(1)

I direktiv 2010/40/EU krävs att kommissionen antar delegerade akter med avseende på de specifikationer som är nödvändiga för att säkerställa kompatibilitet, interoperabilitet och kontinuitet för införande och operativ användning av intelligenta transportsystem (ITS).

(2)

Enligt artikel 3 d i direktiv 2010/40/EU ska det harmoniserade tillhandahållandet av en interoperabel EU-omfattande eCall-tjänst utgöra en prioriterad åtgärd. Kommissionen bör därför anta de nödvändiga specifikationerna inom detta område.

(3)

I artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (2) krävs att samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112 besvaras korrekt och behandlas på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem, inklusive larmcentralerna.

(4)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”eCall: Tid för utbyggnad” (3), planeras för nya lagstiftningsåtgärder för att påskynda spridningen av en tjänst för nödsamtal från fordon i unionen. En av de föreslagna åtgärderna är att göra den nödvändiga uppgraderingen av den larmcentralinfrastruktur som krävs för korrekt mottagning och korrekt behandling av eCall.

(5)

I kommissionens rekommendation 2011/750/EU (4) om stöd för en EU-omfattande eCall-tjänst i elektroniska kommunikationsnät för överföring av 112-samtal från fordon (så kallade eCall) rekommenderas medlemsstaterna att ange larmcentralen för eCall för att koppla eCall och att säkerställa att mobilnätsoperatörerna behandlar eCall på ett korrekt sätt.

(6)

Genom att minska räddningstjänsternas svarstid förväntas det att den interoperabla EU-omfattande eCall kommer att minska antalet dödsfall i unionen samt lindra följderna av trafikolyckor.

(7)

Den interoperabla EU-omfattande eCall förväntas också medföra besparingar för samhället genom att förbättra hanteringen av incidenter och genom att mängden trafikstockningar och följdolyckor minskar.

(8)

Behandlingen av personuppgifter inom ramen för larmcentralernas, räddningstjänsternas och servicepartnernas behandling av eCall utförs i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (6). Medlemsstaterna ska se till att denna överensstämmelse visas, med nationella dataskyddsmyndigheter, antingen under förhandskontrollförfaranden, t.ex. förhandsanmälningar, eller genom kontroller i efterhand, t.ex. vid klagomål och undersökningar.

(9)

Den interoperabla EU-omfattande eCall-tjänsten följer de rekommendationer som görs i artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter och som finns i ”Arbetsdokument om dataskydd och personlig integritet i samband med eCall-initiativet”, antaget den 26 september 2006 (1609/06/EN – WP 125). Fordon som är utrustade med eCall-utrustning ska inte kunna spåras under normal körning. Den minimiuppsättning uppgifter som skickas av eCall-utrustningen (dvs. när den utlöses) ska inkludera den minimiinformation som krävs för en lämplig hantering av nödsamtal.

(10)

Utan att det påverkar direktiv 95/46/EG ska medlemsstaterna, då de använder larmcentralinfrastrukturen för eCall, beakta ”Arbetsdokumentet om dataskydd och personlig integritet i samband med eCall-initiativet”, antaget genom artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter den 26 september 2006 (1609/06/EN – WP 125).

(11)

Det är viktigt att alla medlemsstater utvecklar gemensamma tekniska lösningar och metoder för tillhandahållande av nödsamtalstjänster. De gemensamma tekniska lösningarna bör tas fram i synnerhet inom ramen för de europeiska standardiseringsorganisationerna. Detta kommer att förenkla införandet av eCall-tjänsten, säkerställa tjänstens interoperabilitet och kontinuitet inom hela unionen och sänka kostnaderna för genomförandet i unionen som helhet.

(12)

De europeiska standardiseringsorganisationerna Etsi och CEN har utvecklat gemensamma standarder för användningen av en europeisk eCall-tjänst som det hänvisas till i den nuvarande förordningen.

(13)

Infrastruktur som redan används bör beviljas tillräckligt med tid för uppgradering och därför bör förordningen börja tillämpas för den tolv månader efter ikraftträdandet.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt om de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av ett nytt användningsområde för preparatet av Bacillus subtilis (ATCC PTA-6737) har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av ett nytt användningsområde för Bacillus subtilis (ATCC PTA-6737) som fodertillsats för avvanda smågrisar och andra avvanda djur av svinfamiljen än Sus scrofa domesticus.

(4)

Användning av preparatet av Bacillus subtilis (ATCC PTA-6737) har godkänts i tio år för slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EU) nr 107/2010 (2) och för kycklingar för uppfödning till värphöns, slaktankor, vaktlar, fasaner, rapphöns, pärlhöns, duvor, slaktgäss och strutsar genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 885/2011 (3).

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) bekräftade i sitt yttrande av den 25 april 2012 (4) sina tidigare slutsatser att preparatet av Bacillus subtilis (ATCC PTA-6737) under de föreslagna användningsförhållandena kan förutsättas vara säkert för alla djurarter, för miljön och för konsumenter av alla produkter med ursprung i alla djur som utfodras med tillsatsen. Även om tre försök utförda av sökanden visade på åtminstone en avsevärt förbättrad parameter jämfört med kontrollgrupperna, kunde myndigheten inte påvisa någon lägsta verkningsfull dos enligt sökandens förslag, eftersom resultaten var motstridiga vid de olika doseringsnivåerna i försöken. Två försök visade på signifikanta förbättringar med en dos på 1 × 107 CFU/kg, men inte vid 5 × 107 CFU/kg foder. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av preparatet av Bacillus subtilis (ATCC PTA-6737) visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Kommissionens beslut 2003/135/EG av den 27 februari 2003 om godkännande av planerna för utrotning av klassisk svinpest och nödvaccination mot klassisk svinpest hos viltlevande svin i Tyskland i de federala delstaterna Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz och Saarland (2), kommissionens beslut 2004/832/EG av den 3 december 2004 om att godkänna planerna för utrotning av klassisk svinpest hos vildlevande svin och nödvaccinering av sådana svin i norra Vogeserna i Frankrike (3) och kommissionens beslut 2005/59/EG av den 26 januari 2005 om att godkänna planerna för utrotning av klassisk svinpest hos vildlevande svin och nödvaccinering av sådana svin i Slovakien (4) antogs till följd av att klassisk svinpest hos vildlevande svin hade konstaterats i vissa regioner i Tyskland, Frankrike och Slovakien. Genom dessa beslut antogs planerna för utrotning av klassisk svinpest och nödvaccinering av vildlevande svin mot klassisk svinpest för dessa medlemsstater.

(2)

I kommissionens genomförandebeslut 2012/761/EU av den 30 november 2012 om godkännande av årliga och fleråriga program som medlemsstaterna lagt fram för år 2013 för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar och zoonoser samt unionens finansiella stöd till dessa program (5) godkänns bl.a. Tysklands och Slovakiens program för bekämpning och övervakning av klassisk svinpest.

(3)

Frankrike och Slovakien underrättade 2011 kommissionen och medlemsstaterna om den gynnsamma situationen avseende klassisk svinpest på deras territorium. Enligt informationen hade klassisk svinpest hos vildlevande svin utrotats i de drabbade områdena i dessa medlemsstater. Dessutom underrättade Tyskland 2012 kommissionen och medlemsstaterna om att klassisk svinpest hos vildlevande svin hade utrotats i de drabbade områdena i Tyskland.

(4)

Enligt den information som Tyskland, Frankrike och Slovakien lämnade hade nödvaccineringen av vildlevande svin upphört. Dessutom upprätthålls en hög övervakningsnivå i de områden som tidigare varit drabbade av sjukdomen, som ett led i de program som godkänts genom genomförandebeslut 2012/761/EU. De åtgärder som föreskrivs i de planer för utrotning av klassisk svinpest och nödvaccinering av vildlevande svin mot klassisk svinpest som godkänts för dessa medlemsstater är därför inte längre nödvändiga.

(5)

För att unionslagstiftningen ska vara tydlig och enhetlig bör besluten 2003/135/EG, 2004/832/EG och 2005/59/EG upphävas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

T-2-toxin och HT-2-toxin är mykotoxiner som produceras av olika fusariumarter. T-2-toxin metaboliseras snabbt till ett stort antal produkter och HT-2-toxin är en av de främsta metaboliterna.

(2)

På begäran av kommissionen antog den vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan (nedan kallad panelen) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett yttrande om de risker som förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin i livsmedel och foder medför för människors och djurs hälsa (1).

(3)

Panelen fastställde ett tolerabelt dagligt intag (TDI) på 100 ng/kg kroppsvikt för summan av T-2-toxin och HT-2-toxin. Enligt de uppskattningar som gjorts på grundval av tillgängliga uppgifter om förekomsten av dessa toxiner ligger människors kroniska exponering via kosten för summan av T-2-toxin och HT-2 toxin under TDI för alla åldersgrupper och utgör därför inte en omedelbar hälsorisk.

(4)

När det gäller risken för djurhälsan kom panelen fram till att det är osannolikt att den nuvarande uppskattade exponeringen för T-2-toxin och HT-2-toxin hos idisslare, kaniner och fisk utgör någon hälsorisk. Uppskattningar av exponeringen för T-2-toxin och HT-2-toxin hos svin, fjäderfä, hästar och hundar visar att risken för negativa hälsoeffekter är låg. Katter hör till de känsligaste djurarterna. På grund av de begränsade uppgifterna och de allvarliga negativa hälsoeffekterna vid låga doser gick det inte att fastställa några NOAEL- eller LOAEL-värden. Därför gäller denna rekommendation inte för kattfoder, som kommer att omfattas av strängare åtgärder.

(5)

Panelen konstaterade vidare att överföringen av T-2-toxin och HT-2 toxin från foder till livsmedel av animaliskt ursprung är begränsad och bidrar därmed endast i obetydlig utsträckning till människors exponering.

(6)

Mot bakgrund av det vetenskapliga yttrandet och det faktum att förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin varierar stort år från år, är det lämpligt att samla in fler uppgifter om T-2 och HT-2 i spannmål och spannmålsprodukter och mer information om effekterna av bearbetning av livsmedel (dvs. tillagning) och odlingsfaktorer på förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin. Det är dessutom nödvändigt att samla in mer uppgifter om de olika faktorer som leder till förhållandevis höga halter av T-2-toxin och HT-2-toxin i spannmål och spannmålsprodukter, för att det ska gå att avgöra vilka åtgärder som bör vidtas för att undvika eller minska förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin i spannmål och spannmålsprodukter. Undersökningar måste göras för att samla in uppgifter om de faktorer som leder till förhållandevis höga halter av T-2-toxin och HT-2-toxin i spannmål och spannmålsprodukter och om effekterna av bearbetningen av foder och livsmedel. De uppgifter som finns tillgängliga visar att T-2-toxin och HT-2-toxin inte förekommer, eller endast i mycket låga halter, i ris och risprodukter och dessa produkter bör därför uteslutas från denna rekommendations tillämpningsområde.

(7)

Resultaten från övervakningen av spannmål och spannmålsprodukter kommer att användas för att bedöma förändringar och tendenser i människors och djurs exponering för T-2-toxin och HT-2-toxin. Det är därför lämpligt att använda analysmetoder som är tillräckligt känsliga.

(8)

För att fastställa i vilka fall det är nödvändigt att genomföra en undersökning bör det finnas riktvärden som inte får överskridas utan att en undersökning inleds. Dessa riktvärden har fastställts på grundval av tillgängliga uppgifter om förekomst i Efsas databas. Spårbarhet är av stor betydelse i samband med undersökningarna.

(9)

Under 2015 bör det göras en utvärdering av de uppgifter som samlats in inom ramen för denna rekommendation. De övervakningsuppgifter som samlats in till följd av denna rekommendation kommer dessutom att leda till bättre kunskaper om de årliga variationerna och förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin i en lång rad spannmålsprodukter samt om de faktorer som medför högre halter och de åtgärder som skulle kunna vidtas för att förhindra eller begränsa förekomsten av T-2-toxin och HT-2 toxin, bland annat genom odlingsfaktorer och bearbetning.