ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2012.360.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 360

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiofemte årgången
29 december 2012


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1254/2012 av den 11 december 2012 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller IFRS 10, IFRS 11, IFRS 12, IAS 27 (2011) och IAS 28 (2011) ( 1 )

1

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1255/2012 av den 11 december 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på de internationella redovisningsstandarderna International Accounting standard 12, International Financial ReportingStandard 1 och 13, samt tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee ( 1 )

78

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1256/2012 av den 13 december 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på IFRS (International Financial Reporting Standard) 7 och IAS (International Accounting Standard) 32 ( 1 )

145

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

29.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 360/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1254/2012

av den 11 december 2012

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller IFRS 10, IFRS 11, IFRS 12, IAS 27 (2011) och IAS 28 (2011)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 12 maj 2011 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) de internationella redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standard (IFRS) 10 Koncernredovisningar, IFRS 11 Samarbetsarrangemang, IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag, liksom de ändrade internationella redovisningsstandarderna International Accounting Standard (IAS) 27 Separata finansiella rapporter och IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. IFRS 10 syftar till att fastställa en gemensam konsolideringsmodell där kontroll urskiljs som konsolideringsgrunden för alla typer av företag. IFRS 10 ersätter IAS 27 Konsoliderade och separata finansiella rapporter och tolkning nr 12 av den ständiga tolkningskommittén (Standing Interpretations Committee, SIC) Konsolidering–Bolagsbildningar för särskilda ändamål. (SIC-12) IFRS11 fastslås principer för den finansiella rapporteringen för parter i ett samarbetsarrangemang, och ersätter IAS 31 Andelar i joint ventures och SIC-13 Gemensamt styrda företag – Överföring av icke-monetära tillgångar från en samägare. IFRS 12 kombinerar, förstärker och ersätter upplysningskraven för dotterbolag, samarbetsarrangemang, intresseföretag och icke-konsoliderade strukturerade företag. Som en följd av dessa nya IFRS utfärdade IASB också de ändrade IAS 27 och IAS 28.

(3)

Genom denna förordning godkänns IFRS 10, IFRS 11, IFRS 12 samt de ändrade IAS 27 och IAS 28, samt de därav följande ändringarna i andra standarder och tolkningar. Dessa standarder och ändringar i befintliga standarder eller tolkningar innehåller vissa hänvisningar till IFRS 9 som för närvarande inte kan tillämpas eftersom unionen ännu inte har antagit IFRS 9. Därför bör alla hänvisningar till IFRS 9 i bilagan till denna förordning bör läsas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering. Vidare kan inga eventuella följdändringar i IFRS 9 till följd av bilagan till denna förordning tillämpas.

(4)

Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna av IFRS 10 IAS 11, IFRS 12 och de ändrade IAS 27 och IAS 28 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(5)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

(a)

International Financial Reporting Standard (IFRS) 10 Koncernredovisningar ska infogas i enlighet med bilagan till denna förordning.

(b)

IFRS 1, IFRS 2, IFRS 3, IFRS 7, de internationella redovisningsstandarderna (IAS) 1, IAS 7, IAS 21, IAS 24, IAS 27, IAS 32, IAS 33, IAS 36, IAS 38, IAS 39 och IFRIC tolkning 5 från internationella redovisningstolkningskommittén (International Financial Reporting Interpretations Committee, IFRIC 5) har ändrats, och tolkning nr 12 av den ständiga tolkningskommittén (Standing Interpretations Committee, SIC) ersätts i överensstämmelse med IFRS 10 i enlighet med bilagan till denna förordning.

(c)

IFRS 11 Samarbetsarrangemang ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(d)

IFRS 1, IFRS 2, IFRS 5, IFRS 7, IAS 7, IAS 12, IAS 18, IAS 21, IAS 24, IAS 32, IAS 33, IAS 36, IAS 38, IAS 39, IFRIC 5, IFRIC 9 och IFRIC 16 har ändrats och IAS 31 och SIC-13 har ersatts i överensstämmelse med IFRS 11 i enlighet med bilagan till denna förordning.

(e)

IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(f)

IAS 1 och IAS 24 ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(g)

IAS 27 Separata finansiella rapporter ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(h)

IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

2.   Alla hänvisningar till IFRS 9 i enlighet med bilagan till denna förordning ska uppfattas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

3.   Alla eventuella följdändringar till IFRS 9 som bilagan till denna förordning ger upphov till ska inte tillämpas.

Artikel 2

Alla företag ska tillämpa IFRS 10, IFRS 11, IFRS 12, den ändrade IAS 27, den ändrade IAS 28 och de följdändringar som avses i artikel 1.1 b, d och f, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds efter den 1 januari 2014.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 december 2012.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)   EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2)   EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.


BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IFRS 10

IFRS 10

Koncernredovisning

IFRS 11

IFRS 11

Samarbetsarrangemang

IFRS 12

IFRS 12

Upplysningar om andelar i andra företag

IAS 27

IAS 27

Separata finansiella rapporter

IAS 28

IAS 28

Innehav i intresseföretag och joint ventures

Mångfaldigande tillåts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information kan erhållas från IASB på webbplatsen www.iasb.org

INTERNATIONAL FINANCIAL REPORTING STANDARD 10

Koncernredovisning

SYFTE

1

Syftet med denna standard är att fastställa principer för att upprätta och utforma koncernredovisning när ett företag har bestämmande inflytande över ett eller flera andra företag.

Uppfyllande av syftet

2

För att uppfylla syftet i punkt 1

(a)

ålägger denna standard det företag (moderföretaget) som har bestämmande inflytande över ett eller flera andra företag (dotterföretag) att upprätta koncernredovisning,

(b)

definierar denna standard principen om bestämmande inflytande, och fastställer att bestämmande inflytande ska utgöra grunden för koncernredovisningen,

(c)

anger denna standard hur principen om bestämmande inflytande ska tillämpas för att identifiera huruvida en investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt och därför måste upprätta en koncernredovisning som innefattar investeringsobjektet, och

(d)

anger denna standard vilka redovisningskrav som utformningen av koncernredovisningar omfattas av.

3

Denna standard omfattar inte redovisningskrav avseende rörelseförvärv och deras inverkan på koncernredovisningen, inklusive goodwill som uppkommer vid ett rörelseförvärv (se IFRS 3 Rörelseförvärv).

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

4

Ett moderföretag ska upprätta koncernredovisning. Denna standard gäller alla företag, med följande undantag:

(a)

Ett moderföretag behöver inte upprätta koncernredovisning om

(i)

moderföretaget självt är ett helägt dotterföretag eller ett delägt dotterföretag till ett annat företag och om dess övriga ägare, inklusive dem som annars saknar rösträtt, har informerats om, och inte har något att invända mot, att moderföretaget inte upprättar koncernredovisning,

(ii)

moderföretagets skuldebrev eller eget kapitalinstrument inte är föremål för allmän handel (inhemsk eller utländsk fondbörs eller på en OTC-marknad, inklusive lokala och regionala marknader),

(iii)

moderföretaget inte har ingivit, eller är i färd med att inge, sina finansiella rapporter till en värdepappersövervakande myndighet eller annan tillsynsmyndighet i syfte att emittera värdepapper, oavsett slag, på en offentlig marknad, och

(iv)

moderföretagets yttersta eller något mellanvarande moderföretag upprättar koncernredovisning som är tillgänglig för allmänheten och som följer International Financial Reporting Standards (IFRS).

(b)

Planer för ersättningar efter avslutad anställning eller andra långsiktiga planer för ersättningar till anställda, för vilka IAS 19 Ersättningar till anställda är tillämpligt.

Bestämmande inflytande

5

Oavsett på vilket sätt en investerare är engagerad i ett företag (investeringsobjektet), ska investeraren fastställa huruvida den är ett moderföretag genom att göra en bedömning av huruvida den har bestämmande inflytande över investeringsobjektet.

6

En investerare har bestämmande inflytande över investeringsobjektet när den är exponerad för eller har rätt till rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet och kan påverka avkastningen med hjälp av sitt bestämmande inflytande över investeringsobjektet.

7

En investerare har följaktligen endast bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt om investeraren

(a)

har inflytande över investeringsobjektet (se punkterna 10–14),

(b)

exponeras för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet (se punkterna 15 och 16), och

(c)

kan använda sitt inflytande över investeringsobjektet till att påverka sin avkastning (se punkterna 17 och 18).

8

En investerare ska ta hänsyn till samtliga fakta och omständigheter vid sin bedömning av huruvida den har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt. Investeraren ska göra en ny bedömning av huruvida bestämmande inflytande föreligger om fakta och omständigheter tyder på att en eller flera av de faktorer som anges i punkt 7 har ändrats (se punkterna B80–B85).

9

Två eller fler investerare har gemensamt bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt när de måste agera tillsammans för att styra den relevanta verksamheten. Eftersom inte någon av investerarna i detta fall kan styra verksamheten utan att samarbete med andra, har inte någon enskild investerare bestämmande inflytande över investeringsobjektet. Varje investerare ska redovisa sina andelar i investeringsobjektet i enlighet med relevant IFRS, exempelvis IFRS 11 Samarbetsarrangemang, IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures eller IFRS 9 Finansiella instrument.

Inflytande

10

En investerare har inflytande över ett investeringsobjekt när investeraren har befintliga rättigheter som gör att den kan styra den relevanta verksamheten, dvs. den verksamhet som i väsentlig grad påverkar investeringsobjektets avkastning.

11

Inflytande kommer av rättigheter. Ibland är det enkelt att slå fast att inflytande föreligger, exempelvis när inflytandet över ett investeringsobjekt direkt och enbart grundas på den rösträtt som innehav av egetkapitalinstrument som aktier ger och inflytandet kan bedömas utifrån de rösträtter som aktieinnehavet ger upphov till. I andra fall kan det vara svårare att slå fast att inflytande föreligger och det kan vara nödvändigt att ta hänsyn till fler än en faktor, exempelvis när inflytandet härrör från en eller flera avtalsenliga åtaganden.

12

En investerare som har nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten har inflytande även om rätten att styra verksamheten ännu inte har utövats. Bevis på att investeraren har styrt den relevanta verksamheten kan bidra till att fastställa att investeraren har inflytande, men ett sådant bevis är inte i sig självt tillräckligt för att fastställa att en investerare har inflytande över ett investeringsobjekt.

13

Om två eller fler investerare var och en har befintliga rättigheter som ger dem möjlighet att ensidigt styra olika relevanta verksamheter är det den investerare med nuvarande möjlighet att styra verksamheten som har störst påverkan på investeringsobjektets avkastning som har inflytande över investeringsobjektet.

14

En investerare kan ha inflytande över ett investeringsobjekt även om andra företag har befintliga rättigheter som gör att den kan vara med och styra den relevanta verksamheten, exempelvis om ett annat företag har ett betydande inflytande. Ett företag som endast har vetorätt har emellertid inte något inflytande över ett investeringsobjekt (se punkterna B26–B28), och saknar följaktligen bestämmande inflytande över investeringsobjektet.

Avkastning

15

En investerare exponeras för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet när avkastningen från dennes engagemang kan variera till följd av investeringsobjektets resultat. Investerarens avkastning kan vara enbart positiv, enbart negativ eller både positiv och negativ.

16

Även om endast en investerare kan ha bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt kan mer än en part ta del av avkastningen från ett investeringsobjekt. Exempelvis kan innehavare utan bestämmande inflytande ta del av ett investeringsobjekts vinst och utdelning.

Koppling mellan inflytande och avkastning

17

En investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt om investeraren inte bara har inflytande över investeringsobjektet och exponeras för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet, utan även har möjlighet att utöva sitt inflytande för att påverka avkastningen från sitt engagemang i investeringsobjektet.

18

En investerare med i beslutsbefogenheter ska således avgöra om den är huvudman eller ombud. En investerare som är ombud enligt punkterna B58–B72 har inte bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt när den utövar beslutsbefogenheter som har delegerats till den.

REDOVISNINGSKRAV

19

Ett moderföretag ska utforma koncernredovisning med hjälp av enhetliga redovisningsprinciper för likvärdiga transaktioner och andra händelser vid liknande omständigheter.

20

Koncernredovisning avseende ett investeringsobjekt ska inledas från och med det datum investeraren får bestämmande inflytande över investeringsobjektet och avslutas när investeraren förlorar bestämmande inflytande över investeringsobjektet.

21

I punkterna B86–B93 ges vägledning om hur koncernredovisningen ska utformas.

Innehav utan bestämmande inflytande

22

Ett moderföretag ska redovisa innehav utan bestämmande inflytande i koncernens rapport över finansiell ställning i eget kapital, skilt från eget kapital för moderföretagets ägare.

23

Förändringar av ett moderföretags ägarandel i ett dotterföretag som inte leder till förlust av moderföretagets bestämmande inflytande över dotterföretaget redovisas som egetkapitaltransaktioner (dvs. transaktioner med ägare i deras egenskap av ägare).

24

I punkterna B94–B96 ges vägledning om redovisning av innehav utan bestämmande inflytande i koncernredovisningar.

Förlust av bestämmande inflytande

25

Om ett moderföretag förlorar bestämmande inflytande över ett dotterföretag ska moderföretaget

(a)

ta bort de redovisade värdena för det tidigare dotterföretags tillgångar och skulder från koncernredovisningen,

(b)

redovisa det verkliga värdet av varje kvarvarande innehav i det tidigare dotterföretaget när det bestämmande inflytandet upphör och därefter redovisa det och eventuella fordringar på eller skulder till det tidigare dotterföretaget i enlighet med relevant IFRS. Detta verkliga värde ska betraktas som det verkliga värdet vid det första redovisningstillfället för en finansiell tillgång enligt IFRS 9, eller, i tillämpliga fall, anskaffningsvärdet vid det första redovisningstillfället vid innehav i ett intresseföretag eller joint venture,

(c)

redovisa vinsten eller förlusten kopplad till den förlust av bestämmande inflytande som kan hänföras till det tidigare innehavet av bestämmande inflytande.

26

I punkterna B97–B99 ges vägledning om redovisning av förlust av bestämmande inflytande.

Bilaga A

Definierade begrepp

IFRS och denna bilaga utgör en enhet.

koncern redovisning

Redovisning för en koncern där moderföretaget och dess dotterföretags tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter, kostnader och kassaflöden redovisas som en enda ekonomisk enhet.

bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt

En investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt när investeraren exponeras för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet och kan påverka avkastningen genom sin inflytande över investeringsobjektet.

beslutsfattare

Ett företag med beslutsbefogenheter som antingen är huvudman eller ombud för andra företag.

koncern

Ett moderföretag och dess dotterföretag

Innehav utan bestämmande inflytande

Aktier i ett dotterföretag som inte, direkt eller indirekt, kan hänföras till ett moderföretag.

moderföretag

Ett företag som har bestämmande inflytande över ett eller flera företag.

inflytande

Befintliga rättigheter som ger nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

vetorätt

En rätt som har utformats för att skydda innehavaren av denna rätt utan att denna part ges bestämmande inflytande över det företag som vetorätten avser.

relevanta verksamheter

Inom IFRS avses med relevanta verksamheter de av investeringsobjektets verksamheter som i väsentlig grad påverkar investeringsobjektets avkastning.

avsättningsrätt

Rätt att frånta beslutsfattaren dennes rätt att fatta beslut.

dotterföretag

Ett företag som ett annat företag har bestämmande inflytande över.

Följande begrepp definieras i IFRS 11, IFRS 12 Uppgivande av intressen i andra företag, IAS 28 (enligt ändringar 2011) eller IAS 24 Upplysningar om närstående och används i denna IFRS med de innebörder som anges i dessa IFRS:

intresseföretag

intresse i ett annat företag

joint venture

nyckelperson i ledande ställning

närstående

betydande inflytande.

Bilaga B

Vägledning vid tillämpning

Standarden och denna bilaga utgör en enhet. I bilagan beskrivs hur punkterna 1–26 ska tillämpas och bilagan har samma ställning som andra delar av denna IFRS.

B1

Exemplen i denna bilaga beskriver hypotetiska situationer. Även om vissa aspekter i exemplen kan förekomma i faktiska situationer måste samtliga fakta och omständigheter i en viss situation bedömas vid tillämpningen av IFRS 10.

BEDÖMNING AV BESTÄMMANDE INFLYTANDE

B2

För att fastställa om en investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt ska investeraren bedöma om följande villkor är uppfyllda: Investeraren

(a)

har inflytande över investeringsobjektet,

(b)

exponeras för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet, och

(c)

kan använda sitt inflytande över investeringsobjektet för att påverka storleken på sin avkastning.

B3

Följande faktorer kan underlätta denna bedömning:

(a)

investeringsobjektets syfte och utformning (se punkterna B5–B8),

(b)

vad de relevanta verksamheterna är och hur beslut om dessa verksamheter fattas (se punkterna B11–B13),

(c)

huruvida investerarens rättigheter ger investeraren nuvarande möjlighet att styra de relevanta verksamheterna (se punkterna B14–B54),

(d)

huruvida investeraren exponeras för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet (se punkterna B55–B57), och

(e)

huruvida investeraren har möjlighet att använda sitt inflytande över investeringsobjektet för att påverka storleken på sin avkastning (se punkterna B58–B72).

B4

Vid bedömningen av bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt ska investeraren ta hänsyn till sitt förhållande till andra parter (se punkterna B73–B75).

Ett investeringsobjekts syfte och utformning

B5

Vid bedömningen av bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt ska investeraren beakta investeringsobjektets syfte och utformning för att identifiera vad som är relevant verksamhet, hur beslut om den relevanta verksamheten fattas, vem som ha nuvarande möjlighet att styra dessa verksamheter och vem som erhåller avkastning från dessa verksamheter.

B6

När ett investeringsobjekts syfte och utformning beaktas kan det visa sig att ett företag har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt genom egetkapitalinstrument som ger innehavaren röstberättigade aktier i förhållande till detta innehav, exempelvis vanliga aktier i investeringsobjektet. I avsaknad av andra överenskommelser som förändrar beslutsfattandet inriktas bedömningen av bestämmande inflytande i detta fall på vilken part, om någon, som har de röstberättigade aktier som krävs för att fastställa investeringsobjektets operativa och finansiella strategier (se punkterna B34–B50). I det enklaste fallet är det den investerare som innehar en majoritet av de röstberättigade aktierna som, i avsaknad av andra faktorer, har bestämmande inflytande över investeringsobjektet.

B7

För att i mer komplicerade fall avgöra huruvida en investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt kan det vara nödvändigt att beakta vissa av de övriga faktorerna i punkt B3.

B8

Ett investeringsobjekt kan vara utformat så att de röstberättigade aktierna inte utgör den dominerande faktorn för att avgöra vem som har bestämmande inflytande över investeringsobjektet, som när de röstberättigade aktierna endast avser administrativa uppgifter och de relevanta verksamheterna styrs utifrån avtalsenliga åtaganden. I så fall ska en investerares bedömning av investeringsobjektets syfte och utformning även innefatta en bedömning av de risker som investeringsobjektet utformades att exponeras för, de risker det utformades för att överföra på de parter som är engagerade i investeringsobjektet och huruvida investeraren exponeras för vissa av eller alla dessa risker. Bedömningen av riskerna innefattar inte bara nedåtrisker utan även potentiella uppåtrisker.

Inflytande

B9

För att ha inflytande över ett investeringsobjekt måste en investerare ha befintliga rättigheter som ger investeraren nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. Vid bedömningen av inflytande ska endast materiella rättigheter och rättigheter som inte är vetorätter beaktas (se punkterna B22–B28).

B10

Fastställandet av huruvida en investerare har inflytande över ett investeringsobjekt beror på den relevanta verksamheten, hur beslut om den relevanta verksamheten fattas och de rättigheter investeraren och andra parter har i förhållande till investeringsobjektet.

Relevanta verksamheter och möjlighet att styra relevanta verksamheter

B11

För många investeringsobjekt påverkas deras avkastning i väsentlig grad av en rad olika operativa och finansiella verksamheter. Exempel på verksamheter som, beroende på omständigheterna, kan utgöra en relevant verksamhet inkluderar, men begränsas inte till, följande verksamheter:

(a)

Försäljning och inköp av varor och tjänster.

(b)

Förvaltning av finansiella tillgångar under deras löptid (inklusive om förpliktelserna inte uppfyllts).

(c)

Val, förvärv och avyttring av tillgångar.

(d)

Forskning och utveckling av nya produkter eller processer.

(e)

Fastställande av en finansieringsstruktur eller erhållande av finansiering.

B12

Exempel på beslut om relevanta verksamheter innefattar, men begränsas inte till,

(a)

investeringsobjektets operativa beslut och kapitalbeslut, inklusive budgetbeslut, och

(b)

beslut om tillsättning av och ersättning till ett investeringsobjekts nyckelpersoner i ledande ställning eller tjänsteleverantörer och beslut om att avsluta dessa personers tjänster eller anställning.

B13

I vissa situationer kan verksamheter både före och efter en viss uppsättning omständigheter eller händelser betraktas som relevanta verksamheter. Om två eller flera investerare har nuvarande möjlighet att styra de relevanta verksamheterna och dessa verksamheter bedrivs vid olika tillfällen, ska investerarna avgöra vilken investerare som har möjlighet att styra den verksamhet som har störst påverkan på avkastningen i enlighet med hur samtidiga beslutsbefogenheter behandlas (se punkt 13). Investerarna ska ompröva denna bedömning om relevanta fakta eller omständigheter ändras.

Exempel på tillämpning

Exempel 1

Två investerare bildar ett investeringsobjekt för att utveckla och saluföra en läkemedelsprodukt. En investerare ansvarar för att utveckla läkemedelsprodukten och få den godkänd av relevanta tillsynsmyndigheter – det ansvaret innebär att investeraren själv har möjlighet att fatta alla beslut som rör utvecklandet av produkten och få den godkänd. När tillsynsmyndigheten har godkänt produkten kommer den andra investeraren att tillverka och saluföra den. – Denna investerare har själv möjlighet att fatta alla beslut om tillverkningen och saluföringen av produkten. Om samtliga verksamheter – såväl utveckling och godkännande av produkten som tillverkning och saluföring av produkten – är relevanta verksamheter är varje investerare tvungen att avgöra om den kan styra de verksamheter som har den största inverkan på investeringsobjektets avkastning. Varje investerare är följaktligen tvungen att avgöra huruvida det är utvecklingen och godkännandet eller tillverkningen och saluföringen av läkemedelsprodukten som har störst inverkan på investeringsobjektets avkastning och huruvida investeraren har möjlighet att styra verksamheten. För att avgöra vilken investerare som har inflytande ska investerarna beakta

(a)

investeringsobjektets syfte och utformning,

(b)

de faktorer som avgör investeringsobjektets vinstmarginal, intäkter och värde samt läkemedelsproduktens värde,

(c)

den inverkan på investeringsobjektets avkastning som härrör från varje investerares beslutsbefogenheter med beaktande av faktorerna i (b), och

(d)

investerarnas exponering för rörlig avkastning.

I just detta exempel skulle investerarna även beakta

(e)

osäkerheten avseende, och den insats som krävs för att få, godkännande (med beaktande av hur framgångsrik investeraren tidigare har varit när det gäller att utveckla läkemedelsprodukter och få dessa godkända), och

(f)

vilken investerare som har inflytande över läkemedelsprodukten när utvecklingsfasen väl har avslutats.

Exempel 2

Ett investeringsinstrument (investeringsobjektet) inrättas och finansieras med hjälp av ett räntebärande instrument som innehas av en investerare (skuldinvesterare) och egetkapitalinstrument som innehas av ett antal övriga investerare. Aktietranchen är utformad för att absorbera de första förlusterna och ta emot eventuell residualavkastning från investeringsobjektet. En av aktieinvesterarna innehar 30 procent av aktierna och är samtidigt kapitalförvaltare. Investeringsobjektet använder sina intäkter till att köpa en portfölj med finansiella tillgångar som exponerar investeringsobjektet för den kreditrisk som är kopplad till eventuell betalning av amorteringar och ränta på tillgångarna. Transaktionen marknadsförs till skuldinvesteraren som en investering med minimal exponering för de kreditrisker som är kopplade till eventuella kreditförluster, på grund av dessa tillgångars karaktär och eftersom aktietranchen är utformad för att absorbera investeringsobjektets första förluster. Investeringsobjektets avkastning påverkas i väsentlig grad av hur investeringsobjektets portfölj förvaltats, vilket innefattar beslut om val, förvärv och avyttring av tillgångarna inom ramen för riktlinjerna för portföljen och förvaltningen vid eventuella kreditförluster. Alla dessa verksamheter förvaltas av kapitalförvaltaren till dess att kreditförlusterna når en viss storlek av portföljens värde (dvs. när portföljens värde är sådant att investeringsobjektets aktietranch har använts). Därefter förvaltar en tredje part i form av en fondförvaltare tillgångarna i enlighet med skuldinvesterarens instruktioner. Förvaltningen av investeringsobjektets portfölj utgör investeringsobjektets relevanta verksamhet. Kapitalförvaltaren kan styra den relevanta verksamheten till dess kreditförlusterna når den specificerade andelen av portföljens värde. Slutinvesteraren kan styra den relevanta verksamheten när värdet på tillgångarna efter kreditförluster har överstigit den specificerade andelen av portföljens värde. Kapitalförvaltaren och skuldinvesteraren måste var för sig avgöra huruvida de kan styra den verksamhet som har störst inverkan på investeringsobjektets avkastning, inklusive beakta investeringsobjektets syfte och utformning och respektive parts exponering för rörlig avkastning.

Rättigheter som ger en investerare inflytande över ett investeringsobjekt

B14

Inflytande kommer från rättigheter. För att ha inflytande över ett investeringsobjekt måste en investerare ha befintliga rättigheter som ger investeraren nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. De rättigheter som kan ge en investerare inflytande kan skilja sig åt mellan investeringsobjekt.

B15

Exempel på rättigheter som, antingen enskilt eller tillsammans, kan ge en investerare inflytande innefattar, men är inte begränsade till

(a)

rättigheter i form av röstberättigade aktier (eller potentiella röstberättigade aktier) i ett investeringsobjekt (se punkterna B34–B50),

(b)

rätt att tillsätta, omplacera eller avsätta nyckelpersoner i ledande ställning som har möjlighet att styra den relevanta verksamheten,

(c)

rätt att besluta att ett annat företag ska, eller inte längre ska, styra den relevanta verksamheten,

(d)

rätt att ge investeringsobjektet instruktioner att ingå, eller lägga in sitt veto mot alla ändringar av, transaktioner till förmån för investeraren, och

(e)

andra rättigheter (som den rätt att fatta beslut som anges i förvaltningsavtal) som ger innehavaren möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

B16

När ett investeringsobjekt bedriver en rad olika former av operativa och finansiella verksamheter som i väsentlig grad påverkar investeringsobjektets avkastning, och när det kontinuerligt krävs materiella beslut avseende denna verksamhet, är det i allmänhet röstberättigade aktier eller liknande rättigheter som ger en investerare inflytande, antingen ensam eller tillsammans med andra överenskommelser.

B17

När röstberättigade aktier inte i väsentlig grad kan påverka ett investeringsobjekts avkastning, som när röstberättigade aktier endast avser administrativa uppgifter och avtalsenliga åtaganden avgör vem som styr den relevanta verksamheten, är investeraren tvungen att bedöma dessa avtalsenliga åtaganden för att avgöra huruvida den har tillräckliga rättigheter för att ge den inflytande över investeringsobjektet. För att avgöra huruvida investeraren har tillräckliga rättigheter för att ge den inflytande över investeringsobjektet ska investeraren beakta investeringsobjektets syfte och utformning (se punkterna B5-B8) och kraven i punkterna B51–B54 och punkterna B18–B20.

B18

Under vissa omständigheter kan det vara svårt att avgöra om en investerare har tillräckliga rättigheter för att ge den inflytande över ett investeringsobjekt. För att underlätta bedömningen kan investeraren i sådana fall göra en bedömning av vad som styrker att den har praktisk möjlighet att på egen hand leda den relevanta verksamheten. De faktorer som ska beaktas innefattar, men är inte begränsade till, följande faktorer, vilka, beaktade tillsammans med investerarens rättigheter och indikatorerna i punkterna B19–B20, kan styrka att investerarens rättigheter är tillräckliga för att ge den inflytande över investeringsobjektet:

(a)

Investeraren kan, utan att denna rätt är reglerad i avtal, tillsätta eller godkänna de av investeringsobjektets nyckelpersoner i ledande ställning som har möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

(b)

Investeraren kan, utan att denna rätt är reglerad i avtal, ge investeringsobjektet instruktioner att ingå, eller kan lägga in sitt veto mot varje ändring av, betydande transaktioner till förmån för investeraren.

(c)

Investeraren kan dominera antingen nomineringsprocessen för att utse ledamöter i investeringsobjektets ledningsorgan eller erhålla fullmakter från andra innehavare av röstberättigade aktier.

(d)

Investeringsobjektets nyckelpersoner i ledande ställning är närstående parter till investeraren (exempelvis om investeringsobjektets verkställande direktör och investerarens verkställande direktör är samma person).

(e)

En majoritet i investeringsobjektets ledningsorgan utgörs av närstående parter till investeraren.

B19

Ibland förekommer indikatorer som tyder på att investeraren har ett särskilt förhållande till investeringsobjektet och att investeraren har mer än ett passivt innehav i investeringsobjektet. Förekomsten av en enskild indikator, eller en viss kombination av indikatorer, innebär inte nödvändigtvis att kriteriet om inflytande har uppfyllts. Att investeraren har mer än ett passivt innehav i investeringsobjektet kan emellertid tyda på att investeraren har andra närstående rättigheter som är tillräckliga för att ge den inflytande eller som kan styrka ett befintlig inflytande över investeringsobjektet. Till exempel tyder följande på att investeraren har mer än ett passivt innehav i investeringsobjektet och som, i kombination med andra rättigheter, kan tyda på inflytande:

(a)

De av investeringsobjektets nyckelpersoner i ledande ställning som har möjlighet att styra den relevanta verksamheten är eller har varit anställda av investeraren.

(b)

Investeringsobjektets operativa verksamhet är beroende av investeraren, som i följande exempel:

(i)

Investeringsobjektet är beroende av investerarens finansiering för en betydande del av sin operativa verksamhet.

(ii)

Investeraren garanterar en betydande del av investeringsobjektets förpliktelser.

(iii)

Investeringsobjektet är beroende av investeraren för kritiska tjänster, teknik, leveranser eller råvaror.

(iv)

Investeraren kontrollerar tillgångar som licenser eller varumärken som är kritiska för investeringsobjektets operativa verksamhet.

(v)

Investeringsobjektet är beroende av investeraren för nyckelpersoner i ledande ställning, som när investerarens personal har specialkunskaper om investeringsobjektets operativa verksamhet.

(c)

En betydande del av investeringsobjektets verksamhet antingen involverar eller bedrivs till förmån för investeraren.

(d)

Investerarens exponering för, eller rätt till, avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet är oproportionerligt stort i förhållande till dess andel röstberättigade aktier eller andra liknande rättigheter. Det kan exempelvis finnas situationer där en investerare har rätt till, eller exponeras för, mer än halva avkastningen från investeringsobjektet men innehar färre än hälften av röstberättigade aktierna i investeringsobjektet.

B20

Ju större en investerares exponering för, eller rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i ett investeringsobjekt, desto större incitament har investeraren att förvärva tillräckliga rättigheter för att ge den inflytande. En stor exponering för rörlig avkastning är därför ett tecken på att investeraren kan ha inflytande. Omfattningen av investerarens exponering är emellertid inte i sig avgörande för huruvida en investerare har inflytande över ett investeringsobjekt.

B21

När faktorerna i punkt B18 och indikatorerna i punkterna B19 och B20 vägs samman med investerarens rättigheter ska större vikt fästas vid de bevis på inflytande som anges i punkt B18.

Materiella rättigheter

B22

En investerare som bedömer huruvida den har inflytande ska enbart beakta materiella rättigheter som avser ett investeringsobjekt (som investeraren eller andra innehar). För att en rättighet ska vara materiell måste det vara praktiskt möjligt för innehavaren att utöva rättigheten.

B23

För att avgöra om en rättighet är materiell måste samtliga fakta och omständigheter bedömas. De faktorer som ska beaktas innefattar, men är inte begränsade till, följande:

(a)

Huruvida det finns några hinder (ekonomiska hinder eller andra hinder) som hindrar innehavaren (eller innehavarna) från att utöva rättigheterna. Exempel på sådana hinder innefattar, men är inte begränsade till

(i)

finansiella sanktioner och incitament som skulle förhindra (eller avskräcka) en innehavare från att utöva sina rättigheter,

(ii)

ett utnyttjande eller konverteringspris som skapar ett finansiellt hinder som skulle förhindra (eller avskräcka) innehavaren från att utöva sina rättigheter,

(iii)

villkor som gör det osannolikt att rättigheterna kommer att utövas, exempelvis villkor som strikt begränsar när de får utövas,

(iv)

avsaknaden av en uttrycklig, rimlig mekanism i ett investeringsobjekts bolagsordning eller i tillämplig lagstiftning som skulle göra det möjligt för innehavaren att utöva sina rättigheter,

(v)

rättighetsinnehavarens oförmåga att förvärva de upplysningar som krävs för att utöva sina rättigheter,

(vi)

operativa hinder eller incitament som skulle hindra (eller avskräcka) innehavaren från att utöva sina rättigheter (exempelvis avsaknaden av andra förvaltare som är villiga eller har möjlighet att tillhandahålla specialtjänster eller tillhandahåller tjänsterna och övertar andra intressen som innehas av den tidigare förvaltaren),

(vii)

lagstadgade krav som hindrar innehavaren från att utöva sina rättigheter (exempelvis när en utländsk investerare förbjuds att utöva sina rättigheter).

(b)

Huruvida det – när utövandet av rättigheter kräver godkännande från mer än en part, eller när rättigheterna innehas av mer än en part – finns en mekanism som gör att det är praktiskt möjligt för parterna att gemensamt utöva sina rättigheter om de så önskar. Avsaknaden av en sådan mekanism är ett tecken på att rättigheterna eventuellt inte är materiella. Ju fler parter som måste godkänna att rättigheterna utövas, desto mindre sannolikt är det att det rör sig om materiella rättigheter. En styrelse vars ledamöter är oberoende av beslutsfattaren kan emellertid fungera som en mekanism för flera investerare som tillsammans vill utöva sina rättigheter. Det är därför mer sannolikt att det rör sig om materiella rättigheter om en oberoende styrelse har rätt att avsätta nyckelpersoner än om ett stort antal investerare har samma rätt.

(c)

Huruvida den part eller de parter som innehar rättigheterna skulle tjäna på att utöva dessa rättigheter. Exempelvis ska den som har potentiella röstberättigade aktier i ett investeringsobjekt (se punkterna B47–B50) beakta utnyttjandet av dessa eller deras konverteringspris. Det är mer sannolikt att villkoren för potentiella rösträttberättigade aktier är materiella när värdepapperen ger vinst eller konverteringen av värdepapperen på andra sätt gynnar investeraren (exempelvis genom att skapa synergieffekter mellan investeraren och investeringsobjektet).

B24

För att en rättighet ska vara materiell ska den även gå att utöva när det är nödvändigt att fatta beslut om vem som ska styra den relevanta verksamheten. För att rättigheterna ska vara materiella ska de vanligtvis kunna utövas vid den aktuella tidpunkten. I vissa fall kan rättigheter emellertid vara materiella även om de inte kan utövas vid den aktuella tidpunkten.

Exempel på tillämpning

Exempel 3

Investeringsobjektet har årliga bolagsstämmor med aktieägarna då beslut om vem som ska styra den relevanta verksamheten fattas. Nästa bolagsstämma ska hållas om åtta månader. Aktieägare som ensamma eller tillsammans innehar minst 5 procent av de röstberättigade aktierna kan sammankalla en extra bolagsstämma för att ändra de befintliga riktlinjerna för den relevanta verksamheten. Ett krav på att övriga aktieägare måste underrättas innebär emellertid att en extra stämma kan hållas tidigast om 30 dagar. Riktlinjerna för den relevanta verksamheten kan endast ändras vid en extra eller ordinarie bolagsstämma. Detta inbegriper såväl möjligheten att godkänna försäljning av anläggningstillgångar som att göra eller avyttra av betydande investeringar.

Ovanstående situation gäller för exemplen 3A–3D nedan. Varje exempel bedöms separat.

Exempel 3A

En investerare innehar en majoritet av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. Det rör sig om en materiell rätt eftersom investeraren vid behov kan fatta beslut om vem som ska styra den relevanta verksamheten. Att investeraren inte kan utnyttja sina röstberättigade aktier förrän om 30 dagar hindrar inte investeraren från att från och med det ögonblick aktierna förvärvas ha nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

Exempel 3B

En investerare är part i ett terminskontrakt för att förvärva en majoritet av aktierna i investeringsobjektet. Terminskontraktets likviddag är om 25 dagar. De befintliga aktieägarna kan inte ändra de befintliga riktlinjerna för den relevanta verksamheten eftersom en extra bolagsstämma inte kan hållas förrän om tidigast 30 dagar, dvs. efter terminskontraktets likviddag. Investeraren har därför i huvudsak samma rättigheter som majoritetsägaren i exempel 3A ovan (dvs. den investerare som innehar terminskontraktet kan vid behov fatta beslut om vem som ska styra den relevanta verksamheten). Investerarens terminskontrakt är en materiell rättighet som ger investeraren nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten redan före terminskontraktets likviddag.

Exempel 3C

En investerare innehar en materiell option att förvärva aktiemajoriteten i investeringsobjektet som kan utnyttjas om 25 dagar och där dagskursen i hög grad överstiger ”in the money”. Här gäller samma slutsats som i exempel 3B.

Exempel 3D

En investerare har tecknat ett terminskontrakt för att förvärva aktiemajoriteten i investeringsobjektet, utan att ha några andra rättigheter som ger den inflytande över investeringsobjektet. Terminskontraktets likviddag är om sex månader. Till skillnad från exemplen ovan har investeraren i detta fall inte nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. De befintliga aktieägarna har nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten eftersom de kan ändra de befintliga riktlinjerna för den relevanta verksamheten före terminskontraktets likviddag.

B25

Materiella rättigheter som kan utövas av andra parter kan hindra en investerare från att få bestämmande inflytande över det investeringsobjekt som omfattas av dessa rättigheter. Sådana materiella rättigheter innebär inte något krav på att innehavarna ska kunna föreslå vilka beslut som ska fattas. Så länge som det enbart rör sig om vetorätt (se punkterna B26–B28), får materiella rättigheter som innehas av andra parter hindra en investerare från att få bestämmande inflytande över investeringsobjektet även om rättigheterna endast ger innehavarna nuvarande möjlighet att godkänna eller blockera beslut som rör den relevanta verksamheten.

Vetorätt

B26

Vid bedömningen av huruvida vissa rättigheter ger en investerare inflytande över ett investeringsobjekt ska investeraren bedöma huruvida dess rättigheter, och de rättigheter som innehas av andra, är vetorätter. Vetorätter rör grundläggande förändringar av ett investeringsobjekts verksamhet eller är endast tillämpliga under särskilda omständigheter. Inte alla rättigheter som är tillämpliga under särskilda omständigheter eller beroende av vissa händelser är emellertid vetorätter (se punkterna B13 och B53).

B27

Eftersom vetorätter har utformats för att skydda innehavarens intressen utan att ge denna part inflytande över det investeringsobjekt som rättigheterna avser, kan en investerare som enbart innehar vetorätter inte få inflytande över eller hindra en annan part från att få inflytande över ett investeringsobjekt. (se punkt 14).

B28

Exempel på vetorätter innefattar, men begränsas inte till

(a)

en långivares rätt att hindra en låntagare från att bedriva verksamhet som i väsentlig grad skulle kunna förändra låntagarens kreditrisk på ett sätt som skulle vara negativt för långivaren,

(b)

rätten för en part som har innehav utan bestämmande inflytande i ett investeringsobjekt att godkänna större kapitalutgifter än vid normala affärstransaktioner, eller att godkänna frågan om eget kapital eller skuldebrev,

(c)

en långivares rätt att frysa en långtagares tillgångar om låntagaren inte uppfyller de fastställda återbetalningsvillkoren.

Franchiseavtal

B29

Ett franchiseavtal där investeringsobjektet är franchisetagare ger ofta franchisegivaren rättigheter som är avsedda att skydda franchiseföretagets varumärke. Franchiseavtal ger vanligtvis franchisegivare viss rätt att fatta beslut om franchiseföretagets operativa verksamhet.

B30

I allmänhet hindrar franchisegivarnas rättigheter inte möjligheterna för andra parter än franchisegivarna att fatta beslut som i väsentlig grad påverkar franchiseföretagets avkastning. Franchisegivarens rättigheter enligt ett franchiseavtal ger inte heller nödvändigtvis franchisegivaren nuvarande möjlighet att styra den verksamhet som i betydande grad påverkar franchiseföretagets avkastning.

B31

Det är nödvändigt att skilja mellan att ha nuvarande möjlighet att fatta beslut som i väsentlig grad påverkar franchiseföretagets avkastning och att kunna fatta beslut som skyddar franchiseföretagets varumärke. Franchisegivaren har inte inflytande över franchisetagaren om andra parter har befintliga rättigheter som ger dem nuvarande möjlighet att styra franchiseföretagets relevanta verksamhet.

B32

Genom att ingå ett franchiseavtal har franchisetagaren fattat ett ensidigt beslut att bedriva sin affärsverksamhet enligt villkoren i franchiseavtalet, men för egen räkning.

B33

Bestämmande inflytande över sådana grundläggande beslut som franchiseföretagets bolagsform och finansieringsstruktur får avgöras av andra parter än franchisegivaren och kan i väsentlig grad påverka franchiseföretagets avkastning. Ju mindre finansiellt stöd som franchisegivaren ger och ju mindre franchisegivaren är exponerad för franchisetagarens rörliga avkastning, desto mer sannolikt är det att franchisegivaren endast har vetorätt.

Röstberättigade aktier

B34

Tack vare röstberättigade aktier eller andra rättigheter har en investerare ofta nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. En investerare ska beakta kraven i detta avsnitt (punkterna B35–B50) om ett investeringsobjekts relevanta verksamhet styrs med hjälp av röstberättigade aktier.

Inflytande med en majoritet av de röstberättigade aktierna

B35

En investerare som äger över hälften av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt har inflytande i följande fall, såvida inte punkt B36 eller punkt B37 är tillämpliga:

(a)

Den relevanta verksamheten styrs av den som har en majoritet av rösterna.

(b)

En majoritet av medlemmarna i det ledningsorgan som styr den relevanta verksamheten tillsätts av den som har en majoritet av rösterna.

Majoritet av de röstberättigade aktierna men inget inflytande

B36

För att en investerare som äger över hälften av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt ska ha inflytande över investeringsobjektet måste investerarens röster vara materiella, i enlighet med punkterna B22–B25, och de måste ge investeraren nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten, vilket ofta sker genom att investeraren fastställer operativa och finansiella strategier. Om ett annat företag har befintliga rättigheter som ger det företaget rätt att styra den relevanta verksamheten och det företaget inte är investerarens ombud, har investeraren inte inflytande över investeringsobjektet.

B37

En investerare har inte inflytande över ett investeringsobjekt, även om investeraren äger en majoritet av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet, om dessa inte är materiella. En investerare som har över hälften av rösterna i ett investeringsobjekt kan exempelvis inte få inflytande om den relevanta verksamheten styrs av en regering, en domstol, ett administrativt organ, en mottagare, en konkursförvaltare eller en tillsynsmyndighet.

Inflytande utan en majoritet av de röstberättigade aktierna

B38

En investerare kan ha inflytande även om den äger färre än hälften av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt. En investerare kan ha inflytande med mindre än en majoritet av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt genom exempelvis

(a)

ett avtalsenligt åtagande mellan investeraren och andra innehavare av röstberättigade aktier (se punkt B39),

(b)

rättigheter som härrör från andra avtalsenliga åtaganden (se punkt B40),

(c)

investerarens röstberättigade aktier (se punkterna B41–B45),

(d)

potentiella röstberättigade aktier (se punkterna B47–B50), eller

(e)

en kombination av (a)–(d).

Samarbetsavtal med andra innehavare av röstberättigade aktier

B39

Ett samarbetsavtal mellan en investerare och andra innehavare av röstberättigade aktier kan ge investeraren rätt till så många röster som krävs för att ge investeraren inflytande, även om investeraren inte har tillräckligt många röstberättigade aktier för att ge investeraren inflytande utan detta avtal. Tack vare ett samarbetsavtal kan investeraren emellertid se till att tillräckligt många av de övriga aktieinnehavarna kan ges instruktioner om hur de bör rösta för att investeraren ska kunna fatta beslut om den relevanta verksamheten.

Rättigheter som härrör från andra avtalsenliga åtaganden

B40

Andra rättigheter att fatta beslut kan, i kombination med röstberättigade aktier, ge investeraren nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. De rättigheter som anges i ett avtalsenligt åtagande kan exempelvis i kombination med röstberättigade aktier räcka för att ge investeraren nuvarande möjlighet att styra ett investeringsobjekts tillverkningsprocesser eller att styra andra operativa eller finansiella verksamheter i ett investeringsobjekt som i väsentlig grad påverkar investeringsobjektets avkastning. I avsaknad av andra rättigheter leder emellertid ett investeringsobjekts ekonomiska beroende av investeraren (exempelvis förhållandet mellan en leverantör och dess viktigaste kund) inte till att investeraren har inflytande över investeringsobjektet.

Investerarens röstberättigade aktier

B41

En investerare som äger färre än hälften av de röstberättigade aktierna har tillräckligt med röstberättigade aktier för att få inflytande om det är praktiskt möjligt för investeraren att på egen hand styra den relevanta verksamheten.

B42

Vid bedömningen av huruvida en investerare har tillräckligt med röstberättigade aktier för att få inflytande ska en investerare beakta samtliga fakta och omständigheter, däribland

(a)

storleken på investeraren innehav av röstberättigade aktier i förhållande till storleken på och fördelningen av de andra innehavarnas innehav av röstberättigade aktier, i samband med vilket det kan noteras att

(i)

ju fler röstberättigade aktier en investerare har, desto troligare är det att investeraren har befintliga rättigheter som ger den nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten,

(ii)

ju fler röstberättigade aktier investeraren har i förhållande till andra aktieägare, desto troligare är det att investeraren har befintliga rättigheter som ger den nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten,

(iii)

ju fler parter som måste gå samman för att rösta ned investeraren, desto troligare är det att investeraren har befintliga rättigheter som ger den nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

(b)

potentiella röstberättigade aktier som innehas av investeraren, andra aktieägare eller andra parter (se punkterna B47–B50),

(c)

rättigheter som härrör från andra avtalsenliga åtaganden (se punkt B40), och

(d)

alla andra fakta och omständigheter som tyder på att investeraren har, eller saknar, nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten när beslut måste fattas, inklusive röstmönster vid tidigare bolagsstämmor.

B43

När vem som ska styra relevanta verksamheter avgörs genom majoritetsomröstning och en investerare har klart fler röstberättigade aktier än någon annan aktieägare eller sammanslutning av aktieägare, och aktieinnehavet är fördelat på många ägare, kan det räcka med att beakta de faktorer som anges i punkt 42 (a)–42 (c) för att komma fram till att investeraren har inflytande över investeringsobjektet.

Exempel på tillämpning

Exempel 4

En investerare förvärvar 48 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. De återstående röstberättigade aktierna innehas av tusentals aktieägare där ingen enskild ägare har mer än 1 procent av rösterna. Ingen av aktieägarna har kommit överens om att rådgöra med övriga aktieägare eller fatta gemensamma beslut. När investeraren, på grundval av storleken på övriga aktieägares innehav, gjorde en bedömning av hur stor andel av de röstberättigade aktierna som denne skulle förvärva kom investeraren fram till att det räckte med 48 procent av för att få bestämmande inflytande. Storleken på investerarens aktieinnehav jämfört med den relativa storleken på de övriga aktieägarnas innehav gör att investeraren i detta fall kommer fram till att den har en tillräckligt stor andel av de röstberättigade aktierna för att uppfylla kriteriet om inflytande utan att några andra bevis för inflytande behöver läggas fram.

Exempel 5

Investerare A innehar 40 procent av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt och tolv andra investerare innehar vardera 5 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. Ett aktieägaravtal ger investerare A rätt att tillsätta, avsätta och fastställa ersättningsnivåerna för dem som styr den relevanta verksamheten. För att ändra avtalet krävs två tredjedelars majoritet av rösterna. I detta fall kommer investerare A fram till att den absoluta storleken på investerarens innehav och den relativa storleken på de övriga aktieägarnas innehav inte i sig är tillräckligt för att avgöra huruvida investeraren har tillräckligt med röster för att ge den inflytande. Investerare A fastställer emellertid att denna avtalsenliga rätt att tillsätta, avsätta och fastställa ersättningen för ledningen räcker för att komma fram till att investeraren har inflytande över investeringsobjektet. Att investerare A eventuellt inte har utnyttjat denna rätt, eller sannolikheten för att investerare A ska utnyttja rätten att utse, tillsätta och avsätta ledningen, ska inte beaktas vid bedömningen av huruvida investerare A har inflytande.

B44

I andra fall kan det räcka med att beakta faktorerna i punkt B42 (a)– B42 (c) för att komma fram till att en investerare saknar inflytande.

Exempel på tillämpning

Exempel 6

Investerare A innehar 45 procent av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt. Två andra investerare innehar vardera 26 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. De återstående röstberättigade aktierna innehas av tre andra aktieägare, som vardera har 1 procent av de resterande röstberättigade aktierna. Det finns inga andra avtal som påverkar beslutsfattandet. I detta fall är storleken på investerare A:s andel och storleken på dennes andel i förhållande till de andra aktieägarnas andel tillräckligt för att komma fram till att investerare A saknar inflytande. Det räcker att två andra investerare samarbetar för att de ska kunna hindra investerare A från att styra den relevanta verksamheten i investeringsobjektet.

B45

De faktorer som anges i punkt B42 (a)–B42 (c) är eventuellt inte i sig tillräckliga för att avgöra frågan. Om en investerare efter att ha beaktat dessa faktorer är osäker på huruvida den har inflytande ska den beakta ytterligare fakta om omständigheter, exempelvis huruvida röstmönstret från tidigare bolagsstämmor tyder på att andra aktieägares ägande kan karaktäriseras som passivt. Detta innefattar en bedömning av faktorerna i punkt B18 och indikatorerna i punkterna B19 och B20. Ju mindre andel röstberättigade aktier som investeraren har, och ju färre parter som behöver agera tillsammans för att rösta ned investeraren, desto viktigare blir ytterligare fakta och omständigheter vid bedömningen av huruvida investeraren har tillräckligt många röster för att få inflytande. När de fakta och omständigheter som anges i punkterna B18–B20 beaktas tillsammans med investerarens rättigheter ska större vikt läggas vid bevis på inflytande i punkt B18 än till tecknen på inflytande i punkterna B19 och B20.

Exempel på tillämpning

Exempel 7

En investerare innehar 45 procent av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt. Elva andra aktieägare innehar vardera 5 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. Inga av aktieägarna har ingått något avtal om att rådgöra med varandra eller om att fatta gemensamt beslut. I detta fall räcker inte storleken på investerarens innehav och den relativa storleken på de övriga aktieägarnas innehav för att avgöra huruvida investerare har tillräckligt med röster för att få inflytande över investeringsobjektet. Ytterligare fakta och omständigheter som kan styrka att investeraren har, eller saknar, inflytande ska beaktas.

Exempel 8

En investerare innehar 35 procent av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt. Tre andra aktieägare innehar vardera 5 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. De återstående röstberättigade aktierna innehas av flera andra aktieägare, varav ingen enskild ägare har mer än 1 procent av de röstberättigade aktierna. Ingen av aktieägarna har ingått avtal om att rådgöra med varandra eller om att fatta gemensamma beslut. För att fatta beslut om investeringsobjektets relevanta verksamhet krävs en majoritet av de avgivna rösterna vid relevanta bolagsstämmor – 75 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet – har utnyttjats vid de senaste bolagsstämmorna. I detta fall tyder de övriga aktieägarnas deltagande vid de senaste bolagsstämmorna på att det inte skulle vara praktiskt möjligt för investeraren att på egen hand styra den relevanta verksamheten, oavsett om investeraren faktiskt har styrt den relevanta verksamheten eftersom ett tillräckligt stort antal av de övriga aktieägarna röstade på samma sätt som investeraren.

B46

Om det efter att faktorerna i punkt B42 (a)–B42 (d) har beaktats fortfarande är oklart huruvida investeraren har inflytande saknar investeraren bestämmande inflytande över investeringsobjektet

Potentiella röstberättigade aktier

B47

Vid bedömningen av bestämmande inflytande ska en investerare beakta sina potentiella röstberättigade aktier samt de potentiella röstberättigade aktier som innehas av andra parter för att avgöra om investeraren har inflytande. Potentiella röstberättigade aktier utgörs av en rätt att erhålla röstberättigade aktier i ett investeringsobjekt, exempelvis en rätt som härrör från konvertibler eller optioner, inklusive terminskontrakt. Dessa potentiella röstberättigade aktier beaktas endast om det rör sig om materiella rättigheter (se punkterna B22–B25).

B48

Vid bedömningen av potentiella röstberättigade aktier ska investeraren beakta instrumentets syfte och utformning samt syftet och utformningen av varje annat engagemang som investeraren har i investeringsobjektet. Detta innefattar en bedömning av de olika kontraktsvillkoren samt investerarens förväntningar, motiv och skäl till att godta dessa villkor.

B49

Om investeraren även innehar röstberättigade aktier eller andra rättigheter som ger den rätt att fatta beslut avseende investeringsobjektets verksamhet ska investeraren bedöma huruvida dessa rättigheter, i kombination med potentiella röstberättigade aktier, ger investeraren inflytande.

B50

Materiella rättigheter i form av röstberättigade aktier kan ensamma, eller tillsammans med andra rättigheter, ge investeraren nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. Detta är exempelvis sannolikt fallet när en investerare innehar 40 procent av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt och, i enlighet med punkt B23, investeraren innehar materiella rättigheter i form av optioner, som ger den rätt att förvärva ytterligare 20 procent av de röstberättigade aktierna.

Exempel på tillämpning

Exempel 9

Investerare A innehar 70 procent av de röstberättigade aktierna i ett investeringsobjekt. Investerare B innehar 30 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet plus en option om att förvärva hälften av investerare A:s aktier. Optionen kan lösas in under de kommande två åren till ett pris som klart understiger ”in the money” (och förväntas ligga kvar på denna nivå under hela tvåårsperioden). Investerare A har utnyttjat sina röstberättigade aktier och styr aktivt investeringsobjektets relevanta verksamhet. I ett detta fall uppfyller investerare A sannolikt kriteriet om inflytande, eftersom den verkar ha nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten. Även om investerare B har optioner om att förvärva ytterligare röstberättigade aktier (som om de löses in skulle ge den en majoritet av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet), är de villkor som dessa optioner omfattas av en sådan art att optionerna inte kan betraktas som materiella.

Exempel 10

Investerare A och två andra investerare innehar vardera en tredjedel av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. Investeringsobjektets affärsverksamhet är nära besläktad med investerare A:s verksamhet. Utöver sina egetkapitalinstrument innehar investerare A även skuldebrev som när som helt kan konverteras till vanliga aktier i investeringsobjektet till ett fast pris som understiger ”in the money” (dock utan att i väsentlig grad understiga ”in the money”). Om skuldebreven konverteras skulle investerare A inneha 60 procent av de röstberättigade aktierna i investeringsobjektet. Investerare A skulle gynnas av synergieffekter om skuldebreven konverterades till vanliga aktier. Investerare A har inflytande över investeringsobjektet eftersom den innehar röstberättigade aktier i investeringsobjektet tillsammans med materiella rättigheter i form av potentiella röstberättigade aktier som ger den nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

Inflytande vid omröstningar eller liknande rättigheter har inte någon väsentlig påverkan på investeringsobjektets avkastning

B51

Vid bedömningen av ett investeringsobjekts syfte och utformning (se punkterna B5–B8) ska en investerare beakta det engagemang och de beslut som fattats vid inrättandet av investeringsobjektet som en del av investeringsobjektets utformning och utvärdera huruvida transaktionsvillkoren och transaktionsegenskaperna i engagemanget ger investeraren tillräckliga rättigheter för att få inflytande. Enbart det faktum att en investerare är engagerad i utformningen av ett investeringsobjekt räcker inte för att ge investeraren inflytande. Inblandning i utformningen kan emellertid tyda på att investeraren hade möjlighet att förvärva tillräckliga rättigheter för att få inflytande över investeringsobjektet.

B52

Dessutom ska en investerare beakta avtalsenliga åtaganden som rätt till köpoptioner, rätt till säljoptioner och avvecklingsrättigheter som fastställdes vid inrättandet av investeringsobjektet. När dessa avtalsenliga åtaganden avser verksamheter som är nära besläktade med investeringsobjektets verksamhet utgör dessa verksamheter i själva verket en del av investeringsobjekttes samlade verksamhet, även om de äger rum utanför investeringsobjektets fastställda ramar. Sådana uttryckliga eller implicita beslutsbefogenheter enligt avtalsenliga åtaganden som är nära knutna till investeringsobjektet måste därför beaktas som relevanta verksamheter vid bedömningen av huruvida inflytande över investeringsobjektet föreligger.

B53

För vissa investeringsobjekt sker den relevanta verksamheten endast under särskilda omständigheter eller när särskilda händelser inträffar. Investeringsobjektet kan vara utformat på ett sådant sätt att kontrollen över verksamheten och dess avkastning har fastställts i förväg om inte, och till dess, dessa särskilda omständigheter eller händelser inträffar. Endast när dessa omständigheter eller händelser inträffar kan beslut som avser investeringsobjektets verksamhet i väsentlig grad påverka investeringsobjektets avkastning och följaktligen betraktas som relevant verksamhet. Dessa omständigheter eller händelser behöver inte ha inträffat för att en investerare som kan fatta besluten ska ha inflytande. Det faktum att rätten att fatta beslut är beroende av att vissa omständigheter råder eller att vissa händelser inträffar gör inte i sig dessa rättigheter till vetorätter.

Exempel på tillämpning

Exempel 11

Enligt bolagsordningen är ett investeringsobjekts enda affärsverksamhet att för investerarens räkning köpa fordringar och sköta den dagliga förvaltningen av dessa. Den dagliga förvaltningen innefattar insamling och vidarebefordran av betalning av amorteringar och ränta på förfallodagen. Vid fallissemang av en fordring säljer investeringsobjektet automatiskt fordringen till en investerare i enlighet med ett separat säljavtal mellan investeraren och investeringsobjektet. Den enda relevanta verksamheten är förvaltningen av fordringarna vid fallissemang eftersom detta är den enda verksamhet som i väsentlig grad kan påverka investeringsobjektets avkastning. Förvaltningen av fordringarna före fallissemang är inte en relevant verksamhet eftersom denna inte kräver materiella beslut som i väsentlig grad kan påverka investeringsobjektets avkastning – verksamheten före fallissemang är fastställd i förväg och utgörs endast av att samla in kassaflöden när de förfaller och vidarebefordra dem till investeraren. Därför bör endast investerarens rätt att förvalta tillgångarna vid fallissemang beaktas vid bedömningen av den samlade verksamhet i investeringsobjektet som i väsentlig grad påverkar investeringsobjektets avkastning. I detta exempel gör investeringsobjektets utformning att investeraren har rätt att fatta beslut om verksamhet som i väsentlig grad påverkar avlastningen vid den enda tidpunkt då en sådan rätt till beslut krävs. Villkoren i säljavtalet utgör en del av hela transaktionen och inrättandet av investeringsobjektet. Villkoren i säljavtalet tillsammans med bolagsordningen leder därför till slutsatsen att investeraren har inflytande över investeringsobjektet även om investeraren övertar fordringarna först vid fallissemang och förvaltar dessa fordringarna utanför investeringsobjektets fastställda ramar.

Exempel 12

Ett investeringsobjekts enda tillgångar är fordringar. Vid bedömningen av investeringsobjektets syfte och utformning fastställs att den enda relevanta verksamheten är att förvalta fordringarna vid fallissemang. Den part som kan förvalta fordringarna har bestämmande inflytande över investeringsobjektet, oavsett om låntagarna har ställt in betalningarna.

B54

En investerare kan ha ett uttryckligt eller implicit åtagande att se till att investeringsobjektet fortsätter att bedriva sin verksamhet på det sätt som avsetts. Ett sådant åtagande kan öka investerarens exponering för rörlig avkastning och därigenom öka investerarens incitament att förvärva tillräckligt med röster för att få inflytande. Ett åtagande att se till att ett investeringsobjekt bedriver sin verksamhet som avsett kan därför vara ett tecken på att investeraren har inflytande, men ger inte i sig en investerare inflytande, och hindrar inte heller någon annan part från att få inflytande.

Exponering för, eller rätt till, rörlig avkastning från ett investeringsobjekt

B55

För att bedöma huruvida en investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt ska investeraren fastställa huruvida den är exponerad för, eller har rätt till, rörlig avkastning från sitt engagemang i investeringsobjektet.

B56

Rörlig avkastning är avkastning som inte är fast och kan variera till följd av ett investeringsobjekts resultat. Rörlig avkastning kan vara enbart positiv, enbart negativ eller både positiv och negativ (se punkt 15). En investerare bedömer huruvida avkastningen från ett investeringsobjekt är rörlig och hur rörlig avkastningen är utifrån hur arrangemanget i huvudsak är utformat och oberoende av avkastningens rättsliga form. En investerare kan exempelvis ha en obligation med fast ränta. Utbetalningen av den fasta räntan är rörlig avkastning enligt denna IFRS eftersom de är föremål för risk för kreditförluster och exponerar investeraren för obligationsemittantens kreditrisk. Graden av rörlighet (dvs. hur mycket avkastningen varierar) beror på obligationens kreditrisk. På liknande sätt är fasta resultatavgifter för förvaltning av ett investeringsobjekts tillgångar rörlig avkastning eftersom de exponerar investeraren för investeringsobjektets resultatrisk. Graden av rörlighet beror på investeringsobjektets möjlighet att generera tillräckliga intäkter för att betala avgiften.

B57

Exempel på avkastning innefattar

(a)

utdelning, andra ekonomiska förmåner från ett investeringsobjekt, (t.ex. ränta på skuldebrev som investeringsobjektet har emitterat) och förändringar i värdet på investerarens innehav i det investeringsobjektet,

(b)

ersättning för att förvalta ett investeringsobjekts tillgångar och skulder, avgifter och exponering för förlust från tillhandahållandet av kredit eller avvecklingsstöd, residual ränta på investeringsobjektets tillgångar och skulder vid likvidation av det investeringsobjektet, skattelättnader och tillgång till framtida likviditet som en investerare har till följd av sitt engagemang i investeringsobjektet,

(c)

avkastning som inte är tillgänglig för andra ägarintressen. En investerare kan exempelvis använda sina tillgångar tillsammans med investeringsobjektets tillgångar, t.ex. kombinera operativa funktioner för att erhålla skaleffekter, kostnadsbesparingar, tillhandahålla sällsynta produkter, få tillgång till patentskyddade kunskaper eller begränsa vissa verksamheter eller tillgångar för att öka värdet på investeringsobjektets övriga tillgångar.

Koppling mellan inflytande och avkastning

Delegerade befogenheter

B58

När en investerare med beslutsbefogenheter (en beslutsfattare) bedömer huruvida den har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt ska den fastställa huruvida den är huvudman eller ombud. En investerare ska även fastställa huruvida ett annat företag med beslutsbefogenheter agerar som ombud för investeraren. Ett ombud är en part som i första hand har engagerats för att agera för en annan parts eller flera andra parters räkning och till förmån för denna part eller dessa parter (huvudmannen eller huvudmännen), och som därför inte har bestämmande inflytande över investeringsobjektet när den utövar sina beslutsbefogenheter (se punkterna 17 och 18). Huvudmannens inflytande kan därför ibland innehas och utövas av ett ombud, men för huvudmannens räkning. En beslutsfattare är inte ett ombud enbart för att andra parter kan gynnas av de beslut den fattar.

B59

En investerare får delegera sina beslutsbefogenheter till ett ombud i vissa specifika frågor eller för all relevant verksamhet. Vid bedömningen av huruvida investerare har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt ska investeraren behandla de beslutsbefogenheter som har delegerats till ombudet som rättigheter som innehas av investeraren själv. I situationer där det finns mer än en huvudman ska varje huvudman bedöma huruvida den har bestämmande inflytande över investeringsobjektet genom att beakta kraven i punkterna B5–B54. Punkterna B60–B72 ger vägledning om hur man fastställer huruvida en beslutsfattare är ett ombud eller en huvudman.

B60

En beslutsfattare ska beakta vilka förbindelser som finns mellan beslutsfattaren, det förvaltade investeringsobjektet och andra parter som är engagerade i investeringsobjektet, särskilt alla nedanstående faktorer, för att avgöra huruvida beslutsfattaren är ett ombud:

(a)

Räckvidden för beslutsfattarens beslutsbefogenheter över investeringsobjektet (punkterna B62 och B63).

(b)

De rättigheter som innehas av andra parter (punkterna B64–B67).

(c)

Den ersättning beslutsfattaren har rätt till i enlighet med avtalet eller avtalen om ersättning (punkterna B68–B70).

(d)

Beslutsfattarens exponering för rörlig avkastning från andra innehav i investeringsobjektet (punkterna B71 och B72).

Faktorerna viktas på olika sätt utifrån olika fakta och omständigheter.

B61

För att bedöma huruvida en beslutsfattare är ett ombud krävs en utvärdering av samtliga faktorer i punkt B60 såvida inte en enda part har materiell rätt att avsätta beslutsfattaren (avsättningsrätt) och kan avsätta beslutsfattaren utan anledning (se punkt B65).

Beslutsbefogenheternas räckvidd

B62

Räckvidden för beslutsfattarens beslutsbefogenheter bedöms utifrån

(a)

de verksamheter som är tillåtna enligt avtalet eller avtalen om beslutsbefogenheter och som är lagstadgade, och

(b)

beslutsfattarens utrymme för skönsmässig bedömning när denne fattar beslut om dessa verksamheter.

B63

En beslutsfattare ska beakta investeringsobjektets syfte och utformning, de risker som investeringsobjektets utformades att exponeras för, de risker det utformades för att överföra på de inblandade parterna och investerarens grad av engagemang i investeringsobjektet. Om en beslutsfattare exempelvis är kraftigt engagerad i utformningen av investeringsobjektet (inklusive i fastställandet av räckvidden för beslutsbefogenheterna) kan detta engagemang tyda på att beslutsfattaren hade möjlighet och incitament att förvärva rättigheter som leder till att beslutsfattaren har möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

Rättigheter som innehas av andra parter

B64

Materiella rättigheter som innehas av andra parter kan påverka beslutsfattarens möjlighet att styra den relevanta verksamheten i ett investeringsobjekt. Materiell avsättningsrätt eller andra materiella rättigheter kan vara ett tecken på att beslutsfattaren är ett ombud.

B65

När en enda part har materiell avsättningsrätt och kan avsätta beslutsfattaren utan anledning är detta i sig tillräckligt för att komma fram till att beslutsfattaren är ett ombud. Om mer än en part har en sådana rätt (och ingen enskild part kan avsätta beslutsfattaren utan de övriga parternas godkännande) är denna rätt inte i sig tillräcklig för att fastställa att en beslutsfattare i första hand agerar för någon annans räkning och till förmån för denne. Ju fler parter som måste agera tillsammans för att avsätta en beslutsfattare och ju större storleken på, och rörligheten kopplad till, beslutsfattarens övriga ekonomiska intressen (dvs. ersättning och övriga intressen), desto mindre vikt ska dessutom fästas vid denna faktor.

B66

Materiella rättigheter som innehas av andra parter och som begränsar en beslutsfattares utrymme för skönsmässig bedömning ska behandlas på samma sätt som rätten att avsätta en beslutsfattare vid bedömningen av huruvida beslutsfattaren är ett ombud. Till exempel är en beslutsfattare som måste inhämta stöd från ett litet antal andra parter innan den ska agera i allmänhet ett ombud (se punkterna B22–B25 för ytterligare vägledning om rättigheter och huruvida det rör sig om materiella rättigheter.)

B67

Bedömningen av de rättigheter som innehas av andra parter ska innefatta en bedömning av alla rättigheter som investeringsobjektets styrelse (eller annat ledningsorgan) kan utöva och deras inverkan på beslutsfattarens beslutsbefogenheter (se punkt B23 (b)).

Ersättning

B68

Ju större beslutsfattarens ersättning är, och ju mer denna varierar i förhållande till den förväntade avkastningen från investeringsobjektets verksamhet, desto troligare är det att beslutsfattaren är huvudman.

B69

För att fastställa huruvida beslutsfattaren är en huvudman eller ett ombud ska beslutsfattaren även avgöra huruvida följande villkor har uppfyllts:

(a)

Beslutsfattarens ersättning står i proportion till de tjänster som tillhandahålls.

(b)

Avtalet om ersättning innehåller endast villkor och belopp som är standard i avtal som rör liknande tjänster och liknande kompetensnivå och som har förhandlats fram mellan oberoende parter.

B70

En beslutsfattare kan inte vara ett ombud utan att villkoren i punkt B69 (a) och 69 (b) har uppfyllts. Att dessa villkor har uppfyllts är emellertid inte i sig tillräckligt för att komma fram till att beslutsfattaren är ett ombud.

Exponering för rörlig avkastning från andra intressen

B71

En beslutsfattare som har andra intressen i ett investeringsobjekt (exempelvis innehav i investeringsobjektet eller som ställer garantier för investeringsobjektets resultat) ska beakta sin exponering för rörlig avkastning utifrån dessa intressen vid bedömningen av huruvida den är ett ombud. Att ha andra intressen i ett investeringsobjekt tyder på att beslutsfattaren kan vara huvudman.

B72

Vid bedömningen av exponering för rörlig avkastning från andra intressen i investeringsobjektet ska beslutsfattaren beakta följande:

(a)

Ju större de ekonomiska intressena är, och ju mer de varierar när man lägger ihop beslutsfattarens ersättning och övriga intressen, desto troligare är det att beslutsfattaren är huvudman.

(b)

Huruvida beslutsfattarens exponering för rörlig avkastning skiljer sig från övriga investerares exponering och huruvida detta i så fall skulle kunna påverka beslutsfattarens agerande. Detta kan exempelvis vara fallet när en beslutsfattare innehar underordnade säkerhetsrätter, eller tillhandahåller andra former av kreditförstärkning till ett investeringsobjekt.

Beslutsfattaren ska utvärdera sin exponering i förhållande till hur mycket investeringsobjektets avkastning varierar. Utvärderingen ska i första hand göras utifrån den förväntade avkastningen från investeringsobjektets verksamhet men får inte bortse från beslutsfattarens maximala exponering för rörlig avkastning från investeringsobjektet via beslutsfattarens övriga intressen.

Exempel på tillämpning

Exempel 13

En beslutsfattare (fondförvaltare) inrättar, marknadsför och förvaltar en allmänt handlad, reglerad fond i enlighet med snävt fastställda parametrar i investeringsmandatet på det sätt som krävs enligt lokala lagar och författningar. Fonden marknadsfördes mot investerare som en investering i en diversifierad portfölj med aktier och andra aktierelaterade värdepapper i företag vars aktier är föremål för allmän handel. Inom de definierade parametrarna har fondförvaltaren rätt att själv fatta beslut om vilka tillgångar fonden ska investera i. Fondförvaltaren har gjort en proportionell investering på 10 procent i fonden och tar ut en marknadsbaserad avgift för sina tjänster som motsvarar 1 procent av nettovärdet av fondens tillgångar. Avgifterna står i proportion till de tjänster som tillhandahålls. Fondförvaltaren har ingen skyldighet att bära förluster som överstiger fondförvaltarens investering på 10 procent. Fonden är inte skyldig att tillsätta, och har inte tillsatt, en oberoende styrelse. Investerarna har inga materiella rättigheter som skulle kunna påverka fondförvaltarens beslutsbefogenheter, men kan inom vissa fastställda gränser lösa in sitt innehav.

Även om fondförvaltaren arbetar inom de parametrar som fastställts i investeringsmandatet och i enlighet med de lagstadgade kraven har fondförvaltaren beslutsbefogenheter som ger den nuvarande möjlighet att styra fondens relevanta verksamhet – investerarna har inte materiella rättigheter som kan påverka fondförvaltarens beslutsbefogenheter. Fondförvaltaren tar ut en marknadsbaserad avgift för sina tjänster som står i proportion till de tjänster som tillhandahålls och förvaltaren har även gjort en proportionerlig investering i fonden. Ersättningen och investeringen exponerar fondförvaltaren för rörlig avkastning från fondens verksamhet utan att skapa så stor exponering att den tyder på att fondförvaltaren skulle vara huvudman.

I detta exempel tyder bedömningen av fondförvaltarens exponering för rörlig avkastning från fonden tillsammans med förvaltarens beslutsbefogenheter inom begränsade parametrar på att fondförvaltaren är ett ombud. Fondförvaltaren kommer därför fram till att denne inte har bestämmande inflytande över fonden.

Exempel 14

En beslutsfattare inrättar, marknadsför och förvaltar en fond som erbjuder investeringsmöjligheter för en rad investerare. Beslutsfattaren (fondförvaltaren) måste fatta beslut som ligger i samtliga investerares intresse och i enlighet med de avtal som reglerar fonden. Trots det har fondförvaltaren ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Fondförvaltaren tar ut en marknadsbaserad avgift för sina tjänster som motsvarar 1 procent av de tillgångar som förvaltas och 20 procent av fondens totala vinst över en viss vinst nivå. Avgifterna står i proportion till de tjänster som tillhandahålls.

Även om fondförvaltaren måste fatta beslut som ligger i samtliga investerares intresse har förvaltaren omfattande beslutsbefogenheter avseende kontrollen av fondens verksamhet. Fondförvaltaren tar ut fasta och resultatbaserade avgifter som står i proportion till de tjänster som tillhandahålls. Avgifterna innebär dessutom att fondförvaltaren delar de övriga investerarnas intresse av att fondens värde ska öka, utan att skapa så stor exponering för rörlig avkastning från fondens verksamhet att ersättningen i sig tyder på att fondförvaltaren är huvudman.

Ovanstående situation och analys gäller även exemplen 14A–14C nedan. Varje exempel behandlas separat.

Exempel 14A

Fondförvaltaren har även en investering på 2 procent i fonden som likställer fondförvaltarens intressen med de övriga investerarnas intressen. Fondförvaltaren är inte skyldig att bära förluster som överstiger investeringen på 2 procent.Investerarna kan avsätta fondförvaltaren med enkel majoritet, men bara vid kontraktsbrott.

Fondförvaltarens investering på 2 procent ökar fondförvaltarens exponering för rörlig avkastning från fondens verksamhet utan att skapa så stor exponering att det skulle tyda på att fondförvaltaren är huvudman. De övriga investerarnas rättigheter att avsätta fondförvaltaren betraktas som vetorätter eftersom de endast kan utövas vid kontraktsbrott. Även om fondförvaltaren i detta exempel har omfattande beslutsbefogenheter och exponeras för rörlig avkastning från sina intressen och sin ersättning tyder fondförvaltarens exponering på att fondförvaltaren är ett ombud. Fondförvaltaren kommer således fram till att denne inte har bestämmande inflytande över fonden.

Exempel 14B

Fondförvaltaren har en större proportionell investering i fonden, men har ingen skyldighet att bära förluster som överstiger denna investering. Investerarna kan avsätta fondförvaltaren med enkel majoritet, men endast vid kontraktsbrott.

I detta exempel betraktas de övriga investerarnas rätt att avsätta fondförvaltaren som vetorätter eftersom de endast kan utövas vid kontraktsbrott. Även om fondförvaltaren tar ut fasta och resultatbaserade avgifter som står i proportion till de tjänster som tillhandahålls skulle fondförvaltarens investeringar tillsammans med fornförvaltarens ersättning kunna skapa så stor exponering för rörlig avkastning från fondens verksamhet att detta skulle tyda på att fondförvaltaren är huvudman. Ju större fondförvaltarens ekonomiska intressen är (summan av ersättningar och övriga intressen), och ju mer dessa kan variera, desto större vikt ska fondförvaltaren fästa vid dessa ekonomiska intressen i sin analys, och desto troligare är det att fondförvaltaren är huvudman.

Efter att exempelvis ha tagit hänsyn till ersättningen och andra faktorer gör fondförvaltaren kanske bedömningen att en investering på 20 procent räcker för att komma fram till att denne har bestämmande inflytande över fonden. Under andra omständigheter (dvs. om ersättningen och andra faktorer ser annorlunda ut) kan det bestämmande inflytandet emellertid uppkomma vid en annan investeringsgrad.

Exempel 14C

Fondförvaltaren har en proportionell investering på 20 procent i fonden men har ingen skyldighet att bära förluster som överstiger dessa 20 procent. Fonden har en styrelse där samliga ledamöter är oberoende av fondförvaltaren och tillsatta av de andra investerarna. Styrelsen tillsätter fondförvaltaren en gång om året. Om styrelsen beslutar sig för att inte förnya fondförvaltarens kontrakt kan de tjänster som fondförvaltaren utför utföras av andra förvaltare inom branschen.

Även om fondförvaltaren tar ut fasta och resultatbaserade avgifter som står i proportion till de tjänster som tillhandahålls skapar fondförvaltarens investering på 20 procent tillsammans med fondförvaltarens ersättning så stor exponering för rörlig avkastning från fondens verksamhet att detta tyder på att fondförvaltaren är huvudman. Investeraren har emellertid materiella rättigheter som innefattar rätten att avsätta fondförvaltaren – styrelsen tillhandahåller en mekanism som ser till att investeraren kan avsätta fondförvaltaren om de så önskar.

I detta exempel ska fondförvaltaren i sin granskning fästa större vikt vid den materiella rätten att avsätta förvaltaren. Trots att fondförvaltaren har omfattande beslutsbefogenheter och exponeras för rörlig avkastning från fonden från sin ersättning och investering, tyder de övriga investerarnas materiella rättigheter emellertid på att fondförvaltaren är ett ombud. Fondförvaltaren kommer följaktligen fram till att denne inte har bestämmande inflytande över fonden.

Exempel 15

Ett investeringsobjekt inrättas för att köpa en portfölj av värdepapperiserade krediter med fast ränta, finansierat genom skuldebrev med fast ränta och egetkapitalinstrument. Egetkapitalinstrumenten är avsedda att ge skuldinvesterare förstaförlustskydd och residualavkastning från investeringsobjektet. Transaktionen marknadsfördes till potentiella skuldinvesterare som en investering i en portfölj av värdepapperiserade krediter med exponering för de kreditrisker som är kopplade till det eventuella fallissemang som emittenterna av de värdepapperiserade krediterna i portföljen kan drabbas av och till den ränterisk som är kopplad till förvaltningen av portföljen. Vid inrättandet av fonden utgjorde egetkapitalinstrumenten 10 procent av värdet på de köpta tillgångarna. En beslutsfattare (kapitalförvaltaren) förvaltar den aktiva kapitalportföljen genom att fatta investeringsbeslut inom de parametrar som har fastställts i investeringsobjektets prospekt. För dessa tjänster tar kapitalförvaltaren ut en marknadsbaserad fast avgift (1 procent av de förvaltade tillgångarna) och resultatbaserade avgifter (10 procent av vinsten) om investeringsobjektets vinst överstiger en viss nivå. Dessa avgifter står i proportion till de tjänster som tillhandahålls. Kapitalförvaltaren innehar 25 procent av aktiekapitalet i investeringsobjektet.

Resterande 65 procent av investeringsobjektets aktiekapital, och samtliga skuldebrev, är fördelade på flera olika och fristående tredjepartsinvesterare. Genom ett beslut fattat med enkel majoritet kan de övriga investerarna avsätta kapitalförvaltaren utan anledning.

Kapitalförvaltaren tar ut fasta och resultatbaserade avgifter som står i proportion till de tjänster som tillhandahålls. Ersättningen gör att fondförvaltaren är lika intresserad av att öka värdet på fonden som de övriga investerarna. Kapitalförvaltaren är exponerad för rörlig avkastning från fondens verksamhet, eftersom förvaltaren innehar 35 procent av aktiekapitalet, och från sin ersättning.

Även om kapitalförvaltaren bedriver sin verksamhet inom de parametrar som fastställs i prospektet har förvaltaren nuvarande möjlighet att fatta investeringsbeslut som i väsentlig grad kan påverka investeringsobjektets avkastning – i analysen fästs liten vikt vid de övriga investerarnas rätt att avsätta kapitalförvaltaren eftersom denna rätt innehas av ett stort antal fristående investerare. I detta exempel fäster kapitalförvaltaren större vikt vid den exponeringen för den rörliga avkastning från fonden som aktieinnehavet ger upphov till och som är underordnat skuldebreven. Förvaltarens innehav av 35 procent av aktiekapitalet skapar en så kraftigt underordnad förlustexponering och rätt till avkastning från investeringsobjektet att detta tyder på att kapitalförvaltaren är huvudman. Kapitalförvaltarens slutsats är följaktligen att denne har bestämmande inflytande över investeringsobjektet.

Exempel 16

En beslutsfattare (sponsorn) sponsrar ett specialföretag (conduit) som utfärdar kortfristiga skuldebrev till flera olika fristående tredjepartsinvesterare. Transaktionen marknadsfördes till potentiella investerare som en investering i en portfölj av högt rankade medelfristiga tillgångar med minimal exponering för de kreditrisker som är kopplade till det eventuella fallissemang som emittenterna av tillgångarna i portföljen kan drabbas av. Olika överlåtelsetjänster säljer medelfristiga kapitalportföljer av hög kvalitet till specialföretaget. Varje överlåtare kapitalportföljen som den säljer till specialföretaget och förvaltar fordringar på likviddagen mot en marknadsbaserad förvaltningsavgift. Varje överlåtare tillhandahåller även förstaförlustskydd mot kreditförluster från kapitalportföljen genom en säkerhetsmarginal på de tillgångar som överlåts till specialföretaget. Sponsorn fastställer villkoren för specialföretaget och leder bolagets verksamhet mot en marknadsbaserad avgift. Avgiften står i proportion till de tjänster som tillhandahålls. Sponsorn godkänner de säljare som har tillstånd att sälja till specialföretaget, godkänner de tillgångar som ska köpas av specialföretaget och fattar beslut om specialföretagets finansiering. Sponsorn måste agera i samtliga investerares intresse.

Sponsorn har rätt till all eventuell residualavkastning från specialföretaget och tillhandahåller även kreditförstärkning och likviditetsfaciliteter till specialföretaget. Sponsorns kreditförstärkning absorberar förluster på upp till 5 procent av specialföretagets samtliga tillgångar, därefter absorberas förlusterna av överlåtarna. Likviditetsfaciliteterna används inte för att skydda sig mot uteblivna betalningar. Investerarna saknar materiella rättigheter som kan påverka sponsorns beslutsbefogenheter.

Även om en sponsor betalas en marknadsbaserad avgift för sina tjänster som står i proportion till de tjänster som tillhandahålls är sponsorn exponerad för rörlig avkastning från specialföretaget på grund av dess rätt till all residualavkastning från specialföretaget och tillhandahållandet av kreditförstärkning och likviditetsfaciliteter (dvs. specialföretaget exponeras för likviditetsrisk genom att det använder kortfristiga skuldebrev för att finansiera medelfristiga tillgångar). Trots att var och en av överlåtarna har beslutsbefogenheter som påverkar värdet på specialföretagets tillgångar har sponsorn omfattande beslutsbefogenheter som ger nuvarande möjlighet att styra den verksamhet som i största utsträckning påverkar specialföretagets avkastning (dvs. sponsorn fastställer villkoren för specialföretaget, har rätt att fatta beslut om tillgångarna (godkänna de tillgångar som köpts och överlåtelsen av dessa tillgångar) och finansieringen av specialföretaget (för vilka det regelbundet är nödvändigt att hitta nya instrument)). Rätten till residualavkastning från specialföretaget och tillhandahållandet av kreditförstärkning och likviditetsfaciliteter exponerar sponsorn för rörlig avkastning från specialföretagets verksamhet som skiljer sig från andra investerares exponering. Exponeringen tyder följaktligen på att sponsorn är huvudman och sponsorns slutsats är således att denne har bestämmande inflytande över specialföretaget. Sponsorns skyldighet att agera i samtliga investerares bästa intresse hindrar inte sponsorn från att vara huvudman.

Förhållande till andra parter

B73

Vid bedömningen av bestämmande inflytande ska en investerare beakta hur förhållandet till andra parter ser ut och huruvida dessa andra parter agerar för investerarens räkning (dvs. att de i praktiken fungerar som ombud). För att fastställa huruvida parter i praktiken agerar som ombud krävs inte bara en bedömning av hur förhållandet ser ut utan även hur dessa parter interagerar med varandra och med investeraren.

B74

Ett sådant förhållande behöver inte innefatta avtalsenliga åtaganden. En part fungerar i praktiken som ombud när investeraren, eller de som styr investerarens verksamhet, har möjlighet att få den parten att agera för investerarens räkning. Under dessa omständigheter ska investeraren ta hänsyn till beslutsbefogenheterna hos den part som i praktiken fungerar som dess ombud och denna parts indirekta exponering för, eller rätt till, rörlig avkastning tillsammans med investerarens egen indirekta exponering för, eller rätt till, rörlig avkastning vid bedömningen av huruvida bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt föreligger.

B75

Följande är exempel på sådana andra parter som, på grund av förhållandets karaktär, i praktiken kan fungera som ombud för investeraren:

(a)

Närstående parter till investeraren.

(b)

En part som erhöll sitt intresse i investeringsobjektet i form av ett bidrag eller lån från investeraren.

(c)

En part som har gått med på att inte sälja, överlåta eller inteckna sina andelar i investeringsobjektet utan investerarens förhandsgodkännande (utom i situationer där investeraren och den andra parten har rätt till förhandsgodkännande och denna rätt grundas på ömsesidigt överenskomna villkor som oberoende parter frivilligt har åtagit sig att följa).

(d)

En part som inte kan finansiera sin verksamhet utan underordnat finansiellt stöd från investeraren.

(e)

Ett investeringsobjekt där en majoritet av medlemmarna av ledningsorganet eller nyckelpersoner i ledande ställning är samma personer som hos investeraren.

(f)

En part som har ett nära affärsförhållande med investeraren, såsom förhållandet mellan en tjänsteleverantör och en av dess kunder.

Bestämmande inflytande över specificerade tillgångar

B76

En investerare ska bedöma om den behandlar en del av ett investeringsobjekt som ett separat företag och huruvida den i så fall har bestämmande inflytande över detta separata företag.

B77

En investerare ska endast behandla en del av ett investeringsobjekt som ett separat företag om följande villkor är uppfyllda:

Investeringsobjektets specificerade tillgångar (och kreditförstärkning som eventuellt är kopplad till dessa) är enda källan till betalning för investeringsobjektets specificerade skulder eller andra specificerade andelar i investeringsobjektet. Andra parter än de som har specificerade skulder saknar rättigheter eller skyldigheter i fråga om de specificerade tillgångarna eller till residuala kassaflöden från dessa tillgångar. Ingen avkastning från specificerade tillgångar kan användas av det återstående investeringsobjektet och inga av det separata företagets specificerade skulder kan betalas med det återstående investeringsobjektets tillgångar. Det separata företagets samtliga tillgångar, skulder och eget kapital hanteras därför i praktiken fullständigt åtskilt från resten av investeringsobjektet. Ett sådant separat företag kallas ofta för ”silo”.

B78

Om villkoret i punkt B77 är uppfyllt, ska en investerare identifiera de verksamheter som i väsentlig grad påverkar det separata företagets avkastning och hur dessa verksamheter styrs för att bedöma huruvida investeraren har bestämmande inflytande över den delen av investeringsobjektet. Vid bedömningen av det separata företaget ska investeraren även beakta huruvida den exponeras för, eller har rätt till, avkastning från sitt engagemang i detta separata företag och huruvida den kan använda sitt bestämmande inflytande över investeringsobjektet för att påverka storleken på sin avkastning.

B79

Om investeraren har bestämmande inflytande över det separata företaget ska investeraren ta upp den delen av investeringsobjektet i koncernredovisningen. I så fall ska andra parter undanta denna del av investeringsobjektet vid sin bedömning av huruvida de har bestämmande inflytande över investeringsobjektet och inte ta upp denna del i sin koncernredovisning.

Kontinuerlig bedömning

B80

En investerare ska göra en ny bedömning av huruvida den har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt om fakta och omständigheter tyder på att en eller flera av faktorerna i punkt 7 har förändrats.

B81

Om det har skett en ändring av hur det bestämmande inflytandet över ett investeringsobjekt kan utövas måste denna förändring återspeglas i hur investeraren bedömer sitt bestämmande inflytande över investeringsobjektet. Till exempel kan förändringar av beslutsbefogenheterna innebära att de relevanta verksamheterna inte längre styrs med hjälp av röstberättigade aktier utan att andra överenskommelser, exempelvis kontrakt, ger en annan part eller andra parter nuvarande möjlighet att styra den relevanta verksamheten.

B82

En händelse kan medföra att en investerare förvärvar eller förlorar bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt utan att investeraren är inblandad i själva händelsen. En investerare kan exempelvis förvärva bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt till följd av att en annan parts eller andra parters beslutsbefogenheter som tidigare hindrade investeraren från att ha bestämmande inflytande över investeringsobjektet nu har löpt ut.

B83

En investerare beaktar även förändringar som påverkar exponering för, eller rätten till, rörlig avkastning från sitt engagemang i ett investeringsobjekt. En investerare som har bestämmande inflytande över ett investeringsobjekt kan exempelvis förlora sitt bestämmande inflytande över investeringsobjektet om investeraren upphör att ha rätt till avkastning eller upphör att vara exponerad för skyldigheter, eftersom investeraren i så fall inte uppfyller punkt 7 (b) (exempelvis om ett avtal om att ha rätt att ta ut resultatbaserade avgifter upphör att gälla).

B84

En investerare ska beakta i vilken mån dess bedömning av huruvida den agerar som huvudman eller ombud har förändrats. Förändringar av det allmänna förhållandet mellan investeraren och andra parter kan innebära att investeraren inte lägre agerar som ett ombud, trots att den tidigare agerade som ombud och vice versa. Om exempelvis investerarens, eller andra parters, rättigheter ändras ska investeraren ompröva sin ställning som huvudman eller ombud.

B85

En investerares ursprungliga bedömning av huruvida bestämmande inflytande föreligger eller dess ställning som huvudman eller ombud ska inte ändras enbart för att marknadsförhållandena ändras (exempelvis att investeringsobjektets avkastning ändras till följd av nya marknadsförhållanden), såvida inte de ändrade marknadsförhållandena gör att en eller flera av de tre faktorer som anges i punkt 7 ändras eller det allmänna förhållandet mellan en huvudman och ett ombud ändras.

REDOVISNINGSKRAV

Förfaranden för att utforma koncernredovisning

B86

Vid upprättandet av koncernredovisningen

(a)

slås moderföretagets tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter, kostnader och kassaflöden samman med liknande poster i dotterföretagen,

(b)

kvittas (elimineras) det redovisade värdet på moderföretagets innehav i varje dotterföretag och moderföretagets del av varje dotterföretags eget kapital (i IFRS 3 beskrivs hur varje form av relaterad goodwill ska redovisas),

(c)

elimineras koncerninterna tillgångar och skulder, eget kapital, intäkter, kostnader och kassaflöden som rör transaktioner mellan företag inom koncernen (vinster och förluster till följd av koncerninterna transaktioner som innefattas i värdet på tillgångar, såsom varulager och anläggningstillgångar, elimineras i sin helhet). Koncerninterna förluster kan vara en indikation på nedskrivningar som måste tas upp i koncernredovisningen. IAS 12 Inkomstskatter tillämpas på temporära skillnader som uppkommer vid eliminering av vinster och förluster vid koncerninterna transaktioner.

Enhetliga redovisningsprinciper

B87

Om ett företag i koncernen använder redovisningsprinciper som avviker från dem som tillämpas i koncernredovisningen för likartade transaktioner och händelser under liknande omständigheter, justeras företagets finansiella rapporter på lämpligt vis när de används vid upprättande av koncernredovisningen för att garantera förenlighet med koncernens redovisningsprinciper.

Värdering

B88

Ett företag ska inkludera ett dotterföretags intäkter och kostnader i koncernredovisningen från den dag det får bestämmande inflytande fram till och med den dag det upphör att ha bestämmande inflytande över dotterföretaget. Dotterföretagets intäkter och kostnader grundas på värdet av de tillgångar och skulder som tas upp ii koncernredovisningen på förvärvsdagen. Nedskrivningskostnader som tas upp i koncernredovisningen avseende totalresultatet efter förvärvsdagen grundas på det redovisade värdet av de relaterade nedskrivna tillgångar som tas upp i koncernredovisningen på förvärvsdagen.

Potentiella röstberättigade aktier

B89

Om det finns potentiella röstberättigade aktier, eller andra derivat som innehåller potentiella röstberättigade aktier, fastställs andelarna av resultatet och förändringar i eget kapital hänförliga till moderföretaget samt innehav utan bestämmande inflytande vid utformningen av koncernredovisningen enbart på grundval av befintliga ägarandelar, och återspeglar inte en möjlig inlösen eller konvertering av potentiella röstberättigade aktier och andra derivat, såvida inte punkt B90 är tillämplig.

B90

Under vissa omständigheter har ett företag i huvudsak befintliga ägarandelar till följd av en transaktion som ger företaget nuvarande tillgång till avkastning kopplad till ägarandelar. Under sådana omständigheter fastställs den del av avkastningen som är hänförlig till moderföretaget respektive innehav utan bestämmande inflytande vid utformningen av koncernredovisningen genom att man beaktar eventuell inlösen av dessa potentiella röstberättigade aktier och andra derivat som ger företaget nuvarande tillgång till avkastningen.

B91

IFRS 9 ska inte tillämpas på andelar i dotterföretag som ingår i en koncern. När instrument som innehåller potentiella röstberättigade aktier i huvudsak ger nuvarande tillgång till avkastning kopplad till ägarandelar i ett dotterföretag omfattas instrumenten inte av kraven i IFRS 9. I alla övriga fall ska instrument som innehåller potentiella röstberättigade aktier redovisas enligt IFRS 9.

Balansdag

B92

De finansiella rapporterna för moderföretaget och dess dotterföretag som används vid upprättande av koncernredovisningen, ska upprättas per samma datum. Om moderföretagets och dotterföretagets rapportperioder slutar på olika datum upprättar dotterföretaget, i koncernredovisningssyfte, ytterligare finansiella rapporter per samma datum som moderföretagets finansiella rapporter, för att göra det möjligt att ta upp dotterföretagets finansiella information i koncernredovisningen, såvida detta inte är praktiskt ogenomförbart.

B93

Om detta är praktiskt ogenomförbart, ska moderföretaget ta upp dotterföretagets finansiella information i koncernredovisningen genom att använda dotterföretagets senaste finansiella rapporter med justeringar för att kompensera för effekten av betydande transaktioner eller händelser som inträffar mellan detta datum och datumet för moderföretagets finansiella rapporter. Under alla omständigheter ska skillnaden mellan rapportperiodens slut för dotterföretaget och moderföretaget inte överstiga tre månader, och rapportperiodernas längd och eventuella skillnader mellan när rapportperioderna slutar ska vara oförändrade från en period till en annan.

Innehav utan bestämmande inflytande

B94

Ett företag ska hänföra vinst eller förlust och alla andra förändringar i nettotillgångarna till moderföretagets ägare och innehavare utan bestämmande inflytande. Företaget ska även hänföra totalresultatet till moderföretagets ägare och innehavare utan bestämmande inflytande, även om detta leder till att innehavare utan bestämmande inflytande får negativ balans.

B95

Om ett dotterföretag har utestående preferensaktier med rätt till kumulativ utdelning som klassificeras som eget kapital och dessa innehas av innehavare utan bestämmande inflytande ska företaget räkna ut sin andel av vinsten eller förlusten efter justering för utdelningen på sådana aktier, oavsett om en sådan utdelning har deklarerats.

Förändringar av andelen innehav utan bestämmande inflytande

B96

Om andelen innehav utan bestämmande inflytande ändras ska företaget justera de redovisade värdena för innehaven med och utan bestämmande inflytande så att de återspeglar förändringarna i deras relativa innehav i dotterföretaget. Eventuell skillnad mellan det belopp med vilket innehav utan bestämmande inflytande justeras och det verkliga värdet på den erlagda eller erhållna ersättningen ska redovisas direkt i eget kapital och fördelas på moderföretagets ägare.

Förlust av bestämmande inflytande

B97

Ett moderföretag kan förlora det bestämmande inflytandet över ett dotterföretag i två eller flera överenskommelser (transaktioner). Ibland tyder emellertid omständigheter på att dessa överenskommelser skulle kunna redovisas som en enda transaktion. Vid fastställande om huruvida överenskommelserna ska redovisas som en enda transaktion ska ett företag beakta alla villkor och bestämmelser i överenskommelserna och deras ekonomiska effekter. En eller flera av följande faktorer kan tyda på att moderföretaget bör redovisa dessa överenskommelser som en enda transaktion:

(a)

De ingås samtidigt eller under övervägande av varandra.

(b)

De utgör tillsammans en enda transaktion utformad att uppnå en övergripande affärsmässig effekt.

(c)

Förekomsten av en överenskommelse är beroende av åtminstone ytterligare en överenskommelse.

(d)

En överenskommelse som beaktas för sig är inte ekonomiskt motiverad, men den är ekonomiskt motiverad när den beaktas tillsammans med andra överenskommelser. Ett exempel är när ett avyttrande av aktier är prissatt under marknadskurs och kompenseras genom en efterföljande avyttring som är prissatt över marknadskurs.

B98

Om ett moderföretag förlorar bestämmande inflytande över ett dotterföretag ska det

(a)

ta bort

(i)

de redovisade värdena för dotterföretagets tillgångar (inklusive eventuell goodwill) och skulder från rapporten över finansiell ställning per den tidpunkt när det förlorar det bestämmande inflytandet, och

(ii)

det redovisade värdet för innehav utan bestämmande inflytande i det tidigare dotterföretaget från rapporten över finansiell ställning per den tidpunkt när det bestämmande inflytandet upphör (inklusive komponenter i övrigt totalresultat som är hänförligt till dem).

(b)

redovisa

(i)

det verkliga värdet för den eventuella erhållna ersättningen från transaktionen, händelsen eller de omständigheter som ledde till förlusten av det bestämmande inflytandet,

(ii)

om transaktionen som ledde till förlusten av bestämmande inflytande innefattar en överföring av aktier i dotterföretaget till ägare i deras egenskap av ägare, den överföringen, och

(iii)

redovisa det varje kvarvarande innehav i det tidigare dotterföretaget till verkligt värde per tidpunkten för förlust av det bestämmande inflytandet.

(c)

omklassificera till resultatet, eller överföra direkt till balanserade vinstmedel om detta krävs enligt andra IFRS, de belopp som redovisas i andra totalresultat i förhållande till dotterföretaget i enlighet med punkt B99.

(d)

redovisa varje skillnad som blir följden som vinst eller förlust i resultat hänförligt till moderföretaget.

B99

Om ett moderföretag förlorar betydande inflytande över ett dotterföretag ska dotterföretaget redovisa alla belopp som redovisats i övrigt totalresultat avseende det dotterföretaget på samma grund som skulle krävas om moderföretaget direkt hade avyttrat de hänförliga tillgångarna eller skulderna. Om en vinst eller förlust som tidigare redovisats i övrigt totalresultat skulle omklassificeras till resultatet vid avyttringen av de hänförliga tillgångarna eller skulderna omklassificerar därför moderföretaget vinsten eller förlusten från eget kapital till resultatet (som en omklassificeringsjustering) när det förlorar det bestämmande inflytandet över dotterföretaget. Om en omvärderingsreserv som tidigare redovisats i övrigt totalresultat skulle överföras direkt till balanserade vinstmedel vid avyttringen av tillgången, överför moderföretaget omvärderingsreserven direkt till balanserade vinstmedel när det förlorar bestämmande inflytande över dotterföretaget.

Bilaga C

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna bilaga utgör en del av denna IFRS och har samma ställning som andra delar av denna IFRS.

IKRAFTTRÄDANDE

C1

Företag ska tillämpa denna IFRS för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning uppmuntras. Om ett företag tillämpar denna IFRS tidigare ska företaget upplysa om detta och samtidigt tillämpa IFRS 11, IFRS 12, IAS 27 Separata finansiella rapporter och IAS 28 (enligt ändringar 2011).

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

C2

Ett företag ska tillämpa denna IFRS retroaktivt, i enlighet med IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel, med undantag av vad som föreskrivs i C3–C6.

C3

När denna IFRS tillämpas första gången är ett företag varken skyldigt att justera redovisningen för sitt engagemang

(a)

i företag som tidigare omfattas av koncernredovisning enligt IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter och SIC-12 När ska ett företag för särskilt ändamål, ett SPE, omfattas av koncernredovisningen? och, enligt denna IFRS, fortfarande omfattas av koncernredovisning, eller

(b)

i företag som tidigare inte omfattades av koncernredovisning enligt IAS 27 och SIC-12 och, enligt denna IFRS, fortfarande inte omfattas av koncernredovisning.

C4

När förstagångstillämpningen av denna IFRS leder till att en investerare tar upp ett investeringsobjekt i koncernredovisningen som inte omfattades av koncernredovisning enligt IAS 27 och SIC-12 ska investeraren förfara på följande sätt:

(a)

Om investeringsobjektet är en rörelse (enligt definitionen i IFRS 3), ska investeraren värdera tillgångarna, skulderna och innehaven utan bestämmande inflytande i det investeringsobjekt som tidigare inte omfattades av koncernredovisning på dagen för förstagångstillämpningen som om det investeringsobjektet hade omfattas av koncernredovisning (och därför tillämpat redovisning av förvärv enligt IFRS 3) från och med det datum investeraren fick bestämmande inflytande över det investeringsobjektet enligt kraven i denna IFRS.

(b)

Om investeringsobjektet inte är en rörelse (enligt definitionen i IFRS 3), ska investeraren värdera tillgångarna, skulderna och innehaven utan bestämmande inflytande om detta investeringsobjekt som tidigare inte omfattats av koncernredovisning på dagen för förstagångstillämpningen som om det investeringsobjektet hade omfattats av koncernredovisning (genom att tillämpa den metod för redovisning av förvärv som anges i IFRS 3 utan att redovisa eventuell goodwill för investeringsobjektet) från och med det datum investeraren fick bestämmande inflytande över det investeringsobjektet enligt kraven i denna IFRS. Eventuella skillnader mellan de redovisade tillgångarna, skulderna och innehaven utan bestämmande inflytande och det tidigare redovisade värdet av investerarens engagemang i investeringsobjektet ska redovisas som en motsvarande justering av ingående balans för kapital.

(c)

Om det är praktiskt ogenomförbart att bedöma ett investeringsobjekts tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande enligt (a) eller (b) (enligt IAS 8) ska investeraren

(i)

om investeringsobjektet är en rörelse, tillämpa kraven i IFRS 3. Förvärvsdagen ska anses vara inledningen av den tidigaste perioden för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa IFRS 3, vilket kan vara den aktuella perioden.

(ii)

om investeringsobjektet inte är en rörelse, tillämpa den metod för redovisning av förvärv som anges i IFRS 3 utan att redovisa eventuell goodwill för investeringsobjektet per det datum som anses vara förvärvsdagen. Förvärvsdagen ska anses vara inledningen av den tidigaste perioden för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa denna punkt, vilket kan vara den aktuella perioden.

Investeraren ska redovisa eventuella skillnader mellan de redovisade tillgångarna, skulderna och innehaven utan bestämmande inflytande på det datum som anses vara förvärvsdagen och eventuella belopp som tidigare redovisats från dess engagemang som en justering av eget kapital för den perioden. Dessutom ska investeraren tillhandahålla jämförande information och upplysningar enligt IAS 8.

C5

När förstagångstillämpningen av denna IFRS resulterar i att en investerare inte längre tar upp ett investeringsobjekt i koncernredovisningen som togs upp i koncernredovisningen enligt IAS 27 (enligt ändringar 2008) och SIC-12, ska investeraren värdera sina kvarvarande andelar i investeringsobjektet på dagen för förstagångstillämpningen till det belopp de hade värderats till om villkoren i denna IFRS hade varit i kraft när investeraren engagerade sig i, eller förlorade det bestämmande inflytandet över, investeringsobjektet. Om det inte är praktiskt genomförbart att värdera de kvarvarande andelarna (enligt definitionen i IAS 8) ska investeraren tillämpa kraven i denna IFRS för att redovisa en förlust av bestämmande inflytande vid inledningen av den tidigaste period för vilken det är praktiskt genomförbart att tillämpa denna IFRS, vilket skulle kunna vara den aktuella perioden. Investeraren ska redovisa eventuella skillnader mellan tidigare redovisade tillgångar, skulder och innehav utan bestämmande inflytande och det redovisade värdet av investerarens engagemang i investeringsobjektet som en justering av eget kapital för den perioden. Dessutom ska investeraren tillhandahålla jämförande information och upplysningar enligt IAS 8.

C6

Punkterna 23, 25, B94 och B96–B99 är ändringar till IAS 27 som infördes 2008 och överfördes till IFRS 10. Förutom när ett företag tillämpar punkt C3, ska företaget tillämpa kraven i dessa punkter på följande sätt:

(a)

Ett företag ska inte räkna om vinst- eller förlustfördelning för rapportperioder innan det tillämpade ändringen i punkt B94 för första gången.

(b)

Kraven i punkterna 23 och B96 om att redovisa ändringar av ägarintressena i ett dotterföretag efter bestämmande inflytande har erhållits gäller inte ändringar som inträffade innan ett företag tillämpade dessa ändringar för första gången.

(c)

Ett företag ska inte räkna om det redovisade värdet på en investering i ett tidigare dotterföretag om det förlorade sitt bestämmande inflytande innan det tillämpade ändringarna i punkt 25 och B97-B99 för första gången. Dessutom ska ett företag inte räkna om förvärv eller förlust av bestämmande inflytande över ett dotterföretag som inträffade innan ändringarna i punkterna 25 och B97-B99 tillämpades för första gången.

Hänvisningar till IFRS 9

C7

Om ett företag tillämpar denna IFRS men ännu inte tillämpar IFRS 9, ska varje hänvisning i denna IFRS till IFRS 9 betraktas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering med undantag för vissa bestämmelser avseende säkringsredovisning.

UPPHÄVANDE AV ANDRA IFRS

C8

Denna IFRS ersätter kraven avseende koncernredovisning i IAS 27 (enligt ändringar 2008).

C9

Denna IFRS ersätter även SIC-12 När ska ett företag för särskilt ändamål, ett SPE, omfattas av koncernredovisningen?

Bilaga D

Ändringar i andra IFRS

I denna bilaga redovisas de ändringar av andra IFRS som är en följd av IASB:s utfärdande av denna IFRS. Ett företag ska tillämpa ändringarna för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om ett företag tillämpar ändringarna i denna IFRS för en tidigare period, ska dessa ändringar tillämpas för denna tidigare period. I de ändrade punkterna är borttagen text genomstruken och ny text understruken.

IFRS 1    Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

D1

Punkt 39I läggs till enligt nedan:

39I

IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 31, B7, C1, D1, D14 och D15 och lade till punkt D31. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D2

I bilaga B ändras punkt B7 enligt nedan:

B7

En förstagångstillämpare ska tillämpa följande krav i IFRS framåtriktat från datumet för övergång till IFRS

(a)

kravet i punkt B94 att summa totalresultat ska hänföras till moderföretagets ägare och till innehaven utan bestämmande inflytande även om detta leder till ett negativt värde för innehaven utan bestämmande inflytande,

(b)

kraven i punkterna 23 och B93 avseende redovisning av ändringar i moderföretagets ägarandel i ett dotterföretag som inte leder till en förlust av bestämmande inflytande, och

(c)

kraven i punkterna 34–37 avseende redovisning av en förlust av bestämmande inflytande över ett dotterföretag och de därmed sammanhängande kraven i punkt 8A i IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter.

Om en förstagångstillämpare väljer att tillämpa IFRS 3 retroaktivt på tidigare rörelseförvärv ska företaget också tillämpa IFRS 10 i enlighet med punkt C1 i denna IFRS.

D3

I bilaga C ändras C1 enligt nedan:

C1

En förstagångstillämpare kan välja att inte tillämpa IFRS 3 retroaktivt på tidigare rörelseförvärv (rörelseförvärv som gjordes före tidpunkten för övergång till IFRS). Om en förstagångstillämpare räknar om ett rörelseförvärv så att det uppfyller kraven i IFRS 3 ska dock företaget räkna om alla rörelseförvärv efter detta rörelseförvärv och dessutom tillämpa IFRS 10 från samma datum. Om en förstagångstillämpare exempelvis väljer att räkna om ett rörelseförvärv som skedde den 30 juni 20X6, ska alla rörelseförvärv som skedde mellan den 30 juni 20X6 och tidpunkten för övergången till IFRS räknas om och dessutom ska IFRS 10 tillämpas från och med den 30 juni 20X6.

IFRS 2    Aktierelaterade ersättningar

D4

Punkt 63A läggs till enligt nedan:

63A

IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt 5 i bilaga A. Företag ska tillämpa denna ändring när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

I bilaga A ändras fotnoten till definitionen av ”aktierelaterade ersättningar” enligt nedan:

*

En ”koncern” definieras i bilaga A till IFRS 10 Koncernredovisning som ”ett moderföretag och dess dotterföretag” utifrån det rapporterande företagets yttersta moderföretag.

IFRS 3    Rörelseförvärv

D5

Punkt 7 ändras och punkt 64E läggs till enlig nedan:

7

Vägledningen i IFRS 10 Koncernredovisning ska användas för att identifiera förvärvaren – det företag som erhåller bestämmande inflytande över det förvärvade företaget. Om ett rörelseförvärv har skett men det vid tillämpningen av vägledningen i IFRS 10 inte tydligt framgår vilket av företagen i rörelseförvärvet som är förvärvaren, ska faktorerna i punkterna B14–B18 beaktas vid fastställandet av detta.

64E

IFRS 10, utfärdad i maj 2011, ändrade punkterna 7, B13, B63 e och bilaga A. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10.

D6

[Inte tillämpligt på krav]

D7

I bilaga A stryks definitionen av ”bestämmande inflytande”.

D8

I bilaga B ändras punkterna B13 och B63 (e) enligt nedan:

B13

Vägledningen i IFRS 10 Koncernredovisning ska användas för att identifiera förvärvaren – det företag som erhåller bestämmande inflytande över det förvärvade företaget. Om ett rörelseförvärv har skett men tillämpningen av vägledningen i IFRS 10 inte tydligt visar vilket av företagen som är förvärvaren, ska faktorerna i punkterna B14–B18 beaktas vid fastställandet av detta.

B63

Exempel på andra standarder som innehåller vägledning om efterföljande värdering och redovisning av förvärvade eller uppkomna tillgångar och övertagna eller uppkomna skulder i ett rörelseförvärv:

(a)

(e)

IFRS 10 innehåller vägledning om redovisning av ändringar i ett moderföretags ägarandel i ett dotterföretag efter att bestämmande inflytande har erhållits.

IFRS 7    Finansiella instrument: Upplysningar

D9

Punkt 3 (a) ändras och punkt 44O läggs till enligt nedan:

3

Denna IFRS ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument, förutom:

(a)

De innehav i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas enligt IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IAS 39. I dessa fall …

44O

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt 3. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IFRS 9    Finansiella instrument (enligt ändringar i november 2009)

D10

Punkt 8.1.2 läggs till enligt nedan:

8.1.2

IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt C8 och strök rubrikerna till punkt C18 och punkterna C18–C23. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D11

I bilaga C ändras punkterna C18 och C19, rubrikerna till punkterna C18 och C19 stryks och punkt C8 ändras enligt nedan:

C83

Denna IFRS ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument, förutom:

(a)

De innehav i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas enligt IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IAS 39. I dessa fall, …

IFRS 9    Finansiella instrument (enligt ändringar i oktober 2010)

D12

Punkt 3.2.1 ändras och punkt 7.1.2 läggs till enligt nedan:

3.2.1

I koncernredovisning tillämpas punkterna 3.2.2–3.2.9, B3.1.1, B3.1.2 och B3.2.1–B3.2.17 på koncernnivå. Ett företag tar följaktligen upp alla dotterföretag i koncernredovisningen enligt IFRS 10 Koncernredovisning och tillämpar sedan dessa punkter på den koncern som detta resulterar i.

7.1.2

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 3.2.1, B3.2.1–B3.2.3, B4.3.12 (c), B5.7.15, C11 och C30 och strök C23—C28 och tillhörande rubriker. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D13

I bilaga B ändras punkterna B3.2.1–B3.2.3 och B5.7.15 enligt nedan:

I punkt B3.2.1 stryks ”(inklusive varje SPE)” i första rutan i flödesschemat.

B3.2.2

Den situation som beskrivs i punkt 3.2.4 (b) (när ett företag behåller de avtalsenliga rättigheterna att erhålla kassaflöden från den finansiella tillgången men påtar sig en avtalsenlig förpliktelse att betala kassaflödena till en eller flera mottagare) inträffar exempelvis om företaget är en stiftelse och till investerare emitterar en rätt till avkastning från de underliggande finansiella tillgångar det äger och tillhandahåller förvaltning av dessa finansiella tillgångar. Om villkoren i punkterna 3.2.5 och 3.2.6 är uppfyllda, uppfyller de finansiella tillgångarna i detta fall villkoren för att tas bort från rapporten over finansiell ställning.

B3.2.3

Vid tillämpning av punkt 3.2.5 skulle företaget exempelvis kunna ha sin uppkomst i företaget eller också kan företaget vara en koncern som innefattar ett dotterföretag som har förvärvat den finansiella tillgången och överlåter kassaflöden till fristående investerare som är tredje part.

B5.7.15

Följande utgör exempel på tillgångsspecifik avkastningsrisk:

(a)

(b)

En skuld som emitteras av ett strukturerat företag med följande egenskaper. Företaget är en separat juridisk person så att tillgångarna i företaget är fullständigt åtskilda och enbart till för företagets investerare, även vid konkurs. Företaget ingår inga andra transaktioner och tillgångarna i företaget kan inte omvandlas till hypotekslån. Avkastning ska endast betalas ut till företagets investerare om de fullständigt åtskilda tillgångarna ger upphov till kassaflöden. Följaktligen …

D14

I bilaga C stryks punkterna C23 och C24 och rubriken till C23 och punkterna C11 ändras C30 enligt nedan:

C11

3

Denna IFRS ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument, förutom:

(a)

De innehav i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas enligt IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IFRS 9. I dessa fall, …

C30

4

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument, förutom:

(a)

De innehav i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas enligt IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter, eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 ett företag redovisar innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures i enlighet med IFRS 9. I dessa fall, …

IAS 1    Utformning av finansiella rapporter

D15

Punkterna 4 och 123 ändras och punkt 139H läggs till enligt nedan:

4

Denna standard tillämpas inte på strukturen och innehållet i delårsrapporter i sammandrag, upprättade enligt IAS 34 Delårsrapportering. Punkterna 15–35 gäller dock sådana finansiella rapporter. Denna standard tillämpas i lika mån av alla företag, inklusive dem som utformar koncernredovisning enligt IFRS 10 Koncernredovisning och dem som utformar separata finansiella rapporter enligt IAS 27 Separata finansiella rapporter.

123

När företagsledningen tillämpar företagets redovisningsprinciper gör företagsledningen olika justeringar, med undantag av sådana som rör uppskattningar som i väsentlig grad kan påverka de belopp som redovisas i de finansiella rapporterna. Företagsledningen gör exempelvis bedömningar för att fastställa

(a)

(b)

när i huvudsak alla de betydande risker och fördelar som ett ägande av finansiella tillgångar och leasing av tillgångar medför överlåts på andra företag, och

(c)

huruvida, till sin innebörd, vissa försäljningar av varor är finansieringsavtal och därför inte ger upphov till någon intäkt.

(d)

[stryks]

139H

IFRS 10 och IFRS 12, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 4, 119, 123 och 124. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 12.

IAS 7    Rapport över kassaflöden

D16

Punkt 42B ändras och punkt 57 läggs till enligt nedan:

42B

Ändringar i ägarandelar i ett dotterföretag som inte leder till en förlust av bestämmande inflytande, såsom ett moderföretags efterföljande köp eller försäljning av ett dotterföretags egetkapitalinstrument, redovisas som egetkapitaltransaktioner (se IFRS 10 Koncernredovisning). Följaktligen, …

57

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 37, 38 och 42B och strök punkt 50 (b). Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 21    Effekterna av ändrade valutakurser

D17

[Inte tillämpligt på krav]

D18

Punkterna 19, 45 och 46 ändras och punkt 60F läggs till enligt nedan:

19

Det är enligt denna standard även tillåtet för ett fristående företag som upprättar finansiella rapporter eller som upprättar separata finansiella rapporter i enlighet med IAS 27 Separata finansiella rapporter att redovisa sina finansiella rapporter i valfri valuta (eller valutor). Om …

45

Införlivandet av en utlandsverksamhets resultat och finansiella ställning i det rapporterande företagets resultat och finansiella ställning följer det vanliga tillvägagångssättet vid upprättandet av koncernredovisning, såsom eliminering av koncerninterna balansposter och koncerninterna transaktioner för ett dotterföretag (se IFRS 10 Koncernredovisning). … emellertid, …

46

Om en utlandsverksamhets finansiella rapporter är per ett annat datum än det rapporterande företagets finansiella rapporter, upprättar utlandsverksamheten ofta ytterligare finansiella rapporter per samma datum som det rapporterande företagets finansiella rapporter. Om detta inte sker, är det enligt IFRS tillåtet att använda en annan balansdag under förutsättning att skillnaden inte överstiger tre månader och att justeringar görs för effekterna av eventuella betydande transaktioner eller andra händelser som inträffar mellan de olika datumen. I ett sådant fall räknas utlandsverksamhets tillgångar och skulder om till växelkursen per utlandsverksamhets balansdag. Justeringar görs för betydande förändringar av valutakurser fram till det rapporterande företagets balansdag i enlighet med IFRS 10. Samma …

60F

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 3 (b), 8, 11, 18, 19, 33, 44–46 och 48A. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 24    Upplysningar om närstående

D19

Punkt 3 ändras enligt nedan:

3

Denna standard kräver att upplysning lämnas om transaktioner med närstående, transaktioner och utestående balanser, inklusive åtaganden, i koncernredovisningen och i separata finansiella rapporter från ett moderföretag eller från investerare med gemensamt bestämmande inflytande, eller betydande inflytande, över ett investeringsobjekt, enligt IFRS 10 Koncernredovisning eller IAS 27 Separata Finansiella rapporter. Denna standard gäller även enskilda finansiella rapporter.

I punkt 9 stryks definitionerna av ”bestämmande inflytande”, ”gemensamt bestämmande inflytande”’ och ”betydande inflytande” och följande mening läggs till:

Begreppen ”bestämmande inflytande”, ”gemensamt bestämmande inflytande”’ och ”betydande inflytande” definieras i IFRS 10, IFRS 11 Samarbetsarrangemang och IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures och används i denna standard med den innebörd som anges i dessa IFRS.

Punkt 28A läggs till enligt nedan:

28A

IFRS 10, IFRS 11 Samarbetsarrangemang och IFRS 12, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 3, 9, 11 (b), 15, 19 (b) och (e) och 25. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12.

IAS 27    Koncernredovisning och separata finansiella rapporter

D20

I IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter stryks kraven på koncernredovisning och dessa flyttas när det är lämpligt till IFRS 10. Kraven på redovisning och upplysning för separata finansiella rapporter kvarstår i IAS 27. Titeln ändras till Separata finansiella rapporter, de kvarvarande punkterna omnumreras, tillämpningsområdet justeras och andra redaktionella ändringar görs. De krav på redovisning och upplysning som kvarstår i IAS 27 (enligt ändringar 2011) uppdateras dessutom för att ta hänsyn till IFRS 10, IFRS 11, IFRS 12 och IAS 28 (enligt ändringar 2011). En närmare beskrivning av hur punkterna i IAS 27 har flyttats (enligt ändringar 2008) finns i den jämförande tabell som bifogas IAS 27 (enligt ändringar 2011).

IAS 32    Finansiella instrument: Klassificering

D21

Punkt 4 (a) och punkt 97I läggs till enligt nedan:

4

Denna standard ska tillämpas av alla företag och för alla finansiella instrument, förutom:

(a)

De innehav i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som redovisas enligt IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter, eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IAS 39 …

97I

IFRS 10 och IFRS 11, utfärdade i maj 2011, ändrar punkterna 4 (a) och AG29. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D22

I bilagan ändras punkt AG29 enligt nedan:

AG29

I koncernredovisningen redovisar ett företag innehav utan bestämmande inflytande – dvs. andra parters innehav av eget kapital och dess dotterbolags intäkter – i enlighet med IAS 1 och IFRS 10. Vid …

IAS 33    Resultat per aktie

D23

Punkt 4 och punkt 74B läggs till enligt nedan:

4

När ett företag upprättar både koncernredovisning och separata finansiella rapporter i enlighet med både IFRS 10 Koncernredovisning och IAS 27 Separata finansiella rapporter behöver de upplysningar som krävs enligt denna standard endast redovisas utifrån koncerninformationen. Ett …

74B

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrar punkterna 4, 40 och A11. Företag ska tillämpa dess ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 36    Nedskrivningar

D24

Punkt 4 (a) och punkt 140H läggs till enligt nedan:

4

Denna standard tillämpas på finansiella tillgångar som klassificeras som

(a)

dotterföretag, enligt definitionen i IFRS 10 Koncernredovisning,

(b)

140H

IFRS 10 och IFRS 11, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt 4, rubriken till punkt 12 (h) och punkt 12 (h). Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D25

[Inte tillämpligt på krav]

IAS 38    Immateriella tillgångar

D26

Punkt 3 (e) ändras och punkt 130F läggs till enligt nedan:

3

Om en annan standard föreskriver redovisningen av ett visst slag av immateriell tillgång tillämpar ett företag den standarden i stället för denna standard. Denna standard gäller exempelvis inte för

(a)

(e)

finansiella tillgångar, enligt definitionen i IAS 32. Redovisning och värdering av vissa finansiella tillgångar omfattas av IFRS Koncernredovisning, IAS 27, Separata finansiella rapporter och IAS 28, Innehav i intresseföretag och joint ventures.

(f)

130F

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt 3 (e). Företag ska tillämpa denna ändring när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 39    Finansiella instrument: Redovisning och värdering (enligt ändringar i oktober 2009)

D27

Punkterna 2 (a) och 15 och punkt 103P läggs till enligt nedan:

2

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument, förutom:

(a)

De andelar i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning , IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. Företag ska dock tillämpa denna standard på andelar i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som enligt IAS 27, eller IAS 28 eller IAS 31 omfattas av denna standard. …

15

I koncernredovisningen tillämpas punkterna 16–23 och bilaga A, punkterna AG34–AG52 på koncernnivå. Därför för ett företag först in alla sina dotterföretag i koncernredovisningen enligt IFRS 10, och tillämpar sedan punkterna 16–23 och bilaga A, punkterna AG34–AG52 på denna koncern.

103P

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 2 (a), 15, AG3, AG36-AG38 och AG41 (a). Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D28

I bilaga A ändras punkterna AG36–AG38 enligt nedan:

I punkt AG36 stryks ”(inklusive varje SPE)” i den första rutan i flödesschemat.

AG37

Den situation som beskrivs i punkt 18 (b) (när ett företag behåller de avtalsenliga rättigheterna att erhålla kassaflödena från den finansiella tillgången, men påtar sig en avtalsenlig förpliktelse att betala kassaflödena till en eller flera mottagare) inträffar exempelvis om företaget är en stiftelse, och till investerare emitterar en rätt till avkastning från de underliggande finansiella tillgångar det äger och tillhandahåller förvaltning av dessa finansiella tillgångar. I det fallet uppfyller de finansiella tillgångarna villkoren för att tas bort från rapporten över finansiell ställning om villkoren i punkterna 19 och 20 är uppfyllda.

AG38

Vid tillämpning av punkt 19 skulle den finansiella tillgången exempelvis kunna ha sin uppkomst i företaget, eller också kan företaget vara en koncern som innefattar ett dotterföretag som har förvärvat den finansiella tillgången och överlåter kassaflöden till fristående investerare som är tredje part.

IFRIC 5    Rätter till intressen i fonder för nedläggning, återställande och miljöåterställande åtgärder

D29

I ”referenser” stryks posten för IAS 27 och IAS 31, posten för IAS 28 ändras till IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures och posterna för IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11 Samarbetsarrangemang läggs till.

Punkt 8 ändras och punkt 14B läggs till enligt nedan:

8

Tillskottsgivaren ska fastställa huruvida det har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över fonden genom hänvisning till IFRS, 10, IFRS 11 och IAS. Om det har det skal tillskottsgivaren redovisa sitt intresse i fonden i enlighet med dessa standarder.

14B

IFRS 10 och IFRS 11, utfärdade i maj 2011, ändrade punkterna 8 och 9. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IFRIC 17    Utdelning av sakvärden till en företagsägare

D30

I ”referenser”, läggs ett företag till för ”IFRS 10 Koncernredovisning”.

Punkt 7 ändras och punkt 19 läggs till enligt nedan:

7

Enligt punkt 5 gäller denna tolkning inte när ett företag delar ut en del av sina ägarandelar i ett dotterföretag men behåller det bestämmande inflytandet över dotterföretaget. Företaget som gör den värdeöverföring som leder till att företaget redovisar ett innehav utan bestämmande inflytande i sitt dotterföretag redovisar värdeöverföringen enlig IFRS 10.

19

IFRS 10, utfärdad i maj 2011, ändrade punkt 7. Företag ska tillämpa denna ändring när de tillämpar IFRS 10.

INTERNATIONAL FINANCIAL REPORTING STANDARD 11

Samarbetsarrangemang

SYFTE

1

Syftet med denna IFRS-standard är att fastställa principer för finansiell rapportering från företag som innehar en andel i ett arrangemang som styrs gemensamt (dvs. ett samarbetsarrangemang).

Uppfylla syftet

2

För att uppfylla syftet i punkt 1 ingår i denna IFRS-standard en definition av gemensamt bestämmande inflytande och kravet att ett företag som är part i ett samarbetsarrangemang ska avgöra vilken typ av samarbetsarrangemang företaget är part i genom att göra en bedömning av sina rättigheter och skyldigheter och redovisa dessa rättigheter och skyldigheter i enlighet med typen av samarbetsarrangemang.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

3

Denna IFRS-standard ska tillämpas av varje företag som är part i ett samarbetsarrangemang.

SAMARBETSARRANGEMANG

4

Ett samarbetsarrangemang är ett arrangemang över vilket två eller fler parter har gemensamt bestämmande inflytande.

5

Ett samarbetsarrangemang har följande egenskaper:

(a)

Parterna är bundna av ett samarbetsavtal (se punkterna B2–B4).

(b)

Genom samarbetsavtalet har två eller fler av parterna gemensamt bestämmande inflytande över verksamheten (se punkterna 7–13).

6

Ett samarbetsarrangemang är antingen en gemensam verksamhet eller ett joint venture.

Gemensamt bestämmande inflytande

7

Med gemensamt bestämmande inflytande avses att två eller flera parter i avtal reglerat att gemensamt utöva det bestämmande inflytandet över ett samarbetsarrangemang. Ett sådant inflytande föreligger endast när beslut om relevanta åtgärder kräver samtycke från samtliga parter som utövar det bestämmande inflytandet.

8

Ett företag som är part i ett sådant samarbetsarrangemang ska bedöma om samarbetsavtalet ger samtliga parter, eller en grupp av parterna, gemensamt inflytande över arrangemanget. Samtliga parter, eller en grupp av parterna, kontrollerar tillsammans samarbetsarrangemanget om de måste agera tillsammans för att styra de verksamheter som på ett avgörande sätt påverkar avkastningen av arrangemanget (dvs. de relevanta verksamheterna).

9

När det har fastställts att samtliga parter, eller en grupp av parterna, gemensamt styr arrangemanget, föreligger gemensamt bestämmande inflytande endast om beslut om relevanta åtgärder kräver samtycke av samtliga parter som styr det gemensamt arrangemanget.

10

I ett samarbetsarrangemang styrs inte verksamheten av enbart en av parterna. En part som har gemensamt bestämmande inflytande över ett samarbetsarrangemang kan hindra en av de övriga parterna, eller en grupp av parterna, från att styra arrangemanget.

11

Ett arrangemang kan vara ett samarbetsarrangemang trots att inte samtliga parter har gemensamt bestämmande inflytande över verksamheten. IFRS skiljer mellan parter som har gemensamt bestämmande inflytande över ett samarbetsarrangemang (parter i gemensamma verksamheter respektive samägare) och parter som deltar i, men inte har gemensamt bestämmande inflytande över, ett samarbetsarrangemang.

12

Ett företag måste använda sitt omdöme vid bedömningen av om samtliga parter, eller en grupp av parterna, har gemensamt bestämmande inflytande över samarbetsarrangemanget. Ett företag ska göra denna bedömning genom att beakta samtliga fakta och omständigheter (se punkterna B5–B11).

13

Om dessa fakta och omständigheter förändras ska företaget göra en ny bedömning av om det fortfarande har ett gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget.

Typer av samarbetsarrangemang

14

Ett företag ska bedöma vilken typ av samarbetsarrangemang det deltar i. Om samarbetsarrangemanget ska klassificeras som en gemensam verksamhet eller ett joint venture beror på parternas rättigheter och skyldigheter.

15

En gemensam verksamhet är ett samarbetsarrangemang genom vilket de parter som har gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget har rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som rör arrangemanget. Parterna i samarbetet kallas utövare av gemensam verksamhet.

16

Ett joint venture är ett samarbetsarrangemang genom vilket parterna som har gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget har rätt till nettotillgångarna från arrangemanget. Parterna kallas samägare.

17

Ett företag använder sitt omdöme vid bedömningen av om ett gemensamt arrangemang är en gemensam verksamhet eller ett joint venture. Företaget ska avgöra vilken typ av samarbetsarrangemang som det deltar i genom att beakta vilka rättigheter och skyldigheter som följer av arrangemanget. Det bedömer sina rättigheter och skyldigheter genom att beakta arrangemangets struktur och rättsliga utformning, vilka villkor parterna kommit överens om i avtalet och, när så är relevant, övriga fakta och omständigheter (se punkterna B12–B33).

18

Ibland är parterna bundna av ett ramavtal som fastställer allmänna avtalsvillkor för en eller flera verksamheter. Ramavtalet kan kräva att parterna upprättar olika samarbetsarrangemang för att hantera specifika verksamheter som utgör delar av avtalet. Även om dessa samarbetsarrangemang följer samma ramavtal kan de vara av olika slag om parternas rättigheter och skyldigheter skiljer sig åt i de olika verksamheter som ingår i ramavtalet. Gemensamma verksamheter och joint ventures kan alltså existera samtidigt när parterna driver olika verksamheter som utgör delar av samma ramavtal.

19

Om fakta och omständigheter förändras ska företaget göra en ny bedömning av om typen av samarbetsarrangemang i vilket det är part har förändrats.

FINANSIELLA RAPPORTER FRÅN PARTERNA I ETT SAMARBETSARRANGEMANG

Gemensamma verksamheter

20

En part i en gemensam verksamhet ska avseende innehavet i en gemensam verksamhet redovisa

(a)

sina tillgångar, inklusive sin andel av alla gemensamma tillgångar

(b)

sina skulder, inklusive sin andel av alla gemensamma skulder

(c)

sin intäkt från försäljningen av produkterna från den gemensamma verksamheten

(d)

sin andel av intäkterna från försäljningen av produkterna från den gemensamma verksamheten, samt

(e)

sina kostnader, inklusive sin andel av alla gemensamma kostnader.

21

En part i en gemensam verksamhet ska redovisa tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som rör dess innehav i en gemensam verksamhet i enlighet med den IFRS-standard som är tillämplig för dessa specifika tillgångar, skulder, intäkter och kostnader.

22

Redovisning av transaktioner som försäljning, tillskott eller inköp av tillgångar mellan ett företag och en gemensam verksamhet i vilket företaget är part specificeras i punkterna B34–B37.

23

En part som deltar i, men inte har gemensamt bestämmande inflytande över, en gemensam verksamhet ska också redovisa sitt innehav i det samarbetsarrangemanget i enlighet med punkterna 20–22 om denna part har rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som härrör från denna gemensamma verksamhet. Om en part som deltar i, men inte har gemensamt bestämmande inflytande över, en gemensam verksamhet inte har några rättigheter till tillgångarna eller skyldigheter avseende skulderna som härrör från denna gemensamma verksamhet, ska parten redovisa sin andel av den gemensamma verksamheten i enlighet med den IFRS-standard som är tillämplig för denna andel.

Joint ventures

24

En samägare ska erkänna sin andel i ett joint venture som en investering och ska redovisa denna enligt kapitalandelsmetoden i enlighet med IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures, såvida inte företaget enligt den standarden är undantaget från att tillämpa kapitalandelsmetoden.

25

En part som deltar i men inte har gemensamt bestämmande inflytande över ett joint venture ska redovisa sitt innehav i detta i enlighet med IFRS 9 Finansiella instrument, såvida inte parten har ett betydande inflytande över detta joint venture, i vilket fall innehavet ska redovisas i enlighet med IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011).

SEPARATA FINANSIELLA RAPPORTER

26

I sina separata finansiella rapporter ska en part i en gemensam verksamhet eller en samägare redovisa sitt innehav i

(a)

en gemensam verksamhet i enlighet med punkterna 20–22,

(b)

ett joint venture i enlighet med punkt 10 i IAS 27 Separata finansiella rapporter.

27

I de separata finansiella rapporterna ska en part som deltar i, men inte har gemensamt bestämmande inflytande över, ett samarbetsarrangemang redovisa sitt innehav i

(a)

en gemensam verksamhet i enlighet med punkt 23,

(b)

ett joint venture i enlighet med IFRS 9, såvida företaget inte har ett betydande inflytande över detta joint venture i vilket fall det ska tillämpa punkt 10 i IAS 27 (i dess ändrade lydelse från 2011).

Bilaga A

Definitioner

Denna standard och dess bilagor utgör en helhet.

samarbetsarrangemang

Ett arrangemang över vilket två eller fler parter har gemensamt bestämmande inflytande.

gemensamt bestämmande inflytande

I avtal reglerat gemensamt utövande av det bestämmande inflytandet över en verksamhet. Det existerar endast när det krävs att de parter som delar det bestämmande inflytandet måste ge sitt samtycke till de relevanta verksamheterna.

gemensam verksamhet

Ett samarbetsarrangemang genom vilket de parter som har gemensamt bestämmande inflytande över verksamheten har rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som härrör från verksamheten.

part i en gemensam verksamhet

En part i en gemensam verksamhet som har gemensamt bestämmande inflytande över verksamheten.

joint venture

Ett samarbetsarrangemang genom vilket de parter som har gemensamt bestämmande inflytande över verksamheten har rätt till nettotillgångarna i verksamheten.

samägare

En part i ett joint venture som har gemensamt bestämmande inflytande över detta joint venture.

part i ett samarbetsarrangemang

Ett företag som deltar i ett samarbetsarrangemang, oavsett om detta företag har gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget eller inte.

separat företag

En separat identifierbar finansiell struktur, inklusive separata juridiska enheter eller enheter fastställda i bolagsordningen, oavsett om dessa enheter är juridiska personer eller inte.

Följande termer förklaras i IAS 27 (i dess ändrade lydelse från 2011), IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) och IFRS 10 Koncernredovisning och används i denna standard i de betydelser som anges i dessa standarder:

kontroll över ett investeringsobjekt

kapitalandelsmetod

inflytande

vetorätt

relevanta verksamheter

separata finansiella rapporter

betydande inflytande.

Appendix B

Vägledning vid tillämpning

Denna standard och dess bilagor utgör en helhet. I bilagan beskrivs tillämpningen av punkterna 1–27 och den har samma rättsverkan som övriga delar av standarden.

B1

Exemplen i denna bilaga beskriver hypotetiska situationer. Även om vissa aspekter i exemplen kan finnas i verkliga situationer måste alla relevanta fakta och omständigheter beaktas vid tillämpningen av IFRS 11.

SAMARBETSARRANGEMANG

Samarbetsavtal (punkt 5)

B2

Samarbetsavtal kan dokumenteras på flera olika sätt. Ett giltigt samarbetsavtal är ofta, men inte alltid, skriftligt och är vanligen utformat som ett avtal eller en protokollförd diskussion mellan parterna. Giltiga avtal kan även skapas genom bolagets stadgar, antingen ensamt eller i kombination med avtal mellan parterna.

B3

När samarbetsarrangemang organiseras genom ett separat företag (se punkterna B19–B33), kan avtalet, eller vissa delar av avtalet, i en del fall införlivas i det separata företagets bolagsordning eller stadgar.

B4

Avtalet anger villkoren för parternas deltagande i den verksamhet som samarbetet avser. I avtalet behandlas vanligen frågor som

(a)

syfte, verksamhet och varaktighet för samarbetsarrangemanget,

(b)

tillsättning av styrelse eller motsvarande ledningsorgan,

(c)

beslutsprocessen: vilka frågor som kräver beslut från parterna, parternas rösträtt och hur stort stöd som krävs för dessa frågor.I det förfarande för beslutsfattande som beskrivs i avtalet fastslås att verksamheten ska styras gemensamt (se punkterna B5–B11).

(d)

kapitaltillskott eller annat tillskott från parterna,

(e)

fördelningen mellan parterna av tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och vinst eller förlust för samarbetsarrangemanget.

Gemensamt bestämmande inflytande (punkterna 7–13)

B5

Vid bedömning av om ett företag har gemensamt bestämmande inflytande över en verksamhet ska företaget först göra en bedömning av om alla parter, eller en grupp av parterna, styr verksamheten. I IFRS 10 definieras begreppet bestämmande inflytande och detta ska användas för att avgöra om samtliga parter, eller en grupp av parterna, exponeras för eller har rättigheter till varierande avkastning genom sitt deltagande i verksamheten och har möjlighet att påverka denna avkastning genom sitt inflytande över verksamheten. Om samtliga parter, eller en grupp av parterna, betraktade tillsammans, kan styra de åtgärder som har en avgörande inverkan på avkastningen från samarbetet (dvs. de relevanta åtgärderna), styr parterna tillsammans verksamheten.

B6

När ett företag kommit fram till att samtliga parter, eller en grupp av parterna, tillsammans styr verksamheten, ska företaget bedöma om det har gemensamt bestämmande inflytande över verksamheten. Gemensamt bestämmande inflytande existerar endast om beslut om relevanta åtgärder kräver samtycke av de parter som gemensamt styr verksamheten. Bedömningen av om arrangemanget styrs gemensamt av samtliga parter eller en grupp av parterna, eller enbart av en av parterna, kan kräva visst omdöme.

B7

Ibland kan den beslutsprocess som parterna kommit överens om i avtalet underförstått innebära ett gemensamt bestämmande inflytande. Anta till exempel att två parter ingår ett avtal som innebär att var och en av dem innehar 50 procent av rösterna och att det i avtalet anges att det krävs minst 51 procent av rösterna för att beslut ska kunna fattas om relevanta verksamheter. I detta fall har parterna underförstått kommit överens om att de har gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget eftersom beslut om relevanta åtgärder inte kan fattas utan att parterna är överens.

B8

I andra fall kan det enligt avtalet krävas en minimiandel av rösterna för att beslut ska kunna fattas om relevanta verksamheter. Om denna minimiandel av rösterna kan uppnås genom mer än en kombination av överenskommande parter är detta arrangemang inte ett samarbetsarrangemang, såvida inte avtalet specifikt anger vilka parter (eller kombinationer av parter) som måste vara överens om beslutet om relevanta verksamheter i samarbetet.

Exempel på tillämpning

Exempel 1

Antag att tre parter ingår ett avtal. A har 50 procent av rösterna, B har 30 procent och C har 20 procent. I avtalet mellan A, B och C anges att minst 75 procent av rösterna krävs för att beslut ska kunna fattas om för avtalet relevanta åtgärder. Även om A kan stoppa ett beslut bestämmer A inte över samarbetsarrangemanget eftersom det måste ha B:s samtycke. Avtalsvillkoren anger att minst 75 procent av rösterna krävs för beslut om relevanta åtgärder, vilket innebär att A och B utövar gemensamt bestämmande inflytande över samarbetsarrangemanget eftersom beslut om relevanta åtgärder inte kan fattas om inte A och B är överens.

Exempel 2

Antag att tre parter ingår ett avtal. A har 50 procent av rösterna och B och C har 25 procent vardera. I avtalet mellan A, B och C anges att minst 75 procent av rösterna krävs för att beslut ska kunna fattas om för avtalet relevanta verksamheter. Även om A kan stoppa ett beslut bestämmer A inte över samarbetsarrangemanget eftersom det krävs samtycke från antingen B eller C. I detta exempel styr A, B och C tillsammans arrangemanget. Det finns dock mer än en kombination av parterna som kan uppnå 75 procent av rösterna (dvs. antingen A och B eller A och C). I en sådan situation måste samarbetsavtalet, för att vara ett samarbetsarrangemang, specificera vilka av parterna som måste vara överens för att beslut om för avtalet relevanta verksamheter ska kunna fattas.

Exempel 3

Antag att ett avtal ingås där A och B har 35 procent av rösterna vardera och de resterande 30 procenten kan vara spridda. För beslut om relevanta åtgärder krävs en majoritet av rösterna. A och B utövar gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget endast i det fall samarbetsavtalet anger att beslut om för avtalet relevanta verksamheter kräver att A och B är överens.

B9

Kravet på samtycke betyder att en part som har ett gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget kan hindra en annan part, eller en grupp av parterna, från att fatta unilaterala beslut (om relevanta åtgärder) utan dennes samtycke. Om kravet på samtycke endast gäller beslut som ger en part vetorätt och inte gäller beslut om för avtalet relevanta verksamheter, har denna part inte ett gemensamt beslutande inflytande över arrangemanget.

B10

Ett samarbetsavtal kan innehålla klausuler om tvistlösning, t.ex. skiljeförfarande. Dessa bestämmelser kan medge att beslut fattas även utan samtycke från de parter som har gemensamt bestämmande inflytande. Även om sådana bestämmelser ingår i avtalet hindrar detta inte parterna från att utöva gemensamt bestämmande inflytande och hindrar därmed inte att detta är ett samarbetsarrangemang.

Assessing joint control

Image 1

Ger avtalet samtliga parter eller en grupp av parterna gemensam kontroll över avtalet

Krävs det för beslut om de relevanta verksamheterna att alla de parter, eller grupper av parter, som har gemensamt bestämmande inflytande över arrangemanget ger sitt samtycke?

Arrangemanget styrs gemensamt och är ett samarbetsarrangemang

Nej

Nej

Ja

Ja

Utanför tillämpnings-

Utanför tillämpnings-

B11

Om ett avtal ligger utanför tillämpningsområdet för IFRS 11 ska ett företag redovisa sitt innehav i arrangemanget i enlighet med relevant IFRS-standard t.ex. IFRS 10, IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) eller IFRS 9.

OLIKA TYPER AV SAMARBETSARRANGEMANG (PUNKTERNA 14–19)

B12

Samarbetsarrangemang upprättas av många olika skäl (det kan t.ex. vara ett sätt för parterna att fördela kostnader och risker, eller ett sätt att ge parterna tillgång till ny teknik eller nya marknader). De kan ha olika struktur och rättslig utformning.

B13

I en del samarbetsarrangemang krävs det inte att den verksamhet som är syftet med arrangemanget bedrivs av ett separat företag. I andra fall kan arrangemanget innebära att ett separat företag inrättas.

B14

Klassificeringen av samarbetsarrangemanget enligt kraven i denna standard är avhängig de rättigheter och skyldigheter för parterna som härrör från samarbetsarrangemanget under normal affärsverksamhet. Enligt standarden klassificeras samarbetsarrangemang antingen som gemensamma verksamheter eller som joint ventures. När ett företag har rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetsarrangemanget handlar det om en gemensam verksamhet. När ett företag har rätt till de nettotillgångar som härrör från samarbetsarrangemanget handlar det om ett joint venture. I punkterna B16–B33 beskrivs den bedömning som ett företag gör för att avgöra om det har ett innehav i en gemensam verksamhet eller ett joint venture.

Klassificering av ett samarbetsarrangemang

B15

Såsom anges i punkt B14 måste parterna bedöma de rättigheter och skyldigheter som härrör från samarbetsarrangemanget för att avgöra typen av arrangemang. Vid denna bedömning ska företaget beakta följande:

(a)

Samarbetsarrangemangets struktur (se punkterna B16–B21).

(b)

Om samarbetsarrangemanget struktureras genom inrättande av ett separat företag

(i)

den rättsliga formen för det separata företaget (se punkterna B22–B24),

(ii)

villkoren i samarbetsavtalet (se punkterna B25–B28), samt

(iii)

övriga relevanta fakta och omständigheter (se punkterna B29–B33).

Samarbetsarrangemangets struktur

Samarbetsarrangemang som inte struktureras genom inrättande av ett separat företag

B16

Ett samarbetsarrangemang som inte struktureras genom inrättande av ett separat företag är en gemensam verksamhet. I detta fall fastställs i avtalet parternas rätt till de tillgångar och förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetsarrangemanget, samt parternas rätt till tillhörande intäkter och förpliktelser avseende tillhörande kostnader.

B17

I samarbetsavtalet beskrivs ofta vilken typ av verksamhet som samarbetet avser och hur parterna tänker driva denna verksamhet tillsammans. Parterna i ett samarbetsarrangemang skulle t.ex. kunna komma överens om att tillverka en produkt tillsammans, där varje part ansvarar för en specifik uppgift, använder sina egna tillgångar och ansvarar för sina egna skulder. I avtalet skulle också kunna anges hur intäkter och kostnader som är gemensamma för parterna ska fördelas mellan dem. I detta fall redovisar varje part i den gemensamma verksamheten i sina finansiella rapporter de tillgångar och skulder som hör till denna specifika uppgift och sin andel av intäkter och kostnader i enlighet med samarbetsavtalet.

B18

I andra fall kan parterna i ett samarbetsarrangemang t.ex. komma överens om att dela och förvalta en tillgång tillsammans. I sådana fall fastställer samarbetsavtalet parternas rätt till den tillgång som man förvaltar gemensamt, och hur resultat eller intäkter från tillgången samt driftskostnader ska fördelas mellan parterna. Varje part i den gemensamma verksamheten redovisar sin andel av den gemensamma tillgången och sin andel av eventuella skulder, samt sin andel av resultat, intäkter och kostnader i enlighet med samarbetsavtalet.

Samarbetsarrangemang som struktureras genom inrättande av ett separat företag

B19

Ett samarbetsarrangemang där de tillgångar och skulder som hör till arrangemanget ligger i ett separat företag kan antigen vara ett joint venture eller en gemensam verksamhet.

B20

Huruvida en part är en part i en gemensam verksamhet eller samägare beror på partens rätt till tillgångar och förpliktelser avseende skulder som härrör från det samarbete som bedrivs genom det separata företaget.

B21

Enligt punkt B15 måste parterna, när ett samarbetsarrangemang struktureras genom inrättande av ett separat företag, bedöma om det separata företagets rättsliga form, villkoren i avtalet och, när detta är relevant, andra faktorer och omständigheter ger dem

(a)

rätt till de tillgångar och förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetsarrangemanget (dvs. detta är en gemensam verksamhet), eller

(b)

rätt till de nettotillgångar som härrör från samarbetsavtalet (dvs. detta är ett joint venture).

Klassificering av ett samarbetsarrangemang: bedömning av parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet

Image 2

Structure of the joint arrangement

Företaget ska bedöma följande: (i) Det separata företagets rättsliga form.

(ii) Villkoren i samarbetsavtalet.

(iii) Övriga faktorer och omständigheter i förekommande fall.

Gemensam verksamhet

Structured through a separate vehicle

Joint venture

Not structured through a separate vehicle

Det separata företagets rättsliga form

B22

Det separata företagets rättsliga form har betydelse vid bedömningen av typen av samarbetsarrangemang. Den rättsliga formen underlättar den initiala bedömningen av parternas rätt till tillgångarna och förpliktelser avseende skulderna i det separata företaget, t.ex. om parterna har andelar i tillgångarna i det separata företaget och om de ansvarar för skulderna i det separata företaget.

B23

Parterna kan t.ex. bedriva samarbetet i ett separat företag, vars rättsliga form gör detta företag till en självständig enhet (dvs. det separata företagets tillgångar och skulder är detta företags tillgångar och skulder och inte parternas tillgångar och skulder). Slutsatsen av bedömningen av rättigheter och skyldigheter för parterna till följd av det separata företagets rättsliga form blir i detta fall att det handlar om ett joint venture. Emellertid kan de bestämmelser som parterna avtalat om (se punkterna B25–B28) och i förekommande fall övriga fakta och omständigheter (se punkterna B29–B33) åsidosätta bedömningen av parternas rättigheter och skyldigheter till följd av det separata företagets rättsliga form.

B24

Den bedömning av parternas rättigheter och skyldigheter som följer av det separata företagets rättsliga form är endast tillräcklig för att fastställa att det rör sig om en gemensam verksamhet om parterna bedriver samarbetet i ett separat företag vars rättsliga form inte innebär att parterna och det separata företaget är åtskilda (dvs. tillgångar och skyldigheter i det separata företaget är parternas tillgångar och skyldigheter).

Bedömning av villkoren i samarbetsavtalet

B25

I många fall är de rättigheter och skyldigheter som parterna kommit överens om enligt avtal överensstämmande med, eller står inte i konflikt med, de rättigheter och skyldigheter som parterna åläggs genom den rättsliga formen hos det separata företag där samarbetet bedrivs.

B26

I andra fall använder parterna avtalet för att upphäva eller ändra de rättigheter och skyldigheter som de åläggs till följd av det separata företagets rättsliga form.

Exempel på tillämpning

Exempel 4

Antag att två parter organiserar ett samarbetsarrangemang i form av ett dotterbolag. Varje part äger 50 procent av dotterbolaget. Genom att bilda ett dotterbolag kan företaget skiljas från ägarna och företagets tillgångar och skulder blir därmed dess egna tillgångar och skulder. I detta fall visar bedömningen av parternas rättigheter och skyldigheter som följer av det separata företagets rättsliga form att parterna har rätt till nettotillgångarna från samarbetsarrangemanget.

Parterna ändrar emellertid dotterbolagets egenskaper genom sitt samarbetsavtal så att var och en innehar en bestämd andel av tillgångarna och skulderna i dotterbolaget. Genom sådana avtalsmässiga ändringar av ett dotterbolag kan samarbetsarrangemanget bli en gemensam verksamhet.

B27

I följande tabell jämförs vanliga villkor i samarbetsavtal mellan parterna i en gemensam verksamhet och vanliga villkor i samarbetsavtal mellan parterna i ett joint venture. Exemplen på avtalsvillkor i följande tabell är inte uttömmande.

Bedömning av villkoren i samarbetsavtalet

 

Gemensam verksamhet

Joint venture

Villkor i samarbetsavtalet

Avtalet ger parterna i samarbetsarrangemanget rätt till de tillgångar och förpliktelser avseende de skulder som rör arrangemanget.

Avtalet ger parterna i samarbetsarrangemanget rätt till nettotillgångarna i arrangemanget (dvs. det är det separata företaget, inte delägarna, som har rätt till de tillgångar och som har förpliktelser avseende de skulder som rör arrangemanget).

Rätt till tillgångar

Enligt avtalet delar parterna på allt innehav (dvs. rättigheter, äganderätt) i samarbets-arrangemanget i en bestämd proportion (t.ex. i proportion till parternas ägarandel i arrangemanget eller i proportion till omfattningen av den verksamhet som bedrivs genom arrangemanget och som är direkt hänförligt till dem).

Enligt avtalet är de tillgångar som tillförs samarbetsarrangemanget, eller som senare förvärvas av detta, samarbetsarrangemangets egna tillgångar. Parterna har inte något innehav (dvs. inga rättigheter och ingen äganderätt) i samarbetsarrangemangets tillgångar.

Förpliktelser avseende skulder

Enligt avtalet delar parterna i detta samarbetsarrangemang alla skulder, förpliktelser, kostnader och utgifter i en bestämd proportion (t.ex. i proportion till parternas ägarandel i arrangemanget eller i proportion till omfattningen av den verksamhet som bedrivs genom arrangemanget och som är direkt hänförligt till dem).

Enligt avtalet är samarbetsarrangemanget ansvarigt för skulder och förpliktelser som rör arrangemanget.

Enligt avtalet ansvarar parterna i detta samarbetsarrangemang endast i proportion till sin investering i arrangemanget eller i proportion till sina respektive skyldigheter att bidra till samarbetsarrangemanget vid upplupet eller tillkommande kapitalbehov, eller båda.

Enligt avtalet ansvarar parterna i samarbetsarrangemanget för krav som ställs av tredje part.

Enligt avtalet har kreditgivarna i detta samarbetsarrangemang ingen regressrätt gentemot någon part när det gäller skulder eller förpliktelser som rör arrangemanget.

Intäkter, kostnader, vinst eller förlust

Enligt avtalet fördelas intäkter och kostnader på grundval av respektive parts insats i samarbetsarrangemanget. I avtalet kan t.ex. anges att intäkter och kostnader fördelas på grundval av hur stor kapacitet respektive part använder i en fabrik som man driver gemensamt. Denna kan skilja sig åt från ägarandelen i samarbetsarrangemanget. Parterna kan också ha kommit överens om att fördela resultatet av samarbetet i bestämda proportioner, t.ex. på grundval av parternas ägarandel i arrangemanget. Detta skulle inte förhindra att samarbetsarrangemanget betraktas som en gemensam verksamhet om parterna har rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetsarrangemanget.

Avtalet fastställer respektive parts andel av resultatet från samarbetsverksamheten.

Garantier

Parterna i samarbetsarrangemangen måste ofta lämna garantier till tredje part som t.ex. mottar en tjänst från eller ger ekonomiskt bidrag till samarbetsarrangemanget. Sådana garantier, eller åtaganden från parterna att lämna sådana garantier, gör inte i sig att ett samarbetsarrangemang är att betrakta som en gemensam verksamhet. Det som avgör om detta samarbetsarrangemang är en gemensam verksamhet eller ett joint venture är om parterna har några förpliktelser avseende de skulder som härrör från arrangemanget (för vilka parterna eventuellt kan ha lämnat en garanti).

B28

Om samarbetsarrangemanget anger att parterna har rätt till de tillgångar och att de har förpliktelser avseende de skulder som härrör från arrangemanget är de parter i en gemensam verksamhet och behöver inte göra någon bedömning av övriga faktorer och omständigheter (punkterna B29–B33) för att klassificera detta samarbetsarrangemang.

Bedömning av övriga faktorer och omständigheter

B29

Om det i avtalsvillkoren inte anges att partnerna har rätt till de tillgångar och att de har förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetet, ska parterna göra en bedömning av övriga faktorer och omständigheter för att avgöra om samarbetet är en gemensam verksamhet eller en joint venture.

B30

Ett samarbetsarrangemang kan struktureras som ett separat företag vars rättsliga form innebär att parterna är åtskilda från det separata företaget. I avtalsvillkoren anges eventuellt inte parternas rätt till tillgångarna och deras förpliktelser avseende skulderna. Emellertid kan en bedömning av övriga faktorer och omständigheter göra att ett sådant samarbetsarrangemang klassificeras som en gemensam verksamhet. Så är fallet när övriga faktorer och omständigheter ger delägarna rätt till de tillgångar och förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetsarrangemanget.

B31

I det fall verksamheten främst är till för produktion till parterna tyder detta på att dessa har rätt till i stort sett alla ekonomiska fördelar som härrör från tillgångarna i samarbetsarrangemanget. Parterna i ett sådant samarbetsarrangemang säkrar ofta sin tillgång till produkterna från samarbetet genom att förhindra att dessa säljs till tredje part.

B32

Konsekvensen av ett avtal med denna utformning och detta syfte är att de skulder som härrör från avtalet i huvudsak täcks av kassaflödet från parterna genom deras inköp av produkter från verksamheten. Om parterna väsentligen är den enda källan till det kassaflöde som bidrar till verksamhetens fortlevnad tyder detta på att de har förpliktelser avseende de skulder som härrör från samarbetet.

Exempel på tillämpning

Exempel 5

Antag att två parter organiserar ett samarbetsarrangemang i form av ett dotterbolag (företag C) i vilket varje part äger 50 procent. Syftet med samarbetet är att tillverka material som delägarna behöver för sina egna tillverkningsprocesser. Genom avtalet kan delägarna styra företaget så att det tillverkar det material de behöver, med den kvantitet och kvalitet som delägarna bestämmer.

Den juridiska formen för företag C (aktiebolag) i vilket verksamheten initialt äger rum innebär att företag C:s tillgångar och skulder är detta företags egna tillgångar och skulder. Samarbetsavtalet mellan delägarna anger inte att delägarna har rätt till tillgångarna eller att de har förpliktelser avseende skulderna i företag C. Företag C:s juridiska form och villkoren i samarbetsavtalet visar därmed att detta samarbete är ett joint venture.

Delägarna gör emellertid också en bedömning av följande aspekter av samarbetsarrangemanget:

Delägarna har kommit överens om att köpa allt som tillverkas av företag C i förhållandet 50:50. Företag C får inte sälja något av sin produktion till tredje part om inte detta godkänns av båda delägarna. Eftersom syftet med samarbetet är att förse delägarna med produkter de behöver kommer sådan försäljning till tredje part sannolikt att vara ovanlig och inte av någon större omfattning.

Priset på de produkter som säljs till delägarna bestäms av båda delägarna och sätts till en nivå som täcker produktionskostnader och administrativa omkostnader i företag C. Samarbetet är därmed tänkt att bedrivas enligt break-even-principen.

Av ovanstående beskrivning följer att följande fakta och omständigheter är av betydelse:

Delägarnas skyldighet att köpa allt som produceras av företag C innebär att företag C är helt beroende av delägarna för att generera kassaflöden. Delägarna har därigenom en skyldighet att finansiera företag C:s skulder.

Genom att delägarna har rätt till allt som produceras av företag C följer att delägarna utnyttjar, och därmed har rätten till, alla ekonomiska fördelar som härrör från tillgångarna i företag C.

Dessa fakta och omständigheter visar att samarbetet är en gemensam verksamhet. Slutsatsen om klassificeringen av samarbetsarrangemanget under dessa omständigheter skulle inte förändras om delägarna, i stället för att själva använda sin andel av produktionen i en efterföljande tillverkningsprocess, skulle sälja sin andel av produktionen till tredje part.

Om delägarna ändrade villkoren i samarbetsavtalet så att företaget skulle kunna sälja produkterna till tredje part skulle det innebära att företag C stod risken för efterfrågan, lagerhållning och krediter. En sådan förändring av fakta och omständigheter skulle innebära att samarbetsarrangemanget måste omklassificeras. Dessa fakta och omständigheter skulle betyda att samarbetet är ett joint venture.

B33

Följande flödesschema visar de bedömningar ett företag gör för att klassificera ett samarbetsarrangemang när detta struktureras som ett separat företag.

Klassificering av ett samarbetsarrangemang som struktureras som ett separat företag

Image 3

Det separata företagets rättsliga form

Villkoren i samarbetsavtalet

Övriga faktorer och omständigheter

Innebär det separata företagets rättsliga form att parterna får rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som rör arrangemanget?

Anger villkoren i samarbetsavtalet att parterna har rätt till de tillgångar och har förpliktelser avseende de skulder som rör arrangemanget?

Har parterna utformat arrangemanget så att

(a) verksamheten främst är till för produktion till parterna (dvs. parterna har rätt till i stort sett alla ekonomiska fördelar som härrör från tillgångarna i det separata företaget) och

(b) det separata företaget är fortlöpande beroende av parterna för reglering av de skulder som uppkommer i verksamheten?

Joint venture

Gemensam verksamhet

FINANSIELLA RAPPORTER FRÅN PARTERNA I ETT SAMARBETSARRANGEMANG (PUNKT 22)

Redovisning av försäljning eller överföring av tillgångar till en gemensam verksamhet

B34

När ett företag inleder en transaktion med en gemensam verksamhet i vilken företaget är part, t.ex. en försäljning eller överföring av tillgångar, utför det transaktionen med övriga parter i denna gemensamma verksamhet och ska därför endast redovisa vinst och förlust avseende denna transaktion i den omfattning det rör övriga parters andelar av denna gemensamma verksamhet.

B35

När sådana transaktioner medför sänkt nettoförsäljningsvärde hos de tillgångar som ska säljas eller överföras till den gemensamma verksamheten, eller nedskrivning av dessa tillgångars värde, ska parten i den gemensamma verksamheten redovisa dessa förluster i sin helhet.

Redovisning av inköp av tillgångar från en gemensam verksamhet

B36

När ett företag inleder en transaktion med en gemensam verksamhet i vilken företaget är part, t.ex. köp av tillgångar, ska det inte redovisa sin andel av vinst och förlust förrän tillgångarna säljs vidare till tredje part.

B37

När sådana transaktioner medför sänkt nettoförsäljningsvärde hos de tillgångar som köps in, eller nedskrivning av dessa tillgångars värde, ska parten i den gemensamma verksamheten redovisa sin andel av dessa förluster.

Bilaga C

Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och upphävande av övriga IFRS

Denna standard och dess bilagor utgör en helhet. Bilagan har samma rättsverkan som övriga delar av standarden.

IKRAFTTRÄDANDE

C1

Denna standard ska tillämpas för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Standarden får tillämpas tidigare. Om ett företag tillämpar denna standard tidigare ska företaget redovisa detta och tillämpa IFRS 10, IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag, IAS 27 (i dess ändrade lydelse från 2011) och IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) samtidigt.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Joint ventures – övergång från klyvningsmetoden till kapitalandelsmetoden

C2

När ett företag övergår från klyvningsmetoden till kapitalandelsmetoden ska företaget redovisa sitt innehav i ett joint venture per början av den första period som redovisas. Detta första innehav ska värderas till de ackumulerade redovisade värdena för de tillgångar och skulder som företaget tidigare redovisat enligt klyvningsmetoden, inklusive eventuell goodwill som härrör från förvärvet. Om denna goodwill tidigare hörde till en större kassagenererande enhet, eller en grupp av kassagenererande enheter, ska företaget tilldela goodwill till detta joint venture grundat på de relativa redovisade värdena för detta joint venture och den kassagenererande enheten eller grupp av kassagenererande enheter till vilken denna goodwill hörde.

C3

Ingående balans för innehavet, fastställd i enlighet med punkt C2, betraktas som antaget anskaffningsvärde för innehavet vid den första redovisningen. Företaget ska tillämpa punkterna 40–43 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) på innehavets ingående värde för att bedöma om innehavet ska skrivas ner. Alla nedskrivningar ska redovisas som justering av balanserade vinstmedel i början av den första period som redovisas. Undantaget vid den första redovisningen i punkterna 15 och 24 i IAS 12 Inkomstskatter ska inte tillämpas om företaget redovisar ett innehav i ett joint venture som resultat av tillämpning av övergångskraven för joint ventures som man tidigare redovisat enligt klyvningsmetoden.

C4

Om alla tillgångar och skulder som tidigare beräknats med klyvningsmetoden ackumuleras och detta resulterar i negativa nettotillgångar, ska företaget bedöma om det har rättsliga eller informella förpliktelser som rör de negativa nettotillgångarna och ska i sådana fall redovisa motsvarande skuld. Om företaget kommer fram till att det inte har några rättsliga eller informella förpliktelser som rör de negativa nettotillgångarna ska företaget inte redovisa motsvarande skuld utan ska justera balanserade vinstmedel i början av den första period som redovisas. Företaget ska lämna upplysning om detta och om sin ackumulerade oredovisade andel av förlusterna i företagets joint ventures per början av den första period som redovisas samt den dag då denna standard först tillämpas.

C5

Ett företag ska göra en uppdelning av de tillgångar och skulder som har ackumulerats i posten ingående innehav per början av den första period som redovisas. Denna upplysning ska lämnas som ackumulerade värden för samtliga joint ventures för vilka företaget tillämpar de övergångsbestämmelser som avses i punkterna C2–C6.

C6

Efter den första redovisningen ska företaget redovisa sitt innehav i ett joint venture med kapitalandelsmetoden, i enlighet med IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011).

Gemensamma verksamheter – övergång från kapitalandelsmetoden till redovisning av tillgångar och skulder

C7

Vid övergång från kapitalandelsmetoden till redovisning av tillgångar och skulder avseende innehav i en gemensam verksamhet ska företaget i början av den första period som redovisas ta bort det innehav från balansräkningen som tidigare redovisats med kapitalandelsmetoden, samt alla övriga poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav i samarbetsarrangemanget i enlighet med punkt 38 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011). Företaget ska i stället redovisa sin andel av tillgångarna och skulderna för sitt innehav av den gemensamma verksamheten, inklusive eventuell goodwill som kan ha utgjort en del av det redovisade värdet för innehavet.

C8

Ett företag ska fastställa sin andel av tillgångar och skulder som rör en gemensam verksamhet grundat på företagets rättigheter och skyldigheter till den del som anges av samarbetsavtalet. Företaget värderar det första redovisade värdet för tillgångar och skulder genom att ta bort dem från det redovisade värdet av innehavet i början av den första period som redovisas, grundat på de uppgifter som företaget använde vid tillämpning av kapitalandelsmetoden.

C9

Alla skillnader som beror på att innehavet tidigare redovisats enligt kapitalandelsmetoden tillsammans med övriga poster som utgjorde en del av företagets nettoinvestering i samarbetsarrangemanget i enlighet med punkt 38 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011), och nettosumman för tillgångar och skulder, inklusive eventuell goodwill, som redovisas ska

(a)

kvittas mot eventuell goodwill från innehavet med eventuell kvarstående differens justerad mot balanserade vinstmedel i början av den första period som redovisas, om nettosumman för de tillgångar och skulder, inklusive goodwill, som redovisas är större än det innehav (och andra poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav) som tagits bort från balansräkningen,

(b)

kvittas mot balanserade vinstmedel i början av den första period som redovisas, om nettosumman för de tillgångar och skulder, inklusive goodwill, som redovisas är mindre än det innehav (och andra poster som utgjorde en del av företagets nettoinnehav) som tagits bort från balansräkningen,

C10

Ett företag som går över från kapitalandelsmetoden till att redovisa tillgångar och skulder ska göra en avstämning mellan det innehav som tagits bort från balansräkningen och de tillgångar och skulder som redovisas, tillsammans med justering av eventuell kvarstående skillnad mot balanserade vinstmedel, i början av den första period som redovisas.

C11

Undantaget för den första redovisningen i punkterna 15 och 24 I IAS 12 ska inte tillämpas när företaget redovisar tillgångar och skulder avseende innehavet i en gemensam verksamhet.

Övergångsbestämmelser för företagets separata finansiella rapporter

C12

Ett företag som i enlighet med punkt 10 i IAS 27 tidigare redovisade sitt innehav i en gemensam verksamhet i en separat finansiell rapport som ett innehav till anskaffningsvärdet eller i enlighet med IFRS 9, ska

(a)

ta bort innehavet från balansräkningen och redovisa tillgångar och skulder som rör företagets innehav i en gemensam verksamhet till belopp beräknade i enlighet med punkterna C7–C9,

(b)

göra en avstämning mellan det innehav som tagits bort ur balansräkningen och de tillgångar och skulder som redovisas, tillsammans med justering av eventuell kvarstående skillnad mot balanserade vinstmedel, i början av den första period som redovisas.

C13

Undantaget vid den första redovisningen i punkterna 15 och 24 i IAS 12 ska inte tillämpas om företaget redovisar tillgångar och skulder som rör dess innehav i en gemensam verksamhet i separata finansiella rapporter genom att tillämpa övergångsbestämmelserna för gemensamma verksamheter som redovisas i punkt C12.

Hänvisning till IFRS 9

C14

Om ett företag tillämpar denna standard men ännu inte tillämpar IFRS 9 ska alla hänvisningar till IFRS 9 behandlas som hänvisningar till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

UPPHÄVANDE AV ÖVRIGA IFRS

C15

Denna standard ersätter följande standarder:

(a)

IAS 31 Andelar i joint ventures, och

(b)

SIC-13 Gemensamt styrda företag – Överföring av icke-monetära tillgångar från en samägare.

Bilaga D

Ändringar av andra IFRS

I denna bilaga fastställs ändringar av andra IFRS-standarder som är en konsekvens av att IASB (International Accounting Standards Board) utfärdar IFRS 11. Ett företag ska tillämpa ändringarna för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om företaget tillämpar IFRS 11 för en tidigare period ska ändringarna tillämpas för denna tidigare period. Ändrade punkter visas med ny text understruken och borttagen text genomstruken.

D1

Nedanstående tabell visar hur följande hänvisningar har ändrats i övriga standarder.

Befintlig benämning

som finns i

i

har ändrats till

IAS 31 Andelar i joint ventures

IFRS 2

punkt 5

IFRS 11 Samarbetsarrangemang

IFRS 9 (utfärdad i oktober 2010)

punkt B4.3.12 (c)

IAS 36

punkt 4 (c)

IFRIC 5

Hänvisningar

IFRIC 9

punkt 5 (c)

IAS 28 Innehav i intresseföretag

IAS 18

punkt 6 (b)

IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures

IAS 36

punkt 4 (b)

IFRIC 5

Hänvisningar

gemensamt bestämmande inflytande över

IAS 24

Punkt 9 (a) (i) och 11 (b)

gemensamt bestämmande inflytande över

gemensamt styrt/styrda företag

IFRS 1

rubrik före punkt 31 punkterna 31 och D1 (g) rubrik före punkt D14, punkterna D14 och D15

joint venture/-s

IAS 36

rubrik före punkt 12 (h) och punkterna 12 (h) och 12 (h) (ii)

joint venture/-s

IAS 12

punkterna 2, 15, 18 (e), 24, rubrik före punkt 38, punkterna 38, 38 (a), 44, 45, 81 (f), 87 och 87C.

samarbetsarrangemang

IAS 21

definition av ”utlandsverksamhet” i punkt 8 och punkterna 11 och 18

samägare

IAS 24

Punkterna 11(b) och 19 (e)

samägare

IFRS 1    Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

D2

Punkt 39I läggs till enligt följande:

39I

Genom IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, ändrades punkterna 31, B7, C1, D1, D14 och D15 och punkt D31 lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D3

Punkt D1 ändras enligt följande:

D1

Ett företag kan välja att använda ett eller flera av följande undantag:

(a)

(p)

utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument (punkt D25)

(q)

svår hyperinflation (punkterna D26–D30).;

(r)

samarbetsarrangemang (punkt D31).

D4

Efter punkt D30 har en rubrik och punkt D31 lagts till.

Samarbetsarrangemang

D31

En förstagångstillämpare får tillämpa övergångsbestämmelserna i IFRS 11 med följande undantag. Vid övergång från klyvningsmetoden till kapitalandelsmetoden ska en förstagångstillämpare pröva om nedskrivning av innehavet i enlighet med IAS 36 krävs per början av den första period som redovisas, oavsett om det finns någon indikation på ett nedskrivningsbehov eller inte. Eventuell nedskrivning ska redovisas som justering av balanserade vinstmedel i början av den första period som redovisas.

IFRS 2    Aktierelaterade ersättningar

D5

Punkt 63A läggs till enligt följande:

63A

IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 5 och bilaga A ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IFRS 5    Anläggningstillgångar avsedda för försäljning och avvecklade verksamheter

D6

Punkt 28 ändras enligt följande:

28

Företaget ska lägga till alla erforderliga justeringar av det redovisade värdet för en anläggningstillgång som inte längre klassificeras som avsedd för försäljning i resultaträkningen [fotnot borttagen] för kvarvarande verksamheter för den period då villkoren i punkterna 7–9 inte längre är uppfyllda. De finansiella rapporterna för perioderna efter klassificeringen som avsedd för försäljning ska justeras om den avyttringsgrupp eller anläggningstillgång som inte längre klassificeras som avsedd för försäljning är ett dotterbolag, en gemensam verksamhet, ett joint venture, ett intresseföretag eller en del av ett innehav i ett joint venture eller ett intresseföretag. Företaget ska redovisa justeringen under samma rubrik i resultaträkningen som sådan vinst eller förlust som, i förekommande fall, redovisas i enlighet med punkt 37.

D7

Punkt 44G läggs till enligt följande:

44G

IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 28 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 11.

IFRS 7    Finansiella instrument: Upplysningar

D8

Punkt 3 (a) ändras enligt följande:

3

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom

(a)

de innehav i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IAS 39. I dessa fall ….

D9

Punkt 44O läggs till enligt följande:

44O

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 3 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IFRS 9    Finansiella instrument (utfärdad i november 2009)

D10

Punkt 8.1.2 läggs till enligt följande:

8.1.2

IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt C8 ändrades och att punkterna C18–C23 med tillhörande rubriker ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D11

I bilaga C, punkt C8, ändrades punkt 3 (a) i IFRS 7 Finansiella instrument. Upplysningar enligt följande:

3

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom

(a)

de innehav i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 och IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IAS 39 och IFRS 9. I dessa fall ….

D12

Rubriken före punkt C20 och punkterna C20 och C21 ströks.

D13

Rubriken före punkt C22 och punkterna C22 och C23 ströks.

IFRS 9    Finansiella instrument (utfärdad i oktober 2010)

D14

Punkt 7.1.2 läggs till enligt följande:

7.1.2

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 3.2.1, B3.2.1–B3.2.3, B4.3.12 (c), B5.7.15, C11 och C30 ändrades och att punkterna C23–C28 och tillhörande rubriker ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

D15

I bilaga C, punkt C11, ändrades punkt 3 (a) i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar enligt följande:

3

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom

(a)

de innehav i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 och IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IFRS 9. I dessa fall ….

D16

Rubriken före punkt C25 och punkterna C25 och C26 ströks.

D17

Rubriken före punkt C27 och punkterna C27 och C28 ströks.

D18

I punkt C30 ändrades punkt 4 (a) i IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering enligt följande:

4

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom

(a)

de andelar i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 och IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IFRS 9. I dessa fall ….

IAS 7    Kassaflödesanalys

D19

[Ej tillämplig på krav]

D20

Punkterna 37 och 38 ändras enligt följande:

37

När ett innehav i ett intresseföretag, joint venture eller dotterföretag redovisas med tillämpning av kapitalandelsmetoden eller anskaffningsvärdemetoden, ska ägarföretaget i kassaflödesanalysen endast redovisa kassaflöden mellan ägarföretaget och investeringsobjektet, såsom exempelvis utdelningar och förskott.

38

Ett företag som redovisar sitt innehav i ett intresseföretag eller ett joint venture enligt kapitalandelsmetoden ska i sin kassaflödesanalys inkludera kassaflöden som avser dess innehav i intresseföretaget eller joint venture-företaget och utdelningar och andra in- eller utbetalningar mellan ägarföretaget och intresseföretaget eller joint venture-företaget.

D21

Punkt 50 (b) ströks.

D22

Punkt 57 läggs till enligt följande:

57

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 37, 38 och 42B ändrades och att punkt 50 (b) ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 12    Inkomstskatter

D23

[Ej tillämplig på krav]

D24

[Ej tillämplig på krav]

D25

Punkt 39 ändras enligt följande:

39

Ett företag ska redovisa en uppskjuten skatteskuld avseende samtliga skattepliktiga temporära skillnader som hänför sig till innehav i dotterföretag, filialer och intresseföretag samt andelar i samarbetsarrangemang, utom i de fall följande båda villkor uppfylls:

(a)

moderföretaget, investeraren, samägaren eller parten i en gemensam verksamhet kan styra tidpunkten för återföring av de temporära skillnaderna och

(b)

D26

Punkt 43 ändras enligt följande:

43

En överenskommelse mellan parterna i ett samarbetsarrangemang behandlar vanligtvis fördelningen av vinster och anger huruvida samtliga parter eller en grupp av parterna måste samtycka i denna fråga. Om en samägare eller part i en gemensam verksamhet kan styra tidpunkten för utdelningen av dess andel av vinsten i ett samarbetsarrangemang och det är sannolikt att företagets andel av vinsten inte kommer att delas ut inom överskådlig framtid redovisas inte någon uppskjuten skatteskuld.

D27

Punkt 98A läggs till enligt följande:

98A

IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 2, 15, 18 (e), 24, 38, 39, 43–45, 81 (f), 87 och 87C ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 11.

IAS 18    Intäkter

D28

[Ej tillämplig på krav]

D29

Punkt 41 läggs till enligt följande:

41

IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 6 (b) ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 11.

IAS 21    Effekterna av ändrade valutakurser

D30

[Ej tillämplig på krav]

D31

I punkterna 3 (b) och 44 ströks ”klyvningsmetoden” och i punkt 33 ströks ”genom tillämpning av klyvningsmetoden”.

D32

I punkt 45 ströks ”IAS 31 Andelar i joint ventures”.

D33

I punkt 46 ändras den sista meningen enligt följande:

46

… Samma tillvägagångssätt används vid tillämpning av kapitalandelsmetoden på intresseföretag och joint ventures i enlighet med IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011).

D34

Punkt 48A ändras enligt följande:

48A

Förutom avyttring av ett företags hela innehav i en utlandsverksamhet ska följande delavyttringar redovisas som avyttringar:

(a)

då delavyttringen innebär förlust av styrning över ett dotterföretag som innefattar en utlandsverksamhet, oavsett om företaget har kvar en ej styrande andel i sitt före detta dotterföretag efter delavyttringen, och

(b)

då det kvarstående innehavet efter delavyttring av ett innehav i ett samarbetsarrangemang eller en delavyttring av ett innehav i ett intresseföretag som omfattar en utlandsverksamhet är en finansiell tillgång som inkluderar en utlandsverksamhet.

(c)

[struken]

D35

Punkt 60F läggs till enligt följande:

60F

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 3 (b), 8, 11, 18, 19, 33, 44–46 och 48A ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 24    Upplysningar om närstående

D36

Punkt 3 ändras enligt följande:

3

Denna standard kräver att upplysning lämnas om relationer, transaktioner och utestående mellanhavanden med närstående, inklusive åtaganden, i ett moderföretags eller ägarföretags koncernredovisning och separata finansiella rapporter, då dessa har gemensamt bestämmande inflytande över, eller betydande inflytande över, ett investeringsobjekt. Rapporterna ska utformas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning eller IAS 27 Separata finansiella rapporter. Standarden gäller också enskilda finansiella rapporter.

D37

Punkt 19 ändras enligt följande:

19

De upplysningar som krävs enligt punkt 18 ska lämnas separat för var och en av följande kategorier:

(a)

Moderföretaget,

(b)

företag med gemensamt bestämmande inflytande över, eller betydande inflytande över företaget,

(c)

dotterföretag,

D38

Punkt 25 ändras enligt följande:

25

Ett rapporterande företag undantas från upplysningskraven i punkt 18 vad gäller transaktioner med närstående och utestående mellanhavanden, inklusive åtaganden, med följande parter:

(a)

en stat som har bestämmande inflytande, eller gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över, det rapporterande företaget, och

(b)

ett annat företag som är närstående till följd av att samma stat har bestämmande inflytande, eller gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över både det rapporterande företaget och det andra företaget.

D39

Punkt 28A läggs till enligt följande:

28A

IFRS 10, IFRS 11 Samarbetsarrangemang och IFRS 12, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 3, 9, 11 (b), 15, 19 (b) och (e) och punkt 25 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12.

IAS 32    Finansiella instrument: Klassificering

D40

Punkt 4 (a) ändras enligt följande:

4

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom

(a)

de innehav i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. I vissa fall tillåter emellertid IAS 27 eller IAS 28 att ett företag redovisar ett innehav i ett dotterföretag, intresseföretag eller joint venture i enlighet med IAS 39.

D41

Punkt 97I läggs till enligt nedan:

97I

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 4 (a) och VT29 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 33    Resultat per aktie

D42

Punkt 40 och A11 ändras och punkt 74B läggs till enligt följande:

40

Ett dotterföretag, joint venture eller intresseföretag kan till andra parter än moderföretaget eller ägarföretag med gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över investeringsobjektet emittera potentiella stamaktier som kan konverteras till antingen stamaktier i dotterföretaget, joint venture-företaget eller intresseföretaget, eller till stamaktier i moderföretaget eller i ägarföretag (det rapporterande företaget) med gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över investeringsobjektet. Om dessa potentiella stamaktier i dotterföretaget, joint venture-företaget eller intresseföretaget ger upphov till en utspädningseffekt vid beräkningen av resultat per aktie före utspädning, ska de ingå i beräkningen av resultat per aktie efter utspädning.

A11

Potentiella stamaktier i ett dotterföretag, joint venture-företag eller intresseföretag som kan konverteras till antingen stamaktier i dotterföretaget, joint venture-företaget eller intresseföretaget, eller till stamaktier i moderföretaget eller i ägarföretag (det rapporterande företaget) med gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över investeringsobjektet inkluderas i beräkningen av resultat per aktie efter utspädning enligt nedan: …

74B

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 4, 40 och A11 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 36    Nedskrivningar

D43

Punkt 140H läggs till enligt nedan:

140H

IFRS 10 och IFRS 11, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 4, rubriken före punkt 12 (h) samt punkt 12 (h) ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 38    Immateriella tillgångar

D44

Punkt 3 (e) ändras enligt följande:

3

Om en annan standard föreskriver hur en specifik typ av immateriell tillgång ska redovisas ska ett företag tillämpa den standarden i stället för denna standard. Denna standard gäller till exempel inte för

(a)

(e)

finansiella tillgångar enligt definitionen i IAS 32. Redovisning och värdering av vissa finansiella tillgångar omfattas av IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter och IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures.

(f)

D45

Punkt 130F läggs till enligt följande:

130F

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 3 (e) ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IAS 39    Finansiella instrument: Redovisning och värdering (i den ändrade lydelsen från oktober 2009)

D46

Punkt 2 (a) ändras enligt följande:

2

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom

(a)

de andelar i dotterföretag, intresseföretag och joint ventures som redovisas i enlighet med IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter eller IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures. Företag ska dock tillämpa denna standard på andelar i dotterföretag, intresseföretag eller joint ventures som enligt IAS 27 eller IAS 28 ska redovisas i enlighet med denna standard. …

D47

Punkterna VT3 och VT4I (a) ändras enligt följande:

VT3

Ibland gör ett företag vad det kallar en ”strategisk investering” i egetkapitalinstrument som emitterats av ett annat företag, i avsikt att upprätta eller bibehålla ett långfristigt samarbete med det företag det investerat i. Det investerande företaget eller samägaren använder IAS 28 för att bestämma huruvida kapitalandelsmetoden är tillämplig för en sådan investering. Om kapitalandelsmetoden inte är tillämplig ska företag tillämpa denna standard på den strategiska investeringen

VT41 (a)

Företaget är en riskkapitalorganisation, värdepappersfond, aktiefond eller liknande företag vars verksamhet är att investera i finansiella tillgångar med avsikt att tjäna på totalavkastningen i form av ränta eller utdelningar och förändringar i verkligt värde. Enligt IAS 28 får sådana investeringar värderas till verkligt värde via resultaträkningen i enlighet med denna standard. Ett företag kan tillämpa samma redovisningsprincip på andra investeringar som förvaltas på totalavkastningsbasis men över vilka företagets inflytande är otillräckligt för att de ska omfattas av tillämpningsområdet för IAS 28.

D48

Punkt 103P läggs till enligt följande:

103P

IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 2 (a), 15, VT3, VT36–VT38 och VT4I (a) ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IFRIC 5    Rätter till intressen i fonder för nedläggning, återställande och miljöåterställande åtgärder

D49

Punkterna 8 och 9 ändras enligt följande:

8

Tillskottsgivaren ska fastställa huruvida den har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över fonden genom hänvisning till IFRS 10, IFRS 11 och IAS 28. Om så är fallet ska tillskottsgivaren redovisa sitt innehav i fonden i enlighet med dessa standarder.

9

Om en tillskottsgivare inte har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över fonden ska tillskottsgivaren redovisa rätten att erhålla ersättning från fonden som en ersättning i enlighet med IAS 37. Ersättningen ska värderas till det lägsta av

(a)

D50

Punkt 14B läggs till enligt följande:

14B

IFRS 10 och IFRS 11, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 8 och 9 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

IFRIC 9    Omvärdering av inbäddade derivat

D51

[Ej tillämplig på krav]

D52

Punkt 12 läggs till enligt följande:

12

IFRS 11, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 5 (c) ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 11.

IFRIC 16    Säkringar av nettoinvesteringar i en utlandsverksamhet

D53

Fotnoten till punkt 2 ändras enligt nedan:

*

Detta gäller för koncernredovisning, finansiella rapporter i vilka investeringar såsom intresseföretag eller joint ventures redovisas med kapitalandelsmetoden samt finansiella rapporter som inkluderar en filial eller gemensam verksamhet enligt definitionen i IFRS 11 Samarbetsarrangemang.

INTERNATIONAL FINANCIAL REPORTING STANDARD 12

Upplysningar om andelar i andra företag

SYFTE

1

Syftet med denna standard är att kräva att företag ska lämna upplysningar som gör det möjligt för dem som använder dess finansiella rapporter att bedöma

(a)

karaktären och riskerna förknippade med dess andelar i andra företag, och

(b)

effekterna av dessa andelar på företagets finansiella ställning, resultat och kassaflöden.

Uppfylla syftet

2

För att uppfylla syftet i punkt 1 ska företaget lämna upplysningar om följande:

(a)

Viktiga bedömningar och antaganden företaget har gjort för att bestämma karaktären av sina andelar i ett annat företag eller arrangemang, och för att bestämma vilken typ av samarbetsarrangemang som det har en andel i (punkterna 7–9).

(b)

Information om sina andelar i

(i)

dotterföretag (punkterna 10–19),

(ii)

samarbetsarrangemang och intresseföretag (punkterna 20–23), och

(iii)

strukturerade företag som inte står under bestämmande inflytande av företaget (icke-konsoliderade strukturerade företag) (punkterna 24–31).

3

Om de upplysningar som krävs enligt denna IFRS-standard tillsammans med upplysningar som krävs enligt andra IFRS-standarder inte uppfyller syftet i punkt 1 ska företaget lämna all annan ytterligare information som krävs för att uppfylla det syftet.

4

Företaget ska ta hänsyn till den detaljeringsgrad som krävs för att uppfylla upplysningssyftet och hur stor vikt som ska fästas vid respektive krav i denna standard. Det ska slå samman eller dela upp upplysningarna så att användbar information inte skyms av vare sig medtagandet av en stor mängd oväsentliga detaljupplysningar eller sammanslagning av poster som har olika egenskaper (se punkterna B2–B6).

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

5

Denna IFRS-standard ska tillämpas av varje företag som har andelar i något av följande:

(a)

Dotterföretag.

(b)

Samarbetsarrangemang (dvs. gemensamma verksamheter eller joint ventures).

(c)

Intresseföretag.

(d)

Icke-konsoliderade strukturerade företag.

6

Denna IFRS-standard är inte tillämplig på följande:

(a)

Planer för ersättningar efter avslutad anställning eller andra långsiktiga förmånsbestämda planer för vilka IAS 19 Ersättningar till anställda är tillämplig.

(b)

Företagets separata finansiella rapporter för vilka standarden IAS 27 Separata finansiella rapporter är tillämpliga. Om företaget har andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag och upprättar separata finansiella rapporter som sina enda finansiella rapporter, ska det dock tillämpa kraven i punkterna 24–31 vid upprättandet av dessa separata finansiella rapporter.

(c)

En andel som innehas av företaget som deltar i men inte har gemensamt bestämmande inflytande över samarbetsarrangemanget, såvida inte innehavet leder till betydande inflytande över arrangemanget eller är en andel i ett strukturerat företag.

(d)

En andel i ett annat företag som redovisas enligt IFRS 9 Finansiella instrument. Företaget ska dock tillämpa denna IFRS-standard

(i)

om den andelen är en andel i ett intresseföretag eller ett joint venture som i enlighet med IAS 28 Innehav i intresseföretag värderas till verkligt värde enligt resultaträkningen, eller

(ii)

om andelen är en andel i ett icke-konsoliderat strukturerat företag.

VIKTIGA BEDÖMNINGAR OCH ANTAGANDEN

7

Företaget ska lämna upplysningar om viktiga bedömningar och antaganden som det har gjort (och förändringar av dessa bedömningar och antaganden) för att fastställa att

(a)

det har bestämmande inflytande över ett annat företag, dvs. ett investeringsobjekt enligt beskrivningen i punkterna 5 och 6 i IFRS 10 Koncernredovisning,

(b)

det har gemensamt bestämmande inflytande över ett arrangemang eller betydande inflytande över ett annat företag, och

(c)

typen av samarbetsarrangemang (dvs. gemensamma verksamheter eller joint venture) om arrangemanget har strukturerats genom separata instrument.

8

De viktiga bedömningar och antaganden som ska redovisas i enlighet med punkt 7 inbegriper sådana som företaget har gjort när omständigheterna har förändrats så att slutsatsen om huruvida företaget har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande förändras under rapporteringsperioden.

9

För att uppfylla kravet i punkt 7 ska företaget exempelvis upplysa om viktiga bedömningar och antaganden som gjorts vid fastställandet av att

(a)

det inte har betydande inflytande över ett annat företag trots att det innehar över hälften av de röstberättigande aktierna i ett annat företag,

(b)

det har ett bestämmande inflytande över ett annat företag trots att det innehar mindre än hälften av de röstberättigande aktierna i det andra företaget,

(c)

är agent eller huvudman (se punkterna 58–72 i IFRS 10),

(d)

det inte har betydande inflytande trots att det innehar 20 procent eller mer av de röstberättigande aktierna i ett annat företag,

(e)

det har betydande inflytande trots att det innehar mindre än 20 procent av de röstberättigande aktierna i det andra företaget.

ANDELAR I DOTTERFÖRETAG

10

Företaget ska lämna upplysningar som gör det möjligt för dem som använder dess koncernredovisning

(a)

att förstå

(i)

koncernens sammansättning, och

(ii)

den andel som icke-kontrollerande intressen har i koncernens verksamheter och kassaflöden (punkt 12), och

(b)

att bedöma

(i)

karaktären och omfattningen av betydande begränsningar för dess förmåga att få åtkomst till eller använda tillgångar och reglera koncernens skulder (punkt 13),

(ii)

karaktären av och förändringar i de risker som är förknippade med dess andelar i konsoliderade strukturerade företag (punkterna 14–17),

(iii)

konsekvenserna av förändringar av dess ägarintresse i ett dotterföretag som inte leder till förlust av bestämmande inflytande (punkt 18), och

(iv)

konsekvenserna av förlust av bestämmande inflytande i ett dotterföretag under rapporteringsperioden (punkt 19).

11

Om de finansiella rapporterna från ett dotterföretag som används för upprättandet av koncernredovisningar är föråldrade eller avser en annan period än koncernredovisningarna (se punkterna B92 och B93 i IFRS 10) ska företaget upplysa om

(a)

datumet för rapporteringsperiodens slut för de finansiella rapporterna från dotterföretaget, och

(b)

orsaken till att ett annat datum eller en annan period används.

Andel som icke-kontrollerande intressen har i koncernens verksamheter och kassaflöden

12

Företaget ska lämna följande upplysningar om vart och ett av sina dotterföretag som har icke-kontrollerande intressen som är av väsentlig betydelse för det rapporterande företaget:

(a)

Företagets namn.

(b)

Huvudsaklig verksamhetsort (och registreringsland om detta skiljer sig från den huvudsakliga verksamhetsorten) för dotterföretaget.

(c)

Andelen ägarintressen som innehas av icke-kontrollerande intressen.

(d)

Andelen av de röstberättigande aktierna som innehas av icke-kontrollerande intressen, om denna skiljer sig från andelen ägarintressen som innehas.

(e)

Resultat som fördelats till dotterföretagets icke-kontrollerande intressen under rapporteringsperioden.

(f)

Dotterföretagets ackumulerade icke-kontrollerande intressen vid rapporteringsperiodens utgång.

(g)

Finansiell information i sammandrag om dotterföretaget (se punkt B10).

Karaktären och omfattningen av betydande begränsningar

13

Företaget ska lämna upplysningar om följande:

(a)

Betydande begränsningar (dvs. lagstadgade, avtalsbetingade och tillsynsmässiga begränsningar) för dess förmåga att få åtkomst till eller använda tillgångar och reglera koncernens skulder, exempelvis

(i)

sådana som begränsar ett moderföretags eller dess dotterföretags förmåga att överlåta kontanter eller andra tillgångar till (eller från) andra företag inom koncernen,

(ii)

garantier eller andra krav som kan begränsa utdelningar eller andra kapitalfördelningar som betalas, eller lån eller förskott som görs eller betalas till (eller från) andra företag inom koncernen.

(b)

Karaktären och omfattningen av vetorätter för icke-kontrollerande intressen som i betydande grad kan begränsa företagets förmåga att få åtkomst till eller använda koncernens tillgångar och reglera dess skulder (så som att ett moderföretag är skyldigt att reglera ett dotterföretags skulder innan det reglerar sina egna skulder eller att det krävs godkännande från icke-kontrollerande intressen för att få åtkomst till ett dotterföretags tillgångar eller för att reglera dess skulder).

(c)

Redovisade värden i koncernredovisningen för de tillgångar och skulder som dessa begränsningar är tillämpliga på.

Arten av de risker som är förknippade med företagets andelar i konsoliderade strukturerade företag

14

Företaget ska lämna upplysningar om villkoren för alla avtalsförpliktelser som kan kräva att moderföretaget eller dess dotterföretag ger finansiellt stöd till ett konsoliderat strukturerat företag, inbegripet händelser eller omständigheter som skulle kunna medföra en förlust för det rapporterande företaget (t.ex. likviditetsbestämmelser eller kreditvärderingar som utlöser förpliktelser att köpa tillgångar i det strukturerade företaget eller tillhandahålla finansiellt stöd).

15

Om ett moderföretag eller något av dess dotterföretag under rapporteringsperioden utan att ha en avtalsmässig förpliktelse har lämnat finansiellt eller annat stöd till ett konsoliderat strukturerat företag (t.ex. köpt tillgångar eller instrument som emitterats av det strukturerade företaget) ska företaget lämna upplysningar om

(a)

typen och storleken på det stöd som tillhandahållits, inbegripet omständigheter där moderföretaget eller dess dotterföretag har bistått det strukturerade företaget i att erhålla finansiellt stöd, och

(b)

orsakerna till att stödet tillhandahålls.

16

Om ett moderföretag eller dess dotterföretag under rapporteringsperioden utan att ha avtalsmässiga förpliktelser har lämnat finansiellt eller annat stöd till ett tidigare icke-konsoliderat strukturerat företag och tillhandahållandet av det stödet ledde till att företaget har ett bestämmande inflytande över det strukturerade företaget, ska företaget lämna en förklaring till relevanta faktorer som ledde till att beslutet fattades.

17

Företaget ska lämna upplysningar om alla planer som företaget för tillfället har att lämna finansiellt eller annat stöd till ett konsoliderat strukturerat företag, inbegripet planer att bistå det strukturerade företaget i att få finansiellt stöd.

Effekter av förändringar i ett moderföretags ägarintresse i ett dotterföretag som inte leder till förlust av bestämmande inflytande

18

Företaget ska lägga fram en plan som visar effekterna av förändringar i ett moderföretags ägarintresse i ett dotterföretag vilka inte leder till en förlust av bestämmande inflytande över eget kapital hänförligt till moderföretagets ägare.

Konsekvenserna av förlust av bestämmande inflytande i ett dotterföretag under rapporteringsperioden

19

Företaget ska lämna upplysningar om eventuell vinst eller förlust beräknat i enlighet med punkt 25 i IFRS 10, och

(a)

andelen av denna vinst eller förlust hänförlig till redovisning av kvarvarande innehav i det tidigare dotterföretaget till dess verkliga värde per det datum när bestämmande inflytande förloras, och

(b)

den post eller de poster i rapporten i vilken vinsten eller förlusten redovisas (om den inte redovisas separat i rapporten).

ANDELAR I SAMARBETSARRANGEMANG OCH INTRESSEFÖRETAG

20

Företaget ska lämna upplysningar som gör det möjligt för dem som använder dess finansiella rapporter att bedöma

(a)

karaktären, omfattningen och de finansiella effekterna av dess andel i samarbetsarrangemang och intresseföretag, inbegripet karaktären och effekterna av dess avtalsförhållande med andra investerare med gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över samarbetsarrangemang och intresseföretag (punkterna 21 och 22), och

(b)

karaktären av och förändringar i de risker som är förknippade med andelar i joint ventures och intresseföretag (punkt 23).

Karaktären, omfattningen och de finansiella effekterna av företagets andel i samarbetsarrangemang och intresseföretag

21

Företaget ska lämna följande upplysningar:

(a)

För varje samarbetsarrangemang och intresseföretag som är av väsentlig betydelse för det rapporterande företaget

(i)

namnet på samarbetsarrangemanget eller intresseföretaget,

(ii)

karaktären av företagets förbindelse med samarbetsarrangemanget eller intresseföretaget (exempelvis genom att beskriva arten av samarbetsarrangemangets eller intresseföretagets verksamheter och om de är av strategisk betydelse för företagets verksamheter),

(iii)

huvudsaklig verksamhetsort (och registreringsland om detta skiljer sig från den huvudsakliga verksamhetsorten) för samarbetsarrangemanget eller intresseföretaget,

(iv)

andelen av ägarintresse eller deltagandeandel som innehas av företaget och, om de skiljer sig åt, andelen av de röstberättigande aktierna som företaget innehar (om tillämpligt).

(b)

För varje joint venture och intresseföretag som är av väsentlig betydelse för det rapporterande företaget

(i)

upplysning om huruvida investeringen i joint venture-företaget eller intresseföretaget värderas enligt kapitalandelsmetoden eller verkligt värde,

(ii)

finansiell information i sammandrag om joint venture-företaget eller intresseföretaget enligt punkterna B12 och B13,

(iii)

upplysning om huruvida joint venture-företaget eller intresseföretaget redovisas enligt kapitalandelsmetoden, verkligt värde av dess investering i joint venture-företaget eller intresseföretaget, om det finns ett noterat marknadspris för investeringen.

(c)

För finansiell information enligt punkt B16 om företagets investeringar i joint ventures och intresseföretag som enskilt är oväsentliga

(i)

sammanlagda upplysningar för alla enskilt oväsentliga joint ventures och separat,

(ii)

sammanlagda upplysningar för alla intresseföretag som är enskilt oväsentliga.

22

Företaget ska också lämna upplysningar om följande:

(a)

Karaktären och omfattningen av betydande begränsningar (t.ex. på grund av lånearrangemang, krav från tillsynsmyndigheter eller avtal mellan investerare med gemensamt bestämmande eller betydande inflytande över ett joint venture eller intresseföretag) vad gäller joint ventures eller intresseföretagens förmåga att överlåta medel till företaget i form av kontantutdelningar eller återbetala lån eller förskott som gjorts av företaget.

(b)

Om de finansiella rapporterna för ett joint venture eller intresseföretag tillämpar kapitalandelsmetoden och upprättas för ett annat datum eller för en annan period än företagets

(i)

datumet för rapporteringsperiodens slut för de finansiella rapporterna från joint venture-företaget eller intresseföretaget, och

(ii)

orsaken till att ett annat datum eller en annan period används.

(c)

Den oredovisade andelen av förluster för ett joint venture eller ett intresseföretag, både för rapporteringsperioden och kumulativt, om företaget har upphört att redovisa sin andel av förlusterna för joint venture-företaget eller intresseföretaget vid tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Risker förknippade med företagets andelar i joint ventures och intresseföretag

23

Företaget ska lämna upplysningar om följande:

(a)

Åtaganden som det har för sina joint ventures separat från värdet av övriga åtaganden i enlighet med punkterna B18–B20.

(b)

I enlighet med IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar, såvida inte sannolikheten för en förlust är avlägsen, alla egna eventualförpliktelser avseende sina andelar i joint ventures eller intresseföretag (inklusive sin andel av gemensamma eventualförpliktelser tillsammans med andra investerare med gemensamt bestämmande eller betydande inflytande över joint ventures eller intresseföretag), separat från beloppet för andra eventualförpliktelser.

ANDELAR I ICKE-KONSOLIDERADE STRUKTURERADE FÖRETAG

24

Företaget ska lämna upplysningar som gör det möjligt för dem som använder dess finansiella rapporter att

(a)

förstå karaktären och omfattningen av dess andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag (punkterna 26–28), och

(b)

bedöma karaktären av och förändringar i de risker som är förknippade med dess andelar i icke-konsoliderade företag (punkterna 29–31).

25

Den information som krävs enligt punkt 24 b innefattar information om företagets riskexponering på grund av dess engagemang i icke-konsoliderade strukturerade företag under tidigare perioder (t.ex. stöd till ett strukturerat företag), även om företaget inte längre har något avtalsenligt engagemang i det strukturerade företaget på balansdagen.

Typen av intressen

26

Företaget ska lämna kvalitativa och kvantitativa upplysningar om sina andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag, inklusive, men inte begränsat till det strukturerade företagets karaktär, ändamål, storlek och verksamheter och hur det finansieras.

27

Om ett företag har stött ett icke-konsoliderat strukturerat företag för vilket det inte lämnar de upplysningar som krävs enligt punkt 29 (t.ex. därför att det inte har någon andel i det företaget på balansdagen) ska företaget lämna upplysningar om

(a)

hur det har fastställt vilka strukturerade företag det har stött,

(b)

inkomst från dessa strukturerade företag under rapporteringsperioden, inklusive en beskrivning av de inkomsttyper som redovisas, och

(c)

redovisat värde (vid tiden för överlåtelsen) för alla överlåtna tillgångar för dessa strukturerade företag under rapporteringsperioden.

28

Företaget ska lämna de upplysningar som avses i punkt 27 b och c i tabellform, såvida inte en annan form är lämpligare, och klassificera sina stödverksamheter i relevanta kategorier (se punkterna B2–B6).

Typen av risker

29

Företaget ska i tabellform, såvida inte en annan form är lämpligare, lämna en sammanfattning av

(a)

redovisade värden för tillgångar och skulder som redovisas i dess finansiella rapporter avseende dess andel i icke-konsoliderade strukturerade företag,

(b)

poster i balansräkningen där dessa tillgångar och skulder redovisas,

(c)

det värde som bäst återger företagets maximala exponering för förluster från sin andel i icke-konsoliderade strukturerade företag, inklusive hur den maximala exponeringen för förlust har bestämts. Om ett företag inte kan kvantifiera sin maximala exponering för förlust från sina andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag ska det upplysa om detta och om orsakerna,

(d)

en jämförelse av de redovisade värdena för företagets tillgångar och skulder som avser dess andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag och företagets maximala exponering för förlust från dessa företag.

30

Om ett företag under rapporteringsperioden utan att ha en avtalsmässig förpliktelse har lämnat finansiellt eller annat stöd till ett icke-konsoliderat strukturerat företag som det tidigare haft eller för tillfället har en andel i (t.ex. köpt tillgångar eller instrument som emitterats av det strukturerade företaget) ska företaget lämna upplysningar om

(a)

typen och storleken på det stöd som tillhandahållits, inbegripet omständigheter där företaget har bistått det strukturerade företaget i att erhålla finansiellt stöd, och

(b)

orsakerna till att stödet tillhandahålls.

31

Företaget ska lämna upplysningar om alla aktuella planer på att lämna finansiellt eller annat stöd till ett icke-konsoliderat strukturerat företag, inbegripet planer att bistå det strukturerade företaget i att få finansiellt stöd.

Bilaga A

Definitioner

Denna bilaga är en del av standarden.

inkomst från ett strukturerat företag

Vid tillämpningen av denna standard inbegriper, utan att vara begränsad till detta, inkomst från ett strukturerat företag återkommande och icke-återkommande avgifter, ränta, utdelningar, vinster eller förluster från omvärdering eller borttagande från balansräkningen av andelar i strukturerade företag samt vinster eller förluster från överlåtelse av tillgångar och skulder till det strukturerade företaget.

andel i annat företag

Vid tillämpningen av denna standard avser andel i ett annat företag avtalsenliga och ej avtalsenliga engagemang som exponerar företaget för variabiliteten i avkastningarna från det andra företagets resultat. En andel i ett annat företag kan styrkas av exempelvis innehav av egetkapital- eller skuldinstrument samt andra former av engagemang så som tillhandahållande av finansiering, likviditetsstöd, minskning av kreditrisk och garantier. Det inbegriper de medel varigenom ett företag har bestämmande eller gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över ett annat företag. Ett företag har inte nödvändigtvis ett intresse i ett annat företag enbart på grund av ett sedvanligt förhållande mellan kund och leverantör.

Punkterna B7–B9 ger ytterligare information om andelar i andra företag.

Variabilitet i avkastningen förklaras i punkterna B55–B57 i IFRS 10.

strukturerat företag

Ett företag som har utformats så att rösträtter och liknande rättigheter inte är den dominerande faktorn för fastställandet av vem som har det bestämmande inflytandet, exempelvis när alla rösträtter avser enbart förvaltningsuppgifter och de berörda verksamheterna styrs genom avtalsbestämmelser.

Ytterligare information om strukturerade företag finns i punkterna B22–B24.

Följande begrepp definieras i IAS 27 (i dess ändrade lydelse från 2011), IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011), IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang och används i denna standard med de innebörder som anges i dessa standarder:

intresseföretag

koncernredovisning

bestämmande inflytande över ett företag

kapitalandelsmetoden

koncern

samarbetsarrangemang

gemensamt bestämmande inflytande

gemensam verksamhet

joint venture

innehav utan bestämmande inflytande

moderföretag

vetorätt

relevanta verksamheter

separata finansiella rapporter

separat instrument

betydande inflytande

dotterföretag.

Bilaga B

Vägledning vid tillämpning

Denna bilaga är en del av standarden. Den beskriver tillämpningen av punkterna 1–31 och har samma rättsverkan som övriga delar av standarden.

B1

Exemplen i bilagan beskriver hypotetiska situationer. Även om vissa aspekter kan förekomma i verkliga sakförhållanden måste alla relevanta fakta och omständigheter i ett visst sakförhållande bedömas vid tillämpning av IFRS 12.

AGGREGATION (PUNKT 4)

B2

Företaget ska beroende på omständigheterna avgöra hur pass detaljerade uppgifter det ska lämna för att uppfylla kraven i denna standard, vilken tonvikt det ska lägga på olika aspekter av kraven och hur det sammanställer information för att visa på den övergripande bilden utan att kombinera olika typer av information. Det är viktigt att uppnå en balans mellan risken att tynga de finansiella rapporterna med alltför detaljerade uppgifter som kan vara mindre värdefulla för användarna av finansiella rapporter och risken att viktig information döljs till följd av en alltför hög aggregationsnivå.

B3

Företaget får sammanställa de upplysningar som krävs enligt denna standard för andelar i liknande företag om sammanställningen överensstämmer med upplysningssyftet och kraven i punkt B4 och inte fördunklar den information som lämnas. Företaget ska upplysa om hur det har sammanställt sina andelar i liknande företag.

B4

Företaget ska lämna separata upplysningar för andelar i

(a)

dotterföretag,

(b)

joint ventures,

(c)

gemensamma verksamheter,

(d)

intresseföretag, och

(e)

icke-konsoliderade strukturerade företag.

B5

När ett företag beslutar om huruvida upplysningar ska aggregeras ska det beakta kvantitativ och kvalitativ information om de skilda risk- och avkastningsegenskaper för varje företag som det överväger att aggregera och respektive företags betydelse för det rapporterande företaget. Företaget ska lämna upplysningarna på ett sådant sätt att karaktären och omfattningen av dess andelar i dessa andra företag tydligt framgår för dem som använder de finansiella rapporterna.

B6

Exempel på aggregeringsnivåer som kan vara lämpliga för de företagskategorier som anges i punkt B4 är

(a)

typ av verksamhet (t.ex. ett forsknings- och utvecklingsföretag, värdepapperisering för ett kreditkortsföretag med stående lånekredit),

(b)

industriklassificering,

(c)

geografi (t.ex. land eller region).

ANDELAR I ANDRA FÖRETAG

B7

Med en andel i ett annat företag avses avtalsenliga och ej avtalsenliga engagemang som exponerar det rapporterande företaget för variabiliteten i avkastningarna från det andra företagets resultat. Beaktande av ändamålet och utformningen av det andra företaget kan vara till hjälp för det rapporterande företaget vid bedömningen av om det har en andel i företaget och om det är skyldigt att lämna upplysningar enligt denna standard. I bedömningen ska företaget beakta de risker som det andra företaget utformats att ge upphov till och de risker som det andra företaget utformats att vidarebefordra till det rapporterande företaget och andra parter.

B8

Ett rapporterande företag brukar vara exponerat för variabilitet i avkastningen från det andra företagets resultat genom att inneha instrument (t.ex. egetkapital- eller skuldinstrument som emitterats av det andra företaget) eller ha ett annat engagemang som absorberar variabiliteten. Anta exempelvis att ett strukturerat företag innehar en låneportfölj. Det strukturerade företaget erhåller en kreditswapp från ett annat företag (det rapporterande företaget) för att skydda sig mot försummade betalningar av ränta och kapitalbelopp för lånen. Det rapporterande företaget har ett engagemang som exponerar det för variabiliteten i avkastningarna från det strukturerade företagets resultat eftersom kreditswappen absorberar variabiliteten i avkastningarna från det strukturerade företaget.

B9

Vissa instrument är utformade för att överföra risk från ett rapporterande företag till ett annat företag. Sådana instrument ger upphov till variabilitet i avkastningarna från det andra företaget men brukar vanligtvis inte exponera det rapporterande företaget för variabilitet i avkastningarna från det andra företagets resultat. Anta till exempel att ett strukturerat företag etablerats för att ge investeringsmöjligheter för investerare som önskar exponera sig för företaget Z:s kreditrisk (företaget Z är inte relaterat till någon part som är engagerad i arrangemanget). Det strukturerade företaget erhåller finansiering genom att till dessa investerare emittera obligationer som är knutna till företaget Z:s kreditrisk (kreditlänkade obligationer) och använder inkomsterna till att investera i en portfölj med riskfria värdepapper. Det strukturerade företaget exponeras för företaget Z:s kreditrisk genom att inleda en kreditswappstransaktion med en swappmotpart. Kreditswappen överför företaget Z:s kreditrisk till det strukturerade företaget mot en avgift som betalas av swappmotparten. Investerarna i det strukturerade företaget får en högre avkastning som avspeglar både det strukturerade företagets avkastning från sin värdepappersportfölj och kreditswappavgiften. Swappmotparten har inget engagemang i det strukturerade företaget som exponerar det för variabiliteten i avkastningarna på det strukturerade företagets resultat eftersom kreditswappen överför variabiliteten till det strukturerade företaget, i stället för att absorbera variabiliteten i det strukturerade företagets resultat.

FINANSIELL INFORMATION I SAMMANDRAG OM DOTTERFÖRETAG, JOINT VENTURES OCH INTRESSEFÖRETAG (PUNKTERNA 12 OCH 21)

B10

För varje dotterföretag som har icke-kontrollerande intressen som är väsentliga för det rapporterade företaget ska detta företag lämna upplysningar om

(a)

utdelningar betalade till icke-kontrollerande intressen,

(b)

finansiell information i sammandrag om tillgångar, skulder, resultat och kassaflöden i dotterföretaget som gör det möjligt för användarna att förstå den andel som icke-kontrollerande intressen har i koncernens verksamheter och kassaflöden. Informationen kan inbegripa men är inte begränsat till exempelvis omsättningstillgångar, anläggningstillgångar, kortfristiga skulder, långfristiga skulder, inkomst, resultat och summa totalresultat.

B11

Den finansiella information i sammandrag som krävs enligt punkt B10 b ska vara värden före interna elimineringar.

B12

För varje joint venture och intresseföretag som är av väsentlig betydelse för det rapporterande företaget ska företaget lämna upplysningar om

(a)

utdelningar som mottagits från joint venture-företaget eller intresseföretaget,

(b)

finansiell information i sammandrag om joint venture-företaget eller intresseföretaget (se punkterna B14 och B15) inklusive, men inte begränsat till

(i)

omsättningstillgångar,

(ii)

anläggningstillgångar,

(iii)

kortfristiga skulder,

(iv)

långfristiga skulder,

(v)

inkomst,

(vi)

resultat för kvarvarande verksamheter,

(vii)

resultat efter skatt för avvecklade verksamheter,

(viii)

övrigt totalresultat,

(ix)

summa totalresultat.

B13

Förutom den finansiella informationen i sammandrag som krävs enligt punkt B12 ska ett företag för varje joint venture som är väsentligt för det rapporterande företaget lämna upplysningar om värdet av

(a)

kassa och bank och andra likvida medel som inbegrips i punkt B12 b i,

(b)

kortfristiga finansiella skulder (exklusive leverantörsskulder och andra skulder samt avsättningar) som inbegrips i punkt B12 b iii,

(c)

långfristiga finansiella skulder (exklusive leverantörsskulder och andra skulder samt avsättningar) som inbegrips i punkt B12 b iv,

(d)

avskrivningar och amorteringar,

(e)

ränteintäkter,

(f)

räntekostnader,

(g)

skattekostnader eller skatteintäkter.

B14

Den finansiella information i sammandrag som lämnas i enlighet med punkterna B12 och B13 ska vara de värden som ingår i bokslutet enligt IFRS för joint venture-företaget eller intresseföretaget (inte företagets andel av dessa belopp). Om företaget redovisar sin andel i joint venture-företaget eller intresseföretaget enligt kapitalandelsmetoden gäller följande:

(a)

De värden som ingår i bokslutet enligt IFRS för joint venture-företaget eller intresseföretaget ska justeras så att de avspeglar de justeringar som företaget gjort när det tillämpade kapitalandelsmetoden, exempelvis justeringar av det verkliga värdet vid tiden för förvärvet och justeringar för skillnader i redovisningsprinciper.

(b)

Företaget ska tillhandahålla en avstämning av den finansiella informationen i sammandrag i förhållande till det redovisade värdet av dess andelar i joint venture-företaget eller intresseföretaget.

B15

En företag får lämna den finansiella information i sammandrag som krävs enligt punkterna B12 och B13 på grundval av joint venture-företagets eller intresseföretagets finansiella rapporter om

(a)

företaget värderar sin andel i joint venture-företaget eller intresseföretaget till verkligt värde i enlighet med IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011), och

(b)

joint venture-företaget eller intresseföretaget inte upprättar bokslut enligt IFRS och det skulle vara opraktskt eller leda till oskäliga kostnader att upprätta bokslutet på den grunden.

I så fall ska företaget lämna upplysningar på grundval av den finansiella information i sammandrag som det har upprättat.

B16

Ett företag ska lämna sammanlagda upplysningar om det redovisade värdet av dess andelar i alla enskilt oväsentliga joint ventures eller intresseföretag som det redovisar enligt kapitalandelsmetoden. Företaget ska också lämna upplysningar separat om det sammanlagda värdet av dess andel i dessa joint ventures eller intresseföretags

(a)

resultat för kvarvarande verksamheter,

(b)

resultat efter skatt för avvecklade verksamheter,

(c)

övrigt totalresultat,

(d)

summa totalresultat.

Företaget ska lämna dessa upplysningar separat för joint ventures och intresseföretag.

B17

Om ett företags andel i ett dotterföretag, ett joint venture eller ett intresseföretag (eller en del av sin andel i ett joint venture eller intresseföretag) är klassificerat som avsedd för försäljning i enlighet med IFRS 5 Anläggningstillgångar avsedda för försäljning och avvecklade verksamheter är företaget skyldigt att lämna finansiell information i sammandrag för det dotterföretaget, joint venture-företaget eller intresseföretaget i enlighet med punkterna B10–B16.

ÅTAGANDEN FÖR JOINT VENTURES (PUNKT 23 A)

B18

Ett företag ska lämna upplysningar om de sammanlagda åtaganden det har gjort men inte redovisat på balansdagen (inklusive dess andel av åtaganden som gjorts tillsammans med andra investerare med gemensamt bestämmande inflytande i ett joint venture) avseende dess andelar i joint ventures. Åtagandena är sådana som kan ge upphov till ett framtida utflöde av likvida medel eller andra resurser.

B19

Oredovisade åtaganden som kan ge upphov till ett framtida utflöde av likvida medel eller andra resurser, inklusive följande:

(a)

Oredovisade åtaganden som kan bidra med medel eller resurser till följd av exempelvis

(i)

bolagsordning eller förvärvsavtal för ett joint venture (som t.ex. kräver att ett företag bidrar med medel under en viss period),

(ii)

kapitalintensiva projekt som ett joint venture åtagit sig,

(iii)

ovillkorliga köpskyldigheter, som innefattar anskaffning av utrustning, lager eller tjänster som ett företag har åtagit sig att köpa från eller för ett joint venture,

(iv)

oredovisade åtaganden att tillhandahålla lån eller annat finansiellt stöd till ett joint venture,

(v)

oredovisade åtaganden om att bidra med resurser till ett joint venture, t.ex. tillgångar eller tjänster,

(vi)

andra icke-uppsägningsbara och oredovisade åtaganden avseende ett joint venture.

(b)

Oredovisade åtaganden att förvärva en annan parts ägarintresse (eller en del av detta ägarintresse) i ett joint venture om en viss händelse inträffar eller inte inträffar i framtiden.

B20

Kraven och exemplen i punkterna B18 och B19 illustrerar några av de typer av upplysningar som krävs enligt punkt 18 och IAS 24 Upplysningar om närstående.

ANDELAR I ICKE-KONSOLIDERADE STRUKTURERADE FÖRETAG (PUNKTERNA 24–31)

Strukturerade företag

B21

Ett strukturerat företag är ett företag som har utformats så att rösträtter och liknande rättigheter inte är den dominerande faktor som avgör vem som har det bestämmande inflytandet i företaget, exempelvis när alla rösträtter avser enbart förvaltningsuppgifter och de berörda verksamheterna styrs genom avtalsbestämmelser.

B22

Ett strukturerat företag har ofta vissa eller samtliga av följande egenskaper:

(a)

Begränsade verksamheter.

(b)

Ett begränsat och väldefinierat syfte, t.ex. att genomföra ett leasingavtal på ett skatteeffektivt sätt, genomföra ett forsknings- eller utvecklingsprojekt, tillhandahålla kapitalanskaffning eller finansiering till ett företag eller ge investerare investeringsmöjligheter genom att överföra risker och belöningar förenade med det strukturerade företagets tillgångar till investerare.

(c)

Otillräckligt eget kapital för att göra det möjligt för det strukturerade företaget att finansiera sina verksamheter utan oprioriterat finansiellt stöd.

(d)

Finansiering i form av flera avtal med investerare som skapar koncentrationer av kreditrisker eller andra risker (tranches).

B23

Exempel på företag som betraktas som strukturerade företag inbegriper, men är inte begränsat till, följande:

(a)

Värdepapperiseringsinstrument.

(b)

Finansiering med bakomliggande tillgångar.

(c)

Vissa investeringsfonder.

B24

Ett företag vars bestämmande inflytande avgörs av rösträtter är inte ett strukturerat företag helt enkelt därför att det exempelvis får medel från tredje part efter en omstrukturering.

Typen av risker från andelar i icke-konsoliderade företag (punkterna 29–31)

B25

Förutom den information som krävs enligt punkterna 29–31 ska ett företag lämna de ytterligare upplysningar som krävs för att uppfylla upplysningssyftet i punkt 24 b.

B26

Exempel på ytterligare information som beroende på omständigheterna kan vara relevant för bedömningen av de risker som ett företag är exponerat för när det har en andel i ett icke-konsoliderat strukturerat företag är följande:

(a)

Villkor för ett arrangemang som kan kräva att företaget ger finansiellt stöd till ett icke-konsoliderat företag (t.ex. likviditetsbestämmelser eller kreditvärderingar som utlöser förpliktelser att köpa det strukturerade företagets tillgångar eller tillhandahålla finansiellt stöd), inklusive

(i)

en beskrivning av händelser eller omständigheter som skulle kunna exponera det rapporterande företaget för en förlust,

(ii)

om det finns några skyldigheter som skulle kunna begränsa skyldigheten,

(iii)

om det finns andra parter som tillhandahåller finansiellt stöd och i så fall hur det rapporterande företagets skyldigheter rangordnas i förhållande till dessa parters skyldigheter.

(b)

Förluster för företaget under rapporteringsperioden som avser dess andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag.

(c)

De typer av inkomst som företaget uppburit under rapporteringsperioden från sina andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag.

(d)

Huruvida företaget är skyldigt att absorbera förluster från ett icke-konsoliderat strukturerat företag före andra parter, den maximala gränsen för sådana förluster för företaget och (om relevant) rangordningen och värdena för potentiella förluster som bärs av parter vars andelar rangordnas lägre än företagets andelar i det icke-konsoliderade strukturerade företaget.

(e)

Information om likviditetsbestämmelser, garantier eller andra åtaganden gentemot tredje part som kan påverka det verkliga värdet eller risken för företagets andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag.

(f)

Alla svårigheter som ett icke-konsoliderat strukturerat företag har haft att finansiera sina verksamheter under rapporteringsperioden.

(g)

I relation till finansieringen av det icke-konsoliderade strukturerade företaget, finansieringsformerna (t.ex. företagscertifikat eller medelfristiga skuldförbindelser) och deras vägda genomsnittliga livslängd. Den informationen kan inbegripa analys av löptider för tillgångar och finansiering av ett icke-konsoliderat strukturerat företag om det företaget har långsiktiga tillgångar som finansieras med kortsiktigare medel.

Bilaga C

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna bilaga är en del av standarden och har samma rättsverkan som övriga delar av standarden.

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

C1

Företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten.

C2

Företag rekommenderas att lämna de upplysningar som krävs enligt denna standard tidigare än räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om företaget lämnar vissa av de upplysningar som krävs enligt denna standard behöver det inte uppfylla alla krav i denna standard eller tillämpa IFRS 10, IFRS 11, IAS 27 (i dess ändrade lydelse från 2011) och IAS 28 (i dess ändrade lydelse från 2011) tidigare.

HÄNVISNINGAR TILL IFRS 9

C3

Om ett företag tillämpar denna standard men ännu inte tillämpar IFRS 9 ska alla hänvisningar till IFRS 9 tolkas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

Bilaga D

Ändringar i andra standarder

I denna bilaga fastställs ändringar av andra IFRS-standarder som är en konsekvens av att IASB (International Accounting Standards Board) utfärdar IFRS 12. Ett företag ska tillämpa ändringarna för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013. Om företaget tillämpar IFRS 12 för en tidigare period ska den tillämpa ändringarna för den tidigare perioden. I ändrade punkter är ny text markerad med understrykning och borttagen text med genomstrykning.

IAS 1    Utformning av finansiella rapporter

D1

Punkterna 119 och 124 ändras och punkt 139H läggs till enligt följande.

119

… Ett exempel är upplysningen om huruvida ett företag tillämpar det verkliga värdet eller anskaffningsvärdet för sina förvaltningsfastigheter (se IAS 40 Förvaltningsfastigheter). Vissa IFRS-standarder kräver uttryckligen upplysningar om särskilda redovisningsprinciper, bland annat de val som företagsledningen gjort mellan olika principer som de tillåter. …

124

En del av de upplysningar som lämnas i enlighet med punkt 122 krävs enligt andra standarder. Exempelvis kräver IFRS 12 Upplysningskrav avseende innehav i andra företag att ett företag upplyser om de bedömningar som det har gjort för att fastställa om det har ett bestämmande inflytande över ett annat företag. IAS 40 kräver…

139H

Genom IFRS 10 och 12, utfärdade i maj 2011, ändrades punkterna 4, 119, 123 och 124. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10 och 12.

IAS 24    Upplysningar om närstående

D2

Punkt 15 ändras och punkt 28A läggs till enligt följande.

15

Kravet att lämna upplysningar om relationer med närstående mellan ett moderföretag och dess dotterföretag gäller utöver upplysningskraven i IAS 27 och IFRS 12 Upplysningskrav avseende innehav i andra företag.

28A

Genom IFRS 10, IFRS 11 Samarbetsarrangemang och IFRS 12, som utfärdades i maj 2011, ändrades punkterna 3, 9, 11 b, 15, 19 b och e samt 25. Företag ska tillämpa dessa ändringar när de tillämpar IFRS 10, IFRS 11 och IFRS 12.

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD (IAS) 27

Separata finansiella rapporter

SYFTE

1

Syftet med denna standard är att föreskriva redovisnings- och upplysningskrav för innehav i dotterföretag, joint ventures och intresseföretag när ett företag upprättar separata finansiella rapporter.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

2

Denna standard ska tillämpas vid redovisning av innehav i dotterföretag, joint ventures och intresseföretag när ett företag väljer, eller enligt lokala bestämmelser förpliktas, att upprätta separata finansiella rapporter.

3

Denna standard föreskriver inte vilka företag som ska upprätta separata finansiella rapporter. Den är tillämplig när ett företag upprättar separata finansiella rapporter som följer internationella finansiella redovisningsstandarder (IFRS).

DEFINITIONER

4

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

 

En koncernredovisning utgör en redovisning för en koncern där moderföretagets tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader presenteras som om koncernen var en enda ekonomisk enhet.

 

Separata finansiella rapporter är sådana rapporter som presenteras av ett moderföretag (dvs. ett ägarföretag med inflytande över ett dotterföretag) eller ett ägarföretag med gemensamt bestämmande inflytande eller ett betydande inflytande över ett investeringsobjekt, där innehavet redovisas till anskaffningsvärde eller i enlighet med IFRS 9 Finansiella instrument.

5

Följande begrepp definieras i bilaga A till IFRS 10 Koncernredovisningar, bilaga A till IFRS 11 Samarbetsarrangemang och punkt 3 i IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures:

intresseföretag

inflytande över ett investeringsobjekt

koncern

gemensamt bestämmande inflytande

joint venture

samägare

moderföretag

betydande inflytande

dotterföretag.

6

Separata finansiella rapporter är sådana som uppvisas utöver koncernredovisningar eller utöver finansiella rapporter där placeringar i intresseföretag eller joint ventures redovisas i enlighet med kapitalandelsmetoden, förutom under de omständigheter som anges i punkt 8. Separata finansiella rapporter behöver inte bifogas eller åtfölja dessa rapporter.

7

Finansiella rapporter där kapitalandelsmetoden tillämpas utgör inte några separata finansiella rapporter. Finansiella rapporter för ett företag som inte har ett dotterföretag, intresseföretag eller samägarinnehav i ett joint venture utgör inte några separata finansiella rapporter.

8

Ett företag som i enlighet med punkt 4 a i IFRS 10 är befriad från koncernredovisning eller som i enlighet med punkt 17 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse 2011) är befriad från kapitalandelsmetoden får upprätta separata finansiella rapporter som företagets enda finansiella rapporter.

UPPRÄTTANDE AV SEPARATA FINANSIELLA RAPPORTER

9

Separata finansiella rapporter ska upprättas i enlighet med alla tillämpliga IFRS, med undantag för vad som föreskrivs i punkt 10.

10

När ett företag upprättar separata finansiella rapporter ska det redovisa sina innehav i dotterföretag, joint ventures och intresseföretag antingen

a)

till anskaffningsvärde, eller

b)

i enlighet med IFRS 9.

Företaget ska tillämpa samma redovisningsprincip för varje kategori av innehav. Innehav som redovisas till anskaffningsvärde ska redovisas i enlighet med IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter när de klassificeras som att de innehas för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning). Värderingen av innehav som redovisas i enlighet med IFRS 9 förändras inte i sådana sammanhang.

11

Om ett företag, i enlighet med punkt 18 i IAS 28 (i dess ändrade lydelse 2011), väljer att värdera innehavet i intresseföretag eller joint ventures till dess verkliga värde genom resultatet i enlighet med IFRS 9 ska det även redovisa detta innehav på samma sätt i dess separata finansiella rapporter.

12

Ett företag ska redovisa utdelning från ett dotterföretag, ett joint venture eller ett intresseföretag som resultatposter i sina separata finansiella rapporter när dess rätt att ta emot utdelningen är fastslagen.

13

När ett moderföretag omorganiserar koncernens struktur genom att skapa ett nytt moderföretag ska följande kriterier uppfyllas:

a)

Det nya moderföretaget får bestämmande inflytande över det ursprungliga moderföretaget genom att egetkapitalinstrument utfärdas i utbyte mot befintliga egetkapitalinstrument i det ursprungliga moderföretaget.

b)

Tillgångar och skulder i den nya och i den ursprungliga koncernen är desamma omedelbart före och efter omorganisationen.

c)

Ägarna till det ursprungliga moderföretaget före omorganisationen har samma absoluta och relativa intressen i den ursprungliga koncernens och den nya koncernens nettotillgångar omedelbart före och efter omorganisationen.

Det nya moderföretaget ska dessutom redovisa sitt innehav i det ursprungliga moderföretaget i enlighet med punkt 10 a i sina separata finansiella rapporter, och det nya moderföretaget ska värdera innehavet till det redovisade värdet av sin andel av posterna inom det egna kapitalet enligt det ursprungliga moderföretagets separata finansiella rapporter vid tidpunkten för omorganisationen.

14

På samma sätt kan ett företag som inte är moderföretag skapa ett nytt företag som sitt moderföretag på ett sätt som uppfyller kriterierna i punkt 13. Villkoren i punkt 13 gäller också sådana omorganisationer. I sådana fall ska hänvisningarna till ”ursprungligt moderföretag” och ”ursprunglig koncern” avse ”ursprungligt företag”.

UPPLYSNINGAR

15

Ett företag ska tillämpa alla gällande IFRS när det anger uppgifter i dess separata finansiella rapporter, inbegripet villkoren i punkterna 16 och 17.

16

När ett moderföretag, i enlighet med punkt 4 a i IFRS 10, väljer att inte upprätta koncernredovisningar och i stället upprättar separata finansiella rapporter ska det ange följande i de separata finansiella rapporterna:

a)

Att de finansiella rapporterna är separata finansiella rapporter, att möjligheten till undantag från att upprätta koncernredovisning har utnyttjats, företagets namn och säte (och registreringsland, om detta ej är detsamma) för det företag för vilket koncernredovisning som uppfyller kraven i de internationella finansiella redovisningsstandarderna (IFRS) har upprättats och är tillgänglig för allmänheten, samt från vilken adress denna koncernredovisning kan erhållas.

b)

En förteckning över betydande innehav i dotterföretag, joint ventures och intresseföretag, inklusive

i)

investeringsobjektens namn,

ii)

investeringsobjektens säte (och registreringsland, om detta ej är detsamma),

iii)

storleken på ägarandelen (och röstandelen, om denna ej är densamma) i dessa investeringsobjekt.

c)

En beskrivning av den metod som tillämpats för att redovisa de innehav som anges i punkt b.

17

När ett moderföretag (annat än det moderföretag som omfattas av punkt 16) eller en investerare med gemensamt eller betydande inflytande över ett investeringsobjekt upprättar separata finansiella rapporter ska moderföretaget eller ägarföretaget identifiera de finansiella rapporter som har upprättats i enlighet med IFRS 10, IFRS 11 eller IAS 28 (i dess ändrade lydelse 2011), med vilka de sammanhänger. Moderföretaget eller ägarföretaget ska även ange följande uppgifter i de separata finansiella rapporterna:

a)

Att rapporterna är separata finansiella rapporter och anledningarna till varför dessa rapporter upprättas om detta inte krävs enligt lag.

b)

En förteckning över betydande innehav i dotterföretag, joint ventures och intresseföretag, inklusive

i)

investeringsobjektens namn,

ii)

investeringsobjektens säte (och registreringsland, om detta ej är detsamma),

iii)

storleken på ägarandelen (och röstandelen, om denna ej är densamma) i dessa investeringsobjekt.

c)

En beskrivning av den metod som tillämpats för att redovisa de innehav som anges i punkt b.

Moderföretaget eller ägarföretaget ska även identifiera de finansiella rapporter som har upprättats i enlighet med IFRS 10, IFRS 11 eller IAS 28 (i dess ändrade lydelse 2011), med vilka de sammanhänger.

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

18

Företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning medges. Om ett företag tillämpar denna standard tidigare ska det uppge detta och tillämpa IFRS 10, IFRS 11, IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag och IAS 28 (i dess ändrade lydelse 2011) på samma gång.

Hänvisningar till IFRS 9

19

Om ett företag tillämpar denna standard men ännu inte tillämpar IFRS 9 ska alla referenser till IFRS 9 uppfattas som referenser till IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering.

UPPHÄVANDE AV IAS 27 (2008)

20

Denna standard utfärdas samtidigt med IFRS 10. Dessa har tillsammans företräde framför IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter (i dess ändrade lydelse 2008).

INTERNATIONELL REDOVISNINGSSTANDARD 28

Innehav i intresseföretag och joint ventures

SYFTE

1

Denna standard ska tillämpas vid redovisning av innehav i intresseföretag och joint ventures. Syftet är också att beskriva kraven för tillämpning av kapitalandelsmetoden vid redovisning av innehav i intresseföretag och joint ventures.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

2

Denna standard ska tillämpas av alla företag som har gemensam kontroll eller betydande inflytande över investeringsobjektet.

DEFINITIONER

3

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

 

Ett intresseföretag är ett företag över vilket ägarföretaget har ett betydande inflytande.

 

En koncernredovisning utgör en redovisning för en koncern där tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter, kostnader och kassaflöden hos moderbolaget och dess dotterbolag redovisas som om koncernen var ett enda företag.

 

Kapitalandelsmetoden är en metod för redovisning som innebär att andelar i ett företag redovisas till anskaffningsvärde vid anskaffningstillfället och därefter justeras med ägarföretagets andel av förändringen i investeringsobjektets nettotillgångar. Ägarföretagets resultat innefattar ägarföretagets andel av investeringsobjektets resultat, och ägarföretagets övriga totalresultat inkluderar dess andel av investeringsobjektets övriga totalresultat.

 

Ett samarbetsarrangemang är ett arrangemang där två eller flera parter har gemensam kontroll.

 

Med gemensamt bestämmande inflytande avses att två eller flera parter i avtal reglerat att gemensamt utöva det bestämmande inflytandet över en ekonomisk verksamhet. Det existerar endast när det krävs att parterna som delar det bestämmande inflytandet måste ge sitt samtycke i fråga om relevanta aktiviteter kopplade till verksamheten.

 

Ett joint venture är ett samarbetsarrangemang där parterna som har gemensamt bestämmande inflytande har rätt till arrangemangets nettotillgångar.

 

En samägare i ett joint venture är en delägare i ett joint venture som har gemensamt bestämmande inflytande över detta.

 

Betydande inflytande innebär att ägarföretaget kan delta i de beslut som rör ett företags finansiella och operativa strategier, men innebär inte bestämmande inflytande eller gemensamt bestämmande inflytande över dessa strategier.

4

Följande termer definieras i punkt 4 i IAS 27, Koncernredovisning och separata finansiella rapporter, och i bilaga A till IFRS 10, Koncernredovisningar, och används i denna standard med de betydelser de har i den IFRS där de definierats:

inflytande över ett investeringsobjekt

koncern

moderbolag

separata finansiella rapporter

dotterföretag.

BETYDANDE INFLYTANDE

5

Om ett ägarföretag, direkt eller indirekt (exempelvis genom dotterbolag), innehar minst 20 procent av rösterna i investeringsobjektet anses ägarföretaget ha betydande inflytande, såvida inte annat klart kan påvisas. Omvänt gäller att om ett ägarföretag, direkt eller indirekt (exempelvis genom dotterbolag), innehar mindre än 20 procent av rösterna i ett annat företag, anses ägarföretaget inte kunna utöva ett betydande inflytande såvida inte ett sådant inflytande klart kan påvisas. Det förhållandet att ett annat ägarföretag innehar majoriteten eller en betydande andel i investeringsobjektet utesluter inte att ägarföretaget kan utöva betydande inflytande.

6

Att ett ägarföretag utövar ett betydande inflytande styrks vanligen på ett eller flera av följande sätt:

(a)

Ägarföretaget är representerat i investeringsobjektets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

(b)

Ägarföretaget deltar i arbetet med investeringsobjektets strategiska frågor och frågor som rör riktlinjer, inklusive beslut rörande aktieutdelning eller annan värdeöverföring.

(c)

Det sker väsentliga transaktioner mellan ägarföretaget och investeringsobjektet.

(d)

Det sker ett utbyte av personal i ledande ställning mellan ägarföretaget och investeringsobjektet.

(e)

Ägarföretaget och investeringsobjektet utbyter väsentlig teknisk information.

7

Ett företag kan äga teckningsoptioner, köpoptioner, skuldebrev eller egetkapitalinstrument som kan konverteras till stamaktier eller andra liknande instrument som, ifall de utnyttjas eller konverteras, kan ge företaget mer inflytande eller begränsa annan parts inflytande över ett annat företags finansiella och operativa strategier (potentiella röstberättigade aktier). Vid bedömning av huruvida ett företag har betydande inflytande beaktas förekomsten och effekten av potentiella röstberättigade aktier som utan dröjsmål kan utnyttjas eller konverteras, inklusive potentiella röstberättigade aktier som innehas av andra företag. Potentiella röstberättigade aktier kan inte utnyttjas eller konverteras utan dröjsmål om de till exempel inte kan utnyttjas eller konverteras förrän vid en senare tidpunkt eller när en framtida händelse inträffar.

8

Vid bedömning av huruvida potentiella röstberättigade aktier bidrar till ett betydande inflytande granskar företaget alla fakta och omständigheter (inklusive villkor för utnyttjande av de potentiella röstberättigade aktierna och eventuella andra avtalsmässiga villkor beaktade enskilt eller tillsammans) som påverkar potentiella rättigheter, förutom företagsledningens avsikt och den finansiella förmågan att utnyttja eller konvertera rättigheterna.

9

Ett företag upphör att ha betydande inflytande över ett investeringsobjekt när det inte längre kan delta i de beslut som rör verksamhetens finansiella och operativa strategier. Det betydande inflytandet kan upphöra oavsett om det absoluta eller relativa ägandet förändras. Detta skulle exempelvis kunna inträffa om det bestämmande inflytandet över ett intresseföretag övertas av en regering, domstol, ett administrativt organ eller en tillsynsmyndighet. Det kan också vara följden av ett avtal.

KAPITALANDELSMETODEN

10

Enligt kapitalandelsmetoden redovisas ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture inledningsvis till anskaffningsvärde. Det redovisade värdet ökas eller minskas därefter för att beakta ägarföretagets andel av investeringsobjektets resultat efter förvärvstidpunkten. Ägarföretagets andel av investeringsobjektets resultat ingår i ägarföretagets resultat. Erhållna utdelningar från investeringsobjektet minskar innehavets redovisade värde. Det kan också vara nödvändigt att justera det redovisade värdet för att återspegla förändringar i ägarföretagets andel i investeringsobjektet som uppstår vid förändringar i investeringsobjektets övriga totalresultat. Sådana förändringar innefattar förändringar som uppkommit vid omvärdering av materiella anläggningstillgångar och vid valutakursdifferenser. Ägarföretagets andel av de förändringarna ska tas upp bland ägarföretagets övriga totalresultat (se IAS 1, Utformning av finansiella rapporter).

11

Redovisning av intäkter utifrån erhållen utdelning kan vara ett otillräckligt mått på ett ägarföretags intäkter från ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture, eftersom sambandet mellan erhållen utdelning och intresseföretagets eller joint ventureföretagets resultat kan vara litet. Eftersom ägarföretaget har ett betydande inflytande över investeringsobjektet har ägarföretaget en viss andel av intresseföretagets eller joint ventureföretagets resultat och därmed även av avkastningen på innehavet. Ägarföretaget redovisar denna andel genom att utvidga de finansiella rapporterna till att omfatta ägarföretagets andel av ett sådant investeringsobjekts resultat. En tillämpning av kapitalandelsmetoden leder därför till en mer informativ rapportering om ägarföretagets nettotillgångar och resultat.

12

När potentiella röstberättigade aktier eller andra derivat som innehåller potentiella röstberättigade aktier föreligger avgörs ett företags intresse i ett intresseföretag eller joint venture enbart på grundval av befintliga ägarintressen och återspeglar inte möjligheten att utöva eller konvertera potentiella röstberättigade aktier och andra derivatinstrument, om inte punkt 13 gäller.

13

I vissa fall har ett företag ett befintligt ägande som resultat av en transaktion som vid tillfället i fråga ger företaget tillgång till avkastningen i samband med ägarandelen. Under sådana omständigheter avgörs andelen som allokeras till företaget genom att man tar hänsyn till det eventuella utnyttjandet av de potentiellt röstberättigade aktierna och andra derivatinstrument som ger företaget tillgång till avkastningen.

14

IFRS 9, Finansiella instrument, gäller inte för intressen i intresseföretag och joint ventures som redovisas med kapitalandelsmetoden. När instrument som innehåller potentiellt röstberättigade aktier ger tillgång till avkastningen knuten till ägarandelen i ett intresseföretag eller joint venture omfattas instrumenten inte av IFRS 9. I alla andra fall redovisas instrument som innehåller potentiellt röstberättigade aktier i ett intresseföretag eller joint venture i enlighet med IFRS 9.

15

Om ett innehav eller en del av ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture klassificeras som innehavda för försäljning i enlighet med IFRS 5, Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter, ska innehavet eller eventuella kvarvarande delar av innehavet som inte klassificeras som innehavda för försäljning klassificeras som anläggningstillgångar.

TILLÄMPNING AV KAPITALANDELSMETODEN

16

Ett företag som har betydande inflytande över investeringsobjektet ska redovisa sitt innehav i ett intresseföretag eller joint venture med hjälp av kapitalandelsmetoden om inte innehavet uppfyller kraven för att undantas enligt punkterna 17–19.

Undantag från tillämpning av kapitalandelsmetoden

17

Ett företag behöver inte tillämpa kapitalandelsmetoden på sin andel i ett intresseföretag eller joint venture om företaget är ett moderbolag som är undantaget från kravet att utarbeta en koncernredovisning genom undantaget i punkt 4 a) i IFRS 10 eller om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)

Ägarföretaget är ett helägt eller delägt dotterbolag till ett annat företag, och dess övriga ägare, inklusive dem som annars saknar rösträtt, har informerats om, och har inte något att invända emot, att ägarföretaget inte använder kapitalandelsmetoden.

(b)

Samägarens skuldebrev eller egetkapitalinstrument är inte föremål för allmän handel (på en inhemsk eller utländsk fondbörs eller på en OTC-marknad, inklusive lokala och regionala marknader).

(c)

Ägarföretaget har inte ingivit, och är inte i färd med att inge, sina finansiella rapporter till en värdepappersövervakande myndighet eller annan tillsynsmyndighet i syfte att emittera värdepapper, oavsett slag, på en offentlig marknad.

(d)

Moderföretagets yttersta eller något mellanvarande moderföretag upprättar koncernredovisning som är tillgänglig för allmänheten och som följer reglerna i IFRS.

18

När ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture ägs av, eller ägs indirekt av, ett företag som är en riskkapitalorganisation eller värdepappersfond, aktiefond och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”), kan företaget välja att värdera innehaven i sådana intresseföretag och joint ventures till skäligt värde genom vinst och förlust i enlighet med IFRS 9.

19

När ett företag har ett innehav i ett intresseföretag, av vilket en andel ägs av, eller ägs indirekt av, ett företag som är en riskkapitalorganisation eller värdepappersfond, aktiefond och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”), kan företaget välja att värdera innehavet i intresseföretaget till skäligt värde genom vinst och förlust i enlighet med IFRS 9 oavsett om riskkapitalorganisationen eller värdepappersfonden, aktiefonden och liknande företag inklusive försäkringsfonder har ett betydande inflytande över den andelen av innehavet eller inte. Om företaget väljer att göra detta ska företaget tillämpa kapitalandelsmetoden på alla återstående delar av sitt innehav i ett intresseföretag som inte ägs genom en riskkapitalorganisation eller en värdepappersfond, aktiefond och liknande företag inklusive försäkringsfonder.

Klassificering som avsett för försäljning

20

Ett företag ska tillämpa IFRS 5 på ett innehav eller en del av ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture som uppfyller kraven för att klassificeras som avsett för försäljning. Alla behållna andelar av ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture som inte har klassificerats som avsett för försäljning ska redovisas enligt kapitalandelsmetoden till dess avyttring av andelen som klassificerats som avsedd för försäljning äger rum. Sedan avyttrandet ägt rum ska företaget redovisa alla kvarvarande innehav i ett intresseföretag eller joint venture i enlighet med IFRS 9 om inte det kvarvarande innehavet fortsätter att vara ett intresseföretag eller joint venture. I så fall ska företaget tillämpa kapitalandelsmetoden.

21

När ett innehav, eller en del av ett innehav, i ett intresseföretag som tidigare klassificerats som avsett för försäljning inte längre uppfyller villkoren för denna klassificering, ska det redovisas enligt kapitalandelsmetoden från och med den dag det klassificerades som avsett för försäljning. De finansiella rapporterna för de perioder som löpt sedan innehavet klassificerades som att det innehas för försäljning ska ändras i enlighet därmed.

Upphörande med att tillämpa kapitalandelsmetoden

22

Ett företag ska upphöra med att tillämpa kapitalandelsmetoden från det datum när innehavet upphör att vara ett intresseföretag eller joint venture enligt följande:

(a)

Om innehavet blir ett dotterbolag ska ägarföretaget redovisa innehavet i enlighet med IFRS 3, Rörelseförvärv, och IFRS 10.

(b)

Om det kvarvarande innehavet i ett tidigare intresseföretag eller joint venture är en finansiell tillgång ska företaget ta upp det kvarvarande innehavet till skäligt värde. Det skäliga värdet för det kvarvarande innehavet ska tas upp till skäligt värde första gången det tas upp som en finansiell tillgång i enlighet med IFRS 9. Företaget ska ta upp som vinst eller förlust alla skillnader mellan

(i)

det skäliga värdet på varje kvarvarande innehav och behållning från delavyttring av innehav i intresseföretaget, och

(ii)

det redovisade värdet för innehavet vid tidpunkten när kapitalandelsmetoden avslutades.

(c)

Om ett företag upphör med att tillämpa kapitalandelsmetoden ska företaget redovisa alla belopp som redovisats i övrigt totalresultat avseende innehavet på samma grund som skulle krävas om investeringsobjektet direkt hade avyttrat de hänförliga tillgångarna eller skulderna.

23

Om en vinst eller förlust som tidigare redovisats i övrigt totalresultat av investeringsobjektet skulle omklassificeras till resultatet vid avyttringen av de hänförliga tillgångarna eller skulderna, omklassificerar därför företaget vinsten eller förlusten från eget kapital till resultatet (som en omklassificeringsjustering) när kapitalandelsmetoden inte längre tillämpas. Om ett intresseföretag eller joint venture till exempel har kumulativa växelkursskillnader som avser en utländsk verksamhet och företaget slutar tillämpa kapitalandelsmetoden ska företaget omklassificera den vinst eller förlust från den utländska verksamheten som tidigare tagits upp i övrigt totalresultat till resultatet.

24

Om ett innehav i ett intresseföretag blir ett innehav i ett joint venture eller om ett innehav i ett joint venture blir ett innehav i ett intresseföretag ska företaget fortsätta tillämpa kapitalandelsmetoden och inte justera det kvarvarande innehavet.

Förändringar i ägarandel

25

Om ett företags ägarandel i ett intresseföretag eller joint venture minskas, men företaget fortsätter att tillämpa kapitalandelsmetoden, ska företaget omklassificera till resultatet den andel av vinsten eller förlusten som tidigare hade tagits upp i övrigt totalresultat avseende minskningen av ägarandelen om vinsten eller förlusten skulle behöva omklassificeras till resultatet när de tillhörande tillgångarna eller skulderna avyttrades.

Tillvägagångssätt enligt kapitalandelsmetoden

26

Många av de tillvägagångssätt som är lämpliga för tillämpning av kapitalandelsmetoden liknar de konsolideringsförfaranden som beskrivs i IFRS 10. De synsätt som ligger till grund för hur förvärv av ett dotterbolag redovisas tillämpas dessutom även vid redovisning av förvärv av andelar i ett intresseföretag eller joint venture.

27

En koncerns innehav i ett intresseföretag eller joint venture består av moderbolagets och dess dotterbolags sammanlagda innehav i dessa intresseföretag eller joint ventures. I detta sammanhang bortses från koncernens innehav i andra intresseföretag eller joint ventures. När ett intresseföretag eller joint venture har dotterbolag, intresseföretag eller joint ventures är de resultat och nettotillgångar som beaktas vid tillämpning av kapitalandelsmetoden de som redovisats i intresseföretagets eller joint ventureföretagets finansiella rapporter (inklusive intresseföretagets eller joint ventureföretagets andel av resultat och nettotillgångar i sina intresseföretag och joint ventures), efter eventuella erforderliga justeringar i syfte att tillämpa enhetliga redovisningsprinciper (se punkterna 35 och 36).

28

De resultat som uppkommer vid ”uppströms-” och ”nedströmstransaktioner” mellan ett ägarföretag (inklusive dess dotterbolag som omfattas av koncernredovisningen) och ett intresseföretag eller joint venture redovisas i ägarföretagets finansiella rapporter endast i den utsträckning de motsvarar fristående ägarföretags innehav i intresseföretaget eller joint ventureföretaget. Exempel på uppströmstransaktioner är när ett intresseföretag eller joint venture säljer tillgångar till ägarföretaget. Exempel på ”nedströmstransaktioner” är när ett ägarföretag säljer tillgångar till ett intresseföretag eller joint venture. Ägarföretagets andel av intresseföretagets eller joint ventureföretagets resultat som är följden av dessa transaktioner elimineras.

29

När nedströmstransaktioner ger bevis för en minskning av det realiserbara nettovärdet för den tillgång som ska säljas eller en nedskrivning av de tillgångarna ska förlusterna redovisas i sin helhet av ägarföretaget. När uppströmstransaktioner ger bevis för en minskning av det realiserbara nettovärdet för den tillgång som ska köpas eller en nedskrivning av de tillgångarna ska ägarföretaget redovisa sin andel av de förlusterna.

30

Bidrag i form av en icke-monetär tillgång till ett intresseföretag eller joint venture i utbyte mot en egetkapitalandel i intresseföretaget eller joint ventureföretaget ska redovisas i enlighet med punkt 28, om inte bidraget saknar kommersiellt värde, så som det begreppet beskrivs i IAS 16, Materiella anläggningstillgångar. Om ett sådant bidrag saknar kommersiellt värde ska vinsten eller förlusten betraktas som orealiserad och inte tas upp om inte punkt 31 också gäller. Sådana orealiserade vinster och förluster ska elimineras mot den redovisade andelen med hjälp av kapitalandelsmetoden och ska inte redovisas som uppskjuten vinst eller förlust i företagets koncernredovisning av den finansiella ställningen eller i företagets redovisning av den finansiella ställningen där andelar redovisas med hjälp av kapitalandelsmetoden.

31

Om, förutom att erhålla en egetkapitalandel i ett intresseföretag eller joint venture, ett företag erhåller monetära eller icke-monetära tillgångar ska företaget fullt ut redovisa i resultatet den andel av vinsten eller förlusten på det icke-monetära bidraget som avser de monetära eller icke-monetära tillgångar som erhållits.

32

Ett innehav redovisas enligt kapitalandelsmetoden från och med det datum det blir ett intresseföretag eller joint venture. Eventuell skillnad vid förvärvet mellan anskaffningsvärdet för innehavet och ägarföretagets andel av det verkliga värdet netto för intresseföretagets identifierbara tillgångar och skulder redovisas enligt nedan.

(a)

Goodwill som är hänförlig till ett intresseföretag eller joint venture innefattas i innehavets redovisade värde. Avskrivning av denna goodwill är inte tillåten.

(b)

Eventuell del av ägarföretagets andel av det verkliga värdet netto på intresseföretagets identifierbara tillgångar och skulder som överstiger innehavets anskaffningsvärde innefattas som intäkt vid fastställande av ägarföretagets andel av intresseföretagets eller joint ventureföretagets resultat för den period under vilken förvärvet skedde.

Erforderliga justeringar av ägarföretagets andel av intresseföretagets eller joint ventureföretagets resultat efter förvärvet görs även i syfte att exempelvis redovisa avskrivning av avskrivningsbara tillgångar, baserat på deras verkliga värden vid förvärvstidpunkten. På samma sätt görs erforderliga justeringar av ägarföretagets andel av det resultat efter förvärvet för nedskrivningar som redovisats av intresseföretaget eller joint ventureföretaget, exempelvis av goodwill eller av materiella anläggningstillgångar.

33

Vid tillämpning av kapitalandelsmetoden använder ägarföretaget intresseföretagets eller joint ventureföretagets senaste tillgängliga finansiella rapporter. Om ägarföretagets och intresseföretagets eller joint ventureföretagets rapportperioder slutar på olika datum upprättar intresseföretaget eller joint ventureföretaget, för ägarföretagets användning, finansiella rapporter per samma datum som ägarföretagets finansiella rapporter såvida detta inte är praktiskt ogenomförbart.

34

Om, i enlighet med punkt 33, ett intresseföretags eller joint ventureföretags finansiella rapporter, som används vid tillämpning av kapitalandelsmetoden, upprättas per en balansdag som skiljer sig från ägarföretagets balansdag, ska justeringar göras för att kompensera effekten av betydande transaktioner eller händelser som inträffar mellan den dagen och ägarföretagets balansdag. Under alla omständigheter ska skillnaden mellan rapportperiodens slut för intresseföretaget eller joint ventureföretaget och ägarföretaget inte överstiga tre månader. Rapportperiodernas längd och eventuella skillnader mellan rapportperiodernas slut ska vara oförändrade från en period till en annan.

35

Ägarföretagets finansiella rapporter ska upprättas med enhetliga redovisningsprinciper för likartade transaktioner och händelser som inträffat under likartade omständigheter.

36

Om ett intresseföretag eller joint venture använder andra redovisningsprinciper än ägarföretaget när det gäller likartade transaktioner och händelser under likartade omständigheter, ska justeringar göras i syfte att anpassa intresseföretagets eller joint ventureföretagets redovisningsprinciper till ägarföretagets redovisningsprinciper när intresseföretagets eller joint ventureföretagets finansiella rapporter används av ägarföretaget vid tillämpning av kapitalandelsmetoden.

37

Om ett intresseföretag eller joint venture har utestående preferensaktier med kumulativ vinstutdelningsrätt, som innehas av annan part än ägarföretaget och som klassificeras som eget kapital, beräknar ägarföretaget sin andel av vinst eller förlust efter att resultatet har justerats med sådana aktiers utdelning, och detta oavsett om utdelningen har beslutats eller ej.

38

Om ett ägarföretags andel av förlusterna i ett intresseföretag eller joint venture motsvarar eller överstiger dess innehav i intresseföretaget eller joint ventureföretaget, upphör ägarföretaget att redovisa sin andel av ytterligare förluster. Innehavet i ett intresseföretag eller joint venture är det redovisade värdet på andelar i intresseföretagets eller joint ventureföretagets eget kapital vid tillämpning av kapitalandelsmetoden tillsammans med eventuella långsiktiga innehav som, till sin innebörd, utgör del av ägarföretagets innehav i intresseföretaget eller joint ventureföretaget. Exempelvis är en post, för vilken reglering inte är planerad eller som troligen inte kommer att ske inom överskådlig framtid, i praktiken en ökning av företagets innehav i detta intresseföretag eller joint venture. Sådana poster kan innefatta preferensaktier och långfristiga fordringar eller lån men innefattar inte kundfordringar, leverantörsskulder eller eventuella långfristiga fordringar för vilka adekvat säkerhet finns, såsom lån med säkerhet. Förluster som redovisas enligt kapitalandelsmetoden utöver ägarföretagets innehav i stamaktier tillämpas på andra delar av ägarföretagets innehav i ett intresseföretag eller joint venture i omvänd förmånsrättsordning (det vill säga prioritet vid konkurs).

39

När ägarföretagets innehav är nedsatt till noll, intas ytterligare förluster och en skuld redovisas, men endast till den del ägarföretaget har påtagit sig legala eller informella förpliktelser eller gjort utbetalningar å intresseföretagets eller joint ventureföretagets vägnar. Om intresseföretaget eller joint ventureföretaget senare visar vinst återgår ägarföretaget till att redovisa sin andel av dessa vinster först när dessa uppgår till samma belopp som andelen av förlusterna vilka inte redovisats av ägarföretaget.

Nedskrivningar

40

Efter tillämpning av kapitalandelsmetoden, inklusive redovisning av intresseföretagets förluster i enlighet med punkt 38, tillämpar ägarföretaget kraven i IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering med undantag för vissa bestämmelser avseende säkringsredovisning, för att fastställa om det ska redovisa ytterligare nedskrivning avseende ägarföretagets nettoinnehav i intresseföretaget eller joint ventureföretaget.

41

Ägarföretaget tillämpar också kraven i IAS 39 för att fastställa huruvida eventuell ytterligare nedskrivning redovisas avseende den del av ägarföretagets innehav i intresseföretaget eller joint ventureföretaget som inte utgör del av nettoinvesteringen och beloppet för denna nedskrivning.

42

Eftersom goodwill som ingår i det redovisade värdet av ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture inte redovisas separat görs ingen separat prövning av om denna goodwill behöver skrivas ned genom tillämpning av kraven på prövning av nedskrivningsbehovet för goodwill i IAS 36, Nedskrivningar. I stället prövas, i enlighet med IAS 36, om hela det redovisade värdet för innehavet behöver skrivas ned som en enda tillgång, genom en jämförelse av dess återvinningsvärde (det högsta av nyttjandevärdet och verkligt värde efter avdrag för försäljningskostnader) med dess redovisade värde, närhelst tillämpning av kraven i IAS 39 tyder på att innehavet kan behöva skrivas ned. En nedskrivning som görs under dessa omständigheter allokeras inte till någon tillgång, inklusive goodwill, som utgör en del av det redovisade värdet av innehavet i intresseföretaget eller joint ventureföretaget. Således ska en återföring av denna nedskrivning redovisas i enlighet med IAS 36 i den utsträckning som återvinningsvärdet av innehavet därefter ökar. Vid bestämning av innehavets nyttjandevärde beräknar företaget

(a)

sin andel av nuvärdet av framtida beräknade kassaflöden som förväntas genereras av intresseföretaget eller joint ventureföretaget, inklusive såväl kassaflödena från intresseföretagets eller joint ventureföretagets rörelse som likvid vid slutlig avyttring av innehavet, eller

(b)

nuvärdet av framtida beräknade kassaflöden i form av utdelningar från intresseföretaget och likvid vid slutlig avyttring av innehavet i intresseföretaget.

De båda metoderna ger med rimliga antaganden samma resultat.

43

Återvinningsvärdet på innehav i intresseföretag eller joint ventures beräknas för varje intresseföretag eller joint venture, såvida inte ett enskilt intresseföretag eller joint venture genererar ett kassaflöde som är beroende av kassaflödet från andra tillgångar i företaget.

SEPARATA FINANSIELLA RAPPORTER

44

Ett innehav i ett intresseföretag eller joint venture ska redovisas i ägarföretagets separata finansiella rapporter i enlighet med punkt 10 i IAS 27 (ändrad 2011).

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

45

Företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar denna standard tidigare ska det anges och IFRS 10, IFRS 11, Samarbetsarrangemang, IFRS 12, Redovisning av andelar i andra företag, och IAS 27 (ändrat 2011) tillämpas samtidigt.

Hänvisningar till IFRS 9

46

Om ett företag tillämpar denna standard men ännu inte tillämpar IFRS 9 ska alla hänvisningar till IFRS 9 även uppfattas som en hänvisning till IAS 39.

UPPHÄVANDE AV IAS 28 (2003)

47

Denna standard ersätter IAS 28, Innehav i intresseföretag (i dess ändrade lydelse 2003).

29.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 360/78


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1255/2012

av den 11 december 2012

om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på de internationella redovisningsstandarderna International Accounting standard 12, International Financial ReportingStandard 1 och 13, samt tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 20 december 2010 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) ändringar i International Financial Reporting Standard (”IFRS”) 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas - Kraftig hyperinflation och avskaffande av fastställda datum för förstagångstillämpare (nedan kallat ändringarna i IFRS 1) och i International Accounting Standard (”IAS”) 12 Inkomstskatter - uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar (nedan kallat ändringarna i IAS 12). Syftet med ändringarna i IFRS 1 är att införa nya undantag inom tillämpningsområdet för IFRS 1 – nämligen att företag som har varit utsatta för kraftig hyperinflation tillåts att använda värdering till verkligt värde som det antagna anskaffningsvärdet för deras tillgångar och skulder i rapporten över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS. Dessutom ersätter ändringarna också hänvisningarna till fastställda datum i IFRS 1 med hänvisningar till tidpunkten för övergången. I IAS 12 i sin tur anges hur inkomstskatter bör redovisas. Syftet med ändringarna i IAS 12 är att införa ett undantag till värderingsprincipen i IAS 12 i form av ett antagande, om inget annat kan påvisas, om att en förvaltningsfastighets redovisade värde värderat till verkligt värde skulle kunna återvinnas genom försäljning och att ett företag skulle vara skyldigt att använda den skattesats som är tillämplig på försäljningen av den underliggande tillgången.

(3)

Den 12 maj 2011 utfärdade IASB IFRS 13 Värdering till verkligt värde (nedan kallat IFRS 13). IFRS 13 fastställer en enda ram för värdering till verkligt värde och ger en heltäckande vägledning om hur värdering till verkligt värde av både finansiella och icke finansiella tillgångar och skulder bör göras. IFRS 13 är tillämplig när andra IFRS kräver eller medger värdering till verkligt värde eller upplysningar om värderingar till verkligt värde.

(4)

Den 19 oktober 2011 utfärdade IASB tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee (”IFRIC”) Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas (”IFRIC-tolkning nr 20”). Syftet med IFRIC 20 är att ge ledning om redovisning av produktionsavrymningskostnader som en tillgång och om den inledande och efterföljande värderingen av avrymningsverksamheten för att minska skillnaden i praxis för hur företag redovisar avrymningskostnader som uppstår i ett dagbrotts produktionsfas.

(5)

I kraft av denna förordning godkänns ändringarna i IAS 12, ändringarna i IFRS 1, IFRS 13, IFRIC 20 samt de därav uppkomna ändringarna i övriga standarder och tolkningar. Standarderna, ändringarna i befintliga standarder eller tolkningarna innehåller vissa hänvisningar till IFRS 9 som för närvarande inte kan tillämpas eftersom IFRS 9 ännu inte har antagits av EU. Alla hänvisningar till IFRS 9 enligt bilagan till denna förordning bör därför behandlas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella Instrument: Redovisning och värdering. Dessutom kan eventuella ändringar i IFRS 9 som följer av bilagan till denna förordning inte tillämpas.

(6)

Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna i IAS 12 och ändringarna i IFRS 1 liksom i IFRS 13 och IFRIC 20 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(7)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

(a)

International Accounting Standard (IAS) 12 Inkomstskatter ska ändras på det sätt som anges i bilagan till denna förordning.

(b)

Den ständiga tolkningskommitténs (SIC) tolkning nr 21 ska strykas i enlighet med ändringarna i IAS 12, enligt bilagan till denna förordning.

(c)

IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas ska ändras enligt bilagan till denna förordning.

(d)

IFRS 13 Värdering till verkligt värde ska införas enligt bilagan till denna förordning.

(e)

IFRS 1, IFRS 2, IFRS 3, IFRS 4, IFRS 5, IFRS 7, IAS 1, IAS 2, IAS 8, IAS 10, IAS 16, IAS 17, IAS 18, IAS 19, IAS 20, IAS 21, IAS 28, IAS 31, IAS 32, IAS 33, IAS 34, IAS 36, IAS 38, IAS 39, IAS 40, IAS 41, IFRIC 2, IFRIC 4, IFRIC 13, IFRIC 17 och IFRIC 19 ska ändras i överensstämmelse med IFRS 13 enligt bilagan till denna förordning.

(f)

IFRIC-tolkning nr 20 Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas ska införas enligt bilagan till denna förordning.

(g)

IFRS 1 ska ändras i överensstämmelse med bilagan till IFRIC 20 enligt bilagan till denna förordning.

2.   Alla referenser till IFRS 9 enligt bilagan till denna förordning bör därför behandlas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella Instrument: Redovisning och värdering.

3.   Dessutom får eventuella ändringar i IFRS 9 som följer av bilagan till denna förordning inte tillämpas.

Artikel 2

1.   Alla företag ska tillämpa ändringarna som avses i artikel 1.1 a–c, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds på eller efter den dag då denna förordning träder i kraft.

2.   Alla företag ska tillämpa IFRS 13, IFRIC 20 samt de ändringar som avses i artikel 1.1 d–g, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds den 1 januari 2013 eller senare.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 december 2012.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)   EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2)   EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.


BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IFRS 1

IFRS 1

Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas – Kraftig hyperinflation och avskaffande av fastställda datum för förstagångstillämpare

IAS 12

IAS 12

Inkomstskatter – uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar

IFRS 13

IFRS 13

Värdering till verkligt värde

IFRIC 20

IFRIC-tolkning nr 20

Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas

Mångfaldigande tillåts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information från IASB kan hämtas från www.iasb.org

ÄNDRINGAR I IFRS 1

Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

Efter punkt 31B läggs en rubrik och punkt 31C till.

REDOVISNING OCH UPPLYSNINGAR

Förklaring av övergång till IFRS

Användning av antaget anskaffningsvärde efter en period av allvarlig hyperinflation

31C

Om ett företag på grund av allvarlig hyperinflation väljer att värdera tillgångar och skulder till verkligt värde och att använda det verkliga värdet som det antagna anskaffningsvärdet i sin rapport över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS (se punkterna D26-D30), ska det i företagets första finansiella rapporter enligt IFRS lämnas en förklaring om hur, och varför, företaget hade, och därefter upphörde att ha, en funktionell valuta som har båda nedanstående kännetecken:

(a)

Ett tillförlitligt allmänt prisindex är inte tillgängligt för alla företag som har transaktioner och saldon i valutan.

(b)

Möjlighet att byta ut valutan mot en relativt stabil utländsk valuta finns inte.

Tillägg B

Undantag från retroaktiv tillämpning av andra IFRS

Punkt B2 ändras.

Borttagande av finansiella tillgångar och finansiella skulder från rapporten över finansiell ställning

B2

Förutom vad som är tillåtit enligt punkt B3 ska en förstagångstillämpare tillämpa kraven för borttagande från rapporten över finansiell ställning i IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering framåtriktat för transaktioner som skett dagen för övergången till IFRS eller senare. Exempelvis, om en förstagångstillämpare tog bort finansiella tillgångar som inte är derivat eller finansiella skulder som inte är derivat från rapporten över finansiell ställning enligt sina tidigare redovisningsprinciper till följd av en transaktion som gjordes före den 1 januari 2004, ska förstagångstillämparen inte redovisa dessa tillgångar och skulder enligt IFRS (såvida de inte uppfyller kraven för redovisning till följd av en senare transaktion eller händelse).

Bilaga D

Undantag från andra IFRS-standarder

Punkterna D1 och D20 ändras.

D1

Ett företag kan välja att utnyttja ett eller flera av följande undantag:

(a)

(o)

överföringar av tillgångar från kunder (punkt D24);

(p)

utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument (punkt D25); och

(q)

allvarlig hyperinflation (punkterna D26-D30).

Ett företag ska inte tillämpa dessa undantag analogt på andra poster.

Värdering till verkligt värde av finansiella tillgångar eller finansiella skulder vid det första redovisningstillfället

D20

Oaktat kraven i punkterna 7 och 9 får ett företag tillämpa kraven i den sista meningen i IAS 39, punkt VT76, och VT76A, framåtriktat för transaktioner som ingås på eller efter tidpunkten för övergång till IFRS.

En rubrik och punkterna D26–D30 läggs till.

Kraftig hyperinflation

D26

Om ett företag har en funktionell valuta, som var, eller är, valutan i en ekonomi med hyperinflation, ska företaget fastställa huruvida det utsatts för allvarlig hyperinflation före tidpunkten för övergången till IFRS. Detta ska tillämpas på företag som tillämpar IFRS för första gången, samt för företag som tidigare har tillämpat IFRS.

D27

Valutan i en hyperinflationsekonomi lider av hyperinflation om den kännetecknas av båda av följande egenskaper:

(a)

Ett tillförlitligt allmänt prisindex är inte tillgängligt för alla företag som har transaktioner och saldon i valutan.

(b)

Möjlighet att byta ut valutan mot en relativt stabil utländsk valuta finns inte.

D28

Ett företags funktionella valuta upphör att vara en valuta som lider av kraftig hyperinflation den dag den funktionella valutan normaliseras. Det är den dag då den funktionella valutan inte längre har antingen en eller båda av de egenskaper som anges i punkt D27, eller när företagets funktionella valuta ändras till en valuta som inte lider av kraftig hyperinflation.

D29

När ett företags tidpunkt för övergång till IFRS infaller på den dag som, eller efter det att, den funktionella valutan normaliseras, får företaget välja att värdera alla tillgångar och skulder som innehades före den dag den funktionella valutan normaliseras till verkligt värde vid tidpunkten för övergången till IFRS. Företaget får använda det verkliga värdet som det antagna anskaffningsvärdet för dessa tillgångar och skulder i rapporten över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS.

D30

När tidpunkten för den funktionella valutans normalisering infaller inom en tolvmånaders jämförelseperiod, får jämförelseperioden vara kortare än tolv månader, under förutsättning att fullständiga finansiella rapporter (I enlighet med kraven i punkt 10 I IAS 1) läggs fram för den kortare perioden.

IKRAFTTRÄDANDE

Punkt 39H läggs till.

39H

Kraftig hyperinflation och avskaffande av fastställda datum för förstagångstillämpare (ändringar i IFRS 1) som utfärdades i december 2010 och medförde ändring av punkterna B2, D1 och D20 och att punkterna 31C och D26-D30 lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2011 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten.

ÄNDRINGAR I IFRS 9

IFRS 9 Finansiella instrument (som utfärdades i november 2009)

Punkt C2 ändras enligt följande:

C2

I bilaga B ändras punkterna B1, B2 och B5, …

B2

Utöver vad som tillåts enligt punkt B3 ska en förstagångstillämpare tillämpa kraven för borttagande från rapporten över finansiell ställning i IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering framåtriktat för transaktioner som skett dagen för övergången till IFRS eller senare. Med andra ord, om en förstagångstillämpare tog bort finansiella tillgångar som inte är derivat eller finansiella skulder som inte är derivat från rapporten över finansiell ställning enligt sina tidigare redovisningsprinciper till följd av en transaktion som skedde före den 1 januari 2004, ska förstagångstillämparen inte redovisa dessa tillgångar och skulder enligt IFRS (såvida de inte uppfyller kraven för redovisning till följd av en senare transaktion eller händelse).

Punkt C3 ändras och följande punkt D20 läggs till:

C3

I bilaga D (undantag från övriga IFRS), ändras punkterna D19 och D20 …

D20

Oaktat kraven i punkterna 7 och 9 får ett företag tillämpa kraven i den sista meningen i IAS 39, punkt VT76, och VT76A, framåtriktat för transaktioner som ingås på eller efter tidpunkten för övergång till IFRS.

IFRS 9 Finansiella instrument (utfärdad i oktober 2010)

Punkterna C2 och C3 ändras till följande ordalydelse.

I punkt C2 ändras ändringen i punkt B2 enligt följande:

B2

Förutom enligt vad som är tillåtet i punkt B3 ska en förstagångstillämpare tillämpa bestämmelserna om borttagande från balansräkningen i IFRS 9 Finansiella instrument framåtriktat för transaktioner som sker den 1 januari 2004 eller senare. Med andra ord, om en förstagångstillämpare tog bort finansiella tillgångar som inte är derivat eller finansiella skulder som inte är derivat från rapporten över finansiell ställning enligt sina tidigare redovisningsprinciper till följd av en transaktion som skedde före dagen för övergången till IFRS, ska förstagångstillämparen inte redovisa dessa tillgångar och skulder enligt IFRS (såvida de inte uppfyller kraven för redovisning till följd av en senare transaktion eller händelse).

I punkt C3 ändras ändringen i punkt B20 enligt följande:

D20

Oaktat kraven i punkterna 7 och 9 får ett företag tillämpa kraven i den sista meningen i punkt B5.4.9 i IFRS 9 framåtriktat för transaktioner som ingås på eller efter tidpunkten för övergång till IFRS.

Ändringar i IAS 12

Inkomstskatter

Punkt 52 numreras om till punkt 51A. Punkt 10 och exemplen efter punkt 51A ändras. Punkterna 51B och 51C och det följande exemplet samt punkterna 51D, 51E, 98 och 99 läggs till.

DEFINITIONER

Beskattningsgrund

10

Om det inte omedelbart framgår vad det skattemässiga värdet av en tillgång eller en skuld är, kan det underlätta att beakta den huvudprincip som denna standard bygger på, nämligen att en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran i princip redovisas om en framtida återvinning eller reglering av det redovisade värdet av en tillgång eller skuld påverkar framtida skattebetalningar. Exempel C under punkt 51A visar på omständigheter då det kan vara värdefullt att överväga denna huvudprincip. Där visas hur en tillgångs eller en skulds skattemässiga värde påverkas av förväntningar avseende dess återvinning respektive reglering.

VÄRDERING

51A

I vissa jurisdiktioner kan det sätt på vilket ett företag återvinner en tillgång eller reglerar en skuld påverka antingen

(a)

den skattesats som blir tillämplig när företaget återvinner eller reglerar det redovisade värdet av tillgången respektive skulden, och

(b)

det skattemässiga värdet på tillgången eller skulden.

I dessa fall beräknas uppskjutna skatteskulder och uppskjutna skattefordringar med tillämpning av de skattesatser och skattemässiga värden som gäller för det sätt på vilket tillgången förväntas bli återvunnen eller skulden reglerad.

Exempel A

En materiell anläggningstillgång har ett redovisat värde om 100 och ett skattemässigt värde om 60. Om tillgången säljs gäller en skattesats på 20 procent medan skattesatsen för andra inkomster är 30 procent.

Företaget redovisar en uppskjuten skatteskuld på 8 (20 procent av 40) om det förväntar sig att sälja tillgången utan att alls använda den och en uppskjuten skatteskuld på 12 (30 procent av 40) om det avser att behålla tillgången och skriva av det redovisade värdet genom att använda tillgången.

Exempel B

En tillgång med ett anskaffningsvärde på 100 och ett redovisat värde på 80 omvärderas till 150. Ingen motsvarande skattemässig justering görs. Ackumulerade skattemässiga avskrivningar på 30 har gjorts och skattesatsen är 30 procent. Om tillgången säljs för ett högre pris än anskaffningsvärdet kommer ackumulerade avskrivningar om 30 att inräknas i den skattepliktiga inkomsten, men försäljningslikvid utöver anskaffningsvärdet kommer inte att vara skattepliktig.

Tillgångens skattemässiga värde är 70 och det föreligger en skattepliktig temporär skillnad på 80. Om företaget förväntar sig att återvinna det redovisade värdet genom att använda tillgången måste det generera en skattepliktig inkomst på 150, men får bara dra av en avskrivning på 70. Detta ger en uppskjuten skatteskuld på 24 (30 procent av 80). Om företaget avser att återvinna det redovisade värdet genom att sälja tillgången omgående för en likvid om 150 beräknas den uppskjutna skatteskulden på följande sätt:

 

Skattepliktig temporär skillnad

Skattesats

Uppskjuten skatteskuld

Ackumulerade skattemässiga avskrivningar

30

30  %

9

Likvid utöver anskaffningsvärde

50

noll

Totalt

80

 

9

(Obs! I enlighet med punkt 61A ska ytterligare uppskjuten skatt som uppkommer på grund av omvärderingen redovisas direkt mot eget kapital)

Exempel C

Samma omständigheter som i exempel B, men om tillgången säljs för mer än anskaffningsvärdet kommer de ackumulerade skattemässiga avskrivningarna att inräknas i den skattepliktiga inkomsten (med en skattesats på 30 procent) och försäljningsintäkten beskattas efter 40 procent efter avdrag för ett inflationsjusterat anskaffningsvärde om 110.

Om företaget förväntar sig att återvinna det redovisade värdet genom att använda tillgången måste det generera en skattepliktig inkomst på 150, men får bara dra av en avskrivning på 70. Detta ger ett skattemässigt värde om 70, den skattepliktiga temporära skillnaden blir 80 och den uppskjutna skatteskulden 24 (30 procent av 80) enligt exempel B.

Om företaget räknar med att återvinna det redovisade värdet genom att omgående sälja tillgången för en likvid om 150, får en indexerad kostnad om 110 dras av. Nettointäkten 40 beskattas med 40 procent. Dessutom läggs de ackumulerade skattemässiga avskrivningarna om 30 till den skattepliktiga inkomsten och beskattas med 30 procent. Detta ger ett skattemässigt värde om 80 (110 minus 30), den skattepliktiga temporära skillnaden blir 70 och den uppskjutna skatteskulden 25 (40 procent av 40 plus 30 procent av 30). Om inte det skattemässiga värdet är uppenbart i exemplet kan det vara till hjälp att beakta den huvudprincip som slås fast i punkt 10.

(Obs! I enlighet med punkt 61A ska ytterligare uppskjuten skatt som uppkommer på grund av omvärderingen redovisas direkt mot eget kapital)

51B

Om en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran är hänförlig till en icke-avskrivningsbar tillgång som värderats enligt omvärderingsmetoden i IAS 16 ska värderingen av den uppskjutna skatteskulden eller den uppskjutna skattefordran baseras på skattekonsekvenserna av en återvinning av det bokförda värdet för den icke-avskrivningsbara tillgången genom försäljning, oberoende av värderingsgrunden för tillgångens bokförda värde. Det innebär att om skattelagstiftningen anger en skattesats, hänförlig till den skattepliktiga vinst som uppkommer vid en försäljning, som avviker från den skattesats som gäller för den löpande verksamheten är det den förra som ska användas för att värdera den uppskjutna skatteskulden eller den uppskjutna skattefordran som är hänförlig till den icke-avskrivningsbara tillgången.

51C

Om en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran är hänförlig till en förvaltningsfastighet som redovisas till verkligt värde enligt modellen för verkligt värde i IAS 40 kan, om inte annat kan påvisas, det bokförda värdet för förvaltningsfastigheten återvinnas genom försäljning. Om antagandet inte frångås innebär detta att värderingen av den uppskjutna skatteskulden eller den uppskjutna skattefordran helt ska återspegla skattekonsekvenserna av en återvinning av det bokförda värdet för fastigheten genom försäljning. Detta antagande frångås om förvaltningsfastigheten är avskrivningsbar och innehas enligt en affärsmodell vars mål är att i allt väsentligt förbruka alla de ekonomiska fördelar som är förknippade med byggnaden över tiden, och inte genom försäljning. Om antagandet frångås ska kraven i punkterna 51 och 51A följas.

Exempel som illustrerar punkt 51C

En förvaltningsfastighet har en kostnad om 100 och ett verkligt värde om 150. Den värderas enligt modellen för verkligt värde i IAS 40. Den består av mark med en kostnad om 40 och ett verkligt värde om 60 och en byggnad med en kostnad om 60 och ett verkligt värde om 90. Marken har en obegränsad nyttjandetid.

Ackumulerade skattemässiga avskrivningar om 30 har gjorts för byggnaden. Orealiserade ändringar av det verkliga värdet på förvaltningsfastigheten påverkar inte den skattepliktiga vinsten. Om förvaltningsfastigheten säljs till ett högre pris än kostnaden inkluderas återföringen av den ackumulerade skattenedskrivningen om 30 i den skattepliktiga vinsten och beskattas till den ordinarie skattesatsen på 30 procent. Om försäljningspriset överstiger kostnaden anger skattelagen skattesatser på 25 procent för tillgångar som innehafts kortare tid än två år och 20 procent för tillgångar som innehafts i två år eller längre.

Eftersom förvaltningsfastigheten värderas enligt modellen för verkligt värde i IAS 40 antas, om inte annat kan påvisas, att företaget helt kommer att återvinna det bokförda värdet för förvaltningsfastigheten genom försäljning. Om detta antagande inte frångås innebär det att den uppskjutna skatteskulden helt återspeglar skattekonsekvenserna av en återvinning av det bokförda värdet för fastigheten genom försäljning, även om företaget förväntar sig att generera hyresinkomster från fastigheten före försäljning.

Markens skattemässiga värde blir 40 om den säljs och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 20 (60–40). Byggnadens skattemässiga värde blir 30 (60–30) om den säljs och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 60 (90–30). Detta ger en total skattepliktig temporär skillnad för förvaltningsfastigheten om 80 (20 + 60).

Enligt punkt 47 är skattesatsen den skattesats som förväntas gälla för den period då förvaltningsfastigheten realiseras. Om företaget avser att sälja fastigheten efter att ha innehaft den i mer än två år beräknas den resulterande uppskjutna skatteskulden på följande sätt:

 

Skattepliktig temporär skillnad

Skattesats

Uppskjuten skatteskuld

Ackumulerade skattemässiga avskrivningar

30

30  %

9

Likvid utöver anskaffningsvärde

50

20  %

10

Totalt

80

 

19

Om företaget förväntar sig att sälja egendomen efter att ha innehaft den i mindre än två år ändras den ovanstående beräkningen, och skattesatsen för de intäkter som överskrider kostnaderna blir då 25 procent i stället för 20 procent.

Om företaget innehar byggnaden enligt en affärsmodell vars mål är att i allt väsentligt förbruka alla de ekonomiska fördelar som är förknippade med byggnaden över tiden i stället för att sälja den, frångås detta antagande för byggnaden. Mark skrivs emellertid inte av. Antagandet om återvinning genom försäljning frångås därför inte för marken. Därav följer att uppskjutna skatteskulder återspeglar skattekonsekvenserna av återvinningen av det redovisade värdet för byggnaden genom användning och det redovisade värdet för marken genom försäljning.

Byggnadens skattemässiga värde om den används blir 30 (60–30) och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 60 (90–30). Detta ger en uppskjuten skatteskuld om 18 (30 procent av 60).

Markens skattemässiga värde om den säljs blir 40 och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 20 (60-40). Detta ger en uppskjuten skatteskuld om 4 (20 procent av 20).

Den uppskjutna skatteskulden för förvaltningsfastigheten blir då 22 (18 + 4) om antagandet om återvinning genom försäljning frångås för byggnaden.

51D

Det som sägs i punkt 51C om antaganden som frångås gäller även när en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran uppstår till följd av en värdering av en förvaltningsfastighet i ett företagsförvärv om företaget använder modellen för verkligt värde när förvaltningsfastigheten sedan värderas.

51E

Punkterna 51B–51D ändrar inte kraven att tillämpa principerna i punkterna 24–33 (avdragsgilla temporära skillnader) och punkterna 34–36 (skattemässiga underskottsavdrag och andra outnyttjade skatteavdrag) i denna standard vid redovisning och beräkning av uppskjutna skatteskulder.

IKRAFTTRÄDANDE

98

Punkt 52 omnumreras till 51A, punkt 10 och exemplen efter punkt 51A ändras, och punkterna 51B och 51C och det följande exemplet samt punkterna 51D, 51E och 99 läggs till genom Uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar, utfärdad i december 2010. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2012 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

UPPHÄVANDE AV SIC-21

99

Ändringar gjorda genom Uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar, utfärdad i december 2010, ersätter följande tolkning: SIC-21 Redovisning av uppskjuten skatt vid omvärdering av icke-avskrivningsbara tillgångar.

INTERNATIONAL FINANCIAL REPORTING STANDARD 13

Värdering till verkligt värde

SYFTE

1

I denna International Financial Reporting Standard (IFRS)

(a)

definieras verkligt värde,

(b)

fastställs en ram för värdering till verkligt värde i en och samma standard, och

(c)

krävs upplysningar om värderingar till verkligt värde.

2

Verkligt värde är en marknadsbaserad värdering, inte en företagsspecifik värdering. För vissa tillgångar och skulder är det möjligt att observerbara marknadstransaktioner eller marknadsinformation finns tillgängliga. För andra tillgångar och skulder är det möjligt att observerbara marknadstransaktioner eller marknadsinformation inte finns tillgängliga. Syftet med en värdering till verkligt värde är dock i båda fallen detsamma: att uppskatta priset vid värderingstidpunkten för försäljning av tillgången eller överlåtelse av skulden genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden (dvs. ett ”exit price” vid värderingstidpunkten sett från den marknadsaktörs perspektiv som innehar tillgången eller skulden).

3

När priset för en identisk tillgång eller skuld inte är observerbart värderar företaget det verkliga värdet genom en annan värderingsteknik som maximerar användningen av tillämpliga observerbara indata och minimerar användningen av icke observerbara indata. Eftersom verkligt värde är en marknadsbaserad värdering görs den med de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden, inbegripet antaganden om risk. När det verkliga värdet värderas är det därför inte relevant om företaget har för avsikt att inneha en tillgång eller reglera eller på annat sätt fullgöra en skuld.

4

Definitionen av verkligt värde är inriktad på tillgångar och skulder eftersom värderingarna i redovisningen huvudsakligen rör dem. Dessutom ska denna standard tillämpas på ett företags egetkapitalinstrument som värderas till verkligt värde.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

5

Denna standard tillämpas när en annan IFRS kräver eller tillåter värderingar till verkligt värde eller upplysningar om värderingar till verkligt värde (och värderingar, såsom verkligt värde efter avdrag för kostnader för försäljning, vilka är baserade på verkligt värde eller upplysningar om dessa värderingar), med undantag för vad som anges i punkterna 6 och 7.

6

Värderings- och upplysningskraven i denna standard är inte tillämpliga på följande:

(a)

Aktierelaterade ersättningar inom tillämpningsområdet för IFRS 2, Aktierelaterade ersättningar.

(b)

Leasing inom tillämpningsområdet för IAS 17, Leasingavtal.

(c)

Värderingar som har vissa likheter med verkligt värde men inte är verkligt värde, som nettoförsäljningsvärde i IAS 2, Varulager, eller nyttjandevärde i IAS 36, Nedskrivningar.

7

Upplysningskraven i denna standard är inte tillämpliga på följande:

(a)

Förvaltningstillgångar som värderas till verkligt värde i enlighet med IAS 19, Ersättningar till anställda.

(b)

Pensionsstiftelsers investeringar som värderas till verkligt värde i enlighet med IAS 26, Redovisning av pensionsstiftelser.

(c)

Tillgångar för vilka återvinningsvärdet är det verkliga värdet efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering i enlighet med IAS 36.

8

Den ram för värdering till verkligt värde som beskrivs i denna standard gäller både första och efterföljande värdering om verkligt värde krävs eller är tillåtet enligt andra IFRS.

VÄRDERING

Definition av verkligt värde

9

I denna standard definieras verkligt värde som det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer.

10

I punkt B2 beskrivs det övergripande tillvägagångssättet för värdering till verkligt värde.

Tillgången eller skulden

11

En värdering till verkligt värde avser en viss tillgång eller skuld. När det verkliga värdet värderas ska därför företaget ta hänsyn till tillgångens eller skuldens karaktärsdrag, om marknadsaktörerna vid värderingstidpunkten skulle beakta dessa karaktärsdrag vid prissättningen av tillgången eller skulden. Sådana karaktärsdrag är exempelvis följande:

(a)

Tillgångens skick och plats.

(b)

Eventuella begränsningar för försäljning eller användning av tillgången.

12

Effekten på värderingen som uppkommer på grund av ett särskilt karaktärsdrag kommer at vara olika beroende på hur detta karaktörsdrag skulle beaktas av marknadsaktörerna.

13

Den tillgång eller skuld som värderas till verkligt värde kan vara något av följande:

(a)

En fristående tillgång eller skuld (t.ex. ett finansiellt instrument eller en icke-finansiell tillgång).

(b)

En grupp av tillgångar, en grupp av skulder eller en grupp av tillgångar och skulder (t.ex. en kassagenererande enhet eller verksamhet).

14

Huruvida en tillgång eller skuld är en fristående tillgång eller skuld, en grupp av tillgångar, en grupp av skulder eller en grupp av tillgångar och skulder beror för redovisnings- eller upplysningsändamål på dess beräkningsenhet. Beräkningsenheten för tillgången eller skulden ska fastställas i enlighet med den IFRS som kräver eller tillåter värderingen till verkligt värde, med undantag av vad som anges i denna standard.

Transaktionen

15

En värdering till verkligt värde förutsätter att tillgången eller skulden vid värderingstidpunkten säljs respektive överlåts i en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden.

16

En värdering till verkligt värde förutsätter att den transaktion genom vilken tillgången säljs eller skulden överlåts äger rum antingen

(a)

huvudmarknaden för tillgången eller skulden, eller

(b)

i avsaknad av en huvudmarknad, på den mest fördelaktiga marknaden för tillgången eller skulden.

17

Ett företag behöver inte företa någon omfattande undersökning av alla möjliga marknader för att identifiera huvudmarknaden, eller i avsaknad av en huvudmarknad, den mest fördelaktiga marknaden, men företaget ska beakta all information som rimligen är tillgänglig. Såvida det inte föreligger belägg för motsatsen utgår man från att den marknad där företaget normalt skulle gå in i en transaktion för att sälja tillgången eller överlåta skulden är huvudmarknaden eller, i avsaknad av en huvudmarknad, den mest fördelaktiga marknaden.

18

Om det finns en huvudmarknad för tillgången eller skulden ska värderingen till det verkliga värdet motsvara priset på denna marknad (vare sig priset är direkt observerbart eller beräknat med hjälp av en annan värderingsteknik), även om priset på en annan marknad kan vara mer fördelaktigt vid värderingstidpunkten.

19

Företaget ska ha tillgång till huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) vid värderingstidpunkten. Eftersom olika företag (och verksamheter inom dessa företag) med olika verksamhet kan ha tillgång till olika marknader, kan huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för samma tillgång eller skuld vara olika för olika företag (och verksamheter inom dessa företag). Därför ska huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) bestämmas utifrån företagets perspektiv. Därigenom kan det finnas skillnader mellan och bland företag med olika verksamhet.

20

Även om ett företag ska ha tillgång till marknaden måste företaget inte kunna sälja den bestämda tillgången eller överlåta den bestämda skulden vid värderingstidpunkten för att det verkliga värdet ska kunna värderas på grundval av priset på denna marknad.

21

Även om det inte finns någon observerbar marknad som kan ge prisinformation om försäljningen av en tillgång eller överlåtelsen av en skuld vid värderingstidpunkten, ska en värdering till verkligt värde förutsätta att en transaktion äger rum vid denna tidpunkt, sett från den marknadsaktörs perspektiv som innehar tillgången eller skulden. Denna antagna transaktion ger en grund för beräkningen av priset för försäljning av tillgången eller överlåtelse av skulden.

Marknadsaktörer

22

Ett företag ska värdera en tillgång eller skuld till det verkliga värdet med hjälp av de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättningen av tillgången eller skulden, under förutsättning att marknadsaktörerna agerar i sitt ekonomiska intresse.

23

När dessa antaganden tas fram behöver inte företaget identifiera bestämda marknadsaktörer. Företaget ska snarare fastställa karaktärsdrag som särskiljer marknadsaktörerna i allmänhet, med beaktande av faktorer som är utmärkande för

(a)

tillgången eller skulden,

(b)

huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för tillgången eller skulden, och

(c)

de marknadsaktörer med vilka företaget skulle gå in i en transaktion på denna marknad.

Priset

24

Det verkliga värdet är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelsen av en skuld genom en ordnad transaktion på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) under aktuella marknadsförhållanden (”exit price”), oavsett om priset är direkt observerbart eller beräknat med hjälp av en annan värderingsteknik.

25

Priset på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) som används för att värdera tillgången eller skulden till det verkliga värdet ska inte justeras för transaktionskostnader. Transaktionskostnader ska redovisas i enlighet med andra IFRS. Transaktionskostnader är inte ett karaktärsdrag för en tillgång eller skuld. De är snarare utmärkande för en transaktion och är olika beroende på hur ett företag genomför en transaktion med tillgången eller skulden.

26

Transaktionskostnader omfattar inte transportkostnader. Om platsen är ett karaktärsdrag för tillgången (vilket kan vara fallet i fråga om exempelvis en råvara), ska priset på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) justeras för de eventuella kostnaderna för transport av tillgången från dess nuvarande plats till denna marknadsplats.

Tillämpning på icke-finansiella tillgångar

Den maximala och bästa användningen av icke-finansiella tillgångar

27

En värdering av en icke-finansiell tillgång till dess verkliga värde beaktar marknadsaktörens förmåga att generera ekonomiska fördelar genom att använda tillgången på det maximala och bästa sättet eller genom att sälja den till en annan marknadsaktör som skulle använda den på maximalt och bästa sätt.

28

Den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång ska samtidigt vara fysiskt möjlig, laglig och finansiellt genomförbar, enligt följande:

(a)

För fysiskt möjlig användning beaktas de fysiska egenskaper hos tillgången som marknadsaktörerna skulle beakta vid prissättningen av tillgången (t.ex. en fastighets läge eller storlek).

(b)

För laglig användning beaktas de eventuella rättsliga begränsningarna för användning av tillgången som marknadsaktörerna skulle beakta vid prissättningen av tillgången (t.ex. de stadsplaneringsbestämmelser som gäller fastigheten).

(c)

För finansiellt genomförbar användning beaktas om en fysiskt möjlig och laglig användning av tillgången genererar tillräckliga inkomster eller kassaflöde (med beaktande av kostnaderna för att ställa om tillgången till denna användning) för att ge den avkastning på investeringen som marknadsaktörerna skulle kräva av en investering i denna tillgång som används på det sättet.

29

Vad som är maximal och bästa användning avgörs utifrån marknadsaktörernas perspektiv, även om företaget vill se en annan användning. Företagets nuvarande användning av en icke-finansiell tillgång förutsätts dock vara den maximala och bästa användningen, såvida inte marknaden eller andra faktorer tyder på att en annan användning från marknadsaktörernas sida skulle maximera tillgångens värde.

30

Av konkurrensskäl eller av andra skäl kan ett företag välja att inte använda en förvärvad icke-finansiell tillgång aktivt eller välja att inte använda tillgången på det maximala och bästa sättet. Det kan exempelvis gälla en förvärvad immateriell tillgång som företaget planerar att använda defensivt genom att hindra andra från att använda den. Icke desto mindre ska företaget värdera en icke-finansiell tillgång till dess verkliga värde med antagande av att den används på maximalt och bästa sätt av marknadsaktörerna.

Värderingsantagande för icke-finansiella tillgångar

31

Den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång är det värderingsantagande som används för att värdera tillgången till dess verkliga värde, enligt följande:

(a)

Den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång skulle kunna ge marknadsaktörerna det maximala värdet genom att den används i kombination med andra tillgångar som en grupp (så som de har installerats eller på annat sätt ställts in för att användas) eller i kombination med andra tillgångar och skulder (t.ex. en verksamhet).

(i)

Om den maximala och bästa användningen av tillgången innebär att den används i kombination med andra tillgångar, eller med andra tillgångar och skulder, är tillgångens verkliga värde det pris som skulle erhållas vid en aktuell transaktion för försäljning av tillgången, under förutsättning att tillgången används med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder och att dessa tillgångar och skulder (dvs. dess kompletterande tillgångar och hänförliga skulder) är tillgängliga för marknadsaktörerna.

(ii)

Skulder som är förknippade med tillgången eller med de kompletterande tillgångarna är bland annat skulder som finansierar rörelsekapital, men inte skulder som används för att finansiera andra tillgångar än de som ingår i gruppen av tillgångar.

(iii)

Antaganden om den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång ska vara konsekventa för alla tillgångarna (för vilka maximal och bästa användning är tillämplig) i den grupp av tillgångar eller grupp av tillgångar och skulder inom vilken tillgången skulle användas.

(b)

Den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång skulle fristående kunna ge maximalt värde åt marknadsaktörerna. Om en fristående användning av tillgången är den maximala och bästa är tillgångens verkliga värde det pris som skulle erhållas vid en aktuell transaktion för försäljning av tillgången till marknadsaktörer som skulle använda tillgången separat.

32

Värderingen av en icke-finansiell tillgång till det verkliga värdet förutsätter att tillgången säljs i överensstämmelse med den beräkningsenhet som anges i andra IFRS (vilket kan vara en enskild tillgång). Detta gäller även då värderingen till verkligt värde förutsätter att den maximala och bästa användningen av tillgången är i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder, eftersom en värdering till verkligt värde förutsätter att marknadsaktören redan har de kompletterande tillgångarna och hänförliga skulderna.

33

I punkt B3 beskrivs tillämpningen av värderingsantagandet för icke-finansiella tillgångar.

Tillämpning på skulder och företagets egetkapitalinstrument

Allmänna principer

34

En värdering till verkligt värde förutsätter att en finansiell eller icke-finansiell skuld eller företagets egetkapitalinstrument (t.ex. egetkapitalinstrument som utfärdas som ersättning i ett rörelseförvärv) överlåts till en marknadsaktör vid värderingstidpunkten. Överlåtelsen av en skuld eller företagets egetkapitalinstrument förutsätter följande:

(a)

En skuld skulle även fortsättningsvis vara utestående och motparten skulle behöva fullgöra förpliktelsen. Skulden skulle inte regleras med motparten eller på annat sätt utsläckas vid värderingstidpunkten.

(b)

Ett företags egetkapitalinstrument skulle vara utestående och motparten skulle ta på sig de rättigheter och skyldigheter som är förknippade med instrumentet. Instrumentet skulle inte upphöra eller på annat sätt utsläckas vid värderingstidpunkten.

35

Även om det inte finns någon observerbar marknad som kan ge prisinformation om överlåtelsen av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument (t.ex. därför att avtalsenliga eller andra rättsliga begränsningar förhindrar överlåtelsen av sådana poster), kan det finnas en observerbar marknad för sådana poster om de innehas av andra parter som tillgångar (t.ex. en företagsobligation eller en köpoption på företagets aktier).

36

I varje fall ska företaget maximera användningen av tillämpliga observerbara indata och minimera användningen av icke observerbara indata för att infria målsättningen med en värdering till verkligt värde, nämligen att uppskatta priset vid värderingstidpunkten för att överlåta skulden eller egetkapitalinstrumentet genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden.

Skulder och egetkapitalinstrument som innehas som tillgångar av andra parter

37

När ett noterat pris för överlåtelsen av en identisk eller liknande skuld eller företagets egetkapitalinstrument inte finns tillgängligt och den identiska posten innehas som tillgång av en annan part, ska företaget värdera skulden eller egetkapitalinstrumentet till dess verkliga värde sett utifrån perspektivet av den marknadsaktör som vid värderingstidpunkten innehar den identiska posten som tillgång.

38

I sådana fall ska företaget värdera skulden eller egetkapitalinstrumentet till dess verkliga värde på följande sätt:

(a)

Enligt det noterade priset på en aktiv marknad för en identisk post som innehas som tillgång av en annan part, om priset är tillgängligt.

(b)

Om detta pris inte är tillgängligt, enligt andra observerbara indata, exempelvis det noterade priset på en marknad som inte är aktiv för en identisk post som innehas som tillgång av en annan part.

(c)

Om de observerbara priserna i (a) och (b) inte är tillgängliga, med hjälp av en annan värderingsteknik, såsom

(i)

en avkastningsvärdeansats (t.ex. en nuvärdesteknik som beaktar de framtida kassaflöden som en marknadsaktör kan förvänta sig från innehavet av skulden eller egetkapitalinstrumentet, se punkterna B10 och B11),

(ii)

en marknadsansats (t.ex. med användning av noterade priser för liknande skulder eller egetkapitalinstrument som innehas som tillgångar av andra parter, se punkterna B5–B7).

39

Ett företag ska endast justera det noterade priset för en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument som innehas som tillgång av en annan part om vissa tillgångsspecifika faktorer inte är tillämpliga på värderingen till skuldens eller egetkapitalinstrumentets verkliga värde. Företaget ska se till att priset på tillgången inte återspeglar effekten av en restriktion som förhindrar försäljning av tillgången. Några faktorer som kan tyda på att tillgångens noterade pris bör justeras är följande:

(a)

Det noterade priset för tillgången är hänförbart till en liknande (men inte identisk) skuld eller egetkapitalinstrument som innehas som tillgång av en annan part. Skulden eller egetkapitalinstrumentet kan exempelvis ha ett särskilt karaktärsdrag (t.ex. emittentens kreditkvalitet) som skiljer sig från det som återspeglas i det verkliga värdet på den liknande skulden eller egetkapitalinstrumentet som innehas som tillgång.

(b)

Beräkningsenheten är en annan för tillgången än för skulden eller egetkapitalinstrumentet. För skulder återspeglar exempelvis priset på en tillgång i vissa fall ett sammansatt pris för ett paket som omfattar både fordringar på emittenten och en minskad kreditrisk för tredje part. Beräkningsenheten för skulden avser inte det sammansatta paketet. Syftet är att värdera emittentens skuld till verkligt värde, inte det sammansatta paketets verkliga värde. I sådana fall justerar därför företaget tillgångens observerade pris för att utesluta effekten av den minskade kreditrisken för tredje part.

Skulder och egetkapitalinstrument som inte innehas som tillgångar av andra parter

40

När ett noterat pris för överlåtelsen av en identisk eller liknande skuld eller företagets egetkapitalinstrument inte finns tillgängligt och den identiska posten inte innehas som tillgång av en annan part, ska företaget värdera skulden eller egetkapitalinstrumentet till dess verkliga värde med hjälp av en värderingsteknik utifrån perspektivet av en marknadsaktör som innehar skulden eller har utfärdat kapitalandelskravet.

41

När ett företag exempelvis tillämpar en nuvärdesteknik kan det ta hänsyn till något av följande:

(a)

De framtida negativa kassaflöden som en marknadsaktör väntar sig ska genereras vid fullgörandet av förpliktelsen, inklusive den ersättning en marknadsaktör skulle kräva för att ta på sig förpliktelsen (se punkterna B31–B33).

(b)

Det belopp en marknadsaktör skulle erhålla för att gå in i eller emittera ett identiskt skuldebrev eller egetkapitalinstrument, med de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda för att prissätta den identiska posten (t.ex. med samma kreditkännetecken) på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för emission av ett skuldebrev eller egetkapitalinstrument med samma avtalsvillkor.

Risk för utebliven fullgörelse

42

En skulds verkliga värde återspeglar effekten av risken för utebliven fullgörelse. Risk för utebliven fullgörelse innefattar men behöver inte vara begränsad till ett företags egen kreditrisk (enligt definitionen i IFRS 7, Finansiella instrument: Upplysningar). Risken för utebliven fullgörelse antas vara densamma före och efter överlåtelsen av skulden.

43

När en skuld värderas till verkligt värde ska ett företag ta hänsyn till effekten av sin kreditrisk (kreditvärdighet) och eventuella andra faktorer som kan påverka sannolikheten för att förpliktelsen fullgörs. Effekten kan variera beroende på skulden, exempelvis

(a)

om skulden är en förpliktelse att erlägga kontanter (en finansiell skuld) eller en förpliktelse att leverera varor eller tjänster (en icke-finansiell skuld),

(b)

eventuella villkor för minskning av kreditrisken i förhållande till skulden.

44

Skuldens verkliga värde återspeglar effekten av risken för utebliven fullgörelse på grundval av dess beräkningsenhet. Emittenten av ett skuldebrev med en integrerad minskning av kreditrisken för tredje part som redovisas separat från skulden ska inte ta med effekten av den minskade kreditrisken (t.ex. en lånegaranti för tredje part) vid värdering av skulden till verkligt värde. Om den minskade kreditrisken redovisas separat från skulden skulle emittenten ta hänsyn till sin egen kreditvärdighet och inte tredjepartsgarantens kreditvärdighet när skulden värderas till verkligt värde.

Restriktion som förhindrar överlåtelsen av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument

45

Vid värdering av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument till verkligt värde ska ett företag inte ta med indata eller en justering till andra indata som avser en restriktion som förhindrar överlåtelse av posten. Effekten av en restriktion som förhindrar överlåtelse av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument ingår implicit eller explicit i övriga indata för värderingen till verkligt värde.

46

På transaktionsdagen godtog exempelvis både kreditgivaren och gäldenären transaktionspriset för skulden med full vetskap om att förpliktelsen innefattar en restriktion som förhindrar överlåtelse. Som ett resultat av att restriktionen ingår i transaktionspriset krävs inga separata indata eller justering till befintliga indata på transaktionsdagen för att återspegla effekten av restriktionen på överlåtelse. Inte heller krävs separata indata eller justering till befintliga indata vid senare värderingstidpunkter för att återspegla effekten av restriktionen på överlåtelse.

Finansiell skuld som är betalbar vid anfordran

47

Det verkliga värdet för en finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) är inte lägre än det belopp som ska erläggas vid anfordran, diskonterat från det första datum när betalningen av detta belopp skulle kunna krävas.

Tillämpning på finansiella tillgångar och finansiella skulder med motstående positioner i marknadsrisker eller motparters kreditrisk

48

Ett företag som innehar en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder är exponerat för marknadsrisker (enligt definitionen i IFRS 7) och för kreditrisken (enligt definitionen i IFRS 7) hos varje motpart. Om företaget förvaltar gruppen av finansiella tillgångar och finansiella skulder på grundval av sin nettoexponering för antingen marknadsrisker eller kreditrisk, får företaget tillämpa ett undantag från denna standard för värdering till verkligt värde. Undantaget gör det möjligt för ett företag att värdera en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder till verkligt värde på grundval av det pris som skulle erhållas vid försäljning av en lång nettoposition (dvs. en tillgång) för en viss riskexponering eller vid överlåtelse av en kort nettoposition (dvs. en skuld) för en viss riskexponering genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten. Följaktligen ska ett företag konsekvent värdera en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder till verkligt värde enligt hur marknadsaktörerna skulle prissätta nettoriskexponeringen vid värderingstidpunkten.

49

Ett företag får utnyttja undantaget i punkt 48 endast om företaget

(a)

förvaltar gruppen av finansiella tillgångar och finansiella skulder på basis av företagets nettoexponering för en viss marknadsrisk (eller risker) eller för kreditrisken hos en viss motpart i enlighet med företagets dokumenterade riskhanterings- eller investeringsstrategi,

(b)

på basis av detta förser nyckelpersoner i ledande ställning inom företaget med information om gruppen av finansiella tillgångar och finansiella skulder, enligt definitionen i IAS 24, Upplysningar om närstående, och

(c)

måste eller har valt att varje balansdag värdera dessa finansiella tillgångar och finansiella skulder till verkligt värde i rapporten över finansiell ställning.

50

Undantaget i punkt 48 gäller inte utformningen av finansiella rapporter. I vissa fall är grunden för klassificering av finansiella instrument i rapporten över finansiell ställning en annan än grunden för värdering av finansiella instrument, exempelvis om en standard inte kräver eller tillåter att finansiella instrument klassificeras på nettobasis. I sådana fall kan ett företag bli tvunget att fördela justeringarna på gruppnivå (se punkterna 53–56) till de enskilda tillgångar eller skulder som utgör den grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder som förvaltas på basis av företagets nettoriskexponering. Ett företag ska genomföra sådana fördelningar på ett rimligt och konsekvent sätt med hjälp av en ansats som passar omständigheterna.

51

Ett företag ska fatta ett redovisningsbeslut om att utnyttja undantaget i punkt 48 enligt IAS 8, Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel. Ett företag som utnyttjar undantaget ska konsekvent tillämpa denna redovisningsprincip, eventuellt även sina principer för fördelning av köp- och säljkursjusteringar (se punkterna 53–55) och kreditjusteringar (se punkt 56), från period till period för en viss portfölj.

52

Undantaget i punkt 48 gäller endast finansiella tillgångar och finansiella skulder inom tillämpningsområdet för IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering med undantag för vissa bestämmelser avseende säkringsredovisning eller IFRS 9, Finansiella instrument.

Exponering för marknadsrisker

53

När företaget utnyttjar undantaget i punkt 48 för värdering till verkligt värde av en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder som förvaltas på basis av företagets nettoexponering för en viss marknadsrisk (eller risker) ska företaget tillämpa det pris inom ramen för skillnaden mellan köp- och säljkurs som under omständigheterna är mest representativt för det verkliga värdet på företagets nettoexponering för dessa marknadsrisker (se punkterna 70 och 71).

54

När undantaget i punkt 48 utnyttjas ska företaget se till att marknadsrisken (eller riskerna) som företaget är exponerat för inom denna grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder i allt väsentligt är desamma. Ett företag kombinerar exempelvis inte den ränterisk som är förenad med en finansiell tillgång med råvaruprisrisken som är förenad med en finansiell skuld, eftersom det inte skulle minska företagets exponering för ränterisk eller råvaruprisrisk. När undantaget i punkt 48 utnyttjas ska eventuell basisrisk, som är en följd av att marknadsriskparametrarna inte är identiska, beaktas i värderingen till verkligt värde av de finansiella tillgångarna och finansiella skulderna inom gruppen.

55

På samma sätt ska varaktigheten av företagets exponering för en viss marknadsrisk (eller risker) som härrör från de finansiella tillgångarna och finansiella skulderna i allt väsentligt vara densamma. Ett företag som exempelvis använder ett tolvmånaders terminskontrakt mot de kassaflöden som står i samband med tolv månaders ränteriskexponering för ett femårigt finansiellt instrument inom en grupp som endast består av dessa finansiella tillgångar och finansiella skulder, värderar exponeringen för tolv månaders ränterisk till verkligt värde på nettobasis och kvarvarande ränteriskexponering (dvs. åren 2–5) på bruttobasis.

Exponering för kreditrisken hos en viss motpart

56

När undantaget i punkt 48 utnyttjas för att till verkligt värde värdera en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder som företaget har gått in i med en viss motpart, ska företaget ta med effekten av företagets nettoexponering för motpartens kreditrisk eller motpartens nettoexponering för företagets kreditrisk vid värderingen till verkligt värde om marknadsaktörerna skulle beakta befintliga avtal som minskar kreditriskexponeringen vid utebliven betalning (t.ex. ett ramavtal avseende kvittning med motparten eller ett avtal som kräver utbyte av säkerheter på basis av varje parts nettoexponering för den andra partens kreditrisk). Värderingen till verkligt värde ska återspegla marknadsaktörernas förväntningar om sannolikheten för att ett sådant avtal skulle ha rättslig giltighet i händelse av utebliven betalning.

Verkligt värde vid första redovisningen

57

När en tillgång förvärvas eller en skuld övertas i en bytestransaktion för den tillgången eller skulden, är transaktionspriset det pris som betalas för att förvärva tillgången eller som erhålls för att överta skulden (ett ”entry price”). Däremot är tillgångens eller skuldens verkliga värde det pris som skulle erhållas vid försäljning av tillgången eller betalas vid överlåtelse av skulden (”exit price”). Företag säljer inte nödvändigtvis tillgångar för det pris de förvärvades för. På samma sätt överlåter inte företag nödvändigtvis skulder för det pris de övertogs för.

58

I många fall är transaktionspriset lika med det verkliga värdet (exempelvis när transaktionen för köp av en tillgång på transaktionsdagen äger rum på den marknad där tillgången skulle säljas).

59

När företaget avgör om det verkliga värdet vid första redovisningen är lika med transaktionspriset ska det beakta faktorer som är specifika för transaktionen och för tillgången eller skulden. I punkt B4 beskrivs situationer där transaktionspriset inte behöver motsvara det verkliga värdet på en tillgång eller skuld vid första redovisningen.

60

Om det i en annan IFRS krävs eller tillåts att ett företag vid första redovisningen värderar en tillgång eller en skuld till verkligt värde och transaktionspriset skiljer sig från det verkliga värdet, ska företaget redovisa den resulterande vinsten eller förlusten i resultatet, såvida inte standarden anger något annat.

Värderingstekniker

61

Ett företag ska vid värdering till verkligt värde använda värderingstekniker som är lämpliga under omständigheterna och för vilka tillräckliga uppgifter finns tillgängliga, samtidigt som användningen av relevanta observerbara indata maximeras och användningen av icke observerbara indata minimeras.

62

Syftet med att använda en värderingsteknik är att vid värderingstidpunkten uppskatta det pris till vilket en ordnad transaktion för att sälja tillgången eller överlåta skulden skulle äga rum mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden. Tre vanliga värderingstekniker är marknadsansatsen, kostnadsansatsen och avkastningsvärdeansatsen. Huvuddragen i dessa ansatser sammanfattas i punkterna B5–B11. Ett företag ska använda värderingstekniker som stämmer överens med en eller fler av dessa ansatser för värdering till verkligt värde.

63

I vissa fall räcker en enda värderingsteknik (exempelvis när en tillgång eller skuld värderas med hjälp av noterade priser på en aktiv marknad för identiska tillgångar eller skulder). I andra fall är det lämpligt att använda flera värderingstekniker (exempelvis vid värdering av en kassagenererande enhet). Om flera värderingstekniker används för värdering till verkligt värde ska resultaten (dvs. respektive indikationer på verkligt värde) utvärderas med beaktande av rimligheten i det värdeintervall som dessa resultat pekar på. En värdering till verkligt värde är den punkt i intervallet som under omständigheterna är mest representativ för det verkliga värdet.

64

Om transaktionspriset är det verkliga värdet vid första redovisningen och en värderingsteknik med observerbara indata används för värdering till verkligt värde under senare perioder, ska värderingstekniken kalibreras så att resultatet av värderingstekniken vid första redovisningen är lika med transaktionspriset. Kalibreringen ser till att värderingstekniken återspeglar nuvarande marknadsförhållanden och hjälper ett företag att avgöra om en justering av värderingstekniken är nödvändig (en egenskap hos tillgången eller skulden kanske inte fångas av värderingstekniken). Vid företagets värderingar till verkligt värde med hjälp av en värderingsteknik eller värderingstekniker som använder icke observerbara indata efter första redovisningen ska företaget se till att dessa värderingstekniker återspeglar observerbara marknadsuppgifter (exempelvis priset för en liknande tillgång eller skuld) vid värderingstidpunkten.

65

Värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde ska tillämpas konsekvent. En förändring av en värderingsteknik eller dess tillämpning (exempelvis en förändring av dess viktning när flera värderingstekniker används eller en förändring av en justering som tillämpas på en värderingsteknik) är på sin plats om förändringen leder till att värderingen ger en lika eller mer korrekt bild av det verkliga värdet under omständigheterna. En förändring kan krävas om exempelvis

(a)

nya marknader utvecklas,

(b)

nya uppgifter blir tillgängliga,

(c)

tidigare använda uppgifter upphör att vara tillgängliga,

(d)

värderingsteknikerna förbättras, eller

(e)

marknadsförhållandena förändras.

66

Revideringar till följd av en förändring av värderingstekniken eller dess tillämpning ska redovisas som en ändring i uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8. För revideringar till följd av en förändring i värderingsteknik eller dess tillämpning krävs dock inte upplysningarna i IAS 8 för ändringar i uppskattningar och bedömningar.

Indata till värderingstekniker

Allmänna principer

67

Värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde ska maximera användningen av relevanta observerbara indata och minimera användningen av icke observerbara indata.

68

Exempel på marknader där indata kan vara observerbara för vissa tillgångar och skulder (exempelvis finansiella instrument) är valutamarknader, marknader där handlare köper och säljer för egen räkning (”dealer market”), marknader där mäklare förmedlar affärskontakter mellan köpare och säljare (”brokered market”) och marknader där parterna förhandlar direkt med varandra (”principal-to-principal market”) (se punkt B34).

69

Ett företag ska välja indata som är förenliga med de karaktärsdrag hos tillgången eller skulden som marknadsaktörerna skulle beakta vid en transaktion med tillgången eller skulden (se punkterna 11 och 12). I vissa fall leder dessa karaktärsdrag till en justering, såsom en över- eller underkurs (t.ex. överkurs för bestämmande inflytande eller underkurs för innehav utan bestämmande inflytande). En värdering till verkligt värde ska dock inte innefatta en över- eller underkurs som inte stämmer med beräkningsenheten i den standard som kräver eller tillåter värderingen till verkligt värde (se punkterna 13 och 14). Över- eller underkurser som återspeglar storleken på företagets innehav (särskilt en stoppfaktor som justerar det noterade priset på en tillgång eller skuld eftersom marknadens normala handelsvolym inte räcker för att absorbera den kvantitet som ingår i företagets innehav, enligt beskrivningen i punkt 80), snarare än tillgången eller skulden i sig (t.ex. överkurs för bestämmande inflytande vid värdering av ett innehav med bestämmande inflytande till verkligt värde), är inte tillåtna vid en värdering till verkligt värde. Om det finns ett noterat pris på en aktiv marknad (dvs. indata på Nivå 1) för en tillgång eller skuld, ska företaget alltid använda detta pris utan justering vid värdering till verkligt värde, med undantag av vad som anges i punkt 79.

Indata baserade på köp- och säljkurser

70

Om en tillgång eller skuld som värderas till verkligt värde har en köpkurs och en säljkurs (exempelvis indata från en marknad där handlare köper och säljer för egen räkning), ska den kurs mellan köp- och säljkursspreaden som under omständigheterna ger mest korrekt bild av det verkliga värdet användas för värdering till verkligt värde, oavsett hur dessa indata rangordnas (dvs. Nivå 1, 2 eller 3, se punkterna 72–90). Användning av köpkurser för tillgångspositioner och säljkurser för skuldpositioner är tillåten men inget krav.

71

Denna standard utesluter inte användningen av ett genomsnitt av köp- och säljkurser eller annan praxis för prissättning som används av marknadsaktörerna som ett praktiskt hjälpmedel för värderingar till verkligt värde inom ramen för en skillnad mellan köp- och säljkurs.

Hierarki för verkligt värde

72

I syfte att öka konsistens och jämförbarhet i värderingar till verkligt värde och därmed sammanhängande upplysningar fastställs i denna standard en hierarki för verkligt värde, som i tre nivåer (se punkterna 76–90) kategoriserar indata till de värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde. Hierarkin för verkligt värde ger högst prioritet åt noterade priser (ojusterade) på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder (indata på Nivå 1) och lägst prioritet åt icke observerbara indata (indata på Nivå 3).

73

I vissa fall kan indata som används för värdering av en tillgång eller skuld till verkligt värde hänföras till olika nivåer. I dessa fall hänförs värderingen till verkligt värde som helhet till samma nivå som de indata med lägst nivå som är betydande för hela värderingen. Att bedöma betydelsen av bestämda indata för hela värderingen kräver omdöme och beaktande av faktorer som är specifika för tillgången eller skulden. Justeringar av värderingar till verkligt värde, exempelvis försäljningskostnad vid värderingar efter avdrag för kostnader för försäljning, ska inte beaktas när värderingen till verkligt värde hänförs till en nivå för verkligt värde.

74

Tillgången på relevanta indata och deras relativa subjektivitet kan påverka valet av lämpliga värderingstekniker (se punkt 61). I hierarkin för verkligt värde prioriteras dock indata till värderingsteknikerna, inte de värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde. En värdering till verkligt värde som tagits fram med hjälp av en nuvärdesteknik kan exempelvis hänföras till Nivå 2 eller Nivå 3, beroende på de indata som är betydande för hela värderingen och den nivå i hierarkin som dessa indata har hänförts till.

75

Om observerbara indata kräver justering med hjälp av icke observerbara indata och denna justering leder till en betydligt högre eller lägre värdering till verkligt värde ska värderingen hänföras till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde. Om en marknadsaktör exempelvis skulle beakta effekten av en restriktion på försäljningen av en tillgång när tillgångens pris uppskattas justerar ett företag det noterade priset för att återspegla effekten av denna restriktion. Om det noterade priset är indata på Nivå 2 och justeringen är icke observerbara indata som är betydande för hela värderingen skulle värderingen hänföras till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde.

Indata på Nivå 1

76

Indata på Nivå 1 är noterade priser (ojusterade) på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder som företaget har tillgång till vid värderingstidpunkten.

77

Ett noterat pris på en aktiv marknad är den mest tillförlitliga uppgiften om verkligt värde och ska när det finns tillgängligt användas utan justering för värdering till verkligt värde, med undantag av vad som anges i punkt 79.

78

Indata på Nivå 1 kommer att vara tillgängliga för många finansiella tillgångar och finansiella skulder. Vissa av dessa skulle kunna bytas på flera aktiva marknader (exempelvis på olika börser). Därför ligger betoningen i Nivå 1 på att avgöra följande:

(a)

Huvudmarknaden för tillgången eller skulden eller, i avsaknad av en huvudmarknad, den mest fördelaktiga marknaden för tillgången eller skulden.

(b)

Huruvida företaget vid värderingstidpunkten kan genomföra en transaktion med tillgången eller skulden till detta pris på denna marknad.

79

Ett företag ska endast justera indata på Nivå 1 i följande fall:

(a)

När ett företag innehar ett stort antal liknande (men inte identiska) tillgångar eller skulder (exempelvis räntebärande värdepapper) som värderas till verkligt värde och ett noterat pris på en aktiv marknad är tillgängligt men inte lättåtkomligt för varje enskild tillgång eller skuld (dvs. det skulle vara svårt att erhålla prisuppgifter för varje enskild tillgång eller skuld vid värderingstidpunkten på grund av det stora antalet liknande tillgångar eller skulder i företagets innehav). I detta fall kan företaget som ett praktiskt hjälpmedel utföra värderingen till verkligt värde med hjälp av en alternativ värderingsansats som inte bygger helt på noterade priser (exempelvis en matrisansats). Användningen av en alternativ värderingsansats leder dock till att värderingen till verkligt värde hänförs till en lägre nivå i hierarkin för verkligt värde.

(b)

När ett noterat pris på en aktiv marknad inte representerar det verkliga värdet vid värderingstidpunkten. Det kan vara fallet exempelvis om viktiga händelser (transaktioner på en ”principal-to-principal market”, handel på en ”brokered market” eller kungörelser) äger rum efter att marknaden har stängts men före värderingstidpunkten. Ett företag ska införa och konsekvent tillämpa principer för identifiering av de händelser som kan påverka värderingar till verkligt värde. Om det noterade priset justeras på grund av nya uppgifter hänförs dock värderingen till verkligt värde till en lägre nivå i hierarkin.

(c)

När värderingen avser det verkliga värdet av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument och företaget använder det noterade priset för en identisk post som handlas som tillgång på en aktiv marknad och detta pris måste justeras på grund av faktorer som är specifika för posten eller tillgången (se punkt 39). Om det inte krävs någon justering av tillgångens noterade pris hänförs värderingen till verkligt värde till Nivå 1 i hierarkin. Om det noterade priset på tillgången justeras hänförs dock värderingen till verkligt värde till en lägre nivå i hierarkin.

80

Om ett företag innehar en position i en enda tillgång eller skuld (däribland en position som består av ett stort antal identiska tillgångar eller skulder, såsom innehav av finansiella instrument) och tillgången eller skulden handlas på en aktiv marknad, ska tillgången eller skulden värderas till verkligt värde inom Nivå 1 som produkten av noterat pris för den enskilda tillgången eller skulden och kvantitet i företagets innehav. Det gäller även om en marknads normala dagliga handelsvolym inte räcker till för att absorbera kvantiteten i innehavet och placering av order att sälja positionen i en enda transaktion kan påverka det noterade priset.

Indata på Nivå 2

81

Indata på Nivå 2 är andra indata än de noterade priser som ingår i Nivå 1, vilka är direkt eller indirekt observerbara för tillgången eller skulden.

82

Om tillgången eller skulden har en viss avtalstid ska indata på Nivå 2 på alla väsentliga punkter vara observerbara under hela avtalstiden för tillgången eller skulden. Indata på Nivå 2 innefattar följande:

(a)

Noterade priser för liknande tillgångar eller skulder på aktiva marknader.

(b)

Noterade priser för identiska eller liknande tillgångar eller skulder på marknader som inte är aktiva.

(c)

Andra indata än noterade priser, vilka är observerbara för tillgången eller skulden, exempelvis

(i)

räntor och avkastningskurvor som är observerbara i normalt angivna intervall,

(ii)

implicita volatiliteter, och

(iii)

kreditspreadar.

(d)

Marknadsbekräftade indata.

83

Justeringarna av indata på Nivå 2 varierar beroende på faktorer som är specifika för tillgången eller skulden. Dessa faktorer innefattar följande:

(a)

Tillgångens skick eller plats.

(b)

I vilken utsträckning indata står i relation till poster som är jämförbara med tillgången eller skulden (inbegripet de faktorer som beskrivs i punkt 39).

(c)

Volymen eller aktivitetsnivån på de marknader där indata observeras.

84

En justering av indata på Nivå 2 som är betydande för hela värderingen kan leda till att en värdering till verkligt värde hänförs till Nivå 3 i hierarkin, om justeringen använder betydande icke observerbara indata.

85

I punkt B35 beskrivs användningen av indata på Nivå 2 för bestämda tillgångar och skulder.

Indata på Nivå 3

86

Indata på Nivå 3 är icke observerbara indata för tillgången eller skulden.

87

Icke observerbara indata ska användas för värdering till verkligt värde i den utsträckning observerbara indata inte finns tillgängliga, vilket tar hänsyn till situationer med liten eller ingen marknadsaktivitet för tillgången eller skulden vid värderingstidpunkten. Målsättningen med värderingen till verkligt värde är dock densamma, dvs. ett ”exit price” sett utifrån perspektivet av den marknadsaktör som vid värderingstidpunkten innehar tillgången eller skulden. Icke observerbara indata ska återspegla de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda för att prissätta tillgången eller skulden, inbegripet antaganden om risk.

88

Antaganden om risk innefattar den risk som finns i en viss värderingsteknik som används för värdering till verkligt värde (exempelvis en värderingsmodell) och den risk som finns i indata till värderingstekniken. En värdering utan justering för risk skulle inte vara en värdering till verkligt värde om marknadsaktörerna gör en sådan justering vid prissättningen av tillgången eller skulden. Det kan exempelvis vara nödvändigt att ta med en riskjustering när det föreligger en betydande osäkerhet i värderingen (exempelvis när volymen eller aktivitetsnivån avsevärt har minskat jämfört med normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden, eller liknande tillgångar eller skulder, och företaget har bedömt att transaktionspriset eller det noterade priset inte ger en korrekt bild av det verkliga värdet, enligt beskrivningen i punkterna B37–B47).

89

Ett företag ska ta fram icke observerbara indata med hjälp av den under omständigheterna bästa tillgängliga informationen, vilket kan omfatta företagets egna uppgifter. När icke observerbara indata tas fram kan ett företag börja med sina egna uppgifter, men det ska justera dessa uppgifter om rimligen tillgänglig information tyder på att andra marknadsaktörer skulle använda andra uppgifter eller om företaget har något särskilt som inte är tillgängligt för andra marknadsaktörer (exempelvis en företagsspecifik synergi). Ett företag måste inte göra stora ansträngningar för att få tag på information om marknadsaktörernas antaganden. Det ska dock ta hänsyn till rimligen tillgänglig information om marknadsaktörernas antaganden. Icke observerbara indata som tas fram på det sätt som beskrivits ovan betraktas som marknadsaktörernas antaganden och fullgör syftet med en värdering till verkligt värde.

90

I punkt B36 beskrivs användningen av indata på Nivå 3 för bestämda tillgångar och skulder.

UPPLYSNINGAR

91

Ett företag ska lämna information som hjälper dem som använder företagets finansiella rapporter att bedöma följande:

(a)

För tillgångar och skulder som återkommande eller vid ett tillfälle värderas till verkligt värde i rapporten över finansiell ställning efter första redovisningen, de värderingstekniker och indata som används för att ta fram dessa värderingar.

(b)

För upprepade värderingar till verkligt värde med hjälp av betydande icke observerbara indata (Nivå 3), effekten av värderingarna på resultatet eller Övrigt totalresultat för perioden.

92

I syfte att uppnå målen i punkt 91 ska ett företag bedöma följande:

(a)

Vilken detaljnivå som är nödvändig för att uppfylla upplysningskraven.

(b)

Hur mycket varje enskilt krav ska betonas.

(c)

I vilken mån informationen ska slås samman eller delas upp.

(d)

Om användarna av de finansiella rapporterna behöver ytterligare information för att kunna utvärdera den kvantitativa information som lämnas.

Om de upplysningar som lämnas enligt denna standard och andra IFRS är otillräckliga för att uppnå målen i punkt 91 ska ett företag lämna den ytterligare information som krävs för att uppnå dessa mål.

93

I syfte att uppnå målen i punkt 91 ska ett företag åtminstone lämna följande information för varje klass av tillgångar och skulder (se punkt 94 för information om att bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder) som värderas till verkligt värde (inbegripet värderingar baserade på verkligt värde inom tillämpningsområdet för denna standard) i rapporten över finansiell ställning efter första redovisningen:

(a)

För återkommande och icke återkommande värderingar till verkligt värde, värderingen till verkligt värde på balansdagen, och för icke återkommande värderingar till verkligt värde, skälen till värderingen. Återkommande värderingar av tillgångar och skulder till verkligt värde är sådana värderingar som andra IFRS kräver eller tillåter i rapporten över finansiell ställning på balansdagen. Icke återkommande värderingar av tillgångar eller skulder till verkligt värde är sådana värderingar som andra IFRS i vissa fall kräver eller tillåter i rapporten över finansiell ställning (exempelvis när ett företag värderar en tillgång som innehas för försäljning till verkligt värde efter avdrag för kostnader för försäljning i enlighet med IFRS 5, Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter, på grund av att tillgångens verkliga värde efter avdrag för kostnader för försäljning är lägre än dess redovisade värde).

(b)

För återkommande och icke återkommande värderingar till verkligt värde, den nivå i hierarkin som värderingarna till verkligt värde hänförs till i sin helhet (Nivå 1, 2 eller 3).

(c)

För tillgångar och skulder som innehas på balansdagen och som återkommande värderas till verkligt värde, beloppen för eventuella överföringar mellan Nivå 1 och Nivå 2 i hierarkin för verkligt värde, skälen till dessa överföringar och företagets principer för att bestämma när överföringar mellan nivåerna anses ha ägt rum (se punkt 95). Upplysning ska lämnas om överföring till varje nivå, och varje sådan överföring ska diskuteras skilt från överföringar från varje nivå.

(d)

För återkommande och icke återkommande värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 2 och Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde, en beskrivning av värderingstekniken eller värderingsteknikerna och de indata som använts vid värderingen till verkligt värde. Om det har skett en förändring i värderingsteknik (exempelvis en ändring från en marknadsansats till avkastningsvärdeansatsen eller användning av en ytterligare värderingsteknik) ska företaget lämna information om denna förändring och skälet eller skälen till förändringen. För värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde ska ett företag lämna kvantitativ information om betydande icke observerbara indata som använts vid värderingen till verkligt värde. Ett företag måste inte sammanställa kvantitativ information för att uppfylla detta upplysningskrav om kvantitativa icke observerbara indata inte tas fram av företaget vid värderingen till verkligt värde (exempelvis när ett företag använder priser från föregående transaktioner eller prisuppgifter från tredje part utan justering). När denna information lämnas kan dock inte företaget bortse från kvantitativa icke observerbara indata som är betydande för värderingen till verkligt värde och som är rimligen tillgängliga för företaget.

(e)

För återkommande värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin, en avstämning av ingående och utgående balanser, med separat information om förändringar under perioden som kan tillskrivas

(i)

den totala vinsten eller förlusten för perioden som redovisas i resultatet samt den eller de poster i resultatet där dessa vinster eller förluster redovisas,

(ii)

den totala vinsten eller förlusten för perioden som redovisas i Övrigt totalresultat samt den eller de poster i Övrigt totalresultat där dessa vinster eller förluster redovisas,

(iii)

inköp, försäljningar, emissioner och betalningar (separat information om var och en av dessa typer av förändringar),

(iv)

beloppen för eventuella överföringar till eller från Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde, skälen till dessa överföringar och företagets principer för att bestämma när överföringar mellan nivåerna anses ha ägt rum (se punkt 95); upplysning ska lämnas om överföringar till Nivå 3, och varje sådan överföring ska diskuteras skilt från överföringar från Nivå 3.

(f)

För återkommande och icke återkommande värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde, beloppet av den totala vinst eller förlust för perioden i (e) (i) som ingår i resultatet och kan tillskrivas förändringen i orealiserad vinst eller förlust på dessa tillgångar och skulder som innehas i slutet av rapportperioden, samt den post eller poster i resultatet där denna orealiserade vinst eller förlust har redovisats.

(g)

För återkommande och icke återkommande värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde, en beskrivning av de värderingsprocesser som företaget använder (exempelvis hur ett företag bestämmer sina principer och förfaranden för värdering och hur det analyserar förändringar i värderingarna till verkligt värde mellan perioder).

(h)

För återkommande värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde:

(i)

För alla sådana värderingar, en förklarande beskrivning av hur känslig värderingen till verkligt värde är för förändringar i icke observerbara indata, om en förändring i dessa indata till ett annat belopp skulle kunna leda till en betydligt högre eller lägre värdering till verkligt värde. Om det finns inbördes samband mellan dessa indata och andra icke observerbara indata i värderingen till verkligt värde ska ett företag även lämna en beskrivning av dessa samband och av hur de skulle kunna öka eller minska effekten av förändringar i icke observerbara indata på värderingen till verkligt värde. I syfte att uppfylla detta upplysningskrav ska den förklarande beskrivningen av känsligheten för förändringar hos icke observerbara indata åtminstone omfatta de icke observerbara indata som upplysningarna avser i (d).

(ii)

För finansiella tillgångar och finansiella skulder, om en ändring i icke observerbara indata i syfte att återspegla möjliga alternativa antaganden skulle förändra det verkliga värdet i betydande utsträckning, ska ett företag ange detta och lämna upplysning om effekten av dessa ändringar. Företaget ska upplysa om hur effekten av en ändring till ett rimligt möjligt alternativt antagande beräknats. I detta syfte ska bedömningen av betydelse göras med hänsyn till resultatet, och samtliga tillgångar eller skulder, eller, när ändringar av det verkliga värdet redovisas i övrigt totalresultat, totalt eget kapital.

(i)

För återkommande och icke återkommande värderingar till verkligt värde, om den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång är en annan än dess nuvarande användning, ska ett företag upplysa om detta och skälet till att den icke-finansiella tillgången används på ett annat sätt än det maximala och bästa.

94

Ett företag ska bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder på basis av

(a)

tillgångens eller skuldens karaktär, kännetecken och risker, och

(b)

den nivå i hierarkin för verkligt värde som värderingen till verkligt värde hänförs till.

Det kan behövas fler klasser för värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde, eftersom dessa värderingar är mer osäkra och subjektiva. Det kräver omdöme att bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder för vilka upplysningar om värderingar till verkligt värde bör lämnas. En klass av tillgångar och skulder kräver ofta större uppdelning än de poster som redovisas i rapporten över finansiell ställning. Ett företag ska dock lämna tillräcklig information för att möjliggöra avstämning av de poster som redovisas i rapporten över finansiell ställning. Om en annan IFRS anger klass för en tillgång eller skuld kan ett företag använda denna klass för de upplysningar som krävs i denna standard, om klassen uppfyller kraven i denna punkt.

95

Ett företag ska lämna information om och konsekvent rätta sig efter sina principer för bestämning av när överföringar mellan nivåerna i hierarkin för verkligt värde ska anses ha ägt rum i enlighet med punkterna 93 (c) och (e) (iv). Principen för bestämning av tidpunkt för redovisning av överföringar ska vara desamma för överföringar till nivåerna och överföringar från nivåerna. Exempel på principer för bestämning av tidpunkten för överföringar är följande:

(a)

Datum för den händelse eller ändring i omständigheterna som orsakade överföringen.

(b)

Rapportperiodens början.

(c)

Rapportperiodens slut.

96

Om ett företag fattar ett redovisningsbeslut att utnyttja undantaget i punkt 48 ska det upplysa om detta.

97

För varje klass av tillgångar och skulder som inte värderas till verkligt värde i rapporten över finansiell ställning men för vilka information om verkligt värde lämnas, ska ett företag lämna den information som krävs i punkt 93 (b), (d) och (i). Ett företag måste dock inte lämna kvantitativa upplysningar om betydande icke observerbara indata som används vid värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde enligt kraven i punkt 93 (d). För sådana tillgångar och skulder behöver ett företag inte lämna de övriga upplysningar som krävs i denna standard.

98

För en skuld som värderas till verkligt värde och utfärdas med en integrerad minskning av kreditrisken för tredje part ska emittenten lämna information om denna minskning av kreditrisken och huruvida den återspeglas i värderingen av skulden till verkligt värde.

99

Ett företag ska utforma de kvantitativa upplysningar som krävs i denna standard i tabellform, såvida inte en annan form passar bättre.

Bilaga A

Definitioner

IFRS 13 och dess bilagor utgör en helhet.

aktiv marknad

En marknad där transaktioner med tillgången eller skulden äger rum med tillräcklig frekvens och volym för att ge fortlöpande prisinformation.

kostnadsansats

En värderingsteknik som återspeglar det belopp som för tillfället skulle behövas för att ersätta en tillgångs funktion (ofta kallat aktuellt återanskaffningsvärde).

entry price

Det pris som betalas för att förvärva en tillgång eller som erhålls för att överta en skuld i en bytestransaktion.

exit price

Det pris som skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller som skulle betalas vid överlåtelse av en skuld.

förväntade kassaflöden

Det sannolikhetsbedömda genomsnittet (dvs. medelvärdet av utdelningen) av möjliga framtida kassaflöden.

verkligt värde

Det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer.

maximal och bästa användning

Marknadsaktörernas användning av icke-finansiella tillgångar som skulle maximera värdet på tillgången eller gruppen av tillgångar och skulder (exempelvis en verksamhet) inom vilken tillgången skulle användas.

avkastningsvärdeansats

Värderingstekniker som räknar om framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller intäkter och kostnader) till ett enda nuvärde (dvs. ett diskonterat värde). Värderingen till verkligt värde bestäms på basis av det värde som de nuvarande marknadsförväntningarna tillskriver dessa framtida belopp.

indata

De antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden, däribland antaganden om risk, exempelvis

(a)

den risk som finns i en viss värderingsteknik som används för värdering till verkligt värde (exempelvis en värderingsmodell), och

(b)

den risk som finns i indata till värderingstekniken.

Indata kan vara observerbara eller icke observerbara.

Indata på Nivå 1

Noterade priser (ojusterade) på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder som företaget har tillgång till vid värderingstidpunkten.

Indata på Nivå 2

Andra indata än de noterade priser som ingår i Nivå 1, vilka är direkt eller indirekt observerbara för tillgången eller skulden.

Indata på Nivå 3

Icke observerbara indata för tillgången eller skulden.

marknadsansats

En värderingsteknik som använder priser eller annan relevant information som genereras av marknadstransaktioner med identiska eller jämförbara (dvs. liknande) tillgångar, skulder eller en grupp av tillgångar och skulder, som en verksamhet.

marknadsbekräftade indata

Indata som huvudsakligen härleds från eller bekräftas av observerbara marknadsdata genom korrelation eller på andra sätt.

marknadsaktörer

Köpare och säljare på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för tillgången eller skulden, vilka har samtliga dessa karaktärsdrag:

(a)

De är oberoende av varandra, dvs. de är inte närstående enligt definitionen i IAS 24, även om priset i en transaktion mellan närstående kan användas som indata för värdering till verkligt värde om företaget har belägg för att transaktionen ingicks på marknadsförhållanden.

(b)

De är kunniga och har en tillräcklig förståelse av tillgången eller skulden och transaktionen med användning av all tillgänglig information, däribland information som kan erhållas genom normala och sedvanliga företagsbesiktningar.

(c)

De har möjlighet att gå in i en transaktion för tillgången eller skulden.

(d)

De har ett intresse av att transaktionen genomförs för tillgången eller skulden, dvs. de är motiverade men inte nödgade eller på annat sätt tvingade till detta.

mest fördelaktig marknad

Den marknad som maximerar det belopp som skulle erhållas vid försäljning av tillgången eller som minimerar det belopp som skulle betalas vid överlåtelse av skulden, med beaktande av transaktionskostnader och transportkostnader.

risk för utebliven fullgörelse

Risken för att ett företag inte fullgör en förpliktelse. Risken för utebliven fullgörelse innefattar men måste inte vara begränsad till ett företags egen kreditrisk.

observerbara indata

Indata som tas fram med hjälp av marknadsuppgifter, exempelvis offentlig information om faktiska händelser eller transaktioner, vilka återspeglar de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden.

ordnad transaktion

En transaktion som förutsätter exponering för marknaden under en period som föregår värderingstidpunkten, i syfte att möjliggöra försäljning som är normal och sedvanlig för transaktioner med sådana tillgångar eller skulder, och som därmed inte är någon framtvingad transaktion (exempelvis försäljning på grund av tvångslikvidation eller utmätning).

huvudmarknad

Marknaden med störst volym och aktivitetsnivå för tillgången eller skulden.

riskpremie

Ersättning som riskaverta marknadsaktörer begär för att bära osäkerheten i kassaflödena för en tillgång eller skuld. Kallas även ”riskjustering”.

transaktionskostnader

Kostnaderna för att sälja en tillgång eller överlåta en skuld på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för tillgången eller skulden, vilka är direkt hänförliga till avyttringen av tillgången eller överlåtelsen av skulden samt uppfyller båda följande kriterier:

(a)

De är ett direkt resultat av och är nödvändiga för denna transaktion.

(b)

Företaget skulle inte ha behövt betala dem om beslutet att sälja tillgången eller överlåta skulden inte hade fattats (på liknande sätt som kostnader för försäljning, enligt definitionen i IFRS 5).

transportkostnader

Kostnaderna för att transportera en tillgång från dess nuvarande plats till dess huvudmarknad (eller mest fördelaktiga marknad).

beräkningsenhet

Graden av sammanslagning eller uppdelning av en tillgång eller skuld i en standard för redovisningsändamål.

icke observerbara indata

Indata för vilka marknadsuppgifter inte finns tillgängliga och som tas fram med hjälp av bästa tillgängliga information om de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden.

Bilaga B

Vägledning vid tillämpning

IFRS 13 och dess bilagor utgör en helhet. I denna vägledning förklaras tillämpningen av punkterna 1–99. Vägledningen har samma rättsliga värde som övriga delar av standarden.

B1

Bedömningarna i olika värderingssituationer kan skilja sig åt. I denna bilaga beskrivs de bedömningar som kan vara tillämpliga när ett företag värderar till verkligt värde i olika värderingssituationer.

ANSATSEN FÖR VÄRDERING TILL VERKLIGT VÄRDE

B2

Syftet med en värdering till verkligt värde är att uppskatta det pris till vilket en ordnad transaktion för att sälja tillgången eller överlåta skulden skulle äga rum mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten. Vid värdering till verkligt värde måste företaget fastställa följande:

(a)

Den särskilda tillgång eller skuld som ska värderas (i enlighet med dess beräkningsenhet).

(b)

För en icke-finansiell tillgång, lämpligt värderingsantagande för värderingen (i enlighet med dess maximala och bästa användning).

(c)

Huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för tillgången eller skulden.

(d)

Lämplig värderingsteknik eller värderingstekniker för värderingen, med beaktande av tillgängligheten av information genom vilka indata kan tas fram som representerar de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden samt den nivå i hierarkin för verkligt värde som indata hänförs till.

VÄRDERINGSANTAGANDE FÖR ICKE-FINANSIELLA TILLGÅNGAR (PUNKTERNA 31–33)

B3

Vid värdering av en icke-finansiell tillgång till verkligt värde som används i kombination med andra tillgångar som en grupp (så som de har installerats eller på annat sätt ställts in för att användas) eller i kombination med andra tillgångar och skulder (t.ex. en verksamhet), beror effekten av värderingsantagandet på omständigheterna. Till exempel:

(a)

Tillgångens verkliga värde kan vara detsamma oavsett om tillgången används fristående eller i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder. Det kan vara fallet om tillgången är en verksamhet som marknadsaktörerna skulle fortsätta driva. I detta fall skulle transaktionen innebära att verksamheten värderas i sin helhet. Användningen av tillgångar som en grupp i en pågående verksamhet skulle skapa synergieffekter som skulle vara tillgängliga för marknadsaktörerna (dvs. synergieffekter för marknadsaktörerna som därför bör påverka det verkliga värdet för en tillgång som antingen används fristående eller i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder).

(b)

En tillgångs användning i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder kan införlivas i värderingen till verkligt värde genom justeringar av värdet på den tillgång som används fristående. Det kan vara fallet om tillgången är en maskin och värderingen till verkligt värde genomförs med hjälp av ett observerat pris för en liknande maskin (som inte har installerats eller på annat sätt ställts in för användning), vilket justeras för transport- och installationskostnader så att värderingen till verkligt värde återspeglar maskinens nuvarande skick och plats (installerad och inställd för användning).

(c)

En tillgångs användning i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder kan införlivas i värderingen till verkligt värde genom de antaganden av marknadsaktören som används för värdering av tillgången till verkligt värde. Om tillgången exempelvis är unika produkter i arbete och marknadsaktörerna skulle omvandla varorna till färdiga varor skulle varulagrets verkliga värde förutsätta att marknadsaktörerna har förvärvat eller skulle förvärva specialiserade maskiner som är nödvändiga för att omvandla varulagret till färdiga varor.

(d)

En tillgångs användning i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder kan införlivas i den värderingsteknik som används för värdering av tillgången till verkligt värde. Det kan vara fallet när övervärdesansatsen för flera perioder används för värdering av en immateriell tillgång till verkligt värde, eftersom denna värderingsteknik särskilt beaktar bidraget från eventuella kompletterande tillgångar och hänförliga skulder i gruppen där en sådan immateriell tillgång skulle användas.

(e)

I mer begränsade situationer, när ett företag använder en tillgång inom en grupp av tillgångar, kan företaget värdera tillgången till ett belopp som ungefär motsvarar dess verkliga värde när det verkliga värdet för gruppen av tillgångar fördelas mellan enskilda tillgångar i gruppen. Det kan vara fallet om värderingen rör fastigheter och det verkliga värdet för förbättrad egendom (dvs. en grupp av tillgångar) fördelas mellan de ingående tillgångarna (som mark och förbättringar).

VERKLIGT VÄRDE VID FÖRSTA REDOVISNINGSTILLFÄLLET (PUNKTERNA 57–60)

B4

När företaget avgör om det verkliga värdet vid första redovisningstillfället är lika med transaktionspriset ska det beakta faktorer som är specifika för transaktionen och för tillgången eller skulden. Transaktionspriset behöver exempelvis inte ge en korrekt bild av en tillgångs eller en skulds verkliga värde vid första redovisningstillfället om något av följande föreligger:

(a)

Transaktionen sker mellan närstående, även om priset i en transaktion mellan närstående kan användas som indata för värdering till verkligt värde om företaget har belägg för att transaktionen ingicks på marknadsförhållanden.

(b)

Transaktionen äger rum under tvång eller säljaren tvingas godta priset i transaktionen. Detta kan exempelvis vara fallet om säljaren har finansiella svårigheter.

(c)

Den beräkningsenhet som transaktionspriset avser är en annan än beräkningsenheten för tillgången eller skulden som värderas till verkligt värde. Detta kan exempelvis vara fallet om tillgången eller skulden som värderas till verkligt värde endast är en av flera delar i transaktionen (exempelvis i ett rörelseförvärv), om transaktionen innefattar icke angivna rättigheter och privilegier som värderas separat i enlighet med en annan IFRS, eller om transaktionspriset innefattar transaktionskostnader.

(d)

Marknaden där transaktionen äger rum är en annan än huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden). Dessa marknader kan exempelvis vara annorlunda om företaget är en handlare som går in i transaktioner med kunder på detaljhandelsmarknaden, men huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för den utgående transaktionen är med andra handlare på marknaden där handlare köper och säljer för egen räkning.

VÄRDERINGSTEKNIKER (PUNKTERNA 61–66)

Marknadsansats

B5

Marknadsansatsen använder priser eller annan relevant information som genereras av marknadstransaktioner med identiska eller jämförbara (dvs. liknande) tillgångar, skulder eller en grupp av tillgångar och skulder, som en verksamhet.

B6

Värderingstekniker enligt marknadsansatsen använder exempelvis ofta marknadsmultiplar som härleds från en uppsättning jämförbara förhållanden. Multiplarna kan vara i intervall med en annan multipel för varje jämförbart förhållande. Valet av lämplig multipel inom intervallet kräver omdöme, med beaktande av kvalitativa och kvantitativa faktorer som är specifika för värderingen.

B7

Värderingstekniker enligt marknadsansatsen innefattar matrisansatser. Matrisansatsen är en matematisk teknik som huvudsakligen används för att värdera vissa typer av finansiella instrument, exempelvis räntebärande värdepapper, utan att helt förlita sig på de noterade priserna för enskilda värdepapper utan snarare på deras förhållande till andra referensnoterade värdepapper.

Kostnadsansats

B8

Kostnadsansatsen återspeglar det belopp som för närvarande skulle behövas för att ersätta en tillgångs tjänstekapacitet (ofta kallat återanskaffningsvärde).

B9

Sett utifrån perspektivet av en säljare på marknaden, det pris som skulle erhållas för tillgången baserat på kostnaden för en köpare på marknaden för att förvärva eller konstruera en ersättningstillgång med jämförbar användbarhet, justerat för inkurans. Skälet är att en köpare på marknaden inte skulle betala mer för en tillgång än det belopp till vilket tillgångens tjänstekapacitet skulle kunna ersättas. Inkurans omfattar fysisk försämring, funktionell (teknisk) inkurans och ekonomisk (extern) inkurans och är ett vidare begrepp än avskrivning för rapporteringsändamål (en periodisering av anskaffningsvärde) eller skatteändamål (med angivna användningstider). I många fall används återanskaffningsvärdet för värdering till verkligt värde av immateriella tillgångar som används i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder.

Avkastningsvärdeansatsen

B10

Avkastningsvärdeansatsen räknar om framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller intäkter och kostnader) till ett enda nuvärde (dvs. ett diskonterat värde). När avkastningsvärdeansatsen används återspeglar värderingen till verkligt värde marknadens nuvarande förväntningar om dessa framtida belopp.

B11

Dessa värderingstekniker omfattar exempelvis

(a)

nuvärdestekniker (se punkterna B12–B30),

(b)

optionsvärderingsmodeller, som Black-Scholes-Mertons modell eller en binomial modell (dvs. en så kalla lattice-modell), som innefattar nuvärdestekniker och återspeglar optionens tidsvärde och realvärde, och

(c)

övervärdesansatsen för flera perioder, som används för värdering av vissa immateriella tillgångar till verkligt värde.

Nuvärdestekniker

B12

I punkterna B13–B30 beskrivs användningen av nuvärdestekniker för värdering till verkligt värde. I dessa punkter ligger tonvikten på en teknik med justerad diskonteringssats och en teknik med förväntade kassaflöden (förväntat nuvärde). Dessa punkter föreskriver inte någon viss nuvärdesteknik och begränsar inte heller användningen av nuvärdestekniker till de diskuterade teknikerna för värdering till verkligt värde. Vilken nuvärdesteknik som används för värdering till verkligt värde beror på förhållanden och omständigheter som är specifika för den tillgång eller skuld som värderas (exempelvis beroende på om priser för jämförbara tillgångar eller skulder kan observeras på marknaden) och tillgängligheten till tillräckliga uppgifter.

Komponenter vid beräkning av nuvärde

B13

Nuvärde (dvs. en tillämpning av avkastningsvärdeansatsen) är ett verktyg som används för att koppla samman framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller värden) med ett nuvärde med hjälp av en diskonteringssats. En värdering av en tillgång eller skuld till verkligt värde med hjälp av en nuvärdesteknik fångar alla följande delar sett från marknadsaktörernas perspektiv vid värderingstidpunkten:

(a)

En uppskattning av framtida kassaflöden för den tillgång eller skuld som värderas.

(b)

Förväntningar om möjliga variationer vad gäller dessa kassaflödens storlek och tidpunkt, vilket motsvarar den osäkerhet som finns i kassaflödena.

(c)

Pengars tidsvärde, som representeras av räntan på riskfria monetära tillgångar med förfallodagar eller varaktighet som sammanfaller med den period som omfattas av kassaflödena och varken utgör en osäkerhet i fråga om tidpunkt eller risk för utebliven betalning för innehavaren (dvs. en riskfri ränta).

(d)

Priset för att bära osäkerheten i kassaflödena (dvs. en riskpremie).

(e)

Andra faktorer som marknadsaktörerna under omständigheterna skulle ta hänsyn till.

(f)

För en skuld, risken för utebliven fullgörelse av denna skuld, inbegripet företagets (dvs. gäldenärens) egen kreditrisk.

Allmänna principer

B14

Nuvärdesteknikerna skiljer sig åt i hur de fångar komponenterna i punkt B13. Samtliga följande allmänna principer styr dock tillämpningen av alla nuvärdestekniker som används för värdering till verkligt värde:

(a)

Kassaflöden och diskonteringssatser ska återspegla de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden.

(b)

Kassaflöden och diskonteringssatser ska endast ta hänsyn till faktorer som är hänförliga till den värderade tillgången eller skulden.

(c)

För att undvika dubbelräkning eller att effekterna av riskfaktorer inte beaktas ska diskonteringssatserna återspegla antaganden som överensstämmer med dem som finns inneboende i kassaflödena. En diskonteringssats som exempelvis återspeglar osäkerheten i förväntningarna om framtida inställda betalningar är på sin plats om avtalsenliga kassaflöden för ett lån används (dvs. en teknik med justerad diskonteringssats). Denna faktor ska inte användas för förväntade (dvs. sannolikhetsbedömda) kassaflöden (dvs. en teknik med förväntat nuvärde) eftersom dessa kassaflöden redan återspeglar osäkerheten med framtida betalningsinställelser. I stället ska en diskonteringssats som överensstämmer med risken i de förväntade kassaflödena användas.

(d)

Antaganden om kassaflöden och diskonteringssatser ska stämma överens internt. Nominella kassaflöden, som innefattar inflationseffekten, ska exempelvis diskonteras till en ränta som innefattar inflationseffekten. Den nominella riskfria räntan innefattar inflationseffekten. Reala kassaflöden, som utesluter inflationseffekten, ska diskonteras till en ränta som utesluter inflationseffekten. På samma sätt ska kassaflöden efter skatt diskonteras med en diskonteringssats efter skatt. Kassaflöden före skatt ska diskonteras till en ränta som överensstämmer med dessa kassaflöden.

(e)

Diskonteringssatserna ska stämma överens med de underliggande ekonomiska faktorerna för kassaflödets valuta.

Risk och osäkerhet

B15

En värdering till verkligt värde med hjälp av nuvärdestekniker görs under osäkra förhållanden, eftersom de använda kassaflödena är uppskattningar snarare än kända belopp. I många fall är både kassaflödenas belopp och tidpunkt osäkra. Även avtalsenligt fasta belopp, som avbetalningar på ett lån, är osäkra om det finns risk för utebliven betalning.

B16

Marknadsaktörer begär i allmänhet ersättning (dvs. en riskpremie) för att bära osäkerheten i kassaflödena för en tillgång eller skuld. En värdering till verkligt värde ska innefatta en riskpremie som återspeglar det belopp som marknadsaktörerna skulle kräva som ersättning för osäkerheten i kassaflödena. Annars skulle inte värderingen ge en korrekt bild av det verkliga värdet. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma lämplig riskpremie. Svårighetsgraden i sig är dock inte ett tillräckligt skäl för att utesluta en riskpremie.

B17

Nuvärdesteknikerna skiljer sig åt i riskjusteringarna och i den typ av kassaflöden som används. Till exempel:

(a)

Tekniken med justerad diskonteringssats (se punkterna B18–B22) använder en riskjusterad diskonteringssats och avtalsenliga, utlovade eller mest troliga kassaflöden.

(b)

Ansats 1 av tekniken med förväntat nuvärde (se punkt B25) använder riskjusterade förväntade kassaflöden och en riskfri ränta.

(c)

Ansats 2 av tekniken med förväntat nuvärde (se punkt B26) använder förväntade kassaflöden som inte är riskjusterade och en diskonteringssats som är justerad för den riskpremie som marknadsaktörerna kräver. Denna faktor är en annan än den som används i tekniken med justerad diskonteringssats.

Tekniken med justerad diskonteringssats

B18

Tekniken med justerad diskonteringssats använder en enda uppsättning kassaflöden från intervallet av möjliga uppskattade belopp, vare sig de är avtalsenliga eller utlovade (exempelvis en obligation) eller mest troliga kassaflöden. Dessa kassaflöden är alltid beroende av att en viss händelse inträffar (exempelvis är avtalsenliga eller utlovade kassaflöden för en obligation beroende av att låntagaren inte ställer in betalningarna). Den diskonteringssats som används i tekniken med justerad diskonteringssats härleds från observerbar avkastning på jämförbara tillgångar eller skulder som är föremål för handel på marknaden. Följaktligen diskonteras de avtalsenliga, utlovade eller mest troliga kassaflödena till en observerad eller uppskattad marknadsränta för sådana villkorliga kassaflöden (dvs. marknadsavkastning).

B19

Tekniken med justerad diskonteringssats kräver en analys av marknadsuppgifter för jämförbara tillgångar eller skulder. Jämförbarheten fastställs genom beaktande av kassaflödenas karaktär (exempelvis om kassaflödena är avtalsenliga eller icke avtalsenliga och sannolikt anpassar sig på liknande sätt till förändringar i de ekonomiska villkoren), samt andra faktorer (exempelvis kreditställning, säkerheter, varaktighet, restriktiva villkor och likviditet). Om en enda jämförbar tillgång eller skuld inte ger en korrekt bild av risken i kassaflödena för den tillgång eller skuld som värderas, kan det annars vara möjligt att härleda en diskonteringssats med hjälp av uppgifter för flera jämförbara tillgångar eller skulder tillsammans med den riskfria avkastningskurvan (dvs. genom en ”uppbyggnadsansats”).

B20

För att illustrera en uppbyggnadsansats kan vi anta att tillgång A är en avtalsenlig rätt till 800 valutaenheter (1) om ett år (dvs. utan osäkerhet vad gäller tidpunkt). Det finns en etablerad marknad för jämförbara tillgångar, och information om dessa tillgångar, däribland prisuppgifter, finns tillgänglig. Dessa jämförbara tillgångar har följande karaktärsdrag:

(a)

Tillgång B är en avtalsenlig rätt att erhålla 1 200 VE om ett år och har ett marknadspris på 1 083 VE. Därmed är den implicita årliga avkastningen (dvs. en marknadsavkastning under ett år) 10,8 procent [(1 200 VE/1 083 VE) – 1].

(b)

Tillgång C är en avtalsenlig rätt att erhålla 700 VE om två år och har ett marknadspris på 566 VE. Därmed är den implicita årliga avkastningen (dvs. en marknadsavkastning under två år) 11,2 procent [(700 VE/566 VE)^0.5 – 1].

(c)

Alla tre tillgångarna är jämförbara när det gäller risk (dvs. spridning av möjlig avkastning och kredit).

B21

På grundval av tidpunkten för de avtalsenliga betalningarna som ska erhållas från tillgång A i förhållande till tidpunkten för tillgång B och tillgång C (dvs. ett år för tillgång B och två år för tillgång C), anses tillgång B vara mer jämförbar med tillgång A. Med användning av den avtalsenliga betalning som ska erhållas för tillgång A (800 VE) och den ettåriga marknadsavkastning som härleds från tillgång B (10,8 procent), är det verkliga värdet på tillgång A 722 VE (800 VE/1,108). I brist på tillgängliga marknadsuppgifter för tillgång B kan alternativt den ettåriga marknadsavkastningen härledas från tillgång C med hjälp av uppbyggnadsansatsen. I det fallet skulle den tvååriga marknadsavkastningen för tillgång C (11,2 procent) justeras till en ettårig marknadsavkastning med hjälp av den riskfria avkastningskurvans duration. Ytterligare information och analys kan krävas för att fastställa om riskpremierna för ettåriga och tvååriga tillgångar är desamma. Om det fastställs att riskpremierna för ettåriga och tvååriga tillgångar inte är desamma skulle den tvååriga marknadsavkastningen ytterligare justeras för denna effekt.

B22

När tekniken med justerad diskonteringssats tillämpas på fasta in- eller utbetalningar inkluderas justeringen för risken i kassaflödena för den tillgång eller skuld som värderas i diskonteringssatsen. Ibland när tekniken med justerad diskonteringssats används för kassaflöden som inte är fasta in- eller utbetalningar kan det bli nödvändigt med en justering av kassaflödena för att uppnå jämförbarhet med den observerade tillgång eller skuld från vilken diskonteringssatsen härleds.

Tekniken med förväntat nuvärde

B23

Tekniken med förväntat nuvärde utgår från en uppsättning kassaflöden som representerar det sannolikhetsvägda genomsnittet av alla möjliga framtida kassaflöden (dvs. de förväntade kassaflödena). Den resulterande uppskattningen är identisk med förväntat värde, som i statistiska termer är det vägda genomsnittet av en fristående slumpvariabels möjliga värden med de respektive sannolikheterna som vikter. Eftersom samtliga möjliga kassaflöden är sannolikhetsbedömda är det resulterande förväntade kassaflödet inte beroende av att någon viss händelse inträffar (till skillnad från de kassaflöden som används i tekniken med justerad diskonteringssats).

B24

Vid ett investeringsbeslut skulle riskaverta marknadsaktörer ta hänsyn till risken för att de faktiska kassaflödena kan bli annorlunda än de förväntade kassaflödena. Inom portföljteorin skiljer man mellan två typer av risk:

(a)

Osystematisk (diversifierbar) risk, vilket är den risk som är knuten till en viss tillgång eller skuld.

(b)

Systematisk (icke-diversifierbar) risk, vilket är den risk som en tillgång eller skuld delar med andra poster i en diversifierad portfölj.

Enligt portföljteorin kommer marknadsaktörerna på en marknad i jämvikt endast att ersättas för att de bär den systematiska risken i kassaflödena (på ineffektiva marknader eller marknader som inte är i jämvikt kan andra former av avkastning eller ersättning finnas tillgängliga).

B25

Ansats 1 av tekniken med förväntat nuvärde justerar de förväntade kassaflödena för en tillgång enligt systematisk risk (dvs. marknadsrisk) genom att dra av en riskpremie (dvs. riskjusterade förväntade kassaflöden). Dessa riskjusterade förväntade kassaflöden representerar ett säkerhetsekvivalent kassaflöde, som diskonteras till riskfri ränta. Ett säkerhetsekvivalent kassaflöde är ett förväntat kassaflöde (enligt definition), som riskjusteras så att en marknadsaktör är ointresserad av att byta ut ett säkert kassaflöde mot ett förväntat kassaflöde. Om en marknadsaktör exempelvis skulle byta ut ett förväntat kassaflöde på 1 200 VE mot ett säkert kassaflöde på 1 000 VE är beloppet 1 000 VE säkerhetsekvivalenten för 1 200 VE (dvs. 200 VE skulle vara riskpremien). I detta fall skulle det vara likgiltigt för marknadsaktören vilken tillgång som innehas.

B26

Ansats 2 av tekniken med förväntat nuvärde justerar däremot enligt systematisk risk (dvs. marknadsrisk) genom att tillämpa en riskpremie på den riskfria räntan. Följaktligen diskonteras de förväntade kassaflödena med en räntesats som motsvarar en förväntad räntesats som står i samband med sannolikhetsbedömda kassaflöden (dvs. förväntad avkastning). Modeller som används för prissättning av risktillgångar, exempelvis Capital Asset Pricing Model, kan användas för att uppskatta den förväntade avkastningen. Eftersom den diskonteringssats som används i tekniken med justerad diskonteringssats är en avkastning som står i samband med villkorliga kassaflöden är den sannolikt högre än den diskonteringssats som används i ansats 2 av tekniken med förväntat nuvärde, vilken är en förväntad avkastning som står i samband med förväntade eller sannolikhetsbedömda kassaflöden.

B27

För att illustrera ansatserna 1 och 2 kan vi anta att en tillgång har förväntade kassaflöden på 780 VE under ett år på basis av de möjliga kassaflöden och sannolikheter som anges nedan. Den tillämpliga riskfria räntan för kassaflöden med ett års horisont är fem procent, och den systematiska riskpremien för en tillgång med samma riskprofil är tre procent.

Möjliga kassaflöden

Sannolikhet

Sannolikhetsbedömda kassaflöden

500 VE

15  %

X75 VE

800 VE

60  %

480 VE

900 VE

25  %

225 VE

Förväntade kassaflöden

 

780 VE

B28

I denna enkla illustration representerar de förväntade kassaflödena (780 VE) det sannolikhetsbedömda genomsnittet av de tre möjliga utfallen. I mer realistiska situationer skulle det kunna finnas många möjliga utfall. Vid tillämpning av tekniken med förväntat nuvärde är det dock inte alltid nödvändigt att beakta utdelningarna av samtliga möjliga kassaflöden med hjälp av komplexa modeller och tekniker. I stället går det att ta fram ett begränsat antal fristående scenarier och sannolikheter som fångar en samling möjliga kassaflöden. Ett företag kan exempelvis använda realiserade kassaflöden för någon relevant förfluten period, justerade enligt de ändrade omständigheterna som har inträtt senare (exempelvis ändrade externa faktorer, däribland ekonomiska eller marknadsmässiga villkor, branschspecifika trender och konkurrens samt ändrade interna faktorer som påverkar företaget mer specifikt), med beaktande av marknadsaktörernas antaganden.

B29

I teorin är nuvärdet (dvs. det verkliga värdet) av tillgångens kassaflöden detsamma oavsett om de fastställs genom ansats 1 eller ansats 2, enligt följande:

(a)

Med ansats 1 justeras de förväntade kassaflödena för systematisk risk (dvs. marknadsrisk). I brist på marknadsuppgifter som direkt avser riskjusteringens belopp kan en sådan justering härledas från en prissättningsmodell för tillgångar enligt säkerhetsekvivalentprincipen. Riskjusteringen (dvs. riskpremien på 22 VE) kan exempelvis fastställas med hjälp av premien för systematisk risk på tre procent (780 VE - [780 VE × (1,05/1,08)]), vilket resulterar i ett riskjusterat förväntat kassaflöde på 758 VE (780 VE - 22 VE). Värdet 758 VE är säkerhetsekvivalenten till 780 VE och diskonteras till den riskfria räntan (fem procent). Nuvärdet (dvs. det verkliga värdet) av tillgången är 722 VE (758 VE/1,05).

(b)

Med ansats 2 justeras inte de förväntade kassaflödena för systematisk risk (dvs. marknadsrisk). Justeringen för denna risk ingår i diskonteringssatsen. Därmed diskonteras de förväntade kassaflödena till en förväntad avkastning på åtta procent (dvs. den riskfria räntan på fem procent samt premien för systematisk risk på tre procent). Nuvärdet (dvs. det verkliga värdet) av tillgången är 722 VE (780 VE/1,08).

B30

När en teknik med förväntat nuvärde används för värdering till verkligt värde kan antingen ansats 1 eller ansats 2 användas. Om ansats 1 eller ansats 2 används beror på förhållanden och omständigheter som är specifika för den tillgång eller skuld som värderas, tillgången på tillräckliga uppgifter och tillämpade omdömen.

TILLÄMPNING AV NUVÄRDESTEKNIKER PÅ SKULDER OCH ETT FÖRETAGS EGETKAPITALINSTRUMENT SOM INTE INNEHAS AV ANDRA PARTER SOM TILLGÅNGAR (PUNKTERNA 40 OCH 41)

B31

När en nuvärdesteknik används för att till verkligt värde värdera en skuld som inte innehas av en annan part som tillgång (exempelvis en nedläggningsskuld), ska ett företag bland annat uppskatta de framtida negativa kassaflöden som en marknadsaktör väntar sig ska genereras vid fullföljandet av förpliktelsen. Dessa framtida negativa kassaflöden ska inkludera marknadsaktörernas förväntningar om kostnaden för fullgörandet av förpliktelsen och den ersättning en marknadsaktör skulle kräva för att ta på sig förpliktelsen. Sådan ersättning omfattar den avkastning som en marknadsaktör skulle kräva för att

(a)

gå in i verksamheten (dvs. värdet för att fullgöra förpliktelsen, exempelvis genom att använda medel som skulle kunna användas för annan verksamhet), och

(b)

ta på sig den risk som är förknippad med förpliktelsen (dvs. en riskpremie som återspeglar risken för att de faktiska kassaflödena kan bli annorlunda än de förväntade kassaflödena, se punkt B33).

B32

En icke-finansiell skuld innefattar exempelvis inte någon avtalsenlig avkastning och det finns ingen observerbar marknadsavkastning för skulden. I vissa fall är komponenterna i den avkastning som marknadsaktörerna skulle kräva omöjliga att särskilja från varandra (exempelvis när man använder det pris som en uppdragstagare skulle ta ut som fast belopp). I andra fall måste företaget göra en uppskattning av dessa komponenter separat (exempelvis när man använder det pris som en uppdragstagare skulle ta ut på löpande räkning, eftersom uppdragstagaren i detta fall inte skulle bära risken med framtida kostnadsändringar).

B33

Ett företag kan på ett av följande sätt ta med en riskpremie i värderingen till verkligt värde av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument som inte innehas av en annan part som tillgång:

(a)

Genom att justera kassaflödena (dvs. som en ökning av de negativa kassaflödena).

(b)

Genom att justera den räntesats som används för att diskontera de framtida kassaflödena till deras nuvärden (dvs. som en minskning av diskonteringssatsen).

Ett företag ska se till att det inte dubbelräknar eller lämnar riskjusteringar obeaktade. Om de uppskattade kassaflödena exempelvis ökas för att ta hänsyn till ersättningen för bärandet av den risk som är förknippad med förpliktelsen ska diskonteringssatsen inte justeras för att återspegla denna risk.

INDATA TILL VÄRDERINGSTEKNIKER (PUNKTERNA 67–71)

B34

Exempel på marknader där indata kan vara observerbara för vissa tillgångar och skulder (exempelvis finansiella instrument):

(a)

Valutamarknad. På en valutamarknad är slutkurserna både lättillgängliga och allmänt representativa för verkligt värde. Ett exempel på en sådan marknad är London Stock Exchange.

(b)

Dealer market. På en ”dealer market” köper eller säljer handlarna för egen räkning. De tillför därigenom likviditet genom att använda sitt kapital för att hålla lager av poster som de noterar köp- och säljkurser för. Normalt är köp- och säljkurser (som representerar det pris till vilket mäklaren är redo att köpa respektive det pris till vilket handlaren är redo att sälja) mer lättillgängliga än slutkurser. OTC-marknader (för vilka priserna offentliggörs) är dealer markets. Dealer markets finns även för vissa andra tillgångar och skulder, inbegripet vissa finansiella instrument, råvaror och fysiska tillgångar (exempelvis begagnad utrustning).

(c)

Brokered market. På en ”brokered market” försöker mäklare förmedla kontakt mellan köpare och säljare, men står inte redo att handla för egen räkning. Med andra ord använder inte mäklarna sitt eget kapital för att hålla lager av poster som de noterar köp- och säljkurser för. Mäklaren känner till respektive parters köp- och säljkurser, men varje part är normalt omedveten om de andra parternas priskrav. Priserna på slutförda transaktioner är ibland tillgängliga. Brokered markets omfattar elektroniska kommunikationsnät, där köp- och säljorder matchas, samt marknader för kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter.

(d)

Principal-to-principal market. På en ”principal-to-principal market” förhandlas transaktionerna (både låneursprung och återförsäljning) fram oberoende och utan mellanhänder. Ofta offentliggörs endast knapphändig information om dessa transaktioner.

HIERARKI FÖR VERKLIGT VÄRDE (PUNKTERNA 72–90)

Indata på Nivå 2 (punkterna 81–85)

B35

Exempel på indata på Nivå 2 för bestämda tillgångar och skulder innefattar följande:

(a)

Ränteswappar (betala rörlig ränta/erhålla fast ränta) baserade på swapräntan London Interbank Offered Rate (LIBOR). Indata på Nivå 2 skulle vara LIBOR-swapräntan om denna ränta är observerbar i normalt angivna intervall under hela swapavtalstiden.

(b)

Ränteswappar (betala rörlig ränta/erhålla fast ränta) baserade på en avkastningskurva i utländsk valuta. Indata på Nivå 2 skulle vara swapräntan baserad på en avkastningskurva i utländsk valuta som är observerbar i normalt angivna intervall under hela swapavtalstiden. Det skulle vara fallet om avtalstiden är tio år och denna ränta är observerbar i normalt angivna intervall under nio år, på villkor att en rimlig extrapolering av avkastningskurvan för år 10 inte skulle vara betydande för värderingen till verkligt värde av swappen som helhet.

(c)

Ränteswappar (betala rörlig ränta/erhålla fast ränta) baserade på en viss banks bästa ränta. Indata på Nivå 2 skulle vara bankens bästa ränta som härleds genom extrapolering om de extrapolerade värdena styrks av observerbara marknadsuppgifter, exempelvis genom korrelation med en ränta som är observerbar under hela swapavtalstiden.

(d)

Treårigt optionsavtal på börshandlade aktier. Indata på Nivå 2 skulle vara den implicita volatiliteten för aktierna, som genom extrapolering härleds till år 3 om båda följande villkor föreligger:

(i)

Priserna för ettåriga och tvååriga optionsavtal på aktierna är observerbara.

(ii)

Den extrapolerade implicita volatiliteten för ett treårigt optionsavtal bekräftas av observerbara marknadsuppgifter för hela optionsavtalstiden.

I detta fall kan den implicita volatiliteten härledas genom extrapolering från den implicita volatiliteten för ettåriga och tvååriga optionsavtal på aktierna och bekräftas av den implicita volatiliteten för treåriga optionsavtal på jämförbara företags aktier, på villkor att det finns en korrelation mellan den ettåriga och tvååriga implicita volatiliteten.

(e)

Licensavtal. För ett licensavtal som förvärvas i ett rörelseförvärv och som det förvärvade företaget (parten i licensavtalet) nyligen förhandlade fram med en fristående part skulle indata på Nivå 2 vara royaltysatsen i avtalet med den fristående parten vid avtalets början.

(f)

Lager av färdiga varor i butik. För lager av färdiga varor som förvärvas i ett rörelseförvärv skulle indata på Nivå 2 vara antingen ett pris för kunder på en detaljhandelsmarknad eller ett pris för återförsäljare på en grosshandelsmarknad, justerat för skillnader i lagerpostens skick och plats och jämförbara (dvs. liknande) lagerposter, så att värderingen till verkligt värde återspeglar det pris som skulle erhållas vid en transaktion för försäljning av lagerposten till en annan återförsäljare som skulle slutföra den nödvändiga säljinsatsen. Värderingen till verkligt värde kommer i princip att vara densamma, oavsett om justeringarna avser ett detaljhandelspris (nedåt) eller ett grosshandelspris (uppåt). Rent allmänt bör det pris som kräver de minsta subjektiva justeringarna användas för värderingen till verkligt värde.

(g)

Byggnad som innehas och används. Indata på Nivå 2 skulle vara priset per kvadratmeter för byggnaden (en värderingsmultipel) som härleds från observerbara marknadsuppgifter, exempelvis multiplar härledda från priser i observerade transaktioner med jämförbara (dvs. liknande) byggnader på liknande platser.

(h)

Kassagenererande enhet. Indata på Nivå 2 skulle vara en värderingsmultipel (exempelvis en multipel av vinst eller intäkter eller ett liknande resultatmått) som härleds från observerbara marknadsuppgifter, exempelvis multiplar härledda från priser i observerade transaktioner inom jämförbara (dvs. liknande) verksamhetsområden, med beaktande av driftsrelaterade, marknadsrelaterade, finansiella och icke finansiella faktorer.

Indata på Nivå 3 (punkterna 86-90)

B36

Exempel på indata på Nivå 3 för bestämda tillgångar och skulder innefattar följande:

(a)

Valutaswap med lång löptid. Indata på Nivå 3 skulle vara en ränta i en bestämd valuta som inte är observerbar och som inte kan bekräftas av observerbara marknadsuppgifter i normalt angivna intervall eller på annat sätt för valutaswappens hela avtalstid. Räntesatserna i en valutaswap är de swapräntor som räknas fram på grundval av respektive lands avkastningskurva.

(b)

Treårigt optionsavtal på börshandlade aktier. Indata på Nivå 3 skulle vara historisk volatilitet, dvs. den volatilitet för aktierna som härleds från aktiernas historiska priser. Historisk volatilitet ger normalt ingen bild av nuvarande marknadsaktörers förväntningar om framtida volatilitet, även om det är den enda tillgängliga informationen för prissättning av en option.

(c)

Ränteswap. Indata på Nivå 3 skulle vara en justering av ett genomsnittligt konsensuspris (icke-bindande pris) för swappen, som tagits fram med hjälp av uppgifter som inte är direkt observerbara och inte på annat sätt kan bekräftas av observerbara marknadsuppgifter.

(d)

Nedläggningsskuld som övertagits i ett rörelseförvärv. Indata på Nivå 3 skulle vara en aktuell uppskattning med hjälp av företagets egna uppgifter om de framtida utbetalningarna för att fullgöra förpliktelsen (inbegripet marknadsaktörernas förväntningar om kostnaderna för fullgörandet av förpliktelsen och den ersättning som en marknadsaktör skulle kräva för att bära förpliktelsen att montera ned tillgången) i brist på rimligen tillgänglig information om att marknadsaktörerna skulle använda andra antaganden. Dessa indata på Nivå 3 skulle i en nuvärdesteknik användas tillsammans med andra indata, exempelvis aktuell riskfri ränta eller kreditjusterad riskfri ränta, om effekten av företagets kreditställning på skuldens verkliga värde återspeglas i diskonteringssatsen snarare än i uppskattningen av framtida negativa kassaflöden.

(e)

Kassagenererande enhet. Indata på Nivå 3 skulle vara en finansiell prognos (exempelvis avseende kassaflöden eller resultat) som tagits fram med hjälp av företagets egna uppgifter, i brist på rimligen tillgänglig information om att marknadsaktörerna skulle använda andra antaganden.

VÄRDERING TILL VERKLIGT VÄRDE NÄR VOLYMEN ELLER AKTIVITETSNIVÅN FÖR EN TILLGÅNG ELLER SKULD AVSEVÄRT HAR MINSKAT

B37

En tillgångs eller skulds verkliga värde kan påverkas när det har skett en avsevärd minskning i volymen eller aktivitetsnivån för denna tillgång eller skuld i förhållande till normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden (eller liknande tillgångar eller skulder). För att på grundval av tillgängliga uppgifter avgöra om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden ska ett företag utvärdera betydelsen och relevansen av exempelvis följande faktorer:

(a)

Det finns få nyligen genomförda transaktioner.

(b)

Kursuppgifterna tas inte fram med hjälp av aktuell information.

(c)

Kursuppgifterna varierar i hög grad, antingen över tid eller mellan olika marknadsgaranter (exempelvis på vissa ”brokered markets”).

(d)

Index som tidigare var starkt korrelerade med tillgångens eller skuldens verkliga värden är bevisligen okorrelerade med de senaste indikationerna om verkligt värde för denna tillgång eller skuld.

(e)

Det sker en avsevärd ökning i implicita likviditetspremier, avkastningar eller resultatindikatorer (som betalningsförsummelser eller förlusters svårighetsgrad) för observerade transaktioner eller noterade priser jämfört med företagets uppskattning av förväntade kassaflöden, med beaktande av alla tillgängliga marknadsuppgifter om kreditrisk och annan risk för utebliven fullgörelse för tillgången eller skulden.

(f)

Det föreligger en stor skillnad mellan köp- och säljkurs eller sker en avsevärd ökning av skillnaden mellan köp- och säljkurs.

(g)

Det sker en avsevärd minskning i aktiviteten på marknaden eller finns ingen marknad för nyemitterade värdepapper (dvs. en primärmarknad) för tillgången eller skulden eller liknande tillgångar eller skulder.

(h)

Lite information är offentligt tillgänglig (exempelvis för transaktioner på en ”principal-to-principal market”).

B38

Om ett företag drar slutsatsen att det har skett en avsevärd minskning i volymen eller aktivitetsnivån för tillgången eller skulden i förhållande till normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden (eller liknande tillgångar eller skulder) krävs ytterligare analys av transaktionerna eller de noterade priserna. Endast en minskad volym eller aktivitetsnivå behöver inte betyda att ett transaktionspris eller noterat pris inte ger en bild av det verkliga värdet eller att transaktionen på marknaden inte är ordnade. Om ett företag dock avgör att ett transaktionspris eller noterat pris inte ger en bild av det verkliga värdet (vissa transaktioner kanske inte är ordnade) krävs en justering av transaktionspriset eller det noterade priset om företaget använder dessa priser för värdering till verkligt värde och justeringen kan vara betydande för värderingen till verkligt värde som helhet. Justeringar kan också vara nödvändiga under andra omständigheter (exempelvis när ett pris för en liknande tillgång kräver avsevärd justering för att det ska bli jämförbart med den tillgång som värderas eller när priset är gammalt).

B39

I denna standard föreskrivs ingen ansats för betydande justeringar av transaktionspriser eller noterade priser. I punkterna 61–66 och B5–B11 behandlas användningen av värderingstekniker vid värdering till verkligt värde. Oavsett vilken värderingsteknik som används ska ett företag ta med lämpliga riskjusteringar, däribland en riskpremie som återspeglar det belopp som marknadsaktörerna skulle kräva som ersättning för osäkerheten i kassaflödena för en tillgång eller skuld (se punkt B17). Annars ger inte värderingen en korrekt bild av det verkliga värdet. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma lämplig riskjustering. Svårighetsgraden i sig är dock inte ett tillräckligt skäl för att utesluta en riskjustering. Riskjusteringen ska återspegla en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten.

B40

Om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden kan det vara på sin plats att ändra värderingsteknik eller använda flera värderingstekniker (exempelvis en marknadsansats och en nuvärdesteknik). När indikationer på verkligt värde från flera värderingstekniker vägs samman ska ett företag ta hänsyn till rimligheten i intervallet av värderingarna till verkligt värde. Syftet är att fastställa den punkt i intervallet som under aktuella marknadsförhållanden är mest representativ för det verkliga värdet. Ett brett intervall i värderingarna till verkligt värde kan tyda på att ytterligare analys är nödvändig.

B41

Syftet med värderingen till verkligt värde är oförändrat, även om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden. Det verkliga värdet är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld i en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer(dvs. inte försäljning på grund av tvångslikvidation eller utmätning) och under aktuella marknadsförhållanden.

B42

Att uppskatta det pris till vilket marknadsaktörerna skulle vara redo att gå in i en ordnad transaktion vid värderingstidpunkten, om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden, beror på förhållandena och omständigheterna vid värderingstidpunkten och kräver omdöme. Ett företags avsikt att inneha tillgången eller reglera eller på annat sätt fullgöra skulden är inte relevant vid värderingen till verkligt värde, eftersom verkligt värde är en marknadsbaserad värdering, inte en företagsspecifik värdering.

Identifiering av transaktioner som inte är ordnade

B43

Det blir svårare att avgöra huruvida en transaktion är ordnad om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för denna tillgång eller skuld i förhållande till normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden (eller liknande tillgångar eller skulder). Under sådana omständigheter är det inte lämpligt att dra slutsatsen att alla transaktioner på denna marknad sker under icke ordnade former (dvs. försäljning på grund av tvångslikvidation eller utmätning). Omständigheter som kan tyda på att en transaktion är ordnad är exempelvis att

(a)

det saknades tillräcklig marknadsexponering under en period som föregick värderingstidpunkten för att möjliggöra försäljning som är normal och sedvanlig för transaktioner med sådana tillgångar eller skulder under aktuella marknadsförhållanden,

(b)

det förelåg en normal och sedvanlig försäljningsperiod, men säljaren sålde tillgången eller skulden till en enda marknadsaktör,

(c)

säljaren befinner sig i eller är nära konkurs eller tvångsförvaltning (dvs. säljaren är nödlidande),

(d)

säljaren behövde sälja för att uppfylla regelkrav eller rättsliga krav (dvs. säljaren var tvingad),

(e)

transaktionspriset är ett avvikande värde jämfört med andra nyligen genomförda transaktioner för samma eller en liknande tillgång eller skuld.

Ett företag ska utvärdera omständigheterna för att avgöra om transaktionen är ordnad, med hänsyn till vikten av tillgängliga uppgifter.

B44

Ett företag ska beakta allt det följande vid värdering till verkligt värde eller uppskattning av marknadsriskpremier:

(a)

Om beläggen pekar på att en transaktion inte är ordnad ska ett företag tillmäta detta transaktionspris liten eller ingen betydelse (jämfört med andra indikationer på verkligt värde).

(b)

Om beläggen pekar på att en transaktion är ordnad ska ett företag ta hänsyn till detta transaktionspris. Den grad av betydelse som tillmäts transaktionspriset jämfört med andra indikationer på verkligt värde beror på förhållandena och omständigheterna, exempelvis följande:

(i)

Transaktionens volym.

(ii)

Transaktionens jämförbarhet med den tillgång eller skuld som värderas.

(iii)

Transaktionens närhet till värderingstidpunkten.

(c)

Om ett företag inte har tillräcklig information för att kunna avgöra om en transaktion är ordnad ska det ta hänsyn till transaktionspriset. Det kan dock hända att transaktionspriset inte ger en korrekt bild av det verkliga värdet (dvs. transaktionspriset är inte nödvändigtvis den enda eller huvudsakliga grundvalen för värdering till verkligt värde eller uppskattning av marknadsriskpremier). När ett företag inte har tillräcklig information för att kunna avgöra om bestämda transaktioner är ordnade ska företaget tillmäta dessa transaktioner mindre betydelse jämfört med andra transaktioner som bevisligen är ordnade.

Ett företag måste inte göra stora ansträngningar för att avgöra om en transaktion är ordnad, men det får inte bortse från information som rimligen är tillgänglig. När ett företag är part i en transaktion antas det ha tillräcklig information för att kunna avgöra om transaktionen är ordnad.

Användning av noterade priser från tredje part

B45

Denna standard förhindrar inte användning av noterade priser från tredje part, exempelvis företag som tillhandahåller aktuell prisinformation eller mäklare, om ett företag har bedömt att de noterade priserna från dessa parter tas fram i enlighet med denna standard.

B46

Om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden ska ett företag utvärdera om de noterade priserna från tredje part tas fram med hjälp av aktuell information som återspeglar ordnade transaktioner eller en värderingsteknik som återspeglar marknadsaktörernas antaganden (inbegripet antaganden om risk). Vid vägning av ett noterat pris som indata för en värdering till verkligt värde tillmäter ett företag mindre betydelse (jämfört med andra indikationer på verkligt värde som återspeglar resultaten av transaktioner) åt noteringar som inte återspeglar resultatet av transaktioner.

B47

Dessutom ska noteringens karaktär (exempelvis om noteringen är en indexkurs eller ett bindande erbjudande) beaktas vid vägning av tillgängliga uppgifter. Större betydelse ska tillmätas noteringar från tredje part som utgör bindande erbjudanden.

Bilaga C

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

IFRS 13 och dess bilagor utgör en helhet. Bilagan har samma rättsliga värde som övriga delar av standarden.

C1

Ett företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar standarden för en tidigare period ska det upplysa om detta.

C2

Denna standard ska tillämpas framåtriktat från början av det räkenskapsår då den tillämpas för första gången.

C3

Upplysningskraven i denna standard behöver inte tillämpas i jämförande information för perioder som föregår den period då denna standard tillämpas för första gången.

Bilaga D

Ändringar av andra IFRS

Denna bilaga innehåller ändringar av andra IFRS som är en följd av att IASB publicerar IFRS 13. Ett företag ska tillämpa ändringarna för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om ett företag tillämpar IFRS 13 för en tidigare period ska det även tillämpa ändringarna för denna tidigare period. Ändrade punkter visas med ny text understruken och borttagen text genomstruken.

ÄNDRING AV DEFINITION

D1

I IFRS 1, 3–5 och 9 (utfärdad i oktober 2010) ersätts definitionen av verkligt värde med följande:

Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13.)

I IAS 2, 16, 18–21, 32 och 40 ersätts definitionen av verkligt värde med följande:

Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13 Värdering till verkligt värde.)

IFRS 1    Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas (i dess ändrade lydelse från september 2010)

D2

Punkt 19 ska utgå.

D3

Punkt 39J ska läggas till enligt följande:

39J

IFRS 13 Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 19 ströks, definitionen av verkligt värde i bilaga A ändrades och punkterna D15 och D20 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D4

Punkterna D15 och D20 ska ändras enligt följande:

D15

Om en förstagångstillämpare värderar ett sådant innehav till anskaffningsvärde enligt IAS 27 ska det värdera detta innehav till ett av följande belopp i sin rapport över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS:

(b)

antaget anskaffningsvärde. Antaget anskaffningsvärde för sådant innehav ska vara dess

(i)

verkliga värde per företagets tidpunkt för övergång till IFRS i dess separata finansiella rapporter, eller

D20

Oaktat kraven i punkterna 7 och 9 kan ett företag tillämpa kraven i punkt VT76 (a) i IAS 39, antingen

IFRS 2    Aktierelaterade ersättningar

D5

Punkt 6A ska läggas till enligt följande:

6A

I denna standard används begreppet ”verkligt värde” på ett sätt som i vissa avseenden skiljer sig från definitionen av verkligt värde i IFRS 13 Värdering till verkligt värde. När ett företag tillämpar IFRS 2 ska det därför göra en värdering till verkligt värde enligt denna standard, inte enligt IFRS 13.

IFRS 3    Rörelseförvärv

D6

Punkterna 20, 29, 33 och 47 ska ändras enligt följande:

20

I punkterna 24–31 anges de typer av identifierbara tillgångar och skulder som innefattar poster för vilka denna standard medger begränsade undantag från värderingsprincipen.

29

Förvärvaren ska beräkna värdet av en återköpt rättighet som redovisats som en immateriell tillgång med utgångspunkt i den återstående avtalstiden för det hänförliga avtalet, oavsett om marknadsaktörer skulle överväga potentiella avtalsförnyelser när de värderar dess verkliga värde. Punkt B35 och B36 innehåller vägledning vid tillämpning.

33

… För att fastställa beloppet för goodwill i ett rörelseförvärv där ingen ersättning överförs ska förvärvaren använda det verkliga värdet på förvärvarens andel i det förvärvade företaget per förvärvstidpunkten i stället för det verkliga värdet på den överförda ersättningen per förvärvstidpunkten (punkt 32 (a) (i)). …

47

… Exempelvis, om det inte går att identifiera en mellanliggande händelse som ändrat dess verkliga värde, är försäljningen av en tillgång till tredje part kort efter förvärvstidpunkten till ett värde som skiljer sig i betydande utsträckning från dess preliminära verkliga värde värderat per den tidpunkten ett tecken på ett fel i det preliminära beloppet.

D7

Punkt 64F ska läggas till enligt följande:

64F

IFRS 13 Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 20, 29, 33 och 47 ändrades, att definitionen av verkligt värde i bilaga A ändrades och att punkterna B22, B40, B43–B46, B49 och B64 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D8

I bilaga B ska punkterna B22 och B40, B43–B46, B49 och B64 ändras enligt följande:

B22

Eftersom koncernredovisningen utgör en fortsättning på det legala dotterföretagets finansiella rapporter, förutom vad gäller dess kapitalstruktur, återspeglar koncernredovisningen

(d)

det belopp som redovisas som emitterade egetkapitalandelar i koncernredovisningen, fastställda genom att lägga ihop det legala dotterföretagets emitterade egetkapitalandelar (den redovisande förvärvaren) som var utestående omedelbart före rörelseförvärvet, med det legala moderföretagets (redovisande förvärvat företag) verkliga värde. Emellertid

B40

Kriterierna för identifierbarhet bestämmer huruvida en immateriell tillgång redovisas skilt från goodwill. Emellertid ger kriterierna varken vägledning vid värdering av en immateriell tillgång till verkligt värde eller begränsar de antaganden som används vid värdering av en immateriell tillgång till verkligt värde. Förvärvaren skulle exempelvis ta hänsyn till de antaganden som marknadsaktörer skulle använda vid prissättning av den immateriella tillgången, exempelvis förväntningar på framtida avtalsförlängningar, vid värdering till verkligt värde. …

B43

För att skydda sitt konkurrensläge eller av andra skäl kan förvärvaren avse att inte använda en förvärvad icke-finansiell tillgång, eller kan avse att inte använda tillgången på det maximala och bästa sättet. Det kan exempelvis gälla en förvärvad immateriell tillgång avseende forskning och utveckling som förvärvaren planerar använda defensivt genom att hindra andra från att använda den. Förvärvaren ska likväl värdera den icke-finansiella tillgången till verkligt värde enligt dess maximala och bästa användning av marknadsaktörer i enlighet med lämpligt värderingsantagande, både inledningsvis och vid värdering till verkligt värde efter avdrag för kostnader vid avyttring för efterföljande prövning av nedskrivningsbehovet.

B44

Enligt denna standard får förvärvaren värdera ett innehav utan bestämmande inflytande i det förvärvade företaget till dess verkliga värde per förvärvstidpunkten. Ibland kommer en förvärvare att kunna beräkna det verkliga värdet per förvärvstidpunkten för ett innehav utan bestämmande inflytande utifrån ett noterat pris på en aktiv marknad för aktier (dvs. sådana som inte innehas av förvärvaren). I andra situationer kommer emellertid ett noterat pris på en aktiv marknad för aktierna inte att vara tillgängligt. I sådana situationer skulle förvärvaren beräkna det verkliga värdet för innehavet utan bestämmande inflytande genom att använda en annan värderingstekniker.

B45

De verkliga värdena på förvärvarens innehav i det förvärvade företaget och innehavet utan bestämmande inflytande per aktie kan skilja sig åt. Den huvudsakliga skillnaden är sannolikt att en premie avseende bestämmande inflytande innefattas i det verkliga värdet per aktie på förvärvarens innehav i det förvärvade företaget eller omvänt att en rabatt för bristen på bestämmande inflytande (kallas även rabatt för innehav utan bestämmande inflytande) innefattas i det verkliga värdet per aktie på innehavet utan bestämmande inflytande, om marknadsaktörerna skulle ta hänsyn till en sådan premie eller rabatt vid prissättningen av innehavet utan bestämmande inflytande.

B46

I ett rörelseförvärv som genomförs utan att ersättning överförs måste förvärvaren byta ut det verkliga värdet per förvärvstidpunkten på sitt innehav i det förvärvade företaget mot det verkliga värdet per förvärvstidpunkten på den ersättning som överförts för att värdera goodwill eller en vinst på ett förvärv till lågt pris (se punkterna 32–34).

B49

En värdering till verkligt värde för ett ömsesidigt företag bör innefatta de antaganden som marknadsaktörer skulle göra om framtida medlemsförmåner samt varje annat relevant antagande som marknadsaktörer skulle göra om det ömsesidiga företaget. Exempelvis skulle en nuvärdesteknik kunna användas för att värdera ett ömsesidigt företag till verkligt värde. De kassaflöden som används som indata i modellen bör bygga på det ömsesidiga företagets förväntade kassaflöden, som troligen återspeglar avdrag för medlemsförmåner, såsom lägre avgifter för varor och tjänster.

B64

För att uppnå syftet med punkt 59 ska förvärvaren för varje rörelseförvärv som sker under rapportperioden lämna följande upplysningar

(f)

det verkliga värdet per förvärvstidpunkten av total överförd ersättning och det verkliga värdet per förvärvstidpunkten på varje större slag av ersättning, såsom

(iv)

förvärvarens egetkapitalandelar, inklusive antalet utgivna eller utgivningsbara instrument och ansatsen som används för värdering av dessa instrument eller andelar till verkligt värde.

(o)

för varje rörelseförvärv i vilket förvärvaren innehar mindre än 100 procent av egetkapitalandelarna i det förvärvade företaget per förvärvstidpunkten

(ii)

för varje innehav utan bestämmande inflytande i ett förvärvat företag värderat till verkligt värde, de värderingstekniker och betydande indata som använts för att värdera detta värde.

IFRS 4    Försäkringsavtal

D9

Punkt 41E ska läggas till enligt följande:

41E

IFRS 13 Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i bilaga A ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IFRS 5    Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter

D10

Punkt 44H ska läggas till enligt följande:

44H

IFRS 13 Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i bilaga A ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IFRS 7    Finansiella instrument: Upplysningar (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)

D11

[Ej tillämplig på krav]

D12

Punkt 3 ska ändras enligt följande:

3

Denna standard ska tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument förutom följande:

(a)

… I dessa fall ska företagen tillämpa kraven i denna standard. För de innehav som värderas till verkligt värde ska företagen tillämpa kraven i IFRS 13 Värdering till verkligt värde. …

D13

Punkterna 27–27B ska utgå.

D14

Punkt 28 ska ändras enligt följande:

28

I vissa fall redovisar ett företag inte vinst eller förlust vid första redovisningstillfället för en finansiell tillgång eller finansiell skuld, eftersom det verkliga värdet varken styrks av ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång eller skuld (dvs. indata på Nivå 1) eller baseras på en värderingsteknik som endast använder uppgifter från observerbara marknader (se punkt VT76 i IAS 39). I sådana fall ska företaget för varje klass av finansiella tillgångar eller finansiella skulder lämna upplysning om

(a)

sina redovisningsprinciper för att i rapporten över totalresultatet redovisa skillnaden mellan det verkliga värdet vid första redovisningstillfället och transaktionspriset i syfte att återspegla en förändring av faktorer (inklusive tid) som marknadsaktörer skulle beakta vid prissättning av tillgången eller skulden (se punkt VT76 (b) i IAS 39).

(c)

varför företaget drog slutsatsen att transaktionspriset inte var det bästa uttrycket för det verkliga värdet, samt en beskrivning av beläggen för det verkliga värdet.

D15

Punkt 29 ska ändras enligt följande:

29

Upplysningar om verkligt värde behöver inte lämnas

(b)

för innehav av egetkapitalinstrument som inte har ett noterat marknadspris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1), eller derivat som är knutna till sådana egetkapitalinstrument, som värderas till anskaffningsvärde i enlighet med IAS 39 på grund av att deras verkliga värde inte kan beräknas på ett annat tillförlitligt sätt, eller

D16

Punkt 44P ska läggas till enligt följande:

44P

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 3, 28, 29, B4 och B26 samt bilaga A ändrades och att punkterna 27–27B ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D17

I bilaga A ska definitionen av andra prisrisker ändras enligt följande:

andra prisrisker

Risken för att verkligt värde på eller framtida kassaflöden från ett finansiellt instrument varierar på grund av förändringar i marknadspriser (andra än sådana som härrör från ränte- eller valutarisk), oavsett om dessa förändringar orsakas av faktorer som rör det enskilda finansiella instrumentet eller dess emittent, eller av faktorer som påverkar alla likartade finansiella instrument som handlas på marknaden.

IFRS 9    Finansiella instrument (utfärdad i november 2009)

D18

Punkt 5.1.1 ska ändras enligt följande:

5.1.1

Vid första redovisningstillfället ska ett företag värdera en finansiell tillgång till det verkliga värdet plus, när det gäller en finansiell tillgång som inte tillhör kategorin finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via resultaträkningen, transaktionskostnader som är direkt hänförliga till förvärvet av den finansiella tillgången.

D19

Punkt 5.1.1A ska läggas till enligt följande:

5.1.1A

Om emellertid den finansiella tillgångens verkliga värde vid första redovisningstillfället skiljer sig från transaktionspriset ska ett företag tillämpa punkt B5.1 och punkt VT76 i IAS 39.

D20

Punkterna 5.2.1, 5.3.2, 8.2.5 och 8.2.11 ska ändras enligt följande:

5.2.1

Efter första redovisningstillfället ska ett företag värdera en finansiell tillgång i enlighet med punkterna 4.1–4.5 till verkligt värde eller upplupet anskaffningsvärde.

5.3.2

Om ett företag i enlighet med punkt 4.9 omklassificerar en finansiell tillgång så att den värderas till verkligt värde, värderas dess verkliga värde på dagen för omklassificeringen. Eventuell vinst eller förlust som uppstår genom en skillnad mellan det tidigare redovisade värdet och det verkliga värdet redovisas i resultatet.

8.2.5

Om ett företag värderar ett sammansatt kontrakt till verkligt värde i enlighet med punkt 4.4 eller punkt 4.5 men det sammansatta kontraktets verkliga värde inte hade värderats i jämförbara rapportperioder, ska det sammansatta kontraktets verkliga värde i de jämförbara rapportperioderna vara summan av komponenternas verkliga värden (dvs. ett värdkontrakt som inte är ett derivat och det inbäddade derivatet) vid slutet av varje jämförbar rapportperiod.

8.2.11

Om ett företag tidigare redovisade en investering i ett egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) (eller ett derivat som är kopplat till och måste regleras genom leverans av ett sådant egetkapitalinstrument) till anskaffningsvärdet i enlighet med IAS 39, ska det värdera detta instrument till verkligt värde på första tillämpningsdagen. …

D21

Punkt 8.1.3 ska läggas till enligt följande:

8.1.3

IFRS 13 Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 5.1.1, 5.2.1, 5.3.2, 8.2.5, 8.2.11, B5.1, B5.4, B5.5, B5.7, C8, C20, C22, C27 och C28 och tilläggspunkten 5.1.1A ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D22

I bilaga A ska inledningstexten ändras enligt följande:

Följande termer definieras i punkt 11 av IAS 32, Finansiella instrument: Klassificering, punkt 9 i IAS 39 eller bilaga A i IFRS 13 och används i denna standard med de innebörder som anges i IAS 32, IAS 39 eller IFRS 13: …

D23

I bilaga B ska punkt B5.1, rubriken ovanför punkt B5.5 samt punkterna B5.5 och B5.7 ändras enligt följande:

B5.1

Det verkliga värdet för en finansiell tillgång vid första redovisningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet för den ersättning som erlagts, se även IFRS 13 och punkt VT76 i IAS 39). Om del av den ersättning som erlagts gäller något annat än det finansiella instrumentet, ska ett företag emellertid värdera det verkliga värdet för det finansiella instrumentet. Exempelvis kan det verkliga värdet för ett räntefritt långfristigt lån eller en långfristig fordran värderas som nuvärdet av alla framtida kontantbetalningar diskonterade till rådande marknadsränta (marknadsräntor) för ett likartat instrument (likartat i fråga om valuta, villkor, typ av ränta och andra faktorer) med ett likartat kreditbetyg. Ytterligare utlånat belopp är en kostnad eller minskning av intäkt såvida det inte uppfyller villkoren för redovisning som någon annan typ av tillgång.

Investeringar i egetkapitalinstrument (och avtal avseende dessa investeringar)

B5.5

Det kan vara fallet om otillräcklig nyare information är tillgänglig för värdering till verkligt värde, eller om det finns ett brett intervall av möjliga värderingar till verkligt värde och anskaffningsvärdet utgör den bästa uppskattningen av det verkliga värdet inom detta intervall.

B5.7

… I sådana fall ska företaget göra en värdering till verkligt värde.

D24

I bilaga C punkt C8 ska ändringarna av punkt 29 i IFRS 7, Finansiella instrument: Upplysningar, ändras enligt följande:

29

Upplysningar om verkligt värde behöver inte lämnas

(b)

för derivat som är knutna till innehav av egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) och som värderas till anskaffningsvärde i enlighet med IAS 39 på grund av att deras verkliga värde inte kan beräknas på ett annat tillförlitligt sätt, eller

D25

I punkt C20 ska ändringarna av punkt 1 i IAS 28, Innehav i intresseföretag, ändras enligt följande:

1

Denna standard ska tillämpas vid redovisning av innehav i intresseföretag. Den gäller dock inte innehav i intresseföretag som innehas av

(a)

riskkapitalorganisationer, eller

(b)

värdepappersfonder, aktiefonder och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”)

som värderas till verkligt värde via resultaträkningen i enlighet med IFRS 9, Finansiella instrument, och IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering. Ett företag som har ett sådant innehav ska lämna de upplysningar som krävs enligt punkt 37 (f).

D26

I punkt C22 ska ändringarna av punkt 1 i IAS 31, Innehav i intresseföretag, ändras enligt följande:

1

Denna standard ska tillämpas av samägare och ägarföretag vid redovisning av andelar i joint ventures och av innehav av tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som ingår i joint ventures, oavsett i vilken struktur eller form av joint venture som verksamheten bedrivs. Den gäller dock inte samägares innehav i gemensamt styrda företag som ägs av

(a)

riskkapitalorganisationer, eller

(b)

värdepappersfonder, aktiefonder och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”)

som värderas till verkligt värde via resultaträkningen i enlighet med IFRS 9, Finansiella instrument, och IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering. En samägare som har ett sådant innehav ska lämna de upplysningar som krävs i punkterna 55 och 56.

D27

I punkt C27 ska ändringarna av punkterna 9, 13 och 88 i IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering, ändras enligt följande:

9

Det bör noteras att IFRS 13, Värdering till verkligt värde, innehåller kraven för värdering av en finansiell skuld till verkligt värde, oavsett om det är på grund av identifiering eller på annat sätt, eller om upplysning lämnas om deras verkliga värde.

13

Om ett företag inte på ett tillförlitligt sätt kan värdera ett inbäddat derivat till verkligt värde utifrån derivatets villkor och bestämmelser, är det inbäddade derivatets verkliga värde skillnaden mellan det sammansatta kontraktets verkliga värde och värdkontraktets verkliga värde. Om företaget inte kan värdera det inbäddade derivatet till verkligt värde med denna ansats, tillämpas punkt 12 och det sammansatta kontraktet identifieras som värderat till verkligt värde via resultaträkningen.

88

Ett säkringsförhållande uppfyller villkoren för säkringsredovisning enligt punkterna 89–102 endast om samtliga följande villkor är uppfyllda.

(d)

Effektiviteten i säkringen kan mätas på ett tillförlitligt sätt, det vill säga att det verkliga värdet eller kassaflödena för den säkrade posten som är hänförlig till den säkrade risken och det verkliga värdet på säkringsinstrumentet kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

D28

I punkt C28 ska ändringarna av punkterna VT64, VT80, VT81 och VT96 i IAS 39 ändras enligt följande:

AG64

Det verkliga värdet för en finansiell skuld vid första redovisningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet för den ersättning som erhållits, se även punkt VT76 och IFRS 13). Om del av den ersättning som erlagts eller erhållits gäller något annat än den finansiella skulden, ska ett företag emellertid värdera det verkliga värdet för den finansiella skulden.

AG80

Det verkliga värdet för derivat som är kopplade till och måste regleras genom leverans av egetkapitalinstrument utan noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) (se punkt 47 (a)) kan beräknas på ett tillförlitligt sätt om (a) variationen inom intervallet med rimliga verkliga värden inte är betydande för detta instrument eller (b) sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet kan bedömas på ett rimligt sätt och användas vid värdering till verkligt värde.

AG81

Det finns många situationer i vilka variationen inom intervallet av rimliga värderingar av det verkliga värdet för derivat som är kopplade till och måste regleras genom leverans av egetkapitalinstrument som inte har något noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) (se punkt 47 (a)) kan förväntas inte vara betydande. I normalfallet är det möjligt att värdera det verkliga värdet för sådana derivat som ett företag har förvärvat från en utomstående part. Om intervallet med rimliga värderingar av det verkliga värdet är betydande och sannolikheterna för de olika uppskattningarna inte kan bedömas på ett rimligt sätt får företaget inte värdera instrumentet till verkligt värde.

AG96

Ett derivat som är kopplat till och måste regleras genom leverans av egetkapitalinstrument som inte har något noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) och som inte redovisas till verkligt värde eftersom dess verkliga värde inte kan beräknas på ett annat tillförlitligt sätt (se punkt 47 (a)) kan inte identifieras som ett säkringsinstrument.

IFRS 9    Finansiella instrument (utfärdad i oktober 2010)

D29

[Ej tillämplig på krav]

D30

Punkterna 3.2.14, 4.3.7 och 5.1.1 ska ändras enligt följande:

3.2.14

När ett företag fördelar det tidigare redovisade värdet för en större finansiell tillgång på den del som fortsätter att redovisas i balansräkningen och den del som tas bort från balansräkningen, måste det verkliga värdet för den del som fortsätter att bli redovisad i balansräkningen värderas. Om företaget under en längre tidsperiod har sålt delar som liknar den del som även fortsättningsvis ska redovisas i balansräkningen eller det finns andra marknadstransaktioner för sådana delar, utgör de senaste priserna vid faktiska transaktioner den bästa uppskattningen av delens verkliga värde. …

4.3.7

Om ett företag inte på ett tillförlitligt sätt kan värdera ett inbäddat derivat till verkligt värde utifrån derivatets villkor och bestämmelser, är det inbäddade derivatets verkliga värde skillnaden mellan det sammansatta kontraktets verkliga värde och värdkontraktets verkliga värde. Om företaget inte kan värdera det inbäddade derivatet till verkligt värde med denna ansats, tillämpas punkt 4.3.6 och det sammansatta kontraktet identifieras som värderat till verkligt värde via resultaträkningen.

5.1.1

Vid första redovisningstillfället ska ett företag värdera en finansiell tillgång eller finansiell skuld till det verkliga värdet plus eller minus, när det gäller en finansiell tillgång eller finansiell skuld som inte tillhör kategorin finansiella tillgångar eller finansiella skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen, transaktionskostnader som är direkt hänförliga till förvärvet eller emissionen av den finansiella tillgången eller finansiella skulden.

D31

Punkt 5.1.1A ska läggas till enligt följande:

5.1.1A

Om emellertid den finansiella tillgångens eller finansiella skuldens verkliga värde vid första redovisningstillfället skiljer sig från transaktionspriset ska ett företag tillämpa punkt B5.1.2A.

D32

Punkt 5.2.1 ska ändras enligt följande:

5.2.1

Efter första redovisningstillfället ska ett företag värdera en finansiell tillgång i enlighet med punkterna 4.1.1–4.1.5 till verkligt värde eller upplupet anskaffningsvärde (se punkterna 9 och VT5–VT8 i IAS 39).

D33

Rubriken ovanför punkt 5.4.1 och punkterna 5.4.1–5.4.3 ska utgå.

D34

Punkterna 5.6.2, 7.2.5, 7.2.11 och 7.2.12 ska ändras enligt följande:

5.6.2

Om ett företag i enlighet med punkt 4.4.1 omklassificerar en finansiell tillgång så att den värderas till verkligt värde, värderas dess verkliga värde på dagen för omklassificeringen. Eventuell vinst eller förlust som uppstår genom en skillnad mellan det tidigare redovisade värdet och det verkliga värdet redovisas i resultatet.

7.2.5

Om ett företag värderar ett sammansatt kontrakt till verkligt värde i enlighet med punkt 4.1.4 eller punkt 4.1.5 men det sammansatta kontraktets verkliga värde inte hade värderats i jämförbara rapportperioder, ska det sammansatta kontraktets verkliga värde i de jämförbara rapportperioderna vara summan av komponenternas verkliga värden (dvs. ett värdkontrakt som inte är ett derivat och det inbäddade derivatet) vid slutet av varje jämförbar rapportperiod.

7.2.11

Om ett företag tidigare redovisade en investering i ett egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) (eller ett derivat som är kopplat till och måste regleras genom leverans av ett sådant egetkapitalinstrument) till anskaffningsvärdet i enlighet med IAS 39, ska det värdera detta instrument till verkligt värde på första tillämpningsdagen. …

7.2.12

Om ett företag tidigare redovisade ett skuldderivat som är kopplat till och måste regleras genom leverans av ett egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) till anskaffningsvärdet i enlighet med IAS 39, ska det värdera detta skuldderivat till verkligt värde på första tillämpningsdagen. …

D35

Punkt 7.1.3 ska läggas till enligt följande:

7.1.3

IFRS 13 Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 3.2.14, 4.3.7, 5.1.1, 5.2.1, 5.4.1, 5.6.2, 7.2.5, 7.2.11, 7.2.12 ändrades, att definitionen av verkligt värde i bilaga A ändrades, att punkterna B3.2.11, B3.2.17, B5.1.1, B5.2.2, B5.4.8, B5.4.14, B5.4.16, B5.7.20, C3, C11, C26, C28, C30, C49 och C53 ändrades, att punkterna 5.4.2, B5.4.1–B5.4.13 ströks och att punkterna 5.1.1A, B5.1.2A och B5.2.2A lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D36

I bilaga B ska punkterna B3.2.11, B3.2.17, B5.1.1 och B5.2.2 ändras enligt följande:

B3.2.11

Vid värdering till verkligt värde av den del som fortsätter att redovisas i balansräkningen och den del som tas bort från balansräkningen med avseende på tillämpning av punkt 3.2.13, tillämpar ett företag kraven på värderingar till verkligt värde i IFRS 13 utöver punkt 3.2.14.

B3.2.17

Denna punkt åskådliggör tillämpningen av ansatsen avseende fortsatt engagemang när företagets fortsatta engagemang är en del av en finansiell tillgång.

Antag att ett företag har en portfölj med lån som kan betalas i förtid … Lånens verkliga värde vid transaktionstillfället är 10 100 VE och det verkliga värdet för överskjutande spread på 0,5 procent är 40 VE.

Företaget beräknar vinsten eller förlusten på försäljningen av 90 procents andel av kassaflödena. Under förutsättning att separata verkliga värden för de 90 procent som överförs och de 10 procent som behålls inte finns tillgängliga vid transaktionstillfället, fördelar företaget tillgångens redovisade värde i enlighet med punkt 3.2.14 enligt följande:

 

Verkligt värde

Procentuell andel

Fördelat redovisat värde

Överförd andel

9 090

90  %

9 000

Behållen andel

1 010

10  %

1 000

Summa

10 100

 

10 000

B5.1.1

Det verkliga värdet för ett finansiellt instrument vid första redovisningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet för den ersättning som erlagts eller erhållits, se även punkt B5.1.2A och IFRS 13). Om del av den ersättning som erlagts eller erhållits gäller något annat än det finansiella instrumentet, ska ett företag emellertid värdera det verkliga värdet för det finansiella instrumentet. Exempelvis kan det verkliga värdet för ett räntefritt långfristigt lån eller en långfristig fordran värderas som nuvärdet av alla framtida kontantbetalningar diskonterade till rådande marknadsränta (marknadsräntor) för ett likartat instrument (likartat i fråga om valuta, villkor, typ av ränta och andra faktorer) med ett likartat kreditbetyg. Ytterligare utlånat belopp är en kostnad eller minskning av intäkt såvida det inte uppfyller villkoren för redovisning som någon annan typ av tillgång.

D37

Punkterna B5.1.2A and B5.2.2A ska läggas till enligt följande:

B5.1.2A

Det bästa belägget för verkligt värde på ett finansiellt instrument vid första redovisningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet för den ersättning som erlagts eller erhållits, se även IFRS 13). Om ett företag fastställer att det verkliga värdet vid första redovisningstillfället skiljer sig från transaktionspriset enligt punkt 5.1.1A ska företaget redovisa instrumentet per detta datum enligt följande:

(a)

Med den värdering som krävs i punkt 5.1.1 om detta verkliga värde erhålls från ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång eller skuld (dvs. indata på Nivå 1) eller baseras på en värderingsteknik som endast använder uppgifter från observerbara marknader. Ett företag ska redovisa skillnaden mellan det verkliga värdet vid första redovisningstillfället och transaktionspriset som vinst eller förlust.

(b)

I alla andra fall, med den värdering som krävs i punkt 5.1.1, justerad för att senarelägga skillnaden mellan det verkliga värdet vid första redovisningstillfället och transaktionspriset. Efter första redovisningstillfället ska företaget endast redovisa denna senarelagda skillnad som vinst eller förlust till den del den uppkommer på grund av en förändrad faktor (inklusive tid) som marknadsaktörer skulle beakta vid prissättning av tillgången eller skulden.

B5.2.2A

Den efterföljande värdering av en finansiell tillgång eller finansiell skuld och den efterföljande redovisning av vinster och förluster som beskrivs i punkt B5.1.2A ska överensstämma med kraven i denna standard.

D38

Punkterna B5.4.1–B5.4.13 och deras rubriker ska utgå.

D39

Rubriken ovanför punkt B5.4.14 och punkterna B5.4.14, B5.4.16 och B5.7.20 ska ändras enligt följande:

Investeringar i egetkapitalinstrument (och avtal avseende dessa investeringar)

B5.4.14

… Det kan vara fallet om otillräcklig nyare information är tillgänglig för värdering till verkligt värde, eller om det finns ett brett intervall av möjliga värderingar till verkligt värde och anskaffningsvärdet utgör den bästa uppskattningen av det verkliga värdet inom detta intervall.

B5.4.16

… I den mån sådana relevanta faktorer föreligger, kan de tyda på att anskaffningsvärdet inte ger en korrekt bild av det verkliga värdet. I sådana fall ska företaget göra en värdering till verkligt värde.

B5.7.20

I likhet med alla värderingar till verkligt värde måste ett företags värderingsansats, som fastställer hur stor del av förändringen av skuldens verkliga värde som är hänförlig till förändringar i dess kreditrisk, maximera användningen av relevanta observerbara indata och minimera användningen av icke observerbara indata.

D40

I bilaga C punkt C3 ska ändringarna av punkterna D15 och D20 i IFRS 1, Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas, ändras enligt följande:

D15

Om en förstagångstillämpare värderar ett sådant innehav till anskaffningsvärde enligt IAS 27 ska det värdera detta innehav till ett av följande belopp i sin rapport över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS:

(b)

antaget anskaffningsvärde. Antaget anskaffningsvärde för sådant innehav ska vara dess

(i)

verkliga värde per företagets tidpunkt för övergång till IFRS i dess separata finansiella rapporter, eller

D20

Trots kraven i punkterna 7 och 9 kan ett företag tillämpa kraven i punkt B5.1.2A (b) i IFRS 9, antingen

D41

I punkt C11 ska ändringarna av punkt 28 i IFRS 7, Finansiella instrument: Upplysningar, ändras enligt följande:

28

I vissa fall redovisar ett företag inte vinst eller förlust vid första redovisningstillfället för en finansiell tillgång eller finansiell skuld, eftersom det verkliga värdet varken styrks av ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång eller skuld (dvs. indata på Nivå 1) eller baseras på en värderingsteknik som endast använder uppgifter från observerbara marknader (se punkt B5.1.2A i IFRS 9). I sådana fall ska företaget för varje klass av finansiella tillgångar eller finansiella skulder lämna upplysning om

(a)

sina redovisningsprinciper för att i rapporten över totalresultatet redovisa skillnaden mellan det verkliga värdet vid första redovisningstillfället och transaktionspriset i syfte att återspegla en förändring av faktorer (inklusive tid) som marknadsaktörer skulle beakta vid prissättning av tillgången eller skulden (se punkt B5.1.2A (b) i IFRS 9).

(c)

varför företaget drog slutsatsen att transaktionspriset inte var det bästa uttrycket för det verkliga värdet, samt en beskrivning av beläggen för det verkliga värdet.

D42

I punkt C26 ska ändringarna av punkt 1 i IAS 28, Innehav i intresseföretag, ändras enligt följande:

1

Denna standard ska tillämpas vid redovisning av innehav i intresseföretag. Den gäller dock inte innehav i intresseföretag som innehas av

(a)

riskkapitalorganisationer, eller

(b)

värdepappersfonder, aktiefonder och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”)

som värderas till verkligt värde via resultaträkningen i enlighet med IFRS 9, Finansiella instrument. Ett företag som har ett sådant innehav ska lämna de upplysningar som krävs enligt punkt 37 (f).

D43

I punkt C28 ska ändringarna av punkt 1 i IAS 31, Innehav i intresseföretag, ändras enligt följande:

1

Denna standard ska tillämpas av samägare och ägarföretag vid redovisning av andelar i joint ventures och av innehav av tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som ingår i joint ventures, oavsett i vilken struktur eller form av joint venture som verksamheten bedrivs. Den gäller dock inte samägares innehav i gemensamt styrda företag som ägs av

(a)

riskkapitalorganisationer, eller

(b)

värdepappersfonder, aktiefonder och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”)

som värderas till verkligt värde via resultaträkningen i enlighet med IFRS 9, Finansiella instrument. En samägare som har ett sådant innehav ska lämna de upplysningar som krävs i punkterna 55 och 56.

D44

I punkt C30 ska ändringarna av punkt 23 i IAS 32, Finansiella instrument: Klassificering, ändras enligt följande:

23

… Ett exempel är ett företags förpliktelse enligt ett terminskontrakt att köpa sina egna egetkapitalinstrument för kontanter. Den finansiella skulden redovisas första gången till (nuvärdet av inlösenbeloppet), och omklassificeras från eget kapital. …

D45

I punkt C49 ska ändringarna av punkt A8 i IFRIC 2, Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument, ändras enligt följande:

A8

Medlemsandelar utöver förbudet mot inlösen är finansiella skulder. Den ekonomiska föreningen värderar denna finansiella skuld till verkligt värde vid första redovisningstillfället. Eftersom dessa andelar kan återlösas vid anfordran, värderar den ekonomiska föreningen det verkliga värdet för sådana finansiella skulder i enlighet med punkt 47 i IFRS 13: ”Det verkliga värdet för en finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) är inte lägre än det belopp som ska erläggas vid anfordran …”. Därmed klassificerar den ekonomiska föreningen som finansiell skuld det högsta belopp som är betalbart vid anfordran enligt inlösenvillkoren.

D46

I punkt C53 ska ändringarna av punkt 7 i IFRIC 19, Utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument, ändras enligt följande:

7

Om de emitterade egetkapitalinstrumentens verkliga värde inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska egetkapitalinstrumenten värderas på ett sätt som återspeglar det verkliga värdet för den utsläckta finansiella skulden. Vid värdering till verkligt värde av en utsläckt finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) tillämpas inte punkt 47 i IFRS 13.

IAS 1    Utformning av finansiella rapporter

D47

Punkterna 128 och 133 ska ändras enligt följande:

128

Upplysningarna i punkt 125 krävs inte för tillgångar och skulder för vilka det föreligger en betydande risk att deras redovisade värden kan förändras väsentligt under nästkommande räkenskapsår om, vid rapportperiodens slut, de värderas till verkligt värde baserat på ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång eller skuld. Sådana verkliga värden kan förändras väsentligt under nästkommande räkenskapsår men dessa förändringar skulle inte ha sitt ursprung i antaganden eller andra källor till osäkerhet i uppskattningar vid rapportperiodens slut.

133

Enligt andra IFRS krävs upplysning om vissa av de antaganden som annars skulle krävas enligt punkt 125. Exempelvis krävs enligt IAS 37 upplysningar, enligt angivna omständigheter, om viktiga antaganden rörande framtida händelser som påverkar olika slag av avsättningar. Enligt IFRS 13, Värdering till verkligt värde, krävs upplysning om betydande antaganden (inbegripet värderingsteknik eller värderingstekniker och indata) som företaget använder vid värdering till verkligt värde av de tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde.

D48

Punkt 139I ska läggas till enligt följande:

139I

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 128 och 133 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 2    Varulager

D49

Punkt 7 ska ändras enligt följande:

7

Nettoförsäljningsvärde avser det nettobelopp ett företag räknar med att kunna realisera vid försäljning av varor i lager i den ordinarie verksamheten. Verkligt värde avser det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av dessa varor genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för dessa varor. Det förra är ett företagsspecifikt värde; det senare är det inte. Nettoförsäljningsvärdet för varor i lager överensstämmer eventuellt inte med det verkliga värdet efter avdrag för försäljningskostnader.

D50

Punkt 40C ska läggas till enligt följande:

40C

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 6 ändrades och att punkt 7 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 8    Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel

D51

Punkt 52 ska ändras enligt följande:

52

Därför kräver retroaktiv tillämpning av en ny redovisningsprincip eller rättelse av ett fel i en tidigare period att åtskillnad görs av information som

(a)

innehåller belägg för omständigheter som förelåg detta datum eller dessa datum per vilket transaktionen, händelsen eller förhållandet inträffade, och

(b)

skulle ha varit tillgänglig när de finansiella rapporterna för denna tidigare period godkändes för utfärdande

från annan information. För vissa typer av uppskattningar (exempelvis en värdering till verkligt värde som använder betydande observerbara indata) är det praktiskt ogenomförbart att göra åtskillnad mellan dessa typer av information. När retroaktiv tillämpning eller retroaktiv omräkning skulle kräva en betydande uppskattning för vilken det är omöjligt att skilja mellan dessa två informationstyper är det praktiskt ogenomförbart att retroaktivt tillämpa den nya redovisningsprincipen eller rätta felet i den tidigare perioden.

D52

Punkt 54C ska läggas till enligt följande:

54C

IFRS 13, Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 52 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IAS 10    Händelser efter rapportperioden

D53

Punkt 11 ändras enligt följande:

11

Ett exempel på en händelse efter rapportperiodens slut som inte beaktas är en nedgång i verkligt värde på företagets placeringar, mellan rapportperiodens slut och den dag då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande. Värdenedgången hänförs normalt inte till placeringarnas förhållande på rapportperiodens slut, utan återspeglar omständigheter som därefter har uppstått. …

D54

Punkt 23A ska läggas till enligt följande:

23A

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 11 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IAS 16    Materiella anläggningstillgångar

D55

Punkt 26 ändras enligt följande:

26

Det verkliga värdet för en tillgång kan tillförlitligt beräknas om (a) spridningen inom det intervall av rimliga värderingar av verkligt värde för tillgången i fråga inte är betydande eller (b) om sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet rimligen kan bedömas och användas vid värderingen till verkligt värde. Om ett företag på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet på antingen den tillgång som erhålls eller lämnas i byte, används det verkliga värdet på den tillgång som lämnas i byte för att värdera anskaffningsvärdet på den erhållna tillgången såvida inte det verkliga värdet på den tillgång som erhålls framgår mer tydligt.

D56

Punkterna 32 och 33 ska utgå.

D57

Punkterna 35 och 77 ska ändras enligt följande:

35

När en materiell anläggningstillgång omvärderas ska ackumulerade avskrivningar vid tidpunkten för omvärderingen behandlas på ett av följande sätt

(a)

omräknas i proportion till förändringen av tillgångens uppskrivna anskaffningsvärde, så att tillgångens redovisade värde efter omvärdering motsvarar dess omvärderade belopp.

Ansatsen används ofta när en tillgång omvärderas till återanskaffningsvärdet med hjälp av ett index (se IFRS 13).

77

Om materiella anläggningstillgångar är redovisade till omvärderade belopp ska information lämnas om följande, utöver de upplysningar som krävs i IFRS 13:

(c)

[utgår]

(d)

[utgår]

D58

Punkt 81F ska läggas till enligt följande:

81F

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 6 ändrades, att punkterna 26, 35 och 77 ändrades och att punkterna 32 och 33 ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 17    Leasingavtal

D59

Punkt 6A ska läggas till enligt följande:

6A

I IAS 17 används begreppet ”verkligt värde” på ett sätt som i vissa avseenden skiljer sig från definitionen av verkligt värde i IFRS 13, Värdering till verkligt värde. När ett företag tillämpar IAS 17 ska det därför göra en värdering till verkligt värde enligt IAS 17, inte enligt IFRS 13.

IAS 18    Intäkter

D60

Punkt 42 ska läggas till enligt följande:

42

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 7 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IAS 19    Ersättningar till anställda

D61

[Ej tillämplig på krav]

D62

Punkterna 50 och 102 ska ändras enligt följande:

50

Redovisningen av förmånsbestämda planer innefattar att företaget

(c)

värderar eventuella förvaltningstillgångar till verkligt värde (se punkterna 102–104),

102

Eventuella förvaltningstillgångars verkliga värde dras av vid fastställandet av det belopp som redovisas i rapporten över finansiell ställning i enlighet med punkt 54.

D63

Punkt 162 ska läggas till enligt följande:

162

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 7 ändrades och att punkterna 50 och 102 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 20    Redovisning av statliga bidrag och upplysningar om statliga stöd

D64

Punkt 45 ska läggas till enligt följande:

45

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 3 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IAS 21    Effekterna av ändrade valutakurser

D65

Punkt 23 ska ändras enligt följande:

23

Varje balansdag ska

(c)

icke-monetära poster, som värderas till verkligt värde i en utländsk valuta, räknas om till valutakursen den dag då det verkliga värdet värderades.

D66

Punkt 60G ska läggas till enligt följande:

60G

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 8 ändrades och att punkt 23 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 28    Innehav i intresseföretag (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)

D67

Punkterna 1 och 37 ska ändras enligt följande:

1

Denna standard ska tillämpas vid redovisning av innehav i intresseföretag. Den gäller dock inte innehav i intresseföretag som innehas av

(a)

riskkapitalorganisationer, eller

(b)

värdepappersfonder, aktiefonder och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”)

som vid det första redovisningstillfället identifieras som post redovisad till verkligt värde via resultaträkningen eller som post vilken klassificeras som innehavd för handel och redovisas i enlighet med IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering. För sådana innehav ska ett företag redovisa förändringarna i verkligt värde i resultaträkningen för den period i vilken förändringarna uppkom. Ett företag som har ett sådant innehav ska lämna de upplysningar som krävs enligt punkt 37 (f).

37

Följande upplysningar ska lämnas

(a)

det verkliga värdet på innehav i intresseföretag, för vilka det finns noterade marknadspriser,

D68

Punkt 41G ska läggas till enligt följande:

41G

IFRS 13, Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 1 och 37 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 31    Andelar i joint ventures (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)

D69

Punkt 1 ska ändras enligt följande:

1

Denna standard ska tillämpas av samägare och ägarföretag vid redovisning av andelar i joint ventures och av innehav av tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som ingår i joint ventures, oavsett i vilken struktur eller form av joint venture som verksamheten bedrivs. Den gäller dock inte samägares innehav i gemensamt styrda företag som ägs av

(a)

riskkapitalorganisationer, eller

(b)

värdepappersfonder, aktiefonder och liknande företag inklusive försäkringsfonder (”investment-linked insurance funds”)

som vid det första redovisningstillfället identifieras som post redovisad till verkligt värde via resultaträkningen eller som post vilken klassificeras som innehavd för handel och redovisas i enlighet med IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering. För sådana innehav ska ett företag redovisa förändringarna i verkligt värde i resultaträkningen för den period i vilken förändringarna uppkom. En samägare som har ett sådant innehav ska lämna de upplysningar som krävs i punkterna 55 och 56.

D70

Punkt 58F ska läggas till enligt följande:

58F

IFRS 13, Värdering till verkligt värde, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 1 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IAS 32    Finansiella instrument: Klassificering (i dess ändrade lydelse från september 2010)

D71

Punkt 23 ska ändras enligt följande:

23

… Den finansiella skulden redovisas första gången (till nuvärdet av inlösenbeloppet), och omklassificeras från eget kapital. …

D72

Punkt 97J ska läggas till enligt följande:

97J

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 11 ändrades och att punkterna 23 och VT31 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D73

I Vägledning vid tillämpning ska punkt VT31 ändras enligt följande:

AG31

En vanlig form av sammansatta finansiella instrument är konvertibla skuldinstrument, det vill säga skuldinstrument kombinerade med en option att omvandla skuldinstrumentet till aktier utgivna av emittenten och som inte har några andra inbäddade derivat. Enligt punkt 28 ska emittenten av ett sådant instrument redovisa skulddelen och egetkapitaldelen var för sig i rapporten över finansiell ställning från och med när instrumentet redovisas för första gången, enligt nedan:

(b)

Egetkapitalinstrumentet utgörs av en inbyggd optionsrätt att omvandla skuldinstrumentet till aktier utgivna av emittenten. Denna option har ett värde vid det första redovisningstillfället även om den saknar realvärde.

IAS 33    Resultat per aktie

D74

Punkterna 8 och 47A ska ändras enligt följande:

8

Begrepp som definieras i IAS 32, Finansiella instrument: Klassificering, används i denna standard med de innebörder som anges i punkt 11 i IAS 32, såvida inte annat anges. I IAS 32 definieras finansiellt instrument, finansiell tillgång, finansiell skuld och egetkapitalinstrument. Dessutom ges vägledning om hur dessa definitioner ska användas. I IFRS 13, Värdering till verkligt värde, definieras verkligt värde och anges krav för tillämpningen av denna definition.

47A

För aktieoptioner och andra avtal om aktierelaterade ersättningar på vilka IFRS 2, Aktierelaterade ersättningar, tillämpas ska den emissionskurs som punkt 46 hänvisar till och det lösenpris som punkt 47 hänvisar till innefatta det verkliga värdet (värderat i enlighet med IFRS 2) för varor eller tjänster som ska levereras till företaget i framtiden enligt aktieoptionen eller andra avtal om aktierelaterade ersättningar.

D75

Punkt 74C ska läggas till enligt följande:

74C

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 8, 47A och A2 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D76

I bilaga A ska punkt A2 ändras enligt följande:

A2

Emission av stamaktier och/eller konvertering av potentiella stamaktier ger vanligen inte upphov till ett fondemissionselement. Detta beror på att de potentiella stamaktierna vanligen emitteras till verkligt värde, vilket resulterar i en proportionell ökning av de resurser som är tillgängliga för företaget. I en nyemission som riktas mot befintliga aktieägare, sätts dock ofta emissionskursen lägre än vad som motsvaras av aktiens verkliga värde. … Aktiens teoretiska värde efter att teckningsrätten avskiljts erhålls genom att summera det verkliga värdet för samtliga stamaktier omedelbart innan teckningsrätterna avskiljts med emissionslikviden och därefter dividera med antalet stamaktier efter emissionen. När teckningsrätterna är föremål för allmän handel innan lösendatum värderas stängningskursen till verkligt värde sista dagen som aktien handlas med teckningsrätt.

IAS 34    Delårsrapportering (i dess ändrade lydelse från maj 2010)

D77

[Ej tillämplig på krav]

D78

Punkt 16A (j) ska läggas till enligt följande:

16A

Utöver att upplysa om betydande händelser och transaktioner enligt punkterna 15–15C ska ett företag i noterna till delårsrapporten lämna följande information, om den inte redovisas på annan plats i delårsrapporten. Informationen ska vanligtvis redovisas från räkenskapsårets början till rapportperiodens slut.

(j)

För finansiella instrument, de upplysningar om verkligt värde som krävs enligt punkterna 91–93 (h), 94–96, 98 och 99 i IFRS 13, Värdering till verkligt värde, och punkterna 25, 26 och 28–30 i IFRS 7, Finansiella instrument: Upplysningar.

D79

Punkt 50 ska läggas till enligt följande:

50

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 16A (j) lades till. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IAS 36    Nedskrivningar

D80

Punkt 5 ska ändras enligt följande:

5

Denna standard tillämpas inte på finansiella tillgångar som omfattas av tillämpningsområdet för IAS 39, förvaltningsfastigheter som värderas till verkligt värde som omfattas av tillämpningsområdet för IAS 40 eller biologiska tillgångar som värderas till verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader som omfattas av tillämpningsområdet för IAS 41. Standarden är dock tillämplig på tillgångar som redovisas till omvärderat belopp (dvs. verkligt värde vid omvärderingstidpunkten efter avdrag för efterföljande ackumulerade avskrivningar och efterföljande ackumulerade nedskrivningar) enligt andra standarder, såsom enligt omvärderingsansatserna i IAS 16, Materiella anläggningstillgångar, och IAS 38, Immateriella tillgångar. Den enda skillnaden mellan en tillgångs verkliga värde och dess verkliga värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering är de direkta kostnader som är hänförliga till försäljning/utrangering av tillgången.

(a)

(i)

Om avyttringskostnaderna är försumbara, ligger den omvärderade tillgångens återvinningsvärde nära, eller är högre än, det omvärderade värdet. I detta fall, när omvärderingskraven tillämpats, är det inte sannolikt att den omvärderade tillgången ska skrivas ned och återvinningsvärdet behöver då inte beräknas.

(ii)

[utgår]

(b)

[utgår]

(c)

Om avyttringskostnaderna inte är försumbara är den omvärderade tillgångens verkliga värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering lägre än dess verkliga värde. Därför ska den omvärderade tillgången skrivas ned om dess nyttjandevärde är lägre än det omvärderade värdet I det fallet, efter det att omvärderingen skett enligt de krav som ställs, tillämpar ett företag denna standard i syfte att fastställa om tillgången ska skrivas ned.

D81

Punkt 6 ska ändras enligt följande (som en följd av att definitionen av verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader har ändrats ska alla hänvisningar till ”verkligt värde minus försäljningskostnader” i IAS 36 ersättas med ”verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering”):

6

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

[utgår]

(a)

[utgår]

(b)

[utgår]

(c)

[utgår]

Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13, Värdering till verkligt värde.)

D82

Punkterna 12, 20 och 22 ska ändras enligt följande:

12

När företaget tar ställning till om det finns indikationer på ett nedskrivningsbehov ska åtminstone följande indikationer beaktas:

Externa informationskällor

(a)

Det finns observerbara indikationer på att tillgångens marknadsvärde har minskat betydande under perioden, av andra orsaker än tillgångens ålder eller normala användning.

20

Det kan gå att göra en värdering till verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering även om det inte finns ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång. Ibland går det dock inte att göra en värdering till verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering eftersom det saknas grund för tillförlitlig uppskattning av det pris till vilket en ordnad transaktion för att sälja tillgången skulle äga rum mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten. I detta fall kan företaget använda tillgångens nyttjandevärde som dess återvinningsvärde.

22

Återvinningsvärdet ska fastställas för den enskilda tillgången … såvida inte antingen

(b)

tillgångens nyttjandevärde bedöms ligga nära verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering och verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering kan värderas.

D83

Punkterna 25–27 ska utgå.

D84

Punkt 28 ska ändras enligt följande:

28

När verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering värderas ska avdrag göras för kostnader vid försäljning/utrangering om inte dessa skuldförts. Exempel …

D85

Punkt 53A ska läggas till enligt följande:

53A

Verkligt värde skiljer sig från nyttjandevärde. Verkligt värde återspeglar de antaganden som marknadsaktörer skulle använda vid prissättning av tillgången. Nyttjandevärdet däremot utgår från effekten av företagsspecifika faktorer som inte behöver gälla företag i allmänhet. Exempelvis återspeglar verkligt värde inte några av följande faktorer till den del de inte vanligen är tillgängliga för marknadsaktörer:

(a)

mervärde på grund av att tillgången ingår i en grupp av tillgångar (exempelvis att en fastighet ingår i en portfölj av förvaltningsfastigheter på olika platser).

(b)

synergieffekter mellan den värderade tillgången och andra tillgångar,

(c)

juridiska rättigheter och skyldigheter som bara gäller tillgångens aktuella ägare, och

(d)

skatteförmåner eller skattebelastningar som bara gäller tillgångens aktuella ägare.

D86

Punkterna 78, 105, 111, 130 och 134 ska ändras enligt följande:

78

Det kan vara nödvändigt att beakta vissa skulder när återvinningsvärdet för en kassagenererande enhet fastställs. Så kan vara fallet om en avyttring av en enhet förutsätter att köparen tar över en skuld. I dessa fall utgörs verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering (eller inbetalningen från den slutliga avyttringen eller utrangeringen) av det uppskattade priset för försäljning av de tillgångar som ingår i enheten och tillhörande skulder efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering. För en meningsfull jämförelse mellan enhetens redovisade värde och återvinningsvärdet dras det redovisade värdet för skulden av från både det redovisade värdet och återvinningsvärdet för enheten.

105

När värdenedgångar fördelas i enlighet med punkt 104 ska ett företag inte minska det redovisade värdet för en tillgång till ett värde som understiger det högsta av

(a)

tillgångens verkliga värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering (om dessa går att värdera),

111

När företaget tar ställning till om en tidigare nedskrivning av en tillgång förutom goodwill, helt eller delvis, inte längre är motiverad ska åtminstone följande indikationer beaktas:

Externa informationskällor

(a)

det finns observerbara indikationer på att tillgångens marknadsvärde ökat betydligt under perioden.

130

Ett företag ska lämna följande upplysningar för varje väsentlig nedskrivning som redovisats eller återförts under perioden för en enskild tillgång, inklusive goodwill, eller en kassagenererande enhet

(f)

om återvinningsvärdet är verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering, den grund som används för att värdera verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering (såsom huruvida verkligt värde värderades genom hänvisning till ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång), Ett företag är inte skyldigt att lämna de upplysningar som krävs enligt IFRS 13.

134

Ett företag ska lämna den information som krävs enligt (a)–(f) för varje kassagenererande enhet (grupper av enheter) för vilken det redovisade värdet för goodwill eller för immateriella tillgångar med obestämbara nyttjandeperioder som är fördelat på den enheten (gruppen av enheter) är betydande i jämförelse med företagets totala redovisade värde för goodwill eller för immateriella tillgångar med obestämbara nyttjandeperioder

(c)

enhetens (eller gruppen av enheters) återvinningsvärde och den grund på vilken enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde har fastställts (det vill säga nyttjandevärde eller verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering).

(d)

om enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde baseras på nyttjandevärde

(i)

varje viktigt antagande på vilket företagsledningen har baserat sina kassaflödesprognoser för den period som täcks av de senast gjorda budgetarna/prognoserna. Viktiga antaganden är sådana antaganden för vilka enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde är mest känsligt.

(e)

om enhetens (gruppens av enheter) återvinningsvärde baseras på verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering, den värderingsteknik som används för värdering till verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering). Ett företag är inte skyldigt att lämna de upplysningar som krävs enligt IFRS 13. Om verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering inte värderas med hjälp av ett noterat pris för en identisk enhet (grupp av enheter) ska ett företag lämna följande upplysningar:

(i)

varje viktigt antagande på vilket företagsledningen har baserat sitt fastställande av verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering. Viktiga antaganden är sådana antaganden för vilka enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde är mest känsligt.

(iiA)

den nivå i hierarkin för verkligt värde (se IFRS 13) som värderingen till verkligt värde hänförs till i sin helhet (utan hänsyn till observerbarheten hos ”kostnader vid försäljning/utrangering”).

(iiB)

om värderingstekniken har förändrats, förändringen och skälet eller skälen till denna förändring.

Om verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering värderas med hjälp av diskonterade kassaflödesprognoser ska ett företag lämna följande upplysningar:

(iii)

Den period för vilken företagsledningen har prognostiserat kassaflödet.

(iv)

Den tillväxttakt som har använts för att extrapolera kassaflödesprognoserna.

(v)

Den eller de diskonteringsfaktorer som har använts för kassaflödesprognoserna.

D87

Punkt 140I ska läggas till enligt följande:

140I

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 5, 6, 12, 20, 78, 105, 111, 130 och 134 ändrades, att punkterna 25–27 ströks och att punkterna 25A och 53A lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 38    Immateriella tillgångar

D88

Punkt 8 ska ändras enligt följande:

8

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

[utgår]

(a)

[utgår]

(b)

[utgår]

(c)

[utgår]

Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13, Värdering till verkligt värde.)

D89

Punkt 33 ska ändras enligt följande:

33

Enligt IFRS 3, Rörelseförvärv, om en immateriell tillgång förvärvas i ett företagsförvärv, är denna immateriella tillgångs anskaffningsvärde dess verkliga värde per förvärvstidpunkten. En immateriell tillgångs verkliga värde kommer att återspegla marknadsaktörernas förväntningar per förvärvstidpunkten om sannolikheten för att tillgångens förväntade framtida ekonomiska fördelar kommer att tillfalla företaget. …

D90

Rubriken ovanför punkt 35 ska ändras enligt följande:

En immateriell tillgång som förvärvats i ett företagsförvärv

D91

Punkterna 39-41 ska utgå.

D92

Punkterna 47, 50, 75, 78, 82, 84 och 100 ska ändras enligt följande:

47

I punkt 21 (b) anges att villkoret för att ta upp en immateriell tillgång i rapporten över den finansiella ställningen är att tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Det verkliga värdet på en immateriell tillgång kan tillförlitligt beräknas om (a) spridningen inom det intervall av rimliga värderingar av verkligt värde för tillgången i fråga inte är betydande eller (b) om sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet rimligen kan bedömas och användas vid värderingen till verkligt värde. Om ett företag på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet på antingen den tillgång som erhålls eller den som lämnas i byte, används det verkliga värdet på den tillgång som lämnas i byte som anskaffningsvärde såvida inte det verkliga värdet på den tillgång som erhålls framgår mer tydligt.

50

Skillnader mellan ett företags verkliga värde och det redovisade värdet på dess identifierbara nettotillgångar vid varje tidpunkt kan bero på en rad faktorer som påverkar det verkliga värdet på företaget. Sådana skillnader utgör emellertid inte anskaffningsvärdet för immateriella tillgångar över vilka företaget har kontroll.

75

… Vad det gäller omvärderingar enligt denna standard ska verkligt värde värderas genom hänvisning till en aktiv marknad. …

78

Aktiva marknader är sällsynta för immateriella tillgångar, även om de kan förekomma. …

82

Om en omvärderad immateriell tillgångs verkliga värde inte längre kan värderas genom hänvisning till en aktiv marknad, ska tillgångens redovisade värde vara det omvärderade värdet vid tidpunkten för den senaste omvärderingen genom hänvisning till den aktiva marknaden, efter avdrag för eventuell efterföljande ackumulerad avskrivning och eventuella efterföljande nedskrivningar.

84

Om tillgångens verkliga värde kan värderas genom hänvisning till en aktiv marknad vid en följande värderingstidpunkt, tillämpas omvärderingsansatsen från och med detta datum.

100

Restvärdet för en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod ska antas vara noll, såvida inte

(b)

det finns en aktiv marknad (enligt definitionen i IFRS 13) för tillgången och

D93

Punkt 124 ska ändras enligt följande:

124

Om immateriella tillgångar redovisas till omvärderade belopp ska ett företag lämna följande upplysningar:

(a)

För varje slag av immateriella tillgångar

(iii)

det belopp … punkt 74, och

(b)

det belopp … till aktieägare.

(c)

[utgår]

D94

Punkt 130E ska utgå.

D95

Punkt 130G ska läggas till enligt följande:

130G

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 8, 33, 47, 50, 75, 78, 82, 84, 100 och 124 ändrades och att punkterna 39–41 och 130E ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 39    Finansiella instrument: Redovisning och värdering med undantag för vissa bestämmelser avseende säkringsredovisning (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)

D96

[Ej tillämplig på krav]

D97

Punkt 9 ska ändras enligt följande:

9

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

Det bör noteras att IFRS 13, Värdering till verkligt värde, innehåller kraven för värdering av en finansiell tillgång eller finansiell skuld till verkligt värde, oavsett om det är på grund av identifiering eller på annat sätt, eller om upplysning lämnas om deras verkliga värde.

Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13.)

Fotnoten till definitionen av verkligt värde ska utgå.

D98

Punkterna 13 och 28 ska ändras enligt följande:

13

Om ett företag inte på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet på ett inbäddat derivat utifrån derivatets villkor och bestämmelser (exempelvis på grund av att det inbäddade derivatet är baserat på ett egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument, dvs. indata på Nivå 1), är det inbäddade derivatets verkliga värde skillnaden mellan det sammansatta instrumentets verkliga värde och värdkontraktets verkliga värde. Om företaget inte kan värdera det inbäddade derivatet till verkligt värde med denna ansats, tillämpas punkt 12 och det sammansatta instrumentet identifieras som värderat till verkligt värde via rapporten över totalresultat.

28

När ett företag fördelar det tidigare redovisade värdet för en större finansiell tillgång på den del som fortsätter att redovisas i balansräkningen och den del som tas bort från balansräkningen, måste det verkliga värdet för den del som fortsätter att bli redovisad i balansräkningen värderas. …

D99

Punkt 43A ska läggas till.

43A

Om emellertid den finansiella tillgångens eller finansiella skuldens verkliga värde vid första redovisningstillfället skiljer sig från transaktionspriset ska ett företag tillämpa punkt VT76.

D100

Punkt 47 ska ändras enligt följande:

47

Efter det första redovisningstillfället ska ett företag värdera alla finansiella skulder till upplupet anskaffningsvärde genom användande av effektivränteansatsen, med undantag av

(a)

kategorin finansiella skulder värderade till verkligt värde via rapporten över totalresultat. Sådana skulder, inklusive derivat som är skulder, ska värderas till verkligt värde förutom vad gäller ett skuldderivat som är kopplat till och måste regleras genom leverans av ett egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) vars verkliga värde inte kan beräknas på ett annat tillförlitligt sätt, som ska värderas till anskaffningsvärde.

D101

Punkterna 48-49 ska utgå.

D102

Punkt 88 ska ändras enligt följande:

88

Ett säkringsförhållande uppfyller villkoren för säkringsredovisning enligt punkterna 89–102 endast om samtliga följande villkor är uppfyllda.

(d)

Effektiviteten i säkringen kan mätas på ett tillförlitligt sätt, det vill säga att det verkliga värdet eller kassaflödena för den säkrade posten som är hänförlig till den säkrade risken och det verkliga värdet på säkringsinstrumentet kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

D103

Punkt 103Q ska läggas till enligt följande:

103Q

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 9, 13, 28, 47, 88, VT46, VT52, VT64, VT76, VT76A, VT80, VT81 och VT96 ändrades, att punkt 43A lades till och att punkterna 48–49, VT69–VT75, VT77–VT79 och VT82 ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D104

I bilaga A ska punkterna VT46, VT52 och VT64 ändras enligt följande:

AG46

Vid värdering till verkligt värde av den del som fortsätter att redovisas i balansräkningen och den del som tas bort från balansräkningen med avseende på tillämpning av punkt 27, tillämpar ett företag kraven på värderingar till verkligt värde i IFRS 13 utöver punkt 28.

AG52

Denna punkt åskådliggör tillämpningen av ansatsen avseende fortsatt engagemang när företagets fortsatta engagemang är en del av en finansiell tillgång.

Antag att ett företag har en portfölj med lån som kan betalas i förtid … Lånens verkliga värde vid transaktionstillfället är 10 100 VE och det verkliga värdet för överskjutande spread på 0,5 procent är 40 VE.

Företaget beräknar vinsten eller förlusten på försäljningen av 90 procents andel av kassaflödena. Under förutsättning att separata verkliga värden för de 90 procent som överförs och de 10 procent som behålls inte finns tillgängliga vid transaktionstillfället, fördelar företaget tillgångens redovisade värde i enlighet med punkt 28 enligt följande:

 

Verkligt värde

Procentuell andel

Fördelat redovisat värde

Överförd andel

9 090

90  %

9 000

Behållen andel

1 010

10  %

1 000

Summa

10 100

 

10 000

D105

Punkt VT64 ska ändras enligt följande:

AG64

Det verkliga värdet för ett finansiellt instrument vid första redovisningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet för den ersättning som erlagts eller erhållits, se även IFRS 13 och punkt VT76). Om del av den ersättning som erlagts eller erhållits gäller något annat än det finansiella instrumentet, ska ett företag emellertid värdera det verkliga värdet för det finansiella instrumentet. Exempelvis kan det verkliga värdet för ett räntefritt långfristigt lån eller en långfristig fordran värderas som nuvärdet av alla framtida kontantbetalningar diskonterade till rådande marknadsränta (marknadsräntor) för ett likartat instrument (likartat i fråga om valuta, villkor, typ av ränta och andra faktorer) med ett likartat kreditbetyg. Ytterligare utlånat belopp är en kostnad eller minskning av intäkt såvida det inte uppfyller villkoren för redovisning som någon annan typ av tillgång.

D106

Punkterna VT69–VT75 och deras rubriker ska utgå.

D107

Punkt VT76 ska ändras enligt följande:

AG76

Det bästa belägget för verkligt värde på ett finansiellt instrument vid första redovisningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet för den ersättning som erlagts eller erhållits, se även IFRS 13). Om ett företag fastställer att det verkliga värdet vid första redovisningstillfället skiljer sig från transaktionspriset enligt punkt 43A ska företaget redovisa instrumentet per detta datum enligt följande:

(a)

Med den värdering som krävs i punkt 43 om detta verkliga värde erhålls från ett noterat pris på en aktiv marknad för en identisk tillgång eller skuld (dvs. indata på Nivå 1) eller baseras på en värderingsteknik som endast använder uppgifter från observerbara marknader. Ett företag ska redovisa skillnaden mellan det verkliga värdet vid första redovisningstillfället och transaktionspriset som vinst eller förlust.

(b)

I alla andra fall, med den värdering som krävs i punkt 43, justerad för att senarelägga skillnaden mellan det verkliga värdet vid första redovisningstillfället och transaktionspriset. Efter första redovisningstillfället ska företaget endast redovisa denna senarelagda skillnad som vinst eller förlust till den del den uppkommer på grund av en förändrad faktor (inklusive tid) som marknadsaktörer skulle beakta vid prissättning av tillgången eller skulden.

D108

Punkt VT76A ska ändras enligt följande:

AG76A

Den efterföljande värdering av den finansiella tillgången eller finansiella skulden och den efterföljande redovisningen av vinster och förluster ska överensstämma med kraven i denna standard.

D109

Punkterna VT77–VT79 ska utgå.

D110

Punkterna VT80 och VT81 ska ändras enligt följande:

AG80

Det verkliga värdet för innehav i egetkapitalinstrument som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) och derivat som är kopplade till och måste regleras genom leverans av sådant egetkapitalinstrument (se punkterna 46 (c) och 47) kan beräknas på ett tillförlitligt sätt om (a) variationen inom intervallet med rimliga verkliga värden inte är betydande för detta instrument eller (b) sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet kan bedömas på ett rimligt sätt och användas vid värdering till verkligt värde.

AG81

Det finns många situationer i vilka variationen inom intervallet av rimliga värderingar till verkligt värde för innehav i egetkapitalinstrument som inte har något noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) och derivat som är kopplade till och måste regleras genom leverans av ett sådant egetkapitalinstrument (se punkterna 46 (c) och 47) kan förväntas inte vara betydande. I normalfallet är det möjligt att värdera det verkliga värdet för en finansiell tillgång som ett företag har förvärvat från en utomstående part. Om intervallet med rimliga värderingar av det verkliga värdet är betydande och sannolikheterna för de olika uppskattningarna inte kan bedömas på ett rimligt sätt får företaget inte värdera instrumentet till verkligt värde.

D111

Rubriken ovanför punkt VT82 och punkt VT82 ska utgå.

D112

Punkt VT96 ska ändras enligt följande:

AG96

Ett innehav i ett egetkapitalinstrument som inte har något noterat pris på en aktiv marknad för ett identiskt instrument (dvs. indata på Nivå 1) redovisas inte till verkligt värde eftersom dess verkliga värde inte kan beräknas på ett annat tillförlitligt sätt eller ett derivat som är kopplat till och måste regleras genom leverans av ett sådant egetkapitalinstrument (se punkterna 46 (c) och 47) inte kan identifieras som ett säkringsinstrument.

IAS 40    Förvaltningsfastigheter

D113

[Ej tillämplig på krav]

D114

Punkterna 26, 29 och 32 ska ändras enligt följande:

26

… Vägledning om hur verkligt värde värderas för en andel i en fastighet återfinns i punkterna 33–52 och i IFRS 13 som behandlar verkligt värde. Vägledningen är också relevant när verkligt värde ska värderas, i det fall verkligt värde används som anskaffningsvärde vid det första redovisningstillfället.

29

Det verkliga värdet för en tillgång kan tillförlitligt beräknas om (a) spridningen inom det intervall av rimliga värderingar av verkligt värde för tillgången i fråga inte är betydande eller (b) om sannolikheterna för de olika uppskattningarna i intervallet rimligen kan bedömas och användas vid värderingen till verkligt värde. Om företaget på ett tillförlitligt sätt kan värdera det verkliga värdet på antingen den tillgång som erhålls eller den som lämnas i byte, används det verkliga värdet på den tillgång som lämnas i byte som anskaffningsvärde såvida inte det verkliga värdet på den tillgång som erhålls framgår mer tydligt.

32

Denna standard kräver att alla företag ska värdera förvaltningsfastigheterna till verkligt värde antingen i värderingssyfte (om företaget använder verkligt värde) eller i upplysningssyfte (om företaget använder anskaffningsvärde). Företag uppmuntras att, men måste inte, basera förvaltningsfastigheternas verkliga värde på värderingar av oberoende värderingsmän med erkända och relevanta kvalifikationer och med aktuella kunskaper i värdering av fastigheter av den typ och med det läge som är aktuellt.

D115

Punkterna 36–39 ska utgå.

D116

Punkt 40 ska ändras enligt följande:

40

När ett företag värderar förvaltningsfastigheter till verkligt värde i enlighet med IFRS 13 ska det se till att det verkliga värdet bland annat återspeglar inkomster från löpande hyresavtal och andra antaganden som marknadsaktörer skulle använda vid prissättning av förvaltningsfastigheterna under aktuella marknadsförhållanden.

D117

Punkterna 42–47, 49, 51 och 75 (d) ska utgå.

D118

Punkt 48 ska ändras enligt följande:

48

I undantagsfall är det uppenbart att när ett företag förvärvar en förvaltningsfastighet (eller när en befintlig fastighet blir förvaltningsfastighet på grund av att användningsområdet ändrats) är intervallet för rimliga värden så stort och svårigheterna att bedöma sannolikheten för olika utfall så stora att ett mått på verkligt värde saknar mening. Detta kan i så fall vara ett uttryck för att det verkliga värdet på fastigheten inte löpande kan värderas på ett tillförlitligt sätt (se punkt 53).

D119

Rubriken ovanför punkt 53 och punkterna 53 och 53B ska ändras enligt följande:

Om verkligt värde inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt

53

Om inte annat kan påvisas antas att ett företag löpande kan värdera ett tillförlitligt verkligt värde på en förvaltningsfastighet. I undantagsfall kan det emellertid tydligt framgå att ett företag, när det förvärvar en förvaltningsfastighet (eller när en fastighet blir en förvaltningsfastighet efter byte av användningsområde), inte löpande kommer att kunna värdera det verkliga värdet på förvaltningsfastigheten på ett tillförlitligt sätt. Detta inträffar endast när marknaden för jämförbara fastigheter inte är aktiv (få nyligen genomförda transaktioner, kursuppgifterna är inte aktuella eller observerade transaktionspriser pekar på att säljaren var tvungen att sälja) och andra ansatser för att värdera till verkligt värde (exempelvis baserade på nuvärdeberäkningar) inte är tillgängliga. Om ett företag anser att det verkliga värdet av en förvaltningsfastighet under uppförande inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt, men att detta bör kunna ske när fastigheten är uppförd, ska företaget värdera denna förvaltningsfastighet under uppförande till anskaffningsvärde till dess att dess verkliga värde kan värderas på ett tillförlitligt sätt eller fastigheten är uppförd, om detta inträffar tidigare. Om ett företag anser att det verkliga värdet av en förvaltningsfastighet (som inte är en förvaltningsfastighet under uppförande) inte löpande kan värderas på ett tillförlitligt sätt ska företaget värdera denna förvaltningsfastighet med hjälp av anskaffningsvärdemodellen i IAS 16. En förvaltningsfastighets restvärde ska antas vara noll. Företaget ska tillämpa IAS 16 fram till att det utrangerar eller avyttrar förvaltningsfastigheten.

53B

… Ett företag som har värderat en förvaltningsfastighet under uppförande till det verkliga värdet kan inte hävda att det verkliga värdet av den uppförda förvaltningsfastigheten inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt.

D120

Punkt 75 (d) ska utgå.

D121

Punkterna 78–80 ska ändras enligt följande:

78

I de undantagsfall som punkt 53 hänvisar till, när ett företag värderar en förvaltningsfastighet till anskaffningsvärde enligt IAS 16, ska den avstämning som krävs enligt punkt 76 innehålla upplysning om de belopp som är hänförliga till denna förvaltningsfastighet och som är skilda från de belopp som är hänförliga till andra förvaltningsfastigheter. Dessutom ska företagets upplysningar innefatta

(b)

en förklaring till varför det verkliga värdet inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt,

79

Förutom de upplysningar som krävs enligt punkt 75, ska ett företag som tillämpar den värderingsansats som bygger på anskaffningsvärde enligt punkt 56 också lämna upplysning om

(e)

förvaltningsfastighetens verkliga värde. I de undantagsfall som beskrivs i punkt 53 och som innebär att företaget inte på ett tillförlitligt sätt kan värdera en förvaltningsfastighet till verkligt värde ska företaget

(ii)

ge en förklaring till varför det verkliga värdet inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt, och

80

Ett företag som tidigare har tillämpat IAS 40 (2000) och som väljer att för första gången klassificera och redovisa vissa eller alla, enligt standarden redovisningsbara, andelar i fastigheter som innehas genom operationella leasingavtal som förvaltningsfastigheter, ska redovisa effekten av detta val som en justering av ingående balans för balanserade vinstmedel för den period i vilken detta val första gången gjordes. Dessutom

(a)

om företaget tidigare har offentliggjort (i de finansiella rapporterna eller på annat sätt) dessa andelars verkliga värde i tidigare perioder (värderat utifrån definitionen av verkligt värde i IFRS 13), uppmuntras företaget, men behöver inte

D122

Punkt 85B ska ändras enligt följande:

85B

… Ett företag kan tillämpa ändringarna om förvaltningsfastigheter under uppförande från valfri tidpunkt före den 1 januari 2009 under förutsättning att de verkliga värdena av förvaltningsfastigheter under uppförande värderades dessa datum. …

D123

Punkt 85C ska läggas till enligt följande:

85C

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att definitionen av verkligt värde i punkt 5 ändrades, att punkterna 26, 29, 32, 40, 48, 53, 53B, 78–80 och 85B ändrades och att punkterna 36–39, 42–47, 49, 51 och 75 (d) ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IAS 41    Jord- och skogsbruk

D124–125

[Ej tillämpliga på krav]

D126

Punkterna 8, 15 och 16 ska ändras enligt följande:

8

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

[utgår]

(a)

[utgår]

(b)

[utgår]

(c)

[utgår]

Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13, Värdering till verkligt värde.)

15

Värderingen av en biologisk tillgång eller jord- och skogsbruksprodukt till verkligt värde kan underlättas genom att biologiska tillgångar eller jordbruksprodukter grupperas efter betydande egenskaper, exempelvis ålder eller kvalitet. …

16

Företag ingår ofta avtal om att sälja sina biologiska tillgångar eller jord- och skogsbruksprodukter vid ett senare tillfälle. Avtalade priser är inte nödvändigtvis relevanta vid värdering till verkligt värde eftersom verkligt värde ska återspegla de aktuella marknadsförhållanden där köpare och säljare som är marknadsaktörer genomför en transaktion. …

D127

Punkterna 9, 17–21 och 23 ska utgå.

D128

Punkterna 25 och 30 ska ändras enligt följande:

25

… Ett företag kan använda information avseende de kombinerade tillgångarna för att värdera de biologiska tillgångarna till verkligt värde. …

30

Det förutsätts att en biologisk tillgångs verkliga värde kan värderas på ett tillförlitligt sätt. Antagandet kan endast vederläggas när en biologisk tillgång, för vilken noterade marknadspriser inte finns tillgängliga och för vilken andra värderingar till verkligt värde är uppenbart otillförlitliga, redovisas för första gången. …

D129

Punkterna 47 och 48 ska utgå.

D130

Punkt 61 ska läggas till enligt följande:

61

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 8, 15, 16, 25 och 30 ändrades och att punkterna 9, 17-21, 23, 47 och 48 ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

IFRIC 2    Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)

D131

[Ej tillämplig på krav]

D132

Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till.

D133

Punkt 16 ska läggas till enligt följande:

16

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt A8 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

D34

I bilagan ska punkt A8 ändras enligt följande:

A8

Medlemsandelar utöver förbudet mot inlösen är finansiella skulder. Den ekonomiska föreningen värderar denna finansiella skuld till verkligt värde vid första redovisningstillfället. Eftersom dessa andelar kan återlösas vid anfordran, värderar den ekonomiska föreningen det verkliga värdet för sådana finansiella skulder i enlighet med punkt 47 i IFRS 13: ”Det verkliga värdet för en finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) är inte lägre än det belopp som ska erläggas vid anfordran …”. Därmed klassificerar den ekonomiska föreningen som finansiell skuld det högsta belopp som är betalbart vid anfordran enligt inlösenvillkoren.

IFRIC 4    Fastställande av huruvida ett avtal innehåller ett leasingavtal

D135

Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till.

D136

I punkt 15 (a) ska ”det verkliga värdet” ges en fotnot enligt följande:

*

I IAS 17 används begreppet ”verkligt värde” på ett sätt som i vissa avseenden skiljer sig från definitionen av verkligt värde i IFRS 13. När ett företag tillämpar IAS 17 ska det därför göra en värdering till verkligt värde enligt IAS 17, inte enligt IFRS 13.

IFRIC 13    Kundlojalitetsprogram

D137

Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till.

D138

Punkt 6 ska ändras enligt följande:

6

Den ersättning som fördelas på bonuspoängen ska beräknas genom hänvisning till poängens verkliga värde.

D139

Punkt 10B ska läggas till enligt följande:

10B

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 6 och VT1–VT3 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

D140

I Vägledning vid tillämpning ska punkterna VT1–VT3 ändras enligt följande:

AG1

Punkt 6 i beslutet kräver att den ersättning som fördelas på bonuspoängen beräknas genom hänvisning till poängens verkliga värde. Om det inte finns något noterat marknadspris för en identisk bonuspoäng ska det verkliga värdet värderas med hjälp av en annan värderingsteknik.

AG2

Ett företag kan värdera bonuspoäng till verkligt värde genom hänvisning till det verkliga värdet av den bonus som de kan lösas in mot. Enligt vad som är tillämpligt tar värderingen av bonuspoängen till verkligt värde i beaktande

(a)

beloppet på de rabatter eller förmåner som annars skulle erbjudas till kunder som inte har tjänat in bonuspoäng vid en ursprunglig försäljning,

(b)

andelen bonuspoäng som inte väntas bli inlöst av kunder, och

(c)

risken för utebliven fullgörelse.

Om kunder kan välja ur ett bonussortiment, återspeglar det verkliga värdet på bonuspoängen de verkliga värdena för de olika typerna av tillgänglig bonus, viktade i förhållande till den frekvens med vilken varje bonus väntas bli vald.

AG3

I vissa fall kan andra värderingstekniker användas. Om exempelvis en tredje part ska leverera bonusen och företaget betalar denna tredje part för varje bonuspoäng det tilldelar, kan det värdera bonuspoängen till verkligt värde genom hänvisning till det belopp det betalar denna tredje part, med tillägg av en rimlig vinstmarginal. Omdöme krävs för att välja och tillämpa den värderingsteknik som uppfyller kraven i punkt 6 i beslutet och är den mest korrekta i sammanhanget.

IFRIC 17    Värdeöverföring av icke-kontanta tillgångar genom utdelning till ägare

D141

[Ej tillämplig på krav]

D142

Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till.

D143

Punkt 17 ska ändras enligt följande:

17

Om ett företag, efter rapportperiodens slut men innan de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande, tillkännager en utdelning som ska delas ut som en icke-kontant tillgång ska företaget lämna upplysning om

(c)

det verkliga värdet på den tillgång som ska delas ut per rapportperiodens slut, om det skiljer sig från tillgångens redovisade värde, och information om den eller de ansatser som användes för värderingen till verkligt värde, vilket krävs enligt punkt 93 (b), (d), (g) och (i) samt 99 i IFRS 13.

D144

Punkt 20 ska läggas till enligt följande:

20

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 17 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IFRIC 19    Utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument (i dess ändrade lydelse från september 2010)

D145

[Ej tillämplig på krav]

D146

Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till.

D147

Punkt 7 ska ändras enligt följande:

7

Om de emitterade egetkapitalinstrumentens verkliga värde inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska egetkapitalinstrumenten värderas på ett sätt som återspeglar det verkliga värdet för den utsläckta finansiella skulden. Vid värdering till verkligt värde av en utsläckt finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) tillämpas inte punkt 47 i IFRS 13.

D148

Punkt 15 ska läggas till enligt följande:

15

IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkt 7 ändrades. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 13.

IFRIC-TOLKNING 20

Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas

REFERENSER

En begreppsmässig ram för finansiell rapportering

IAS 1 – Utformning av finansiella rapporter

IAS 2 – Varulager

IAS 16 – Materiella anläggningstillgångar

IAS 38 – Immateriella tillgångar

BAKGRUND

1

Vid dagbrytning kan företag vara tvungna att avlägsna brytningsavfall (jordtäcket) för att komma åt mineralmalmsfyndigheterna. Detta bortskaffande av avfall kallas för avrymning.

2

Under utvecklingsfasen av brytningen (innan produktionen börjar) brukar avrymningskostnaderna vanligen inräknas i de avskrivningsbara kostnaderna för att anlägga och utveckla dagbrottet. Dessa aktiverade kostnader skrivs av eller periodiseras systematiskt, oftast genom tillämpning av den produktionsbaserade metoden, när produktionen väl har börjat.

3

Gruvföretaget kan fortsätta att bortskaffa jordtäcket och få avrymningskostnader under dagbrottets produktionsfas.

4

Det material som bortskaffas under avrymningen i produktionsfasen består inte nödvändigtvis till 100 procent av avfall. Ofta är det en kombination av malm och avfall. Malmhalten i avfallet kan variera från oekonomiskt låg grad till lönsam hög grad. Bortskaffandet av material med låg malmhalt i avfallet kan ge visst användbart material, som kan användas för att bygga upp varulager. Bortskaffandet kan också ge tillgång till djupare liggande skikt med material som har högre malmhalt i förhållande till avfallet. Det kan därför uppkomma två fördelar för företaget av dess avrymningsaktivitet: användbar malm som kan användas för att bygga upp varulager samt förbättrat tillträde till ytterligare materialmängder som kommer att utvinnas under kommande perioder.

5

I denna tolkning behandlas frågan om när och hur dessa båda ekonomiska fördelar som uppkommer av avrymningsaktiviteten ska redovisas separat samt hur fördelarna ska värderas inledningsvis och därefter.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

6

Denna tolkning ska tillämpas på kostnader för avfallsbortskaffning vid dagbrytning som uppkommer under dagbrottets produktionsfas (produktionsavrymningskostnader).

FRÅGESTÄLLNINGAR

7

I denna tolkning behandlas följande frågeställningar:

a)

Redovisning av produktionsavrymningskostnader som en tillgång.

b)

Första värderingen av avrymningsaktivitetstillgången.

c)

Följande värdering av avrymningsaktivitetstillgången.

BESLUT

Redovisning av produktionsavrymningskostnader som en tillgång

8

Om den ekonomiska fördelen av avrymningsaktiviteten realiseras som uppbyggande av varulager, ska företaget redovisa utgifterna för avrymningsaktiviteten enligt principerna i IAS 2 – Varulager. Om den ekonomiska fördelen består i förbättrad tillgång till malmen ska företaget redovisa utgifterna som en anläggningstillgång, om kriterierna i punkt 9 nedan är uppfyllda. I denna tolkning kallas anläggningstillgången avrymningsaktivitetstillgång.

9

Företaget ska redovisa en avrymningsaktivitetstillgång om och endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Det är troligt att företaget kommer att få en framtida ekonomisk fördel (förbättrad tillgång till malmkroppen) av avrymningsaktiviteten.

b)

Företaget kan identifiera den del av malmkroppen som tillträdet har förbättrats till.

c)

Kostnaderna för den avrymningsaktivitet som avser denna del kan värderas tillförlitligt.

10

Avrymningsaktivitetstillgången ska redovisas som en utökning eller förbättring av en befintlig tillgång. Med andra ord ska avrymningsaktivitetstillgången redovisas som en del av en befintlig tillgång.

11

Avrymningsaktivitetstillgången klassificeras som en materiell eller immateriell tillgång på samma sätt som den befintliga tillgången. Med andra ord avgör den befintliga tillgångens karaktär om företaget ska klassificera avrymningsaktivitetstillgången som en materiell eller immateriell tillgång.

Den första värderingen av avrymningsaktivitetstillgången

12

Företaget ska värdera avrymningsaktivitetstillgången till anskaffningskostnaden, som är summan av de direkta kostnader som uppkommer för att utföra den avrymningsaktivitet som förbättrar tillgången till den identifierade delen av malmen, plus fördelning av direkt hänförliga allmänna omkostnader. Viss tillfällig verksamhet, som inte är nödvändig för att produktionsavrymningsaktiviteten ska fortgå som planerat, kan ske parallellt med produktionsavrymningsaktiviteten. Utgifterna för dessa tillfälliga verksamheter ska inte tas med i kostnaden för avrymningsaktivitetstillgången.

13

Om utgifterna för avrymningsaktivitetstillgången och det varulager som byggs upp inte kan särskiljas, ska företaget fördela produktionsavrymningskostnaderna mellan det varulager som byggs upp och avrymningsaktivitetstillgången genom att använda en fördelningsgrund som bygger på ett relevant produktionsvärde. Produktionsvärdet ska beräknas för den identifierbara delen av malmkroppen och ska användas som ett riktmärke för att identifiera i vilken utsträckning ytterligare aktivitet för att skapa en framtida ekonomisk fördel äger rum. Här följer några exempel på sådana värden:

a)

Kostnaden för det varulager som byggs upp jämfört med den förväntade kostnaden.

b)

Volymen extraherat avfall jämfört med den förväntade volymen för en given volym av malmproduktion.

c)

Mineralhalten i den mineralmalm som utvinns jämfört med den mineralhalt som förväntas utvinnas för en given mängd producerad malm.

Den följande värderingen av avrymningsaktivitetstillgången

14

Efter den första redovisningen ska avrymningsaktivitetstillgången redovisas antingen till anskaffningsvärdet eller det omvärderade beloppet efter avskrivning eller periodisering och efter nedskrivningar, på samma sätt som den befintliga tillgång som den är en del av.

15

Avrymningsaktivitetstillgången ska skrivas av eller periodiseras systematiskt, över den förväntade nyttjandeperioden för den identifierade del av malmkroppen som blir mer tillgänglig till följd av avrymningsaktiviteten. Den produktionsberoende metoden ska tillämpas, såvida inte någon annan metod är mer lämplig.

16

Den förväntade nyttjandeperioden för den identifierade delen av malmkroppen som används för att skriva av eller periodisera avrymningsaktivitetstillgången kommer att skilja sig från den förväntade nyttjandeperiod som används för att skriva av eller periodisera själva dagbrottet och de relaterade tillgångarna under dagbrottets nyttjandeperiod. Undantaget är i de begränsade omständigheter då avrymningsaktiviteten ger förbättrad tillgång till hela den återstående malmkroppen. Detta kan till exempel inträffa mot slutet av dagbrottets nyttjandeperiod då den identifierade delen utgör den sista delen av den malmkropp som ska utvinnas.

Bilaga A

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Denna bilaga är en del av tolkningen och har samma rättsliga värde som övriga delar av tolkningen.

A1

Företag ska tillämpa denna tolkning för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar tolkningen för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

A2

Ett företag ska tillämpa denna förklaring på produktionsavrymningskostnader som uppkommer på eller efter början av den tidigaste redovisade perioden.

A3

I början av den tidigaste perioden som redovisas ska varje tidigare redovisat tillgångssaldo till följd av den avrymningsaktivitet som genomförts under produktionsfasen (föregående avrymningstillgång) omklassificeras som en del av en befintlig tillgång som avrymningsaktiviteten är relaterad till, om det finns kvar en identifierbar del av malmkroppen som den föregående avrymningstillgången kan hänföras till. Sådana tillgångssaldon ska skrivas av eller periodiseras över den återstående förväntade nyttjandeperioden för den identifierbara delen av malmkroppen som varje balans för en föregående avrymningstillgång hänför sig till.

A4

Om det inte finns någon identifierbar del av den malmkropp som den föregående avrymningstillgången hänför sig till, ska den redovisas som ingående balanserade vinstmedel i början av den tidigast redovisade perioden.

Bilaga B

Ändringarna i denna bilaga ska tillämpas på räkenskapsår som början den 1 januari 2013 eller senare. Om ett företag tillämpar denna tolkning för en tidigare period ska dessa ändringar tillämpas för denna tidigare period.

Ändringar av IFRS 1 – Första gången internationella finansiella redovisningsstandarder tillämpas

B1

I bilaga D ändras punkt D1 enligt nedan:

D1

Ett företag kan välja att utnyttja ett eller flera av följande undantag:

a)

transaktioner som avser aktierelaterade ersättningar (punkterna D2 och D3),

m)

finansiella tillgångar eller immateriella tillgångar som redovisas enligt IFRIC 12 – Avtal om ekonomiska eller samhälleliga tjänster (punkt D22),

n)

lånekostnader (punkt D23),

o)

överföring av tillgångar från kunder (punkt D24),

p)

utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument (punkt D25),

q)

svår hyperinflation (punkterna D26–D30),

r)

joint arrangements (samavtal) (punkt D31), och

s)

avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas (punkt D32).

B2

Efter punkt D31 läggs en rubrik och punkt D32 till:

Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas

D32

En förstagångstillämpare får tillämpa övergångsbestämmelserna i punkterna A1–A4 i IFRIC 20 – Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas. I den punkten ska hänvisning till ikraftträdandedatum tolkas som den 1 januari 2013 eller datumet för övergång till IFRS, beroende på vilken tidpunkt som inträffar sist.

B3

Efter punkt 39L läggs punkt 39M till:

39M

Genom IFRIC 20 – Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas infogas punkt D32 och ändras punkt D1. Företaget ska tillämpa den ändringen när den tillämpar IFRIC 20.


(1)  Denna standard anges monetära belopp i ”valutaenheter” (VE).


29.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 360/145


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1256/2012

av den 13 december 2012

om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på IFRS (International Financial Reporting Standard) 7 och IAS (International Accounting Standard) 32

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 16 december 2011 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) ändringar av International Financial Reporting Standard (IFRS) 7 Finansiella instrument: Upplysningar – kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder och av International Accounting Standard (IAS) 32, Finansiella instrument: Utformning - Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder. Ändringen av IFRS 7 syftar till att kräva tillgång till ytterligare kvantitativ upplysningar för att göra det möjligt för användarna att bättre kunna jämföra och stämma av upplysningarna enligt IFRS och Förenta staternas Generally Accepted Accounting Principles (GAAP). Dessutom ändrade IASB IAS 32 för att tillhandahålla ytterligare vägledning för att minska bristande enhetlighet i tillämpningen av standarden i praktiken.

(3)

Ändringar av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar – överföringar av finansiella tillgångar antogs genom Kommissionens förordning (EU) nr 1205/2011 av den 22 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller den internationella finansiella rapporteringsstandarden (IFRS) 7 (3) efter att den godkänts av Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor i juni 2011. Strykningen av punkt 13 i IFRS 7 utelämnades dock oavsiktligt. Detta utelämnande bör åtgärdas genom denna förordning. För att vara effektiv bör denna förordning tillämpas från och med den 1 juli 2011. Retroaktiv tillämpning är nödvändigt för att kunna garantera rättssäkerheten för berörda emittenter.

(4)

Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna av IFRS 7 och IAS 32 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(5)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

(1)

Internationella finansiella rapporteringsstandarden (IFRS) 7 Finansiella instrument: Upplysningar ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(2)

Internationell redovisningsstandard (IAS) 32 Finansiella instrument: Utformning ska ändras i enlighet med ändringarna av IFRS 7, enligt bilagan till denna förordning.

(3)

IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering ska också ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(4)

Rubriken före punkt 13 och punkt 13 i IFRS 7 ska utgå i enlighet med de ändringar av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar – överföringar av finansiella tillgångar, som antogs genom förordning (EU) nr 1205/2011.

Artikel 2

1.   Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1.1 och 1.2 från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds från och med den 1 januari 2013.

2.   Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1.3, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds från och med den 1 januari 2014.

3.   Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1.4 från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds från och med den 1 juli 2011.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 december 2012.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)   EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2)   EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.

(3)   EUT L 305, 23.11.2011, s. 16.


BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IFRS 7

Ändringar av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar – kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder

IAS 32

Ändringar av IAS 32 Finansiella instrument: Utformning - Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder.

”Mångfaldigande tillåts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information från IASB kan hämtas från at www.iasb.org

Ändringar i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar

Efter punkt 13 läggs en rubrik och punkterna 13A–13F till.

Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder

13A

Upplysningarna i punkterna 13B–13E kompletterar de andra upplysningskraven i denna IFRS och krävs för alla redovisade finansiella instrument som kvittas i enlighet med punkt 42 i IAS 32. Dessa upplysningskrav tillämpas också på redovisade finansiella instrument som omfattas av ett rättsligt bindande ramavtal om nettning eller ett liknande avtal, oavsett om de kvittas enligt punkt 42 i IAS 32 eller inte.

13B

Ett företag ska lämna upplysningar som hjälper användare av dess finansiella rapporter att bedöma effekter eller potentiella effekter av nettningsavtal på företagets ställning. Detta inbegriper effekter eller potentiella effekter av kvittningsrätter som är förbundna med företagets finansiella tillgångar och finansiella skulder som omfattas av punkt 13A.

13C

För att uppfylla syftet i punkt 13B ska ett företag i slutet av rapporteringsperioden lämna följande kvantitativa upplysningar separat för finansiella tillgångar och finansiella skulder som omfattas av punkt 13A:

a)

Bruttobelopp för de finansiella tillgångarna och de finansiella skulderna.

b)

De belopp som kvittas enligt kriterierna i punkt 42 i IAS 32 vid fastställande av de nettobelopp som presenteras i rapporten över finansiell ställning.

c)

De nettobelopp som presenteras i rapporten över finansiell ställning.

d)

De belopp som omfattas av ett rättsligt bindande ramavtal om nettning eller ett liknande avtal och som inte omfattas av punkt 13C b, inklusive

i)

belopp som är relaterade till redovisade finansiella instrument som inte uppfyller några eller alla av de villkor för kvittning som anges i punkt 42 i IAS 32,

ii)

belopp som är relaterade till finansiella säkerheter (inklusive kontantsäkerheter), och

e)

nettobelopp efter avdrag av beloppen i d från beloppen i c ovan.

De upplysningar som krävs enligt denna punkt ska presenteras i tabellform. Finansiella tillgångar och finansiella skulder ska anges separat, såvida inte ett annat format är lämpligare.

13D

Det totalbelopp som anges för ett instrument enligt punkt 13C d ska begränsas till beloppet i punkt 13C c för det instrumentet.

13E

En beskrivning ska ingå i de upplysningar som lämnas av företaget om de kvittningsrätter som är kopplade till de av företagets redovisade finansiella tillgångar och finansiella skulder som omfattas av rättsligt bindande ramavtal om kvittning och liknande avtal enligt punkt 13C d, inbegripet karaktären hos dessa rättigheter.

13F

Om de upplysningar som krävs enligt punkterna 13B–13E lämnas i mer än en not i årsredovisningen, ska hänvisningar göras mellan dessa noter.

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Punkt 44R läggs till.

44R

Upplysningar – kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder (ändringar i IFRS 7), utfärdad i december 2011, nya punkter IN9, 13A–13F och B40–B53E. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare samt halvårsperioder inom dessa räkenskapsår. Företaget ska lämna de upplysningar som krävs enligt dessa ändringar retroaktivt.

Efter punkt B39 läggs rubrikerna och punkterna B40–B53 till.

Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder

(punkterna 13A–13F)

Omfattning (punkt 13A)

B40

Upplysningskraven i punkterna 13B–13E ska tillämpas på alla redovisade finansiella instrument som kvittas i enlighet med punkt 42 i IAS 32. Dessutom omfattas finansiella instrument av upplysningskraven i punkterna 13B–13E om de omfattas av ett rättsligt bindande ramavtal om kvittning eller ett liknande avtal som täcker liknande finansiella instrument och transaktioner, oavsett om dessa finansiella instrument kvittas enligt punkt 42 i IAS 32 eller inte.

B41

De liknande avtal som avses i punkterna 13A och B40 inbegriper clearingavtal av derivat, GMRA-återköpsavtal (Global Master Repurchase Agreements), GMSLA-värdepapperslån (Global Master Securities Lending Agreements) samt eventuella relaterade rättigheter till finansiella säkerheter. De liknande finansiella instrument och transaktioner som avses i punkt B40 omfattar derivat, köp- och återköpsavtal, omvända köp- och återköpsavtal och värdepapperslån. Exempel på finansiella instrument som inte omfattas av punkt 13A är ut- och inlåning i samma institut (om de inte kvittas i rapporten över finansiell ställning) och finansiella instrument som endast omfattas av ett avtal om säkerheter.

Kvantitativa upplysningar om redovisade finansiella tillgångar och skulder som omfattas av punkt 13A (punkt 13C)

B42

Finansiella upplysningar som lämnas i enlighet med punkt 13C kan omfattas av andra värderingskrav (en skuld i samband med ett återköpsavtal värderas till exempel till upplupet anskaffningsvärde, medan ett derivat värderas till verkligt värde). Företaget ska ange instrumentens redovisade värde och beskriva eventuella skillnader i värderingen till följd av detta i de berörda upplysningarna.

Upplysning om bruttobelopp för redovisade finansiella tillgångar och finansiella skulder som omfattas av punkt 13A (punkt 13C a)

B43

De belopp som krävs enligt punkt 13C a rör redovisade finansiella instrument som kvittas i enlighet med punkt 42 i IAS 32. De belopp som krävs enligt punkt 13C a rör också redovisade finansiella instrument som omfattas av ett rättsligt bindande ramavtal om kvittning eller ett liknande avtal, oavsett om de uppfyller kriterierna för kvittning eller inte. De upplysningar som krävs enligt punkt 13C a har emellertid inte samband med några belopp som redovisas till följd av avtal om säkerheter som inte uppfyller kvittningskriterierna i punkt 42 i IAS 32. Företaget ska i stället lämna upplysning om sådana belopp enligt punkt 13C d.

Upplysning om belopp som kvittas enligt kriterierna i punkt 42 i IAS 32 (punkt 13C b)

B44

Enligt punkt 13C b ska företagen lämna upplysning om de belopp som kvittas enligt punkt 42 i IAS 32 vid fastställande av de nettobelopp som presenteras i rapporten över finansiell ställning. Både beloppen för finansiella tillgångar och beloppen för finansiella skulder som omfattas av kvittning enligt samma avtal ska anges i såväl upplysningarna om finansiella tillgångar som upplysningarna om finansiella skulder. De belopp som företaget lämnar upplysning om (till exempel i en tabell) begränsas emellertid till de belopp som omfattas av kvittning. Ett företag kan till exempel inneha en redovisad derivattillgång och en redovisad derivatskuld som uppfyller kriterierna för kvittning i punkt 42 i IAS 32. Om bruttobeloppet för derivattillgången är större än bruttobeloppet för derivatskulden, ska upplysningen i tabellform om finansiella tillgångar omfatta hela beloppet för derivattillgången (enligt punkt 13C a) och hela beloppet för derivatskulden (enligt punkt 13C b. Även om hela beloppet för derivatskulden anges i tabellen över finansiella skulder (enligt punkt 13C a), ska endast det belopp för derivattillgången (enligt punkt 13C b) som motsvarar beloppet för derivatskulden anges i tabellen.

Upplysning om nettobelopp som presenteras i rapporten över finansiell ställning (punkt 13C c)

B45

Om ett företag innehar instrument som omfattas av dessa upplysningskrav (enligt punkt 13A), men som inte uppfyller kriterierna för kvittning i punkt 42 i IAS 32, motsvarar de belopp som omfattas av upplysningskraven enligt punkt 13C c de belopp som omfattas av upplysningskraven enligt punkt 13C a.

B46

De belopp som omfattas av upplysningskraven enligt punkt 13C c måste stämmas av mot beloppen i de enskilda poster som presenteras i rapporten över finansiell ställning. Om ett företag till exempel anser att upplysningarna blir mer relevanta om de enskilda beloppen i posterna i den finansiella rapporten läggs till eller delas upp måste en avstämning göras av de tillagda eller uppdelade beloppen i upplysningarna enligt punkt 13C c, ända tillbaka till de enskilda belopp i posterna som presenteras i rapporten över finansiell ställning.

Upplysning om belopp som omfattas av ett rättsligt bindande ramavtal om kvittning eller liknande avtal som inte omfattas av punkt 13C b (punkt 13C d)

B47

Enligt punkt 13C d ska företagen lämna upplysningar om belopp som omfattas av ett rättsligt bindande ramavtal om kvittning eller liknande avtal som inte omfattas av punkt 13C b. Punkt 13C d i avser belopp i samband med redovisade finansiella tillgångar som inte uppfyller några eller alla kriterierna för kvittning i punkt 42 i IAS 32 (till exempel gällande kvittningsrätter som inte uppfyller kriteriet i punkt 42 b i IAS 32, eller villkorade kvittningsrätter som endast är rättsligt bindande och möjliga att utnyttja vid betalningsinställelse eller vid insolvens eller konkurs, av några av motparterna).

B48

Punkt 13C d ii avser belopp för finansiella säkerheter, inbegripet kontaktsäkerheter, både mottagna och pantsatta. Företaget ska lämna upplysning om verkligt värde på de finansiella instrument som har pantsatts eller mottagits som säkerhet. Upplysningarna om belopp enligt punkt 13C d ii ska avse den säkerhet som faktiskt har mottagits eller pantsatts, och inte eventuella obetalda eller förutbetalda redovisade skulder för att återlämna eller åter erhålla en sådan säkerhet.

Gränser för de belopp som omfattas av upplysningskraven enligt punkt 13C d (punkt 13D)

B49

När ett företag lämnar upplysning om belopp enligt punkt 13C d måste det ta hänsyn till effekterna av säkerhetsmarginalen för det finansiella instrumentet i fråga. För att göra detta måste företaget först dra av de belopp som anges enligt punkt 13C d i från det belopp som anges enligt punkt 13C c. Företaget ska sedan begränsa de belopp som anges enligt punkt 13C d ii till det återstående beloppet i punkt 13C c för det berörda finansiella instrumentet. Om rättigheter till en säkerhet omfattar olika finansiella instrument, kan sådana rättigheter emellertid inbegripas i de upplysningar som lämnas enligt punkt 13D.

Beskrivning av de kvittningsrätter som omfattas av rättsligt bindande ramavtal om kvittning och liknande avtal (punkt 13E)

B50

Ett företag ska beskriva de typer av kvittningsrätter och liknande avtal i de upplysningar som lämnas enligt punkt 13C d, inbegripet karaktären hos dessa rättigheter. Företaget ska till exempel beskriva sina villkorade rättigheter. När det gäller instrument som omfattas av kvittningsrätter som inte är beroende av en framtida händelse, men som inte heller uppfyller de återstående kriterierna i punkt 42 i IAS 32, ska företaget ange skäl(en) till att kriterierna inte uppfylls. I fråga om eventuella mottagna eller pantsatta säkerheter ska företaget ange villkoren för avtalet om säkerheten (till exempel när säkerheten är begränsad).

Upplysning per typ av finansiellt instrument eller per motpart

B51

De kvantitativa upplysningar som krävs enligt punkt 13C a–e kan grupperas per typ av finansiellt instrument eller transaktion (till exempel återköp av derivat och omvända återköpsavtal eller avtal om inlåning och utlåning av säkerheter).

B52

Alternativt kan företaget gruppera de kvantitativa upplysningar som krävs enligt punkt 13C a–c per typ av finansiellt instrument, och de kvantitativa upplysningar som krävs enligt punkt 13C c–e per motpart. Om företaget väljer att lämna upplysningar per motpart är det inte skyldigt att identifiera motparterna med deras namn. För att uppgifterna ska vara jämförbara måste emellertid samma motparter (motpart A, motpart B, motpart C osv.) anges varje år. Kvalitativa upplysningar bör övervägas, så att ytterligare upplysningar kan lämnas om de olika typerna av motparter. När upplysningar om belopp enligt punkt 13C c–e lämnas per motpart ska enskilt väsentliga belopp i totalbeloppen för motparterna anges separat, och de återstående enskilt väsentliga beloppen för motparter ska läggas ihop i en gemensam post.

Övrigt

B53

De särskilda upplysningar som krävs enligt punkterna 13C–13E är minimikrav. För att uppfylla syftet i punkt 13B kan företaget behöva komplettera dem med ytterligare (kvalitativa) upplysningar, beroende på villkoren i det rättsligt bindande ramavtalet om nettning och relaterade avtal, inbegripet kvittningsrätternas karaktär och deras effekt eller eventuella effekt på företagets finansiella ställning.

Bilaga

Ändring i IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering

Punkt 43 ändras.

43

Denna standard kräver att finansiella tillgångar och finansiella skulder ska kvittas mot varandra när detta återspeglar företagets förväntade kassaflöden vid regleringen av två eller flera finansiella instrument. När ett företag har rätt att erhålla eller erlägga ett nettobelopp, och har för avsikt att göra detta, har det i själva verket endast en finansiell tillgång eller en finansiell skuld. Om så inte är fallet, redovisas de finansiella tillgångarna och skulderna var för sig på ett sätt som återspeglar den roll de har som resurser eller förpliktelser för företaget. Företaget ska lämna de upplysningar som krävs enligt punkterna 13B–13E i IFRS 7 för redovisade finansiella instrument som omfattas av punkt 13A i IFRS 7.

Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder

Ändringar i IAS 32 Finansiella instrument: presentation

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Punkt 97L läggs till.

97L

Genom Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder (ändringar i IAS 32), utfärdad i december 2011, ströks punkt AG38 och punkterna AG38A–AG38F lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2014 eller senare. Ändringarna ska tillämpas retroaktivt. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna på en tidigare period ska det lämna upplysning om detta och också lämna de upplysningar som krävs enligt Upplysningar – kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder (ändringar i IFRS 7) utfärdad i december 2011.

Vägledning vid tillämpning

Omedelbart efter rubriken Kvittning av finansiella tillgångar och finansiella skulder (punkterna 42–50) stryks punkt AG38. Rubrikerna och punkterna AG38A–AG38F läggs till.

Kriteriet att ett företag ”för närvarande har en legal rätt att kvitta de redovisade beloppen” (punkt 42 a)

AG38A

En kvittningsrätt kan antingen vara gällande eller vara beroende av en framtida händelse (exempelvis att rätten endast blir tillämplig eller kan utnyttjas om en framtida händelse inträffar, till exempel att en av motparterna ställer in betalningar, blir insolvent eller går i konkurs). Även om kvittningsrätten inte är beroende av en framtida händelse kan den endast vara rättsligt bindande i den normala affärsverksamheten, eller vid insolvens eller konkurs, för en eller samtliga motparter.

AG38B

För att uppfylla kriteriet i punkt 42 a måste ett företag ha en gällande juridisk rättighet att kvitta en tillgång. Detta innebär att kvittningsrätten

a)

inte får vara beroende av en framtida händelse,

b)

måste vara rättsligt bindande vid

ii)

normal affärsverksamhet,

iii)

betalningsinställelse, och

iiii)

insolvens eller konkurs

för företaget och samtliga motparter.

AG38C

Lagstiftningen i olika jurisdiktioner kan variera när det gäller karaktären och omfattningen av kvittningsrätten, inklusive eventuella villkor för utnyttjande och huruvida rätten kvarstår vid betalningsinställelse, insolvens eller konkurs. Följaktligen kan det inte förutsättas att en kvittningsrätt är automatiskt tillgänglig utanför normal affärsverksamhet. Enligt lagstiftningen om konkurser eller insolvens i en viss jurisdiktion kan kvittningsrätter under vissa omständigheter till exempel vara förbjudna eller begränsas vid konkurs eller insolvens.

AG38D

Lagar om avtalsförhållanden mellan parterna (till exempel avtalsbestämmelser, de lagar som avtalet omfattas av eller de lagar om betalningsinställelse, konkurs eller insolvens som är tillämpliga på parterna) måste övervägas för att fastställa om kvittningsrätten är tillämplig vid normal affärsverksamhet i det fall företaget och samtliga motparter ställer in betalningarna, blir insolventa eller går i konkurs (enligt vad som anges i punkt AG38B b).

Kriteriet att ett företag ”har för avsikt att reglera posterna med ett nettobelopp eller att samtidigt realisera tillgången och reglera skulden” (punkt 42 b)

AG38E

För att uppfylla kriteriet i punkt 42 b måste ett företag antingen ha för avsikt att reglera posterna med ett nettobelopp eller att samtidigt realisera tillgången och reglera skulden. Även om företaget kan ha rätt att reglera posterna med ett nettobelopp, kan det fortfarande realisera tillgången och reglera skulden separat.

AG38F

Om ett företag kan reglera beloppen på ett sådant sätt att resultatet i själva verket motsvarar en reglering med ett nettobelopp, uppfyller företaget kriteriet för reglering med nettobelopp i punkt 42 b. Så är endast fallet om systemet för bruttoavveckling fungerar på ett sätt som innebär att risken elimineras eller leder till en oväsentlig kredit- och likviditetsrisk, och att systemet behandlar obetalda eller förutbetalda skulder i en enda avräkning eller cykel. Ett system för bruttoavveckling som har samtliga av följande egenskaper skulle till exempel uppfylla kriteriet för reglering av nettobelopp i punkt 42 b:

a)

Om finansiella tillgångar och finansiella skulder som får kvittas lämnas in samtidigt för behandling.

b)

Om parterna när de finansiella tillgångarna och de finansiella skulderna lämnas in för behandling åtar sig att uppfylla avräkningsskyldigheten.

c)

Om det inte finns någon möjlighet att de kassaflöden som blir resultatet av tillgångarna och skulderna förändras när de har lämnats in för behandling (om inte behandlingen misslyckas – se d nedan).

d)

Om de tillgångar och skulder som ställandet av säkerhet gäller kommer att avräknas via en överföring av säkerheter eller ett liknande system (till exempel leverans mot betalning) så att behandlingen av de berörda obetalda eller förutbetalda skulderna som säkerheten ställs för misslyckas om överföringen av säkerheterna misslyckas (och vice versa).

e)

Om transaktioner som misslyckas enligt d åter lämnas in för behandling till dess att avräkning sker.

f)

Om avräkningen görs via samma avräkningsinstitut (till exempel en avräkningsbank, en centralbank eller en centralbanks värdepappersdepå).

g)

Om det finns en intradagskredit som ger tillräcklig kontokredit för att möjliggöra behandlingen av betalningarna på avräkningsdatumet för båda parterna, och det är praktiskt taget säkert att intradagskrediten kommer att betalas om den krävs in.