjordes.

(4)

Förstudien visade att potentialen för kostnadseffektiva förbättringar av datorers elförbrukning för perioden 2011–2020 uppgick till omkring 93 TWh (motsvarande 43 miljoner ton koldioxidutsläpp) och till 12,5–16,3 TWh under 2020 (motsvarande 5,0–6,5 miljoner ton koldioxidutsläpp). Datorer utgör således en produktgrupp där krav på ekodesign bör fastställas.

(5)

Eftersom en stor del av potentialen för energibesparingar hos stationära tunna klienter, arbetsstationer, enkla servrar och datorservrar är knutna till effektiviteten i deras interna nätaggregat och eftersom de tekniska specifikationerna för de interna nätaggregaten i dessa produkter liknar dem för stationära datorer och stationära datorer med integrerad bildskärm, bör bestämmelserna om interna nätaggregats effektivitet i denna förordning också gälla den förstnämnda gruppen av produkter. Andra aspekter av miljöprestandan hos stationära tunna klienter, arbetsstationer, rörliga arbetsstationer, enkla servrar och datorservrar skulle dock kunna behandlas i en mer specifik åtgärd för genomförande av direktiv 2009/125/EG.

(6)

Bildskärmar har särskilda egenskaper och bör följaktligen inte omfattas av denna förordning. Med tanke på deras betydande miljöpåverkan och potential för förbättringar skulle de dock kunna behandlas i en annan åtgärd för genomförande av direktiv 2009/125/EG och/eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (2).

(7)

Kraven på ekodesign bör inte ha betydande negativ inverkan på en produkts funktionalitet eller för konsumenterna, särskilt när det gäller produktens prisvärdhet och livscykelkostnader och industrins konkurrenskraft. Vidare bör kraven inte påtvinga tillverkare teknik med begränsad tillgänglighet eller överdrivet höga administrativa kostnader och inte heller bör de negativt inverka på hälsa, säkerhet och miljö.

(8)

Datorers energieffektivitet bör förbättras genom att man använder befintlig, kostnadseffektiv teknik som inte har begränsad tillgänglighet och som kan minska de sammanlagda kostnaderna för att köpa och använda datorer och datorservrar.

(9)

Kraven på ekodesign bör införas gradvis så att tillverkarna får en tillräcklig tidsfrist för att anpassa de produkter som omfattas av denna förordning. Tidtabellen bör vara sådan att negativa effekter på utbudet av datorer undviks och att kostnaderna för tillverkarna, särskilt små och medelstora företag, beaktas, samtidigt som denna förordnings mål nås så snabbt som möjligt.

(10)

Denna förordning bör ses över senast tre och ett halvt år efter det att den trätt i kraft.

(11)

Datorers energieffektivitet bör fastställas med hjälp av tillförlitliga, exakta och reproducerbara mätmetoder som beaktar den mest moderna tekniken, inklusive tillgängliga harmoniserade standarder som fastställts i enlighet med tillämplig europeisk standardiseringslagstiftning (3).

(12)

Eftersom kraven på ekodesign för elektriska och elektroniska hushålls- och kontorsprodukters elförbrukning i standby- och frånläge inte till fullo lämpar sig för datorer bör kraven i kommissionens förordning (EG) nr 1275/2008 av den 17 december 2008 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG om krav på ekodesign för elektriska och elektroniska hushålls- och kontorsprodukters elförbrukning i standby- och frånläge (4) inte tillämpas på datorer. Följaktligen bör särskilda krav för energistyrning av datorer och deras viloläge, frånläge och lägsta energiläge fastställas i denna förordning, och förordning (EG) nr 1275/2008 ändras i enlighet med detta.

(13)

Även om datorer inte omfattas av förordning (EG) nr 1275/2008 ska bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 278/2009 av den 6 april 2009 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG när det gäller krav på ekodesign för externa nätaggregats elförbrukning vid noll-last och deras genomsnittliga verkningsgrad (5) tillämpas på externa nätaggregat som släpps ut på marknaden tillsammans med datorer.

(14)

I enlighet med artikel 8 i direktiv 2009/125/EG bör denna förordning ange tillämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

(15)

För att underlätta kontroller av överensstämmelse bör tillverkare anmodas att i den tekniska dokumentation som avses i bilagorna IV och V till direktiv 2009/125/EG tillhandahålla sådana uppgifter som har samband med kraven i denna förordning.

(16)

För att säkerställa sund konkurrens och att potentiella planerade energibesparingar uppnås samt att konsumenterna får tillförlitlig information om produkters energiprestanda, bör denna förordning klargöra att de toleranser som anges för de nationella marknadskontrollmyndigheternas fysiska tester för att fastställa om en specifik modell av en energirelaterad produkt uppfyller kraven i denna förordning inte får utnyttjas av tillverkarna för att få utrymme för att deklarera en mer gynnsam prestanda för modellen än vad som kan motiveras utifrån de mätningar och beräkningar som anges i den tekniska dokumentationen för produkten.

(17)

Riktmärken för nu tillgängliga produkter med hög energieffektivitet bör identifieras. Detta bidrar till att information är allmänt tillgänglig och lättåtkomlig, särskilt för små och medelstora företag, och kommer att ytterligare underlätta integreringen av den bästa designtekniken och utvecklingen av mer effektiva produkter för att minska energiförbrukningen.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 19.1 i direktiv 2009/125/EG.

a)

De är utformade för att stödja operativsystem (OS) för datorservrar och/eller virtuella maskinhanteringssystem och är inriktade på att köra företagsapplikationer som installerats av användare.

b)

De stöder felkorrigerande kod (ECC) och/eller buffrat minne (inbegripet buffrade DIMM-minnesmoduler och ”buffered on board”-konfigurationer).

c)

De släpps ut på marknaden tillsammans med ett eller flera växel-/likströmsnätaggregat.

d)

Samtliga processorer har tillgång till ett delat systemminne och är oberoende av varandra synliga för ett enda operativsystem eller virtuellt maskinhanteringssystem.

a)

Den är konstruerad för att omvandla växelström från elnätet till likström eller växelström med lägre spänning.

b)

Den kan bara omvandla likström eller växelström till en utspänning i taget.

c)

Den är avsedd att användas med en separat enhet som utgör den primära lasten.

d)

Den är innesluten i ett separat hölje som är skilt från den enhet som utgör den primära lasten.

e)

Den är ansluten till den enhet som utgör den primära lasten genom en löstagbar eller fast elektrisk anslutning av han-/hontyp, kabel, sladd eller annan ledning.

f)

Dess uteffekt enligt märkskylten är högst 250 watt.

a)

Det är inneslutet i datorns eller datorserverns hölje men åtskilt från datorns eller datorserverns moderkort.

b)

Det ansluts till nätet genom en enda kabel utan någon mellanliggande krets mellan nätaggregatet och elnätet.

c)

Samtliga strömanslutningar från nätaggregatet till datorns eller datorserverns komponenter är inneslutna i datorns hölje, med undantag av en likströmsanslutning till bildskärmen i en stationär dator med integrerad bildskärm.

(i)

två fysiska kärnor i centralprocessorn, och

(ii)

minst två gigabyte (GB) systemminne.

(i)

har tre eller fler fysiska kärnor i centralprocessorn, och

(ii)

har konfigurerats med

(i)

har minst fyra fysiska kärnor i centralprocessorn, och

(ii)

har konfigurerats med

(i)

två fysiska kärnor i centralprocessorn, och

(ii)

minst två gigabyte (GB) systemminne.

(i)

har tre eller fler fysiska kärnor i centralprocessorn, och

(ii)

har konfigurerats med

(i)

har minst fyra fysiska kärnor i centralprocessorn, och

(ii)

har konfigurerats med

a)

Två eller fler fysiska kärnor i centralprocessorn.

b)

Två eller fler gigabyte (GB) systemminne.

c)

Ett diskret grafikkort (dGfx) som motsvarar klassificeringen enligt G3 (med rambuffert – databredd > 128 bitar), G4, G5, G6 eller G7.

a)

En genomsnittlig tid mellan driftsfel (MTBF) på minst 15 000 timmar.

b)

Felkorrigerande kod (ECC) och/eller buffrat minne.

c)

Tre av följande fem kännetecken:

a)

En genomsnittlig tid mellan driftsfel (MTBF) på minst 13 000 timmar.

b)

Minst ett diskret grafikkort (dGfx) som motsvarar klassificeringen enligt G3 (med rambuffert – databredd > 128 bitar), G4, G5, G6 eller G7.

c)

Stöd för minst tre interna lagringsmedium.

d)

Stöd för minst 32 gigabyte (GB) systemminne.

a)

Den är utformad som en pelare, ett torn eller annan formfaktor liknande de formfaktorer som kännetecknar stationära datorer, med all databehandling och lagring samt gränssnittet mot nätet i samma chassi.

b)

Den är avsedd att vara i drift 24 timmar per dag 7 dagar i veckan.

c)

Den är främst utformad för att fungera i en miljö med flera användare samtidigt och då betjäna flera användare genom klientenheter i nät.

d)

Om den släpps ut på marknaden med ett operativsystem är detta utformat för serverapplikationer för hemmabruk eller som kräver låg kapacitet.

e)

Den släpps inte ut på marknaden med ett diskret grafikkort (dGfx) som motsvarar någon annan klassificering än G1.

a)

G1 (rambuffert – bandbredd ≤ 16).

b)

G2 (16 < rambuffert – bandbredd ≤ 32).

c)

G3 (32 < rambuffert – bandbredd ≤ 64).

d)

G4 (64 < rambuffert – bandbredd ≤ 96).

e)

G5 (96 < rambuffert – bandbredd ≤ 128).

f)

G6 (rambuffert – bandbredd > 128 [med rambuffert – databredd < 192-bitar]).

g)

G7 (rambuffert – bandbredd > 128 [med rambuffert – databredd ≥ 192-bitar]).

a)

Rambuffert – bandbredd uttrycks i gigabyte/sekund (GB/s).

b)

Datahastighet är den effektiva minnesdatafrekvensen mätt i MHz.

c)

Databredd är databredden hos minnets rambuffert, uttryckt i bitar.

d)

Med siffran 8 omvandlas resultatet till byte.

e)

Division med 1 000 omvandlar megabyte till gigabyte.

”2.

Informationsteknikprodukter som främst är avsedda för användning i bostadsmiljö, med undantag av stationära datorer, stationära datorer med integrerad bildskärm och bärbara datorer som de definieras i kommissionens förordning (EU) nr 617/2013 (*1).

”g)

Den är avsedd för användning med elektriska eller elektroniska hushålls- och kontorsprodukter enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1275/2008 eller med datorer som de definieras i kommissionens förordning (EU) nr 617/2013 (*2).

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (2) fastställs bestämmelser om strängare offentlig kontroll av import av de foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som finns i förteckningen (nedan kallad förteckningen) i bilaga I till den förordningen, vid ställena för införsel till de territorier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 882/2004.

(2)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 669/2009 ska förteckningen ses över minst varje kvartal med beaktande av åtminstone de informationskällor som anges i den artikeln.

(3)

Förekomsten och relevansen av livsmedelstillbud som anmäls genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder, resultaten från inspektioner som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor genomfört i tredjeländer och de kvartalsrapporter om sändningar av foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 669/2009 visar att förteckningen bör ändras.

(4)

Särskilt för sändningar av torkade bönor från Nigeria visar de relevanta informationskällorna att nya risker uppkommit vilket motiverar att en strängare offentlig kontroll införs. En post avseende dessa sändningar bör därför läggas till i förteckningen.

(5)

Förteckningen bör även ändras genom att kontrollfrekvensen höjs för de varor där samma informationskällor visar på större brister i efterlevnaden av den relevanta unionslagstiftningen och för vilka en strängare offentlig kontroll därmed är motiverad. I förteckningen bör posten för Brassica oleracea från Kina därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Förteckningen bör även ändras genom att kontrollfrekvensen sänks för de varor där de tillgängliga informationskällorna visar att det skett en förbättring totalt sett i efterlevnaden av den relevanta unionslagstiftningen och där den befintliga nivån av offentlig kontroll inte längre är motiverad. I förteckningen bör posten för kålgrönsaker från Thailand därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Förteckningen bör dessutom ändras genom att posterna stryks för de varor där de tillgängliga informationskällorna visar att de relevanta säkerhetskraven i unionslagstiftningen på det hela taget uppfylls på ett tillfredsställande sätt och för vilka en strängare offentlig kontroll därmed inte längre är motiverad. I förteckningen bör posterna för jordnötter från Sydafrika och granatäpplen från Egypten därför ändras i enlighet med detta.

(8)

För tydlighetens skull är det nödvändigt att ändra förteckningen över bekämpningsmedelsrester i fotnoten till bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 för att se till att de överensstämmer med den definition som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(9)

För att säkerställa enhetlighet och tydlighet bör bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

(10)

Förordning (EG) nr 669/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

I rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd som omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2) fastställs den mängd blåfenad tonfisk som får fångas av EU-fartyg och fällor under 2013 i Atlanten öster om longitud 45° W och i Medelhavet.

(2)

Enligt rådets förordning (EG) nr 302/2009 av den 6 april 2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, ändring av förordning (EG) nr 43/2009 och upphävande av förordning (EG) nr 1559/2007 (3) ska medlemsstaterna meddela kommissionen de individuella kvoter som tilldelats deras fartyg på över 24 meter. För fångstfartyg mindre än 24 meter och för fällor måste medlemsstaterna meddela kommissionen uppgifter om de kvoter som tilldelas producentorganisationer eller grupper av fartyg som bedriver fiske med liknande redskap.

(3)

Den gemensamma fiskeripolitiken syftar till att garantera en långsiktigt bärkraftig fiskerinäring genom ett hållbart utnyttjande av de levande marina resurserna grundat på försiktighetsprincipen.

(4)

Om kommissionen på grundval av medlemsstaternas uppgifter och kommissionens egna uppgifter finner att de fiskemöjligheter som tilldelats Europeiska unionen, en medlemsstat eller en grupp av medlemsstater kan anses vara uttömda för ett eller flera redskap eller en eller flera flottor, ska den i enlighet med artikel 36.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 meddela de berörda medlemsstaterna detta och förbjuda fiskeverksamhet för det område, det redskap, det bestånd, den grupp av bestånd eller den flotta som berörs av denna fiskeverksamhet.

(5)

De uppgifter som kommissionen förfogar över visar att de fiskemöjligheter för blåfenad tonfisk i Atlanten öster om longitud 45° V och i Medelhavet, som tilldelats snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Frankrike, Grekland, Italien, Malta och Spanien är uttömda.

(6)

Den 3, 5, 8 och 17 juni informerade Frankrike kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de 17 vad- eller notfartyg som är verksamma inom 2013 års fiske efter blåfenad tonfisk med verkan från och med den 3 juni för tio fartyg, med verkan från och med den 5 juni för fyra fartyg, med verkan från och med den 8 juni för två fartyg, och från och med den 17 juni för det återstående fartyget, vilket medför förbud mot all verksamhet från och med den 17 juni 2013, kl. 17.22.

(7)

Den 3 juni underrättade Grekland kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de grekiska snörpvadsfartyg som under 2013 bedrivit fiske efter blåfenad tonfisk med verkan från och med den 3 juni 2013 kl. 8.00.

(8)

Den 13 juni underrättade Italien kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de 12 vad- eller notfartyg som är verksamma inom 2013 års fiske efter blåfenad tonfisk med verkan från och med den 5 juni för fyra fartyg, med verkan från och med den 6 juni för fyra fartyg, från och med den 9 juni för tre fartyg, och från och med den 13 juni för det återstående fartyget, vilket medför förbud mot all verksamhet från och med den 13 juni 2013 kl. 15.27.

(9)

Den 8 juni underrättade Malta kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de maltesiska snörpvadsfartyg som under 2013 bedrivit fiske efter blåfenad tonfisk med verkan från och med den 8 juni 2013 kl. 21.56.

(10)

Den 3 och 17 juni underrättade Spanien kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de sex vad- eller notfartyg som är verksamma inom 2013 års fiske efter blåfenad tonfisk med verkan från och med den 3 juni för fem fartyg och med verkan från och med den 17 juni för de återstående fartygen, vilket medför förbud mot all verksamhet från och med den 17 juni 2013 kl. 00.00.

(11)

Utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som Frankrike, Grekland, Italien, Malta och Spanien vidtagit och som nämns ovan måste kommissionen bekräfta förbjudet mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° W och i Medelhavet, med ringnotsfartyg som för flagg från eller är registrerade i de berörda EU-medlemsstaterna från och med den 17 juni 2013 kl. 17.22 när det gäller Frankrike, från och med den 3 juni 2013 kl. 8.00 för Grekland, med verkan från och med den 13 juni 2013 kl. 15.27 för Italien, med verkan från och med den 8 juni 2013 kl. 21.56 för Malta och från och med den 17 juni 2013 kl. 00.00 för Spanien.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.