ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.140.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 140
European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
27 maj 2013

Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet

11

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.

I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

27.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 140/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 472/2013

av den 21 maj 2013

om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.6,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Den mycket allvarliga globala kris som drabbat världen sedan 2007 har djupt skadat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten samt förorsakat en kraftig ökning av underskottet i de offentliga finanserna och av medlemsstaternas skuldsättning, vilket tvingat flera av dem att söka ekonomiskt bistånd inom och utanför unionens ramverk.

(2)

Enligt artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

(3)

Förenligheten mellan unionens multilaterala ram för övervakning som fastställs i EUF-fördraget och eventuella politiska villkor kopplade till ekonomiskt bistånd bör fastställas i unionsrätten. Den ekonomiska och finansiella integrationen av alla medlemsstater, särskilt de som har euron som valuta, innebär att förstärkt övervakning behövs för att förhindra att problem i en medlemsstat som har eller hotas av svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet sprids till resten av euroområdet och mer allmänt till unionen som helhet.

(4)

Hur strikt den ekonomiska övervakningen och budgetövervakningen ska vara är en fråga som måste anpassas och stå i proportion till hur allvarliga de finansiella svårigheterna är och den måste även beakta vilken typ av ekonomiskt bistånd som tas emot, vilket kan variera från förebyggande stöd baserat på vissa villkor till ett fullständigt makroekonomiskt anpassningsprogram med strikta policyvillkor. Alla makroekonomiska anpassningsprogram bör beakta den berörda medlemsstatens nationella reformprogram inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.

(5)

En medlemsstat som har euron som valuta och som är drabbad av, eller hotas av, allvarliga finansiella svårigheter bör sättas under förstärkt övervakning enligt denna förordning så att den snabbt kan återgå till en normal situation och för att skydda andra medlemsstater i euroområdet från potentiella negativa spridningseffekter. Den förstärkta övervakningen bör stå i proportion till problemens omfattning och anpassas i enlighet därmed. Den bör omfatta ökad tillgång till information som behövs för en noggrann övervakning av den ekonomiska och finansiella situationen och tillståndet för de offentliga finanserna samt regelbunden rapportering till Europaparlamentets ansvariga utskott och den ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) eller de delkommittéer som den kommittén kan komma att utse i det syftet. Samma arrangemang för övervakning bör gälla medlemsstater som begär förebyggande stöd från en eller flera medlemsstater eller tredjeländer, den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM), den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), eller andra berörda internationella finansiella institutioner, såsom Internationella valutafonden (IMF).

(6)

En medlemsstat som omfattas av förstärkt övervakning bör också anta åtgärder för att komma till rätta med orsakerna eller de potentiella orsakerna till sina svårigheter. I detta syfte bör alla rekommendationer som riktas till medlemsstaten under ett förfarande vid alltför stora underskott eller ett förfarande vid alltför stora makroekonomiska obalanser beaktas.

(7)

Den ekonomiska övervakningen och budgetövervakningen bör förstärkas betydligt för medlemsstater som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram. Med tanke på hur omfattande anpassningsprogrammet är, bör den övriga ekonomiska övervakningen och budgetövervakningen tillfälligt avbrytas eller, när det är lämpligt, anpassas under programmets löptid för att säkra en konsekvent övervakning av den ekonomiska politiken och undvika dubbla rapporteringskrav. Under förberedelserna av det makroekonomiska anpassningsprogrammet måste emellertid alla rekommendationer som riktas till medlemsstaten under loppet av ett förfarande vid alltför stora underskott eller ett förfarande vid alltför stora makroekonomiska obalanser beaktas.

(8)

Skattebedrägerier och skatteflykt har blivit en allt större utmaning. Ekonomins globalisering, den tekniska utvecklingen, bedrägeriernas internationalisering och det inbördes beroende mellan medlemsstaterna som detta har lett till visar på begränsningarna med strikt nationella angreppssätt och stärker behovet av gemensamma insatser.

(9)

De problem som orsakas av skattebedrägerier och skatteflykt bör i medlemsstater som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram hanteras genom att förbättra skatteuppbörden i dessa medlemsstater och genom att stärka samarbetet mellan skattemyndigheterna i unionen och tredjeländer.

(10)

Regler bör fastställas för utökad dialog mellan unionens institutioner, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och för att säkerställa ökad öppenhet och ansvarsskyldighet. Parlamentet i en medlemsstat som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram eller förstärkt övervakning bör hållas informerat i enlighet med nationella bestämmelser och nationell praxis.

(11)

Medlemsstaterna bör, i enlighet med nationella bestämmelser och nationell praxis, engagera arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer i utarbetandet, genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av ekonomiska biståndsprogram.

(12)

Innan ett rådsbeslut angående ett makroekonomiskt anpassningsprogram antas bör de relevanta organen inom ESM och EFSF ha möjlighet att diskutera resultatet av förhandlingen mellan kommissionen – som agerar för ESM:s eller EFSF:s räkning, i samverkan med Europeiska centralbanken (ECB) och, när det är lämpligt, IMF – och den biståndsmottagande medlemsstaten om de politiska villkor som kan komma att kopplas till den medlemsstatens ekonomiska bistånd. De samförståndsavtal som anger de detaljerade villkoren för beviljande av ekonomiskt bistånd ska antas i enlighet med fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen och EFSF-ramavtalet.

(13)

Om inte annat anges bör hänvisningar till ekonomiskt bistånd i denna förordning även omfatta ekonomiskt bistånd beviljat i förebyggande syfte och lån för rekapitalisering av finansiella institut.

(14)

Kommissionens beslut att ställa en medlemsstat under förstärkt övervakning enligt denna förordning bör fattas i nära samarbete med EFK, europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3), europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (4), europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5) (gemensamt kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna) och Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (6). Kommissionen bör också samarbeta med EFK när beslut fattas om en eventuell förlängning av den förstärkta övervakningen.

(15)

Efter en motiverad begäran från den berörda medlemsstaten, eller, i tillämpliga fall, på grund av exceptionella ekonomiska omständigheter, kan kommissionen rekommendera att reducera eller annullera en befintlig räntebärande deposition, icke-räntebärande deposition eller böter som ålagts av rådet inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande eller korrigerande del för en medlemsstat som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram.

(16)

Tillgång till information om det förberedande arbete som genomförts före antagandet av en rekommendation enligt denna förordning bör omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (7).

(17)

När ett beslut fattas enligt denna förordning om att en medlemsstat inte följer kraven i dess makroekonomiska anpassningsprogram och händelser och analyser tydligt visar att en mekanism behövs för att säkerställa respekten för förpliktelser gentemot fordringsägare och för att säkerställa stabiliseringen av dess ekonomiska situation och offentliga finanser, uppmanas kommissionen att föreslå en sådan mekanism.

(18)

Befogenheten att anta rekommendationer om antagandet av korrigerande åtgärder i förebyggande syfte och om förberedandet av ett makroekonomiskt anpassningsprogram, befogenheten att godkänna de makroekonomiska anpassningsprogrammen, befogenheten att anta beslut om de viktigaste policyvillkoren som ESM eller EFSF planerar att inbegripa i villkoren för ekonomiskt bistånd som beviljas i förebyggande syfte eller för lån som beviljas för rekapitalisering av finansiella institut, eller i nya finansiella instrument som överenskommits inom ramen för ESM samt befogenheten att rekommendera antagandet av korrigerande åtgärder för medlemsstater som står under övervakning efter programperiodens slut bör ges till rådet. Dessa befogenheter är av särskild betydelse för den samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik som, enligt artikel 121 i EUF-fördraget, ska äga rum i rådet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning fastställs bestämmelser för att förstärka den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har euron som valuta och som

a)

har, eller hotas av, allvarliga svårigheter med sin finansiella stabilitet eller med hållbarheten i sina offentliga finanser, vilka potentiellt kommer att medföra negativa spridningseffekter för andra medlemsstater i euroområdet, eller

b)

begär eller mottar ekonomiskt bistånd från en eller flera medlemsstater eller tredjeländer, den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM), den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) eller en annan berörd finansiell institution, såsom Internationella valutafonden (IMF).

2.   I denna förordning föreskrivs även bestämmelser för förstärkt samordning av den ekonomiska politiken.

3.   Denna förordning ska tillämpas på medlemsstater som har euron som valuta.

4.   Vid tillämpningen av denna förordning ska rådet, kommissionen och medlemsstaterna till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget. Vid tillämpningen av denna förordning och de rekommendationer som utfärdas enligt denna, ska rådet, kommissionen och medlemsstaterna beakta nationella regler och nationell praxis och artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Tillämpningen av denna förordning och av de rekommendationerna påverkar följaktligen inte rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell rätt.

Artikel 2

Medlemsstater som står under förstärkt övervakning

1.   Kommissionen får besluta att ställa en medlemsstat under förstärkt övervakning om den har eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet, vilka sannolikt kommer att medföra negativa spridningseffekter för andra medlemsstater i euroområdet.

När kommissionen bedömer huruvida en medlemsstat hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet ska kommissionen, bland andra parametrar, använda den förvarningsmekanism som upprättats enligt artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (8) eller den senaste fördjupade granskningen, om en sådan finns tillgänglig. Kommissionen ska också göra en samlad bedömning där hänsyn särskilt tas till den medlemsstatens lånevillkor, återbetalningsprofilen för dess skuldförbindelser, stabiliteten i budgetramverket, den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna, skuldbördans omfattning och risken för smitta från allvarliga obalanser i dess finanssektor till de offentliga finanserna eller till finanssektorn i andra medlemsstater.

Den berörda medlemsstaten ska ges möjlighet att yttra sig innan kommissionen antar sitt beslut att ställa den medlemsstaten under förstärkt övervakning. Kommissionen ska var sjätte månad besluta om den förstärkta övervakningen av den medlemsstaten ska fortsätta.

2.   När kommissionen beslutar att ställa en medlemsstat under förstärkt övervakning enligt punkt 1 ska den vederbörligen meddela den berörda medlemsstaten alla resultat av den bedömningen och ska informera Europeiska centralbanken (ECB), i dess egenskap av tillsynsorgan, samt relevanta europeiska tillsynsmyndigheter och ESRB.

3.   När en medlemsstat mottar ekonomiskt bistånd i förebyggande syfte från en eller flera andra medlemsstater eller tredjeländer, EFSM, ESM, EFSF eller en annan berörd internationell finansiell institution såsom IMF, ska kommissionen ställa den medlemsstaten under förstärkt övervakning.

Kommissionen ska offentliggöra alla beslut som fattas enligt punkt 1 och den här punkten.

4.   Punkt 3 ska inte gälla medlemsstater som mottar ekonomiskt bistånd i förebyggande syfte i form av en kreditram som inte förutsätter att den berörda medlemsstaten antar nya politiska åtgärder, under förutsättning att kreditramen inte utnyttjas.

5.   Kommissionen ska i informationssyfte offentliggöra en förteckning över de instrument för förebyggande ekonomiskt bistånd som avses i punkt 3 och ska hålla den uppdaterad för den händelse ESM, EFSF eller en annan berörd internationell finansiell institution skulle ändra sin strategi för ekonomiskt bistånd.

Artikel 3

Förstärkt övervakning

1.   En medlemsstat som står under förstärkt övervakning ska, efter samråd och i samarbete med kommissionen, som agerar i samverkan med ECB, de europeiska tillsynsmyndigheterna, ESRB, och när det är lämpligt IMF, anta åtgärder för att komma tillrätta med orsakerna eller de potentiella orsakerna till svårigheter. Samtidigt ska medlemsstaten beakta alla rekommendationer som har riktats till den enligt rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (9), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (10) eller förordning (EU) nr 1176/2011, avseende bland annat dess nationella reformprogram och dess stabilitetsprogram.

Kommissionen ska informera Europaparlamentets ansvariga utskott, EFK, Eurogruppens arbetsgrupp och den berörda medlemsstatens nationella parlament om de åtgärder som avses i första stycket, när det är lämpligt och i enlighet med nationell praxis.

2.   Den närmare övervakning av den finanspolitiska situationen som fastställs i artikel 10.2, 10.3 och 10.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (11) ska gälla en medlemsstat som står under förstärkt övervakning, oberoende av om ett alltför stort underskott föreligger i den medlemsstaten. Den rapport som utarbetats i enlighet med artikel 10.3 i den förordningen ska lämnas in en gång per kvartal.

3.   På begäran av kommissionen ska en medlemsstat som står under förstärkt övervakning enligt artikel 2.1 göra följande:

a)

Vid de begärda intervallerna lämna särredovisade uppgifter till ECB, i dess egenskap av tillsynsorgan, och när det är lämpligt, till de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, i enlighet med artikel 35 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, om utvecklingen i landets finansiella system, vid behov tillsammans med en analys av resultaten av de stresstester eller känslighetsanalyser som utförts enligt led b i denna punkt.

b)

Under övervakning av ECB, i dess egenskap av tillsynsorgan, eller, när det är lämpligt, de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, vid behov utföra stresstester eller känslighetsanalyser för att bedöma den finansiella sektorns motståndskraft mot olika makroekonomiska och finansiella chocker, enligt anvisningar från kommissionen och ECB, i samverkan med de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB.

c)

Låta sin kapacitet att utöva tillsyn av den finansiella sektorn regelbundet bedömas inom ramen för en expertgranskning utförd av ECB, i dess egenskap av tillsynsorgan, eller, när det är lämpligt, av de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna.

d)

Till kommissionen överföra all information som är nödvändig för övervakning av makroekonomiska obalanser enligt förordning (EU) nr 1176/2011.

På grundval av den analys av resultaten av de stresstester eller känslighetsanalyser som avses i första stycket led a och med beaktande av slutsatserna av bedömningen av de indikatorer som ingår i resultattavlan för makroekonomiska obalanser, upprättad genom förordning (EU) nr 1176/2011, ska ECB, i dess egenskap av tillsynsorgan, och de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, i samverkan med ESRB, utarbeta en bedömning av de potentiella svagheterna i det finansiella systemet och ska vidarebefordra denna bedömning till kommissionen vid de tidsintervaller som denna anger och till ECB.

4.   På begäran av kommissionen ska en medlemsstat som står under förstärkt övervakning i enlighet med artikel 2.3 göra följande:

a)

Vid de begärda intervallerna lämna specificerade uppgifter till kommissionen, ECB och, när det är lämpligt, de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, i enlighet med artikel 35 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010, om utvecklingen i landets finansiella system, tillsammans med en analys av resultaten av eventuella stresstester eller känslighetsanalyser som utförts enligt led b.

b)

Under övervakning av ECB, i dess egenskap av tillsynsorgan, eller, när det är lämpligt, under övervakning av de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, utföra stresstester eller känslighetsanalyser för att bedöma den finansiella sektorns motståndskraft mot makroekonomiska och finansiella chocker, enligt anvisningar från kommissionen och ECB som agerar i samverkan med de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB, och i detalj underrätta dessa om resultaten.

c)

Låta sin kapacitet att utöva tillsyn av den finansiella sektorn regelbundet bedömas inom ramen för en expertgranskning utförd av ECB, i dess egenskap av tillsynsorgan, eller, när det är lämpligt, av de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna.

d)

Till kommissionen överföra all information som är nödvändig för övervakning av makroekonomiska obalanser enligt förordning (EU) nr 1176/2011.

De särredovisade uppgifter som kommissionen, ECB och de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna mottar ska behandlas konfidentiellt.

5.   Kommissionen ska, i samarbete med ECB och de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna och, när det är lämpligt, IMF, göra regelbundna kontrollbesök i de medlemsstater som står under förstärkt övervakning för att bedöma genomförandet av de åtgärder som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4.

En gång per kvartal ska kommissionen informera Europaparlamentets ansvariga utskott och EFK om sin bedömning. I den bedömningen ska den särskilt undersöka om ytterligare åtgärder är nödvändiga.

De kontrollbesök som avses i första stycket ska ersätta den övervakning på plats som föreskrivs i artikel 10a.2 i förordning (EG) nr 1467/97.

6.   I samband med förberedelserna av den bedömning som avses i punkt 5 ska kommissionen beakta resultaten av en eventuell fördjupad granskning enligt förordning (EU) nr 1176/2011, inbegripet utvärderingen av spridningseffekter av nationell ekonomisk politik för medlemsstater som står under förstärkt övervakning, i enlighet med artikel 5.2 i den förordningen.

7.   Om kommissionen, på grundval av kontrollbesöken enligt punkt 5, konstaterar att ytterligare åtgärder är nödvändiga och att den finansiella och ekonomiska situationen i den berörda medlemsstaten har betydande negativa effekter på euroområdets eller dess medlemsstaters finansiella stabilitet får rådet, på förslag från kommissionen och med kvalificerad majoritet, rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta förebyggande korrigerande åtgärder eller att utarbeta ett utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram.

Rådet kan välja att offentliggöra sin rekommendation.

8.   Om en rekommendation enligt punkt 7 offentliggörs gäller följande:

a)

Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda den berörda medlemsstaten och kommissionen möjlighet att delta i en diskussion.

b)

Representanter från kommissionen får bjudas in av den berörda medlemsstatens parlament för att delta i en diskussion.

c)

Rådet ska i god tid informera Europaparlamentets ansvariga utskott om innehållet i rekommendationen.

9.   Under hela processen för förstärkt övervakning får Europaparlamentets ansvariga utskott och parlamentet i den berörda medlemsstaten bjuda in representanter från kommissionen, ECB och IMF att delta i en ekonomisk dialog.

Artikel 4

Rapportering vid ekonomiskt bistånd för att rekapitalisera finansiella institut

Medlemsstater som står under förstärkt övervakning eller omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram och som mottar ekonomiskt bistånd för att rekapitalisera sina finansinstitut ska två gånger om året rapportera till EFK om de villkor som införts för dessa finansinstitut, däribland villkoren för ersättningar till chefer. Dessa medlemsstater ska även rapportera om de kreditvillkor som finanssektorn erbjuder realekonomin.

Artikel 5

Information om begäran om ekonomiskt bistånd

En medlemsstat som har för avsikt att begära ekonomiskt bistånd från en eller flera andra medlemsstater eller tredjeländer, ESM, EFSF eller en annan berörd internationell finansiell institution, såsom IMF, ska omedelbart informera ordföranden för Eurogruppens arbetsgrupp, kommissionären med ansvar för ekonomiska och monetära frågor och ECB:s ordförande om sina avsikter.

Efter att ha erhållit en bedömning från kommissionen ska Eurogruppens arbetsgrupp diskutera den planerade begäran i syfte att granska, bland annat, möjligheterna till ekonomiskt bistånd inom ramen för unionens eller euroområdets befintliga finansieringsinstrument innan den berörda medlemsstaten vänder sig till potentiella långivare.

En medlemsstat som har för avsikt att begära ekonomiskt bistånd från EFSM ska omedelbart informera EFK:s ordförande, kommissionären med ansvar för ekonomiska och monetära frågor och ECB:s ordförande om sina avsikter.

Artikel 6

Utvärdering av den offentliga skuldens hållbarhet

Om en medlemsstat begär ekonomiskt bistånd från EFSM, ESM eller EFSF ska kommissionen i samverkan med ECB och, när det är möjligt, med IMF, bedöma hållbarheten i den berörda medlemsstatens offentliga skuld samt de föreliggande eller potentiella finansieringsbehoven. Kommissionen ska överlämna denna bedömning till Eurogruppens arbetsgrupp, om ekonomiskt bistånd ska beviljas genom ESM eller EFSF, och till EFK om ekonomiskt bistånd ska beviljas genom EFSM.

Bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet ska baseras på det mest sannolika makroekonomiska scenariot eller på ett försiktigare scenario och budgetprognoser som tas fram med hjälp av den mest aktuella informationen och som på lämpligt sätt beaktar slutsatserna i den rapport som avses i artikel 3.3 a och de övervakningsuppgifter som utförs i enlighet med artikel 3.3 b. Kommissionen ska också bedöma konsekvenserna av makroekonomiska och finansiella chocker och ogynnsam utveckling för den offentliga skuldens hållbarhet.

Kommissionen ska offentliggöra det makroekonomiska scenariot, inbegripet tillväxtscenariot, de relevanta parametrar som ligger till grund för bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet för den berörda medlemsstaten samt en uppskattning av konsekvenserna av de samlade budgetåtgärderna för den ekonomiska tillväxten.

Artikel 7

Makroekonomiskt anpassningsprogram

1.   Om en medlemsstat begär ekonomiskt bistånd från en eller flera medlemsstater eller tredjeländer, EFSM, ESM, EFSF eller IMF, ska den i samråd med kommissionen, som samverkar med ECB och, när det är lämpligt, IMF, utarbeta ett utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram som ska bygga på och ersätta alla program för ekonomiskt partnerskap i enlighet med förordning (EU) nr 473/2013 och inbegripa de årliga målen för de offentliga finanserna.

Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska behandla de specifika risker som har sitt ursprung i denna medlemsstat och som påverkar euroområdets finansiella stabilitet och ska syfta till en snabb återgång till en sund och hållbar ekonomisk och finansiell situation och till återställandet av medlemsstatens förmåga att helt och hållet finansiera sig på de finansiella marknaderna.

Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska bygga på den bedömning av den offentliga skuldens hållbarhet som avses i artikel 6, vilken ska uppdateras för att inkludera konsekvenserna av det utkast till korrigerande åtgärder som har förhandlats fram med den berörda medlemsstaten, och ska ta hänsyn till eventuella rekommendationer som riktas till den medlemsstaten enligt artiklarna 121, 126, 136 eller 148 i EUF-fördraget, och medlemsstatens åtgärder för att följa dem, men samtidigt sträva efter att bredda, förstärka och fördjupa de nödvändiga politiska insatserna.

Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska beakta den berörda medlemsstatens praxis och system för lönebildning samt nationella reformprogram inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.

Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget och artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommissionen ska muntligen informera ordföranden och vice ordförandena för Europaparlamentets ansvariga utskott om hur förberedelsearbetet med utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram fortskrider. Den informationen ska behandlas konfidentiellt.

2.   Rådet ska på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet godkänna det makroekonomiska anpassningsprogram som har utarbetats av den medlemsstat som i enlighet med punkt 1 begär ekonomiskt bistånd.

Kommissionen ska se till att det samförståndsavtal den har undertecknat för ESM:s eller EFSF:s räkning till alla delar är förenligt med det makroekonomiska anpassningsprogram som rådet har godkänt.

3.   Kommissionen ska säkerställa enhetligheten i den ekonomiska övervakningen och budgetövervakningen avseende en medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram, i syfte att undvika dubbla rapporteringsskyldigheter.

4.   I samverkan med ECB och, när det är lämpligt, IMF, ska kommissionen övervaka hur en medlemsstats genomförande av det makroekonomiska anpassningsprogrammet fortlöper.

Kommissionen ska var tredje månad informera EFK om detta genomförande. Den berörda medlemsstaten ska samarbeta fullt ut med kommissionen och ECB. Den ska särskilt förse kommissionen och ECB med all information som de anser sig behöva för att kunna övervaka genomförandet av det makroekonomiska anpassningsprogrammet i enlighet med artikel 3.4.

Kommissionen ska muntligen informera ordföranden och vice ordförandena för Europaparlamentets ansvariga utskott om de slutsatser som dragits av övervakningen av det makroekonomiska anpassningsprogrammet. Denna information ska behandlas konfidentiellt.

5.   I samverkan med ECB och, när det är lämpligt, IMF ska kommissionen tillsammans med den berörda medlemsstaten undersöka vilka ändringar och uppdateringar som kan behövas av det makroekonomiska anpassningsprogrammet i syfte att på lämpligt sätt beakta bland annat eventuella betydande skillnader mellan makroekonomiska prognoser och uppnått resultat, inbegripet möjliga konsekvenser av det makroekonomiska anpassningsprogrammet, negativa spridningseffekter samt makroekonomiska och finansiella chocker. Rådet ska på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet besluta om eventuella ändringar av det programmet.

6.   Den berörda medlemsstaten ska i nära samarbete med kommissionen överväga huruvida den ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppmuntra privata investerare att bibehålla sin totala exponering på frivillig basis.

7.   Om övervakningen enligt punkt 4 avslöjar betydande avvikelser från en medlemsstats makroekonomiska anpassningsprogram får rådet, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, besluta att den berörda medlemsstaten inte uppfyller policykraven i dess program. Kommissionen ska i sitt förslag uttryckligen granska om dessa betydande avvikelser beror på omständigheter utanför den berörda medlemsstatens kontroll.

Den budgetkonsolidering som fastställs i det makroekonomiska anpassningsprogrammet ska beakta behovet av att säkerställa tillräckliga medel för grundläggande politikområden, såsom utbildning och hälsovård.

När ett beslut fattas enligt denna punkt ska den berörda medlemsstaten, i nära samarbete med kommissionen och i samverkan med ECB och, när det är lämpligt, IMF, vidta åtgärder för att stabilisera marknaderna och bevara en väl fungerande finanssektor.

8.   En medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska om den inte har tillräcklig administrativ kapacitet eller om den stöter på betydande problem vid genomförandet av programmet begära tekniskt bistånd från kommissionen, som för detta ändamål får utse expertgrupper bestående av medlemmar från andra medlemsstater och andra unionsinstitutioner eller från relevanta internationella institutioner. Målen och medlen för det tekniska biståndet ska uttryckligen beskrivas i de uppdaterade versionerna av det makroekonomiska anpassningsprogrammet och ska vara inriktade på det område där de största behoven har fastställts. Det tekniska biståndet kan innefatta fast stationering av en företrädare och stödpersonal i landet för rådgivning till myndigheterna om genomförandet av programmet.

Det makroekonomiska anpassningsprogrammet, inklusive dess mål och den planerade fördelningen av anpassningsinsatserna, ska offentliggöras.

Slutsatserna av bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet ska bifogas det makroekonomiska anpassningsprogrammet.

9.   En medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska göra en fullständig revision av sina offentliga finanser i syfte att bland annat avgöra vad som orsakade uppkomsten av de alltför höga skuldnivåerna samt spåra eventuella oegentligheter.

10.   Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda den berörda medlemsstaten och kommissionen möjligheten att delta i en diskussion om hur genomförandet av det makroekonomiska anpassningsprogrammet fortlöper.

11.   Företrädare för kommissionen får bjudas in av den berörda medlemsstatens parlament för att delta i en diskussion om hur genomförandet av dess makroekonomiska anpassningsprogram fortlöper.

12.   Denna artikel ska inte tillämpas på instrument som erbjuder ekonomiskt bistånd i förebyggande syfte, för lån som beviljas för rekapitalisering av finansiella institut, eller för ett nytt finansiellt instrument från ESM för vilket ESM inte föreskriver ett makroekonomiskt anpassningsprogram.

Kommissionen ska i informationssyfte upprätta en förteckning över de berörda ekonomiska biståndsinstrument som avses i första stycket och ska hålla den uppdaterad för den händelse ESM skulle ändra sin strategi för ekonomiskt bistånd.

Med avseende på dessa instrument ska rådet – på rekommendation av kommissionen – via ett beslut som är riktat till den berörda medlemsstaten godkänna de viktigaste policyvillkoren som ESM eller EFSF planerar att inbegripa i villkoren för sitt ekonomiska bistånd, i den utsträckning som innehållet i dessa åtgärder omfattas av unionens befogenhet enligt fördragen.

Kommissionen ska se till att det samförståndsavtal den har undertecknat för ESM:s eller EFSF:s räkning till alla delar är förenligt med rådets beslut.

Artikel 8

Deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället

En medlemsstat ska inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter och från relevanta civila samhällsorganisationer när den förbereder utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram, i syfte att göra det lättare att nå enighet om programmets innehåll.

Artikel 9

Åtgärder för att skydda skatteintäkterna

En medlemsstat ska, när det är nödvändigt, i nära samarbete med kommissionen och i samverkan med ECB och, när det är lämpligt, IMF, vidta åtgärder för att effektivisera uppbörden och kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt, i syfte att öka sina skatteintäkter.

Artikel 10

Överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten

1.   Om en medlemsstat omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram och ändringarna av detta enligt artikel 7 i denna förordning, ska den undantas från skyldigheten att lämna in ett stabilitetsprogram enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1466/97, och ska inbegripa innehållet i ett stabilitetsprogram i sitt makroekonomiska anpassningsprogram.

2.   Om en medlemsstat som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram även är föremål för en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett föreläggande om korrigering av ett alltför stort underskott enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget gäller följande:

a)

Medlemsstaten ska, i tillämpliga fall, undantas från skyldigheten att lämna in rapporter enligt artiklarna 3.4a och 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97.

b)

De årliga målen för de offentliga finanserna i varje makroekonomiskt anpassningsprogram ska integreras i rekommendationen eller beslutet om föreläggande enligt artikel 3.4 respektive artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1467/97, och om den berörda medlemsstaten är föremål för ett beslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska åtgärderna för att uppnå de målen i det makroekonomiska anpassningsprogrammet integreras i beslutet om föreläggande i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1467/97.

c)

Vad gäller den övervakning som föreskrivs i artikel 7.4 i den här förordningen, ska medlemsstaten undantas från övervakning enligt artikel 10.1 och artikel 10a i förordning (EG) nr 1467/97 och övervakning som ligger till grund för eventuella beslut enligt artiklarna 4.2 och 6.2 i den förordningen.

Artikel 11

Överensstämmelse med förordning (EU) nr 1176/2011

När en medlemsstat omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram, ska förordning (EU) nr 1176/2011 inte tillämpas för den medlemsstaten så länge programmet pågår med undantag för indikatorerna i den resultattavla som upprättats genom förordning (EU) nr 1176/2011 som ska integreras i övervakningen av det programmet.

Artikel 12

Överensstämmelse med den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken

Om en medlemsstat omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska medlemsstaten undantas från den övervakning och bedömning i den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken som avses i artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97 så länge programmet pågår.

Artikel 13

Överensstämmelse med förordning (EU) nr 473/2013

Om en medlemsstat omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska förordning (EU) nr 473/2013 inte tillämpas på den medlemsstaten så länge programmet pågår, med undantag för artiklarna 1–5 och 13–18 i den förordningen.

Artikel 14

Övervakning efter programperiodens slut

1.   En medlemsstat ska övervakas efter programperiodens slut så länge minst 75 % av det ekonomiska bistånd som erhållits från en eller flera andra medlemsstater, EFSM, ESM eller EFSF inte har betalats tillbaka. Rådet får på förslag av kommissionen förlänga övervakningen efter programperiodens slut om det fortsättningsvis föreligger en risk för den berörda medlemsstatens finansiella stabilitet eller för hållbarheten i dess offentliga finanser. Förslaget från kommissionen ska anses vara antaget av rådet, såvida inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta det beslutet inom tio dagar från kommissionens antagande av det.

2.   På begäran från kommissionen ska en medlemsstat som övervakas efter programperiodens slut uppfylla kraven enligt artikel 3.3 i den här förordningen och ska också inkomma med den information som avses i artikel 10.3 i förordning (EU) nr 473/2013.

3.   I samverkan med ECB ska kommissionen regelbundet utföra kontrollbesök i medlemsstat som står under övervakning efter programperiodens slut för att bedöma landets ekonomiska och finansiella situation samt situationen för de offentliga finanserna. Var sjätte månad ska den informera Europaparlamentets ansvariga utskott, EFK och den berörda medlemsstatens parlament om sin bedömning, samt framför allt bedöma om korrigerande åtgärder är nödvändiga.

Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda den berörda medlemsstaten och kommissionen möjligheten att delta i en diskussion om de framsteg som gjorts under övervakningen efter programperiodens slut.

4.   Rådet får på förslag av kommissionen rekommendera den medlemsstat som står under övervakning efter programperiodens slut att anta korrigerande åtgärder. Förslaget från kommissionen ska anses vara antaget av rådet, såvida inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta kommissionens förslag inom tio dagar från kommissionens antagande av det.

5.   Den berörda medlemsstatens parlament får inbjuda företrädare för kommissionen att delta i en diskussion om övervakningen efter programperiodens slut.

Artikel 15

Omröstning i rådet

I fråga om de åtgärder som avses i denna förordning, får enbart de rådsmedlemmar som företräder medlemsstater som har euron som valuta rösta, och rösten för den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten ska inte beaktas.

En kvalificerad majoritet av de rådsledamöter som avses i första stycket ska fastställas i enlighet med artikel 238.3 a i EUF-fördraget.

Artikel 16

Tillämpning för medlemsstater som mottar ekonomiskt bistånd

Medlemsstater som mottar ekonomiskt bistånd den 30 maj 2013 ska omfattas av den här förordningen från den dagen.

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

Utan hinder av artikel 14 ska medlemsstater som står under övervakning efter programperiodens slut den 30 maj 2013 omfattas av de bestämmelser, villkor och förfaranden som är tillämpliga för det ekonomiska bistånd som de beviljats.

Artikel 18

Information till Europaparlamentet

Europaparlamentet får bjuda in företrädare för rådet och kommissionen att delta i en dialog om tillämpningen av denna förordning.

Artikel 19

Rapporter

Senast den 1 januari 2014 och därefter vart femte år ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, vid behov åtföljd av ett förslag till ändring av denna förordning. Kommissionen ska offentliggöra den rapporten.

Den rapport som avses i första stycket ska innehålla en utvärdering av bland annat

a)

denna förordnings ändamålsenlighet,

b)

framstegen med att säkra en bättre samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget,

c)

denna förordnings bidrag till förverkligandet av unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.

Artikel 20

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

(1)  EUT C 141, 17.5.2012, s. 7.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2013 (ännu ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning) och rådets beslut av den 13 maj 2013.

(3)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(4)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

(5)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

(6)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

(7)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(8)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(9)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(10)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(11)  Se sidan 11 i detta nummer av EUT.

27.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 140/11

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 473/2013

av den 21 maj 2013

om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.6,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska medlemsstaterna betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse, deras budgetpolitik ska styras av behovet av sunda offentliga finanser och deras ekonomiska politik ska inte riskera att äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkra budgetdisciplin i hela unionen och anger ramarna för att förhindra och korrigera alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet att uppnå sunda offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark hållbar tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt och sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten omfattar det multilaterala system för övervakning som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3) och det förfarande för att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser som föreskrivs i artikel 126 i EUF-fördraget och närmare specificeras i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4). Stabilitets- och tillväxtpakten har ytterligare förstärkts genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1175/2011 (5) och (EU) nr 1177/2011 (6). Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (7) infördes ett system med effektiva, förebyggande och stegvisa kontrollmekanismer i form av sanktioner för de medlemsstater som har euron som valuta.

(3)

Förstärkningen av stabilitets- och tillväxtpakten har förbättrat vägledningen till medlemsstaterna i fråga om försiktig finanspolitik, och har, för de medlemsstater som har euron som valuta, förstärkt och lett till mer automatiska sanktioner om en försiktig finanspolitik inte förs för att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Dessa bestämmelser har skapat en mer övergripande ram.

(4)

För att säkerställa en närmare samordning av den ekonomiska politiken och varaktig konvergens när det gäller medlemsstaternas ekonomiska resultat tillhandahåller den europeiska planeringsterminen, som inrättas genom artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97, en ram för samordning av den ekonomiska politiken. Den europeiska planeringsterminen inbegriper utarbetande, och övervakning av genomförandet, av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken) i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget, utformning och granskning av genomförandet av de riktlinjer avseende sysselsättning som ska beaktas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 148.2 i EUF-fördraget (sysselsättningsriktlinjer), framläggande och bedömning av medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram enligt den förordningen, framläggande och bedömning av medlemsstaternas nationella reformprogram till stöd för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning och som har utarbetats i enlighet med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, med sysselsättningsriktlinjerna och med de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade för medlemsstaterna (den årliga tillväxtöversikten) i början av den årliga övervakningscykeln samt övervakning för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (8). När det är lämpligt bör yttranden som avgetts inom ramen för ett ekonomiskt partnerskapsprogram i enlighet med den här förordningen också beaktas.

(5)

I syfte att hjälpa unionen att komma starkare ut ur krisen, både internt och på internationell nivå, genom att främja konkurrenskraften, produktiviteten, tillväxtpotentialen, den sociala sammanhållningen och den ekonomiska konvergensen, antog Europeiska rådet i sina slutsatser av den 17 juni 2010 en ny unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som även inbegriper mål avseende fattigdom, utbildning, innovation och miljö.

(6)

För att säkerställa en väl fungerande ekonomisk och monetär union medger EUF-fördraget att särskilda åtgärder antas för euroområdet som går utöver de bestämmelser som gäller för samtliga medlemsstater för att stärka samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen. Denna förstärkta samordning och övervakning bör åtföljas av motsvarande medverkan av Europaparlamentet och de nationella parlamenten, beroende på vad som är lämpligt. När det är lämpligt och nödvändigt bör de specifika åtgärder som avses i artikel 136 i EUF-fördraget tillämpas aktivt.

(7)

Tillämpningen av denna förordning bör till fullo överensstämma med artikel 152 i EUF-fördraget, och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning bör respektera nationell praxis och nationella system för lönebildning. Denna förordning beaktar artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och påverkar därför inte rätten att förhandla om, ingå eller tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell rätt och praxis.

(8)

Enligt artikel 9 i EUF-fördraget ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

(9)

Den gradvis förstärkta övervakning och samordning, som föreskrivs i denna förordning, fullbordar ytterligare den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken, kompletterar bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten och förstärker övervakningen av budgetpolitiken och den ekonomiska politiken i de medlemsstater som har euron som valuta. En gradvis förstärkt övervakning bör bidra till bättre budgetresultat och ekonomiska resultat, sunda makrofinanser och ekonomisk konvergens vilket gynnar alla medlemsstater som har euron som valuta. Som del av ett gradvist förstärkt förfarande är en närmare övervakning särskilt värdefull för medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott.

(10)

Partiska och orealistiska makroekonomiska prognoser och budgetprognoser kan allvarligt hämma budgetplaneringens effektivitet och följaktligen försämra budgetdisciplinen. Opartiska och realistiska makroekonomiska prognoser kan tillhandahållas av oberoende organ eller organ som är funktionellt självständiga gentemot medlemsstatens finanspolitiska myndigheter och som omfattas av nationella rättsliga bestämmelser som garanterar en hög grad av självständighet och ansvarsskyldighet. Sådana prognoser bör användas genom hela budgetförfarandet.

(11)

Starka offentliga finanser grundläggs bäst på planeringsstadiet och allvarliga fel bör upptäckas så tidigt som möjligt. Medlemsstaterna bör dra nytta inte bara av de vägledande principerna och målen för de offentliga finanserna, utan även av en synkroniserad övervakning av deras finanspolitik.

(12)

Fastställandet av en gemensam budgettidplan för medlemsstater som har euron som valuta bör leda till en bättre synkronisering av viktiga steg i förberedandet av nationella budgetar, och därigenom bidra till en effektivare europeisk planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Detta bör ge starkare synergieffekter genom att den politiska samordningen mellan medlemsstater som har euron som valuta underlättas och genom att rådets och kommissionens rekommendationer integreras i medlemsstaternas budgetförfarande. Det förfarandet bör följa ramen för samordning av den ekonomiska politiken inom den årliga övervakningscykeln, som särskilt inbegriper de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade till medlemsstaterna i början av cykeln. Medlemsstaternas budgetpolitik bör följa de rekommendationer som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och, när det är lämpligt, rekommendationer som utfärdats inom ramen för den årliga övervakningscykeln, däribland det förfarande för makroekonomiska obalanser som fastställs i förordning (EU) nr 1176/2011 och med yttrandena om program för ekonomiskt partnerskap enligt den här förordningen.

(13)

Som ett första steg i denna gemensamma budgettidplan bör medlemsstaterna offentliggöra sina nationella finanspolitiska planer på medellång sikt samtidigt med sina stabilitetsprogram, företrädesvis senast den 15 april och inte senare än den 30 april. Dessa planer bör beskriva hur de angivna reformerna och åtgärderna förväntas bidra till uppfyllandet av de mål och nationella åtaganden som fastställs inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning. De nationella finanspolitiska planerna på medellång sikt och stabilitetsprogrammen kan vara samma dokument.

(14)

En viktig milstolpe i denna gemensamma budgettidplan bör vara offentliggörandet av förslag till statsbudget senast den 15 oktober. Eftersom efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens regler ska säkerställas inom den offentliga sektorn och det krävs konsistent budgetering inom den offentliga sektorns samtliga undersektorer om budgetmålen ska kunna uppnås bör offentliggörandet av förslaget till statsbudget åtföljas av ett offentliggörande av de viktigaste parametrarna i förslag till budget för alla de övriga undersektorerna inom den offentliga sektorn. Bland dessa parametrar bör särskilt ingå de förväntade budgetresultaten för de övriga undersektorerna, de viktigaste antagandena bakom dessa prognoser och orsakerna till förväntade ändringar av antaganden som rör stabilitetsprogrammet.

(15)

Den gemensamma budgettidplanen föreskriver också att budgeten antas eller fastställs varje år senast den 31 december tillsammans med de uppdaterade huvudparametrarna för de övriga undersektorerna inom den offentliga sektorn. Om budgeten av objektiva skäl som ligger utanför regeringens kontroll inte antagits senast den 31 december, bör förfaranden för en provisorisk budget införas för att säkerställa att regeringen fortfarande kan utföra sina grundläggande uppgifter. Sådana arrangemang kan innebära att man tillämpar regeringens budgetförslag, föregående års antagna budget eller särskilda åtgärder som godkänts av parlamentet.

(16)

För att samordna planeringen av sina emissioner av statspapper bättre bör medlemsstaterna på förhand rapportera om sina planer för emissioner av statspapper till Eurogruppen och kommissionen.

(17)

Efterlevnaden av effektiva regelbaserade finanspolitiska ramverk kan vara betydelsefull för att stödja en sund och hållbar finanspolitik. Enligt rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (9) ska övervakningen av efterlevnaden av landsspecifika numeriska finanspolitiska regler få stöd på nationell nivå av oberoende organ eller organ som är funktionellt oberoende. Det är viktigt att notera att det med hänsyn till mångfalden av möjliga och befintliga arrangemang, även om detta inte är det bästa alternativet, bör vara möjligt för mer än ett oberoende organ att ansvara för övervakningen av efterlevnaden av dessa regler så länge det finns en klar ansvarsfördelning och inte förekommer någon överlappning av befogenheter för specifika aspekter av övervakningen. En alltför stor institutionell fragmentering av övervakningsuppgifterna bör undvikas. För att övervakningsorganen effektivt ska kunna fullgöra sitt mandat bör dessa organ omfattas av nationella rättsliga bestämmelser som garanterar en hög grad av funktionell självständighet och ansvarsskyldighet. Vid utformningen av dessa övervakningsorgan bör hänsyn tas till den berörda medlemsstatens befintliga institutionella och administrativa ramar. Det bör särskilt vara möjligt att göra en lämplig enhet inom en befintlig institution funktionellt oberoende, förutsatt att denna enhet har utsetts för att utföra specifika övervakningsuppgifter, att den omfattas av särskilda stadgar och uppfyller de övriga principer som avses i detta skäl.

(18)

Denna förordning ålägger inte medlemsstaterna ytterligare krav eller skyldigheter i fråga om landsspecifika numeriska finanspolitiska regler som föreligger i unionsrätten. Kraftfulla landsspecifika numeriska finanspolitiska regler som överensstämmer med unionens budgetmål och övervakas av oberoende organ är en hörnsten för unionens förstärkta ram för budgetövervakning. De regler som dessa organ bör efterleva och deras specifika uppgifter anges i denna förordning.

(19)

Medlemsstater som har euron som valuta är särskilt utsatta för spridningseffekter av varandras finanspolitik. Medlemsstater som har euron som valuta bör samråda med kommissionen och varandra innan de antar en större finanspolitisk reformplan som kan ha spridningseffekter, för att möjliggöra en bedömning av den eventuella påverkan på euroområdet i sin helhet. De bör även betrakta sina budgetplaner som en fråga av gemensamt intresse och lämna in dem till kommissionen i övervakningssyfte innan de blir bindande. Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna föreslå riktlinjer i form av en harmoniserad ram för fastställandet av innehållet i utkastet till budgetplan.

(20)

I undantagsfall då kommissionen, efter samråd med den berörda medlemsstaten, i utkastet till budgetplan upptäcker särskilt allvarliga brister i efterlevnaden av budgetreglerna i stabilitets- och tillväxtpakten bör kommissionen i sitt yttrande om utkasten till budgetplan begära ett reviderat utkast till budgetplan i enlighet med denna förordning. Detta kommer att inträffa särskilt då genomförandet av utkastet till budgetplan skulle riskera den berörda medlemsstatens finansiella stabilitet eller äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, eller då genomförandet av utkastet till budgetplan skulle medföra en uppenbar och betydande överträdelse av de rekommendationer som rådet antagit inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

(21)

Kommissionens yttrande om utkastet till budgetplan bör antas snarast möjligt och i alla händelser senast i slutet av november, varvid hänsyn i den mån det är möjligt ska tas till den specifika nationella budgettidtabellen och de nationella parlamentariska förfarandena, för att säkerställa att unionens riktlinjer på budgetområdet kan integreras på lämpligt sätt i medlemsstaternas förberedande budgetarbete. Yttrandet bör särskilt innehålla en bedömning av huruvida budgetplanerna på avsett sätt beaktar de rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen på budgetområdet. Kommissionen bör, på begäran av den berörda medlemsstatens parlament eller Europaparlamentet, vara beredd att lägga fram sitt yttrande för det parlament som begärt detta, efter det att det har offentliggjorts. Medlemsstaterna uppmanas att vid antagandet av sina budgetlagar beakta kommissionens yttrande om deras utkast tillbudgetplan.

(22)

Den utsträckning i vilken detta yttrande har beaktats i en medlemsstats budgetlagstiftning bör beaktas vid den bedömning som, om och när villkoren är uppfyllda, leder till ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott i den berörda medlemsstaten. I ett sådant fall bör det faktum att medlemsstaten inte följt upp den tidiga vägledningen från kommissionen anses som en försvårande omständighet.

(23)

Baserat på kommissionens övergripande bedömning av utkasten till budgetplaner, bör Eurogruppen dessutom diskutera budgetsituationen och utsikterna för euroområdet som helhet.

(24)

Medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör övervakas närmare för att säkerställa en fullständig och hållbar korrigering av det alltför stora underskottet i rätt tid. En närmare övervakning genom ytterligare rapporteringsskyldigheter bör säkerställa förebyggande och tidig korrigering av eventuella avvikelser från rådets rekommendationer om att korrigera det alltför stora underskottet. Övervakningen bör komplettera bestämmelserna i förordning (EG) nr 1467/97. Dessa ytterligare rapporteringsskyldigheter bör stå i förhållande till det stadium i förfarandet som medlemsstaten befinner sig i, enligt artikel 126 i EUF-fördraget. Som ett första steg bör den berörda medlemsstaten genomföra en omfattande bedömning av genomförandet av det innevarande årets budget för den offentliga sektorn och dess undersektorer med särskilt beaktande av finansiella risker kopplade till ansvarsförbindelser med potentiellt stor inverkan på de offentliga budgetarna.

(25)

Ytterligare rapporteringsskyldigheter för medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör möjliggöra ett bättre informationsutbyte mellan de berörda medlemsstaterna och kommissionen och därmed också göra det möjligt att fastställa om det finns risk att en medlemsstat inte korrigerar det alltför stora underskottet inom de tidsfrister som har fastställts av rådet. Om det föreligger en sådan risk bör kommissionen utfärda en rekommendation till den berörda medlemsstaten om att vidta lämpliga åtgärder inom en viss tidsfrist. Kommissionen bör på begäran presentera sin rekommendation för parlamentet i den berörda medlemsstaten. Uppfyllandet av rekommendationen bör leda till en snar korrigering av varje utveckling som hotar korrigeringen av det alltför stora underskottet inom den fastställda tidsfristen.

(26)

En bedömning av hur kommissionens rekommendation efterlevs bör ingå i kommissionens kontinuerliga bedömning av lämpliga åtgärder för att korrigera alltför stora underskott. När rådet beslutar om lämpliga åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet har vidtagits bör beslutet också grundas på huruvida medlemsstaten följt kommissionens rekommendation eller inte, varvid artiklarna 3.5 och 5.2 i förordning (EG) nr 1467/97 vederbörligen ska beaktas.

(27)

Förordning (EG) nr 1467/97 som innehåller närmare bestämmelser avseende förfarandet vid alltför stora underskott på grundval av artikel 126 i EUF-fördraget, inbegriper möjligheter till flexibilitet för att oväntade negativa ekonomiska händelser ska kunna beaktas. I artiklarna 3.5 och 5.2 i den förordningen föreskrivs att rådet – om lämpliga åtgärder har vidtagits i överensstämmelse med en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna uppstår efter antagandet av den rekommendationen eller det föreläggandet – på rekommendation av kommissionen kan besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett reviderat beslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1467/97 får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet utsträckas genom den reviderade rekommendationen eller det reviderade föreläggandet med som regel ett år.

Rådet bör bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i dess ursprungliga rekommendation eller föreläggande, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. I händelse av en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller inom unionen som helhet, får rådet på kommissionens rekommendation också besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett reviderat beslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget, förutsatt att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. I artikel 2.1a i förordning (EG) nr 1467/97 föreskrivs dessutom att hänsyn, vid tillämpningen av riktmärket för anpassning av skuldkvoten, ska tas till konjunkturens påverkan på takten för skuldminskningen. En medlemsstat skulle därmed inte anses ha brutit mot skuldkriteriet, som fastställs i artikel 126.2 b i EUF-fördraget om detta endast beror på negativa konjunkturförhållanden.

(28)

Eftersom budgetåtgärder kan vara otillräckliga för att säkerställa en varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, bör medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott lägga fram ett program för ekonomiskt partnerskap med en beskrivning av de politiska åtgärder och de strukturreformer som krävs för att säkerställa en faktiskt och varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, på grundval av den senaste uppdateringen av deras nationella reformprogram och deras stabilitetsprogram.

(29)

Vidare bör en förstärkning av den ekonomiska styrningen inbegripa en närmare dialog med Europaparlamentet. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som omfattas av kommissionens rekommendation eller rådets yttrande enligt denna förordning en möjlighet att delta i en diskussion. Medlemsstatens deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

(30)

För att kunna specificera omfattningen av rapporteringsskyldigheterna för medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på denna rapporterings innehåll och räckvidd. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(31)

Befogenheten att anta yttranden om programmen för ekonomiskt partnerskap enligt denna förordning bör ges till rådet. Dessa yttranden kompletterar det förfarande vid alltför stora underskott som fastställs i artikel 126 i EUF-fördraget, i enlighet med vilket rådet ska besluta om det föreligger ett alltför stort underskott samt om de åtgärder som krävs för att rätta till det.

(32)

I syfte att betona betydelsen av sunda offentliga finanser, strukturreformer och riktade investeringar för hållbar tillväxt undertecknade medlemsstaternas stats- och regeringschefer en tillväxt- och sysselsättningspakt den 29 juni 2012 och visade därmed sin beslutsamhet att stimulera en sysselsättningsskapande tillväxt parallellt med deras åtagande att säkra sunda offentliga finanser. Denna pakt omfattar i synnerhet åtgärder för att stimulera finansieringen av ekonomin. 120 000 miljoner EUR (vilket motsvarar ca 1 % av unionens bruttonationalinkomst) håller på att mobiliseras för snabbverkande tillväxtåtgärder. I enlighet med rekommendationerna i den årliga tillväxtöversikten för 2012 och 2013 bör medlemsstaterna sträva efter att upprätthålla en lämplig finanspolitisk konsolideringstakt och samtidigt bevara investeringar som syftar till att uppnå Europa 2020-målen för tillväxt och sysselsättning.

(33)

Kommissionen övervakar inverkan av kraftiga budgetåtstramningar på tillväxtfrämjande offentliga utgifter och offentliga investeringar. Unionens finanspolitiska ramverk ger utrymme för en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen: de möjligheter till en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen som unionens befintliga finanspolitiska ramverk erbjuder kan utnyttjas inom stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, samtidigt som stabilitets- och tillväxtpakten respekteras fullt ut. Kommissionen har meddelat sin avsikt att rapportera om omfattningen av möjliga åtgärder inom gränserna för unionens befintliga finanspolitiska ramverk.

(34)

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” och kommissionens meddelande av den 28 november 2012 med titeln ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union” redogör för Europaparlamentets respektive kommissionens synpunkter när det gäller stegen mot en djupare och bättre integrerad ekonomisk och monetär union. Efter rapporten ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” redogjorde Europeiska rådet i sina slutsatser från december 2012 för sina synpunkter avseende ett antal frågor i syfte att ytterligare stärka den ekonomiska och monetära unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs bestämmelser för förstärkt övervakning av budgetpolitiken i euroområdet, och för att säkerställa att de nationella budgetarna överensstämmer med de riktlinjer för den ekonomiska politiken som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten samt den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken, genom

a)

komplettering av den europeiska planeringsterminen enligt definitionen i artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97 med en gemensam budgettidplan,

b)

komplettering av förfarandet för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser såsom fastställts i förordning (EU) nr 1176/2011,

c)

komplettering av det multilaterala övervakningssystemet av budgetpolitiken, enligt förordning (EG) nr 1466/97, med ytterligare övervakningskrav för att säkerställa att unionens rekommendationer på budgetområdet integreras på lämpligt sätt i medlemsstaternas förberedande budgetarbete,

d)

komplettering av förfarandet för korrigering av en medlemsstats alltför stora underskott enligt artikel 126 i EUF-fördraget och förordning (EG) nr 1467/97, med närmare övervakning av budgetpolitiken i de medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott för att säkerställa en varaktig korrigering av underskottet i rätt tid,

e)

säkerställande av förenligheten mellan budgetpolitiken och åtgärder och reformer som gjorts inom ramen för förfarandet för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser enligt förordning (EU) nr 1176/2011 och, när det är lämpligt, inom ramen för ett program för ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 9.

2.   Tillämpningen av denna förordning ska till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget, och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning ska respektera nationell praxis och de nationella systemen för lönebildning. I enlighet med artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska denna förordning inte påverka rätten att förhandla om, ingå eller tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

3.   Denna förordning ska tillämpas på de medlemsstater som har euron som valuta.

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning avses med

a)   oberoende organ: organ som är strukturellt oberoende eller organ som är funktionellt självständiga gentemot medlemsstatens budgetmyndigheter och som omfattas av nationella rättsliga bestämmelser som säkerställer en hög grad av funktionell självständighet och ansvarsskyldighet, bland annat följande:

b)   oberoende makroekonomiska prognoser: makroekonomiska prognoser som tas fram eller godkänns av oberoende organ.

c)   budgetramverk på medellång sikt: budgetramverk på medellång sikt enligt artikel 2 e i direktiv 2011/85/EU.

d)   stabilitetsprogram: stabilitetsprogram enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1466/97.

För att säkerställa inbördes enhetlighet för de oberoende makroekonomiska prognoser som avses i första stycket led b ska medlemsstaterna och kommissionen minst en gång om året hålla en teknisk dialog om de antaganden som ligger till grund för utarbetandet av de makroekonomiska prognoserna och budgetprognoserna i enlighet med artikel 4.5 i direktiv 2011/85/EU.

2.   Definitionen av offentlig sektor och dess undersektorer i punkt 2.70 i bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (10) ska också gälla för denna förordning.

3.   Tillämpningen av denna förordning ska inte påverka tillämpningen av artikel 9 i EUF-fördraget.

KAPITEL II

SAMORDNING AV DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Artikel 3

Överensstämmelse med ramen för samordningen av den ekonomiska politiken

Medlemsstaternas budgetförfarande ska överensstämma med följande:

1.

Ramen för samordningen av den ekonomiska politiken inom den årliga övervakningscykeln, som särskilt inbegriper de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade för medlemsstaterna i början av cykeln.

2.

De rekommendationer som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

3.

När det är lämpligt, rekommendationer som utfärdats inom ramen för den årliga övervakningscykeln, däribland det förfarande för makroekonomiska obalanser som fastställs i förordning (EU) nr 1176/2011.

4.

När det är lämpligt, rådets yttranden om program för ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 9.

KAPITEL III

GEMENSAMMA BUDGETBESTÄMMELSER

Artikel 4

Gemensam budgettidplan

1.   Medlemsstaterna ska, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och företrädesvis inte senare än den 15 april men senast den 30 april varje år, offentliggöra sina nationella finanspolitiska planer på medellång sikt. Sådana planer ska åtminstone innehålla all den information som ska tillhandahållas i deras stabilitetsprogram och ska läggas fram tillsammans med deras nationella reformprogram och stabilitetsprogram. Dessa planer ska överensstämma med ramen för samordningen av den ekonomiska politiken inom den årliga övervakningscykeln, som särskilt inbegriper de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade för medlemsstaterna i början av den årliga cykeln. De ska också överensstämma med de rekommendationer som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten samt, när det är lämpligt, med de rekommendationer som utfärdats inom ramen för den årliga övervakningscykeln, däribland det förfarande för makroekonomiska obalanser som fastställs i förordning (EU) nr 1176/2011 och med yttranden om de program för ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 9.

Nationella finanspolitiska planer på medellång sikt och nationella reformprogram ska beskriva hur de planerade reformerna och åtgärderna förväntas bidra till uppfyllandet av de mål och nationella åtaganden som fastställs inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning. Nationella finanspolitiska planer på medellång sikt eller nationella reformprogram ska dessutom beskriva den förväntade ekonomiska avkastningen från icke-försvarsrelaterade offentliga investeringsprojekt som har betydande konsekvenser för budgeten. Nationella finanspolitiska planer på medellång sikt och stabilitetsprogram får vara samma dokument.

2.   Förslaget till statsbudget för påföljande år och huvudparametrarna i budgetförslagen för alla övriga undersektorer i den offentliga sektorn ska offentliggöras senast den 15 oktober.

3.   Statsbudgeten ska antas eller fastställas och offentliggöras senast den 31 december varje år tillsammans med de uppdaterade huvudparametrarna för de övriga undersektorerna i den offentliga sektorn. Medlemsstaterna ska ha infört förfaranden för en provisorisk budget som ska tillämpas om budgeten inte antas eller fastställs och offentliggörs senast den 31 december på grund av objektiva skäl utom kontroll för regeringen.

4.   De nationella finanspolitiska planer på medellång sikt och budgetförslag som avses i punkterna 1 och 2 ska grundas på oberoende makroekonomiska prognoser och ska ange huruvida budgetprognoserna har framställts eller godkänts av ett oberoende organ. Dessa prognoser ska offentliggöras tillsammans med de finanspolitiska planer på medellång sikt och budgetförslag som de ligger till grund för.

Artikel 5

Oberoende organ som övervakar efterlevnaden av finanspolitiska regler

1.   Medlemsstaterna ska ha infört oberoende organ som ska övervaka efterlevnaden av

a)

numeriska finanspolitiska regler som i de nationella budgetprocesserna infogar deras medelfristiga budgetmål enligt artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97,

b)

de numeriska finanspolitiska regler som avses i artikel 5 i direktiv 2011/85/EEG.

2.   Dessa organ ska när det är lämpligt genomföra offentliga bedömningar när det gäller nationella finanspolitiska regler, avseende bland annat

a)

förekomsten av omständigheter som föranleder aktiveringen av korrigeringsmekanismen vid konstaterade betydande avvikelser från det medelfristiga målet eller från anpassningsbanan för att uppnå detta mål, i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1466/97,

b)

huruvida korrigeringen sker i enlighet med nationella regler och budgetplaner,

c)

förekomsten av omständigheter - eller att sådan omständigheter upphör att föreligga - som avses i artikel 5.1 tionde stycket i förordning (EG) nr 1466/97 som kan medge en tillfällig avvikelse från det medelfristiga budgetmålet eller från anpassningsbanan mot detta mål, förutsatt att en sådan avvikelse inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

KAPITEL IV

ÖVERVAKNING OCH BEDÖMNING AV MEDLEMSSTATERNAS UTKAST TILL BUDGETPLANER

Artikel 6

Övervakningskrav

1.   Senast den 15 oktober varje år ska medlemsstaterna till kommissionen och Eurogruppen lämna in ett utkast till budgetplan för påföljande år. Det utkastet till budgetplan ska följa de rekommendationer som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och, när det är tillämpligt, de rekommendationer som utfärdats inom ramen för den årliga övervakningscykeln, däribland det förfarande för makroekonomiska obalanser som fastställs i förordning (EU) nr 1176/2011 och med de yttranden om program för ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 9.

2.   Så snart utkasten till budgetplaner, som avses i punkt 1, lämnats till kommissionen ska de offentliggöras.

3.   Utkastet till budgetplan ska innehålla följande information för påföljande år:

a)

Budgetbalansmålet för den offentliga sektorn som procentandel av bruttonationalprodukten (BNP), uppdelat på offentliga sektorns undersektorer.

b)

Prognoserna vid oförändrad politik i fråga om utgifter och inkomster som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudkomponenter, inbegripet fasta bruttoinvesteringar.

c)

Målen för utgifterna och inkomsterna som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudkomponenter, med beaktande av villkoren och kriterierna för att fastställa de offentliga utgifternas ökningstakt efter diskretionära åtgärder på inkomstsidan enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1466/97.

d)

Relevant information om offentliga utgifter per ändamål, inbegripet för utbildning, hälsa och sysselsättning, och när detta är möjligt indikationer avseende de förväntade fördelningsmässiga effekterna av de främsta åtgärderna på utgifts- och inkomstsidan.

e)

En beskrivning och kvantifiering av de åtgärder på utgifts- och inkomstsidan på varje undersektorsnivå som ska ingå i budgetförslaget för kommande år för att överbrygga gapet mellan målen i led c och prognoserna vid oförändrad politik i enlighet med led b.

f)

De viktigaste antagandena inom de oberoende makroekonomiska prognoserna och viktig ekonomisk utveckling som är relevant för att uppnå budgetmålen.

g)

En bilaga med den metod, de ekonomiska modeller och antaganden samt andra relevanta parametrar som underbygger budgetprognoserna och de uppskattade effekterna av aggregerade budgetåtgärder på den ekonomiska tillväxten.

h)

Indikationer på hur reformer och åtgärder i utkastet till budgetplan, särskilt avseende offentliga investeringar, tar hänsyn till de aktuella rekommendationer som riktas till den berörda medlemsstaten i enlighet med artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget, och bidrar till att uppfylla de mål som anges i unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.

Den beskrivning som avses i första stycket led e får vara mindre detaljerad i fråga om åtgärder som påverkar budgeten med mindre än 0,1 % av BNP. Särskild och uttrycklig uppmärksamhet ska ägnas större finanspolitiska reformplaner som kan ha spridningseffekter för andra medlemsstater som har euron som valuta.

4.   Om de budgetmål som rapporterats i utkastet till budgetplan i enlighet med punkt 3 eller prognoserna vid oförändrad politik avviker från dem i det senaste stabilitetsprogrammet, ska avvikelserna förklaras.

5.   Det specificerade innehållet i utkastet till budgetplan ska anges inom en harmoniserad ram som fastställts av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna.

Artikel 7

Bedömning av utkastet till budgetplan

1.   Kommissionen ska anta ett yttrande om utkastet till budgetplan snarast möjligt och i alla händelser senast den 30 november.

2.   Kommissionen ska, utan hinder av punkt 1, när den, i undantagsfall, efter att ha hört den berörda medlemsstaten senast en vecka efter inlämnandet av utkastet till budgetplan, upptäcker särskilt allvarliga brister i efterlevnaden av de finanspolitiska skyldigheter som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten, anta sitt yttrande inom två veckor från det att utkastet till budgetplan lämnades in. I sitt yttrande ska kommissionen begära att ett reviderat utkast till budgetplan lämnas in så snart som möjligt och i alla händelser inom tre veckor från dagen för dess yttrande. Kommissionens begäran ska vara motiverad och ska offentliggöras.

Artikel 6.2, 6.3 och 6.4 ska tillämpas i fråga om det reviderade utkastet till budgetplaner som lämnas in enligt första stycket i denna punkt.

Kommissionen ska anta ett nytt yttrande grundat på det reviderade utkastet till budgetplan så snart som möjligt, dock senast inom tre veckor från det att det reviderade utkastet till budgetplan har lämnats in.

3.   Kommissionens yttrande ska offentliggöras och presenteras för Eurogruppen. Därefter ska kommissionen, på begäran av parlamentet i den berörda medlemsstaten eller av Europaparlamentet, presentera sitt yttrande för det parlament som har begärt det.

4.   Kommissionen ska göra en samlad bedömning av situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i euroområdet som helhet, baserat på de nationella budgetprognoserna och deras samspel i hela området, och därvid stödja sig på de senaste ekonomiska prognoserna från kommissionens avdelningar.

Den samlade bedömningen ska inbegripa en känslighetsanalys som ger en indikation på riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet i fall av ogynnsam ekonomisk, finansiell eller finanspolitisk utveckling. Den ska också, när det är lämpligt, ge förslag på åtgärder för att förstärka samordningen av den finanspolitiska och makroekonomiska politiken inom euroområdet.

Den samlade bedömningen ska offentliggöras och ska beaktas i de årliga allmänna riktlinjer som kommissionen utfärdar till medlemsstaterna.

De metoder (inklusive modeller) och antaganden som ligger till grund för de senaste ekonomiska prognoserna från kommissionens avdelningar för varje medlemsstat, inklusive uppskattningar av hur de aggregerade budgetåtgärderna påverkar den ekonomiska tillväxten, ska bifogas den samlade bedömningen.

5.   Eurogruppen ska diskutera kommissionens yttrande om utkasten till budgetplaner samt om situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i euroområde med kommissionens samlade bedömning enligt punkt 4 som underlag. Resultaten av dessa diskussioner i Eurogruppen ska offentliggöras när så är lämpligt.

Artikel 8

Rapportering om emission av statspapper

1.   Medlemsstaterna ska på förhand och i tillträckligt god tid rapportera till kommissionen och Eurogruppen om sina planer för emissioner av statspapper.

2.   Det harmoniserade formatet för och innehållet i den rapportering som avses i punkt 1 ska samordnas och utarbetas av kommissionen i samverkan med medlemsstaterna.

KAPITEL V

SÄKERSTÄLLANDE AV ATT ALLTFÖR STORA UNDERSKOTT KORRIGERAS

Artikel 9

Ekonomiska partnerskapsprogram

1.   Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget fastställer att ett alltför stort underskott föreligger i en medlemsstat, ska den berörda medlemsstaten för kommissionen och rådet lägga fram ett program för ekonomiskt partnerskap med en beskrivning av de politiska åtgärder och de strukturreformer som krävs för att säkerställa en faktiskt varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, i form av en utveckling av sitt nationella reformprogram och sitt stabilitetsprogram, och med fullt beaktande av rådsrekommendationerna om genomförandet av de integrerade riktlinjerna för ekonomi- och sysselsättningspolitiken i den berörda medlemsstaten.

2.   Programmet för ekonomiskt partnerskap ska fastställa och välja ett antal specifika prioriteringar som syftar till att förbättra konkurrenskraft och hållbar tillväxt på lång sikt, och åtgärda strukturella svagheter i den berörda medlemsstaten. Dessa prioriteringar ska stämma överens med unionens strategi för tillväxt och sysselsättning. När det är lämpligt ska potentiella finansiella resurser identifieras, inklusive kreditramar från Europeiska investeringsbankens och andra relevanta finansieringsinstrument.

3.   Programmet för ekonomiskt partnerskap ska presenteras vid samma tidpunkt som den rapport som avses i artikel 3.4a i förordning (EG) nr 1467/97.

4.   Rådet ska på förslag av kommissionen anta ett yttrande om programmet för ekonomiskt partnerskap.

5.   En plan för korrigerande åtgärder som avses i artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1176/2011, får ändras i enlighet med artikel 9.4 i den förordningen för att ersätta det program för ekonomiskt partnerskap som avses i den här artikeln. Om en sådan plan för korrigerande åtgärder lämnas in efter det att ett program för ekonomiskt partnerskap har antagits, får de åtgärder som anges i programmet för ekonomiskt partnerskap ingå i planen för korrigerande åtgärder, när så är lämpligt.

6.   Programmets genomförande och de därmed förenliga årliga budgetplanerna ska övervakas av rådet och kommissionen.

Artikel 10

Rapporteringsskyldigheter för medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott

1.   Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget på kommissionens begäran fastställer att ett alltför stort underskott föreligger i en medlemsstat, ska den medlemsstaten omfattas av rapporteringsskyldigheterna i enlighet med punkterna 2–5 i den här artikeln tills förfarandet vid ett alltför stort underskott har upphävts.

2.   Medlemsstaten ska genomföra en heltäckande bedömning av genomförandet av det innevarande årets budget för den offentliga sektorn och dess undersektorer. Bedömningen ska också omfatta finansiella risker kopplade till ansvarsförbindelser med potentiellt stor påverkan på offentliga budgetar, som avses i artikel 14.3 i direktiv 2011/85/EU, i den utsträckning de kan tänkas bidra till det alltför stora underskottet. Resultaten av den bedömningen ska tas med i den rapport om åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet som lämnats in i enlighet med artikel 3.4a eller artikel 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97.

3.   I fråga om offentliga sektorn och dess undersektorer ska medlemsstaten regelbundet rapportera till kommissionen och till Ekonomiska och finansiella kommittén om genomförandet av innevarande års budget, om budgetpåverkan av diskretionära åtgärder både i fråga om utgifter och inkomster, om målen för offentliga utgifter och inkomster, samt lämna information om de åtgärder som vidtagits och vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen. Rapporten ska offentliggöras.

I enlighet med artikel 14 ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter som specificerar innehållet i den regelbundna rapportering som avses i denna punkt.

4.   Om den berörda medlemsstaten omfattas av en rådsrekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, ska den rapport som avses i punkt 3 i den här artikeln lämnas in för första gången sex månader efter den rapport som föreskrivs i artikel 3.4a i förordning (EG) nr 1467/97, och därefter var sjätte månad.

5.   Om den berörda medlemsstaten omfattas av ett rådsbeslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget, ska rapporten i enlighet med punkt 3 i den här artikeln även innehålla information om de åtgärder som vidtas som svar på det särskilda föreläggandet från rådet. Den ska lämnas in första gången tre månader efter den rapport som föreskrivs i artikel 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97 och därefter en gång per kvartal.

6.   På begäran och inom den tidsgräns som kommissionen angett ska den medlemsstat som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott göra följande:

a)

Genomföra och rapportera om en omfattande oberoende revision av de offentliga räkenskaperna för sektorn offentlig förvaltnings samtliga undersektorer, företrädesvis i samordning med högre nationella revisionsorgan med syfte att, inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, bedöma om räkenskaperna är tillförlitliga, fullständiga och korrekta.

b)

Lämna tillgänglig ytterligare information som underlag för övervakningen av hur arbetet med att korrigera det alltför stora underskottet fortlöper.

Kommissionen (Eurostat) ska bedöma kvaliteten på de statistiska uppgifter som den berörda medlemsstaten rapporterar in enligt led a i enlighet med rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (11).

Artikel 11

Medlemsstater som riskerar att inte uppfylla sina åtaganden enligt förfarandet vid alltför stora underskott

1.   När kommissionen bedömer om det finns risk för att tidsfristen för att korrigera det alltför stora underskottet inte efterlevs, i enlighet med den aktuella rådsrekommendationen enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett rådsbeslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget, ska den bland annat också grunda sin bedömning på rapporter från medlemsstater i enlighet med artikel 10.3 i denna förordning.

2.   Om det finns risk att tidsfristen för att korrigera det alltför stora underskottet inte efterlevs, ska kommissionen rikta en rekommendation till den berörda medlemsstaten om det fullständiga genomförandet av de åtgärder som ingick i den ursprungliga rekommendationen eller beslutet om föreläggande som avses i punkt 1, antagandet av andra åtgärder, eller båda delarna, inom en tidsram som är förenlig med den tidsfrist för korrigering av det alltför stora underskottet. Kommissionens rekommendation ska offentliggöras och ska redovisas för Ekonomiska och finansiella kommittén. På begäran av parlamentet i den berörda medlemsstaten, ska kommissionen redovisa rekommendationen för det parlamentet.

3.   Den berörda medlemsstaten ska inom den tidsram som anges i kommissionens rekommendationen som avses i punkt 2 rapportera till kommissionen om åtgärder som vidtagits som svar på denna rekommendation tillsammans med rapporterna enligt artikel 10.3. Rapporten ska omfatta budgeteffekterna av alla vidtagna diskretionära åtgärder, målen för offentliga utgifter och inkomster, information om vidtagna åtgärder, vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen samt information om övriga åtgärder som vidtagits som svar på kommissionens rekommendation. Rapporten ska offentliggöras och ska redovisas för Ekonomiska och finansiella kommittén.

4.   På grundval av den rapport som avses i punkt 3, ska kommissionen bedöma om medlemsstaten har följt den rekommendation som avses i punkt 2.

Artikel 12

Inverkan på förfarandet vid alltför stora underskott

1.   I vilken utsträckning den berörda medlemsstaten har beaktat kommissionens yttrande som avses i artikel 7.1 ska beaktas av

a)

kommissionen när den utarbetar en rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget och när den rekommenderar medlemsstaten att lämna en räntelös deposition i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1173/2011,

b)

rådet när det fattar beslut om huruvida det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget.

2.   Den övervakning som fastställs i artiklarna 10 och 11 i denna förordning ska utgöra en integrerad del av den regelbundna övervakningen, så som den föreskrivs i artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1467/97, av tillämpningen av åtgärder som den berörda medlemsstaten vidtagit som svar på rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller rådsbeslut om förelägganden utfärdade enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget om att korrigera det alltför stora underskottet.

3.   När kommissionen bedömer om effektiva åtgärder har vidtagits som svar på rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller beslut om förelägganden enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget, ska den beakta den bedömning som avses i artikel 11.4 i denna förordning och ska, beroende på vad som är lämpligt, rekommendera att rådet antar beslut enligt artikel 126.8 eller artikel 126.11 i EUF-fördraget, med vederbörig hänsyn till artiklarna 3.5 och 5.2 i förordning (EU) nr 1467/97.

Artikel 13

Överensstämmelse med förordning (EU) nr 472/2013 (12)

Medlemsstater som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska inte omfattas av artiklarna 6–12 i den här förordningen.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.3 ska ges till kommissionen för en period av tre år från och med den 30 maj 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenheter som avses i artikel 10.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 10.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 15

Ekonomisk dialog

1.   För att stärka dialogen mellan unionens institutioner, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och säkerställa ökad öppenhet och ansvars- och redovisningsskyldighet, får Europaparlamentets ansvariga utskott när så är lämpligt uppmana rådets ordförande, kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande eller Eurogruppens ordförande att i utskottet diskutera

a)

specifikationerna för innehållet i det utkast till budgetplan som ska ingå i en harmoniserad ram som fastställts enligt artikel 6.5,

b)

resultaten av Eurogruppens diskussion om kommissionens yttranden som antas i enlighet med artikel 7.1, i den utsträckning som de har offentliggjorts,

c)

den samlade bedömning av situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i hela euroområdet som kommissionen ska göra enligt artikel 7.4,

d)

rådets akter som avses i artiklarna 9.4 och 12.3.

2.   Europaparlamentets ansvariga utskott kan erbjuda den medlemsstat som är föremål för en rekommendation från kommissionen enligt artikel 11.2 eller av rådets akter som avses i punkt 1 d, att delta i en diskussion.

3.   Europaparlamentet ska vederbörligen involveras i den europeiska planeringsterminen i syfte att öka öppenheten, ansvarstagandet samt redovisningsskyldigheten när det gäller de beslut som fattas, framför allt genom den ekonomiska dialog som genomförs i enlighet med denna artikel.

Artikel 16

Översyn av och rapportering om tillämpningen av denna förordning

1.   Senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning, när det är lämpligt, åtföljd av ett förslag på ändringar av denna förordning. Kommissionen ska offentliggöra den rapporten.

Den rapport som avses i första stycket ska innehålla en utvärdering av bland annat

a)

hur effektiv förordningen är,

b)

vilka framsteg som gjorts för att få till stånd en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget,

c)

hur denna förordning bidrar till att förverkliga unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.

2.   Senast den 31 juli 2013 ska kommissionen rapportera om de möjligheter som unionens befintliga finanspolitiska ramverk erbjuder till att göra en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen inom stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, samtidigt som den efterlevs fullt ut.

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

1.   Medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande ska följa bestämmelserna för regelbunden rapportering i enlighet med artikel 10.3, 10.4 och 10.5 senast den 31 oktober 2013.

2.   Medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande ska omfattas av artikel 9.1 och 10.2 endast när en rekommendation från rådet enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett beslut om föreläggande från rådet enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget har utfärdats efter den 30 maj 2013.

I dessa fall ska programmet för ekonomiskt partnerskap presenteras samtidigt som den rapport som lämnas i enlighet med artiklarna 3.4a eller 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97.

3.   Medlemsstaterna ska uppfylla kraven i artikel 5 senast den 31 oktober 2013.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

(1)  EUT C 141, 17.5.2012, s. 7.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2013 (ännu ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning) och rådets beslut av den 13 maj 2013.

(3)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(4)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(5)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 12.

(6)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 33.

(7)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.

(8)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(9)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.

(10)  EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.

(11)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet i euroområdet (Se sidan 1 i detta nummer av EUT).