(1)

Genom förordning (EU) nr 845/2012 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en preliminär antidumpningstull (nedan kallad provisoriska åtgärder) på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 7 november 2011 av Eurofer (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 70 %, av unionens samlade produktion av stålprodukter belagda med organiskt material. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av stålprodukter belagda med organiskt material och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs också tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle till det.

(4)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Ytterligare kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(5)

Därefter underrättades alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina och att slutgiltigt ta ut av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(6)

De berörda parternas synpunkter har beaktats, och i motiverade fall har hänsyn tagits till dem.

(7)

Såsom anges i skäl 12 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 oktober 2010 till och med den 30 september 2011 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

Enligt skälen 19 och 20 i förordningen om preliminär tull har kommissionen mottagit flera begäranden om undantag för produkter, och ingen slutsats hade dragits vid offentliggörandet av förordningen om preliminär tull.

(9)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten mottogs ytterligare begäranden, enligt följande analys:

(10)

En användare av stålprodukter belagda med organiskt material lämnade in en begäran om att stålprodukter belagda med organiskt material, vars underlag har en metallisk krom- eller tennbeläggning, skulle undantas från produktdefinitionen. I undersökningen fastställdes det att en metallisk krom- eller tennbeläggning gör att produkttypen fysiskt och kemiskt skiljer sig från de undersökta stålprodukterna belagda med organiskt material. Stålprodukter belagda med organiskt material, vars underlag har en metallisk krom- eller tennbeläggning, används nästan uteslutande för livsmedelspaketering och kablar. Unionsindustrin förklarade också att den inte hade avsett att denna produkt skulle ingå i produktdefinitionen. Därför har stålprodukter belagda med organiskt material, vars underlag har en metallisk krom- eller tennbeläggning, undantagits från undersökningens produktdefinition.

(11)

China Iron and Steel Association (nedan kallad Cisa), två importörer och en användare föreslog att ytterligare fyra produkttyper skulle undantas. Dessa begäranden om undantag analyserades och avslogs enligt nedan.

(12)

Denna begäran avslogs eftersom dessa produkter inte klassificeras enligt de undersökta KN-numren. Målningen eller beläggningen ska endast skydda mot rost och dessa produkter klassificeras därför enligt KN-nummer 7208 snarare än 7210. Varmvalsade plattor med organisk eller oorganisk skyddande grundfärg ingår inte i produktdefinitionen och kan därför inte heller undantas från den.

(13)

Cisa och två importörer begärde ett undantag för stålprodukter belagda med organiskt material, vars underlag är mellan 0,6 och 2,0 mm tjockt, som utgör 5–10 % av importen från Kina, och hävdade att direkt konkurrens mellan kinesisk export och unionsindustrins tillverkning endast förekommer för stålprodukter belagda med organiskt material, vars underlag är mellan 0,25 och 0,6 mm tjockt.

(14)

Denna begäran avslogs eftersom både kinesiska exportörer och unionsindustrin tillverkar och säljer stålprodukter belagda med organiskt material, vars underlag är mellan 0,6 och 2,0 mm tjockt, och det därför är tydligt att dessa produkter konkurrerar med varandra. Ingen bevisning tillhandahölls som kunde styrka att stålprodukter belagda med organiskt material vars underlag är mer än 0,6 mm tjockt inte konkurrerar med produkter vars underlag är mindre än 0,6 mm tjockt och att detta därför skulle utgöra en annan produkttyp. Stålprodukter belagda med organiskt material vars underlag är mindre respektive mer än 0,6 mm tjockt har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma slutanvändning, och är därför samma produkt.

(15)

De två importörerna hävdade att endast fyra unionstillverkare har licens för att tillverka denna produkttyp, och att endast ett företag faktiskt tillverkade den. De hävdade också att denna produkts egenskaper inte är desamma som för stålprodukter belagda med organiskt material med zinkbeläggning.

(16)

Denna begäran avslogs eftersom de två produkttyperna är ömsesidigt utbytbara med delvis samma användningsområden och minst två samarbetsvilliga unionstillverkare tillverkade denna produkttyp under undersökningsperioden. Det bör påpekas att endast en samarbetsvillig kinesisk exporterande tillverkare exporterade denna produkttyp till unionen under undersökningsperioden.

(17)

Denna begäran avslogs eftersom denna produkt, trots att en användare påstod motsatsen, tillverkas och säljs i betydande mängd av flera unionstillverkare och har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och slutanvändning som andra typer av stålprodukter belagda med organiskt material.

(18)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten begärde en organisation att stålprodukter belagda med organiskt material, med en metallisk krom- eller tennbeläggning, klassade under Taric-numren 7210122010 och 7210500010, skulle ingå i produktdefinitionen. Denna begäran avslogs eftersom dessa nummer inte ingick i det ursprungliga klagomålet och de produkter som omfattas av dessa nummer har andra fysiska och tekniska egenskaper än de produkter som omfattas av klagomålet.

(19)

Eftersom undantaget godtogs för stålprodukter belagda med organiskt material, med en metallisk krom- eller tennbeläggning, ändras därmed de preliminära undersökningsresultaten om den berörda produkten i skälen 13 och 14 i förordningen om preliminär tull.

(20)

Den berörda produkten är därför vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade produkter av legerat och olegerat stål (med undantag för rostfritt stål) som är målade, lackerade eller plastöverdragna på åtminstone ena sidan, undantaget s.k. sandwichpaneler av en typ som används för byggändamål och bestående av två yttre metallplåtar med stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, undantaget produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (en zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink), och undantaget produkter vars underlag har en metallisk krom- eller tennbeläggning, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 7210 70 80, ex 7212 40 80, ex 7225 99 00, ex 7226 99 70 med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten).

(21)

Eftersom inga synpunkter har kommit in på slutsatserna i skäl 15–18 i förordningen om preliminär tull, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten om likadan produkt.

(22)

Flera kinesiska exporterande tillverkare lämnade synpunkter på dumpning, efter införandet av provisoriska åtgärder och meddelandet om kommissionens preliminära slutsatser till de kinesiska exporterande tillverkarna.

(23)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande marknadsekonomisk status, bekräftas slutsatserna i skälen 21–38 i förordningen om preliminär tull. Ingendera av de två företagsgrupperna med samarbetsvilliga exportörer i Kina som hade begärt marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyllde villkoren för beviljande av marknadsekonomisk status.

(24)

Två exporterande tillverkare i Kina uppfyllde villkoren för att beviljas individuell behandling (skäl 40 i förordningen om preliminär tull). En annan part upprepade sin ansökan om individuell behandling och individuell undersökning. Denna part drog tillbaka sin ansökan om marknadsekonomisk status, men vidhöll sin begäran om såväl individuell behandling som individuell undersökning. Denna ansökan ansågs vara en ansökan om individuell undersökning och tas därför upp bland de ansökningar som anges i skäl 41 i förordningen om preliminär tull. I enlighet med artikel 9.5 och 9.6 i grundförordningen ska individuella tullsatser tillämpas på import från exportörer eller tillverkare som enligt artikel 17.3 i grundförordningen beviljas individuell undersökning. Ansökan om en individuell tullsats avvisades för denna part (se vidare skälen 26–31 nedan).

(25)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande individuell behandling, bekräftas skälen 39–40 i förordningen om preliminär tull.

(26)

Ansökningar om individuell undersökning lämnades in av åtta exporterande tillverkare enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Såsom anges i skälen 41 och 42 i förordningen om preliminär tull, som härmed bekräftas, granskades en exporterande tillverkare som begärt marknadsekonomisk status, Union Steel China, inom ramen för undersökningen av dess ansökan om marknadsekonomisk status.

(27)

För alla andra ansökningar om individuell undersökning drogs slutsatsen att individuella undersökningar skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. Följaktligen avvisades dessa ansökningar.

(28)

En part hävdade att dess ansökan inte kan anses vara administrativt betungande eftersom kommissionen efter den preliminära undersökningen fortfarande har sex månader på sig innan det slutgiltiga fastställandet. I nyligen genomförda förfaranden har kommissionen dessutom beviljat individuell undersökning efter den preliminära undersökningen.

(29)

En annan part, som redan omnämnts i skäl 24 ovan, hävdade att den borde beviljas individuell undersökning eftersom den hade lämnat de nödvändiga uppgifterna inom tidsfristerna, och eftersom en annan exporterande producent, Union Steel China, redan beviljats individuell undersökning.

(30)

Beslut om att bevilja individuella undersökningar eller inte fattas från fall till fall, med hänsyn till det antal ansökningar som inkommit och den tid som finns för att bedöma ansökningarna. I detta fall, med tanke på antalet inlämnade ansökningar, den begränsade tiden efter undersökningen av de utvalda exporterande tillverkarna och ansökan om marknadsekonomisk status för den exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet samt de tidsfrister som måste respekteras, beslutade man att dessa ansökningar inte kan beviljas (se skäl 27 ovan).

(31)

Såsom anges i skäl 41 i förordningen om preliminär tull var omständigheterna för Union Steel China annorlunda, eftersom det företaget redan hade granskats inom ramen för undersökningen av dess ansökan om marknadsekonomisk status.

(32)

Inga synpunkter inkom på valet av Kanada som jämförbart land. Därför bekräftas slutsatserna i skälen 43–49 i förordningen om preliminär tull.

(33)

Normalvärdet beräknades på grundval av de uppgifter som lämnats av den enda samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet (dvs. Kanada). Normalvärdet fastställdes på grundval av en kanadensisk tillverkares priser vid inhemsk försäljning av och det konstruerade normalvärdet för den likadana produkten (se skälen 50–55 i förordningen om preliminär tull).

(34)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade två kinesiska exporterande tillverkare att kommissionen inte lämnat nödvändiga uppgifter om normalvärdet i det jämförbara landet, särskilt vad gäller olika produkttyper, huruvida produkterna är jämförbara och representativa, samt justeringar.

(35)

Dessa påståenden godtogs delvis. Kommissionen gav de kinesiska exporterande tillverkarna all information av relevans om de uppgifter som använts för att beräkna normalvärdet som kunde lämnas ut utan att bryta mot bestämmelserna i artikel 19 i grundförordningen, dvs. att alla konfidentiella uppgifter som den kanadensiska tillverkaren tillhandahållit behandlas förtroligt och inte lämnas ut till andra parter. Den exporterande tillverkaren kunde på så sätt förstå vilka metoder som använts, i enlighet med artikel 2 i grundförordningen. Det konstaterades dock att mer detaljerade uppgifter hade kunnat lämnas per produkttyp genom användningen av intervall för att säkerställa en förtrolig behandling av de konfidentiella uppgifterna. Sådana uppgifter lämnades i det slutliga meddelandet av uppgifter. Dessutom lämnades mer detaljerade uppgifter om varför vissa produkttyper konstaterades vara icke-representativa, och storleken på de justeringar som gjorts av normalvärdet.

(36)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter medgav en part att mer detaljerade uppgifter faktiskt hade lämnats, men hävdade att vissa uppgifter fortfarande saknades, särskilt om nivån för den tillverkningskostnad som använts för att konstruera normalvärdet för de produkttyper som inte såldes på hemmamarknaden.

(37)

För dessa produkttyper som inte såldes på hemmamarknaden låg tillverkningskostnaderna för de mest lika produkttyperna till grund och justerades där så var lämpligt. Även om de inte var identiska med de produkttyper som exporterades av de kinesiska exporterande tillverkarna var de ändå mycket lika, eftersom den enda skillnaden var den organiska beläggningens tjocklek. Följaktligen ansågs olikheterna när det gäller tillverkningskostnader vara små.

(38)

Såsom den parten medgav i sin inlaga lämnade kommissionen mer detaljerade uppgifter i form av intervall i det slutliga meddelandet av uppgifter, bland annat uppgifter om tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader samt vinst i det jämförbara landet som låg till grund för det konstruerade normalvärdet, uppgifter om den övergripande nivån på justeringarna av normalvärdet, uppgifter om det slutgiltiga normalvärdet per produkttypsgrupp och uppgifter om representativitet, typ och verkningar som avsåg de justeringar som gjorts av normalvärdet.

(39)

Det slutliga meddelandet av uppgifter, som gjorts i enlighet med artikel 20 i grundförordningen, gav alltså berörda parter möjlighet att förstå vilka metoder som använts, i enlighet med artikel 2 i grundförordningen, och alla parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Följaktligen dras slutsatsen att meddelandet av uppgifter var fullständigt och att de berörda parternas rätt till försvar hade iakttagits till fullo.

(40)

En part hävdade att man inte förklarat vad som låg till grund för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst i de fall när normalvärdet konstruerats. I skäl 55 i förordningen om preliminär tull anges det dock att man använt den kanadensiska tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinstmarginal för de produkttyper som konstaterades vara lönsamma när det var nödvändigt att konstruera ett normalvärde. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst baseras i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen på kontrollerade kostnader och kontrollerad inhemsk försäljning vid normal handel för tillverkaren i det jämförbara landet.

(41)

Mot bakgrund av detta bekräftas skälen 50–55 i förordningen om preliminär tull.

(42)

Eftersom inga synpunkter inkommit, bekräftas skäl 56 i förordningen om preliminär tull.

(43)

Två parter hävdade att kommissionen inte lämnat tillräckliga uppgifter om produkttypernas jämförbarhet och representativitet.

(44)

Såsom anges i skäl 34 gav kommissionen de kinesiska exporterande tillverkarna alla relevanta uppgifter som kunde lämnas ut med beaktande av bestämmelserna om sekretess i grundförordningen. Mer detaljerade uppgifter per produkttyp lämnades till följd av detta efter det preliminära meddelandet av uppgifter, bland annat om varför vissa produkttyper konstaterades vara icke-representativa och varför normalvärdet följaktligen måste konstrueras.

(45)

Efter kontrollbesöket hos den kanadensiska tillverkaren i det jämförbara landet justerades normalvärdena ned för olikheter i vissa produkttypers fysiska egenskaper, i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen, framför allt till följd av att den organiska beläggning som den kanadensiska tillverkaren använde för vissa produkttyper konstaterades vara av ett annat slag än den som användes av de kinesiska exporterande tillverkarna. Dessa justeringar har medfört ett lägre normalvärde för de berörda produkttyperna.

(46)

En part begärde att få veta beloppen för alla justeringar som gjorts av normalvärdet. För att säkerställa en förtrolig behandling av de uppgifter som den kanadensiska tillverkaren lämnat kunde inte dessa uppgifter lämnas ut. Men den sammanlagda procentsatsen för justeringarna uppgavs i det slutliga meddelandet av uppgifter, och visade att verkan av justeringarna var liten.

(47)

Såsom anges i skäl 37 var ändå de produkttyper som såldes, i de fall det fanns någon skillnad, mycket lika de typer som såldes av de kinesiska exporterande tillverkarna. För dessa produkttyper ansågs stålkvaliteten, det använda underlagets vidd och tjocklek samt typ och massa när det gäller den använda metallbeläggningen vara likartade.

(48)

I tillämpliga fall har en justering för olika fysiska egenskaper gjorts, enligt skäl 45 ovan, på grund av att olika slags organisk beläggning användes för vissa av produkttyperna. För att göra en bedömning av olikhetens marknadsvärde har hänsyn tagits till den genomsnittliga kostnadsskillnaden i förhållande till den mest lika produkttypen och de internationella marknadspriserna.

(49)

Samma part frågade om transportkostnader och försäkringskostnader ingick i försäljnings- och administrationskostnaderna. Det bör nämnas att dessa kostnader inte ingick eftersom jämförelsen gjordes på grundval av priset fritt fabrik.

(50)

En part hävdade att deras krav på justering som avsåg värdet av tre fakturor borde ha tagits i beaktande, liksom en specifik försäljningstransaktion som inte hade beaktats. Detta krav har att göra med ersättning som utbetalats till en kund och som hänför sig till en försäljning som ägde rum innan undersökningsperioden, men som hade behandlats som en rabatt på värdet av dessa tre fakturor, som hade ställts ut under undersökningsperioden, vilket ledde till att värdet av dess tre fakturor på konstgjord väg blev lägre. Företagets krav godtogs. Den begärda justeringen gjordes och försäljningstransaktionen som felaktigt utelämnats togs med i beräkningen av exportpriset.

(51)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas skäl 57 i förordningen om preliminär tull.

(52)

Eftersom inga synpunkter inkommit i detta avseende, bekräftas de metoder som anges i skälen 58 och 59 i förordningen om preliminär tull.

(53)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter underrättades kommissionen om att vissa handelsföretag, som inte tillverkade den berörda produkten, hade namngetts i förordningens artikeldel. Dessa handelsföretag har nu tagits bort från artikeldelen, och nu namnges endast exporterande tillverkare.

(54)

Med beaktande av justeringen av normalvärdet och de mycket små justeringarna av exportpriset som framgår av skälen 45 och 50 ovan, och eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit, har följande slutgiltiga dumpningsmarginaler fastställts, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns före tull:

(55)

På grund av de omständigheter som redovisas i skäl 60 i förordningen om preliminär tull fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen för Kina med hjälp av den högsta dumpningsmarginalen som fastställts för representativa produkttyper från exporterande tillverkare. Med hänsyn till den justering av normalvärdet som framgår av skäl 45, de utjämningstullar till följd av exportsubventioner som införts på samma produkt i det parallella antisubventionsförfarandet, och eftersom inga andra synpunkter inkommit, fastställdes den landsomfattande dumpningen till 68,1 % av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(56)

Eftersom inga synpunkter har lämnats på tillverkningen i unionen, bekräftas skälen 63–64 i förordningen om preliminär tull.

(57)

Eftersom inga synpunkter har lämnats på unionsmarknaden, bekräftas skälen 65–69 i förordningen om preliminär tull.

(58)

Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull påpekade några berörda parter att de offentliggjorda uppgifterna om skada till viss del var inkonsekventa. Kommissionen undersökte uppgifterna igen, och där så var motiverat reviderades uppgifter som avsåg unionsindustrin och unionsmarknaden. Även om detta har lett till att vissa siffror har ändrats för vissa år, är tendenserna, och därmed också de slutsatser som dras på grundval av uppgifterna, på det hela taget oförändrade.

(59)

Efter den ovan nämnda översynen utvecklades den sammanlagda förbrukningen i unionen på följande sätt:

(60)

Den totala förbrukningen på unionsmarknaden minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2008 och 2009 skedde en minskning med ca 25 %, huvudsakligen till följd av de globala negativa effekterna av den ekonomiska krisen, framför allt för byggindustrin. Därefter har förbrukningen börjat återhämta sig och ökade med 18 procentenheter från 2009 till undersökningsperioden, men var fortfarande lägre än begynnelsenivån 2008.

(61)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande förbrukningen i unionen, bekräftas skälen 70–72 i förordningen om preliminär tull.

(62)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden. Den procentuella marknadsandelen har ändrats till följd av de ändrade förbrukningssiffrorna:

(63)

De ändrade förbrukningsuppgifterna ovan har ändrat den procentuella marknadsandelen för importen från Kina jämfört med de uppgifter som offentliggjordes i förordningen om preliminär tull. Utvecklingstendensen är dock densamma. Den kinesiska importens marknadsandel ökade markant, från 9,1 % i början av skadeundersökningsperioden till 14,9 % i slutet. Efter en minskning 2009, som återspeglar en kraftigt minskad konsumtion till följd av den ekonomiska krisen, återhämtade sig importen snabbt; på ett år nådde marknadsandelen 2008 års nivåer igen, dvs. de nivåer som rådde innan den ekonomiska krisen, för att sedan i slutet av undersökningsperioden vara betydligt högre.

(64)

Efter meddelandet av uppgifter begärde en exporterande tillverkare närmare uppgifter om beräkningen av prisunderskridandet i de fall när den produkttyp som exporterades från Kina inte var exakt densamma som den produkttyp som såldes av unionsindustrin på unionsmarknaden. De begärde också uppgifter om huruvida en justering hade gjorts för fysiska skillnader om det inte fanns någon exakt motsvarighet.

(65)

I de fall när den exporterade produkttypen och den produkttyp som såldes av unionsindustrin inte var exakta motsvarigheter jämförde kommissionen den exporterade produkttypen med den produkttyp såld av unionsindustrin som den liknade mest. I dessa fall jämfördes den med en mycket lik produkttyp där den enda skillnaden var underlagets tjocklek.

(66)

Om det fanns mer än en mycket lik produkttyp, jämförde kommissionen den exporterade produkttypen med den billigaste produkttypen som såldes på unionsmarknaden, vare sig den billigare produkten hade ett tjockare eller tunnare underlag. Därför bedömdes en justering för fysiska skillnader vara onödig.

(67)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit på importpriser och prisunderskridande, bekräftas skälen 78–81 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Eftersom inga synpunkter har inkommit beträffande unionsindustrins ekonomiska situation, står kommissionen fast vid slutsatserna i skälen 82–85.

(69)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten i skäl 86–92 uppdaterade kommissionen de uppgiftskällor som låg till grund för resultaten. Denna uppdatering har inte i någon betydande omfattning ändrat varken de indikatorer som offentliggjordes i förordningen om preliminär tull eller de utvecklingstendenser som låg till grund för kommissionens skadeanalys. De uppdaterade uppgifterna offentliggörs enligt nedan:

(70)

Även om uppgifterna har ändrats något har utvecklingstendenserna och slutsatserna i skälen 87–88 i förordningen om preliminär tull inte påverkats och bekräftas således. Tillverkningen minskade markant 2009, återhämtade sig delvis 2010 och var stabil under undersökningsperioden, även om den fortfarande var lägre än 2008 års nivåer. Produktionskapaciteten var oförändrad under skadeundersökningsperioden medan kapacitetsutnyttjandet följde tillverkningstrenden och sjönk.

(71)

Under 2009 minskade unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder kraftigt med 23 %. Under 2010 ökade försäljningsvolymen med tretton procentenheter, men föll därefter med två procentenheter under undersökningsperioden. Därför bekräftas slutsatserna i skälen 90–91 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Även om uppgifterna har ändrats något bekräftas slutsatserna om sysselsättning i skäl 92 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten i skäl 93–108 uppdaterade kommissionen de uppgiftskällor som låg till grund för resultaten. Denna uppdatering har inte i någon betydande omfattning ändrat varken de indikatorer som offentliggjordes i förordningen om preliminär tull eller de utvecklingstendenser som låg till grund för kommissionens skadeanalys. De uppdaterade uppgifterna offentliggörs enligt nedan:

(74)

Efter nedgången i enhetspriset till icke-närstående kunder med 21 % under 2009 och den därmed sammanhängande förlusten, började enhetspriset att återhämta sig. Under 2010 och under undersökningsperioden upplevde unionsindustrin en kostnadsökning och kunde endast i måttlig utsträckning höja priserna för att täcka denna, endast så mycket så att lönsamheten hölls på samma låga nivå som under 2010 och undersökningsperioden. Detta ledde emellertid till ytterligare förlust av marknadsandelar eftersom de kinesiska importpriserna ständigt underskred unionsindustrins priser.

(75)

Tabellen nedan ingår endast som referens, eftersom uppgifterna och de slutsatser som följaktligen dras av dem inte har ändrats.

(76)

Tabellen nedan återges endast som referens, eftersom uppgifterna och de slutsatser som följaktligen dras av dem inte har ändrats.

(77)

Tabellen nedan återges endast som referens, eftersom uppgifterna och de slutsatser som följaktligen dras av dem inte har ändrats.

(78)

Trots korrigeringarna av de uppgifter som offentliggjorts i förordningen om preliminär tull, är undersökningsresultaten om företagsintern användning och försäljning oförändrade. Det genomsnittliga värdet per ton företagsintern försäljning var stabilt under skadeundersökningsperioden och låg 3 % lägre än försäljningspriset från tillverkarna i stickprovet till icke-närstående kunder under undersökningsperioden.

(79)

På grundval av detta bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 110–113 i förordningen om preliminär tull.

(80)

Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull trädde två parter fram och hävdade att aktuellare uppgifter är mer relevanta för fastställandet av skada, och att kommissionen inte borde ha valt att börja skadeanalysen 2008, utan snarare 2009. De hävdade att man i WTO:s rättspraxis fäster stor vikt vid att aktuella uppgifter är mer relevanta för fastställande av skada än historiska uppgifter, och att resultatet av en jämförelse mellan två slutpunkter i stor utsträckning beror på vilka år som används, eftersom en förskjutning på ett år kan ge andra resultat. En jämförelse från och med 2009 till och med undersökningsperiodens slut ger därför en annan utveckling än en jämförelse från och med skadeundersökningsperiodens början till och med undersökningsperiodens slut.

(81)

Denna begäran avvisades. Skadeundersökningsperioden fastställdes enligt normal praxis och WTO:s rekommendationer som en objektiv period på tre till fyra år som slutar vid undersökningsperiodens slut, som i sig själv är en tolvmånadersperiod som slutar så nära inledandet som möjligt.

(82)

Även om skadeundersökningsperioden hade inletts 2009 skulle slutsatsen om väsentlig skada vara välgrundad. Unionsindustrin hade inte uppnått sitt lönsamhetsmål med ökande import under perioden, trots att tillverkningsvolymerna, försäljningsvolymerna och produktiviteten ökade. När förbrukningen steg efter 2009 tillgodosågs ökningen genom import från Kina, och inte genom unionsindustrin, som förlorade marknadsandelar från 2009 till undersökningsperiodens slut.

(83)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 115–119 i förordningen om preliminär tull.

(84)

Eftersom mindre ändringar har gjorts av unionsindustrins uppgifter, har detta även påverkat uppgifterna om marknadsandelar för import från tredjeländer något.

(85)

Vissa berörda parter ifrågasatte kommissionens beslut att inleda en undersökning endast av Kina, och inte av Indien och Sydkorea, trots att dessa länders importvolymer och prisutveckling ligger i linje med Kinas.

(86)

Såsom anges i skälen 120–122 i förordningen om preliminär tull minskade importvolymerna från Indien under skadeundersökningsperioden, och importen från Sydkorea ökade med endast 4 %. De indiska priserna föll med 12 % och de sydkoreanska priserna var stabila, men de låg hela tiden högre än de kinesiska priserna. Argumentet avvisas därför eftersom någon bevisning eller något påstående om dumpning och därav följande skada från dessa länder inte har inkommit till kommissionen.

(87)

Därför bekräftas undersökningsresultaten i skälen 120–122 i förordningen om preliminär tull.

(88)

Eftersom inga synpunkter har lämnats beträffande unionsindustrins exportresultat, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 123–124 i förordningen om preliminär tull.

(89)

Vissa parter fortsatte att hävda att unionsindustrins importvolymer från Kina, till skillnad från vad som anges i skäl 125 i förordningen om preliminär tull, uppgick till uppemot 40 % av den totala importen från Kina. Ingen bevisning tillhandahölls till stöd för detta påstående, som följaktligen inte kunde bekräftas. Alltså avvisas påståendet.

(90)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en importör att unionsindustrin importerade stora mängder av den berörda produkten från Kina, och använde sina uppgifter om återförsäljning för att visa detta.

(91)

Unionsindustrin har utan tvivel importerat stora mängder av den berörda produkten från Kina. Men även baserat på importörens egna uppgifter uppgår den påstådda volymen till mindre än 1 % av den totala importen från Kina, och är därför försumbar. Såsom anges skäl 125 i förordningen om preliminär tull svarade unionsindustrins import från Kina för 2–3 % av den totala importen under undersökningsperioden.

(92)

Undersökningsresultaten i skäl 125 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(93)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade Cisa återigen att unionsindustrin gjorde stålprodukter belagda med organiskt material tillgängliga för närstående företag i senare led till ett ”subventionerat” pris, och att de därigenom kunde underskrida sina konkurrenters priser i det senare ledet. Ingen bevisning tillhandahölls emellertid som kunde ändra kommissionens slutsats i skäl 127 i förordningen om preliminär tull, dvs. att skillnaderna i försäljningspris till närstående respektive icke-närstående var liten (2 %) och att det här inte rörde sig om självförvållad skada.

(94)

Cisa ifrågasatte också uppgifterna om tillverkningskostnaden för stålprodukter belagda med organiskt material och, i förlängningen, priset på stålprodukter belagda med organiskt material till närstående. Med hänsyn till försäljningspriset på varmförtenta galvaniserade rullar, en råvara vid tillverkning av stålprodukter belagda med organiskt material, hävdar de att tillverkningskostnaden för stålprodukter belagda med organiskt material inte kunde överstiga 900 euro/ton under undersökningsperioden.

(95)

Kommissionen ifrågasätter inte de uppgifter som Cisa lämnat om tillverkningskostnaderna för varmförtenta galvaniserade rullar, men tillverkningskostnaderna för stålprodukter belagda med organiskt material har kontrollerats för alla unionstillverkare i stickprovet. Kommissionen är övertygad om att den totala tillverkningskostnaden (råvaror, bearbetning, beläggning, försäljnings- och administrationskostnader, finansieringskostnader m.m.) är den som anges i skäl 74.

(96)

Cisa hävdade sedan att försäljningen till närstående av stålprodukter belagda med organiskt material sker till förlust, och därför orsakar skada för unionsindustrin. Detta bygger på en jämförelse mellan den totala tillverkningskostnaden (978 euro/ton) och det genomsnittliga försäljningspriset till närstående (965 euro/ton).

(97)

Även om det vid en enkel matematisk jämförelse kan verka som om försäljningen till närstående sker till förlust, skulle detta förutsätta att unionsindustrin har lika höga försäljnings- och administrationskostnader samt andra indirekta försäljningskostnader vid företagsintern försäljning som vid försäljning till icke-närstående. Såsom anges i skäl 105 i förordningen om preliminär tull, baserades försäljningen till närstående på självkostnaden plus ett vinstpålägg, och därför fick unionsindustrin tillbaka sina kostnader vid denna försäljning.

(98)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 126–127 i förordningen om preliminär tull.

(99)

Efter det att tidsfristen löpt ut för synpunkter på det slutgiltiga meddelandet av uppgifter, påpekade en berörd part att en produktionsanläggning i Belgien ska läggas ner, och att det på grund av force majeure var svårigheter med normal produktion och transporter från andra anläggningar i Belgien. Den berörda parten hävdade att detta visar på att det saknas försörjningstrygghet i EU när det gäller stålprodukter belagda med organiskt material och att man därför bör tillåta importörer och användare att fritt skaffa sig sina stålprodukter belagda med organiskt material från EU och från Kina.

(100)

Dessa argument avvisas. Med tanke på att kapacitetsutnyttjandet i EU är lågt, rör det sig inte om ett leveransproblem eftersom unionsindustrin har tillräckligt med tillgänglig kapacitet. De nedlagda anläggningarna i Belgien tillverkade hur som helst inte stålprodukter belagda med organiskt material. Försörjningstrygghet är naturligtvis viktigt, men de tullar som föreslås i detta fall är inte avsedda att hindra leverans av stålprodukter belagda med organiskt material från Kina, utan bara att hindra produkterna från att dumpas på unionsmarknaden.

(101)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 128–129 i förordningen om preliminär tull.

(102)

Vissa parter fortsatte att hävda att unionstillverkarna hade en strukturell överkapacitet, som var större än den totala unionsförbrukningen. Påståendet inkom redan i ett tidigare skede och togs upp i skälen 130–132 i förordningen om preliminär tull. Eftersom det inte finns någon bevisning som styrker detta, bekräftas slutsatsen i dessa skäl.

(103)

Vissa parter hävdade också att unionstillverkarnas ökade tillverkningskostnader under skadeundersökningsperioden var en källa till skada. Uppgifterna ovan visar att de genomsnittliga tillverkningskostnaderna ökade med endast 6 %. Om det inte hade förekommit någon dumpad import från Kina, skulle unionsindustrin ha kunnat föra vidare denna ökning till sina kunder, och ändå sjönk priserna med 3 %. Påståendet att tillverkningskostnaderna orsakade skada avvisas således.

(104)

De preliminära undersökningsresultaten i skälen 133–136 i förordningen om preliminär tull om att importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen står alltså fast. De preliminära undersökningsresultaten om andra kända faktorer som skulle ha kunnat vålla unionsindustrin skada visade också att dessa faktorer inte är sådana att de bryter det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(105)

Inga nya synpunkter eller uppgifter mottogs vad gäller unionstillverkarnas intresse efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten. De slutsatser som dras om dessa berörda parters intresse i skälen 138–143 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(106)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter inkom synpunkter från importörer och andra berörda parter, men inga nya synpunkter eller uppgifter mottogs vad gäller importörernas, handlarnas och användarnas intresse. De preliminära undersökningsresultat som dras om dessa parters intresse i skälen 144–152 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(107)

De preliminära undersökningsresultaten om unionens intresse bekräftas, dvs. att det inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av slutgiltiga åtgärder på import av stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(108)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade två berörda parter att de uppgifter som lämnats inte gav tillräcklig information om och förklaring av hur marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande hade beräknats. Såsom förklarats i det preliminära meddelandet av uppgifter avslöjades inte vissa värden av sekretesskäl, eftersom den berörda modellen bara tillverkades av en eller två unionstillverkare. Vid tidpunkten för det slutliga meddelandet avslöjades intervall för dessa modeller.

(109)

Berörda parter ifrågasatte dessutom användningen av 6,7 % som unionsindustrins lönsamhetsmål för att beräkna skademarginalen. De hävdade att en sådan vinst är överskattad och orealistisk med hänsyn till det rådande ekonomiska läget, och att år 2008 inte var representativt för lönsamheten, eftersom detta år var exceptionellt för stålindustrin.

(110)

Påståendet avvisas. För det första var lönsamheten för stålprodukter belagda med organiskt material faktiskt högre innan 2008 än under 2008, vilket står i strid med påståendet att 2008 var ett exceptionellt år. För det andra är lönsamhetsmålet den vinst som kan uppnås om det inte förekommer någon dumpad import. 2008 var det sista år som unionsindustrin ännu inte hade känt av den dumpade importens fulla verkningar och är därför en lämplig bas för fastställande av vinstmarginalen.

(111)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte berörda parter återigen användningen av 6,7 % som unionsindustrins lönsamhetsmål och beskrivningen av 2008 som ett representativt år för lönsamheten. Detta argument avvisas eftersom ingen bevisning har lämnats som kan visa vad unionsindustrins vinst skulle ha varit under 2008 om inte finanskrisen hade inträffat. Deras argument att unionsindustrins vinst 2008 påverkades av finanskrisen, så att 2008 blev ett exceptionellt år, tycks dessutom tala för att den faktiska vinsten 2008 var lägre än vad industrin skulle förvänta sig ett normalt år.

(112)

Berörda parter påpekade också att importvolymerna från Kina var som lägst 2009 snarare än 2008. Men eftersom unionsindustrin inte var lönsam under 2009 är det omöjligt att använda 2009 års uppgifter för att fastställa ett lönsamhetsmål för unionsindustrin.

(113)

Cisa hävdade vidare att 2008 års vinst på icke-närstående kunder inte kan användas som lönsamhetsmål eftersom prisskillnaden mellan försäljning till närstående respektive icke-närstående var som störst det året. Detta argument avvisades eftersom prisskillnaden inte är relevant för beräkningen av vinsten vid försäljning till icke-närstående kunder.

(114)

Cisa föreslog sedan att lönsamhetsmålet för försäljning av stålprodukter belagda med organiskt material till icke-närstående i unionen skulle baseras på det multinationella företaget ArcelorMittals genomsnittliga totala vinst 2010 och 2011. Detta ansågs inte vara en tillförlitlig källa när det gäller vinsten på stålprodukter belagda med organiskt material i unionen om det inte hade förekommit någon dumpad import, eftersom hela den världsomspännande koncernen ArcelorMittals vinst helt klart inte är representativ för vinsten på försäljning av stålprodukter belagda med organiskt material i unionen

(115)

Berörda parter ifrågasatte också de kostnader som uppstår efter import, som använts för att beräkna de preliminära tullarna, eftersom de baserades på uppgifter från endast en importör. Kommissionen kontrollerade i ett senare skede detta mot en andra importör, vars uppgifter nu har använts för att beräkna de kostnader som uppstår efter import. Genom att använda ett genomsnitt av de två företagen har nu dessa kostnader sjunkit något, och skademarginalerna har därmed höjts.

(116)

En berörd part ifrågasatte kommissionens metod för att beräkna målprisunderskridandemarginalen. Ifrågasättandet byggde dock på det felaktiga antagandet att kommissionen hade beräknat målprisunderskridandemarginalen genom att subtrahera unionsindustrins genomsnittliga vinst under undersökningsperioden (2,6 %) från marknadspriset för att nå den kritiska punkten (dvs. ett pris som inte skulle ge någon vinst) och sedan addera lönsamhetsmålet på denna kritiska punkt.

(117)

Kommissionen beräknade målprisunderskridandemarginalen genom att addera lönsamhetsmålet till tillverkningskostnaden för varje produkttyp. Den metod som den berörda parten tar upp är felaktig, eftersom alla företag vars uppgifter låg till grund för beräkningen inte per automatik uppnådde den genomsnittliga vinsten på 2,6 % för varje försäljning av varje modell.

(118)

En berörd part ifrågasatte också kommissionens skadeberäkningar. Eftersom den parten inte hade full tillgång till de uppgifter som låg till grund för kommissionens beräkning av skademarginalen, försökte den själv beräkna marginalen baserat på sina kunskaper om prisskillnaderna på marknaden mellan underlag belagda med en legering av aluminium-zink respektive zink, som den hade beräknat till 50 US-dollar per ton. Denna ”omräkning”, som byggde på ofullständiga uppgifter, ledde till en lägre skademarginal än den som kommissionen hade beräknat och meddelat.

(119)

Argumenten avvisades eftersom man efter en analys av de fullständiga uppgifterna från både de exporterande tillverkarna och unionsindustrin inte kunde påvisa de påstådda prisskillnaderna. Följaktligen bör det påpekas att de uppgifter som den berörda parten använde var ofullständiga och således inte kunde användas för att återskapa kommissionens skadeberäkningar.

(120)

Skälen 154–158 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

(121)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina. Dessa tullar bör i enlighet med regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande den lägre av de dumpnings- och skademarginaler som konstaterats. I detta fall bör tullsatsen alltså fastställas till nivån för den skada som konstaterats.

(122)

Sju företag som inte ingick i urvalet var samarbetsvilliga i antidumpningsundersökningen, men inte i den parallella antisubventionsundersökningen. För dessa företag fastställs antidumpningstullsatsen till noll. I antisubventionsundersökningen är dessa företag föremål för tullsatsen för övriga företag.

(123)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exporterande tillverkare och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet, bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på eventuella nya exportörer som annars inte skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen, eftersom artikel 11.4 inte är tillämplig när ett stickprovsförfarande har använts.

(124)

Mot bakgrund av ovanstående fastställs dessa tullar, som kommer att införas enligt följande satser:

(125)

Med hänsyn till storleken på den dumpningsmarginal som fastställts och omfattningen av den skada som unionsindustrin vållats och med beaktande av att inga provisoriska åtgärder infördes vid den antisubventionsundersökning som utfördes samtidigt, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de preliminära antidumpningstullar som införts. Den preliminära tull som fastställs i artikel 1.2 i förordningen om preliminär tull bör därför tas ut slutgiltigt. De belopp för vilka det preliminärt ställts säkerhet avseende produkter vars underlag har en metallisk krom- eller tennbeläggning bör dock frisläppas.

(1)

Den 22 februari 2012 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2) att ett antisubventionsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)

Antisubventionsförfarandet inleddes efter ett klagomål som ingavs den 9 januari 2012 av Eurofer (nedan kallad klaganden) för producenters räkning som i detta fall företräder mer än 70 % av unionens sammanlagda produktion av vissa stålprodukter belagda med organiskt materiel. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för subventionering av produkten i fråga och därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Innan förfarandet inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen, Kinas regering om att den hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål i vilket det påstods att subventionerad import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina vållar unionsindustrin väsentlig skada. Kinas regering inbjöds till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller påståendena i klagomålet och i syfte att uppnå en ömsesidig lösning. Den kinesiska regeringen godtog erbjudandena om samråd, som därefter hölls. Under samråden kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås. Man beaktade dock synpunkterna från myndigheterna i Kina när det gällde påståendena i klagomålet om att subventionssystemen inte var utjämningsbara. Efter samrådet inkom inlagor från den kinesiska regeringen.

(4)

Den 21 december 2011 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (3) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(5)

Den 20 september 2012 införde kommissionen genom förordning (EU) nr 845/2012 (4) en preliminär antidumpningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(6)

De skadebedömningar som genomförts inom ramen för denna antisubventionsundersökning och den parallella antidumpningsundersökningen är identiska, eftersom definitionen av unionsindustri, representativa unionstillverkare och undersökningsperiod är desamma i båda undersökningarna. Kommentarer om skadeaspekter som kommit in i samband med någotdera förfarandet har därför beaktats vid båda förfarandena.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt klagandena, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna i Kina, importörer, handlare, användare, leverantörer och intresseorganisationer som man visste var berörda, samt representanterna för Kina om inledandet av förfarandet. De berörda parterna gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Eftersom antalet exporterande tillverkare, unionstillverkare och icke-närstående importörer föreföll vara stort, ombads alla kända exporterande tillverkare och icke-närstående importörer att ge sig till känna för kommissionen och att lämna vissa i tillkännagivandet om inledande specificerade uppgifter om sin verksamhet under undersökningsperioden (1 oktober 2010 – 30 september 2011) med avseende på den berörda produkten. Dessa upplysningar begärdes enligt artikel 27 i grundförordningen för att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval. Samråd ägde också rum med de kinesiska myndigheterna.

(9)

Till en början lämnade 19 exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i ett urval. På grundval av upplysningarna från de exporterande tillverkarna och i enlighet med artikel 27 i grundförordningen, föreslog kommissionen inledningsvis ett stickprov med tre exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare. En av de exporterande tillverkare som ingick i stickprovet meddelade emellertid att man inte ville samarbeta. Därför ersattes den tillverkaren med nästa exporterande tillverkare med den största volymen exportförsäljning till unionen. Efter tillkännagivandet meddelade även denna tillverkare att man inte ville samarbeta.

(10)

För att inte försena förfarandet ytterligare beslutades att urvalet skulle begränsas till de två grupper av exporterande tillverkare som hade den största exportvolymen till unionen, dvs. Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd och dess närstående företag och Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co., Ltd och dess närstående företag. Stickprovet med dessa båda grupper av exporterande tillverkare ligger till grund för fastställandet av subventionerna till dessa grupper och även subventionsnivån för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i stickprovet, enligt artiklarna 15.2 och 15.3 i grundförordningen.

(11)

När det gäller unionstillverkarna meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt ut ett stickprov av unionstillverkare. Stickprovet bestod av sex unionstillverkare, som kommissionen visste tillverkade en likadan produkt, utvalda på grundval av försäljnings- och produktionsvolym, storlek och geografiskt läge i unionen. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för 46 % av tillverkningen och för 38 % av försäljningen i unionen. Berörda parter ombads också i tillkännagivandet om inledande att lämna synpunkter på det preliminära stickprovet. En av unionstillverkarna meddelade att man inte önskade ingå i stickprovet och ersattes i stickprovet av den näst största tillverkaren.

(12)

Fem icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Till följd av det begränsade antalet samarbetsvilliga importörer, ansågs ett stickprovsförfarande inte längre vara nödvändigt.

(13)

Kommissionen sände frågeformulär till företrädarna för de två exporterande tillverkarna i Kina i urvalet, till 14 andra exporterande tillverkare i Kina som begärde detta, de sex unionstillverkare som ingick i urvalet, de fem samarbetsvilliga importörerna i unionen samt till de kända användarna.

(14)

Svar mottogs från företrädarna för nio exporterande tillverkare och närstående företag i Kina, de sex unionstillverkare som ingick i urvalet, två icke-närstående importörer och tio användare.

(15)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett avgörande i fråga om subventionering, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande statliga myndighet och företag:

(16)

Därefter underrättades alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att rekommendera en slutgiltig utjämningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat meddelandet om slutliga uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa slutliga uppgifter.

(17)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(18)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden 1 oktober 2010 – 30 september 2011 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(19)

I tillkännagivandet om inledande angavs att undersökningen gällde vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade platta produkter av olegerat och legerat stål (utom rostfritt stål) som målas, fernissas eller beläggs med plast på minst en sida, utom sandwichpaneler som används för byggändamål, bestående av två yttre metallplåtar med en stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, och utom produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink).

(20)

China Iron and Steel Association (CISA), två importörer och två användare föreslog att fem produkttyper skulle vara undantagna. Dessa krav har tagits emot och analyserats som följer:

(21)

En användare av vissa stålprodukter belagda med organiskt material lämnade in en begäran om att stålprodukter belagda med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn skulle uteslutas från produktdefinitionen. Undersökningen har visat att den metalliska beläggningen av krom eller tenn gör att denna produkttyp skiljer sig fysiskt och tekniskt från de stålprodukter belagda med organiskt material som är under utredning. Dessutom används stålprodukter belagda med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn nästan uteslutande i livsmedelsförpacknings- och kabelindustrin. Slutligen förklarade unionsindustrin att den inte hade avsett att låta denna produkttyp ingå i undersökningen. Därför ingår stålprodukter belagda med ett substrat med en metallisk beläggning av krom eller tenn inte i produktdefinitionen.

(22)

Denna begäran avvisades eftersom dessa produkter inte omfattas av de KN-nummer som ingår i undersökningen. Målningen eller beläggningen används endast för rostskyddsändamål och omfattas därför av KN-nummer 7208, och inte av KN-nummer 7210. Varmvalsad plåt med skyddande grundfärg, organisk eller oorganisk, ingår inte i produktdefinitionen och kan alltså inte uteslutas från den.

(23)

CISA och två importörer begärde att stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,6–2,0 mm, vilka motsvarar 5–10 % av importen från Kina, skulle uteslutas. De hävdade att det endast förekom direkt konkurrens mellan kinesisk export och unionsindustrins tillverkning av stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,25–0,6 mm.

(24)

Denna begäran avvisades eftersom både kinesiska exportörer och unionsindustrin tillverkar och säljer stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på 0,6–2,0 mm och att dessa produkter alltså uppenbart konkurrerar med varandra. Det lämnades inga belägg för att stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på mer än 0,6 mm inte konkurrerar med stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på mindre än 0,6 mm och därför skulle vara en annan produkttyp. Stålprodukter belagda med ett substrat med en tjocklek på mer eller mindre än 0,6 mm har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma slutanvändning och är alltså samma produkt.

(25)

De två importörerna hävdade att endast fyra unionstillverkare har licens för att framställa denna produkttyp och att endast ett företag verkligen framställde den. De hävdade också att denna produkt skiljer sig från zinkbelagda stålprodukter när det gäller produktegenskaper.

(26)

Denna begäran avvisades eftersom de båda produkttyperna är utbytbara, har överlappande användningsområden och minst två samarbetsvilliga unionstillverkare tillverkade denna produkttyp under undersökningsperioden. Det bör påpekas att endast en samarbetsvillig kinesisk exporterande tillverkare exporterade denna produkt till unionen under undersökningsperioden.

(27)

Denna begäran avvisades eftersom denna produkt, i motsats till vad en användare hävdade, tillverkas och säljs i betydande mängder av flera unionstillverkare och har samma avgörande fysiska och tekniska egenskaper och slutanvändningsområden som andra typer av stålprodukter belagda med organiskt material.

(28)

En sammanslutning begärde att stålprodukter med en metallisk beläggning av krom eller tenn, med Taric-numren 7210122010 och 7210500010 skulle införas i produktdefinitionen. Denna begäran avvisades eftersom de numren inte ingick i det ursprungliga klagomålet och de produkter som omfattas av dessa nummer har andra fysiska och tekniska egenskaper än de produkter som ingick i klagomålet.

(29)

Eftersom stålprodukter med en metallisk beläggning av krom eller tenn utesluts enligt skäl 21 ska den berörda produkten ändras genom denna uteslutning.

(30)

Den berörda produkten är därför vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade produkter av legerat och olegerat stål (med undantag för rostfritt stål) som är målade, lackerade eller plastöverdragna på åtminstone ena sidan, undantaget s.k. sandwichpaneler av en typ som används för byggändamål och bestående av två yttre metallplåtar med stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, undantaget produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (en zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink) exklusive produkter med ett substrat med en metallbeläggning av krom eller tenn, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 7210 70 80, ex 7212 40 80, ex 7225 99 00 och ex 7226 99 70, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten).

(31)

Undersökningen har visat att stålprodukter belagda med organiskt material som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, stålprodukter belagda med organiskt material som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och stålprodukter belagda med organiskt material som importeras till unionen från Kina har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningar. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(32)

Både den kinesiska regeringen och de exporterande kinesiska tillverkarna i urvalet lämnade svar på frågeformuläret och godkände besök på plats för att kontrollera svaren.

(33)

I fråga om den kinesiska regeringen skickade kommissionen, efter analysen av frågeformuläret, en skrivelse om ofullständiga svar och två skrivelser före kontrollen. Kommissionen gav den kinesiska regeringen gott om tid att utarbeta och inge sina framställningar så snart detta begärdes och motiverades. Den kinesiska regeringen beviljades faktiskt betydande förlängningar av tidsfristerna: 20 dagars förlängning för att svara på frågeformuläret, vilket ledde till en tidsfrist på sammanlagt 57 dagar för att svara på frågeformuläret och 25 dagar för att svara på den första skrivelsen om ofullständigt svar.

(34)

I sina svar på frågeformuläret, skrivelserna om ofullständiga svar och andra inlagor, lämnade den kinesiska regeringen endast upplysningar om system som användes av de exporterande tillverkarna som ingick urvalet och hävdade att den inte borde anmodas att besvara frågor om påstådda subventionssystem som var tillgängliga även för tillverkare som inte ingick i urvalet eller tillverkare som inte hade gett sig till känna.

(35)

Kommissionen kunde med all respekt inte godta denna inställning och förklarade för den kinesiska regeringen att syftet med det frågeformulär som hade skickats till den kinesiska regeringen var att inhämta upplysningar om subventioneringen av den industri som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material i Kina och avgöra i vilken omfattning importen till unionen av den berörda produkten är subventionerad. Kommissionen informerade den kinesiska regeringen om att det krävs bredare information om subventioneringens omfattning för att hantera en eventuell betydande bristande samarbetsvilja hos exportörer som påstås ha fått förmåner inom ramen för särskilda subventionssystem som inte utnyttjas av de företag som ingick i urvalet eller var samarbetsvilliga och eventuella begäranden från samarbetsvilliga exporterande tillverkare om individuell undersökning. Den kinesiska regeringen ändrade dock inte ståndpunkt och lämnade inga upplysningar om merparten av de andra subventionssystem som togs upp i klagomålet men som inte utnyttjades av företagen i urvalet.

(36)

Före kontrollbesöket på plats begärde den kinesiska regeringen att kommissionen skulle lämna ytterligare skriftliga upplysningar, framför allt en förteckning över alla frågor som kommissionen skulle ställa under kontrollen, och en förteckning över de regeringsavdelningar som förväntades delta i kontrollbesöket på plats. Utan dessa skulle den kinesiska regeringen ”lämnas ovetande om vad som borde ha förberetts eller kunde väntas under kontrollen” och att skrivelsen före kontrollen ”verkligen inte angav vad kommissionen egentligen hade för avsikt att kontrollera …”.

(37)

Kommissionen kunde inte godta den kinesiska regeringens begäran. I detta avseende konstateras att kommissionen har uppfyllt alla gällande villkor i artikel 26 i grundförordningen. Före kontrollen hade en utförlig skrivelse skickats till den kinesiska regeringen med en bekräftelse av dagordningen (dagar och grupper av system att diskutera per kontrolldag) och en begäran om att de myndigheter som ansvarar för respektive system och de tjänstemän som deltagit i utarbetandet av den kinesiska regeringens inlagor skulle närvara. Kommissionen förklarade också före kontrollbesöket på plats att endast den kinesiska regeringen kunde känna till vilka myndigheter som ansvarar för de system som skulle undersökas och veta vilka tjänstemän som lämpligen borde delta i kontrollen och svara på frågor. I fråga om förteckningen över särskilda frågor förklarade kommissionen att den inte var obligatorisk enligt EU-lagstiftningen (inte heller enligt WTO:s krav) och att syftet med denna undersökning var att kontrollera den kinesiska regeringens svar på frågeformuläret och de relevanta kompletterande inlagorna. Kontrollen skulle därför följa uppläggningen i dessa dokument. Kommissionen skulle också försöka inhämta och klargöra ytterligare uppgifter som behövdes för det pågående förfarandet, men de exakta frågorna i det sammanhanget skulle vara beroende de svar den kinesiska regeringen lämnade på den inledande kontrollen. Det gjordes också klart för den kinesiska regeringen före kontrollbesöken på plats att en vägran att tillhandahålla nödvändiga upplysningar eller bistå den undersökande myndigheten i kontrollen av information och uppgifter som bedömdes nödvändiga för förfarandet kunde få negativa effekter på undersökningsförfarandet. Kinas regering erinrades också om konsekvenserna av bestämmelsen i artikel 28 i grundförordningen.

(38)

Under kontrollbesöket på plats hos det kinesiska handelsministeriet i Peking försökte kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 11 och 26 i grundförordningen kontrollera de lämnade upplysningarna utifrån de styrkande handlingar som användes för utarbetandet av den kinesiska regeringens svar. Kommissionen drog därför den preliminära slutsatsen att avsaknaden av information och styrkande handlingar inte gjorde det möjligt att genomföra en ordentlig kontroll av svaren på frågeformuläret. Vidare hade viss information inte lämnats alls trots att den uttryckligen hade begärts och vissa frågor hade helt enkelt inte besvarats. Den kinesiska regeringen uppmärksammades därför i enlighet med artikel 28.1 och 28.6 i grundförordningen på följderna av bristande samarbetsvilja.

(39)

Den kinesiska regeringen hävdade också att kommissionen ålade den en orimlig börda och hade begärt irrelevant och onödig information i frågeformuläret och den efterföljande skrivelsen om ofullständigt svar.

(40)

När det gäller den begärda informationen noteras att kommissionen enbart begärde uppgifter om påståenden i klagomålet som den ansåg nödvändiga för att komma fram till ett representativt resultat och efterfrågade konsekvent samma uppgifter och upplysningar under hela undersökningsförfarandet och begärde att den kinesiska regeringen skulle förklara de lämnade uppgifterna och deras innebörd för de undersökta systemen. Kommissionen begärde med andra ord bara sådana uppgifter som var nödvändiga för att bedöma om och i så fall hur stora subventioner den berörda produkten kunde få enligt andra påstådda subventionssystem i klagomålet. De uppgifterna skulle ha gjort det möjligt att på ett tillfredsställande sätt fastställa storleken på de subventioner som beviljats enligt de andra subventionssystem som granskas och som är tillgängliga för de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Eftersom varken företrädare för Kina eller de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna lämnade de uppgifter som krävdes för att avgöra om de andra subventionssystemen var tillgängliga för de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna konstaterade kommissionen på grundval av de tillgängliga bästa uppgifterna att de andra påstådda subventionssystemen verkligen var tillgängliga för andra icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare och beräknade storleken på den förmån som dessa system innebär på grundval av de bästa uppgifter som fanns tillgängliga.

(41)

Två samarbetsvilliga exporterande tillverkare begärde en individuell undersökning i enlighet med artikel 27.3 i grundförordningen, dvs. Union Steel China (Union Steel) och Shenzhen Sino Master Steel Co. Ltd. Det var inte möjligt att bevilja båda dessa företag individuella undersökningar eftersom det, på grund av det stora antalet påstådda subventionssystem och den tidskrävande antisubventionsundersökningen, skulle medföra en alltför stor börda och kunde hindra undersökningen från att slutföras i tid.

(42)

Union Steel hade dock redan omfattats av en individuell undersökning i den parallella antidumpningsundersökningen och därefter beräknades en individuell skademarginal för detta företag.

(43)

Eftersom den kinesiska regeringen endast lämnade svar om de system som används av de exporterande tillverkarna i urvalet, vilket beskrivs i skäl 34 ovan, var det så gott som omöjligt att analysera vissa av de subventionssystem som Union Steel eventuellt utnyttjade. På grundval av bästa tillgängliga uppgifter enligt artikel 28 i grundförordningen tilldelades detta företag den genomsnittliga subventionsnivå som är tillämplig för de andra icke samarbetsvilliga företagen.

(44)

På grundval av uppgifterna i klagomålet begärde kommissionen information om följande system, som påstods inbegripa beviljande av subventioner från den statliga myndigheten:

(45)

I klagomålet hävdades att den kinesiska regeringen kontrollerar vissa industrier och produkter i tidigare led och på så sätt kan erbjuda tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material insatsvaror till förmånliga priser. Därför får dessa tillverkare utjämningsbara subventioner genom anskaffning från statligt ägda företag av statligt tillverkat varmvalsat och kallvalsat stål till priser som är lägre än marknadspriset, dvs. mot otillräcklig ersättning till de statligt ägda företagen.

(46)

Kommissionen begärde detaljerade upplysningar från den kinesiska regeringen om statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till de kinesiska exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material för att kontrollera påståendena i klagomålet och fastställa om dessa statligt ägda företag är offentliga organ. Framför allt utarbetade kommissionen bilaga B till frågeformuläret till den kinesiska regeringen för de statliga ägda företagen och uppmanade den kinesiska regeringen att lämna de upplysningar som begärdes där. I sin skrivelse om ofullständigt svar bad kommissionen den kinesiska regeringen på nytt att lämna de upplysningar som begärdes i bilaga B och uppmanade den kinesiska regeringen att samordna svaren med de berörda statligt ägda företagen.

(47)

Den kinesiska regeringen besvarade dock inte någon av frågorna i bilaga B och lämnade inte heller relevanta upplysningar som begärdes i frågeformuläret (t.ex. om den kinesiska regeringens ägande och kontroll över de statligt ägda företagen i stålsektorn och dess deltagande i omorganisationen av den kinesiska stålindustrin). I stället för att lämna de begärda upplysningarna hävdade den kinesiska regeringen i sitt svar på frågeformuläret att de klagande inte hade kunnat visa att tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål är offentliga organ.

(48)

På grund av den kinesiska regeringens bristande samarbete var kommissionen tvungen att använda de mest tillförlitliga uppgifter som fanns tillgängliga i övrigt. Kommissionen informerade den kinesiska regeringen om detta tillvägagångssätt. I sin bedömning av om de statligt ägda företag som tillhandahåller varmvalsat och kallvalsat stål till de kinesiska exporterande tillverkarna i statligt ägda företag tog kommissionen hänsyn till den begränsade information som lämnats av den kinesiska regeringen, upplysningar i klagomålet, offentligt tillgängliga faktauppgifter från liknande förfaranden som genomförts av andra utredningsmyndigheter samt annan offentligt tillgänglig information, och baserade sina slutsatser på de sammantagna upplysningarna i fallet.

(49)

Den klagande hävdar att statligt ägda företag i Kina är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen och att de tillhandahåller varor (varmvalsat och kallvalsat stål) till tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material till priser som är lägre än marknadspriserna och därmed ger tillverkarna en förmån.

(50)

I sin rapport i Förenta staterna – Slutgiltig antidumpnings- och utjämningstull på vissa produkter från Kina (5) (nedan kallad överprövningsorganets rapport) definierade WTO:s överprövningsorgan ett offentligt organ som en enhet som ”har eller utövar statliga befogenheter” (6). Överprövningsorganet ansåg vidare att offentliga organ även utmärks av att de ”utför statliga funktioner” (7) som ”normalt anses ingå i offentliga förfaranden enligt rättsordningen i det berörda medlemslandet” (8).

(51)

Mot bakgrund av WTO:s överprövningsorgans slutsatser behöver analysen besvara två frågor, nämligen a) huruvida de berörda statligt ägda företagen utför funktioner som normalt anses ingå i offentliga förfaranden i Kina och, b) om så är fallet, huruvida de utövar statliga befogenheter när de gör detta.

(52)

När det gäller den kinesiska regeringen finns det en mängd exempel som visar att regeringen är kraftigt involverad i förvaltningen av ekonomin. Den kinesiska regeringens ledande roll i ekonomin fastställs i Folkrepubliken Kinas konstitution. I artikel 7 i konstitutionen anges följande: ”Den statliga ekonomin är den sektor i den socialistiska ekonomin som ägs av hela folket. Den är den ledande kraften i den nationella ekonomin. Staten ska se till att den statliga ekonomin konsolideras och växer.” I artikel 15 i konstitutionen anges följande: ”Staten ska tillämpa planekonomi på grundval av ett socialistiskt offentligt ägande.” Även i stadgarna för Kinas kommunistparti föreskrivs att det offentliga ägandet ska ha en ledande roll. I ingressen till kommunistpartiets stadgar anges t.ex. följande: ”Partiet måste upprätthålla och förbättra det grundläggande ekonomiska systemet, där offentligt ägande ska ha en dominerande roll …” Även i de olika femårsplaner som utarbetas av den nationella utvecklings- och reformkommissionen och antas av Kinas högsta rättsliga myndighet, statsrådet, framgår vilket starkt grepp den kinesiska regeringen har över ekonomin.

(53)

När det gäller stålsektorn tyder informationen i ärendet på att de statligt ägda företag som tillverkar varmvalsat och kallvalsat stål i Kina ofta utför de statliga funktioner som bl.a. beskrivs i sektorsplanerna för järn- och stålindustrin. Dessa planer bekräftar att den kinesiska regeringen har valt att vara starkt involverad i förvaltningen och utvecklingen av stålindustrin i Kina och de statligt ägda företagens genomförande av dessa planer kan därför anses utgöra offentliga förfaranden. I planerna fastställs mål för alla aktörer inom järn- och stålindustrin och hela sektorn får riktlinjer för att åstadkomma specifika resultat. Den kinesiska regeringen använder i själva verket de statligt ägda järn- och stålföretagen som statens förlängda arm, för att uppnå de mål som fastställs i planerna.

(54)

Order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin omfattar bl.a. en politik för att minska antalet järn- och stålsmältverksföretag och innehåller produktionsmål för dessa stålföretagsgrupper som är bland de tio största på den inhemska marknaden (artikel 3), för produktionskapaciteten förbjuds bildandet av nya järn- och stålföretag i intressegemenskap (artikel 10), fastställer villkoren för tillträde till järn- och stålindustrin på utrustningsnivå och även de tekniska och ekonomiska index som järn- och stålföretag bör följa (artikel 12), fastställer regler för organisatoriska ändringar i stålföretag (artikel 20), tar upp investeringsförvaltning (artiklarna 22 och 23), anger villkor för tillgången till finansiella medel (artiklarna 25 och 26), ger staten rätt att ingripa vid anskaffningen av råvaror (artikel 30).

(55)

Den tolfte femåriga utvecklingsplanen för stålindustrin innehåller en sammanfattning av hur målen i den föregående planen har uppnåtts, samt en utvecklingsstrategi och mål för hela stålindustrin. På liknande sätt som order nr 35 innehåller planen mycket specifika mål på industriklusternivå (avsnitt III.III.6), främjar vissa projekt och avråder från andra (avsnitt IV.IV) och gör skillnad i stöd till järn- och stålindustrin i olika provinser (avsnitt IV.V), föreskriver stöd till storskaliga stålföretag och ger de största statligt ägda kinesiska ståltillverkarna, som Bao Steel, Anshan Iron and Steel och Wuhan Iron and Steel, en ledande roll (9). I planen föreskrivs också att regleringen och förvaltningen av de befintliga stålföretagens tillverkning ska stärkas (avsnitt V.IV).

(56)

Enligt Folkrepubliken Kinas lag om statligt ägda företagstillgångar är statligt ägda företag också skyldiga att följa den nationella industripolitiken (10). På liknande sätt medför de preliminära bestämmelserna om övervakning och förvaltning av centrala företags investeringar en skyldighet för de statligt ägda företagen att följa statens utvecklingsplaner och industripolitik (11). Enligt bestämmelserna om förvaltningen av centrala företags utvecklingsstrategier och planer ska alla statligt ägda företag ta fram en utvecklings- och strategiplan som ska granskas och godkännas av statsrådets kommission för övervakning och förvaltning av statligt ägda tillgångar (SASAC). Under granskningen, och innan planen godkänns, måste SASAC bl.a. undersöka om planen följer den nationella utvecklingsplanen och industripolitiken och om den är förenlig med den strategiska anpassningen och strukturen för den statligt ägda ekonomin (12).

(57)

De konkreta exempel på tillämpningen av de åtgärder som beskrivs i planerna, t.ex. flytten av Capital Steel Corporation (13) eller ett flertal sammanslagningar av stålföretag (14), visar att planerna inte bara är vägledande dokument som fungerar som riktlinjer utan att de leder till konkreta åtgärder hos de statligt ägda företagen som är utformade av staten (företrädd av den nationella utvecklings- och reformkommissionen och statsrådet).

(58)

Alla de konkreta åtgärder som beskrivs i skälen ovan måste följas och genomföras av de företag som omfattas av planerna. Slutsatsen blir att de statligt ägda företagen, genom den direkta statliga inblandningen i stålföretagens kommersiella beteende, fungerar som regeringens förlängda arm och utför offentliga funktioner som i sin tur leder till att de mål som fastställs i planerna uppfylls.

(59)

Efter att ha konstaterat att de statligt ägda företagen utför offentliga funktioner måste vi undersöka om de utövar offentliga befogenheter i och med detta. En central fråga är om de är statligt kontrollerade (15). Om så är fallet är det mot bakgrund av alla andra relevanta belägg som beskrivs ovan rimligt att anta att statligt ägda företag fungerar som statens förlängda arm och genomför den politik som fastställs i planerna.

(60)

Den statliga kontroll som beskrivs nedan tyder på att de statligt ägda myndigheterna har eller utövar offentliga befogenheter. Kontroll kan bl.a. utövas genom statligt ägande, administrativa förordningar och ingripanden genom SASAC, styrelser och statliga planer.

(61)

Som beskrivs ovan i avsnittet om bristande samarbete (skälen 46–48) lämnade den kinesiska regeringen inte de begärda upplysningarna om ägarstrukturen hos tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina. I sitt svar på frågeformuläret bifogade den kinesiska regeringen en förteckning över 54 företag där den kinesiska regeringen är den största ägaren, men under kontrollbesöket hävdade regeringen att förteckningen inte är korrekt utan även innehåller privatägda företag. Den kinesiska regeringen korrigerade inte förteckningen och angav inte heller vilka av företagen som är privatägda och vilka som ägs av den kinesiska staten. På grund av det bristande samarbetet var kommissionen tvungen att titta på andra belägg i ärendet och offentligt tillgängliga uppgifter.

(62)

Den klagande lämnade bevis på att de största tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål är statligt ägda och lämnade detaljerade upplysningar om detta i bilaga 10 till klagomålet (16). Även andra offentligt tillgängliga uppgifter (17) bekräftar att den kinesiska regeringen har ett ägarintresse i många av tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål.

(63)

Med hänsyn till alla upplysningar i ärendet är det rimligt att konstatera att den kinesiska regeringen har ett betydande ägarintresse i många av de kinesiska tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål.

(64)

SASAC utövar statens ansvar som investerare och förvaltar de statligt ägda tillgångar som den övervakar. Det konstateras att den kinesiska regeringen i sitt svar på frågeformuläret och efterföljande inlagor hävdade att SASAC inte är involverad i de statligt ägda företagens kommersiella verksamhet och underbyggde sitt påstående genom att hänvisa till artikel 7 i de interimistiska bestämmelserna om övervakning och förvaltning av statligt ägda företagstillgångar (18), men andra artiklar i samma lag och även andra belägg i ärendet (19) tyder på motsatsen.

(65)

I själva verket visar den kinesiska regeringens svar på antisubventionsfrågeformuläret att SASAC med statsrådets tillstånd utser och avskedar höga chefer vid de övervakade företagen och utvärderar deras resultat genom rättsliga förfaranden. SASAC har också ansvar för att uppmana de övervakade företagen att tillämpa de vägledande principerna och politiken, ansvarar för den grundläggande förvaltningen av företagens statligt ägda tillgångar och leder och övervakar förvaltningen av lokala statligt ägda tillgångar i enlighet med lagen.

(66)

SASAC har även ansvar för ersättning och bedömning av de statligt ägda företagens ledare och utser och beslutar om eventuella belöningar och bestraffningar av dem (20). Alla belägg pekar faktiskt på att karriären för ledningen vid de statligt ägda företagen är beroende av SASAC. Dessa omständigheter visar att SASAC tydligt har offentliga befogenheter.

(67)

Även sammansättningen av de statligt ägda företagens styrelser avspeglar den kinesiska regeringens stora kontroll över de statligt ägda företagen. Beläggen i ärendet (21) visar att många ledamöter i företagsledningar och styrelser har eller tidigare har haft funktioner i regeringen och/eller partiet och att valet av dem påverkas kraftigt att statliga myndigheter som SASAC eller Kinas kommunistiska parti (CCP).

(68)

Den kinesiska regeringens politik, intressen och mål för stålindustrin fastställs i olika statliga planer på central och även decentraliserad nivå. De statligt ägda företagen uppmanas att följa politiken (företag som inte gör det blir till och med föremål för sanktioner) och att döma av vissa stora statligt ägda stålföretags agerande på senare tid i Kina är det uppenbart att man följer politiken och att de statligt ägda stålföretagen arbetar för att nå de mål som fastställs i planerna.

(69)

Enligt utvecklingsplanen för den tolfte femårsplanen för stålindustrin ska endast de ”företag som följer nationens politik för järn- och stålindustrin och normerna och villkoren för produktionen och driften inom järn- och stålindustrin spela en ledande roll vid sammanslagningar och omorganisationer” (22).

(70)

Även i ett antal planer på provinsnivå och lokal nivå anges specifika statligt ägda företag och det fastställs mål för dem. I klagomålet återges utdrag ur dessa planer (23). Den kinesiska regeringen ombads att tillhandahålla alla dessa planer i frågeformuläret och i skrivelsen om ofullständigt svar för kontroll och förtydligande, men den kinesiska regeringen beslutade att inte tillhandahålla dem. Det noteras dock att den kinesiska regeringen inte ifrågasatte riktigheten i dessa citat under förfarandet. Dessutom medger flera av de företag som nämns i provinsplanerna och de lokala planerna att de samarbetar med myndigheterna och beskriver hur de agerar eller tidigare har agerat i enlighet med planerna (24).

(71)

Även om den kinesiska regeringen hävdar att vissa av dessa planer endast är vägledande, inte bindande och enbart syftar till att fungera som riktlinjer, får detta påstående inte stöd i några andra belägg i ärendet. Tvärtom är de statliga utvecklingsplanerna och industripolitiken rättsligt bindande för de statligt ägda företagen enligt många lagar och andra författningar (25).

(72)

Den kinesiska regeringen ställer upp mål för järn- och stålindustrin genom femårsplanerna och andra relevanta handlingar och uppnår dessa mål genom de funktioner och verksamheter som anges där. Eftersom dessa planer och handlingar utarbetas av departement i den kinesiska regeringen, t.ex. det nationella rådet eller den nationella utvecklings- och reformkommissionen, bör de funktioner och verksamheter som anges i dem betraktas som offentliga. Eftersom statligt ägda stålföretag alltså är skyldiga att följa dessa planer och denna politik fungerar de som statens förlängda arm och dessa företag utövar myndighetsbefogenheter eftersom staten har meningsfull kontroll över dem.

(73)

Med hänsyn till den kinesiska statens bristande samarbete kunde det inte fastställas helt och hållet vilka enheter som ska betraktas som offentliga organ. I vilket fall som helst är ett statligt ägt företag där staten är majoritetsägare eller största aktieägare ett offentligt organ. Enheter som staten inte har något ägande i är privata organ. Det behöver dock inte dras någon skarp gräns mellan offentliga och privata organ det här fallet, eftersom det i skälen 85–98 visas att alla privata organ inom stålsektorn agerar efter direktiv från staten och därmed i allt väsentligt beter sig på samma sätt som offentliga organ.

(74)

För att avgöra om det föreligger en förmån i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen måste vi jämföra de priser som de berörda exporterande tillverkarna betalar för varmvalsat och kallvalsat stål med det berörda riktmärket. I överprövningsmyndighetens rapport bekräftas att det är tillåtet att använda externa riktmärken när marknaden i det land som tillhandahåller varorna snedvrids genom statens roll. Det noteras också att ”om staten är den dominerande leverantören är det sannolikt att de privata priserna är snedvridna, men det måste ändå göras en analys från fall till fall” (26). I överprövningsorganets rapport anges också att ”…vi påstår inte att det finns ett tröskelvärde över vilket det faktum att staten är den dominerande leverantören på marknaden i sig räcker för att fastställa att priset är snedvridet, utan snarare att ju mer dominerande statens roll är på marknaden, desto mer sannolikt är det att denna roll kommer att leda till snedvridning av de privata priserna” (27). Vidare anges i överprövningsorganets rapport att ”när staten är en ”betydande” leverantör behövs bevis som berör andra faktorer än statens marknadsandel, eftersom statens roll som betydande leverantör i sig inte är ett bevis på snedvridning av de privata priserna”. Den första frågan att besvara är alltså om statens andel av tillverkningen av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina är dominerande eller bara betydande.

(75)

Kommissionen begärde upplysningar från den kinesiska regeringen om marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål när det gällde de andelar varmvalsat och kallvalsat stål som tillverkats av statligt ägda företag och av privata företag, men den kinesiska regeringen lämnade inga relevanta upplysningar om detta (28).

(76)

Kommissionen använde annan tillgänglig information (29) om denna fråga och fastställde att minst 63 % av produktionen av varmvalsat stål i Kina sker vid statligt ägda stålföretag. Det är viktigt att påpeka att den andelen på 63 % av de statligt ägda företagen beräknades efter en mycket försiktig analys och är en absolut lägsta siffra. Det faktum att många av de påstådda privata leverantörer som rapporteras av exportörerna förefaller vara handelsföretag (som mycket väl kan ha köpt produkten från statligt ägda företag), den kinesiska regeringens bristande samarbete (se skälen 46–48 ovan) och andra utredande myndigheters undersökningsresultat (se fotnot 32) leder till slutsatsen att de statligt ägda företagens verkliga andel av marknaden för varmvalsat stål är mycket större. Den kinesiska regeringens stora inblandning denna sektor av marknaden för varmvalsat stål (se skälen 85–94 nedan) begränsar också de privata aktörernas manöverutrymme.

(77)

Mot bakgrund av ovanstående fastställdes att de statligt ägda företagen är dominerande på marknaden för varmvalsat stål i Kina. Denna dominans för statligt ägda företag på marknaden för varmvalsat stål är så stor att de privata tillverkarna inte har något annat val än att anpassa sina priser efter de statligt ägda företagen, vilket visas nedan.

(78)

När det gäller kallvalsat stål var den rapporterade andelen för statligt ägda företag från de kinesiska exporterande tillverkarna (18 %) mycket lägre än för varmvalsat stål, vilket dock motsades av andra uppgifter (se skäl 79 nedan). Mot bakgrund av den kinesiska regeringens bristande samarbete, att många av de påstådda privata leverantörer som rapporteras av exportörerna förefaller vara handelsföretag (som mycket väl kan ha köpt produkten från statligt ägda företag) och de begränsningar för de privata aktörernas kommersiella verksamheter som den kinesiska regeringens starka inblandning i sektorn innebär (se skälen 85–94) konstateras (delvis på grundval av tillgängliga uppgifter (se skäl 79 nedan) enligt artikel 28 i grundförordningen) att statligt ägda företag även dominerar marknaden för kallvalsat stål i Kina.

(79)

Denna slutsats styrks av World Steel Capacity Book, som motsäger den andel på 18 % som rapporteras av de kinesiska exportörerna och visar att mer än 70 % av hela den kinesiska produktionskapaciteten för kallvalsat stål är statligt ägd (30).

(80)

Kommissionen begärde upplysningar från den kinesiska regeringen om de priser som statligt och privat ägda företag tog ut på varmvalsat och kallvalsat stål som såldes på den kinesiska marknaden. Den kinesiska regeringen lämnade inte några sådana upplysningar i sitt svar på frågeformuläret. Undersökningen hos exportörerna av stålprodukter belagda med organiskt material visade att de priser som de fyra exporterande tillverkarna/grupperna betalade under undersökningsperioden för varmvalsat och kallvalsat stål från privata tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål eller från handelsföretag konsekvent låg mycket nära de statligt ägda företagens priser (31). De observerade förhållandena och de statligt ägda företagens dominans inom sektorn visar alltså att privata leverantörers priser mycket väl följer de priser som betalas till statligt ägda företag. En av de exporterande tillverkarna i urvalet lämnade dessutom in ett avtal om tillhandahållande av varmvalsat stål från en privatägd leverantör där det till och med ingår ett villkor om att priset ska knytas till de statligt ägda företagens leverantörspris.

(81)

Mot bakgrund av den samlade informationen i ärendet konstateras att priserna på varmvalsat och kallvalsat stål som säljs av statligt ägda företag i Kina är snedvridna till följd av de statligt ägda företagens stora dominans på den kinesiska marknaden. De privata leverantörernas priser på varmvalsat och kallvalsat stål är anpassade efter de statligt ägda företagens Därför konstateras att det inte finns några tillförlitliga marknadspriser i Kina för varmvalsat och kallvalsat stål. Eftersom det inte finns några ”rådande marknadsvillkor” på marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål i Kina måste kommissionen i enlighet med artikel 6 d i grundförordningen söka ett alternativt riktmärke. Eftersom hela den kinesiska marknaden är snedvriden är det inte praktiskt möjligt att justera kostnader och priser i Kina på ett meningsfullt sätt och importpriserna torde vara lika snedvridna av de statligt ägda företagens dominans. Därför söktes ett externt riktmärke i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen.

(82)

Det lämpligaste riktmärket verkar vara ett konstruerat riktmärke som bygger på de världsmarknadspriser på varmvalsat och kallvalsat stål som regelbundet offentliggörs i olika specialiserade ståltidskrifter som Steel Business Briefing, MEPS och CRU.

(83)

En jämförelse mellan de statligt ägda företagens priser och det utländska riktmärket (konstruerat i enlighet med skäl 103) visade att dessa priser var betydligt lägre än riktpriserna och alltså gav de kinesiska exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(84)

Detta subventionsprogram är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom det varmvalsade och kallvalsade stålet endast används i produktionen hos ett begränsat antal industrier och företag i Kina.

(85)

Nästa fråga är huruvida privata tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål som inte är offentliga organ ändå får uppmaningar eller direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla varmvalsat och kallvalsat stål till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(86)

Det har från början stått klart att den kinesiska regeringen bedriver en politik för att tillhandahålla varmvalsat och kallvalsat stål till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material, eftersom offentliga organ, som ingår i staten, deltar i detta tillhandahållande och har en dominerande ställning på marknaden, vilket gör det möjligt för dem att ta ut priser som är lägre än marknadspriserna. I vilket fall som helst, oavsett om dessa enheter betecknas som ”offentliga” eller ej, visar samma bevisning att det förekommer en statlig politik som har starkt inflytande på sektorn. Nu måste det fastställas om denna politik även omfattar privata leverantörer.

(87)

I ett antal statliga planer och policydokument finns det indikationer på att ståltillverkare (både statligt och privat ägda) uppmuntras och stöds av den kinesiska regeringen. Vissa avsnitt i dessa handlingar tyder på att det finns en direkt koppling mellan regeringen och de privatägda stålföretagens beteende och vid ett antal tillfällen kan man konstatera att denna ”vägledning” har lett till att stålföretagen har vidtagit åtgärder enligt rekommendationerna i planerna.

(88)

I order nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin uppmuntras stålföretagen t.ex. att agera på ett visst sätt (32), det fastställs villkor för investeringar och anges att investeringarna måste godkännas av myndigheterna (33), konkurrensen om resurser styrs (34) och det föreskrivs till och med påföljder för företag som inte följer riktlinjerna (35). Även den tolfte femårsplanen för stålindustrin påverkar stålföretagens affärsbeslut, vilket i sin tur kan påverka kostnadsstrukturer och priser (36).

(89)

I tillägg till detta lämnade den klagande i bilaga 24 till klagomålet en samling utdrag ur olika politiska handlingar från olika statliga organisationer där den kinesiska regeringens stöd till stålindustrin i allmänhet eller till produktionen av produkter belagda med organiskt material i synnerhet framhålls (37).

(90)

Vidare finns det offentligt tillgänglig information som visar att de privatägda företagen agerar i enlighet med olika statliga planer och policydokument (38).

(91)

Den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att avskräcka från export av varmvalsat och kallvalsat stål i form av exportbegränsningar genom det komplicerade systemet för återbetalning av moms. Varmvalsat och kallvalsat stål omfattas av moms på 17 %. Moms på inhemskt sålda stålprodukter belagda med organiskt material som tillverkas av kallvalsat stål (som tillverkas av varmvalsat stål) återbetalas upp till 13 %, medan momsen inte återbetalas alls om företaget väljer att exportera varmvalsat eller kallvalsat stål. Detta system innebär att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål inte kan agera med normal kommersiell frihet och får till effekt att den inhemska tillgången på varmvalsat och kallvalsat stål ökar och att priset på den kinesiska marknaden oundvikligen pressas ned. Det innebär att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål (precis som de statligt ägda företagen) inte kan agera oberoende av den kinesiska regeringens politik.

(92)

I avsnittet ovan om förmåner för offentliga organ konstaterades det att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål inte har något annat val än att anpassa sina priser efter de statligt ägda företagens, till följd av de statligt ägda stålföretagens dominans på marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål. De sätter med andra ord inte priserna utan får snarare ta dem. Detta är ytterligare ett tecken på att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål inte kan agera oberoende av den kinesiska regeringens och andra offentliga organs åtgärder.

(93)

Detta förhållande styrks också av de upplysningar som lämnats av de kinesiska exporterande tillverkare som besvarade antisubventionsfrågeformulären. Av dem framgår att priserna hos privata leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål i stort sett är desamma som de statligt ägda företagens priser. En av de exporterande tillverkarna i urvalet lämnade dessutom in ett avtal om tillhandahållande av varmvalsat stål från en privatägd leverantör där det till och med ingår ett villkor om att priset ska knytas till de statligt ägda företagens leverantörspris.

(94)

Med tanke på att det konstaterats att de statligt ägda företagens priser ligger under marknadspriserna är det uppenbart att de privatägda leverantörernas priser, som anpassas efter de statligt ägda företagens priser, också ligger under marknadspriserna.

(95)

Enligt artikel 3.1 a iv andra strecksatsen i grundförordningen anses det förekomma ett bidrag om de offentliga myndigheterna ”ålägger ett privat organ att utföra en eller flera av de funktioner som räknas upp i leden i, ii och iii och som normalt ligger inom deras kompetens och rent faktiskt inte skiljer sig från de offentliga myndigheternas normala praxis”. Enligt WTO:s överprövningsorgans tolkning avser begreppet direktiv situationer där en stat utövar sina befogenheter, inklusive en viss grad av tvång, över ett privat organ och begreppet uppmaning avser situationer där en stat ger ett privat organ ansvar (39). Vidare införde WTO-panelen om amerikanska exportbegränsningar (40) ett tredelat test för förekomsten av uppmaningar och direktiv enligt vilket det krävs a) en statlig åtgärd som b) riktas till en viss part och som c) gäller en viss uppgift eller skyldighet (41).

(96)

På grundval av detta utgör integreringen av privatägda leverantörer i den kinesiska regeringens politik för tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål offentliga uppmaningar eller direktiv till privatägda leverantörer av följande skäl:

(97)

Mot bakgrund av samtliga ovanstående faktorer kan det konstateras att den kinesiska regeringens exportbegränsning, den statliga planeringen och de statligt ägda företagens dominans begränsar friheten för de privatägda leverantörerna av varmvalsat och kallvalsat stål och tvingar dem att agera icke-kommersiellt och acceptera ekonomiskt irrationella (under)priser som de inte skulle göra på en fri och öppen marknad. Detta bekräftar att den statliga politiken för tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål (däribland till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material) även omfattar privatägda leverantörer.

(98)

Mot bakgrund av denna analys ledde bevisningen i ärendet och andra offentligt tillgängliga uppgifter till att kommissionen drog slutsatsen att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina uppmanas och får direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla varor enlighet med artiklarna 3.1 a iii och 3.1 a iv i grundförordningen och agera på samma sätt som de statligt ägda stålföretagen.

(99)

Kommissionen konstaterade att de privatägda leverantörerna av varmvalsat och kallvalsat stål agerar på uppmaning och direktiv av den kinesiska regeringen och att undersökningen visade att de priser som privatägda leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål tar ut är anpassade efter de statligt ägda företagens priser (se avsnittet ovan).

(100)

Med hänsyn till detta konstateras att slutsatserna om förmån av och selektivitet i tillhandahållandet av varmvalsat och kallvalsat stål till underpriser från de statligt ägda företagen även gäller tillhandahållandet av varmvalsat och kallvalsat stål från privatägda leverantörer.

(101)

Två exporterande tillverkare i urvalet har främjats av detta program. En exporterande tillverkare (Panhua Steel Group) har främjats av tillhandahållandet av varmvalsat stål mot otillräcklig ersättning och den andra exporterande tillverkaren (Huadong Steel Group) har främjats av tillhandahållandet av kallvalsat stål mot otillräcklig ersättning.

(102)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. Denna förmån beräknas med summan av skillnaderna mellan de faktiska anskaffningsvärdena och de lämpliga riktvärdena för anskaffning av varmvalsat och kallvalsat stål. Det på så sätt beräknade beloppet fördelades sedan över den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljas på grundval av framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(103)

Eftersom den kinesiska marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål är snedvriden, betraktades världsmarknadspriserna på varmvalsat och kallvalsat stål som en lämplig grund för att beräkna riktpriser för varmvalsat och kallvalsat stål. På grundval av de olika ståltidskrifterna (SBB och MEPS) valdes inhemska priser exklusive skatt från fem länder/områden (dvs. Europa, USA, Turkiet, Japan och Brasilien). För att komma fram till ett lämpligt riktvärde valde kommissionen ut den största marknaden för varje relevant geografisk region, dvs. Europa (EU), Nordamerika (USA), Latinamerika (Brasilien), Asien (Japan) och Mellanöstern/Nordafrika (Turkiet). Ett aritmetiskt genomsnitt beräknades för de månatliga genomsnittliga priserna under undersökningsperioden för vart och ett av de fem länderna/områdena för att få fram de månatliga riktpriserna. De fem utvalda länderna/regionerna hade inte de högsta priserna under undersökningsperioden, de är alla medlemmar i WTO, återfinns bland de tio största ståltillverkarna i världen och är belägna i olika världsdelar. De riktpriser som beräknats på detta sätt anses därför vara rimliga och lämpliga.

(104)

Den subventionsnivå som fastställdes under undersökningsperioden avseende detta system för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till 23,02 % för Huadong-gruppen och till 27,63 % för Panhua-gruppen.

(105)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 25,37 %.

(106)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 32,44 %.

(107)

Den klagande hävdade att det inte finns någon fungerande marknad för mark i Kina och att det belopp som företagen betalat för att få använda marken ligger under den normala marknadsnivån. I sitt svar på antisubventionsfrågeformuläret hävdade den kinesiska regeringen följande: ”I enlighet med Folkrepubliken Kinas lag om markförvaltning ska mark i tätortsdistrikt ägas av staten och mark i landsbygds- och förortsområden ska, om inte annat föreskrivs av staten, ägas kollektivt av bönder.” Den kinesiska regeringen hävdade att det finns en standardiserad och ordnad konkurrensutsatt marknad för mark och att handel med markanvändningsrättigheter måste ske offentligt på marknaden för mark. Vidare framförde den kinesiska regeringen att mark för industriella och kommersiella ändamål måste anskaffas genom ersättning för användningen på den öppna marknaden genom anbud, auktion och konkurrens. Den kinesiska regeringen lämnade inga uppgifter om de faktiska priserna på markanvändningsrättigheter eller de statligt fastställda minimipriser för mark som nämndes i svaret på antisubventionsfrågeformuläret och under kontrollbesöket.

(108)

Under kontrollen begärde kommissionen att den kinesiska regeringen skulle lägga fram bevisning till stöd för sitt påstående att all industriell mark i Kina tilldelas genom anbud, kvotering eller auktionering. Den kinesiska regeringen kunde inte tillhandahålla sådana bevis under kontrollbesöket men lämnade vissa upplysningar i detta avseende efter kontrollbesöket. Den bevisningen visar dock endast att av de tretton transaktioner om markanvändningsrättigheter som berör exporterande tillverkare i urvalet skulle endast sex omfattas av anbuds- eller auktionsförfaranden. Det lämnades inga upplysningar om deltagarna i auktions- och anbudsförfarandena, trots att kommissionen begärde detta, och faktum var att det slutpris som företaget betalade vid samtliga tillfällen var detsamma som de lokala myndigheterna hade fastställt godtyckligt.

(109)

Kommissionen frågade också den kinesiska regeringen om den hade några synpunkter på eventuella riktmärken på grundval av antagandet att det inte finns något marknadspris för mark i Kina. Även om detta endast var ett antagande och inte på något sätt en slutsats när frågeformuläret skickades till den kinesiska regeringen, uttryckte den kinesiska regeringen åsikten att detta antagande var falskt och angav inga möjliga riktmärken. Den kinesiska regeringen hävdade också att klagomålet hade en brist eftersom den klagande å ena sidan påstår att det inte finns någon marknad för mark i Kina och att det borde användas ett ”utländskt riktmärke”, men å andra sidan påstår att de statligt ägda företagen får mark av regeringen på förmånliga villkor jämfört med den privatägda industrin. Den kinesiska regeringen föreslog att ett om ett riktmärke skulle användas borde det vara de priser som ”icke-främjade” kinesiska industrier betalar, men den lämnade inte några upplysningar om dessa priser. I det här sammanhanget bör det påpekas att den klagande hävdade att marknaden för markanvändningsrättigheter i Kina var snedvriden i sin helhet och att båda statligt ägda och privatägda tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material mot otillräcklig ersättning.

(110)

Tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter i Kina omfattas av Folkrepubliken Kinas lag om markförvaltning och Folkrepubliken Kinas lag om reala rättigheter.

(111)

Enligt artikel 2 i markförvaltningslagen ägs all mark av staten, eftersom mark enligt den kinesiska författningen och tillämpliga lagbestämmelser tillhör den kinesiska befolkningen kollektivt. Ingen mark kan säljas men rätt till markanvändning kan tilldelas enligt lagen. De statliga myndigheterna kan tilldela rätten genom offentlig anbudsinfordran, anbud eller auktion.

(112)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna har rapporterat vilken mark som de besitter samt de flesta berörda avtal eller licenser om markanvändning, men den kinesiska regeringen lämnade endast mycket begränsad information om prissättningen av markanvändningsrättigheter.

(113)

Som nämns ovan hävdade den kinesiska regeringen att markanvändningsrättigheter i Kina tilldelas genom anbud, auktioner och konkurrens. Detta föreskrivs också i artikel 137 i Folkrepubliken Kinas lag om reala rättigheter (42).

(114)

Under kontrollen av samarbetsvilliga exporterande tillverkare konstaterades dock att detta system som det beskrivs av den kinesiska regeringen inte alltid fungerar så i praktiken. Av sex markanvändningsrättigheter som köptes av Chongqing Wanda Steel Strip Co. Ltd (ingår Panhua Group Co. Ltd) genomfördes ingen anbudsprocess för fyra av dem, vilket bekräftades av företagets tjänstemän. Chongqing Wanda var den enda deltagaren och det slutliga transaktionspriset som företaget betalade var exakt samma pris som ursprungligen fastställdes av den lokala byrån för markresurser. Det genomfördes ett anbudsförfarande för de återstående två markanvändningsrättigheterna, men varken företaget eller den kinesiska regeringen lämnade några bevis på detta. Av de handlingar som den kinesiska regeringen överlämnade efter kontrollbesöket förefaller det i själva verket som om även dessa två markanvändningsrättigheter köptes till ett pris som var identiskt med det pris som fastställts av den lokala byrån för markresurser. Zhangjiagang Panhua Steel Strip Co., Ltd (ingår också i Panhua Group Co. Ltd) erhöll tre markanvändningsrättigheter genom överföring från privatägda företag i utbyte mot aktier i Panhua Group Co. Ltd.

(115)

Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co., Ltd erhöll två av sina markanvändningsrättigheter från den lokala mark- och resursbyrån i Xiaoshan-distriktet och en från det privatägda företaget. Inga bevis för ett anbudsförfarande eller en auktion kunde lämnas eftersom det enligt den kinesiska regeringen inte fanns några försäljningsbevis för markanvändningsrättigheter som köpts före den 1 september 2006 och den kinesiska regeringen vare sig bekräftade eller förnekade att dessa transaktioner varit föremål för något anbudsförfarande eller någon auktion.

(116)

Resultatet av undersökningen bekräftar att läget när det gäller tillhandahållande och förvärv av mark i Kina är oklart och saknar öppenhet och att priserna ofta fastställs godtyckligt av myndigheterna. Myndigheterna fastställer priserna enligt systemet för urban markvärdering, som bl.a. innebär att de även ska ta hänsyn till industripolitiken när de fastställer priset på industrimark. Dessutom är tillträdet till industrimark, åtminstone i stålsektorn, enligt lag begränsad till företag som uppfyller den statliga industripolitiken (43).

(117)

De oberoende uppgifter som lämnats av den klagande tyder också på att mark i Kina tillhandahålls till underpriser (44).

(118)

Följaktligen bör den kinesiska regeringens tillhandahållande av markanvändningsrättigheter anses utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a iii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av tillhandahållande av varor som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån. Såsom anges i skälen 114–115 ovan, finns det ingen fungerande marknad för mark i Kina och användningen av externa riktmärken visar att det belopp som de samarbetsvilliga exportörerna betalar för markanvändningsrättigheter ligger långt under den normala marknadsnivån. Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen eftersom tillgången till industrimark enligt lag är begränsad till de företag som följer statens industripolitik, endast vissa transaktioner omfattades av ett anbudsförfarande, priser fastställs ofta av myndigheter och de offentliga förfarandena i detta område är otydliga och ogenomskinliga.

(119)

Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

(120)

Eftersom det konstaterades att läget för markanvändning i Kina inte är marknadsstyrt verkar det inte finnas några tillgängliga privata riktmärken alls i Kina. Därför är det omöjligt att justera kostnaderna eller priserna i Kina. Under dessa omständigheter anses att det inte finns någon marknad i Kina och i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen är det befogat att använda ett externt riktmärke för att avgöra förmånens storlek. Eftersom den kinesiska regeringen inte var samarbetsvillig eller underlät att lämna förslag på ett externt riktmärke, var kommissionen tvungen att förlita sig på tillgängliga uppgifter för fastställandet av ett lämpligt externt riktmärke. Det anses därför lämpligt att använda uppgifter från det särskilda tullområdet Taiwan som ett lämpligt riktmärke.

(121)

Kommissionen anser att markpriserna i Taiwan erbjuder det bästa riktmärket för de områden i Kina där de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna är etablerade. Majoriteten av de exporterande tillverkarna är etablerade i den östra delen av Kina, i utvecklade områden med hög BNP i provinser med hög befolkningstäthet.

(122)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna beräknas på grundval av skillnaden mellan det belopp som betalas av varje företag för rätten att använda mark och det belopp som normalt skulle ha betalats enligt det taiwanesiska riktmärket.

(123)

I denna beräkning använde kommissionen det genomsnittliga markpris per kvadratmeter som fastställts i Taiwan, korrigerat för den valutadepreciering och BNP-utveckling som inträffat efter det att kontrakten om markanvändningsrätten slöts. Informationen om priser på industrimark hämtades från webbplatsen för industribyrån inom det taiwanesiska ministeriet för ekonomiska frågor. Valutadeprecieringen och BNP:s utveckling för Taiwan beräknades på grundval av inflationstakten och utvecklingen av BNP per capita i löpande priser i USD för Taiwan som IMF offentliggjort i sin World Economic Outlook 2011. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljaren) över undersökningsperioden genom användning av den normala brukstiden för rätt till markanvändning för industrimark i Kina, dvs. 50 år. Beloppet fördelades sedan över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljas på grundval av framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(124)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna uppgår till 0,34 % för Huadong-gruppen och till 1,12 % för Panhua-gruppen.

(125)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,73 %.

(126)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 1,36 %.

(127)

Den klagande hävdade att vattenpriserna i Kina uteslutande fastställs av offentliga myndigheter och att prissättningsstrukturen fastställs med hänsyn till den industriella makropolitiken. Det rapporterades också att vattenpriserna differentierades mellan olika lokala områdena och att det också gjordes en differentiering mellan olika företag. Den klagande hävdade att det var sannolikt att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material hade främjats av tillhandahållande av vatten mot otillräcklig ersättning enligt politiken för att främja stålprodukter med högt mervärde.

(128)

Vattenförsörjningen och vattenmarknaden i Kina förvaltas av den nationella utvecklings- och reformkommissionen, ministeriet för vattenresurser och miljöministeriet. Vattenförsörjningsmarknaden domineras fortfarande till stora delar av lokala statligt ägda företag, även om utländska investeringsföretags inträde i några vattenförsörjningsprojekt i vissa städer har brutit de statliga leverantörernas monopol. Den kinesiska regeringen kunde dock inte lämna någon detaljerad förteckning över vattenleverantörer och deras betjäningsområden och levererade volymer (se skäl 129), utan nöjde sig med att överlämna en förteckning över vattenleverantörer i de områden där de exporterande tillverkarna i urvalet var etablerade.

(129)

När det gäller prissättning utarbetar den nationella utvecklings- och reformkommissionen den övergripande prispolitiken och de lokala myndigheterna fastställer det lokala vattenpriset efter ett utfrågningsförfarande för att skapa ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Priset avspeglar kostnaderna plus en rimlig vinst för de lokala vattenleverantörerna. Den kinesiska regeringen överlämnade de gällande prislistorna som tillämpades i de kommuner där de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material var etablerade. Det förklarades att de olika kommunala priserna gällde gemensamt för alla industriella användare och inte varierade mellan företag eller användare.

(130)

Utredningen bekräftade att den nationella utvecklings- och reformkommissionen fastställer baspriset på vatten och att de administrativa myndigheterna för kommunala priser fastställer priset för varje kommun utifrån ett flertal parametrar (t.ex. distributionskostnader, vinst och rimligt överskott). Vattenpriset kompletteras med en reningsavgift som också fastställs på kommunal nivå.

(131)

Även om det grundläggande vattenpriset, reningsavgiften och eventuella lokala ytterligare avgifter tillämpas på samma sätt för alla användare som ingår i samma kategorier, konstaterades det att en av de två exportörer som ingick i urvalet, Zhejiang Huadong Group, inte betalade reningsavgiften.

(132)

Exportören hävdade att den betalade denna avgift som en klumpsumma till miljöskyddsbyrån. Denna betalning anses dock inte motsvara reningsavgiften av följande tre orsaker: 1) I det officiella dokumentet står det avgift för ”utsläpp av avloppsvatten”, inte avgift för ”avloppsrening”. 2) Betalningen står inte i proportion till den faktiska vattenförbrukningen. 3) Det sammanlagda betalade beloppet är ganska litet jämfört med det faktiska belopp som skulle ha betalats om reningsavgiften för den verkliga vattenförbrukningen hade tagits ut.

(133)

Zhejiang Huadong Group tog emot ett ekonomiskt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen eftersom staten tillhandahöll vatten genom det lokala offentliga vattenförsörjningsföretaget (dvs. Hangzhou Xiaoshan Water Supply Co. Ltd). Detta är ett statligt ekonomiskt bidrag i form av tillhandahållande av andra varor än allmän infrastruktur i den mening som avses i grundförordningen. Detta skulle också kunna betraktas som uteblivna statliga intäkter eftersom ett offentligt organ inte fått de intäkter som det annars skulle ha fått i den mening som avses i artikel 3.1 a ii.

(134)

Huadong Steel Group har tagit emot en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen i den utsträckning som staten har tillhandahållit vatten mot otillräcklig ersättning. Det har fastställts att denna exportör inte har betalat det fulla pris för vattenförsörjningen som normalt gäller för den användarkategori som exportören tillhör, eftersom den ”reningsavgift” som ingår i vattenpriset inte har betalats.

(135)

Subventionen i form av tillhandahållande av vatten till en av de samarbetsvilliga exportörerna är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom inte alla företag slipper betala reningsavgiften. Trots att det inte finns någon lag som begränsar denna subvention till vissa företag innebär möjligheten för ett visst företag som tillverkar den berörda produkten att erhålla vattenförsörjning mot otillräcklig ersättning, tillsammans med de lokala myndigheternas uppenbara skönsmässiga befogenhet att avstå från en del av den taxa som normalt betalas för vatten, att denna subvention är selektiv. Kommissionen kunde inte inhämta några ytterligare belägg för på vilken grund myndigheterna avstod från att ta ut avgiften, eftersom den exporterande tillverkaren inte kunde tillhandahålla några sådana.

(136)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Denna förmån anses vara beloppet av den reningsavgift som inte betalats för vattenförbrukningen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljaren) över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(137)

Zhejiang Huadong Group har haft en fördel av att inte betala reningsavgiften. Den subventionsnivå som fastställts för gruppen är 0,01 %.

(138)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,01 %.

(139)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,01 %.

(140)

Enligt den klagande har den kinesiska regeringen tillhandahållit el mot otillräcklig ersättning genom förmånliga taxor. Framför allt hävdade den klagande att elpriserna fastställdes på olika sätt i olika provinser och även att de förmånliga taxorna används som ett industripolitiskt verktyg för att främja stålprodukter med högt mervärde och avskräcka från omodern produktionskapacitet.

(141)

Den nationella utvecklings- och reformkommissionen har ansvaret för att reglera elmarknaden och fastställa priserna i Kina. De provinsöverskridande och provinsiella näten drivs av två statligt ägda leverantörer: State Grid Corporation of China och China Southern Power Grid Corporation. Elleverantörerna på kommunal nivå är dotterföretag till dessa företag. Det håller på att införas en konkurrensmekanism i Kina genom några pilotprojekt, men dess inverkan är fortfarande försumbar i det här skedet.

(142)

Elpriserna fastställs av den nationella utvecklings- och reformkommissionen på grundval av ett förfarande som omfattar undersökning av kostnader, expertbedömning, offentliga utfrågningar samt slutligt fastställande och offentliggörande av priser. Den nationella utvecklings- och reformkommissionen offentliggör de priser som ska tillämpas i varje provins i meddelanden och därefter offentliggör de lokala prisbyråerna ett motsvarande meddelande på lokal nivå om tillämpning av de priser som beslutats av den centrala nationella utvecklings- och reformkommissionen. Slutpriset avspeglar inköpskostnader, överföringskostnader och förluster samt statliga avgifter. Priserna differentieras efter provins, lokala förhållanden och politiska mål för de olika provinserna. De fastställs för olika slutanvändarkategorier (t.ex. boende, industriella användare). Det görs ytterligare åtskillnad i pris för olika industriella användare för olika delar av industripolitiken, som fastställs av den kinesiska regeringen och avspeglas i katalogen i den nationella utvecklings- och reformkommissionens beslut nr 40 (2005) (se närmare förklaring i skäl 182). Användare som ingår i kategorin främjade företag enligt den nationella utvecklings- och reformkommissionens katalog betalar den grundläggande eltaxan, medan användare som ingår i kategorierna omoderna eller förbjudna företag betalar en avgift utöver grundtaxan. Användare som inte ingår i någon av de kategorier som anges i katalogen ingår i kategorin tillåtna företag och betalar också grundtaxan utan avgifter. Tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material tillhör normalt kategorin främjade företag enligt den nationella utvecklings- och reformkommissionens beslut nr 40.

(143)

Kommissionen begärde att den kinesiska regeringen skulle överlämna den rättsliga ramen för elmarknaden och prissättningen för el och vilken roll alla berörda organ eller enheter spelar. Den kinesiska regeringen underlät att överlämna en fullständig uppsättning av de gällande prisbeslut som utfärdats av den nationella utvecklings- och reformkommissionen och de lokala prisbyråerna, både för de exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet och för de exporterande tillverkare som gör det. Den kinesiska regeringen lämnade inte heller någon korrekt beskrivning av den nationella utvecklings- och reformkommissionens och de lokala prisbyråernas roll i prissättningen. Kommissionen informerade den kinesiska regeringen om dessa brister i fråga om de exporterande tillverkarna i urvalet i sin skrivelse av den 12 augusti 2012. Efter kontrollbesöken upptäcktes det också att den kinesiska regeringen hade angivit fel eltaxa för en av de samarbetsvilliga exportörer som ingick i urvalet.

(144)

Undersökningen bekräftade att det är den nationella utvecklings- och reformkommissionen som fastställer de elpriser som ska tillämpas i de olika provinserna. Det bekräftades att den lokala prisbyrån endast fungerar som ett verkställande organ för det beslut som fattas centralt av den nationella utvecklings- och reformkommissionen. Detta bekräftas också av att den nationella utvecklings- och reformkommissionen utfärdar meddelanden där den fastställer de faktiska priserna för varje provins. Därefter införlivas dessa meddelanden formellt i lokala meddelanden som antas av de lokala prisbyråerna och genomförs på lokal nivå. Undersökningen visade också att differentierade eltaxor som ska tillämpas på vissa sektorer och/eller på provinsnivå eller lokal nivå fastställs beroende på vissa faktorer, däribland industripolitiska mål som fastställs av de centrala och lokala myndigheterna i deras femårsplaner och i sektorsplanerna.

(145)

Undersökningen av de samarbetsvilliga exportörerna i urvalet visade att en av dem, dvs. Chongqing Wanda Steel Strip (CWSS), hade en lägre eltaxa än vad som generellt togs ut av stora industriella användare. Det konstaterades att i det område där denna exportör var etablerad hade en delkategori av vissa industriella användare, däribland dem som tillverkade den berörda produkten, rätt till denna lägre taxa.

(146)

En av de samarbetsvilliga exportörerna i urvalet (CWSS) tog emot ett ekonomiskt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen eftersom staten tillhandahöll el genom den lokala offentliga elleverantören. Detta är ett statligt bidrag i form av tillhandahållande av andra varor än allmän infrastruktur i den mening som avses i grundförordningen.

(147)

CWSS har tagit emot en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen i den utsträckning som staten har tillhandahållit el mot otillräcklig ersättning. Det har fastställts att denna exportör hade rätt till en lägre taxa än den som generellt tillämpades för andra stora industriella användare.

(148)

Subventionen i form av tillhandahållande av el till en av de samarbetsvilliga exportörerna är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen. Den lägre eltaxan fastställs i det relevanta meddelandet från nationella utvecklings- och reformkommissionen och införlivas i det meddelande som utfärdas av den lokala prisbyrån, dvs. den utfärdas av en central myndighet och förvaltas på lokal nivå. Den lägre taxan är begränsad till vissa företag i vissa angivna sektorer (främst tillverkare av ferrolegeringar i elektrisk smältugn och företag som tillverkar gödningsmedel) som ingår i en delkategori av storskaliga industriella användare. Denna lägre taxa är alltså enligt lag begränsad till enbart företag som ingår i dessa kategorier i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(149)

Subventionen är också begränsad till en viss region eftersom den endast tillämpas i ett begränsat angivet geografiskt område där den exporterande tillverkaren är etablerad. Detta område främjas enligt lag som utfärdats av den centrala regeringen, dvs. statsrådets cirkulär om flera policyer för att utveckla Kinas stora västra regioner (se närmare upplysningar i skäl 233). I cirkuläret nämns uttryckligen prismekanismen för överföring och tillhandahållande av el som ett av verktygen för att styra utvecklingen i vissa sektorer. Eftersom de eltaxor som är tillämpliga i detta område fastställs av en central myndighet är subventionen också regionalt selektiv i den mening som avses i artikel 4.3 i grundförordningen.

(150)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats med hänsyn till skillnaden mellan den faktiskt betalda eltaxan per kWh och den taxa som skulle ha betalats per kWh för stora industriprodukter användare, multiplicerad med den mängd el som förbrukats under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen har beloppet (täljaren) sedan fördelats över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(151)

En av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet som tillhör Panhua-gruppen av företag (dvs. CWSS) har främjats av denna lägre eltaxa. Den subventionsnivå som fastställdes för Panhua Group är 0,14 %.

(152)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,07 %.

(153)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,17 %.

(154)

I klagomålet hänvisas till ett antal andra varor som den kinesiska regeringen har tillhandahållit tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material via sina statligt ägda företag. Framför allt anges i klagomålet ett antal specifika transaktioner som rör tillhandahållandet av flera stålprodukter som tillverkas av statligt ägda företag, däribland anrikad järnmalm, pellets, sintrad järnmalm, skrot, råämnen, legeringar m.m. Klagomålet visade att priset för att tillhandahålla dessa varor fastställdes med hänvisning till olika faktorer och/eller riktmärken och att det fanns pristak eller justeringar beroende på de olika varorna och om transaktionen berörde närstående parter.

(155)

Den kinesiska regeringen svarade att detta program inte fanns för ståltillverkare under undersökningsperioden. Med tanke på att den kinesiska regeringen inte har lämnat någon ytterligare information om detta program baserade kommissionen sina slutsatser på de uppgifter som finns tillgängliga i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(156)

I den utsträckning priserna för de olika ovannämnda varorna inte motsvarar en tillräcklig ersättning är detta program utjämningsbart enligt artikel 3.1 a iii och artikel 6 d i grundförordningen. Komplexiteten i de olika transaktionerna för att tillhandahålla dessa varor och i de underliggande kontrakten, som inte fanns tillgängliga i protokollet över förfarandet, innebar dock att kommissionen inte kunde dra någon definitiv slutsats om detta program. Därför har kommissionen beslutat att inte bedöma detta program ytterligare.

(157)

Den klagande hävdade att tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material främjades av låga (subventionerade) räntor från statligt ägda affärsbanker och statliga banker i enlighet med den kinesiska regeringens politik för att stödja och utveckla den kinesiska stålindustrin enligt femårsplanerna.

(158)

Kommissionen begärde upplysningar från den kinesiska regeringen om den andel lån som kom från banker där den kinesiska regeringen är den största eller enda ägaren, banker där den kinesiska regeringen är ägare men inte är den största ägaren, banker där den kinesiska regeringen inte är ägare och banker som har utländska ägare, både till industrin som helhet och till den industri som berörs av detta förfarande. Den kinesiska regeringen svarade att den inte för register över beloppen och procentandelarna för de lån som ges av statligt ägda banker och att den inte heller har några register över lån till stålindustrin. Den kinesiska regeringen föreslog inte någon alternativ källa till dessa upplysningar.

(159)

Kommissionen efterfrågade också upplysningar om det statliga ägandet av banker och finansinstitut, men den kinesiska regeringen lämnade inga sådana utan hävdade att den inte för sådana register. Även om det inte är troligt att den kinesiska regeringen är omedveten om vilka tillgångar den äger, konstateras det att enligt offentligt tillgängliga uppgifter (45) (46) är den kinesiska regeringen en stor ägare i många av de största bankerna i Kina och alltså, precis som i fallet med de statligt ägda företag som tillverkar varmvalsat och kallvalsat stål, har tillgång till bankernas bolagsordningar som bör innehålla detaljerad ägarinformation. I detta avseende noteras också att enligt artikel 61 i lagen om affärsbanker [2003] ska bankerna ”överlämna balansräkningar, resultaträkningar och andra redovisningsrapporter och statistiska rapporter och handlingar till statsrådets banktillsynsorgan och Kinas folkbank”.

(160)

Kommissionen begärde också in information (genom ett särskilt frågeformulär, bilaga A) rörande strukturen på den statliga kontrollen i de berörda kinesiska bankerna och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller stålindustrin (dvs. bolagsstyrelsen och styrelsen som representerar aktieägarna, protokoll från möten med aktieägare/företagsledning, nationalitet när det gäller aktieägare/företagsledning, utlåningspolitik och riskbedömning när det gäller lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). I sitt svar på frågeformuläret lämnade den kinesiska regeringen emellertid endast in en bilaga A med mer allmänna upplysningar (främst sammanställda från bankernas webbplatser). Merparten av de särskilda upplysningar som efterfrågades i bilaga A lämnades inte. På några av frågorna svarade den kinesiska regeringen att den inte har den informationen i dag och i vissa fall lämnade den endast upplysningar om utvalda banker (bolagsordningar lämnades t.ex. endast för åtta banker). Kommissionen upprepade sin begäran i skrivelsen om ofullständigt svar och uppmanade den kinesiska regeringen att lämna alla upplysningar som efterfrågats i frågeformuläret. Den kinesiska regeringen lämnade några kompletterande upplysningar i sitt svar på skrivelsen om ofullständigt svar. Detta svar var dock fortfarande mycket ofullständigt och en stor del av de efterfrågade upplysningarna (t.ex. procentandelen statligt ägande i statligt ägda banker, bolagsordningarna för några av de banker som angavs i frågeformuläret, fullständiga svar på frågor i bilaga A) lämnades inte.

(161)

I frågeformuläret, skrivelsen om ofullständigt svar och återigen under kontrollbesöket på plats, begärde kommissionen cirkulär från Kinas folkbank om utvidgning av finansinstitutens låneräntepolitik (YinFa [2003] nr 250 och YinFa [2004] nr 251). Kommissionen fick reda på att dessa cirkulär fanns vid den föregående undersökningen. I stället för att överlämna cirkulären hänvisade den kinesiska regeringen dock kommissionen till Kinas folkbanks webbplats för information om finansinstitutens låneräntepolitik. Under kontrollen lämnades två bevis in om detta, men det rörde sig endast om utskrifter från webbplatsen. Det går inte att hitta det fullständiga innehållet i dessa cirkulär på Kinas folkbanks webbplats.

(162)

Kommissionen begärde också att Kinas folkbanks cirkulär om ändringarna den 8 juni 2013 skulle överlämnas vid kontrollen på plats. Den kinesiska regeringen överlämnade inte cirkuläret, utan tillhandahöll enbart allmän information som skrivits ut från Kinas folkbanks webbplats om justering av riktmärkena för räntorna.

(163)

Kommissionen bad även den kinesiska regeringen att anordna möten med specifika banker för att kontrollera uppgifter om förmånliga lån till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material. Den kinesiska regeringen anordnade emellertid inte några sådana möten och hävdade att den inte kunde ingripa i statligt ägda banker för att ordna sådana möten. Det noteras också att kommissionen i skrivelsen före kontrollen av den 7 juni 2013 förklarade att den skulle vara beredd att inleda kontrollen en dag tidigare och även avsätta mer tid för kontrollen om den kinesiska regeringen ansåg att bankerna var bäst lämpade att lämna förtydliganden och förklaringar om förmånliga lån. Därför begärde kommissionen att den kinesiska regeringen skulle bekräfta bankernas närvaro före kontrollen så att kontrollgruppen skulle kunna göra de förberedelser som krävdes. I sin skrivelse av den 15 juni 2012 hävdade den kinesiska regeringen att den skulle fortsätta att uppmana bankerna att samarbeta men att den inte kunde tvinga dem. Slutligen var det först under kontrollens första dag som kommissionens grupp informerades om att företrädaren för China Construction Bank fanns tillgänglig för frågor och förklaringar. Eftersom kommissionen inte hade informerats om detta (trots att detta uttryckligen begärts i skrivelsen före kontrollen), gick det inte att ta upp specifika frågor om avtal och lånevillkor utan endast mer allmänt hållna frågor. I vilket fall som helst lämnades inga styrkande handlingar för de uttalanden som gjordes av företrädaren för China Construction Bank, med den förklaringen att alla handlingar som kommissionen begärde var konfidentiella och interna.

(164)

Den kinesiska regeringen uppmärksammades i enlighet med artikel 28.1 och 28.6 i grundförordningen på följderna av bristande samarbetsvilja. På grund av det bristande samarbetet blev det nödvändigt att, utöver relevanta dokument från de kinesiska myndigheterna som andra parter överlämnade, använda uppgifter från andrahandskällor, däribland klagomålet och offentligt tillgänglig information som inhämtats via internet.

(165)

I undersökningen konstaterades att den kinesiska finansmarknaden karaktäriseras av statliga ingripanden eftersom de flesta stora banker är statsägda. De kinesiska myndigheterna lämnade bara mycket begränsad information om aktieinnehav eller ägande av bankerna i Kina. Såsom beskrivs närmare nedan, sammanställde emellertid kommissionen tillgänglig information för att komma fram till ett representativt undersökningsresultat. Vid utförandet av analysen av huruvida bankerna har eller utövar statliga befogenheter (offentliga organ), sökte kommissionen efter information rörande inte bara statligt ägande av bankerna, utan också efter andra kännetecken, såsom statlig närvaro i bolagsstyrelserna, statlig kontroll av verksamheten, utövandet av statlig politik eller statliga intressen samt huruvida bankerna inrättats genom lagstiftning.

(166)

Av de tillgängliga uppgifterna drogs slutsatsen att de statsägda bankerna i Kina har den största marknadsandelen och är de dominerande aktörerna på den kinesiska finansmarknaden. Enligt 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor (47) kan de statsägda bankernas andel uppgå till över 2/3 av den kinesiska marknaden. I fråga om samma sak noterades i WTO:s handelspolitiska granskning av Kina att ”den höga graden av statligt ägande är ytterligare ett utmärkande drag för den kinesiska finanssektorn” (48) och att ”det har skett få förändringar i marknadsstrukturen för Kinas banksektor som domineras av statligt ägda banker” (49). Det är relevant att påpeka att de fem största statsägda bankerna (Agricultural Bank, Bank of China, Construction Bank of China, Bank of Communications och Industrial and Commercial Bank) förefaller representera över hälften av den kinesiska banksektorn (50).

(167)

Kommissionen begärde också in information rörande strukturen på den statliga kontrollen av de nämnda kinesiska bankerna och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller stålindustrin (dvs. bolagsstyrelsen och styrelsen som representerar aktieägarna, protokoll från möten med aktieägare/företagsledning, nationalitet när det gäller aktieägare/företagsledning, utlåningspolitik och riskbedömning när det gäller lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). Såsom påpekas i skäl 160 lämnade den kinesiska regeringen ändå mycket begränsade upplysningar i detta avseende. Kommissionen blev följaktligen tvungen att använda tillgängliga uppgifter. På grundval av de tillgängliga uppgifterna drog kommissionen slutsatsen att de nämnda bankerna kontrolleras av staten och utövar myndighetsbefogenheter på ett sådant sätt att deras verksamhet kan tillskrivas staten. De relevanta uppgifter som användes för att komma fram till ovannämnda resultat hämtades från information som lämnats av den kinesiska regeringen, årsredovisningar från kinesiska banker som antingen lämnats av den kinesiska regeringen eller som är offentligt tillgängliga, information som inhämtats från 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor, WTO:s handelspolitiska granskning av Kina (2010 och 2012), Världsbankens rapport Kina 2030, information som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och information i klagomålet. I fråga om utländska banker uppskattar oberoende källor att de utgör en mindre del av den kinesiska banksektorn och spelar således en obetydlig roll i den politiskt betingade utlåningen med uppskattningsvis så lite som 1 % av den kinesiska marknaden (51). Relevant offentlig information bekräftar också att kinesiska banker, särskilt de stora affärsbankerna, fortfarande förlitar sig på statligt ägda aktieägare och staten för kapitaltillskott när det råder brist på kapital till följd av kreditexpansion (52).

(168)

När det gäller de banker som gav lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna var dessa huvudsakligen statsägda. Det framgick av de tillgängliga uppgifterna att minst 14 av 17 rapporterade banker är statsägda, däribland de större affärsbankerna i Kina, som t.ex. Bank of China, China Construction Bank och Industrial and Commercial Bank of China. När det gäller de återstående berörda statsägda bankerna begärde kommissionen igen in samma information som nämns ovan om statskontroll och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller stålindustrin. Ingen sådan detaljerad information lämnades. Därför konstateras att bankerna kontrolleras av staten och utövar myndighetsbefogenheter på ett sådant sätt att deras verksamhet kan tillskrivas staten. Därför bör de statligt ägda affärsbankerna i Kina betraktas som offentliga organ.

(169)

Ett annat tecken på den kinesiska regeringens inblandning i den kinesiska finansmarknaden är den roll som Kinas folkbank (People's Bank of China) spelar i fastställandet av inom vilka gränser räntan får fluktuera. I undersökningen konstaterades det att banken har särskilda bestämmelser som reglerar hur räntan får ändras i Kina. Enligt tillgänglig information fastställs dessa bestämmelser i cirkuläret från Kinas folkbank om frågor angående justering av inlånings- och utlåningsräntorna – Yinfa (2004) nr 251. Finansinstitut ska bevilja utlåningsräntor inom ett visst intervall i förhållande till den av Kinas folkbank fastställda referensräntan. För lån från affärsbanker och politiska banker som förvaltas affärsmässigt finns det inte någon övre gräns utan bara en nedre gräns. För kreditkooperativ i städerna och på landsbygden finns det både en nedre och en övre gräns. Räntan rör sig inte uppåt för förmånliga lån och lån som statsrådet reglerar särskilt. Kommissionen bad också den kinesiska regeringen att förklara definitionen och formuleringen i ovannämnda cirkulär samt den tidigare lagstiftningen (cirkulär från Kinas folkbank om utökning av finansinstitutens intervall för utlåningsräntor – YinFa [2003] nr 250). Såsom beskrivs i skälen 161–162 vägrade den kinesiska regeringen dock att överlämna dessa cirkulär, vilket förhindrade kommissionen att kontrolleras deras innehåll och begära förklaringar. Eftersom den kinesiska regeringen inte lämnade några relevanta upplysningar i detta avseende som pekade på att läget hade ändrats sedan maj 2011 när kommissionen avslutade sin antisubventionsundersökning om bestruket finpapper (53) konstateras att Kinas folkbank är involverad i och påverkar de statligt ägda affärsbankernas fastställande av räntor.

Den kinesiska regeringen lämnade ingen bevisning för att den situation som konstaterades i vid den undersökning som gällde bestruket finpapper. Därför konstaterades det på grundval av tillgängliga uppgifter och den övriga bevisning som anges ovan att situationen för metoden för att fastställa räntor skulle anses vara oförändrad under hela undersökningsperioden.

(170)

Kommissionen försökte också analysera om de privatägda affärsbankerna i Kina uppmanas eller får direktiv av den kinesiska regeringen att ge förmånliga (subventionerade) lån till tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(171)

Av avsnittet ovan om statens inblandning i banksektorn (skälen 165–169) framgår det tydligt att den kinesiska regeringen har en politik för att ge förmånliga lån till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material, eftersom offentliga organ (statligt ägda affärsbanker) (54) deltar i att tillhandahålla sådana lån och har en dominerande ställning på marknaden, vilket tillåter dem att erbjuda räntor som är lägre än marknadsräntorna. Nu måste det fastställas om denna politik även omfattar privata leverantörer.

(172)

Lagen om affärsbanker [2003] tillämpas på samma sätt på statligt ägda och privatägda affärsbanker. Enligt artikel 38 i denna lag ska t.ex. alla affärsbanker (dvs. även de som är privatägda) ”fastställa låneräntan i enlighet med den övre och lägre gräns för låneräntan som fastställs av Kinas folkbank”, enligt artikel 34 i lagen om affärsbanker ska affärsbankerna ”bedriva sin utlåningsverksamhet efter den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och i överensstämmelse med andan i den statliga industripolitiken”.

(173)

Inte heller i artiklarna 24 och 25 i order nr 35 – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin, särskilt artiklarna 24 och 25 som begränsar tillhandahållandet av lån till endast de företag som följer den nationella utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin, görs det någon åtskillnad mellan statligt ägda och privatägda affärsbanker.

(174)

Vidare är de ovannämnda cirkulären (se skälen 161–162) från Kinas folkbank bindande även för privatägda affärsbanker.

(175)

Citaten ovan ur lagar och andra författningar som gäller banksektorn visar att den kinesiska regeringens politik för att tillhandahålla förmånliga lån till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material också omfattar privatägda affärsbanker och att den kinesiska regeringen i själva verket instruerar dem att ”bedriva sin utlåningsverksamhet efter den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och i överensstämmelse med andan i den statliga industripolitiken” (55).

(176)

Kommissionen begärde relevanta upplysningar från den kinesiska regeringen för att bedöma hur banker i Kina gör kreditriskbedömningar av företagen som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material innan de beslutar om huruvida de ska bevilja lån och om villkoren för de lån som beviljas. I bilaga A till frågeformuläret begärde kommissionen upplysningar om hur bankerna redovisar risk när de beviljar lån, hur låntagarens kreditvärdighet bedöms, vilka riskpremier som banken tar ut för olika företag/industrier i Kina, vilka faktorer banken tar hänsyn till i sin bedömning av låneansökan, en beskrivning av låneansökan och godkännandeförfarandet osv. Varken den kinesiska regeringen eller de enskilda banker som identifierades i frågeformuläret lämnade emellertid några bevis i detta avseende. Den kinesiska regeringen lämnade endast allmänna svar som inte underbyggdes av någon bevisning på att det faktiskt utfördes någon kreditriskbedömning över huvud taget.

(177)

Kommissionen begärde också liknande upplysningar från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och försökte kontrollera dem under kontrollen på plats hos de exporterande tillverkarna i urvalet. Båda grupperna av exporterande tillverkare i urvalet svarade att bankerna kräver vissa dokument och gör någon form av kreditriskanalys innan lånen beviljas. De kunde dock inte underbygga sina påståenden med någon bevisning. Vid kontrollen på plats bad kommissionen om bevis på att bankerna begärde sådana handlingar eller att dessa handlingar lämnades till bankerna av företagen eller någon form av rapport från bankerna om att dessa kreditriskanalyser genomfördes. Grupperna av exporterande tillverkare i urvalet kunde emellertid varken lämna den sortens bevis eller några andra bevis till stöd för sina påståenden. Det noteras också att ingen av de grupper av exporterande tillverkare som ingår i urvalet eller något enskilt företag inom dessa grupper har fått något kreditbetyg.

(178)

Upplysningar om kreditriskbedömning begärdes upprepade gånger från de berörda parterna och anses vara avgörande, bland annat med hänsyn till i) slutsatsen i Internationella valutafondens (IMF) rapport 2006, där man menar att bankavregleringen i Kina är ofullständig och att kreditrisker inte avspeglas på lämpligt sätt (56), ii) IMF:s rapport 2009, som lyfte fram avsaknaden av avreglering av räntor i Kina (57), iii) IMF:s landsrapport 2010, som konstaterade att kapitalkostnaderna i Kina är ganska låga, kreditbeviljandet ibland bestäms av annat än priser och ett stort sparande i företagen delvis kan kopplas till låga kostnader för olika insatser (inklusive kapital och land) (58), och iv) OECD 2010 Economic Survey of China (59) och OECD Economic Department Working Paper No. 747 on China's Financial Sector Reforms (60), som konstaterade att ägandet av finansiella institutioner fortfarande domineras av staten, vilket leder till frågeställningar om i vilken utsträckning bankernas lånebeslut baseras på affärsmässiga överväganden, eftersom bankernas traditionella roll verkar vara att agera å statens vägnar med band till regeringen.

(179)

Med hänsyn till den samlade bevisningen konstateras att de allra flesta lånen till de båda grupperna av exporterande tillverkarna i urvalet tillhandahålls av statsägda banker som betraktas som offentliga organ, eftersom de har offentliga befogenheter och utövar statliga funktioner. Det finns ytterligare bevis för att dessa banker verkligen utövar myndighetsbefogenheter eftersom, som förklaras i skäl 169, det finns ett tydligt statligt ingripande (dvs. Kinas folkbank) i hur affärsbankerna fattar beslut om räntan på lån som ges till kinesiska företag. Under dessa omständigheter är dessa enheters utlåningspraxis direkt hänförlig till staten. Det faktum att bankerna utövar myndighetsbefogenheter bekräftas också av vad som fastställs i den nationella utvecklings- och reformkommissionens order nr 35 – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin (61), beslut 40 och artikel 34 i lagen om affärsbanker med avseende på uppfyllandet av regeringens industripolitik. Det finns också en hel del indirekta bevis, bekräftade genom objektiva studier och rapporter, för att statliga ingripanden fortfarande är mycket vanligt förekommande i det kinesiska finansväsendet, vilket förklaras i skäl 178 ovan. Slutligen kunde den kinesiska regeringen inte lämna några upplysningar som skulle ha ökat förståelsen av de statsägda bankernas förhållande till regeringen, se skälen 159–164.

När det gäller lån som tillhandahålls av statligt ägda affärsbanker i Kina, drar kommissionen därför slutsatsen att det beviljas ett finansiellt bidrag till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material i form av en direkt överföring av offentliga medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i) i grundförordningen. Vidare framgår av samma bevisning att statligt ägda affärsbanker (såväl som privatägda banker) uppmanas eller får direktiv av staten, varför det finns ett ekonomiskt bidrag enligt artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(180)

Mot bakgrund av analysen i skälen 170–175 konstateras också att privatägda banker uppmanas och får direktiv av den kinesiska regeringen att ge tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material med lån och att det förekommer ett ekonomiskt bidrag enligt artiklarna 3.1 a i och 3.1 a iv i grundförordningen.

(181)

Det föreligger en förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 3.6 b i grundförordningen i det avseendet att statliga lån ges till mer förmånliga villkor än mottagaren skulle kunna få på marknaden. Eftersom det har fastställts att icke-statliga lån i Kina inte ger något lämpligt marknadsriktmärke (eftersom privatägda banker får uppmaningar och direktiv av den kinesiska regeringen) har ett sådant riktmärke konstruerats med den metod som beskrivs i skälen 191–192.

(182)

Stålindustrin tillhör den främjade kategorin enligt beslut nr 40. Beslut nr 40 är en föreskrift från statsrådet, dvs. Kinas högsta förvaltningsorgan, och är därför rättsligt bindande för andra offentliga organ och de ekonomiska aktörerna. I beslutet klassificeras industrisektorerna i ”främjade, begränsade och avskaffade projekt”. Denna rättsakt utgör en industripolitisk riktlinje som tillsammans med den vägledande katalogen visar hur den kinesiska regeringen bedriver en politik för att främja och stödja grupper av företag eller branscher, t.ex. stålindustrin eller industrin för tillverkning av stålprodukter belagda med organiskt material, som i vägledande katalogen klassificeras som en ”främjad industri”. I fråga om antalet industrier som klassificeras som ”främjade” noteras att dessa bara utgör en liten del av den kinesiska ekonomin. Vidare ges endast vissa verksamheter inom dessa sektorer statusen ”främjad”. I beslut nr 40 föreskrivs det också i artikel 17 att ”främjade investeringsprojekt” ska få särskilda privilegier och incitament, bl.a. genom finansiellt stöd. När det gäller ”begränsade och avskaffade projekt” bemyndigas däremot de statliga myndigheterna genom beslut nr 40 att ingripa direkt för att reglera marknaden. I artiklarna 18 och 19 föreskrivs att den berörda myndigheten ska förhindra finansinstitut från att ge lån till sådana begränsade och avskaffade projekt. Det framgår tydligt att beslut nr 40 innehåller bindande föreskrifter för alla ekonomiska institutioner om att stödja främjade industrier, varav en är stålindustrin.

(183)

Vidare begränsar den nationella utvecklings- och reformkommissionens order nr 35 – utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin, särskilt artiklarna 24 och 25, tillhandahållandet av lån till endast de stålföretag som fullt ut följer den nationella utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin.

(184)

Den klagande lämnade också bevis för att vissa andra statliga planer och handlingar uppmuntrar till och ger instruktioner om det finansiella stödet till stålindustrin i allmänhet och även i angivna geografiska områden i Kina (62) (63).

(185)

Mot bakgrund av det ovan anförda är det tydligt att myndigheterna endast tillåter finansinstituten att ge förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som uppfyller den kinesiska regeringens utvecklingspolitik. På grundval av tillgängliga uppgifter och den kinesiska regeringens bristande samarbetsvilja konstateras att subventionerna i form av förmånliga lån inte är allmänt tillgängliga och därför är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Inte heller överlämnade någon av de berörda parterna in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(186)

Undersökningen visade att de båda grupperna av exporterande tillverkare i urvalet främjades av den förmånliga långivningen under undersökningsperioden.

(187)

Med hänsyn till ovanstående bör finansieringen av industrin för stålprodukter belagda med organiskt material betraktas som en subvention.

(188)

Med hänsyn till att det föreligger ett ekonomiskt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(189)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen anses den förmån som det lånande företaget får vara skillnaden mellan det belopp som det företaget betalar för det offentliga lånet och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt kommersiellt lån som det skulle kunna få på marknaden.

(190)

Såsom förklaras ovan (skälen 165–178) avspeglar de lån som tillhandahålls av kinesiska banker ett betydande statligt ingrepp i banksektorn och reflekterar inte räntorna på en fungerande marknad. Ett lämpligt marknadsriktmärke har därför konstruerats med hjälp av den metod som beskrivs nedan. På grund av avsaknaden av samarbete från den kinesiska regeringen har kommissionen också förlitat sig på tillgängliga uppgifter för fastställandet av en lämplig referensränta.

(191)

För att konstruera ett lämpligt riktmärke anses det rimligt att tillämpa kinesiska räntor justerade för att avspegla normal marknadsrisk. I en situation då exportörernas nuvarande ekonomiska ställning har upprättats på en snedvriden marknad och det inte finns någon tillförlitlig information från de kinesiska bankerna om riskmätningen och fastställandet av kreditbetyg, ansågs det nödvändigt att inte ta de kinesiska exportörernas kreditvärdighet för vad de uppges att vara, utan att tillämpa ett påslag för att avspegla den potentiella effekten av den snedvridna kinesiska marknaden på deras ekonomiska ställning.

(192)

Med avseende på ovanstående (se skälen 160, 163 och 164) ombads både den kinesiska regeringen och de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna att lämna information om de kinesiska bankernas utlåningspolitik och hur lån tilldelats de exporterande tillverkarna. Parterna lämnade inte någon sådan information, trots att de uppmanades ett flertal gånger att göra detta, och de vägrade tillträde till de statligt ägda bankerna. På grund av avsaknaden av samarbete och i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 28.6 i grundförordningen får det anses att alla företag i Kina skulle betygsättas som låntagare utan tillfredsställande kreditbetyg (”Non-investment grade”, betyget BB från Bloomberg) och tillämpa en lämplig premie som kan förväntas på obligationer som utfärdats av företag med detta betyg på den standardutlåningsränta som tillämpas av Kinas folkbank. Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats med ränteskillnaden, uttryckt som en procentsats, multiplicerad med den utestående delen av lånet, dvs. den ränta som inte erlagts under undersökningsperioden. Detta belopp fördelades sedan över de samarbetsvilliga tillverkarnas totala omsättning.

(193)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till 0,25 % för Huadong-gruppen av företag och till 0,89 % för Panhua-gruppen av företag.

(194)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,58 %.

(195)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,97 %.

(196)

Ett antal påstådda subventionsprogram för eget kapital beskrevs i klagomålet för exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och/eller som inte var samarbetsvilliga under undersökningen. Kommissionen bad den kinesiska regeringen att lämna information om dessa program i de ursprungliga och kompletterande frågeformulären och gav därefter den kinesiska regeringen goda möjligheter att svara på frågorna om dessa program. Den kinesiska regeringen ansåg att den bara behövde besvara frågor om påstådda subventionsprogram som rörde de båda exporterande tillverkarna i stickprovet och stod fast vid denna tolkning under förfarandet.

(197)

Den betydande bristen på samarbete under detta förfarande innebar att kommissionen inte kunde få fram information och bevisning för de av dessa program som togs upp i klagomålet. Kommissionen kontrollerade att de exporterande tillverkare som ingick i urvalet inte använde dessa program. Kommissionen måste därför fastställa huruvida det förekom subventionsprogram och tillämpa den övriga tullen för alla de övriga program för vilka den kinesiska regeringen inte lämnade information och som inte var tillgängliga för eller användes av de exporterande tillverkarna i stickprovet, på grundval av den bevisning som fanns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen.

(198)

Klagomålet innehöll bevis för att flera ståltillverkare deltog i utbyte av skulder mot aktier 2000 till sammanlagt 62,5 miljarder yuan renminbin i skulder. Det hävdades att statligt ägda ståltillverkares skulder till statligt ägda affärsbanker avskrevs i utbyte mot aktier genom ingripande från fyra kinesiska tillgångsförvaltningsföretag och att detta inte skedde på grundval av marknadsmässiga överväganden. I klagomålet angavs vidare att tillgångsförvaltningsföretagen hade bildats särskilt för att hantera enorma nödlidande lån i nyckelindustrier, däribland stålsektorn, och omstrukturera statligt ägda företags skulder, bl.a. genom utbyte av skulder mot aktier. Eftersom den kinesiska regeringen inte har lämnat några upplysningar om detta program drar kommissionen sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen (se skälen 33–35). Av samma anledning tillämpades artikel 28 i grundförordningen på de program för kapitaltillskott och obetalda skatteutdelningar som beskrivs i skälen 204–215.

(199)

Slutsatserna om detta program baseras på de upplysningar som lämnas i klagomålet. Utbyte av skuld mot aktier är ett ekonomiskt bidrag i form av kapitaltillskott och/eller lån i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen eller i form av uteblivna intäkter till följd av att skulder efterskänks eller inte betalas tillbaka i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Detta ekonomiska bidrag lämnades av regeringen genom offentliga organ som deltog i dessa transaktioner, dvs. de fyra tillgångsförvaltningsföretagen och olika statligt ägda affärsbanker (se skäl 168 ovan). I brist på samarbete från den kinesiska regeringens sida visar de tillgängliga uppgifterna att tillgångsförvaltningsföretag är offentliga organ eftersom de har inrättats av den kinesiska regeringen specifikt för att undanröja enorma nödlidande lån i nyckelindustrier, däribland stålsektorn, och omstrukturera statligt ägda företags skulder. Därför anses de utöva myndighetsbefogenheter.

(200)

Vidare lämnade den klagande prima facie-bevis på att den enorma skuldavskrivningen inte omfattades av normala kommersiella överväganden eftersom den kinesiska regeringen inte gjorde en bedömning som en vanlig privat investerare skulle göra av den förväntade rimliga avkastning som detta utbyte av skulder mot aktier skulle ge med tiden. I stället hävdades det i klagomålet att den kinesiska regeringen utbytte enorma skulder mot aktier för att minska ståltillverkarnas skuldsättning i syfte att stärka deras konkurrenskraft, utan att göra några av de kommersiella överväganden som en privat investerare skulle göra. Efter noggranna analyser av uppgifterna i klagomålet och i brist på andra uppgifter konstaterade kommissionen att åtgärderna därför anses medföra en förmån enligt artikel 6 a i grundförordningen.

(201)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 i grundförordningen eftersom den är begränsad till de utvalda enheter som staten har ett ägande i och beviljandet av denna finansiering är skönsmässig och saknar objektiva kriterier. Därför konstateras att detta program är en utjämningsbar subvention för exporterande tillverkare av den berörda produkten.

(202)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån som mottagarna får är en engångsförmån och anses vara hela beloppet av den skuld som utbyts mot aktier, dvs. beloppet på den efterskänkta skulden. I avsaknad av annan information från den kinesiska regeringen för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen har det subventionsbelopp som beräknats på detta sätt fördelats på undersökningsperioden på grundval av den normala avskrivningsperioden för tillgångar i mottagarföretagen. Beloppet har justerats med ränta för denna period för att avspegla förmånens värde över tid och på så sätt fastställa den totala förmånen med detta system för mottagarna. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den produktionsnivå som den berörda produkten genererade under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(203)

Den subventionsnivå som beräknats på detta sätt för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,05 %. Det var inte nödvändigt att beräkna subventionsnivån för de tillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga tillverkare, av de orsaker som beskrivs i skälen 196–197.

(204)

Den klagande hävdar att den kinesiska regeringen under årens lopp hade gett ståltillverkarna stora mängder kontanta medel genom kapitaltillskott. Enligt den klagande köpte den kinesiska regeringen (via olika statligt ägda enheter) aktier i företag där den redan var den största aktieägaren utan att få några ytterligare rättigheter som aktieägare. Den klagande beskrev också specifika transaktioner som omfattade statligt kontrollerade enheter, däribland China International Capital Corporation (CICC) och SASAC.

(205)

Eftersom den kinesiska regeringen underlät att lämna några upplysningar om detta program (se skälen 196–197 ovan) baseras slutsatserna om programmet på de uppgifter som lämnades i klagomålet och som underbyggs av lämpliga källor. Kapitaltillskott är en direkt överföring av medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen. Dessa ekonomiska bidrag lämnades av regeringen genom offentliga organ som deltog i dessa transaktioner, däribland CICC och SASAC. Klagomålet innehåller specifika bevis på kapitaltillskott för en statligt ägd ståltillverkare där CICC fungerade som emissionsgarant och förvaltare av aktieemitteringen. Enligt uppgifter i klagomålet ägs CICC till 51 % av staten och kontrolleras ytterst av SASAC, som i de specifika transaktioner som dokumenteras i klagomålet också fungerade som den kinesiska regeringens kontrollerande enhet för de ståltillverkande statligt ägda företagen (SASAC:s funktion analyseras i skälen 64–66). Dessa transaktioner utfördes alltså av den kinesiska regeringen via offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen och i WTO:s gällande rättspraxis.

(206)

Dessa kapitaltillskott anses ge de mottagande företagen en förmån i den mening som avses i artikel 6 a i grundförordningen eftersom de inte är förenliga med de investeringsmetoder som privata investerare skulle använda. Att kapitaltillskotten inte är förenliga med en privat investerares metoder visas i detalj i klagomålet. När det gäller just dessa transaktioner visar klagomålet för det första att den statligt ägda ståltillverkaren betalade ett överpris för sin andel av den nya aktieemissionen som inte var i linje med rättvisa marknadsvillkor och även att företaget använde det anskaffade kapitalet för att köpa statligt ägda tillgångar och kapitalinvesteringar till priser som var lägre än marknadspriserna. Den klagande visade också att den kinesiska regeringen betalade samma pris som andra investerare trots att regeringens aktier var mindre värde eftersom de hade andra rättigheter och möjligheter än de aktier som såldes till andra aktieägare.

(207)

Dessa subventioner är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen eftersom de gavs till ett begränsat antal utvalda enheter som staten hade ett ägande i. Därför konstateras att detta program är en utjämningsbar subvention för exporterande tillverkare av den berörda produkten.

(208)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån som mottagarna har fått anses vara beloppet för kapitaltillskottet. I avsaknad av annan information från den kinesiska regeringen för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen har det subventionsbelopp som beräknats på detta sätt fördelats på undersökningsperioden på grundval av den normala avskrivningsperioden för tillgångar i mottagarföretagen. Beloppet har justerats med ränta för denna period för att avspegla förmånens värde över tid och på så sätt fastställa den totala förmånen med detta system för mottagarna. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala produktionsnivå hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(209)

Den subventionsnivå som beräknats på detta sätt för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,08 %. Det var inte nödvändigt att beräkna subventionsnivån för de tillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga tillverkare, av de orsaker som beskrivs i skälen 196–197.

(210)

Den klagande hävdade att statligt ägda företag, inbegripet de stålföretag som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material, enligt den kinesiska regeringens politik inte behöver betala utdelning till regeringen som ägare ens när de går med vinst. Det innebär att de statligt ägda ståltillverkarna kan finansiera stora investeringar genom vinster som inte betalas ut i form av utdelningar i enlighet med detta program.

(211)

Eftersom den kinesiska regeringen underlät att lämna några upplysningar om de statligt ägda ståltillverkningsföretagens utbetalda utdelningar (se skälen 196–197 ovan) baseras slutsatserna om programmet på de uppgifter som lämnades i klagomålet och som underbyggs av lämpliga källor. Obetalda aktieutdelningar måste betraktas som ett förtäckt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen eller som uteblivna intäkter i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen eftersom den kinesiska regeringen inte driver in utdelningar som brukar betalas till privata investerare för sina aktier. Dessa förtäckta bidrag lämnades av regeringen genom den enhet som hade det direkta innehavet av aktier i de statligt ägda ståltillverkarna, i princip SASAC. Analysen av SASAC visar att den utför statliga funktioner (se 64–66).

(212)

Hela beloppet av obetalda aktieutdelningar anses vara en förmån för de mottagande statligt ägda ståltillverkarna i den mening som avses i artikel 6 a i grundförordningen eftersom detta inte är förenligt med gängse investeringspraxis hos privata investerare som kräver aktieutdelningar för sina andelar. För statligt ägda företag som delvis ägs av privata investerare motsvarar förmånsbeloppet summan av obetalda aktieutdelningar fördelat i proportion till det statliga ägandet.

(213)

Dessa subventioner är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 i grundförordningen eftersom de gavs till ett begränsat antal utvalda enheter som staten hade ett ägande i. Därför konstateras att detta program är en utjämningsbar subvention för exporterande tillverkare av den berörda produkten.

(214)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån som mottagarna har fått anses vara beloppet för de obetalda aktieutdelningarna. I avsaknad av andra upplysningar från den kinesiska regeringen för bedömningen av denna förmån baserade kommissionen sina slutsatser på offentligt tillgänglig finansiell information om mottagarna. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala omsättningen hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(215)

Den subventionsnivå som beräknats på detta sätt för alla icke samarbetsvilliga företag är 1,36 %. Det var inte nödvändigt att beräkna subventionsnivån för de tillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga tillverkare, av de orsaker som beskrivs i skälen 196–197.

(216)

Detta system innebär en förmån för företag som inför ny teknik, nya produkter eller nya produktionsmetoder. De förmånsberättigade företagen kan minska sin inkomstskatt med 50 % av de faktiska utgifterna för godkända projekt.

(217)

Det konstateras att även om den kinesiska regeringen begränsade sitt svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar till de system som användes av företagen i urvalet, lämnade den inga upplysningar om det här systemet, trots att ett av företagen i urvalet rapporterade förmåner inom ramen för detta system i sitt svar på frågeformuläret. När den kinesiska regeringen vid kontrollen på plats på nytt ombads att lämna den information som behövdes gav den delvis ett kompletterande svar om detta system. Trots att denna information lämnades så sent begärde kontrollgruppen förtydliganden i flera frågor (se skäl 219 nedan), men några sådana gavs inte. Därför var kommissionen tvungen att basera sina slutsatser på de bästa uppgifter som fanns tillgängliga.

(218)

Detta system ger en förmånlig skattebehandling i enlighet med artikel 30.1 i den kinesiska lagen om företagsbeskattning (order nr 63 från Folkrepubliken Kinas president, tillämplig från och med den 1 januari 2008), artikel 95 i de kinesiska tillämpningsföreskrifterna om företagsbeskattning (det kinesiska statsrådets dekret nr 512) samt riktlinjer för centrala områden (meddelande nr 6, 2007). Den kinesiska regeringen överlämnade inte dekret nr 512 och meddelande nr 6 i detta förfarande.

(219)

Den kinesiska regeringen lämnade inga relevanta upplysningar om detta system i sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar. I det dokument som överlämnades under kontrollen på plats hävdade den kinesiska regeringen att endast de ”FoU-kostnader som företagen haft vid utvecklingen av ny teknik, nya produkter och ny kompetens” får tas med i beräkningen av avdrag från den beskattningsbara inkomsten. Den kinesiska regeringen gav dock ingen närmare förklaring av vad som menades med begreppen ny teknik, ny produkt och ny kompetens. Kommissionen försökte också ta reda på den exakta innebörden av dessa begrepp under kontrollen av Zhejiang Huadong, men företaget kunde inte ge någon konkret förklaring utan svarade att begreppen var generella.

(220)

I undersökningen om bestruket finpapper konstaterades dock att de FoU-projekt som omfattas av systemet endast är sådana som bedrivs av företag inom högteknologiska eller spjutspetsteknologiska sektorer som får prioriterat stöd från staten och projekt som förtecknas i riktlinjerna för viktiga områden för högteknologisk industrialisering enligt den gällande utvecklingsprioriteringen som utfärdats av den nationella utvecklings- och reformkommissionen (64). Eftersom det inte lämnades några nya relevanta upplysningar i det här förfarandet som kunde vederlägga denna slutsats konstateras att systemet inte är allmänt tillgängligt, eftersom enbart utvalda industrier/företag/projekt är berättigade till subventionen.

(221)

Enligt den kinesiska regeringens svar ska företag som tänker ansöka om denna skattelättnad lämna in sin deklaration och ”andra relevanta handlingar” till skattemyndigheten, utan att det anges vad dessa andra relevanta handlingar är. I undersökningen om bestruket finpapper konstaterades det att alla företag som vill ansöka om att få använda detta system måste lämna in detaljerad information om FoU-projekten till den lokala forsknings- och teknikbyrån och att skattemyndigheten utfärdar godkännandet först efter en granskning. Efter godkännandet reduceras företagets beskattningsbara inkomst med 50 % av de faktiska kostnaderna för godkända projekt (65).

(222)

Detta system användes av en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, Zhejiang Huadong Light Steel Building Material Co. Ltd under undersökningsperioden. På grund av den kinesiska regeringens bristande samarbete och dess sena och ofullständiga svar om det här systemet gick det inte att fastställa vilket ansöknings- och godkännandeförfarande som de företag som omfattas av systemet måste gå igenom. Som påpekas ovan var kommissionen tvungen att delvis förlita sig på de sakförhållanden som fastställts i undersökningen om bestruket finpapper.

(223)

Detta system bör betraktas som en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån.

(224)

För att avgöra i vilken utsträckning förmånerna av detta system är begränsade till vissa företag och om den är selektiv enligt artikel 4 i grundförordningen uppmanades den kinesiska regeringen att lämna information om kriterierna för rätten till subvention och om användningen av subventionen. Den kinesiska regeringen lämnade inga sådana upplysningar i sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar. De upplysningar som lämnades om detta vid kontrollen på plats verkar dessutom vara ofullständiga med tanke på slutsatserna om företag som konstaterats använda samma system i utredningen om bestruket finpapper. Väl medveten om kravet i artikel 4.5 i grundförordningen att alla beslut om selektivitet ska vara ”klart och tydligt underbyggda” genom faktiska bevis, var kommissionen därför tvungen att grunda sina beslut på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. De bästa uppgifter som fanns tillgängliga omfattade resultatet av undersökningen av bestruket finpapper.

(225)

Subventionssystemet är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier som klassificeras som främjade, exempelvis sådana som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material. Det förefaller inte heller finnas några objektiva kriterier som begränsar rätten att omfattas av systemet och inga avgörande bevis som gör det möjligt att i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen dra slutsatsen att rätten beviljas automatiskt. Det noteras att avsaknaden av samarbete från de kinesiska statliga myndigheternas sida innebär att kommissionen inte har möjlighet att avgöra om sådana objektiva kriterier finns.

(226)

Därmed bör denna subvention betraktas som utjämningsbar.

(227)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det som betalades med det extra 50-procentiga avdraget för verkliga kostnader för FoU för de godkända projekten. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljaren) över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(228)

En av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet, Huadong-gruppen, har främjats av detta system. Den subventionsnivå som fastställts för Huadong-gruppen är 0,19 %.

(229)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,09 %.

(230)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,19 %.

(231)

Detta system ger en förmån till företag i de centrala och västra regionerna. Berättigade företag får en förmånlig inkomstskattesats på 15 % i stället för 25 %, vilket är den skattesats som normalt tillämpas i Kina.

(232)

Den kinesiska regeringen ombads tillhandahålla information om detta system i frågeformuläret, i skrivelsen om ofullständigt svar och ännu en gång i samband med kontrollbesöket på plats. I sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar besvarade den kinesiska regeringen inte någon av frågorna och hävdade att detta program inte längre gäller eftersom det löpte ut den 31 december 2010. Man hävdade också att inget av företagen i stickprovet omfattades av detta system under undersökningsperioden. Detta motsades dock av svaren från en av de exporterande tillverkarna (Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd) och av den bevisning som samlats in under kontrollbesöket på plats på det företaget.

(233)

Systemet innebar en förmånlig skattebehandling enligt meddelande om förmånlig skattepolitik för utveckling av den västra regionen (utfärdat av finansministeriet, allmänna skattebyrån och allmänna skattemyndigheten och giltigt från och med den 1 januari 2001), som uppdaterades genom meddelande om fortsatt tillämpning av skattepolitiken inom ramen för utvecklingsstrategin för västra regionen (utfärdat av finansministeriet, allmänna skattebyrån och allmänna skattemyndigheten och giltigt från och med den 1 januari 2011), som förlänger giltighetstiden för detta program till den 31 december 2020.

(234)

Det noteras att den kinesiska regeringen inte svarade på någon av frågorna om detta system i sitt svar på frågeformuläret, i skrivelsen om ofullständigt svar eller i samband med kontrollbesöket på plats. Enligt meddelande om förmånlig skattepolitik för västra regionens utveckling är dock denna förmånliga skattebehandling tillgänglig för den främjade typen av företag i västra regionen (med främjade företag avses företag vars huvudverksamhet står för 70 % eller mer av de totala intäkterna enligt beskrivningen i katalogen över industri, produkter och teknik som uppmuntras av staten). Vid kontrollbesöket på plats på Chongqing Wanda bekräftade företaget att skälet till deras förmånliga skattebehandling är att de tillhör den kategori av industrier som främjas i de västra och centrala regionerna.

(235)

Varken den kinesiska regeringen eller Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd tillhandahöll någon information om drift och förvaltning av detta program. Enligt cirkuläret från statsrådet om genomförande av olika utvecklingspolitiska åtgärder för Kinas vidsträckta västra regioner krävs godkännande från folkregeringarna på provinsnivå för att förmånsskattesatsen 15 % ska tillämpas i stället för den normala på 25 %. I företagets formulär för den årliga inkomstdeklarationen anges det avdragna (undantagna) inkomstskattebeloppet i post 28 – avdragen skatt.

(236)

Detta system användes av en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, Chongqing Wanda Steel Strip Co., Ltd, under undersökningsperioden. Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade var det svårt att bilda sig en uppfattning om det tillämpnings- och godkännandeförfarande som krävs av de företag som erhåller subventioner enligt systemet. Kommissionen tvingades dra sina egna slutsatser från inlämnade dokument som utgjorde den rättsliga grunden för detta system utan att kunna be om förklaringar från den kinesiska regeringen.

(237)

Detta system bör betraktas som en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån.

(238)

För att avgöra i vilken utsträckning subventionen är begränsad till vissa företag och om den är selektiv enligt artikel 4 i grundförordningen uppmanades den kinesiska regeringen att lämna information om kriterierna för rätten till subvention enligt systemet och om användningen av subventionen. Den kinesiska regeringen lämnade ingen sådan information. Väl medveten om kravet i artikel 4.5 i grundförordningen att alla beslut om selektivitet ska vara ”klart och tydligt underbyggda” genom faktiska bevis, var kommissionen därför tvungen att grunda sina beslut på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(239)

Subventionssystemet är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier som klassificeras som främjade, exempelvis sådana som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material, och som dessutom finns i vissa regioner i Kina. Det förefaller inte heller finnas några objektiva kriterier som begränsar rätten att omfattas av systemet och det går inte att hitta inga avgörande bevis som gör det möjligt att i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen avgöra att rätten beviljas automatiskt. Det noteras att avsaknaden av samarbete från de kinesiska statliga myndigheternas sida innebär att kommissionen inte har möjlighet att avgöra om sådana objektiva kriterier finns.

(240)

Därmed bör denna subvention betraktas som utjämningsbar.

(241)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det belopp som ska betalas enligt förmånsskattesatsen. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(242)

Den subventionsnivå som fastställdes för Panhua Group är 0,03 %.

(243)

Den viktade genomsnittliga subventionsnivån för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet är 0,02 %.

(244)

Med tanke på den låga samarbetsnivån sätts subventionsnivån för alla icke samarbetsvilliga företag till den högsta subventionsnivå som fastställts för detta system för en enhet som är närstående de samarbetsvilliga företagen i stickprovet, dvs. 0,04 %.

(245)

Ett antal påstådda subventionsprogram beskrevs i klagomålet när det gällde exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet och/eller inte samarbetade med undersökningen. Kommissionen bad den kinesiska regeringen att lämna information om dessa program i de ursprungliga och kompletterande frågeformulären och gav därefter den kinesiska regeringen goda möjligheter att svara på frågorna om dessa program. Den kinesiska regeringen ansåg att den bara behövde besvara frågor om påstådda subventionsprogram som rörde de båda exporterande tillverkarna i stickprovet och stod fast vid denna tolkning under förfarandet. För vissa av dessa program lämnade den kinesiska regeringen dock information och bevis för att de hade avslutats och inte tillämpades under undersökningsperioden. Kommissionen tog i sina resultat hänsyn till de bevis som lämnats av den kinesiska regeringen.

(246)

För alla övriga program lämnade den kinesiska regeringen varken information eller bevis. Den betydande bristen på samarbete under detta förfarande innebar att kommissionen inte kunde få fram information och bevisning för de av dessa program som togs upp i klagomålet från de exporterande tillverkarna. Kommissionen bekräftade att de exporterande tillverkarna i stickprovet inte var stödberättigade eller inte använde dessa program (huvudsakligen på grund av att de var privatägda, att de låg utanför programmets tillämpningsområde eller att de var relativt begränsade till sin storlek). Kommissionen måste därför fastställa huruvida detta program fanns och tillämpa den övriga tullen för alla de övriga program för vilka den kinesiska regeringen inte lämnade information och som inte var tillgängliga för eller användes av de exporterande tillverkarna i stickprovet, på grundval av den bevisning som fanns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen.

(247)

Programmet tillåter ett företag att begära skatteavdrag för inköp av inhemskt tillverkad utrustning om ett projekt överensstämmer med den kinesiska regeringens industripolitik. Ett skatteavdrag på upp till 40 % av inköpspriset för inhemskt tillverkad utrustning kan tillämpas på ökningen av skattskyldigheten från föregående år.

(248)

Den rättsliga grunden för programmet är de tillfälliga åtgärderna med inkomstskatteavdrag för företag för investering i inhemskt tillverkad utrustning för tekniska renoveringsprojekt av den 1 juli 1999 och den statliga skatteförvaltningens meddelande om att stoppa tillämpningen av inkomstskatteavdraget för företag och undantagspolicyn för ett företags investeringar i inköp av inhemskt tillverkad utrustning, nr 52 [2008] från den statliga skatteförvaltningen, som trädde i kraft den 1 januari 2008.

(249)

Den kinesiska regeringen svarade att detta program var avslutat sedan januari 2008, i enlighet med ovannämnda meddelande nr 52 och att inget program såvitt regeringen visste hade ersatt detta program. Kommissionen bad den kinesiska regeringen tillhandahålla relevant kompletterande information i form av närmare uppgifter om tidtabellen för utfasningen av förmåner. Den kinesiska regeringen tillhandahöll inte denna information och begränsade sitt svar till de faktiska förmåner som tillfaller alla tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material genom att helt enkelt hänvisa till svaren i frågeformuläret från de tillverkare som ingick i stickprovet. Kommissionen har redan förklarat skälen till att den kinesiska regeringen uppmanades att lämna information om alla tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material och inte bara om de tillverkare som ingick i stickprovet(se skälen 34–35 ovan). Vidare lämnade den kinesiska regeringen inte heller information om tillverkarna i stickprovet eftersom den bara hänvisade till deras svar. Kommissionen anser inte att det räcker att tillhandahålla bevis för att ett program har avslutats utan att samtidigt lämna kompletterande bevis för utfasning av de faktiska förmånerna enligt programmet och om potentiella ersättningsprogram. När det gäller detta program får en skatteförmån (dvs. ett skatteavdrag) för ett visst år faktiskt utnyttjas ett annat beskattningsår så att förmånerna därmed kan sträcka sig utöver giltighetsperioden trots att programmet under tiden har avslutats. Andra ”avslutade” skatteprogram har visat sig fortsätta ge förmåner i några år efter deras formella utgångsdatum. Det kan också hända att ovanligt stora förmåner kan tilldelas över tid. Eftersom den kinesiska regeringen inte har lämnat någon information om detta baserar kommissionen sina resultat på uppgifter från andra källor (i detta fall klagomålet) i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(250)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet innebär en förmån för mottagarna på ett belopp motsvarande skattelättnaden i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Denna subvention är selektiv enligt artikel 4.4 b i grundförordningen eftersom skattelättnaden är beroende av att inhemska produkter används framför importerade.

(251)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Eftersom programmet ännu inte har granskats av EU-institutionerna i ett antisubventionsförfarande och i avsaknad av kvantifiering från annat håll har den mest lämpliga källan till information för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(252)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag var 0,38 %, vilket är subventionsnivån för detta system enligt US Decision Memorandum av den 17 november 2008 om Circular Welded Carbon Quality Steel Line Pipe (s. 26) (Federal Register/Vol. 73, nr 227, s. 70961/24 november 2008). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatteprogrammen har medfört i princip är densamma som används av unionen (66).

(253)

Detta program tillåter ett företag att ansöka om att få certifiera sig som ett högteknologiskt spjutspetsföretag för att få en nedsatt inkomstskattsats på 15 % i stället för den normala skattesatsen på 25 %. Både unionen enligt undersökningen av bestruket finpapper och de amerikanska myndigheterna har funnit detta program vara utjämningsbart (67).

(254)

Programmets rättsliga grund är artikel 28 i den kinesiska lagen om företagsbeskattning (nr 63 utfärdad den 16 mars 2007) tillsammans med de administrativa bestämmelserna om fastställande av högteknologiska eller spjutspetsteknologiska företag och den statliga skatteförvaltningens meddelande om frågor rörande högteknologiska och spjutspetsteknologiska företags erläggande av inkomstskatt (Guo Shui Han [2008] nr 985).

(255)

Den kinesiska regeringen svarade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen bygger därför sin information om detta program på den information som redan finns registrerad (enligt undersökningen om bestruket finpapper och klagomålet i det här ärendet), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(256)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Förmånen för mottagaren motsvarar den skattelättnad han eller hon åtnjutit tack vare programmet, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den riktar sig till vissa företag och industrier som klassificeras som uppmuntrade, t.ex. de som är verksamma inom stålsektorn. Vidare fastställs inga objektiva kriterier i lagstiftningen eller av den beviljande myndigheten för stödberättigande enligt systemet som innebär att alla som uppfyller kraven får subventionen automatiskt, i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen.

(257)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det belopp som ska betalas enligt den reducerade skattesatsen. I avsaknad av information för bedömning av denna förmån och eftersom detta program redan har granskats av unionsinstitutionerna i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit bedömningen av detta program i rådets genomförandeförordning (EU) nr 452/2011 av den 6 maj 2011 om införande av en slutlig utjämningstull på import av bestruket finpapper med ursprung i Folkrepubliken Kina (68), justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(258)

Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,9 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i den förordning som nämns i föregående skäl.

(259)

Detta skatteprogram tillåter företag som använder något av de råmaterial som listas i katalogen över inkomstskattelättnader för företag med omfattande resursanvändning som huvudsaklig råvara och som tillverkar produkter som listas i samma katalog på ett sätt som uppfyller relevanta nationella standarder och industristandarder att inkludera den inkomst de erhåller därigenom i den totala inkomsten med en reducerad sats på 90 %. Därmed kan 10 % av inkomsten dras av när företagen beräknar sin inkomstskatt. Undantaget beviljas för fem år.

(260)

Den rättsliga grunden för detta program är: artikel 33 i den kinesiska lagen om företags inkomstskatt, artikel 99 i statsrådets förordningar om genomförande av den kinesiska lagen om företags inkomstskatt och i katalogen över inkomstskattelättnader för företag med omfattande resursanvändning.

(261)

Den kinesiska regeringen hävdade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen bygger därmed sin information om detta program på den information som redan finns registrerad (i detta fall klagomålet), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(262)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet innebär en förmån för mottagaren som motsvarar den skattelättnad som åtnjutits, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den är begränsad till vissa företag som använder de resurser som listas i ovannämnda katalog över skattelättnader som primära råvaror för tillverkning av produkter som listas i den katalogen.

(263)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, efter avdrag av det belopp som ska betalas enligt den reducerade skattesatsen. I avsaknad av annan information för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades de på detta sätt beräknade subventionsbeloppen över mottagarnas totala omsättning under undersökningsperioden som lämplig nämnare, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(264)

Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,01 %.

(265)

Detta program tillåter företag att använda 10 % av anskaffningskostnaden för särskild utrustning som används för miljöskydd, för att sänka energi- och vattenanvändningen och för produktionssäkerhet till att räkna ned företagets inkomstskatt för anskaffningsåret. Återstående 10 % av det investerade beloppet kan överföras till efterföljande fem år.

(266)

Den rättsliga grunden för detta program är: Artikel 34 i den kinesiska lagen om företags inkomstskatt och artikel 100 i statsrådets genomförandeförordningar för lagen om företags inkomstskatt.

(267)

Den kinesiska regeringen svarade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen bygger därmed sina slutsatser när det gäller detta program på tillgänglig information i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(268)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet innebär en förmån för mottagaren som motsvarar den skattelättnad som åtnjutits, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen.

(269)

När det gäller programmets selektivitet anses den registrerade informationen inte räcka för att kommissionen ska kunna komma fram till ytterligare slutsatser och därefter slutgiltigt kunna besluta om programmets selektivitet. Därför kunde kommissionen inte gå vidare med bedömningen av programmet.

(270)

Detta program tillåter företag i den nordöstra regionen (inklusive provinserna Liaoning, Jilin och Heilongjiang och kommunen Dalian) att för det första reducera avskrivningstiden för fasta tillgångar med upp till 40 % för skatteändamål och därigenom öka det årliga avskrivningsbelopp som får dras av från inkomstskatten och för det andra att förkorta amorteringsperioden för immateriella tillgångar med upp till 40 % för skatteändamål, vilket leder till ett större årligt avdrag. Enligt ett dokument från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen kan företag inom vissa angivna sektorer, bl.a. metallurgi, också dra nytta av andra skatteförmåner som rör moms, skatt på råvaror och inkomstskatt, nämligen i samband med anskaffning av fasta tillgångar.

(271)

Den rättsliga grunden för detta program är den skattemässiga särbehandlingen av företags inkomstskatt för att främja återhämtning av företag som tillhör den gamla industribasen i nordöst (Caishui nr 153, 20 september 2004), meddelande från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om nedskrivning av tillgångar och genomförande av amorteringspolitiken för den gamla industribasen i nordöst (Caishui nr 17, 2 februari 2005). Den kinesiska regeringen överlämnade den rättsliga grunden, som visade att detta program avslutades den 1 januari 2008, dvs. meddelandet från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om den skattemässiga särbehandlingen av företags inkomstskatt (nr 1 [2008]).

(272)

Bortsett från överlämnandet av ovannämnda rättsliga grund som visade att programmet avslutats hänvisade den kinesiska regeringen helt enkelt till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha mottagits inom ramen för programmet. Kommissionen hänvisar till de argument som redovisas ovan när det gäller den kinesiska regeringens begäran att få tillhandahålla fullständiga svar som inte begränsas till exportörerna i stickprovet (skälen 34–35 ovan). Kommissionen noterar också att den har beslutat att bygga sina slutsatser om detta program på den information som finns registrerad (i detta fall klagomålet och relevanta amerikanska resultat), i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, eftersom programmet innebär subventioner kopplade till anskaffning av fasta tillgångar som kan amorteras under flera år och den kinesiska regeringen inte har tillhandahållit några närmare uppgifter om utfasningen av förmånerna inom programmet eller om utestående förmåner som ännu inte amorterats helt.

(273)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Förmånen enligt artikel 3.2 i grundförordningen uppgår till den skattelättnad stödberättigade företag åtnjuter genom avdrag för snabbare avskrivning och amorteringskostnader kopplade till anskaffning av fasta tillgångar. Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.3 i grundförordningen eftersom den begränsas till företag i ett visst geografiskt område, dvs. den nordöstra regionen.

(274)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Den förmån mottagarna åtnjuter anses utgöras av skillnaden mellan det skattebelopp som skulle ha erlagts under undersökningsperioden med en normal avskrivningstakt för berörda tillgångar och det belopp som faktiskt erlades med den snabbare avskrivningen. Eftersom programmet ännu inte har granskats av EU-institutionerna i ett antisubventionsförfarande och i avsaknad av kvantifiering från annat håll har den mest lämpliga källan till information för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (baserat på programmets likartade karaktär (69)) från de amerikanska myndigheterna. Såsom konstateras i skäl 252 tas det hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden när subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar. Det konstateras att storleken återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(275)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag var 0,08 %, vilket är subventionsnivån för systemet med undantag från inkomstskatt för investerare i vissa geografiska regioner i Liaoing, som fastställdes i US Decision Memorandum av den 3 juni 2010 om Wire Decking (s. 25) (Federal Register/Vol. 75, nr 111, s. 32902/10 juni 2010). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatteprogrammen har medfört i princip är densamma som används av unionen (70).

(276)

Den rättsliga grunden för detta program är meddelandet om hantering av inkomstskatteavdrag för företag som investerar i teknisk omvandling av inhemsk utrustning vid revision för kontroll av inkomstskatt, antaget av den statliga skatteförvaltningen, nr 13 av den 17 januari 2000 och meddelandet om främjande och spridning av åtgärder för förvaltning av viktiga nationella projekt för teknisk förbättring.

(277)

Den kinesiska regeringen svarade att detta program avslutades den 1 januari 2008 genom den statliga skatteförvaltningens meddelande om att stoppa tillämpningen av företags inkomstskatteavdrag och särbehandlingen av företags investeringar i anskaffning av inhemskt tillverkad utrustning nr 52 [2008]. Eftersom programmet innebär återkommande skatteförmåner som har avslutats sedan 2008 och det inte finns några tecken på att utestående förmåner fortfarande amorterades under undersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att detta program inte är utjämningsbart.

(278)

I klagomålet listas ett antal skatterabatter som tillämpas i olika provinser (dvs. Shandong, kommunen Chongqing, regionen Zhuang i Guangxi, Centra och de centrala och västra regionerna) i form av en reducerad företagsskatt på 15 % jämfört med den normala skattesatsen 25 %.

(279)

Klagomålet tar upp den rättsliga grunden för skatterabatten i Shandong, dvs. reducerad inkomstskatt baserat på geografisk plats (provinserna Zheijang och Shandong): den kinesiska lagen om inkomstskatt för företag med utländska investeringar och utländska företag, artikel 7, antagen den 9 april 1991, nr 45.

(280)

Den kinesiska regeringen hävdade bara att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från företagen i stickprovet för information om förmåner som de kan ha åtnjutit. Förutom argumenten om den kinesiska regeringens skyldighet att lämna utförliga svar (se skälen 34–35 ovan) noterar kommissionen att minst en av de lägre skattesatser som listas i detta avsnitt innebar förmåner för en av de samarbetsvilliga exportörerna (se skäl 231 och följande ovan). Kommissionen använder sig därför av den information som finns registrerad (i detta fall klagomålet och relevanta amerikanska resultat) i enlighet med artikel 28 i grundförordningen för bedömning av detta program.

(281)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Den återkommande förmånen motsvarar den skattelättnad som den lägre företagsskattesatsen innebär, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är selektivt eftersom det begränsas till företag i vissa geografiska områden i den mening som avses i artikel 4.3 i grundförordningen.

(282)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas enligt normal skattesats, minskad med det belopp som betalats enligt den reducerade skattesatsen. Eftersom programmet ännu inte har granskats av EU-institutionerna i ett antisubventionsförfarande och i avsaknad av kvantifiering från annat håll har den mest lämpliga källan till information för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit ett jämförbart beslut (baserat på programmets likartade karaktär) från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det alltså hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken av återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(283)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag var 0,66 %, vilket är subventionsnivån för systemet med reducerad inkomstskatt baserad på geografiskt läge enligt US Decision Memorandum av den 12 juni 2009 om Certain Tow Behind Lawn Groomers and Certain Parts Thereof (s. 11) (Federal Register/Vol. 74, nr 117, s. 29180/19 juni 2009). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som skatteprogrammen har medfört i princip är densamma som används av unionen (71).

(284)

Detta program består av en förmånlig skattebehandling av kinesiska inhemska företag som är aktieägare i andra kinesiska inhemska företag i form av skattebefrielse på inkomst från viss aktieutdelning, vissa bonusar och andra kapitalinvesteringar för det inhemska moderföretaget. Programmet var föremål för utjämning från unionen i det antisubventionsförfarande som rörde bestruket finpapper (72).

(285)

Den rättsliga grunden är artikel 26 i den kinesiska lagen om företags inkomstskatt, artikel 83 i de kinesiska förordningarna om genomförande av lagen om företags inkomstskatt, statsrådets dekret nr 512, utfärdat den 6 december 2007.

(286)

Den kinesiska regeringen svarade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till sina argument när det gäller begäran att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34–35 ovan). Kommissionen har därför beslutat att dra sina slutsatser om detta program på grundval av den information som finns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. slutsatserna i beslutet om bestruket finpapper.

(287)

Programmet utgör en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Denna förmån motsvarar den skattelättnad som befrielsen från skatt på utdelning, bonusar och andra kapitalinvesteringar för kinesiska inhemska företag ger, i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är enligt lag selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den lagstiftning den beviljande myndigheten följer begränsar åtkomsten till inhemska företag i Kina som får inkomst från utdelning från andra inhemska företag, i motsats till företag som investerar i utländska företag. Programmet är även selektivt enligt artikel 4.2 b i grundförordningen eftersom det är reserverat för betydande industrier och projekt som främjas av staten, såsom stålindustrin (se t.ex. skäl 182 ovan) och dessutom finns det inga objektiva kriterier som begränsar stödberättigandet enligt programmet och ingen avgörande bevisning för ett automatiskt stödberättigande.

(288)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas inklusive inkomst i form av utdelningar från andra inhemska företag i Kina, efter avdrag av det belopp som faktiskt betalats med skattebefrielsen för aktieutdelningar. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av unionsinstitutionerna i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid det förfarande som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(289)

Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,77 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i det förfarande som gällde bestruket finpapper.

(290)

Klagomålet listar följande program för förmånlig skattebehandling som gynnar FIE-företag:

(291)

Den kinesiska regeringen överlämnade de relevanta rättsliga grunder som visade att de program som gällde FIE-företag hade avslutats i och med antagandet den 16 mars 2007 av den lag om företags inkomstskatt som trädde i kraft 2008 vid femte sessionen av Folkrepubliken Kinas tionde nationella folkkongress, dvs.

(292)

Dessa bestämmelser visar att inkomstskatteförmåner för FIE-företag progressivt har fasats ut fram till slutet av 2011. Den kinesiska regeringen har också hävdat att det inte finns några ersättningsprogram för FIE-företag och att skattebehandlingen av FIE-företag nu är densamma som för andra företag som betalar skatt. Kommissionen noterar att dessa program för förmånlig skattebehandling av FIE-företag fortfarande är utjämningsbara eftersom tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fortfarande kan åtnjuta utestående förmåner åtminstone för en del av undersökningsperioden fram till slutet av 2011 och det inte kan uteslutas att det finns ett ersättningsprogram för FIE-företag från 2012. Kommissionen har trots detta beslutat att inte gå vidare med bedömningen med tanke på att den administrativa bördan behöver minska för alla berörda parter och eftersom den progressiva utfasningsperioden dessutom närmar sig sitt slut och det inte finns några indikationer på ett ersättningsprogram.

(293)

Detta program innebär befrielse från moms och importtullar för FIE-företag eller inhemska företag för import av fasta inventarier som används vid deras produktion. Om undantaget ska kunna utnyttjas får utrustningen inte finnas i någon förteckning över icke stödberättigande utrustning, och det företag som ansöker om undantag måste erhålla ett intyg om att de ingår i statligt främjade projekt som utfärdas av de kinesiska myndigheterna eller den nationella utvecklings- och reformkommissionen i enlighet med relevant investerings-, skatte- och tullagstiftning. Programmet var föremål för utjämning från EU i det antisubventionsförfarande som rörde bestruket finpapper (73).

(294)

De rättsliga grunderna för detta program är statsrådets cirkulär nr 37/1997 om anpassning av skattepolitiken för importerad utrustning, meddelande nr 43 [2008] från finansministeriet, allmänna tullförvaltningen och den statliga skatteförvaltningen, meddelande nr 316 2006 av den 22 februari 2006 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen om berörda frågor beträffande handläggning av bekräftelseskrivelse om inhemska eller utländska utlandsfinansierade projekt vars utveckling främjas av staten samt på katalogen över icke-tullbefriade importerade varor för FIE-företag och inhemska företag 2008.

(295)

Den kinesiska regeringen hävdade att inget av företagen i stickprovet använde detta program under undersökningsperioden och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha tilldelats i enlighet med programmet. Kommissionen hänvisar till sina argument i begäran om att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34 och följande ovan), och kommer därmed att bygga sina slutsatser om detta program på den information som finns tillgänglig i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. slutsatserna från det förfarande som gällde bestruket finpapper.

(296)

Detta program betraktas som en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii, eftersom FIE-företag och stödberättigade inhemska företag är befriade från moms och/eller tullar som de annars skulle behöva betala om de inte kunde erhålla det relevanta intyget från den nationella utvecklings- och reformkommissionen om statligt främjade projekt. Programmet gynnar därmed de mottagande företagen enligt artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till företag som investerar i vissa verksamhetskategorier som definieras fullständigt i lagen och erhåller intyg som statligt främjade projekt. Det finns inte heller några objektiva kriterier som begränsar rätten att omfattas av detta program och inga avgörande bevis som gör det möjligt att i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen dra slutsatsen att rätten beviljas automatiskt.

(297)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna anses motsvara befrielsen från moms och tull på importerad utrustning. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av unionen i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid den undersökning som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(298)

Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,89 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i den undersökning som gällde bestruket finpapper.

(299)

Detta system ger FIE-företag förmåner i form av återbetalning av mervärdesskatt för inköp av inhemskt tillverkad utrustning. Utrustningen får inte tas upp i katalogen över icke undantagna varor och dess värde får inte överstiga den totala investeringsgränsen för ett FIE-företag i enlighet med ”administrativa försöksåtgärder för inköp av inhemskt tillverkad utrustning”. Detta program gjordes av unionen till föremål för utjämning i det antisubventionsförfarande som gällde bestruket finpapper (74) och av de amerikanska myndigheterna till föremål för ett förfarande avseende utjämningstullar som gällde belagd tunnplåt från Folkrepubliken Kina (75).

(300)

De rättsliga grunderna för detta program är cirkuläret från den statliga skatteförvaltningens offentliggörande av tillfälliga åtgärder för tilldelning av skatteåterbetalning för inköp av inhemskt tillverkad utrustning av utlandsfinansierade företag nr 171, 199, 20/09/1999, meddelandet från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om att stoppa tillämpningen av återbetalning av skatt till utlandsfinansierade företag för deras inköp av inhemskt tillverkad utrustning nr 176 [2008].

(301)

Den kinesiska regeringen hävdade att detta program var avslutat sedan den 1 januari 2009 genom meddelande nr 176 [2008]. Kommissionen begärde att den kinesiska regeringen skulle tillhandahålla information om det faktiska upphörandet av förmåner som måste ha tilldelats under en längre tidsperiod eftersom programmet är kopplat till inköp av inhemskt tillverkade tillgångar. Den kinesiska regeringen hänvisade bara till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha åtnjutits i enlighet med detta program. Kommissionen hänvisar till sina argument när det gäller begäran att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34 och följande ovan). Kommissionen noterar också att meddelande nr 176 medger en övergångsperiod för förvärvande av stödberättigande fasta tillgångar och inlämning av ansökan om subvention fram till den 30 juni 2009. Eftersom den kinesiska regeringen inte har tillhandahållit någon information om utfasningen av förmåner och med tanke på att sådana förmåner kan tilldelas över tid och fortsätta in i undersökningsperioden, eftersom de är kopplade till fasta tillgångar, drar kommissionen sina slutsatser om programmet på grundval av den information som finns tillgänglig, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. slutsatserna från förfarandet gällande bestruket finpapper.

(302)

Detta program anses utgöra en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii och därmed ger mottagande företag en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen. Programmet är selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning den beviljande myndigheten följer begränsar åtkomsten till vissa företag (FIE-företag) för inköp av utrustning som inte tas upp i katalogen över utrustning som inte är undantagen från moms. Det finns inget som motsäger att selektivitet föreligger enligt artikel 4.2 b i grundförordningen eftersom objektiva kriterier som begränsar stödberättigandet enligt programmet saknas och det inte heller finns någon avgörande bevisning för ett automatiskt stödberättigande. Dessutom är programmet selektivt även enligt artikel 4.4 b i grundförordningen, eftersom stödet är knutet till villkoret att inhemska varor måste användas framför importerade varor.

(303)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna anses motsvara den återbetalda mervärdesskatten för inköp av inhemskt tillverkad utrustning. I avsaknad av information som kan utgöra underlag för bedömning av denna förmån och eftersom programmet redan har granskats av unionen i ett tidigare antisubventionsförfarande har den lämpligaste informationskällan för bedömning av förmånen från detta program för de exporterande producenterna varit den bedömning som gjordes av programmet vid det förfarande som gällde bestruket finpapper, justerad vid behov enligt skäl 252 ovan.

(304)

Den subventionsnivå som därmed fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,04 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet av de nivåer som fastställts för detta program i det förfarande som gällde bestruket finpapper.

(305)

Detta program omfattar momsbetalare som är aktiva huvudsakligen i vissa angivna industriområden, bl.a. metallurgi. Enligt programmet kan stödberättigade momsbetalare i 26 städer i den gamla industribasen i den centrala regionen som investerar i vissa fasta tillgångar dra av den moms som betalats på de fasta tillgångarna från den totala mervärdesskatt de ska betala.

(306)

De rättsliga grunderna för detta program är finansministeriets och den statliga skatteförvaltningens meddelande om utökade möjligheter att sänka momsen i centrala regionen, nr 75, 2007, meddelande från finansministeriet och den statliga skatteförvaltningen om flera problem som rör det nationella genomförandet av momsreformen, nr 170 [2008].

(307)

Den kinesiska regeringen hävdade att detta program var avslutat sedan den 1 januari 2009 genom meddelande nr 170 [2008] och hänvisade till svaren från tillverkarna i stickprovet för information om eventuella förmåner som kan ha åtnjutits inom ramen för detta program. Kommissionen hänvisar till sina argument när det gäller begäran att den kinesiska regeringen skulle lämna fullständiga svar (skälen 34 och följande ovan). Kommissionen noterar att det i meddelande nr 170 anges att momsförmånerna för företag i den centrala regionen avbryts i slutet av 2008 och endast kan överföras till januari 2009. Eftersom sådana förmåner är kopplade till de fast tillgångarna kan de emellertid fördelas över tid och fortsätta in i undersökningsperioden. Dessutom verkar meddelandet innehålla ytterligare ett system för momsförmåner för dessa företag i den centrala regionen från och med januari 2009 som innebär hälften så höga momssatser som de som gäller normalt. I avsaknad av förtydligande från den kinesiska regeringen om utfasningen av utestående förmåner inom ramen för detta program och närmare information om ett eventuellt ersättningsprogram drar kommissionen sina slutsatser om programmet på grundval av tillgängliga uppgifter i ärendet, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(308)

Detta program anses utgöra en subvention eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii och därmed ger mottagande företag en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen, motsvarande den skattelättnad som uppkommer genom avdrag för inköp av fasta tillgångar. Programmet är selektivt enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom lagstiftningen begränsar det till vissa företag, dvs. företag som är verksamma inom listade sektorer. Programmet är dessutom selektivt enligt artikel 4.3 i grundförordningen, med tanke på att det är begränsat till vissa utsedda områden, dvs. städer i centralregionens gamla industribas.

(309)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Förmånen för mottagarna anses vara den besparing i obetald moms som genereras genom avdrag för inköp av fasta tillgångar. I avsaknad av information för bedömning av denna förmån och eftersom motsvarande momsprogram redan har granskats inom detta förfarande har den lämpligaste källan till information för bedömning av förmånen för den exporterande tillverkaren varit bedömningen enligt skälen 297–298.

(310)

Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,89 %.

(311)

Klagomålet listade olika skatteförmåner från 2008 till 2010 som åtnjutits av tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i Ma’anshan och Wuhan, inklusive undantag från stadsskatt för underhåll och anläggningar samt tilläggsavgift för utbildning. Kommissionen bad den kinesiska regeringen tillhandahålla information om dessa skatteförmåner. Den kinesiska regeringen svarade att den begärda informationen var irrelevant för undersökningen eftersom inga av de exporterande tillverkarna fanns i Ma’anshan. Kommissionen hänvisar till sin förklaring att den kinesiska regeringen skulle lämna information också om påståendena om subvention när det gällde företag som inte ingick i stickprovet (skälen 34–35 ovan).

(312)

I avsaknad av information från av den kinesiska regeringen drar kommissionen slutsatsen att de skatteförmåner som kan åtnjutas i Ma’anshan och Wuhan ska betraktas som ett finansiellt bidrag från den kinesiska regeringen i form av uteblivna offentliga intäkter enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Subventionen innebär en förmån för de mottagande företagen enligt artikel 3.2 i grundförordningen genom att den innebär en skattelättnad motsvarande skillnaden mellan erlagd skatt och den skatt som normalt skulle erläggas om inte programmet fanns. Programmet är selektivt enligt artikel 4.3 i grundförordningen genom att det är begränsat till företag i vissa angivna regioner eller kommuner i Ma’anshan.

(313)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av annan information för bedömning av denna förmån drar kommissionen sina slutsatser på grundval av information som ingår i klagomålet. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala omsättningen hos mottagarna under undersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(314)

Den subventionsnivå som på så sätt fastställdes för alla icke samarbetsvilliga företag uppgår till 0,08 %.

(315)

Enligt klagomålet skulle de företag som tillverkade den berörda produkten ha åtnjutit förmåner genom flera bidragsprogram och delprogram från 2005 fram tills nyligen (inklusive år 2009). Det kan inte uteslutas att betalningar inom ramen för detta program antingen fortfarande pågår eller att engångsbetalningar har gjorts i samband med kapitalinvesteringar och att det därmed finns pågående förmåner som inte har avskrivits helt under den utvalda avskrivningsperioden på 15 år. Den kinesiska regeringen ombads lämna information om dessa program men har inte lämnat något meningsfullt svar när det gäller något av programmen. I avsaknad av svar från den kinesiska regeringen när det gäller alla dessa aspekter drar kommissionen sina slutsatser på grundval av bästa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(316)

De rättsliga grunderna för detta program enligt rapporten i klagomålet är följande:

(317)

Endast tillverkare som beviljats beteckningen ”China World Top Brand” har rätt till stöd inom detta program. Klagomålet tar upp ett antal stålprodukter som tillverkas av stålföretag som är föremål för denna undersökning som påstås ha beviljats denna beteckning.

(318)

På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida grundar sig slutsatserna på tillgänglig information i ärendet i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(319)

Programmet tillhandahåller finansiellt stöd i form av bidrag, lån till bättre villkor än marknadens och andra incitament som utgör en direkt överföring av medel som innebär en förmån för mottagarna enligt artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen.

(320)

Denna subvention är selektiv enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom lagstiftningen begränsar åtkomsten till vissa företag, dvs. de som har fått beteckningen ”China World Top Brand” för sina produkter. Vidare fastställs inga objektiva kriterier av den beviljande myndigheten för stödberättigande för systemet, vilket innebär att alla som uppfyller kraven inte får subventionen automatiskt i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen.

(321)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I avsaknad av exakt kvantifiering på annat håll har den mest lämpliga informationskällan för bedömning av förmånen för de exporterande tillverkarna varit jämförbara beslut från de amerikanska myndigheterna. När subventionsbelopp baseras på slutsatser från andra undersökningar tas det alltså hela tiden hänsyn i den här förordningen till om det bl.a. har skett några betydande förändringar i det berörda systemet och huruvida subventionsbeloppet kan ha minskat med tiden. Det konstateras att storleken av återkommande subventioner normalt sett inte minskar på det här sättet. Eftersom det inte har skett några sådana förändringar eller minskningar av subventionsbeloppet, används den ursprungliga nivån från den berörda undersökningen som subventionsbelopp i det här fallet.

(322)

Den subventionsnivå som därmed fastställdes för detta system under undersökningsperioden för alla icke samarbetsvilliga företag är 0,13 %, vilket är det aritmetiska medelvärdet för motsvarande program som fastställts genom US Decision Memorandum of 6 April 2009 on Citric Acid and Certain Citrate Salts (s. 6) (Federal Register Vol. 74, nr 69, s. 16836/13 april 2009), US Decision Memorandum of 14 May 2010 on Pre-Stressed Concrete Steel Wire Strand (s. 29) (Federal Register Vol. 75, nr 98, s. 28557/21 maj 2010), US Decision Memorandum of 28 May 2010 on Certain Steel Grating (s. 18) (Federal Register Vol. 75, nr 109, s. 32362/8 juni 2010), US Decision Memorandum of 28 March 2011 on Aluminium Extrusions (s. 19) (Federal Register Vol. 76, nr 64, s. 18521/4 april 2011) och US Decision Memorandum of 11 October 2011 on Multi-layered Wood Flooring (s. 17) (Federal Register Vol. 76, nr 201, s. 64313/18 oktober 2011). När det gäller undersökningar som har utförts av amerikanska myndigheter konstateras att den metod som använts för att beräkna storleken på den förmån som bidragsprogrammen har medfört i princip är densamma som används av unionen (76).

(323)

De rättsliga grunderna för detta program enligt vad som rapporteras i klagomålet när det gäller Shandongdelprogrammen är följande: