(1)

Den 7 november 2000 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar inom ramen för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) för att säkerställa Europeiska gemenskapens deltagande i den diplomatkonferens som hölls i Genève den 7–20 december 2000 i syfte att utveckla ett instrument för skydd av utövande konstnärers rättigheter i samband med audiovisuella framföranden.

(2)

Förhandlingarna slutfördes framgångsrikt vid en återsammankallad diplomatkonferens som hölls i Peking den 20–26 juni 2012 och Wipo-Pekingfördraget om audiovisuella framföranden (nedan kallat Pekingfördraget) antogs i Peking den 24 juni 2012.

(3)

I Pekingfördraget fastställs en rad nya internationella regler för närstående rättigheter, vilka syftar till att garantera adekvat skydd och ersättning för utövande konstnärer på det audiovisuella området.

(4)

Pekingfördraget är öppet för undertecknande av alla parter som är berättigade att tillträda fördraget under ett år efter det att det antagits.

(5)

Unionen har exklusiv befogenhet vad gäller ett antal bestämmelser i Pekingfördraget där motsvarande unionslagstiftning har antagits. Pekingfördraget bör därför undertecknas på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt.

(6)

Genom att underteckna Pekingfördraget kommer unionen inte att utöva delade befogenheter och följaktligen behåller medlemsstaterna sina befogenheter inom de områden som omfattas av Pekingfördraget vilka inte påverkar gemensamma regler eller ändrar tillämpningsområdet för sådana regler.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som inför underuppdelningar i den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

I enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1924/2006 antog kommissionen förordning (EU) nr 432/2012 av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (2). Den förteckning som fastställts genom förordning (EU) nr 432/2012 innehåller 222 tillåtna hälsopåståenden, vilket motsvarar 497 poster i den konsoliderade förteckning (3) som överlämnats till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) för en vetenskaplig bedömning.

(2)

Vid den tidpunkt då förteckningen över tillåtna hälsopåståenden antogs fanns det ett antal hälsopåståenden för vilka myndighetens utvärdering eller kommissionens bedömning inte hade slutförts (4).

(3)

För hälsopåståenden om mikroorganismer som myndigheten i sin första bedömning inte ansåg var tillräckligt karakteriserade och för hälsopåståenden för vilka det konstaterades att den tillhandahållna dokumentationen inte var tillräcklig för att fastställa ett orsakssamband enades kommissionen och medlemsstaterna om att de inte kan bedöma om dessa påståenden ska tas upp eller inte i förteckningen över tillåtna påståenden, såvida inte myndigheten gör en ytterligare bedömning. Myndigheten slutförde bedömningarna om dessa hälsopåståenden och offentliggjorde sina yttranden den 5 juni och den 7 augusti 2012 (5), i vilka det konstateras att för två hälsopåståenden har det på grundval av de inlämnade uppgifterna fastställts ett orsakssamband mellan en livsmedelskategori, ett livsmedel eller någon av dess beståndsdelar och den påstådda effekten (6).

(4)

Kommissionen har slutfört sin bedömning av alla hälsopåståenden som har lämnats in för utvärdering med undantag av fyra kategorier av påståenden om särskilda livsmedelsgrupper eller någon av deras beståndsdelar. Dessa kategorier omfattar påståenden om växt- eller örtsubstanser, vilka vanligen kallas ”botaniska ämnen”, påståenden om särskilda livsmedel, nämligen livsmedel avsedda att användas i dieter med mycket lågt kaloriinnehåll och livsmedel med reducerat laktosinnehåll, påståenden om koffein samt ett påstående om kolhydrater.

(5)

I fråga om botaniska ämnen har medlemsstaterna och de berörda parterna uttryckt oro när det gäller skillnaden i hur den bevisning som grundas på ”traditionell användning” beaktas, å ena sidan enligt förordning (EG) nr 1924/2006 vad gäller hälsopåståenden, å andra sidan enligt Europarlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (7) vad gäller användning i traditionella växtbaserade läkemedel. Eftersom kommissionen anser att denna oro är relevant och att det krävs ytterligare analys och samråd, bör ett beslut om påståenden om botaniska ämnen (8) först fattas när dessa steg är slutförda.

(6)

I fråga om hälsopåståendena om effekterna av dieter med mycket lågt kaloriinnehåll (9) och livsmedel med reducerat laktosinnehåll (10) kan eventuellt den pågående översynen av lagstiftningen om livsmedel för särskilda näringsändamål (11) ha en inverkan på dessa hälsopåståenden. För att undvika bristande överensstämmelse med den lagstiftningen bör ett beslut om hälsopåståenden om dessa livsmedel först fattas när översynen har avslutats.

(7)

I fråga om hälsopåståendena om effekterna av koffein (12) har medlemsstaterna uttryckt oro om säkerheten vid intag av koffein inom olika målgrupper i befolkningen. Eftersom kommissionen anser att denna oro är relevant och att det behövs ytterligare vetenskapliga råd från myndigheten, bör ett beslut om påståenden om koffein först fattas när detta steg är slutfört.

(8)

I fråga om hälsopåståendet om de gynnsamma effekterna av kolhydrater (13) har vissa medlemsstater uttryckt oro om dess godkännande eftersom de anser att påståendet eventuellt kan vilseleda konsumenterna, särskilt mot bakgrund av de nationella kostråden om att minska intaget av sockerarter. Eftersom kommissionen anser att de motstridiga syftena med detta påstående behöver jämkas samman, kommer det att krävas ytterligare analyser för att fastställa villkoren för användning av detta påstående. Därför bör ett beslut om påståendet om kolhydrater först fattas när dessa analyser har slutförts.

(9)

För att garantera öppenhet och rättslig säkerhet för alla berörda parter kommer påståenden vars bedömning fortfarande inte slutförts att förbli offentliggjorda på kommissionens webbplats (14) och få fortsätta att användas enligt artikel 28.5 och 28.6 i förordning (EG) nr 1924/2006.

(10)

Hälsopåståenden som stämmer överens med myndighetens slutsats att ett orsakssamband har fastställts mellan en livsmedelskategori, ett livsmedel eller någon av dess beståndsdelar och den påstådda effekten och som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 bör godkännas enligt artikel 13.3 i den förordningen och tas upp i den förteckning över tillåtna påståenden som fastställdes genom förordning (EU) nr 432/2012 (15).

(11)

Enligt artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska tillåtna hälsopåståenden åtföljas av alla nödvändiga villkor, inklusive begränsningar, för användningen av dem. Förteckningen över tillåtna påståenden bör därför omfatta påståendenas lydelse, särskilda villkor för användning av påståendena och, i tillämpliga fall, villkor eller begränsningar för användningen och/eller ett kompletterande uttalande eller en varning, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1924/2006 och myndighetens yttranden.

(12)

Enligt artiklarna 6.1 och 13.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 måste hälsopåståenden grundas på allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation. Hälsopåståenden för vilka myndighetens bedömning inte var positiv när det gäller vetenskapliga belägg för påståendena, under antingen den första bedömningen eller den ytterligare bedömningen, bör inte godkännas.

(13)

Det är också i överensstämmelse med bestämmelserna att inte godkänna hälsopåståenden som inte uppfyller andra allmänna eller särskilda krav i förordning (EG) nr 1924/2006, även om myndigheten lämnat en positiv vetenskaplig bedömning. Myndigheten konstaterade att ett orsakssamband har fastställts för ett påstående om effekten av L-arginin (16) på bibehållandet av en normal eliminering av ammoniak och ett annat påstående om effekten av L-tyrosin (17) på en normal katekolaminsyntes. Kommissionen och medlemsstaterna har övervägt om hälsopåståenden som återspeglar dessa slutsatser bör godkännas. På grundval av de inlämnade uppgifterna och den aktuella vetenskapliga kunskapen konstaterade myndigheten att det inte går att definiera de villkor för användning som skulle åtfölja hälsopåståendet om L-arginin (18), medan myndigheten för hälsopåståendet om L-tyrosin föreslog som ett lämpligt villkor för användning att ett livsmedel åtminstone ska vara en proteinkälla i enlighet med bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006 (19). Myndigheten konstaterade, i sitt svar av den 9 november 2012 på kommissionens begäran om förtydligande, att dess slutsatser för dessa påståenden grundades på den kända biokemiska rollen för de två aminosyrorna när de ingår i protein. Dessutom kunde myndigheten inte ge en indikation på vilken mängd av L-tyrosin och L-arginin som dagligen måste intas för att uppnå de gynnsamma fysiologiska effekterna för respektive ämne. Därför är det inte möjligt att fastställa sådana särskilda villkor för användning för dessa påståenden som garanterar att mängden aminosyror i slutprodukten är tillräcklig för att uppnå de gynnsamma fysiologiska effekterna för respektive ämne i enlighet med artikel 5.1 b i i förordning (EG) nr 1924/2006. Om sådana särskilda villkor för användning saknas kan den gynnsamma effekten för det ämne som påståendet avser inte garanteras. Sådana påståenden kan vilseleda konsumenten och bör därför inte tas upp på förteckningarna över tillåtna hälsopåståenden.

(14)

Den här förordningen bör börja tillämpas sex månader efter den dag den träder i kraft så att livsmedelsföretagarna kan anpassa sig till kraven i förordningen, inklusive till förbudet enligt artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 mot de hälsopåståenden där myndighetens utvärdering och kommissionens bedömning har slutförts.

(15)

I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 bör registret över näringspåståenden och hälsopåståenden som innehåller alla godkända hälsopåståenden samt de som inte godkänts och skälen för detta uppdateras mot bakgrund av den här förordningen och dess senarelagda tillämpning.

(16)

De synpunkter och ståndpunkter som kommissionen mottagit från allmänheten och berörda parter har i tillräcklig utsträckning beaktats vid fastställandet av åtgärderna i denna förordning.

(17)

Förordning (EU) nr 432/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln på grund av globaliseringen och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)

Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och mellan den 1 maj 2009 och den 30 december 2011 var det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(3)

Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden upp till ett belopp på högst 500 miljoner EUR per år.

(4)

Mot bakgrund av uppsägningarna vid företaget Austria Tabak GmbH och 14 av dess underleverantörer och producenter i efterföljande led lämnade Österrike in en ansökan om att utnyttja fonden den 20 december 2011. Ansökan kompletterades med ytterligare information fram till den 9 oktober 2012. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 3 941 999 EUR ska anslås.

(5)

Fonden bör därför utnyttjas för att bevilja det ekonomiska stöd Österrike ansökt om.

(1)

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln på grund av globaliseringen och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)

Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och mellan den 1 maj 2009 och den 30 december 2011 var det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(3)

Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden upp till ett belopp på högst 500 miljoner EUR per år.

(4)

Italien lämnade den 30 december 2011 in en ansökan om medel från fonden med anledning av uppsägningar vid företaget Agile S.r.l och kompletterade ansökan med ytterligare uppgifter fram till den 2 oktober 2012. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 3 689 474 EUR ska anslås.

(5)

Fonden bör därför utnyttjas för att bevilja det ekonomiska stöd Italien ansökt om.

(1)

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln på grund av globaliseringen och underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)

För ansökningar som lämnats mellan den 1 maj 2009 och den 30 december 2011 utökades fondens räckvidd till att omfatta stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(3)

Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden upp till ett belopp på högst 500 miljoner EUR per år.

(4)

Italien lämnade den 29 december 2011 in en ansökan om medel från fonden med anledning av uppsägningar vid företaget Antonio Merloni SpA och kompletterade ansökan med ytterligare uppgifter fram till den 4 september 2012. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 5 037 482 EUR ska anslås.

(5)

Fonden bör därför utnyttjas för att bevilja det ekonomiska stöd Italien ansökt om.

(1)

Enligt beslut 2010/279/Gusp bemyndigas kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att, i enlighet med artikel 38 tredje stycket i fördraget, fatta lämpliga beslut i syfte att utöva politisk kontroll och strategisk ledning över Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan (Eupol Afghanistan), vilket innefattar beslut om att utnämna uppdragschefen.

(2)

Den 27 maj 2013 antog rådet beslut 2013/240/Gusp (2) om förlängning av Eupol Afghanistan till och med den 31 december 2014.

(3)

Den 10 juli 2012 antog kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik beslut Eupol Afghanistan/1/2012 (3), om utnämning av Karl Åke ROGHE till uppdragschef för Eupol Afghanistan från och med den 1 augusti 2012 till och med den 31 maj 2013.

(4)

Den 29 maj 2013 föreslog unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att Karl Åke ROGHEs mandat som uppdragschef för Eupol Afghanistan skulle förlängas från och med den 1 juni 2013 till och med den 31 december 2014.