18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/1

---

RÅDETS BESLUT

av den 24 september 2012

om undertecknande på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Kanada om tullsamarbete i frågor som rör säkerhet i leveranskedjan

(2012/643/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.4 första stycket jämförd med artikel 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Unionen och Kanada bör utöka sitt samarbete i tullfrågor så att det även omfattar frågor om säkerhet i leveranskedjan och sammanhängande riskhantering i syfte att förbättra den genomgående säkerheten i leveranskedjan och samtidigt underlätta för den legitima handeln.

(2)	För detta syfte bemyndigade rådet den 26 november 2009 kommissionen att inleda förhandlingar med Kanada. Kommissionen har, på unionens vägnar, förhandlat fram ett avtal mellan Europeiska unionen och Kanada om tullsamarbete i frågor som rör säkerhet i leveranskedjan (nedan kallat avtalet).

(3)

Den ståndpunkt som ska intas av unionen i gemensamma tullsamarbetskommittén EU–Kanada (nedan kallad gemensamma tullsamarbetskommittén), om kommittén ska anta akter med rättslig verkan, bör fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. När så krävs bör övriga ståndpunkter som ska intas av unionen i kommittén fastställas av rådet i enlighet med artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)	Avtalet bör undertecknas på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Kanada om tullsamarbete i frågor som rör säkerhet i leveranskedjan bemyndigas härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås (1).

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  Texten till avtalet kommer att offentliggöras tillsammans med beslutet om avtalets ingående.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/2

---

RÅDETS BESLUT

av den 24 september 2012

om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen

(2012/644/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.4 första stycket jämförd med artikel 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Den 29 januari 2007 bemyndigade rådet kommissionen att i samband med Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen inleda förhandlingar med vissa andra medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO) enligt artikel XXIV.6 i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994.

(2)	Kommissionen har fört förhandlingar inom ramen för de förhandlingsdirektiv som har antagits av rådet.

(3)

Dessa förhandlingar har slutförts och ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (nedan kallat avtalet) paraferades av en företrädare för Europeiska unionen den 21 december 2011 och av en företrädare för Amerikas förenta stater den 17 februari 2012.

(4)	Avtalet bör undertecknas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (nedan kallat avtalet) bemyndigas härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att avtalet ingås (1).

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  Texten till avtalet kommer att offentliggöras tillsammans med beslutet om ingående.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/3

---

RÅDETS BESLUT

av den 10 oktober 2012

om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om vetenskapligt och tekniskt samarbete

(2012/645/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 186 jämförd med artikel 218.6 och 218.7, och

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)	Den 16 november 2009 bemyndigade rådet kommissionen att på unionens vägnar förhandla fram ett avtal mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om vetenskapligt och tekniskt samarbete (nedan kallat avtalet). Det paraferades den 14 oktober 2010.

(2)	Avtalet undertecknades den 19 mars 2012, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt, och har tillämpats provisoriskt efter undertecknandet enligt artikel 218.5 i fördraget.

(3)	Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om vetenskapligt och tekniskt samarbete godkänns härmed på unionens vägnar (1).

Artikel 2

Rådets ordförande ska på unionens vägnar göra den anmälan som avses i artikel 7.2 i avtalet (2).

Artikel 3

Europeiska kommissionen ska anta den ståndpunkt som unionen ska inta i den gemensamma kommitté som inrättats enligt artikel 4.2 i avtalet i fråga om tekniska ändringar av det avtalet i enlighet med artikel 4.2 a.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  Avtalet har offentliggjorts i EUT L 99, 5.4.2012, s. 2 tillsammans med beslutet om undertecknande.

(2)  Dagen för avtalets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/4

---

RÅDETS BESLUT

av den 10 oktober 2012

om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien

(2012/646/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 186 jämförd med artikel 218.6 a v,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)	Genom beslut 2005/781/EG (1) godkände rådet ingåendet av avtalet om tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien (nedan kallat avtalet).

(2)	I artikel XII.2 i avtalet anges följande: ”Detta avtal skall ingås för en inledande period på fem år och får därefter genom överenskommelse mellan parterna förlängas automatiskt efter utvärdering under det näst sista året i varje period.”

(3)	Vid det femte mötet i gemensamma styrkommittén, som inrättats enligt artikel VI.2 i avtalet, den 22 november 2011 i Brasilia, bekräftade bägge parter sitt intresse av att förlänga avtalet med ytterligare fem år.

(4)	I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 har Europeiska unionen ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen.

(5)	Förlängningen av avtalet bör godkännas på unionens vägnar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förlängningen av avtalet om tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien med en ytterligare period på fem år godkänns härmed på unionens vägnar.

Artikel 2

Rådets ordförande ska, på unionens vägnar, anmäla till Förbundsrepubliken Brasiliens regering att unionen har slutfört de interna förfaranden som är nödvändiga för att förnya avtalet i enlighet med artikel XII.2 i avtalet.

Artikel 3

Rådets ordförande ska, på unionens vägnar, göra följande anmälan:

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  EUT L 295, 11.11.2005, s. 37.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/5

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 957/2012

av den 17 oktober 2012

om ändring av bilaga I till förordning (EU) nr 605/2010 vad gäller strykning av uppgifterna om Nederländska Antillerna i förteckningen över tredjeländer från vilka införsel till unionen av sändningar av obehandlad mjölk och mjölkprodukter är tillåten

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (1), särskilt artikel 8 inledningsfrasen, artikel 8.1 första stycket och artikel 8.4,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (2), särskilt artikel 11.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 854/2004 fastställs särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung. I förordningen föreskrivs särskilt att produkter av animaliskt ursprung endast får importeras från ett tredjeland eller en del av ett tredjeland som finns med i en förteckning som upprättats och uppdaterats enligt den förordningen.

(2)

I förordning (EG) nr 854/2004 föreskrivs det också att när sådana förteckningar upprättas och uppdateras ska hänsyn tas till unionens kontroller i tredjeländer och garantier från de behöriga myndigheterna i tredjeländer när det gäller efterlevnad av eller likvärdighet med unionens foder- och livsmedelslagstiftning samt bestämmelser om djurhälsa enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (3).

(3)

I bilaga I till kommissionens förordning (EU) nr 605/2010 av den 2 juli 2010 om djur- och folkhälsovillkoren samt villkoren för utfärdande av veterinärintyg för införsel till Europeiska unionen av obehandlad mjölk och mjölkprodukter avsedda att användas som livsmedel (4) förtecknas de tredjeländer från vilka det är tillåtet att till unionen föra in sändningar av obehandlad mjölk och mjölkprodukter.

(4)	Den självständiga staten Nederländska Antillerna finns för närvarande med i bilaga I till förordning (EU) nr 605/2010.

(5)

Efter en intern reform i Konungariket Nederländerna, vilken trädde i kraft den 10 oktober 2010, har Nederländska Antillerna upphört att existera som en självständig stat inom det kungariket. Samma dag fick Curaçao och Sint-Maarten status som självständiga stater inom Konungariket Nederländerna, medan Bonaire, Sint Eustatius och Saba blev särskilda kommuner inom den europeiska delen av Konungariket Nederländerna. Därför bör uppgifterna rörande Nederländska Antillerna strykas från förteckningen i bilaga I till förordning (EU) nr 605/2010.

(6)	Curaçao och Sint-Maarten har inte uttryckt något intresse för att fortsätta exporten till unionen av obehandlad mjölk och mjölkprodukter avsedda att användas som livsmedel. De bör därför inte föras in i förteckningen i bilaga I till förordning (EU) nr 605/2010.

(7)	Förordning (EU) nr 605/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilaga I till förordning (EU) nr 605/2010 ska uppgifterna om Nederländska Antillerna utgå.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 18, 23.1.2003, s. 11.

(2)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.

(3)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(4)  EUT L 175, 10.7.2010, s. 1.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/7

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 958/2012

av den 17 oktober 2012

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

---

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/9

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 959/2012

av den 17 oktober 2012

om utfärdande av licenser för import av vitlök under delperioden 1 december 2012–28 februari 2013

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (2), särskilt artikel 7.2, och

av följande skäl:

(1)	I kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (3) finns bestämmelser om öppnande och administration av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

(2)

De kvantiteter för vilka A-licensansökningar har lämnats in av traditionella importörer och nya importörer under de sju första dagarna i oktober 2012 i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 341/2007 överskrider de kvantiteter som finns tillgängliga för produkter med ursprung i Kina, Argentina och alla andra tredjeländer utöver Kina och Argentina.

(3)	Enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 är det nu därför nödvändigt att fastställa i vilken utsträckning som de A-licensansökningar som överlämnats till kommissionen senast den 14 oktober 2012, i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 341/2007, kan beviljas.

(4)	För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

A-licensansökningar som har lämnats in under de sju första dagarna i oktober 2012 i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 341/2007 och som överlämnats till kommissionen senast den 14 oktober 2012 ska beviljas med de procentsatser av de ansökta kvantiteterna som anges i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 238, 1.9.2006, s. 13.

(3)  EUT L 90, 30.3.2007, s. 12.

---

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/11

---

RÅDETS BESLUT

av den 16 oktober 2012

om utnämning av en tysk ledamot i Regionkommittén

(2012/647/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 305,

med beaktande av den tyska regeringens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 december 2009 och den 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)	En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Petra ROTH har löpt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Till ledamot i Regionkommittén utnämns härmed för återstoden av mandatperioden, dvs. till och med den 25 januari 2015

—	Dagmar MÜHLENFELD, Oberbürgermeisterin der Stadt Mülheim an der Ruhr.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  EUT L 348, 29.12.2009, s. 22.

(2)  EUT L 12, 19.1.2010, s. 11.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/12

---

RÅDETS BESLUT

av den 16 oktober 2012

om utnämning av en belgisk ledamot och en belgisk suppleant i Regionkommittén

(2012/648/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 305,

med beaktande av den belgiska regeringens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 december 2009 och den 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)	En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Paul FICHEROULLE har löpt ut.

(3)	En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att Marc HENDRICKX utnämnts till ledamot i Regionkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Till Regionkommittén utnämns härmed för återstoden av mandatperioden, dvs. till och med den 25 januari 2015,

a)	som ledamot — Marc HENDRICKX, Vlaams Volksvertegenwoordiger och

b)	som suppleant — Karim VAN OVERMEIRE, Vlaams Volksvertegenwoordiger.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  EUT L 348, 29.12.2009, s. 22.

(2)  EUT L 12, 19.1.2010, s. 11.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/13

---

ASSOCIERINGSRÅDET EU–JORDANIENS REKOMMENDATION

av den 3 oktober 2012

om genomförande av ENP-handlingsplanen EU–Jordanien

ASSOCIERINGSRÅDET EU–JORDANIEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan (1), (nedan kallat avtalet) särskilt artikel 91, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 91 i avtalet föreskrivs att associeringsrådet EU–Jordanien ska ha befogenhet att avge lämpliga rekommendationer i syfte att förverkliga avtalets mål.

(2)	Enligt artikel 101 i avtalet ska parterna i avtalet vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som fordras för att fullgöra sina åtaganden enligt avtalet och se till att de mål som anges i avtalet uppnås.

(3)	Parterna i avtalet har enats om texten till ENP-handlingsplanen EU–Jordanien (nedan kallad ENP-handlingsplanen).

(4)	ENP-handlingsplanen kommer att bidra till genomförandet av avtalet genom att parterna utarbetar och enas om konkreta åtgärder som kommer att tillhandahålla praktisk vägledning för dettta genomförande.

(5)

Syftet med ENP-handlingsplanen är dels att fastställa konkreta åtgärder för fullgörandet av parternas åtaganden enligt avtalet, dels att tillhandahålla en bredare ram för ytterligare förstärkning av förbindelserna mellan EU och Jordanien, vilket kommer att leda till en betydande grad av ekonomisk integration och en fördjupning av det politiska samarbetet, i enlighet med de övergripande målen i avtalet.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Enda artikel

Associeringsrådet rekommenderar parterna att genomföra ENP-handlingsplanen (2), i den mån som detta genomförande syftar till uppnående av målen i avtalet.

---

(1)  EGT L 129, 15.5.2002, s. 3.

(2)  Se dokument 3302/12 på: http://register.consilium.europa.eu

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/14

---

BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 204/11/KOL

av den 29 juni 2011

om påstått statligt stöd som beviljats företag tillhöriga gruppen Norsk film (Norge)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (NEDAN KALLAD MYNDIGHETEN) HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

MED BEAKTANDE av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artiklarna 61 och 62,

MED BEAKTANDE av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervaknings- och domstolsavtalet), särskilt artikel 24,

MED BEAKTANDE av protokoll 3 till övervaknings- och domstolsavtalet (nedan kallat protokoll 3), särskilt artikel 1.2 i del I och artiklarna 4.4 och 7.1 i del II,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig i enlighet med artikel 6.1 i del II i protokoll 3 (1), och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

1.   Förfarande

Genom en skrivelse av den 23 mars 2006 (ärendenr 368163) framförde flera norska filmföretag (2) klagomål på att de norska myndigheterna hade beviljat årliga bidrag till Norsk FilmStudio AS/Filmparken AS mellan åren 2000 och 2005.

Efter flera skriftväxlingar antog myndigheten beslut nr 491/09/KOL om att inleda det formella granskningsförfarandet, vilket offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och i det tillhörande EES-supplementet. (3) Myndigheten uppmanade de berörda parterna att inkomma med sina synpunkter. Myndigheten mottog inte några synpunkter från tredje parter.

De norska myndigheterna ingav sina synpunkter genom en skrivelse av den 2 februari 2010 (ärendenr 545244).

2.   Gruppen Norsk Film

Norsk Film AS grundades 1932 av sammanslutningen av kommunala biografer. Företagets filmstudio öppnades 1935. I statsbudgeten för 1947 beslutade den norska regeringen att ta ett större ansvar för filmproduktion. Under 1950- och 1960-talet drabbades Norsk Film AS av finansiella svårigheter, vilket gjorde att regeringen beviljade företaget bidrag för att säkra dess fortlevnad. Efter att företaget i slutet av 1960-talet försatts i konkurs beslutade regeringen att ta på sig det fulla ansvaret för företagets framtid. Från 1974 ägde staten 77,6 % av aktierna i företaget. Norsk Film AS hade två syften: att ge den norska långfilmsproduktionen de nödvändiga resurserna och att producera norska filmer.

ScanCam AS grundades 1986 av Norsk Film AS och dagstidningen VG (Verdens Gang) med utgångspunkt i den befintliga kameraavdelningen på Norsk Film AS. Norsk Film AS och Schibsted ASA ägde senare 50 % vardera av aktierna i ScanCam AS. Den 31 december 1998 sålde Schibsted ASA sin andel till Norsk Film AS, och från och med 1999 blev ScanCam AS ett helägt dotterbolag till Norsk FilmStudio AS.

Norsk FilmStudio AS, som grundades 1989, var ett helägt dotterbolag till Norsk Film AS. Fram till 1989 var studion och de tekniska resurserna en integrerad avdelning inom Norsk Film AS. Norsk FilmStudio AS grundades för att tydligt skilja mellan företagets roll som producent och dess uppdrag att bevara infrastrukturen för filmproduktion (studio och tekniska resurser).

År 2001 ändrade den norska regeringen sin filmpolitik, och en tydligare åtskillnad gjordes mellan statens och den privata sektorns ansvarsområden. De privata produktionsbolagen skulle ansvara för att producera film. Det föreslogs därför att aktierna i Norsk Film AS skulle säljas. Staten skulle behålla sitt ansvar för företagets studior eftersom den delen av produktionsprocessen inte ansågs hållbar med avseende på marknadsvillkoren. År 2001 delades Norsk Film AS in i två separata företag: ett företag för filmproduktion med namnet Norsk Film AS, och ett företag för infrastruktur med namnet Filmparken AS. Företagets resterande tillgångar behölls i Filmparken AS. Norsk FilmStudio AS fortsatte att vara ett helägt dotterbolag till Filmparken AS. Den 25 juni 2001 slogs Norsk FilmStudio AS ihop med Filmparken AS. Staten sålde den 4 januari 2002 sina aktier i produktionsbolaget Norsk Film AS till ett privat produktionsbolag med namnet Diopter AS.

År 2002 fick Filmparken AS åter namnet Norsk FilmStudio AS.

År 2004 slogs ScanCam AS ihop med Norsk FilmStudio AS.

År 2009 slogs Norsk FilmStudio AS och The Chimney Pot AS ihop och blev Storyline Studios AS. Efter sammanslagningen äger Filmparken AS 60 % av företaget, och de resterande 40 % ägs av aktieägarna i det tidigare Chimney Pot AS.

Storyline Studios AS är en fullvärdig leverantör av utrustning och tjänster för filmindustrin som tillhandahåller filmstudior, passning och ljussättning, kameror, efterproduktion, kostym, finansiering, kontorstjänster, linjeproduktion och filmkataloger.

3.   Beskrivning av de undersökta åtgärderna

Två separata åtgärder undersöktes av myndigheten: utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor (se avsnitt 3.1) och den förmånsbehandling i skattehänseende som vissa företag tillhöriga gruppen Norsk Film beviljades (se avsnitt 3.2).

3.1    Utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor

Årliga bidrag betalades ut till olika enheter tillhöriga gruppen Norsk Film mellan 1970-talet och fram till 2006. I årsbudgetarna för 1971–1972 hänvisas till en ”befintlig stödordning”. Bidragen betalades ut av Kultur- och kirkedepartementet.

Myndigheten slog i sitt beslut nr 491/09/KOL fast att de årliga utbetalningarna från den norska staten sedan 1970-talet till olika enheter tillhöriga gruppen Norsk Film för långfilmsproduktion och för bevarande av den nödvändiga infrastrukturen för filmproduktion gjordes inom ramen för ett befintligt stödsystem.

De norska myndigheterna har angivit att Stortinget 1997 beslutade att bevilja Norsk Film AS 36 miljoner norska kronor för upprustning, modernisering och utveckling av de produktionslokaler som kallas ”Filmparken”. Bidraget fördelades via statsbudgetens avdelning för bidrag till ”nasjonale kulturbygg” (nationella kulturbyggnader). Bidraget fördelades under en tvåårsperiod, varvid 10 miljoner norska kronor betalades ut 1998 och de resterande 26 miljonerna norska kronor 1999. Bidraget täckte dels moderniseringen och upprustningen av studiolokalerna och dels nya kontorslokaler.

Myndigheten ansåg i sitt beslut nr 491/09/KOL att eftersom utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor gjordes utifrån en annan budgetfördelning och det specifika beloppet var öronmärkt för ett särskilt syfte (renovering av lokalerna i Jar), kunde det anses utgöra nytt stöd. Myndigheten ifrågasatte om detta bidrag ingick i den befintliga stödordningen eller om det utgjorde en ny stödåtgärd.

3.2    Förmånsbehandlingen i skattehänseende

Norsk Film AS och Norsk FilmStudio AS beviljades skattebefrielse från och med 1995 mot bakgrund av avsnitt 26 punkt 1 k i den tidigare skattelagen nr 8 av den 18 augusti 1911, som ersatts av skattelag nr 14 av den 26 mars 1999. (4)

Enligt avsnitt 2-32 i den norska skattelagen, där reglerna för denna skattemässiga förmånsbehandling för närvarande fastställs, är ideella organisationer, institutioner och företag befriade från bolagsskatt i den mån de bedriver ideell verksamhet.

Huruvida institutioner eller företag anses vara ideella i enlighet med avsnitt 2-32 avgörs mot bakgrund av objektiva kriterier, bland vilka företagets syfte är den avgörande faktorn. Om företagets verksamhet bedrivs i välgörenhetssyfte rör det sig om ett ideellt organ. För att fastställa ett företags syfte beaktar skattemyndigheterna bland annat dess stadgar inklusive de mål som anges i stadgarna och den verksamhet som faktiskt bedrivs. Skattemyndigheten beaktar också huruvida organet bedriver konkurrensutsatt verksamhet. Om företaget bedriver ekonomisk eller kommersiell verksamhet och konkurrerar med skattskyldiga företag med vinstsyfte är företaget skattskyldigt. En annan faktor som beaktas är hur företaget finansieras. Om företaget finansieras genom privata gåvor eller andra bidrag anses företaget sakna vinstsyfte.

En ideell organisation är befriad från bolagsskatt för vinster från verksamhet i enlighet med företagets ideella syfte. Intäkter från kommersiell verksamhet är under vissa villkor föremål för bolagsskatt. (5)

Huruvida avsnitt 2-32 ska tillämpas på ett företag eller en organisation avgörs av skattemyndigheterna som en del av den normala årliga bedömningsprocessen. De lokala skattemyndigheterna beslutar mot bakgrund av uppgifter från skattebetalaren och andra tillgängliga uppgifter vilket skattesystem som är tillämpligt.

Norsk Film AS, Norsk FilmStudio AS och ScanCam AS beviljades skattebefrielse på grundval av att företagen inte drevs i vinstsyfte. Fram till 1995 ansökte Norsk Film AS och Norsk FilmStudio AS inte om den särskilda ordningen. De omfattades dock av en sådan ordning mellan 1995 och 2001, efter att ha ansökt om det.

År 2001 delades Norsk Film AS in i två separata företag: ett företag för filmproduktion med namnet Norsk Film AS, och ett företag för infrastruktur med namnet Filmparken AS. Från och med 2002 finansierades företagen inte längre genom statliga bidrag och bedrev vanlig affärsverksamhet. De ansågs därför vara vanliga vinstdrivande företag och följaktligen föremål för vanlig bolagsskatt.

Fram till 1998 ägde Norsk Film AS och Schibsted ASA vardera 50 % av aktierna i ScanCam AS. ScanCam AS ansågs därför inte vara en integrerad del av den verksamhet som bedrevs av Norsk Film AS. Från december 1998 var ScanCam AS först helägt av Norsk Film AS och därefter från 1999 av Norsk FilmStudio AS (ett helägt dotterbolag till Norsk Film AS). Efter denna förändring ansåg skattemyndigheterna att ScanCam AS var en integrerad del av Norsk Film AS’ verksamhet och därför kunde omfattas av samma skattesystem under åren 1998–2000. ScanCam AS var vinstgenererande under åren 1998, 1999, 2000 och 2001. (6)

Skattemyndigheterna ansåg i sin bedömning att företagen kunde omfattas av statusen som icke-vinstdrivande organisation på följande grunder: stadgarna för Norsk Film AS, enligt vilka verksamheten saknade vinstsyfte, det faktum att 97,7 % av aktierna innehades av staten och de lokala myndigheterna och att företaget till största delen finansierades genom statsbidrag.

Skattemyndigheterna angav vidare att skattebefrielsen beviljades med förbehåll för att en eventuell vinst i sin helhet skulle användas för att nå företagets syfte inom ramen för sin status som ett icke-vinstdrivande företag. Dotterbolaget Norsk FilmStudio AS betraktades som en integrerad del av Norsk Film AS verksamhet och omfattades av samma skattebefrielse. Enligt de norska myndigheterna genererade Norsk FilmStudio AS inte någon vinst mellan 1995 och 2001, och tillämpningen av det gynnsamma skattesystemet hade följaktligen inte någon effekt.

Samtliga företag är nu föremål för vanlig bolagsskatt.

Myndigheten ifrågasatte i sitt beslut nr 491/09/KOL om tillämpningen av befrielsen från bolagsskatt på grundval av regeln med skattebefrielse för icke-vinstdrivande organisationer motiverade skattebefrielse för de företag som tillhörde gruppen Norsk Film.

Stödet i form av befrielse från bolagsskatt utgör ett driftsstöd. Sådant stöd är endast tillåtet under särskilda omständigheter, och framför allt i situationer där de kriterier som anges i myndighetens riktlinjer är uppfyllda (exempelvis för vissa typer av miljöstöd eller regionala stöd). Myndigheten ifrågasatte därför om de särskilda skattereglerna, såsom de tillämpades på en del av företagen som tillhörde gruppen Norsk Film, kunde anses vara motiverade mot bakgrund av bestämmelserna om statligt stöd i EES-avtalet.

4.   Synpunkter från de norska myndigheterna

4.1    Utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor

4.1.1   Utbetalningen av bidraget utgör inte statligt stöd

De norska myndigheterna hävdar att utbetalningen av de 36 miljonerna norska kronor inte utgör statligt stöd.

De norska myndigheterna, som tillämpat en strategi med bedömning av ekonomiska effekter, hävdar att det granskade bidraget i praktiken inte gett stödmottagaren någon ekonomisk fördel.

Myndigheterna anser inte att något av företagen har vunnit några ekonomiska fördelar till följd av bidraget för upprustning och modernisering av Filmparken. Norsk FilmStudio AS ansvarade för uthyrningen av lokalerna till alla produktionsbolag i Norge. Det fanns en tydlig juridisk uppdelning inom gruppen Norsk Film mellan verksamheten för filmproduktion och verksamheten för uthyrning av produktionslokaler. Tillgången till produktionslokalerna var fri och omfattade alla norska produktionsbolag (däribland Norsk Film AS) på lika villkor och enligt samma bestämmelser. Uthyrningsverksamheten var ej vinstdrivande och genererade underskott för Norsk FilmStudio AS.

Enligt de norska myndigheterna kan det inte hävdas att åtgärden gav gruppen Norsk Film en ekonomisk fördel, eftersom det är tydligt att bidraget inte genererade någon sådan fördel. Åtgärdens avsikt och effekt var snarare att ge de norska filmproducenterna tillgång till produktionslokaler. Myndigheterna betonar att Norsk FilmStudio AS endast agerade som ensam tillhandahållare av studiolokaler för uthyrning för produktion av filmer av en särskild längd och kvalitet på grund av ett marknadsmisslyckande. Företaget bedrev denna verksamhet till förmån för alla producenter och vann inte någon ekonomisk fördel.

4.1.2   Åtgärden skulle hur som helst utgöra befintligt stöd

De norska myndigheterna hävdar att även om bidraget på 36 miljoner norska kronor utgjorde statligt stöd, skulle det hur som helst utgöra befintligt stöd.

Enligt myndigheterna är utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor nämligen en del av det befintliga stödsystemet i form av utbetalningen av de årliga bidragen.

De norska myndigheterna anger att det faktum att bidraget betalades ut från en annan budget än den som användes för de årliga bidragen inte är en tillräcklig indikation på att bidraget i sig utgjorde en avskild och ny åtgärd. De förklarar att fördelningen av bidraget under 1998–1999 via en annan budgetpost endast var tillfällig och berodde på tekniska orsaker, och att utbetalningen av de 36 miljonerna norska kronor lika väl hade kunnat fördelas via budgetavdelningen för filmfinansiering och fördelas på en tioårsperiod och således ha införlivats i de årliga utbetalningarna till Norsk Film AS, som omfattade såväl driftsstöd som investeringsstöd. Det faktum att bidraget för 1998–1999 fördelades via en annan budgetpost berodde på det nya sättet att organisera den (nationella) budgetavdelningen för bidrag till uppförande av nationella byggnader. De norska myndigheterna hävdade vidare att det viktiga var att utbetalningen var en del av en systematisk och pågående kedja av betalningar till samma mottagare och att stödets karaktär inte hade förändrats. Myndigheterna angav att stödordningen alltid hade bestått i en investeringsdel och en driftsdel.

Upprustnings- och moderniseringsprocessen hade pågått sedan en viss tid, och kostnaderna hade fram till och med 1998–1999 uppskattats uppgå till 13 miljoner norska kronor. Detta belopp hade inkluderats i bidragen från den norska staten genom den befintliga stödordning som varit i kraft sedan 1970-talet. År 1997 blev det dock tydligt att 13 miljoner norska kronor inte var tillräckligt för att slutföra arbetet, och man beslutade därför att avsätta ytterligare 36 miljoner norska kronor för att slutföra upprustningen.

De norska myndigheterna lämnade uppgifter till myndigheten som styrkte att medel även tidigare hade avsatts och öronmärkts för uppgradering och modernisering av den nödvändiga infrastrukturen för att bibehålla förutsättningarna för filmproduktion.

Slutligen hävdade de norska myndigheterna att det faktum att bidragsbeloppet var mycket högre än de årliga utbetalningarna dittills varit inte betydde att det utgjorde nytt stöd. De hänvisade till EU-domstolens dom i målet Namur-Les-Assurances  (7), enligt vilken uppkomsten av nytt stöd eller ändringen av befintligt stöd inte kan bedömas utifrån stödets omfattning eller framför allt dess storlek i något skede av företagets verksamhet om stödet ges inom ramen för tidigare lagstadgade bestämmelser som inte har ändrats.

4.1.3   Nytt stöd vore hur som helst förenligt med reglerna

De norska myndigheterna hävdar att åtgärden, i det fall myndigheten skulle fastslå att den utgör nytt stöd, hur som helst skulle vara förenlig med EES-avtalets funktionssätt. De anser att åtgärden vore förenlig med artikel 61.3 c i EES-avtalet eftersom bidragets syfte var att bevara ett kulturarv och åtgärden var nödvändig och proportionell för att nå detta syfte.

Enligt de norska myndigheterna är filmproduktion ett viktigt kulturellt uttryck och utgör en del av det nationella arvet. Utan lämpliga produktionslokaler skulle ingen filmproduktion kunna ske. Vidare var bidraget en nödvändig åtgärd på grund av ett marknadsmisslyckande. De norska myndigheterna betonar även att myndigheten har godkänt stödåtgärder för audiovisuella initiativ som inte skulle få någon effekt om den nödvändiga infrastrukturen för att producera audiovisuella verk saknades.

4.2    Förmånsbehandlingen i skattehänseende

4.2.1   Tillämpningen av förmånsbehandlingen i skattehänseende utgör inte statligt stöd

De norska myndigheterna betonar till att börja med att myndigheten i sitt beslut nr 491/09/KOL inte ifrågasatte det aktuella skattesystemet enligt vilket icke-vinstdrivande företag var befriade från bolagsskatt, utan undersökte tillämpningen av ett sådant system på vissa företag tillhöriga gruppen Norsk Film. Det är därför den faktiska tillämpningen eller den felaktiga tillämpningen av skattesystemet på vissa företag som granskas.

De norska myndigheterna hävdar för det andra att de själva inte har undersökt om avsnitt 2-32 i skattelagen tillämpades korrekt på de företag som tillhörde gruppen Norsk Film eftersom de inte är en skattebedömningsmyndighet.

De har dock angett att en möjlig felaktig tillämpning av skattemyndigheterna av en allmän skattebestämmelse till en skattebetalares fördel inte utgör statligt stöd. De anger vidare att felaktig tillämpning av en nationell skattebestämmelse i första hand bör korrigeras av skattemyndigheterna eller domstolarna med beaktande av den relevanta nationella lagstiftningen. En ohanterbar situation skulle uppstå om all felaktig tillämpning av de nationella skattebestämmelserna som leder till en otillbörlig fördel för en särskild skattebetalare skulle anses utgöra statligt stöd.

De norska myndigheterna betonar att eftersom konsekvenserna av felaktig beskattning kan variera, såvida det inte är fråga om en bestående felaktig tillämpning, bör korrigerande åtgärder vidtas inom ramen för den nationella lagstiftningen och inte granskas mot bakgrund av EES-bestämmelserna om statligt stöd.

4.2.2   Tillämpningen av förmånsbehandlingen i skattehänseende utgick hur som helst från ett befintligt stödsystem

De norska myndigheterna hävdar vidare att tillämpningen av en skattebestämmelse som antagits före EES-avtalets ikraftträdande hur som helst inte skulle utgöra nytt stöd utan endast vara en tillämpning av ett befintligt stödsystem.

De anser att en vanlig tillämpning av den allmänna bestämmelsen och utvärderingen av huruvida denna är tillämplig i ett specifikt fall hur som helst inte kan utgöra nytt stöd, och därför inte behöver anmälas till myndigheten. Om enskilda ansökningar om ett befintligt stödsystem skulle utgöra nytt stöd skulle det innebära en orimlig utvidgning av räckvidden för vad som kan betraktas som nytt stöd, vilket skulle urholka räckvidden för förenligt stöd i form av befintligt stöd enligt innebörden i bestämmelserna om statligt stöd.

II.   BEDÖMNING

1.   Förekomst av statligt stöd

Följande fastställs i artikel 61.1 i EES-avtalet:

1.1    Förekomst av statliga medel

Åtgärden ska beviljas av staten eller genom statliga medel.

1.1.1   Utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor

Bidraget på 36 miljoner norska kronor utbetalades från statsbudgetens avdelning för bidrag till nationella kulturbyggnader.

Myndigheten anser därför att villkoret att statliga medel ska ha getts är uppfyllt.

1.1.2   Systemet med förmånsbehandling i skattehänseende

Norsk Film AS och dess dotterbolag Norsk FilmStudio AS beviljades skattebefrielse för åren 1995–2001. I en skrivelse av den 18 mars 1996 beviljade skattekontoret i Bærum skattebefrielse för beskattningsåret 1995 under förutsättning att eventuella vinster i sin helhet skulle användas för att tjäna företagets syfte såsom icke-vinstdrivande företag.

ScanCam AS (det dotterbolag som hyrde ut kameror) beviljades skattebefrielse under perioden 1998–2001 på samma grunder.

Till följd av det gynnsamma skattesystemet förlorade staten skatteintäkter som den vanligtvis skulle ha uppburit från de berörda företagen. Avsaknaden av dessa medel utgjorde en belastning på de statliga medlen motsvarande de kostnader som normalt skulle ha belastat de berörda företagens budget. (8)

Det faktum att bedömningen gjordes av de lokala skattemyndigheterna påverkar inte slutsatsen att statliga medel betalades ut. (9)

1.2    Gynnande av vissa företag och produktion av vissa varor

1.2.1   Utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor

Åtgärden ska till att börja med ha gett Norsk FilmStudio AS/Filmparken AS fördelar som befriat dem från kostnader som vanligtvis belastar deras budget. Bidraget på 36 miljoner norska kronor gav mottagarna en ekonomisk fördel som de inte skulle ha fått under normala verksamhetsförhållanden. Bidraget stärkte därmed den finansiella ställningen för Norsk FilmStudio AS/Filmparken AS jämfört med andra filmproducerande företag inom EES.

För det andra ska stödåtgärden vara selektiv i det avseende att den gynnar ”vissa företag eller viss produktion”.

Myndigheten anser att utbetalningen av beloppet på 36 miljoner norska kronor för upprustning av studiolokalerna var selektiv eftersom stödmottagaren uttryckligen angavs.

1.2.2   Systemet med förmånsbehandling i skattehänseende

Vissa av företagen inom gruppen Norsk Film befriades från den vanligtvis tillämpliga bolagsskatten och därmed från kostnader som vanligtvis skulle ha belastat företagens budget. De skulle inte ha omfattats av denna förmån under normala verksamhetsförhållanden.

Myndigheten medger dock att EU-domstolen och Efta-domstolen alltid har ansett att åtgärder som innebär att vissa mottagare beviljas fördelar inte är selektiva om de kan motiveras av karaktären och den allmänna systematiken hos det system där de ingår.

I myndigheternas riktlinjer för tillämpningen av reglerna om statligt stöd för åtgärder som rör direktbeskattning av företag anges vidare specifikt att vinstskatt naturligtvis inte kan tas ut om det inte finns någon vinst. Det kan således vara motiverat med hänsyn till skattesystemets art att företag som saknar vinstsyfte, såsom till exempel stiftelser och föreningar, särskilt undantas från vinstskatt om de i praktiken inte kan gå med vinst.

Myndigheten bestred i sitt beslut nr 491/09/KOL inte det faktum att förmånsskattesystemet som sådant kan vara motiverat mot bakgrund av systemets art och logik. Myndigheten ifrågasatte också tillämpningen av systemet för de berörda företagen. Dessa företag beviljades befrielse från bolagsskatt i enlighet med avsnitt 26, punkt 1 k i den tidigare skattelagen nr 8 av den 18 augusti 1911, som ersatts av skattelag nr 14 av den 26 mars 1999. Tillämpningen av detta system medför befrielse från bolagsskatt för organisationer som uppfyller vissa kriterier, huvudsakligen med avseende på sitt icke-vinstdrivande syfte.

Enligt de uppgifter som lämnats av de norska myndigheterna, Norsk Film AS, Norsk FilmStudio AS och ScanCam AS beviljades skattebefrielse på grundval av att företagen inte drevs i vinstsyfte. Myndigheten kan i sin bedömning inte sätta sig i de norska lokala skattemyndigheternas ställe. På grundval av de uppgifter som lämnats till myndigheten anser den inte att den har tillräckliga bevis som kan styrka att systemet med förmånsbehandling har tillämpats felaktigt på de tre företagen och att åtgärden därför kan sägas vara selektiv.

Myndigheten kan därför inte fastslå att tillämpningen av förmånsbehandlingen i skattehänseende på Norsk FilmStudio AS/Filmparken AS/ScanCam AS på grundval av de kriterier som ursprungligen fastställdes i skattelagen från 1911 utgör statligt stöd.

1.3    Snedvridning av konkurrensen och effekt på handeln mellan de avtalsslutande parterna

Statligt stöd till specifika företag anses utgöra snedvridande konkurrens och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna om mottagaren bedriver en ekonomisk verksamhet som omfattar handel mellan de avtalsslutande parterna. Biofilmer kan produceras på olika platser inom EES-området. Filmerna är därefter föremål för handel mellan de avtalsslutande parterna till EES-avtalet. Stöd till ett företag som producerar långfilmer och tillhandahåller studiotjänster kan därför påverka konkurrensen mellan olika filminspelningsplatser. Den granskade åtgärden kan därför anses snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna.

1.4    Slutsats

Mot bakgrund av de ovan granskade uppgifterna drar myndigheten slutsatsen att utbetalningen av de 36 miljonerna norska kronor utgjorde statligt stöd och att beviljandet av förmånsbehandlingen i skattehänseende för Norsk FilmStudio AS/Filmparken AS/ScanCam AS inte utgjorde statligt stöd.

Myndigheten kommer nedan därför endast att analysera utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor.

2.   Förfarande

Förfarandet för nytt stöd fastställs i artikel 1.3 i del I i protokoll 3. Om myndigheten hyser tvivel om förenligheten hos en sådan stödåtgärd ska den inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 1.2 i del I i protokoll 3 och i artikel 4.4 i del II i protokoll 3.

Ett särskilt förfarande för befintligt stöd föreskrivs i artikel 1.1 i del I i protokoll 3. I enlighet med denna bestämmelse ska myndigheten i samarbete med Eftastaterna fortlöpande granska alla stödsystem som förekommer i dessa stater. Den ska till medlemsstaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller EES-avtalets funktionssätt.

Alla bedömningar som görs i ett beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande om huruvida en potentiell stödåtgärd utgör ett nytt eller befintligt stöd är ovillkorligen endast preliminära. Även om myndigheten inledningsvis, med utgångspunkt i de uppgifter som lämnats i detta skede, beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande mot bakgrund av artiklarna 1.3 och 1.2 i del I i protokoll 3, kan den fortfarande, i sitt beslut som avslutar förfarandet, konstatera att åtgärden faktiskt utgör ett befintligt stöd. (10) När det gäller befintligt stöd måste myndigheten följa förfarandet för befintliga stöd. (11) Således måste myndigheten i ett sådant fall avsluta det formella granskningsförfarandet och i förekommande fall inleda det förfarande för befintliga stöd som har fastställts i artiklarna 17–19 i del II i protokoll 3. (12)

Den information som lades fram för myndigheten vid den tidpunkt då den bestämde sig för att inleda det formella granskningsförfarandet gjorde det inte möjligt att dra någon preliminär slutsats om att stödet var befintligt, och myndigheten behandlade därför dessa åtgärder inom ramen för de regler som gäller nya stöd.

Myndigheten kommer att dra en slutsats om förekomsten av och förenligheten för nya stödåtgärder under det formella granskningsförfarandet. Om stödet anses utgöra befintligt stöd kommer myndigheten, med tanke på att de båda granskade åtgärderna inte längre tillämpas, att avsluta det formella granskningsförfarandet utan att inleda ett förfarande för befintligt stöd eftersom ett sådant förfarande vore verkningslöst.

3.   Utbetalningen av bidraget på 36 miljoner norska kronor – befintligt stöd

I enlighet med artikel 1 b i) i del II i protokoll 3 avses med befintligt stöd allt stöd som fanns innan EES-avtalet trädde i kraft i respektive Eftastat, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före ikraftträdandet och som fortfarande är tillämpliga efter det att EES-avtalet har trätt i kraft. Ändringar av sådant stöd utgör nytt stöd i enlighet med artikel 1 c.

De norska myndigheterna har lämnat kompletterande uppgifter inom ramen för sina synpunkter på beslut nr 491/09/KOL (se avsnitt 4.1.2 ovan).

Liksom anges i beslut nr 491/09/KOL anser myndigheten att de årliga utbetalningarna från den norska staten sedan 1970-talet till Norsk FilmStudio AS/Filmparken AS för långfilmsproduktion och för bevarande av den nödvändiga infrastrukturen för filmproduktion byggde på ett befintligt stödsystem.

Myndigheten anser att utbetalningen av de 36 miljonerna norska kronor gjordes inom ramen för det befintliga stödsystemet.

De årliga bidrag som har betalats ut under årens lopp tycks till att börja med alltid ha omfattat en del investeringsstöd och en del driftsstöd. (13) De norska myndigheterna har således angett att upprustnings- och moderniseringsprocessen redan hade inletts och fram till 1998–1999 hade uppskattats uppgå till 13 miljoner norska kronor som täcktes av de årliga bidragen. De norska myndigheterna lämnade utdrag ur budgetförslag varav det framgick att flera betydande belopp hade avsatts för Norsk Film AS för upprustning och modernisering av den nödvändiga infrastrukturen för filmproduktion. (14) Det faktum att det specifika bidraget hade öronmärkts för renoveringsarbete avseende lokalerna i Jar bör därför inte hävdas utgöra en ändring av det befintliga stödsystemet.

Det faktum att utbetalningen av bidraget för det andra hade skett via en annan budget än den som används för årliga bidrag är irrelevant med avseende på omständigheterna i det aktuella fallet. Denna utbetalningsmetod berodde helt och hållet på budgettekniska orsaker och var resultatet av ett nytt sätt att organisera budgeten.

Det faktum att bidragsbeloppet var mycket högre än de årliga bidragen är slutligen inte någon indikation på att bidraget utgör nytt stöd. EG-domstolen fastslog att uppkomsten av nytt stöd eller ändringen av befintligt stöd inte kan bedömas utifrån stödets omfattning eller framför allt dess storlek i något skede av företagets verksamhet, om stödet ges inom ramen för tidigare lagstadgade bestämmelser som inte har ändrats. (15)

Myndigheten fastslår därför mot bakgrund av ovanstående att utbetalningen av 36 miljoner norska kronor var en del av ett befintligt stödsystem som avslutades 2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Eftas övervakningsmyndighet anser att bidraget på 36 miljoner norska kronor ingick i ett befintligt stödsystem. Det formella granskningsförfarandet för nytt stöd avslutas därför.

Artikel 2

Eftas övervakningsmyndighet anser att tillämpningen av förmånsbehandlingen i skattehänseende på Norsk Film AS, Norsk FilmStudio AS och ScanCam AS inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

Artikel 4

Endast den engelska texten är giltig.

---

(1)  EUT C 174, 1.7.2010 och EES-supplement nr 34, 1.7.2010.

(2)  The Chimney Pot Oslo AS, Dagslys AS, Egg & Bacon AS, Grip Teknikk AS, Bob Aas Carho ENK, Kamerautleien AS, Lydhodene AS, Megaphon AS och Krypton Film AS.

(3)  Se fotnot 1.

(4)  Inom ramen för denna stödordning beviljas befrielse från bolagsskatt för så kallade ideella organisationer.

(5)  Enligt avsnitt 2-32.2 i den norska skattelagen är intäkter föremål för bolagsskatt då den årliga omsättningen av kommersiell verksamhet överstiger 70 000 respektive 140 000 norska kronor.

(6)  Se skrivelsen från de norska myndigheterna av den 11 augusti 2006 (ärendenr 383774).

(7)  Mål C-44/93, Namur-Les Assurances du Crédit SA mot Office National du Ducroire och Belgiska staten, REG 1994, s. I-3829, punkt 28.

(8)  Mål C-156/98, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-6857, punkt 26.

(9)  Mål C-248/84, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, REG 1987, s. I-4013, punkt 17.

(10)  Mål C-400/99, Italien mot Europeiska kommissionen, REG 2005, s. I-3657, punkterna 47 och 54–55.

(11)  Mål T-190/00, Regione Siciliana mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. II-5015, punkt 48.

(12)  Mål C-312/90, Spanien mot Europeiska kommissionen, REG 1992, s. I-4117, punkterna 14–17 och mål C-47/91, Italien mot Europeiska kommissionen, REG 1992, s. I-4145, punkterna 22–25.

(13)  Se de norska myndigheternas synpunkter om beslutet från Eftas övervakningsmyndighet om att inleda ett formellt granskningsförfarande i mål 67377 – Påstått statligt stöd till företag tillhöriga gruppen Norsk Film (ärendenr 545244).

(14)  Se St.prp. nr 1 (1976–77): 1 313 000 norska kronor, St.prp. nr 1 (1977–78): 4 miljoner norska kronor, St.prp. nr 1 (1978–79): 3,9 miljoner norska kronor.

(15)  Mål C-44/93, Namur-Les-Assurances du Credit SA mot Office National du Ducroire och Belgiska staten, REG 1994, s. I-3829, punkt 28.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/21

---

BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 189/12/KOL

av den 22 maj 2012

om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller produktion och grossistförsäljning av el i Norge

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

med beaktande av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i vilken förfarandena vid offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn fastställs (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (1)) (nedan kallat direktiv 2004/17/EG), särskilt artikel 30,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artiklarna 1 och 3 i protokoll 1 till detta avtal,

med beaktande av den begäran som inlämnats till övervakningsmyndigheten av Akershus Energi Vannkraft AS, E-CO Energi AS, EB Kraftproduksjon AS och Østfold Energi AS (nedan kallade de sökande) den 24 januari 2012,

med beaktande av Eftas övervakningsmyndighets (nedan kallad övervakningsmyndigheten) beslut av den 19 april 2012 som ger ledamoten med ansvar för offentlig upphandling rätt att ta vissa beslut inom området för offentlig upphandling (beslut nr 138/12/COL),

efter samråd med Eftas kommitté för offentlig upphandling som biträder Eftas övervakningsmyndighet, och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

(1)

Den 24 januari 2012 mottog övervakningsmyndigheten, i enlighet med artikel 30.5 i direktiv 2004/17, en begäran från Akershus Energi Vannkraft AS, E-CO Energi AS, EB Kraftproduksjon AS och Østfold Energi AS om godkännande av tillämpningen av artikel 30.1 i direktiv 2004/17, för verksamhet inom produktion och grossistförsäljning av vattenkraft i Norge. I skrivelser av den 17 februari 2012 begärde övervakningsmyndigheten ytterligare uppgifter från Norge (diarienr 624270) och från de sökande (diarienr 624258). Övervakningsmyndigheten mottog ett svar från Norge genom en skrivelse av den 20 mars 2012 och från de sökande genom en skrivelse av den 22 mars 2012.

(2)	Begäran från de sökande, vilka måste betraktas som offentliga företag i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG, handlar om produktion och grossistförsäljning av vattenkraft, vilket beskrivs i begäran.

II.   RÄTTSLIG RAM

(3)	I artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG föreskrivs att kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet enligt artiklarna 3–7 inte omfattas av detta direktiv om den aktuella verksamheten i den Eftastat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.

(4)

Enligt artikel 30.5 i direktiv 2004/17/EG kan en begäran om att artikel 30.1 ska tillämpas lämnas in av upphandlande myndigheter om det så föreskrivs i den berörda EES-statens lagstiftning. Det framgår av § 15-1, punkt 2 i förordning nr 403 av den 7 april 2006 om offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn (Forskrift nr. 403 av 7. April 2006 om innkjøp i forsyningssektorene) att upphandlande myndigheter kan lämna in en begäran om tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG till övervakningsmyndigheten, förutsatt att de har erhållit ett yttrande från den norska konkurrensmyndigheten.

(5)	De sökande mottog ett yttrande från den norska konkurrensmyndigheten den 16 mars 2011, vari den norska konkurrensmyndigheten hade dragit slutsatsen att den aktuella verksamheten är direkt konkurrensutsatt på en marknad med fritt tillträde.

(6)

Tillträdet till marknaden betraktas som fritt om staten har genomfört och tillämpar den relevanta EES-lagstiftning genom vilken en viss sektor eller en del av den konkurrensutsätts. Denna lagstiftning förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorn hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (2). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (3) (nedan kallat direktiv 2003/54/EG), som är införlivat med punkt 22 i bilaga IV till EES-avtalet. Därmed bör tillträdet till marknaden betraktas som fritt om den norska staten har genomfört och tillämpar direktiv 2003/54/EG på ett korrekt sätt.

(7)

Konkurrensutsattheten ska bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör marknadsandelen för huvudaktörerna på en given marknad ett kriterium som bör tas i beaktande. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Med tanke på de berörda marknadernas särdrag bör hänsyn också tas till andra kriterier, såsom balansmarknadens funktion, priskonkurrens och i vilken utsträckning kunderna byter leverantör.

III.   BEDÖMNING

(8)	Den berörda produktmarknaden är marknaden för produktion och grossistförsäljning av el (4). Marknaden täcker därmed elproduktionen vid kraftverk och importen av el som sker genom sammanlänkningar för att säljas till stora industrikunder eller till återförsäljare.

(9)

Den norska marknaden för grossisthandel med el är starkt integrerad i den nordiska marknaden (Danmark, Norge, Sverige och Finland). Större delen av elproduktionshandeln i den nordiska regionen sker genom den gemensamma nordiska börsen för kontrakt för fysisk leverans av elkraft, vilken drivs av Nord Pool Spots AS (nedan kallat Nord Pool). Nord Pools nordiska elbörs täcker för närvarande grossistmarknaderna i Norge, Sverige, Danmark, Finland och Estland.

(10)

Nord Pool bedriver verksamhet på två marknader för grossisthandel med fysisk el: ”day-ahead”-marknaden Elspot där det dagligen köps och säljs timbaserade elavtal som levereras nästkommande dygn, och Elbas som är en kontinuerlig gränsöverskridande ”intra-day”-marknad där justeringar i handeln som gjorts i ”day-ahead”-marknaden kan göras fram till en timma före leveransen. Tillsammans täckte dessa marknader 74 % av den nordiska elkonsumtionen 2010, med en volym på 307 TWh. Den återstående volymen förhandlas bilateralt mellan leverantör och kund.

(11)

Den nordiska marknaden är uppdelad i ett flertal budområden som är sammanlänkade. Handelspriset på Elspot baseras på buden från samtliga deltagare på marknaden och fastställs för att balansera utbud och efterfrågan för varje timme under 24-timmarsperioden. Prismekanismen på Elspot anpassar elflödet över sammanlänkningarna på marknaden till den tillgängliga handelskapacitet som ges av det nordiska överföringssystemet.

(12)

Överföringsbegränsningar i den nordiska regionen kan leda till tillfällig överbelastning som delar upp det nordiska området till geografiskt mindre marknader. Vid sammanlänkningarna mellan de nordiska länderna och inom Norge används prismekanismer för att lätta överbelastning på elnätet, dvs. man delar upp Elspot i olika prisområden. Det kan därmed vara olika priser i prisområdena för att balansera utbudet och efterfrågan i området.

(13)	Som följd av detta kan den aktuella geografiska marknaden variera från den ena timmen till den andra. Vid överbelastning är den mindre än det nordiska området och kan sammanfalla med inhemska budområden.

(14)	Det finns för närvarande fem budområden i Norge (5).

(15)

Antalet timmar då priserna skiljer sig mellan de olika områdena i den nordiska regionen är begränsat: Prisområde Andel timmar isolerade (%) Nr 1: Oslo 1,4 Nr 2: Kristiansand 16,4 Nr 3: Trondheim 6,2 Nr 4: Trondheim 6,6 Nr 5: Bergen 4,1 15.3.2010-11.3.2011 Oftast är prisområdena sammankopplade: Prisområdeskonstellationer Andel timmar sammankopplade (%) Nr 1 + Nr 2 77,7 Nr 1 + Nr 3 48,0 Nr 1 + Nr 5 94,9 Nr 2 + Nr 5 76,6 Nr 3 + Nr 4 89,9 Nr 1 + Nr 2 + Nr 5 75,7 Nr 3 + Nr 4 + Sverige 76,3 15.3.2010-11.3.2011 De norska prisområdena är generellt sett integrerade med Sverige.

(16)

Risken för överbelastning kan öka oron för att tillfälliga flaskhalsar ska utnyttjas för att öka lokala marknadskrafter. På grund av detta har norska konkurrensmyndigheter definierat den aktuella geografiska marknaden som nordisk de timmar då det inte finns någon överbelastning, och mindre geografiskt omfattande vid överbelastning (6).

(17)	Frågan om huruvida marknaden bör definieras som nordisk eller om den bör definieras i en smalare geografisk vidd kommer att lämnas öppen då resultatet av analysen förblir detsamma, oavsett om det baseras på en smalare eller en bredare definition.

(18)

Mot bakgrund av de uppgifter som för närvarande finns tillgängliga, och för de föreliggande syftena, verkar det som om att Norge helt och fullt har genomfört och tillämpar direktiv 2003/54/EG. Tillträdet till marknaden bör följaktligen, i enlighet med det första stycket i artikel 30.3, betraktas som fritt på Norges territorium.

(19)	I linje med Europeiska kommissionen (7) kommer övervakningsmyndigheten att analysera marknadsandelen för de tre största producenterna, koncentrationsgraden på marknaden och graden av marknadslikviditet.

(20)	När det gäller elproduktion anser Europeiska kommissionen att ”en indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna” (8).

(21)	Den sammanlagda marknadsandelen år 2010 för de tre största producenterna i den nordiska regionen vad gäller produktionskapacitet var 45,1 % (Vattenfall 18,8 %, Statkraft 13,3 % och Fortum 13 %) vilket är en acceptabel nivå.

(22)	Koncentrationsgraden i Norge mätt i kapacitet enligt Herfindahl-Hirschmans index (HHI) var 1 829 år 2008 (9).

(23)

Den nordiska grossistmarknaden för elkraft måste betraktas som konkurrensutsatt. Övergången till en öppen marknad i den nordiska regionen har varit mycket lyckad. Efter att en gemensam marknad öppnades mellan Norge och Sverige 1996 har andra nordiska länder senare också integrerats på marknaden: Finland 1998, Danmark 1999/2000 och Estland 2010. Omkring 74 % av konsumtionen av elenergi i den nordiska regionen 2010 köptes och såldes på börsen. På börsen finns över 300 handlare registrerade.

(24)

Som förklarats ovan är flaskhalsar på grund av överbelastning ovanliga och tillfälliga till sin natur. Därför finns det ett konstant konkurrenstryck som kommer från möjligheten att erhålla el utanför det norska territoriet. Det tas inte ut någon överföringsavgift mellan de nordiska länderna. Eftersom förbindelserna mellan Norge och andra prisområden sällan är överbelastade kan investeringar i elsektorn inte göras på norskt territorium utan hänsyn till andra producenter på den nordiska marknaden. Dessutom fastställs priserna för grossisthandel med el av Nord Pool, som driver en mycket likvid handelsplattform.

(25)

Balansmarknadernas funktionssätt bör vidare betraktas som en indikator, inte endast för produktionen utan även för grossistmarknaden. Varje marknadsaktör som har svårigheter med att anpassa sin produktionssammansättning till sina kunders särdrag löper en risk som är knuten till skillnaden mellan det pris till vilket den systemansvarige för överföringssystemet säljer balanskraft och det pris till vilket denne återköper överskottsproduktion. Dessa priser kan antingen direkt fastställas av den systemansvarige, eller så används en marknadsbaserad mekanism där priset bestäms av bud från andra producenter om att öka eller begränsa sin produktion. Det finns en nästan fullt integrerad balansmarknad i den nordiska regionen för att leverera balansenergi, och dess huvudkaraktäristiker – marknadsbaserad prissättning och en låg spridning mellan köppriset från den systemansvarige för överföringssystemet och försäljningspriset – är sådana att de ska ses som en indikator på direkt konkurrensutsatthet.

(26)	Dessa faktorer bör därför ses som en indikator för direkt konkurrensutsatthet för den aktuella marknaden under granskning, oavsett huruvida marknadens geografiska vidd täcker hela den nordiska regionen eller ett mindre område.

IV.   SLUTSATSER

(27)

Med tanke på ovannämnda indikatorer i Norge bör villkoret om direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllt när det gäller produktion och grossistförsäljning av el i Norge. Dessutom måste villkoret om fritt tillträde till verksamheten anses vara uppfyllt, vilket noterats i punkt 18. Följaktligen bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för produktion eller grossistförsäljning av el i dessa geografiska områden och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utövande av sådan verksamhet i områdena.

(28)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen den 24 januari 2012 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av den sökande. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar i de rättsliga och faktiska förhållandena skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda.

(29)	Detta beslut har tagits enbart i syfte att medge undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG och påverkar inte tillämpningen av konkurrensbestämmelserna.

(30)	Detta beslut gäller produktion och grossistförsäljning av el i Norge och avser inte verksamheten för överföring, distribution och detaljistleveranser av el i Norge.

(31)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Eftas kommitté för offentlig upphandling, som biträder Eftas övervakningsmyndighet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i vilken förfarandena vid offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn fastställs (direktiv 2004/17/EG) ska inte tillämpas på kontrakt som tilldelas av upphandlande enheter och som syftar till att möjliggöra produktion och grossistförsäljning av el i Norge.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

---

(1)  EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.

(2)  EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.

(3)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. Direktiv 2003/54/EG införlivades med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 146/2005 av den 2 december 2005 (EUT L 53, 23.2.2006, s. 43), och trädde i kraft i Eftastaterna den 1 juni 2007.

(4)  Se Europeiska kommissionens beslut av den 26 januari 2011 i mål COMP/M.5978 (GDF Suez/International Power), av den 22 december 2008 i mål COMP/M.5224 (EDF/British Energy), av den 14 november 2006 i mål COMP/M.4180 (Gaz de France/Suez), och av den 9 december 2004 i mål M.3440 (EDP/ENI/GDP). Se även kommissionens beslut om undantag för produktion och försäljning av el i Sverige och i Finland, efter tillämpning av direktiv 2004/17/EG; beslut av den 19 juni 2006 om fastställande av att artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska tillämpas på elproduktion och elförsäljning i Finland utom Åland, och beslut av den 29 oktober 2007 om undantag från direktiv 2004/17/EG för produktion och försäljning av el i Sverige.

(5)  Oslo (NO 1), Kristiansand (NO 2), Trondheim (NO 3), Tromsø (NO 4) och Bergen (NO 5). Den 5 september 2011 flyttades gränsen mellan budområde NO 2 och NO 5 norrut på grund av att en ny länk introducerades. Denna förändring tas inte hänsyn till i de uppgifter som anges i ansökan.

(6)  Se det norska arbets- och administrationsdepartementets beslut av den 14 oktober 2002Statkraft – Agder Energi och den 7 februari 2003Statkraft – Trondheim Energiverk.

(7)  Beslut av den 19 juni 2006 om fastställande av att artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG ska tillämpas på produktion och försäljning av el i Finland utom Åland, och beslut av den 29 oktober 2007 om undantag från direktiv 2004/17/EG, punkterna 7–13, för produktion och försäljning av el i Sverige.

(8)  Se Rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden (KOM(2005) 568 slutlig) av den 15 november 2005, beslut av den 29 oktober 2007 om undantag från direktiv 2004/17/EG för produktion och försäljning av el i Sverige.

(9)  Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Teknisk bilaga till meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Rapport om framstegen i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden, KOM (2010) 84 slutlig, s. 12.

---

18.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 287/25

---

Rättelse till kommissionens förordning (EU) nr 771/2012 av den 23 augusti 2012 om registrering av import av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater i enlighet med artikel 24.5 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

( Europeiska unionens officiella tidning L 229 av den 24 augusti 2012 )

På sidan 21 ska första stycket i artikel 1.1 ersättas med följande:

---