14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/1

(1)

Den 15 november 2012 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom förordning (EU) nr 1071/2012 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpingstull på import av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Thailand.

(2)

Förfarandet inleddes med ett tillkännagivande om inledande (3) som offentliggjordes den 16 februari 2012, till följd av ett klagomål som ingavs den 3 januari 2012 av Defence Committee of Tube or Pipe Cast Fittings of Malleable Cast Iron of the European Union (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn (nedan kallade gängade aducerade rördelar).

(3)

Såsom anges i skäl 15 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden 1 januari 2011–31 december 2011 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter meddelandet om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter) inkom flera berörda parter med skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade gavs även möjlighet att bli hörda.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och analysera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för ett slutgiltigt undersökningsresultat.

(6)

En berörd part hävdade att den produkt som de importerar inte borde omfattas av definitionen av den berörda produkten, på grund av dess särskilda tekniska egenskaper. Dessa aducerade rördelar har koniska gängor, till skillnad från andra importerade aducerade rördelar som har raka gängor.

(7)

Undersökningen visade dock att utöver dessa tekniska specifikationer har dessa aducerade rördelar samma fysiska och tekniska egenskaper som de andra importerade aducerade rördelarna. Undersökningen har vidare visat att rördelar med koniska gängor används på liknande sätt som de andra importerade aducerade rördelarna. I en medlemsstat där båda typerna av gängor används har de till och med visat sig vara utbytbara. Påståendet avvisades därför.

(8)

En berörd part gjorde gällande att gängade rördelar av vitt aducergods kan säljas i hela unionen, medan gängade rördelar av svart aducergods endast kan säljas i Förenade kungariket, Republiken Irland, Malta och Cypern. Gängade rördelar av svart respektive vitt aducergods konkurrerar enligt dem därmed inte fullt ut på unionsmarknaden.

(9)

Undersökningen har dock visat att största delen av importen av gängade rördelar av svart aducergods från de berörda länderna går till länder på den europeiska kontinenten, t.ex. Tyskland, Italien, Polen och Spanien. Slutsatsen är därför att gängade rördelar av svart respektive vitt aducergods konkurrerar fullt ut på unionsmarknaden och inte enbart i ett begränsat antal medlemsstater.

(10)

En importör hävdade återigen att kroppar av klämringskopplingar inte bör omfattas av definitionen av den berörda produkten. Importören hävdade att kroppar av klämringskopplingar har ett annat användningsområde och lade fram stödjande bevisning för att gängan på kroppen på klämringskopplingen lätt kan särskiljas från gängan på en vanlig rördel, eftersom den tillverkas enligt en annan ISO-standard (4). Efter att ha granskat bevisningen fastslogs det att produktdefinitionen bör begränsas.

(11)

Två andra berörda parter hävdade att elektriska isolerrör av aducerat järn och särskilt gängade runda kopplingsdosor av aducerat järn, som är en huvudkomponent i alla installationer med elektriska isolerrör och rördelar, borde uteslutas från produktdefinitionen. Enligt dem har sådana kopplingsdosor olika användningsområden (de syftar till att innesluta och skydda elektriska rörsystem snarare än till att garantera ett läckagefritt flöde av gas eller vatten som de vanliga rörkopplingar som undersöks i detta förfarande). De är också lätta att särskilja från andra rörkopplingar (de behöver inte vara helt gas- eller vätsketäta utan har i stället lätta lock som gör kablarna lättillgängliga när de har monterats i ett system efter import). Efter noggrant övervägande av argumenten konstaterades det att gängade runda kopplingsdosor av aducerat järn utan lock bör uteslutas från produktdefinitionen.

(12)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs det lämpligt att ändra produktdefinitionen i förordningen om preliminär tull. Därför definieras den berörda produkten slutgiltigt som gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn, enligt KN-nr 7307 19 10, förutom kroppar av klämringskopplingar med metriska ISO-gängor DIN 13 och gängade runda kopplingsdosor av aducerat järn utan lock.

(13)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 17–21 och 23–28 i förordningen om preliminär tull.

(14)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter inkom inga synpunkter om stickprovsförfarandet för unionstillverkarna, de exporterande tillverkarna i Kina eller icke-närstående importörer. Undersökningsresultaten i skälen 29–31 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(15)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande marknadsekonomisk behandling och individuell behandling, bekräftas härmed de preliminära slutsatserna i skälen 32–46 i förordningen om preliminär tull.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkom om jämförbart land bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 47–53 i förordningen om preliminär tull.

(17)

Enligt en kinesisk exporterande tillverkare borde normalvärdet beräknas utifrån den inhemska försäljningen för den enda samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet, trots att produkten inte tillverkas i representativa kvantiteter enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Detta argument kan godtas i fallet med jämförbart land. Följaktligen fastställdes normalvärdet utifrån den inhemska försäljningen vid normal handel för den enda samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet.

(18)

Samma kinesiska exporterande tillverkare hävdade att dumpningsmarginalen borde fastställas utifrån all exportförsäljning, och inte bara för de produkttyper som är direkt jämförbara med de typer som tillverkaren i det jämförbara landet säljer på hemmamarknaden. Detta argument godtogs. För dessa inte helt jämförbara produkttyper fastställdes normalvärdet utifrån det aritmetiska genomsnittliga normalvärdet för motsvarande produkttyper, justerat efter marknadsvärdet för olikheterna i de fysiska egenskaperna i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen.

(19)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande normalvärde, exportpris och jämförelse bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 54, 59–61 och 64–67 i förordningen om preliminär tull.

(20)

För företagen i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten som fastställdes för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(21)

Mot denna bakgrund konstateras de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av cif-priset vid unionens gräns före tull, vara följande:

(22)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i urvalet.

(23)

På grundval av detta fastställdes dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet till 41,1 %.

(24)

Med avseende på övriga exporterande tillverkare i Kina fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes graden av samarbetsvilja genom att man jämförde den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med den kinesiska exportvolymen, som anges i skäl 51.

(25)

Graden av samarbetsvilja kan anses vara hög, eftersom samarbetet stod för mer än 50 % av den totala kinesiska exporten till unionen och industrin kan anses vara fragmenterad på grund av det stora antalet exporterande tillverkare i Kina. Därför fastställdes den övriga dumpningsmarginalen på nivån för det företag som ingick i urvalet och som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(26)

Mot denna bakgrund konstateras de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av cif-priset vid unionens gräns före tull, vara följande:

(27)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande normalvärde, exportpris och jämförelse bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 75–87 och 91 i förordningen om preliminär tull avseende Indonesien.

(28)

Med hänsyn till att graden av samarbetsvilja betraktades som hög (exportvolymen för det enda samarbetsvilliga indonesiska företaget utgjorde mer än 80 % av den totala indonesiska exporten till unionen under undersökningsperioden), fastställdes dumpningsmarginalen för alla övriga indonesiska exporterande tillverkare på samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget.

(29)

Mot denna bakgrund konstateras de slutgiltiga dumpningsmarginalerna för de indonesiska företagen, uttryckta som andel av cif-priset vid unionens gräns före tull, vara följande:

(30)

Inga synpunkter inkom som föranledde några ändringar av de tillämpade metoderna eller den faktiska dumpningsberäkningen för Thailand.

(31)

Följaktligen bekräftas härmed undersökningsresultaten beträffande normalvärde, exportpris och jämförelse i skälen 75–88 i förordningen om preliminär tull avseende Thailand.

(32)

En översyn och finjustering av dumpningsberäkningen resulterade i en något lägre dumpningsmarginal på 15,5 % för en thailändsk exporterande tillverkare. Dumpningsmarginalen för den andra samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fastställs slutgiltigt på den preliminära nivån.

(33)

Med hänsyn till att graden av samarbetsvilja betraktades som hög (exportvolymen för de två samarbetsvilliga thailändska företagen utgjorde mer än 80 % av den totala thailändska exporten till unionen under undersökningsperioden), fastställdes dumpningsmarginalen för alla övriga thailändska exporterande tillverkare på nivån för den högsta dumpningsmarginalen för de två samarbetsvilliga företagen.

(34)

Mot denna bakgrund konstateras de slutgiltiga dumpningsmarginalerna för de thailändska företagen, uttryckta som andel av cif-priset vid unionens gräns före tull, vara följande:

(35)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande tillverkningen i unionen, bekräftas härmed skäl 94 i förordningen om preliminär tull. Det bör tilläggas att under skadeundersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av ytterligare tre tillverkare i unionen, vars tillverkning upphörde mellan 2008 och 2009, och ytterligare en tillverkare vars tillverkning upphörde i slutet av skadeundersökningsperioden.

(36)

Enligt de berörda parterna importerar båda de grupper med unionstillverkare som ingår i urvalet den berörda produkten, och bör därför inte anses vara en del av unionsindustrin enligt artikel 4.1 a i grundförordningen.

(37)

I det hänseendet fastställdes det att båda de grupper av unionstillverkare som ingick i urvalet importerar den berörda produkten. Det bör noteras att undersökningsresultatet att en unionstillverkare också importerar den berörda produkten inte automatiskt leder till att denna tillverkare inte anses utgöra en del av unionsindustrin, och för det andra att denna import, för var och en av unionstillverkarna, var liten jämfört med företagsgruppernas totala produktion och försäljning. Det bekräftas därför att båda företagsgrupperna anses vara en del av unionsindustrin.

(38)

Vidare hävdade en berörd part att en unionstillverkare inte borde anses vara en del av unionsindustrin, eftersom denna unionstillverkare påstås vara närstående en importör av den berörda produkten. Det bör till att börja med noteras att konstaterandet att en unionstillverkare är närstående en exportör inte automatiskt leder till att denna unionstillverkare inte anses utgöra den del av unionsindustrin, och för det andra att inga bevis lagts fram som styrker att denna unionstillverkare är närstående importören enligt kriterierna i artikel 4.2 i grundförordningen. Vidare är de kvantiteter som importeras av den importör som påstås vara närstående unionstillverkaren endast en liten del av de kvantiteter som tillverkas och säljs av den unionstillverkare som påstås vara närstående importören. Även om unionstillverkaren och importören skulle konstateras vara närstående skulle unionstillverkaren ändå anses utgöra en del av unionsindustrin.

(39)

Beträffande definitionen av unionsindustrin i samband med skadebedömningen anses alla unionstillverkare som tillverkar den likadana produkten under skadeundersökningsperioden utgöra unionsindustrin och de kommer därför nedan att kallas unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(40)

En berörd part kommenterade att unionsindustrins tillverkning under hela skadeundersökningsperioden hade överskridit försäljningen. Samtidigt rapporterades en minskning av lagren, vilket är osannolikt eftersom lagren snarare borde öka om tillverkningen är större försäljningen.

(41)

Det kan konstateras att de uppgifter som rapporterades om tillverkning och lager i det preliminära stadiet visserligen var korrekta, men att ett fel uppstod vid rapporteringen av unionsindustrins försäljning i unionen och att vissa försäljningsvolymer för de unionstillverkare som inte ingick i urvalet inte beaktades fullständigt. Detta korrigerades och därför måste också förbrukningen i unionen och marknadsandelarna på unionsmarknaden revideras. På grund av att tre unionstillverkares verksamhet lades ner under skadeundersökningsperioden såsom anges i skäl 113 i förordningen om preliminär tull, har den reviderade förbrukningen i unionen större betydelse för början av skadeundersökningsperioden.

(42)

Förbrukningen i unionen minskade med hela 28 % mellan 2008 och 2009, men har senare ökat med 7 procentenheter till en nivå som är 21 % lägre än förbrukningen i början av skadeundersökningsperioden.

(43)

När det gäller volymen av dumpad import från Indonesien bekräftas det slutgiltigt att den endast utgjorde ca 2,5 % av all import av den likadana produkten till unionen under skadeundersökningsperioden. Därför kan den inte anses utgöra en orsak till väsentlig skada för unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.3 i grundförordningen eller i bestämmelserna i WTO:s antidumpningsavtal.

(44)

Mot denna bakgrund beslöts det slutgiltigt att inte lägga samman denna import med den dumpade importen från Kina och Thailand.

(45)

Beträffande den sammantagna bedömningen av importen från Kina och Thailand för skade- och orsaksanalysen, hävdade de berörda parterna att den thailändska importen av flera anledningar inte borde bedömas sammantaget med den kinesiska importen.

(46)

Det påstods till att börja med att försäljningskvantiteten för den thailändska importen är mycket lägre än för den kinesiska importen, och att försäljningskvantiteten för den thailändska importen minskar i absoluta termer. Kvantiteten för den thailändska importen är dock inte försumbar, och därför tillräcklig för att möjliggöra en sammantagen bedömning. Även om den thailändska importen minskar i absoluta termer, såsom framgår i tabellen i skäl 51, hade den en marknadsandel på 19 % under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabellen i skäl 52.

(47)

I fråga om pris hävdades det att den thailändska importen i genomsnitt säljs till ett högre pris än den kinesiska importen. Detta är visserligen korrekt, men priset på den thailändska importen underskrider ändå avsevärt unionsindustrins priser. Vidare minskade prisskillnaden mellan den thailändska och kinesiska importen konstant under skadeundersökningsperioden från 698 euro/ton under 2008 till 472 euro/ton under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabellen i skäl 108 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Eftersom inga andra påståenden eller synpunkter inkom, bekräftas härmed innehållet i skälen 98–105 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Några berörda parter hävdade att de importvolymer för Kina som anges i skäl 106 i förordningen om preliminär tull är alltför höga, eftersom de relevanta KN-numren omfattar alla typer av aducerade rördelar av gjutjärn, och inte bara gängade rördelar.

(50)

I det hänseendet konstateras att det inte antogs att de kvantiteter som omfattas av KN-numret utgjordes enbart av gängade rördelar. De volymer som rapporterades i förordningen om preliminär tull hade redan korrigerats nedåt, på grundval av information från de nationella tullmyndigheterna. Dessa volymer var förenliga med de uppgifter som lämnats i klagomålet. De berörda parterna hade tillräckligt med tid att kommentera detta. Inga uppgifter i detta hänseende lämnades dock av berörda parter vare sig före offentliggörandet av förordningen om preliminär tull eller inom den tidsfrist som beviljats för ingivande av synpunkter på förordningen om preliminär tull. Den kinesiska handelskammaren lämnade inte några kvantifierade uppgifter om den påstådda korrekta nivån för den kinesiska importen förrän i ett mycket sent skede av förfarandet, nästan två månader efter tidsfristen för ingivande av synpunkter på den preliminära förordningen, dvs. nästan ett år efter det att undersökningen inletts. Uppgifterna om importen framgick alltså för första gången i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet. Eftersom uppgifterna inte inkom i rätt tid kunde de inte kontrolleras genom ett objektivt förfarande utan att i onödan förlänga undersökningsperioden utöver tvingande fristen på 15 månader som fastställs i artikel 6.9 i grundförordningen. I dessa uppgifter tycks den kinesiska importkvantiteten i vilket fall som helst underskattas betydligt, eftersom de endast bygger på uppskattningar av de samarbetsvilliga företagens export och därför inte kunde anses vara korrekta. Påståendet avvisades därför.

(51)

Ett antal importörer lämnade dock uppgifter om sin import av andra produkter än den berörda produkten som importerats med samma KN-nummer under skadeundersökningsperioden. Dessa uppgifter kunde beaktas, och importvolymerna från de berörda länderna reviderades därför nedåt.

(52)

Till följd av frågan om unionsindustrins försäljning i unionen, som behandlas i skäl 41, reviderades även marknadsandelen för den dumpade importen från de två berörda länderna. Marknadsandelen för den dumpade importen från de två berörda länderna ökade med 15,6 procentenheter, från 33,1 % till 48,7 %, under skadeundersökningsperioden. Ökningen av denna marknadsandel skedde främst mellan 2010 och undersökningsperioden, under en period av återhämtning av efterfrågan.

(53)

En berörd part begärde att sammanställda uppgifter om försäljningspriset per produkttyp för unionsindustrin skulle lämnas. Eftersom urvalet av unionstillverkare endast bestod av två grupper med tillverkare, såsom anges i skäl 111 i förordningen om preliminär tull, kunde de faktiska sammanställda uppgifterna dock inte lämnas ut av sekretesskäl. Av samma skäl kunde sammanställda uppgifter om försäljningspriset per produkttyp heller inte lämnas ut.

(54)

De berörda parterna hävdade att importen från de berörda länderna kommer till unionen i ett annat handelsled än produkter som säljs av unionstillverkare. Det bekräftades att så var fallet, och unionsindustrin och importörerna har oftast ett stort antal gemensamma kunder. Påståendet kunde därför godtas och en justering med avseende på handelsled gjordes.

(55)

Följaktligen reviderades marginalerna för prisunderskridande i skäl 110 i förordningen om preliminär tull nedåt. De konstaterade marginalerna för prisunderskridande var dock normalt stora och varierade mellan 25 och 45 %, med en thailändsk exportör som enda undantag, vars prisunderskridandemarginal låg på omkring 10 %.

(56)

Eftersom inga andra påståenden eller synpunkter inkom, bekräftas härmed innehållet i skälen 108–109 i förordningen om preliminär tull.

(57)

Eftersom inga andra påståenden eller synpunkter inkom, bekräftas härmed skäl 111 i förordningen om preliminär tull.

(58)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande bekräftas härmed skälen 112–114 i förordningen om preliminär tull.

(59)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter om lager, bekräftas härmed skäl 115 i förordningen om preliminär tull.

(60)

Till följd av den fråga som behandlas i skäl 41 reviderades även försäljningsvolymen och marknadsandelen för unionsindustrin. Försäljningsvolymen för alla unionstillverkare på unionsmarknaden minskade markant mellan 2008 och 2009, med 36 %, på grund av minskad efterfrågan. Efter 2009 ökade dock efterfrågan i unionen med omkring 6 000 ton, såsom framgår i skäl 42, men unionsförsäljningen minskade med ytterligare fem procentenheter eller 2 440 ton till slutet av skadeundersökningsperioden.

(61)

Unionsindustrins marknadsandel minskade kontinuerligt med 26 % eller 14,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden, medan den dumpade importen ökade med 15,6 procentenheter av marknadsandelen under samma period, vilket framgår av skäl 52.

(62)

En berörd part hävdade att marknadsandelarna på exportmarknaden i Förenade kungariket skulle uppvisa olika marknadsandelar med en större marknadsandel för unionsindustrin, medan marknadsandelen för kinesisk import skulle vara mindre inom detta segment av unionsmarknaden.

(63)

Det är mycket möjligt att unionsindustrin har en större marknadsandel inom ett visst marknadssegment i en enskild medlemsstat. Det är i själva verket normalt att de olika ekonomiska aktörerna inte har samma marknadsandelar inom alla marknadssegment i alla medlemsstater. Den nuvarande skadeanalysen omfattar dock hela unionsmarknaden. I detta hänseende kunde det bekräftas att unionsindustrins marknadsandel minskade betydligt, såsom förklaras ovan.

(64)

Eftersom inga andra påståenden eller synpunkter inkom bekräftas härmed innehållet i skälen 118–133 i förordningen om preliminär tull, inbegripet slutsatsen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(65)

Till följd av frågan om unionsindustrins försäljning i unionen, som behandlas i skäl 41, reviderades även marknadsandelen för andra tredjeländer. Det har förekommit begränsad import från andra tredjeländer under hela skadeundersökningsperioden. Den totala marknadsandelen av import från andra länder än de två berörda länderna minskade med 0,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 9,0 % till 8,2 %.

(66)

De näst största importkällorna under undersökningsperioden var Brasilien, Indonesien och Turkiet, vilka hade marknadsandelar på mellan 1,3 och 1,5 %, och marknadsandelarna för samtliga dessa länder var oförändrade eller minskade under skadeundersökningsperioden.

(67)

På grund av den begränsade volymen och den stabila trenden kan det konstateras att importen från andra tredjeländer än de berörda länderna inte verkar ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(68)

De berörda parterna hävdade att förbrukningen i unionen utvecklades negativt på grund av uppkomsten av ersättningsprodukter som tillverkats av andra material än aducerat gjutjärn, exempelvis plast, rostfritt stål, kolstål och koppar, samt nya kopplingsmetoder. Följaktligen har vissa unionstillverkare breddat sitt produktutbud, vilket nu också omfattar vissa av dessa ersättningsprodukter.

(69)

Dessa ersättningseffekter behandlas i skäl 146 i förordningen om preliminär tull. Dessa effekter hade en negativ inverkan på förbrukningen i unionen, vilket i sin tur påverkade unionstillverkarnas produktion och försäljningsvolym.

(70)

Såsom redan anges i förordningen om preliminär tull förvärrades dock skadeverkan av den minskade förbrukningen i unionen av den stadiga ökningen av dumpad import som uppgick till 15,6 procentenheter av marknadsandelen på en allt mindre marknad. Mellan 2009 och undersökningsperioden ökade dock efterfrågan i unionen med omkring 6 000 ton, såsom framgår i skäl 60, men unionsindustrins försäljning minskade med ytterligare 2 440 ton till slutet av skadeundersökningsperioden på en marknad i återhämtning.

(71)

Mot bakgrund av ovanstående fastslås det att den negativa utvecklingen för förbrukningen i unionen inte påverkar orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(72)

De berörda parterna hävdade att minskningen av unionens produktionskapacitet, som framgår av skäl 113 i förordningen om preliminär tull, beror på att tre unionstillverkares verksamhet lades ner mellan 2008 och 2009 till följd av den ekonomiska krisen. Denna minskning kan därför inte påstås bero på importen från de berörda länderna.

(73)

Det påpekas i detta hänseende att det redan nämndes i skäl 113 i förordningen om preliminär tull att det främsta skälet till den minskade produktionskapaciteten var att tre unionstillverkares verksamhet lades ner.

(74)

Nedläggningen av tre unionstillverkares verksamhet kan inte ses endast som en effekt av minskad efterfrågan. Unionsmarknaden har visserligen minskat, såsom konstateras i skäl 42, men samtidigt har importen från de berörda länderna blivit allt större under skadeundersökningsperioden så att dess marknadsandel ökat med 15,6 procentenheter, som förklaras i skäl 52. Det är alltså inte bara den minskade efterfrågan som har bidragit till nedläggningen av tre unionstillverkares verksamhet och därigenom till den minskade produktionskapaciteten inom unionsindustrin. Det finns också ett tydligt samband mellan unionsindustrins minskade tillverkningskapacitet och den ökade marknadsandelen för dumpad import.

(75)

Enligt de berörda parterna var den skada som unionstillverkarna lidit självförvållad, eftersom de påstås ha importerat stora kvantiteter av den berörda produkten. Detta påstående styrktes inte av undersökningsresultatet. Av uppgifter som lämnats av såväl unionstillverkarna som de samarbetsvilliga exportörerna framgick att denna import, för var och en av de grupper av unionstillverkare som ingick i urvalet, var liten jämfört med deras totala produktion och försäljning av egentillverkade produkter, såsom anges i skäl 37. Eftersom unionsindustrins import av den berörda produkten var så liten till volymen fastslogs det att denna import inte bidrog till den skada som unionsindustrin lidit. Påståendet avvisades därför.

(76)

Enligt de berörda parterna beror den nedåtgående trenden för unionsindustrin till stor del på användningen av 2008 som referenspunkt för skadeundersökningsperioden. 2008 ska ha varit ett ovanligt bra år för unionsindustrin. Av de uppgifter som lämnades i klagomålet framgår dock att situationen för EU-industrin under 2007 var snarlik eller bättre än situationen under 2008. Det fastslås därför att fastställandet av skada inte är beroende av användningen av 2008 som startår.

(77)

Med beaktande av ovanstående och eftersom inga andra påståenden eller synpunkter inkom, bekräftas härmed innehållet i skälen 134–153 i förordningen om preliminär tull.

(78)

Det bekräftas sammanfattningsvis att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, som utmärks av minskad lönsamhet, minskad tillverkningsvolym, minskat kapacitetsutnyttjande, minskad försäljningsvolym och en minskad marknadsandel, orsakades av den berörda dumpade importen. Effekten av den minskade efterfrågan med avseende på unionsindustrins negativa utveckling i fråga om produktionskapacitet, produktion och försäljning var begränsad.

(79)

Med hänsyn till analysen ovan, i vilken en tydlig åtskillnad gjorts mellan verkningarna av alla kända faktorer på unionsindustrins situation och de skadliga verkningarna av den dumpade importen, bekräftas det härmed att dessa andra faktorer i sig inte ändrar slutsatsen att den konstaterade skadan måste tillskrivas den dumpade importen.

(80)

Eftersom inga andra synpunkter inkom, bekräftas härmed skälen 154–164 i förordningen om preliminär tull, samt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av åtgärder mot den dumpade importen från de berörda länderna.

(81)

Nivåerna för undanröjande av skada justerades för att beakta nivån för justering för handelsled som gjordes vid beräkningen av prisunderskridandet, såsom framgår av skälen 54 och 55. Eftersom det inte har inkommit några andra särskilda synpunkter, bekräftas härmed skälen 165–170 i förordningen om preliminär tull.

(82)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionsintresse, och i enlighet med artikel 9 i grundförordningen, bör en slutgiltig antidumpningstull införas på import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Thailand på en nivå som motsvarar den lägsta av de konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull, vilken i samtliga fall utom ett är dumpningsmarginalen.

(83)

Mot bakgrund av de kinesiska och thailändska exporterande tillverkarnas höga grad av samarbetsvilja fastställs tullsatsen för ”övriga företag” för respektive land till nivån för den högsta tullsatsen som ska införas för de företag som ingick i urvalet eller de samarbetsvilliga företagen i undersökningen i respektive land. Tullsatsen för ”övriga företag” kommer att tillämpas på de icke samarbetsvilliga företagen i undersökningen och på de företag som inte exporterat den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(84)

För de samarbetsvilliga kinesiska företag som inte ingick i urvalet och som förtecknas i bilagan till denna förordning, fastställs den slutgiltiga tullsatsen till den vägda genomsnittliga tullsats som gäller för företagen i urvalet.

(85)

De slutgiltiga antidumpningstullsatserna är följande:

Folkrepubliken Kina

Thailand

(86)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”övriga företag”) gäller alltså enbart import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Thailand som tillverkats av de företag, dvs. de specifika juridiska personer, som anges. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”övriga företag”.

(87)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (5) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och försäljning på hemmamarknaden eller på export som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(88)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen när det gäller Kina även tillämpas på eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen, eftersom den artikeln inte är tillämplig när ett stickprovsförfarande har använts.

(89)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Kina och Thailand, och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(90)

Eftersom inga nya argument som kunde påverka den slutgiltiga bedömningen av ärendet inkom efter det slutliga meddelandet av uppgifter, behöver de ovanstående konstaterandena inte ändras.

(91)

En samarbetsvillig thailändsk exporterande tillverkare gjorde ett prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Den berörda produkten förekommer dock i en mängd olika produkttyper (enligt den exporterande tillverkaren såldes fler än 900 produkttyper till EU) och priserna på dem varierar betydligt (med upp till 200 % inom de mest sålda typerna, medan vissa mindre sålda produkttyper kan vara till och med tio gånger dyrare än andra). Risken för korsvis priskompensation är därför stor. Dessutom kan produkttyperna utvecklas ytterligare avseende konstruktion och efterbehandling. Produkten ansågs därför inte vara lämplig för ett prisåtagande. Kommissionen har dessutom under de senaste åren haft som princip att inte godta åtaganden i fall där det finns så många olika typer av produkten. Prisåtagandet godtogs därför inte.

(92)

Med tanke på den höga dumpningsmarginal som konstaterats och nivån på den skada som unionsindustrin vållats anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut. I de fall de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts upp till nivån för den preliminära tullen tas ut slutgiltigt, medan de belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga satsen för antidumpningstullen bör frisläppas.

(93)

Eftersom kroppar av klämringskopplingar med metriska ISO-gängor DIN 13 och gängade runda kopplingsdosor av aducerat järn utan lock nu utesluts från produktdefinitionen (se skälen 8 och 11), ska de belopp för vilka säkerhet preliminärt ställts på import av kroppar av klämringskopplingar som använder metriska ISO-gängor DIN 13 och gängade runda kopplingsdosor av aducerat järn utan lock frisläppas.

(94)

Såsom förklaras i skäl 43, kan volymerna för den dumpade importen från Indonesien inte anses utgöra en orsak till väsentlig skada för unionsindustrin. Därför anses skyddsåtgärder inte vara nödvändiga och förfarandet för Indonesien bör avslutas.

(95)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera att förfarandet avslutas, och inga invändningar mot detta gjordes.

—

inte exporterade den produkt som avses i artikel 1.1 till unionen under undersökningsperioden (1 januari 2011–31 december 2011),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen,

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/12

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 147/2003 (2) infördes ett allmänt förbud mot tillhandahållande av teknisk rådgivning, tekniskt stöd, teknisk utbildning, finansiering och ekonomiskt stöd med anknytning till militär verksamhet till alla personer, enheter eller organ i Somalia.

(2)

Den 6 mars 2013 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2093 (2013). Den resolutionen ändrade det vapenembargo som föreskrivs i FN:s säkerhetsråds resolution 733 (1992) och som vidareutvecklades i FN:s säkerhetsråds resolution 1425 (2002). FN:s säkerhetsråds resolution 2093 (2013) inför följaktligen undantag från förbudet mot tillhandahållande av stöd med anknytning till vapen och militär utrustning som är avsedda för stöd till Amisoms strategiska partner, Förenta nationernas personal och den mission som ersätter Förenta nationernas politiska kontor i Somalia, samt suspenderar partiellt vapenembargot för utvecklingen av de säkerhetsstyrkor som lyder under Somalias federala regering.

(3)

Den 25 april 2013 antog rådet beslut 2013/201/Gusp (3), genom vilket beslut 2010/231/Gusp ändras och undantag som motsvarar dem som föreskrivs i FN:s säkerhetsråds resolution 2093 (2013) införs.

(4)

Denna åtgärd omfattas av tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga för att genomföra den, särskilt för att säkerställa att den tillämpas på ett enhetligt sätt av ekonomiska aktörer i alla medlemsstater.

(5)

Förordning (EG) nr 147/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2a ska ersättas med följande:

”Artikel 2a

Med avvikelse från artikel 1 får den behöriga myndigheten, som anges på webbplatserna i bilaga I, i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad enligt sådana villkor som den anser lämpliga tillåta

2.

I artikel 3.1 ska leden c och d utgå.

3.

Texten i bilagan till denna förordning ska läggas till som bilaga III.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/15

(1)

Förordning (EU) nr 356/2010 av den 26 april 2010 (2) inför restriktiva åtgärder mot de personer, enheter och organ som anges i förteckningen i bilaga I till förordningen, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1844 (2008).

(2)

Den 6 mars 2013 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 2093 (2013), som uppdaterade kriterierna för uppförande på förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av restriktiva åtgärder som tillämpas av den sanktionskommitté inom säkerhetsrådet som inrättats enligt säkerhetsrådets resolution 751 (1992) rörande Somalia.

(3)

Den 25 april 2013 antog rådet beslut 2013/201/Gusp (3), som ändrar och uppdaterar beslut 2010/231/Gusp beträffande FN:s säkerhetsråds resolution 2093 (2013).

(4)

Denna åtgärd omfattas av tillämpningsområdet för fördraget och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga för att genomföra den, särskilt för att säkerställa att den tillämpas på ett enhetligt sätt av ekonomiska aktörer i alla medlemsstater.

(5)

Rådets förordning (EU) nr 356/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/17

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Den upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 granskat Greklands begäran om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Κοπανιστή” (Kopanisti), vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 (3).

(3)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 (4). Inga invändningar enligt artikel 7 i samma förordning har inkommit till kommissionen, och därför bör ändringen godkännas.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/19

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Den upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 granskat Frankrikes ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Mâche nantaise” som registrerats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 1645/1999 (3).

(3)

Eftersom den aktuella ändringen inte är en mindre ändring har kommissionen i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning  (4). Då inga invändningar enligt artikel 7 i samma förordning har inkommit till kommissionen, bör ändringen godkännas.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/21

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Den upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

I enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen granskat Greklands ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Βόρειος Μυλοπόταμος Ρεθύμνης Κρήτης” (Vorios Mylopotamos Rethymnis Kritis), som registrerats i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 (3).

(3)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 (4). Inga invändningar enligt artikel 7 i samma förordning har inkommit till kommissionen, och därför bör ändringen godkännas.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/23

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 trädde i kraft den 3 januari 2013. Den upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

I enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen granskat Portugals ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Queijo de Cabra Transmontano” / ”Queijo de Cabra Transmontano Velho”, som registrerats i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1263/1996 (3).

(3)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 (4). Inga invändningar enligt artikel 7 i samma förordning har inkommit till kommissionen, och därför bör ändringen godkännas.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/25

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 av den 8 augusti 2008 om fastställande av en förteckning över tredjeländer, områden, zoner eller delområden från vilka fjäderfä och fjäderfäprodukter får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt kraven för veterinärintyg (2) får varor som omfattas av den förordningen endast importeras till eller transiteras genom unionen från de tredjeländer, områden, zoner eller delområden som anges i kolumnerna 1 och 3 i tabellen i del 1 i bilaga I till den förordningen.

(2)

I förordning (EG) nr 798/2008 fastställs också villkoren för att tredjeländer, områden, zoner eller delområden ska anses vara fria från högpatogen aviär influensa (HPAI) och kraven för de veterinärintyg som är relevanta för de varor som ska importeras till unionen.

(3)

Mexiko är upptaget i tabellen i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008 som ett land från vilket specifikt patogenfria ägg samt äggprodukter får importeras till unionen, förutsatt att de åtföljs av relevant intyg enligt kolumn 4 i del I i bilaga I till förordningen.

(4)

När det gäller äggprodukter omfattar intyget enligt kolumn 4 i tabellen i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008 ett djurhälsointyg om att de kommer från en anläggning som är fri från HPAI. I detta intygas dessutom att det inom en radie av 10 km från den anläggningen inte har förekommit något utbrott av HPAI åtminstone under de senaste 30 dagarna eller att äggprodukterna har bearbetats i enlighet med en av de behandlingar som anges i intyget.

(5)

Under 2012 bekräftades flera utbrott av HPAI av subtyp H7N3 i delstaten Jalisco i Mexiko, i ett område med hög täthet av fjäderfäanläggningar. För att bekämpa utbrotten har Mexiko tillämpat utslaktning och genomfört nödvaccineringar mot aviär influensa.

(6)

Det senaste HPAI-utbrottet i den epidemin bekräftades i slutet av september 2012, och i december 2012 meddelade Mexiko att utbrotten var utrotade.

(7)

Den 8 januari 2013 underättade Mexiko kommissionen om två utbrott av HPAI av subtyp H7N3 hos fjäderfä på dess territorium, i delstaten Aguascalientes. Sjukdomen har även spritt sig till delstaterna Jalisco och Guanajuato.

(8)

Eftersom utbrotten av HPAI har bekräftats kan Mexikos territorium inte längre anses vara fritt från den sjukdomen.

(9)

Förekomsten av HPAI-utbrott väcker tvivel om effektiviteten av de åtgärder Mexiko vidtagit för att bekämpa HPAI, däribland vaccinering.

(10)

Import av sådana äggprodukter som har bearbetats i enlighet med en av de behandlingar som anges i intyget enligt kolumn 4 i del I i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008 och som har sitt ursprung i tredjeländer, områden, zoner eller delområden som inte är fria från HPAI anses utgöra en försumbar risk för att viruset förs in i unionen.

(11)

Med anledning av den snabba spridningen av HPAI och risken för att den mexikanska behöriga myndigheten inte upptäcker HPAI-utbrott i tid bör emellertid import till och transitering genom unionen av äggprodukter från Mexiko tillfälligt förbjudas till dess att detta land kan lämna tillfredsställande garantier.

(12)

Förordning (EG) nr 798/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/28

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som har godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen av dessa.

(2)

Förteckningen får uppdateras, antingen på kommissionens initiativ eller till följd av en ansökan, i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (2).

(3)

Unionsförteckningen över livsmedelstillsatser fastställdes på grundval av de livsmedelstillsatser som enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/35/EG av den 30 juni 1994 om sötningsmedel för användning i livsmedel (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/36/EG av den 30 juni 1994 om färgämnen för användning i livsmedel (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (5) får användas i livsmedel, och efter en översyn av om de uppfyller kraven i artiklarna 6, 7 och 8 i förordning (EG) nr 1333/2008. I unionsförteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 förtecknas livsmedelstillsatserna med utgångspunkt från de kategorier av livsmedel som de får tillföras.

(4)

På grund av de svårigheter som uppstått under överföringen av livsmedelstillsatser till det nya kategoriseringssystemet i bilaga II i förordning (EG) nr 1333/2008 har det uppstått vissa fel och dessa bör rättas. Särskilt användningen av antioxidationsmedel i skalade, skurna och hackade frukter, bär och grönsaker bör begränsas till sådana färdigförpackade, kylda, obearbetade frukter, bär och grönsaker som är konsumtionsfärdiga. Sorbinsyra – sorbater, bensoesyra – bensoater, p-hydroxibensoater (E 200–219) bör även i fortsättningen få användas i värmebehandlade köttprodukter och natamycin (E 235) i värmebehandlad, torkad, saltad korv. Maximihalter av kurkumin (E 100) i bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur bör införas motsvarande de halter som anges i direktiv 94/36/EG. Maximihalten av kiseldioxid – silikater (E 551–559) bör ändras till quantum satis enligt direktiv 95/2/EG och maximihalten av kiseldioxid – silikater (E 551–553) till det som anges i kommissionens förordning (EU) nr 380/2012 av den 3 maj 2012 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller villkoren för användning av livsmedelstillsatser som innehåller aluminium och de mängder som får användas (6).

(5)

Vissa klargöranden är nödvändiga för användningen av livsmedelstillsatser i vissa livsmedelskategorier. I livsmedelskategori 13.1.4 ”Andra livsmedel för småbarn” bör det fastställas villkor för användningen av livsmedelstillsatserna E 332 kaliumcitrater och E 338 fosforsyra. I livsmedelskategori 14.2.6 ”Spritdrycker enligt definitionen i förordning (EG) nr 110/2008” bör inte färgämnen få användas i geist enligt definitionen i bilaga II.17 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (7). Användningen av färgämnena kinolingult (E 104), para-orange (E 110) och nykockin (E 124) i vissa spritdrycker bör återigen tillåtas eftersom denna användning inte medför några risker för barn. Det bör klargöras att sockerkulör (E 150 a–d) får användas i alla produkter som hör till livsmedelskategori 14.2.7.1 ”Aromatiserat vin”.

(6)

Unionsförteckningen över livsmedelstillsatser bör därför korrigeras, förtydligas och kompletteras så att den omfattar alla användningar som är tillåtna och överensstämmer med artiklarna 6, 7 och 8 i förordning (EG) nr 1333/2008.

(7)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) innan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 uppdateras, utom i sådana fall där uppdateringen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa. Eftersom unionsförteckningen ändras till att omfatta användningar som redan är tillåtna enligt direktiv 94/35/EG, direktiv 94/36/EG och direktiv 95/2/EG, utgör detta en uppdatering som sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa. Det är därför inte nödvändigt att begära ett yttrande från myndigheten.

(8)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/34

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar (tidigare även kallade penningmedel) och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 2 maj 2013 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en fysisk person i sin förteckning över personer, grupper och enheter som bör omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser, efter att ha tagit hänsyn till den begäran om strykning som inlämnats av den berörda personen och till den sammanfattande rapport som utarbetats av ombudsmannen i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1904(2009).

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/36

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/38

(1)

I kommissionens beslut 2007/777/EG av den 29 november 2007 om djur- och folkhälsovillkor och förlagor till hälsointyg för import från tredjeländer av vissa köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av beslut 2005/432/EG (2) fastställs bestämmelser om import till unionen samt transitering genom och lagring i unionen av sändningar av köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (3).

(2)

I del 2 i bilaga II till beslut 2007/777/EG fastställs en förteckning över tredjeländer eller delar av tredjeländer från vilka köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar får föras in till unionen, under förutsättning att de har genomgått de behandlingar som anges i den delen.

(3)

I del 4 i bilaga II till beslut 2007/777/EG fastställs de behandlingar som avses i del 2 i den bilagan med en kod för varje behandlingsmetod. I den delen anges en vanlig behandlingsmetod ”A” och särskilda behandlingsmetoder ”B”–”F” i fallande ordning efter stränghet.

(4)

Mexiko förtecknas i del 2 i bilaga II till beslut 2007/777/EG som godkänt för införsel till unionen av köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar, avsedda att användas som livsmedel, från fjäderfä, hägnat fågelvilt och frilevande fågelvilt som har genomgått den särskilda behandlingen ”D”.

(5)

Under 2012 bekräftades flera utbrott av högpatogen aviär influensa (HPAI) av subtyp H7N3 i delstaten Jalisco i Mexiko, i ett område med hög täthet av fjäderfäanläggningar. För att bekämpa utbrotten har Mexiko tillämpat utslaktning och genomfört nödvaccineringar mot aviär influensa.

(6)

Det senaste HPAI-utbrottet i den epidemin bekräftades i slutet av september 2012, och i december 2012 meddelade Mexiko att utbrotten var utrotade.

(7)

Den 8 januari 2013 underrättade Mexiko kommissionen om två utbrott av HPAI av subtyp H7N3 hos fjäderfä på dess territorium, i delstaten Aguascalientes. Sjukdomen har även spritt sig till delstaterna Jalisco och Guanajuato.

(8)

Eftersom utbrotten av HPAI har bekräftats kan Mexikos territorium inte längre anses vara fritt från den sjukdomen.

(9)

Förekomsten av HPAI-utbrott väcker tvivel om effektiviteten av de åtgärder Mexiko vidtagit för att bekämpa HPAI, däribland vaccinering.

(10)

Import från tredjeländer eller delar av tredjeländer som inte är fria från HPAI av köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar avsedda att användas som livsmedel, från fjäderfä, hägnat fågelvilt och frilevande fågelvilt som har genomgått en behandling enligt bilaga II till beslut 2007/777/EG, anses utgöra en försumbar risk för att viruset förs in i unionen.

(11)

Med anledning av den snabba spridningen av HPAI och risken för att den mexikanska behöriga myndigheten inte upptäcker HPAI-utbrott i tid bör emellertid import till och transitering genom unionen av sådana köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar avsedda att användas som livsmedel som har sitt ursprung i Mexiko endast tillåtas om dessa varor har genomgått den särskilda behandlingen ”B” enligt del 4 i bilaga II till beslut 2007/777/EG, eftersom den behandlingsmetoden är strängare än den som för närvarande gäller för dessa varor enligt del 2 i samma bilaga.

(12)

Beslut 2007/777/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

För att man ska undvika onödiga störningar i handeln bör en övergångsperiod medges under vilken sändningar av köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar avsedda att användas som livsmedel, från fjäderfä, hägnat fågelvilt och frilevande fågelvilt som har sitt ursprung i Mexiko och uppfyller kraven i beslut 2007/777/EG innan det här beslutet får verkan, får fortsätta att importeras till eller transiteras genom unionen.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

14.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/s3