26.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/1

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 66/2012

av den 25 januari 2012

om ändring av förordning (EG) nr 318/2007 om djurhälsokrav för import av vissa fåglar till gemenskapen och villkoren för karantän för denna import

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (1), särskilt artikel 17.3 a, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 318/2007 (2) fastställs djurhälsovillkor för import av vissa fåglar till unionen. Enligt den förordningen får fåglar som omfattas av förordningen importeras till unionen endast om de har sitt ursprung i de tredjeländer eller delar av tredjeländer som avses i bilaga I till förordningen.

(2)

I bilaga I till förordning (EG) nr 318/2007 hänvisas det till de tredjeländer eller delar av tredjeländer som förtecknas i kolumnerna 1 och 3 i tabellen i del 1 i bilaga I till kommissionens beslut 2006/696/EG (3) och från vilka import av andra fjäderfän för avel eller produktion än ratiter är tillåten.

(3)

Beslut 2006/696/EG har upphävts och ersatts med kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 av den 8 augusti 2008 om fastställande av en förteckning över tredjeländer, områden, zoner eller delområden från vilka fjäderfä och fjäderfäprodukter får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt kraven för veterinärintyg (4). Hänvisningen till det beslutet i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2007 bör därför ersättas med en hänvisning till förordning (EG) nr 798/2008.

(4)

Dessutom har Argentina begärt att kommissionen ska tillåta import till unionen av vissa fåglar som fötts upp i fångenskap i enlighet med förordning (EG) nr 318/2007. En inspektion i Argentina utförd av kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor och de uppföljningsåtgärder som Argentina vidtagit har visat att detta tredjeland lämnar tillräckliga garantier för att unionsbestämmelserna om import av sådana fåglar till unionen följs.

(5)

Argentina anges för närvarande i tabellen i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008. Import av andra fjäderfän för avel eller produktion än ratiter från detta tredjeland är dock inte tillåten. Argentina bör därför föras in i en separat post i förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2007.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 318/2007 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 268, 14.9.1992, s. 54.

(2)  EUT L 84, 24.3.2007, s. 7.

(3)  EUT L 295, 25.10.2006, s. 1.

(4)  EUT L 226, 23.8.2008, s. 1.

---

---

26.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/3

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 67/2012

av den 25 januari 2012

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

---

---

26.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/5

---

RÅDETS BESLUT 2012/39/GUSP

av den 25 januari 2012

om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant i Kosovo (1)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28, 31.2 och 33,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)	Den 5 december 2011 bekräftade rådet sitt entydiga åtagande för det europeiska perspektivet för länderna på västra Balkan, som förblir avgörande för regionens stabilitet, försoning och framtid. Rådet bekräftade också unionens politik gentemot Kosovo såsom den anges i tidigare rådsslutsatser.

(2)	Den 5 maj 2011 antog rådet beslut 2011/270/Gusp (2) om utnämning av Fernando GENTILINI till Europeiska unionens särskilda representant i Kosovo. Hans mandat löper ut den 31 januari 2012.

(3)	Samuel ŽBOGAR bör utnämnas till Europeiska unionens särskilda representant i Kosovo (den särskilda representanten) för perioden från och med den 1 februari 2012 till och med den 30 juni 2013.

(4)

Stabiliserings- och associeringsprocessen utgör den strategiska ramen för unionens politik gentemot västra Balkan, och unionens instrument är tillämpliga på Kosovo, däribland europeiskt partnerskap, politisk och teknisk dialog inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen samt unionens därtill hörande stödprogram.

(5)	Den särskilda representantens uppdrag bör genomföras i samordning med kommissionen för att säkerställa samstämmighet med andra relevanta åtgärder inom unionens behörighetsområde.

(6)	Rådet förväntar sig att den särskilda representantens befogenheter och de befogenheter som tillkommer chefen för EU:s kontor i Pristina ska innehas av en och samma person.

(7)	Den särskilda representanten kommer att genomföra uppdraget under omständigheter som kan förvärras och hindra uppnående av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska unionens särskilda representant

Samuel ŽBOGAR utnämns härmed till Europeiska unionens särskilda representant (nedan kallad den särskilda representanten) i Kosovo för perioden från och med den 1 februari 2012 till och med den 30 juni 2013. Den särskilda representantens uppdrag kan avslutas tidigare om rådet beslutar detta på förslag av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten).

Artikel 2

Politiska mål

Den särskilda representantens uppdrag ska grundas på unionens politiska mål i Kosovo. Till dessa hör att spela en ledande roll för att främja ett stabilt, livskraftigt, fredligt, demokratiskt och multietniskt Kosovo, stärka stabiliteten i regionen och bidra till regionalt samarbete och goda grannförbindelser på västra Balkan samt främja ett Kosovo som ansluter sig till rättsstatsprincipen och åtar sig att skydda minoriteter liksom det kulturella och religiösa arvet samt stödja Kosovos väg mot unionen i överensstämmelse med regionens europeiska perspektiv och relevanta rådsslutsatser.

Artikel 3

Uppdrag

För att uppnå de politiska målen ska den särskilda representanten ha i uppdrag att

a)	erbjuda unionens råd och stöd till den politiska processen,

b)	verka för unionens övergripande politiska samordning i Kosovo,

c)	stärka unionens närvaro i Kosovo och se till att den är konsekvent och effektiv,

d)	ge chefen för Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo) lokal politisk vägledning, även vad avser de politiska aspekterna av frågor som rör verkställandebefogenheter,

e)	se till att unionens åtgärder i Kosovo är konsekventa och samstämmiga,

f)	stödja Kosovos framsteg mot unionen i överensstämmelse med regionens europeiska perspektiv genom riktad information till allmänheten och utåtriktad unionsverksamhet som är avsedd att hos allmänheten i Kosovo trygga en bredare förståelse och ett bredare stöd för unionsrelaterade frågor,

g)	övervaka, bistå och underlätta framsteg med politiska, ekonomiska och europeiska prioriteringar i överensstämmelse med respektive institutions befogenheter och ansvar,

h)	bidra till att utveckla och stärka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Kosovo, inbegripet vad gäller kvinnor och barn, i enlighet med unionens politik för mänskliga rättigheter och unionens riktlinjer för mänskliga rättigheter,

i)	bistå i genomförandet av den unionsunderstödda dialogen mellan Belgrad och Pristina.

Artikel 4

Uppdragets genomförande

1.   Den särskilda representanten ska under ledning av den höga representanten ansvara för uppdragets genomförande.

2.   Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) ska upprätthålla en privilegierad förbindelse med den särskilda representanten och vara den främsta kontaktpunkten med rådet. Kusp ska, utan att det påverkar den höga representantens befogenheter, ge den särskilda representanten strategisk och politisk vägledning inom ramen för uppdraget.

3.   Den särskilda representanten ska nära samordna sitt arbete med Europeiska utrikestjänsten.

Artikel 5

Finansiering

1.   Det finansiella referensbelopp som anslagits för att täcka utgifterna i samband med den särskilda representantens uppdrag under perioden 1 februari 2012–30 juni 2013 ska vara 2 410 000 EUR.

2.   Utgifterna ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som gäller för unionens allmänna budget. Medborgare i länderna på västra Balkan ska tillåtas att lämna anbud för kontrakt.

3.   Förvaltningen av utgifterna ska regleras genom avtal mellan den särskilda representanten och kommissionen. Den särskilda representanten ska ansvara för alla utgifter inför kommissionen.

Artikel 6

Stabens inrättande och sammansättning

1.   Specialiserad personal ska få till uppgift att bistå den särskilda representanten med att genomföra uppdraget och bidra till att unionens åtgärd i Kosovo som helhet blir samstämmig, synlig och effektiv. Inom ramen för uppdraget och de ekonomiska medel som ställts till förfogande ska den särskilda representanten ansvara för inrättandet av sin stab. Staben ska inbegripa experter på särskilda politiska frågor i enlighet med vad som krävs för uppdraget. Den särskilda representanten ska snarast informera rådet och kommissionen om stabens sammansättning.

2.   Medlemsstaterna, unionens institutioner och Europeiska utrikestjänsten får föreslå att personal ska utstationeras för att arbeta tillsammans med den särskilda representanten. Lönen till utstationerad personal ska då betalas av respektive medlemsstat, av den av unionens institutioner som berörs eller av utrikestjänsten. Experter som medlemsstaterna utstationerar vid unionsinstitutioner eller utrikestjänsten får också placeras hos den särskilda representanten. Internationell kontraktsanställd personal ska vara medborgare i en medlemsstat.

3.   All utstationerad personal ska lyda administrativt under den utsändande medlemsstaten, unionsinstitutionen eller Europeiska utrikestjänsten och ska utföra sina uppgifter och agera till förmån för den särskilde representantens uppdrag.

Artikel 7

Immunitet och privilegier för den särskilda representanten och hans personal

Immunitet, privilegier och övriga garantier som är nödvändiga för att den särskilda representanten och hans personal utan hinder ska kunna fullfölja uppdraget ska fastställas i överenskommelse med värdparten/värdparterna på lämpligt sätt. Medlemsstaterna och kommissionen ska lämna allt stöd som behövs för detta.

Artikel 8

Säkerheten för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter

1.   Den särskilda representanten och medlemmarna av hans stab ska respektera de principer och miniminormer för säkerhet som fastställs i rådets beslut 2011/292/EU av den 31 mars 2011 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (3).

2.   Den höga representanten ska i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter bemyndigas att till Nato/KFOR (Kosovo Force) lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och EU-handlingar upp till nivån ”CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL” som har tagits fram för åtgärden.

3.   Den höga representanten ska i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter bemyndigas att till Förenta nationerna (FN) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), allt efter den särskilda representantens operativa behov, lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och EU-handlingar upp till nivån ”RESTREINT UE/EU RESTRICTED” som har tagits fram för åtgärden. Lokala arrangemang ska utformas i detta syfte.

4.   Den höga representanten ska bemyndigas att till tredje man som är associerad till detta beslut lämna ut icke-säkerhetsskyddsklassificerade EU-handlingar som rör rådets överläggningar om åtgärden och som omfattas av sekretess enligt artikel 6.1 i rådets arbetsordning (4).

Artikel 9

Tillgång till information och logistiskt stöd

1.   Medlemsstaterna, kommissionen och rådets generalsekretariat ska se till att den särskilda representanten får tillgång till all relevant information.

2.   Unionens delegation och/eller medlemsstaterna ska vid behov tillhandahålla logistiskt stöd i regionen.

Artikel 10

Säkerhet

I enlighet med unionens säkerhetsstrategi för personal som utstationeras utanför unionen i en operativ kapacitet enligt avdelning V i fördraget, ska den särskilda representanten, i överensstämmelse med sitt uppdrag och med hänsyn till säkerhetssituationen i sitt geografiska ansvarsområde, vidta alla åtgärder som rimligen kan genomföras för säkerheten för all personal som lyder direkt under honom, särskilt genom att

a)

upprätta en uppdragsspecifik säkerhetsplan på grundval av vägledning från utrikestjänsten, inbegripet uppdragsspecifika fysiska, organisatoriska och förfarandemässiga säkerhetsåtgärder, med anvisningar för säker personalförflyttning till och inom uppdragsområdet samt för hanteringen av säkerhetstillbud, vilket inbegriper en beredskaps- och evakueringsplan för uppdraget,

b)	se till att all personal som utplaceras utanför unionen är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i uppdragsområdet,

c)	se till att alla medlemmar av hans stab som ska utplaceras utanför unionen, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, genomgår lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till uppdragsområdet, grundad på den riskklassificering som tilldelats uppdragsområdet av utrikestjänsten,

d)

se till att alla överenskomna rekommendationer som görs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar genomförs samt skriftligen rapportera till rådet, den höga representanten och kommissionen om genomförandet av dessa och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för halvtidsrapporterna och rapporterna om uppdragets genomförande.

Artikel 11

Rapportering

Den särskilda representanten ska regelbundet lämna muntliga och skriftliga rapporter till den höga representanten och Kusp. Den särskilda representanten ska även vid behov rapportera till rådets arbetsgrupper. Regelbundna skriftliga rapporter ska spridas via Coreu-nätet. På rekommendation av den höga representanten eller Kusp ska den särskilda representanten avge rapporter till rådet (utrikes frågor).

Artikel 12

Samordning

1.   Den särskilda representanten ska verka för unionens övergripande politiska samordning. Han ska bidra till att säkerställa att alla unionsinstrument på fältet fungerar samstämmigt för att uppnå unionens politiska mål. Den särskilda representantens verksamhet ska samordnas med kommissionens verksamhet samt i förekommande fall med den verksamhet som bedrivs av andra särskilda representanter som är verksamma i området. Den särskilda representanten ska ha regelbundna genomgångar med medlemsstaternas beskickningar och unionens delegationer.

2.   På fältet ska nära kontakter upprätthållas med cheferna för unionens delegationer i området och medlemsstaternas beskickningschefer. De ska på bästa sätt bistå den särskilda representanten vid genomförandet av uppdraget. Den särskilda representanten ska ge chefen för Eulex Kosovo lokal politisk vägledning, även vad avser de politiska aspekterna av frågor som rör verkställandebefogenheter. Den särskilda representanten och den civila operationschefen ska samråda vid behov.

3.   Den särskilda representanten ska även stå i förbindelse med berörda lokala organ och andra internationella och regionala aktörer på fältet.

4.   Den särskilda representanten ska tillsammans med andra unionsaktörer på fältet se till att information sprids och utbyts mellan unionsaktörer i insatsområdet, i syfte att uppnå en hög grad av gemensam medvetenhet om och bedömning av situationen.

Artikel 13

Översyn

Genomförandet av detta beslut och dess samstämmighet med andra insatser från unionen i området ska regelbundet ses över. Den särskilda representanten ska senast i slutet av november 2012 förelägga rådet, den höga representanten och kommissionen en lägesrapport och en övergripande rapport om uppdragets genomförande vid slutet av den särskilda representantens uppdrag.

Artikel 14

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska tillämpas från och med den 1 februari 2012.

---

(1)  Enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244 (1999).

(2)  EUT L 119, 7.5.2011, s. 12.

(3)  EUT L 141, 27.5.2011, s. 17.

(4)  Beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

---

26.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/9

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 24 januari 2012

om ändring av beslut 2008/855/EG vad gäller avsändning till andra medlemsstater av visst kött och vissa köttprodukter från anläggningar i de områden som förtecknas i del III i bilagan

[delgivet med nr K(2012) 181]

(Text av betydelse för EES)

(2012/40/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden (1), särskilt artikel 9.4,

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (2), särskilt artikel 10.4, och

av följande skäl:

(1)	I kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (3) fastställs vissa åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest i de medlemsstater eller regioner i dessa medlemsstater som anges i bilagan till det beslutet.

(2)

I artikel 7.1 i beslut 2008/855/EG fastställs att berörda medlemsstater med områden som förtecknas i del III i bilagan ska se till att inga sändningar av färskt svinkött från anläggningar i de områden som förtecknas i del III i bilagan, eller köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande sådant kött, sänds från de områdena till andra medlemsstater.

(3)	I del III i bilagan till det beslutet förtecknas för närvarande hela Rumänien.

(4)	Rumänien har lämnat uppgifter till kommissionen som visar att situationen när det gäller klassisk svinpest i medlemsstaten har förbättrats avsevärt sedan beslut 2008/855/EG antogs.

(5)

Rumänien har begärt att avsändning till andra medlemsstater av färskt svinkött samt av köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande färskt kött från svin som hålls i medlemsstaten ska tillåtas, under förutsättning att dessa varors säkerhet garanteras genom en sluten produktionskedja.

(6)

Ett sådant system skulle bestå av anläggningar eller en eller flera epidemiologiska enheter som har ett gemensamt system för biosäkerhet och en etablerad distributionskedja för att säkerställa en bestämd hälsostatus avseende klassisk svinpest för den delpopulation av svin som hålls där. Dessa anläggningar eller epidemiologiska enheter finns i områden där åtgärder för övervakning, bekämpning och biosäkerhet redan vidtagits.

(7)

De anläggningar som ingår i den slutna produktionskedjan och de anläggningar som producerar, lagrar och bearbetar färskt svinkött samt köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande sådant kött bör godkännas av den behöriga myndigheten och anmälas till kommissionen, under förutsättning att de uppfyller de ytterligare hälsovillkoren i beslut 2008/855/EG.

(8)

Produktion, lagring och bearbetning av sådant kött samt av köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande sådant kött bör dessutom ske åtskilt från produktion, lagring och bearbetning av andra produkter bestående av eller innehållande kött av svin från anläggningar utanför den slutna produktionskedjan i de områden som förtecknas i del III i bilagan till beslut 2008/855/EG.

(9)	För att garantera att kött, köttprodukter och köttberedningar som produceras i den slutna produktionskedjan är säkra bör den behöriga myndigheten utföra regelbundna inspektioner på de anläggningar som ingår i den slutna produktionskedjan.

(10)

Genom rådets direktiv 2001/89/EG av den 23 oktober 2001 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (4) införs minimiåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest inom unionen. I direktivet föreskrivs det att så snart ett primärt fall av klassisk svinpest har bekräftats hos viltlevande svin ska medlemsstatens behöriga myndighet, för att minska spridningen av sjukdomen, omedelbart vidta ett antal åtgärder som beskrivs i det direktivet.

(11)	Den behöriga myndigheten bör särskilt kontrollera att dessa åtgärder tillämpas effektivt vid de regelbundna inspektioner som genomförs på de anläggningar som ingår i den slutna produktionskedjan.

(12)

I kommissionens beslut 2002/106/EG av den 1 februari 2002 om godkännande av en diagnostikhandbok innehållande diagnostiska förfaranden, provtagningsmetoder och kriterier för utvärdering av laboratorietester för bekräftande av klassisk svinpest (5) anges vilka provtagningsförfaranden som är mest ändamålsenliga och vilka kriterier som bör användas vid tolkningen av resultaten från laboratorietesten för en korrekt diagnostisering av sjukdomen under olika förhållanden. Dessa förfaranden och kriterier bör därför användas under de regelbundna inspektioner som den behöriga myndigheten genomför på de anläggningar som ingår i den slutna produktionskedjan.

(13)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (6) fastställs att medlemsstaterna ska se till att offentliga kontroller i fråga om färskt kött äger rum i enlighet med bilaga I till den förordningen. I förordningen föreskrivs också att kontrollmärken ska anbringas om den offentliga kontrollen inte har påvisat några brister som skulle göra köttet otjänligt som livsmedel. För att färskt kött som produceras i den slutna produktionskedjan ska få tillåtelse att sändas till andra medlemsstater bör det följaktligen vara märkt med det kontrollmärke som avses i avsnitt I kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004.

(14)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (7) föreskrivs att livsmedelsföretagare på marknaden får släppa ut produkter av animaliskt ursprung som hanterats på en anläggning som omfattas av krav på godkännande i enlighet med den förordningen, endast om livsmedlen är försedda med antingen ett kontrollmärke som anbringats i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004 eller ett identifieringsmärke i enlighet med bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004, om det i den ovannämnda förordningen inte föreskrivs att ett kontrollmärke ska anbringas. De köttberedningar och köttprodukter innehållande svinkött som producerats i det slutna produktionssystemet bör därför vara försedda med det identifieringsmärke som avses i avsnitt I i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004 för att tillåtas sändas till andra medlemsstater.

(15)

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utförde i juli 2011 en revision i Rumänien. Ett antal betydande brister konstaterades i genomförandet av programmet för bekämpning och övervakning av klassisk svinpest samt i den slutna produktionskedja som Rumänien föreslagit. Rapportens slutsats var dock att ett sådant system har en potential att genomföras effektivt i den medlemsstaten, förutsatt att några relativt obetydliga ändringar införs. I rapporten från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor gavs särskilda rekommendationer för hur de rumänska myndigheterna ska åtgärda dessa brister. Efter revisionen har Rumänien underrättat kommissionen om att de brister som konstaterades under revisionen har rättats till genom genomförandet av en handlingsplan som åtgärdar dem. Kommissionen har granskat dessa ändringar och anser att de är tillräckliga för att den slutna produktionskedjan ska kunna fungera effektivt.

(16)

Det program för bekämpning och övervakning av klassisk svinpest som Rumänien lagt fram godkändes dessutom för perioden 1 januari–31 december 2012 genom kommissionens genomförandebeslut 2011/807/EU av den 30 november 2011 om godkännande av årliga och fleråriga program som medlemsstaterna lagt fram för år 2012 och följande år för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar och zoonoser samt unionens finansiella stöd till dessa program (8). Inom ramen för detta program och i samband med ovannämnda handlingsplan har Rumänien genomfört ytterligare övervakningsåtgärder avseende klassisk svinpest med tillfredsställande resultat.

(17)

Mot bakgrund av de tillgängliga uppgifterna bör man tillåta avsändning till andra medlemsstater av färskt svinkött samt av köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande sådant kött från svin som hålls i Rumänien i enlighet med de bestämmelser som fastställs i detta beslut, under förutsättning att den slutna produktionskedja som Rumänien föreslagit genomförs.

(18)	Beslut 2008/855/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(19)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande artikel ska införas som artikel 8c i beslut 2008/855/EG:

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EGT L 395, 30.12.1989, s. 13.

(2)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(3)  EUT L 302, 13.11.2008, s. 19.

(4)  EGT L 316, 1.12.2001, s. 5.

(5)  EGT L 39, 9.2.2002, s. 71.

(6)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.

(7)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(8)  EUT L 322, 6.12.2011, s. 11.

---

26.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/12

---

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS BESLUT

nr 176/11/KOL

av den 1 juni 2011

om att avsluta det formella granskningsförfarandet rörande finansieringen av fitnesscentrumet vid Kippermoen Idrettssenter (Norge)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

MED BEAKTANDE AV avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artiklarna 61 och 62,

MED BEAKTANDE AV avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artikel 24,

MED BEAKTANDE AV protokoll 3 till övervakningsavtalet (nedan kallat protokoll 3), särskilt artikel 1.2 i del I och artiklarna 4.4, 6 och 7.3 i del II,

EFTER ATT ha uppmanat berörda parter att inkomma med synpunkter (1) på grundval av de bestämmelserna och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I.   SAKFÖRHÅLLANDEN

1.   Förfarande

Genom en skrivelse av den 27 januari 2009 (diarienr 506341) anmälde de norska myndigheterna i enlighet med artikel 1.3 i del I i protokoll 3 finansieringen av fitnesscentrumet vid Kippermoen Idrettssenter (nedan kallat KIS) till Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad övervakningsmyndigheten).

Efter diverse skriftväxling meddelade övervakningsmyndigheten genom en skrivelse av den 16 december 2009 (diarienr 538177) de norska myndigheterna att den hade beslutat att inleda det förfarande som anges i artikel 1.2 i del I i protokoll 3 med avseende på finansieringen av fitnesscentrumet vid KIS.

Genom en skrivelse av den 23 februari 2010 (diarienr 547864) inkom de norska myndigheterna med synpunkter på övervakningsmyndighetens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet.

Övervakningsmyndighetens beslut om inledande av förfarandet (537/09/KOL) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och EES-supplementet till denna (2). Övervakningsmyndigheten uppmanade däri berörda parter att inkomma med synpunkter på beslutet.

Övervakningsmyndigheten fick in synpunkter från Treningsforbundet (3) i Norge och från European Health & Fitness Association (nedan kallad EHFA). Den 2 november 2010 höll övervakningsmyndigheten ett möte med Treningsforbundet. Genom en skrivelse av den 20 september 2010 (diarienr 567099) och en skrivelse av den 9 november 2010 (diarienr 576711) vidarebefordrade övervakningsmyndigheten de synpunkter och uppgifter som lagts fram vid mötet till de norska myndigheterna, som inkom med synpunkter på dessa genom en skrivelse av den 10 januari 2011 (diarienr 582713).

De norska myndigheterna inkom med ytterligare synpunkter genom en skrivelse av den 14 mars 2011 (diarienr 590193), en skrivelse av den 22 mars 2011 (diarienr 591454) och ett e-postmeddelande av den 28 mars 2011 (diarienr 592463).

2.   KIS och dess fitnesscentrum

KIS inrättades såsom anges i beslut nr 537/09/KOL på 1970-talet. Idrottscentrumet ligger i Vefsns kommun i Nordlands fylke. Det ägs av kommunen och är inte organiserat som en separat juridisk person.

KIS bestod till att börja med av en inomhussimbassäng med solarium, en idrottshall samt ett fitnesscentrum med rätt begränsad utrustning. KIS och dess fitnesscentrum byggdes ut under 1997–1999 och under 2006–2007.

2.1   Finansieringen av KIS och dess fitnesscentrum

KIS har alltsedan idrottscentrumet inrättades på 1970-talet finansierats av användarna och via kommunens budget. Användarna bidrar till finansieringen genom att betala inträdesavgifter för att få utnyttja faciliteterna. Kommunen har full kontroll över priserna, över vilka typer av inträdesbiljetter som erbjuds och över allokeringen av intäkterna. Biljettpriserna har varit föremål för justeringar under årens lopp, men bidragen från användarna täcker trots detta inte alla kostnader för driften av KIS. Underskottet täcks via kommunens budget i enlighet med kommunstyrets budgetbeslut.

2.2   Nya upplysningar från de norska myndigheterna

2.2.1   Uttaget av avgifter från fitnesscentrumets användare

I beslut nr 537/09/KOL konstaterade övervakningsmyndigheten att KIS alltsedan idrottscentrumet inrättades på 1970-talet hade finansierats via användaravgifter och via kommunens budget (4). Under det formella granskningsförfarandet klargjorde de norska myndigheterna att användarna till att börja med fick betala bara för att utnyttja en del av KIS faciliteter (bl.a. simbassängen) och att alla fick använda fitnesscentrumet gratis fram till 1996, då kommunen började ta ut avgifter från användarna (5).

2.2.2   Utbyggnaden under 1997–1999

I beslut nr 537/09/KOL konstaterade övervakningsmyndigheten att hela KIS byggdes ut 1997 och att utbyggnaden finansierades bl.a. genom ett lån på 10 miljoner norska kronor. Övervakningsmyndigheten hade inte fått några närmare uppgifter om lånet, t.ex. om i vilken utsträckning detta kom fitnesscentrumet vid KIS till godo (6). Under det formella granskningsförfarandet klargjorde de norska myndigheterna att lånebeloppet uppgick till 5,8 miljoner kronor, inte 10 miljoner som det uppgavs i beslutet om inledande av förfarandet (7). De norska myndigheterna klargjorde också att kommunen inte tog upp lånet för att finansiera utbyggnaden av fitnesscentrumet utan för att bl.a. bygga en ny fotbollsarena (Mosjøhallen), till en sammanlagd kostnad av 14 miljoner norska kronor (8).

Under 1997–1999 byggdes fitnesscentrumet ut, och KIS köpte under den perioden in ny utrustning till fitnesscentrumet (tyngdlyftningsutrustning, motionscyklar och annan fitnessutrustning). Kostnaderna uppgick sammanlagt till ca 870 000 norska kronor (ungefär 109 000 euro) (9).

2.2.3   Utbyggnaden under 2006–2007

De norska myndigheterna inkom även med nya upplysningar om utbyggnaden av KIS under 2006–2007.

År 2005 beslutade kommunen att utvidga fitnesscentrumet genom att bygga ett annex som skulle koppla samman de befintliga byggnaderna vid KIS. Tanken var att göra idrottscentrumet mer användarvänligt. Kommunen beslutade dessutom att samtidigt uppgradera de befintliga faciliteterna (10). Sammankopplingen och uppgraderingen av de befintliga byggnaderna företogs för att KIS faciliteter skulle hålla samma standard som andra jämförbara idrottscentrums faciliteter (11).

Under 2006–2007 byggdes det nya annexet (Mellombygningen), och KIS och dess fitnesscentrum uppgraderades. De sammanlagda kostnaderna uppgick till ca 14,2 miljoner norska kronor. I syfte att se till att fitnesscentrumet fick bära sin andel av kostnaderna (ca 80 % (12)) upprättades en kostnadsallokeringsplan. Resten av kostnaderna (ca 20 %) skulle täckas på annat sätt, eftersom dessa kostnader inte rörde fitnesscentrumet utan andra faciliteter vid KIS. I beslutet om inledande av förfarandet konstaterade övervakningsmyndigheten att fitnesscentrumet inte hade burit hela sin andel av kostnaderna för lånet under 2008 enligt kostnadsallokeringsplanen. Under det formella granskningsförfarandet klargjorde de norska myndigheterna att fitnesscentrumet genom att det överförde årsintäkterna till kommunen faktiskt bar hela sin andel av dessa kostnader (13).

2.2.4   Inga medel från Nordlands fylkeskommun

På grundval av de uppgifter som var tillgängliga när övervakningsmyndigheten beslutade att inleda det formella granskningsförfarandet kunde myndigheten inte utesluta att fitnesscentrumet vid KIS hade fått medel från Nordlands fylkeskommun (14). De norska myndigheterna ombads därför att lämna upplysningar om detta. De klargjorde att fitnesscentrumet vid KIS inte hade fått några medel från Nordlands fylkeskommun (15).

3.   Skälen för inledandet av förfarandet

Övervakningsmyndigheten inledde det formella granskningsförfarandet för att den hyste tvivel om huruvida finansieringen av fitnesscentrumet vid KIS utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten hyste tvivel också om huruvida finansieringen av fitnesscentrumet ifall den skulle betraktas som statligt stöd kunde anses som förenlig med EES-avtalets funktion antingen på grundval av artikel 59.2 som stöd för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse eller på grundval av artikel 61.3 c som stöd för att underlätta kulturella eller regionala verksamheter.

De norska myndigheterna anmälde finansieringen av fitnesscentrumet till övervakningsmyndigheten i januari 2009 och tillhandahöll därvid inga uppgifter som rättfärdigade en preliminär slutsats att finansieringen ifall den skulle betraktas som statligt stöd utgjorde ett befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1.1 i del I i protokoll 3. På grund av de tvivel övervakningsmyndigheten hade inledde den det formella granskningsförfarandet enligt artikel 1.2 och 1.3 i del I i protokoll 3.

4.   Synpunkter från tredje parter

Övervakningsmyndigheten fick in synpunkter från två tredje parter, EHFA och Treningsforbundet.

4.1   Synpunkterna från EHFA

EHFA är en obeoende organisation som drivs utan vinstsyfte och företräder den europeiska hälso- och fitnessbranschens intressen. Organisationen gjorde gällande att fitnesscentrum bör behandlas lika oavsett om de tillhör privata intressen eller den offentliga sektorn och att fitnesscentrum som tillhör den offentliga sektorn inte bör ges fördelar som strider mot artikel 59 i EES-avtalet.

4.2   Synpunkterna från Treningsforbundet

Treningsforbundet, en norsk organisation för kommersiella fitnesscentrum, gjorde gällande att statliga medel som selektivt gynnar fitnesscentrum på den norska marknaden som regel utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet eftersom sådan finansiering snedvrider konkurrensen och påverkar handeln inom EES. För att underbygga dessa argument tillhandahöll Treningsforbundet övervakningsmyndigheten allmän information om fitnesscentrummarknaden i Norge (16).

Treningsforbundet gjorde också gällande att statligt stöd till fitnesscentrum tillhörande den offentliga sektorn inte kan anses som förenligt med EES-avtalets funktion på grundval av artikel 59.2 som stöd för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse eller på grundval av artikel 61.3 c som stöd för att underlätta kulturella eller regionala verksamheter ifall stödet inte erbjuds fitnesscentrum tillhörande privata intressen på samma villkor.

5.   Synpunkter från de norska myndigheterna

De norska myndigheterna anser av följande skäl att finansieringen av fitnesscentrumet vid KIS inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet: i) fitnesscentrumet erhåller inte en selektiv förmån som härrör från statliga medel, ii) fitnesscentrumet utgör inte ett företag, och iii) finansieringen av fitnesscentrumet påverkar inte handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet.

De norska myndigheterna gör också gällande att de kommunala medel som anslås till fitnesscentrumet uppfyller kraven i förordningen om stöd av mindre betydelse (17) och därför inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

För den händelse att övervakningsmyndigheten skulle dra slutsatsen att finansieringen innebär statligt stöd anser de norska myndigheterna att det rör sig om ett befintligt stöd eftersom KIS finansierades via kommunens budget (och användaravgifter) redan innan EES-avtalet trädde i kraft och finansieringsmetoden inte har ändrats sedan dess.

Oberoende av det som anges ovan anser de norska myndigheterna att det eventuella statliga stödet är förenligt med EES-avtalets funktion antingen på grundval av artikel 59.2 som stöd för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse eller på grundval av artikel 61.3 c som stöd för att underlätta kulturell verksamhet. Slutligen gör de norska myndigheterna gällande att finansieringen av utbyggnaden av fitnesscentrumet under 2006–2007 utgör en form av regionalstöd som är förenlig med EES-avtalets funktion på grundval av artikel 61.3 c i EES-avtalet och övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt regionalstöd 2007–2013 (18).

II.   BEDÖMNING

1.   Medlen från Vefsns kommun

De norska myndigheterna anmälde finansieringen av fitnesscentrumet till övervakningsmyndigheten i januari 2009. De lade därvid inte fram några argument för att finansieringen av fitnesscentrumet borde anses utgöra ett befintligt stöd, trots att anmälan omfattade en kopia av en stämningsansökan från ett förfarande inför en norsk domstol i vilken sökanden ganska utförligt anförde skäl för att finansieringen borde anses utgöra ett nytt stöd (19).

I beslutet om inledande av det formella granskningsförfarandet angav övervakningsmyndigheten att metoden för finansiering av fitnesscentrumet (täckande av det samlade underskottet för KIS via kommunens budget och allokering av intäkter från biljettförsäljning) fanns redan innan EES-avtalet trädde i kraft och att finansieringen på grundval av detta skulle kunna anses utgöra ett befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b i i del II i protokoll 3 (20). Ändringar av befintligt stöd utgör emellertid nytt stöd, i enlighet med artikel 1 c i del II i protokoll 3.

I beslutet om inledande av förfarandet angav övervakningsmyndigheten att den inte hade fått tillräckligt utförliga uppgifter om finansieringen av de två utbyggnaderna av fitnesscentrumet och om ändringarna av systemet för allokering av intäkter från biljettförsäljning. Den konstaterade att det befintliga stödet på grund av dessa faktorer skulle ha kunnat omvandlas till ett nytt stöd i den mening som avses i artikel 1 c i del II i protokoll 3 (21).

I överensstämmelse med principerna i Europeiska unionens domstols rättspraxis (22) behandlade övervakningsmyndigheten de potentiella stödåtgärderna inom ramen för reglerna om nytt stöd.

Det går inte att komma ifrån att varje bedömning i ett beslut att inleda det formella granskningsförfarandet av huruvida en potentiell stödåtgärd utgör nytt stöd eller befintligt stöd endast är av preliminär karaktär. Även om övervakningsmyndigheten på basis av de uppgifter som är tillgängliga vid den berörda tidpunkten beslutar att inleda ett formellt granskningsförfarande på grundval av artikel 1.2 i del I i protokoll 3 kan den i ett beslut att avsluta det förfarandet dra slutsatsen att åtgärden (om det överhuvudtaget rör sig om statligt stöd) utgör ett befintligt stöd (23). Om det rör sig om ett befintligt stöd måste övervakningsmyndigheten följa det förfarande som rör befintliga stödordningar (24). I enlighet med detta skulle övervakningsmyndigheten i ett sådant fall vara tvungen att avsluta det formella granskningsförfarandet och att inleda det särskilda förfarande för befintligt stöd som anges i artiklarna 17–19 i del II i protokoll 3 (25). Enligt detta senare förfarande – och endast enligt det förfarandet – skulle övervakningsmyndigheten bedöma huruvida åtgärden utgör statligt stöd och, om så är fallet, huruvida den är förenlig med EES-avtalets funktion.

Såsom angivits i avsnitt I.2.2 inkom de norska myndigheterna med nya upplysningar om finansieringen och utbyggnaderna av fitnesscentrumet vid KIS.

Eftersom fitnesscentrumet inte finansierats som en separat verksamhet, kan finansieringen av det inte bedömas oberoende av finansieringen av KIS i sig. KIS har alltsedan idrottscentrumet inrättades på 1970-talet finansierats via användaravgifter och kommunens budget. Kommunen började inte ta ut avgifter från användarna av fitnesscentrumet förrän 1996, men tog redan från 1970-talet ut avgifter från användarna av andra delar av KIS, särskilt simbassängen. På grundval av detta konstaterar övervakningsmyndigheten att systemet för finansieringen av KIS i sig inte har ändrats.

Utbyggnaden av fitnesscentrumet under 1997–1999 och införskaffandet av ny utrustning till detta under den perioden var av mindre omfattning än de uppgifter som övervakningsmyndigheten ursprungligen tillhandahölls antydde. De norska myndigheterna klargjorde under det formella granskningsförfarandet att det lån på 5,8 miljoner norska kronor som kommunen tog upp (inte 10 miljoner som det uppgavs i beslutet om inledande av förfarandet) inte användes för utbyggnaden av och införskaffandet av ny utrustning till fitnesscentrumet. Utbyggnaden av och införskaffandet av ny utrustning till fitnesscentrumet under 1997–1999 var av relativt blygsam omfattning: byggarbetena och utrustningen kostade sammanlagt ca 870 000 norska kronor och finansierades via intäkter från användaravgifter.

Utbyggnaden och uppgraderingen av fitnesscentrumet under 2006–2007 var visserligen mer omfattande än utbyggnaden och uppgraderingen under 1997–1999 men projektet under 2006–2007 genomfördes bara för att faciliteterna skulle hålla samma standard som andra jämförbara fitnesscentrums faciliteter. Typen av verksamhet på fitnesscentrumet var densamma före och efter utbyggnaden. Faciliteterna anpassades bara för att följa utvecklingen i fitnesssektorn och tillgodose användarnas krav. Kommunen har med sitt fitnesscentrum vid KIS varit verksam på fitnesscentrummarknaden både före och efter ikraftträdandet av EES-avtalet. Den har vid ett par tillfällen utvidgat och uppgraderat fitnesscentrumet, men enbart för att kunna erbjuda användarna faciliteter som står i överensstämmelse med vad man kan vänta sig av ett fitnesscentrum. Finansieringssystemet (användaravgifter och kommunala medel) och det eftersträvade målet (att ge befolkningen tillgång till fitnessutrustning) har inte ändrats (26). Utvidgningarna och uppgraderingarna har inte gjort det möjligt för kommunen att gå in på nya marknader. I det avseendet skiljer sig det föreliggande ärendet från ärendet BBC Digital Curriculum (27). Det ärendet rörde ändringar av den befintliga stödordningen för BBC, det brittiska radio- och tevesändningsföretaget i allmänhetens tjänst. Kommissionen fann i sitt beslut i ärendet att ändringarna av den befintliga stödordningen innebar nytt stöd, eftersom de gjorde det möjligt för företaget att bedriva verksamhet som saknade en ”nära anknytning” till den befintliga stödordningen och att gå in på utvecklade marknader där de kommersiella aktörerna inte – eller endast i begränsad omfattning – hade varit exponerade för BBC som konkurrent (28).

På grundval av det som anges ovan drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att finansieringen av fitnesscentrumet vid KIS med medel från Vefsns kommun i den utsträckning den innebär statligt stöd utgör en befintlig stödordning. I artikel 1.1 i del I i protokoll 3 föreskrivs ett särskilt förfarande för befintligt stöd. Enligt den bestämmelsen ska övervakningsmyndigheten i samarbete med Eftastaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Vidare ska den till Eftastaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller EES-avtalets funktion.

2.   Medel från Nordlands fylkeskommun

Såsom angivits ovan har de norska myndigheterna klargjort att fitnesscentrumet vid KIS inte har fått några medel från Nordlands fylkeskommun. I enlighet med detta har det inte förekommit någon överföring av statliga medel från Nordlands fylkeskommun. Överföring av sådana medel är det första av fyra kumulativa kriterier som ska vara uppfyllda för att en åtgärd ska anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. På grundval av de nya upplysningarna från de norska myndigheterna drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att fitnesscentrumet vid KIS i detta sammanhang inte har fått något statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet i form av förmåner härrörande från statliga medel från Nordlands fylkeskommun.

3.   Slutsats

Enligt de nya upplysningarna från de norska myndigheterna beviljade Nordlands fylkeskommun inte fitnesscentrumet vid KIS några ekonomiska förmåner under den period som omfattas av det formella granskningsförfarandet. På grundval av detta drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att fitnesscentrumet vid KIS inte har fått något statligt stöd från Nordlands fylkeskommun under perioden i fråga.

Övervakningsmyndigheten drar också slutsatsen att medlen från Vefsns kommun i den utsträckning som dessa har bidragit till finansieringen av fitnesscentrumet vid KIS och utgör statligt stöd har beviljats inom ramen för en befintlig stödordning. Övervakningsmyndigheten har på grundval av bedömningen ovan beslutat att avsluta det formella granskningsförfarandet och att inleda förfarandet enligt artikel 1.1 och 1.2 i del I i protokoll 3 för granskning av befintliga stödordningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det formella granskningsförfarandet rörande finansieringen av fitnesscentrumet vid Kippermoen Idrettssenter med medel från Nordlands fylkeskommun under den period som granskats saknar föremål och avslutas därför härmed.

Artikel 2

Det formella granskningsförfarandet rörande finansieringen av fitnesscentrumet vid Kippermoen Idrettssenter med medel från Vefsns kommun avslutas härmed.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

Artikel 4

Endast den engelska versionen är giltig.

---

(1)  EUT C 184, 8.7.2010, s. 5, och EES-supplement nr 35, 8.7.2010, s. 1.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Tidigare beteckning: Norges Treningssenterforbund.

(4)  Avsnitt I.2.2 i beslutet.

(5)  E-postmeddelande av den 28 mars 2011 från de norska myndigheterna (diarienummer 592463).

(6)  Avsnitten I.2.2 och II.1.3 i beslut nr 537/09/KOL.

(7)  Skrivelse av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienummer 547864), s. 6.

(8)  Skrivelse av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienummer 547864), s. 2, 6 och 8.

(9)  Skrivelse av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienummer 547864), s. 7–9.

(10)  Besluten 10/05 och 152/05 av Vefsns kommunstyre (bilaga 2 till skrivelsen av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienr 547864)).

(11)  Skrivelse av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienummer 547864), s. 10.

(12)  Skrivelse av den 9 september 2009 från de norska myndigheterna (diarienummer 529846), s. 2–4.

(13)  Skrivelse av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienummer 547864), s. 12.

(14)  Avsnitt II.1.1 i beslut nr 537/09/KOL.

(15)  Skrivelse av den 23 februari 2010 från de norska myndigheterna (diarienummer 547864), s. 19–20.

(16)  Se skrivelsen av den 9 november 2010 från övervakningsmyndigheten (diarienr 576711).

(17)  Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5). Förordningen införlivad med EES-avtalet i punkt 1ea i bilaga XV till avtalet.

(18)  Riktlinjerna finns på http://www.eftasurv.int/?1=1&showLinkID=15125&1=1

(19)  Skrivelse av den 27 januari 2009 från de norska myndigheterna (diarienummer 506341), s. 40.

(20)  Enligt artikel 1 b i i del II i protokoll 3 avses med befintligt stöd ”allt stöd som fanns innan EES- avtalet trädde i kraft i respektive Eftastat, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande är tillämpliga efter EES-avtalets ikraftträdande”.

(21)  Avsnitt II.1.3 i beslut nr 537/09/KOL.

(22)  Dom av den 10 maj 2005 i mål C-400/99, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-3657).

(23)  Dom av den 10 maj 2005 i mål C-400/99, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-3657), punkterna 47, 54 och 55.

(24)  Dom av den 27 november 2003 i mål T-190/00, Regionen Sicilien mot kommissionen (REG 2003, s. II-5015), punkt 48.

(25)  Dom av den 30 juni 1992 i mål C-312/90, Spanien mot kommissionen (REG 1992, s. I-4117), punkterna 14–17, och dom av den 30 juni 1992 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen (REG 1992, s. I-4145), punkterna 22–25.

(26)  Se förslag till avgörande av generaladvokat Trabucchi föredraget den 4 december 1974 i mål 51/74, P.J. van der Hulst's Zonen mot Produktschap voor Siergewassen (REG 1975, s. 79).

(27)  Kommissionens beslut i ärende N 37/2003 (Förenade kungariket), som finns på http://ec.europa.eu/eu_law/state_aids/comp-2003/n037-03.pdf

(28)  Kommissionens beslut i ärende N 37/2003, punkt 36.

---