(1)

Rådet införde 2006 genom förordning (EG) nr 130/2006 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra (nedan kallad de ursprungliga åtgärderna) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet). Denna förordning ändrades genom rådets förordning (EG) nr 150/2008 (3). De gällande åtgärderna ändrades av rådet under 2012 genom genomförandeförordning (EU) nr 332/2012 (4) och förlängdes med ytterligare fem år genom genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 (5).

(2)

En begäran om översyn ingavs av följande unionstillverkare: Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana SpA, Distillerie Mazzari SpA, Caviro Distillerie Srl och Comercial Quimica Sarasa s.l. (nedan kallade sökandena).

(3)

Begäran om översyn begränsades till undersökning av dumpning för två kinesiska exporterande tillverkare, Changmao Biochemical Engineering Co., Ltd, Changzhou, och Ninghai Organic Chemical Factory, Ninghai. Sökandena hävdade att den fortsatta tillämpningen av åtgärderna på den nuvarande nivån, som baseras på den tidigare fastställda dumpningsnivån, inte längre föreföll tillräcklig för att motverka dumpning och att de båda företagen därför inte borde beviljas marknadsekonomisk status.

(4)

Efter att ha fastställt att kommissionen förfogade över tillräcklig prima facie-bevisning för att inleda en interimsöversyn, och efter samråd med rådgivande kommittén, inledde kommissionen den 29 juli 2011 med ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (6) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) en interimsöversyn begränsad till dumpning enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(5)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 juli 2010–30 juni 2011 (nedan kallad översynsperioden).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt de två exporterande tillverkarna och myndigheterna i det berörda landet om att en interimsöversyn hade inletts.

(7)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Kommissionen sände frågeformulär till de två exporterande tillverkarna som nämndes i begäran om översyn och till tillverkare i det jämförbara landet, Argentina.

(9)

De två kinesiska exporterande tillverkarna samt den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet besvarade frågeformuläret.

(10)

För att de två exporterande tillverkarna i Kina om de så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om marknadsekonomisk status eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter för detta till dem. Båda tillverkarna inkom med ansökningar om marknadsekonomisk status, eller om individuell behandling för den händelse undersökningen skulle fastställa att de inte uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för fastställande av dumpning och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(12)

Den produkt som berörs av denna översyn är densamma som vid den ursprungliga undersökningen, nämligen vinsyra, med undantag för D-(-)-vinsyra med en negativ optisk rotation på minst 12,0 grader uppmätt i en vattenlösning enligt metoden i Europeiska farmakopén, med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2918 12 00 (nedan kallad den berörda produkten)

(13)

Den berörda produkten används i vin, i dryckes- och livsmedelstillsatser, som fördröjningsmedel i gips och i många andra produkter. Den kan framställas antingen från biprodukter från vinframställning, vilket är fallet när det gäller tillverkningen i unionen, eller från petrokemiska föreningar, genom kemisk syntes, vilket är fallet när det gäller tillverkningen i Kina. Det är endast L+-vinsyra som framställs från biprodukter från vinframställning. Med syntetisk tillverkning kan både L+- och DL-vinsyra framställas. Båda dessa typer anses vara den berörda produkten och har gemensamma användningsområden.

(14)

Precis som vid den tidigare undersökningen ansågs det att vinsyra som tillverkas i Kina och exporteras till unionen, vinsyra som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i det jämförbara landet (Argentina) och vinsyra som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Båda de företag som nämndes i begäran om översyn ansökte om marknadsekonomisk status. Vid antidumpningsundersökningar rörande import från Kina ska i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen ett normalvärde fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de tillverkare som befinns uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(16)

Upplysningsvis är kriterierna för erhållande av marknadsekonomisk status i korthet följande:

(17)

Båda de kinesiska tillverkarna ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Varje begäran om marknadsekonomisk status analyserades och undersökningar på plats gjordes hos dessa samarbetsvilliga företag.

(18)

Båda företagen nekades marknadsekonomisk status med hänvisning till det första kriteriet i artikel 2.7 c och grundat på bevis om att priset på den grundläggande råvaran, bensen, var snedvridet. En jämförelse av inhemska priser i Kina, för vilka inköpspriserna hos en samarbetsvillig tillverkare användes som källa, med priserna i andra länder med marknadsekonomi visade en prisskillnad på mellan 19 % och 51 % under undersökningsperioden. Kina tillämpar en importtull på 40 % på bensen (även om denna faktiskt inte gällde under översynsperioden) och återbetalar inte heller den mervärdesskatt på 17 % som tas ut på export av bensen. Med användande av inköp av den andra samarbetsvilliga tillverkaren som källa visade sig också priset på mellanprodukten, maleinsyraanhydrid, vara snedvridet.

(19)

Ett av företagen nekades också marknadsekonomisk status med hänvisning till andra och tredje kriterierna eftersom bevis förelåg om att kostnaderna för markanvändning hölls nere och dessutom om att företagets tillgångar övervärderats i syfte att garantera ett lån från en statsägd bank.

(20)

Båda företagen ifrågasatte kommissionens slutsatser efter det att de meddelats dem. Inget av företagen kunde dock förklara det låga priset på bensen på den kinesiska marknaden. Det företag som nämns i skäl 19 tillhandahöll vissa handlingar för att ifrågasätta kommissionens slutsatser om kostnader för markanvändning och värderingen av dess tillgångar. Eftersom dessa handlingar dock begärdes under kontrollbesöket men inte tillhandahölls, drogs slutsatsen att dessa uppgifter inte kunde kontrolleras eller anses som tillförlitliga.

(21)

Båda företagen nekas därför marknadsekonomisk status.

(22)

Båda företagen uppfyller dock kraven i artikel 9.5 i grundförordningen och är därför berättigade till en individuell tull beräknad utifrån deras egna exportpriser.

(23)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet fastställas på grundval av priset eller det konstruerade normalvärdet i ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) eller priset från det jämförbara landet till andra länder, inbegripet unionen, eller, om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalats eller ska betalas i unionen för den likadana produkten, vid behov justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.

(24)

I tillkännagivandet om inledande föreslogs, precis som i den ursprungliga undersökningen, Argentina som lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet enligt artikel 2.7 a i grundförordningen. Efter det att tillkännagivandet om inledande offentliggjorts identifierades ett företag i Indien och ett företag i Australien som möjliga alternativa tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi. Inget av dessa företag besvarade dock det frågeformulär som tillsändes dem.

(25)

En tillverkare av vinsyra i Argentina samarbetade vid undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Undersökningen visade att det råder konkurrens på den argentinska marknaden för vinsyra med två konkurrerande inhemska tillverkare och import från tredjeländer. Den argentinska produktionen motsvarar mer än 20 % av den volym av den berörda produkten som Kina exporterar till unionen. Den argentinska marknaden ansågs därför vara tillräckligt representativ för fastställandet av normalvärdet för Kina.

(26)

Följaktligen drogs precis som i den föregående undersökningen slutsatsen att Argentina är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(27)

Normalvärdet fastställdes på grundval av uppgifter från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet. Även om denna tillverkare sålde den berörda produkten på den inhemska marknaden användes ett konstruerat normalvärde i stället för dessa inhemska försäljningspriser eftersom skillnaden i framställningsmetod mellan Argentina och Kina påverkar priser och kostnader väsentligt. Råvarukostnaden i Argentina ersattes med ett genomsnittligt marknadspris för bensen och försäljnings- och administrationskostnaderna i Argentina justerades för att bättre avspegla den kinesiska inhemska marknaden.

(28)

Normalvärdet för L+-vinsyra (som framställs av den argentinska tillverkaren) konstruerades därför utifrån produktionskostnaden för L+-vinsyra i Argentina, med beaktande av skillnaderna i produktionsmetoder mellan Argentina och Kina.

(29)

Eftersom den argentinska tillverkaren inte framställde DL-vinsyra konstruerades också detta normalvärde utifrån prisskillnaden mellan dessa två produkttyper.

(30)

Exportpriserna fastställdes på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av den första oberoende kunden i unionen för båda de kinesiska exporterande tillverkarna.

(31)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen gjordes justeringar för olikheter i transport- och försäkringskostnader samt kostnader för indirekta skatter när dessa bevisligen påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(32)

För båda företagen jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkt med det vägda genomsnittliga exportpriset för samma produkttyp.

(33)

På grundval av detta fastställdes följande vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(34)

I begäran om översyn påstods att de två kinesiska exporterande tillverkarna inte längre borde vara beviljade marknadsekonomisk status och att denna förändring var av bestående karaktär. Med tanke på anledningarna att neka marknadsekonomisk status kan det anses att denna översyns slutsatser är av bestående karaktär. Det finns bevis på att snedvridningen av bensenpriset i Kina existerade före översynsperioden, och det finns inga bevis på att de kinesiska myndigheterna har avlägsnat, eller kommer att avlägsna, denna snedvridning.

(35)

Även de företagsspecifika orsaker som anges i skäl 19 är av bestående karaktär, eftersom de påverkar företagets kostnader och beslut över en betydande tid. De utgjorde inte förhållanden som skulle ha påverkat den ursprungliga undersökningen i vilken det berörda företaget beviljades marknadsekonomisk status.

(36)

Med anledning av det ovannämnda bör den nuvarande antidumpningsöversynen ändra nivån på de gällande åtgärderna för import av vinsyra från Kina.

(37)

Alla berörda parter informerades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna ändras. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(38)

Ett kinesiskt företag besvarade meddelandet av uppgifter med att upprepa sitt ifrågasättande av slutsatsen att neka marknadsekonomisk status med anledning av snedvridningen av priset på den viktigaste råvaran. Det lämnade dock inte några nya uppgifter för att stödja sitt påstående som därför avvisas. Företaget begärde också ytterligare uppgifter om de justeringar som nämns i skäl 27, men även detta avvisas eftersom det skulle vara omöjligt att ge sådana uppgifter utan att röja den enda argentinska tillverkarens produktionsmetoder och kostnader.

(39)

Unionsindustrin besvarade meddelandet av uppgifter med att ifrågasätta beslutet att använda ett konstruerat normalvärde snarare än inhemska försäljningspriser i det jämförbara landet, samt de ovan angivna justeringarna av det konstruerade normalvärdet för att ta hänsyn till skillnader i råvaror och produktionsmetoder mellan Argentina och Kina.

(40)

Angående att använda ett konstruerat normalvärde snarare än argentinska priser kan detta inte anses utgöra en ändring av metoden i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. I den ursprungliga undersökningen beviljades båda de kinesiska företagen marknadsekonomisk status och därför beräknades normalvärdet utifrån deras egna inhemska priser. När de båda företagen sedan nekades marknadsekonomisk status kunde inte längre samma metod tillämpas.

(41)

Unionsindustrin hävdade dessutom att kommissionen borde ha använt den metod som i den ursprungliga undersökningen användes för att beräkna tullen för övriga företag i Kina, för att beräkna de individuella marginalerna för de två exportörer som omfattas av denna undersökning. Detta argument avvisas eftersom tullen för övriga företag beräknades för företag som inte var samarbetsvilliga i den ursprungliga undersökningen. Det är således inte jämförbart med att beräkna en individuell tull för en samarbetsvillig exportör som inte beviljats marknadsekonomisk status.

(42)

Angående de ovannämnda justeringarna av normalvärdet var dessa nödvändiga för en rättvis jämförelse mellan exportpriset för en syntetisk framställd vinsyra och ett normalvärde grundat på en naturlig produktionsmetod. Att genomföra samma beräkning genom att använda inhemska försäljningspriser i Argentina och sedan justera normalvärdet och/eller exportpriset enligt artikel 2.10 i grundförordningen skulle inte ha gett en rättvis jämförelse. Dessa argument avvisades därför.

(43)

En exporterande tillverkare i Kina erbjöd ett prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. På grund av exportprisets variation är den berörda produkten inte lämplig för ett åtagande om fast pris. Istället erbjöd den exporterande tillverkaren en klausul om indexering, dock utan att beskriva hur denna indexering skulle beräknas. Den erbjöd också en indexering baserad på det snedvridna inhemska priset på bensen i Kina som inte kunde godtas.

(44)

Den exporterande tillverkaren framställer dessutom olika andra kemiska produkter och kan sälja dessa varor till gemensamma kunder i Europeiska unionen via närstående handelsföretag. Detta skulle skapa en stor risk för att priskompensera mellan produkter och göra en verkningsfull öververkning mycket svår.

(45)

Det finns dessutom flera olika typer av den berörda produkten som inte är lätta att särskilja och som skiljer sig åt betydligt i pris. De olika minimiimportpriser som den exporterande tillverkaren föreslog skulle därför göra övervakningen ogenomförbar. Det beslutades därför att åtagandena inte kunde godtas.

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 1425/2006 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa säckar, bärkassar och påsar av plast med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) och Konungariket Thailand (nedan kallat Thailand).

(2)

Den förordningen har sedan ändrats genom rådets förordningar (EG) nr 1356/2007 (3), (EG) nr 249/2008 (4) och (EG) nr 189/2009 (5) och genom rådets genomförandeförordningar (EU) nr 474/2011 (6) och (EU) nr 475/2011 (7).

(3)

Kommissionen mottog den 18 maj 2010 en begäran om en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 1425/2006 från Greenwood Houseware (Zhuhai) Ltd, en kinesisk exporterande tillverkare av vissa säckar, bärkassar och påsar av plast (nedan kallad sökanden).

(4)

Därefter och efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att de gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla mottog kommissionen den 30 juni 2011 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

Denna begäran lämnades in gemensamt av 44 unionstillverkare, som svarade för cirka 30 % av den uppskattade totala unionstillverkningen av vissa säckar, bärkassar och påsar av plast.

(6)

Begäran motiverades med att dumpningen och skadan sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna upphörde att gälla.

(7)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastslog kommissionen att bevisningen var tillräcklig för att inleda en partiell interimsöversyn och en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 21 september 2010 respektive den 27 september 2011 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen och ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i den förordningen.

(8)

Översynen vid giltighetstidens utgång beträffande fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 juli 2010–30 juni 2011 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(9)

Översynsperioden för den partiella interimsöversynen begränsad till undersökning av dumpning för Greenwood Houseware (Zhuhai) Ltd omfattade perioden 1 april 2009–30 juni 2010.

(10)

Den produkt som berörs av dessa båda undersökningar är säckar, bärkassar och påsar av plast innehållande minst 20 viktprocent polyeten och med en tjocklek av högst 100 mikrometer (μm), med ursprung i Kina och Thailand (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 3923 21 00 , ex 3923 29 10 och ex 3923 29 90 .

(11)

På grund av unionsindustrins bristande samarbetsvilja i översynen vid giltighetstidens utgång (se avsnitt B) kunde några definitiva slutsatser avseende artikel 1.4 i grundförordningen inte dras angående den produkt som tillverkas och säljs på unionsmarknaden.

(12)

Med anledning av att båda undersökningarna avslutas och de gällande åtgärderna upphör (se avsnitt B) drogs i undersökningen inga slutsatser vad gäller den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden av sökanden i interimsöversynen, eller den produkt som tillverkas och säljs i ett möjligt jämförbart land i interimsöversynen.

(13)

Kommissionen underrättade officiellt Greenwood Houseware (Zhuhai) Ltd och myndigheterna i Kina om inledandet av den partiella interimsöversynen begränsad till dumpning. Båda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(14)

Kommissionen underättade officiellt de unionstillverkare som lämnade in begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång, andra kända unionstillverkare och sammanslutningar av unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare som den visste var berörda samt sammanslutningar av dessa. Tillverkare i möjliga jämförbara länder, dvs. Indien, Indonesien, Malaysia, Turkiet och Förenta staterna samt myndigheterna i Kina och Thailand underrättades också om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång. De berörda parterna gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(15)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(16)

Eftersom ett stort antal unionstillverkare var berörda av översynen vid giltighetstidens utgång, planerades i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett stickprovsförfarande i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Sektorn för tillverkning av säckar, bärkassar och påsar av plast i unionen är mycket fragmenterad med ett stort antal tillverkare av olika storlekar, bland annat en stor andel av små tillverkare spridda över flera medlemsstater.

(18)

De uppgifter som gavs i inledningsskedet i begäran om översyn visade att stora och medelstora företag utgjorde cirka 25 % av de samarbetsvilliga tillverkarna och stod för cirka 70 % av unionstillverkningen från samarbetsvilliga företag. Därmed utgjorde små företag cirka 75 % av de samarbetsvilliga tillverkarna och stod för cirka 30 % av deras tillverkning.

(19)

Dessutom visade uppgifterna att unionstillverkningen var spridd över flera medlemsstater men till stor del koncentrerad till Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien.

(20)

I artikel 3.2 i grundförordningen fastställs att fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av, bland annat, den dumpade importens inverkan på unionsindustrin. Alla slutsatser om skada och de uppgifter som samlas in i detta syfte måste därför vara representativa för unionsindustrin som helhet.

(21)

Den höga graden av fragmentering i sektorn för säckar, bärkassar och påsar av plast behövde följaktligen beaktas under stickprovsförfarandet. Det bedömdes vara nödvändigt att se till att också de små företagens situation återspeglades korrekt för att göra det möjligt att dra slutsatser som var representativa för unionsindustrin som helhet.

(22)

I syfte att göra ett representativt urval av unionstillverkare delades därför de samarbetsvilliga unionstillverkarna in i två segment efter volymen på deras årliga tillverkning: stora och medelstora företag med en tillverkning på mer än 15 000 ton å ena sidan och små företag med en tillverkning på mindre än 15 000 ton å andra sidan. Man avsåg att inkludera de största företagen inom varje segment i urvalet.

(23)

Dessutom beaktades också tillverkarnas geografiska spridning över medlemsstaterna som beskrevs i skäl 19.

(24)

Förfarandet för att samla in de uppgifter som var nödvändiga för att göra ett urval av unionstillverkare hämtades från de uppgifter som framkom i inledningsskedet. I tillkännagivandet om inledande uppmanades också alla övriga tillverkare som önskade ingå i urvalet att ge sig till känna. Inget företag kontaktade dock kommissionen med en begäran om att få ingå i urvalet efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande.

(25)

Mot bakgrund av de kriterier som förklaras i skälen 20–23 valdes fem unionstillverkare verksamma i fyra medlemsstater ut att ingå i urvalet. De var de största tillverkarna inom vart och ett av de två segmenten, med beaktande av storlek och geografiskt läge. Tre av företagen ingick i segmentet för stora och medelstora företag, och två i segmentet för små företag.

(26)

De utvalda företagen återspeglade också tillverkningens geografiska spridning över medlemsstaterna i och med att de stora och medelstora företagen fanns i Tyskland och Frankrike och de små företagen i Spanien och Italien.

(27)

Det på så sätt gjorda urvalet stod för 22,5 % av de samarbetsvilliga tillverkarnas totala tillverkning av säckar, bärkassar och påsar av plast och 12,3 % av den uppskattade totala unionstillverkningen, grundad på de uppgifter om den totala unionstillverkningen som gavs i begäran om översyn.

(28)

I inledningsskedet underrättades alla kända unionstillverkare om sammansättningen av det preliminära urvalet och gavs möjlighet att lämna synpunkter. Inga synpunkter lämnades.

(29)

Fastställande av skada måste ske genom en evidensbaserad bedömning av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin.

(30)

Unionsindustrins höga grad av fragmentering behövde därför beaktas vid urvalet och frågeformulär angående allmänna uppgifter, framför allt makroekonomiska indikatorer efter medlemsstat, sändes dessutom till alla kända unionssammanslutningar av tillverkare för att få in de nödvändiga uppgifterna.

(31)

Vad gäller urvalet av unionstillverkare påverkades dess representativitet allvarligt av att den största tillverkaren som ingick i urvalet från segmentet av stora och medelstora företag och en av tillverkarna från segmentet av små företag underrättade kommissionen om att de inte önskade besvara frågeformuläret. Detta betydde att endast tre av de fem företagen i urvalet fortsatte vara samarbetsvilliga och att inga eller ofullständiga uppgifter gavs angående de berörda segmenten och medlemsstaterna.

(32)

Ett flertal försök gjordes därför att göra ett nytt representativt urval enligt den urvalsmetod som beskrevs i skälen 17–28.

(33)

Härvidlag ansågs sammanlagt sex ytterligare unionstillverkare som hade uttryckt sin vilja att ingå i urvalet vara möjliga ersättare för de två företag i urvalet som inte längre var samarbetsvilliga. Dessa sex ytterligare företag kontaktades och ombads samarbeta genom att besvara frågeformuläret för unionstillverkare.

(34)

Av dessa sex ytterligare unionstillverkare som kontaktades var det endast en tillverkare, från segmentet av stora och medelstora företag, som slutligen var samarbetsvillig. Någon ersättare att företräda tillverkningen i Tyskland, en av de största medlemsstaterna vad gäller tillverkningen av säckar, bärkassar och påsar av plast, hittades inte.

(35)

Det var därmed inte möjligt att göra ett nytt urval enligt artikel 17.4 i grundförordningen eftersom den representativitet som krävs i fråga om segment och medlemsstater inte kunde uppnås.

(36)

På grund av den bristande samarbetsviljan från de unionstillverkare som ingick i urvalet kunde inte rimligen slutsatsen dras att de uppgifter som samlades in från de samarbetsvilliga företagen avspeglade situationen för unionsindustrin som helhet, och därmed var det inte möjligt att göra en rättvisande bedömning huruvida villkoren i artikel 3.2 i grundförordningen var uppfyllda.

(37)

Efter försöken att göra ett nytt urval upprepade en grupp av tillverkare sin beredvillighet att aktivt medverka i översynen vid giltighetstidens utgång och framhöll betydelsen för unionsindustrin av att behålla de gällande antidumpningsåtgärderna. Denna grupp av tillverkare uttryckte sin besvikelse att kommissionen endast bad en av dem att besvara frågeformuläret. I detta sammanhang bör det noteras att dessa företags vilja att samarbeta beaktades till fullo och att samtliga dessa företag ingick bland dem som bedömdes för att eventuellt ingå i det nya urvalet. För att garantera den representativitet som krävs behövde dock den urvalsmetod som beskrevs i skälen 17–28 följas även för det nya urvalet. Eftersom endast ett av företagen i denna grupp uppfyllde de ovannämnda kriterierna, kunde endast detta företag erbjudas att ingå i urvalet. De övriga företagen i gruppen var av en storlek eller från en medlemsstat som redan fanns tillräckligt representerad i urvalet.

(38)

Vissa uppgifter om ländernas tillverkning, försäljning och övriga centrala makroekonomiska indikatorer lämnades in av de nationella sammanslutningarna i Nederländerna, Spanien, Italien och delvis Frankrike. European Plastics Converters Association (EuPC) lämnade dock inte in de uppgifter som begärdes i det särskilda frågeformulär som sändes till dem, och därmed kunde inte några slutgiltiga makroekonomiska uppgifter fastställas för unionen som helhet.

(39)

Med anledning av det ovan anförda och i enlighet med artikel 9.2 i grundförordningen bör översynen vid giltighetstidens utgång rörande import av säckar, bärkassar och påsar av plast från Kina och Thailand avslutas.

(40)

Unionstillverkarnas bristande samarbetsvilja och avsaknaden av ett representativt urval har förhindrat kommissionen från att bedöma huruvida villkoren i artiklarna 3.2 och 11.2 i grundförordningen är uppfyllda. Någon slutsats kan därför inte dras om de gällande åtgärdernas upphörande kan förväntas leda till fortsatt eller återkommande skada och av detta skäl bör undersökningen avslutas.

(41)

Av detta följer att interimsöversynen saknar betydelse och därför också bör avslutas.

(42)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera att de två undersökningarna avslutas. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noga när så var berättigat.

(43)

En av de berörda parterna hävdade att eftersom man föreslagit att avsluta översynen på grund av unionstillverkarnas bristande samarbetsvilja borde antidumpningsåtgärderna upphävas retroaktivt från den 30 september 2011, dvs. när de gällande åtgärderna ursprungligen skulle ha upphört att gälla.

(44)

Mot bakgrund av detta bör det noteras att begäran om översynen lämnades in av unionstillverkare som svarar för mer än 30 % av unionens totala tillverkning, i enlighet med grundförordningen. Dessutom står det uttryckligen i artikel 11.2 i grundförordningen att åtgärden ska fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av översynen. De slutsatser som nämns i skäl 40 påverkade dock inte lagenligheten för inledandet av översynen i sig, vilket innebär att bestämmelserna i artikel 11.2 om att åtgärden ska fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av översynen fortsätter att gälla. Argumentet måste alltså avvisas.

(45)

Efter meddelandet av uppgifter förklarade en rad unionstillverkare att de drog sig tillbaka som klagande tillverkare. Med tanke på att andra unionstillverkare inte ändrade sin ståndpunkt och på att kraven i skäl 5 var uppfyllda när detta ärende inleddes, har detta dock ingen inverkan på förfarandet.

(46)

Inga synpunkter mottogs som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna. Därför bör antidumpningsförfarandet rörande import till unionen av vissa säckar, bärkassar och påsar av plast med ursprung i Kina och Thailand avslutas och åtgärderna upphöra att gälla. Därav följer att den pågående interimsöversynen som nämns i skäl 3 avslutas samtidigt som översynen vid giltighetstidens utgång.