(1)

Den 16 februari 2012 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) att den inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import till unionen av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina), Thailand och Indonesien (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes efter ett klagomål som ingavs den 3 januari 2012 av Defence Committee of Tube or Pipe Cast Fittings of Malleable Cast Iron of the European Union (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn (nedan kallade gängade aducerade rördelar). Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs också tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, tillverkare i unionen, exporterande tillverkare, icke-närstående importörer, användare och företrädarna för de exporterande länderna om att undersökningen inleddes. Kommissionen underrättade också tillverkare i Argentina eftersom det ansågs som ett möjligt jämförbart land. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Eftersom det fanns ett stort antal exporterande tillverkare i Kina, unionstillverkare och icke-närstående tillverkare, angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande var nödvändigt, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads samtliga exporterande tillverkare i Kina, unionstillverkare och icke-närstående tillverkare att ge sig till känna hos kommissionen och, i enlighet med tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller gängade aducerade rördelar (se definitionen i avsnitt B nedan) under undersökningsperioden (1 januari 2011 till 31 december 2011). Inga stickprov planerades för exporterande tillverkare i de andra två berörda länderna, Thailand och Indonesien.

(6)

För att ge exporterande tillverkare i Kina möjlighet att inlämna en ansökan om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, skickade kommissionen ansökningsformulär till de exporterande tillverkare i Kina som man visste var berörda och till de kinesiska myndigheterna. Två företag begärde marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen och fyra företag begärde individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt den berörda gruppen exporterande tillverkare i Kina, de kinesiska myndigheterna och klaganden om resultatet av bedömningen av marknadsekonomisk status. De gavs också tillfälle att skriftligen lämna synpunkter.

(8)

När det gäller unionstillverkarna och såsom mer ingående förklaras i skäl 29 nedan, lämnade sex unionstillverkare de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. På grundval av informationen från de samarbetsvilliga unionstillverkarna valde kommissionen ut tre unionstillverkare utifrån deras försäljningsvolym.

(9)

Såsom anges i skäl 31 nedan lämnade 33 icke-närstående importörer de begärda uppgifterna och samtycke till att ingå i stickprovet. På grundval av informationen från dessa parter valde kommissionen ut de nio importörer som importerade störst volym till unionen och vars geografiska läge var i unionen. Eftersom en importör inte lämnade svar på frågeformuläret, bestod det slutliga stickprovet av de återstående åtta importörerna.

(10)

Såsom anges i skäl 30 nedan lämnade tolv exporterande tillverkare i Kina de begärda uppgifterna och samtycke till att ingå i stickprovet. På grundval av informationen från dessa parter valde kommissionen ut de tre exporterande tillverkare i Kina som exporterade den största volymen till unionen.

(11)

Kommissionen skickade frågeformulär till de tre unionstillverkarna i stickprovet, de tre kinesiska exporterande tillverkarna i stickprovet, tre thailändska exporterande tillverkare, tre indonesiska exporterande tillverkare, nio icke-närstående importörer i stickprovet och sju användare.

(12)

Svar på frågeformuläret inkom från tre unionstillverkare i stickprovet, tre kinesiska exporterande tillverkare, två thailändska exporterande tillverkare, en indonesisk exporterande tillverkare och åtta icke-närstående importörer. Ingen av användarna skickade in svar på frågeformuläret.

(13)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning och därav följande skada samt för att fastställa unionens intressen. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(14)

Mot bakgrund av behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkarna i Kina om marknadsekonomisk status inte beviljas dem, genomfördes en kontroll på plats av följande företag för att fastställa ett normalvärde på grundval av uppgifter från Indien som jämförbart land:

(15)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1.1.2011 – 31.12.2011 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser som var av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(16)

Den berörda produkten som anges i tillkännagivandet av inledande är gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7307 19 10 .

(17)

De huvudsakliga råvarorna är metallskrot, koks/elektricitet, sand (för formning) och zink (för galvanisering). Första steget i tillverkningsprocessen är att smälta metallskrot i kupolugnar. Efter detta följer formningsprocessen och gjutning av olika former som sedan separeras till enskilda bitar. Produkterna måste genomgå en utförlig glödningsprocess för att säkerställa att de är tillräckligt aducerade för att användas i tillämpningar där t.ex. stöthållfasthet och motståndskraft mot vibrationer krävs och så att de tål snabba temperaturförändringar. Därefter kan rördelarna galvaniseras om så behövs. Sedan förses produkterna med gängor.

(18)

Gängade aducerade rördelar används för att koppla samman två eller fler rör, koppla ett rör till en apparat, ändra riktningen på en vätskas flöde eller för att försluta ett rör. Gängade aducerade rördelar används främst i gas-, vatten- och värmesystem i bostadshus och andra byggnader. De används också i rörsystem i oljeraffinaderier. Aducerade rördelar finns i många utformningar. De vanligaste är 90-graders krökar, T-stycken, kopplingar, korsningar och anslutningar. De tillverkas både i svart (icke- galvaniserad) och galvaniserad form.

(19)

Den berörda produkten och den produkt som tillverkas och säljs på de inhemska marknaderna i Kina, Thailand och Indonesien och på den inhemska marknaden i Indien, som tjänade som jämförbart land, samt den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin, konstaterades ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. De anses därför preliminärt vara likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen (nedan kallad likadan produkt).

(20)

Flera invändningar har skickats in gällande produktdefinitionen, främst av importörer men också av myndigheter i en medlemsstat. Invändningarna behandlas var för sig nedan.

(21)

En importör hävdade att ”elektrogalvaniserade rördelar” borde uteslutas från definitionen av gängade aducerade rördelar. Det hävdas att tillverkningen av elektrogalvaniserade rördelar kräver ytterligare tillverkningssteg efter gängning, såsom rengöring och ytterligare elektrogalvanisering. Detta leder möjligtvis till ett antal kvalitetsförbättringar och fördelar gentemot vanliga rördelar. Dock är det uppenbart att elektrogalvaniserade rördelar är fullständigt utbytbara mot vanliga rördelar och att de därför har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. De anses därför vara den berörda produkten.

(22)

Samma importör importerar kroppar av klämringskopplingar, vilka kräver vidare montering med andra delar till färdiga klämringskopplingar. Det har ifrågasatts om kropparna av klämringskopplingar omfattas av definitionen av den berörda produkten. Även om dessa kroppar ser ut som rördelar och är gängade, kan de inte användas direkt för att koppla rör utan måste monteras innan den monterade rördelen kopplar samman rören. Även om de är dyrare, är de utbytbara mot andra gängade rördelar eftersom de också används för att ansluta rör, om än främst vid reparation snarare än vid nya monteringar. Därför konstateras det preliminärt att klämringskopplingar och deras kroppar omfattas av definitionen av den berörda produkten.

(23)

Vissa parter hävdade att de aducerade rördelarna som tillverkas och säljs av unionstillverkare inte kan anses vara jämförbara med dem som tillverkas och exporteras till unionen av de berörda exporterande länderna på grund av att kvaliteten på materialet som används i unionstillverkade rördelar i allmänhet är vitt aducergods, medan kvaliteten på materialet i exporterade rördelar är svart aducerat gjutjärn.

(24)

Såsom man redan kommit fram till i rådets förordning (EG) nr 1784/2000 (3) om samma produkt, har undersökningen preliminärt visat att det inte finns några skillnader i hur marknaden uppfattar rördelar tillverkade av vitt och sådana tillverkade av svart aducergods eftersom de har mycket likartade egenskaper, samma slutliga användning och endast skiljer sig åt när det gäller kolhalten, vilket gör dem utbytbara. Detta bekräftas av att de importörer/handlare som både köper rördelar tillverkade av svart aducergods från de berörda länderna och rördelar tillverkade av vitt aducergods från unionsindustrin säljer dem till användarna utan att skilja på de bägge olika kvaliteterna. När det gäller användarna av den berörda produkten bekräftade undersökningen att de inte skiljer på rördelar tillverkade av vitt aducergods och rördelar tillverkade av svart aducergods i någon nämnvärd utsträckning.

(25)

Detta stöds även av det faktum att både rördelar tillverkade av vitt aducergods och rördelar tillverkade av svart aducergods omfattas av EN 10242 (europeisk standard) och ISO 49 (internationell standard), i vilka anges kraven på utförande och funktionsstandard för aducerade rördelar.

(26)

När det gäller kvaliteten på använt material godtas både rördelar tillverkade av vitt aducergods och rördelar tillverkade av svart aducergods. Mot denna bakgrund bekräftas det preliminärt att rördelar tillverkade av vitt aducergods som tillverkas och säljs av vissa unionstillverkare ska anses vara en likadan produkt som rördelar tillverkade av svart aducergods som tillverkas och exporteras till unionen av de berörda exporterande länderna.

(27)

En importör importerar en begränsad mängd ofärdiga rördelar som är ogängade. Gängningen utförs senare av importören. Eftersom de importerade varorna är ogängade anses de inte vara den berörda produkten.

(28)

Myndigheterna i en av medlemsstaterna påpekade att uttrycket ”aducerat”, enligt de förklarande anmärkningarna till Kombinerade nomenklaturen (4), inbegriper segjärn (identiskt med duktilt gjutjärn). Även om det inte rapporterats om någon försäljning av gängade rördelar tillverkade av duktilt gjutjärn av någon berörd part under undersökningsperioden finns det bevis som styrker att detta är möjligt. Eftersom dessa rördelar har samma grundläggande fysiska egenskaper som de undersökta gängade aducerade rördelarna, anses det vara lämpligt att klargöra att duktila järnprodukter omfattas av förfarandet och åtgärderna.

(29)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen valde kommissionen ut ett stickprov på grundval av den största representativa försäljningsvolymen av gängade aducerade rördelar till icke-närstående kunder i unionen som skäligen kan undersökas inom den tillgängliga tiden. Det utvalda stickprovet bestod av tre tillverkare som tillhör två företagsgrupper, vilka står för 81 % av försäljningen av gängade aducerade rördelar till icke-närstående kunder i unionen, av de sex unionstillverkare som var kända som tillverkare av den likadana produkten. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hördes alla unionstillverkare och klaganden, och alla berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på det föreslagna stickprovet. Inga synpunkter på valet av stickprov lämnades.

(30)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen valde kommissionen ut ett stickprov på grundval av den största representativa exportvolym som skäligen kan undersökas inom den tillgängliga tiden. Tolv exporterande tillverkare som svarar för 51 % av Kinas export till unionen under undersökningstiden inlämnade de uppgifter för stickprovsförfarandet som begärdes i bilaga A till tillkännagivandet av inledande. Det utvalda stickprovet bestod av tre företag som står för 88 % av exportvolymen för de samarbetsvilliga parterna från Kina till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hördes alla berörda exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna. Inga synpunkter på valet av stickprov lämnades.

(31)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen valde kommissionen ut ett urval på grundval av den största representativa importvolym till unionen som skäligen kunde undersökas inom den tillgängliga tiden samt på grundval av företagens geografiska läge. Totalt inlämnade 33 icke-närstående importörer de uppgifter för stickprovsförfarandet som begärdes i bilaga B till tillkännagivandet av inledande. Det inledande stickprovet bestod av sex importörer i fem medlemsstater som står för 59 % av de samarbetsvilliga importörernas import av gängade aducerade rördelar till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hördes alla importörer. Efter att synpunkter inlämnats lades ytterligare tre företag till stickprovet vilket resulterade i ett slutligt stickprov av nio importörer i sex medlemsstater som står för 67 % av de samarbetsvilliga importörernas import av gängade aducerade rördelar till unionen. Inga ytterligare synpunkter inkom gällande det utökade stickprovet. Eftersom en importör inte lämnade svar på frågeformuläret, bestod det slutliga stickprovet av de återstående åtta importörerna.

(32)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina ska normalvärdet, enligt artikel 2.7 b i grundförordningen, bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(33)

Dessa kriterier anges endast som referens och är i korthet följande:

(34)

Två exporterande tillverkare ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och svarade på ansökningsformuläret om marknadsekonomisk status inom de givna tidsfristerna.

(35)

Kommissionen inhämtade alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade alla uppgifter som inlämnats i ansökningar om marknadsekonomisk status på plats hos företagen i fråga.

(36)

Vid kontrollen fastställdes att ingen av de exporterande tillverkarna som ansökte om marknadsekonomisk status uppfyllde kraven i kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(37)

De reviderade räkenskaperna var inte i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer för någon av exportörerna, och de reviderade räkenskaperna för en exportör var till och med ofullständiga då de inte inbegrep någon rapport över kassaflöden. Det är därför uppenbart att de inte uppfyller kriterium 2.

(38)

En exportör kunde inte uppvisa att kapitalet som tillskjutits under dess privatisering utvärderats ordentligt, medan den andra exportören erhöll statliga bidrag, främst i form av en förmånlig inkomstskattesats. Därmed uppfyller de inte kriterium 3.

(39)

Ett företag som ansökte om marknadsekonomisk status gav synpunkter på underrättelsen om uppgifter. Företaget bestred inte de uppgifter som förekom i underrättelsen men tog upp tre huvudsakliga frågor i synpunkterna.

(40)

Först och främst hävdade företaget att fastställandet av marknadsmässig status är olagligt eftersom det utfördes nästan två månader efter den föreskrivna tidsfristen. I detta sammanhang måste det nämnas att denna försening skedde främst på grund av att en tidigare kontroll av marknadsekonomisk status inte kunde utföras då de kinesiska exportörerna inte fanns tillgängliga vid den tidpunkten. Det ska understrykas att tidpunkten för fastställandet inte inverkade på resultatet.

(41)

För det andra hävdade företaget att det inte uppfyllde kraven för de reviderade räkenskaperna enbart på formella grunder. Dessutom hävdade företaget att ”en redovisningspraxis som inte helt och hållet överensstämmer med IAS inte utgör en överträdelse av det andra kriteriet för marknadsekonomisk status så länge den inte har påverkat företagets finansiella resultat.” I detta avseende är det värt att nämna att kriterium 2 inte gör någon hänvisning till företagets finansiella resultat. Påståendet är därför ogrundat. Det relevanta kriteriet ”räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer”, är faktiskt ett formellt krav. Det är icke desto mindre värt att nämna att alla överträdelser var betydande, antingen på grund av storleken på de berörda beloppen eller på grund av överträdelsens betydelse (dvs. en obligatorisk analys utfördes helt enkelt inte).

(42)

Till sist hävdade företaget att de förmåner det erhållit i form av förmånlig inkomstskattesats inte har använts tidigare för att avslå ansökningar om marknadsekonomisk status. I detta avseende konstateras det att varje fall bedöms utifrån sina egna förutsättningar. Enligt kriterium 3 för marknadsekonomisk status bedöms det om kinesiska exportörer är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Detta är fallet här, med hänvisning till de statliga förmåner som erhållits, huvudsakligen i form av en förmånlig skattesats. Allmänna synpunkter av den typ som lämnades av den kinesiska exportören är därför inte tillräckligt underbyggda.

(43)

Sammanfattningsvis har inte någon av de exporterande tillverkarna uppvisat att kriterierna 2 och 3 för marknadsekonomisk status är uppfyllda. Därför kan inte marknadsekonomisk status tilldelas dessa företag.

(44)

Enligt 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den bestämmelsen, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen.

(45)

Dessa kriterier anges som referens och är i korthet följande:

(46)

De exporterande tillverkare som inte uppfyllde kriterierna för marknadsekonomisk status och den tredje tillverkaren i stickprovet ansökte alla om individuell behandling. På grundval av den tillgängliga informationen fastställdes preliminärt att alla exporterande tillverkare i stickprovet uppfyllde de krav som anges i artikel 9.5 i grundförordningen och att de därmed kan ges individuell behandling.

(47)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljas marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredje land med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land).

(48)

I tillkännagivandet av inledande angav kommissionen att den övervägde att använda Argentina som lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina och uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(49)

Ett antal exportörer och importörer har lämnat in synpunkter på valet av jämförbart land och menar att Argentina inte är ett lämpligt jämförbart land, främst på grund av låg inhemsk konkurrens och den därav följande höga prisnivån på den inhemska marknaden i Argentina. Det finns förvisso tecken på att den argentinska marknaden i stort är uppdelad mellan tre inhemska tillverkare. Enligt argentinsk statistik är importen till den argentinska marknaden försumbar, eftersom de traditionellt största utländska leverantörerna Brasilien och Kina är föremål för höga antidumpningstullar.

(50)

Samma exportörer och importörer föreslog Thailand, Indien och Indonesien som mer lämpliga jämförbara länder. Efter beaktande av synpunkterna från de berörda parterna söktes samarbete från argentinska och indiska tillverkare och slutligen accepterade en argentinsk och en indisk tillverkare samarbetet.

(51)

En analys av dessa svar visade att de inhemska priserna som rapporterades av den enda samarbetsvilliga argentinska tillverkaren faktiskt var mycket höga, både väsentligt högre än försäljningspriserna från unionstillverkarna i stickprovet och deras icke-skadevållande pris.

(52)

Å andra sidan visade det sig att det råder stor konkurrens på den indiska marknaden med uppskattningsvis 300 tillverkare. Till följd av detta kan de inhemska priserna som rapporterats av den samarbetsvilliga indiska exportören anses vara skäliga.

(53)

Thailand och Indonesien deltar i samma undersökning men endast ett mycket begränsat antal tillverkare verkar i båda länderna, vilket gör deras inhemska marknader mindre konkurrensutsatta jämfört med Indien. Det fastställs därför preliminärt att Indien är ett lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(54)

Eftersom ingen kinesisk exportör i stickprovet beviljades marknadsekonomisk status, fastställdes normalvärdet enligt bestämmelsen i artikel 2.7 a i grundförordningen, med hjälp av Indien som jämförbart tredje land med marknadsekonomi.

(55)

Först fastställdes det för varje berörd exporterande tillverkare huruvida den totala inhemska försäljningen av gängade aducerade rördelar i det jämförbara landet var representativ, dvs. om den totala volymen av sådan försäljning stod för minst 5 % av varje exporterande tillverkares totala volym av exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Detta var fallet för två av de tre exporterande tillverkarna i urvalet.

(56)

Därefter fastställdes vilka produkttyper som säljs på den inhemska marknaden av företagen, där tillverkaren i det jämförbara landet överlag hade representativ försäljning som var identisk eller direkt jämförbar med de typer som säljs för export till unionen.

(57)

För varje typ som säljs av tillverkaren i det jämförbara landet på dess inhemska marknad och som konstateras vara direkt jämförbar med den typ av gängade aducerade rördelar som säljs för export till unionen av de exporterande tillverkarna, fastställdes det huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ. Inhemsk försäljning av en särskild produkttyp anses vara tillräckligt representativ när volymen av den produkt som säljs på den inhemska marknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden står för minst 5 % av den totala volymen av den jämförbara produkten som säljs på export till unionen av den exporterande tillverkaren.

(58)

Kommissionen undersökte senare huruvida varje typ av den likadana produkten som säljs på den inhemska marknaden i representativa kvantiteter kan anses ha blivit såld vid normal handel av tillverkaren i det jämförbara landet. Detta gjordes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(59)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp som såldes till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden stod för mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen och om det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på de faktiska försäljningspriserna på den inhemska marknaden. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden.

(60)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den produkttypen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ.

(61)

När alla produkttyper såldes med förlust, ansågs de inte ha blivit sålda vid normal handel.

(62)

Ett konstruerat normalvärde används dels för försäljningen av produkttyper som inte såldes vid normal handel, dels för produkttyper som inte såldes i representativa mängder på den inhemska marknaden.

(63)

För att konstruera normalvärdet adderades det jämförbara landets enda samarbetsvilliga tillverkares vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt den vägda genomsnittliga vinsten för den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden med dess egna genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden. För produkttyper som såldes i kvantiteter som inte var representativa på den inhemska marknaden jämfördes den vägda genomsnittliga vinsten samt försäljnings- och administrationskostnader och andra kostnader vid normal handel för denna icke-representativa försäljning för att konstruera normalvärdet. Vid behov justerades tillverkningskostnader samt försäljnings- och administrationskostnader och andra kostnader innan de användes för att undersöka om försäljningen skett vid normal handel och för att konstruera normalvärden.

(64)

Eftersom tillverkarna i urvalet beviljades individuell behandling och genomförde exportförsäljning av den berörda produkten till unionen direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, det vill säga på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(65)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik.

(66)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten.

(67)

Lämpliga justeringar gjordes för kostnader för fysiska egenskaper, indirekta skatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader, provisioner samt bankkostnader i de fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och kunde beläggas.

(68)

För företagen i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten som fastställdes för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(69)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(70)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av marginalerna som fastställts för de exporterande tillverkarna i stickprovet.

(71)

På grundval av detta fastställdes preliminärt den beräknade dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företagen som inte ingick i urvalet till 42,3 %.

(72)

Med avseende på övriga exporterande tillverkare i Kina, fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes graden av samarbetsvilja genom att man jämförde den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med den motsvarande importstatistiken från Eurostat.

(73)

Graden av samarbetsvilja kan anses vara hög, eftersom samarbetet stod för mer än 50 % av den totala kinesiska exporten till unionen och industrin kan anses vara fragmenterad på grund av det stora antalet exporterande tillverkare i Kina. Eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare avsiktligen avstod från att samarbeta, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen på nivån för företaget i stickprovet med den högsta dumpningsmarginalen. Detta ansågs vara lämpligt eftersom det inte fanns något som tydde på att företagen med bristande samarbetsvilja bedrev dumping på en lägre nivå, och för att säkerställa effektiviteten av eventuella åtgärder.

(74)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(75)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställde kommissionen först för varje samarbetsvilligt exporterande företag huruvida dess totala försäljning av den likadana produkten på den inhemska marknaden var representativ, dvs. huruvida den totala volymen av sådan försäljning minst representerade 5 % av dess totala volym av exportförsäljning av den berörda produkten till unionen. Undersökningen fastställde att försäljningen av den likadana produkten på den inhemska marknaden var representativ för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Thailand och Indonesien.

(76)

Kommissionen fastställde senare vilka produkttyper som säljs på den inhemska marknaden av företag med överlag representativ försäljning på den inhemska marknaden och som var identiska eller i hög grad överensstämde med de typer som säljs på export till unionen.

(77)

För varje typ av den likadana produkten som säljs av den exporterande tillverkaren på dennes inhemska marknad och som konstateras vara jämförbar med den berörda produkttypen som säljs på export till unionen, fastställdes det om försäljningen på den inhemska marknaden var tillräckligt representativ för syftena i artikel 2.2 i grundförordningen. Inhemsk försäljning av en särskild produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när volymen av den produkt som säljs på den inhemska marknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden stod för minst 5 % av den totala volymen av den jämförbara produkten som säljs på export till unionen.

(78)

Kommissionen undersökte senare huruvida varje typ av den likadana produkten som säljs på den inhemska marknaden i representativa mängder kan anses ha blivit såld vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta genomfördes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(79)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp som såldes till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden stod för mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, och om det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lika med eller högre än kostnaden per enhet, beräknades normalvärdet per produkttyp som det vägda genomsnittet för alla försäljningspriser på den inhemska marknaden för den aktuella typen.

(80)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den produkttypen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än enhetskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset på den inhemska marknaden, vilket beräknades som ett vägt genomsnittspris av endast den lönsamma försäljningen på den inhemska marknaden av den aktuella typen.

(81)

När alla produkttyperna såldes med förlust ansågs de inte ha blivit sålda vid normal handel.

(82)

Ett konstruerat normalvärde användes dels för försäljningen av produkttyper som inte såldes vid normal handel, dels för produkttyper som inte såldes i representativa mängder på den inhemska marknaden.

(83)

För att konstruera normalvärdet adderades de berörda samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt den vägda genomsnittliga vinsten för den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden med deras egna genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden. För produkttyper som såldes i kvantiteter som inte var representativa på den inhemska marknaden jämfördes den vägda genomsnittliga vinsten samt försäljnings- och administrationskostnader och andra kostnader vid normal handel för denna icke representativa försäljning för att konstruera normalvärdet.

(84)

Eftersom all export av den berörda produkten för de samarbetsvilliga thailändska och indonesiska exportörerna gjordes till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(85)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik.

(86)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten.

(87)

Lämpliga justeringar gjordes för handelsled, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader, provisioner samt bankkostnader i de fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och kunde beläggas.

(88)

För de två samarbetsvilliga företagen i Thailand jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(89)

Med hänsyn till att graden av samarbetsvilja betraktades som hög (exportvolymen för de två samarbetsvilliga thailändska företagen stod för mer än 80 % av den totala thailändska exporten till unionen under undersökningsperioden), fastställdes dumpningsmarginalen för all övriga thailändska exporterande tillverkare på nivån för den högsta dumpningsmarginalen för de två samarbetsvilliga företagen.

(90)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna för thailändska företag, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(91)

För det enda samarbetsvilliga företaget jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(92)

Med hänsyn till att graden av samarbetsvilja betraktades som hög (exportvolymen för det enda samarbetsvilliga indonesiska företaget stod för mer än 80 % av den totala indonesiska exporten till unionen under undersökningsperioden), fastställdes dumpningsmarginalen för alla övriga indonesiska exporterande tillverkare på samma nivå av dumpningsmarginal som för det samarbetsvilliga företaget.

(93)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(94)

Under undersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av sex tillverkare i unionen. Såsom framgår av skäl 29 ovan, valdes till urvalet två grupper unionstillverkare som vardera består av tre unionstillverkare, vilka står för 81 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(95)

I den mening som avses i artikel 4.1 och artikel 5.4 i grundförordningen kommer alla sex befintliga unionstillverkare som tillverkar den likadana produkten under undersökningsperioden att utgöra unionsindustrin och de kommer därför hädanefter att kallas ”unionsindustrin”.

(96)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av försäljningsvolymen för unionsindustrin på unionsmarknaden samt på grundval av den importvolym som rapporterats av Eurostat, justerad genom resultaten av undersökningen.

(97)

Förbrukningen i unionen minskade betydligt, med 21 %, mellan 2008 och 2009 och ökade senare med 12 procentenheter till en nivå på 9 % under förbrukningen vid början av skadeundersökningsperioden.

(98)

Kommissionen undersökte om importen av gängade aducerade rördelar med ursprung i de berörda länderna skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(99)

Dumpningsmarginalen som fastställdes i förhållande till importen från varje berört land var högre än den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen (se skälen 74, 90 och 93).

(100)

När det gäller volymen av dumpad import från Indonesien konstaterades det att den endast utgjorde ca 2,5 % av all import av den likadana produkten till unionen under undersökningsperioden. Därför kan den inte anses utgöra en orsak till väsentlig skada för unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.3 i grundförordningen eller bestämmelserna i WTO:s antidumpningsavtal. (5)

(101)

Samtidigt fastställde undersökningen i detta preliminära skede att majoriteten av importen från Indonesien mycket väl kan ha deklarerats felaktigt med ett annat KN-nummer, dvs. 7307 99 10 istället för 7307 19 10 som vanligen är relevant för gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn. Dock är hela eller en stor del av den möjligen felaktigt deklarerade importen redan inbegripen i siffran 2,5 % som nämndes i föregående skäl.

(102)

Mot denna bakgrund beslöts det preliminärt att inte lägga samman denna import med den dumpade importen från Thailand och Kina.

(103)

Med avseende på volymen dumpad import från Thailand och Kina kan den inte betraktas som försumbar, eftersom dess marknadsandel uppgår till 5,4 % respektive 47,3 % under undersökningsperioden.

(104)

Den sammantagna bedömningen var preliminärt betraktad som lämplig med tanke på de jämförbara konkurrensförhållandena mellan importen från dessa två länder och den likadana produkten från unionen, dvs. genom samma försäljningskanaler och till samma kundkategorier. I ett antal fall har det faktiskt visat sig att importerade produkter från Kina och Thailand såldes av samma distributörer.

(105)

Mot denna bakgrund betraktades det preliminärt att alla kriterier som fastställs i artikel 3.4 i grundförordningen har uppfyllts. Importen från Thailand och Kina undersöktes därför sammantaget. Denna kallas härmed för ”import från de två berörda länderna”.

(106)

Importvolymen av den berörda produkten från de två berörda länderna till unionsmarknaden ökade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Medan importen inledningsvis minskade med 16 % mellan 2008 och 2009 på grund av minskad förbrukning vilket nämns i skäl 97 ovan, ökade den därefter väsentligt, med 31 procentenheter, fram till undersökningsperioden.

(107)

Marknadsandelen av dumpad import från de två berörda länderna har ökat med 11 procentenheter, från 41,7 % till 52,7 %, under skadeundersökningsperioden. Tillväxten av denna marknadsandel skedde främst mellan 2010 och undersökningsperioden, under en återhämtningsperiod av efterfrågan.

(108)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset på den dumpade importen från de två berörda länderna, vid unionens gräns, före tull, enligt uppgifter från Eurostat. Under skadeundersökningsperioden ökade det genomsnittliga priset på importen från de två berörda länderna kontinuerligt med totalt 14 %.

(109)

En jämförelse per produkttyp utfördes mellan de exporterande tillverkarnas försäljningspriser och de utvalda unionstillverkarnas försäljningspriser i unionen. I detta syfte hade de utvalda unionstillverkarnas priser till icke-närstående kunder jämförts med de utvalda exporterande tillverkarnas priser från de två berörda länderna. Justeringar gjordes vid behov för att beakta de skillnader av handelsled (i synnerhet OEM-försäljning) och kostnader som uppstår efter import.

(110)

Jämförelsen visade att under undersökningsperioden såldes importen av den berörda produkten med ursprung i Thailand och Kina, i unionen till priser som underskrider priserna för unionsindustrin, uttryckt i procent av den senare med 25 % till 55 %.

(111)

I enlighet med artikel 3.5 omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna som presenteras nedan avser alla unionstillverkare när det gäller tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljnings- och marknadsandel, samt de utvalda unionstillverkarna när det gäller alla återstående indikatorer. När det gäller indikatorerna som grundas på de utvalda tillverkarna, kan inte de faktiska sammanställda uppgifterna i de sammanhängande tabellerna nedan lämnas ut på grund av sekretesskäl, eftersom det endast finns två tillverkargrupper i stickprovet. Istället visas endast index för att visa på tendensen för dessa indikatorer.

(112)

Unionens tillverkningsvolym sjönk kraftigt mellan 2008 och 2009 med 39 %, och därefter minskade den något från den redan låga nivån trots en förbrukningsökning på 12 procentenheter de följande åren, vilket framgår av skäl 97 ovan.

(113)

Unionstillverkarnas produktionskapacitet minskade med 21 % under skadeundersökningsperioden, främst mellan 2008 och 2009. Huvudskälet till minskningen av produktionskapaciteten var att tre unionstillverkares verksamhet lades ned under skadeundersökningsperioden.

(114)

Trots minskningen av produktionskapaciteten minskade unionsindustrins kapacitetsutnyttjande med 26 %, främst mellan 2008 och 2009.

(115)

Mängden i lager minskade med 23 % under skadeundersökningsperioden i takt med unionsindustrins minskade försäljnings- och tillverkningsvolym.

(116)

Försäljningsvolymen för alla unionstillverkare på unionsmarknaden minskade markant mellan 2008 och 2009, med 25 %, på grund av minskad efterfrågan. Efter 2009 ökade dock efterfrågan avsevärt i unionen, som framgår i skäl 97 ovan, men unionsförsäljningen förblev på 2009 års låga nivå fram tills slutet på skadeundersökningsperioden.

(117)

Unionsindustrins marknadsandel minskade kontinuerligt med 9 procentenheter eller 18 % under skadeundersökningsperioden, medan den dumpade importen ökade med 11 procentenheter av marknadsandelen under samma period, vilket framgår av skäl 107 ovan.

(118)

De utvalda unionstillverkarna kunde endast öka sina försäljningspriser måttligt med 4 % under skadeundersökningsperioden. På grund av ökade kvantitet av dumpad import som kom in på unionsmarknaden, var denna prisökning mindre än kostnadsökningen.

(119)

Unionsindustrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden till icke-närstående kunder uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Trots att unionsindustrins lönsamhet var tillfredsställande i början av skadeundersökningsperioden, var den nästan helt borta 2009. Även om den återhämtade sig något därefter, förblev den långt under den icke-skadevållande nivån under hela den resterande skadeundersökningsperioden.

(120)

Beträffande räntabiliteten som uttrycks som vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar, följde denna indikator samma tendens som lönsamheten.

(121)

Nettokassaflödet från den löpande verksamheten minskade kontinuerligt med totalt 64 % under skadeundersökningsperioden och nådde en mycket låg nivå under undersökningsperioden.

(122)

Såsom framgår av skäl 97 ovan växte förbrukningen i unionen markant med 8 000 ton mellan 2009 och undersökningsperioden, medan volymen av dumpad import ökade med 9 000 ton under samma period, vilket framgår av skäl 106 ovan. Unionsmarknadens hela tillväxt mellan 2009 och undersökningsperioden absorberades därför av dumpad import samtidigt som unionsindustrins unionsförsäljning förblev på 2009 års mycket låga nivå. Det konstateras därför att unionsindustrin inte kunde dra nytta av att förbrukningen i unionen ökat den senaste tiden på grund av den ökade marknadsandelen dumpad import från de två berörda länderna.

(123)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades investeringarna för de utvalda unionstillverkarna enligt följande:

(124)

Som tabellen ovan visar har unionstillverkarna kraftigt minskat sina investeringar mellan 2008 och 2010. Denna tendens omvändes under undersökningsperioden när investeringarna återhämtade sig betydligt, dock utan att nå den nivå som de befann sig på i början av skadeundersökningsperioden.

(125)

På grund av den otillräckliga lönsamheten som beskrivs i skäl 119 ovan, har några av unionstillverkarna stött på svårigheter att anskaffa kapital för framtida investeringar under rådande omständigheter. Den otillfredsställande räntabiliteten bidrar också till problemen med att anskaffa kapital.

(126)

Sysselsättningen mätt i heltidsekvivalenter följde i stort sätt utvecklingen för tillverkningsvolymen (se skäl 112 ovan), vilket tyder på att unionsindustrin har försökt rationalisera tillverkningskostnader vid behov. Unionsindustrin försökte anpassa arbetskraften till den försämrade marknadssituationen, vilket ledde till en stadig generell minskning av sysselsättningen på 36 % under skadeundersökningsperioden.

(127)

Trots de ovan nämnda försöken från unionsindustrin att anpassa sysselsättningen till den försämrade marknadssituationen, försämrades resultatet per fulltidsekvivalent för unionstillverkarna markant med 19 % mellan 2008 och 2009. Situationen förbättrades kontinuerligt efteråt, men stannade på 9 % under den nivå den befann sig på i början av skadeundersökningsperioden.

(128)

Under skadeundersökningsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin kontinuerligt med sammanlagt 12 %.

(129)

Dumpningsmarginalerna för import från de två berörda länderna är höga, vilket framgår av skälen 74 och 90. Med tanke på volym, marknadsandel och priser på den dumpade importen kan dumpningsmarginalernas inverkan anses som betydande.

(130)

Gängade aducerade rördelar med ursprung i Brasilien, Japan, Kina, Republiken Korea, Thailand och Tjeckien omfattades redan av åtgärder (6) mellan 2000 och 2005 (7) (nedan kallade de tidigare åtgärderna). Unionsindustrins tillfredsställande lönsamhet i början av skadeundersökningsperioden (se skäl 119 ovan) tyder på att dessa åtgärder medförde tillfällig lättnad på unionsindustrin. De ökade volymerna av dumpad import har dock satt stopp för den här ganska positiva perioden. Det konstateras också att den kombinerade marknadsandelen för de sex länder som berördes av de tidigare åtgärderna aldrig var över 29 % (8), medan de två länderna som berörs av den aktuella undersökningen innehade en marknadsandel på 52,7 % under undersökningsperioden, vilket framgår av skäl 107 ovan.

(131)

Skadeindikatorerna utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden. Detta framgår tydligt av bland annat indikatorerna för lönsamhet, tillverkningsvolym, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym och marknadsandel som alla har visat på en klart försämrad trend.

(132)

Samtidigt underskred importen av gängade aducerade rördelar från de två berörda länderna unionsindustrins priser med upp till 55 % under undersökningsperioden (se skäl 110), och samtidigt ökade de sin marknadsandel väsentligt (se skäl 107).

(133)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(134)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det ifall den dumpade importen med ursprung i Kina och Thailand hade vållat unionsindustrin skada i en sådan utsträckning att skadan kunde betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna kunde ha vållat unionsindustrin skada granskades också för att säkerställa att den eventuella skada som dessa andra faktorer hade vållat inte tillskrevs den dumpade importen.

(135)

Mellan 2008 och undersökningsperioden ökade volymen av dumpad import från de två berörda länderna med 15 % på en marknad som krympte med 9 %, vilket resulterade i att de ökade sin marknadsandel på unionsmarknaden från 41,7 % till 52,7 %.

(136)

Ökningen av den dumpade importen av den berörda produkten från de två berörda länderna under skadeundersökningsperioden sammanföll med en nedåtgående trend för de flesta skadeindikatorerna för unionsindustrin. Unionsindustrin tappade 8,7 procentenheter av sin marknadsandel och var tvungen att minska sin tillverkning med 41 %. Det betydande prisunderskridandet hindrade unionsindustrin från att i tillräcklig utsträckning överföra de ökande tillverkningskostnaderna till försäljningspriserna, vilket ledde till mycket låga lönsamhetsnivåer under skadeundersökningsperioden.

(137)

Utifrån detta dras preliminärt slutsatsen att den dumpade lågprisimporten från de två berörda länderna som kom in på unionsmarknaden i stora och totalt sett ökande volymer, till priser som avsevärt underskred unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden, har vållat unionsindustrin väsentlig skada.

(138)

Även om Eurostat rapporterar om betydande import från Indien till mycket låga priser under hela skadeundersökningsperioden, finns det indikationer på att denna import inte är av den berörda produkten utan andra produkter som redovisats under samma KN-nummer.

(139)

Det har förekommit begränsad import från andra tredjeländer under hela skadeundersökningsperioden. Den totala marknadsandelen av import från andra länder än de två berörda länderna har minskat med 2,1 procentenheter, från 10,5 % till 8,4 %.

(140)

De nästa största importkällorna under undersökningsperioden var Indonesien, Brasilien och Turkiet, vilka innehade marknadsandelar på mellan 1,3 % och 1,6 % och samtliga av dessa länder tappade marknadsandelar under skadeundersökningsperioden.

(141)

På grund av den begränsade volymen och de nedåtgående tendenserna kan det konstateras att importen från tredjeländer andra än de berörda länderna inte verkar ha bidragit till skadan som vållats unionsindustrin under undersökningsperioden.

(142)

När det gäller utvecklingen av unionsindustrins exportförsäljning, minskade exporten kontinuerligt med totalt 34 % under skadeundersökningsperioden.

(143)

Dock stod exportförsäljningen endast för 13–15 % av unionsindustrins tillverkning under hela skadeundersökningsperioden. Därför kan de inte anses i någon utsträckning ha bidragit till den skada som vållats unionsindustrin under undersökningsperioden.

(144)

Som framgår av skäl 97 ovan minskade förbrukningen i unionen med 21 % mellan 2008 och 2009, vilket resulterade i en minskning av unionsförsäljning till unionsindustrin med 25 % under samma period. Efter 2009 växte dock förbrukningen i unionen betydligt med ca 8 000 ton, medan volymen dumpad import ökade till ca 9 000 ton under samma period, vilket framgår av skäl 106 ovan. Unionsmarknadens hela tillväxt mellan 2009 och undersökningsperioden absorberades därför av dumpad import samtidigt som unionsindustrins unionsförsäljning förblev på 2009 års mycket låga nivå.

(145)

De berörda parterna hävdade att en viktig orsak till skadan var krisen på den spanska byggmarknaden som påstås ha stark påverkan på ATUSA, ett spanskt företag och en av de viktigaste klagandena. Dock har ATUSA försäljning i de flesta medlemsstater i EU och den faktiska verkningen av den spanska byggkrisen var begränsad till deras försäljning i Spanien, som aldrig svarat för huvuddelen av deras försäljning. Dessutom är skadebilden tydlig gällande de båda utvalda företagsgrupperna, klagandena i sin helhet samt hela unionsindustrin. Under alla omständigheter begränsades inte skadeanalysen till resultatet för en unionstillverkare eller en nationell marknad, utan tog hänsyn till hela unionsindustrin.

(146)

Berörda parter hävdade också att skadan som vållats av förbrukningen i unionens negativa utveckling inte orsakats av dumpad import utan av ersättningseffekter. I detta avseende konstateras det att förbrukningen i unionens negativa utveckling kan ha orsakat unionstillverkarna skada. Denna skada har dock förvärrats av den stadiga ökningen av dumpad import på en minskande marknad. Såsom anges ovan har förbrukningen i unionens återhämtning på senare tid enbart gynnat dumpad import, medan unionstillverkarna inte har kunnat öka sin försäljningsvolym.

(147)

Berörda parter hävdade att Georg Fischer (nedan kallad GF) har fortsatt att vara lönsam trots sina högre priser, medan de andra unionstillverkarna inte klarat av att prestera tillfredsställande, vilket tyder på att det var strukturella problem som orsakade den skada som vållats unionsindustrin snarare än dumpad import. Dock har även GF påverkats negativt genom att ha förlorat marknadsandelar och delar av sin vinstmarginal. Sysselsättningen för företaget minskade och likaså dess resultat. Därför kan argumentet att GF inte skadades, inte godkännas.

(148)

Dessutom var alla unionstillverkare, inbegripet GF, föremål för det pristryck som utövades av den dumpade importen.

(149)

På liknande sätt hävdade berörda parter att Berg Montana, det bulgariska dotterbolaget i ATUSA-gruppen, också har fortsatt att vara lönsamt, vilket tyder på att det var andra orsaker än dumpad import som skulle ha orsakat skadan. Dock påverkades också Berg Montana negativt av kinesisk import: Tillverkningen och kapacitetsutnyttjandet minskade betydligt och likaså sysselsättningen. Eftersom huvuddelen av Berg Montanas försäljning sker till företag som är närstående till ATUSA-gruppen, är det inte lämpligt att endast se på Berg Montanas lönsamhet, utan man måste också se på de finansiella resultaten för hela gruppen, eftersom Berg Montanas lönsamhet påverkas av internprissättning, och totalt sett går faktiskt ATUSA-gruppen med förlust. Därför kan argumentet att Berg Montana inte lidit skada, inte heller godkännas.

(150)

Det skulle kunna hävdas att nedgången på 9 % i arbetskraftsproduktivitet mellan 2008 och undersökningsperioden är ett tecken på ett strukturellt problem, vilket framgår av skäl 127 ovan. Dock skedde denna nedgång under en period då unionsindustrin skar ner på sin sammanlagda arbetskraft med 36 % och minskade sitt resultat med 41 %. Dessa minskningar tyder på att unionstillverkarna kontinuerligt tvingades att anpassa sin verksamhet till marknadstrycket till följd av dumpad import och den tillfälligt minskade efterfrågan. Till följd av detta dystra ekonomiska läge kan minskningen på 9 % i arbetskraftsproduktivitet anses vara rätt så lindrigt.

(151)

Sammanfattningsvis har analysen ovan visat att importen från de två berörda länderna har ökat när det gäller kvantiteter och har vunnit stora marknadsandelar under skadeundersökningsperioden. Dessa ökande kvantiteter som kom in på unionsmarknaden till dumpade priser underskred dessutom avsevärt unionsindustrins priser.

(152)

Andra faktorer som kan ha vållat unionsindustrin skada har också analyserats. Man konstaterade då att importen från andra tredjeländer, unionsindustrins exportresultat och förbrukningen i unionens utveckling inte verkar vara sådana att de kan bryta det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin vållats under undersökningsperioden.

(153)

På grundval av ovanstående analys, där man lokaliserat och avskilt verkningarna av alla kända faktorer som påverkat unionsindustrins situation från de skadliga verkningarna av den dumpade importen, drar kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från Kina och Thailand har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(154)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa provisoriska antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde därför på grundval av den bevisning som lagts fram och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla parter i förfarandet samt vilka följderna skulle bli om åtgärder inte vidtogs.

(155)

Alla unionstillverkare som gett sig till känna gav sitt stöd till införandet av antidumpningsåtgärder. Det erinras om att skadeindikatorerna uppvisade en negativ trend och att särskilt de skadeindikatorer som rör tillverknings- och försäljningsvolymer, marknadsandelar samt unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom lönsamhet och räntabilitet, påverkades allvarligt.

(156)

Om åtgärder införs, förväntas prisnedgången och förlusten av marknadsandelar att mildras och unionsindustrins försäljningspriser börja återhämta sig, vilket borde leda till att unionsindustrins ekonomiska situation påtagligt förbättras.

(157)

Om antidumpningsåtgärder å andra sidan inte införs, är det sannolikt att försämringen av unionsindustrins marknadssituation och ekonomiska situation kommer att fortsätta. I ett sådant scenario skulle unionsindustrin tappa ytterligare marknadsandelar, eftersom den inte kommer att kunna följa de marknadspriser som fastställs av den dumpade importen från de två berörda länderna. Detta kommer sannolikt att leda till ytterligare nedskärningar i tillverkningen och nedläggning av produktionsanläggningar i unionen, vilket medför en omfattande förlust av arbetstillfällen.

(158)

Mot bakgrund av alla dessa faktorer dras därför preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(159)

Såsom framgår av skäl 31 ovan samarbetade 32 icke-närstående importörer i undersökningen och deras import svarade för runt 45 % av den totala importen från de två berörda länderna. I allmänhet motsätter sig importörer införandet av antidumpningsåtgärder. Dock verkar effekten av åtgärderna vara begränsad i de flesta fall. I många fall svarar den berörda produkten för en smärre del av importörens sammanlagda verksamhet. Dessutom köper vissa importörer gängade aducerade rördelar från andra källor och importörer som för tillfället endast köper från de två berörda länderna kan också byta till andra källor, inbegripet unionsindustrin. Mot denna bakgrund dras därför preliminärt slutsatsen att införandet av provisoriska åtgärder inte kommer att ha några betydande negativa verkningar på importörernas intresse.

(160)

Såsom framgår av skäl 18 ovan används gängade aducerade rördelar främst i gas-, vatten- och värmesystem i bostadshus och andra byggnader. Det är därför rörmokare som är användare av gängade aducerade rördelar. Inga användar- eller konsumentorganisationer var samarbetsvilliga i denna undersökning. Dessutom svarar värdet på de gängade aducerade rördelarna endast för en smärre del av den totala kostnaden för en gas-, vatten- eller värmeanläggning. Mot denna bakgrund dras därför preliminärt slutsatsen att införandet av provisoriska åtgärder inte kommer att ha några betydande negativa verkningar på användarnas intresse.

(161)

Sammantaget, och vid en bedömning av antidumpningsåtgärdernas totala inverkan, kommer av allt att döma de positiva verkningarna för unionsindustrin att tydligt uppväga de eventuella negativa verkningarna för andra intressegrupper. Den preliminära slutsatsen är därför att antidumpningstullarna inte strider mot unionens intresse.

(162)

Berörda parter har hävdat att om antidumpningsåtgärderna införs, kan ett duopol komma att utvecklas på unionsmarknaden vilket skulle domineras av de två viktigaste klagandena ATUSA och GF. I detta sammanhang ska det först konstateras att den nuvarande marknadsandelen för dessa två grupper är jämförelsevis låg, vilket ger det påstådda ”duopolet” en rätt så måttlig andel på runt 30 %. Detta ska jämföras med marknadsandelen för de två berörda länderna som uppgår till 52,7 %, medan importen från andra tredjeländer står för en marknadsandel på 8,4 %. De andra unionstillverkarna har en marknadsandel på 7,5 %.

(163)

Syftet med antidumpningstullarna är dessutom inte att förbjuda all import utan att återupprätta lika konkurrensvillkor. Det bör påpekas att de föregående åtgärderna, som var gällande mellan 2000 och 2005, inte stoppade importen. Tvärtom exporterade Kina högre kvantiteter 2002, 2003 och 2004 än före införandet av åtgärderna med en antidumpningstull på 49,4 %. Sammantaget tyder förekomsten av ett sådant stort antal aktörer på unionsmarknaden på att risken för att ett konkurrenshämmande duopol skulle dominera unionsmarknaden är låg.

(164)

Följaktligen dras den preliminära slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om unionens intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder på import av gängade aducerade rördelar med ursprung i Kina och Thailand.

(165)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import från de två berörda länderna.

(166)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som unionstillverkarna lidit.

(167)

Vid beräkningen av det tullbelopp som är nödvändigt för att undandröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionstillverkarna att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som en tillverkare av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import.

(168)

I den föregående undersökningen gällande samma produkt, fastställdes nivån för den rimliga vinsten till 7 % (9). Eftersom unionstillverkarna i stickprovet kunde uppnå samma vinst i början på skadeundersökningsperioden, fanns det inga indikationer på att vinstmarginalen nu skulle vara orimlig.

(169)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionstillverkarna för den likadana produkten. Detta pris erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 7 % adderades till produktionskostnaden.

(170)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes på grundval av jämförelser mellan det vägda genomsnittliga importpriset och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten vid försäljning från unionsindustrin på unionsmarknaden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan som procentandel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(171)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på import med ursprung i Kina och Thailand och att denna bör fastställas till en nivå som motsvarar den lägre av de konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull.

(172)

Mot bakgrund av de kinesiska och thailändska tillverkarnas höga grad av samarbetsvilja fastställs tullsatsen för övriga företag för respektive land till nivån för den högsta tullsatsen som ska införas på respektive utvalt företag, eller företagen som är samarbetsvilliga i undersökningen från landet i fråga. Tullsatsen för övriga företag kommer att tillämpas på de företag som inte var samarbetsvilliga i undersökningen.

(173)

För de samarbetsvilliga kinesiska företag som förtecknas i bilagan och som inte ingick i urvalet fastställs den preliminära tullsatsen till den vägda genomsnittliga tullsats som gäller för företagen i urvalet.

(174)

De föreslagna antidumpningstullsatserna är följande:

Folkrepubliken Kina

Thailand

(175)

De ovanstående antidumpningstullarna fastställs provisoriskt i form av värdetull.

(176)

Storleken på de individuella företagsspecifika antidumpningstullar som fastställs i denna förordning har beräknats på grundval av resultaten i den aktuella undersökningen. De återspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i Folkrepubliken Kina eller Thailand och som har tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett företag som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del med namn, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(177)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullar (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (10) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(178)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag tillämpas inte bara på de exporterande tillverkarna med bristande samarbetsvilja, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till EU under undersökningsperioden.

(179)

För Thailand var dock de senare företagen inbjudna, när de uppfyller kraven i artikel 11.4 i grundförordningen, andra stycket, att begära en översyn enligt den nämnda artikeln för att få sin situation individuellt undersökt.

(180)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en period inom vilken berörda parter som gett sig till känna inom den tidsfrist som anges i förordningen skriftligen får meddela sina synpunkter samt begära att bli hörda. Det bör dessutom påpekas att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av antidumpningstullar är preliminära och kan komma att omprövas inför eventuella slutgiltiga tullar.

(1)

Den 16 februari 2012 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Klagomålet ingavs den 3 januari 2012 av en företrädare för unionstillverkarna (nedan kallad klagandena), vilka svarar för en betydande del, i detta fall mer än 30 %, av unionens sammanlagda tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs också tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klagandena, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna i Kina, importörer, handlare, användare, leverantörer och intresseorganisationer som man visste var berörda, samt representanterna för Kina om inledandet av förfarandet. Kommissionen underrättade även tillverkare i Ryssland som var det föreslagna jämförbara landet så som angavs i tillkännagivandet om inledande. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(4)

Med tanke på det stora antalet exporterande tillverkare och icke-närstående importörer ombads i tillkännagivandet om inledande exporterande tillverkare och icke-närstående importörer att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten under perioden 1 januari 2011 till 31 december 2011. Uppgifterna skulle möjliggöra för kommissionen att avgöra om det krävdes ett stickprovsförfarande och i så fall göra ett urval.

(5)

Eftersom ett stort antal unionstillverkare berördes angavs det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare för att fastställa skadan i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Förurvalet hade gjorts genom att kommissionen använde de uppgifter som var tillgängliga i inledningsskedet och de byggde på tillverkarnas försäljningsvolym, storlek, geografiska läge i unionen och produktsegment. Det omfattade sex unionstillverkare inom alla större produktkategorier i fem olika medlemsstater, varav två var små och medelstora företag. Det preliminära urvalet svarade för drygt 15 % av den beräknade sammanlagda unionstillverkningen. En av de preliminärt utvalda tillverkarna ville dock inte ingå i urvalet, och flera berörda parter påpekade att en medlemsstat med stora tillverkningsvolymer hade förbigåtts och borde ingå i ett representativt urval. Med tanke på detta ändrade kommissionen sitt preliminära urval, och det slutliga urvalet omfattade sju unionstillverkare inom alla större produktkategorier i sex olika medlemsstater, varav två var små och medelstora företag. Urvalet stod för 20 % av den beräknade sammanlagda unionstillverkningen.

(6)

Omkring 400 exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina som svarade för mer än 60 % av den sammanlagda exporten lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. På grundval av uppgifter som inkommit gjorde kommissionen ett preliminärt urval med de fem exporterande tillverkare som hade den största exportvolymen till unionen, och uppmanade alla exporterande tillverkare kända för kommissionen att lämna synpunkter på det föreslagna urvalet. Två exporterande tillverkare som tidigare valts ut att ingå i urvalet rättade sina urvalsuppgifter, så att deras exportvolymer inte räckte för att de skulle ingå i urvalet. Kommissionen gjorde sedan ett slutligt urval med de uppdaterade fem största företagen i fråga om exportvolymer. De utvalda företagen svarade för nära 20 % av exporten till unionen av alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

(7)

De företag eller grupper av företag som slutligen valdes ut att ingå i urvalet är följande:

(8)

Ett företag bestred urvalet av företag och hävdade att det borde ha ingått i urvalet. Det hävdade att antalet utvalda företag inte skulle bli orimligt stort eller orsaka förseningar i undersökningen om det ingick, särskilt som företaget är en relativt liten exportör. Det hävdade också att företaget är utlandsägt och att urvalet inte skulle bli representativt om det inte ingick.

(9)

Kommissionen påminner om att urvalet av företag byggde på de största exportvolymerna, i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen, med hänsyn till det antal tillverkare som rimligen kunde undersökas inom den tid som står till förfogande. Eftersom företaget är en relativt liten exportör skulle det inte tillföra något till urvalets representativitet i fråga om exportvolymer. Dessutom noteras också att företaget gav sig tillkänna mycket sent – fyra månader efter det att det slutliga urvalet hade meddelats alla exporterande tillverkare och efter det att kontrollbesök hade gjorts i de utvalda företagens lokaler. Begäran att få ingå i urvalet avslogs därför.

(10)

Över 60 icke-närstående importörer besvarade urvalsfrågorna inom tidsfristen och erbjöd sig att samarbeta i förfarandet. Av dessa företag valdes fem ut att ingå i urvalet. Dessa fem icke-närstående importörer valdes ut på grundval av importens och återförsäljningens volymer och värde i unionen, sitt geografiska läge, sin affärsmodell och sitt produktsegment. De utvalda företagen står för de största representativa volymerna och värdet av import och återförsäljning i unionen som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Enligt de uppgifter som rapporterade i urvalsstadiet står de för omkring 6 % av importen av den berörda produkten under undersökningsperioden.

(11)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de kinesiska exporterande tillverkare som hade begärt det och till de kinesiska myndigheterna.

(12)

Elva exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, eller om individuell behandling, om det i samband med undersökningen skulle konstateras att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status. Tre av sökandena ingick i urvalet medan övriga åtta inte gjorde det. En av dessa exporterande tillverkare, som inte ingick i urvalet, drog senare tillbaka sin ansökan om marknadsekonomisk status, men ansökte fortsatt om individuell behandling. De båda återstående exporterande tillverkarna i urvalet och fyra andra företag som inte ingick i urvalet ansökte enbart om individuell behandling.

(13)

Kommissionen sände frågeformulär till de fem utvalda exporterande tillverkarna i Kina och till nära 300 andra exporterande tillverkare i Kina som hade begärt det. Frågeformulär sändes även till de sju utvalda unionstillverkarna, de fem utvalda importörerna, fyra sammanslutningar av återförsäljare och distributörer och även till enskilda återförsäljare och distributörer som begärde det. Frågeformulär sändes även till exporterande tillverkare i Indien, Turkiet, Brasilien, Thailand och Ryssland, som ansågs vara kandidater för valet av lämpliga jämförbara länder.

(14)

Svar mottogs från tretton exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina och från tre tillverkare i tänkbara jämförbara länder (Brasilien, Thailand och Ryssland). Svar på frågeformuläret mottogs även från de sju utvalda unionstillverkarna och de fem utvalda importörerna. Svar på frågeformuläret mottogs även från en återförsäljare, en distributör och två sammanslutningar av återförsäljare och distributörer.

(15)

Kommissionen mottog även inlagor från över 20 importörer som inte är närstående till någon exporterande tillverkare, sju återförsäljare, en leverantör av marknadsföringsprogram och från den kinesiska handelskammaren för lätta industriprodukter och konst och hantverk (CCCLA).

(16)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, skada och unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos nedanstående företag.

(17)

Kontrollbesök gjordes på plats hos sju utvalda tillverkare i unionen.

(18)

De utvalda unionstillverkarna och några andra samarbetsvilliga unionstillverkare begärde, med stöd av artikel 19 i grundförordningen, att få vara anonyma. De hävdade att det var risk för att det skulle kunna få betydande negativa följder om deras identitet röjdes.

(19)

Några av de klagande unionstillverkarna levererade nämligen den berörda produkten till kunder i unionen, som även köpte sina produkter från Kina och alltså direkt gynnades av denna import. De ansåg sig därför i en känslig position: några av deras kunder kanske ogillade att de hade lämnat in eller stödde en framställning om påstådd skadevållande dumpning. Av dessa skäl ansåg de att det fanns en risk för repressalier från några kunder. Dessutom exporterar vissa av de klagande unionstillverkarna också till Kina. Dessa företag ansåg att det faktum att de har lämnat in eller stöder ett klagomål om påstådd skadevållande dumpning skulle kunna hota deras affärer i Kina. Begäran beviljades, eftersom den var tillräckligt väl underbyggd.

(20)

Företrädarna för vissa exporterande tillverkare, CCCLA och några icke-närstående importörer gjorde gällande att de inte kunde utöva sin rätt att försvara sig på rätt sätt eftersom de klagandes och anhängarnas identitet inte hade röjts. De hävdade att under dessa omständigheter hindrades parterna från att kommentera unionsindustrins representativitet, väsentlig skada, huruvida tillverkarna kunde utestängas från unionsindustrin enligt artikel 1.4 i grundförordningen och/eller urvalets representativitet. Kommissionen försäkrade dock att dessa frågor kunde kontrolleras och lösas genom de handlingar som var tillgängliga för berörda parter, bl.a. korrespondens till berörda parter, genom anmärkningar om unionsindustrins representativitet och urvalsprocessen och genom krav på väl underbyggda inlagor från andra parter. Påståendet avvisades därför.

—

Hunan Hualian China Industry Co, Ltd, Hunan Hualian Ebillion Industry Co., Ltd, Hunan Liling Hongguanyao China Industry Co., Ltd och Hunan Hualian Yuxiang China Industry Co., Ltd (nedan kallat Hunan Hualian).

—

Guangxi Sanhuan Enterprise Group Holding Co., Ltd och Guangxi Sanhuan Lucky Xinda Export & Import Co., Ltd (nedan kallat Guangxi Sanhuan).

—

CHL International Ltd och CHL Porcelain Industries Ltd (nedan kallat CHL).

—

Shandong Zibo Niceton-Marck Huaguang Ceramics Limited, Shandong Silver Phoenix Company Limited och en närstående handlare med bas i Hongkong, Niceton International Limited (nedan kallat Niceton).

—

Guangxi Province Beiliu City Laotian Ceramics Co., Ltd

—

Fujian Dehua Hiap Huat Koyo Toki Co., Ltd

—

Shenzhen Baosanhe Ceramics Industrial Co., Ltd

—

Chaozhou Fairway Ceramics Manufacturing Co., Ltd

—

Chaozhou Mingyu Porcelain Industries Co., Ltd

—

Shenzhen Grand Collection Industrial Co., Ltd och Chaozhou Grand Collection Tableware Co., Ltd (nedan kallat Grand Collection).

—

Tienshan (Handan) Tableware Co. Ltd

—

Zibo Kun Yang Ceramic Corporation Limited.

—

Symbol srl, Treviso, Italien.

—

Metro AG, Düsseldorf, Tyskland.

—

Ritzenhoff & Breker GmbH & Co. KG, Bad Driburg, Tyskland.

—

Joseph Maeser GmbH, Dornbirn, Österrike.

—

IKEA Supply AG, Pratteln, Schweiz.

(21)

Den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren begärde att få vara anonym, eftersom det skulle kunna få stora negativa effekter på dess affärer om dess identitet blev känd. Begäran ansågs motiverad och beviljades därför.

(22)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 till och med den 31 december 2011 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser som var av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(23)

Klagandena krävde att skadeundersökningsperioden borde utsträckas med ett år och börja 2007, medan CCCLA krävde att den borde kortas med ett år och börja först 2009. När det gäller det första kravet beviljades det inte, eftersom det inte fanns något som motiverade att en skadeundersökningsperiod på fem år skulle spegla tendenserna bättre, som klagandena påstod. När det gäller det andra kravet hänvisade CCCLA i allmänna ordalag till Världshandelsorganisationens prejudikat, enligt vilket medlemmar i Världshandelsorganisationen inte kan välja ett utgångsscenario som enbart leder till en jämförelse under en fast avgränsad period, och att även om en ändring av utgångsscenarioåret lätt kan kullkasta ett undersökningsresultat om skada, kan medlemmen i Världshandelsorganisationen få svårt att visa att det förekommer väsentlig skada. Utredningen visar dock att om skadeundersökningsperioden minskades i detta fall skulle det ge en onödigt kort skadeundersökningsperiod som dessutom, med tanke på effekten av den ekonomiska krisen på vissa indikatorer, skulle ha kunnat ge en icke-representativ bild av skadetendenserna. Därför avvisades preliminärt båda dessa krav.

(24)

Den berörda produkten är bords- och köksartiklar av keramiskt material som för närvarande omfattas av KN-nummer 6911 10 00 , ex 6912 00 10 , ex 6912 00 30 , ex 6912 00 50 och ex 6912 00 90 med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad den berörda produkten). De kan vara av porslin, vanligt lergods, stengods, fajans eller fint lergods eller andra material. De viktigaste råvarorna är mineraler som kaolin, fältspat och kvarts, och sammansättningen av de råvaror som används avgör vilken typ av keramisk slutprodukt som tillverkas.

(25)

Bords- och köksartiklar av keramiskt material saluförs i en stor mängd olika former som har utvecklats med tiden. De används på en mängd olika platser, såsom hushåll, hotell, restauranger och vårdinrättningar.

(26)

Under undersökningen inlämnades och analyserades flera ansökningar om undantag för vissa produkter från produktdefinitionen. Analysen av ansökningarna sammanfattas nedan.

(27)

CCCLA hävdade i sina uppgifter att (fint) benporslin borde undantas från den produktdefinition som är föremål för undersökning. Enligt dem skiljer sig (fint) benporslin i grunden från andra slags bords- och köksartiklar på grund av skillnader i fysiska egenskaper, tillverkningsprocesser, slutanvändning och konsumenternas uppfattning. Det görs av malda ben från nötkreatur, och har stor vithet och genomskinlighet. Det kan göras mycket tunnare tack vare sin höga mekaniska hållbarhet och motståndskraft mot flisbildning, och tillverkas på ett mer komplicerat och kostsamt sätt som i regel inte används av unionstillverkarna. Det är därför bara ett fåtal unionstillverkare som tillverkar (fint) benporslin.

(28)

När det gäller dessa påståenden visade undersökningen för det första att det inte finns någon allmänt vedertagen definition av benporslin. (Fint) benporslin är endast en typ av mjukt porslin, eftersom en stor andel av råvarorna är samma som för andra keramikföremål. CCCLA motsade sig själv i sina inlagor i fråga om sammansättning och andel av de olika ingredienserna. För det andra kunde det i undersökningen inte bekräftas att (fint) benporslin krävde en mycket mer komplicerad tillverkningsprocess. För det tredje är användningen av (fint) benporslin som bordsartiklar likadan överallt, oavsett om det rör sig om Kina eller EU. Hårdhet och tålighet är inte heller specifikt för (fint) benporslin. Bordsartiklar av keramiskt material för restauranger och catering är till exempel särskilt hårda och tåliga. Sist men inte minst tillverkas (fint) benporslin av ett antal unionstillverkare som konkurrerar med import av (fint) benporslin från Kina. Ansökningarna om undantag för (fint) benporslin från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(29)

Två exporterande tillverkare, CCCLA och flera importörer ansökte om att keramiska knivar (köksknivar) skulle undantas från produktdefinitionen. Till stöd för sitt argument anförde de att sådana knivar inte kunde betraktas som samma produkt som andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material, på grund av sina särskilda egenskaper. Keramiska knivar (köksknivar) har vanligen ett blad av keramiskt material gjort av zirkoniumoxid som inte används för sedvanliga bordsartiklar som muggar och tallrikar. De skulle endast i begränsad omfattning vara utbytbara med den undersökta produktens huvudkategorier.

(30)

I undersökningen framkom att keramiska knivar (köksknivar) har samma fysiska egenskaper (vassa och hårda), utformning och slutanvändning (skärning) som metalliska knivar (köksknivar). De skiljer sig därför från övriga produkter i förfarandet, eftersom sistnämnda främst används för att lägga maten i, på grund av sin särskilda utformning och sina fysiska egenskaper.

(31)

Det hävdades även att tekniken för att tillverka keramiska knivar (köksknivar) inte finns inom unionen, och att det därför skulle vara ett brott mot unionens och Världshandelsorganisationens lagstiftning att fortsätta undersökningen av keramiska knivar (köksknivar). Klagandena medgav att det enligt deras vetskap inte fanns någon sådan tillverkning i unionen.

(32)

Det påpekades även att keramiska knivar (köksknivar) endast säljs på exklusiva ställen, och distributionskanalerna (distributörer av köksredskap) och intresseorganisationen (knivförbund) också skiljer sig. Det kunde dock inte fastslås i undersökningen att dessa frågor skulle motsvaras av skillnader i konsumenternas uppfattning jämfört med andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(33)

Det hävdades likaså att åtgärder mot keramiska knivar inte skulle leda till att rättvisa marknadsvillkor för bordsartiklar återupprättades, utan i stället missgynna slutkonsumenterna av keramiska knivar (köksknivar). Några parter gjorde gällande att eftersom keramiska knivar (köksknivar) inte tillverkas i unionen är det inte möjligt att unionsindustrin har lidit väsentlig skada i detta avseende. Kommissionen lät analysen av dessa påståenden stå tillbaka för en slutsats om huruvida keramiska knivar (köksknivar) och andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material anses utgöra en enda produkt.

(34)

På grundval av beaktandena i skäl 30 drogs preliminärt slutsatsen i undersökningen att keramiska knivar (köksknivar) i grunden skiljer sig från andra slags bords- och köksartiklar av keramiskt material på grund av skillnader i fysiska egenskaper, tillverkningsprocesser och slutanvändning. Ansökan att undanta dem från den produktdefinition som är föremål för undersökning beviljades därför preliminärt.

(35)

Två importörer hävdade att bords- och köksartiklar av kinesiskt/orientaliskt utseende borde undantas från produktdefinitionen. Den främsta anledningen var att detta slags föremål inte tillverkas i unionen, att efterfrågan på dessa varor i unionen alltid hade tillgodosetts genom import och att import av detta slag inte har någon negativ påverkan på någon av unionsindustrins marknadsandelar.

(36)

Undersökningen visade att det varken finns någon allmänt godtagen, objektiv definition av denna kategori, eller några särskilda egenskaper att identifiera den med. Unionstillverkare kan dessutom också tillverka denna stil. Bords- och köksartiklar av kinesiskt/orientaliskt utseende har inte heller någon unik eller annorlunda slutanvändning. Sist men inte minst underströks i undersökningen att i många asiatiska restauranger används bordsartiklar av västerländskt utseende och att produkterna i fråga enkelt kan bytas ut. Ansökningarna om undantag för föremål av kinesiskt/orientaliskt utseende från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(37)

Å ena sidan hävdades det att hållbart porslin borde undantas från produktdefinitionen på grund av sina unika fysiska egenskaper och tillverkningsprocess. För högre tålighet och styrka ingår 6–10 % aluminiumpulver i råvarorna till hållbart porslin, och bearbetningen av råvarorna (kaolin) är unik. Tillverkningen av hållbart porslin sades kräva specialiserade arbetare och är av högre kvalitet och kostar mer än vanliga bordsartiklar. Det påstods inte heller finnas någon i unionen som tillverkar det.

(38)

Å andra sidan påpekade en importör att hållbara bordsartiklar, som till exempel används på hotell, svarar för en stor del av Kinas totala keramiska produktion och att det skulle ge missvisande resultat i undersökningen om de undantogs.

(39)

Undersökningen visade att det varken finns någon allmänt godtagen, objektiv definition av hållbart porslin, eller några obestridda egenskaper att identifiera den med. Unionstillverkarna kan dessutom också tillverka detta slags bordsartiklar, och unionstillverkade och kinesiska produkter konkurrerar direkt med varandra. Hållbart porslin har inte heller någon unik eller annorlunda slutanvändning. Ansökningarna om undantag för hållbart porslin från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(40)

En svensk sammanslutning som företrädde relevanta svenska importörer yrkade på att handgjort porslin skulle undantas från den produktdefinition som är föremål för undersökning. Den nämnde den långa traditionen av sådant hantverk i Kina, de överkomliga priserna och skillnader i konsumenternas uppfattning av kinesiska handgjorda föremål och icke handgjorda föremål tillverkade i unionen.

(41)

Undersökningen visade dock att det å ena sidan inte finns någon allmänt godtagen/objektiv definition av denna kategori och att det å andra sidan finns flera unionstillverkare som tillverkar handgjort porslin. Undersökningen visade varken grundläggande skillnader i fysiska egenskaper från andra typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material eller några skillnader i konsumenternas uppfattning av handgjort porslin tillverkat i unionen. Ansökningen om undantag för handgjort porslin från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(42)

Flera importörer yrkade på att handmålade bordsartiklar skulle undantas från den produktdefinition som är föremål för undersökning Deras argument gick ut på att handmålade bordsartiklar är avsedda för en viss konsumentgrupp, att de kan användas för andra syften än vanliga bordsartiklar (t.ex. dekoration), att de inte tillverkas i kommersiell utsträckning i unionen, att de varken konkurrerar direkt med eller är utbytbara mot andra köks-/bordsartiklar, skillnader i uppfattningen hos konsumenterna, att de är lyxigare och ömtåligare, samt har en särskild tillverkningsprocess som är mer arbetsintensiv och kräver högkvalificerade arbetare.

(43)

Undersökningen visade att produkten är absolut identisk med icke handmålade bordsartiklar ända tills handmålningen sker. Den gjorde också klart att även om tillverkningsprocessen medför mer manuell hantering gör det inte produkten annorlunda. För de flesta slutkonsumenter är det svårt eller omöjligt att skilja på handmålat och icke handmålat porslin. Undersökningen visade också att handmålade bordsartiklar normalt har samma slutanvändning som andra typer av bordsartiklar av keramiskt material och inte nödvändigtvis är ömtåligare. Det konstaterades också att flera unionstillverkare faktiskt tillverkar handmålat porslin och att unionstillverkade och importerade produkter står i direkt konkurrens. Ansökningarna om undantag för handmålade bordsartiklar från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(44)

En importör yrkade på att underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar skulle undantas från den produktdefinition som är föremål för undersökning. Enligt argumenten kräver underglaserade handmålade bordsartiklar en särskild tillverkningsprocess, särskild användning (används till mat och dryck, medan ytglaserade, målade produkter normalt inte lär kunna det) och särskild kvalitet och fysiska egenskaper, nämligen livsmedelsgodkända och 100 % tåliga för diskmaskin och mikrovågsugn. Parten sade också att ingen unionstillverkare är kapabel och villig att framställa kommersiella volymer av underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar och menade att det inte finns någon risk för kringgående om underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar undantas från den produktdefinition som är föremål för undersökning. Den hävdade också att konsumenten uppfattar dem på ett annat sätt, eftersom de inte säljs som en del av ett varumärke, utan ses som samlarobjekt eller livsstilsobjekt.

(45)

Undersökningen visade dock att det å ena sidan inte finns någon allmänt godtagen/objektiv definition av denna kategori och att det å andra sidan finns flera unionstillverkare som tillverkar dem. Det noterades även att unionstillverkade och importerade produkter står i direkt konkurrens. Undersökningen visade att produkten fysiskt sett är absolut identisk med icke handmålade bordsartiklar och att genomsnittskonsumenten inte kan göra skillnad mellan underglaserade, figurativa, handmålade bordsartiklar och andra typer av dekorerade bordsartiklar. Den gjorde också klart att även om tillverkningsprocessen medför mer kvalificerat arbete gör det inte produkten till annorlunda och att underglaserade, handmålade bordsartiklar i grunden har samma slutanvändning som andra typer av bordsartiklar av keramiskt material. Ansökningarna om undantag för underglaserade, handmålade bordsartiklar från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(46)

Enligt vissa importörers synpunkter bör undersökningen begränsas till marknader som för närvarande köper från klagande unionstillverkare. I annat fall skulle tullarna skada vissa specialiserade importörer utan att de skulle kunna köpa från unionstillverkarna. Det hävdades också att unionstillverkare med varumärken inte tillverkar för andra företag och att unionstillverkare inte utför små beställningar eller arbetar med formar som krävs för vissa figurer. Unionstillverkare är inte heller flexibla och erbjuder inte presentuppläggningar.

(47)

Ansökan avvisades preliminärt, eftersom den är för bred och odefinierad och det inte finns något objektivt skäl till ett sådant undantag. Unionstillverkare har dessutom ett brett produktutbud och erbjuder regelbundet nya produkter, kollektioner och produktserier varierar därför ständigt. De typer av produkter och kvaliteter som unionsindustrin tillverkar återfinns också regelbundet hos exportörer. I undersökningen framkom också att det finns unionstillverkare som tillverkar föremål under andra parters varumärken. Det framkom också att unionstillverkade produkter och importerade kinesiska produkter står i direkt konkurrens, enkelt kan bytas ut och har samma slutanvändning, liknande tillverkningsprocess och konsumentuppfattning. Frågan om flexibilitet tas upp i avsnittet om unionens intresse.

(48)

En importör med tillverkning i Kina hävdade att import av stengods, som främst utgörs av köksartiklar, borde undantas från produktdefinitionen. Enligt denna part finns det bara en marginell tillverkning av stengodsprodukter i unionen och det är mycket troligt att de klagande inkluderade stengodsprodukter för att förekomma kringgående. Importören påstod också att de priser som den tar ut på importerade produkter är mycket högre än de som någon annan unionstillverkare tar ut och att denna import inte orsakar någon prispress eller skada.

(49)

Undersökningen har dock visat att unionstillverkningen av stengods är betydande. Slutsatsen blev också att unionstillverkade produkter och importerade kinesiska stengodsprodukter står i direkt konkurrens, enkelt kan bytas ut och har samma slutanvändning, liknande tillverkningsprocess och konsumentuppfattning och fysiska egenskaper. Prisrelaterade påståenden tas upp i skäl 240. Ansökningen om undantag för stengods från den produktdefinition som är föremål för undersökning avvisades därför preliminärt.

(50)

Parten hävdade dessutom att glaserat stengods och/eller emaljerade produkter eller icke-vitt och/eller klassificerat glaserat stengods och/eller emaljerade produkter borde undantas från den produktdefinition som är föremål för undersökning. Ingen slutsats kunde dock dras i frågan i detta skede av förfarandet.

(51)

En importör hävdade att den produktdefinition som är föremål för undersökning var för bred för att det skulle gå att göra en rimlig jämförelse mellan produkttyperna. En importör med tillverkningsintressen i Kina uttryckte en liknande uppfattning. I detta sammanhang hänvisade några parter också till rena dekorationsföremål.

(52)

I detta sammanhang noteras att de relevanta kriterierna för att fastställa om den produkt som omfattas av en undersökning kan betraktas som en enda produkt eller inte, dvs. dess grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, redovisas närmare nedan. Rena dekorationsföremål omfattas därmed inte. Även om de olika typerna av bords- och köksartiklar av keramiskt material visserligen kan ha olika egenskaper visade undersökningen att med undantag för keramiska knivar har de samma grundläggande egenskaper. Det faktum att den berörda produkten kan tillverkas med olika tillverkningsprocesser ska inte i sig läggas till grund för slutsatsen att det rör sig om två eller flera skilda produkter. Det framgick slutligen av undersökningen att de olika typerna av den berörda produkten i regel säljs via samma försäljningskanaler. En del specialaffärer inriktar sig kanske på vissa specifika typer, men de flesta distributionsföretagen (detaljhandlare, varuhus, stormarknader) för olika typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material, så att de kan erbjuda sina kunder ett brett produktsortiment. Påståendena att den produktdefinition som är föremål för undersökning är för bred avvisades därför preliminärt.

(53)

En part ansökte om att vissa keramiska kryddkvarnar skulle undantas från produktdefinitionen. Det gick dock inte att fastställa deras särdrag i undersökningen, och ansökningen avvisades därför preliminärt.

(54)

Undersökningen har visat att alla typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material, trots skillnader i fråga om egenskaper och modell, har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper: det rör sig om keramikartiklar avsedda för kontakt med livsmedel, de används på det hela taget för samma ändamål och de kan betraktas som olika typer av en och samma produkt.

(55)

Förutom att de har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper konkurrerar alla dessa olika modeller och typer direkt med varandra och är i mycket stor utsträckning sinsemellan utbytbara. Detta belyses tydligt av att det inte finns några klara skiljelinjer mellan de olika typerna, och det finns med andra ord en hel del överlappning och konkurrens mellan snarlika typer, vilket innebär att standardkonsumenterna oftast inte skiljer mellan till exempel porslinsartiklar och andra artiklar.

(56)

Som framgår av skälen 29–34 ansågs det också lämpligt att minska omfattningen på den produktdefinition som ligger till grund för den aktuella undersökningen genom att utesluta keramiska knivar. Den berörda produkten definieras därför preliminärt som bords- och köksartiklar av keramiskt material, med undantag för keramiska knivar, med ursprung i Folkrepubliken Kina och som för närvarande omfattas av KN-nummer 6911 10 00 , ex 6912 00 10 , ex 6912 00 30 , ex 6912 00 50 och ex 6912 00 90 .

(57)

För detta förfarande och i enlighet med gällande unionspraxis görs därför bedömningen att alla typer av den produkt som beskrivits ovan, med undantag för keramiska knivar, bör betraktas som en och samma produkt.

(58)

Undersökningen har visat att bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad och bords- och köksartiklar av keramiskt material som importeras till unionen från Kina samt sådana som tillverkas och säljs i Brasilien, som används som jämförbart land, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningsområde.

(59)

Under undersökningens gång hävdade vissa berörda parter att bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen inte är likadana som den berörda produkten. Detta visades, ansåg de, särskilt av att produkterna skilde sig åt när det gäller egenskaper, kvalitet, konsumenternas uppfattning om produkten, försäljningskanaler och marknadssegmentering. De påstod vidare att konsumenterna i unionen normalt uppfattade den berörda produkten som en billigare produkt och att priset på produkten inte inbegrep ett påslag för varumärke.

(60)

Undersökningen visade att importörerna hade lämnat motstridiga uppgifter i detta avseende. Medan vissa hävdade att den berörda produkten vanligen är av lägre kvalitet och ligger i en annan priskategori än unionstillverkade produkter, hävdade andra att bords- och köksartiklar av keramiskt material av varumärken som tillverkas i det berörda landet importeras till högre priser från Kina.

(61)

Å ena sidan medgav en importör som inte ingick i urvalet att tyska tillverkare sätter särskilt stor vikt vid kvalitetsstämpeln ”tillverkad i Tyskland”. Parten slog fast att kvaliteten på tallrikar och fat från vissa tyska varumärken är mycket bättre på grund av tillverkningsmetoden, medan andra importörer slog fast att de köpte från Kina på grund av den höga kvaliteten, gjutningskapaciteten och de kvalificerade arbetarna. I undersökningen bekräftades att det i unionen tillverkas bords- och köksartiklar av keramiskt material av både låg och hög kvalitet som säljs via samma distributionskanaler som den berörda produkten: oberoende detaljhandlare, icke specialiserade stormarknader, varuhus m.m. De konkurrerar därför på samma marknad.

(62)

På bords- och köksartiklar av keramiskt material behöver det inte heller nödvändigtvis stå ursprungsland. Det är därför ofta mycket svårt för konsumenten att skilja mellan bords- och köksartiklar av keramiskt material tillverkade i det berörda landet och i unionen.

(63)

Av dessa skäl dras slutsatsen att, även om det föreligger mindre skillnader, bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas av och exporteras från det berörda landet, bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas av och säljs på den brasilianska marknaden och bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas och säljs i unionen i huvudsak har samma grundläggande fysiska egenskaper och slutanvändningsområde och därför anses vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(64)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska, vid antidumpningsundersökningar avseende import med ursprung i Kina, normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i denna artikel för de tillverkare som uppfyller kriterierna som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen. Upplysningsvis är kriterierna i korthet följande:

(65)

Som anges i skäl 12 ansökte elva exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina om marknadsekonomisk status och besvarade ansökningsformuläret inom den fastställda tidsfristen. En exporterande tillverkare drog senare tillbaka sin ansökan om marknadsekonomisk status.

(66)

I sin dom i mål C-249/10 P – Brosmann m.fl. mot rådet fastslog domstolen att den urvalsmetod som fastställs i artikel 17 i grundförordningen inte kan tillämpas för att avgöra ansökningar om individuell, marknadsekonomisk behandling enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Domstolen fann att enligt artikel 2.7 c i grundförordningen har samarbetsvilliga tillverkare som inte ingår i urvalet rätt att få sina ansökningar om marknadsekonomisk status utredda, oavsett om en individuell dumpningsmarginal ska beräknas för de företag som inte ingår i urvalet (3). Mot bakgrund av denna dom beslutades det att inte endast utreda ansökningarna om marknadsekonomisk status från de tre exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som ingår i urvalet, utan även från de sju exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet. Kommissionen inhämtade alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats uppgifter som lämnats av de berörda företagen i ansökan om marknadsekonomisk status.

(67)

Unionens etablerade praxis är att konsekvent undersöka huruvida en grupp närstående företag i sin helhet uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status. I fall där ett dotterbolag eller annat närstående företag till sökanden i Kina är direkt eller indirekt inblandat i tillverkning eller försäljning av den berörda produkten utförs utredningen av marknadsekonomisk status följaktligen för varje företag för sig samt företagsgruppen i sin helhet.

(68)

Således kontrollerades ansökningarna om marknadsekonomisk status för tio exporterande tillverkare som består av sexton juridiska enheter.

(69)

Ingen av de tio samarbetsvilliga exporterande tillverkarna eller grupperna av exporterande tillverkare i Kina befanns uppfylla kriterierna för att beviljas marknadsekonomisk status. I undersökningen om marknadsekonomisk status framkom i synnerhet att ingen av de exporterande tillverkarna, vare sig enskilt eller som grupp, har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. I undersökningen fastställdes också att sju företag eller grupper av företag inte kunde visa för kommissionen att det inte förekom några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Dessutom kunde tre av de tio företagen inte visa att beslut fattas som svar på marknadssignaler utan något större statligt inflytande och att dess kostnader återspeglar marknadsvärden.

(70)

Det framkom också under kontrollbesöket att ett av ovannämnda företag hade lämnat vilseledande och bristfälliga uppgifter i sin ansökan om marknadsekonomisk status, särskilt i fråga om ett närstående företag. Dess samarbete hade överlag stora brister och företaget informerades därför om att artikel 18.1 i grundförordningen kunde komma att tillämpas och ombads att komma med synpunkter. Synpunkterna bekräftade den bristande samarbetsviljan, särskilt med avseende på det närstående företaget. Det har därför preliminärt beslutats att företaget inte längre kan ses som en samarbetsvillig exporterande tillverkare och att eventuella preliminära eller slutliga avgöranden kommer att bygga på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(71)

Kommissionen underrättade officiellt den berörda gruppen av närstående företag i Kina, de kinesiska myndigheterna och klaganden om resultaten från undersökningen om marknadsekonomisk status. De gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det fanns särskilda skäl till detta.

(72)

Flera företag hävdade att kommissionen inte hade besvarat deras ansökan om marknadsekonomisk status inom tre månader enligt kravet i artikel 2.7 c i grundförordningen. Undersökningen är därmed ogiltig genom ett formellt fel och kommissionen bör i enlighet med Brosmanndomen (4) avbryta undersökningen.

(73)

Kommissionen medger att på grund av att ett stort antal ansökningar om marknadsekonomisk status bedömdes och kontrollerades på plats i Kina var det, i det aktuella fallet, inte möjligt att bedöma ansökningarna om marknadsekonomisk status inom den fastställda tidsramen. Den påminde dock om att tribunalen nyligen har fastslagit att om beslut fattas om en ansökning om marknadsekonomisk status efter tidsfristen på tre månader som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen är detta i sig inte tillräckligt för att en förordning om antidumpningsåtgärder ska bli ogiltig (5). Ansökan avslogs därför.

(74)

Sex företag bestrider dessutom kommissionens bedömning att de inte har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. Kommissionen undersökte noggrant dessa påståenden och fann att de förklaringar som lämnats inte räckte för att vederlägga alla undersökningsresultaten från kontrollbesöken på plats. I några fall stod de nya uppgifterna i strid med de uppgifter som lämnats tidigare, medan företagen i några andra fall lämnade nya uppgifter som inte hade lämnats eller gjorts tillgängliga under kontrollbesöken på plats.

(75)

Fem företag bestrider också kommissionens slutsatser att de inte kunnat visa att det inte förekom några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. De synpunkter som mottogs är dock inte av sådant slag att de kan ändra kommissionens slutsatser från kontrollbesöken. I synnerhet gav inte företagen några bevis som kunde kullkasta kommissionens ursprungliga slutsatser att det förekom snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i fråga om t.ex. tillgångar och rätt till markanvändning.

(76)

Slutligen bestrider två företag att de inte har kunnat visa att affärsbeslut fattas som svar på marknadssignaler utan statligt inflytande och att deras kostnader återspeglar marknadsvärden. I synnerhet var synpunkterna från ett företag inte sådana att de kunde kullkasta kommissionens slutsats att staten blandade sig i dess rekryteringsprocess, medan det andra företaget lämnade nya och motsägelsefulla uppgifter om inköpen av råvaror.

(77)

Det följer av ovanstående att inget av de argument som framhölls var sådant att de ändrade slutsatserna i bedömningen om marknadsekonomisk status.

(78)

På grundval av ovanstående kunde ingen av de tio samarbetsvilliga exporterande tillverkarna eller grupperna av exporterande tillverkare i Kina som hade begärt marknadsekonomisk status visa att de uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(79)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen. Dessa kriterier anges upplysningsvis och är i korthet följande:

(80)

Tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet och sju exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och som ansökte om marknadsekonomisk status ansökte även om individuell behandling, om de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. Dessutom ansökte två exporterande tillverkare i urvalet och fyra exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet enbart om individuell behandling. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen undersöktes endast de utvalda företagens ansökningar om individuell behandling.

(81)

Eftersom alla ansökningar om marknadsekonomisk status preliminärt avslagits, och på grundval av tillgängliga uppgifter, har det preliminärt beslutats att alla utvalda företag som har ansökt om individuell behandling uppfyller kriterierna för att beviljas individuell behandling.

(82)

Ansökningar om individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen lämnades in av sju samarbetsvilliga exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet.

(83)

I detta skede av förfarandena har kommissionen inte fattat några beslut om ansökningarna om individuell undersökning, utan detta kommer att ske inom rimlig tid.

(84)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljas marknadsekonomisk status fastställas på grundval av de inhemska priserna eller på grundval av det konstruerade normalvärdet i ett jämförbart land.

(85)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Ryska federationen som lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(86)

Kommissionen mottog många synpunkter om att Ryssland inte var ett lämpligt jämförbart land. I synnerhet uppgavs att Ryssland är en marknad för kvalitetsporslin, specialiserad mot dekorerat porslin av dyra material, medan den inhemska produktionen av den berörda produkten är relativt liten jämfört med den inhemska förbrukningen. Dessutom skyddas den ryska marknaden av icke-tariffära handelshinder, t.ex. certifieringssystemen GHOST. Det ansågs därför att Ryssland inte var ett lämpligt jämförbart land.

(87)

Kommissionen undersökte därför om det fanns andra länder som kunde vara ett bra val som jämförbart land och sände brev till kända tillverkare i flera länder, däribland Thailand, Indien, Malaysia, Turkiet, Brasilien, Ukraina, Indonesien, Egypten, Colombia, Sydkorea, Bangladesh och Argentina, varefter tillverkare från Indien, Turkiet, Brasilien och Ryssland uppgav att de var villiga att samarbeta med kommissionen. Det var dock endast tre tillverkare från Brasilien, Thailand respektive Ryssland som lämnade in svar på frågeformuläret. Undersökningen visade att Brasilien har en konkurrenskraftig hemmamarknad för bords- och köksartiklar av keramiskt material med många tillverkare och relativt låg tull. De uppgifter som den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren lämnade analyserades och kommissionen drog slutsatsen att de var tillförlitliga och att ett normalvärde kunde baseras på dem.

(88)

Mot bakgrund av ovanstående och med hänsyn till alla uppgifter som är tillgängliga i detta skede av förfarandena valdes Brasilien preliminärt som ett lämpligt och rimligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(89)

Eftersom alla ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs bestämdes normalvärdet för alla kinesiska exporterande tillverkare på grundval av uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet, enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(90)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om försäljningen av en likadan produkt i Brasilien till oberoende kunder var representativ. Den brasilianska samarbetsvilliga tillverkarens försäljning av den likadana produkten konstaterades säljas i representativa mängder på den brasilianska hemmamarknaden i förhållande till den export av den berörda produkten till unionen som gjordes av de exporterande tillverkare som ingick i stickprovet.

(91)

Därefter undersökte kommissionen om denna försäljning kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder fastställdes. Försäljningstransaktionerna ansågs vara lönsamma när enhetspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden. Tillverkningskostnaden för den brasilianska tillverkaren under undersökningsperioden fastställdes därför.

(92)

För de produkttyper där mer än 80 % av den inhemska försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den aktuella typen översteg kostnaderna och det vägda genomsnittliga försäljningspriset för produkttypen minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska försäljningspriserna för all försäljning av den berörda produkttypen, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(93)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den produkttypen var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen av denna typ på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(94)

För de produkttyper som inte var lönsamma konstruerades normalvärdet genom att man använde tillverkningskostnaden för den brasilianska tillverkaren plus försäljnings- och administrationskostnaderna samt vinstmarginalen för de av den brasilianska tillverkarens produkttyper som är lönsamma.

(95)

Eftersom alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som beviljades individuell behandling ägnade sig åt exportförsäljning till unionen direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriserna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(96)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. Dumpningsmarginalerna fastställdes genom att man jämförde de utvalda exportörernas enskilda priser på nivån fritt fabrik med den jämförbara tillverkarens inhemska försäljningspriser eller det konstruerade normalvärdet enligt vad som var lämpligt.

(97)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes där så var lämpligt för handelsled, skillnader i fysiska egenskaper och för andra faktorer som påverkar prisernas jämförbarhet, särskilt då varumärket.

(98)

För det första undersöktes om en justering för handelsled enligt artikel 2.10 d i grundförordningen var motiverad. Det konstaterades att den kinesiska exporten främst skedde på grossistnivå, medan försäljningen i det jämförbara landet också skedde på detaljhandelsnivå. I undersökningen konstaterades även att prisnivån påverkades på båda marknaderna av de olika distributionskedjorna, och därmed prisernas jämförbarhet mellan exportpris och normalvärde. Undersökningen visade också att merparten av den kinesiska exporten såldes i stora mängder, medan merparten av den inhemska försäljningen i det jämförbara landet såldes i mindre mängder, vilket medförde prisskillnader i samma handelsled på de båda aktuella marknaderna. För att det skulle gå att göra en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet justerades normalvärdet på grundval av prisskillnaderna i samma handelsled i det jämförbara landet och i förekommande fall av de prisskillnader som konstaterats för de mängder som såldes i varje enskilt handelsled.

(99)

För det andra undersöktes även om en justering för skillnader i fysiska egenskaper enligt artikel 2.10 a i grundförordningen var motiverad. Det fastslogs i undersökningen att de kinesiska exporterande tillverkarna klassificerar sina produkter i upp till fem olika klasser, från A till E med stora prisskillnader. Den allra största delen av exporten till unionen består av produkter i klass A, B eller C eller en kombination av dessa. Denna klassificering är dock inte universell och bygger inte på några allmänna branschnormer, utan är snarare företagsspecifik och möjliggör prisdifferentiering. Tillverkaren i det jämförbara landet däremot säljer enbart motsvarigheten till klass A på den inhemska brasilianska marknaden och prisernas jämförbarhet påverkades därför. Exportpriset justerades därför upp till den kinesiska A-klassen för att det skulle vara jämförbart med den produkt som säljs av den jämförbara tillverkaren på den brasilianska marknaden.

(100)

För det tredje fastställdes i undersökningen att den brasilianska tillverkaren endast säljer märkesprodukter på den brasilianska marknaden, medan kinesiska exporterande tillverkare inte säljer märkesprodukter utan produkter med så kallade egna varumärken eller generiska bords- och köksartiklar av keramiskt material. Märkesprodukter uppfattas normalt av kunderna som produkter med en viss prestige, kontrollerad kvalitet och design och ger därför högre marknadspriser, medan generiska produkter (egna varumärken) med samma fysiska och tekniska egenskaper vanligen säljs till betydligt lägre pris. En märkesprodukts mervärde kan i allmänhet inte mätas exakt eftersom det beror på många olika orsaker som kundens uppfattning, varumärkets välkändhet och andra omätbara faktorer, men den brasilianska tillverkaren har i det aktuella fallet bekräftat att dess keramiska märkesprodukter kan säljas till betydligt högre pris på den brasilianska marknaden än andra produkter utan varumärken (generiska produkter). Därför gjordes en ytterligare justering av normalvärdet enligt artikel 2.10 k i grundförordningen.

(101)

Ytterligare justeringar gjordes vid behov med hänsyn till transport-, försäkrings-, hanteringskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga och korrekta och kunde styrkas.

(102)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna för de exporterande tillverkarna som beviljats individuell behandling på grundval av en jämförelse mellan ett justerat vägt genomsnittligt normalvärde som fastställts för det jämförbara landet och varje företags justerade vägda genomsnittliga exportpris uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(103)

Ett vägt genomsnitt av dumpningsmarginalerna för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet beräknades för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet. På grundval av detta fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen för de exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 26,6 %.

(104)

I syfte att beräkna den landsomfattande dumpningsmarginalen som är tillämplig för de icke-samarbetsvilliga eller okända exporterande tillverkarna i Kina, fastställdes först omfattningen av samarbetsviljan genom att exportvolymen till unionen enligt uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes med motsvarande statistik från Eurostat.

(105)

I undersökningen ansågs samarbetsviljan från Kina vara hög för en splittrad bransch, eftersom de exporterande tillverkare som gav sig tillkänna står för mer än 60 % av den totala exporten från Kina till unionen av den berörda produkten. Den landsomfattande marginalen för alla övriga exporterande tillverkare fastställdes därför genom tillämpning av ett vägt genomsnitt av den högsta dumpningsmarginal som fastställts för representativa produkttyper och volym från de utvalda exporterande tillverkarna. På denna grundval fastställdes preliminärt den landsomfattande dumpningen till 58,8 % av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(106)

På grundval av detta är de preliminära dumpningsmarginalerna uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(107)

All tillgänglig information om unionstillverkarna, däribland information i klagomålet och senare uppgifter från tillverkarna som inte framkom i undersökningen, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning. Unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten har skattats genom extrapolation av uppgifter från europeiska och nationella intresseorganisationer, som har kontrollerats mot uppgifter från enskilda tillverkare och även mot forskning och statistiska källor.

(108)

Under undersökningsperioden tillverkades den likadana produkten i unionen av över 200 unionstillverkare. I enlighet med föregående skäl beräknades den sammanlagda unionstillverkningen uppgå till ca 240 200 ton under undersökningsperioden. De unionstillverkare som svarar för unionens sammanlagda tillverkning utgör unionsindustrin i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen och kommer nedan att kallas unionsindustrin. Unionsindustrin har delats in i två segment: små och medelstora företag samt storföretag. De små och medelstora företagen svarade för sammanlagt 42 % av den totala unionsproduktionen under perioden. Unionstillverkningen är mycket splittrad, även om den koncentreras till Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien och Förenade kungariket.

(109)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av importstatistik från Eurostat för den produkt som undersöks och uppgifter om unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden.

(110)

På denna grundval utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

(111)

Totalt sett minskade EU:s förbrukning av bords- och köksartiklar av keramiskt material med 12 % under skadeundersökningsperioden. Den största minskningen på 17 % inträffade mellan 2008 och 2009.

(112)

Den totala förbrukningsminskningen under skadeundersökningsperioden måste ses mot bakgrund av återhämtningen efter den ekonomiska krisen 2009. Det finns goda framtidsutsikter för marknaden för bords- och köksartiklar av keramiskt material. (6)

(113)

Enligt uppgifter från Eurostat utvecklades volym, marknadsandel och genomsnittspriser på import av den berörda produkten enligt följande:

Tabell 2

(114)

Den sammanlagda importvolymen från Kina minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden och uppgick till 485 814 ton under undersökningsperioden. I relativa tal bör dock noteras att importen från Kina minskade mindre än den totala EU-förbrukningen. En analys för hela skadeundersökningsperioden visar att marknadsandelen för kinesisk import i själva verket ökade från 64,8 % år 2008 till 66,9 % under undersökningsperioden.

(115)

Importpriset ökade med 17,7 % under skadeundersökningsperioden, från 1 274 euro/ton till 1 499 euro/ton. Detta är det genomsnittliga importpriset per ton för all import av den berörda produkten och därför kan tendensen påverkas av ändringar i produktsammansättningen.

(116)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes de utvalda unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, dvs. exklusive fraktkostnader i unionen och efter rabatter och avdrag, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för de samarbetsvilliga exportörerna i Kina till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, dvs. efter rabatter och vid behov justerade till priset cif vid unionens gräns, vederbörligen justerat för befintliga tullar, tullklareringskostnader och kostnader som uppstår efter importen. Priser för produkter av lägre kvalitet justerades till priser för A-klassen, eftersom produkter av lägre kvalitet ur konsumentperspektiv anses konkurrera med A-klassprodukter enligt vad som anges i skäl 61. Unionsindustrins priser justerades också för skillnader i handelsled och för att neutralisera den prisfaktor som är knuten till varumärken, där så var aktuellt.

(117)

Jämförelsen visade att under undersökningsperioden såldes import av dumpade berörda produkter med ursprung i Kina i unionen till priser som underskred unionsindustrins försäljningspriser med 26,3–47,6 %.

(118)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation.

(119)

De makroekonomiska indikatorerna (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalernas storlek) bedömdes för hela unionsindustrin. Bedömningen grundades på uppgifter från europeiska och nationella intresseorganisationer som har kontrollerats mot uppgifter från unionstillverkare och tillgänglig offentlig statistik.

(120)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (lager, försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, löner och tillverkningskostnader) gjordes på företagsnivå för unionstillverkarna i urvalet. Bedömningen gjordes på grundval av kontrollerade uppgifter från dessa.

(121)

För vissa mikroekonomiska indikatorer (försäljningspris, lönsamhet, räntabilitet och tillverkningskostnader) har resultaten för de utvalda företagen i det aktuella segmentet viktats enligt det segmentets andel av den sammanlagda unionstillverkningen (genom tillämpning av varje segments specifika andel i tillverkningsvolymer av hela sektorn för keramiska bordsartiklar – 42 % för små och medelstora företag, 58 % för stora företag). Det garanterar att resultaten från stora företag inte snedvrider skadeanalysen och att situationen för småföretag, som tillsammans svarar för den största andelen av unionstillverkningen, har speglats korrekt där så var möjligt.

(122)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande enligt följande.

Tabell 3

(123)

Unionsindustrins produktion minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Generellt var produktionsminskningen större än minskningen av unionens förbrukning under samma period. Produktionen gick inte upp i samma utsträckning som förbrukningen 2010.

(124)

Unionsindustrins produktionskapacitet minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden. Trots detta minskade industrins kapacitetsutnyttjande ytterligare under skadeundersökningsperioden, med totalt 2 procentenheter till 74,1 %.

(125)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden föll mer än förbrukningen (8 %) under skadeundersökningsperioden. Det noteras att mellan 2009 och 2010 fortsatte försäljningsvolymen att sjunka, medan förbrukningen i unionen ökade med 8 %.

Tabell 4

(126)

Unionsindustrins marknadsandel minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden, eller med 2,1 procentenheter.

Tabell 5

(127)

Sysselsättningen minskade med 21 % under skadeundersökningsperioden. Tendensen följer samma mönster som minskningen av unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden till icke-närstående kunder.

Tabell 6

(128)

Produktiviteten hos de anställda i unionsindustrin, mätt som produktion per anställd och år, ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Det beror främst på unionsindustrins ansträngningar att svara på pressen från dumpad import från Kina.

Tabell 7

(129)

Dumpningsmarginalerna anges i avsnittet om dumpning ovan. Alla fastställda marginaler ligger klart över miniminivån. Med tanke på den dumpade importens volymer och priser kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen dessutom inte anses vara försumbara.

(130)

Unionsindustrins utgående lager minskade i absoluta termer med 14 % under skadeundersökningsperioden. I underökningen framkommer att detta inte är en nyckelindikator för denna slags industri, som främst arbetar på order.

Tabell 8

(131)

Unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 9

(132)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, investeringar och löner enligt följande.

Tabell 10

(133)

Unionsindustrins lönsamhet minskade med 0,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Lönsamheten var som lägst 2010 då raset uppgick till 4,1 procentenheter mellan 2008 och 2010.

(134)

Det bör understrykas att unionsindustrin redan var i ett känsligt läge i början av skadeundersökningsperioden, på grund av mycket stora volymer lågprisimport från Kina till unionsmarknaden som ökade kraftigt 2002–2004 och uppnådde en stor marknadsandel efter det att importkvoten togs bort för sådana produkter 2005. Det ledde till en ordentlig omstrukturering av sektorn som var i sitt slutskede i början av skadeundersökningsperioden.

(135)

På grund av denna utveckling före skadeundersökningsperioden kan inte den vinst som uppnåddes i början av skadeundersökningsperioden anses som en normal vinst. Eftersom inga synpunkter lämnats in i denna fråga anses det att en normal vinstnivå för en annan vanlig och viktig konsumentvara som har varit föremål för en antidumpningsundersökning, nämligen skodon av läder, preliminärt kan användas som referens. Den vinstnivån ligger på 6 % (7). Det är därför tydligt att unionsindustrin generellt under skadeundersökningsperioden aldrig kunde nå upp till en vinstnivå som kan anses godtagbar för produkten.

(136)

Unionsindustrins kassaflöde ökade generellt betydligt under skadeundersökningsperioden. Det beror dock på några stora, väletablerade företag – det gällde inte för små och medelstora företag. Nettoinvesteringarna gick ned med 33 %. Det bör noteras att mot slutet av skadeundersökningsperioden var investeringsnivån för små och medelstora företag nästan obefintlig. Endast två företag som inte var små eller medelstora företag hade råd att göra några större investeringar under skadeundersökningsperioden. Minskningen i räntabilitet var större än minskningen i lönsamhet under hela skadeundersökningsperioden.

(137)

Mellan 2008 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 2 %. Denna ökning av arbetskraftskostnaderna ligger betydligt under den genomsnittliga ökningen av arbetskraftskostnader i unionen under skadeundersökningsperioden, vilket tyder på att unionsindustrin ansträngde sig för att hålla lönerna så låga som möjligt.

(138)

Under skadeundersökningsperioden sjönk tillverkningskostnaderna med 10 %.

Tabell 11

(139)

Undersökningen har visat att de flesta av skadeindikatorerna, t.ex. tillverkningsvolym, kapacitet, försäljningsvolym till icke-närstående kunder och sysselsättning försämrades under skadeundersökningsperioden.

(140)

Dessutom försämrades de skadeindikatorer som rör unionstillverkarnas ekonomiska situation, t.ex. lönsamhet, investeringar och räntabilitet, under skadeundersökningsperioden.

(141)

Lönsamheten nådde inte en för sektorn godtagbar nivå, och totalt sett försämrades den till och med under skadeundersökningsperioden. Att unionsindustrin kontinuerligt har minskat försäljningspriserna har lett till att industrin nästan inte kunnat göra någon vinst.

(142)

Unionsindustrins produktivitet ökade visserligen under skadeundersökningsperioden, men det beror främst på dess stora ansträngningar att konkurrera med den starka närvaron av dumpad kinesisk import.

(143)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(144)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes om den dumpade importen från Kina hade vållat unionsindustrin skada i en sådan omfattning att skadan skulle kunna betecknas som väsentlig. Även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som kunde ha skadat unionsindustrin, undersöktes för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av sådana faktorer inte tillskrevs dumpad import.

(145)

Undersökningen visade att förbrukningen i unionen sjönk med 12 % under skadeundersökningsperioden, Samtidigt som volymen dumpad import från Kina minskade med omkring 9 % ökade dess marknadsandel. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 20 % och marknadsandelen minskade från 23 % år 2008 till 20,9 % under undersökningsperioden.

(146)

Under perioden från 2009 fram till slutet av undersökningsperioden ökade unionens förbrukning medan unionsindustrins marknadsandel sjönk, till skillnad mot den ökande dumpade importen från Kina och dess marknadsandel som ökade kraftigt under samma period.

(147)

Priserna på dumpad import från Kina ökade under skadeundersökningsperioden. Även om de genomsnittliga importpriserna från Kina ökade med 18 % under skadeundersökningsperioden var de konsekvent betydligt lägre än unionsindustrins försäljningspriser, särskilt under undersökningsperioden, vilket satte press på unionsmarknadens priser. Unionsindustrins sänkta försäljningspriser på unionsmarknaden och dess lönsamhet kan därför hänföras till den prissänkning som den dumpade importen från Kina orsakade på unionsmarknaden. Minskningen i unionsindustrins tillverkningskostnader och sysselsättning visar vilka ansträngningar den gjort för att bemöta denna import.

(148)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen förekomsten av kinesisk import och den ökade marknadsandelen för dumpad import från Kina till priser som konstant underskrider unionsindustrins har haft en avgörande roll för den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, vilken framför allt återspeglas i dess svaga ekonomiska situation och försämringen av så gott som alla skadeindikatorer.

(149)

De andra faktorer som undersöktes inom ramen för orsakssambandet är följande: Utvecklingen av efterfrågan på unionsmarknaden och dess segmentering, unionsindustrins exportresultat, importen från andra länder av den undersökta produkten, illojal konkurrens på unionsmarknaden, skillnader i tillverkningsmetoder och andrahandsmarknaden. Andra faktorer analyserades också.

(150)

I tabellen nedan anges importvolymen från andra tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

Tabell 12

(151)

Importen från tredjeländer sjönk med 12 % under skadeundersökningsperioden, medan marknadsandelen för denna import förblev relativt stabil.

(152)

Det bör noteras att de genomsnittliga importpriserna från andra tredjeländer ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden, och konsekvent låg högre än det genomsnittliga försäljningspriset på kinesisk export (med 68 % under undersökningsperioden).

(153)

CCCLA noterade att import från Turkiet borde ha ökat med omkring 8 % mellan 2010 och 2011, eftersom importpriserna från Turkiet endast uppgavs vara omkring 20 % högre än importpriserna från Kina.

(154)

I fråga om detta påstående noteras att när man jämför situationen i början och slutet av skadeundersökningsperioden ökade importvolymen från Turkiet med 10 % eller 1,1 procentenhet, men även att deras genomsnittspriser konstant låg mycket högre (mellan 37 % och 60 %) än den kinesiska importen. Den hade heller aldrig en marknadsandel på över 5,6 %. Det är därför svårt att dra slutsatsen att unionsindustrin lidit någon väsentlig skada av den turkiska importen.

(155)

Av dessa skäl dras slutsatsen att importen från andra tredjeländer inte väsentligt påverkade unionsindustrins situation.

(156)

En Tysklandsbaserad importörsammanslutning och några av dess medlemmar menade att marknaden för de keramiska produkter som undersöks kan delas in i åtminstone följande tre segment efter slutkonsumentpriser, produktkvalitet och försäljningskanaler: premiumsegmentet (hög kvalitet, höga priser), mellan-/budgetsegmentet (medelhög/låg kvalitet, medelhöga/låga priser) och specialprodukter (dekorationsföremål, souvenirer, krukor och hotellporslin). Merparten av unionsproduktionen lär säljas i premiumsegmentet och på marknader för specialprodukter, medan den kinesiska importen främst säljs i budgetsegmentet. Unionsindustrin inriktar sig mest på specialbutiker snarare än ställen där standardkonsumenten gör sina inköp. Därför, menar sammanslutningen, konkurrerar inte den kinesiska importen direkt med unionsproduktionen.

(157)

Påståendena bekräftades dock inte i undersökningen. Det noteras för det första att den likadana produkten inte omfattar vissa föremål som dessa parter hänvisar till, som rena dekorationsföremål (se skälen 51 och 52). För det andra visade undersökningen att unionsproduktionen säljs på alla marknader, precis som den kinesiska importen. En inte oansenlig del av den kinesiska importen faller faktiskt inom premiumsegmentet eller segmentet för specialprodukter. En brittisk importör hävdade att den importerade premiumprodukter från Kina, medan en grupp EU-företag med produktionsintressen i Kina också hänvisade till de mycket höga priser som den tog ut på unionsmarknaden för sina stengodsprodukter från Kina.

(158)

Slutligen hänvisas det till avsnitt B.1.2 där slutsatsen dras att alla typer av den berörda produkten och den likadana produkten anses som en enda produkt. Analysen bör därför göras för alla typer av den berörda produkten och den likadana produkten. En ansökan som endast avser vissa segment kan därför inte godkännas.

(159)

En europeisk sammanslutning av importörer och återförsäljare och CCCLA pekade på en minskad efterfrågan i unionen. En importör som inte ingick i urvalet fastslog att efterfrågan på porslin, särskilt i kategorin tilläggsprodukter och den privata sektorn, har fallit kraftigt och den återstående efterfrågan är mycket diversifierad. Flera parter hävdade också att på grund av svängningar i modet letar konsumenterna i dag efter billiga bords- och köksartiklar av keramiskt material. Enligt en grossist minskar premiummarknaden och kommer att fortsätta att göra det under de närmaste åren.