21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/1

(1)

I rådets direktiv 2000/75/EG av den 20 november 2000 om fastställande av särskilda bestämmelser om åtgärder för bekämpning och utrotning av bluetongue (3) fastställs kontrollregler och åtgärder för bekämpning och utrotning av blåtunga (tidigare: bluetongue), inklusive regler för fastställande av skydds- och övervakningsområden samt vaccinering mot blåtunga.

(2)

Tidigare har endast sporadiska introduktioner av vissa serotyper av blåtungevirus rapporterats, främst i de södra delarna av unionen. Efter antagandet av direktiv 2000/75/EG, och särskilt efter det att serotyperna 1 och 8 av blåtungevirus infördes i unionen under 2006 och 2007, har viruset blivit mer utbrett i unionen och riskerar att bli endemiskt i vissa områden. Det har därför blivit svårt att bekämpa spridningen av viruset.

(3)

Reglerna för vaccinering mot blåtunga i direktiv 2000/75/EG bygger på erfarenheter från användning av så kallat modifierat levande vaccin eller levande, försvagat vaccin, som var de enda vacciner som fanns när det direktivet antogs. Användningen av dessa vacciner kan medföra oönskad lokal cirkulation av vaccinviruset hos ovaccinerade djur.

(4)

Under de senaste åren har ny teknik gjort det möjligt att utveckla inaktiverat vaccin mot blåtunga som inte medför risk för oönskad lokal cirkulation av vaccinviruset till ovaccinerade djur. Den utbredda användningen av sådant vaccin under vaccinationskampanjen under 2008 och 2009 har lett till en markant förbättring av sjukdomssituationen. Det är nu allmänt accepterat att vaccinering med inaktiverat vaccin är den lämpligaste metoden för att bekämpa blåtunga och förebygga klinisk sjukdom i unionen.

(5)

För att säkerställa en bättre kontroll av spridningen av blåtungeviruset och för att minska den belastning som sjukdomen innebär för jordbrukssektorn, bör de nuvarande vaccinationsreglerna i direktiv 2000/75/EG anpassas till den senaste tekniska utvecklingen inom vaccinframställning.

(6)

För att 2012 års vaccinationssäsong ska kunna dra fördel av de nya bestämmelserna bör detta direktiv träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

Ändringarna i detta direktiv bör göra vaccinationsreglerna mer flexibla och också ta hänsyn till att det nu finns inaktiverat vaccin som också med framgång kan användas utanför områden som omfattas av restriktioner för djurförflyttningar.

(8)

Dessutom, och under förutsättning att lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas, bör användningen av levande, försvagat vaccin inte uteslutas eftersom det under särskilda omständigheter fortfarande kan vara nödvändigt att använda sådant vaccin, t.ex. när en ny serotyp av blåtungevirus introduceras, mot vilken det kanske inte finns något inaktiverat vaccin.

(9)

Direktiv 2000/75/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 2 ska följande led läggas till:

”j)   levande, försvagat vaccin: vaccin som framställs genom att fältisolat av blåtungevirus anpassas genom upprepade passager i vävnadskultur eller i embryonerade hönsägg.”

2.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får besluta att tillåta vaccinering mot blåtunga under förutsättning att

2.   När levande, försvagat vaccin används ska medlemsstaterna se till att den behöriga myndigheten fastställer följande:

3.

Artikel 6.1 d ska ersättas med följande:

4.

Artikel 8.2 b ska ersättas med följande:

5.

Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/3

(1)

Europeiska rådet av den 8 och 9 mars 2007 betonade i sina slutsatser att minskad administration är en viktig åtgärd för att stimulera Europas ekonomi och att kraftfulla gemensamma insatser är nödvändiga för att minska de administrativa bördorna inom Europeiska unionen.

(2)

Redovisning anses vara ett av de viktigaste områden där de administrativa bördorna för företag i unionen kan minskas.

(3)

I kommissionens rekommendation 2003/361/EG (3) definieras mikroföretag samt små och medelstora företag. Samråden med medlemsstaterna indikerar dock att tröskelvärdena för mikroföretag i den rekommendationen kan vara för höga för redovisningsändamål. En undergrupp till mikroföretag, så kallade mikroenheter, bör därför införas i syfte att omfatta företag som har lägre tröskelvärden för balansomslutningen och nettoomsättningen än de tröskelvärden som gäller för mikroföretag.

(4)

Mikroenheter är oftast verksamma på lokal eller regional nivå och har ingen eller liten gränsöverskridande verksamhet. De spelar dessutom en viktig roll när det gäller att skapa nya arbetstillfällen, främja forskning och utveckling och skapa ny ekonomisk verksamhet.

(5)

Mikroenheter har begränsade resurser att följa betungande regelverk. De är dock ofta underkastade samma bestämmelser om finansiell rapportering som större företag. Dessa bestämmelser utgör en börda för dem som inte står i proportion till deras storlek och som är orimlig för de minsta företagen jämfört med större företag. Det bör därför vara möjligt att undanta mikroenheter från vissa skyldigheter som kan innebära onödigt betungande administrativa bördor för dem. Mikroenheter bör dock även fortsättningsvis omfattas av eventuella nationella skyldigheter att upprätta förteckningar över sina affärstransaktioner och finansiella ställning.

(6)

Eftersom det antal företag som kommer att omfattas av de tröskelvärden som fastställs i detta direktiv kommer att variera kraftigt mellan medlemsstaterna och eftersom mikroenheternas verksamhet har obefintlig eller liten betydelse för den gränsöverskridande handeln och den inre marknadens funktionssätt, bör medlemsstaterna ta hänsyn till den varierande effekten av dessa tröskelvärden när direktivet genomförs på nationell nivå.

(7)

Medlemsstaterna bör beakta de egna marknadernas specifika villkor och behov när de fattar beslut om hur eller huruvida de ska inrätta ett regelverk för mikroenheter inom ramen för rådets direktiv 78/660/EEG (4).

(8)

Mikroenheter måste ta hänsyn till räkenskapsårets intäkter och kostnader oavsett kvittots datum eller när betalning av dessa intäkter eller kostnader har skett. Emellertid kan beräkningen av förutbetalda kostnader och upplupna intäkter samt upplupna kostnader och förutbetalda intäkter bli betungande för mikroenheter. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att undanta mikroenheter från skyldigheten att beräkna och redovisa dessa poster, men endast i den utsträckning som detta undantag avser andra kostnader än kostnader för råvaror och förnödenheter, värdejusteringar, personalkostnader och skatt. Därigenom kan den administrativa börda som det innebär att beräkna relativt små balansposter minskas.

(9)

Offentliggörande av årsbokslut kan vara betungande för mikroenheter. Samtidigt behöver medlemsstaterna sörja för att detta direktiv efterlevs. Därför bör medlemsstaterna tillåtas att undanta mikroenheter från ett generellt krav på offentliggörande, under förutsättning att uppgifter i balansräkningen insänds i enlighet med nationell rätt till minst en utsedd behörig myndighet och att dessa uppgifter överlämnas till företagsregistret, så att en kopia kan tillhandahållas på begäran. I sådana fall tillämpas inte skyldigheten enligt artikel 47 i direktiv 78/660/EEG att offentliggöra redovisningshandlingar i enlighet med artikel 3.5 i direktiv 2009/101/EG (5).

(10)

Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt för medlemsstaterna att skapa ett enkelt redovisningsklimat för mikroenheter. Användningen av verkliga värden kan medföra att det behövs detaljerade upplysningar för att förklara vad som legat till grund för fastställelsen av vissa posters verkliga värde. Med tanke på att det i regelverket för mikroenheter föreskrivs mycket begränsade upplysningar i noterna till redovisningen, kommer de som använder mikroenheters redovisning inte att veta om de belopp som redovisas i resultaträkningen och balansräkningen innehåller verkliga värden. För att ge visshet i det avseendet åt dem som använder redovisningen bör medlemsstaterna följaktligen inte tillåta eller kräva att mikroenheter som utnyttjar några av de undantag som är tillgängliga för dem enligt detta direktiv tillämpar värdering till verkligt värde när de upprättar sin redovisning. Mikroenheter som önskar eller behöver använda verkliga värden kommer alltjämt att kunna göra det genom att tillämpa andra regelverk inom ramen för detta direktiv, om en medlemsstat tillåter eller kräver detta.

(11)

När medlemsstaterna fattar beslut om hur eller huruvida de ska införa ett regelverk för mikroenheter inom ramen för direktiv 78/660/EEG, bör de se till att de mikroenheter som ska konsolideras enligt rådets direktiv 83/349/EEG (6) om sammanställd redovisning använder redovisningsuppgifter som är tillräckligt detaljerade för det syftet och att undantagen i detta direktiv inte påverkar skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning i enlighet med direktiv 83/349/EEG.

(12)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att minska den administrativa bördan för mikroenheter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(13)

Direktiv 78/660/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 1a

1.   Medlemsstaterna får i enlighet med punkterna 2 och 3 föreskriva undantag från vissa skyldigheter enligt detta direktiv för företag som på balansdagen inte överskrider gränsvärdena för två av följande tre kriterier (mikroenheter):

2.   Medlemsstaterna får undanta företag som avses i punkt 1 från någon eller samtliga av följande skyldigheter:

3.   Medlemsstaterna får ge företag som avses i punkt 1 tillåtelse att upprätta endast följande:

4.   Medlemsstaterna ska inte tillåta eller kräva att avsnitt 7a tillämpas på mikroenheter som utnyttjar något av undantagen i punkterna 2 och 3.

5.   För företag som avses i punkt 1 ska årsbokslut som upprättas i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 anses ge en sådan rättvisande bild som erfordras enligt artikel 2.3 och följaktligen ska artikel 2.4 och 2.5 inte vara tillämplig på sådana bokslut.

6.   Om ett företag på balansdagen överskrider eller upphör att överskrida gränsvärdena för två av de tre kriterier som fastställs i punkt 1, ska detta påverka tillämpningen av det undantag som anges i punkterna 2, 3 och 4 endast om det inträffar både under det innevarande och det föregående räkenskapsåret.

7.   När det gäller de medlemsstater som inte har infört euron ska beloppen i nationell valuta motsvarande de belopp som anges i punkt 1 beräknas genom tillämpning av den växelkurs som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning dagen för ikraftträdandet av direktiv där dessa belopp anges.

8.   Den balansomslutning som avses i punkt 1 a ska antingen utgöras av de tillgångar som avses i punkterna A–E under ”Tillgångar” i artikel 9, eller de tillgångar som avses i punkterna A–E i artikel 10. Om punkt 2 a är tillämplig ska den balansomslutning som avses i punkt 1 a antingen utgöras av de tillgångar som avses i punkterna A–D under ”Tillgångar” i artikel 9, eller de tillgångar som avses i punkterna A–D i artikel 10.

2.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   Med avvikelse från artikel 4.1 och 4.2 får medlemsstaterna föreskriva särskilda uppställningsformer för årsboksluten i förvaltningsbolag och finansiella holdingbolag, under förutsättning att dessa uppställningsformer ger en bild av bolagen som motsvarar vad som föreskrivs i artikel 2.3. Medlemsstaterna ska inte göra de undantag som anges i artikel 1a tillgängliga för förvaltningsbolag och finansiella holdingföretag.”

3.

Artikel 53a ska ersättas med följande:

”Artikel 53a

Medlemsstaterna ska inte göra de undantag som anges i artiklarna 1a, 11, 27, 43.1.7a, 43.1.7b, 46, 47 och 51 tillgängliga för företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.”

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/7

(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) (3) kan kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram förslag till lagstiftning om att inrätta fleråriga program för radiospektrumpolitiken. Dessa program bör ange de politiska riktlinjerna och målen för den strategiska planeringen och harmoniseringen av spektrumanvändningen i enlighet med de direktiv som gäller elektroniska kommunikationsnät och -tjänster. Dessa politiska riktlinjer och mål bör hänvisa till den tillgänglighet och effektiva användning av spektrum som är nödvändig för att upprätta och upprätthålla en fungerande inre marknad. Programmet för radiospektrumpolitik (nedan kallat programmet) bör stödja de mål och de centrala åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 om Europa 2020-strategin och kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om den digitala agendan för Europa och finns också med bland de 50 prioriterade åtgärderna i kommissionens meddelande av den 11 november 2010 om inremarknadsakten.

(2)

Detta beslut bör inte påverka befintlig unionsrätt, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (4), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (6), direktiv 2002/21/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslut) (7). Det här beslutet bör inte heller påverka tillämpningen av åtgärder som vidtagits på nationell nivå, i överensstämmelse med unionsrätten, i syfte att uppnå mål av allmänt intresse, framför allt i fråga om innehållsreglering och audiovisuell politik och medlemsstaternas rätt att organisera och använda spektrum för ändamål som rör allmän ordning och säkerhet samt försvar.

(3)

Spektrum är en offentlig nyckelresurs inom viktiga sektorer och tjänster, inklusive mobil kommunikation, trådlös bredbandskommunikation och satellitkommunikation, tv- och radiosändningar, transport, radiolokalisering och tillämpningar såsom larm, fjärrkontroller, hörapparater, mikrofoner och medicinsk utrustning. Det ingår i allmänna tjänster såsom skydds- och säkerhetstjänster, inklusive civilskydd, och vetenskaplig verksamhet såsom meteorologi, jordobservation, radioastronomi och rymdforskning. Enkel tillgång till spektrumanvändning spelar även en roll för tillhandahållande av elektronisk kommunikation, särskilt för invånare och företag i avlägsna och glesbefolkade områden, till exempel landsbygdsområden eller öar. Regleringsåtgärder för spektrum har därför konsekvenser för ekonomi, säkerhet, hälsa, det allmänna intresset, kultur och vetenskap samt sociala, miljömässiga och tekniska konsekvenser.

(4)

Man bör inta ett förnyat ekonomiskt och socialt synsätt på förvaltningen, tilldelningen och användningen av spektrum. Detta synsätt bör särskilt fokusera på spektrumpolitik, i syfte att säkra ökad spektrumeffektivitet, bättre frekvensplanering och garantier mot konkurrenshämmande beteende.

(5)

Strategisk planering och harmonisering av spektrumanvändning på unionsnivå bör främja den inre marknaden för tjänster och utrustning för trådlös elektronisk kommunikation samt annan unionspolitik som kräver spektrumanvändning, och därigenom skapa nya möjligheter till innovation och sysselsättningsskapande och samtidigt bidra till ekonomisk återhämtning och social integration i hela unionen, varvid hänsyn bör tas till de viktiga sociala, kulturella och ekonomiska värdena hos spektrum.

(6)

Harmonisering av lämplig spektrumanvändning kan också främja kvaliteten på elektroniska kommunikationstjänster och är väsentlig för att skapa stordriftsfördelar som sänker både kostnaderna för utbyggnaden av trådlösa nät och konsumenternas kostnader för trådlösa enheter. I detta syfte behöver unionen ett politiskt program som omfattar den inre marknaden för unionens alla politikområden där spektrum används, till exempel politik avseende elektronisk kommunikation, forskning, teknisk utveckling samt rymd-, transport-, kultur- och energiområdet och det audiovisuella området.

(7)

Programmet bör främja konkurrensen och bidra till att lägga grunden för en verklig digital inre marknad.

(8)

Programmet bör i synnerhet stödja Europa 2020-strategin med tanke på de trådlösa tjänsternas enorma potential att främja en kunskapsbaserad ekonomi, utveckla och hjälpa sektorer som är beroende av informations- och kommunikationsteknik och minska den digitala klyftan. Den ökande användningen av framför allt audiovisuella medietjänster och nätinnehåll driver på efterfrågan på hastighet och täckning. Detta är även en nyckelåtgärd i den digitala agendan för Europa, vars mål är att erbjuda snabbt bredbandsinternet i en framtida nätverks- och kunskapsbaserad ekonomi, med ett ambitiöst mål för allmän bredbandstäckning. Att tillhandahålla högsta möjliga trådbundna och trådlösa bredbandshastigheter och -kapacitet bidrar till att uppnå målet om tillgång till bredband med en hastighet på minst 30 Mbit/s för alla senast år 2020, och att minst hälften av unionens hushåll ska ha tillgång till bredband med en hastighet på minst 100 Mbit/s, och är viktigt för att främja den ekonomiska tillväxten och den globala konkurrenskraften och nödvändigt för att uppnå de hållbara ekonomiska och sociala fördelarna med en inre digital marknad. Det bör även stödja och främja annan sektorspolitik inom unionen, såsom hållbar miljö och ekonomisk och social integration för unionens alla medborgare. Med tanke på hur viktiga trådlösa tillämpningar är för innovation är programmet även ett nyckelinitiativ för att stödja unionens politik för innovation.

(9)

Programmet bör lägga grunden för en utveckling där unionen kan inta ledningen i fråga om de trådlösa bredbandens hastighet, mobilitet, täckning och kapacitet. En sådan ledande roll är nödvändig för att skapa en konkurrenskraftig inre digital marknad som kan öppna den inre marknaden för alla unionsmedborgare.

(10)

Programmet bör fastställa riktlinjer och mål fram till 2015 för medlemsstaterna och unionens institutioner samt ange specifika genomförandeinitiativ. Även om spektrumförvaltning fortfarande i stor utsträckning omfattas av nationell behörighet bör denna behörighet utövas i överensstämmelse med befintlig unionsrätt och möjliggöra åtgärder för att genomföra unionens politik.

(11)

Programmet bör även beakta beslut nr 676/2002/EG och det tekniska kunnandet hos Europeiska post- och telesammanslutningen (nedan kallad CEPT), så att unionspolitik som berör spektrum och som Europaparlamentet och rådet har enats om kan genomföras med tekniska genomförandeåtgärder, varvid bör noteras att sådana åtgärder kan vidtas närhelst det är nödvändigt för att genomföra befintlig unionspolitik.

(12)

Enkel tillgång till spektrum kan kräva innovativa tillståndstyper, såsom kollektiv spektrumanvändning eller infrastrukturdelning, vars tillämpning inom unionen kan underlättas genom fastställande av bästa praxis och uppmuntran till informationsutbyte samt genom en definition av vissa gemensamma och konvergerande villkor för spektrumanvändning. Allmänna tillstånd, som är den minst krävande typen av tillstånd, är av särskilt intresse där störningar inte riskerar att hindra utvecklingen av andra tjänster.

(13)

Den så kallade kognitiva teknologin befinner sig visserligen tekniskt sett fortfarande under utveckling, men den bör redan utforskas ytterligare, även genom underlättande av delning på grundval av geolokalisering.

(14)

Handel med spektrumrätter kombinerat med flexibla villkor för användning kan på ett väsentligt sätt främja den ekonomiska tillväxten. Därför bör handel med band där flexibel användning redan är tillåten enligt unionsrätten omedelbart tillåtas i enlighet med direktiv 2002/21/EG. Utbyte av bästa praxis beträffande tillståndsvillkor och förfaranden för sådana band och gemensamma åtgärder för att förhindra ackumulering av rätter att använda spektrum som kan skapa dominerande ställning, liksom otillbörligt underlåtande att utnyttja rätter att använda spektrum, skulle underlätta ett samordnat införande av dessa åtgärder i alla medlemsstater och underlätta förvärv av sådana rätter i hela unionen. Kollektiv (eller delad) spektrumanvändning – dvs. att ett obestämt antal oberoende användare och/eller enheter får tillgång till spektrum inom samma frekvensområde vid samma tidpunkt och i ett bestämt geografiskt område enligt noga fastställda villkor – bör främjas när det är tillämpligt, utan att detta påverkar bestämmelserna i direktiv 2002/20/EG vad beträffar elektroniska kommunikationsnät och -tjänster.

(15)

I den digitala agendan för Europa understryks att trådlöst bredband är en viktig resurs för att öka konkurrensen, konsumenternas valmöjligheter och tillgången i landsbygdsområden och andra områden där det är svårt eller ekonomiskt olönsamt att bygga ut trådbaserat bredband. Spektrumförvaltningen kan emellertid även påverka konkurrensen genom att marknadsaktörernas roller och positioner ändras, t.ex. om befintliga användare får otillbörliga konkurrensfördelar. Begränsad spektrumtillgång, i synnerhet när det är ont om lämpliga spektrum, kan skapa hinder för nya tjänster eller tillämpningar och verka hämmande på innovation och konkurrens. Förvärv av nya rätter att använda spektrum, inklusive genom spektrumöverlåtelse eller -uthyrning eller andra transaktioner mellan användare, samt införandet av nya flexibla kriterier för spektrumanvändning kan påverka den nuvarande konkurrenssituationen. Medlemsstaterna bör därför vidta lämpliga förhands- eller efterhandsåtgärder för reglering (t.ex. åtgärder för att ändra befintliga rätter, förhindra vissa former av förvärv av rätter att använda spektrum, införa villkor för hamstring och effektiv användning av spektrum, som t.ex. de villkor som avses i direktiv 2002/21/EG, för att begränsa mängden tillgängliga spektrum för varje företag eller för att undvika en överdriven ackumulering av rätter att använda spektrum) för att förhindra snedvridning av konkurrensen i överensstämmelse med de principer som ligger till grund för direktiv 2002/20/EG och rådets direktiv 87/372/EEG av den 25 juni 1987 om vilka frekvensband som skall reserveras för det samordnade införandet av allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobilkommunikation inom gemenskapen (8) (GSM-direktivet).

(16)

Upprättandet av en inventering över befintlig spektrumanvändning tillsammans med en analys av tekniska trender, framtida behov och efterfrågan på spektrum, särskilt mellan 400 MHz och 6 GHz bör göra det möjligt att identifiera frekvensband där effektiviteten kunde förbättras och möjligheter till spektrumdelning till nytta för både den kommersiella och den offentliga sektorn. Metoderna för att upprätta och upprätthålla en inventering över befintlig spektrumanvändning bör ta vederbörlig hänsyn till den administrativa bördan för förvaltningar och man bör sträva efter att minimera den bördan. Därför bör den information som medlemsstaterna ska tillhandahålla enligt kommissionens beslut 2007/344/EG av den 16 maj 2007 om harmoniserad tillgång till information om spektrumanvändningen inom gemenskapen (9) beaktas i full utsträckning när man utarbetar metoder för att upprätta en inventering över befintlig spektrumanvändning.

(17)

Harmoniserade standarder enligt direktiv 1999/5/EG är väsentliga för att uppnå en effektiv spektrumanvändning och bör beakta rättsligt fastställda delningsvillkor. Europeiska standarder för elektrisk och elektronisk utrustning och nätverk som inte använder radiofrekvenser bör också undvika störning av spektrumanvändningen. Den sammanlagda effekten av en ökad mängd och täthet av trådlösa enheter och tillämpningar i kombination med de breda användningsområdena för spektrum utgör en utmaning för de nuvarande strategierna för att hantera störningar. Dessa bör därför undersökas och utvärderas tillsammans med mottagaregenskaper och mer avancerade mekanismer för att undvika störningar.

(18)

Medlemsstaterna bör i förekommande fall tillåtas införa kompensationsåtgärder i samband med migrationskostnader.

(19)

I överensstämmelse med målen i den digitala agendan för Europa kan trådlöst bredband avsevärt bidra till ekonomisk återhämtning och tillväxt om tillräckligt med spektrum blir tillgängligt, tilldelning av rätter att använda spektrum sker snabbt och handeln ges möjlighet att anpassa sig till marknadsutvecklingen. Den digitala agendan för Europa vill ge alla unionens medborgare tillgång till bredband med en hastighet på minst 30 Mbit/s senast 2020. Därför bör spektrum som redan omfattas av existerande kommissionsbeslut göras tillgängliga i enlighet med villkoren i de besluten. Tillståndsprocessen bör – med förbehåll för marknadsefterfrågan – genomföras i enlighet med direktiv 2002/20/EG senast den 31 december 2012 för markbaserade kommunikationer för att säkerställa enkel tillgång till trådlöst bredband för alla, särskilt inom de frekvensband som anges i kommissionens beslut 2008/411/EG (10), 2008/477/EG (11) och 2009/766/EG (12). Bredband via satellit som ett komplement till markbundna bredbandstjänster kan vara en snabb och genomförbar lösning för att säkerställa geografisk täckning av de mest avlägsna områdena inom unionen.

(20)

Spektrumanvändningen bör i förekommande fall göras mer flexibel i syfte att främja innovation och uppkopplingar till höghastighetsbredband som gör det möjligt för företagen att sänka sina kostnader och öka sin konkurrenskraft och som möjliggör nya interaktiva nättjänster inom exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård och allmännyttiga tjänster.

(21)

Att ha nästan 500 miljoner människor anslutna till höghastighetsbredband skulle bidra till den inre marknadens utveckling och skapa en globalt sett unik kritisk massa av användare, där alla regioner ges nya möjligheter och där varje användare ges ett mervärde och unionen får kapacitet att bli en världsledande kunskapsbaserad ekonomi. En snabb bredbandsutbyggnad är därför avgörande för utvecklingen av den europeiska produktiviteten och för framväxten av nya och små företag som kan bli ledande inom olika sektorer, t.ex. hälso- och sjukvård, tillverknings- och tjänsteindustrin.

(22)

Internationella teleunionen (ITU) uppskattade 2006 att de framtida kraven på spektrumbandbredd för utvecklingen av IMT-2000 (International Mobile Telecommunications-2000) och IMT-advanced systems (dvs. tredje och fjärde generationens mobila kommunikationer) kommer att uppgå till 1 280–1 720 MHz år 2020 för den kommersiella mobilindustrin i varje ITU-region, inklusive Europa. Det bör noteras att den lägre siffran (1 280 MHz) är högre än kraven i vissa länder. Dessutom finns det några länder där kravet är större än den högre siffran (1 720 MHz). Båda dessa siffror inbegriper spektrum som redan används eller som man planerar att använda, för pre-IMT-system, IMT-2000 och förbättrade versioner av detta. Om det inte frigörs nödvändigt spektrum, helst på ett harmoniserat sätt på global nivå, kommer nya tjänster och ekonomisk tillväxt att hämmas av kapacitetsbegränsningar i de mobila näten.

(23)

Bandet 800 MHz (790–862 MHz) är optimalt för att täcka stora områden med trådlösa bredbandstjänster. Utifrån harmoniseringen av tekniska villkor enligt beslut 2010/267/EU och kommissionens rekommendation av den 28 oktober 2009 om hur frigörandet av den digitala utdelningen i Europeiska unionen kan underlättas (13) med uppmaning att analoga sändningar ska stängas av före den 1 januari 2012 och med tanke på den snabba utvecklingen av nationell lagstiftning bör detta band i princip kunna vara tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster inom unionen senast 2013. På längre sikt kunde ytterligare spektrum också övervägas, mot bakgrund av resultaten av en analys av de tekniska trenderna, framtida behov och efterfrågan på spektrum. Med tanke på att bandet 800 MHz har kapacitet att sända över stora områden kunde täckningskrav i förekommande fall kopplas till rättigheter.

(24)

Förbättrade trådlösa bredbandsmöjligheter är av avgörande betydelse för att kultursektorn ska få nya distributionsplattformar, vilket banar väg för en framgångsrik framtida utveckling i sektorn.

(25)

Trådlösa accessystem, inklusive R-LAN (lokala radionät), kan komma att växa ur det tillståndsfria utrymme som avsatts. Behovet av och möjligheterna till att utöka det tillståndsfria spektrumutrymmet för trådlösa accessystem, inklusive R-LAN, i 2,4 GHz och 5 GHz bör undersökas i samband med inventeringen över befintliga användningsområden för och framväxande behov av spektrum och beroende på spektrumanvändningen för andra ändamål.

(26)

Rundradio kommer att förbli en viktig distributionsplattform för innehåll eftersom den fortfarande är den mest ekonomiska plattformen för massdistribution, men trådbaserat eller trådlöst bredband och andra nya tjänster ger kultursektorn nya möjligheter att bredda sitt urval av distributionsplattformar, att leverera tjänster på beställning och utnyttja den ekonomiska potential som den stora ökningen av datatrafiken innebär.

(27)

För att fokusera på prioriteringarna i det första fleråriga programmet bör medlemsstaterna och kommissionen samarbeta för att stödja och uppnå målet att ge unionen möjlighet att bli ledande inom trådlösa bredbandstjänster för elektronisk kommunikation genom att öppna upp tillräckligt med spektrum inom kostnadseffektiva frekvensband för att göra dessa tjänster allmänt tillgängliga.

(28)

Eftersom en gemensam strategi och stordriftsfördelar är centrala för att utveckla bredbandskommunikation inom hela unionen och förhindra snedvridning av konkurrensen och marknadsfragmentering mellan medlemsstaterna, bör vissa bästa rutiner för tillståndsvillkor och tillståndsförfaranden anges genom samordnade åtgärder mellan medlemsstaterna och kommissionen. Sådana villkor och förfaranden kan innehålla täckningskrav, blockstorlekar för spektrum, tidpunkt för tillståndsgivning, åtkomst till virtuella mobilnätsoperatörer och giltighetstiden för rätterna att använda spektrum. Utifrån vikten av handel med spektrum för en effektivare spektrumanvändning och för att utveckla den inre marknaden för trådlös utrustning och trådlösa tjänster, bör dessa villkor och förfaranden även gälla för frekvensband som avsätts för trådlös kommunikation och för vilka nyttjanderätterna kan överlåtas eller uthyras.

(29)

Ytterligare spektrum kan behövas inom andra sektorer såsom transport (för säkerhets-, informations- och förvaltningssystem), forskning och utveckling (FoU), e-hälsa, e-integration samt vid behov skydd av allmänheten och katastrofhjälp, eftersom där används alltmer video- och dataöverföring för snabbare och effektivare insatser. Starkare synergier mellan spektrumpolitik och FoU-verksamhet och studier av radiokompatibilitet mellan olika spektrumanvändare bör främja innovation. Resultat från forskning inom ramen för det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) kräver vidare att spektrumbehov för projekt som kan ha stor ekonomisk potential eller investeringspotential ska undersökas, särskilt för små och medelstora företag, till exempel kognitiv radio eller e-hälsa. Tillräckligt skydd mot skadlig störning bör vidare säkerställas för att stödja FoU och vetenskaplig verksamhet.

(30)

I Europa 2020-strategin fastställs miljömål för en hållbar, energieffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, exempelvis genom ökning av energieffektiviteten med 20 % till 2020. Sektorn för informations- och kommunikationsteknik har en nyckelroll och detta understryks i den digitala agendan för Europa. Några av de föreslagna åtgärderna är en snabbare utbyggnad av de intelligenta energihanteringssystemen i hela unionen (smarta nät och smarta elmätare) som minskar energiförbrukningen med hjälp av kommunikationskapacitet samt utvecklingen av intelligenta transportsystem och intelligent trafikhantering för att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn. Effektiv användning av spektrumteknik kan även bidra till minskad energiförbrukning från radioutrustning och begränsa de miljömässiga effekterna i landsbygdsområden och avlägsna områden.

(31)

Ett konsekvent tillvägagångssätt rörande spektrumtillstånd inom unionen bör innebära att folkhälsan skyddas mot elektromagnetiska fält, vilket är väsentligt för medborgarnas välbefinnande. Med beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (14) är det väsentligt att spektrumanvändningens joniserande och icke-joniserande effekter på hälsan löpande övervakas, inklusive de faktiska kumulativa effekterna av spektrumanvändning inom olika frekvenser genom ett växande antal utrustningstyper.

(32)

Väsentliga mål av allmänt intresse såsom säkerheten för människoliv kräver samordnade tekniska lösningar för att säkerhets- och larmtjänster ska fungera mellan medlemsstaterna. En tillräcklig mängd spektrum bör på ett konsekvent sätt göras tillgänglig för utveckling av och fri rörlighet för säkerhetstjänster och -utrustning och utveckling av innovativa alleuropeiska eller kompatibla säkerhets- och nödlösningar. Det finns studier som visar på behovet av ytterligare harmoniserat spektrum under 1 GHz för att leverera mobila bredbandstjänster för skydd av allmänheten och katastrofhjälp inom hela unionen under de närmaste 5–10 åren.

(33)

Regleringen av spektrum har starka gränsöverskridande eller internationella dimensioner på grund av spridningsegenskaperna, den internationella karaktären hos marknader som är beroende av radiobaserade tjänster samt behovet av att undvika skadliga störningar mellan länder.

(34)

Enligt relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol är det väsentligt att säkerställa nära samarbete mellan medlemsstaterna och unionens institutioner i sådana fall då innehållet i internationella avtal delvis omfattas av unionens behörighet och delvis av medlemsstaternas. Skyldigheten att samarbeta, som klargörs i väletablerad rättspraxis, följer av principen om enhetlighet i unionens och medlemsstaternas internationella representation.

(35)

Medlemsstaterna kan även behöva stöd i bilaterala förhandlingar gällande frekvenskoordinering med unionens grannländer, inklusive kandidatländer och anslutande länder, för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten vad beträffar samordning av frekvenser. Detta bör också bidra till att undvika skadlig störning och förbättra spektrumeffektiviteten och konvergensen av spektrumanvändningen även utanför unionens gränser.

(36)

För att målen i detta beslut ska kunna uppnås är det viktigt att förstärka den nuvarande institutionella ramen för samordning av spektrumpolitiken och spektrumförvaltningen på unionsnivå, även i frågor som direkt berör två eller flera medlemsstater, samtidigt som full hänsyn tas till kompetens och expertis inom nationella förvaltningar. Samarbete och samordning mellan standardiseringsorgan, forskningsinstitut och CEPT är också av avgörande betydelse.

(37)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (15).

(38)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att inrätta ett flerårigt program för radiospektrumpolitik, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(39)

Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet om de resultat som uppnåtts enligt detta beslut och om planerade framtida åtgärder.

(40)

Vid utarbetandet av förslaget har kommissionen tagit största hänsyn till yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik, som fastställts genom kommissionens beslut 2002/622/EG (16).

a)

Tillämpa det lämpligaste och minst krävande tillståndssystemet så att flexibiliteten och effektiviteten vid spektrumanvändningen maximeras. Ett sådant tillståndssystem ska grundas på objektiva, öppna, icke-diskriminerande och proportionella kriterier.

b)

Verka för utveckling av den inre marknaden genom att främja uppkomsten av framtida unionsomfattande digitala tjänster och verka för effektiv konkurrens.

c)

Främja konkurrens och innovation, varvid hänsyn bör tas till behovet av att undvika skadlig störning och till behovet av att säkerställa tjänstens tekniska kvalitet för att underlätta tillgången till bredbandstjänster och för att kunna handskas effektivt med den ökade trådlösa datatrafiken.

d)

Vid fastställande av de tekniska villkoren för spektrumanvändningen ta full hänsyn till relevant unionsrätt, även vad beträffar begränsningen av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält.

e)

När så är möjligt främja teknikneutralitet och tjänsteneutralitet i samband med rätter att använda spektrum.

a)

Tillämpa teknik- och tjänsteneutralitet beträffande rätter att använda spektrum för elektroniska kommunikationsnät och -tjänster och vid överlåtelse eller uthyrning av individuella nyttjanderätter för radiofrekvenser.

b)

Främja harmonisering av användningen av radiofrekvenser i hela unionen i överensstämmelse med behovet av att säkerställa ändamålsenlig och effektiv användning.

c)

Underlätta ökad trådlös datatrafik och trådlösa bredbandstjänster, i synnerhet genom att verka för flexibilitet och främja innovation, varvid hänsyn ska tas till behovet av att hindra skadlig störning och säkra tjänsternas tekniska kvalitet.

a)

Uppmuntra till effektiv spektrumförvaltning och -användning för att på bästa sätt möta den ökade efterfrågan på frekvenstillgång med beaktande av spektrumets stora samhälleliga, kulturella och ekonomiska värde.

b)

Sträva efter att tilldela tillräckligt och lämpligt spektrum i god tid för att stödja unionens politiska mål och att på bästa sätt bemöta den ökade efterfrågan på trådlös datatrafik, och på det sättet möjliggöra utvecklingen av kommersiella och offentliga tjänster och samtidigt ta hänsyn till viktiga mål som avser allmänintresset, t.ex. kulturell mångfald och mediepluralism; i detta syfte bör alla ansträngningar göras för att på grundval av den inventering över spektrumanvändning som ska upprättas enligt artikel 9 identifiera åtminstone 1 200 MHz lämpliga spektrum senast 2015. Denna siffra inkluderar spektrum som redan används.

c)

Överbrygga den digitala klyftan och bidra till att uppfylla målen med den digitala agendan för Europa genom att främja tillgång till bredband med hastigheter på minst 30 Mbit/s för alla unionsmedborgare och ge unionen möjlighet att skaffa sig högsta möjliga bredbandshastighet och bredbandskapacitet.

d)

Ge unionen möjlighet att bli ledande inom trådlösa bredbandstjänster för elektronisk kommunikation genom att öppna upp tillräckligt med spektrum inom kostnadseffektiva band för att göra dessa tjänster allmänt tillgängliga.

e)

Tillförsäkra möjligheter för både den kommersiella sektorn och den offentliga sektorn genom ökad mobil bredbandskapacitet.

f)

Främja innovation och investeringar genom ökad flexibilitet i spektrumanvändningen, genom konsekvent tillämpning i hela unionen av principerna om teknik- och tjänsteneutralitet mellan de tekniska lösningar som kan komma att antas och genom tillräcklig förutsebarhet i lagstiftningen, i enlighet med bl.a. lagstiftningsramverket för elektronisk kommunikation, genom att öppna upp harmoniserade spektrum för ny avancerad teknik och genom möjligheten att handla med rätter att använda spektrum, för att på så vis skapa möjligheter att utveckla framtida unionsomfattande digitala tjänster.

g)

Underlätta enkel tillgång till spektrum genom att utnyttja fördelarna med allmänna tillstånd för elektroniska kommunikationer i enlighet med artikel 5 i direktiv 2002/20/EG.

h)

Uppmuntra till gemensamt utnyttjande av passiv infrastruktur, om detta är proportionellt och icke-diskriminerande, i enlighet med artikel 12 i direktiv 2002/21/EG.

i)

Underhålla och vidareutveckla en effektiv konkurrens, i synnerhet inom elektroniska kommunikationstjänster, genom att med hjälp av förhandsåtgärder eller efterhandskorrigeringar försöka undvika en överdriven ackumulering av rätter att använda radiofrekvenser hos vissa företag, vilket medför en avsevärd snedvridning av konkurrensen.

j)

Minska fragmenteringen på den inre marknaden och dra full nytta av dess potential för att främja ekonomisk tillväxt och stordriftsfördelar på unionsnivå genom att när så är lämpligt öka samordningen och harmoniseringen av tekniska villkor för spektrumanvändning och -tillgång.

k)

Undvika skadlig störning eller störning från andra radiosändare eller terminaler utan radiosändare, bland annat genom att främja utvecklingen av standarder som bidrar till effektiv spektrumanvändning, och förbättra störningståligheten hos mottagare, med speciell hänsyn till den sammanlagda effekten av radioenheters och -tillämpningars ökade volym och täthet.

l)

Främja tillgången till nya produkter och ny teknik för konsumenter för att säkerställa deras acceptans av övergången till digital teknik och säkerställa ett effektivt utnyttjande av den digitala utdelningen.

m)

Minska unionens koldioxidavtryck genom att förbättra den tekniska effektiviteten och energieffektiviteten hos trådlösa kommunikationsnät och trådlös kommunikationsutrustning.

a)

begränsa den mängd spektrum för vilken nyttjanderätter tilldelas ett enskilt företag eller förena sådana nyttjanderätter med villkor, t.ex. att tillhandahålla tillgång i grossistledet, nationell eller regional roaming, för vissa frekvensband eller vissa grupper av frekvensband med liknande egenskaper, till exempel de band under 1 GHz som avsatts för elektroniska kommunikationstjänster; sådana ytterligare villkor kan åläggas endast av behöriga nationella myndigheter,

b)

om det är lämpligt med hänsyn till situationen på den inre marknaden, reservera en viss del av ett frekvensband eller en grupp av frekvensband för tilldelning till nya aktörer,

c)

neka att bevilja nya rätter att använda spektrum eller tillåta ny spektrumanvändning i vissa band, eller ställa villkor för att bevilja nya rätter att använda spektrum eller tillstånd för ny spektrumanvändning, för att undvika snedvridning av konkurrensen till följd av tilldelning, överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter,

d)

förbjuda eller ställa villkor för överlåtande av rätter att använda spektrum som inte är underkastade kontroll av företagskoncentrationer på nationell nivå eller unionsnivå, om sådana överlåtelser sannolikt skulle medföra en avsevärd snedvridning av konkurrensen,

e)

ändra befintliga rätter i enlighet med direktiv 2002/20/EG, om detta är nödvändigt för att i efterhand korrigera snedvridning av konkurrensen genom överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter till radiofrekvenser.

a)

Göra det möjligt att fastställa frekvensband där den befintliga spektrumanvändningen kunde göras effektivare.

b)

Bidra till att identifiera frekvensband som kan vara lämpliga för omdisponerings- och spektrumdelningsmöjligheter i syfte att stödja unionspolitiken i detta beslut, samtidigt som hänsyn tas till framtida spektrumbehov på grundval av bland annat efterfrågan från konsumenter och aktörer och möjligheten att uppfylla sådana behov.

c)

Bidra till att analysera olika typer av spektrumanvändning genom såväl enskilda som offentliga användare.

d)

Bidra till att identifiera frekvensband som kan tilldelas och omdisponeras för att göra användningen effektivare, främja innovation och förstärka konkurrenskraften på den inre marknaden, undersöka nya metoder för spektrumdelning till nytta för både enskilda och offentliga användare, samtidigt som hänsyn tas till de potentiella positiva och negativa konsekvenserna för befintliga användare av att sådana band och angränsande band avsätts eller omallokeras.

a)

utveckla praktiska modaliteter och enhetliga format för medlemsstaternas insamling av uppgifter om befintlig spektrumanvändning och tillhandahållande av dessa till kommissionen, under förutsättning att sekretessbestämmelserna i artikel 8 i beslut nr 676/2002/EG och medlemsstaternas rätt att inte lämna ut konfidentiell information iakttas, varvid hänsyn ska tas till målet att minimera den administrativa bördan och befintliga skyldigheter som åligger medlemsstaterna enligt annan unionsrätt, särskilt skyldigheter att tillhandahålla specifik information,

b)

utveckla metoder för en analys av tekniska trender, framtida behov och den framtida efterfrågan på spektrum på de områden inom unionspolitiken som omfattas av detta beslut, särskilt beträffande de tjänster som kan fungera inom frekvensområdet 400 MHz–6 GHz, för att identifiera framväxande och potentiellt viktig användning av spektrumet.

a)

Om föremålet för de internationella förhandlingarna omfattas av unionens behörighet ska unionens ståndpunkt fastställas i enlighet med unionsrätten.

b)

Om föremålet för de internationella förhandlingarna delvis omfattas av unionens behörighet och delvis av medlemsstaternas behörighet ska unionen och medlemsstaterna försöka fastställa en gemensam ståndpunkt i överensstämmelse med vad som krävs enligt principen om lojalt samarbete.

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/18

(1)

Enligt direktiv 2010/31/EU ska kommissionen genom en delegerad akt fastställa en ram för jämförelsemetod för att beräkna kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement.

(2)

Det ligger på medlemsstaternas ansvar att fastställa minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement. Kraven måste fastställas med syfte att uppnå kostnadsoptimala nivåer. Medlemsstaterna bör ha rätt att bestämma om det nationella riktmärke som används som slutresultat för beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer ska vara det som fastställts ur ett makroekonomiskt perspektiv (utifrån energieffektivitetsinvesteringarnas kostnader och nytta för samhället som helhet) eller ur ett rent finansiellt perspektiv (bara utgående från investeringarna). Nationella minimikrav för energiprestanda bör inte vara mer än 15 procent lägre än resultatet av beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer för det nationella riktmärket. Den kostnadsoptimala nivån ska ligga inom intervallet av prestandanivåer där kostnads–nyttoanalysen över livscykeln är positiv.

(3)

Direktiv 2010/31/EU främjar en minskad energianvändning för byggd miljö, men understryker även att bygg- och fastighetssektorn är en ledande källa till koldioxidutsläpp.

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (2) innehåller bestämmelser för framtagningen av minimikrav avseende energiprestanda för sådana produkter. När nationella krav fastställs för installationssystem måste medlemsstaterna ta hänsyn till de genomförandeåtgärder som fastslås i detta direktiv. Prestandan för byggprodukter som används för beräkningarna enligt denna förordning bör fastställas i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (3).

(5)

Målet om kostnadseffektiva eller kostnadsoptimala energieffektivitetsnivåer kan under vissa omständigheter motivera att medlemsstaterna fastställer kostnadseffektiva eller kostnadsoptimala krav för byggnadselement som i praktiken reser hinder för vissa byggnadskonstruktioner eller tekniska alternativ och stimulerar användningen av energirelaterade produkter med bättre energiprestanda.

(6)

De steg som ingår i ramen för jämförelsemetoden har fastställts i bilaga III till direktiv 2010/31/EU och innefattar framtagning av referensbyggnader, definition av energieffektivitetsåtgärder som ska tillämpas på dessa referensbyggnader, bedömning av primärt energibehov för dessa åtgärder och beräkning av kostnaderna (dvs. nettonuvärdet) för åtgärderna.

(7)

Den gemensamma ramen för beräkning av energiprestandan enligt bilaga I till direktiv 2010/31/EU gäller även ramen för beräkning av kostnadsoptimala nivåer i alla dess steg, i synnerhet steget med beräkning av energiprestandan för byggnader och byggnadselement.

(8)

I syfte att anpassa ramen för jämförelsemetoden efter nationella förhållanden bör medlemsstaterna fastställa den uppskattade ekonomiska livscykeln för en byggnad och/eller ett byggnadselement, rimliga kostnader för energibärare, produkter, system, underhåll, drifts- och arbetskostnader, omvandlingsfaktorer för primärenergi och den förmodade energiprisutvecklingen för bränslen som används för att förse byggnader i landet med energi, med hänsyn tagen till den information som tillhandahålls av kommissionen. Medlemsstaterna bör även fastställa diskonteringsräntan som ska användas vid både de makroekonomiska och finansiella beräkningarna, efter att ha genomfört en känslighetsanalys för minst två räntenivåer för varje beräkning.

(9)

För att säkerställa att medlemsstaterna har en gemensam strategi för tillämpningen av ramen för jämförelsemetoden, är det lämpligt att kommissionen fastlägger de viktigaste ramvillkoren för beräkningarna av nettonuvärdet, exempelvis startåret för beräkningarna, de kostnadskategorier som ska tas med och den beräkningsperiod som ska användas.

(10)

Att fastställa en gemensam beräkningsperiod strider inte mot medlemsstaternas rätt att själva bestämma den förmodade ekonomiska livscykeln för byggnader och/eller byggnadselement, då livscykeln skulle kunna vara både längre och kortare än den fastställda beräkningsperioden. Den ekonomiska livscykeln för en byggnad eller ett byggnadselement har bara begränsad påverkan på beräkningsperioden, eftersom beräkningsperioden snarare bestäms av byggnadens renoveringscykel, som är den tidsperiod varefter en byggnad genomgår omfattande renovering.

(11)

Kostnadsberäkningar och -prognoser med många antaganden och osäkerheter, exempelvis rörande energiprisutvecklingen över tid, åtföljs vanligtvis av en känslighetsanalys för att bedöma robustheten i de viktigaste indataparametrarna. För beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer bör känslighetsanalysen åtminstone ta upp energiprisutvecklingen och diskonteringsräntan, och helst ska känslighetsanalysen även omfatta framtida utvecklingar av teknikpriser som input för översyn av beräkningarna.

(12)

Ramen för jämförelsemetoden bör göra det möjligt för medlemsstaterna att jämföra resultaten av beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer med de gällande minimikraven avseende energiprestanda och använda resultatet av jämförelsen för att säkerställa att minimikraven avseende energiprestanda är fastställda med syfte att uppnå kostnadsoptimala nivåer. Medlemsstaterna bör även överväga att fastställa minimikraven avseende energiprestanda på en kostnadsoptimal nivå för de kategorier (eller underkategorier) av byggnader där det hittills inte funnits några minimikrav avseende energiprestanda.

(13)

Den kostnadsoptimala metoden är tekniskt neutral och gynnar inte någon teknisk lösning framför någon annan. Den säkerställer en tävlan mellan olika åtgärder/paket/varianter över den beräknade livslängden för en byggnad eller ett byggnadselement.

(14)

Resultatet av beräkningarna och de indata och antaganden som har använts ska rapporteras till kommissionen enligt artikel 5.2 i direktiv 2010/31/EU. Dessa rapporter bör göra det möjligt för kommissionen att bedöma och rapportera om medlemsstaternas framsteg i arbetet med att uppnå kostnadsoptimala nivåer för minimikraven avseende energiprestanda.

(15)

För att minska den administrativa bördan bör det vara möjligt för medlemsstaterna att dra ner på antalet beräkningar genom att ta fram referensbyggnader som är representativa för mer än en byggnadskategori, utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2010/31/EU att fastställa minimikrav avseende energiprestanda för vissa byggnadskategorier.

a)

som startår för beräkningen använda det år som beräkningen utförs,

b)

använda beräkningsperioden i bilaga I till denna förordning,

c)

använda kostnadskategorierna i bilaga I till denna förordning,

d)

för beräkning av koldioxidkostnaderna som minsta lägsta gräns använda de förutsedda koldioxidpriserna enligt ETS så som de anges i bilaga II.

a)

den beräknade ekonomiska livslängden för en byggnad och/eller ett byggnadselement,

b)

diskonteringsräntan som helst ska återspegla en bredare politisk synvinkel,

c)

kostnaderna för energibärare, produkter, system, underhållskostnader, driftskostnader och arbetskostnader,

d)

primära energifaktorer,

e)

den energiprisutveckling som förmodas gälla för alla energibärare med hänsyn tagen till informationen i bilaga II till denna förordning.

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/37

(1)

I artikel 27 i kommissionens förordning (EG) nr 1187/2009 av den 27 november 2009 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 i fråga om exportlicenser och exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (2) anges att inom ramen för den exportkvot för mjölkpulver som öppnats av Dominikanska republiken ska exportlicenser främst utfärdas för produkter enligt vissa produktkoder i exportbidragsnomenklaturen. Detta är en begränsning som infördes för att förhindra ett alltför stort antal licensansökningar, vilket kan leda till att marknaden splittras upp och till en risk för att unionens exportörer förlorar marknadsandelar.

(2)

Ansökningarna för kvotåret 2011/2012 avsåg för första gången en mindre kvantitet än den tillgängliga kvantiteten enligt kvoten. De återstående kvantiteterna bör tilldelas de sökande som är intresserade av större kvantiteter än vad de ansökt om, på villkor att säkerheten ökas i proportion till kvantiteten.

(3)

För att maximera kvotutnyttjandet under kommande år är det lämpligt att låta licensansökningarna avse samtliga produkter inom tullkvoten enligt avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (3), vars undertecknande och provisoriska tillämpning godkändes genom rådets beslut 2008/805/EG (4). Vad gäller exportlicensernas giltighetstid bör det undantag som föreskrivs i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1187/2009 inte begränsas till att endast omfatta produkter ur samma produktkategorier som anges i bilaga I till förordningen, utan undantaget bör utvidgas till att omfatta alla produkter inom tullkvoten.

(4)

Eftersom exportbidraget är noll sedan 2008 är det lämpligt att KN-nummer anges i ansökningarna om exportlicens och i licenserna i stället för exportbidragsnomenklaturens produktkoder. De relevanta bestämmelserna bör ändras i enlighet med detta.

(5)

För att säkra en god förvaltning bör kommissionen före den 31 augusti få underrättelse om den kvantitet för vilken det har utfärdats licenser. Däremot är underrättelsen om vilka kvantiteter som har tilldelats överflödig och kan utgå.

(6)

I artikel 28.3 a i förordning (EG) nr 1187/2009 anges att exportlicensansökningar endast kan tas emot om den sökande ställer en säkerhet i enlighet med artikel 9 i den förordningen. Det undantag från artikel 9 som anges i artikel 33.1 i den förordningen är därför oförenligt.

(7)

Förordning (EG) nr 1187/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

I artikel 27.2 ska första stycket ersättas med följande:

”Licensansökningar kan lämnas in för alla produkter enligt KN-nummer 0402 10, 0402 21 och 0402 29.”

2.

I artikel 28.3 ska första stycket ersättas med följande:

”En ansökan om exportlicens ska inte tas emot om den avser mer än en produktkod i Kombinerade nomenklaturen och samtliga ansökningar ska lämnas in till den behöriga myndigheten i en viss medlemsstat vid ett och samma tillfälle.”

3.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

5.

I artikel 33 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Bestämmelserna i kapitel II, förutom artiklarna 7 och 10, ska tillämpas.”

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/39

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/41

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 620/2009 av den 13 juli 2009 om förvaltning av importtullkvoter för nötkött av hög kvalitet (3) innehåller föreskrifter för ansökan om och utfärdande av importlicenser.

(2)

I artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 föreskrivs att om det framgår att kvantiteterna i licensansökningarna överstiger den kvantitet som finns tillgänglig för tullkvotperioden i fråga, bör det fastställas en tilldelningskoefficient för kvantiteterna i varje licensansökan. De ansökningar om importlicens som har lämnats in i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 620/2009 mellan den 1 och den 7 mars 2012 överstiger de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fastställas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas samt en tillämpningskoefficient.

21.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/42

(1)

Ett tillfälligt stopp för ansökningar om importlicenser avseende löpnummer 09.4318 från och med den 19 januari 2012 infördes genom kommissionens (EU) nr 41/2012 av den 18 januari 2012 om tillfälligt stopp för inlämning av ansökningar om importlicenser för sockerprodukter inom vissa tullkvoter (3), i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009.

(2)

Det har inkommit information om outnyttjade och/eller endast delvis utnyttjade licenser och det finns därför återigen kvantiteter som är tillgängliga avseende det aktuella löpnumret. Det tillfälliga stoppet för ansökningar bör därför upphöra.