(1)

I förordning (EU) nr 531/2012 introduceras konceptet med separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet. För det första införs genom artikel 4.1 i förordning (EU) nr 531/2012 en skyldighet för nationella leverantörer att se till att deras kunder har möjlighet att få tillträde till reglerade samtals-, sms- och dataroamingtjänster som alternativa leverantörer av roamingtjänster erbjuder i paket. Därtill omfattar bestämmelserna om separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet, enligt vad som fastställs i artikel 4.1, ett krav på de nationella leverantörerna och roamingleverantörerna att inte hindra roamingkunder från att få åtkomst till reglerade dataroamingtjänster som tillhandahålls direkt genom ett värdnät av en alternativ roamingleverantör.

(2)

För att säkerställa att genomförandet av separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet genomförs samtidigt och på ett enhetligt sätt inom unionen, krävs i förordning (EU) nr 531/2012 att kommissionen genom genomförandeakter ska anta detaljerade bestämmelser om informationsskyldigheten rörande roamingkundernas möjlighet att välja en alternativ roamingleverantör och om en teknisk lösning för genomförandet av separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet.

(3)

I enlighet med artikel 5.4 i förordning (EU) nr 531/2012 får den tekniska lösningen för att genomföra separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet innebära en kombination av en eller flera tekniska åtgärder för att uppfylla de kriterier som uppställs i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 531/2012. Flera tekniska åtgärder behöver därför genomföras, såvida inte alla dessa kriterier kan uppfyllas genom en enda teknisk åtgärd. Den här förordningen bör fastställa detaljerade bestämmelser för denna tekniska lösning, vilket innefattar krav på de nationella leverantörerna att ta fram nätelement och tillhandahålla tillhörande tjänster för varje teknisk åtgärd, för att säkerställa tillträdet till dessa faciliteter så att alternativa roamingleverantörer kan erbjuda separata roamingtjänster och för att tillhandahålla förutsättningarna för bytesprocessen mellan överlämnande och mottagande roamingleverantörer.

(4)

Samtidigt bör den tekniska lösningen göra det möjligt att fullgöra de skyldigheter som avses i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 531/2012. Därför bör den tekniska lösningen säkerställa både att kunderna ges möjlighet att få tillträde till reglerade samtals-, sms- och dataroamingtjänster som alternativa roamingleverantörer erbjuder i paket och att nationella leverantörer och roamingleverantörer uppfyller skyldigheten att inte hindra kunder från att få åtkomst till reglerade dataroamingtjänster som tillhandahålls direkt genom ett värdnät av en alternativ roamingleverantör.

(5)

För närvarande tillhandahålls alla roamingtjänster i slutkundsledet tillsammans med nationella mobilkommunikationstjänster av den nationella leverantören. Förordning (EU) nr 531/2012 gör det möjligt för roamingkunder att välja en alternativ roamingleverantör för reglerade roamingtjänster som erbjuds i paket och att köpa dessa roamingtjänster separat från de nationella mobiltjänsterna. För att göra detta sluter roamingkunden ett avtal med en alternativ roamingleverantör om tillhandahållandet av dessa tjänster.

(6)

Det finns flera tekniska åtgärder för att genomföra separat försäljning av roamingtjänster i ett paket, däribland med dubbel internationell identitet för mobilabonnent (dubbel IMSI) (två separata IMSI på samma SIM-kort) och enkel IMSI (en enda IMSI delas mellan den nationella leverantören och roamingleverantörer). Den tekniska åtgärden med dubbel IMSI baseras på en andra profil på roamingkundens SIM-kort som kan användas av den alternativa roamingleverantören för försäljning av reglerade roamingtjänster, medan den första profilen även fortsatt används av den nationella leverantören för försäljning av nationella tjänster och möjligen av ej reglerade roamingtjänster. Vid användning av den tekniska åtgärden med enkel IMSI tillhandahålls tekniskt sett de separata roamingtjänsterna fortfarande av den nationella leverantören, som fungerar som värdnätsoperatör för den alternativa roamingleverantören. De separata roamingtjänsterna tillhandahålls till den alternativa roamingleverantören i grossistledet, som sedan återförsäljer tjänsterna till roamingkunden i slutkundsledet. Den enklaste varianten är ett rent återförsäljningsalternativ. Dessutom finns det ett antal potentiella utvidgningar av den tekniska åtgärden med ren återförsäljning som gör det möjligt för den alternativa roamingleverantören att kontrollera vilka värdnät som företrädesvis ska användas och att erhålla rabatter på de roamingtjänster i grossistledet som köps in från värdnätsoperatören baserat på avtal i grossistledet med värdnätsoperatörer eller aggregatorer i grossistledet.

(7)

I enlighet med artikel 5.1 i förordning (EU) nr 531/2012 bör tillträdet till de nätelement och tjänster som är nödvändiga för separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet tillhandahållas kostnadsfritt. Prissättning av eventuella ytterligare tjänster som går utöver vad som är nödvändigt för separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet omfattas följaktligen inte av artikel 5.1. Tillträdet till faciliteter och stödtjänster för separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet inbegriper de faciliteter och tjänster som behövs när en kund ska byta leverantör.

(8)

Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec – Body of European Regulators for Electronic Communications) har gjort en expertbedömning av lösningarna för att genomföra separata roamingtjänster (2). Berec anser att genomförandet av dubbel IMSI kräver betydande utvecklings- och standardiseringsverksamhet och bedömer att genomförandekostnaderna skulle innebära ett betydande påslag på slutkundspriserna. Med tanke på att den tekniska åtgärden med dubbel IMSI även skulle kräva uppgradering av de SIM-kort som används i dag för att inkludera funktionalitet för dubbel IMSI, utgör inte den tekniska åtgärden ett kostnadseffektivt och konsumentvänligt alternativ för separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet.

(9)

Den tekniska åtgärden med enkel IMSI verkar däremot mer lämplig, sett till de kriterier som fastställs i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 531/2012. För det första kan alla identifierade tekniska åtgärder, inklusive den tekniska åtgärden med enkel IMSI, genomföras på ett sätt som uppfyller kriterierna h, i, j och k i artikel 5.3. För det andra är den tekniska åtgärden med enkel IMSI konsument- och användarvänlig, eftersom roamingtjänsten tekniskt sett tillhandahålls på samma sätt som tidigare och därför bör inga förändringar eller avbrott i tjänsten märkas från användarens sida. För det tredje är genomförandekostnaderna för enkel IMSI lägre än för dubbel IMSI och inga mer omfattande standardiseringsaktiviteter krävs för genomförandet. Berec tar även hänsyn till att det inte uppstår några flaskhalsar vid genomförandet av enkel IMSI.

(10)

Konkurrenseffektiviteten hos den tekniska åtgärden med enkel IMSI skulle kunna ökas om de alternativa roamingleverantörerna kunde styra roamingtrafiken till det värdnät de föredrar. Att genomföra trafikstyrningsmöjligheter för att få en förbättrad teknisk åtgärd med enkel IMSI skulle dock bara vara berättigat om genomförandekostnaderna står i proportion till de förväntade konkurrensfördelarna. Än så länge finns inga bevis för att de nödvändiga trafikstyrningsfunktionerna för en förbättrad teknisk åtgärd med enkel IMSI skulle kunna genomföras till en rimlig kostnad till den 1 juli 2014. Därför anses, i detta skede, den tekniska åtgärden med enkel IMSI i form av roamingåterförsäljning vara tillräcklig för att uppfylla alla kriterier i artikel 5.3 förutom kriterierna b och e som bara delvis uppfylls.

(11)

Varken den tekniska åtgärden med dubbel IMSI eller den tekniska åtgärden med enkel IMSI eller dess utvidgningar uppfyller alla kriterier i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 531/2012. I synnerhet gör ingen av dem det möjligt att ge verkan åt de nationella leverantörernas och roamingleverantörernas skyldighet att inte hindra kunder från att få åtkomst till reglerade dataroamingtjänster som tillhandahålls direkt genom ett värdnät av en alternativ roamingleverantör. Åtminstone en av de tekniska åtgärderna i den tekniska lösningen måste dock tillhandahålla möjligheten att ge verkan åt denna skyldighet, då det är en av de skyldigheter som fastställs i artikel 4.1 i denna förordning.

(12)

I den nuvarande uppbyggnaden och konfigureringen av hemmanät förhindras sådana lokala dataroamingtjänster. Därför behövs ytterligare en teknisk åtgärd för att uppfylla kravet i förordning (EU) nr 531/2012. För att separera lokala dataroamingtjänster från det nationella paketet, bör värdnätsoperatörer inte bara förhindras från att tekniskt bearbeta roamingkundens datatrafik utan även från att tillhandahålla denna tjänst i slutkundsledet.

(13)

Å andra sidan gör inte den tekniska åtgärden med enkel IMSI det möjligt att hantera alla kategorier av konsumentbehov på ett konkurrenskraftigt sätt, exempelvis intensiv användning av datatjänster. Eftersom pristaken för grossisttaxor för dataroamingtjänster egentligen inte är kostnadsbaserade och inte kommer att sänkas efter 2014 trots en förväntad minskning av kostnaderna i grossistledet, verkar det orealistiskt att alternativa roamingleverantörer som måste förlita sig på dataroamingtjänster i grossistledet skulle kunna erbjuda dataroamingtjänster i slutkundsledet för användare med stor datahantering till attraktiva priser jämfört med prisnivåerna för nationella mobildatatjänster. En teknisk åtgärd som gör det möjligt att fullgöra de nationella leverantörernas och roamingleverantörernas skyldighet att inte hindra kunder från att få åtkomst till reglerade dataroamingtjänster som tillhandahålls direkt genom ett värdnät av en alternativ roamingleverantör låter dock alternativa dataroamingleverantörer tillhandahålla lokala dataroamingtjänster, dvs. dataroamingtjänster där man inte behöver förlita sig på en dataroamingtjänst i grossistledet.

(14)

Dataroamingtjänster i slutkundsledet tillhandahålls för närvarande av nationella leverantörer baserat på grossistavtal med värdnätsoperatörerna. Dataroamingtrafik skickas och tas emot över värdnätsoperatörens radioaccessnät och dirigeras mellan värdnätet och hemmanätet. Hemmanätsoperatören tillhandahåller anslutningen till internettjänsten och tar betalt av roamingkunden för dataroamingtjänsten. Nuvarande GSM/GPRS-, EDGE- och UMTS-standarder gör det redan möjligt för värdnätsoperatörer att tekniskt hantera dataroamingtrafik och tillhandahålla en anslutning till internettjänsten utan behov av dirigering mellan hemmanätet och värdnätet. Enligt den rådande branschpraxisen är det dock fortfarande hemmanätsoperatören som tar betalt av kunden för dataroamingtjänsten och värdnätsoperatören tillhandahåller trafikhanteringen som en grossisttjänst åt hemmanätsoperatören.

(15)

Det finns flera sätt att genomföra bestämmelsen att inte hindra lokala dataroamingtjänster. Grundläggande krav är att genomföra och aktivera bearbetning av dataroamingtrafiken i värdnätet och att inte hindra manuellt eller automatiskt val av ett värdnät. Till möjliga förbättringar räknas modifiering av trafikstyrningselementen för att inte avbryta en pågående lokal dataroamingsession och införande av specifika faciliteter som underlättar för roamingkunder att välja ett värdnät eller som stödjer automatiskt val av värdnät. Sådana grundläggande krav bör göra det möjligt att utveckla olika affärsmodeller för att tillhandahålla lokala dataroamingtjänster, antingen på temporär eller permanent basis.

(16)

I fråga om temporära lokala dataroamingtjänster kan roamingkunden direkt välja en lokal mobilnätsoperatör i det landet för tillhandahållande av dataroamingtjänster i slutkundsledet om tjänsten erbjuds i det besökta landet och om det finns ett roamingavtal mellan värdnätsoperatören och den nationella nätoperatören. Att denna tjänst är tillfällig innebär att det inte finns någon permanent konfigurering av nätet eller terminalutrustningen och därför återställs det ursprungliga roamingbeteendet då den lokala roamingtjänsten inte längre används. Den här typen av tjänst skulle ge en liknande kundupplevelse som för trådlösa lokala nätverk, exempelvis wifi, som ofta används av användare av bärbara datorer, smarta telefoner eller surfplattor vid besök i andra länder. Samtal, sms och andra tillhörande roamingtjänster skulle tillhandahållas av hemmanätsoperatören som vanligt, utom när roamingleverantören i värdnätet också erbjuder dessa tjänster.

(17)

I fråga om permanenta lokala dataroamingtjänster sluter roamingkunden ett avtal med en leverantör av lokala dataroamingtjänster i stället för med roamingleverantören med ett hemmanät. I detta fall skulle en alternativ roamingleverantör, exempelvis en mobilnätsoperatör eller återförsäljare, kunna tillhandahålla lokala dataroamingtjänster och nödvändigt tekniskt stöd (i form av specifika applikationer eller liknande) i ett eller flera länder till roamingkunder på permanent basis, baserat på leverantörens eget nätutrymme och/eller på nätutrymmet för de mobilnätsoperatörer som leverantören har återförsäljningsavtal med i de olika länderna.

(18)

Då de enklaste affärserbjudandena eventuellt inte på bästa sätt uppfyller kravet på användarvänlighet, exempelvis genom att kräva att roamingkunden ändrar terminalinställningar eller skickar en kod via sms för att möjliggöra användningen av tjänsten och välja värdnät, kan det, beroende på tjänstens popularitet, förväntas att leverantörer av lokala dataroamingtjänster, leverantörer av terminaler och applikationer eller andra aktörer kommer att utveckla marknadsbaserade lösningar för ökad användarvänlighet. Konsumentvänligheten hos lokala dataroamingtjänster anses god, tack vare flexibiliteten att kunna välja eller välja bort leverantörer av lokala dataroamingtjänster med omedelbar verkan. Med lokala dataroamingtjänster kan alternativa roamingleverantörer utnyttja de egna infrastrukturresurserna och affärsavtalen för dataroaming, exempelvis genom återförsäljningsarrangemang eller permanenta lokala dataroamingtjänster i flera länder. Enligt Berec kan lokala dataroamingtjänster införas ganska snabbt och är kostnadseffektiva, eftersom kostnaderna som de alternativa leverantörerna ådrar sig till större delen är proportionella mot den faktiska expansionen av lokala dataroamingtjänster. Det finns en hög grad av interoperabilitet då standarder för införande av trafikbearbetning i värdnäten redan finns. Därför uppfyller den tekniska åtgärden som möjliggör åtkomst till lokala dataroamingtjänster alla kriterier i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 531/2012, förutom kriterierna b och e som bara delvis uppfylls.

(19)

Den tekniska åtgärden som möjliggör åtkomst till lokala dataroamingtjänster säkerställer bara åtkomsten till dataroamingtjänster. Därigenom uppfyller den inte fullt ut kriteriet e i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 531/2012. Vidare uppfyller den tekniska åtgärden inte fullt ut kriteriet b, eftersom bara dataanvändare förväntas vara intresserade av åtkomst till lokala dataroamingtjänster.

(20)

Den tekniska lösningen som kombinerar två tekniska åtgärder, närmare bestämt den tekniska åtgärden med enkel IMSI, som genomförs som en tjänst för roamingåterförsäljning, och den tekniska åtgärden som ger åtkomst till lokala dataroamingtjänster genom ett värdnät, uppfyller alla kriterier i artikel 5.3 i förordning (EU) nr 531/2012. Även om varken den tekniska åtgärden med enkel IMSI eller den tekniska åtgärden som ger åtkomst till lokala dataroamingtjänster på egen hand uppfyller kriterierna b och e, kompletterar de varandra och uppfyller tillsammans kriterierna b och e.

(21)

I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) nr 531/2012 ska bytet mellan roamingleverantörer verkställas utan oskäligt dröjsmål och under alla omständigheter inom kortast möjliga tid med hänsyn till den tekniska lösning som valts för genomförandet av den separata försäljningen av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet. Vid tillämpning av den tekniska åtgärden med enkel IMSI behövs, precis som vid byte av leverantör för nationella tjänster, ingen ytterligare interaktion med användaren när avtalet med den alternativa roamingleverantören har ingåtts. Med denna tekniska åtgärd går det att genomföra bytet inom en tidsperiod som liknar den för byte av nationella tjänster, som ligger på en arbetsdag. Därför bör, vid tillämpning av den tekniska åtgärden med enkel IMSI, eventuella tidsperioder för byte till eller från en alternativ roamingleverantör som överskrider den tidsperiod som gäller för byte av nationella tjänster räknas som ett oskäligt dröjsmål, eftersom det inte finns några underliggande tekniska orsaker till att fördröja ett sådant byte längre än för ett jämförbart byte mellan nationella tjänster. I fråga om den tekniska åtgärden som möjliggör åtkomst till lokala dataroamingtjänster förväntas roamingkunderna välja den alternativa roamingleverantören för lokala dataroamingtjänster precis innan de avser att använda den lokala dataroamingtjänsten. Den tekniska åtgärden gör att bytet till eller mellan leverantörer av lokala dataroamingtjänster kan utföras omedelbart efter det att avtalet slutits med den mottagande roamingleverantören.

(22)

Samarbete och koordinering mellan marknadsaktörerna, Berec och kommissionen krävs för att möjliggöra ett koordinerat tekniskt genomförande av separata roamingtjänster. I synnerhet bör ett koordinerat arbetssätt utvecklas för att identifiera relevanta tekniska gränssnitt och för att säkerställa ett korrekt och genomtänkt genomförande av dessa gränssnitt, i syfte att kunna genomföra separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet samtidigt och på ett enhetligt sätt inom unionen. En branschplattform som är öppen för alla marknadsaktörer bör kunna utgöra ett användbart forum för en sådan koordinering.

(23)

För att möjliggöra ett snabbt genomförande av separat försäljning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet, bör företag inte motsätta sig prov av tekniska gränssnitt innan det kommersiella införandet av roamingtjänster i slutkundsledet som tillhandahålls av alternativa roamingleverantörer äger rum före den 1 juli 2014.

(24)

I enlighet med skäl 38 i förordning (EU) nr 531/2012 bör Berec, i samarbete med relevanta intressenter, ta fram vägledning rörande de tekniska element som är nödvändiga för att möjliggöra separat försäljning av roamingtjänster.

(25)

I artikel 4.4 i förordning (EU) nr 531/2012 anges generella bestämmelser för hur och när kunder ska informeras om möjligheten att välja en alternativ roamingleverantör. Informationens innehåll och på vilka sätt denna information kan kommuniceras till en kund kräver ytterligare specificering, för att göra det enklare för kunden att göra ett informerat val. För att förbättra kundernas medvetenhet om roamingmarknaden krävs en kombination av alla tillgängliga medel för att hjälpa kunderna att dra nytta av de öppna marknaderna.

(26)

För att säkerställa att alla kunder kan dra nytta av alternativa erbjudanden, bör nationella leverantörer se till att avtal som sluts eller förnyas efter den 1 juli 2014 låter kunden byta roamingleverantör vid valfri tidpunkt och utan att den överlämnande roamingleverantören tar ut några avgifter.

(27)

Roamingleverantörer, inklusive alternativa roamingleverantörer som erbjuder lokala dataroamingtjänster, bör införa öppenhets- och skyddsmekanismer för de datatjänster de levererar, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 531/2012. För att säkerställa öppenheten bör roamingleverantörer även ge sina roamingkunder information om de tjänster som eventuellt inte är tillgängliga vid användning av lokala dataroamingtjänster, som nätspecifika tjänster som stöds av det nationella nätet.

(28)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommunikationskommittén.

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 och med tillämpning av artikel 17.2 i den förordningen har Italiens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för beteckningen ”Castelmagno” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen har mottagit invändningar från Luxemburg i enlighet med artikel 7.3 a i förordning (EG) nr 510/2006.

(3)

Genom en skrivelse av den 23 september 2010 uppmanade kommissionen de berörda parterna att inleda lämpliga samråd. Ingen överenskommelse har nåtts mellan parterna inom tidsfristen på sex månader. Luxemburg drog dock tillbaka sina invändningar genom en skrivelse daterad den 2 augusti 2012.

(1)

Företags prestationsnivå är en av de generiska parametrar som bestämmer ett fartygs riskprofil.

(2)

För att bedöma företags prestationsnivå bör hänsyn tas till brist- och kvarhållandefrekvenser för alla fartyg i ett företags flotta som har varit föremål för en inspektion inom unionen och inom det område som omfattas av det i Paris ingångna samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (Paris MoU).

(3)

Genomförandebestämmelserna för att beräkna kriterierna för företags prestationsnivå vad gäller fartygs riskprofil samt metoden för att upprätta de förteckningar som ska offentliggöras fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 802/2010 av den 13 september 2010 om genomförande av artikel 10.3 och artikel 27 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG i fråga om företagets prestationsnivå (2).

(4)

Simuleringar av offentliggörande av förteckningarna på grundval av de uppgifter som registrerats i inspektionsdatabasen visar att den metod för offentliggörande som anges i förordning (EU) nr 802/2010 bör vara mer målinriktad.

(5)

För att göra förteckningarna över företag med låg eller mycket låg prestationsnivå relevanta bör därför de kriterier som används för att upprätta förteckningarna ändras så att de företagen med lägst prestationsnivå kommer i fokus i de förteckningar som offentliggörs. Detta bör inte ändra beräkningen av företagets prestationsnivå i samband med fastställandet av fartygets riskprofil.

(6)

För att tas upp på förteckningarna över företag med låg eller mycket låg prestationsnivå måste ett företag ha visat låg prestationsnivå under en sammanhängande period på 36 månader omedelbart före offentliggörandet. En konsekvent låg prestationsnivå under en så lång period visar en ovilja eller oförmåga hos företaget att förbättra prestationsnivån. Eftersom offentliggörandet av förteckningarna grundar sig på behandling av uppgifter om företagens prestationsnivå under 36 månader, bör det före det första offentliggörandet ges tillräckligt med tid för att i databasen Thetis samla in tillräckligt med uppgifter som medlemsstaterna rapporterar i enlighet med direktiv 2009/16/EG.

(7)

Företag förs uteslutande upp på förteckningen på grundval av den information i inspektionsdatabasen som medlemsstaterna överfört och godkänt i enlighet med artikel 24.3 i direktiv 2009/16/EG. Denna information omfattar fartygsinspektioner, brister som konstaterats under inspektioner och kvarhållanden. Den omfattar även uppgifter om fartyget (namn, IMO-identifieringsnummer, anropssignal och flaggstat) samt namnet på ägaren eller den person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit ansvaret för fartygets drift samt det ansvar och de skyldigheter som föreskrivs i internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden). Därmed kan prestationsnivån för ett företag och för alla fartyg som det ansvarar för övervakas automatiskt i inspektionsdatabasen och förteckningarna kan uppdateras dagligen.

(8)

Kommissionen bör genom inspektionsdatabasens automatiska funktioner kunna få fram de relevanta uppgifterna för att bestämma vilka företag som ska föras upp på förteckningen över företag med låg och mycket låg prestationsnivå.

(9)

Metoden för att bestämma matrisen för företagets prestationsnivå bygger på behandling av företagets kvarhållandeindex och bristindex enligt bilagan till förordning (EU) nr 802/2010.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt om de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Ett preparat av endo-1,4-beta-xylanas (EC 3.2.1.8) framställt av Aspergillus oryzae (DSM 10287) godkändes i enlighet med direktiv 70/524/EEG som fodertillsats utan tidsbegränsning för slaktkycklingar, slaktkalkoner och smågrisar genom kommissionens förordning (EG) nr 1332/2004 (3) och det godkändes för fyra år för slaktsvin och ankor genom kommissionens förordning (EG) nr 2036/2005 (4). Preparatet infördes därefter i registret över fodertillsatser som en befintlig produkt, i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i den förordningen lämnades det in en ansökan om en ny utvärdering av preparatet av endo-1,4-beta-xylanas (EC 3.2.1.8) framställt av Aspergillus oryzae (DSM 10287) som fodertillsats för slaktkycklingar, slaktkalkoner, avvanda smågrisar, slaktsvin och ankor samt, i enlighet med artikel 7 i den förordningen, om ett nytt användningsområde när det gäller alla arter av slaktfjäderfä, med en begäran om att tillsatsen ska införas i kategorin ”zootekniska tillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 12 juni 2012 (5) att preparatet av endo-1,4-beta-xylanas (EC 3.2.1.8) framställt av Aspergillus oryzae (DSM 10287) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att användning av det kan förbättra produktiviteten när det gäller slaktkycklingar, slaktkalkoner och slaktankor. Denna slutsats kan utvidgas till alla mindre fjäderfäarter avsedda för slakt. Myndigheten konstaterade även att tillsatsen kan förbättra produktiviteten när det gäller smågrisar och slaktsvin. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av endo-1,4-beta-xylanas (EC 3.2.1.8) framställt av Aspergillus oryzae (DSM 10287) visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

Eftersom ett nytt godkännande enligt förordning (EG) nr 1831/2003 beviljas bör förordningarna (EG) nr 1332/2004 och (EG) nr 2036/2005 ändras i enlighet med detta.

(7)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver att ändringarna av villkoren för godkännandet omedelbart tillämpas, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

2.

Bilaga I ska utgå.

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 19 00 , 1001 11 00 , ex 1001 91 20 (vanligt vete, för utsäde), ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde), 1002 10 00 , 1002 90 00 , 1005 10 90 , 1005 90 00 , 1007 10 90 samt 1007 90 00 motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

För beräkning av den importtull som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska enligt punkt 2 i den artikeln representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 19 00 , 1001 11 00 , ex 1001 91 20 (vanligt vete, för utsäde), ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde), 1002 10 00 , 1002 90 00 , 1005 10 90 , 1005 90 00 , 1007 10 90 samt 1007 90 00 beräknas på det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 5 i den förordningen.

(4)

De importtullar bör fastställas som ska gälla från och med den 16 december 2012 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft.

(5)

Den här förordningen bör träda i kraft samma dag som den offentliggörs, eftersom denna åtgärd måste tillämpas fortast möjligt efter det att uppdaterade uppgifter har tillhandahållits.

(1)

Övergång till fri omsättning i unionen av importerade kontrollerade ämnen omfattas av kvantitativa begränsningar.

(2)

Kommissionen ska fastställa dessa begränsningar och tilldela företag kvoter.

(3)

Kommissionen ska också fastställa de kvantiteter av andra kontrollerade ämnen än klorfluorkolväten som får användas för viktiga laboratorie- och analysändamål och besluta om vilka företag som får använda dem.

(4)

Fastställandet av de kvoter som tilldelas för viktiga laboratorie- och analysändamål bör säkerställa att de kvantitativa begränsningar som anges i artikel 10.6 följs, med tillämpning av kommissionens förordning (EU) nr 537/2011 av den 1 juni 2011 om mekanismen för tilldelning av de mängder kontrollerade ämnen som tillåts för laboratorie- och analysändamål inom unionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (2). Dessa kvantitativa begränsningar inkluderar kvantiteter av klorfluorkolväten som licensierats för laboratorie- och analysändamål, och därför bör även produktion och import av klorfluorkolväten för dessa ändamål omfattas av detta beslut.

(5)

Kommissionen har offentliggjort ett meddelande riktat till företag som avser att under 2013 till eller från Europeiska unionen importera eller exportera kontrollerade ämnen som bryter ned ozonskiktet och till företag som avser att ansöka om en kvot för 2013 för dessa ämnen för laboratorie- och analysverksamhet (2012/C 53/09) (3), och har därigenom fått in uppgifter om planerad import under 2013.

(6)

De kvantitativa begränsningarna och kvoterna bör fastställas för perioden 1 januari–31 december 2013, i linje med den årliga rapporteringscykeln enligt Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 25.1 i förordning (EG) nr 1005/2009.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

(1)

Enligt direktiv 2008/106/EG får medlemsstaterna besluta att godkänna sjöfolks certifikat som utfärdats av tredjeland, om tredjelandet erkänts av kommissionen. Sådana tredjeländer måste uppfylla samtliga krav i Internationella sjöfartsorganisationens konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning från 1978 (STCW-konventionen), som reviderades 1995.

(2)

En begäran om erkännande av Hashemitiska konungariket Jordanien har lämnats in av Grekland, genom en skrivelse av den 21 juli 2008. Till följd av Greklands begäran har kommissionen bedömt Hashemitiska konungariket Jordaniens utbildnings- och certifieringssystem för att kontrollera om landet uppfyller alla bestämmelser i STCW-konventionen och om lämpliga åtgärder har vidtagits för att förhindra bedrägeri i samband med utfärdandet av certifikat. Bedömningen baserades på resultaten av en inspektion som genomfördes i november 2009 av experter från Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Vid inspektionen konstaterades vissa brister i fråga om utbildnings- och certifieringssystemen.

(3)

Kommissionen har lämnat en rapport med inspektionsresultaten till medlemsstaterna.

(4)

Genom skrivelser av den 21 september 2010 och den 13 februari 2012 har kommissionen informerat de jordanska myndigheterna om de konstaterade bristerna och uppmanat landet att lämna in bevis för att de konstaterade bristerna har åtgärdats.

(5)

Det främsta problemet var det bristande genomförandet i jordansk lagstiftning av vissa bestämmelser i STCW-konventionen, särskilt avsaknaden av krav på kompetensbedömning i vissa fall och längden på tjänstgöringsperioderna till sjöss. Vidare omfattade kvalitetsnormsystemet inte all relevant verksamhet inom förvaltningen, och förfarandena var inte alltid tillräckliga för att säkra att föreskriven kompetensnivå uppnås. Avslutningsvis saknade vissa utbildningsinstanser viss utbildningsutrustning.

(6)

Genom skrivelser av den 21 november 2010, den 18 april 2011 och den 12 mars 2012 har Hashemitiska konungariket Jordanien informerat kommissionen om vilka åtgärder landet har vidtagit för att komma tillrätta med bristerna i fråga. De jordanska myndigheterna har särskilt angivit att landets nationella bestämmelser om certifieringskrav har anpassats till konventionens krav. De jordanska myndigheterna har också styrkt att förvaltningen till fullo har genomfört kvalitetsnormsystemet och de nya godkännandeförfarandena. Slutligen har bevis för att man anskaffat och installerat den saknade utbildningsutrustningen också lämnats in till kommissionen.

(7)

Resultatet av bedömningen visar att Hashemitiska konungariket Jordanien uppfyller bestämmelserna i STCW-konventionen och har vidtagit lämpliga åtgärder för att förhindra bedrägerier med certifikat.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg.

(1)

I en skrivelse av den 27 juni 2012 anmälde Österrike i enlighet med artikel 114.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) till kommissionen att landet avser att behålla sina nationella bestämmelser om vissa industriella växthusgaser, vilka är strängare än vad som föreskrivs i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (1), även efter den 31 december 2012, dvs. det datum då giltighetstiden löper ut för det tillstånd som beviljades genom kommissionens beslut 2008/80/EG av den 21 december 2007 om nationella bestämmelser som anmälts av Republiken Österrike angående vissa fluorerade växthusgaser (2), antaget i enlighet med artikel 95.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) (numera artikel 114.6 i EUF-fördraget).

(2)

Förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser (nedan kallade f-gaser) syftar till att förhindra och begränsa utsläppen av vissa f-gaser (fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6)) som omfattas av Kyotoprotokollet. Förordningen innehåller även ett begränsat antal förbud mot användning och utsläppande på marknaden när alternativ anses vara tillgängliga och kostnadseffektiva i unionen och om det inte anses vara möjligt att ytterligare begränsa utsläppen eller öka återvinningen.

(3)

Förordningen har två rättsliga grunder, dvs. artikel 175.1 i EG-fördraget (numera artikel 192.1 i EUF-fördraget) i fråga om samtliga bestämmelser utom artiklarna 7, 8 och 9, som med hänsyn till deras effekter för den fria rörligheten för varor på unionens inre marknad baseras på artikel 95 i EG-fördraget (numera artikel 114 i EUF-fördraget).

(4)

Österrike har tillämpat nationella bestämmelser avseende vissa fluorerade växthusgaser sedan 2002. Den 29 juni 2007 underrättade Österrike kommissionen, i enlighet med artikel 9.3 b i förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser, om de nationella bestämmelserna (BGB1. II nr 447/2002 – Förordning utfärdad av det federala ministeriet för jordbruk, skogsbruk, miljö och vattenhushållning om förbud och begränsningar avseende fluorkolväten [HFC], perfluorkarboner [PFC] och svavelhexafluorid [SF6] [nedan kallad förordningen], offentliggjord i Österrikes författningssamling, den 10 december 2002), ändrad genom förordning BGB1.II nr 139/2007, 21.6.2007).

(5)

Förordningen omfattar tre kategorier av växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet, varav de flesta har stor global uppvärmningspotential: fluorerade kolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6), och antogs i syfte att uppfylla Österrikes utsläppsmål. Den 21 december 2007 beslutade kommissionen, på grundval av artikel 95.6 i EG-fördraget (numera artikel 114.6 i EUF-fördraget), att tillåta Österrike att behålla dessa bestämmelser till och med den 31 december 2012.

(6)

De omständigheter som motiverade kommissionens beslut 2008/80/EG om att Österrike skulle få behålla strängare bestämmelser och som beskrivs i det beslutet föreligger fortfarande. De nationella reglerna ingår i en bredare strategi som Österrike antagit för att uppnå sitt utsläppsminskningsmål enligt Kyotoprotokollet och den åtföljande överenskommelse om bördefördelning som ingåtts på unionsnivå. Enligt dessa villkor har Österrike åtagit sig att minska sina växthusgasutsläpp med 13 % under perioden 2008–2012 jämfört med basåren 1990 och 1985.

(7)

Enligt Europaparlamentets och rådets gemensamma beslut om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (3) har Österrike åtagit sig att ytterligare minska utsläppen med 16 % jämfört med 2005 års nivåer fram till 2020.

(8)

De anmälda åtgärderna rapporteras ha bidragit i betydande utsträckning till att utsläppen av fluorkolväten minskat i Österrike och till att förhindra den väntade ökningen av sådana utsläpp. De undantag som medges i förordningen samt möjligheten att bevilja individuella undantag från det allmänna förbudet garanterar att åtgärden är proportionell. Vidare rör åtgärden bara ny utrustning och medger användning av f-gaser vid service och underhåll av befintlig utrustning, vilket innebär att utrustning inte byts ut i onödan.

(9)

Samtidigt som det noteras att förordningen får effekter för den fria rörligheten för varor i unionen är bestämmelserna generella och tillämpas på samma sätt på både nationella och importerade produkter. Det finns inga bevis för att de anmälda nationella bestämmelserna har använts eller kommer att användas som medel för godtycklig diskriminering mellan ekonomiska aktörer i unionen. Med hänsyn till de risker för miljön som användningen av f-gaser medför bekräftar kommissionen sin bedömning att de anmälda nationella bestämmelserna inte utgör ett oproportionellt hinder för den inre marknadens funktion sett till de mål som eftersträvas, i synnerhet mot bakgrund av slutsatserna i den nyligen utförda utvärderingen av tillämpningen och effekterna av samt lämpligheten hos förordning (EG) nr 842/2006 (4), där det bedöms att ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av f-gaser krävs för att unionen ska kunna uppnå sina mål för minskning av växthusgasutsläpp.

(10)

Kommissionen anser att Österrikes begäran av den 27 juni 2012 om att få behålla nationell lagstiftning, som är strängare än förordning (EG) nr 842/2006 när det gäller utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller f-gaser eller vars funktion kräver sådana gaser, kan godtas.

(11)

Vidare bekräftar kommissionen sitt beslut 2008/80/EG om att de nationella bestämmelserna i Österrikes förordning

Kommissionen anser därför att de bör godkännas.

(12)

Kommissionen kan när som helst göra en ny bedömning av huruvida villkoren för godkännandet fortfarande är uppfyllda. Detta kan särskilt bli relevant om det görs betydande ändringar av förordning (EG) nr 842/2006 eller beslut nr 406/2009/EG. Med hänsyn till detta och de långsiktiga åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser som unionen och dess medlemsstater gjort anses det inte nödvändigt att begränsa godkännandet till en viss tidsperiod.

(1)

I beslut 2009/470/EG fastställs de förfaranden som bestämmer unionens finansiella stöd till program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar och zoonoser.

(2)

Enligt kommissionens beslut 2008/341/EG av den 25 april 2008 om fastställande av gemenskapskriterier för nationella program för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar och zoonoser (2) måste de program som medlemsstaterna lägger fram för kommissionen enligt artikel 27.1 i beslut 2009/470/EG för utrotning, bekämpning och övervakning av de djursjukdomar och zoonoser som anges i bilaga I till det beslutet åtminstone uppfylla kriterierna i bilagan till beslut 2008/341/EG för att kunna godkännas.

(3)

I kommissionens genomförandebeslut 2011/807/EU av den 30 november 2011 om godkännande av årliga och fleråriga program som medlemsstaterna lagt fram för år 2012 och följande år för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar och zoonoser samt unionens finansiella stöd till dessa program (3) godkänns vissa nationella program och det fastställs procentsatser och högsta belopp för unionens finansiella stöd till varje program som medlemsstaterna lagt fram.

(4)

Under 2012 bröt afrikansk svinpest på nytt ut i Italien (Sardinien) med flera utbrott i sju av de åtta provinserna i Sardinien, inte bara i hobbybesättningar utan också vid stora kommersiella jordbruksföretag. Afrikansk svinpest är en mycket smittsam virussjukdom som drabbar tamsvin och vildsvin. Om sjukdomen inte kan hejdas i Sardinien kan hela EU komma att drabbas, vilket kan få betydande hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser i samtliga medlemsstater.

(5)

Till följd av detta har Italien lämnat in ett reviderat program för 2012 för bekämpning och övervakning av afrikansk svinpest, i syfte att hejda sjukdomen. Italien har underrättat kommissionen att det på grund av den exceptionella epidemiologiska situationen och den stora risken för att sjukdomen sprids utanför Sardinien behövs ytterligare stöd för att visstidspersonal ska kunna anställas för att genomföra de planerade åtgärderna.

(6)

Portugal har lämnat in ett ändrat program för utrotning av bovin brucellos, bovin tuberkulos och blåtunga. Förenade kungariket har lämnat in ett ändrat program för utrotning av bovin tuberkulos. Spanien har lämnat in ett ändrat program för utrotning av ovin och kaprin brucellos och blåtunga. Slovenien har lämnat in ett ändrat program för bekämpning och övervakning av klassisk svinpest. Italien och Grekland har lämnat in ändrade program för transmissibel spongiform encefalopati, bovin spongiform encefalopati och skrapie, och Bulgarien har lämnat in ett ändrat program för utrotning av rabies.

(7)

Kommissionen har bedömt dessa ändrade program ur både veterinär och finansiell synvinkel. De har konstaterats uppfylla kraven i relevant unionslagstiftning på veterinärområdet, särskilt kriterierna i bilagan till beslut 2008/341/EG. De ändrade programmen bör därför godkännas.

(8)

Kommissionen har också bedömt de delrapporter om utgifterna för dessa program som medlemsstaterna lagt fram i enlighet med artikel 27.7 i beslut 2009/470/EG. Bedömningen visar att vissa medlemsstater inte kommer att utnyttja anslagen för 2012 fullt ut, medan andra kommer att spendera mer än det anslagna beloppet.

(9)

Unionens finansiella stöd till flera nationella program bör därför justeras. För att de öronmärkta medlen ska användas optimalt bör stöd som beviljats nationella program som inte kommer att utnyttja hela anslaget omfördelas till de program där anslagen inte kommer att räcka till på grund av en oförutsedd djurhälsosituation i medlemsstaterna i fråga. Omfördelningen bör grunda sig på de senaste uppgifterna om de berörda medlemsstaternas faktiska utgifter.

(10)

Genomförandebeslut 2011/807/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 1.2 ska led c ersättas med följande:

2.

I artikel 2.2 ska led a ersättas med följande:

3.

I artikel 2.2 ska led c ersättas med följande:

4.

I artikel 3.2 ska led c ersättas med följande:

5.

I artikel 4.2 ska led c ersättas med följande:

6.

I artikel 5.3 ska led c ersättas med följande:

7.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

8.

I artikel 8.2 ska led c ändras på följande sätt:

9.

I artikel 9.2 ska led c ändras på följande sätt:

10.

I artikel 10.2 ska led c ersättas med följande:

11.

I artikel 11.5 ska led c ersättas med följande:

(1)

Genom kommissionens beslut 2010/221/EU av den 15 april 2010 om godkännande av nationella åtgärder för att begränsa följderna av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur och vildlevande vattendjur i enlighet med artikel 43 i rådets direktiv 2006/88/EG (2) tillåts vissa medlemsstater att tillämpa restriktioner på sändningar av dessa djur för att förhindra att vissa sjukdomar förs in på deras territorium, under förutsättning att medlemsstaterna antingen har visat att deras territorium, eller vissa avgränsade områden av dessa, är fria från dessa sjukdomar eller att de har inrättat ett utrotnings- eller övervakningsprogram för att uppnå denna frihet.

(2)

I bilaga II till beslut 2010/221/EU förtecknas Finlands inland som ett territorium med ett godkänt utrotningsprogram för renibakterios (BKD).

(3)

Med anledning av detta godkänns i beslut 2010/221/EU vissa nationella åtgärder som Finland vidtagit när det gäller sändningar av mottagliga arter av vattenbruksdjur till dessa områden.

(4)

Finland har rapporterat till kommissionen att det visserligen har gjorts framsteg i många områden, men att BKD fortfarande förekommer i vissa områden. Finland har därför begärt att avrinningsområdet Vesijärvi ska uteslutas från utrotningsprogrammet. Bilaga II bör ändras i enlighet med detta.

(5)

I bilaga III till beslut 2010/221/EU förtecknas för närvarande nio delområden i Irland som har ett godkänt övervakningsprogram för herpesvirus OsHV-1 μvar.

(6)

Irland har informerat kommissionen om att OsHV-1 μvar har påvisats i Drumcliff inom delområde 3, i Shannon Estuary inom delområde 6 och i Oysterhaven Bay inom delområde 9. Den geografiska avgränsningen av dessa delområden i bilaga III till beslut 2010/221/EU bör följaktligen ändras.

(7)

I bilaga III till beslut 2010/221/EU förtecknas de områden i Storbritannien, Nordirland och Guernsey som har ett godkänt övervakningsprogram för OsHV-1 μvar.

(8)

Förenade kungariket har informerat kommissionen om att OsHV-1 μvar har påvisats i England och Nordirland. Den geografiska avgränsningen av dessa territorier i bilaga III till beslut 2010/221/EU bör följaktligen ändras.

(9)

Beslut 2010/221/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Interimsavtalet om upprättande av en ram för ett avtal om ekonomiskt partnerskap mellan stater i östra och södra Afrika, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (1), (nedan kallat interimsavtalet) är provisoriskt tillämpligt från och med den 14 maj 2012 mellan Europeiska unionen och Republiken Madagaskar, Republiken Mauritius, Republiken Seychellerna och Republiken Zimbabwe.

(2)

I protokoll nr 1 till avtalet om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och om metoder för administrativt samarbete fastställs i ursprungsreglerna för import av produkter med ursprung i ESA-staterna till Europeiska unionen.

(3)

I enlighet med artikel 42.8 i protokoll 1 till interimsavtalet beviljas undantag från ursprungsreglerna automatiskt inom ramen för en årlig kvot på 8 000 ton för konserverad tonfisk och på 2 000 ton för tonfiskfilé.

(4)

I syfte att göra det möjligt att effektivt och till fullo utnyttja den tillgängliga kvoten ansökte Mauritius, Seychellerna och Madagaskar om ett undantag för de årliga kvantiteterna på 8 000 ton för konserverad tonfisk och på 2 000 ton för tonfiskfiléer som importeras till Europeiska unionen mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2022.

(5)

Eftersom de kvantiteter ansökan gäller ryms inom gränserna för den årliga kvot som ESA-staterna efter ansökan automatiskt beviljas bör tullsamarbetskommittén fördela den globala kvoten till ESA-staterna. Det är därför lämpligt att bevilja ESA-staterna undantag från ursprungsreglerna när det gäller konserverad tonfisk och tonfiskfiléer för de begärda kvantiteterna.

(6)

Hänvisningen i artikel 42.8 i protokoll 1 till interimsavtalet till ”burkkonserverad tonfisk” ska omfatta tonfisk konserverad i vegetabilisk olja eller på andra sätt. I bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (2) (Kombinerade nomenklaturen) hänvisas det för dessa typer av tonfisk till begreppet ”konserverad”. Begreppet ”konserverad tonfisk” omfattar även ”burkkonserverad tonfisk” och tonfisk som är vakuumförpackad i plastpåsar eller i andra förpackningar. Det är därför lämpligt att använda begreppet ”konserverad tonfisk”.

(7)

För tydlighetens skull bör det uttryckligen anges att de enda icke-ursprungsmaterial som får användas för produktion av sådan konserverad tonfisk och sådana tonfiskfiléer (”loins”) enligt KN-nummer 1604 14 16 som kan omfattas av undantaget bör vara tonfisk enligt HS-nummer 0302 eller 0303.

(8)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3) innehåller bestämmelser om förvaltning av tullkvoter. För att få en effektiv kvotförvaltning med ett nära samarbete mellan ESA-staternas myndigheter, Europeiska unionens tullmyndigheter och kommissionen bör dessa regler gälla i tillämpliga delar för de kvantiteter som importeras inom ramen för det undantag som beviljas genom detta beslut.

(9)

Undantaget bör beviljas för en femårsperiod i enlighet med artikel 42.10 a i protokoll 1 till interimsavtalet.

(10)

För att tillämpningen av undantaget ska kunna övervakas effektivt bör ESA-staternas myndigheter regelbundet lämna uppgifter till kommissionen om utfärdade varucertifikat EUR.1.