ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2013.145.swe |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
56 årgången |
|
|
II Icke-lagstiftningsakter |
|
|
|
FÖRORDNINGAR |
|
|
|
||
|
|
BESLUT |
|
|
|
2013/250/EU |
|
|
* |
Kommissionens beslut av den 21 maj 2013 om ekologiska kriterier för tilldelning av EU:s miljömärke till sanitetsarmaturer [delgivet med nr C(2013) 2826] ( 1 ) |
|
|
|
2013/251/EU |
|
|
* |
||
|
|
2013/252/EU |
|
|
* |
||
|
|
2013/253/EU |
|
|
* |
|
|
Rättelser |
|
|
* |
||
|
* |
|
|
||
|
* |
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Lagstiftningsakter
DIREKTIV
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/14/EU
av den 21 maj 2013
om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 53.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1) |
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (4) regleras tjänstepensionsinstitut på unionsnivå. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (5) regleras företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) på unionsnivå. Vidare regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (6) förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare) på unionsnivå. I samtliga tre direktiv fastställs tillsynskrav för riskhantering hos tjänstepensionsinstitut, förvaltningsbolag och investeringsbolag avseende fondföretag, respektive av AIF-förvaltare. |
(2) |
En konsekvens av finanskrisen är att investerare, däribland tjänstepensionsinstitut, fondföretag och alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder), i alltför hög grad förlitat sig på kreditbetyg när de investerat i skuldinstrument, utan att nödvändigtvis göra en egen bedömning av kreditvärdigheten hos emittenter av sådana skuldinstrument. För att förbättra kvaliteten på investeringar som görs av tjänstepensionsinstitut, fondföretag och AIF-fonder, och därmed skydda investerare i sådana fonder, är det lämpligt att kräva att tjänstepensionsinstitut, förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföretag, samt AIF-förvaltare undviker att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg eller att använda dem som den enda parametern vid kreditriskbedömning i samband med investeringar av tjänstepensionsinstitut, fondföretag och AIF-fonder. Därför bör den allmänna principen om att inte i alltför hög grad förlita sig på kreditbetyg integreras i riskhanteringsprocesser och i system hos tjänstepensionsinstitut, förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföretag, och AIF-förvaltare, samt anpassas till deras specifika förutsättningar. |
(3) |
För att ytterligare klarlägga den allmänna principen att inte i alltför hög grad förlita sig på kreditbetyg, som bör införas i direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att faktiskt förhindra att förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföretag och AIF-förvaltare i alltför hög grad förlitar sig på kreditbetyg för att bedöma kreditvärdigheten hos tillgångar som de innehar. Därför bör man i detta avseende ändra kommissionens befogenheter i dessa direktiv att anta delegerade akter om allmänna bestämmelser avseende riskhanteringsprocesser och system som används av förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföretag och AIF-förvaltare. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att den offentliggör resultaten av sådana samråd. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
(4) |
De relevanta åtgärderna i detta direktiv bör utgöra ett komplement till andra bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (7). I dessa bestämmelser fastställs det allmänna målet att minska investerares alltför stora förlitan på kreditbetyg, vilket bör göra det lättare att förverkliga detta mål. |
(5) |
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att minska tjänstepensionsinstituts, fondföretags och AIF-fonders alltför stora förlitan på kreditbetyg i samband med deras investeringar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, genom samordnat agerande, och det därför på grund av den unionstäckande strukturen hos, och effekterna av, tjänstepensionsinstituts, förvaltnings- och investeringsbolags avseende fondföretag, AIF-fonders och kreditvärderingsinstituts verksamhet bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(6) |
Direktiv 2003/41/EG, 2009/65/EG och 2011/61/EU bör därför ändras i enlighet med detta. |
(7) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (8), har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av direktiv 2003/41/EG
I artikel 18 i direktiv 2003/41/EG ska följande punkt införas:
”1a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de övervakade institutionerna, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten i institutionernas kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (9) i deras placeringspolicy och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.
Artikel 2
Ändringar av direktiv 2009/65/EG
Artikel 51 i direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande: ”1. Ett förvaltnings- eller investeringsbolag ska använda ett förfarande för riskhantering som gör det möjligt för det att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till positionerna och deras bidrag till den allmänna riskprofilen för fondbolagets portfölj. Framför allt ska det inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (10) för att bedöma kreditvärdigheten hos fondföretags tillgångar. |
2. |
Följande punkt ska införas: ”3a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de övervakade fondbolagens verksamhet, ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i förvaltnings- och investeringsbolagens kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som avses i punkt 1 första stycket, i fondbolagens placeringsinriktningar och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.” |
3. |
Punkt 4 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 3
Ändringar av direktiv 2011/61/EU
Artikel 15 i direktiv 2011/61/EU ska ändras på följande sätt:
1. |
I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande: ”2. AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds investeringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan komma att exponeras. Framför allt ska AIF-förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (11) för att bedöma kreditvärdigheten hos AIF-fondernas tillgångar. |
2. |
Följande punkt ska införas: ”3a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos AIF-fondernas verksamhet, ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i AIF-förvaltarnas kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som avses i punkt 2 första stycket, i AIF-fondernas investeringsstrategier och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.” |
3. |
I punkt 5 ska följande stycke läggas till: ”De åtgärder som specificerar de riskhanteringssystem som avses i första stycket led a ska säkerställa att AIF-förvaltare förhindras från att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg, som avses i punkt 2 första stycket, för att bedöma kreditvärdigheten hos AIF-fonders tillgångar.” |
Artikel 4
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 21 december 2014. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 5
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 6
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 21 maj 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
L. CREIGHTON
Ordförande
(1) EUT C 167, 13.6.2012, s. 2.
(2) EUT C 229, 31.7.2012, s. 64.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 januari 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 maj 2013.
(4) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.
(5) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.
(6) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.
(7) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.
(8) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(9) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”
(10) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”
(11) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”
II Icke-lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/4 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 499/2013
av den 30 maj 2013
om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),
med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och
av följande skäl:
(1) |
I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen. |
(2) |
Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 30 maj 2013.
På kommissionens vägnar För ordföranden
Jerzy PLEWA
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(2) EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.
BILAGA
Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
(euro/100 kg) |
||
KN-nummer |
Kod för tredjeland (1) |
Schablonimportvärde |
0702 00 00 |
AL |
15,1 |
MA |
57,6 |
|
MK |
65,0 |
|
TN |
48,3 |
|
TR |
71,8 |
|
ZZ |
51,6 |
|
0707 00 05 |
AL |
41,5 |
MK |
42,6 |
|
TR |
142,5 |
|
ZZ |
75,5 |
|
0709 93 10 |
TR |
140,2 |
ZZ |
140,2 |
|
0805 10 20 |
EG |
45,2 |
IL |
71,7 |
|
MA |
72,3 |
|
ZA |
76,7 |
|
ZZ |
66,5 |
|
0805 50 10 |
AR |
105,4 |
TR |
95,7 |
|
ZA |
100,3 |
|
ZZ |
100,5 |
|
0808 10 80 |
AR |
168,1 |
BR |
65,1 |
|
CL |
119,8 |
|
CN |
96,0 |
|
NZ |
146,0 |
|
US |
166,5 |
|
ZA |
117,8 |
|
ZZ |
125,6 |
|
0809 29 00 |
US |
785,8 |
ZZ |
785,8 |
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.
BESLUT
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/6 |
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 21 maj 2013
om ekologiska kriterier för tilldelning av EU:s miljömärke till sanitetsarmaturer
[delgivet med nr C(2013) 2826]
(Text av betydelse för EES)
(2013/250/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (1), särskilt artikel 8.2,
efter samråd med Europeiska unionens miljömärkningsnämnd, och
av följande skäl:
(1) |
Enligt förordning (EG) nr 66/2010 får EU:s miljömärke tilldelas produkter som har reducerad miljöpåverkan under hela sin livscykel. |
(2) |
Enligt förordning (EG) nr 66/2010 ska specifika kriterier för EU-miljömärket fastställas för varje produktgrupp. |
(3) |
Eftersom förbrukningen av vatten och den energi som används för att värma vattnet i betydande utsträckning bidrar till hushålls och andra förbrukares totala miljöpåverkan bör kriterier för EU-miljömärket fastställas för produktgruppen ”sanitetsarmaturer”. Kriterierna bör i synnerhet främja vatteneffektiva produkter som bidrar till minskad vattenförbrukning och därmed också till minskad förbrukning av energi för uppvärmning av vatten. |
(4) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 66/2010. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Produktgruppen ”sanitetsarmaturer” ska omfatta blandare, duschmunstycken och duschar för hushållsbruk som främst används för att tappa vatten för personlig hygien, rengöring, matlagning och som dricksvatten, även när de marknadsförs för andra ändamål än hushållsbruk.
2. Följande produkter ska inte ingå i produktgruppen ”sanitetsarmaturer”:
a) |
Badkarsblandare. |
b) |
Tvågrepps duschblandare. |
c) |
Sanitetsarmaturer för särskilda ändamål som inte är avsedda för hushållsbruk. |
Artikel 2
I detta beslut avses med
1. blandare: en direkt eller indirekt, mekaniskt och/eller automatiskt reglerad ventil från vilken vatten tappas,
2. duschmunstycke:
a) |
en fast tak- eller sidodusch, duschpanel eller liknande anordning som kan vara justerbar och som gör att vatten från ett försörjningssystem riktas mot användaren, eller |
b) |
en rörlig handdusch som är kopplad till en blandare med en duschslang och som kan hängas direkt på blandaren eller på väggen med hjälp av en lämplig hållare, |
3. dusch: en kombination av duschmunstycke och tillhörande reglerventiler och/eller anordningar som är förpackade och säljs som en sats,
4. tvågrepps duschblandare: en dusch som är utrustad med separata grepp för kontroll av varm- och kallvattentillförseln,
5. elektrisk dusch: en dusch utrustad med en anordning som värmer vatten lokalt för duschen med hjälp av el,
6. sanitetsarmatur för särskilda ändamål som inte är avsedda för hushållsbruk: sanitetsarmatur för andra ändamål än hushållsbruk som kräver ett obegränsat vattenflöde för den avsedda funktionen,
7. flödesregulator: en teknisk anordning som begränsar vattenflödet till en viss volym och som möjliggör ett större vattenflöde endast om detta aktiveras av användaren för en viss tidsperiod vid ett och samma användningstillfälle,
8. maximalt vattenflöde: det största möjliga vattenflödet från systemet eller en enskild anordning,
9. lägsta maximala vattenflöde: det minsta vattenflöde från systemet eller en separat anordning som är möjligt när ventilen är helt öppen,
10. teknisk säkerhetsfunktion: en anordning som ingår i en sensorkontrollerad sanitetsarmatur och som används för att hindra ett oavbrutet vattenflöde genom att stänga av vattentillförseln efter en förinställd tid även om en person eller ett föremål är inom sensorns räckvidd.
Artikel 3
Kriterierna för att tilldela EU-miljömärket enligt förordning (EG) nr 66/2010 till en produkt som ingår i produktgruppen ”sanitetsarmaturer” enligt definitionen i artikel 1 samt tillhörande bedömnings- och kontrollkrav anges i bilagan till detta beslut.
Artikel 4
De kriterier och tillhörande bedömningskrav som anges i bilagan ska gälla i fyra år från och med den dag då detta beslut antas.
Artikel 5
För administrativa ändamål ska produktgruppen ”sanitetsarmaturer” ha kodnummer ”x”.
Artikel 6
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 21 maj 2013.
På kommissionens vägnar
Janez POTOČNIK
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 27, 30.1.2010, s. 1.
BILAGA
KRITERIER OCH BEDÖMNINGS- OCH KONTROLLKRAV FÖR EU-MILJÖMÄRKET
Kriterier för tilldelning av EU:s miljömärke till sanitetsarmaturer:
1. |
Vattenförbrukning och därtill kopplad energibesparing |
2. |
Material i kontakt med dricksvatten |
3. |
Förbjudna eller begränsade ämnen och blandningar |
4. |
Produktkvalitet och livslängd |
5. |
Förpackning |
6. |
Användarinformation |
7. |
Information på EU-miljömärket |
De särskilda bedömnings- och kontrollkraven anges för varje kriterium.
När det krävs att sökanden ska tillhandahålla intyg, dokumentation, analyser eller testrapporter eller på annat sätt styrka att kriterierna är uppfyllda, kan dessa dokument komma från antingen sökanden själv, dennes leverantör eller båda.
Där så är möjligt ska testerna genomföras av laboratorier som uppfyller de allmänna kraven i den europeiska standarden EN ISO 17025 (1) eller likvärdiga krav.
Där så är lämpligt får andra testmetoder än dem som anges för varje kriterium användas, om de godkänns som likvärdiga av det behöriga miljömärkningsorgan som bedömer ansökan.
En grundförutsättning är att produkten uppfyller alla rättsliga krav i de länder där den ska släppas ut på marknaden. Sökanden ska intyga att produkten uppfyller detta krav.
Kriterium 1. Vattenförbrukning och relaterad energibesparing
a) Maximalt vattenflöde
Sanitetsarmaturens maximala vattenflöde, oberoende av vattentrycket, får inte överstiga de värden som anges i tabell 1.
Tabell 1
Maximalt vattenflöde för ”sanitetsarmaturer”
Underproduktgrupp |
Vattenflöde (l/min) |
|
Köksblandare |
utan flödesregulator |
6,0 |
med flödesregulator (2) |
8,0 |
|
Tvättställsblandare |
utan flödesregulator |
6,0 |
med flödesregulator (2) |
8,0 |
|
Duschmunstycken och duschar (3) |
8,0 |
Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att produkten uppfyller kravet och ange det maximala vattenflödet (i l/min) för den produkt som har lämnats in för märkningsförfarandet samt resultaten av tester som har utförts i enlighet med det testförfarande som anges i respektive EN-standard för produkttypen (se tabell 2). Testerna ska utföras vid ett tryck av 1,5, 3,0 och 4,5 bar (± 0,2 bar) för produkter som anges vara lämpliga för högtryckssystem (normalt 1,0–5,0 bar) eller vid ett tryck av 0,2, 0,3 och 0,5 bar (± 0,02 bar) för produkter som anges vara lämpliga för lågtryckssystem (normalt 0,1–0,5 bar). Ett medelvärde av tre mätningar får inte överstiga de maximala flödesvärden som anges i tabell 1. För pelarblandare och tvåhåls köksblandare ska vattenflödet beräknas som summan av de två flödena, dvs. det totala flödet till tvättställ eller diskho från kall- och varmvattensarmaturen. Vad gäller produkter med sparläge (dvs. med flödesregulator) ska dessutom en beskrivning av anordningen (dvs. viktigaste tekniska parametrar samt anvisningar för installation, inställning och användning) lämnas in.
Tabell 2
EN-standarder för produktgruppen ”sanitetsarmaturer”
Nummer |
Titel |
EN 200 |
Sanitetsarmaturer – Mekaniska tappventiler och blandare i högtryckssystem – Allmänna krav |
EN 816 |
Sanitetsarmaturer – Automatiskt stängande ventiler, PN10 |
EN 817 |
Sanitetsarmatur – Mekaniska blandare i högtryckssystem (PN10) – Engreppsblandare allmänna krav |
EN 1111 |
Sanitetsarmaturer – Termostatblandare i högtryckssystem (PN10) – Teknisk specifikation |
EN 1112 |
Sanitetsarmaturer – Dusch, system typ 1 och typ 2 – Allmänna tekniska specifikationer |
EN 1286 |
Sanitetsarmaturer – Mekaniska blandare i lågtryckssystem |
EN 1287 |
Sanitetsarmaturer – Termostatblandare i lågtryckssystem |
EN 15091 |
Sanitetsarmatur – Sanitetsarmatur med elektronisk öppnings- och avstängningsfunktion |
EN 248 |
Sanitetsarmaturer – Allmänna krav för elektrolytiska beläggningar av Ni-Cr |
EN 60335-1 |
Elektriska hushållsapparater och liknande bruksföremål |
EN 60335-2-35 |
Elektriska hushållsapparater och liknande bruksföremål – Säkerhet – Särskilda fordringar på vattenvärmare av genomströmningstyp |
b) Lägsta maximala vattenflöde
Sanitetsarmaturens lägsta maximala vattenflöde, oberoende av vattentrycket, får inte vara lägre än de värden som anges i tabell 3.
Tabell 3
Lägsta maximala vattenflöde för ”sanitetsarmaturer”
Underproduktgrupp |
Vattenflöde (l/min) |
Köksblandare |
2,0 |
Tvättställsblandare |
2,0 |
Duschar och duschmunstycken |
4,5 |
Elektriska duschar och lågtrycksduschar (4) |
3,0 |
Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att produkten uppfyller kravet och ange det lägsta maximala vattenflödet för den produkt som har lämnats in för märkningsförfarandet samt resultaten av tester som har genomförts i enlighet med det testförfarande som anges i respektive EN-standard för produkttypen (se tabell 2). Testerna ska utföras vid ett tryck av 1,5, 3,0 och 4,5 bar (± 0,2 bar) för produkter som anges vara lämpliga för högtryckssystem (normalt 1,0–5,0 bar) eller vid ett tryck av 0,2, 0,3 och 0,5 bar (± 0,02 bar) för produkter som anges vara lämpliga för lågtryckssystem (normalt 0,1–0,5 bar). Ett medelvärde av tre mätningar får inte vara lägre än det flödesvärde som anges i tabell 3. För pelarblandare och tvåhåls köksblandare ska vattenflödet beräknas som summan av de två flödena, dvs. det totala flödet till tvättställ eller diskho från kall- och varmvattensarmaturen.
c) Temperaturstyrning
Sanitetsarmaturer ska vara utrustade med en avancerad anordning eller teknisk lösning som gör att slutanvändaren kan reglera temperatur och/eller varmvattenflöde, till exempel genom att begränsa vattentemperaturen eller varmvattentillförseln, eller genom termostatreglering.
Lösningen ska vara anpassad för att ge användaren noggrann kontroll över temperaturen på vattnet från blandaren eller duschen, oberoende av det uppvärmningssystem som den är kopplad till. Möjliga lösningar kan till exempel vara en varmvattenspärr, kallvattentillförsel med greppet i mittposition och/eller en termostatblandare.
Sanitetsarmaturer som är utformade för att kopplas till en vattentillförsel som redan är temperaturreglerad samt duschmunstycken ska inte omfattas av detta kriterium.
Bedömning och kontroll: I ansökan som lämnas till det behöriga organet ska sökanden intyga att produkten uppfyller kravet och tillhandahålla dokumentation som beskriver den teknik eller anordning som används i produkten. Om vattentillförseln redan är temperaturreglerad ska sökanden klargöra den specifika tekniska egenskap som gör sanitetsarmaturen lämplig att kopplas till denna typ av system.
d) Tidsstyrning
Detta kriterium gäller för sanitetsarmaturer som säljs eller marknadsförs tillsammans med anordningar för tidsstyrning (dvs. anordningar som stoppar vattenflödet efter en viss tid om de inte används, t.ex. sensorer som stoppar vattenflödet när användaren kommer utanför sensorns räckvidd, eller efter en förinställd tid, t.ex. en timer som stoppar vattenflödet när den maximala flödestiden har uppnåtts).
Vad beträffar sanitetsarmaturer som är utrustade med timer bör den förinställda tiden för maximalt vattenflöde inte överstiga 15 sekunder för blandare och 35 sekunder för duschar. Produkten ska dock vara utformad på ett sådant sätt att installatören kan reglera flödestiden i enlighet med produktens avsedda användning.
Vad beträffar sanitetsarmaturer som är utrustade med en sensor ska fördröjningstiden för avstängning efter användning inte överstiga 1 sekund för blandare och 3 sekunder för duschar. Sanitetsarmaturer som är utrustade med en sensor ska dessutom ha en inbyggd ”teknisk säkerhetsfunktion” med en förinställd avstängningstid på maximalt 2 minuter för att undvika olyckor eller ett kontinuerligt vattenflöde från blandare eller duschar som inte används.
Bedömning och kontroll: Produkten eller systemet ska testas vid det fastställda tryckintervallet (3,0 bar ± 0,2 bar för högtrycksventiler respektive 0,5 bar ± 0,02 bar för lågtrycksventiler) för att kontrollera att tidsstyrningen stängs av inom en avvikelse på 10 % från den tid som angetts av sökanden. Sökanden ska intyga att produkten uppfyller kravet och ange i produktens tekniska parametrar vilken typ av lösning som används (en förinställd tid för vattenflödet för timer, en fördröjningstid för avstängning efter användning för sensorer). Sökanden ska också som en del av ansökan tillhandahålla det behöriga organet resultaten av ett test som utförts i enlighet med standarden EN 15091 för sanitetsarmaturer med elektronisk öppnings- och avstängningsfunktion eller EN 816 för automatiska avstängningsventiler.
Kriterium 2. Material i kontakt med dricksvatten
Kemiska och hygieniska egenskaper hos material i kontakt med dricksvatten
Material som används i produkter som kommer i kontakt med dricksvatten, eller föroreningar i dessa, får inte avge några ämnen i dricksvatten i koncentrationer som är högre än nödvändigt för den avsedda användningen och ska varken direkt eller indirekt minska skyddet av människors hälsa (5). De får inte orsaka försämrad dricksvattenkvalitet vad gäller utseende, lukt eller smak. Inom de rekommenderade gränserna för korrekt användning (dvs. användningsförhållanden som föreskrivs i respektive EN-standard i tabell 2) får materialen inte förändras på ett sätt som kan försämra produktens prestanda. Material utan tillräcklig korrosionsbeständighet ska skyddas på lämpligt sätt så att de inte utgör någon hälsorisk.
Bedömning och kontroll: Sökanden ska intyga att produkten uppfyller kravet och lämna relevant dokumentation eller testresultat, enligt följande:
Metalliska material i kontakt med dricksvatten vilka används i sanitetsarmaturer ska vara upptagna i positivlistan Acceptance of Metallic Materials for Products in Contact with Drinking Water i tillägget. Sökanden ska lämna ett intyg om överensstämmelse med detta krav. Om de metalliska materialen inte finns med i denna positivlista ska resultat lämnas in från test utförda enligt tillvägagångssättet för ”Tillägg av material till sammansättningslistan inom en materialkategori” som beskrivs i tillägget, med användning av standarden EN 15664–1. Alternativt om obligatoriska nationella bestämmelser gäller i den medlemsstat där produkten kommer att släppas ut på marknaden, ska ett intyg om godkännande av dessa metalliska material och/eller produkten utfärdat av nationella myndigheter eller ansvariga laboratorier lämnas in.
Organiska material i kontakt med dricksvatten ska testas i enlighet med kraven i den medlemsstat där produkten kommer att släppas ut på marknaden. Ett intyg eller, i tillämpliga fall, testresultat från nationella myndigheter eller ansvariga laboratorier ska lämnas in.
Dessutom ska, om det krävs enligt nationella bestämmelser eller den medlemsstat där produkten släpps ut på marknaden, testresultat avseende ökad tillväxt av mikroorganismer och en bedömning av vattnets lukt och smak lämnas in.
Kriterium 3. Förbjudna eller begränsade ämnen och blandningar
a) Farliga ämnen och blandningar
Enligt artikel 6.6 i förordning (EG) nr 66/2010 om ett EU-miljömärke får inte produkten, eller någon vara (6) som ingår i den, innehålla ämnen som uppfyller kriterierna för klassificering med nedanstående faroangivelser eller riskfraser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (7) eller rådets direktiv 67/548/EEG (8) och får inte heller innehålla ämnen som avses i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (9). Nedanstående riskfraser används i allmänhet för ämnen. Om det inte går att få uppgifter om enskilda ämnen ska klassificeringsbestämmelserna för blandningar tillämpas.
Lista med faroangivelser
Faroangivelse (10) |
Riskfras (11) |
H300 Dödligt vid förtäring |
R28 |
H301 Giftigt vid förtäring |
R25 |
H304 Kan vara dödligt vid förtäring om det kommer ner i luftvägarna |
R65 |
H310 Dödligt vid hudkontakt |
R27 |
H311 Giftigt vid hudkontakt |
R24 |
H330 Dödligt vid inandning |
R23/26 |
H331 Giftigt vid inandning |
R23 |
H340 Kan orsaka genetiska defekter |
R46 |
H341 Misstänks kunna orsaka genetiska defekter |
R68 |
H350 Kan orsaka cancer |
R45 |
H350i Kan orsaka cancer vid inandning |
R49 |
H351 Misstänks kunna orsaka cancer |
R40 |
H360F Kan skada fertiliteten |
R60 |
H360D Kan skada det ofödda barnet |
R61 |
H360FD Kan skada fertiliteten. Kan skada det ofödda barnet |
R60/61/60–61 |
H360Fd Kan skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet |
R60/63 |
H360Df Kan skada det ofödda barnet. Misstänks kunna skada fertiliteten |
R61/62 |
H361f Misstänks kunna skada fertiliteten |
R62 |
H361d Misstänks kunna skada det ofödda barnet |
R63 |
H361fd Misstänks kunna skada fertiliteten. Misstänks kunna skada det ofödda barnet |
R62-63 |
H362 Kan skada spädbarn som ammas |
R64 |
H370 Orsakar organskador |
R39/23/24/25/26/27/28 |
H371 Kan orsaka organskador |
R68/20/21/22 |
H372 Orsakar organskador genom lång eller upprepad exponering |
R48/25/24/23 |
H373 Kan orsaka organskador genom lång eller upprepad exponering |
R48/20/21/22 |
H400 Mycket giftigt för vattenlevande organismer |
R50 |
H410 Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter |
R50-53 |
H411 Giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter |
R51-53 |
H412 Skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer |
R52-53 |
H413 Kan ge skadliga långtidseffekter på vattenlevande organismer |
R53 |
EUH059 Farligt för ozonskiktet |
R59 |
EUH029 Utvecklar giftig gas vid kontakt med vatten |
R29 |
EUH031 Utvecklar giftig gas vid kontakt med syra |
R31 |
EUH032 Utvecklar mycket giftig gas vid kontakt med syra |
R32 |
EUH070 Giftigt vid kontakt med ögonen |
R39-41 |
Ämnen eller blandningar som ändrar egenskaper till följd av bearbetning (t.ex. övergår till att inte längre vara biologiskt tillgängliga eller genomgår kemisk förändring så att en tidigare identifierad fara försvinner) omfattas inte av ovanstående krav.
Koncentrationsgränserna för ämnen eller blandningar som kan komma att tilldelas eller har tilldelats de faroangivelser eller riskfraser som förtecknas ovan och som uppfyller kriterierna för klassificering i faroklasserna eller farokategorierna, samt för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 a, b eller c i förordning (EG) nr 1907/2006, får inte överskrida de allmänna eller särskilda koncentrationsgränser som fastställts i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008. Om särskilda koncentrationsgränser fastställts ska de gälla framför de allmänna koncentrationsgränserna.
Koncentrationsgränserna för ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 d, e eller f i förordning (EG) nr 1907/2006 får inte överskrida 0,1 viktprocent.
Slutprodukten får inte märkas med faroangivelserna ovan.
Följande ämnen/beståndsdelar är uttryckligen undantagna från detta krav:
Nickel i alla typer av rostfritt stål |
Alla faroangivelser och riskfraser |
Artiklar och homogena delar av sanitetsarmaturer i kontakt med dricksvatten gjorda av legeringar, som omfattas av artikel 23 d i förordning (EG) nr 1272/2008 och som anges i del B i Acceptance of metallic materials used for products in contact with drinking water – Common Approach eller uppfyller kraven för att läggas till denna förteckning enligt tillägget. |
Alla faroangivelser och riskfraser |
Nickel i skyddande ytskikt, om avgivningen av nickel från nickelskikt eller beläggningar som innehåller nickel på innerytor av produkter som är avsedda att komma i kontakt med dricksvatten inte överskrider 10 μg/l, testat enligt standarden EN 16058 (14) (15). |
Alla faroangivelser och riskfraser |
Elektroniska komponenter av sanitetsarmaturer som uppfyller kraven i direktiv 2011/65/EU (16). |
Alla faroangivelser och riskfraser |
Bedömning och kontroll: Sökanden ska för varje vara eller varje homogen del lämna ett intyg om överensstämmelse med detta kriterium, tillsammans med tillhörande dokumentation, exempelvis intyg om överensstämmelse undertecknade av leverantörer, som visar att ämnena eller materialen inte är klassificerade i någon av de faroklasser som är kopplade till faroangivelserna i ovannämnda förteckning i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, i den mån detta kan fastställas, som ett minimum, utifrån den information som uppfyller kraven i bilaga VII till förordning (EG) nr 1907/2006. Detta intyg ska styrkas med sammanfattad information om relevanta egenskaper kopplade till faroangivelserna i förteckningen ovan, i den detaljeringsgrad som anges i avsnitten 10, 11 och 12 i bilaga II till förordning (EG) nr 1907/2006 (krav avseende sammanställningen av säkerhetsdatablad).
Information om ämnens inneboende egenskaper får tas fram på annat sätt än genom tester, till exempel genom användning av alternativa metoder såsom in vitro-metoder, kvantitativa struktur-aktivitetsmodeller samt gruppering av ämnen eller jämförelser med strukturlika ämnen enligt bilaga XI till förordning (EG) nr 1907/2006. Gemensamt utbyte av relevanta data uppmuntras starkt.
Den information som lämnas ska avse de former eller fysiska tillstånd av ämnet, eller av blandningar, som används i den slutliga produkten.
För ämnen som förtecknas i bilagorna IV och V till Reach-förordningen och som är undantagna från registreringsskyldighet enligt artikel 2.7 a och 2.7 b i förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach) räcker ett intyg om detta för att uppfylla ovanstående krav.
b) Ämnen förtecknade i enlighet med artikel 59.1 i förordning (EG) nr 1907/2006
Inga undantag ska göras från principen i artikel 6.6 i förordning (EG) nr 66/2010 att inte tilldela EU:s miljömärke till ämnen som konstaterats inge mycket stora betänkligheter och som finns med i den förteckning som avses i artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006, om de ingår i blandningar, en vara eller en homogen del av en sammansatt vara i koncentrationer som överstiger 0,1 %. Särskilda koncentrationsgränser fastställda enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008 ska gälla i fall där koncentrationen är lägre än 0,1 %.
Bedömning och kontroll: Förteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter (SVHC-ämnen) och som har förts in i kandidatförteckningen i enlighet med artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006 återfinns på Europeiska kemikaliemyndighetens webbplats (17).
Uppgifter ska hämtas ur förteckningen på ansökningsdagen. Sökanden ska lämna ett intyg om överensstämmelse med detta kriterium, tillsammans med tillhörande dokumentation, till exempel intyg om överensstämmelse som undertecknats av materialleverantörer och kopior på relevanta säkerhetsdatablad för ämnen eller blandningar i enlighet med bilaga II till förordning (EG) nr 1907/2006. Koncentrationsgränserna för ämnen och blandningar ska anges i säkerhetsdatabladen i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1907/2006.
Kriterium 4. Produktkvalitet och livslängd
a) Allmänna krav
Produkten ska uppfylla de allmänna kraven enligt respektive EN-standard i tabell 2 eller motsvarande bindande nationella bestämmelser. Det krav som gäller vattenflöde är undantaget från detta kriterium.
I tillämpliga fall ska rengöring av produktens delar, som kan vara nödvändig under normala användningsförhållanden, vara möjlig att utföra med enkla verktyg eller medel.
b) Exponerade ytor och kvaliteten på beläggningar av Ni-Cr
En sanitetsprodukt som har en metallisk beläggning av Ni-Cr ska (oberoende av substratmaterialets karaktär) uppfylla EN-standard 248.
c) Reparation och tillgång till reservdelar
Produkten ska vara utformad på ett sådant sätt att dess utbytbara komponenter enkelt kan bytas ut av slutanvändaren eller en professionell servicetekniker, beroende på omständigheterna. Det informationsblad som åtföljer produkten ska tydligt ange vilka delar som kan bytas ut. Sökanden ska även tillhandahålla tydliga anvisningar för att göra det möjligt för slutanvändaren eller utbildade experter, beroende på vilket som är lämpligt, att utföra enkla reparationer.
Sökanden ska vidare se till att det finns reservdelar i minst sju år efter det att produkten har slutat tillverkas.
d) Garanti
Sökanden ska tillhandahålla en garanti på minst fyra år som täcker reparationer och byten.
Bedömning och kontroll: Sökanden ska som en del av ansökan intyga att produkten uppfyller dessa krav och tillhandahålla det behöriga organet provexemplar av informationsbladet och garantivillkoren.
Med avseende på punkterna a och b ska sökanden som en del av ansökan dessutom tillhandahålla det behöriga organet resultaten av de tester som utförts i enlighet med de standarder som förtecknas i tabell 2 vad beträffar punkt a och standard EN 248 vad beträffar punkt b.
Kriterium 5. Förpackning
Förpackningen ska uppfylla följande krav:
a) |
Allt förpackningsmaterial ska kunna sorteras för hand i olika material för att underlätta återvinningen. |
b) |
Om förpackningsmaterial av kartong används ska det till minst 80 % bestå av återvunnet material. |
Bedömning och kontroll: Sökanden ska som en del av ansökan intyga att produkten uppfyller kravet och tillhandahålla det behöriga organet provexemplar av förpackningen.
Kriterium 6. Användarinformation
Produkten ska åtföljas av en bruksanvisning med råd om korrekt och miljövänlig användning samt om underhåll av produkten. Den ska ha följande tryckta information (på förpackningen och/eller i den dokumentation som åtföljer produkten) och/eller i elektroniskt format:
a) |
Information om att den huvudsakliga miljöpåverkan är kopplad till produktens användningsfas, dvs. vattenförbrukningen och förbrukningen av energi för uppvärmning av vattnet, och råd om hur rationell användning kan minimera miljöpåverkan. |
b) |
Information om att produkten har tilldelats EU:s miljömärke. Förutom den allmänna information som återfinns vid EU-miljömärket ska det finnas en kortfattad och specifik förklaring av vad miljömärket innebär. |
c) |
Det maximala vattenflödet i l/min (testat enligt kriterium 1 a). |
d) |
Installationsanvisningar, inbegripet information om de specifika drifttryck som produkten lämpar sig för. |
e) |
Råd om problemet med stillastående vatten och en varning för att dricka kranvatten som har varit stillastående under en längre tid (gäller för blandare), t.ex. ”För att undvika slöseri med dricksvatten, använd stillastående vatten (t.ex. vatten som används på morgonen eller efter helger) till toalettspolning, dusch eller trädgårdsbevattning”. |
f) |
Rekommendationer om korrekt användning och underhåll (inbegripet rengöring och avkalkning) av produkten, tillsammans med alla relevanta anvisningar, i synnerhet
|
Sanitetsarmaturer (utom duschmunstycken) som inte är utrustade med en anordning för tidsstyrning ska ha följande text synligt återgiven på produktens förpackning:
”Denna EU-miljömärkta produkt är avsedd för hushållsbruk. Den är inte avsedd för användning utanför hemmet eller för intensiv och frekvent användning (t.ex. allmänna anläggningar i skolor, kontor, sjukhus eller badanläggningar)”.
Sanitetsarmaturer som är utrustade med en anordning för tidsstyrning ska ha följande text synligt återgiven på produktens förpackning:
”Denna EU-miljömärkta produkt är särskilt avsedd för användning utanför hemmet och för intensiv och frekvent användning (t.ex. allmänna anläggningar i skolor, kontor, sjukhus eller badanläggningar)”.
För ”snålspolande duschmunstycken” bör produktbladet innehålla information om behovet av att kontrollera kompatibiliteten med en elektrisk dusch, t.ex. ”kontrollera att detta snålspolande duschmunstycke är kompatibelt med ditt nuvarande duschsystem om du tänker använda det med en elektrisk dusch”.
Bedömning och kontroll: Sökanden ska som en del av ansökan intyga att produkten uppfyller kravet och tillhandahålla det behöriga organet ett eller flera provexemplar av användarinformationen och/eller en länk till tillverkarens webbplats med information.
Kriterium 7. Information på EU-miljömärket
Märket får innehålla den frivilliga tilläggstexten:
— |
Effektivare vattenanvändning |
— |
Högre energisparpotential |
— |
Med denna certifierade produkt sparar du vatten, energi och pengar. |
Riktlinjerna för användningen av märket med tilläggstext finns i Guidelines for the use of the EU Ecolabel logo på
http://ec.europa.eu/environment/ecolabel/promo/pdf/logo%20guidelines.pdf
Bedömning och kontroll : Sökanden ska lämna in ett prov på etiketten, samt ett intyg om överensstämmelse med detta kriterium.
(1) ISO/IEC 17025:2005, Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier.
(2) Flödesregulatorn måste kunna ställas in på standardvattenflöde (sparläge) på högst 6 l/min. Det maximala vattenflödet får inte överstiga 8 l/min.
(3) Duschmunstycken och duschar med mer än en spridningsbild ska uppfylla kravet för inställningen med det maximala vattenflödet.
(4) Produkter som saluförs som lämpliga för lågtryckssystem, används normalt vid ett tryck på 0,1–0,5 bar.
(5) Artikel 10 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (EGT L 330, 5.12.1998, s. 32).
(6) I förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach) definieras vara som ett föremål som under produktionen får en särskild form, yta eller design, vilken i större utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion.
(7) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.
(9) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(10) Förordning (EG) nr 1272/2008.
(11) Direktiv 67/548/EEG ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/121/EG () för att anpassa det till Reach-förordningen och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG () i ändrad lydelse.
(12) EUT L 396, 30.12.2006, s. 850.
(13) EGT L 200, 30.7.1999, s. 1.
(14) Om den medlemsstat där produkten släpps ut på marknaden har nationella krav för respektive testförfarande avseende avgivning av nickel från beläggningar, kan i stället ett intyg som styrker att dessa nationella krav är uppfyllda lämnas in för att visa överensstämmelse med detta krav.
(15) EN 16058 Påverkan av metaller på dricksvatten – Långtidstestmetod med dynamisk testrigg för utvärdering av nickelavgivning.
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter.
(17) http://echa.europa.eu/chem_data/authorisation_process/candidate_list_table_en.asp
Tillägg
Följande information grundar sig på rapporten ACCEPTANCE OF METALLIC MATERIALS USED FOR PRODUCTS IN CONTACT WITH DRINKING WATER. Common Approach. Part A – Procedure for the acceptance och Part B – Common Composition List som finns på http://www.umweltbundesamt.de/wasser-e/themen/trinkwasser/4ms-initiative.htm.
Utdrag 1 ur ACCEPTANCE OF METALLIC MATERIALS USED FOR PRODUCTS IN CONTACT WITH DRINKING WATER. Common Approach. Part A. Procedure for the acceptance, kapitel 2.
1. Godkännande av metalliska material i sammansättningslistan
Metalliska material som används för produkter i kontakt med dricksvatten måste vara upptagna i sammansättningslistan.
1.1 Förfarande för att lägga till material i sammansättningslistan
Det primära ansvaret för bedömning av material ska ligga kvar på nationell nivå, och bedömningen ska göras enligt vedertagna förfaranden och med stöd av nationell expertis. Tolkningen av testresultaten och tillämpningen av de kriterier för godkännande som beskrivs nedan är dock komplicerad. Därför bör en expertkommitté ge råd i beslutsprocessen.
Expertkommittén ska ha följande sakkunskap:
— |
God kompetens om korrosion och metallavgivning |
— |
God kompetens om toxikologi och bedömning av dricksvattenkvalitet i ett hälsoperspektiv |
— |
Kunskap om hur metalliska material och produkter används i dricksvattenbehandling och -försörjning |
Gruppen av fyra medlemsstater enades om ett gemensamt förfarande för att godkänna material i en gemensam sammansättningslista. Detta förfarande beskrivs i del B i detta dokument.
1.2 Sammansättningslistans struktur
Sammansättningslistan innehåller olika kategorier av metalliska material.
En kategori definieras som
en grupp material med samma egenskaper i fråga om användningsområde, beteende i kontakt med dricksvatten och begränsningar vad gäller vattensammansättning och/eller kontaktyta.
Sammansättningslistan anger intervall för materialsammansättning för de olika kategorierna.
Varje kategori har ett referensmaterial.
Ett referensmaterial definieras som
ett material som ingår i en kategori, vars egenskaper i fråga om metallavgivning till dricksvatten är kända och reproducerbara, vars sammansättning är strikt kontrollerad och vars innehåll av de relevanta grundämnena ligger på eller nära den övre gränsen för godtagbarhet. Om ingående beståndsdelar har effekter som innebär att metallavgivning motverkas, måste detta beaktas.
I varje kategori förtecknas kommersiellt tillgängliga metalliska material som är godkända för användning i produkter i kontakt med dricksvatten. Materialen får endast användas för vissa produkter på grund av begränsningar vad gäller kontaktyta (tabell 1).
Tabell 1
Produktgrupper för metalliska material
Produktgrupp |
Exempel på produkter eller delar av produkter |
Antagen kontaktyta ”a” |
A |
Rörinstallationer i byggnader Rörledningar utan beläggning i vattenförsörjningssystem |
100 % |
B |
Kopplingar Tillbehör Delar av pumpar i installationer i byggnader Delar av ventiler i installationer i byggnader |
10 % |
C |
Rörliga delar i vattenmätare Delar av pumpar i vattenförsörjningssystem Delar av ventiler i vattenförsörjningssystem |
1 % |
— Produktgrupp A: upp till 100 % kontaktyta
För rörinstallationer i byggnader kan samma material användas för alla diametrar. Nästan 100 % av den yta som kommer i kontakt med vatten kan bestå av ett enda material, t.ex. koppar, förzinkat stål eller rostfritt stål. Utvärderingen av villkoren för säker användning måste baseras på högsta möjliga procentandel. Godkännande av en sammansättning för användning i rör inkluderar godkännande för alla användningsområden (t.ex. kopplingar, komponenter etc.).
I denna grupp ingår även metalliska rörledningar utan beläggning i vattenförsörjningssystem och vattenreningsprocesser.
— Produktgrupp B: upp till 10 % kontaktyta
Kopplingar eller tillbehör i installationer i byggnader kan vara tillverkade av ett enda material eller av flera material som är något olika. De vanligaste är gjorda av kopparlegeringar som innehåller bly. På grund av att dessa legeringar kan avge bly till vatten finns det ett behov av att begränsa den totala kontaktytan i produkter som framställts av dem. Vid bedömningen av material för dessa produkter antas de bidra med 10 % yta i kontakt med vatten.
I denna grupp ingår även metalldelar av pumpar och ventiler som används i installationer i byggnader.
— Produktgrupp C: mindre än 1 % kontaktyta
Av tekniska skäl kan smådelar behöva tillverkas av sammansättningar som inte är godkända för produktgrupp B, kopplingar och tillbehör. Andra sammansättningar med högre metallavgivning kan godkännas i dessa anordningar så länge deras användning inte avsevärt ökar den totala föroreningen av dricksvatten. Användningen av sådana sammansättningar bör begränsas till delar som inte överstiger 1 % av den totala ytan i kontakt med dricksvatten; exempelvis skulle mätarhuset till en vattenmätare behöva framställas av en sammansättning som är godkänd för grupp B, men en rörlig del kan tillverkas av material som anges för grupp C.
I denna grupp ingår även metalldelar av pumpar och ventiler som används i vattenförsörjningssystem och vattenreningsprocesser.
1.3 Uppgifter som krävs för bedömning
Godkännande av metalliska material grundas på resultat från långtidsförsök på en testrigg enligt EN 15664–1. Minsta testperiod är sex månader men perioden kan förlängas. Ytterligare krav för testning enligt EN 15664–1 beskrivs i punkterna 1.4 och 1.5.
För godkännande av ett referensmaterial för en kategori krävs godkända resultat från test enligt EN 15664–1 utförda med olika vatten (se EN 15664-2) som motsvarar de sammansättningar som normalt förekommer hos dricksvatten i EU.
För att lägga till ett material i en kategori krävs ett jämförande test med referensmaterialet enligt metoden EN 15664-1. För jämförande testning är det tillräckligt att använda ett lokalt dricksvatten, förutsatt att vattnet har en lämplig korrosivitet (se EN 15664-2).
Följande information ska lämnas:
— |
Testrapporter enligt EN 15664-1 |
— |
Testrapporter för testexemplarets sammansättning |
— |
För varje sammansättning, information om gränser för viktiga legeringskomponenter och gränsvärden för föroreningar. Gränserna kommer att vara snävare för referensmaterial än för kommersiella legeringar. |
— |
Gällande europeiska standard(er) för materialet |
— |
Materialets egenskaper |
— |
Produkter som ska tillverkas av materialet och deras användningsområden (a-faktor) |
— |
Produktionsprocessen |
— |
Annan information som anses lämplig för att stödja bedömningen |
1.4 Specifikation av testexemplar
För testning av material enligt EN 15664-1 måste testexemplaren ha en viss sammansättning.
Alla grundämnen som överstiger 0,02 % kan vara av betydelse och måste redovisas för den materialsammansättning som ska förtecknas. För föroreningar under 0,02 % åligger det tillverkaren av legeringarna/materialen att garantera att ingen avgivning sker som kan orsaka negativa hälsoeffekter.
Testexemplaren ska ha följande sammansättning:
1.4.1
De testexemplar som lämnas in för testning av ett nytt referensmaterial och de testexemplar som används som referensmaterial för jämförande tester måste uppfylla följande krav:
— |
Beståndsdelar och föroreningar måste ligga inom det angivna intervallet. |
Anmärkning: Referensmaterialets sammansättning bör godkännas innan testningen inleds. Sammansättningen ska ligga inom mycket snäva intervall och referensmaterialet bör utgöra ett sämsta-fall-material för kategorin vad gäller metallavgivning som kan ge upphov till betänkligheter.
1.4.2
För kandidatmaterialen ska intervall för sammansättningen och dess tillåtna föroreningar fastställas. Jämförande testning är möjlig om fastställda intervall för kandidatmaterialet överensstämmer med definitionen av en befintlig materialkategori.
Sammansättningen av de testexemplar som används för testning måste ligga väl inom det fastställda intervallet för materialet. Med tanke på vad man vet om kopparlegeringar måste testexemplarens sammansättning uppfylla följande krav:
|
Beståndsdelar:
|
|
Föroreningar:
|
För andra icke-kopparlegeringar kan andra krav än dessa gälla.
1.5 Vattenanalys
Om ett nytt referensmaterial testas ska kontaktvattnet enligt EN 15664-1 analyseras med avseende på alla grundämnen som överstiger 0,02 % i sammansättningen av det angivna materialet, med undantag för
— |
Sn, Si och P om de ingår som beståndsdelar, |
— |
Fe, Sn, Mn, Al, Si och P om de förekommer som föroreningar i legeringen. |
Vid jämförande testning kan analysen av kontaktvatten begränsas till vissa grundämnen som specificeras för varje kategori i sammansättningslistan.
1.6 Kriterier för godkännande
I tabell 2 föreslås de godtagbara bidragen från metalliska produkter i kontakt med dricksvatten till de totala halterna av metaller vid konsumenternas tappställen. Tabellen bygger på de värden för kemiska parametrar och indikatorparametrar som är godtagbara enligt dricksvattendirektivet. De godtagbara bidragen har beräknats enligt följande principer:
— |
90 % för grundämnen för vilka metalliska produkter i kontakt med dricksvatten utgör den enda större källan till kontaminering. |
— |
50 % för grundämnen för vilka andra källor till kontaminering är möjliga. |
Vad gäller andra parametrar som inte förtecknas i dricksvattendirektivet har följande kriterier använts:
— |
Zink: Detta grundämne är inte giftigt i de halter som förekommer i vattenförsörjningssystem där förzinkade stålrör används. Dock kan zink ge upphov till klagomål om vattnets smak och utseende. Det föreslagna referensvärdet har fastställts för att säkerställa att zink inte minskar vattnets estetiska godtagbarhet (WHO, 2004). |
— |
Tenn, vismut, molybden, titan: Dessa referensvärden grundas på preliminära värden som rekommenderas av en expert på toxikologi (Fawell, 2003). |
— |
Andra metaller: Experter på toxikologi kommer vid behov att tillfrågas om råd avseende lämpliga referensvärden. |
För att ge tid för utveckling av naturliga skyddande skikt, föreslås att testförfarandet simulerar en konditioneringsperiod på tre månader då ett litet överskridande av referenskoncentrationen tolereras.
Tabell 2
Godtagbara bidrag och referenskoncentrationer för godkännande av metalliska beståndsdelar av metalliska produkter i kontakt med dricksvatten
Parameter |
Godtagbart bidrag från metalliska produkter i kontakt med dricksvatten |
Parametervärde i dricksvattendirektivet eller föreslaget referensvärde i dricksvatten (μg/l) |
Referenskoncentration (RC) i systemet för godkännande (μg/l) |
Del B: Kemiska parametrar |
|||
Antimon |
50 % |
5 |
2,5 |
Arsenik |
50 % |
10 |
5 |
Krom |
50 % |
50 |
25 |
Kadmium |
50 % |
5 |
2,5 |
Koppar |
90 % |
2 000 |
1 800 |
Bly |
50 % |
10 |
5 |
Nickel |
50 % |
20 |
10 |
Selen |
50 % |
10 |
5 |
Del C: Indikatorparametrar |
|||
Aluminium |
50 % |
200 |
100 |
Järn |
50 % |
200 |
100 |
Mangan |
50 % |
50 |
25 |
Övriga: ej förtecknade i dricksvattendirektivet |
|||
Vismut |
90 % |
10 |
9 |
Molybden |
50 % |
20 |
10 |
Tenn |
50 % |
6 000 |
3 000 |
Titan |
50 % |
15 |
7,5 |
Zink |
90 % |
3 000 |
2 700 |
1.7 Tillägg av ett referensmaterial för en kategori eller ett material som inte ingår i en förtecknad kategori
Tillägg av en beståndsdel i en legering eller ändring av intervallet för en sådan beståndsdel kan göra att legeringen hamnar utanför en viss kategori, och denna förändring kan påtagligt ändra materialets avgivning av metaller. I sådana fall, och för legeringar som är representativa för en viss kategori (referensmaterial), ska följande uppgifter anges:
— |
De uppgifter som förtecknas i punkt 1.3. |
— |
Om en föreslagen ny sammansättning inte är jämförbar med en förtecknad materialkategori ska fullständiga testresultat från testriggar för rör enligt EN 15664-1 med användning av minst tre olika typer av dricksvatten enligt definitionerna i EN 15664-2 lämnas in. |
1.7.1
Vid bedömningen av resultaten från testriggsprovningen (enligt EN 15664-1) ska det aritmetiska medelvärdet av motsvarande koncentrationer i rör, MEPn(T), beaktas.
För alla användningsperioder (T) ska ett medelvärde av MEPn(T) för de tre testlinjerna i en rigg beräknas: MEPa(T).
Materialet kan godkännas för en produktgrupp med den antagna kontaktytan a (se tabell 1), om villkoren
I) |
MEPa(T) * a ≤ RC för T = 16, 21 och 26 veckor |
II) |
MEPa(Tb) ≥ MEPa(T) för {Tb, T} = {12, 16}, {16, 21} och {21, 26} veckor |
är uppfyllda för alla testade dricksvatten.
Om kriterium II inte är uppfyllt kan testet kan förlängas till maximalt 1 år. I detta fall är materialet godtagbart om villkoret
III) |
MEPa(Tb) ≥ MEPa(T) för {Tb, T} = {26, 39} och {39, 52} veckor |
är uppfyllt för de testade dricksvattnen, i fall där kriterium II inte är uppfyllt.
Alla tillgängliga data ska beaktas. För testriggen enligt EN 15664-1 är dessa
— |
resultat från enskilda testlinjer, |
— |
resultat för vatten som varit stillastående i 4 h, och |
— |
parametrar för vattensammansättning. |
Om prover från stillastående vatten har analyserats utöver kraven i EN 15664-1 ska dessa data också tas med i bedömningen.
Expertkommittén ska avgöra om tillgängliga data håller tillräcklig kvalitet (t.ex. inga större skillnader mellan de tre testlinjerna, tolkning av avvikande värden) för att en bedömning ska kunna göras och, om så är fallet, avgöra om material som bygger på kriterierna ovan kan godkännas. Godkända material, med angivande av kategori, kommer att läggas till i sammansättningslistan som referensmaterial.
1.8 Tillägg av material till sammansättningslistan inom en materialkategori
Om det kan visas att beståndsdelarna i ett kandidatmaterial för godkännande omfattas av en kategori, kan materialet läggas till i sammansättningslistan, förutsatt att tillfredsställande resultat erhålls vid ett standardiserat test i testrigg enligt EN 15664-1 där materialet jämförs med motsvarande referensmaterial, med användning av ett vatten som definieras i EN 15664-2.
För varje material ska följande uppgifter lämnas:
— |
De uppgifter som förtecknas i punkt 1.3. |
— |
Resultat från tester utförda i testriggar för rör enligt EN 15664-1, där materialet jämförs med referensmaterialet för kategorin i fråga. |
1.8.1
Vid bedömningen av resultaten från testriggsprovningen (enligt EN 15664-1) ska det aritmetiska medelvärdet av motsvarande koncentrationer i rör, MEPn(T), beaktas.
För alla användningsperioder (T) ska ett medelvärde av MEPn(T) för de tre testlinjerna i riggen beräknas: MEPa(T).
För referensmaterialet ska MEPa,RM(T) för de tre referenslinjerna beaktas.
Materialet kan godkännas för en produktgrupp med den antagna kontaktytan a för referensmaterialet (se tabell 1), om villkoren
I) |
MEPa(T) ≤ MEPa,RM(T) för T = 16, 21 och 26 veckor |
II) |
MEPa(Tb) ≥ MEPa(T) för {Tb, T} = {12, 16}, {16, 21} och {21, 26} veckor |
är uppfyllda för det testade dricksvattnet.
Om kriterium II inte är uppfyllt kan testet kan förlängas till maximalt 1 år. I detta fall är materialet godtagbart om villkoret
III) |
MEPa(Tb) ≥ MEPa(T) för {Tb, T} = {26, 39} och {39, 52} veckor |
är uppfyllt.
Alla tillgängliga data ska beaktas. För testriggen enligt EN 15664-1 är dessa
— |
resultat från enskilda testlinjer, |
— |
resultat för vatten som varit stillastående i 4 h, och |
— |
parametrar för vattensammansättning. |
Om prover från stillastående vatten har analyserats utöver kraven i EN 15664-1 ska dessa data också tas med i bedömningen.
Expertkommittén ska avgöra om tillgängliga data håller tillräcklig kvalitet (t.ex. inga större skillnader mellan de tre testlinjerna, tolkning av avvikande värden) för att en bedömning ska kunna göras och, om så är fallet, avgöra om de material som bygger på kriterierna ovan kan godkännas. Godkända material kommer att läggas till i sammansättningslistan för den kategori av referensmaterialet som används för jämförande testning.
Utdrag 2 ur ACCEPTANCE OF METALLIC MATERIALS USED FOR PRODUCTS IN CONTACT WITH DRINKING WATER. Common Approach. Part B – Common Composition List, kapitel 2.
Kopparlegeringar
Koppar-zink-bly-legeringar
1.8.1.1
Sammansättningsgränser för kategorin
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
≥ 57,0 |
Antimon |
0,02 |
Zink |
Resterande |
Arsenik |
0,02 |
Bly |
≤ 3,5 |
Vismut |
0,02 |
Aluminium |
≤ 1,0 |
Kadmium |
0,02 |
Järn |
≤ 0,5 |
Krom |
0,02 |
Kisel |
≤ 1,0 |
Nickel |
0,2 |
Tenn |
≤ 0,5 |
|
|
Referensmaterialets sammansättning
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
57,0–59,0 |
Antimon |
0,02 |
Zink |
Resterande |
Arsenik |
0,02 |
Bly |
1,9–2,1 |
Vismut |
0,02 |
|
|
Kadmium |
0,02 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Nickel |
0,2 |
|
|
Aluminium |
0,2 |
|
|
Järn |
0,3 |
|
|
Kisel |
0,02 |
|
|
Tenn |
0,3 |
Grundämnen som ska beaktas i migrationsvattnet:
Bly, nickel, koppar, zink
Tillsats av:
För varje grundämne: Godkännandefaktorer jämfört med ovannämnda referensmaterial
1.8.1.2
Godkänd legering Mässing B2 (baserat på CW617N, CW612N)
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
57,0–60,0 |
Antimon |
0,02 |
Zink |
Resterande |
Arsenik |
0,02 |
Bly |
1,6–2,2 |
Vismut |
0,02 |
|
|
Kadmium |
0,02 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Nickel |
0,1 |
|
|
Aluminium |
0,05 |
|
|
Järn |
0,3 |
|
|
Kisel |
0,03 |
|
|
Tenn |
0,3 |
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp B
Produktgrupp C
Grund för godkännande
Tysk rapport om standardiseringsvägledande forskning: RG_CPDW_01_074
Dossier John Nuttall (mars 2006)
Godkänd legering Mässing B1 (baserat på CW614N, CW603N)
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
57,0–62,0 |
Antimon |
0,02 |
Zink |
Resterande |
Arsenik |
0,02 |
Bly |
2,5–3,5 |
Vismut |
0,02 |
|
|
Kadmium |
0,02 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Nickel |
0,2 |
|
|
Aluminium |
0,05 |
|
|
Järn |
0,3 |
|
|
Kisel |
0,03 |
|
|
Tenn |
0,3 |
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp C
Grund för godkännande
Tysk rapport om standardiseringsvägledande forskning: RG_CPDW_01_074
Dossier John Nuttall (mars 2006)
Koppar-zink-bly-arsenik-legeringar
1.8.1.3
Sammansättningsgränser för kategorin
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
≥ 61,0 |
Antimon |
0,02 |
Zink |
Resterande |
Vismut |
0,02 |
Arsenik |
≤ 0,15 |
Kadmium |
0,02 |
Bly |
≤ 2,2 |
Krom |
0,02 |
Aluminium |
≤ 1,0 |
Nickel |
0,2 |
Järn |
≤ 0,5 |
|
|
Kisel |
≤ 1,0 |
|
|
Tenn |
≤ 0,5 |
|
|
Referensmaterialets sammansättning
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
61,0–63,0 |
Antimon |
0,02 |
Zink |
Resterande |
Vismut |
0,02 |
Arsenik |
0,09–0,13 |
Kadmium |
0,02 |
Bly |
1,4–1,6 |
Krom |
0,02 |
Aluminium |
0,5–0,7 |
Nickel |
0,2 |
|
|
Järn |
0,12 |
|
|
Kisel |
0,02 |
|
|
Tenn |
0,3 |
Grundämnen som ska beaktas i migrationsvattnet:
Bly, nickel, arsenik, koppar, zink
Användningsbegränsningar för metalliska material beroende på vattensammansättning (hälsobaserat)
Utifrån resultaten av pågående riktad forskning (branschvis) kommer legeringskomponenterna (beståndsdelarna) och föroreningarna att begränsas så att legeringarna kan användas i alla typer av dricksvatten.
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp B
Produktgrupp C
Grund för förslaget
Dossier John Nuttall (mars 2006)
Tillsats av:
För varje grundämne: Godkännandefaktorer jämfört med ovannämnda referensmaterial
Koppar-tenn-zink-bly-legeringar
1.8.1.4
Sammansättningsgränser för kategorin
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
Resterande |
Aluminium |
0,01 |
Zink |
≤ 6,5 |
Antimon |
0,1 |
Tenn |
≤ 13,0 |
Arsenik |
0,03 |
Bly |
≤ 3,0 |
Vismut |
0,02 |
Nickel |
≤ 0,6 |
Kadmium |
0,02 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Järn |
0,3 |
|
|
Kisel |
0,01 |
Referensmaterialets sammansättning
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
Resterande |
Aluminium |
0,01 |
Zink |
5,9–6,2 |
Antimon |
0,1 |
Tenn |
3,9–4,1 |
Arsenik |
0,03 |
Bly |
2,8–3,0 |
Vismut |
0,02 |
Nickel |
0,5–0,6 |
Kadmium |
0,02 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Järn |
0,3 |
|
|
Kisel |
0,01 |
Grundämnen som ska beaktas i migrationsvattnet:
Bly, nickel, antimon, koppar, zink, tenn
Tillsats av:
För varje grundämne: Godkännandefaktorer jämfört med ovannämnda referensmaterial
1.8.1.5
Godkänd legering Kanonmetall GM1 (baserat på CC491K)
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
84,0–88,0 |
Aluminium |
0,01 |
Zink |
4,0–6,0 |
Antimon |
0,1 |
Tenn |
4,0–6,0 |
Arsenik |
0,03 |
Bly |
2,5–3,0 |
Vismut |
0,02 |
Nickel |
0,1–0,6 |
Kadmium |
0,02 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Järn |
0,3 |
|
|
Kisel |
0,01 |
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp B
Produktgrupp C
Grund för förslaget: Tysk rapport om standardiseringsvägledande forskning: RG_CPDW_01_074; Dossier John Nuttall (mars 2006)
Kopparmetaller
Koppar
1.8.1.6
Sammansättningsgränser för kategorin
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
≥ 99,9 |
Övriga, totalt |
≤ 0,1 |
Fosfor |
≤ 0,04 |
|
|
Referenssammansättning
Beståndsdel |
EN-nummer |
Cu-DHP |
CW 024A |
Grundämnen som ska beaktas i migrationsvattnet:
Inga: inget behov av jämförande tester
1.8.1.7
Koppar (Cu-DHP)
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Koppar |
≥ 99,9 |
Övriga, totalt |
≤ 0,1 |
Fosfor |
≤ 0,04 |
|
|
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp A
Produktgrupp B
Produktgrupp C
Användningsbegränsningar för metalliska material beroende på vattensammansättning (hälsobaserat)
Bildandet av kopparföreningarna på ytan av kopparrör och – följaktligen – upplösningen, påverkas starkt av mindre vanliga beståndsdelar i vattnet. I vissa vattensammansättningar kan urlakningshastigheten för koppar vara oacceptabelt hög. Medlemsstaterna kan behöva erbjuda rådgivning till vattenindustrin och till leverantörer och installatörer av kopparrör om de begränsningar som kan behöva införas för användning av kopparrör när det gäller vattensammansättningar för vilka alltför stor urlakning av koppar kan ske.
Ytterligare undersökningar om förenligheten av koppar med vissa vattensammansättningar måste utföras med användning av harmoniserade förfaranden för utredning och utvärdering.
Grund för förslaget
Det krävs forskningsresultat och praktiska erfarenheter från flera medlemsstater för att fastställa villkoren för säker användning.
Anmärkning:
Förorening av dricksvatten från kopparrör påverkas av flera egenskaper hos vattensammansättningen. Det finns i dagsläget ingen samsyn kring den kombinerade effekten av dessa egenskaper eller deras interaktioner. Informationen är också bristfällig om vilka sammansättningar av dricksvatten som sannolikt leder till överträdelser av dricksvattendirektivet.
Förtennade kopparrör och förtennade kopparkopplingar
För förtennade kopparrör och förtennade kopparkopplingar används koppar enligt 4.3.1 som grundmaterial. På detta substrat deponeras ett tennskikt genom olika processer. Genom diffusion av kopparjoner in i tennskiktet bildas en växande intermetallisk fas bestående av tenn och koppar (η-fas = Cu6Sn5).
1.8.1.8
Sammansättningsgränser för kategorin: tennskikt
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Tenn och koppar |
99,90 |
Antimon |
0,01 |
|
|
Arsenik |
0,01 |
|
|
Vismut |
0,01 |
|
|
Kadmium |
0,01 |
|
|
Krom |
0,01 |
|
|
Bly |
0,01 |
|
|
Nickel |
0,01 |
Referenssammansättning
Kopparrör i enlighet med EN 1057
Beståndsdel |
EN-nummer |
Cu-DHP |
CW 024A |
1.8.1.9
CW 024A – koppar med ett tennskikt på 1 μm med följande sammansättning:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Tenn |
90 |
Antimon |
0,01 |
Koppar |
< 10 |
Arsenik |
0,01 |
|
|
Vismut |
0,01 |
|
|
Kadmium |
0,01 |
|
|
Krom |
0,01 |
|
|
Bly |
0,01 |
|
|
Nickel |
0,01 |
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp A
Produktgrupp B
Produktgrupp C
Grund för förslaget:
Laktester
a |
: |
Riggtester i representativa dricksvatten i Tyskland, offentliggjorda i: A. Baukloh, S. Priggemeyer, U. Reiter, B. Winkler, Chemically inner tinned Copper Pipes, Less Copper in Corrosive Drinking Waters, Metall 10–11 (1998), s. 592–600. |
b |
: |
Riggtester enligt DIN 50931 (riggtest): Teknisk rapport DVGW/TZW, 2000 |
Befintliga godkännanden utan restriktioner i dricksvatten
— |
Nederländerna: enligt BRL-K19005 |
— |
Tyskland: enligt DIN 50930, T6 och DVGW GW 392 |
— |
Danmark, ETA |
Förzinkat stål
1.8.1.10
Den zinkbeläggning som blir resultatet av förzinkningen ska uppfylla följande krav:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Zink |
|
Antimon |
0,01 |
|
|
Arsenik |
0,02 |
|
|
Kadmium |
0,01 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Bly |
0,05 |
|
|
Vismut |
0,01 |
1.8.1.11
Den zinkbeläggning som blir resultatet av förzinkningen ska uppfylla följande krav:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Zink |
|
Antimon |
0,01 |
|
|
Arsenik |
0,02 |
|
|
Kadmium |
0,01 |
|
|
Krom |
0,02 |
|
|
Bly |
0,05 |
|
|
Vismut |
0,01 |
Vägledning om användningsbegränsningar för metalliska material beroende på vattensammansättning
Följande formel föreslås för att identifiera vattensammansättningar med godtagbar korrosionshastighet för förzinkat stål.
pH ≥ 7,5 eller fri CO2 ≤ 0,25 mmol/l
OCH |
Alkalinitet ≥ 1,5 mmol/l |
OCH |
S1 < 2 (S1 definieras nedan) |
OCH |
Kalcium ≥ 0,5 mmol/l |
OCH |
Konduktivitet ≤ 600 μS/cm vid 25 °C |
OCH |
S2 < 1 eller S2 > 3 (S2 definieras nedan) |
koncentrationer i mmol/l
koncentrationer i mmol/l
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Produktgrupp A
Produktgrupp B
Produktgrupp C
Grund för förslaget
Det finns regelverk om vattensammansättning i Frankrike (DTU 60.1 / NF s. 40–201) och Tyskland (DIN 50930–3). I dessa fall är gränsvärdena baserade på praktisk erfarenhet, men uttrycka på olika sätt. Förslaget täcker i stort sett samma vattensammansättningar som dessa regelverk. Förslaget tar hänsyn till tillgängliga resultat från forskning i Tyskland liksom standardiseringsvägledande forskning.
Förslaget omfattar också rekommendationerna från EN 12502–3 när det gäller risken för lokal korrosion. Sådan lokal korrosion leder ofta till försämrad vattenkvalitet på grund av järnets korrosionsprodukter.
Förslaget bygger på resultat som erhållits med förzinkade stålrör med en blyhalt på 0,6–1,0 % i zinkskiktet, och man har antagit att rör med lägre blyhalt uppvisar ett liknande beteende.
Kolstål
Kolstål för rör och tankar
Kolstål utan permanenta skyddande skikt bör inte användas i kontakt med dricksvatten.
Kolstål för tillbehör
Oskyddat kolstål kan användas för speciella tillämpningar (t.ex. pumpar, ventiler) och bara om kontaktytan med vatten är liten.
1.8.1.12
Beståndsdelar och föroreningar bör inte överskrida följande gränsvärden:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Järn |
|
Antimon |
0,02 |
Kol |
≤ 2,11 |
Arsenik |
0,02 |
Krom |
≤ 1,0 |
Kadmium |
0,02 |
Molybden |
≤ 1,0 |
Bly |
0,02 |
Nickel |
≤ 0,5 |
|
|
1.8.1.13
Beståndsdelar och föroreningar bör inte överskrida följande gränsvärden:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
Järn |
|
Antimon |
0,02 |
Kol |
≤ 2,11 |
Arsenik |
0,02 |
Krom |
≤ 1,0 |
Kadmium |
0,02 |
Molybden |
≤ 1,0 |
Bly |
0,02 |
Nickel |
≤ 0,5 |
|
|
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Grupp C
Grund för förslaget
Utkastet till italienskt regelverk
Beräkning av möjlig inverkan på dricksvatten
Gjutjärn
Gjutjärn för rör och tankar
Gjutjärn utan permanenta skyddande skikt bör inte användas för rör och kopplingar i kontakt med dricksvatten.
Gjutjärn för tillbehör
Oskyddat gjutjärn kan användas för speciella tillämpningar (t.ex. pumpar, ventiler) och bara om kontaktytan med vatten är mycket liten. Sammansättningen behöver regleras.
1.8.1.14
Beståndsdelar och föroreningar bör inte överskrida följande gränsvärden:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
|
|
Antimon |
0,02 |
Järn |
|
Arsenik |
0,02 |
Kol |
|
Kadmium |
0,02 |
Krom |
≤ 1,0 |
Bly |
0,02 |
Molybden |
≤ 1,0 |
|
|
Nickel |
≤ 6,0 |
|
|
1.8.1.15
Beståndsdelar och föroreningar bör inte överskrida följande gränsvärden:
Beståndsdel |
Innehåll (%) |
Förorening |
Maxvärde (%) |
|
|
Antimon |
0,02 |
Järn |
|
Arsenik |
0,02 |
Kol |
|
Kadmium |
0,02 |
Krom |
≤ 1,0 |
Bly |
0,02 |
Molybden |
≤ 1,0 |
|
|
Nickel |
≤ 6,0 |
|
|
Godkännandet gäller följande produktgrupper:
Grupp C
Grund för förslaget
Utkastet till italienskt regelverk
Det franska regelverket
Beräkning av möjlig inverkan på dricksvatten
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/31 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 27 maj 2013
om finansiellt stöd från unionen till utgifter i samband med planerna för nödvaccinering mot blåtunga i Portugal under 2007 och 2008
[delgivet med nr C(2013) 2864]
(Endast den portugisiska texten är giltig)
(2013/251/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets beslut 2009/470/EG av den 25 maj 2009 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 3.3, 3.4 och 3.6 andra strecksatsen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (2) (nedan kallad budgetförordningen), särskilt artikel 84, och
av följande skäl:
(1) |
I enlighet med artikel 84 i budgetförordningen och artikel 94 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (3) ska ett utgiftsåtagande som belastar unionens budget föregås av ett finansieringsbeslut om huvuddragen i den åtgärd som utgiften rör och som antagits av den institution eller de myndigheter till vilka ansvaret för sådana beslut har delegerats. |
(2) |
I beslut 2009/470/EG fastställs förfarandena för finansiellt stöd från unionen till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet nödåtgärder. För att bidra till att så snabbt som möjligt utrota blåtunga bör unionen ge finansiellt stöd för de stödberättigande utgifter som uppstått i medlemsstaterna. I artikel 3.6 andra strecksatsen i det beslutet fastställs regler om vilken procentsats som ska tillämpas i fråga om medlemsstaternas kostnader. |
(3) |
I kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 (4) fastställs villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG. I artikel 3 i den förordningen fastställs regler för vilka utgifter som berättigar till finansiellt stöd från unionen. |
(4) |
Genom kommissionens beslut 2008/655/EG (5) beviljades Portugal finansiellt stöd från unionen till nödåtgärder för bekämpning av blåtunga i Portugal under 2007 och 2008. |
(5) |
Den 30 mars 2009 lämnade Portugal in en officiell ansökan om ersättning i enlighet med artikel 7.1 och 7.2 i förordning (EG) nr 349/2005. I en skrivelse av den 16 februari 2012 informerades Portugal om kommissionens iakttagelser, metod för beräkning av stödberättigande utgifter och slutsatser. Ett slutligt svar där de portugisiska myndigheterna godkände detta mottogs den 3 augusti 2012. |
(6) |
Det finansiella stödet från unionen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats verkligen har genomförts och att myndigheterna lämnat alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna. |
(7) |
De portugisiska myndigheterna har till fullo fullgjort sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artikel 3.4 i beslut 2009/470/EG och artikel 7 i förordning (EG) nr 349/2005. |
(8) |
Mot denna bakgrund bör det nu i enlighet med artikel 3.2 i beslut 2008/655/EG fastställas med vilket belopp unionen sammanlagt ska bidra till de stödberättigande utgifterna i samband med utrotningen av blåtunga i Portugal under 2007 och 2008. |
(9) |
En första utbetalning på 1 498 023,27 euro, en andra utbetalning på 900 000,00 euro och en tredje utbetalning på 550 000,00 euro har redan gjorts. |
(10) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Det finansiella stödet från unionen för utgifter i samband med utrotningen av blåtunga i Portugal under 2007 och 2008 fastställs till 2 986 419,35 euro. Detta utgör ett finansieringsbeslut enligt artikel 84 i budgetförordningen.
Artikel 2
Unionens totala bidrag uppgår till 2 986 419,35 euro och återstoden av det finansiella stöd som ska betalas ut fastställs till 38 396,08 euro.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till Republiken Portugal.
Utfärdat i Bryssel den 27 maj 2013.
På kommissionens vägnar
Tonio BORG
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 155, 18.6.2009, s. 30.
(2) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(3) EUT L 362, 31.12.2012, s. 1.
(4) EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.
(5) EUT L 214, 9.8.2008, s. 66.
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/33 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 27 maj 2013
om finansiellt stöd från unionen till utgifter i samband med planerna för nödvaccinering mot blåtunga i Danmark under 2007 och 2008
[delgivet med nr C(2013) 2865]
(Endast den danska texten är giltig)
(2013/252/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets beslut 2009/470/EG av den 25 maj 2009 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 3.3, 3.4 och 3.6 andra strecksatsen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (2) (nedan kallad budgetförordningen), särskilt artikel 84, och
av följande skäl:
(1) |
I enlighet med artikel 84 i budgetförordningen och artikel 94 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (3) ska ett utgiftsåtagande som belastar unionens budget föregås av ett finansieringsbeslut om huvuddragen i den åtgärd som utgiften rör och som antagits av den institution eller de myndigheter till vilka ansvaret för sådana beslut har delegerats. |
(2) |
I beslut 2009/470/EG fastställs förfarandena för finansiellt stöd från unionen till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet nödåtgärder. För att bidra till att så snabbt som möjligt utrota blåtunga bör unionen ge finansiellt stöd för de stödberättigande utgifter som uppstått i medlemsstaterna. I artikel 3.6 andra strecksatsen i det beslutet fastställs regler om vilken procentsats som ska tillämpas i fråga om medlemsstaternas kostnader. |
(3) |
I kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 (4) fastställs villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG. I artikel 3 i den förordningen fastställs regler för vilka utgifter som berättigar till finansiellt stöd från unionen. |
(4) |
Genom kommissionens beslut 2008/655/EG (5) beviljades Danmark finansiellt stöd från unionen till nödåtgärder för bekämpning av blåtunga i Danmark under 2007 och 2008. |
(5) |
Den 31 mars 2009 lämnade Danmark in en officiell ansökan om ersättning i enlighet med artikel 7.1 och 7.2 i förordning (EG) nr 349/2005. En förhandsgranskning av ersättningsanspråket gjordes i juli 2010. Rekommendationen verkställdes slutligen av de danska myndigheterna i början av 2013. I en skrivelse av den 21 februari 2013 informerades Danmark om kommissionens metod för beräkning av stödberättigande utgifter och dess slutsatser. Danmark godkände detta den 22 februari 2013. |
(6) |
Det finansiella stödet från unionen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats verkligen har genomförts och att myndigheterna lämnat alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna. |
(7) |
De danska myndigheterna har till fullo fullgjort sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artikel 3.4 i beslut 2009/470/EG och artikel 7 i förordning (EG) nr 349/2005. |
(8) |
Mot denna bakgrund bör det nu i enlighet med artikel 3.2 i beslut 2008/655/EG fastställas med vilket belopp unionen sammanlagt ska bidra till de stödberättigande utgifterna i samband med utrotningen av blåtunga i Danmark under 2007 och 2008. |
(9) |
En första utbetalning på 800 000,00 euro har redan gjorts. |
(10) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Det finansiella stödet från unionen för utgifter i samband med utrotningen av blåtunga i Danmark under 2007 och 2008 fastställs till 3 061 529,48 euro. Detta utgör ett finansieringsbeslut enligt artikel 84 i budgetförordningen.
Artikel 2
Unionens totala bidrag uppgår till 3 061 529,48 euro och återstoden av det finansiella stöd som ska betalas ut fastställs till 2 261 529,48 euro.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till Konungariket Danmark.
Utfärdat i Bryssel den 27 maj 2013.
På kommissionens vägnar
Tonio BORG
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 155, 18.6.2009, s. 30.
(2) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(3) EUT L 362, 31.12.2012, s. 1.
(4) EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.
(5) EUT L 214, 9.8.2008, s. 66.
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/35 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 29 maj 2013
om ändring av beslut 2006/473/EG vad gäller erkännande av vissa tredjeländer och vissa regioner i tredjeländer som fria från Xanthomonas campestris (alla stammar som är patogena på Citrus), Cercospora angolensis Carv. & Mendes och Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus)
[delgivet med nr C(2013) 3057]
(2013/253/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (1), särskilt del A avsnitt I punkt 16.2, 16.3 och 16.4 i bilaga IV, och
av följande skäl:
(1) |
Genom kommissionens beslut 2006/473/EG av den 5 juli 2006 om erkännande av vissa tredjeländer och vissa regioner i tredjeländer som fria från Xanthomonas campestris (alla stammar som är patogena på Citrus), Cercospora angolensis Carv. & Mendes och Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus) (2) erkänns vissa tredjeländer och vissa regioner i tredjeländer som fria från dessa skadegörare. |
(2) |
Genom beslut 2006/473/EG erkänns Bangladesh som fritt från Cercospora angolensis Carv. & Mendes och Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus). Mot bakgrund av den revision som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utförde i Bangladesh i juni 2010 och februari 2013 bör dock Bangladesh inte längre erkännas som fritt från dessa skadegörare. |
(3) |
Genom beslut 2006/473/EG erkänns vissa delstater i Brasilien som fria från Xanthomonas campestris (alla stammar som är patogena på Citrus) och vissa delstater i Brasilien som fria från Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus). Mot bakgrund av de uppgifter som Brasilien lämnat och den revision som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utförde i Brasilien i november 2011 bör dock delstaterna Maranhão, Mato Grosso och Roraima respektive delstaterna Amazonas, Bahia, Espírito Santo, Mato Grosso, Mato Grosso do Sul, Minas Gerais, Paraná och Santa Catarina inte längre erkännas som fria från dessa skadegörare. |
(4) |
Genom beslut 2006/473/EG erkänns Ghana som fritt från Cercospora angolensis Carv. & Mendes och Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus). Mot bakgrund av den revision som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utförde i Ghana i april–maj 2012 bör Ghana inte längre erkännas som fritt från dessa skadegörare. |
(5) |
Genom beslut 2006/473/EG erkänns Förenta staterna som fritt från Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus). Mot bakgrund av de uppgifter som Förenta staterna lämnat bör dock Collier County, Hendry County och Polk County i Florida inte längre erkännas som fria från dessa skadegörare. |
(6) |
Genom beslut 2006/473/EG erkänns också Sudan som ett tredjeland som är fritt från Xanthomonas campestris som är patogen på Citrus. Under 2011 blev Sydsudan en självständig stat. Följaktligen bör Sydsudan förtecknas i det beslutet som ett tredjeland som är fritt från Xanthomonas campestris som är patogen på Citrus. |
(7) |
Beslut 2006/473/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(8) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för växtskydd. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Beslut 2006/473/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
|
2. |
I artikel 2 ska leden a och b ersättas med följande:
|
3. |
Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 29 maj 2013.
På kommissionens vägnar
Tonio BORG
Ledamot av kommissionen
(1) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1.
(2) EUT L 187, 8.7.2006, s. 35.
Rättelser
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/37 |
Rättelse till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 469/2013 av den 22 maj 2013 om godkännande av DL-metionin, natriumsalt av DL-metionin, hydroxisubstituerat metionin, kalciumsalt av hydroxisubstituerat metionin, isopropylester av hydroxisubstituerat metionin, DL-metionin skyddat med sampolymer vinylpyridin/styren och DL-metionin skyddat med etylcellulosa som fodertillsatser
( Europeiska unionens officiella tidning L 136 av den 23 maj 2013 )
På sidan 7, i tabellen i bilagan, första kolumnen ”Tillsatsens identifikationsnummer”, ska det
i stället för:
”3c3108”
vara:
”3c308”.
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/38 |
Rättelse till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 467/2013 av den 16 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 206/2009 om införsel för personligt bruk till gemenskapen av produkter av animaliskt ursprung vad gäller information på affischer till resande och allmänheten
( Europeiska unionens officiella tidning L 135 av den 22 maj 2013 )
På sidan 6, i bilagan, ska affischen se ut som följer:
31.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 145/s3 |
MEDDELANDE TILL LÄSARNA
Rådets förordning (EU) nr 216/2013 av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning
I enlighet med rådets förordning (EU) nr 216/2013 av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 69, 13.3.2013, s. 1) ska från och med den 1 juli 2013 endast den elektroniska utgåvan av EUT vara giltig och ha rättslig verkan.
När det inte är möjligt att offentliggöra den elektroniska utgåvan av EUT på grund av oförutsedda och exceptionella omständigheter ska den tryckta utgåvan vara giltig och ha rättslig verkan i enlighet med villkoren i artikel 3 i förordning (EU) nr 216/2013.