15.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 131/1

(1)

Genom förordning (EU) nr 1072/2012 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)

Förfarandet inleddes den 16 februari 2012 (3) till följd av ett klagomål som hade ingetts av en företrädare för unionstillverkarna (nedan kallad klagandena), vilka svarar för mer än 30 % av unionens sammanlagda tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(3)

Som det anges i skäl 22 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 januari 2011 till och med den 31 december 2011 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter) inkom flera berörda parter med skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Två importörer och en exporterande tillverkare begärde att bli hörda i närvaro av förhörsombudet från generaldirektoratet för handel, vilket beviljades.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(6)

Som det anges nedan i skäl 55 genomfördes dessutom ett kontrollbesök hos en thailändsk tillverkare, i syfte att undersöka om Thailand kunde användas som lämpligt jämförbart land.

(7)

Alla parter underrättades sedan om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina och slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Chinese Chamber of Commerce for Import and Export of Light Industrial Products and Arts-crafts (CCCLA) och en grupp av importörer begärde att bli hörda i närvaro av förhörsombudet från generaldirektoratet för handel, vilket beviljades.

(8)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(9)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter invände flera berörda parter mot urvalet av exporterande tillverkare i Kina och hävdade att stickprovet inte var representativt, eftersom det endast grundade sig på de största exporterade volymerna och således inte beaktade andra faktorer som kännetecknar den mångfacetterade och fragmenterade keramiska industrin i Kina.

(10)

Av artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen) följer att valet av de företag som ska ingå i stickprovet får begränsas till den största representativa exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Med beaktande av att industrin är fragmenterad ansågs det att ett val som grundade sig på exportvolymer skulle ge ett representativt stickprov, som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det bör dock påpekas att de företag som valdes ut är belägna i tre olika regioner i Kina och har en betydande tillverkning av den berörda produkten utifrån olika typer av keramiska material, t.ex. porslin och stengods, och tillverkar vitt skilda produkttyper. Detta påstående kan således inte godtas.

(11)

En exporterande tillverkare hävdade att användningen av olika metoder vid urvalet avseende unionsindustrin och importörerna jämfört med urvalet avseende de exporterande tillverkarna utgör diskriminering och att samma kriterier borde ha använts. Att använda olika metoder är diskriminerande mot de exporterande tillverkarna och utgör ett åsidosättande av principen om likabehandling.

(12)

Urvalet av exporterande tillverkare användes endast för att undersöka förekomsten av dumpning av den berörda produkten från Kina. För detta ändamål var det nödvändigt att täcka största möjliga importvolym av den berörda produkten under undersökningsperioden. Urvalet av unionstillverkare gjordes däremot i syfte att på grundval av ett stort antal olika indikatorer fastställa om unionsindustrin led väsentlig skada. När det gäller importörerna användes de insamlade uppgifterna till stor del för att bedöma unionens intresse. Detta innebär att när det gäller importörerna och unionstillverkarna är det viktigt att samla in uppgifter från en rad olika företag med verksamhet inom till exempel olika produktsegment. Eftersom den bakomliggande orsaken till att välja ut företag som ska ingå i urvalet är olika när det gäller, å ena sidan, unionstillverkarna och importörerna och, å andra sidan, de exporterande tillverkarna, befinner de sig inte i en likadan situation. Därför kräver varken principen om icke-diskriminering eller principen om likabehandling att samma metod används för att göra respektive urval. Detta påstående är således fullständigt omotiverat och avvisas därför.

(13)

En exporterande tillverkare vidhöll sitt påstående, som anges i skäl 8 i förordningen om preliminär tull, att den borde ha inkluderats i urvalet. Företaget har emellertid inte lagt fram några nya argument som motiverar att det inkluderas i urvalet. Därför, och med beaktande av det som konstateras ovan i skäl 10, bekräftas slutsatserna i skäl 9 i förordningen om preliminär tull.

(14)

Samma exporterande tillverkare, som inte ingick i urvalet, hävdade att den inte hade getts tillräckligt med tid för att inkomma med synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter och att meddelandet dessutom var otillräckligt, eftersom det inte innehöll uppgifter om t.ex. försäljningspriser och justeringar. Tillverkarens rätt till försvar har därför inte iakttagits.

(15)

Enligt artikel 20.5 i grundförordningen ska berörda parter beviljas en tidsfrist på minst tio dagar för att inkomma med synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Den exporterande tillverkaren i fråga mottog det slutliga meddelandet av uppgifter med e-post den 25 februari 2013 och anmodades inkomma med synpunkter senast den 8 mars 2013, dvs. inom 11 dagar. Meddelandet av uppgifter sändes dessutom även med registrerat brev följande dag. Av detta följer att den berörda parten gavs tillräckligt med tid för att inkomma med synpunkter och detta påstående måste därför avvisas. Det konstateras också att den berörda parten lämnade in sina synpunkter inom den angivna tidsfristen och inte begärde någon förlängning av tidsfristen. Med vederbörligt iakttagande av sin skyldighet att skydda konfidentiella uppgifter underrättade kommissionen dessutom parterna om alla de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa slutgiltiga åtgärder. För iakttagande av rätten till försvar krävs det inte heller att en part för vilken en individuell marginal inte har beräknats underrättas om de företagsspecifika försäljningsuppgifter eller justeringar avseende företag i urvalet som använts för att fastställa individuella dumpningsmarginaler.

(16)

Av det ovanstående följer att påståendet att rätten till försvar inte har iakttagits är ogrundat och det avvisas därför.

(17)

Som anges i skälen 24 och 56–57 i förordningen om preliminär tull definierades den berörda produkten preliminärt som bords- och köksartiklar av keramiskt material, med undantag för keramiska knivar, som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 6911 10 00, ex 6912 00 10, ex 6912 00 30, ex 6912 00 50 och ex 6912 00 90 och med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten).

(18)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter bestridde ingen av parterna att keramiska (köks)knivar i grunden skiljer sig från andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material på grund av skillnader i fysiska egenskaper, tillverkningsprocesser och användningsområden. Alla synpunkter från parterna har analyserats och begäran om att keramiska knivar ska uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för denna undersökning godtas slutgiltigt.

(19)

Efter att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts påstod flera parter att vissa keramiska kryddkvarnar och deras keramiska malverk borde uteslutas från produktdefinitionen.

(20)

Till stöd för sitt påstående anförde de att sådana kvarnar, på grund av sina särskilda egenskaper, inte kan betraktas som samma produkt som andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material. Dessa kvarnar har malskivor av ett keramiskt material som huvudsakligen tillverkas av aluminiumoxid och inte används för ”standardbordsartiklar” som muggar och tallrikar och vars bränning sker vid högre temperaturer. De är endast i begränsad omfattning utbytbara med den undersökta produktens huvudkategorier. Detta gäller även kvarnar med keramisk malmekanism utan kåpa som normalt deklareras enligt ovan angivna KN-nummer.

(21)

Undersökningen visade att den keramiska komponenten i dessa kvarnar normalt utgör en mindre del av kvarnen. Undersökningen visade vidare att kvarnar med keramiska malskivor och deras keramiska malverk inte har samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden som bords- och köksartiklar av keramiskt material. De keramiska malverken har en annan form, hållfasthet och design än bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(22)

Några parter hävdade att kvarnarna i fråga borde uteslutas från produktdefinitionen på grundval av att de har samma fysiska egenskaper, design och användningsområden som kvarnar med en malmekanism gjord av metall, och att de, när de ingår i vissa kvarnset, normalt klassificeras enligt tulltaxenummer 8210. De hävdade också att de keramiska komponenterna i dessa fall normalt motsvarar upp till 2 % av produktens värde. Mot bakgrund av det stora antalet klassificeringsmöjligheter för kvarnar och kvarnset kunde emellertid keramiska kvarnar inte på grundval av dessa argument uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen.

(23)

Till stöd för sitt påstående anförde flera parter att kvarnarna i fråga borde uteslutas från produktdefinitionen på grundval av att det i vissa kvarnar, nämligen saltkvarnar, är nödvändigt att använda keramiska malskivor i stället för metall, eftersom salt orsakar korrosion på malverk av metall. Undersökningen visade emellertid att det inte är nödvändigt att använda en keramisk malmekanism i saltkvarnar.

(24)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden drogs i undersökningen slutsatsen att kryddkvarnar med keramiskt malverk i grunden skiljer sig från andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material på grund av skillnader i de grundläggande fysiska egenskaperna och användningsområdena för det keramiska material som används i de mekaniska delarna. Påståendet att de, inbegripet fristående keramiska malmekanismer och delar av dessa, ska uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen godtas därför.

(25)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts hävdade några parter att keramiska knivvässare borde uteslutas från produktdefinitionen på grund av skillnader i tillverkningsprocesserna och användningsområdet samt den omständigheten att dessa artiklar på grund av sin specifika design och sina fysiska egenskaper inte är avsedda att innehålla livsmedel. Undersökningen bekräftade dessa påståenden. Begäran om att de ska uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen beviljas därför.

(26)

Det undersöktes också om keramiska skalare borde uteslutas från produktdefinitionen. Undersökningen bekräftade att också keramiska skalare i grunden skiljer sig från andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material på grund av skillnader i designen och de fysiska egenskaperna (form och hållfasthet) hos det keramiska material som används för de mekaniska delarna, tillverkningsprocessen och användningsområdet. Keramiska skalare bör därför också uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen.

(27)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts påstod en part vidare att pizzastenar gjorda av kordierit borde uteslutas från produktdefinitionen på grund av skillnader i de fysiska egenskaperna (form och hållfasthet), designen och användningsområdet. Kordierit är en typ av aluminiummagnesiumsilikat med särskilda egenskaper, nämligen en ytterst god förmåga att motstå värmechocker. Undersökningen bekräftade att pizzastenar gjorda av kordierit har samma fysiska egenskaper (form och hållfasthet), design och användningsområde som ugnsstenar. De skiljer sig följaktligen från andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade klagandena likheterna mellan pizzastenar gjorda av kordierit och de övriga produkter som omfattades av förfarandet. De kunde emellertid inte visa att pizzastenar gjorda av kordierit har samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden. Begäran om att de ska uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen beviljas därför.

(28)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts påstod en nederländsk intresseorganisation att bords- och köksartiklar av keramiskt material som är avsedda att användas som reklamprodukter borde uteslutas från produktdefinitionen, eftersom de inte säljs för att användas som bords- eller köksartiklar, de är en viktig ekonomisk drivfaktor i detaljhandelssektorn, de är mycket uppskattade av konsumenterna och endast tillverkare i Kina snabbt kan tillhandahålla de mängder som behövs. Begäran om att bords- och köksartiklar av keramiskt material som är avsedda att användas som reklamprodukter ska uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen kan emellertid inte beviljas, eftersom deras fysiska egenskaper, tillverkningsprocesser och användningsområde är samma som för andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(29)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts och ännu en gång efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod en tysk importör och partihandlare samt en kinesisk samarbetsvillig exporterande tillverkare att stengodsvaror med en särskild beläggning som används för sublimeringstryck och kan avlägsnas genom mekanisk skrapning borde uteslutas från produktdefinitionen på grundval av att de är halvfabrikat och att den fotografiska slutbehandlingen utförs i unionen via särskilda kanaler samt på grundval av skillnader i konsumenternas uppfattning, den omständigheten att beläggningen för sublimeringstryck har ett högre värde än keramiska föremål utan beläggning och att det inte finns några unionstillverkare för denna typ av produkt. Undersökningen visade att dessa produkter är synbart identiska med andra icke-sublimeringstryckta bordsartiklar och att det därför är svårt eller till och med omöjligt att skilja mellan dem. Undersökningen visade vidare att dessa produkter vanligen har samma användningsområde som andra typer av bordsartiklar av keramiskt material. Det konstaterades även att flera unionstillverkare tillverkar dessa produkter och att unionstillverkade och importerade produkter konkurrerar direkt med varandra. Mot bakgrund av det ovanstående avvisas begäran om att utesluta stengodsvaror med särskild beläggning som används för sublimeringstryck.

(30)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts och ännu en gång efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod den importör som hade begärt att underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar skulle uteslutas från produktdefinitionen att kommissionens preliminära analys av denna fråga var bristfällig, eftersom kommissionen inte hade beaktat att det finns olika marknadssegment, att det finns kvalitetsskillnader mellan olika typer av bordsartiklar, att underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar är lyxigare och ömtåligare och att de till följd av konsumenternas uppfattning är utbytbara endast i begränsad omfattning. Denna importör hävdade även att underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar till och med kan användas som dekorering.

(31)

När det gäller påståendena om kvalitetsskillnader mellan olika typer av bordsartiklar och de lyxigare och ömtåligare underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklarna är dessa egenskaper inte specifika för underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar. När det gäller påståendet att produkterna är utbytbara endast i begränsad omfattning till följd av konsumenternas uppfattning, anfördes inga nya argument som kan ändra slutsatsen i skäl 45 i förordningen om preliminär tull att genomsnittskonsumenten inte gör skillnad mellan underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar och andra typer av bordsartiklar av keramiskt material. Slutligen har kommissionen, i skälen 157–158 i förordningen om preliminär tull, analyserat förekomsten av olika marknadssegment. Dessa argument kan därför inte ändra slutsatserna i skäl 45 i förordningen om preliminär tull.

(32)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade vidtagits utvecklades påståendet i skäl 50 i förordningen om preliminär tull ytterligare. Samma påståenden upprepades även efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Den importör som hade tillverkning i Kina hävdade att köks-/bordsartiklar som är helt glaserade och/eller emaljerade på 100 % av ytan, med undantag för undersidan eller en del av denna, och där 100 % av den glaserade/emaljerade ytan är färgad med en annan färg än vitt borde uteslutas från produktdefinitionen. Påståendet analyserades i vederbörlig ordning, men undersökningen visade att dessa produkter har samma fysiska egenskaper, tillverkningsprocesser och användningsområden som andra glaserade och/eller emaljerade bords- och köksartiklar av keramiskt material. Detta påstående avvisas därför slutgiltigt.

(33)

CCCLA insisterade på att fint benporslin borde uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen, eftersom det är en ömtålig lyxprodukt med låg mekanisk hållfasthet, och bestridde även om det är motståndskraftigt mot flisbildning. Det ska dock påpekas att CCCLA tidigare hade hävdat att fint benporslin har en hög mekanisk hållfasthet och är motståndskraftigt mot flisbildning. Dessa motstridiga uttalanden undergräver naturligtvis CCCLA:s påståenden. De anförda argumenten ändrar i varje händelse inte de slutsatser som sammanfattas i skäl 28 i förordningen om preliminär tull. Påståendet att fint benporslin ska uteslutas från produktdefinitionen avvisas därför slutgiltigt.

(34)

Samma part upprepade att hållbart porslin borde uteslutas från definitionen av den produkt som är föremål för undersökningen. Parten hävdade att uttalandet att sådant porslin inte har några obestridda egenskaper inte stämde och att sådant porslin är mycket robust tack vare att leran har ett aluminiuminnehåll på mer än 24 % samt ifrågasatte unionens tillverkningskapacitet avseende denna produkt. De olika inlagorna om hållbart porslin är emellertid motstridiga när det gäller till exempel råvarornas andel och innehållet av aluminiumoxidpulver. Det bestreds inte heller att hållbart porslin också tillverkas i unionen och att det hållbara porslin som tillverkas i Kina direkt konkurrerar med hållbart porslin som tillverkas i unionen samt med andra produkter som omfattas av undersökningen. Påståendet att hållbart porslin ska uteslutas avvisas därför slutgiltigt.

(35)

Alla typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material kan betraktas som olika typer av en och samma produkt. Det påstående som gjordes efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts och ännu en gång efter det slutliga meddelandet av uppgifter, nämligen att undersökningen omfattar ett stort antal likadana produkter och att det följaktligen är nödvändigt att genomföra separata analyser av representativitet, dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse för varje produktsegment, konstateras därför vara ogrundat. En part som hävdade att produktdefinitionen var för generell lämnade in en jämförelse av produkter med olika grad av dekorering, men partens uttalanden om användningsområden (för trädgård och barn i det ena fallet och för dekoration i det andra fallet) är diskutabla, eftersom det inte finns någon tydlig avgränsning, och uttalandena kan snarare ses som en bekräftelse på konstaterandet i skäl 55 i förordningen om preliminär tull. Det bör också påpekas att en importör med tillverkning i Kina hävdade att mer än 99 % av de bords- och köksartiklar av keramiskt material som säljs i unionen är helt vita, eller så gott som helt vita. Några parter ifrågasatte skäl 58 i förordningen om preliminär tull på grundval av att institutionerna inom ramen för undersökningen inte hade granskat huruvida vissa av varorna inte lämpade sig för fri omsättning i unionen. Denna omständighet undergräver emellertid inte slutsatsen i skäl 63 i förordningen om preliminär tull.

(36)

Mot bakgrund av det ovanstående definieras produkten slutgiltigt som bords- och köksartiklar av keramiskt material, med undantag för keramiska knivar, keramiska kryddkvarnar och deras keramiska malverk, keramiska skalare, keramiska knivvässare och keramiska pizzastenar gjorda av kordierit av det slag som används för gräddning av pizza eller bröd, med ursprung i Kina och som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 6911 10 00, ex 6912 00 10, ex 6912 00 30, ex 6912 00 50 och ex 6912 00 90.

(37)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas alla övriga fastställanden i skälen 24–63 i förordningen om preliminär tull.

(38)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts påstod en exporterande tillverkare, en unionstillverkare och en importör att besluten om huruvida de skulle bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållande (nedan kallat marknadsekonomisk status) fattades för sent, dvs. efter den tidsfrist på tre månader som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen, och att undersökningen därför borde avslutas utan att antidumpningsåtgärder införs. Detta påstående avseende besluten om marknadsekonomisk status hade framförts redan i det preliminära skedet och avvisades av kommissionen i skälen 72 och 73 i förordningen om preliminär tull. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter framförde ytterligare fem exporterande tillverkare ett liknande påstående. Till stöd för sitt påstående hänvisade de till domstolens domar i målen Brosmann och Aokang Shoes  (4).

(39)

Det erinras för det första om att domarna i målen Brosmann och Aokang Shoes inte är relevanta för bedömningen av huruvida besluten om marknadsekonomisk status i den här undersökningen är rättsenliga, eftersom de avsåg situationer där det över huvud taget inte genomfördes någon bedömning av marknadsekonomisk status, till skillnad från vad som är fallet i den här undersökningen.

(40)

Brosmann och Aokang Shoes-målen är inte heller relevanta för bedömningen av huruvida den aktuella undersökningen är rättsenlig mot bakgrund av att grundförordningen har ändrats sedan dess (5). I artikel 2.7 i grundförordningen, i dess ändrade lydelse, föreskrivs det hur som helst att kommissionen ska fatta beslut om marknadsekonomisk status endast avseende företag som ingår i ett urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen, och att den ska fatta beslutet inom sju månader, men inte senare än inom åtta månader efter det att undersökningen har inletts. Denna ändring är tillämplig på alla nya och pågående undersökningar från och med den 15 december 2012, och således också på den här undersökningen.

(41)

Den tolkning av den rättspraxis som innebär att det inte i sig hade ägt rum någon överträdelse av rätten till ett beslut om marknadsekonomisk status, trots att tidsfristen på tre månader inte hållits, måste upprätthållas. Således bekräftas slutsatsen i skäl 73 i den preliminära förordningen.

(42)

På grund av det stora antalet ansökningar om marknadsekonomisk status och att det var nödvändigt att göra ett stort antal kontrollbesök för att granska dem, kunde beslut om marknadsekonomisk status inte fattas inom sju månader. Beslut fattades dock inom åtta månader efter det att undersökningen inletts, såsom det krävs enligt grundförordningen, i dess ändrade lydelse enligt förordning 1168/2012. Påståendet att rättigheter i detta avseende har åsidosatts med retroaktiv verkan är, som det förklaras ovan, inte motiverat.

(43)

Mot bakgrund av det ovanstående avvisas påståendet att antidumpningsundersökningen borde avslutas utan att antidumpningsåtgärder införs eftersom beslut om marknadsekonomisk status inte fattades inom tre månader.

(44)

En exporterande tillverkare, som inte ingick i urvalet och inte kunde visa att den hade en enda uppsättning räkenskaper som var föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och således fick avslag på sin ansökan om marknadsekonomisk status, vidhöll att de påstådda felen i räkenskaperna, som föranlett avslaget på ansökan om marknadsekonomisk status, inte var väsentliga och att beslutet om avslag därför var orimligt och stred mot proportionalitetsprincipen. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter vidhöll denna exporterande tillverkare sitt påstående, men anförde inga nya argument.

(45)

De argument som anförts till stöd för att felen i räkenskaperna inte var väsentliga är i huvudsak identiska med dem som lades fram under undersökningen avseende marknadsekonomisk status och som vederlades av kommissionen före beslutet om marknadsekonomisk status. När det gäller argumentet att avslaget på ansökan om marknadsekonomisk status strider mot proportionalitetsprincipen bör det dock erinras om att de kriterier avseende marknadsekonomisk status som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen är kumulativa och att enligt lagstiftningen kan marknadsekonomisk status inte beviljas, om kriterierna inte är uppfyllda. Eftersom bevisbördan åligger det företag som ansökt om marknadsekonomisk status och företaget inte har visat att det hade en enda uppsättning räkenskaper, hade kommissionen ingen annan möjlighet än att avslå ansökan om marknadsekonomisk status. Beslutet om avslag på ansökan om marknadsekonomisk status kan därför inte anses strida mot proportionalitetsprincipen. Under alla omständigheter ska ett beslut om marknadsekonomisk status, enligt artikel 2.7 d i grundförordningen, i dess ändrade lydelse enligt förordning 1168/2012 (6), endast gälla de parter som ingår i urvalet, om kommissionen har begränsat sin undersökning genom ett stickprov.

(46)

Det erinras om att sexton exporterande tillverkare ansökte om individuell behandling, men att endast ansökningarna från företagen i urvalet granskades i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen, varefter de beviljades. Av övriga elva exporterande tillverkare ansökte sju om individuell undersökning.

(47)

I enlighet med artikel 9.5 och 9.6 i grundförordningen ska individuella tullsatser tillämpas på import från exportörer eller producenter som beviljats individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. De fyra företag som ansökte om individuell behandling, men inte om individuell undersökning, kunde därför inte beviljas en individuell tullsats.

(48)

En exporterande tillverkare påstod att företaget hade lämnat in alla nödvändiga uppgifter inom de angivna tidsfristerna och att dess ansökan om individuell behandling därför borde ha granskats och en enskild dumpningsmarginal fastställts i enlighet med domstolens dom i det ovannämnda målet Brosmann  (7).

(49)

Detta påstående kan inte godtas. Eftersom företaget i fråga inte ingick i urvalet, kunde dess ansökan om individuell behandling bedömas endast inom ramen för en individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(50)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende individuell behandling, bekräftas skälen 79–81 i förordningen om preliminär tull.

(51)

Ansökningar om individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen lämnades in av sju exporterande tillverkare, som bestod av tio juridiska enheter. Som det anges i skälen 82 och 83 i förordningen om preliminär tull fattades inga beslut om dessa ansökningar i samband med de provisoriska åtgärderna.

(52)

Den 21 december 2012 underrättades de exporterande tillverkarna om att deras ansökningar om individuell undersökning inte kunde godkännas, eftersom det skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i tid.

(53)

En exporterande tillverkare påstod att enligt artikel 17.3 i grundförordningen är individuell undersökning en lagstadgad rättighet och att kommissionens avslag på dess ansökan var omotiverad, eftersom varken antalet företag eller granskningen, med beaktande av kommissionens resurser, skulle bli orimligt betungande eller skulle förhindra att undersökningen avslutades i tid. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepades detta påstående, men inga ytterligare argument anfördes.

(54)

Beslut om huruvida individuell undersökning ska beviljas fattas från fall till fall med hänsyn till antalet ansökningar som inkommit och den tid som står till förfogande för att bedöma dem. I detta fall bör det erinras om att kommissionen enligt lagstiftningen var skyldig att granska ansökningar om marknadsekonomisk status från sexton juridiska enheter i Kina, inbegripet företag som inte ingick i urvalet. Med beaktande av de förfarandefrister som föreskrivs i lagstiftningen kunde inga individuella undersökningar därför genomföras innan de preliminära slutsatserna antogs. Mot bakgrund av den begränsade tid som stod till förfogande därefter och antalet ansökningar som inkommit samt de begränsade resurserna vid den avdelning vid kommissionen som ansvarar för antidumpningsundersökningar, drogs slutsatsen att det i detta fall skulle vara orimligt betungande att genomföra individuella undersökningar.

(55)

Efter det att provisoriska åtgärder hade vidtagits granskades valet av lämpligt jämförbart land ytterligare. Ett kontrollbesök genomfördes hos den thailändska exporterande tillverkare som hade svarat på frågeformuläret och som nämns i skäl 87 i förordningen om preliminär tull. Efter att ha granskat och kontrollerat uppgifterna från den samarbetsvilliga tillverkaren i Thailand drogs emellertid slutsatsen att den thailändska tillverkaren inte kunde lämna tillräckligt detaljerade uppgifter om de typer av produkter som såldes på hemmamarknaden. Det ansågs därför att Brasilien var det lämpligaste jämförbara landet.

(56)

Uppgifterna från Thailand användes dock för att styrka några av undersökningsresultaten från Brasilien, särskilt nivån på prisskillnaden mellan märkesprodukter och produkter utan varumärke (se skäl 91 nedan).

(57)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter invände en branschorganisation mot valet av Brasilien som lämpligt jämförbart land. Branschorganisationen hävdade i huvudsak att det enda skälet till att välja Brasilien förefaller att ha varit att det inte fanns något annat lämpligt land. Detta påstående kan inte godtas. Av skälen 84–88 i förordningen om preliminär tull framgår det tydligt att Brasilien ansågs vara ett lämpligt jämförbart land på grund av den faktiska situationen på den inhemska marknaden. Den omständigheten att kommissionen fortsatte att granska andra potentiella jämförbara länder efter det att de preliminära åtgärderna hade offentliggjorts betyder inte att Brasilien var ett olämpligt val.

(58)

Mot bakgrund av det ovanstående och eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende sakförhållandena kring valet av Brasilien som lämpligt jämförbart land, bekräftas skälen 84–88 i förordningen om preliminär tull.

(59)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att fastställandet av normalvärdet var bristfälligt, eftersom det inte hade fastställts för försäljningen av likadana produkter i Brasilien och därför ledde till snedvridna och orättvisa resultat, särskilt när det gäller stengodsprodukter och andra typer av produkter som inte tillverkas och säljs i det jämförbara landet. Några exporterande tillverkare hävdade också att man inte fått tillräckliga uppgifter om metoden för att fastställa det konstruerade normalvärde som avses i skäl 94 i förordningen om preliminär tull.

(60)

De synpunkter som inkom efter det preliminära meddelandet av uppgifter visade att den metod som använts för att fastställa normalvärdet inte var helt klar för en del av de berörda parterna. Som svar på synpunkterna ges nedan en mer ingående förklaring av den metod som använts för att fastställa normalvärdet.

(61)

Eftersom alla ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs, fastställdes normalvärdet för alla de kinesiska exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet på grundval av uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(62)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om försäljningen av den likadana produkten i Brasilien till oberoende kunder var representativ. Det konstaterades att den brasilianska samarbetsvilliga tillverkarens likadana produkt såldes i representativa kvantiteter på den brasilianska hemmamarknaden jämfört med den berörda produkten som exporterades till unionen av de exporterande tillverkarna i urvalet. Det erinras i detta sammanhang om att enligt artikel 1.4 i grundförordningen avses med ”likadan produkt” en produkt som är identisk med, dvs. i alla avseenden likadan som, produkten i fråga, eller, om en sådan produkt inte finns, en annan produkt som har egenskaper som nära påminner om den berörda produktens egenskaper, även om den inte i alla avseenden är lika.

(63)

Kommissionen undersökte därefter om denna försäljning kunde anses ha ägt rum vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder fastställdes. Försäljningstransaktionerna ansågs vara lönsamma när enhetspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden. Tillverkningskostnaden för den brasilianska tillverkaren fastställdes därför.

(64)

Denna granskning visade att för alla produkttyper hade mer än 80 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden ett pris som översteg kostnaden, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset för alla typer var lika med eller högre än tillverkningskostnaden per enhet.

(65)

Normalvärdet för varje produkttyp beräknades sedan som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska priserna vid all försäljning, oavsett om försäljningen var lönsam eller inte. Av detta följer att det inte har fastställts något konstruerat normalvärde för den olönsamma försäljningen, tvärtemot vad som anges i skäl 94 i förordningen om preliminär tull.

(66)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende exportpriser, bekräftas skäl 95 i förordningen om preliminär tull.

(67)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påstod flera berörda parter att den metod som hade använts för jämförelsen av normalvärde och exportpris var allmänt bristfällig, eftersom man inte jämfört likadana produkter och man inte tillräckligt hade förklarat på vilken grundval justeringarna gjorts. En exporterande tillverkare påstod i synnerhet att när det gäller stengodsprodukter, som inte tillverkades och såldes av tillverkaren i det jämförbara landet, borde kommissionen ha jämfört exportpriset med ett vederbörligen justerat pris för lergods på hemmamarknaden i stället för att konstruera ett normalvärde. Vidare påstod flera exporterande tillverkare att när det gäller flera andra produkttyper, som tillverkades och såldes av exporterande tillverkare, är det ofrånkomligt att jämförelsen mellan exportpriset och ett genomsittspris per kilogram för en generisk produkttyp som såldes i Brasilien, vilken grundade sig endast på den typ av keramiskt material som användes, resulterade i en jämförelse mellan produkter som inte är likadana och som således gav ett felaktigt resultat. En exporterande tillverkare påstod dessutom att den justering för varumärke som gjordes i enlighet med artikel 2.10 k inte var tillräcklig, medan en annan exporterande tillverkare påstod att justeringens nivå inte grundade sig på tillförlitliga eller styrkta uppgifter och därför inte är motiverad. Samma exporterande tillverkare ansåg också att dess exportpriser borde justeras för skillnader i de mängder som såldes i olika handelsled. Slutligen påstod flera berörda parter att den metod som användes för justeringar för skillnader i fysiska egenskaper inte är välgrundad och att det är oklart på basen av vilka uppgifter justeringarna gjordes.

(68)

Mot bakgrund av de inkomna synpunkterna har den metod som användes för prisjämförelsen och justeringarna med avseende på prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen setts över. Särskilt ska påpekas att för produkter som i det preliminära skedet jämfördes på grundval av genomsnittspriset per kilogram för en generisk produkt och det keramiska material som användes, har jämförelsen gjorts med närmast liknande produkt (se skäl 77 nedan), vilket har möjliggjort en mer korrekt och rättvis prisjämförelse.

(69)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. Dumpningsmarginalerna fastställdes genom att de utvalda exportörernas enskilda priser på nivån fritt fabrik jämfördes med det försäljningspris som tillverkaren i det jämförbara landet tillämpade för den likadana produkten på hemmamarknaden. En del exporttransaktioner avsåg emellertid icke-typiska produkter, som servettringar, knivlägg eller underlägg för tekannor, och för dessa var det inte möjligt att säkerställa en rättvis jämförelse. Dessa transaktioner uteslöts därför, särskilt eftersom de tillsammans endast stod för mindre än 0,5 % av exportvolymen, vilket är försumbart.

(70)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom justeringar i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes där så var lämpligt för skillnader i fysiska egenskaper, handelsled och andra faktorer som påverkar prisernas jämförbarhet, särskilt varumärken.

(71)

För det första undersöktes det om en justering för skillnader i fysiska egenskaper i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen var motiverad.

(72)

I de fall där normalvärdet fastställdes på grundval av närmast liknande produkt (se skäl 68 ovan) gjordes en justering för skillnader i de fysiska egenskaperna i syfte att garantera en rättvis prisjämförelse mellan likadana produkter.

(73)

När det gäller stengodsprodukter jämfördes exportpriset med försäljningspriset på hemmamarknaden för den närmast liknande produkt som tillverkades och såldes i det jämförbara landet, dvs. försäljningspriserna på produkter gjorda av lergods i stället för stengods, men som i alla övriga aspekter var identiska, justerade uppåt med 5 %, för att spegla prisskillnaden mellan stengods och lergods.

(74)

En exporterande tillverkare påstod att både tillverkningskostnaderna och återförsäljningspriset är högre för lergodsprodukter än för stengodsprodukter. Exportpriset för tillverkarens stengodsprodukter borde därför ha justerats nedåt i stället för uppåt. Till stöd för sitt påstående hänvisade den exporterande tillverkaren i huvudsak till sina egna uppskattningar av produktionskostnaderna för lergodsprodukter respektive stengodsprodukter samt till ett utdrag ur en prislista med återförsäljningspriser för lergodsprodukter och stengodsprodukter.

(75)

Dessa uppgifter, som lämnades in i ett mycket sent skede av förfarandet och först efter det slutliga meddelandet av uppgifter, står i stark kontrast till de uppgifter som under hela förfarandet har inkommit till kommissionen från andra berörda parter, dvs. klagandena, unionsindustrin och tillverkaren i det jämförbara landet. Alla dessa parter har uppgett att stengodsprodukter har en högre kvalitet, dvs. är varaktigare, än lergodsprodukter och är dyrare att tillverka, eftersom bränningen av stengods sker vid höga temperaturer och bränningen av lergods vid låga temperaturer. Följaktligen kan stengods i allmänhet säljas till ett högre pris. Dessa uppgifter stöds även av offentligt tillgänglig information för marknaden.

(76)

Det bör vidare påpekas att den exporterande tillverkaren i fråga inte själv tillverkar lergods och således endast tillhandahöll en uppskattning av tillverkningskostnaderna för lergods. Den inlämnade prislistan visar inte heller på ett avgörande sätt att lergodsprodukter i allmänhet är dyrare än stengodsprodukter. Den inlämnade bevisningen visar således inte att den justering som gjordes för att få en rättvis prisjämförelse mellan normalvärdet och exportpriset för stengodsprodukter är felaktig, och påståendet avvisas därför.

(77)

När det gäller andra produkttyper, för vilka jämförelsen i det preliminära skedet gjordes endast på grundval av genomsnittspriset per kilogram och det keramiska materialet, har kommissionen analyserat de berörda produkttyperna ytterligare och jämfört exportpriset med närmast liknande produkttyp som tillverkades och såldes i det jämförbara landet. När endast en mindre fysisk egenskap skiljde sig, t.ex. typ av glasering eller dekoration, medan alla andra grundläggande egenskaper för produkttypen var identiska, justerades försäljningspriset för den närmast liknande produkten med den faktiska prisskillnad som konstaterades för skillnaden i fysisk egenskap. För andra produkttyper, där mer än en fysisk egenskap skiljde sig, jämfördes exportpriset med det genomsnittliga försäljningspriset för den närmast liknande produkten. För dessa produkttyper var flera eller alla av följande grundläggande fysiska egenskaper samma som för den närmast liknande produkten: keramiskt material, typ av artikel, grundläggande form, dekoration och glasering.

(78)

Två exporterande tillverkare i urvalet hävdade att liksom i de fall där justeringar gjordes när endast en mindre fysisk egenskap skiljde sig, borde en justering ha gjorts också när mer än en fysisk egenskap hos den närmast liknande produkten var annorlunda.

(79)

Det erinras om att i de fall där endast en mindre fysisk egenskap skiljde sig, justerades försäljningspriset för den närmast liknande produkten för att ta hänsyn till den faktiska prisskillnad som konstaterades för olikheten i fråga, medan jämförelsen när mer än en fysisk egenskap var annorlunda gjordes på grundval av det genomsnittliga försäljningspriset för en produkt med samma fysiska egenskaper. I det sistnämnda fallet krävdes således ingen prisjustering på grund av eventuella fysiska skillnader mellan de likadana produkterna, eftersom de hade samma grundläggande fysiska egenskaper. Detta påstående kan följaktligen inte godtas.

(80)

En av de ovan nämnda exporterande tillverkarna krävde också ytterligare justeringar för skillnader i fysiska egenskaper när det gäller vikt och den berörda produktens vithet. Denna tillverkare hävdade att den använder sämre råvaror och att kostnaden och priset för dess produkter därför är lägre än för den likadana produkt som tillverkas i det jämförbara landet. Tillverkarens exportpris bör därför justeras med ett skäligt belopp. Kommissionen erinrar för det första om att företaget inte beviljades marknadsekonomisk status och att dess tillverkningskostnader därför inte har kontrollerats. Vidare har inga verifierbara eller styrkande handlingar lämnats in till stöd för påståendet att dess produkter är ungefär 5 % tyngre än standarprodukterna och detta påstående har därför inte bevisats. När det gäller vitheten har den exporterande tillverkaren i sina inlagor medgett att dess produkter har normal vithet, och har inte förklarat varför en justering skulle vara motiverad i detta avseende. Dessa påståenden avvisas därför.

(81)

En annan exporterande tillverkare hävdade att kommissionen inte hade jämfört en del av dess exportförsäljning med normalvärdet för närmast liknande produkt. Denna export avsåg försäljning av dekorerade produkter via en icke-närstående handlare, som hade ombesörjt dekoreringen (en dekal) utan kostnad. Exportpriset inkluderade följaktligen inte kostnaden för dekorering och borde därför ha jämförts med det normalvärde som fastställts för icke-dekorerade produkter eller alternativt med ett genomsnittligt normalvärde för dekorerade och icke-dekorerade produkter.

(82)

Det erinras om att produktionskostnaden inte är en relevant faktor för prisjämförbarheten, som endast grundar sig på en jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset för likadana produkter. Av de uppgifter som tillhandahållits framgår det också att de exporterade produkterna i fråga faktiskt var dekorerade, men att den exporterande tillverkaren inte bar hela den kostnad som var förenad med det mervärde som kan tillskrivas dekoreringen. Detta är emellertid inte en faktor som kan motivera en prisjustering på grund av skillnader i de fysiska egenskaperna jämfört med den likadana produkten i det jämförbara landet. Eftersom detta påstående gjordes i ett så sent skede av förfarandet, kan de uppgifter som lämnats in till stöd för påståendet inte heller kontrolleras. Påståendet avvisas därför.

(83)

För att uppnå en rättvis prisjämförelse ansågs det, mot bakgrund av det stora antalet möjliga kombinationer i de bordsartikelset av keramiskt material som tillverkades och såldes i Kina respektive Brasilien, nödvändigt att dela in seten i grupper baserat på antalet föremål och typ av föremål som ingick i seten. Det genomsnittliga försäljningspriset för de olika grupperna på hemmamarknaden i det jämförbara landet jämfördes med exportpriset för motsvarande grupper.

(84)

En exporterande tillverkare hävdade att på grund av det stora antalet möjliga produktkombinationer i ett set kan en rättvis prisjämförelse inte uppnås genom metoden att dela in dem i grupper, eftersom egenskaperna hos varje del som ingår i ett set inte beaktas. Denna exporterande tillverkare hävdade därför att set borde uteslutas vid beräkningen av dumpningsmarginalen.

(85)

Det erinras om att dumpningsberäkningen för set grundar sig på en jämförelse av genomsnittspriset per kilogram och inte på en jämförelse av enskilda delar. Det är därför inte nödvändigt att fastställa den exakta kombinationen av olika delar i varje set för att uppnå en rättvis prisjämförelse av seten. Vid indelningen i grupper togs hänsyn till de grundläggande egenskaperna hos de olika kombinationerna i seten, som identifierades som t.ex. kaffe- och/eller te-set, middagsset eller övriga set, och även till hur många delar som ingick. Under dessa omständigheter anses det att en rättvis jämförelse i den mening som avses i artikel 2.10 i grundförordningen har gjorts när det gäller set. Detta påstående kan därför inte godtas.

(86)

Som det anges i skäl 99 i förordningen om preliminär tull fastställdes vidare i undersökningen att kinesiska exporterande tillverkare i allmänhet klassificerar sina produkter i upp till fem olika klasser, från A till E, med stora prisskillnader. Den största delen av exporten till unionen består av produkter i klass A, B eller C, eller en kombination av dessa. Denna klassificering är dock inte universell och bygger inte på någon allmän branschnorm, utan är snarare företagsspecifik och möjliggör prisdifferentiering. Tillverkaren i det jämförbara landet däremot säljer enbart motsvarigheten till klass A på den inhemska brasilianska marknaden och prisjämförbarheten påverkades därför. Exportpriset justerades därför upp till den kinesiska A-klassen för att det skulle vara jämförbart med den produkt som säljs av tillverkaren på den brasilianska marknaden. Nivån på justeringen fastställdes individuellt för företagen i urvalet och grundade sig på den faktiska och verifierade prisskillnaden mellan de olika klasserna.

(87)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod en exporterande tillverkare som ingick i urvalet att delar av dess exportförsäljning, som såldes via en icke-närstående handlare, utgjordes av en kombination av klass A och klass B och därför också borde justeras upp till prisnivån för klass A. Tillverkaren påstod att prisskillnaden var 25 % och lämnade som bevisning in kopior på fakturor och prisangivelser.

(88)

Dessa uppgifter har emellertid inte lämnats in under undersökningen eller kontrollbesöket och inte heller efter kommissionens preliminära meddelande av uppgifter. Tvärtom har denna tillverkare under hela förfarandet angett att den endast exporterade produkter i klass A. Trots att en fullständig prisförteckning efterfrågades i frågeformuläret, lämnades ingen prisförteckning in i syfte att kvantifiera den påstådda prisskillnaden mellan de olika klasserna, utan endast ett begränsat antal prisangivelser. Under dessa omständigheter och eftersom uppgifterna lämnades in i ett mycket sent skede av förfarandet, kan tillförlitligheten ifrågasättas och kan under inga omständigheter kontrolleras. Detta påstående avvisas därför.

(89)

För det andra undersöktes det, som det anges i skäl 98 i förordningen om preliminär tull, huruvida en justering för handelsled i enlighet med artikel 2.10 d i grundförordningen var motiverad. Det konstaterades att exportpriset avsåg ett annat handelsled än normalvärdet, eftersom den kinesiska exporten främst skedde på grossistnivå, medan försäljningen på hemmamarknaden i det jämförbara landet även skedde på detaljhandelsnivå. Undersökningen visade vidare att på båda marknaderna påverkade de olika distributionskanalerna prisnivån, och därmed prisjämförbarheten mellan exportpris och normalvärde. För att göra en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet fastställdes det sistnämnda därför per produkttyp och justerades för varje handelsled genom användning av de prisskillnader som konstaterats mellan de olika handelsleden i det jämförbara landet. Det erinras om att i förordningen om preliminär tull gjordes vid behov ytterligare en justering för handelsled på grundval av den prisskillnad som konstaterats avseende de mängder som såldes i varje enskilt handelsled (skäl 98 i förordningen om preliminär tull). Denna ytterligare justering bedömdes vara motiverad, eftersom undersökningen i det preliminära skedet hade visat att medan merparten av den kinesiska exportförsäljningen skedde i stora kvantiteter, skedde merparten av försäljningen på hemmamarknaden i det jämförbara landet i mindre kvantiteter, vilket resulterade i prisskillnader mellan samma handelsled. Ytterligare undersökningar och en mer ingående analys av försäljningstransaktionerna på hemmamarknaden i det jämförbara landet har emellertid, tvärtemot de preliminära undersökningsresultaten, visat att förhållandet mellan små och stora kvantiteter som säljs av tillverkaren i det jämförbara landet är ungefär samma som för de kinesiska exporterande tillverkarna. Denna justering anses därför inte längre vara lämplig eller motiverad.

(90)

För det tredje visade undersökningen, som beskrivs i skäl 100 i förordningen om preliminär tull, att den brasilianska tillverkaren endast säljer märkesprodukter på den brasilianska marknaden, medan kinesiska exporterande tillverkare inte säljer märkesprodukter utan produkter med egna varumärken eller generiska bords- och köksartiklar av keramiskt material. Märkesprodukter uppfattas normalt av kunderna som produkter med en viss prestige, kontrollerad kvalitet och design och ger därför högre marknadspriser, medan generiska produkter och/eller egna varumärken med samma fysiska och tekniska egenskaper vanligen säljs till betydligt lägre priser. En märkesprodukts mervärde kan i allmänhet inte mätas exakt, eftersom det varierar från märke till märke och beror på många olika saker, som kundens uppfattning, varumärkets välkändhet och andra omätbara faktorer, men i detta fall har den brasilianska tillverkaren bekräftat att dess märkesprodukter kan säljas till betydligt högre priser på den brasilianska marknaden än andra produkter utan varumärken. Vidare har en rapport om den brasilianska marknaden för bords- och köksartiklar bekräftat att brasilianska kunder är extremt märkesorienterade och att tillverkaren i det jämförbara landet är en väletablerad och mycket välkänd tillverkare. Mot bakgrund av detta justerades normalvärdet nedåt med 40 % av försäljningspriset på hemmamarknaden i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen.

(91)

När det gäller ovannämnda justering erinras det om att två exporterande tillverkare har ifrågasatt såväl grundvalen för justeringen som dess nivå (se skäl 67 ovan). Det kan emellertid inte bestridas att en märkesprodukt ger ett högre försäljningspris än en identisk produkt utan varumärke och att prisjämförbarheten därför påverkas. Att nivån på justeringen är lämplig stöds dessutom, förutom av uppgifterna från tillverkaren i det jämförbara landet, av faktiska och verifierade prisuppgifter från en samarbetsvillig tillverkare i Thailand samt av uppgifter som inkom från en unionstillverkare efter det preliminära meddelandet av uppgifter. Det konstaterades dessutom att marknadssituationen i Thailand är jämförbar med den brasilianska marknaden, eftersom det också i Thailand finns endast ett fåtal välkända och väletablerade varumärken. Dessa påståenden kan därför inte godtas.

(92)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter vidhöll ingen av de exporterande tillverkarna sina invändningar mot denna justering, medan klagandena hävdade att justeringen för varumärke var för stor, särskilt när det gäller produkter som inte är av porslin. För att styrka detta påstående hänvisade klagandena till prislistor och uppgifter från några unionstillverkare.

(93)

De uppgifter som lämnades in bekräftade kommissionens slutsats att det mervärde som ett varumärke ger på en given marknad är företags-/varumärkesspecifikt. Uppgifterna gör emellertid inte att det går att ifrågasätta nivån på den justering som gjordes för de märkesprodukter som tillverkaren i det jämförbara landet sålde på hemmamarknaden i Brasilien, eftersom uppgifterna i fråga endast avsåg unionsmarknaden. Med beaktande av det stora antalet unionstillverkare, mångfalden på unionsmarknaden med sina regionala olikheter, även när det gäller varumärkesorientering, och den kinesiska importens stora marknadsandel, är situationen på unionsmarknaden väldigt olik situationen på den brasilianska marknaden. Av denna anledning och mot bakgrund av det som konstateras ovan i skälen 90–91 kan detta påstående inte godtas.

(94)

Som det anges i skäl 101 i förordningen om preliminär tull gjordes ytterligare justeringar vid behov för transport-, försäkrings- och hanteringskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och provisioner i samtliga fall där det konstaterats att de påverkade prisjämförbarheten.

(95)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas den metod för beräkning av dumpningsmarginalerna som anges i skälen 102–105 i förordningen om preliminär tull.

(96)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter informerades kommissionen om att några handelsföretag, som inte tillverkar den berörda produkten, felaktigt hade namngetts i bilaga I till förordningen om preliminär tull och således omfattades av den antidumpningstull som fastställts för samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Kommissionen underrättade dessa företag om att den hade för avsikt att stryka dem ur bilaga I och gav dem möjlighet att inkomma med synpunkter. Efter granskning av de inkomna synpunkterna har flera handelsföretag strukits ur bilaga 1. De har i förekommande fall ersatts med den närstående samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(97)

Med beaktande av de justeringar av normalvärdet och exportpriset som anges ovan i skälen 67–94, och eftersom inga andra synpunkter har inkommit, fastställs de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(98)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera parter att skadeundersökningsperioden borde ha börjat 2009 i stället för 2008, eftersom den ekonomiska krisen inleddes 2008 och utvecklingen mellan 2009 och 2011 då skulle bli tydlig. När det gäller detta påstående konstateras det att 2009 inte var ett lämpligare år som inledning på skadeundersökningsperioden, eftersom den ekonomiska krisen verkningar märktes fullt ut det året, vilket ledde till en betydande minskning av konsumtionen jämfört med 2008. Detta påstående avvisas därför slutgiltigt.

(99)

I en gemensam inlaga ifrågasatte flera importörer beräkningsmetoden för att komma fram till den uppgift om unionstillverkningen som anges i skäl 108 i förordningen om preliminär tull. Flera berörda parter upprepade dessa synpunkter efter det slutliga meddelandet av uppgifter. De ansåg framför allt att klagandena inte uppfyllde kravet på representativitet, eftersom unionsproduktionen av den likadana produkten enligt tillgänglig Prodcom-statistik är mycket högre än de 240 200 ton som anges i nämnda skäl, vilket innebär att klagandena står för mindre än 25 % av unionstillverkningen av den likadana produkten. Dessa parter beräknade unionstillverkningen till 313 187 ton under undersökningsperioden, vilket de kom fram till genom att använda fullständiga Prodcom-uppgifter om bords- och köksartiklar av porslin och göra en justering nedåt med 20 % för bords- och köksartiklar av annat material än porslin, analogt med den metod som tillämpats av klagandena och i undersökningen för att fastställa importvolymerna.

(100)

I detta sammanhang bör det för det första påpekas att inom ramen för den lagstadgade analysen av klagomål om antidumpning och i enlighet med artikel 5.4 i grundförordningen genomförde kommissionen en grundlig undersökning av representativiteten innan förfarandet inleddes. Kommissionen analyserade uppgifterna i klagomålet samt kontaktade alla kända unionstillverkare och anmodade dem att lämna uppgifter om tillverkningen, ange sin ståndpunkt till klagomålet och bistå kommissionen vid identifieringen av andra potentiella tillverkare. Uppgifter om tillverkningen inkom även från tillverkarorganisationer.

(101)

Det bör vidare påpekas att i skäl 107 i förordningen om preliminär tull förklaras det vilka källor och vilken metod som användes för att beräkna unionstillverkningen för respektive år under skadeundersökningsperioden, dvs. beräkningen grundade sig på uppgifter från europeiska och nationella intresseorganisationer som kontrollerades mot uppgifter från enskilda tillverkare och även mot statistiska källor (särskilt Prodcom), i linje med den beräkning som gjordes i samband med klagomålet.

(102)

Såsom klagandena förklarade under undersökningen grundade sig de uppgifter om porslinsprodukter som erhållits från den europeiska intresseorganisationen på Prodcom-uppgifter om bords- och köksartiklar av porslin, eftersom Prodcom-koden för denna produkt överensstämde med de porslinsprodukter som omfattas av undersökningen. När det gäller andra produkter än porslinsprodukter, kunde Prodcom inte användas, eftersom Prodcom-koderna täckte många andra tillverkade produkter än de produkter som omfattas av denna undersökning. För dessa produkter samlade de nationella intresseorganisationerna därför in relevanta uppgifter på grundval av sina ingående kunskaper om respektive marknader och dessa uppgifter kontrollerades av den europeiska intresseorganisationen innan alla uppgifterna lämnades till kommissionen. Dessa uppgifter uppdaterades under undersökningen. De icke-konfidentiella handlingarna innehöll dessutom en förteckning över alla kända tillverkare, men kommissionen noterade endast att det fanns ytterligare tre tillverkare i Rumänien. Skillnaden mellan Prodcom-statistiken och uppgiften 240 200 ton beror på den omständigheten att produktdefinitionen i undersökningen inte överensstämmer med Prodcom-statistikens koder för andra produkter än porslinsprodukter, dvs. produktdefinitionen är mycket snävare. När det gäller importstatistiken från Eurostat kunde denna skillnad förvisso beaktas genom att det gjordes en justering nedåt med 20 %, men detta lämpade sig inte för Prodcom-databasens uppgifter om unionstillverkningen. Särskilt för två medlemsstater förefaller det som om resultatet blir grovt överdrivet om samma metod tillämpas på basen av Prodcom-uppgifterna.

(103)

Den metod som de berörda parterna använde och som det redogörs för ovan i skäl 99 är därför bristfällig. Ingen bevisning lades heller fram för att den produktion som hade rapporterats av medlemsstaterna, inbegripet de två medlemsstater som avses ovan, och som framgick av de icke-konfidentiella handlingarna, är för låg. Det bör även påpekas att för en del medlemsstater var de uppgifter som lämnats av den europeiska intresseorganisationen och som användes i undersökningen betydligt högre än om justerade Prodcom-uppgifter hade använts. Mot bakgrund av det ovanstående finns det ingen anledning att tvivla på de uppgifter om tillverkningen som rapporterats i denna undersökning eller resultatet av undersökningen av representativiteten.

(104)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 107 och 108 i förordningen om preliminär tull.

(105)

I en gemensam inlaga ifrågasatte flera importörer de uppgifter om förbrukningen i unionen som anges i skäl 110 i förordningen om preliminär tull. Deras påstående grundar sig på en felaktig användning av Prodcom-statistik över unionstillverkningen och unionsförsäljningen, som det förklaras ovan i punkt 4.2, och avvisas därför.

(106)

Vid en ny kontroll av importstatistiken från Eurostat konstaterades det emellertid att den har uppdaterats sedan de provisoriska åtgärderna infördes, vilket har resulterat i några mindre ändringar. På grundval av den uppdaterade importstatistiken från Eurostat och inlagor om unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden konstateras det för fullständighetens skull att förbrukningen i unionen var följande:

Tabell 1

(107)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 109 och 111–112 i förordningen om preliminär tull.

(108)

I en gemensam inlaga ifrågasatte flera importörer uppgifterna i skäl 113 i förordningen om preliminär tull. Deras påstående grundar sig på en felaktig användning av Prodcom-statistik och avvisas därför.

(109)

På grundval av den uppdaterade importstatistiken från Eurostat (se skäl 106 ovan) var volymen, marknadsandelen och genomsnittspriset för importen av den berörda produkten följande:

Tabell 2

(110)

Efter uppdateringen är volymerna, värdena och tendenserna nästan identiska med dem som analyserades i förordningen om preliminär tull. Den kinesiska importens marknadsandel ökade från 64,8 % 2008 till 66,8 % under undersökningsperioden. Importpriset steg med nästan 18 % under skadeundersökningsperioden, från 1 274 euro/ton till 1 498 euro/ton.

(111)

En part påstod att det inte fanns något som helst samband mellan priserna på den kinesiska importen och importvolymerna. Enligt artikel 3.3 i grundförordningen ska det i detta sammanhang övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktionen eller konsumtionen i unionen. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av unionsindustrin, eller om denna import leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Ingen av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande i sig.

(112)

Med avseende på det ovanstående bör följande påpekas. Under den period när förbrukningen i unionen återhämtade sig (2009–2010) steg priserna på den kinesiska importen kraftigt, vilket kan tyda på ett samband. Den kinesiska importens prisutveckling under skadeundersökningsperioden bör emellertid framför allt bedömas mot bakgrund av att det redan 2008 fanns betydande prisskillnader, vilket framgår av uppgifterna om genomsnittspriserna på den kinesiska importen (tabell 2) och de genomsnittliga försäljningspriserna i unionen (tabell 9) i förordningen om preliminär tull. Dessa stora prisskillnader bekräftas av det kraftiga prisunderskridandet under undersökningsperioden. Prisökningen hindrade följaktligen inte att den kinesiska importen vann marknadsandelar under skadeundersökningsperioden. Den kinesiska importen utövade hela tiden en kraftig press på unionsindustrins priser, som gick ner med 12 % under skadeundersökningsperioden. Detta påstående kan därför inte godtas.

(113)

När det gäller utvecklingen av importpriset (ökande) och importvolymen (minskande) från 2008 till 2011 och därefter 2012, vilken påpekades av en grupp kinesiska exporterande tillverkare i urvalet, kan den noterade tendensen med ökande genomsnittliga importpriser inte undergräva slutsatsen om skadevållande dumpning under undersökningsperioden. När det gäller utvecklingen av importvolymerna från Kina, ökade marknadsandelen för den kinesiska importen med 2 procentenheter, som det framgår av skäl 114 i förordningen om preliminär tull och av skäl 109 ovan. Den kinesiska importens prisunderskridande var dessutom betydande, såsom det anges närmare i skälen 116 och 117 i förordningen om preliminär tull och ovan i skäl 111.

(114)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter efterfrågade flera berörda parter närmare uppgifter om beräkningen av prisunderskridandet än de som redan angetts i skäl 116 i förordningen om preliminär tull. Ytterligare uppgifter tillhandahölls i den mån det var möjligt på grund av uppgifternas känsliga natur och den omständigheten att unionstillverkarna hade beviljats anonymitet.

(115)

Analogt med det beslut som fattades efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts om att utesluta vissa ”icke-typiska” produkter ur exportuppgifterna vid dumpningsberäkningen (se skäl 69 ovan), uteslöts dessa produkter även ur de exportuppgifter som användes för skadeberäkningen. Denna ändring inverkade endast i mindre grad på prisunderskridandemarginalerna, vilka fortsättningsvis hölls inom det intervall som anges i skäl 117 i förordningen om preliminär tull.

(116)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 113–117 i förordningen om preliminär tull.

(117)

Flera parter påstod att den omständigheten att flera skadefaktorer förbättrades mellan 2009 eller 2010 och undersökningsperioden visar att unionsindustrin utvecklats positivt. Det bör emellertid påpekas att denna analys är ofullständig och att man inte beaktat skadefaktorernas utveckling under hela skadeundersökningsperioden. Även övervägandena i skäl 23 i förordningen om preliminär tull måste beaktas i detta sammanhang.

(118)

På begäran av en berörd part bekräftas det att de makroekonomiska indikatorerna bedömdes för hela unionsindustrin, medan de mikroekonomiska faktorerna analyserades för unionstillverkarna i urvalet, vilket även innefattade andra företag än klagandena.

(119)

CCCLA hävdade att de mikro- och makroekonomiska indikatorerna i förordningen om preliminär tull inte var representativa, eftersom den sammanlagda unionstillverkningen var mycket högre än de uppgifter som använts i undersökningen. Mot bakgrund av analysen och slutsatserna ovan i punkt 4.2 avvisas emellertid detta argument.

(120)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 118–121 i förordningen om preliminär tull.

(121)

Som det anges ovan i avsnitt 4.1 ifrågasatte flera importörer uppgifterna om produktion i skäl 122 i förordningen om preliminär tull. Uppgifterna har emellertid kontrollerats mot andra uppgifter och bekräftas därför.

(122)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 122–124 i förordningen om preliminär tull.

(123)

Uppdateringen av tabell 2 inverkar inte på tabellerna 4 och 5 i förordningen om preliminär tull.

(124)

Eftersom inga relevanta synpunkter har inkommit avseende försäljningsvolym och marknadsandel, bekräftas skälen 125-126 i förordningen om preliminär tull.

(125)

I en gemensam inlaga ifrågasatte flera importörer uppgifterna om sysselsättning och produktivitet i skälen 127 och 128 i förordningen om preliminär tull och påstod att de inte överensstämmer med den bild som framgick av viss statistik från Eurostat (8).

(126)

Uppgifterna för båda indikatorerna kontrollerades emellertid mot andra uppgifter och bedömdes vara korrekta. De uppgifter som anfördes av parterna var alltför generella och avsåg inte tillverkningen av den likadana produkten. Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende sysselsättning och produktivitet, bekräftas skälen 127–128 i förordningen om preliminär tull.

(127)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende dumpningsmarginalens storlek, bekräftas skäl 129 i förordningen om preliminär tull.

(128)

I en gemensam inlaga ifrågasatte flera importörer uppgifterna om lager i skäl 130 i förordningen om preliminär tull och deras relevans jämfört med offentligt tillgängliga uppgifter om vissa unionstillverkare. De ifrågasatte även uttalandet att unionsindustrin främst arbetar mot beställning.

(129)

När det gäller den omständigheten att unionsindustrin främst arbetar mot beställning bekräftade undersökningen att detta var fallet för unionstillverkarna i urvalet, och att det är normal praxis i sektorn. Uppgifterna om lager i förordningen om preliminär tull bygger dessutom på verifierade uppgifter om lager från unionstillverkarna i urvalet, vilka anses vara de mest tillförlitliga uppgifterna.

(130)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepades de ovanstående synpunkterna, men inga nya argument framfördes. Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende lager, bekräftas skäl 130 i förordningen om preliminär tull.

(131)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende uppgifterna om försäljningspriser i förordningen om preliminär tull, bekräftas skäl 131 i förordningen om preliminär tull.

(132)

Efter meddelandet av uppgifter upptäcktes ett skrivfel i beräkningen av unionsindustrins nettovinst och räntabiliteten. Detta fel korrigerades vilket ger följande reviderade uppgifter:

Tabell 3

(133)

Ovanstående korrigering påverkar inte i sak de preliminära undersökningsresultaten avseende dessa två indikatorer. Den vägda genomsnittliga vinstnivån för tillverkarna i urvalet under skadeundersökningsperioden är emellertid något lägre än den som fastställdes preliminärt, eftersom den sjönk från 3,8 % till 3,2 % (i stället för från 4,2 % till 3,5 %). Räntabiliteten följde i stort sett samma utveckling som vinsten, men såsom flera berörda parter påpekade efter det slutliga meddelandet av uppgifter utvecklades den till stor del positivt i stället för negativt under skadeundersökningsperioden.

(134)

En berörd part ifrågasatte huruvida unionsindustrin var i ett känsligt läge i början av skadeundersökningsperioden, såsom det anges i skäl 134 i förordningen om preliminär tull. Denna part hävdade att endast skada som vållats genom dumpning kan beaktas och att dumpning inte har fastställts för någon annan period än 2011. Hänvisningen till unionsindustrins situation i det nämnda skälet gjordes emellertid endast i syfte att analysera huruvida vinsten i början av skadeundersökningsperioden kunde anses vara representativ för den vinst som industrin normalt skulle ha uppnått – vilket inte var fallet.

(135)

Flera parter ifrågasatte den referensnivå för vinsten som avses i skäl 135 i förordningen om preliminär tull och/eller föreslog andra (lägre) referensnivåer.

(136)

En grupp kinesiska exporterande tillverkare påstod att vinstnivån under undersökningsperioden motsvarade en bra lönsamhetsnivå. De har emellertid inte lämnat in några uppgifter till stöd för påståendet. En annan part påstod att de vinstnivåer som anges i förordningen om preliminär tull kan anses vara normala och hänvisade till offentligt tillgängliga uppgifter för en tysk tillverkare mellan 1999 och 2007. Ytterligare en berörd part påstod att den vinstnivå för undersökningsperioden som anges i förordningen om preliminär tull kan anses ”normal” på grundval av slutsatserna i en undersökning (9) som kommissionen genomfört och som innehåller uppgifter som avser en tysk tillverkare mellan 2004 och 2007. Liknande påståenden inkom efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(137)

Det erinras i detta sammanhang om slutsatsen i förordningen om preliminär tull, att den vinst som uppnåddes i början av skadeundersökningsperioden inte kan anses som en normal vinst, eftersom unionsindustrin redan då var i ett känsligt läge, som det anges i skäl 134 i förordningen om preliminär tull. Det konstaterades dessutom att de ovannämnda offentligt tillgängliga uppgifterna om en tysk tillverkares vinst 1999–2007 inte endast avsåg tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material, utan också andra viktiga segment. När det gäller kommissionens undersökning, som nämns ovan i skäl 136, konstaterades det att den mot bakgrund av sin räckvidd, sitt syfte och den tidsperiod som den avsåg inte är relevant för fastställandet av lönsamheten. När det t.ex. gäller den berörda produkten hänvisas det i nämnda undersökning till vinstsituationen för endast ett företag. Slutligen är inget av de tre påståendena ovan i skäl 136, vilka för övrigt motsägs av påståendena nedan i skäl 141, tillräckligt underbyggda. Det bekräftas därför att den vinstnivå på 3,2 % som konstaterades under undersökningsperioden inte kan anses vara godtagbar för denna produkt.

(138)

En berörd part hävdade att vinstnivåerna för heminredning, möbler och/eller livsmedel i den svenska detaljhandelssektorn borde användas som referens. Mot bakgrund av bl.a. skillnaderna i investeringsnivåer för de berörda tillverknings- och detaljhandelssektorerna bör detta påstående emellertid avvisas.

(139)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att den vinst på 6 % som hade konstaterats vara skälig i undersökningen avseende skodon inte kunde betraktas som en normal vinstnivå även i detta fall, eftersom den fastställdes 2006, när de ekonomiska omständigheterna var mycket gynnsammare än 2013. Detta argument kan inte godtas. För det första hänvisar parten till ekonomiska omständigheter i allmänhet och inte till den specifika situationen på marknaden för bordsartiklar. Det är riktigt att konsumtionen föll kraftigt 2009, men den har sedan dess återhämtat sig betydligt. Vad som är ännu viktigare är att utvecklingen av förbrukningen inte bör betraktas isolerat. Mot bakgrund av den stora volymen dumpad import (marknadsandel 66,8 %), nivån på dumpningen (dumpningsmarginaler från 13,1 % till 36,1 %) och nivån på prisunderskridandet (från 26,5 % till 47,6 %), skulle konkurrenssituationen på unionsmarknaden ha sett helt annorlunda ut, om importen hade skett till icke-dumpade priser. Detta argument bör därför avvisas.

(140)

Några andra parter föreslog en referensnivå som använts i en annan antidumpningsundersökning, dvs. undersökningen avseende keramiska plattor (10). Liknande synpunkter inkom efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Det konstateras emellertid att keramiska plattor inte kan betraktas som en konsumtionsvara på samma sätt som skodon av läder och bordsartiklar. Till exempel överensstämmer den takt i vilken hushållen köper eller byter ut bordsartiklar av keramiskt material bättre med skodon av läder än med keramiska plattor, liksom sättet att marknadsföra dem och sälja dem till konsumenterna. Begäran att använda samma målvinst som i undersökningen avseende keramiska plattor avvisas därför.

(141)

Klagandena angav att referensnivån för vinsten snarare borde vara över 10 %, eftersom tillverkning av bords- och köksartiklar är en kapitalintensiv verksamhet som dessutom kräver en hög grad av nyinvesteringar och innovation. Även om det har bekräftats att den berörda industrin är kapitalintensiv och kräver kontinuerliga investeringar, kan de uppgifter som lämnats in till stöd för detta påstående inte ändra den preliminärt använda referensnivån. Undersökningen har inte visat att den föreslagna referensnivån skulle vara den lämpligaste för alla unionstillverkare.

(142)

En grupp importörer ifrågasatte uppgifterna om lönsamhet i förordningen om preliminär tull och beräknade i stället lönsamheten på grundval av de i förordningen angivna uppgifterna om produktionskostnad, pris på försäljningen i unionen och volym samt priser på exportförsäljningen, och kom fram till att unionsindustrin gjorde en vinst på 6 % under undersökningsperioden. Denna beräkning är emellertid felaktig, eftersom man kombinerade uppgifter från olika källor (unionstillverkarna i urvalet, unionsindustrin som helhet och Eurostat).

(143)

Eftersom inga ytterligare relevanta synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 132–137 i förordningen om preliminär tull.

(144)

I en gemensam inlaga påstod flera importörer att uppgifterna om tillverkningskostnad i skäl 138 i förordningen om preliminär tull inte överensstämde med utvecklingen för arbetskraftskostnader och energikostnader enligt statistik från Eurostat. Parterna betonade att arbetskraftskostnaderna ökade i medlemsstaterna. Inte heller utvecklingen av energikostnaderna i unionen stöder uppgiften att tillverkningskostnaderna minskade.

(145)

Det konstateras i detta sammanhang att de uppgifter om arbetskrafts- och energikostnader som lämnats in av parterna var alltför generella. Den omständigheten att unionsindustrin lyckades minska sina tillverkningskostnader under en period när den allmänna tendensen var den motsatta visar unionsindustrins extraordinära insats för att minska kostnaderna och förbli konkurrenskraftig.

(146)

Uppgifterna om tillverkningskostnad i förordningen om preliminär tull bygger på verifierade uppgifter om tillverkningskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet. Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skäl 138 i förordningen om preliminär tull.

(147)

Flera parter ifrågasatte slutsatsen om skada i förordningen om preliminär tull med motiveringen att flera skadeindikatorer förbättrades under den allra sista delen av skadeundersökningsperioden. Denna omständighet kan emellertid inte undergräva det faktum att de flesta skadeindikatorerna försämrades under skadeundersökningsperioden. En försämring kan iakttas för de flesta av de makroekonomiska skadeindikatorerna, såsom tillverkningsvolym, kapacitet, försäljning till icke-närstående kunder och sysselsättning, likväl som för de skadeindikatorer som hör samman med unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom lönsamhet och investeringar.

(148)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 139–143 i förordningen om preliminär tull.

(149)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas skäl 144 i förordningen om preliminär tull.

(150)

Flera parter ifrågasatte slutsatsen i skäl 148 i förordningen om preliminär tull. Även om några av procenttalen i skälen 145 och 147 i förordningen om preliminär tull har reviderats något, som det anges ovan, ändrar detta emellertid inte de faktiska omständigheterna och slutsatserna i skälen 145–148 i förordningen om preliminär tull.

(151)

Mot bakgrund av utvecklingen av den kinesiska dumpade importens marknadsandel står det klart att det inte finns någon motsägelse mellan skäl 147 i förordningen om preliminär tull, särskilt när det gäller uttalandet att unionsindustrins sänkta försäljningspriser på unionsmarknaden och dess minskade lönsamhet kan hänföras till den prissänkning som den dumpade importen från Kina orsakade på unionsmarknaden, och utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel, såsom en part har hävdat.

(152)

Den omständigheten att priserna på importen från Kina ökade under skadeundersökningsperioden, såsom flera parter har påpekat, undergräver inte slutsatsen om prisunderskridande och skadevållande dumpning under undersökningsperioden.

(153)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende verkningarna av den dumpade importen, bekräftas skälen 145–148 i förordningen om preliminär tull.

(154)

Som det anges ovan i skäl 106 har Eurostats importstatistik uppdaterats efter det att de provisoriska åtgärderna vidtogs. Vid kontroll av dessa nya uppgifter mot de tidigare uppgifterna i förordningen om preliminär tull upptäcktes ett skrivfel i beräkningen av importen från Thailand och Turkiet. Detta har korrigerats och de slutgiltiga uppgifterna om import av den likadana produkten från tredjeländer, enligt statistik från Eurostat, är följande:

Tabell 4

(155)

Importen från tredjeländer minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som marknadsandelen för denna import var relativt stabil.

(156)

Det bör noteras att de genomsnittliga importpriserna från andra tredjeländer ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden, och konsekvent låg högre än det genomsnittliga försäljningspriset på den kinesiska exportförsäljningen (med 68 % under undersökningsperioden).

(157)

Innan förordningen om preliminär tull offentliggjordes påstod CCCLA att importen från Turkiet ökade med 8 % mellan 2010 och 2011 och att importpriserna från Turkiet endast var omkring 20 % högre än importpriserna från Kina. Senare ifrågasatte flera parter slutsatsen avseende den turkiska importen i förordningen om preliminär tull.

(158)

Med tanke på att uppgifterna om den turkiska importen i förordningen om preliminär tull var uppenbart felaktiga och med beaktande av de uppdaterade uppgifterna ovan finns det inget som tyder på att den turkiska importen, med hänsyn till dess priser och dess marknadsandel, kan bryta orsakssambandet mellan den kinesiska exporten av den berörda produkten och den skada som unionsindustrin lidit. Det bör påpekas att den omständigheten att klagomålet inte omfattade import med ursprung i Turkiet inte kan anses vara diskriminerande, eftersom det, när förfarandet inleddes, inte fanns tillräckliga bevis för dumpning, skada och orsakssamband när det gäller importen från Turkiet.

(159)

Marknadsandelen för importen från Thailand var aldrig större än 3,5 % under undersökningsperioden.

(160)

Mot bakgrund av det ovanstående dras slutsatsen att importen från tredjeländer inte väsentligt påverkade unionsindustrins situation i en utsträckning som kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(161)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende marknadssegment, bekräftas skälen 156–158 i förordningen om preliminär tull.

(162)

En part hävdade att skadan kunde hänföras till en långvarig minskning av efterfrågan på produkter tillverkade i unionen. Undersökningen bekräftade emellertid inte en sådan utveckling, såsom det redan angetts i skäl 112 i förordningen om preliminär tull.

(163)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende förbrukning och efterfrågan, bekräftas skälen 159–166 i förordningen om preliminär tull.

(164)

En part påpekade att unionsindustrins genomsnittliga exportpriser var lägre än de genomsnittliga försäljningspriserna på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Detta kan ha påverkat unionsindustrins förmåga att göra nyinvesteringar eller anställa personal. Ett liknande argument upprepades efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Som det anges i skäl 169 i förordningen om preliminär tull kan flertalet av skadindikatorerna emellertid inte påverkas av exportresultatet. Det kan dessutom hävdas att exportförsäljningen var ett sätt att delvis kompensera för den skada som unionsindustrin led på unionsmarknaden. Vidare kan en annan produktsammansättning för försäljningen på unionsmarknaden jämfört med exportförsäljningen resultera i betydande skillnader i det genomsnittliga försäljningsvärdet totalt sett, eftersom genomsnittspriserna har beräknats genom att dela det totala värdet av försäljningen av den likadana produkten med denna försäljnings totala volym. Slutligen motsvarade exportförsäljningen mindre än 37 % av unionsindustrins totala försäljningsvolym, dvs. unionsindustrins viktigaste marknad var fortfarande i hög grad hemmamarknaden i unionen. Argumentet att exportförsäljningen skadade unionsindustrin i den grad att det bryter orsakssambandet mellan importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit avvisas därför.

(165)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit avseende unionsindustrins export, bekräftas skälen 167–170 i förordningen om preliminär tull.

(166)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade vidtagits påstod ytterligare en part att avskaffandet av importkvoterna påverkade unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden. Inga nya uppgifter lades emellertid fram som kunde ändra slutsatsen i skäl 173 i förordningen om preliminär tull.

(167)

Eftersom inga nya välunderbyggda synpunkter har inkommit avseende avskaffandet av importkvoterna, bekräftas skälen 171–173 i förordningen om preliminär tull.

(168)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade vidtagits påstod flera parter att vederbörlig hänsyn inte tagits till den kartellutredning som hade inletts av de tyska myndigheterna och som nämns i skäl 175 i förordningen om preliminär tull eller de kartellböter som nämns i samma skäl. När det gäller dessa påståenden kan följande konstateras utöver det som redan sagts i skälen 174- 175 i förordningen om preliminär tull.

(169)

Den tyska kartellutredningen, som avser en priskartell som varade från juli 2005 till februari 2008, pågår fortfarande. Med hänsyn till att unionstillverkarna har beviljats konfidentialitet och eftersom de slutliga resultaten av den pågående tyska utredningen inte ännu har offentliggjorts, är det inte möjligt att kommentera den närmare analys som genomförts. Det kan emellertid bekräftas att ingen av unionstillverkarna i urvalet omfattas av den pågående utredningen. Undersökningen visade också att de förfaranden som är föremål för utredningen inte har påverkat de mikroekonomiska indikatorerna, och att de makroekonomiska indikatorerna har påverkats endast i mycket begränsad utsträckning eller inte alls.

(170)

När det gäller priskartellen avseende badrumsutrustning, erinras det om att denna kartell var aktiv mellan 1992 och 2004 och att det bara är en av de bötfällda tillverkarna som är verksam i sektorn för bords- och köksartiklar. De uppgifter som denna tillverkare har lämnat inom ramen för undersökningen av representativitet och skada har inte påverkats av kartellverksamheten, eftersom endast uppgifter om tillverkarens verksamhet avseende bords- och köksartiklar har använts, och inte de konsoliderade uppgifterna. Inte heller de böter som utdömdes för kartellen har således påverkat uppgifterna från tillverkaren. Det erinras vidare om att kartellperioden inträffade långt före skadeundersökningsperioden. Eftersom unionstillverkarnas identitet är konfidentiell, kan det inte uppges huruvida detta företag ingår i urvalet. Skulle emellertid en utvald unionstillverkare i sina räkenskaper ha tagit med poster (t.ex. kartellböter) som kunde snedvrida skadebilden i denna undersökning, skulle emellertid de undersökande myndigheterna ha uteslutit denna tillverkare i syfte att undvika en snedvridning av de relevanta skadefaktorerna.

(171)

Påståendena om de ovannämnda kartellutredningarnas inverkan på analysen av skada och orsakssamband avvisas därför.

(172)

En berörd part påstod att det förekommer olagliga prisöverenskommelser och marknadsuppdelningar mellan unionstillverkarna, men lade inte fram några bevis för sitt påstående, vilket därför avvisas.

(173)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit avseende konkurrensbegränsande förfaranden på unionsmarknaden, bekräftas skälen 174–176 i förordningen om preliminär tull.

(174)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit avseende tillverkningsmetoderna, bekräftas skälen 177–178 i förordningen om preliminär tull.

(175)

En importör upprepade liknande påståenden efter det slutliga meddelandet av uppgifter och framhävde skillnaden mellan unionstillverkarnas tillverkningsmetoder och de mer hantverksmässiga metoder som används vid kinesiska fabriker. Inga väsentliga argument framfördes emellertid som kunde ändra slutsatsen i skäl 178 i förordningen om preliminär tull och detta påstående avvisas därför slutgiltigt.

(176)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit avseende begagnatmarknaden, bekräftas skälen 179–180 i förordningen om preliminär tull.

(177)

En part påstod att analysen i skäl 183 i förordningen om preliminär tull av situationen under den ekonomiska återhämtningen 2010–2011 är felaktig och att den ekonomiska krisens inverkan har underskattats. Dessa synpunkter upprepades efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Påståendena har emellertid inte bevisats. Det ska också betonas att det i det nämnda skälet anges att den dumpade importen från Kina ökade den ekonomiska nedgångens verkningar. När det gäller den ekonomiska krisens inverkan anges tydligt i skäl 184 i förordningen om preliminär tull att även om den ekonomiska krisen kan ha bidragit till unionsindustrins dåliga resultat, kan den inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skadevållande situationen för unionsindustrin under undersökningsperioden.

(178)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit avseende den ekonomiska krisen, bekräftas skälen 181–184 i förordningen om preliminär tull.

(179)

I en gemensam inlaga påstod flera importörer att den minskade sysselsättningen är en normal utveckling i konsumentvaruindustrin. Detta påstående har emellertid inte bevisats. Även om en sådan utveckling vore normal i denna sektor, kan den emellertid inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och det betydande antalet förlorade arbetstillfällen i sektorn. Detta påstående avvisas därför.

(180)

En part påstod att unionsindustrins kvarstående strukturella brister i kombination med den befintliga överkapacitet som framgår av tabell 3 i förordningen om preliminär tull kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina den skada som unionstillverkarna lidit. Beträffande detta argument bör det påpekas att även om unionsindustrin redan befann sig i ett känsligt läge i början av skadeundersökningsperioden och hade genomgått en omstrukturering, bekräftade undersökningen att unionsindustrin var konkurrenskraftig och väl klarade av att möta efterfrågan på alla marknader. När det gäller tabell 3 i förordningen om preliminär tull måste produktionsminskningen ses mot bakgrund av pressen från de stora volymerna lågprisimport från Kina, eftersom unionsindustrins export var stabil. Detta påstående kan därför inte godtas.

(181)

En part ansåg att kommissionen hade underlåtit att beakta den kumulativa effekten av övriga skadeindikatorer. Detta påstående framfördes även av flera parter efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Med beaktande av undersökningens resultaten beträffande de övriga faktorer som åberopats kan deras kumulativa effekt emellertid inte bryta orsakssambandet. De flesta av de övriga faktorer som åberopats hade liten inverkan eller ingen alls.

(182)

En part ansåg att den undersökande myndigheten hade underlåtit att skilja mellan samtidig förekomst och orsakssamband. De uppgifter som lämnats till stöd för detta påstående är emellertid långt ifrån avgörande och påståendet avvisas därför.

(183)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit avseende övriga faktorer, bekräftas skälen 185–190 i förordningen om preliminär tull.

(184)

Eftersom inga nya synpunkter har inkommit, bekräftas skäl 191 i förordningen om preliminär tull.

(185)

Eftersom inga synpunkter har inkommit, bekräftas skäl 192 i förordningen om preliminär tull.

(186)

En polsk icke-klagande tillverkare välkomnade åtgärderna, medan en brittisk icke-klagande tillverkare med importintressen i den berörda produkten motsatte sig dem. Den sistnämnda parten anser att tullar har en negativ inverkan på de tillverkare som kompletterar sitt produktsortiment med import från Kina och har anpassat sig till globaliseringen genom en affärsmodell som innebär att arbete med högt förädlingsvärde utförs i unionen. Eftersom dessa tillverkare inte längre kommer att kunna erbjuda ett fullständigt produktsortiment, kommer kunderna att bli mindre benägna att köpa deras produkter.

(187)

När det gäller den sistnämnda partens påstående granskades företagets situation. Det konstaterades att den kinesiska importen av köksartiklar utgjorde en mindre del av företagets totala import. Företaget hävdade emellertid, utan några närmare specificeringar, att denna import var viktig för det. Företaget lämnade inte in några uppgifter om sin egen tillverkning. Enligt företagets årsredovisning hade det 2011 en vinst före skatt på den totala omsättningen på mer än 10 %, varav största delen kom från marknader utanför EU (inga uppgifter lämnades för den berörda produkten). Mot denna bakgrund är det inte troligt att införandet av åtgärder kommer att riskera företagets livskraft. När det gäller påståendet att många andra företag också kommer att få svårigheter till följd av åtgärderna, ingavs inga specifika bevis. Enligt de svar som inkom i samband med undersökningen av representativitet innan förfarandet inleddes och inlagor som inkommit senare, finns det inget som tyder på att ett betydande antal företag befinner sig i en sådan situation.

(188)

Tullar kommer att få en positiv inverkan på unionsindustrins tillverkningsverksamhet. Sedan de preliminära antidumpningstullarna nyligen infördes har en positiv utveckling i flera avseenden rapporterats.

(189)

Den ovannämnda positiva utvecklingen bekräftar klagandenas uttalande att unionstillverkningen med mycket kort varsel kan ökas betydligt genom att använda de anläggningar, de maskiner och den arbetskraft som redan är tillgängliga, medan större ökningar är genomförbara på längre sikt. Att åtgärda osund prissättning på marknaden gynnar dem därför, eftersom en ny prissättningsnivå gör det mer attraktivt att tillverkar fler produkter i unionen, oavsett om det rör sig om större eller mindre beställningar, särskild design eller konventionella produkter utan varumärke. Detta skulle leda till att nya arbetstillfällen skapas som kräver olika slag av kompetens och att arbetslösheten därför skulle minska.

(190)

Påståendet att det är omöjligt att erbjuda ett fullständigt produktsortiment kan inte godtas, eftersom konsumenterna hela tiden efterfrågar nya produkter och många olika leveranskällor.

(191)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende unionsindustrins intresse, bekräftas skälen 193–198 i förordningen om preliminär tull.

(192)

De två största importörerna i urvalet ifrågasatte att de inte skulle ha lämnat fullständiga uppgifter om lönsamheten och marginalen mellan inköps- och återförsäljningspris till icke-närstående kunder, medan en av dem ifrågasatte att den skulle ha nekat tillgång till räkenskaperna och hävdade att inget skulle ha förändrats om tillgång hade beviljats. Parterna hävdade att de på grund av sin storlek och affärsmodell inte kunde lämna så detaljerade uppgifter som efterfrågades. I det slutgiltiga skedet bekräftas det att en av dem på nytt nekat tillgång till räkenskaperna rörande import och att ingen, trots att de försökte, klarade av att lämna fullständiga och användbara uppgifter om lönsamheten eller uppgifter om marginalen mellan inköps- och återförsäljningspris till icke-närstående kunder som institutionerna kunde använda vid analysen av situationen för icke-närstående importörer. Även om inga slutsatser gick att dra från de begränsade uppgifter som de båda företagen lämnade om sina inköps- och återförsäljningspriser, var de helt i linje med de uppgifter om bruttomarginalen som sammanfattas i skäl 202 i förordningen om preliminär tull.

(193)

I skäl 203 i förordningen om preliminär tull uppmanades berörda parter att inkomma med kompletterande, uttömmande och kontrollerbara uppgifter som kan ligga till grund för en mer detaljerad analys av åtgärdernas inverkan på leveranskedjan.

(194)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade vidtagits lämnade två icke-närstående importörer in nya svar på frågeformulären för importörer. Vidare inkom inlagor om unionens intresse från andra importörer som inte ingick i urvalet, en intresseorganisation för europeiska och internationella näringsidkare (Foreign Trade Association), en svensk intresseorganisation för importörer, grossister och återförsäljare (Svensk Handel), CCCLA och en unionstillverkare med importintressen. Ingen av inlagorna innehöll avgörande uppgifter om åtgärdernas inverkan på leveranskedjan.

(195)

En part hävdade att uppgiften om tullarnas inverkan på sysselsättningen i efterföljande led var för låg, eftersom det av statistik från Eurostat framgår att parti- och detaljhandeln totalt sett sysselsätter fler människor (33 miljoner) än tillverkningsföretagen (31 miljoner). De tillhandahållna statistikuppgifterna avsåg emellertid import- och tillverkningsverksamhet i allmänhet och kunde inte användas i undersökningen.

(196)

I en gemensam inlaga påstod flera importörer att den berörda produkten sysselsatte mer än 10 000 personer hos de fem importörerna i urvalet och inte 350, som det anges i skäl 200 i förordningen om preliminär tull. Uppgifterna har kontrollerats på nytt. Det bör betonas att vid analysen av importörernas intresse beaktas antalet arbetstillfällen som är kopplade till import och återförsäljning av den berörda produkten, inbegripet stödfunktioner. Den sysselsättning som är kopplad till andra produkter eller ursprung eller till verksamhet såsom grossist- eller detaljhandelsförsäljning bör naturligtvis inte inkluderas i antalet arbetstillfällen. Det erinras om att en grupp på 14 importörer tidigare i förfarandet uppskattade antalet relevanta arbetstillfällen på importörsnivån till sammanlagt 7 000. Denna siffra förefaller vara en rimlig uppskattning baserat på en extrapolering av situationen för importörerna i urvalet, i den utsträckning uppgifterna från dem har kunnat användas.

(197)

Flera parter klagade på att uppgiften om bruttomarginal i skäl 202 i förordningen om preliminär tull var för hög och hävdade att den kunde vara vilseledande. Undersökningen visade emellertid att de allra flesta av de importörer som besvarade urvalsfrågorna för importörer angav att bruttomarginalen mellan inköps- och återförsäljningspris varierade mellan 50 % och 200 %, och för importörerna i urvalet var situationen liknande. Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade klagandena dessutom in flera exempel som styrker uppgifterna i den publikation som det hänvisas till i skäl 202 i förordningen om preliminär tull och således bekräftar förhållandet mellan importpriset och återförsäljningspriset för den berörda produkten.

(198)

En brittisk tillverkare med importintressen angav att dessa marginaler behövs för att täcka vissa kostnader som uppkommer i unionen. Inga uppgifter tillhandahölls som gjorde det möjligt att beräkna marginalerna på basen av omsättningen.

(199)

Eftersom användbara uppgifter om vinsten från importverksamheten avseende den berörda produkten erhölls endast från tre av importörerna i urvalet och kunde kontrolleras, och dessa importörer stod för endast omkring 3 % av importen av den berörda produkten, ansågs uppgiften om den vägda genomsnittliga vinsten inte vara avgörande och nämndes därför inte i förordningen om preliminär tull. Det bör emellertid påpekas att den vägda genomsnittliga vinsten var god, mellan 6 % och 10 % (av konfidentialitetsskäl anges endast ett intervall).

(200)

En importör hävdade att det inte finns en tillräcklig tillverkning av målat stengods i unionen och att företaget inte har något annat alternativ än att importera från Kina. Samma påstående gjordes efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Undersökningen visade emellertid att målat stengods kan anförskaffas från flera källor, inbegripet unionstillverkare. Unionstillverkarna har dessutom tillverkningskapacitet för att sälja mer på unionsmarknaden.

(201)

De uppgifter som samlades in under undersökningen räckte inte för att göra en korrekt kvantifiering av i vilken omfattning importörerna skulle kunna överföra ökningar av inköpspriset till följd av de föreslagna tullsatserna. Vid en slutgiltig antidumpningstull på import från Kina finns det emellertid, mot bakgrund av uppgifterna om brutto- och nettomarginalerna, inget som tyder på att livskraften i importörernas verksamhet skulle hotas. En importör påstod också att de stora marknadsaktörer och importörer vilkas kärnverksamhet inte utgörs av bords- och köksartiklar av keramiskt material inte kommer att påverkas negativt.

(202)

Slutsatsen dras därför att det inte skulle få någon betydande negativ inverkan på situationen som helhet för icke-närstående importörer av den berörda produkten, om åtgärder på de föreslagna nivåerna införs.

(203)

Eftersom inga ytterligare nya synpunkter har inkommit avseende icke-närstående importörers intresse, bekräftas skälen 199–211 i förordningen om preliminär tull.

(204)

Till följd av uppmaningen i skäl 203 i förordningen om preliminär tull tog kommissionen, samma dag som de provisoriska åtgärderna offentliggjordes, direkt kontakt med relevanta återförsäljare och intresseorganisationer för återförsäljare, importörer med möjlig återförsäljningsverksamhet och formgivare som kommissionen kände till och uppmanade dem att fylla i relevanta frågeformulär. En del mottagare som till en början hade hävdat att de var återförsäljare svarade att de inte berördes av undersökningen, eftersom de inte var verksamma på området. Kommission mottog slutligen sju nya svar på frågeformuläret för återförsäljare. Dessa sju återförsäljare stod för 1 % av importen från Kina under undersökningsperioden. Flertalet av svaren var bristfälliga i många avseenden, men analyserades ändå i den mån det var möjligt. Inga svar inkom på formulären för formgivare.

(205)

De erhållna uppgifterna innehöll i sak ingen ny bevisning avseende andra ekonomiska sektorers intresse som kunde ifrågasätta slutsatsen i skäl 217 i förordningen om preliminär tull.

(206)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts inkom inlagor om unionens intresse inom andra ekonomiska sektorer från såväl importörer i urvalet som importörer som inte ingick i urvalet (inbegripet en polsk importör med verksamhet i sektorn för reklamartiklar), en intresseorganisation för europeiska och internationella näringsidkare (Foreign Trade Association), en svensk intresseorganisation för importörer, grossister och återförsäljare (Svensk Handel), flera återförsäljare, CCCLA och åtta kafferostningsföretag (varav sju var belägna i Italien och en hade sitt huvudkontor i Österrike).

(207)

Kafferostningsföretagen hävdade att åtgärder på den nivå som föreslagits i det preliminära skedet kan hindra dem från att anförskaffa exakt samma artiklar i framtiden, på grund av det mycket ringa antalet unionstillverkare som säljer på kafferostningsmarknaden (högst fem) och varav de flesta importerar från Kina antingen direkt eller via syskonbolag, samt det mycket stora antalet kafferostningsföretag (1 500 – 3 000). Detta påstående kan inte godtas. För det första är nivån på de slutgiltiga åtgärderna lägre än på de provisoriska åtgärderna. För det andra visade undersökningen att unionstillverkarna är i en sådan position att de kan utveckla sin produktionspotential ytterligare och fortsätta att sälja till kafferostningsindustrin, om den skada som orsakas av den dumpade importen från Kina undanröjs. Med beaktande av det stora antalet unionstillverkare är det mycket sannolikt att antalet unionstillverkare som kan ta in beställningar från kafferostningsföretag kommer att vara mer än fem.

(208)

Kafferostningsföretagen hävdade att antidumpningsåtgärderna kommer att skada deras export på grund av försämrad konkurrenskraft och möjliga vedergällningar från de kinesiska myndigheterna. Det finns emellertid inga bevis för att de föreslagna åtgärdernas nivå kommer att resultera i sämre konkurrenskraft, särskilt eftersom även andra WTO-medlemmar tillämpar antidumpningsåtgärder avseende denna typ av produkt. Inte heller påståendet om vedergällningar har bevisats.

(209)

Kafferostningsföretagen angav att det är oundvikligt att antidumpningsåtgärderna leder till en allmän minskning av deras verksamhet, minskad försäljning, en allmän ökning av kaffepriset i hotell-, restaurang- och cateringsektorn samt lägre kvalitet på deras produkter och tjänster. De påstod att allt detta innebär att ett betydande antal direkta och indirekta arbetstillfällen riskerar att gå förlorade. Med tanke på vad som är kafferostningsföretagens kärnverksamhet och slutsatserna om åtgärdernas inverkan på leveranskedjan kan dessa påståenden emellertid inte godtas. Det konstateras också att det totala antalet arbetstillfällen som är knutna till ett kafferostningsföretags globala verksamhet inte kan anses vara en lämplig grund för att beräkna antalet arbetstillfällen som riskerar att gå förlorade till följd av införandet av antidumpningsåtgärder.

(210)

Två återförsäljare hävdade att tillverkningen av nytt benporslin och benporslin i unionen inte är tillräcklig och att de inte har något annat alternativ än att importera från Kina. Samma påstående gjordes av en intresseorganisation för importörer efter det slutliga meddelandet av uppgifter. För det första bör det som ett generellt påpekande sägas att antidumpningsåtgärder syftar till att återställa en rättvis handel, inte till att stoppa importen. I detta fall kan nivån på åtgärderna inte anses vara oöverkomlig. För det andra visade undersökningen att dessa produkter kan anförskaffas från flera källor, inbegripet unionstillverkare. Slutligen har unionstillverkarna produktionskapacitet för att sälja mer på unionsmarknaden och kan utnyttja sin potential ytterligare, om antidumpningsåtgärder införs slutgiltigt.

(211)

En återförsäljare hävdade att åtgärderna kommer att ha en negativ inverkan på vissa artiklar för turistmarknaden. Inga faktiska uppgifter lades emellertid fram till stöd för påståendet. Vidare är dessa artiklars andel av sektorn begränsad.

(212)

En importör och återförsäljare hävdade att införandet av åtgärder kommer att leda till en vertikal konsolidering av några stora aktörer på marknaden. Mot bakgrund av det nuvarande antalet aktörer är detta emellertid inte sannolikt på kort eller medellång sikt.

(213)

Utöver de frågor som redan behandlats i förordningen om preliminär tull konstateras det att flera parter anser att tillräcklig hänsyn inte har tagits till mindre företags intressen, såsom återförsäljare, distributörer och företag inom området för reklamartiklar. Detta påstående upprepades av flera parter efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Det måste erkännas att mikro- och småföretag totalt sett kan vara mer sårbara för eventuella prisökningar till följd av antidumpningstullar. Det finns emellertid inga bevis för att nivån på åtgärderna kommer att ha en betydande negativ inverkan på små och medelstora företag i andra ekonomiska sektorer. Detta påstående avvisas därför slutgiltigt.

(214)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit avseende andra ekonomiska sektorers intresse, bekräftas skälen 212–217 i förordningen om preliminär tull.

(215)

Trots att de hade kontaktats av kommissionen lämnades inga synpunkter av parter som direkt företräder slutkundernas intressen, t.ex. konsumentföreningar.

(216)

Flera parter invände mot slutsatsen om högre priser i skäl 222 i förordningen om preliminär tull. Liknande påståenden gjordes efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(217)

I den osannolika händelsen att tullen i sin helhet överförs till konsumenterna innebär antidumpningstullarna, under antagandet att importnivåerna och importpriserna förblir oförändrade, en kostnadsökning per hushåll med mindre än 1 euro per år. Denna beräkning grundar sig på importvolymerna och importens värde under undersökningsperioden, den föreslagna tullnivån och antalet hushåll i unionen.

(218)

Denna inverkan kan inte anses väga tyngre än den positiva inverkan för unionsindustrin av att begränsa den skada som orsakas av den dumpade importen från Kina.

(219)

En part påstod att det till följd av åtgärderna kommer att bli brist på billigare bordsartiklar. Detta påstående upprepades efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Detta påstående kan emellertid inte godtas, eftersom unionsindustrin, som det anges i skäl 157 i förordningen om preliminär tull, säljer på alla marknader (inbegripet marknaden för billigare bordsartiklar).

(220)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit avseende konsumenternas (hushållens) intresse, bekräftas skälen 218–226 i förordningen om preliminär tull.

(221)

Mot bakgrund av det ovanstående bekräftas bedömningen i förordningen om preliminär tull.

(222)

Skälen 227–229 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(223)

Det påstods att den vinstmarginal som användes för att beräkna det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen var för hög. Detta påstående avvisades, såsom det anges ovan i avsnitt 4.5.3.3.

(224)

Flera parter ifrågasatte den målvinst som användes för att beräkna skademarginalen. Dessa synpunkter behandlas ovan i skälen 135–142. På grundval av analysen av synpunkterna dras slutsatsen att målvinsten på 6 % bör bibehållas.

(225)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit avseende nivån för undanröjande av skada, bekräftas den metod som anges i skälen 230–234 i förordningen om preliminär tull.

(226)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av den berörda produkten. Dessa tullar bör i enlighet med regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna. Alla tullsatser bör därför fastställas till en nivå som motsvarar dumpningsmarginalerna.

(227)

Den justering som anges ovan i skälen 115 och 132 har resulterat i en mindre ändring av marginalerna för målprisunderskridande, vilket återspeglas i nedan angivna skademarginaler. Följande slutgiltiga antidumpningstullar föreslås:

(228)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De speglar således den situation som under undersökningen konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i Kina som har tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte utnyttja dessa satser utan ska i stället omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(229)

För att minimera risken för kringgående till följd av de stora skillnaderna mellan tullsatserna, anses det i detta fall krävas särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna. Dessa särskilda åtgärder omfattar uppvisande för medlemsstaternas tullmyndigheter av en giltig faktura, som ska uppfylla kraven i bilaga II till den här förordningen. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den antidumpningstull som gäller för alla övriga exportörer.

(230)

Om volymen av exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bl.a. granska behovet av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället fastställa en landsomfattande tull.

(231)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell antidumpningstullsats (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (11) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande sådana ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer den här förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella antidumpningstullsatser.

(232)

För att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör nivån för den landsomfattande tullen inte endast tillämpas på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

(233)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (se förteckningen i bilaga I till denna förordning) bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen.

(234)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. Alla parter beviljades en tidsfrist för att inkomma med synpunkter på detta slutliga meddelande av uppgifter.

(235)

De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(236)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som unionsindustrin vållats anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut till ett belopp som motsvarar de slutgiltiga tullar som införs.

a)

inte exporterade den produkt som avses i artikel 1.1 till unionen under undersökningsperioden (1 januari 2011–31 december 2011),

b)

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning, och

c)

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen.