9.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/1

(1)

Vissa ämnen eller blandningar är sprängämnesprekursorer och kan missbrukas för olaglig tillverkning av sprängämnen. I Europeiska unionens handlingsplan för bättre sprängämnessäkerhet, som antogs av rådet den 18 april 2008, uppmanas kommissionen att inrätta en ständig kommitté för prekursorer som, med hänsyn tagen till lönsamhetseffekterna, ska överväga åtgärder och utarbeta rekommendationer om regler för sprängämnesprekursorer som finns tillgängliga på marknaden.

(2)

Ständiga kommittén för prekursorer, som kommissionen inrättade 2008, identifierade olika sprängämnesprekursorer som kan komma att användas vid terroristattacker och rekommenderade att lämpliga åtgärder vidtas på unionsnivå.

(3)

Vissa medlemsstater har redan antagit lagar och andra författningar om utsläppande på marknaden, tillhandahållande eller innehav av vissa sprängämnesprekursorer.

(4)

Dessa lagar och andra författningar, som skiljer sig åt sinsemellan och kan ge upphov till handelshinder inom unionen, bör harmoniseras i syfte att förbättra den fria rörligheten för kemiska ämnen och blandningar på den inre marknaden och i möjligaste mån undanröja snedvridningar av konkurrensen, samtidigt som en hög skyddsnivå säkerställs för allmänhetens säkerhet. Andra regler avseende vissa ämnen som omfattas av denna förordning har också fastställts på nationell nivå och unionsnivå vad gäller arbetstagares säkerhet och skyddet av miljön. Dessa regler påverkas inte av denna förordning.

(5)

I syfte att garantera största möjliga enhetlighet för ekonomiska aktörer är en förordning det lämpligaste rättsliga instrumentet för att reglera saluföring och användning av sprängämnesprekursorer.

(6)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (3) föreskrivs att ämnen och blandningar som klassificerats som farliga ska märkas korrekt innan de släpps ut på marknaden. I förordningen fastställs vidare att ekonomiska aktörer, även återförsäljare, antingen ska klassificera och märka dessa ämnen eller tillämpa den klassificering som gjorts av en aktör i ett tidigare led i försörjningskedjan. Det är således lämpligt att i den här förordningen föreskriva att alla ekonomiska aktörer, även återförsäljare, som tillhandahåller enskilda personer ämnen som omfattas av restriktioner enligt den här förordningen, ska säkerställa att det på förpackningen anges att enskilda personers förvärv, innehav eller användning av ämnet eller blandningar i fråga omfattas av en restriktion.

(7)

För att på nationell nivå kunna uppnå ett skydd mot olaglig användning av sprängämnesprekursorer som liknar, eller är starkare än, det man avser att uppnå med den här förordningen på unionsnivå, har några medlemsstater redan antagit lagar och andra författningar för vissa ämnen som kan komma att användas olagligt. Vissa av dessa ämnen finns redan förtecknade i denna förordning medan andra kan komma att omfattas av restriktioner på unionsnivå i framtiden. Eftersom en minskning av skyddet genom åtgärder på unionsnivå skulle motverka syftet med denna förordning, är det lämpligt att föreskriva en mekanism genom vilken sådana nationella åtgärder kan fortsätta att gälla (en skyddsklausul).

(8)

Olaglig tillverkning av sprängämnen bör försvåras genom fastställande av högsta tillåtna koncentration (nedan kallat gränsvärde) för vissa sprängämnesprekursorer. Under dessa gränsvärden säkerställs fri rörlighet för dessa sprängämnesprekursorer, med förbehåll för en skyddsmekanism, men över dessa gränsvärden bör allmänhetens tillgång till dessa sprängämnesprekursorer begränsas.

(9)

Enskilda personer bör således inte ha möjlighet att förvärva, föra in, inneha eller använda dessa sprängämnesprekursorer i koncentrationer som överskrider gränsvärdena. Det är emellertid lämpligt att föreskriva att enskilda personer får förvärva, föra in, inneha eller använda sådana sprängämnesprekursorer för legitima ändamål, om de har tillstånd att göra detta.

(10)

Med tanke på att en del medlemsstater redan har väletablerade registreringssystem som används för att kontrollera tillhandahållandet på marknaden av en del eller samtliga ämnen som omfattas av restriktioner enligt denna förordning och som inte får tillhandahållas enskilda personer, bör det dessutom i denna förordning föreskrivas ett registreringssystem som är tillämpligt på några eller samtliga av dessa ämnen.

(11)

Väteperoxid, nitrometan och salpetersyra används av enskilda personer i stor omfattning för legitima ändamål. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att föreskriva att dessa ämnen ska vara tillgängliga inom vissa koncentrationsintervall genom att tillämpa ett registreringssystem enligt denna förordning, i stället för ett tillståndssystem.

(12)

Med tanke på förordningens mycket specifika syfte kan målet i denna förordning uppnås samtidigt som medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, ges flexibiliteten att välja om de vill bevilja enskilda personer begränsad tillgång i enlighet med denna förordning.

(13)

I syfte att främja legitima mål avseende allmän säkerhet samtidigt som man säkerställer att den inre marknaden fortsätter att fungera väl med minsta möjliga störningar, är det lämpligt att föreskriva ett tillståndssystem enligt vilket en enskild person, som har förvärvat ett ämne som omfattas av restriktioner enligt denna förordning och som inte får tillhandahållas enskilda personer, eller en blandning eller ett ämne som innehåller detta, i en koncentration som överstiger gränsvärdet, kan föra in ämnet eller blandningen från en annan medlemsstat eller ett tredjeland i en medlemsstat som tillåter tillgång till det ämnet i enlighet med något av de system som föreskrivs i denna förordning.

(14)

I syfte att genomföra bestämmelserna om införsel av sprängämnesprekursorer effektivt uppmuntras medlemsstaterna att se till att internationella resenärer får kännedom om de restriktioner som är tillämpliga på införsel av de ämnen som omfattas av restriktioner enligt denna förordning och som inte får tillhandahållas enskilda personer. Av samma skäl uppmuntras medlemsstaterna också att se till att allmänheten görs uppmärksam på att dessa restriktioner även är tillämpliga på små försändelser som är avsedda för privatpersoner och på försändelser som beställts på distans av konsumenter.

(15)

Information som medlemsstaterna lämnar till industrin, särskilt små och medelstora företag, kan vara viktig för att göra det enklare att följa denna förordning med hänsyn till betydelsen av att minimera de administrativa bördorna för små och medelstora företag.

(16)

Eftersom det vore oproportionellt att förbjuda användningen av sprängämnesprekursorer i yrkesmässig verksamhet bör restriktioner som avser tillhandahållande, införsel, innehav och användning av sprängämnesprekursorer endast gälla allmänheten. Med tanke på de allmänna målen för denna förordning är det ändå lämpligt att föreskriva en rapporteringsmekanism som omfattar både professionella användare i hela försörjningskedjan och enskilda personer som är involverade i transaktioner som på grund av sin natur, eller omfattning, bör anses vara misstänkta. I det avseendet bör medlemsstaterna inrätta nationella kontaktpunkter för rapportering av misstänkta transaktioner.

(17)

Olika transaktioner avseende sprängämnesprekursorer kan anses vara misstänkta och omfattas därför av en rapporteringsskyldighet. Det kan till exempel röra sig om fall där den potentiella kunden (professionell eller privatperson) uttrycker sig vagt om den tilltänkta användningen, inte verkar känna till den tilltänkta användningen eller inte kan förklara den på ett trovärdigt sätt, avser att köpa ovanliga mängder, ovanliga koncentrationer eller ovanliga kombinationer av ämnen, är ovillig att visa upp identitetsbevis eller handling som styrker bostadsort eller insisterar på att använda ovanliga betalningsmetoder, såsom stora belopp i kontanter. Ekonomiska aktörer bör kunna förbehålla sig rätten att vägra utföra sådana transaktioner.

(18)

Med hänsyn till de allmänna målen för denna förordning uppmuntras de behöriga myndigheterna att informera den berörda nationella kontaktpunkten när en ansökan om tillstånd avslås, om avslaget grundas på att det finns rimliga skäl att betvivla att den avsedda användningen är legitim eller att användarens avsikter är legitima. De behöriga myndigheterna uppmuntras också att informera den nationella kontaktpunkten om ett tillstånd tillfälligt återkallas eller upphävs.

(19)

För att förhindra och upptäcka eventuell olaglig användning av sprängämnesprekursorer är det önskvärt att de nationella kontaktpunkterna för register över rapporterade misstänkta transaktioner och att de behöriga myndigheterna vidtar nödvändiga åtgärder för att utreda de faktiska omständigheterna, inbegripet huruvida den ekonomiska verksamhet som utövas av den yrkesmässiga användare som är inblandad i en misstänkt transaktion är äkta.

(20)

När det är möjligt bör högsta koncentration fastställas, över vilken tillgången till vissa sprängämnesprekursorer är begränsad, medan endast rapportering av misstänkta transaktioner bör föreskrivas för vissa andra sprängämnesprekursorer. Kriterierna för att fastställa vilka åtgärder som bör tillämpas på de olika sprängämnesprekursorerna inbegriper den hotnivå som gäller för den berörda sprängämnesprekursoren, handelsvolymen för den berörda sprängämnesprekursoren, och möjligheten att fastställa en koncentrationsnivå under vilken sprängämnesprekursoren fortfarande skulle kunna användas för de legitima ändamål för vilka den tillhandahållits på marknaden. Dessa kriterier bör även i fortsättningen fungera vägledande för ytterligare åtgärder som kan vidtas med avseende på sprängämnesprekursorer som för närvarande inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

(21)

Det är inte tekniskt genomförbart att fastställa gränsvärden beträffande hexaminbaserade bränsletabletter. Dessutom finns det många legitima användningar för svavelsyra, aceton, kaliumnitrat, natriumnitrat, kalciumnitrat och kalciumammoniumnitrat. En förordning på unionsnivå om begränsningar av försäljningen av dessa ämnen till allmänheten skulle leda till oproportionellt höga administrativa kostnader och efterlevnadskostnader för konsumenter, offentliga myndigheter och företag. Med hänsyn till målen i denna förordning bör man dock besluta om åtgärder för att underlätta rapporteringen av misstänkta transaktioner avseende hexaminbaserade bränsletabletter och avseende andra sprängämnesprekursorer för vilka det inte finns lämpliga och säkra alternativ.

(22)

Stölder av sprängämnesprekursorer är ett sätt att förvärva utgångsmaterial för olaglig tillverkning av sprängämnen. Det är därför lämpligt att föreskriva rapportering av betydande stölder och försvinnanden av ämnen som omfattas av åtgärder enligt denna förordning och av de andra ämnen för vilka misstänkta transaktioner ska rapporteras. För att underlätta spårningen av gärningsmännen och för att uppmärksamma de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater på möjliga hot, uppmuntras de nationella kontaktpunkterna att, när det är lämpligt, använda Europols system för tidig varning.

(23)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om påföljder vid överträdelse av denna förordning. Dessa påföljder bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(24)

I enlighet med bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (4) är det förbjudet att tillhandahålla enskilda personer ammoniumnitrat som lätt skulle kunna missbrukas som en sprängämnesprekursor. Tillhandahållande av ammoniumnitrat till vissa professionella användare, särskilt jordbrukare, är dock tillåtet. Det tillhandahållandet bör därför omfattas av det rapporteringssystem för misstänkta transaktioner som inrättas genom den här förordningen, eftersom det inte finns något motsvarande krav i förordning (EG) nr 1907/2006.

(25)

Denna förordning kräver att personuppgifter behandlas och även lämnas ut till tredje man i fall av misstänkta transaktioner. Den behandlingen och det utlämnandet medför ett allvarligt intrång i den grundläggande rätten till skydd för privatlivet och skydd för personuppgifter. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5) reglerar behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning. Det bör följaktligen säkerställas att den grundläggande rätten till skydd för personuppgifter för personer vilkas personuppgifter behandlas genom tillämpning av denna förordning säkerställs på vederbörligt sätt. Särskilt den behandling av personuppgifter som förekommer i samband med beviljandet av tillstånd, registrering av en transaktion och rapportering av en misstänkt transaktion bör genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG, inbegripet de allmänna principerna för uppgiftsskydd, som omfattar dataminimering, ändamålsbegränsning, proportionalitet och nödvändighet, liksom kravet på respekt för registrerade personers rätt till tillgång, rättelse och radering.

(26)

Valet av ämnen som terrorister och andra brottslingar använder för olaglig tillverkning av sprängämnen kan förändras snabbt. Det bör därför vara möjligt att föra in ytterligare ämnen i det system som föreskrivs i denna förordning, vid behov med kort varsel.

(27)

För att kunna ta hänsyn till utvecklingen i fråga om missbruk av ämnen som sprängämnesprekursorer och förutsatt att korrekt samråd genomförs med intressenterna för att ta hänsyn till de potentiellt betydande konsekvenserna för de ekonomiska aktörerna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att ändra de gränsvärden över vilka vissa ämnen som är föremål för restriktioner enligt denna förordning inte ska göras tillgängliga för allmänheten och att förteckna ytterligare ämnen avseende vilka misstänkta transaktioner ska rapporteras. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och till rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(28)

Kommissionen bör fortlöpande revidera förteckningen över ämnen som över vissa gränsvärden inte ska göras tillgängliga för allmänheten, och förteckningen över ämnen avseende vilka misstänkta transaktioner ska rapporteras. Kommissionen bör, när det är motiverat, utarbeta ett lagstiftningsförslag i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att lägga till eller ta bort poster i den förstnämnda förteckningen eller ta bort poster i den sistnämnda förteckningen, i syfte att kunna ta hänsyn till utvecklingen i fråga om missbruk av ämnen som sprängämnesprekursorer.

(29)

I syfte att reglera ämnen som inte omfattas av restriktioner enligt denna förordning men avseende vilka en medlemsstat finner rimliga skäl att anta att de kan användas för olaglig tillverkning av sprängämnen, bör man införa en skyddsklausul med bestämmelser om ett adekvat unionsförfarande.

(30)

Med hänsyn till de specifika risker som ska behandlas i denna förordning är det dessutom lämpligt att tillåta att medlemsstaterna, under vissa omständigheter, antar skyddsåtgärder, även med avseende på ämnen som redan omfattas av åtgärder enligt denna förordning.

(31)

Med tanke på kraven i denna förordning vad gäller information som ska lämnas till kommissionen och medlemsstaterna, skulle det vara olämpligt att låta sådana nya skyddsåtgärder omfattas av det system som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (6), oavsett om de hänför sig till ämnen som redan omfattas av åtgärder enligt denna förordning eller till ämnen som inte är föremål för sådana restriktioner.

(32)

Med tanke på denna förordnings natur och den inverkan som den kan ha på medborgarnas säkerhet och den inre marknaden bör kommissionen, med utgångspunkt i de fortlöpande diskussionerna i den ständiga kommittén för prekursorer, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där man undersöker eventuella problem som följer av tillämpningen av denna förordning samt utreder om det är önskvärt och genomförbart att utvidga dess tillämpningsområde, både när det gäller att innefatta de professionella användarna och att i bestämmelserna om rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder av ämnen som, även om de inte omfattas av åtgärder enligt denna förordning, har konstaterats som ämnen som har använts för olaglig tillverkning av sprängämnen (icke förtecknade sprängämnesprekursorer). Dessutom bör kommissionen, med beaktande av medlemsstaternas relevanta erfarenheter och av kostnads- och nyttoaspekter, lägga fram en rapport som undersöker om det är önskvärt och möjligt att stärka och harmonisera systemet ytterligare med tanke på hotet mot den allmänna säkerheten. Som ett led i översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet och undersöka möjligheterna att överföra bestämmelserna om ammoniumnitrat från förordning (EG) nr 1907/2006 till denna förordning.

(33)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att begränsa allmänhetens tillgång till sprängämnesprekursorer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av begränsningens omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(34)

Enligt artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7) har europeiska datatillsynsmannen avgett ett yttrande (8).

(35)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd för personuppgifter, näringsfrihet, rätten till egendom och principen om icke-diskriminering. Medlemsstaterna bör tillämpa förordningen i enlighet med dessa rättigheter och principer.

a)

varor enligt definitionen i artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1907/2006,

b)

pyrotekniska artiklar enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/23/EG av den 23 maj 2007 om utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar (9), pyrotekniska artiklar som enligt nationell lagstiftning är avsedda för icke-kommersiell användning av Försvarsmakten, de brottsbekämpande myndigheterna eller räddningstjänst, pyroteknisk utrustning som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (10), pyrotekniska artiklar som är avsedda att användas inom flyg- och rymdindustrin eller tändhattar avsedda för leksaker,

c)

läkemedel som i legitimt syfte genom förskrivning görs tillgängliga för en enskild person i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

a)

Väteperoxid (CAS-nr 7722-84-1) i koncentrationer som överstiger det gränsvärde som föreskrivs i bilaga I, men inte överstiger 35 viktprocent.

b)

Nitrometan (CAS-nr 75-52-5) i koncentrationer som överstiger det gränsvärde som föreskrivs i bilaga I, men inte överstiger 40 viktprocent.

c)

Salpetersyra (CAS-nr 7697-37-2) i koncentrationer som överstiger det gränsvärde som föreskrivs i bilaga I, men inte överstiger 10 viktprocent

a)

de ämnen som förtecknas i bilaga I i koncentrationer som inte överskrider de gränsvärden som fastställs där, eller

b)

de ämnen som förtecknas i bilaga II.

a)

namn, adress och i förekommande fall antingen identifieringsnummer för den enskilda personen eller dennes officiella identitetshandlings typ och nummer,

b)

namnet på ämnet eller blandningen, inklusive dess koncentration,

c)

kvantiteten av ämnet eller blandningen,

d)

den avsedda användning av ämnet eller blandningen som den enskilda personen uppgivit,

e)

datum och ort för transaktionen,

f)

den enskilda personens underskrift.

a)

stämma överens med formatet och innehållet i motsvarande pappershandlingar, och

b)

vara lättillgängliga vid varje tidpunkt under hela den period som avses i punkt 3.

a)

uttrycker sig vagt om ämnets eller blandningens tilltänkta användning,

b)

inte verkar känna till ämnets eller blandningens tilltänkta användning eller inte kan förklara den på ett trovärdigt sätt,

c)

avser att köpa ämnen i mängder, kombinationer eller koncentrationer av ämnen som är ovanliga för privat användning,

d)

är ovillig att visa upp identitetsbevis eller handling som styrker bostadsort eller

e)

insisterar på att använda ovanliga betalningsmetoder, såsom stora belopp i kontanter.

a)

Information om hur misstänkta transaktioner kan kännas igen och rapporteras, i synnerhet när det gäller koncentrationer och/eller kvantiteter av ämnen förtecknade i bilaga II under vilka det i allmänhet inte behövs någon åtgärd.

b)

Information om hur betydande försvinnanden eller stölder kan kännas igen och rapporteras.

c)

Annan information som kan anses vara till nytta.

a)

eventuella problem som uppstått till följd av tillämpningen av denna förordning,

b)

frågan om det är önskvärt och möjligt att stärka och harmonisera systemet ytterligare med tanke på hotet mot den allmänna säkerheten till följd av terrorism eller annan allvarlig brottslighet, med beaktande av medlemsstaternas erfarenheter av denna förordning, inbegripet brister i säkerheten som upptäckts, med beaktande av kostnaderna och fördelarna för medlemsstaterna, de ekonomiska aktörerna och andra berörda aktörer,

c)

frågan om det är önskvärt och möjligt att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta yrkesmässiga användare, med beaktande av de bördor som åläggs ekonomiska aktörer och med hänsyn till denna förordnings mål,

d)

frågan om det är önskvärt och möjligt att i bestämmelserna om rapportering av misstänkta transaktioner, försvinnanden och stölder inkludera icke förtecknade sprängämnesprekursorer.

9.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/12

(1)

Tillförlitliga empiriska data och statistik är helt avgörande för att man ska kunna mäta framstegen och utvärdera effektiviteten i unionens politik och program, särskilt inom ramen för Europa 2020-strategin som kommissionen lade fram i sitt meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (Europa 2020).

(2)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (2) bör det inrättas ett flerårigt program för europeisk statistik (nedan kallat det fleråriga programmet) som ska utgöra en ram för finansieringen av unionsåtgärder.

(3)

I enlighet med förordning (EG) nr 223/2009 bör det fleråriga programmet utgöra ramen för utvecklingen, framställningen och spridningen av den europeiska statistiken, och där bör anges vilka huvudområden och mål som gäller för de åtgärder som planeras under högst fem år. Där bör fastställas vilka informationsbehov som ska prioriteras för att unionens verksamhet ska kunna genomföras. Behovet bör vägas mot de resurser som krävs på unionsnivå och på nationell nivå för att sammanställa den önskade statistiken samt mot uppgiftslämnarbördan och de kostnader som är förenade med uppgiftslämnandet, varvid särskild vikt ska läggas vid kostnadseffektiviteten.

(4)

Utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik inom det fleråriga programmets rättsliga ram bör uppnås genom nära och samordnat samarbete inom det europeiska statistiksystemet (ESS) mellan unionens statistikmyndighet, dvs. kommissionen (Eurostat), och de nationella statistikbyråerna och andra nationella myndigheter som utsetts av medlemsstaterna (3) (nedan gemensamt kallade nationella statistikmyndigheter). De nationella statistikbyråernas och kommissionens (Eurostats) yrkesmässiga oberoende är av avgörande betydelse för tillhandahållandet av tillförlitlig statistik av hög kvalitet.

(5)

Ett närmare samarbete mellan kommissionen (Eurostat) och de nationella statistikbyråerna är helt avgörande för att höja kvaliteten på den europeiska statistiken. Detta närmare samarbete bör huvudsakligen fokusera på tillhandahållande av ytterligare metodutbildningsprogram i statistik och närliggande områden, på utveckling och spridning av befintlig god praxis inom ESS samt på personalutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen (Eurostat) i båda riktningar.

(6)

Genomförandet av det fleråriga programmet innebär en möjlighet att ta fram harmoniserad europeisk statistik för att bidra till utveckling, framställning och spridning av gemensam, jämförbar och tillförlitlig statistisk information på unionsnivå.

(7)

Statistik av hög kvalitet som utvecklas, framställs och sprids inom ramen för det fleråriga programmet är avgörande för evidensbaserat beslutsfattande och bör tillhandahållas i god tid och bidra till genomförandet av unionens politik enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europa 2020-strategin och av andra politiska handlingslinjer i kommissionens strategiska prioriteringar för 2010–2014, nämligen en kraftfullare och integrerad ekonomisk styrning, klimatfrågan, reformen av jordbrukspolitiken, tillväxt och social sammanhållning, jämställdhet, medborgarnas Europa och globalisering. Sådan statistik bör främjas genom åtgärder som finansieras genom det fleråriga programmet, där unionen kan skapa ett tydligt mervärde, och som syftar till att säkerställa att ekonomiska, sociala och miljömässiga indikatorer jämställs.

(8)

När man fastställer de statistikområden som ska utvecklas bör de mål i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 av den 6 juli 2011 om europeiska miljöräkenskaper (4) som avser utvecklingen av nya moduler i miljöräkenskaperna beaktas.

(9)

Dessutom bör man i statistiska undersökningar ägna särskild uppmärksamhet åt hur arbetstagare och andra medborgare påverkas av programmen för budgetkonsolidering. De statistiska uppgifterna ska samlas in på ett sådant sätt att utvecklingen i enskilda medlemsstater synliggörs, t.ex. när det gäller arbetslöshet, storlek på och förändringar av sociala transfereringar, arbetstillfällenas antal och kvalitet, arbetskraftens rörlighet inom medlemsstaterna, inom unionen och mellan unionen och tredjeländer samt de relaterade sociogeografiska förändringarna i lönestruktur och utbildningsåtgärder.

(10)

På senare år har EES ställts inför ett antal utmaningar. För det första kan en brist på nationell statistik av hög kvalitet få skadliga återverkningar i medlemsstaterna och i unionen i allmänhet. Genomgående tillförlitlig statistik av hög kvalitet, som framställts av yrkesmässigt oberoende nationella statistikbyråer, är därför av avgörande betydelse för beslutsfattandet på både nationell nivå och unionsnivå och framför allt inom ramen för euroområdets tillsynsmekanismer.

(11)

För det andra har behovet av europeisk statistik ökat stadigt, och det är knappast troligt att denna tendens kommer att vända. Den ekonomiska globaliseringen utgör en särskild utmaning, som kräver att en serie nya mätinstrument tas fram för att mäta globala värdekedjor genom internationell samordning, för att ge en bättre bild av den ekonomiska tillväxten och skapandet av sysselsättning.

(12)

För det tredje förändras behovens karaktär ständigt, vilket kräver mer synergieffekter mellan statistikområden.

(13)

För det fjärde kan lämpliga uppdelningar av tillgängliga uppgifter göra det lättare att övervaka den ekonomiska och finansiella krisens effekter och konsekvenserna av genomförda insatser för medborgarna, bland annat för de mest sårbara.

(14)

För det femte har statistiken ändrat karaktär. Den är inte längre endast en informationskälla för beslutsändamål, utan är nu en grundläggande faktor i beslutsfattandet. Evidensbaserat beslutsfattande kräver statistik som uppfyller höga kvalitetskrav som är knutna till statistikens särskilda syften, och det finns ett allt större behov av komplex, flerdimensionell statistik som underlag för sammansatta politikområden. För att på ett korrekt sätt uppfylla kraven för det politiska beslutsfattandet behövs i förekommande fall könsuppdelade uppgifter.

(15)

För det sjätte kommer man i ESS framöver att prioritera hög kvalitet, inklusive aktualitet, eftersom det tillkommit nya aktörer på informationsmarknaden, varav somliga tillhandahåller information nästan i realtid.

(16)

För det sjunde gör budgetåtstramningar såväl på nationell nivå som på unionsnivå samt behovet att ytterligare minska bördan för företag och allmänhet situationen än mer svårhanterlig.

(17)

Meddelandet från kommissionen av den 10 augusti 2009 om produktionsmetoden för EU-statistik: en vision för det kommande årtiondet och ESS-strategin för genomförandet av metoden behandlar alla dessa sju frågor genom att man försöker finna nya sätt att arbeta inom ESS för att göra systemet effektivare och flexiblare. Genomförandet av detta meddelande utgör kärnan i det fleråriga programmet inom ramen för den gemensamma ESS-strategin.

(18)

För att kunna säkerställa integritet och kvalitetsstyrning vid utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik enligt denna förordning bör de nationella statistikbyråerna och kommissionen (Eurostat) vidta alla åtgärder som krävs för att upprätthålla allmänhetens förtroende för statistiken och möjliggöra en striktare tillämpning av gällande uppförandekod för europeisk statistik samt av kommissionens meddelande av den 15 april 2011 om en effektiv kvalitetsledning för den europeiska statistiken, samtidigt som principerna i dessa respekteras.

(19)

I syfte att skapa en bättre balans mellan de begränsade resurser som är tillgängliga för nationella och europeiska statistikproducenter för att framställa europeisk statistik och det ökande behovet av statistik bör utarbetandefasen för kommissionens årliga statistiska arbetsprogram, där detaljerna för det fleråriga programmet fastställs, omfatta en systematisk och grundlig översyn av de statistiska prioriteringarna i syfte att minska antalet mindre viktiga statistiksatsningar och förenkla befintliga processer, samtidigt som den officiella statistikens tillförlitlighet förbättras och dess höga kvalitetsstandarder bibehålls. Hänsyn bör även tas till belastningen på uppgiftslämnarna, oavsett om de är företag, centrala, regionala eller lokala myndigheter, hushåll eller enskilda. Denna process bör eftersträvas i nära samarbete med såväl användare som producenter av europeisk statistik.

(20)

Den ekonomiska bördan bör i detta sammanhang fördelas på rimligt sätt mellan unionens och medlemsstaternas budgetar. Utöver den budget som anslås genom denna förordning bör de nationella statistikmyndigheterna därför på det nationella planet tilldelas de anslag som krävs för att genomföra de beslutade enskilda statistikåtgärderna i syfte att genomföra detta fleråriga program.

(21)

Med tanke på bördan när det gäller efterlevnad av lagstiftningen, särskilt för mindre medlemsstater, bör kommissionen (Eurostat) kunna erbjuda medlemsstaterna tekniskt stöd och sakkunskap för att hjälpa dem att övervinna forskningsbegränsningar och större metodologiska hinder, i syfte att säkerställa efterlevnad och tillhandahållande av uppgifter av hög kvalitet.

(22)

Finansieringsramen för det fleråriga programmet bör också fördelas på ett sådant sätt att den täcker de utgifter som behövs för att förbättra processen för att ta fram europeisk statistik av hög kvalitet och kapaciteten att göra detta, samt utgifter för nationella statistikers utbildningsbehov.

(23)

Ekonomiskt stöd från unionen bör stödja åtgärder för att utveckla, framställa och sprida europeisk statistik i enlighet med denna förordning. Stödet bör utformas som bidrag, offentliga upphandlingsavtal eller annan finansiering som behövs för att uppnå målen i det fleråriga programmet. I detta sammanhang bör användningen av engångsbelopp vara det huvudsakliga sättet att förenkla förvaltningen av bidrag.

(24)

I enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik bör en lämplig finansieringsstruktur tas fram till stöd för nätverk för samarbete.

(25)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-/Efta-länderna) och Schweiz bör ges möjlighet att delta i det fleråriga programmet. Även andra länder bör kunna delta i det fleråriga programmet, särskilt unionens grannländer, länder som ansökt om medlemskap i unionen och kandidatländer eller anslutande länder.

(26)

I samband med genomförandet av det fleråriga programmet bör samarbete med tredjeländer som inte deltar i det fleråriga programmet uppmuntras när det är lämpligt, varvid eventuella relevanta avtal, eller planerade avtal, mellan de berörda länderna och unionen bör beaktas.

(27)

För att kunna betraktas som finansieringsbeslut i enlighet med artikel 84.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella bestämmelser för unionens allmänna budget (5) (budgetförordningen), måste de årliga arbetsprogram som kommissionen antar för att genomföra det fleråriga programmet ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De måste dessutom innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, uppgift om det belopp som anslagits för varje åtgärd och en vägledande tidsplan för genomförandet. Det är önskvärt att de också anger de eftersträvade målens relevans för användarnas behov och en projektplan. För bidrag bör de innehålla prioriteringar, huvudkriterier för utvärdering och den högsta andelen samfinansiering. Dessutom bör det årliga arbetsprogrammet innehålla lämpliga indikatorer för att övervaka resultaten.

(28)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta det fleråriga programmet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)

En förhandsutvärdering har utförts i enlighet med principerna för sund ekonomisk förvaltning, med syftet att se till att det fleråriga programmet inriktas på behovet av effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att uppfylla målen och säkerställa att man redan vid utarbetandet av det fleråriga programmet tar hänsyn till budgetrestriktionerna. De åtgärder som vidtas inom det fleråriga programmet bör övervakas och utvärderas med jämna mellanrum med avseende på deras värde och verkan, inklusive av oberoende externa utvärderare. För att det fleråriga programmet ska kunna utvärderas har mätbara mål ställts upp och indikatorer tagits fram.

(30)

Genom denna förordning fastställs för 2013 en finansieringsram för det fleråriga programmet som, under det årliga budgetförfarandet, utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (6).

(31)

Utöver den finansieringsram som fastställs genom denna förordning bör de enskilda statistikåtgärder som syftar till att genomföra det fleråriga programmet, inbegripet åtgärder som sker i form av överenskommelser mellan nationella statistikmyndigheter och kommissionen (Eurostat), i möjligaste mån tilldelas tillräckliga anslag på nationell nivå.

(32)

Konsekvensbedömningen av denna förordning, som anger kostnadsbesparingar för unionen och medlemsstaterna, utgör grundvalen för det fleråriga programmets finansieringsåtaganden. Kostnadsbesparingar kommer särskilt att kunna göras till följd av nya produktionsmetoder för europeisk statistik som ett resultat av utvecklingen på området för informations- och kommunikationsteknik.

(33)

Under hela utgiftscykeln bör Europeiska unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att fastställa sanktioner vid behov.

(34)

I syfte att säkerställa kontinuiteten för den statistiska verksamheten inom ramen för ESS under hela kalenderåret 2013, och av hänsyn till rättssäkerheten, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs och tillämpas från och med den 1 januari 2013. Tillämpningsdagen för denna förordning bör, särskilt, berättiga utbetalningar till kontraktsanställda liksom aktiviteter inom ramen för det programmet.

(35)

I enlighet med förordning (EG) nr 223/2009 har utkastet till det fleråriga programmet lagts fram för förhandsgranskning av kommittén för det europeiska statistiksystemet, europeiska rådgivande kommittén för statistik som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 234/2008/EG (7) samt kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, inrättad genom rådets beslut 2006/856/EG (8).

—

verka för att förstärka en institutionell och organisatorisk miljö som främjar samordning, effektivitet och trovärdighet hos nationella statistikmyndigheter och kommissionen (Eurostat) som framställer och sprider europeisk statistik,

—

lägga vikt vid de statistiska principer som fastställs i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 223/2009 och användarnas behov,

—

tillgodose behoven hos användare inom unionens institutioner i enlighet med förordning (EG) nr 223/2009 och sträva efter att ta fram statistik som tillgodoser ett brett spektrum av användare av europeisk statistik, inklusive andra beslutsfattare, forskare, företag och Europas medborgare i allmänhet, och

—

samarbeta med statistikorgan på internationell nivå för att främja användningen av internationella begrepp, klassificeringar, metoder och andra standarder, i synnerhet för att säkerställa ökad konsekvens och bättre jämförbarhet på internationell nivå.

a)

De är icke vinstdrivande, oberoende av näringslivs-, handels- och företagsintressen eller andra motstridiga intressen, och deras främsta mål och verksamhet är att främja och stödja genomförandet av uppförandekoden och genomförandet av nya produktionsmetoder för europeisk statistik vilka syftar till effektivitetsvinster och kvalitetsförbättringar på unionsnivå.

b)

De har lämnat tillräckliga uppgifter om medlemskap, interna regler och finansieringskällor till kommissionen.

a)

EES-/Efta-länderna i enlighet med de villkor som fastställs i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

b)

Schweiz, i enlighet med de villkor som fastställs i avtalet av den 26 oktober 2004 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om samarbete på statistikområdet (11).

c)

Tredjeländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, länder som ansökt om medlemskap i unionen, kandidatländer och anslutande länder samt de länder på västra Balkan som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen, i enlighet med de villkor som fastställs i respektive bilaterala eller multilaterala avtal med de länderna om de allmänna principerna för deras deltagande i unionens program.

9.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/30

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (3), som antogs som svar på incidenten med oljefartyget Erika, inrättades en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad byrån) i syfte att säkerställa en hög, enhetlig och effektiv nivå på sjösäkerheten och att förhindra föroreningar från fartyg.

(2)

Efter incidenten med oljetankfartyget Prestige 2002 ändrades förordning (EG) nr 1406/2002 så att byrån fick fler uppgifter avseende insatser vid förorening.

(3)

Det är nödvändigt att förtydliga vilka slags föroreningar av havet som omfattas av syftena med förordning (EG) nr 1406/2002. Således avses med föroreningar av havet som orsakats av olje- och gasinstallationer, föroreningar av olja eller andra ämnen än olja som, om de tillförs den marina miljön, sannolikt kan utgöra en fara för människors hälsa, skada biologiska resurser och den marina floran och faunan, minska områdenas attraktionsvärde eller störa annat legitimt utnyttjande av havet, såsom fastställs i protokollet om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen 2000.

(4)

Byråns styrelse (nedan kallad styrelsen) beställde i slutet av 2007, i enlighet med artikel 22 i förordning (EG) nr 1406/2002, en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning. På grundval av den utvärderingen utfärdade styrelsen i juni 2008 rekommendationer om hur byråns funktionssätt, dess ansvarsområden och dess arbetsmetoder bör ändras.

(5)

På grundval av resultatet av den externa utvärderingen, och av de rekommendationer och den fleråriga strategi som styrelsen antog i mars 2010 bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1406/2002 förtydligas och uppdateras. Byrån bör fortsättningsvis koncentrera sig på sina prioriterade uppdrag på sjösäkerhetsområdet, men bör tilldelas ytterligare ett antal nya primära uppgifter och tilläggsuppgifter som återspeglar sjösäkerhetspolitikens utveckling på unionsnivå och på internationell nivå. På grund av unionens budgetrestriktioner behövs omfattande kontroll- och omfördelningsinsatser för att garantera kostnads- och budgeteffektivitet och undvika överlappningar. Personalbehovet till följd av de nya primära uppgifterna och tilläggsuppgifterna ska i princip finansieras genom en intern omfördelning av resurser. Samtidigt bör byrån när det är lämpligt erhålla finansiering från andra delar av unionens budget, särskilt från det europeiska instrumentet för grannskapspolitiken. Nya primära uppgifter och tilläggsuppgifter kommer att utföras av byrån inom ramen för gällande budgetram och byråns budget, utan att detta påverkar förhandlingarna och besluten om den kommande fleråriga budgetramen. Eftersom förordningen inte är ett finansieringsbeslut bör budgetmyndigheten besluta om resurser till byrån inom ramen för det årliga budgetförfarandet.

(6)

Byråns uppgifter bör beskrivas på ett klart och tydligt sätt och all dubblering av uppgifter bör undvikas.

(7)

Byrån har visat att vissa uppgifter kan utföras effektivare på EU-nivå, vilket i en del fall skulle kunna innebära besparingar för medlemsstaternas nationella budgetar och, när så påvisas, utgöra ett verkligt europeiskt mervärde.

(8)

Vissa bestämmelser om byråns specifika styrning bör förtydligas. Med tanke på kommissionens särskilda ansvar för genomförandet av den unionspolitik som anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör kommissionen ge byrån politisk vägledning när det gäller utförandet av byråns arbetsuppgifter men samtidigt fullt ut respektera byråns rättsliga status och den verkställande direktörens oberoende, i enlighet med förordning (EG) nr 1406/2002.

(9)

När ledamöter i styrelsen utnämns, när ordförande och vice-ordförande i styrelsen utses och när avdelningschefer utnämns, ska vikten av att säkerställa en jämn könsfördelning beaktas fullt ut.

(10)

När det hänvisas till relevanta unionsrättsakter bör detta förstås som rättsakter på området för sjösäkerhet, sjöfartsskydd, förebyggande av och åtgärder mot föroreningar som förorsakats av fartyg samt åtgärder mot föroreningar av havet som förorsakats av olje- och gasinstallationer.

(11)

Med sjöfartsskydd avses i denna förordning, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (4), kombinationen av förebyggande åtgärder som syftar till att skydda sjöfarten och hamnanläggningarna mot hot om avsiktliga olagliga handlingar. Målet för sjöfartsskydd bör uppnås inom ramen för lämpliga åtgärder på det sjöfartspolitiska området, utan att detta påverkar medlemsstaternas bestämmelser på området nationell säkerhet, försvar och allmän säkerhet eller i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet riktad mot staten.

(12)

Byrån bör agera i unionens intresse. Detta bör även omfatta sådana fall där byrån ges i uppdrag att inom sitt ansvarsområde agera utanför medlemsstaternas territorium och att tillhandahålla tekniskt stöd till berörda tredjeländer för främjandet av unionens sjösäkerhetspolitik.

(13)

Byrån bör ge medlemsstaterna tekniskt bistånd som gör det lättare att skapa den nationella kapacitet som krävs för att genomföra unionens regelverk.

(14)

Byrån bör ge operativt stöd till medlemsstaterna och kommissionen. Detta bör omfatta tjänster som unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet), den europeiska tjänsten för satellitövervakning av oljeutsläpp (CleanSeaNet), Europeiska unionens datacentral för långväga identifiering och spårning (det europeiska centrumet för LRIT-uppgifter) och inspektionsdatabasen för EU:s system för hamnstatskontroll (Thetis).

(15)

Byråns sakkunskap i fråga om elektronisk dataöverföring och system för informationsutbyte inom sjöfarten bör användas för att förenkla fartygens rapporteringsformaliteter i syfte att undanröja de hinder som finns mot sjötransporter och för att inrätta ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder. Byrån bör särskilt stödja medlemsstaterna vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU av den 20 oktober 2010 om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (5).

(16)

Byrån bör öka sitt stöd till kommissionen när det gäller forskning inom dess ansvarsområde. Överlappning med unionens befintliga forskningsram bör dock undvikas. Byrån bör till exempel inte ansvara för förvaltningen av forskningsprojekt.

(17)

Mot bakgrund av utvecklingen av nya innovativa tillämpningar och tjänster och av förbättringarna av befintliga tillämpningar och tjänster, och som ett led i genomförandet av ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder, bör byrån fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds genom programmen för europeisk satellitnavigering (Egnos och Galileo) och genom programmet för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES).

(18)

När unionens ram för samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2850/2000/EG (6) har löpt ut, bör byrån arbeta vidare med vissa av de insatser som tidigare ingick i den ramen, framför allt genom att dra nytta av expertisen inom den rådgivande tekniska gruppen för beredskap för och insatser vid föroreningar av havet. Byråns verksamhet på detta område bör inte innebära att kuststaterna fråntas sitt ansvar för att upprätthålla lämpliga mekanismer för insatser vid föroreningar, och befintliga samarbetsarrangemang mellan medlemsstater eller grupper av medlemsstater bör respekteras.

(19)

På begäran förser byrån via CleanSeaNet medlemsstaterna med detaljerad information om potentiella incidenter med förorening från fartyg så att de kan fullgöra sina ansvarsuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (7). Effektiviteten i genomförandet varierar emellertid mycket, trots att sådana föroreningar kan spridas till andra nationella vatten. Mot denna bakgrund bör kommissionen i sin kommande rapport enligt artikel 12 i det direktivet lämna information till Europaparlamentet och rådet om hur pass effektivt och konsekvent genomförandet av det direktivet varit samt annan relevant information om dess tillämpning.

(20)

Begäran från berörda medlemsstater om att byrån ska sätta in insatser vid förorening bör vidarebefordras via EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom (8). Kommissionen får emellertid, under andra omständigheter än vid begäran om att sätta in insatsberedda saneringsfartyg och utrustning, besluta att alternativa kommunikationsmedel med användning av avancerad informationsteknik kan vara lämpligare och får informera den medlemsstat som framställt begäran.

(21)

Den senaste händelseutvecklingen har visat vilka risker utvinningen och produktionen av olja och gas till havs innebär för sjötransporter och havsmiljön. Byråns insatsresurser i fråga om oljeföroreningar och dess sakkunskap på området föroreningar med farliga och skadliga ämnen bör, på begäran av en berörd stat, användas för att täcka insatsbehovet med avseende på föroreningar som härrör från sådan verksamhet.

(22)

CleanSeaNet, som för närvarande används för att tillhandahålla bevis på oljeutsläpp från fartyg, bör även användas av byrån för att upptäcka och registrera oljeutsläpp från anläggningar till havs för utvinning och produktion av gas, utan att detta inverkar menligt på de tjänster som tillhandahålls för sjötransporter.

(23)

Vid byrån finns både expertis och verktyg som är etablerade och erkänt värdefulla på områdena sjösäkerhet, sjöfartsskydd, förebyggande av, och insatser vid, förorening som förorsakats av fartyg. Denna expertis och dessa verktyg kan vara av betydelse för annan unionsverksamhet med anknytning till unionens sjötransportpolitik. Byrån bör därför, på begäran, bistå kommissionen och medlemsstaterna med utveckling och genomförande av sådan unionsverksamhet, förutsatt att styrelsen gett sitt godkännande i samband med byråns årliga arbetsprogram. Sådant bistånd bör omfattas av en detaljerad kostnadsnyttoanalys och bör inte påverka byråns primära uppgifter negativt.

(24)

Genom det tekniska stöd byrån erbjuder bidrar den också till utvecklingen av mer miljövänlig sjöfart.

(25)

När det gäller klassificeringssällskap behandlar flertalet klassificeringssällskap både havsgående fartyg och fartyg i inlandssjöfart. På grundval av byråns erfarenhet av klassificeringssällskap för havsgående fartyg skulle byrån kunna tillhandahålla relevant information för kommissionen avseende klassificeringssällskap för fartyg i inlandssjöfart och således möjliggöra effektivitetsvinster.

(26)

När det gäller gränssnittet mellan informationssystem för transporter bör byrån bistå kommissionen och medlemsstaterna genom att, tillsammans med behöriga myndigheter för systemet för flodinformationstjänster, undersöka möjligheten att dela information mellan sådana system.

(27)

Utan att detta påverkar be behöriga myndigheternas ansvar, bör byrån bistå kommissionen och medlemsstaterna i utvecklingen och genomförandet av unionens framtida initiativ e-sjöfart, vilket syftar till att förbättra effektiviteten hos den europeiska sjötransportsektorn genom att underlätta användningen av avancerad informationsteknik.

(28)

I syfte att genomföra den inre marknaden och ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder bör antalet administrativa hinder mot sjöfart minskas, vilket bland annat får till följd att närsjöfarten uppmuntras. Härvid skulle konceptet ”Blue Belt” och e-sjöfart kunna användas som medel för att bidra till att minska rapporteringsformaliteterna för handelsfartygen när de ankommer till eller avgår från medlemsstaternas hamnar.

(29)

Det erinras om att enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis, och för att respektera principen om institutionell balans, får en byrå inte ges befogenhet att anta beslut med allmän tillämpning.

(30)

Utan att detta påverkar de syften och uppgifter som fastställs i förordning (EG) nr 1406/2002 bör kommissionen, inom ett år från dagen för den här förordningens ikraftträdande i nära samarbete med berörda intressenter, utarbeta och lägga fram en genomförbarhetsstudie för att utvärdera och identifiera möjligheterna att förbättra samordningen och samarbetet mellan olika kustbevakningstjänster. Den studien bör beakta det befintliga rättsliga regelverket och relevanta rekommendationer från lämpliga unionsforum samt den aktuella utvecklingen av den gemensamma miljön för informationsutbyte och bör fullt ut överensstämma med principerna om subsidiaritet och proportionalitet så att Europaparlamentet och rådet kan få en tydlig uppfattning om kostnaderna och fördelarna.

(31)

För konkurrenskraften i unionens maritima kluster är det viktigt att locka till sig välutbildat europeiskt sjöfolk. Mot bakgrund av den nuvarande och den framtida efterfrågan i unionen på högt kvalificerat sjöfolk bör byrån, om så är lämpligt, stödja medlemsstaterna och kommissionen med att främja sjöfartsutbildning, genom att underlätta frivilligt utbyte av bästa praxis och genom att tillhandahålla information om unionens utbytesprogram om sjöfartsutbildning. Detta skulle kunna inbegripa stöd till kvalificerade europeiska aktörer med att på frivillig basis eftersträva spetskompetens inom sjöfartsutbildning samtidigt som man fullt ut respekterar medlemsstaternas ansvar för innehållet i och anordnandet av sjöfartsutbildning.

(32)

För att kunna bemöta den tilltagande risken för sjöröveri bör byrån, när det är lämpligt, fortsätta att till behöriga nationella myndigheter och andra relevanta organ, inklusive uppdrag som EU:s marina insats ”operation Atalanta”, överlämna detaljerade positionsangivelser för de fartyg under medlemsstaters flagg som genomkorsar områden som klassificeras som mycket farliga. Dessutom förfogar byrån över medel som skulle kunna vara användbara, särskilt inom ramen för utvecklingen av den gemensamma miljön för informationsutbyte. Det är därför lämpligt att byrån, på begäran, tillhandahåller relevanta uppgifter om fartygens position samt jordobservationsuppgifter till behöriga nationella myndigheter och unionsorgan som Frontex och Europol, för att underlätta förebyggande åtgärder mot avsiktliga olagliga handlingar i den mening som avses i relevant unionsrätt, utan att detta påverkar medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter och i överensstämmelse med tillämplig nationell rätt och unionsrätten, särskilt vad beträffar de organ som begär uppgifter. Tillhandahållande av uppgifter om långdistansidentifiering och -spårning av fartyg (LRIT-uppgifter) bör medges efter samtycke av den berörda flaggstaten, i enlighet med förfaranden som kommer att fastställas av styrelsen.

(33)

Vid offentliggörande av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (9) bör kommissionen och byrån bygga på den sakkunskap och erfarenhet som vunnits från det i Paris ingångna samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (nedan kallat Paris MOU) för att säkerställa enhetlighet.

(34)

Byråns bistånd till medlemsstaterna och till kommissionen avseende relevant arbete i internationella och regionala organisationer bör inte påverka det förhållande mellan dessa organisationer och medlemsstaterna som följer av medlemsstaternas medlemskap i dessa organisationer.

(35)

Unionen har anslutit sig till följande instrument, som inrättar regionala organisationer, vars verksamhet också omfattas av byråns mål: Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (den reviderade Helsingforskonventionen av år 1992) (10), konventionen om skydd för Medelhavet mot förorening (Barcelonakonventionen) (11) och 1995 års revidering av denna (12) och ett antal protokoll till denna, överenskommelsen om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen (Bonnöverenskommelsen) (13), konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten (Osparkonventionen) (14), samarbetsavtalet om skydd för Nordostatlantens kuster och vatten mot föroreningar, undertecknat den 17 oktober 1990 (Lissabonavtalet) (15), med dess tilläggsprotokoll, undertecknat den 20 maj 2008, som ännu inte har trätt i kraft (16). Unionen förhandlar också om anslutning till konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar, undertecknad i april 1992 (Bukarestkonventionen). Byrån bör därför ge tekniskt bistånd till medlemsstater och kommissionen att delta i relevant arbete i dessa regionala organisationer.

(36)

Utöver dessa regionala organisationer förekommer ett antal andra regionala, subregionala och bilaterala samordnings- och samarbetsarrangemang avseende insatser vid föroreningar. När byrån tillhandahåller bistånd till tredjeländer, som delar ett regionalt havsområde med unionen, avseende insatser vid föroreningar, bör den ta hänsyn till dessa arrangemang.

(37)

Unionen delar Medelhavets, Svarta havets och Östersjöns regionala havsområden med grannländer. På begäran av kommissionen bör byrån tillhandahålla bistånd avseende insatser vid föroreningar till de länderna.

(38)

För att maximera effektiviteten bör byrån ha ett nära samarbete inom ramen för Paris MOU. Kommissionen och medlemsstaterna bör fortsättningsvis granska eventuella lösningar för ytterligare effektivitetsvinster, som skulle kunna läggas fram för övervägande inom ramen för Paris MOU.

(39)

För att säkerställa att unionens bindande rättsakter på områdena för sjösäkerhet och förhindrande av föroreningar från fartyg tillämpas på ett korrekt sätt i praktiken, bör byrån bistå kommissionen genom att genomföra besök i medlemsstaterna. Dessa besök vid de nationella förvaltningarna bör ge byrån möjlighet att samla in all nödvändig information för att överlämna en omfattande rapport till kommissionen för ytterligare bedömning. Dessa besök bör genomföras i samma anda som de principer som avses i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, och på ett sätt som minimerar den administrativa bördan för de nationella sjöfartsförvaltningarna. Vidare bör dessa besök genomföras i enlighet med ett fastställt förfarande, inbegripet en standardmetod som ska antas av styrelsen.

(40)

Byrån bör bistå kommissionen genom att genomföra inspektioner av erkända organisationer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (17). Dessa inspektioner kan också genomföras i tredjeländer. Kommissionen och byrån bör säkerställa att de berörda medlemsstaterna vederbörligen informeras. Byrån bör också genomföra inspektionsuppgifterna avseende utbildning och certifiering av sjöfolk i tredjeländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (18), vilka kommissionen har delegerat till byrån. Detaljerna i det tekniska bistånd som byrån tillhandahåller för de inspektioner avseende sjösäkerhet som genomförs av kommissionen i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 324/2008 av den 9 april 2008 om fastställande av reviderade förfaranden för kommissionens inspektioner på området för sjöfartsskydd (19), bör inte omfattas av förordning (EG) nr 1406/2002.

(41)

För att säkerställa samstämmighet med unionens politiska målsättningar och institutionella ordning och tillämpliga administrativa och finansiella förfaranden, bör kommissionen ge formella råd i form av ett skriftligt utlåtande om byråns utkast till flerårig strategi och utkast till årliga arbetsprogram som styrelsen bör beakta innan dessa dokument antas.

(42)

För att säkerställa ett rättvist och öppet förfarande för utnämningen av den verkställande direktören, bör det urvalsförfarande som ska följas vara i enlighet med kommissionens riktlinjer för val och utnämning av direktörer för unionens byråer. I dessa riktlinjer föreskrivs att medborgare i en medlemsstat kan ansöka. Av samma skäl bör styrelsen företrädas av en observatör i den förberedande urvalskommittén. Observatören bör hållas informerad under de följande stadierna i urvalsförfarandet. När styrelsen fattar sitt beslut om utnämning av dess ledamöter, bör dess ledamöter kunna ställa frågor till kommissionen om urvalsförfarandet. Vidare bör styrelsen ha möjlighet att intervjua de sökande som är kvar i slutomgången, i linje med normen för god praxis. På alla stadier av urvalsförfarandet och utnämningen till tjänsten som verkställande direktör för byrån, bör samtliga inblandade parter säkerställa att sökandenas personuppgifter behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (20).

(43)

Samtidigt som byrån huvudsakligen finansieras genom ett bidrag från unionen har byrån också inkomster från arvoden och avgifter i samband med dess tjänster. Dessa arvoden och avgifter hänför sig i synnerhet till driften av det europeiska centrumet för LRIT-uppgifter och tillämpas i enlighet med rådets resolutioner som antogs den 1 och 2 oktober 2007 och den 9 december 2008 rörande upprättandet av det europeiska centrumet för LRIT-uppgifter och i synnerhet de punkter som rör finansieringen av LRIT-rapporter.

(44)

Inom ramen för den lägesrapport som föreskrivs enligt förordning (EG) nr 1406/2002 bör kommissionen också undersöka hur byrån – mot bakgrund av dess etablerade och erkända expertis och verktyg – skulle kunna bidra till genomförandet av en framtida lagstiftningsakt om säkerheten för prospekterings-, undersöknings- och produktionsverksamhet för olja och gas till havs, som för närvarande är föremål för behandling i Europaparlamentet och rådet när det gäller motverkande av föroreningar från olje- och gasinstallationer till havs.

(45)

Byråns verksamhet bör, när det är lämpligt, också bidra till inrättandet av ett verkligt europeiskt område för sjötransporter utan hinder.

(46)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (21), särskilt artikel 208, bör beaktas.

(47)

Förordning (EG) nr 1406/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artiklarna 1–3 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Mål

1.   Genom denna förordning inrättas en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad byrån), i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv nivå på sjösäkerheten, sjöfartsskyddet, förhindrandet av och insatser vid föroreningar från fartyg samt insatser vid föroreningar av havet orsakade av olje- och gasinstallationer.

2.   För det ändamålet ska byrån samarbeta med medlemsstaterna och kommissionen och tillhandahålla tekniskt, operativt och vetenskapligt bistånd på de områden som nämns i punkt 1 i den här artikeln, inom gränserna för de primära uppgifter som anges i artikel 2 och, i förekommande fall, de tilläggsuppgifter som anges i artikel 2a, i synnerhet för att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att tillämpa unionens relevanta rättsakter på korrekt sätt. När det gäller insatser vid föroreningar ska byrån tillhandahålla operativt bistånd endast på begäran från berörda stater.

3.   Genom att tillhandahålla det bistånd som avses i punkt 2 ska byrån, när så är lämpligt, bidra till sjöfartens och sjötransporternas övergripande effektivitet i enlighet med denna förordning, för att underlätta inrättandet av ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder.

Artikel 2

Byråns primära uppgifter

1.   För att säkerställa att de mål som anges i artikel 1 uppnås på ett lämpligt sätt ska byrån genomföra de primära uppgifter som förtecknas i denna artikel.

2.   Byrån ska bistå kommissionen

3.   Byrån ska i samarbete med medlemsstaterna

4.   Byrån ska underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på följande sätt:

5.   Byrån får, på kommissionens begäran, tillhandahålla tekniskt stöd, inbegripet anordnande av relevant utbildningsverksamhet, avseende relevanta unionsrättsakter, till stater som ansöker om anslutning till unionen och, i förekommande fall, till partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken och till länder som är parter i Paris MOU.

Byrån får också, i överensstämmelse med EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom beslut 2007/779/EG, Euratom, och analogt med de villkor för medlemsstater som avses i punkt 3 d i denna artikel, bistå i händelse av föroreningar från fartyg samt föroreningar av havet orsakade av olje- och gasinstallationer som påverkar de tredjeländer som delar ett regionalt havsområde med unionen. Dessa uppgifter ska samordnas med befintliga regionala arrangemang för samarbete avseende föroreningar av havet.

Artikel 2a

Byråns tilläggsuppgifter

1.   Utan att det påverkar de primära uppgifter som anges i artikel 2 ska byrån bistå kommissionen och medlemsstaterna, när så är lämpligt, i utvecklandet och genomförandet av unionens verksamhet enligt punkterna 2 och 3 i den här artikeln i relation till byråns mål, i den mån som byrån har expertis och verktyg som är etablerade och erkända. De tilläggsuppgifter som anges i den här artikeln ska

2.   Byrån ska bistå kommissionen

3.   Byrån ska bistå medlemsstaterna och kommissionen när det gäller att

Artikel 3

Besök i medlemsstater och inspektioner

1.   För att sköta sina uppgifter och bistå kommissionen i fullgörandet av dess skyldigheter enligt EUF-fördraget, i synnerhet i arbetet med att utvärdera genomförandet av relevant unionslagstiftning, ska byrån genomföra besök i medlemsstaterna i enlighet med de metoder som fastställts av styrelsen.

2.   Byrån ska underrätta den berörda medlemsstaten i god tid i förväg om det planerade besöket, namnen på de bemyndigade tjänstemännen, vilken dag besöket ska inledas och hur länge det ska pågå. De bemyndigade tjänstemännen ska genomföra besöket efter uppvisande av ett beslut från byråns verkställande direktör, där syftet och målet med besöket anges.

3.   Byrån ska för kommissionens räkning genomföra inspektioner i enlighet med kraven i bindande unionsrättsakter när det gäller organisationer som är erkända av unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (32) och om utbildning och certifiering av sjöfolk i tredjeländer enligt direktiv 2008/106/EG.

4.   Efter varje besök eller inspektion ska byrån upprätta en rapport och skicka den till kommissionen och den berörda medlemsstaten.

5.   Byrån ska, i förekommande fall, och i alla händelser när en besöks- eller inspektionscykel avslutas, analysera inspektionsrapporterna för att identifiera övergripande resultat och dra allmänna slutsatser om de befintliga åtgärdernas effektivitet och kostnadseffektivitet. Byrån ska lägga fram denna analys för kommissionen för vidare diskussion med medlemsstaterna så att relevanta lärdomar kan dras och de bästa sätten att arbeta på kan spridas.

2.

Artikel 4.3 och 4.4 ska ersättas med följande:

”3.   Styrelsen ska anta de praktiska arrangemang som behövs för att kunna genomföra punkterna 1 och 2, inklusive, när det är lämpligt, arrangemang för samråd med medlemsstaterna innan informationen offentliggörs.

4.   Den information som kommissionen och byrån samlar in och behandlar i enlighet med denna förordning, ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (33), och byrån ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa säker hantering och bearbetning av konfidentiell information.

3.

Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

”3.   På begäran av kommissionen, med samtycke från och i samarbete med de berörda medlemsstaterna och med vederbörlig hänsyn tagen till budgetkonsekvenserna, inklusive de bidrag som berörda medlemsstater skulle kunna ge, får styrelsen besluta att inrätta de regionala centrum som byrån behöver för att kunna utföra vissa av sina arbetsuppgifter på det mest effektiva och ändamålsenliga sättet. När styrelsen fattar ett sådant beslut, ska den fastställa den exakta omfattningen av det regionala centrumets verksamhet och samtidigt undvika onödiga kostnader och förbättra samarbetet med befintliga regionala och nationella nätverk.”

4.

Artikel 10.2 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 13.4 ska ersättas med följande:

”4.   Styrelsen får, om det är fråga om konfidentiella uppgifter eller intressekonflikter, besluta att ta upp särskilda frågor på sin dagordning utan närvaro av de berörda ledamöterna. Närmare regler för tillämpningen av denna bestämmelse ska fastställas i arbetsordningen.”

7.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Utnämning och avsättande av verkställande direktör och avdelningschefer

1.   Byråns verkställande direktör ska utses och avsättas av styrelsen. Utnämningen ska gälla för en period om fem år, på grundval av meriter och dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap, liksom dokumenterad erfarenhet på de områden som avses i artikel 1, och efter att ha hört yttrandet från den observatör som avses i artikel 10. Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en lista med minst tre kandidater som föreslås av kommissionen på grundval av ett öppet uttagningsförfarande, efter offentliggörande av tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning samt av uppmaning till intresseanmälan i annan press. Den kandidat som styrelsen väljer kan före utnämningen uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Styrelsen ska överlägga om avsättande på begäran av kommissionen eller en tredjedel av styrelsens medlemmar. Styrelsen ska fatta sina beslut om utnämning eller avsättande med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt.

2.   Styrelsen får, på förslag av kommissionen och med hänsyn till utvärderingsrapporten, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fyra år. Styrelsen ska fatta sitt beslut med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt. Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Den verkställande direktören kan, under den månad som föregår förlängningen av mandatperioden, uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Om mandatperioden inte förlängs, ska den verkställande direktören sitta kvar till dess att en efterträdare har utsetts.

3.   Den verkställande direktören får biträdas av en eller flera avdelningschefer. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder, ska han/hon ersättas av någon av avdelningscheferna.

4.   Avdelningscheferna ska utses på grundval av meriter, dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap samt yrkesmässig kompetens och erfarenhet på de områden som anges i artikel 1. Avdelningscheferna ska utses eller avsättas av den verkställande direktören efter att ha erhållit styrelsens positiva yttrande.”

9.

Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

10.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Utvärdering

1.   Med jämna mellanrum och minst en gång vart femte år ska styrelsen beställa en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning. Kommissionen ska då tillhandahålla byrån all den information som denna anser sig behöva för att kunna genomföra denna utvärdering.

2.   I utvärderingen ska en bedömning göras av vilken verkan denna förordning har haft, liksom byråns nytta, relevans, uppnådda mervärde och effektivitet samt dess arbetsmetoder. Synpunkter från berörda parter på europeisk och nationell nivå ska beaktas vid utvärderingen. Den ska i synnerhet ta ställning till frågan om det finns behov av att modifiera byråns uppgifter. Styrelsen ska utarbeta särskilda riktlinjer i samförstånd med kommissionen och efter samråd med de berörda parterna.

3.   Styrelsen ska ta emot utvärderingen och utfärda rekommendationer till kommissionen om hur förordningen, byrån och dess arbetsmetoder eventuellt bör ändras. Både utvärderingsresultatet och rekommendationerna ska överlämnas av kommissionen till Europaparlamentet och rådet samt offentliggöras. En åtgärdsplan med tidsschema ska bifogas vid behov.”

11.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 22a

Lägesrapport

Senast den 2 mars 2018 och med beaktande av den utvärderingsrapport som avses i artikel 22, ska kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om hur byrån har fullgjort de ytterligare uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning, i syfte att fastställa ytterligare effektivitetsvinster och, om så krävs, behov av att modifiera dess mål och arbetsuppgifter.”

12.

Artikel 23 ska utgå.