26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/1

(1)

Vad gäller förfarandet och villkoren för godkännande ska rådets direktiv 91/414/EEG (2) i enlighet med artikel 80.1 c i förordning (EG) nr 1107/2009 tillämpas på de verksamma ämnen för vilka det har fastslagits att ansökningarna är fullständiga i enlighet med artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 av den 17 januari 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 91/414/EEG i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (3). Metam är ett verksamt ämne för vilket det har fastslagits att ansökan är fullständig i enlighet med den förordningen.

(2)

I kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (4) och (EG) nr 1490/2002 (5) fastställs genomförandebestämmelser för den andra och tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och förteckningar över verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt upptas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Dessa förteckningar omfattade metam. Genom rådets beslut 2009/562/EG av den 13 juli 2009 om icke-införande av metam i bilaga I till direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne (6) beslöts att metam inte skulle tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Den ursprungliga anmälaren (nedan kallad sökanden) har i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG lämnat in en ny ansökan och begärt ett påskyndat förfarande i enlighet med artiklarna 14–19 i förordning (EG) nr 33/2008.

(4)

Ansökan lämnades till Belgien, som genom förordning (EG) nr 1490/2002 hade utsetts till rapporterande medlemsstat. Tidsfristen för det påskyndade förfarandet har följts. Specifikationen för det verksamma ämnet och de avsedda användningarna är desamma som de som anges i beslut 2009/562/EG. Ansökan uppfyller dessutom de återstående kraven på innehåll och förfarande i artikel 15 i förordning (EG) nr 33/2008.

(5)

Belgien utvärderade de kompletterande uppgifter som sökanden lämnat och lade fram en kompletterande rapport. Rapporten lämnades till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och till kommissionen den 31 augusti 2010.

(6)

Myndigheten skickade den kompletterande rapporten till övriga medlemsstater och sökanden för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 33/2008 och på kommissionens begäran lade myndigheten den 8 augusti 2011 fram sin slutsats om metam (7) för kommissionen. Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport, den kompletterande rapporten och myndighetens slutsats i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och en rapport färdigställdes den 9 mars 2012 i form av kommissionens granskningsrapport om metam.

(7)

Den rapporterande medlemsstatens kompletterande rapport och myndighetens nya slutsatser inriktas på de farhågor som ledde till att ämnet inte infördes i bilaga I. Dessa farhågor gällde framför allt att det inte var möjligt att visa om konsumenternas exponering ligger på en godtagbar nivå och att uppgifterna om beteendet av föroreningen N,N-dimetyltiourea (DMTU) i miljön var bristfälliga.

(8)

De nya uppgifter som sökanden lämnat in visar att konsumenternas exponering kan anses vara godtagbar och att DMTU:s beteende inte medför några oacceptabla effekter på miljön.

(9)

De kompletterande uppgifter som sökanden lämnat gör det därför möjligt att undanröja de farhågor som ledde till att ämnet inte infördes i bilaga I.

(10)

De olika undersökningar som gjorts har visat att växtskyddsmedel som innehåller metam i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersöktes och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Metam bör därför godkännas i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009.

(11)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och i ljuset av nya vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner.

(12)

Utan att det påverkar slutsatsen att metam bör godkännas, bör ytterligare bekräftande uppgifter krävas in.

(13)

Innan ett godkännande beviljas bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som följer av godkännandet.

(14)

Utan att det påverkar tillämpningen av de skyldigheter som anges i förordning (EG) nr 1107/2009 som en följd av godkännandet och med hänsyn till den specifika situation som uppstår genom övergången från direktiv 91/414/EEG till förordning (EG) nr 1107/2009 bör dock följande gälla. Medlemsstaterna bör medges en period efter godkännandet för att se över godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller metam vilka behållits för vissa användningar i enlighet med artikel 3 i beslut 2009/562/EG. Vid beräkningen av denna period bör denna bestämmelse beaktas. Medlemsstaterna bör i förekommande fall ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden.

(15)

I samband med eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller metam bör artikel 4 i beslut 2009/562/EG beaktas. En sådan anståndsperiod bör följaktligen löpa ut senast den 31 december 2014.

(16)

Erfarenheter från upptaganden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsprodukter på marknaden (8) har visat att det kan uppstå svårigheter vid tolkningen av de skyldigheter som innehavarna av befintliga godkännanden har i fråga om tillgången till uppgifter. För att ytterligare svårigheter ska undvikas förefaller det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt skyldigheten att kontrollera att innehavarna av godkännanden kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att medlemsstaterna eller innehavarna av godkännanden åläggs några nya skyldigheter jämfört med dem som åläggs i de direktiv om ändring av bilaga I till det direktivet som hittills har antagits eller i förordningarna om godkännande av verksamma ämnen.

(17)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (9) ändras i enlighet med detta.

(18)

Av tydlighetsskäl bör beslut 2009/562/EG upphöra att gälla.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om det gäller ett växtskyddsmedel som innehåller metam som enda verksamma ämne, vid behov senast den 30 juni 2016 ändra eller återkalla godkännandet,

b)

om det gäller ett växtskyddsmedel som innehåller metam som ett av flera verksamma ämnen, vid behov ändra eller återkalla godkännandet senast den 30 juni 2016 eller vid ett datum som fastställs för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i respektive rättsakt eller rättsakter om upptagande av ämnet eller ämnena i fråga i bilaga I till direktiv 91/414/EEG eller om godkännande av ämnet eller ämnena, beroende på vilket datum som är det senaste.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/8

(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att genom en förordning fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel 108.3 i fördraget.

(2)

På grundval av den förordningen har kommissionen särskilt antagit förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (3), som fastställer ett allmänt tak för stöd av mindre betydelse på 200 000 euro per stödmottagare under en period av tre beskattningsår.

(3)

Kommissionens erfarenheter av tillämpningen av reglerna för statligt stöd på företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i fördraget har visat att det tak under vilket det kan anses att fördelar som beviljas sådana företag inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, i vissa fall kan skilja sig från det allmänna tak för stöd av mindre betydelse som fastställts i förordning (EG) nr 1998/2006. Faktum är att åtminstone en del av dessa fördelar sannolikt utgör ersättning för extra kostnader för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom har många verksamheter som identifierats som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse en begränsad territoriell räckvidd. Det förefaller därmed lämpligt att, parallellt med förordning (EG) nr 1998/2006, införa en förordning med särskilda regler om stöd av mindre betydelse för företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det bör fastställas ett tak för det stöd av mindre betydelse som ett företag kan få under en viss tidsperiod.

(4)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter bör det anses att stöd som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, under förutsättning att det totala stödbeloppet till det företag som tillhandahåller tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse inte är högre än 500 000 euro under en period av tre beskattningsår. Mot bakgrund av utvecklingen av persontrafiken på väg och det faktum att tjänster av allmänt intresse inom denna sektor i de flesta fall är av lokal karaktär, är det inte lämpligt att tillämpa ett lägre tak för denna sektor och taket på 500 000 euro bör följaktligen gälla.

(5)

De år som ska beaktas för att fastställa om taket är nått bör vara de beskattningsår som företaget använder för beskattningsändamål i den berörda medlemsstaten. Treårsperioden bör vara rörlig, vilket innebär att det totala belopp som företaget har fått i stöd av mindre betydelse under det berörda beskattningsåret och under de två föregående beskattningsåren ska fastställas varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas. I detta sammanhang bör stöd som beviljas av en medlemsstat beaktas, även om stödet helt eller delvis finansieras med medel som härrör från unionen. Det bör inte vara möjligt att dela upp stöd som överskrider taket för stöd av mindre betydelse i mindre delar för att varje del ska omfattas av denna förordning.

(6)

Denna förordning bör endast tillämpas på stöd som beviljas för tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Det stödmottagande företaget bör därför skriftligen ha fått i uppdrag att tillhandahålla den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilket stödet beviljas. Beslutet om tilldelning bör visserligen informera företaget om den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken stödet beviljats, men det måste inte nödvändigtvis innehålla alla de upplysningar som fastställs i kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (4).

(7)

Mot bakgrund av de särskilda regler som gäller för primärproduktion av jordbruksprodukter, fiske, vattenbruk och godstransporter på väg, det faktum att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse sällan ges i uppdrag till företag inom de sektorerna, samt risken för att stödbelopp som är lägre än det tak som fastställs i denna förordning uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget inom dessa sektorer, bör denna förordning inte gälla de sektorerna. Om ett företag är verksamt inom primärproduktion av jordbruksprodukter, fiske, vattenbruk eller godstransporter på väg samt även inom andra sektorer eller verksamheter, bör denna förordning tillämpas på dessa andra sektorer eller verksamheter (som t.ex. uppsamling av skräp i havet) förutsatt att medlemsstaterna, genom att tillämpa lämpliga åtgärder som t.ex. åtskillnad av verksamheterna eller en uppdelning av kostnaderna, ser till att verksamheterna inom de undantagna sektorerna inte omfattas av stödet av mindre betydelse enligt förordningen. Medlemsstaterna kan uppfylla denna skyldighet genom att framför allt begränsa storleken på stödet av mindre betydelse som utbetalas för att kompensera för kostnaderna för tjänsten, inklusive en rimlig vinst. Denna förordning bör inte gälla kolsektorn med hänsyn till dess särdrag och det faktum att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse sällan ges i uppdrag till företag inom denna sektor.

(8)

Med tanke på likheterna mellan bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och av andra produkter bör denna förordning även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Varken uppgifter som måste utföras på gården för att förbereda en produkt för försäljning i första ledet, till exempel skörd, slåtter och tröskning av spannmål eller packning av ägg, eller försäljning i första ledet till återförsäljare och förädlare bör i detta sammanhang anses som bearbetning eller saluföring.

(9)

Domstolen har slagit fast (5) att så snart unionen har lagstiftat om en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag till den. Därför bör denna förordning inte gälla stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som köps eller släpps ut på marknaden. Den bör inte heller gälla stöd av mindre betydelse som ska delas med primärproducenter.

(10)

Denna förordning bör inte gälla exportstöd av mindre betydelse och inte heller stöd av mindre betydelse som gynnar inhemska produkter på bekostnad av importerade produkter.

(11)

Denna förordning bör inte gälla företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (6), eftersom det inte är lämpligt att bevilja driftsstöd till företag i svårigheter utanför ett omstruktureringskoncept och eftersom det är svårt att fastställa bruttobidragsekvivalenten för stöd som ges till sådana företag.

(12)

I enlighet med de principer som reglerar stöd som omfattas av artikel 107.1 i fördraget, bör stöd av mindre betydelse anses ha beviljats vid den tidpunkt då företaget får laglig rätt till stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

(13)

För att hindra att de högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i olika unionsrättsakter kringgås, bör stöd av mindre betydelse inte kumuleras med statligt stöd för samma stödberättigande kostnader, om sådan kumulering leder till en högre stödnivå än den som gäller i varje enskilt fall genom en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

(14)

Denna förordning bör inte begränsa tillämpningen av förordning (EG) nr 1998/2006 till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det bör stå medlemsstaterna fritt att tillämpa antingen denna förordning eller förordning (EG) nr 1998/2006 när det gäller stöd som beviljas för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(15)

Domstolen har i sin dom i Altmarkmålet (7) fastställt ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte ska utgöra statligt stöd. Genom dessa villkor säkerställs att ersättning som begränsas till de nettokostnader som effektiva företag ådrar sig för att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Ersättning som överskrider dessa nettokostnader utgör statligt stöd som kan anses förenligt på grundval av gällande EU-regler. För att undvika att denna förordning tillämpas för att kringgå de villkor som fastställts i Altmarkdomen och för att undvika att stöd av mindre betydelse som beviljas enligt denna förordning påverkar handeln på grund av kumulering med annan ersättning för samma tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, bör stöd av mindre betydelse enligt denna förordning inte kumuleras med annan ersättning för samma tjänst, oavsett om ersättningen utgör statligt stöd enligt Altmarkdomen eller förenligt statligt stöd enligt beslut 2012/21/EU eller enligt kommissionens meddelande Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011)  (8). Denna förordning bör därför inte gälla ersättning som erhålls för tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken andra typer av ersättning också beviljas, utom när denna andra ersättning utgör stöd av mindre betydelse enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse och de kumuleringsregler som fastställs i denna förordning följs.

(16)

För att säkerställa insyn, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör medlemsstaterna använda samma beräkningsmetod. För att underlätta beräkningen och i enlighet med gällande praxis för tillämpningen av regeln om stöd av mindre betydelse bör de stödbelopp som inte har formen av kontantbidrag omvandlas till bruttobidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för genomsynligt stöd som inte är bidrag eller för stöd som betalas ut i flera omgångar måste man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att tillämpningen av reglerna för statligt stöd ska vara enhetlig, överblickbar och enkel bör i denna förordning begreppet marknadsräntor avse de referensräntor som fastställs i meddelandet från kommissionen av kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (9).

(17)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning gälla endast genomsynligt stöd av mindre betydelse. Genomsynligt stöd är stöd för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en riskbedömning behöver göras. Sådana exakta beräkningar kan till exempel göras för kontantbidrag, räntesubventioner och begränsade skattelättnader. Stöd i form av kapitaltillskott bör inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av riskkapitalåtgärder i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (10) bör inte betraktas som genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av lån bör behandlas som genomsynligt stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av de marknadsräntor som gäller när stödet beviljas.

(18)

Det är nödvändigt att klargöra rättsläget i fråga om garantiordningar som inte kan påverka handeln eller snedvrida konkurrensen och för vilka det finns tillräckliga uppgifter för att göra en tillförlitlig bedömning av eventuella konsekvenser. I den här förordningen bör därför taket för stöd av mindre betydelse på 500 000 euro ersättas av ett särskilt tak för garantier som bygger på det sammanlagda individuella lån som garantin avser. Detta särskilda tak bör beräknas med hjälp av en metod för att fastställa det stödbelopp som ingår i garantiordningar som omfattar lån till förmån för livskraftiga företag. Den metod och de uppgifter som används för att beräkna det särskilda garantitaket bör utesluta företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Det särskilda taket bör därför inte gälla individuellt stöd som ges vid sidan av en garantiordning, stöd till företag i svårigheter eller till garantier som inte avser ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. När det särskilda taket fastställs bör man utgå ifrån att en garantiordning på 3 750 000 euro kan anses ha en bruttobidragsekvivalent motsvarande taket för stöd av mindre betydelse på 500 000 euro, om räntetaket (fallissemangsfrekvensen) är 13 %, dvs. det sämsta möjliga för garantiordningar i unionen. De särskilda taken bör endast omfatta garantier som täcker upp till 80 % av lånet. En metod som godkänns av kommissionen efter anmälan på grundval av en kommissionsförordning om statligt stöd, kan också användas av medlemsstaterna för att bedöma bruttobidragsekvivalenten i en garanti, om den godkända metoden uttryckligen avser den typ av garantier och den typ av transaktioner som det är fråga om i samband med tillämpningen av denna förordning.

(19)

Efter anmälan från en medlemsstat kan kommissionen undersöka om en stödåtgärd, som inte är ett bidrag, ett lån, en garanti, ett kapitaltillskott, en riskkapitalåtgärd eller begränsade skattelättnader, leder till en bruttobidragsekvivalent som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse och därför skulle kunna omfattas av bestämmelserna i denna förordning.

(20)

Det är kommissionens skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs, och särskilt att stöd som beviljas inom ramen för reglerna om stöd av mindre betydelse uppfyller villkoren för dessa. I enlighet med den samarbetsprincip som fastställts i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen bör medlemsstaterna underlätta utförandet av denna uppgift genom att införa de verktyg som krävs för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljas ett och samma företag för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte överskrider det fastställda taket. I detta syfte och för att se till att bestämmelserna om kumulering med stöd av mindre betydelse enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse efterlevs, bör medlemsstaterna informera det berörda företaget om stödbeloppet och stödets karaktär av stöd av mindre betydelse genom att uttryckligen hänvisa till denna förordning. Dessutom bör en medlemsstat innan den beviljar sådant stöd från stödmottagaren få en redogörelse för annat stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning eller av en annan förordning om stöd av mindre betydelse som företaget fått under det berörda beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Alternativt bör det vara möjligt för medlemsstaterna att se till att taket respekteras med hjälp av ett centralt register.

(21)

Denna förordning bör gälla utan att det påverkar tillämpningen av kraven i unionslagstiftning på området offentlig upphandling eller av kraven i fördraget eller bestämmelser i sektorspecifik unionslagstiftning

(22)

Denna förordning bör tillämpas på stöd som har beviljats innan den träder i kraft till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(23)

Kommissionen har för avsikt att genomföra en översyn av denna förordning fem år efter det att den har trätt i kraft.

a)

stöd till företag som är verksamma inom fiske- och vattenbrukssektorn, som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (11),

b)

stöd till företag som är verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter,

c)

stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i följande fall:

d)

stöd till exportverksamhet riktad mot tredjeländer eller medlemsstater, det vill säga stöd som är direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet,

e)

stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade varor,

f)

stöd till företag som är verksamma inom kolsektorn enligt definitionen i rådets beslut 2010/787/EU (12),

g)

stöd till företag som utför godstransporter på väg,

h)

stöd till företag i svårigheter.

a)

Stöd i form av lån ska anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av den referensränta som gällde när stödet beviljades.

b)

Stöd i form av kapitaltillskott ska inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse.

c)

Stöd i form av riskkapitalåtgärder ska inte anses vara genomsynligt stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse.

d)

Individuellt stöd som ges inom ramen för en garantiordning till företag som inte är i svårigheter ska behandlas som genomsynligt stöd av mindre betydelse om det garanterade lånebeloppet inte överskrider 3 750 000 euro per företag. Om det garanterade lånebeloppet endast utgör en viss andel av detta tak ska garantins bruttobidragsekvivalent anses utgöra en lika stor andel av det tillämpliga tak som anges i punkt 2. Garantin ska inte omfatta mer än 80 % av lånet.

Garantiordningar ska också anses vara genomsynliga om

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/14

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/16

(1)

I kapitel III avsnitt 3 i förordning (EG) nr 1187/2009 fastställs förfarandet för tilldelning av licenser för export av vissa mjölkprodukter till Dominikanska republiken inom ramen för en kvot som öppnats för det landet.

(2)

De ansökningar som lämnats in för kvotåret 2012/2013 avser kvantiteter som är mindre än de tillgängliga kvantiteterna. Enligt artikel 31.2 fjärde stycket i förordning (EG) nr 1187/2009 bör därför den resterande kvantiteten fördelas. Ett villkor för att exportlicenser för sådana resterande kvantiteter ska utfärdas bör vara att den behöriga myndigheten informeras om de kvantiteter som aktören kan godta och att aktören ställer säkerheter för dem.

—

1,294210 för ansökningar som lämnats in för den del av kvoten som avses i artikel 28.1 a i förordning (EG) nr 1187/2009.

—

2,928104 för ansökningar som lämnats in för den del av kvoten som avses i artikel 28.1 b i förordning (EG) nr 1187/2009.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/17

(1)

Den 22 december 2009 och 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Heino VAHLDIECK har löpt ut.

—

Heiko HECHT, Mitglied des Europa-ausschusses der Hamburgischen Bürgerschaft.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/18

(1)

Den 22 december 2009 och 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Albert LENTZ har löpt ut.

—

Ali KAES, Bourgmestre de la commune de Tandel.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/19

(1)

Den 22 december 2009 och 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att Folke SJÖLUNDs mandat har löpt ut.

(3)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att Britt LUNDBERGs mandat har löpt ut.

a)

som ledamot

och

b)

som suppleant

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/20

(1)

Den 22 december 2009 och 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

Sju platser som ledamöter i Regionkommittén har blivit lediga till följd av att mandaten för Claude du GRANRUT, Alain LE VERN, Daniel PERCHERON, Jean PRORIOL, Camille de ROCCA SERRA, Alain ROUSSET och Ange SANTINI har löpt ut.

(3)

Elva platser som suppleanter i Regionkommittén har blivit lediga till följd av att mandaten för Jacques AUXIETTE, Jean-Paul BACHY, Martine CALDEROLI-LOTZ, Anne-Marie COMPARINI, Jean-Jacques FRITZ, Claude GEWERC, Arlette GROSSKOST, Antoine KARAM, Martin MALVY, Michel NEUGNOT och Élisabeth THÉVENON-DURANTIN har löpt ut.

a)

som ledamöter

och

b)

som suppleanter:

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/21

(1)

Den 26 oktober 2011 lämnade BDEW in en ansökan per e-post till kommissionen, i enlighet med artikel 30.5 i direktiv 2004/17/EG. Kommissionen underrättade de tyska myndigheterna om ansökan den 11 november 2011 och begärde kompletterande upplysningar av de tyska myndigheterna i ett e-postmeddelande av den 10 januari 2012 och av BDEW i ett e-postmeddelande av den 21 december 2011. Kompletterande upplysningar lämnades av de tyska myndigheterna i e-postmeddelanden av den 14 december 2011 och av BDEW den 17 januari 2012, den 26 januari 2012 och den 28 februari 2012.

(2)

Den ansökan som BDEW lämnat in för upphandlande enheter i sektorn gäller, såsom anges i ansökan, ”uppförande, förvärv och drift (inklusive underhåll) av alla slags elproduktionsanläggningar, samt relevant stödverksamhet” (2).

(3)

Ansökan åtföljs av ett yttrande från den federala kartellmyndigheten (Bundeskartellamt) av den 25 juli 2011. Detta yttrande (nedan kallat yttrandet) utfärdades med utgångspunkt i gällande tysk lagstiftning och behandlar frågan om huruvida den verksamhet som förfarandet avser är direkt konkurrensutsatt. Yttrandet grundas på en stor sektorsundersökning av de relevanta marknaderna.

(4)

Enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG omfattas inte kontrakt som syftar till att medge utförandet av någon av de verksamheter som direktivet gäller av direktivet om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av direkt konkurrensutsättning görs på grundval av objektiva kriterier, varvid hänsyn bör tas till den berörda sektorns särdrag. Tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar relevant gemenskapslagstiftning om att öppna en viss sektor eller en del av den. Denna lagstiftning förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorn hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (3). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (4), som i sin tur har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (5).

(5)

Tyskland har genomfört och tillämpar inte bara direktiv 96/92/EG utan också direktiven 2003/54/EG och 2009/72/EG. Tillträdet till marknaden bör följaktligen, i enlighet med artikel 30.3 första stycket, betraktas som fritt på hela Tysklands territorium.

(6)

Bedömningen av direkt konkurrensutsättning bör göras på grundval av olika indikatorer, varav ingen nödvändigtvis är avgörande i sig. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör marknadsandelen för huvudaktörerna på en given marknad ett kriterium som bör tas i beaktande. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Med tanke på de berörda marknadernas särdrag bör hänsyn också tas till andra kriterier, såsom balansmarknadens funktion, priskonkurrens och i vilken utsträckning kunderna byter leverantör.

(7)

Detta beslut ska inte påverka tillämpningen av konkurrensreglerna.

(8)

Den tyska elmarknaden kännetecknas av ett stort antal kraftverk som drivs av en mängd olika marknadsaktörer (6). Merparten av produktionskapaciteten tillhör fyra stora energiföretag: RWE AG, E.ON AG, EnBW AG och Vattenfall Europe AG. Två av dessa, RWE och E.ON, är dock privata företag (dvs. företag över vilka upphandlande myndigheter inte har något direkt eller indirekt bestämmande inflytande enligt artikel 2.1 b i direktiv 2004/17/EG), som inte verkar i elproduktionssektorn på grundval av en särskild rättighet eller en ensamrätt i den mening som avses i artikel 2.3 i direktiv 2004/17/EG, och är därmed inte upphandlande enheter enligt direktiv 2004/17/EG. Deras upphandling i samband med produktion eller försäljning av el omfattas därför inte av det direktivets bestämmelser och de bör följaktligen, när det gäller dessa verksamheter, betraktas som konkurrenter till de upphandlande myndigheter vars upphandling omfattas av direktivet. Vid undersökningen av om verksamheten är konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde kommer analysen därför i det följande att inriktas på de upphandlande enheterna.

(9)

El säljs på grossistnivå via elbörserna, dvs. spot- och terminsmarknaderna vid European Energy Exchange AG (EEX) och European Power Exchange S.E. (EPEX), eller genom OTC-transaktioner utanför börserna. Priset på elbörserna tjänar vanligen som referenspris för OTC-transaktioner. Produktionsföretagen optimerar driften av sina kraftverk med utgångspunkt i resultaten av spotmarknadshandeln på börserna. I princip används bara de kraftverk vars marginalkostnader ligger under marknadspriset.

(10)

I Gesetz für den Vorrang Erneuerbarer Energien  (7) (nedan kallad EEG) anges reglerna för el från förnybara energikällor (8), som vid sidan av el från konventionella källor (9) får allt större betydelse på den tyska marknaden. Enligt den ändrade EEG, som trädde i kraft i början av 2012, ska andelen förnybara energikällor i elförsörjningen öka till 35 % år 2020,50 % år 2030 och 80 % år 2050.

(11)

I slutet av 2010 anslöts en produktionskapacitet på 160,5 GW till de nät som drivs av de systemansvariga för överföringssystemet (77,6 GW) och de systemansvariga för distributionssystemet (82,9 GW). Jämfört med 2009 (152,7 GW) är detta en ökning med omkring 7,8 GW. Förnybara energikällor står för 54,2 GW av den totala kapaciteten. Betalningen för omkring 50,7 GW av de förnybara energikällorna sker enligt EEG:s tariffer. Det betyder att förnybara energikällor står för omkring 34 % av den sammanlagda kapaciteten (10).

(12)

När det gäller inmatning matades 2010 totalt 531,2 TWh in i de nät som drivs av de systemansvariga för överföringssystemet (367,5 TWh) och av de systemansvariga för distributionssystemet (163,7 TWh). Den inmatade volymen el från förnybara källor var 93,7 TWh, varav 80,7 TWh ersattes enligt EEG. Det betyder att inmatningen från förnybara källor står för omkring 18 % av den totala inmatade volymen, dvs. en lägre andel än de 34 % av den sammanlagda produktionskapaciteten som dessa källor står för (11). Skillnaden beror på att den årliga utnyttjandeperioden är kortare för förnybara källor än för konventionella källor.

(13)

Den tyska elmarknaden präglas dessutom av de nationella myndigheternas beslut nyligen att stänga åtta kärnkraftverk, med en total kapacitet på 8 400 MW (12), efter kärnkraftskatastrofen i Japan i början av 2011. Det beslutades dessutom att de återstående tyska kärnkraftverken skulle stängas senast 2022. På kort sikt förändrade detta balansen mellan import och export så att Tyskland, från att ha varit nettoexportör av el fram till 2010, blev nettoimportör 2011.

(14)

Enligt kommissionens tidigare praxis (13) kan följande relevanta produktmarknader urskiljas inom elsektorn: i) produktion och elleveranser i grossistledet, ii) överföring, iii) distribution och iv) elleveranser i detaljistledet. Vissa av dessa marknader kan visserligen delas in i underkategorier, men enligt kommissionens tidigare praxis (14) har en åtskillnad mellan en elproduktionsmarknad och en marknad för elleveranser i grossistledet hittills avvisats eftersom produktionen i sig bara är ett första steg i värdekedjan men producerade elvolymer säljs via grossistmarknaden.

(15)

Ansökan från BDEW gäller produktion och grossistförsäljning av el. Den federala kartellmyndigheten definierar i sitt yttrande produktmarknaden som ”en primär försäljningsmarknad för el” (15), som omfattar alla elleverantörers första försäljning av sin egen produktion samt nettoimporten av el, men inte efterföljande handel mellan marknadsaktörer. Den federala kartellmyndigheten anser vidare att produktion och försäljning av el som regleras i EEG (nedan kallad EEG-el) inte ingår i denna marknad.

(16)

Den federala kartellmyndigheten anser att marknaden för EEG-el utgör en separat marknad när det gäller den första försäljningen. EEG-el säljs normalt sett inte direkt på grossistmarknaden utan köps först av de systemansvariga för överföringsnätet för en lagstadgad ersättning. De säljer det därefter i ett andra steg på grossistmarknaden.

(17)

Den federala kartellmyndigheten slår fast att produktion och försäljning av EEG-el inte organiseras på konkurrensutsatt basis och att EEG-el inte påverkas av efterfråge- och prisindikatorer (16). Denna slutsats grundas framför allt på följande sakförhållanden:

(18)

EEG-el har inmatningsprioritet, och produktionen av EEG-el är därför helt oberoende av efterfrågan. Produktion och inmatning är också oberoende av priserna eftersom producenterna har rätt till lagstadgad betalning. EEG-el säljs av de systemansvariga för överföringssystemet på spotmarknaden i enlighet med lagstadgade bestämmelser, utan något manöverutrymme.

(19)

Den federala kartellmyndigheten noterade också att EEG-el enligt lag får säljas direkt, och en del av producenterna utnyttjar den möjligheten. I EEG föreskrivs att driftsansvariga för EEG-anläggningar den första dagen i månaden får skifta mellan direktförsäljning och mottagande av tariffbetalning enligt EEG. Beroende på prognosen för marknadspriset och på efterfrågan kan driftsansvariga för EEG-anläggningar alltså varje månad besluta vilken försäljningsform som passar dem bäst. Denna direktförsäljning kommer dock i framtiden bara att ha marginell betydelse.

(20)

Enligt den ändrade EEG, som trädde i kraft i början av 2012, har driftsansvariga för EEG-anläggningar – såsom anges ovan – möjlighet att sälja den el de själva producerar och dessutom få en försäljningspremie. Försäljningspremien ska motsvara skillnaden mellan den fastställda EEG-ersättningen och det månatliga genomsnittspriset på börsen, fastställt i efterhand. Utnyttjandet av försäljningspremien är emellertid frivilligt, dvs. driftsansvariga för EEG-anläggningar kan behålla systemet med fast ersättning eller återgå till det vilken månad som helst. Den största andelen EEG-el förväntas dock säljas via de systemansvariga för överföringsnätet. Modellen med försäljningspremien påverkar inte heller förhållandet att den totala ersättningsnivån för EEG-producenter inte huvudsakligen fastställs av marknadspriserna (17).

(21)

Den federala kartellmyndigheten tillstår därför att EEG-el visserligen utövar ett konkurrenstryck på den el som kommer från konventionella källor, men att motsatsen inte gäller; EEG-el kan därför inte inkluderas på samma marknad som konventionell el eftersom de marknadsförhållanden som råder för den första försäljningen skiljer sig avsevärt åt mellan de två produktionsformerna. Den första försäljningen av EEG-el sker dessutom till större delen via de systemansvariga för överföringsnätet. Marknaden skiljer sig därför givetvis även ur ett efterfrågeperspektiv från grossistmarknaden för konventionell el.

(22)

Med hänsyn till den tyska elmarknadens särskilda karaktär, och utan att det påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, definieras den relevanta produktmarknaden härmed, för bedömningen av de villkor som anges i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG, som marknaden för produktion och första försäljning av el från konventionella källor. Produktion och första försäljning av EEG-el ingår inte i denna marknad av de skäl som anges ovan, och kommer hädanefter att bedömas separat.

(23)

I ansökan anges att den avser verksamhet på Förbundsrepubliken Tysklands territorium. Sökanden undersöker med utgångspunkt i flera trender i fråga om regelverkets utveckling, nivån för elimport och elexport samt förfaranden som rör marknadskoppling och hantering av överbelastning om det kan röra sig om en större marknad som innefattar Tyskland och Österrike, men slår slutligen fast att ”ingen slutgiltig slutsats kan dras om huruvida den tyska grossistmarknaden för el och relevanta marknader i grannländer i nuläget är tillräckligt integrerade för att betraktas som en regional marknad”.

(24)

Den federala kartellmyndigheten utgår på grundval av den sektorsundersökning som genomförts från att det finns en gemensam primär marknad för el i Tyskland och Österrike. Den slutsatsen grundas på avsaknaden av flaskhalsar vid gränssammanlänkningarna mellan Tyskland och Österrike och på det standardiserade marknads- och prisområdet på European Power Exchange S.E. (EPEX).

(25)

Enligt kommissionens tidigare praxis har elmarknaden mestadels ansetts vara nationell (18) eller ännu mindre (19) till sin omfattning. I vissa fall har det getts möjlighet att definiera marknader som är större än de nationella (20).

(26)

För bedömningen av de villkor som anges i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG, och utan att det påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, anser kommissionen att det inte är nödvändigt att slå fast den exakta omfattningen av den relevanta geografiska marknaden för produktion och första försäljning av konventionell el, eftersom resultaten av bedömningen skulle bli desamma med en annan marknadsdefinition.

(27)

När det gäller produktion och första försäljning av EEG-el kan marknadens geografiska omfattning inte utsträckas utanför Tysklands territorium eftersom den baseras på de specifika rättsliga villkor som anges i den tyska EEG.

(28)

I enlighet med fast praxis (21) för kommissionens beslut enligt artikel 30 har kommissionen när det gäller elproduktion ansett att ”en indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna”.

(29)

Enligt yttrandet från den federala kartellmyndigheten (22) var de sammanlagda marknadsandelarna för de tre största producenterna, uttryckt som inmatad el, 74 % år 2007,73 % år 2008 och 70 % år 2010. Den tyska elmarknaden ligger därför i mitten, i jämförelse med tidigare beslut om undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG (23).

(30)

Det erinras dock om att de två största producenterna, RWE och E.ON, som tillsammans har en marknadsandel på 58 % (24), inte omfattas av bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen.

(31)

Syftet med detta beslut är att slå fast om produktionen och grossistförsäljningen av el (på marknader med fritt tillträde) är konkurrensutsatt i en sådan utsträckning att det garanterar att upphandling för verksamheten i fråga, även utan den disciplin som de detaljerade upphandlingsreglerna i direktiv 2004/17/EG medför, sker på ett öppet, icke-diskriminerande sätt på grundval av kriterier som gör det möjligt att identifiera den lösning som totalt sett är den ekonomiskt mest fördelaktiga. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att de företag som inte omfattas av de offentliga upphandlingsförfarandena (dvs. RWE och E.ON) när de verkar på dessa marknader har möjlighet att utsätta övriga marknadsaktörer för konkurrenstryck. Det kommer inte att förändras även om Österrike inkluderas i den relevanta geografiska marknaden, eftersom de första producenternas marknadsandelar bara förväntas bli något mindre på en marknad som omfattar både Österrike och Tyskland (25).

(32)

När det gäller produktion och grossistförsäljning av el från konventionella källor kan ovanstående omständigheter ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning för de marknadsaktörer som omfattas av bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen.

(33)

Det är också värt att notera att det i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”2009–2010 Report on Progress in Creating the Internal Gas and Electricity Market” från juni 2011 (26) talas om en minskad marknadskoncentration i Tyskland (27) jämfört med tidigare år, och den tyska elmarknaden placeras i kategorin ”måttligt koncentrerade marknader” (28), dvs. marknader där Hirschmann-Herfindahls index (HHI) (29) sett till kapacitet som ligger mellan 750 och 1 800.

(34)

Med tanke på ovanstående siffror kan det, för tillämpningen av detta beslut och utan att det påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, när det gäller de upphandlande enheterna antas att koncentrationsgraden på marknaden kan ses som en indikation på ett visst mått av konkurrensutsättning för produktion och grossistförsäljning av el från konventionella källor i Tyskland.

(35)

De senaste åren, i själva verket fram till mars 2011, har Tyskland varit nettoexportör av el. På grund av beslutet att avveckla elproduktionen i flera kärnkraftverk har Tyskland emellertid blivit nettoimportör. För närvarande råder det därför konkurrenstryck på marknaden, vilket har sin grund i möjligheten att importera el från andra länder. Det betyder att investeringar i elsektorn i Tyskland inte kan göras utan hänsyn till andra producenter i de omgivande länderna. Dessa omständigheter bör därför inte anses strida mot slutsatsen att upphandlande enheter som verkar på den tyska marknaden för produktion av el från konventionella källor är konkurrensutsatta. En analys av i vilken utsträckning kunder byter leverantör (30) och av graden av likviditet på grossistmarknaden (31) visar dessutom att dessa omständigheter inte är oförenliga med slutsatsen att upphandlande enheter som verkar på den tyska marknaden för produktion av el från konventionella källor är konkurrensutsatta. Slutligen bör det också noteras att den tyska balansmarknaden (32) och dess huvudsakliga egenskaper (marknadsbaserad prissättning och prisskillnad mellan positiv och negativ utjämningskraft) inte heller är oförenliga med slutsatsen att upphandlande enheter som verkar på den tyska marknaden för produktion av el från konventionella källor är konkurrensutsatta.

(36)

EEG-el har prioriterad anslutning till nätet, och den prioriteras framför konventionell el vid nätinmatning, vilket betyder att produktionen av EEG-el inte påverkas av efterfrågan. Eftersom EEG-el vanligen produceras till kostnader som överstiger marknadspriset har det inrättats ett system för särskilt stöd till EEG-el. Driftsansvariga för EEG-anläggningar (33) har rätt till lagstadgad ersättning från de systemansvariga för överföringsnätet under 20 år plus beställningsåret. Denna ersättning täcker deras kostnader och är därför högre än marknadspriset. Det betyder att de kan mata in den el de producerar i nätet, oberoende av priset på börserna (34).

(37)

EEG-el säljs i allmänhet inte direkt på grossistmarknaden utan köps först av de systemansvariga för överföringsnätet för en lagstadgad ersättning. De systemansvariga för överföringssystemet ansvarar för att sälja EEG-elen på elbörsens spotmarknad, vilket alltså innebär att de gör en förlust. Dessa kostnader betalas i slutänden av de slutliga elkonsumenterna, som betalar energileverantörerna en extra EEG-avgift som sedan förs vidare till de systemansvariga för överföringsnätet. Energileverantörer som köper mer än 50 % EEG-el, inklusive minst 20 % el från solenergi eller vindkraft, betalar en reducerad EEG-avgift.

(38)

De driftsansvariga för EEG-anläggningar har också möjlighet till ”direktförsäljning” av den el som produceras. Det betyder att en driftsansvarig för en EEG-anläggning kan avstå från den lagstadgade ersättningen och välja att sälja elen direkt på spotmarknaden. De höga produktionskostnaderna för EEG-el gör att direktförsäljning som inte omfattas av de lagstadgade villkoren normalt sett inte är något möjligt alternativ. Denna metod har tidigare främst använts i begränsad omfattning i fall där köparna kunnat få undantag från den extra EEG-avgiften genom att kombinera en viss mängd EEG-el som köpts direkt av en producent med konventionell el (35). I och med den nya EEG-lag som trädde i kraft i början av 2012 begränsades möjligheten att utnyttja detta specifika undantag, och denna form av direktförsäljning förväntas därför minska (36).

(39)

Den nya lagen ger en ny möjlighet till ”direktförsäljning”, vilket dock innefattar betalning av en så kallad ”marknadspremie” till producenterna av EEG-el, som täcker skillnaden mellan deras högre kostnader och det lägre marknadspriset (nedan kallad marknadspremiemodell). Systemansvariga för överföringssystemet uppskattar att försäljningen inom ramen för marknadspremiemodellen 2012 kommer att utgöra sammanlagt 15 % för alla typer av förnybar energi (37). Det kan slås fast att den absolut största delen av EEG-elen i dag och under den närmaste framtiden säljs inom ramen för systemet med lagstadgad betalning och via de systemansvariga för överföringsnätet. Osubventionerad direktförsäljning kommer bara att ha marginell betydelse.

(40)

Av de skäl som anges ovan ingår produktion och första försäljning av EEG-el i ett reglerat system där producenter ersätts på grundval av en lagstadgad betalning. De är inte konkurrensutsatta eftersom de kan mata in sin EEG-el oavsett rådande marknadspris. Inmatningsprioriteten gör att de också kan sälja hela den kvantitet de producerar. Det kan därför inte slås fast att verksamheten hos producenter av EEG-el är konkurrensutsatt. Mot denna bakgrund behöver inga andra indikatorer av det slag som anges i skäl 6 bedömas.

(41)

Med tanke på de omständigheter som undersöks ovan bör villkoret om direkt konkurrensutsättning i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllt för de upphandlande enheterna när det gäller produktion och leveranser i grossistledet av el från konventionella källor i Tyskland.

(42)

Eftersom villkoret om fritt tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för att möjliggöra produktion och leveranser i grossistledet av el från konventionella källor i Tyskland eller när de anordnar projekttävlingar för utövandet av sådan verksamhet i det geografiska området.

(43)

Villkoret om direkt konkurrensutsättning i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG bör dock inte anses vara uppfyllt för de upphandlande enheterna när det gäller produktion och första försäljning av EEG-el i Tyskland.

(44)

Eftersom produktion och första försäljning av EEG-el fortfarande omfattas av bestämmelserna i direktiv 2004/17/EG erinras om att upphandlingskontrakt som omfattar flera typer av verksamhet ska behandlas i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/17/EG. När en upphandlande enhet sysslar med ”blandad” upphandling, dvs. upphandling som syftar till att stödja utövandet av både verksamhet som är undantagen från tillämpning av direktiv 2004/17/EG och verksamhet som inte är undantagen, ska alltså den verksamhet som kontraktet huvudsakligen avser beaktas. Vid sådan blandad upphandling, där det främsta syftet är att stödja produktion och grossistförsäljning av EEG-el, ska bestämmelserna i direktiv 2004/17/EG tillämpas. Om det är omöjligt att på objektiva grunder avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för ska kontraktet tilldelas i enlighet med de regler som avses i artikel 9.2 och 9.3 i direktiv 2004/17/EG. Detta beslut grundas på den rättsliga och faktiska situationen i oktober 2011 till februari 2012 sådan den ter sig med utgångspunkt i de uppgifter som lämnats av BDEW och de tyska myndigheterna. Det kan komma att ändras om betydande förändringar i de rättsliga eller faktiska förhållandena skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre uppfylls i fråga om produktion och grossistförsäljning av el från konventionella källor.

(45)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från rådgivande kommittén för offentliga upphandlingskontrakt.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/28

(1)

Del A punkt 12 i bilaga III till direktiv 2000/29/EG innehåller ett generellt förbud mot införsel till unionen av rotknölar av arterna Solanum L. och korsningar av dessa, dock inte de som specificeras i del A punkterna 10 och 11, inklusive knölar av Solanum tuberosum L. med ursprung i tredjeländer. Det förbudet är inte tillämpligt på tredjeländer i Europa som erkänts som fria från Clavibacter michiganensis ssp. sepedonicus (Spieckerman och Kotthoff) Davis et al. (nedan kallad skadegöraren).

(2)

Det framgår av de officiella rapporter från undersökningar under 2009, 2010 och 2011 som Serbien har lämnat och från information som samlats in vid ett inspektionsbesök som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor gjorde i Serbien i november och december 2009, att skadegöraren inte finns i Serbien och att landet har tillämpat ett förfarande för kontroll, inspektion och testning avseende skadegöraren på import och inhemsk produktion av knölar av Solanum tuberosum L.

(3)

Serbien bör därför erkännas som fritt från skadegöraren.

(4)

Detta beslut inverkar inte på eventuella senare konstateranden att skadegöraren förekommer i Serbien.

(5)

Kommissionen kommer att be Serbien att årligen lämna den information som krävs för att kontrollera att Serbien även fortsättningsvis är fritt från skadegöraren.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/29

(1)

Handeln med Kroatien skulle främjas av ett gemensamt transiteringsförfarande för varor som transporteras mellan Kroatien och Europeiska unionen, Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet.

(2)

För att uppnå ett sådant förfarande, bör Kroatien inbjudas att ansluta sig till konventionen.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/31

(1)

Varuhandeln med Kroatien skulle underlättas genom en förenkling av de formaliteter som påverkar varuhandeln mellan Kroatien och Europeiska unionen, Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet.

(2)

För att uppnå en sådan förenkling bör Kroatien inbjudas att ansluta sig till konventionen.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/33

(1)

Handeln med Turkiet skulle främjas av ett gemensamt transiteringsförfarande för varor som transporteras mellan Turkiet och Europeiska unionen, Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet.

(2)

För att uppnå ett sådant förfarande, bör Turkiet inbjudas att ansluta sig till konventionen.

26.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/35

(1)

I syfte att förbereda utvidgningen av Europeiska unionen till Turkiet, skulle varuhandeln med Kroatien kunna underlättas genom en förenkling av de formaliteter som påverkar varuhandeln mellan Turkiet och Europeiska unionen, Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet.

(2)

För att uppnå en sådan förenkling bör Turkiet inbjudas att ansluta sig till konventionen.