1.   I denna förordning fastställs en gemensam säkerhetsmetod (common safety method – CSM) för tillsyn av säkerhetsnivån efter utfärdande av ett säkerhetsintyg för järnvägsföretag eller ett säkerhetstillstånd för infrastrukturförvaltare enligt bilaga IV till förordning (EU) nr 1158/2010 och bilaga III till förordning (EU) nr 1169/2010.

2.   De nationella säkerhetsmyndigheterna ska tillämpa den gemensamma säkerhetsmetoden för att bevaka att ett järnvägsföretag eller en infrastrukturförvaltare lever upp till sin rättsliga skyldighet att använda ett säkerhetsstyrningssystem för att säkerställa hanteringen av alla de risker som deras verksamhet kan ge upphov till, däribland underhåll och materialförsörjning samt anlitande av entreprenörer och, i förekommande fall, för att kontrollera tillämpningen av förordning (EU) nr 1078/2012 av den 16 november 2012 om en gemensam säkerhetsmetod för övervakning som ska tillämpas av järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare efter erhållande av säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd, samt av enheter som ansvarar för underhåll (4).

3.   De nationella säkerhetsmyndigheterna ska använda denna förordning för att utföra sin tillsynsverksamhet enligt artikel 16.2 f i direktiv 2004/49/EG och för att ge råd till medlemsstaterna om säkerhetslagstiftningens effektivitet.

1.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska utveckla och införa en tillsynsstrategi och en eller flera planer som beskriver hur den inriktar sin verksamhet och fastställer sina prioriteringar för tillsynen, såsom anges i bilagan.

2.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska samla in och analysera information från olika källor. Den ska använda den insamlade informationen och utfallen av tillsynen för de ändamål som anges i artikel 1.

3.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska regelbundet se över strategin och planen eller planerna mot bakgrund av erhållna erfarenheter, med hjälp av information som samlats in och utfallen av tillsynen.

1.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska anta metoder för tillsynsverksamheten. Dessa metoder omfattar vanligen intervjuer med personer på olika nivåer i en organisation, granskning av dokument och protokoll rörande säkerhetsstyrningssystemet samt undersökning av säkerhetsutfall från styrningssystemet som framkommit genom inspektioner eller liknande verksamheter.

2.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska se till att tillsynsverksamheten innefattar kontroll av

1.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska använda information som samlats in under bedömningen av järnvägsföretagets eller infrastrukturförvaltarens säkerhetsstyrningssystem för sin tillsyn av den fortsatta tillämpningen av deras säkerhetsstyrningssystem efter utfärdandet av säkerhetsintyget eller säkerhetstillståndet.

2.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska också använda information som samlats in under tillsynsverksamheten för att göra en förnyad bedömning av ett järnvägsföretags eller en infrastrukturförvaltares säkerhetsstyrningssystem innan säkerhetsintyget eller säkerhetstillståndet förnyas.

1.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska fastställa och offentliggöra beslutskriterier om hur den övervakar, främjar och vid behov genomdriver överensstämmelse med säkerhetslagstiftningen. Dessa kriterier ska också omfatta frågor om avvikelser avseende ett järnvägsföretags eller en infrastrukturförvaltares fortsatta tillämpning av ett säkerhetsstyrningssystem och säkerhetslagstiftningen.

2.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska anta och offentliggöra ett förfarande som möjliggör för järnvägsföretagen och infrastrukturförvaltarna att inkomma med klagomål på beslut som fattats under tillsynsverksamhet, utan att det påverkar kravet på en rättslig prövning av dessa beslut.

1.   Nationella säkerhetsmyndigheter som är delaktiga i tillsynen av ett järnvägsföretag som bedriver verksamhet i fler än en medlemsstat ska samordna sina angreppssätt avseende tillsyn i syfte att säkerställa att järnvägsföretagets säkerhetsstyrningssystem är effektivt och omfattar alla relevanta verksamheter. Samordningen ska omfatta överenskommelse om vilken information som ska utbytas mellan nationella säkerhetsmyndigheter för att säkerställa ett gemensamt angreppssätt för tillsyn av det berörda järnvägsföretaget. Den ska också omfatta utbyte av information om de berörda nationella säkerhetsmyndigheternas tillsynsstrategi och plan eller planer, inklusive alla relevanta utfall, för att möjliggöra ett gemensamt angreppssätt för hantering av avvikelser.

2.   Nationella säkerhetsmyndigheter ska utveckla samarbete med nationella utredningsorgan, certifieringsorgan för enheter som ansvarar för underhåll, och andra behöriga myndigheter för att utbyta information och samordna deras reaktioner på eventuell underlåtenhet att följa säkerhetslagstiftningen.

1.   I denna förordning fastställs en gemensam säkerhetsmetod (common safety method – CSM) för övervakning som gör det möjligt att effektivt hantera säkerheten i järnvägssystemet under drift och vid underhållsverksamhet och att, där så är lämpligt, förbättra styrningssystemet.

2.   Denna förordning ska användas för följande ändamål:

3.   Denna förordning ska gälla för järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare efter erhållande av säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd och enheter som ansvarar för underhåll.

1.   Varje järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och enhet som ansvarar för underhåll

2.   Övervakningsprocessen ska innefatta följande verksamheter:

1.   Järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och enheter som ansvarar för underhåll, inbegripet deras entreprenörer, ska genom överenskommelser reglerade genom kontrakt säkerställa att all relevant säkerhetsrelaterad information som uppkommer genom tillämpning av övervakningsprocessen enligt bilagan utbyts mellan dem, så att den andra parten kan vidta alla nödvändiga korrigerande åtgärder för att säkerställa att järnvägssystemet kontinuerligt upprätthåller säkerhetsnivån.

2.   Om järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och enheter som ansvarar för underhåll genom tillämpning av övervakningsprocessen upptäcker någon relevant säkerhetsrisk avseende fel, bristande överensstämmelse i konstruktionen eller bristande funktion i den tekniska utrustningen, inbegripet dem i strukturella delsystem, ska de rapportera dessa risker till andra delaktiga parter så att de kan vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att säkerställa att järnvägssystemet kontinuerligt upprätthåller säkerhetsnivån.

1.   Infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag ska rapportera till den nationella säkerhetsmyndigheten om tillämpningen av denna förordning genom sina årliga säkerhetsrapporter i enlighet med artikel 9.4 i direktiv 2004/49/EG.

2.   Den nationella säkerhetsmyndigheten ska i enlighet med artikel 18 i direktiv 2004/49/EG rapportera om hur denna förordning tillämpas av järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare, och i den mån som de känner till det, av enheter som ansvarar för underhåll.

3.   Den årliga underhållsrapporten från enheter som ansvarar för underhåll av godsvagnar enligt led I.7.4 k i bilaga III till förordning (EU) nr 445/2011, ska innehålla information om dessa enheters erfarenheter av tillämpning av denna förordning. Byrån ska samla in denna information samordnat med de respektive certifieringsorganen.

4.   De andra enheter som ansvarar för underhåll och som inte omfattas av förordning (EU) nr 445/2011 ska också dela med sig av sina erfarenheter av tillämpningen av denna förordning till byrån. Byrån ska samordna erfarenhetsutbytet med dessa enheter som ansvarar för underhåll.

5.   Byrån ska samla in all information om erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning och ska, om så är nödvändigt, komma med rekommendationer till kommissionen i syfte att förbättra denna förordning.

6.   De nationella säkerhetsmyndigheterna ska stödja byrån i samband med insamlingen av sådan information från järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare.

7.   Byrån ska senast tre år efter denna förordnings ikraftträdande lämna in en rapport till kommissionen med en analys av metodens effektivitet och erfarenheterna från järnvägsföretagen, infrastrukturförvaltarna och enheterna som ansvarar för underhåll vad gäller tillämpningen av denna förordning.

1.   Denna förordning ska tillämpas på all radioutrustning som används i frekvensbandet 117,975–137 MHz (VHF-bandet) för mobil flygradiokommunikation längs civila flygvägar, inklusive system, komponenter i dessa system och därmed förbundna förfaranden.

2.   Denna förordning ska tillämpas på färdplandatasystem som utnyttjas av flygkontrollenheter som betjänar den allmänna flygtrafiken samt på komponenter till dessa system och förfaranden knutna till dem.

3.   Denna förordning ska tillämpas på alla flygningar som klassificeras som allmän flygtrafik i luftrummet inom Internationella civila luftfartsorganisationens regioner Europa (Icao EUR) där medlemsstaterna ansvarar för flygtrafikledningstjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 (6).

4.   Omvandlingskraven ska inte gälla följande frekvenstilldelningar:

5.   Möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation ska inte krävas för radioutrustning som är avsedd för användning uteslutande i en eller flera frekvenstilldelningar där 25 kHz kanalseparation kommer att behållas.

1.   Tillverkare av radioutrustning som är avsedd att användas i VHF-bandet, eller deras godkända representanter som är etablerade i unionen, ska säkerställa att all radioutrustning som släpps ut på marknaden från och med den 17 november 2013 har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

2.   Leverantörer av flygtrafiktjänst, operatörer och andra användare eller ägare av radioutrustning ska säkerställa att all radioutrustning som tas i bruk från och med den 17 november 2013 har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att luftfartyg vars individuella luftvärdighetsbevis eller individuella flygtillstånd utfärdas för första gången i unionen från och med den 17 november 2013, och innefattar ett radioutrustningskrav, har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

4.   Leverantörer av flygtrafiktjänst, operatörer och andra användare eller ägare av radioutrustning ska säkerställa att deras radioutrustning från och med den 17 november 2013 får möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation när radiouppgraderingar genomförs.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att all radioutrustning senast den 31 december 2017 har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation, med undantag för radiostationer på marken som drivs av leverantörer av flygtrafiktjänst.

6.   Förutom möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation ska den utrustning som avses i punkterna 1–5 även kunna ta in kanaler med kanalseparation på 25 kHz.

7.   Användare eller ägare av radiostationer på marken med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation ska säkerställa att prestandan för denna radioutrustning och sändar/mottagarkomponenten på marken uppfyller kraven i de Icao-standarder som anges i punkt 1 i bilaga II.

8.   Användare eller ägare av luftfartygs radioutrustning som har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation ska säkerställa att prestandan för denna radioutrustning uppfyller kraven i de Icao-standarder som anges i punkt 2 i bilaga II.

1.   En operatör får inte bruka ett luftfartyg över FL 195 såvida inte luftfartygets radioutrustning har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

2.   Från och med den 1 januari 2014 får en operatör inte bruka ett luftfartyg som flyger enligt instrumentflygregler i luftrumsklass A, B eller C i de medlemsstater som anges i bilaga I såvida inte luftfartygets radioutrustning har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

3.   Med hänsyn till de krav avseende radioutrustning ombord med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation som anges i punkt 2 får en operatör inte bruka ett luftfartyg som flyger enligt visuellflygregler i områden där 8,33 kHz kanalseparation används såvida inte luftfartygets radioutrustning har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.5 får en operatör från och med den 1 januari 2018 inte bruka ett luftfartyg i luftrum där det finns ett krav på att radioutrustning måste finnas ombord såvida inte luftfartygets radioutrustning har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

1.   För sektorer med en nedre gräns på eller över FL 195 ska medlemsstaterna säkerställa att alla frekvenstilldelningar för röstkommunikation omvandlas till 8,33 kHz kanalseparation.

2.   Om det på grund av exceptionella omständigheter inte är möjligt att följa punkt 1 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om orsakerna till detta.

3.   Medlemsstater som anges i bilaga I ska senast den 31 december 2014 genomföra ett antal nya omvandlingar till 8,33 kHz kanalseparation som motsvarar minst 25 % av det totala antalet frekvenstilldelningar för 25 kHz som införts i det centrala registret och tilldelats en viss enhet för områdeskontroll (ACC-enhet) i en medlemsstat. Dessa omvandlingar är inte begränsade till ACC-frekvenstilldelningar och ska inte omfatta frekvenstilldelningar för operatörer.

4.   En stats totala antal ACC-frekvenstilldelningar för 25 kHz som anges i punkt 3 ska inte ta hänsyn till

5.   Medlemsstater som anges i bilaga I ska senast den 31 december 2013 meddela kommissionen antalet omvandlingar som kan genomföras enligt punkt 3.

6.   Om det tjugofemprocentsmål som anges i punkterna 3 och 4 inte kan uppnås ska medlemsstaten, i sitt meddelande till kommissionen, ange en motivering till varför tjugofemprocentsmålet inte har uppnåtts och föreslå ett alternativt datum då dessa omvandlingar ska ha genomförts.

7.   Meddelandet till kommissionen ska också uppge de frekvenstilldelningar för vilka omvandling inte är genomförbar och ange skälen till att omvandlingen inte kan genomföras.

8.   Medlemsstater som förtecknas i bilaga I ska säkerställa att alla frekvenstilldelningar för operatörer i det centrala registret från och med den 1 januari 2015 är frekvenstilldelningar med 8,33 kHz kanalseparation.

9.   I de fall då, av tekniska skäl, överensstämmelse med punkt 8 inte kan säkerställas, ska medlemsstaterna senast den 31 december 2014 meddela kommissionen vilka frekvenstilldelningar för operatörer som inte kommer att omvandlas samt ge en motivering till varför dessa omvandlingar inte görs.

10.   Medlemsstaterna ska säkerställa att alla frekvenstilldelningar senast den 31 december 2018 har omvandlats till 8,33 kHz kanalseparation, med undantag för

1.   Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att deras röstkommunikationssystem med 8,33 kHz kanalseparation möjliggör operativt godtagbar röstkommunikation mellan flygledare och piloter inom den avsedda operativa täckningen.

2.   Leverantörer av flygtrafiktjänster ska genomföra förfarandena för anmälan och inledande samordning i sina färdplandatasystem i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1032/2006 (8) på följande sätt:

1.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, operatörer och andra radioanvändare ska säkerställa att alla de sex siffrorna i den numeriska koden används för att identifiera sändarkanalen i samband med radiotelefonikommunikation, utom då både den femte och sjätte siffran är nollor då enbart de fyra första siffrorna ska användas.

2.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, operatörer och andra radioanvändare ska säkerställa att deras förfaranden för röstkommunikation mellan mark och luftfartyg överensstämmer med Icaos bestämmelser som anges i punkt 3 i bilaga II.

3.   Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att de förfaranden som är tillämpliga för luftfartyg som har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation respektive för luftfartyg som inte har sådan utrustning anges i samarbetsavtalen mellan flygtrafikledningsenheterna.

4.   Alla operatörer och ombud som agerar på deras vägnar ska säkerställa att bokstaven Y anges i fält 10 i färdplanen för luftfartyg som är utrustade med radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

5.   Operatörer och ombud som agerar på deras vägnar ska säkerställa att, när man planerar att flyga i luftrum där det är obligatoriskt att ombord ha radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation, rätt indikator anges i färdplanen för luftfartyg som inte har sådan utrustning och har beviljats undantag från kravet på att ha sådan utrustning ombord.

6.   Om det sker en förändring när det gäller möjligheten att under en flygning använda 8,33 kHz kanalseparation ska operatörerna eller de ombud som agerar på deras vägnar skicka ett ändringsmeddelande till IFPS med rätt indikator i aktuellt fält.

7.   Nätverksförvaltaren ska säkerställa att IFPS bearbetar och sprider de uppgifter avseende möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation som mottagits i färdplanerna.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att statsluftfartyg för transport som används vid flygningar över FL 195 har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

2.   När upphandlingsrestriktioner gör det omöjligt att följa punkt 1 ska medlemsstaterna säkerställa att statsluftfartyg för transport som används vid flygningar över FL 195 har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation senast den 31 december 2012.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att statsluftfartyg som inte är avsedda för transport och som används vid flygningar över FL 195 har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

4.   Medlemsstaterna får tillåta överträdelse av punkt 3 på grund av

5.   När upphandlingsrestriktioner gör det omöjligt att följa punkt 3 ska medlemsstaterna säkerställa att statsluftfartyg som inte är avsedda för transport och som används vid flygningar över FL 195 har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation senast den 31 december 2015.

6.   Medlemsstaterna ska säkerställa att nya statsluftfartyg som tas i bruk från och med den 1 januari 2014 har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

7.   När radioutrustning som installerats ombord på statsluftfartyg uppgraderas från och med den 1 januari 2014 ska medlemsstaterna säkerställa att den nya radioutrustningen har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att alla statsluftfartyg senast den 31 december 2018 har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

9.   Utan att det påverkar nationella förfaranden för överföring av information om statsluftfartyg ska medlemsstaterna senast den 30 juni 2018 till kommissionen överlämna en förteckning över de statsluftfartyg som inte kan utrustas med radioutrustning som har möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation i enlighet med punkt 8 till följd av

10.   När upphandlingsrestriktioner gör det omöjligt att följa punkt 8 ska medlemsstaterna också senast den 30 juni 2018 underrätta kommissionen om vilket datum de berörda luftfartygen kommer att ha radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation. Detta datum ska inte vara senare än den 31 december 2020.

11.   Punkt 8 ska inte gälla för statsluftfartyg som kommer att tas ur operativ drift senast den 31 december 2025.

12.   Leverantörer av flygtrafikledningstjänster ska säkerställa att statsluftfartyg som inte har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation kan tas emot under förutsättning att de kan betjänas säkert inom gränserna för flygledningstjänstens kapacitet på frekvenstilldelningar för UHF eller 25 kHz.

13.   Medlemsstaterna ska i sina nationella luftfartspublikationer offentliggöra förfaranden för hantering av statsluftfartyg som inte har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation.

14.   Leverantörer av flygtrafikledningstjänster ska årligen till de medlemsstater som har utsett dem översända sina planer för betjäning av statsluftfartyg som inte har radioutrustning med möjlighet till 8,33 kHz kanalseparation, med beaktande av kapacitetsbegränsningarna i samband med de förfaranden som nämns i punkt 13.

1.   Tillverkare av komponenter till de system som avses i artikel 2.1 i denna förordning ska, innan de lämnar en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 552/2004, göra en bedömning av dessa komponenters överensstämmelse eller lämplighet för användning i enlighet med kraven i del A i bilaga IV till den här förordningen.

2.   När ett certifikat, som utfärdats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (9), gäller komponenter ska det betraktas som en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet för användning om det omfattar ett styrkande av överensstämmelse med tillämpliga driftskompatibilitets-, prestanda- och säkerhetskrav i denna förordning.

1.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, som för sin nationella tillsynsmyndighet kan styrka eller har styrkt att de uppfyller villkoren i bilaga V, ska kontrollera de system som avses i artikel 2.1 i överensstämmelse med kraven i del C i bilaga IV.

2.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, som inte kan styrka att de uppfyller villkoren i bilaga V, ska uppdra åt ett anmält organ att kontrollera de system som avses i artikel 2.1. Kontrollen ska utföras i överensstämmelse med kraven i del D i bilaga IV.

3.   När ett certifikat, som utfärdats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008, gäller system ska det betraktas som en EG-försäkran om kontroll om det omfattar ett styrkande av överensstämmelse med tillämpliga driftskompatibilitets-, prestanda- och säkerhetskrav i denna förordning.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att alla relevanta berörda aktörer vederbörligen informeras om kraven i denna förordning och får lämplig utbildning för sin tjänsteutövning.

2.   Nätverksförvaltaren ska säkerställa att den personal i IFPS som är engagerad i arbete med färdplaner vederbörligen informeras om kraven i denna förordning och får lämplig utbildning för sin tjänsteutövning.

3.   Leverantörer av flygtrafiktjänster ska

4.   Nätverksförvaltaren ska säkerställa att den centraliserade tjänsten för bearbetning och distribution av färdplaner

5.   Operatörer ska säkerställa att den personal som hanterar radioutrustning vederbörligen informeras om denna förordning, är lämpligt utbildad för att hantera utrustningen och att instruktioner när så är möjligt finns tillgängliga i förarkabinen.

6.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna förordning följs, bland annat genom att offentliggöra alla relevanta upplysningar i nationella luftfartspublikationer.

1.   Inom ramen för artikel 4 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 730/2006 (10) får medlemsstaterna utfärda tillfälliga undantag från skyldigheter avseende utrustning ombord enligt artikel 5.1 i denna förordning för flygningar som sker enligt visuellflygregler.

2.   Medlemsstaterna får vidta lokala åtgärder för att bevilja undantag från bestämmelserna i artiklarna 4.5, 5.4 och 6.10 för fall som har begränsad inverkan på nätverket.

3.   Medlemsstater som vidtar de lokala åtgärder som avses i punkt 2 ska senast ett år före de datum som anges i artiklarna 4.5, 5.4 och 6.10 ge kommissionen detaljerade uppgifter som styrker behovet av undantag.

4.   Inom sex månader från mottagandet av detaljerade uppgifter från medlemsstaterna i enlighet med punkt 3 och efter samråd med nätverksförvaltaren får kommissionen ompröva undantag som beviljats enligt punkt 2 om inverkan på nätverket inte är begränsad.

1.   Bulgarien ska återkräva det stöd som avses i artikel 2 från stödmottagaren.

2.   På de belopp som ska återkrävas ska ränta tas ut från och med den 1 januari 2007 till dess att de är helt återbetalda.

3.   Räntan ska beräknas som kapitaliserad ränta enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (20).

1.   Återkravet av det stöd som avses i artikel 2 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.   Bulgarien ska säkerställa att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då det har delgivits.

1.   Inom två månader efter den dag då detta beslut har delgivits ska Bulgarien lämna följande uppgifter:

2.   Bulgarien ska hålla kommissionen underrättad om genomförandet av de nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att det stöd som avses i artikel 2 helt har återbetalats. Bulgarien ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut. Bulgarien ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och det räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagaren.