5.4.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/1

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 311/2013

av den 3 april 2013

om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 467/2010 om import av kisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, till att även omfatta import av kisel som avsänts från Taiwan, oavsett om denna import deklarerats ha sitt ursprung i Taiwan eller ej

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 13,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Gällande åtgärder

(1)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 467/2010 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 19 % på import av kisel med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) för alla företag förutom det som anges i artikel 1.2 i den förordningen, till följd av översynen vid giltighetstidens utgång och en partiell interimsöversyn av åtgärderna som införts genom rådets förordning (EG) nr 398/2004 (3). I den ursprungliga förordningen bibehölls också tullen som utvidgades genom rådets förordning (EG) nr 42/2007 (4) till import av kisel som avsänts från Korea oavsett om produktens deklarerade ursprung var Korea eller inte. De åtgärder som infördes genom den ursprungliga förordningen kallas nedan för de gällande åtgärderna eller de ursprungliga åtgärderna, och den undersökning som ledde till att åtgärderna infördes genom den ursprungliga förordningen kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

1.2 Begäran

(2)

Den 15 maj 2012 mottog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en begäran enligt artiklarna 13.3 och 14.3 i grundförordningen om att undersöka ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts beträffande import av kisel med ursprung i Kina och om registrering av import av kisel som avsänts från Taiwan, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Taiwan eller inte.

(3)	Begäran lämnades in av Euroalliages (Liaison Committee of the Ferro-Alloy Industry) (nedan kallad sökanden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för 100 % av unionens produktion av kisel.

(4)

Sökanden hävdade att det inte hade förekommit någon genuin produktion av kisel i Taiwan och att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning för att det hade skett en väsentlig förändring i handelsmönstret vid export från Kina och Taiwan till unionen efter att antidumpningsåtgärderna införts, och det fanns ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för denna förändring än införandet av de gällande åtgärderna. Förändringen föreföll bero på att kisel med ursprung i Kina som importeras till unionen omlastas i Taiwan.

(5)

Sökanden hävdade vidare att verkningarna av de gällande antidumpningsåtgärderna undergrävdes både i fråga om kvantitet och om pris. Det förelåg dessutom bevisning för att den ökade importen från Taiwan ägde rum till priser som var betydligt lägre än det icke-skadevållande pris som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Det fanns slutligen bevis för att priserna för kisel som avsänts från Taiwan var dumpade jämfört med det normalvärde som tidigare fastställts för den berörda produkten under den ursprungliga undersökningen.

1.3 Inledande

(6)

Efter att i samråd med den rådgivande kommittén ha fastställt att det förelåg tillräcklig prima facie-bevisning för att inleda en undersökning enligt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, inledde kommissionen en undersökning genom förordning (EU) nr 596/2012 (5) (nedan kallad förordningen om inledande) rörande ett eventuellt kringgående av antidumpningsåtgärderna som införts på import av kisel med ursprung i Kina och uppdrog även åt tullmyndigheterna att registrera import av kisel som avsänts från Taiwan, oavsett om dess deklarerade ursprung var Taiwan eller inte.

1.4 Undersökning

(7)	Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Kina och Taiwan, de exporterande tillverkarna i dessa länder, de importörer i unionen som den visste var berörda och unionsindustrin om att undersökningen hade inletts.

(8)

Blanketter för ansökan om befrielse sändes till de tillverkare/exportörer i Taiwan som kommissionen kände till och via Taiwans myndigheter representerade i Europeiska unionen. Frågeformulär sändes till de tillverkare/exportörer i Kina som kommissionen kände till och via Kinas myndigheter representerade i Europeiska unionen. Frågeformulär sändes även till kända importörer i unionen.

(9)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i förordningen om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla parter underrättades om att bristande samarbete kunde medföra att artikel 18 i grundförordningen skulle komma att tillämpas och avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(10)	Tre taiwanesiska tillverkare/exportörer som tillhörde samma grupp och tre importörer till unionen som inte hade någon koppling till varandra gav sig till känna och lämnade in blanketter om befrielse respektive besvarade frågeformulären.

(11)

Kommissionen utförde kontrollbesök på plats hos de tre följande närstående företagen, som ingår i den grupp som avses i skäl 10:

—	Asia Metallurgical Co. Ltd (Taiwan).

—	Latitude Co. Ltd (Taiwan).

—	YLB Co. Ltd (Taiwan).

1.5 Referensperiod och undersökningsperiod

(12)

Undersökningsperioden omfattade perioden 1 januari 2008–30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden). Uppgifter inhämtades för undersökningsperioden för att bland annat undersöka den påstådda förändringen i handelsmönstret. För referensperioden 1 juli 2011–30 juni 2012 (i tabeller RP) inhämtades mer detaljerade uppgifter för att undersöka ett eventuellt undergrävande av de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna och förekomsten av dumpning.

2. UNDERSÖKNINGSRESULTAT

2.1 Allmänna överväganden

(13)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen bedömdes förekomsten av kringgående genom en undersökning i tur och ordning av om det hade inträffat någon förändring i handelsmönstret mellan Kina, Taiwan och unionen, om denna förändring härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen, om det fanns bevisning för att skada förelåg eller för att de positiva verkningarna av tullen undergrävdes i fråga om priser på och/eller kvantiteter av den undersökta produkten och om det fanns bevisning om förekomsten av dumpning i förhållande till de tidigare fastställda normalvärdena för den berörda produkten i den ursprungliga undersökningen, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i artikel 2 i grundförordningen.

2.2 Berörd produkt och undersökt produkt

(14)

Den produkt som berörs av det eventuella kringgåendet (nedan kallad den berörda produkten) är kiselmetall med ursprung i Kina, för närvarande med KN-nummer 2804 69 00 (innehållande mindre än 99,99 viktprocent kisel). Enbart på grund av den nuvarande klassificeringen i den kombinerade nomenklaturen bör den betecknas ”kisel”. Kisel med högre renhetsgrad, dvs. minst 99,99 viktprocent kisel, som i huvudsak används i den elektroniska halvledarindustrin, har ett annat KN-nummer och omfattas inte av detta förfarande.

(15)	Den produkt som undersöks (nedan kallad den undersökta produkten) är densamma som den som definieras ovan, men avsänd från Taiwan, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Taiwan eller inte. Den undersökta produkten har för närvarande samma KN-nummer som den berörda produkten.

(16)

Av undersökningen framgick att kisel som anges ovan och som exporteras till unionen från Kina och den som sänds till unionen från Taiwan har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden, och följaktligen anses de utgöra likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

2.3 Granskningsresultat

2.3.1 Grad av samarbete

(17)

Såsom framgår av skäl 10 lämnade endast tre taiwanesiska företag tillhörande samma företagsgrupp in en blankett om befrielse. En jämförelse av deras export till unionen med importstatistik från Eurostat visade att de samarbetande företagen stod för 65 % av Taiwans export av den undersökta produkten till unionen under referensperioden.

(18)

Inga av de exporterande tillverkarna av kisel i Kina samarbetade. Resultatet beträffande import av kisel från Kina till unionen och export från Kina till Taiwan måste därför baseras på Eurostats importstatistik, taiwanesisk importstatistik och uppgifter som samlats in från de samarbetande taiwanesiska företagen.

2.3.2 Förändring i handelsmönstret

(19)

Tabell 1 visar importen av kisel från Kina och Taiwan till unionen mellan 2004 och slutet av referensperioden (i Mt).

Tabell 1

(i Mt)
	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	RP
Kina	1 268	27 635	1 435	9 671	5 353	6 669	11 448	13 312	5 488
Taiwan	0	2,7	0,2	340	3 381	5 199	11 042	5 367	2 707
Källa: Eurostat.

(20)	Uppgifterna från Eurostat visar tydligt att det inte förekom någon import från Taiwan till unionen över huvud taget under 2004. Importen ökade med över 300 % under 2008 och var fortsatt hög. Importen fördubblades igen under 2010 efter införandet av nya åtgärder mot Kina.

(21)

Under 2011 minskade unionens import från Taiwan. Utvecklingen kan bero på en bedrägeriutredning som inleddes av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) vid ungefär samma tidpunkt. Kommissionen informerades om att Taiwans utfärdandemyndighet, Bureau of Foreign Trade of Taiwan (BOFT), drog tillbaka ursprungsintygen för kisel för alla taiwanesiska tillverkare under 2011. Beslutet att dra tillbaka intygen överklagades av de tre taiwanesiska exportörer som avses i skälen 10 och 11 (nedan kallade grupp av exportörer). Överklagandeinstansen ogillade beslutet av BOFT och de berörda intygen utfärdades på nytt till dessa tre taiwanesiska tillverkare/exportörer, men inte till övriga taiwanesiska tillverkare.

(22)

I detta sammanhang konstaterar också kommissionen att något intyg om ursprung som inte medför förmånsbehandling inte behöver visas upp för tullformaliteterna vid import till unionen samt att ett sådant intyg, vid starka tvivel, inte kan utgöra något bevis för att den deklarerade varan har ett ursprung som inte medför förmånsbehandling (artikel 26 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6)).

(23)	Importen av kisel från Kina till unionen har ökat sedan 2008. Framför allt noteras att importen fortfarande ökar efter att åtgärderna infördes 2010. Utvecklingen kan förklaras av att antidumpningstullen sjönk avsevärt 2010, från 49 % till 19 %.

Tabell 2

(i Mt)
2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	RP
16 530	16 600	7 101	10 514	3 675	15 893	16 007	17 912	9 177	10 507
Källa: Kinesisk exportstatistik.

(24)	Tabell 2 visar importen från Kina till Taiwan. Uppgifterna från den kinesiska databasen över export visar att importen var som högst under 2010 efter att de ursprungliga åtgärderna införts. Minskningen under 2011 kan förklaras av Olafs bedrägeriutredning vilket förklaras i skäl 21.

(25)

Handelsmönstret anses ha förändrats eftersom det inte förekom någon import alls till unionen från Taiwan under 2004. Importen startade på allvar under 2007 och blev mycket omfattande 2008. Den ligger på en fortsatt mycket hög nivå fram till referensperioden, med en minskning under 2011 av de möjliga orsaker som förklaras i skäl 21.

2.3.3 Typ av kringgående och otillräcklig grund eller ekonomisk motivering

(26)

Enligt artikel 13.1 i grundförordningen måste förändringen i handelsmönstret härröra från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen. Sådana bruk, processer och bearbetningar omfattar bland annat avsändning via tredjeländer av den produkt som omfattas av åtgärder. Kommissionen anser i detta fall att förändringen av handelsmönstret beror på att den produkt som omfattas av åtgärderna avsänds via ett tredjeland.

(27)	Kommissionen noterar först och främst att ingen kisel tillverkas i Taiwan. Ingen av tillverkarna/exportörerna har förnekat att de importerar den kisel de exporterar från Kina.

(28)	För det andra har tillverkarna/exportörerna, med undantag av gruppen av exportörer, inte lämnat någon annan ekonomisk motivering för sin verksamhet än uppbärandet av tullen.

(29)

Gruppen av exportörer hävdade att de importerar kiselklumpar av mycket låg kvalitet i påsar från Kina. De påstår att kiselklumparna därefter tumlas, finfördelas, siktas och packas om i påsar innan de exporteras till unionsmarknaden. De hävdade att produkten är av högre kvalitet efter denna operation.

(30)

De hävdar att ovanstående operation utgör en unik reningsmetod, som utvecklats i samarbete med universitet i Taipei och sägs eliminera 80 % av orenheterna i den kiselmetall som importeras från Kina. Vid kontrollbesöket på plats konstaterades det dock att metoden var en enkel process med tumling, siktning och finfördelning som avlägsnar vissa orenheter på ytan som oxidering och damm, men inte tar bort de huvudsakliga orenheterna inuti kiselklumparna. Den bearbetade produkten hade därför samma fysiska och tekniska grundläggande egenskaper som den berörda produkten.

(31)

Den bevisning som samlades in och kontrollerades under undersökningen, särskilt inköpsfakturorna, försäljningsfakturorna med tillhörande dokument, t.ex. fraktsedlar, och andra tulldokument, visade att de produkter som gruppen av exportörer köpte in och sålde på export i de flesta fall hade samma specifikationer. Registren över innestående varor i gruppens lager, beläget nära hamnarna, visade också att det inte alltid fanns tid att bearbeta alla partier av kisel som köptes i Kina med den metod de hävdade att de använde. Tillgängliga uppgifter, särskilt från tillverkare i unionen, visade dessutom att det för att avlägsna de inre orenheterna i kiselklumparna krävs antingen finfördelning följd av kemisk behandling eller en smältningsprocess. Gruppen av exportörer hade inte använt någon av dessa processer.

(32)

Det är också värt att notera att Europeiska unionens domstol under 2010 i samband med en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nu artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) från Finanzgericht Düsseldorf (Hoesch Metals and Alloys GmbH v. Hauptzollamt Aachen) i ett mål som gällde antidumpningsåtgärderna mot kisel från Kina slog fast följande: ”Separering, finfördelning och rening av kiselblock samt siktning, sortering efter storlek och paketering av de kiselkorn som uppnåtts genom finfördelningen, enligt de metoder som avses i det nationella målet, utgör inte sådan bearbetning eller behandling som ger ursprungsstatus i den mening som avses i artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen” (7). Den reningsprocess som görs av gruppen av exportörer anses vara en process som liknar den som beskrivs i den domen.

(33)

Undersökningen visade också att reningsprocessen motsvarar mindre än 5 % av den totala kostnaden för gruppen av exportörer. Det bekräftades vidare att priset på den kisel som gruppen av exportörer sålde till unionen och priset på den kisel som gruppen köpte i Kina under undersökningsperioden aldrig uppvisade en större skillnad än 11 %.

(34)	Mot denna bakgrund konstateras det att importen från Kina och den därpå följande exporten av kisel till unionen även för gruppen av exportörer ska betraktas som omlastning och därmed kringgående i den mening som avses i artikel 13 i grundförordningen.

(35)

Slutsatsen dras därför att undersökningen inte visade på någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för omlastningen än att man ville undvika de gällande åtgärderna beträffande den berörda produkten, dvs. antidumpningstullen på 19 % för Kina. Inga andra faktorer utom tullen konstaterades föreligga som kunde anses uppväga kostnaderna för transport och omlastning av kisel med ursprung i Kina via Taiwan.

2.3.4 Bevisning om dumpning

(36)	I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen undersöktes om det fanns bevisning om dumpning i förhållande till det normalvärde som fastställts i den ursprungliga undersökningen.

(37)

I den ursprungliga förordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priserna i Brasilien, som i den undersökningen konstaterades vara ett lämpligt jämförbart land med marknadsekonomi för Kina. I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen ansågs det lämpligt att använda det normalvärde som tidigare fastställts i den ursprungliga undersökningen. Två produktkontrollnummer från den tidigare undersökningen stämde överens med de två produktkontrollnumren för de exporterande företagen. Exportpriserna fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, nämligen de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas för export av den undersökta produkten till unionen.

(38)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes därför av exportpriset för transport och försäkring för att priserna ska motsvara samma handelsled. I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades dumpningen genom att det justerade vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts i den ursprungliga förordningen jämfördes med taiwanesiska motsvarande vägda genomsnittliga exportpriser under referensperioden i denna undersökning, och skillnaden uttrycktes i procent av cif-priset vid unionens gräns före tull.

(39)	Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde och det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts i undersökningen visade att dumpning förekom.

2.3.5 Undergrävande av de positiva effekterna av antidumpningstullen både i fråga om priser och kvantiteter

(40)

Jämförelsen mellan den nivå för undanröjande av skada som fastställdes i den ursprungliga förordningen och det vägda genomsnittliga exportpriset visade att prisunderskridande och målprisunderskridande förelåg. Följaktligen drogs slutsatsen att de gällande åtgärdernas positiva verkningar undergrävs i fråga om kvantitet och pris.

3. ÅTGÄRDER

(41)	Med hänsyn till ovanstående drogs slutsatsen att den ursprungliga åtgärden, dvs. den slutgiltiga antidumpningstullen på import av kisel med ursprung i Kina, kringgicks genom omlastning i Taiwan i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen.

(42)

I enlighet med artikel 13.1 första meningen i grundförordningen bör de gällande åtgärderna beträffande import av den berörda produkten därför utvidgas till att omfatta import av den undersökta produkten, dvs. samma produkt som den berörda produkten men avsänd från Taiwan, oavsett om dess deklarerade ursprung är Taiwan eller inte.

(43)	De åtgärder som fastställs i artikel 1.2 i genomförandeförordning (EU) nr 467/2010 för ”övriga företag” från Kina bör därför utvidgas till att omfatta importen från Taiwan. Tullsatsen bör fastställas till 19 % på nettopriset fritt unionens gräns, före tull.

(44)	I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, enligt vilka eventuella utvidgade åtgärder bör tillämpas på import till unionen som varit föremål för registrering i enlighet med förordningen om inledande, bör tull tas ut på registrerad import av kisel som avsänts från Taiwan.

4. ANSÖKNINGAR OM BEFRIELSE FRÅN TULL

(45)	Såsom förklaras i skäl 10 lämnade tre företag i Taiwan tillhörande samma grupp in blanketter om befrielse och ansökte om befrielse från den eventuella utvidgningen av åtgärderna i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen.

(46)	Mot bakgrund av resultatet när det gäller det förändrade handelsmönstret, bristen på faktisk tillverkning i Taiwan och export enligt samma tullkodex såsom framgår i skäl 19 till 29, kan den befrielse som dessa tre företag ansöker om inte beviljas, i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen.

(47)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.3 i grundförordningen kommer andra potentiella exportörer eller tillverkare i Taiwan som inte gav sig till känna i detta förfarande och inte exporterade den undersökta produkten till unionen under undersökningsperioden, och som har för avsikt att ansöka om befrielse från den utvidgade antidumpningstullen i enlighet med artiklarna 11.4 och 13.4 i grundförordningen, att uppmanas att fylla i en blankett om befrielse för att kommissionen ska kunna bedöma om befrielse kan beviljas. Befrielse från tull kan beviljas efter en bedömning av marknadssituationen, produktionskapaciteten, kapacitetsutnyttjandet, inköp och försäljning, sannolikheten för att företaget kommer att fortsätta att tillämpa metoder för vilka det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering, samt av bevisningen för dumpning. Kommissionen gör vanligen även ett kontrollbesök på plats. Befrielse kan beviljas under förutsättning att de villkor som anges i artiklarna 11.4 och 13.4 i grundförordningen är uppfyllda.

(48)	Om befrielse beviljas kan kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, genom beslut tillåta befrielse för import från företag som inte kringgår antidumpningsåtgärderna som inrättats genom genomförandeförordning (EU) nr 467/2010, från den tull som utvidgas genom denna förordning.

(49)	Ansökan om befrielse från tullen ska sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt uppgifter om eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning och försäljning.

5. MEDDELANDE AV UPPGIFTER

(50)	Alla berörda parter informerades om de viktigaste uppgifter och överväganden som ledde fram till ovannämnda slutsatser och de ombads att lämna synpunkter. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna in synpunkter efter det att dessa uppgifter meddelats.

6. SYNPUNKTER

(51)	Efter meddelandet av uppgifter inkom synpunkter från gruppen av exportörer och från två importörer.

(52)

Huvudargumentet gällde påståendet att den rening som gruppen av exportörer utförde gav ursprungsstatus i den mening som avses i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92. Importörerna lade fram en rapport om stickprovstagning som utförts av universitet i Taipei och en analysrapport från en oberoende expert. Rapporten om stickprovstagningen visar på en minskad andel slagg på 90,8 % efter reningsprocessen. I analysen av den oberoende experten hävdas att kiseln först efter rening kan användas för vissa smältningsändamål.

(53)	Det noteras att dessa två undersökningar motsägs av kommissionens konstateranden vid kontrollbesöket på plats, enligt beskrivningen av skäl 31. Det erinras särskilt om att de produkter som gruppen av exportörer köpte och sålde på export enligt fakturorna i de flesta fall hade samma specifikationer.

(54)	Om importörernas påståenden vore sanna skulle detta också medföra mycket större skillnader mellan det pris till vilket kiseln importeras från Kina och det pris till vilket kiseln exporteras till unionen.

(55)	På grundval av inspektionen på plats av de verktyg som användes för den påstådda reningen av kisel konstaterar kommissionen också att verktygen inte är av sådan art att de möjliggör någon av de två reningsmetoder som beskrivs i skäl 31.

(56)	Analysrapporten från den oberoende experten tar slutligen inte hänsyn till det faktum som kommissionen känner till, dvs. att användarna bearbetar sin kisel före användningen.

(57)	De synpunkter som lämnats av parterna har av dessa skäl inte kunnat ändra kommissionens preliminära slutsatser före meddelandet av uppgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Den slutgiltiga antidumpningstull som är tillämplig på ”övriga företag” och infördes genom artikel 1.2 i genomförandeförordning (EU) nr 467/2010 på import av kisel med KN-nr 2804 69 00 och har sitt ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgas härmed till import av kisel avsänt från Taiwan, oavsett om dess deklarerade ursprung är Taiwan eller inte, med KN-nr ex 2804 69 00 (Taric-nummer 2804690020).

2. Den tull som utvidgas genom punkt 1 ska tas ut på import som avsänts från Taiwan, oavsett om dess deklarerade ursprung är Taiwan eller inte, och som registrerats i enlighet med artikel 2 i förordning (EU) nr 596/2012 samt artiklarna 13.3 och 14.5 i förordning (EG) nr 1225/2009.

3. Om inte annat anges, ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

1. Ansökningar om befrielse från den tull som utvidgas genom artikel 1 ska göras skriftligen på ett av Europeiska unionens officiella språk och ska vara undertecknade av en person som har rätt att företräda det ansökande företaget. Ansökan ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Directorate-General for Trade

Directorate H

Office: N-105 08/20

1049 Bruxelles/Brussel

Belgique/België

Fax + 32 22956505

2. I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1225/2009 får kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, genom beslut tillåta att import från företag som inte kringgår de antidumpningsåtgärder som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 467/2010 befrias från den tull som utvidgas genom artikel 1.

Artikel 3

Tullmyndigheterna ska upphöra med den registrering av import som infördes genom artikel 2 i förordning (EU) nr 596/2012.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 april 2013.

På rådets vägnar

E. GILMORE

Ordförande

(1) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2) EUT L 131, 29.5.2010, s. 1.

(3) EUT L 66, 4.3.2004, s. 15.

(4) EUT L 13, 19.1.2007, s. 1.

(5) EUT L 176, 6.7.2012, s. 50.

(6) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(7) Se domen i mål C-373/08, REG 2010, s. I-951, punkterna 55 och 80.

5.4.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/9

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 313/2013

av den 4 april 2013

om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på separata finansiella rapporter, samarbetsarrangemang och upplysningar om andelar i andra företag Övergångsriktlinjer (ändringar i IFR-standarderna 10, 11 och 12)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 28 juni 2012 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) ändringar av de internationella redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standard (IFRS) 10 Koncernredovisningar, IFRS 11 Samarbetsarrangemang och IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag (ändringarna) vilka var resultatet av förslagen i IASB:s samrådsdokument Transition Guidance [Övergångsriktlinjer] som offentliggjordes i december 2011. Ändringarna syftade till att klargöra IASB:s avsikt redan när man första gången utfärdade övergångsriktlinjerna i IFRS 10. Ändringarna ger också ytterligare övergångslättnader i IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12, genom att begränsa kravet att tillhandahålla justerade jämförande information till endast föregående jämförelseperiod. Genom ändringarna kommer dessutom, när det gäller upplysningar om icke-konsoliderade strukturerade företag, kravet att lämna jämförande information för perioder innan IFRS 12 började tillämpas att utgå.

(3)

Ändringarna av IRFS innehåller hänvisningar till IFRS 9 som för närvarande inte kan tillämpas eftersom IFRS 9 ännu inte har antagits av Europeiska unionen. Därför bör alla hänvisningar till IFRS 9 i bilagan till denna förordning läsas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

(4)	Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp (TEG) ger stöd för att ändringarna i IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(5)	Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

(a)	International Financial Reporting Standard (IFRS) 10 Koncernredovisningar ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(b)	IFRS 11 Samarbetsarrangemang ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(c)	IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards (IFRS) tillämpas ska ändras i överensstämmelse med IFRS 11 enligt bilagan till denna förordning.

(d)	IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

2. Alla hänvisningar till IFRS 9 i bilagan till denna förordning ska läsas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

Artikel 2

Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1.1, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds från och med den 1 januari 2014.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 april 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2) EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.

BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IFRS 10

Koncernredovisning

IFRS 11

Samarbetsarrangemang

IFRS 12

Upplysningar om andelar i andra företag

”Mångfaldigande tillåts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information från IASB kan hämtas från www.iasb.org”

Koncernredovisning, samarbetsarrangemang och upplysningar om andelar i andra företag: övergångsriktlinjer

(Ändringar i IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12)

Ändringar i IFRS 10 Koncernredovisning

I bilaga C ska punkt C1A läggas till.

C1A

Koncernredovisning, samarbetsarrangemang och upplysningar om andelar i andra företag: övergångsriktlinjer (ändringar i IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12), som utfärdades i juni 2012, innebar att punkterna C2–C6 ändrades och att punkterna C2A–C2B, C4A–C4C, C5A och C6A–C6B lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om företaget tillämpar IFRS 10 för en tidigare period ska det tillämpa dessa ändringar för den tidigare perioden.

I bilaga C ska punkt C2 ändras.

C2	Ett företag ska tillämpa denna IFRS retroaktivt, i enlighet med IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel, med undantag av vad som föreskrivs i C2A–C6.

I bilaga C ska punkterna C2A–C2B läggas till.

C2A

Oaktat kraven i punkt 28 i IAS 8 behöver ett företag när denna IFRS tillämpas första gången endast lämna kvantitativa uppgifter enligt punkt 28 f i IAS 8 för det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen för denna IFRS (den ”närmast föregående perioden”). Ett företag får också lämna dessa uppgifter för innevarande period eller för tidigare jämförbara perioder, men är inte förpliktat att göra detta.

C2B	I denna IFRS avses med första tillämpningsdagen inledningen av det räkenskapsår på vilket denna IFRS tillämpas för första gången.

I bilaga C ska punkterna C3–C4 ändras. Punkt C4 delas upp på punkterna C4 och C4A.

På den första tillämpningsdagen är ett företag inte skyldigt att justera den tidigare redovisningen för sitt engagemang vare sig

(a)

i företag som skulle omfattas av koncernredovisningen den dagen enligt IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter och SIC-12 När ska ett företag för särskilt ändamål, ett SPE, omfattas av koncernredovisningen? och som enligt denna IFRS fortfarande omfattas av koncernredovisning, eller

(b)	i företag som inte skulle omfattas av koncernredovisningen den dagen enligt IAS 27 och SIC 27 och som enligt denna IFRS inte omfattas av koncernredovisning.

Om en investerare på den första tillämpningsdagen konstaterar att ett investeringsobjekt som inte omfattades av koncernredovisningen enligt IAS 27 och SIC-12 ska omfattas av koncernredovisningen ska investeraren göra följande:

(a)

Om investeringsobjektet är en verksamhet/rörelse (enligt definitionen i IFRS 3 Rörelseförvärv), ska investeraren värdera tillgångarna, skulderna och innehaven utan bestämmande inflytande i det investeringsobjekt som tidigare inte omfattades av koncernredovisning som om det investeringsobjektet hade omfattats av koncernredovisning (och därför hade tillämpat redovisning av förvärv enligt IFRS 3) från och med det datum då investeraren fick bestämmande inflytande över det investeringsobjektet enligt kraven i denna IFRS. Investeraren ska göra en retroaktiv justering av det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen. Om det datum då investeraren fick bestämmande inflytande infaller före inledningen av den närmast föregående perioden ska investeraren, som justering av eget kapital vid inledningen av den närmast föregående perioden, redovisa eventuella skillnader mellan

(i)	redovisade tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande, och

(ii)	det tidigare redovisade värdet av investerarens engagemang i investeringsobjektet.

(b)

Om investeringsobjektet inte är en verksamhet/rörelse (enligt definitionen i IFRS 3), ska investeraren värdera tillgångarna, skulderna och innehaven utan bestämmande inflytande i detta investeringsobjekt som tidigare inte omfattats av koncernredovisning som om det investeringsobjektet hade omfattats av koncernredovisning (genom att tillämpa förvärvsmetoden enligt IFRS 3 men utan att redovisa eventuell goodwill för investeringsobjektet) från och med det datum då investeraren fick bestämmande inflytande över det investeringsobjektet enligt kraven i denna IFRS. Investeraren ska göra en retroaktiv justering av det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen. Om det datum då investeraren fick bestämmande inflytande infaller före inledningen av den närmast föregående perioden ska investeraren, som justering av eget kapital vid inledningen av den närmast föregående perioden, redovisa eventuella skillnader mellan

(i)	redovisade tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande, och

(ii)	det tidigare redovisade värdet av investerarens engagemang i investeringsobjektet.

C4A

Om det är praktiskt ogenomförbart (enligt definitionen i IAS 8) att värdera ett investeringsobjekts tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande enligt punkt C4 (a) eller (b), ska investeraren göra följande:

(a)

Om investeringsobjektet är en verksamhet/rörelse, tillämpa kraven i IFRS 3 från och med det datum som anses vara förvärvsdagen. Förvärvsdagen ska anses vara inledningen av den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa punkt C4 (a), vilket kan vara den innevarande perioden.

(b)

Om investeringsobjektet inte är en verksamhet/rörelse, tillämpa förvärvsmetoden enligt IFRS 3 men utan att redovisa eventuell goodwill för investeringsobjektet per det datum som anses vara förvärvsdagen. Förvärvsdagen ska anses vara inledningen av den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa punkt C4 (b), vilket kan vara den innevarande perioden.

Investeraren ska göra en retroaktiv justering av det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen, såvida inte den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa denna punkt är den innevarande perioden. Om förvärvsdagen infaller före inledningen av den närmast föregående perioden ska investeraren, som justering av eget kapital vid inledningen av den närmast föregående perioden, redovisa eventuella skillnader mellan

(c)	redovisade tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande, och

(d)	det tidigare redovisade värdet av investerarens engagemang i investeringsobjektet.

Om innevarande period är den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa denna punkt ska justeringen av eget kapital redovisas vid inledningen av den innevarande perioden.

I bilaga C ska punkterna C4B–C4C läggas till.

C4B

När en investerare tillämpar punkterna C4–C4A och det datum då investeraren fick bestämmande inflytande enligt denna IFRS infaller senare än dagen för ikraftträdandet av IFRS 3 reviderad 2008 (IFRS 3 (2008)), ska hänvisningen till IFRS 3 i punkterna C4 och C4A avse IFRS 3 (2008). Om investeraren fick bestämmande inflytande före ikraftträdandet av IFRS 3 (2008) ska investeraren tillämpa antingen IFRS 3 (2008) eller IFRS 3 (utfärdad 2004).

C4C

När en investerare tillämpar punkterna C4–C4A och det datum då investeraren fick bestämmande inflytande enligt denna IFRS infaller senare än dagen för ikraftträdandet av IAS 27 reviderad 2008 (IAS 27 (2008)), ska investeraren tillämpa kraven i denna IFRS på samtliga perioder för vilka investeringsobjektet omfattas retroaktivt av koncernredovisning i enlighet med punkterna C4–C4A. Om investeraren fick bestämmande inflytande före ikraftträdandet av IAS 27 (2008) ska investeraren tillämpa antingen

(a)	kraven i denna IFRS på samtliga perioder för vilka investeringsobjektet omfattas retroaktivt av koncernredovisning i enlighet med punkterna C4–C4A, eller

(b)	kraven i den version av IAS 27 som utfärdades 2003 (IAS 27 (2003)) för de perioder som infaller före ikraftträdandet av IAS 27 (2008) och därefter kraven i denna IFRS för efterföljande perioder.

I bilaga C ska punkterna C5–C6 ändras. Punkt C5 delas upp på punkterna C5 och C5A.

Om en investerare på den första tillämpningsdagen konstaterar att den inte längre kommer att ta upp ett investeringsobjekt i koncernredovisningen som togs upp i koncernredovisningen enligt IAS 27 och SIC-12, ska investeraren värdera sina andelar i investeringsobjektet till det belopp de hade värderats till om kraven i denna IFRS hade varit i kraft när investeraren engagerade sig i (men inte fick bestämmande inflytande enligt denna IFRS), eller förlorade det bestämmande inflytandet över, investeringsobjektet. Investeraren ska göra en retroaktiv justering av det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen. Om det datum då investeraren engagerade sig i (men inte fick bestämmande inflytande enligt denna IFRS), eller förlorade det bestämmande inflytandet över, investeringsobjektet infaller före inledningen av den närmast föregående perioden ska investeraren, som justering av eget kapital vid inledningen av den närmast föregående perioden, redovisa eventuella skillnader mellan

(a)	det tidigare redovisade värdet av tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande, och

(b)	det redovisade värdet av investerarens andelar i investeringsobjektet.

C5A

Om det är praktiskt ogenomförbart (enligt definitionen i IAS 8) att värdera andelarna enligt punkt C5 ska investeraren tillämpa kraven i denna IFRS vid inledningen av den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa punkt C5, vilket skulle kunna vara den innevarande perioden. Investeraren ska göra en retroaktiv justering av det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen, såvida inte den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa denna punkt är den innevarande perioden. Om det datum då investeraren engagerade sig i (men inte fick bestämmande inflytande enligt denna IFRS), eller förlorade det bestämmande inflytandet över, investeringsobjektet infaller före inledningen av den närmast föregående perioden ska investeraren, som justering av eget kapital vid inledningen av den närmast föregående perioden, redovisa eventuella skillnader mellan

(a)	det tidigare redovisade värdet av tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande, och

(b)	det redovisade värdet av investerarens andelar i investeringsobjektet.

Punkterna 23, 25, B94 och B96–B99 är ändringar av IAS 27 som infördes 2008 och överfördes till IFRS 10. Förutom när ett företag tillämpar punkt C3 eller är förpliktat att tillämpa punkterna C4–C5A, ska det tillämpa kraven i dessa punkter på följande sätt:

(a)

…

I bilaga C ska en rubrik och punkterna C6A–C6B läggas till.

Hänvisningar till ”närmast föregående perioden”

C6A

Oaktat hänvisningarna till det räkenskapsår som närmast föregår den första tillämpningsdagen (den ”närmast föregående perioden”) i punkterna C4–C5A får ett företag också lämna justerade jämförande uppgifter för tidigare perioder, men är inte förpliktat att göra detta. Om ett företag lämnar justerade jämförande uppgifter för tidigare perioder ska alla hänvisningar till ”närmast föregående perioden” i punkterna C4–C5A betraktas som hänvisningar till ”den tidigaste period för vilken justerad jämförande information presenteras”.

C6B	Om ett företag lämnar ojusterade jämförande uppgifter för tidigare perioder ska företaget tydligt ange att uppgifterna inte har justerats, att de har upprättats på en annan grund och förklara denna grund.

Ändringar i IFRS 11 Samarbetsarrangemang

I bilaga C ska punkterna C1A–C1B läggas till.

C1A

Koncernredovisning, samarbetsarrangemang och upplysningar om andelar i andra företag: övergångsriktlinjer (ändringar i IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12), som utfärdades i juni 2012, innebar att punkterna C2–C5, C7–C10 och C12 ändrades och att punkterna C1B och C12A–C12B lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om företaget tillämpar IFRS 11 för en tidigare period ska det tillämpa dessa ändringar för den tidigare perioden.

Övergångsbestämmelser

C1B

Oaktat kraven i punkt 28 i IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel behöver ett företag när denna IFRS tillämpas första gången endast lämna kvantitativa uppgifter enligt punkt 28 f i IAS 8 för det räkenskapsår som närmast föregår det första räkenskapsår för vilket IFRS 11 tillämpas (den ”närmast föregående perioden”). Ett företag får också lämna dessa uppgifter för innevarande period eller för tidigare jämförbara perioder, men är inte förpliktat att göra detta.

I bilaga C ska punkterna C2–C5, C7–C10 och C12 ändras.

Joint ventures – övergång från klyvningsmetoden till kapitalandelsmetoden

När ett företag övergår från klyvningsmetoden till kapitalandelsmetoden ska företaget redovisa sitt innehav i ett joint venture per början av den närmast föregående perioden. Detta första innehav ska värderas till de ackumulerade redovisade värdena för de tillgångar och skulder som företaget tidigare redovisat enligt klyvningsmetoden, inklusive eventuell goodwill som härrör från förvärvet. Om denna goodwill tidigare hörde till en större kassagenererande enhet, eller en grupp av kassagenererande enheter, ska företaget tilldela goodwill till detta joint venture grundat på de relativa redovisade värdena för detta joint venture och den kassagenererande enhet eller grupp av kassagenererande enheter till vilken denna goodwill hörde.

Ingående balans för innehavet, fastställd i enlighet med punkt C2, betraktas som antaget anskaffningsvärde för innehavet vid den första redovisningen. Företaget ska tillämpa punkterna 40–43 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) på innehavets ingående värde för att bedöma om innehavet ska skrivas ner. Alla nedskrivningar ska redovisas som justering av balanserade vinstmedel i början av den närmast föregående perioden. Undantaget vid den första redovisningen i punkterna 15 och 24 i IAS 12 Inkomstskatter ska inte tillämpas om företaget redovisar ett innehav i ett joint venture som resultat av tillämpning av övergångskraven för joint ventures som man tidigare redovisat enligt klyvningsmetoden.

Om alla tillgångar och skulder som tidigare beräknats med klyvningsmetoden slås samman och detta resulterar i negativa nettotillgångar, ska företaget bedöma om det har rättsliga eller informella förpliktelser som rör de negativa nettotillgångarna och ska i sådana fall redovisa motsvarande skuld. Om företaget kommer fram till att det inte har några rättsliga eller informella förpliktelser som rör de negativa nettotillgångarna ska företaget inte redovisa motsvarande skuld utan det ska justera balanserade vinstmedel i början av den närmast föregående perioden. Företaget ska lämna upplysning om detta och om sin ackumulerade oredovisade andel av förlusterna i företagets joint ventures per början av den närmast föregående perioden samt på den dag då denna standard först tillämpas.

Ett företag ska göra en uppdelning av de tillgångar och skulder som har slagits samman i posten ingående innehav per början av den närmast föregående perioden. Denna upplysning ska lämnas som sammanslagna värden för samtliga joint ventures för vilka företaget tillämpar de övergångsbestämmelser som avses i punkterna C2–C6.

…

Gemensamma verksamheter – övergång från kapitalandelsmetoden till redovisning av tillgångar och skulder

Vid övergång från kapitalandelsmetoden till redovisning av tillgångar och skulder avseende innehav i en gemensam verksamhet ska företaget i början av den närmast föregående perioden ta bort det innehav från balansräkningen som tidigare redovisats med kapitalandelsmetoden, samt alla övriga poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav i samarbetsarrangemanget i enlighet med punkt 38 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011). Företaget ska i stället redovisa sin andel av tillgångarna och skulderna för sitt innehav av den gemensamma verksamheten, inklusive eventuell goodwill som kan ha utgjort en del av det redovisade värdet för innehavet.

Ett företag ska fastställa sin andel av tillgångar och skulder som rör en gemensam verksamhet grundat på företagets rättigheter i och skyldigheter för den del som anges av samarbetsavtalet. Företaget värderar det första redovisade värdet för tillgångar och skulder genom att ta bort dem från det redovisade värdet av innehavet i början av den närmast föregående perioden, grundat på de uppgifter som företaget använde vid tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Alla skillnader som beror på att innehavet tidigare redovisats enligt kapitalandelsmetoden tillsammans med övriga poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav i samarbetsarrangemanget i enlighet med punkt 38 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) och nettosumman för tillgångar och skulder, inklusive eventuell goodwill, som redovisas ska

(a)

kvittas mot eventuell goodwill från innehavet med eventuell kvarstående differens justerad mot balanserade vinstmedel i början av den närmast föregående perioden, om nettosumman för de tillgångar och skulder, inklusive goodwill, som redovisas är större än det innehav (och andra poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav) som tagits bort från balansräkningen,

(b)	kvittas mot balanserade vinstmedel i början av den närmast föregående perioden, om nettosumman för de tillgångar och skulder, inklusive goodwill, som redovisas är mindre än det innehav (och andra poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav) som tagits bort från balansräkningen.

C10

Ett företag som går över från kapitalandelsmetoden till att redovisa tillgångar och skulder ska göra en avstämning mellan det innehav som tagits bort från balansräkningen och de tillgångar och skulder som redovisas, tillsammans med justering av eventuell kvarstående skillnad mot balanserade vinstmedel, i början av den närmast föregående perioden.

C11

…

Övergångsbestämmelser för företagets separata finansiella rapporter

C12

Ett företag som i enlighet med punkt 10 i IAS 27 tidigare redovisade sitt innehav i en gemensam verksamhet i en separat finansiell rapport som ett innehav till anskaffningsvärdet eller i enlighet med IFRS 9, ska

(a)	ta bort innehavet från balansräkningen och redovisa tillgångar och skulder som rör företagets innehav i en gemensam verksamhet till belopp beräknade i enlighet med punkterna C7–C9, och

(b)	göra en avstämning mellan det innehav som tagits bort från balansräkningen och de tillgångar och skulder som redovisas, tillsammans med justering av eventuell kvarstående skillnad mot balanserade vinstmedel, i början av den närmast föregående period som redovisas.

I bilaga C ska en rubrik och punkterna C12A–C12B läggas till.

Hänvisningar till ”närmast föregående period”

C12A

Oaktat hänvisningarna till den ”närmast föregående perioden” i punkterna C2–C12 får ett företag också lämna justerade jämförande uppgifter för tidigare perioder, men är inte förpliktat att göra detta. Om ett företag lämnar justerade jämförande uppgifter för tidigare perioder ska alla hänvisningar till ”närmast föregående perioden” i punkterna C2–C12 betraktas som hänvisningar till ”den tidigaste period för vilken justerad jämförande information presenteras”.

C12B	Om ett företag lämnar ojusterade jämförande uppgifter för tidigare perioder ska företaget tydligt ange att uppgifterna inte har justerats, att de har upprättats på en annan grund och förklara denna grund.

Ändringar i IFRS 11 Samarbetsarrangemang

Följdändring i IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

Denna bilaga innehåller en ändring av IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas som är en följd av att IASB publicerar ändringarna i IFRS 11 Samarbetsarrangemang. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 1.

IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

Punkt 39S ska läggas till.

39S

I bilaga D ska punkt D31 ändras.

Samarbetsarrangemang

D31

En förstagångstillämpare får tillämpa övergångsbestämmelserna i IFRS 11 med följande undantag:

(a)	Vid tillämpning av övergångsbestämmelserna i IFRS 11 ska en förstagångstillämpare tillämpa dessa bestämmelser vid tidpunkten för övergång till IFRS.

(b)

Vid övergång från klyvningsmetoden till kapitalandelsmetoden ska en förstagångstillämpare pröva om nedskrivning av innehavet i enlighet med IAS 36 krävs per tidpunkten för övergång till IFRS, oavsett om det finns någon indikation på ett nedskrivningsbehov eller inte. Eventuell nedskrivning ska redovisas som justering av balanserade vinstmedel vid tidpunkten för övergång till IFRS.

Ändringar i IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag

I bilaga C ska punkterna C1A och C2A–C2B läggas till.

C1A

Koncernredovisning, samarbetsarrangemang och upplysningar om andelar i andra företag: övergångsriktlinjer (ändringar i IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12), som utfärdades i juni 2012, innebar att punkterna C2A–C2B lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om företaget tillämpar IFRS 12 för en tidigare period ska det tillämpa dessa ändringar för den tidigare perioden.

…

C2A	Upplysningskraven i denna IFRS behöver inte tillämpas för någon redovisad period som inleds före det räkenskapsår som närmast föregår det första räkenskapsår då IFRS 12 tillämpas.

C2B	Upplysningskraven i punkterna 24–31 och motsvarande vägledning i punkterna B21–B26 i denna IFRS behöver inte tillämpas för någon redovisad period som inleds före det första räkenskapsår då IFRS 12 tillämpas.

5.4.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/17

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 314/2013

av den 4 april 2013

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 april 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

José Manuel SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2) EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	MA	60,6
	TN	105,0
	TR	134,9
	ZZ	100,2
0707 00 05	JO	194,1
	MA	116,3
	TR	146,8
	ZZ	152,4
0709 93 10	MA	91,2
	TR	102,1
	ZZ	96,7
0805 10 20	EG	59,3
	IL	69,3
	MA	77,1
	TN	61,7
	TR	63,5
	ZZ	66,2
0805 50 10	TR	79,1
0805 50 10	ZZ	79,1
0808 10 80	AR	103,4
	BR	92,7
	CL	118,8
	CN	80,4
	MK	30,8
	US	204,9
	UY	106,8
	ZA	105,4
	ZZ	105,4
0808 30 90	AR	115,0
	CL	142,0
	CN	90,9
	TR	204,5
	US	158,2
	ZA	124,1
	ZZ	139,1

(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.

5.4.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/23

EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE

av den 20 mars 2013

om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas samt om ändring av riktlinje ECB/2007/9

(omarbetning)

(ECB/2013/4)

(2013/170/EU)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 127.2 första strecksatsen,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 3.1 första strecksatsen och artiklarna 5.1, 12.1, 14.3 samt 18.2, och

av följande skäl:

(1)

Riktlinje ECB/2012/18 av den 2 augusti 2012 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas samt om ändring av riktlinje ECB/2007/9 (1) har ändrats väsentligt. Eftersom ytterligare ändringar måste göras bör riktlinje ECB/2012/18 omarbetas så att den blir mer översiktlig.

(2)

Artikel 18.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken föreskriver att Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallade nationella centralbanker) får utföra lånetransaktioner med kreditinstitut och andra marknadsaktörer, varvid lån ska lämnas mot tillfredsställande säkerheter. De allmänna villkor enligt vilka ECB och de nationella centralbankerna ingår sådana lånetransaktioner, inklusive de kriterier som avgör godtagbarheten av säkerheter vid Eurosystemets kredittransaktioner, framgår av bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 av den 20 september 2011 om Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden (2).

(3)

Den 8 december 2011 och den 20 juni 2012 beslutade ECB-rådet om ytterligare stödåtgärder för att främja bankernas utlåningsverksamhet och för att öka likviditeten på euroområdets penningmarknad, inklusive åtgärder som framgår av beslut ECB/2011/25 av den 14 december 2011 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas (3). Därutöver måste hänvisningar till kassakravsprocent i riktlinje ECB/2007/9 av den 1 augusti 2007 om monetär statistik samt statistik över finansinstitut och finansmarknader (4) samordnas med ändringar av Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (5) som infördes genom förordning (EU) nr 1358/2011 (6).

(4)

Enligt beslut ECB/2012/4 av den 21 mars 2012 om ändring av beslut ECB/2011/25 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas (7) bör de nationella centralbankerna inte ha skyldighet att inom ramen för Eurosystemets kreditoperationer godta godtagbara bankobligationer som garanteras av en medlemsstat inom ramen för Europeiska unionens/Internationella valutafondens program eller av en medlemsstat vars kreditbetyg inte uppfyller Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet.

(5)

I beslut ECB/2012/12 av den 3 juli 2012 om ändring av beslut ECB/2011/25 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas (8) granskas också undantaget från förbudet mot nära förbindelser enligt avsnitt 6.2.3.2 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 avseende statligt garanterade bankobligationer som nyttjas för egen användning som säkerhet av motparter.

(6)

Motparter som deltar i Eurosystemets kreditoperationer bör i undantagsfall få öka sin användning av statligt garanterade bankobligationer som nyttjas för egen användning från den nivå som gällde den 3 juli 2012, förutsatt att detta på förhand godkänts av ECB-rådet. En begäran om förhandsgodkännande från ECB-rådet bör åtföljas av en finansieringsplan.

(7)	Den 2 augusti 2012 ersattes beslut ECB/2011/25 med riktlinje ECB/2012/18 som de nationella centralbankerna genomfört i sina avtal eller föreskrifter.

(8)

Riktlinje ECB/2012/18 ändrades den 10 oktober 2012 genom riktlinje ECB/2012/23 (9) som tillfälligt utvidgade de kriterier som avgör huruvida tillgångar får användas som säkerhet vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner och godtog omsättningsbara skuldinstrument denominerade i pund sterling, japanska yen eller US-dollar som säkerhet vid penningpolitiska transaktioner. Dessa omsättningsbara skuldinstrument omfattades av ett värderingsavdrag motsvarande den historiska volatiliteten på respektive växelkurs.

(9)

I riktlinje ECB/2013/2 av den 23 januari 2013 om ändring av riktlinje ECB/2012/18 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas (10) anges förfarandet för motparternas förtida återbetalningar av långfristiga refinansieringstransaktioner för att säkerställa att samma villkor tillämpas av alla nationella centralbanker. Särskilt reglerna om ekonomiska sanktioner som framgår av tillägg 6 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 gäller när en motpart som valt att göra en förtida återbetalning inte återbetalar, helt eller delvis, det avtalade beloppet till den berörda nationella centralbanken på förfallodagen.

(10)

Riktlinje ECB/2012/18 bör ändras ytterligare för att inkludera innehållet i beslut ECB/2012/34 av den 19 december 2012 om tillfälliga ändringar av reglerna rörande godtagbara säkerheter denominerade i utländsk valuta (11) och för att säkerställa att de nationella centralbankerna inte är skyldiga att inom ramen för Eurosystemets kreditoperationer godta ej säkerställda bankobligationer som a) emitterats av den motpart som använder dem eller av enheter som har nära förbindelser till denna motpart, eller b) fullt ut garanteras av en medlemsstat vars kreditbetyg inte uppfyller Eurosystemets riktmärke för hög kreditvärdighet och som ECB-rådet bedömer uppfyller Europeiska unionens/Internationella valutafondens program.

(11)

För att skapa ett tydligare och enklare ramverk bör innehållet i beslut ECB/2011/4 av den 31 mars 2011 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av irländska staten (12), beslut ECB/2011/10 av den 7 juli 2011 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av portugisiska staten (13) samt beslut ECB/2012/32 av den 19 december 2012 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller fullt ut garanteras av Republiken Grekland (14) inkluderas i den här riktlinjen tillsammans med alla övriga tillfälliga åtgärder som avser de säkerheter som godtas vid Eurosystemets refinansieringstransaktioner.

(12)	De ytterligare åtgärder som framgår av denna riktlinje bör endast tillämpas tillfälligt, fram till dess att ECB-rådet anser att de inte längre behövs för att säkerställa en fungerande penningpolitisk transmissionsmekanism.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ytterligare åtgärder avseende refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas

1. De regler för att genomföra Eurosystemets penningpolitiska transaktioner samt kriterierna för de säkerheter som godtas som framgår av denna riktlinje ska tillämpas tillsammans med riktlinje ECB/2011/14.

2. Om det förekommer diskrepanser mellan den här riktlinjen och riktlinje ECB/2011/14, såsom denna har genomförts på nationell nivå av de nationella centralbankerna, ska den här riktlinjen ges tolkningsföreträde. Om inget annat anges i den här riktlinjen ska de nationella centralbankerna fortsätta att tillämpa samtliga regler i riktlinje ECB/2011/14 utan någon ändring.

3. Vid tillämpningen av artiklarna 5.1 och 7 ska Irland, Republiken Grekland och Republiken Portugal anses vara medlemsstater i euroområdet som uppfyller ett EU/IMF-program.

Artikel 2

Möjlighet att reducera beloppet på, eller i förtid avsluta, långfristiga refinansieringstransaktioner

1. Eurosystemet kan besluta att motparterna under vissa förutsättningar får reducera beloppen på, eller helt avsluta, vissa långfristiga refinansieringstransaktioner före förfallodagen (när ett sådant belopp reduceras eller en transaktion avslutas används nedan det gemensamma uttrycket förtida återbetalning). Tillkännagivandet av anbudsvillkoren ska ange huruvida det finns en option att reducera beloppet på, eller helt avsluta, transaktionen i fråga före förfallodagen, samt ange det datum från och med vilket denna option kan utövas. Denna information får även tillhandahållas i någon annan form som Eurosystemet anser lämplig.

2. En motpart får utöva optionen att reducera beloppet på, eller helt avsluta, långfristiga refinansieringstransaktioner före förfallodagen genom att informera den relevanta nationella centralbanken om sin avsikt att göra en förtida återbetalning, samt även ange det datum då motparten avser att göra den förtida återbetalningen, minst en vecka före den dag då den förtida återbetalningen ska ske. Om inget annat anges av Eurosystemet får en förtida återbetalning ske varje dag som även är en avvecklingsdag för en av Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner, förutsatt att motparten efterkommit sin informationsplikt enligt denna punkt minst en vecka före det aktuella datumet.

3. Den informationsplikt som avses i punkt 2 blir bindande för motparten en vecka före den dag då den förtida återbetalningen ska ske. Om en motpart inte återbetalar, helt eller delvis, beloppet avseende den förtida återbetalningen på förfallodagen kan en ekonomisk sanktion i enlighet med punkt 1 i bilaga I tillägg 6 till riktlinje ECB/2011/14 utdömas. Bestämmelserna i punkt 1 i tillägg 6 som reglerar fall då någon bryter mot reglerna rörande anbudsförfaranden ska tillämpas även när en motpart inte återbetalar, helt eller delvis, det belopp som förfaller till betalning den dag då den förtida återbetalningen ska ske enligt punkt 2. Det faktum att en ekonomisk sanktion utdöms ska inte påverka den nationella centralbankens rätt till sådana åtgärder som får vidtas då fallissemang inträffar enligt vad som framgår av bilaga II till riktlinje ECB/2011/14.

Artikel 3

Godtagande av ytterligare värdepapper med bakomliggande tillgångar

1. Utöver sådana värdepapper med bakomliggande tillgångar som godtas enligt kapitel 6 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 ska även sådana värdepapper med bakomliggande tillgångar godtas vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner som inte uppfyller de krav på kreditbetyg som framgår av punkt 6.3.2 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 men som i övrigt uppfyller kraven för värdepapper med bakomliggande tillgångar i riktlinje ECB/2011/14, förutsatt att de har minst två kreditbetyg trippel B (15), både vid emissionen och vid varje tidpunkt därefter. De ska även uppfylla alla nedanstående krav:

a)	De kassaflödesgenererande tillgångarna som utgör basen för värdepapperena med bakomliggande tillgångar ska höra till en av följande tillgångsklasser: i) bolån, ii) lån till små och medelstora företag, iii) kommersiella fastighetslån, iv) billån, v) leasing, vi) konsumentkrediter.

b)	De kassaflödesgenererande tillgångarna ska inte bestå av olika tillgångsklasser.

De kassaflödesgenererande tillgångarna som utgör basen för värdepapperena med bakomliggande tillgångar ska inte innehålla några lån

i)	för vilka, vid tidpunkten då värdepapperena med bakomliggande tillgångar emitteras, betalningsskyldigheten ej fullgjorts,

ii)	för vilka betalningsskyldigheten ej fullgjorts när tillgångarna inkluderas i värdepapperena med bakomliggande tillgångar under deras livstid, t.ex. genom substitution eller utbyte av de kassaflödesgenererande tillgångarna,

iii)	som vid någon tidpunkt är strukturerade, syndikerade eller högrisklån (s.k. leveraged loans).

d)	Dokumentationen avseende transaktionen med värdepapperena med bakomliggande tillgångar ska innehålla bestämmelser om kontinuerligt betalningsansvar.

2. Värdepapper med bakomliggande tillgångar enligt punkt 1 som har två kreditbetyg på minst single A (16) omfattas av ett värderingsavdrag på 16 procent.

3. Värdepapper med bakomliggande tillgångar enligt punkt 1 som inte har två kreditbetyg på minst single A omfattas av följande värderingsavdrag: a) värdepapper med bakomliggande tillgångar i form av kommersiella fastighetslån omfattas av ett värderingsavdrag på 32 procent, och b) övriga värdepapper med bakomliggande tillgångar omfattas av ett värderingsavdrag på 26 procent.

4. En motpart får ej som säkerhet lämna in värdepapper med bakomliggande tillgångar som är godtagbara enligt punkt 1 om motparten, eller tredje part som denne har nära förbindelser med, är utställare av räntesvappen avseende värdepapperet med de bakomliggande tillgångarna.

5. En nationell centralbank får som säkerhet för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner godta värdepapper med bakomliggande tillgångar vars bakomliggande tillgångar inkluderar bolån eller lån till små och medelstora företag eller båda dessa och som inte uppfyller de krav på kreditbetyg som framgår av punkt 6.3.2 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 och kraven enligt punkt 1 a–d samt punkt 4 ovan men som i övrigt uppfyller kraven för värdepapper med bakomliggande tillgångar i riktlinje ECB/2011/14 och har minst två kreditbetyg trippel B. Sådana värdepapper med bakomliggande tillgångar ska begränsas till sådana som emitterats före den 20 juni 2012 och omfattas av ett värderingsavdrag på 32 %.

6. I denna artikel avses med

1. bolån: fastighetslån med inteckning samt garanterade bolån (utan fastighetsinteckning) om garantin betalas ut omedelbart vid betalningsförsummelse. Sådana garantier får tillhandahållas i olika avtalsformat, däribland försäkringsavtal, förutsatt att de beviljas av en offentligrättslig enhet eller ett finansinstitut som står under offentlig tillsyn. Garantens kreditbedömning för sådana garantier ska överensstämma med kreditkvalitetssteg 3 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala under transaktionens giltighetstid.

2. små företag och medelstora företag: enheter, oberoende av juridisk form, som bedriver en ekonomisk verksamhet där enhetens rapporterade försäljning eller, om enheten ingår i en konsoliderad grupp, den konsoliderade gruppens försäljning understiger 50 miljoner euro.

3. lån för vilket betalningsskyldigheten ej fullgjorts: lån där betalning av ränta eller kapitalbelopp är oreglerad sedan minst 90 dagar och gäldenären har åsidosatt sina skyldigheter enligt definitionen i punkt 44 i bilaga VII i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (17) eller om det föreligger goda skäl att betvivla att full betalning kommer att utgå.

4. strukturerat lån: en struktur som inkluderar efterställda kreditfordringar.

5. syndikerat lån: lån som beviljas av en grupp borgenärer som ingår i ett syndikat.

6. högrisklån (s.k. leveraged loans): lån till ett företag som redan har en avsevärd skuldsättning, t.ex. lånefinansiering av förvärv, där lånet används för att förvärva aktier i ett företag som även står som gäldenär för lånet.

7. bestämmelser om kontinuerligt betalningsansvar: bestämmelser i den rättsliga dokumentationen av ett värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerställer att, om den betalningsansvarige åsidosätter sina skyldigheter, betalningsförpliktelserna ändå uppfylls, vilket inkluderar regler för utnämning av en alternativ betalningsansvarig och en åtgärdsplan som anger vilka åtgärder som ska vidtas när en alternativ betalningsansvarig utses och hur förvaltningen av lånen ska överföras.

Artikel 4

Godtagande av ytterligare kreditfordringar

1. En nationell centralbank får godta kreditfordringar som inte uppfyller Eurosystemets krav som säkerhet för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner.

2. De nationella centralbanker som beslutar att godta kreditfordringar enligt punkt 1 ska ta fram kriterier för vilka kreditfordringar som godtas samt riskkontrollåtgärder för detta ändamål genom att ange avstegen från kraven i bilaga 1 till riktlinje ECB/2011/14. Kriterierna för de kreditfordringar som godtas samt riskkontrollåtgärderna ska inkludera kriteriet att kreditfordringarna måste regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där den nationella centralbanken som fastställer kriterierna har sitt säte. Kriterierna för de kreditfordringar som godtas samt riskkontrollåtgärderna ska i förväg godkännas av ECB-rådet.

3. I undantagsfall får en nationell centralbank, efter ECB-rådets godkännande, godta kreditfordringar a) med tillämpning av kriterier för godtagande och riskkontrollåtgärder som fastställts av en annan nationell centralbank enligt punkterna 1 och 2, eller b) regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den där den nationella centralbanken som godtar kreditfordringarna har sitt säte.

4. En annan nationell centralbank ska endast assistera en nationell centralbank som godtar kreditfordringar enligt punkt 1 om detta överenskommits bilateralt mellan de nationella centralbankerna och i förväg godkänts av ECB-rådet.

Artikel 5

Godtagande av vissa statligt garanterade bankobligationer

1. De nationella centralbankerna är inte skyldiga att inom ramen för Eurosystemets kreditoperationer godta ej säkerställda bankobligationer som a) inte uppfyller Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet b) emitterats av den motpart som använder dem eller av enheter som har nära förbindelser till denna motpart, eller c) fullt ut garanteras av en medlemsstat i) vars kreditbetyg inte uppfyller Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet för emittenter och garanter av omsättbara tillgångar i enlighet med kapitlen 6.3.1 och 6.3.2 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 och ii) som enligt ECB-rådets bedömning uppfyller Europeiska unionens/Internationella valutafondens program.

2. De nationella centralbankerna ska informera ECB-rådet när de beslutar att inte godta sådana värdepapper som omnämns i punkt 1 som säkerhet.

3. Vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner får motparter inte som säkerhet ställa ej säkerställda bankobligationer som de själva, eller enheter till vilka de har nära förbindelser, emitterat och som garanteras av en offentlig EES-myndighet med beskattningsrätt utöver det nominella värdet på sådana obligationer som redan ställts som säkerhet den 3 juli 2012.

4. I undantagsfall får ECB-rådet besluta om tillfälliga undantag från kraven enligt punkt 3 under maximalt tre år. En begäran om ett undantag ska åtföljas av en finansieringsplan som visar hur den egna användningen av ej säkerställda statligt garanterade bankobligationer genom motparten kommer att fasas ut senast tre år efter det att undantaget beviljades. Alla undantag som redan beviljats sedan den 3 juli 2012 ska fortsätta att gälla fram till dess att de ska granskas på nytt.

Artikel 6

Godtagande av vissa säkerheter som är denominerade i pund sterling, yen eller US-dollar

1. Omsättningsbara skuldinstrument enligt punkt 6.2.1 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 som är denominerade i pund sterling, yen eller US-dollar ska godtas som säkerhet vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner om de a) emitteras och innehas/avvecklas i euroområdet, b) emittenten är etablerad i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och c) de uppfyller övriga godtagbarhetskriterier i punkt 6.2.1 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14.

2. Eurosystemet ska tillämpa följande värderingsavdrag på sådana omsättningsbara skuldinstrument: a) ett avdrag om 16 % på tillgångar denominerade i pund sterling eller US-dollar och b) ett avdrag om 26 % på tillgångar denominerade i yen.

3. Omsättningsbara skuldinstrument enligt punkt 1 med en kupong som är kopplad till en enda penningmarknadsränta i samma denomineringsvaluta, eller till ett inflationsindex utan några komplexa konstruktioner med valmöjligheter som t.ex. räntekorridorer, att räntan fixeras stegvis etc. för respektive land ska också godtas som säkerhet vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner.

4. Utöver de benchmarkräntor i utländsk valuta som avses i punkt 3 får ECB, efter ECB-rådets godkännande, publicera en förteckning över ytterligare benchmarkräntor som godtas på sin webbplats www.ecb.europa.eu.

5. Endast artiklarna 1, 3, 5, 6 och 8 i denna riktlinje ska tillämpas på omsättningsbara tillgångar denominerade i utländsk valuta.

Artikel 7

Tillfälligt upphävande av kraven avseende kreditkvalitetströsklar för vissa omsättningsbara instrument

1. Eurosystemets minimikrav för kreditkvalitetströsklar, såsom anges i Eurosystemets ramverk för kreditbedömning av värdepapper som är avsedda för handel i punkt 6.3.2 i bilaga I till riktlinje ECB/2011/14 ska tillfälligt upphävas i enlighet med punkt 2.

2. Eurosystemets kreditkvalitetströsklar ska inte gälla för omsättningsbara skuldinstrument som emitterats eller fullt ut garanteras av staten i euroområdets medlemsstater som omfattas av ett EU–IMF-program utom i fall då ECB-rådet beslutar att medlemsstaten i fråga inte uppfyller villkoren för det ekonomiska stödet och/eller det makroekonomiska programmet.

3. Omsättningsbara skuldinstrument som emitterats eller fullt ut garanteras av staten i Republiken Grekland omfattas av de värderingsavdrag som framgår av bilaga I till denna riktlinje.

Artikel 8

Verkan, genomförande och tillämpning

1. Denna riktlinje blir gällande den 22 mars 2013.

2. De nationella centralbankerna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa artikel 5, artikel 6.3–6.5 och artikel 7 samt tillämpa denna riktlinje från och med den 3 maj 2013. De ska senast den 19 april 2013 informera ECB om de texter och medel som avser dessa åtgärder.

3. Artikel 5 ska tillämpas fram till den 28 februari 2015.

Artikel 9

Ändring av riktlinje ECB/2007/9

I del 5 i bilaga III ska stycket efter tabell 2 ersättas med följande:

” Beräkning av generellt avdrag för kontrolländamål (R6):

Generellt avdrag: avdraget är tillämpligt för alla kreditinstitut. Varje kreditinstitut gör ett maximalt avdrag för att reducera den administrativa kostnaden för att hantera mycket små kassakrav. Om [kassakravsbas × kassakravsprocent] understiger 100 000 euro, är det generella avdraget lika med [kassakravsbas × kassakravsprocent]. Om [kassakravsbas × kassakravsprocent] överstiger eller är lika med 100 000 euro, är det generella avdraget lika med 100 000 euro. Institut som har fått tillstånd att rapportera statistiska uppgifter om sin konsoliderade kassakravsbas som grupp (enligt definitionen i bilaga III del 2 avsnitt 1 till förordning (EG) nr 25/2009 [ECB/2008/32]) ska hålla sina kassakravsmedel via ett av gruppens institut, som fungerar som mellanhand endast för dessa institut. I det sistnämnda fallet ska endast gruppen som helhet ha rätt till det generella avdraget i enlighet med artikel 11 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (18).

Minimireserver (eller reserver ”som krävs”) beräknas enligt följande:

Formula

Kassakravsprocent ska tillämpas i enlighet med förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

Artikel 10

Upphävande

1. Riktlinje ECB/2012/18 ska upphöra att gälla från och med den 3 maj 2013.

2. Hänvisningar till riktlinje ECB/2012/18 ska anses som hänvisningar till den här riktlinjen och ska läsas i enlighet med tabellen i bilaga III.

Artikel 11

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till alla centralbanker i Eurosystemet.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 20 mars 2013.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande

(1) EUT L 218, 15.8.2012, s. 20.

(2) EUT L 331, 14.12.2011, s. 1.

(3) EUT L 341, 22.12.2011, s. 65.

(4) EUT L 341, 27.12.2007, s. 1.

(5) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

(6) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1358/2011 av den 14 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1745/2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (ECB/2011/26) (EUT L 338, 21.12.2011, s. 51).

(7) EUT L 91, 29.3.2012, s. 27.

(8) EUT L 186, 14.7.2012, s. 38.

(9) EUT L 284, 17.10.2012, s. 14.

(10) EUT L 34, 5.2.2013, s. 18.

(11) EUT L 14, 18.1.2013, s. 22.

(12) EUT L 94, 8.4.2011, s. 33.

(13) EUT L 182, 12.7.2011, s. 31.

(14) EUT L 359, 29.12.2012, s. 74.

(15) ”Trippel-B” betyder ett kreditbetyg motsvarande minst ”Baa3” från Moody’s, ”BBB –” från Fitch eller Standard & Poor’s eller ett kreditbetyg ”BBB” från DBRS.

(16) ”Single A” betyder ett kreditbetyg motsvarande minst ”A3” från Moody’s, ”A –” från Fitch eller Standard & Poor’s eller ett kreditbetyg ”AL” från DBRS.

(17) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(18) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.”

BILAGA I

Värderingsavdrag för omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller fullt ut garanteras av Republiken Grekland

Grekiska statsobligationer (GSO)	Löptidsintervall	Värderingsavdrag för instrument med fast kupong eller rörlig ränta	Värderingsavdrag för nollkupongare
	0–1	15,0	15,0
	1–3	33,0	35,5
	3–5	45,0	48,5
	5–7	54,0	58,5
	7–10	56,0	62,0
	> 10	57,0	71,0
Statligt garanterade bankobligationer (GGBO) och statligt garanterade företagsobligationer från icke-finansiella företag	Löptidsintervall	Värderingsavdrag för instrument med fast kupong eller rörlig ränta	Värderingsavdrag för nollkupongare
	0–1	23,0	23,0
	1–3	42,5	45,0
	3–5	55,5	59,0
	5–7	64,5	69,5
	7–10	67,0	72,5
	> 10	67,5	81,0

BILAGA II

UPPHÄVD RIKTLINJE SAMT ÄNDRINGAR AV DENNA

Riktlinje ECB/2012/18 (EUT L 218, 15.8.2012, s. 20)

Riktlinje ECB/2012/23 (EUT L 284, 17.10.2012, s. 14)

Riktlinje ECB/2013/2 (EUT L 34, 5.2.2013, s. 18)

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Riktlinje ECB/2012/18	Den här riktlinjen
Artiklarna 1–5	Artiklarna 1–5
Artikel 5a	Artikel 6.1 och 6.2
Artikel 6	Artikel 7
Artikel 7	Artikel 8
—	Artikel 9
Artikel 8	Artikel 7
Artikel 9	Artikel 10
Beslut ECB/2011/4	Den här riktlinjen
Artiklarna 2 och 3	Artikel 7
Beslut ECB/2011/10	Den här riktlinjen
Artiklarna 2 och 3	Artikel 7
Beslut ECB/2012/32	Den här riktlinjen
Artiklarna 2 och 3	Artikel 7
Beslut ECB/2012/34	Den här riktlinjen
Artiklarna 1 och 2	Artikel 6.3 och 6.4

		ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2013.095.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 95

Svensk utgåva	Lagstiftning	56 årgången 5 april 2013

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 311/2013 av den 3 april 2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 467/2010 om import av kisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, till att även omfatta import av kisel som avsänts från Taiwan, oavsett om denna import deklarerats ha sitt ursprung i Taiwan eller ej	1
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 312/2013 av den 31 januari 2013 om rättelse av den ungerska versionen av den delegerade förordningen (EU) nr 244/2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda genom fastställande av en ram för jämförelsemetod för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement ( 1 )	8
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 313/2013 av den 4 april 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på separata finansiella rapporter, samarbetsarrangemang och upplysningar om andelar i andra företag Övergångsriktlinjer (ändringar i IFR-standarderna 10, 11 och 12) ( 1 )	9
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 314/2013 av den 4 april 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	17
		BESLUT
		2013/167/EU
	*	Kommissionens genomförandebeslut av den 3 april 2013 om ändring av bilaga I till beslut 2004/211/EG vad gäller posten för Mexiko i förteckningen över tredjeländer och delar av tredjeländer från vilka levande hästdjur och sperma, ägg och embryon från hästdjur får importeras till unionen [delgivet med nr C(2013) 1794] ( 1 )	19
		2013/168/EU
	*	Europeiska centralbankens beslut av den 20 mars 2013 om upphävande av beslut ECB/2011/4 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av irländska staten, beslut ECB/2011/10 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av portugisiska staten, beslut ECB/2012/32 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller fullt ut garanteras av Republiken Grekland samt beslut ECB/2012/34 om tillfälliga ändringar av reglerna rörande godtagbara säkerheter denominerade i utländsk valuta (ECB/2013/5)	21
		2013/169/EU
	*	Europeiska centralbankens beslut av den 20 mars 2013 om regler för att använda icke säkerställda statligt garanterade bankobligationer som nyttjas för egen användning som säkerheter vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner (ECB/2013/6)	22
		RIKTLINJER
		2013/170/EU
	*	Europeiska centralbankens riktlinje av den 20 mars 2013 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas samt om ändring av riktlinje ECB/2007/9 (ECB/2013/4)	23

		Rättelser
	*	Rättelse till rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (EUT L 223 av den 15.8.2006)	31