BILAGA I

GENOMFÖRANDET AV PENNINGPOLITIKEN I EUROOMRÅDET

Allmän dokumentation av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden

INNEHÅLL

INLEDNING

KAPITEL 1 –   ÖVERSIKT ÖVER DET PENNINGPOLITISKA STYRSYSTEMET

1.1	Europeiska centralbankssystemet

1.2	Eurosystemets mål

1.3	Eurosystemets penningpolitiska instrument

1.3.1

Öppna marknadsoperationer

1.3.2

Stående faciliteter

1.3.3

Kassakrav

1.4

Motparter

1.5	Underliggande tillgångar

1.6	Ändringar av styrsystemet

KAPITEL 2 –   GODKÄNDA MOTPARTER

2.1	Allmänna urvalskriterier

2.2	Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

2.3	Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

2.4	Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl eller då fallissemang inträffar

2.4.1

Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl

2.4.2

Åtgärder som kan vidtas då fallissemang inträffar

2.4.3

Rimlig och icke-diskriminerande tillämpning av diskretionära åtgärder

KAPITEL 3 –   ÖPPNA MARKNADSOPERATIONER

3.1	Reverserade transaktioner

3.1.1

Allmänt

3.1.2

Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

3.1.3

Långfristiga refinansieringstransaktioner

3.1.4

Finjusterande reverserade transaktioner

3.1.5

Strukturella reverserade transaktioner

3.2	Direkta köp/försäljningar av värdepapper

3.2.1

Typ av instrument

3.2.2

Rättslig karaktär

3.2.3

Pris

3.2.4

Andra operativa egenskaper

3.3	Emission av ECB:s skuldcertifikat

3.3.1

Typ av instrument

3.3.2

Rättslig karaktär

3.3.3

Räntevillkor

3.3.4

Andra operativa egenskaper

3.4	Valutaswappar

3.4.1

Typ av instrument

3.4.2

Rättslig karaktär

3.4.3

Villkor för valuta och växelkurs

3.4.4

Andra operativa egenskaper

3.5	Inlåning med fast löptid

3.5.1

Typ av instrument

3.5.2

Rättslig karaktär

3.5.3

Ränta

3.5.4

Andra operativa egenskaper

KAPITEL 4 –   STÅENDE FACILITETER

4.1	Utlåningsfaciliteten

4.1.1

Typ av instrument

4.1.2

Rättslig karaktär

4.1.3

Tillträdesvillkor

4.1.4

Löptid och räntevillkor

4.1.5

Avstängning från tillträdet till faciliteten

4.2	Inlåningsfaciliteten

4.2.1

Typ av instrument

4.2.2

Rättslig karaktär

4.2.3

Tillträdesvillkor

4.2.4

Löptid och räntevillkor

4.2.5

Avstängning från tillträdet till faciliteten

KAPITEL 5 –   FÖRFARANDEN

5.1	Anbudsförfaranden

5.1.1

Allmänt

5.1.2

Kalender för anbudsförfaranden

5.1.3

Tillkännagivande av anbudsvillkoren

5.1.4

Motparternas förberedelser och avgivande av anbud

5.1.5

Förfarande vid tilldelningar

5.1.6

Tillkännagivande av tilldelningar

5.2	Förfarande vid bilaterala transaktioner

5.2.1

Allmänt

5.2.2

Direkt kontakt med motparter

5.2.3

Transaktioner som görs via börser och ombud

5.2.4

Tillkännagivande av bilaterala transaktioner

5.2.5

Transaktionsdagar

5.3	Avvecklingsförfaranden

5.3.1

Allmänt

5.3.2

Avveckling av öppna marknadsoperationer

5.3.3

Förfaranden vid dagens slut

KAPITEL 6 –   GODTAGBARA TILLGÅNGAR

6.1

Allmänt

6.2	Urvalsspecifikationer för underliggande tillgångar

6.2.1

Urvalskriterier för omsättbara tillgångar

6.2.2

Urvalskriterier för icke omsättbara tillgångar

6.2.3

Ytterligare krav för att använda godtagbara tillgångar

6.3	Eurosystemets ramverk för kreditbedömning

6.3.1

Omfattning och beståndsdelar

6.3.2

Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar

6.3.3

Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar

6.3.4

Godtagbarhetskriterier för kreditbedömningssystem

6.3.5

Övervakning av kreditbedömningssystems prestanda

6.4	Riskkontrollåtgärder

6.4.1

Allmänna principer

6.4.2

Riskkontrollåtgärder för omsättbara tillgångar

6.4.3

Riskkontrollåtgärder för icke omsättbara tillgångar

6.5	Värderingsprinciper för underliggande tillgångar

6.5.1

Omsättbara tillgångar

6.5.2

Icke omsättbara tillgångar

6.6	Gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar

6.6.1

Korrespondentcentralbanksmodell

6.6.2

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

6.7	Godkännandet av säkerhet i form av värdepapper i andra valutor än euro i fall av oförutsedda händelser

KAPITEL 7 –   KASSAKRAV

7.1

Allmänt

7.2	Institut som omfattas av kassakravssystemet

7.3	Beräkning av kassakravet

7.3.1

Kassakravsbas och kassakravsprocent

7.3.2

Beräkning av kassakravet

7.4	Uppfyllande av kassakrav

7.4.1

Uppfyllandeperiod

7.4.2

Kassakravsmedel

7.4.3

Förräntning av kassakravsmedel

7.5	Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

7.6	Åsidosättande av kassakravet

TILLÄGG 1 –

Exempel på penningpolitiska operationer och förfaranden

TILLÄGG 2 –

Ordlista

TILLÄGG 3 –

Urval av motparter vid valutainterventioner och valutaswappar för penningpolitiska ändamål

TILLÄGG 4 –

System för inrapportering av Europeiska centralbankens penningmängds- och bankstatistik

TILLÄGG 5 –

Eurosystemets webbplatser

TILLÄGG 6 –

Förfaranden och sanktioner som ska tillämpas om en motpart inte fullgör sina skyldigheter

TILLÄGG 7 –

Giltiga säkerheter upplåts i kreditfordringar

Förkortningar

CCBM	korrespondentcentralbanksmodell (correspondent central banking model)
CET	centraleuropeisk tid
CRD	kapitaltäckningsdirektiv (Capital Requirements Directive)
ECAF	Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (Eurosystem credit assessment framework)
ECAI	externt institut för kreditbedömning (external credit assessment institution)
ECB	Europeiska centralbanken
EEG	Europeiska ekonomiska gemenskapen
EG	Europeiska gemenskapen
ENS 95	Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995
ECBS	Europeiska centralbankssystemet (European System of Central Banks)
EU	Europeiska unionen
ICAS	internt kreditbedömningssystem (in-house credit assessment system)
IRB	internt ratingsystem
ISIN	ISIN-kod (International Securities Identification Number)
MFI	monetärt finansinstitut (monetary financial institution)
MMF	penningmarknadsfond (money market fund)
NCB	nationell centralbank
PD	sannolikhet för betalningsinställelse
RMBD	skuldförbindelse med säkerhet i inteckning (retail mortgage-backed debt instrument)
RT	ratingverktyg (rating tool)
RTGS	bruttoavveckling i realtid (real-time gross settlement)
SSS	värdepappersavvecklingssystem (securities settlement system)
Target	det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling av betalningar i realtid enligt definitionen i riktlinje ECB/2005/16
Target2	det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling av betalningar i realtid enligt definitionen i riktlinje ECB/2007/2

Inledning

I detta dokument beskrivs det operativa styrsystem som Eurosystemet har valt för den gemensamma penningpolitiken i euroområdet. Dokumentet, som utgör en del av Eurosystemets rättsliga ram för penningpolitiska instrument och förfaranden, är avsett att vara en ”allmän dokumentation” av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden och syftar framför allt till att ge motparterna den information de behöver om Eurosystemets penningpolitiska styrsystem.

Den allmänna dokumentationen medför inte i sig några rättigheter eller skyldigheter för motparterna. Rättsförhållandet mellan Eurosystemet och dess motparter fastställs genom behöriga avtal och föreskrifter.

Texten är indelad i sju kapitel. Kapitel 1 innehåller en översikt över den operativa ramen för Eurosystemets penningpolitik. I kapitel 2 specificeras urvalskriterierna för motparter som deltar i Eurosystemets penningpolitiska operationer. I kapitel 3 beskrivs öppna marknadsoperationer, medan det i kapitel 4 redogörs för de stående faciliteter som är tillgängliga för motparterna. I kapitel 5 specificeras de förfaranden som tillämpas vid genomförandet av penningpolitiska operationer. I kapitel 6 definieras urvalskriterierna för de underliggande värdepapper som godtas vid penningpolitiska operationer. I kapitel 7 presenteras Eurosystemets kassakravssystem.

Tilläggen innehåller exempel på penningpolitiska operationer, en ordlista, kriterier för urvalet av motparter för Eurosystemets valutainterventioner, en presentation av systemet för inrapportering av Europeiska centralbankens penningmängds- och bankstatistik, en förteckning över Eurosystemets webbplatser och en beskrivning av de förfaranden och sanktioner som ska tillämpas om motparterna inte fullgör sina skyldigheter och ytterligare rättsliga krav för skapande av giltiga säkerheter för kreditfordringar när dessa används som säkerhet inom Eurosystemet.

KAPITEL 1

ÖVERSIKT ÖVER DET PENNINGPOLITISKA STYRSYSTEMET

1.1   Europeiska centralbankssystemet

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) består av Europeiska centralbanken (ECB) och centralbankerna i EU:s medlemsstater (1). ECBS uppgifter utförs i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad stadgan för ECBS). ECBS styrs av ECB:s beslutande organ. ECB-rådet utformar penningpolitiken, som verkställs av direktionen, i enlighet med ECB-rådets riktlinjer och beslut. I den utsträckning det anses möjligt och ändamålsenligt, och med ambitionen att säkerställa effektiva transaktioner, ska ECB anlita de nationella centralbankerna (2) för att genomföra Eurosystemets penningpolitiska operationer. De nationella centralbankerna får, om detta är nödvändigt för genomförandet av penningpolitiken, mellan Eurosystemets medlemmar utbyta individuell information, som till exempel operativa uppgifter, som rör motparter som deltar i Eurosystemets operationer (3). Eurosystemets penningpolitiska operationer ska genomföras på lika villkor i alla medlemsstater (4).

1.2   Eurosystemets mål

Huvudmålet för Eurosystemet är att upprätthålla prisstabilitet, i enlighet med artikel 127.1 i fördraget. Utan att åsidosätta detta primära mål ska Eurosystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen. Eurosystemet ska handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning.

1.3   Eurosystemets penningpolitiska instrument

För att uppnå sina mål har Eurosystemet en uppsättning penningpolitiska instrument till sitt förfogande. Eurosystemet utför öppna marknadsoperationer, erbjuder stående faciliteter och ålägger kreditinstituten att hålla kassakravsmedel på konton i Eurosystemet.

1.3.1   Öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning. Fem olika instrument är tillgängliga för Eurosystemet för att utföra öppna marknadsoperationer. Det viktigaste instrumentet är reverserade transaktioner (som baserar sig på repoavtal eller lån mot säkerhet). Eurosystemet kan också genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper (outright transactions), emittera ECB:s skuldcertifikat, göra valutaswappar samt ta emot inlåning med fast löptid. ECB tar initiativet till öppna marknadsoperationer, beslutar vilka instrument som ska användas och på vilka villkor transaktionerna kan verkställas. De kan genomföras antingen genom standardiserade anbud, snabba anbud eller bilaterala förfaranden (5). Med hänsyn till syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i följande fyra kategorier (se även tabell 1):

a)

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är regelbundna, likvidiserande reverserade transaktioner som läggs ut en gång i veckan och normalt har en veckas löptid. Dessa transaktioner genomförs av de nationella centralbankerna genom standardiserade anbud. De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna har en central roll när det gäller att fullfölja målen för Eurosystemets öppna marknadsoperationer.

b)

De långfristiga refinansieringstransaktionerna är likvidiserande reverserade transaktioner som läggs ut en gång i månaden med normalt tre månaders löptid. Syftet med dessa transaktioner är att ge motparterna ytterligare likviditet med längre löptid och de utförs av de nationella centralbankerna via standardiserade anbudsförfaranden. Vid dessa transaktioner har Eurosystemet i regel inte för avsikt att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer.

c)

Finjusterande transaktioner utförs vid behov i syfte att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, i synnerhet för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar på marknaden. Finjusterande transaktioner får genomföras den sista dagen under kassakravsperioden för att motverka likviditetsobalanser som kan ha uppstått sedan tilldelningen i den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen. Finjusterande transaktioner utförs huvudsakligen genom reverserade transaktioner, men de kan också utgöras av antingen valutaswappar eller inlåning med fast löptid. Valet av instrument och förfaranden för finjustering anpassas till typen av transaktioner och till de specifika mål som ska nås med transaktionerna. Finjusterande transaktioner utförs i regel av de nationella centralbankerna via snabba anbudsförfaranden eller bilaterala förfaranden. ECB-rådet kan besluta att finjusterande bilaterala transaktioner, i undantagsfall, ska utföras av ECB.

d)

Eurosystemet kan också genomföra strukturella transaktioner genom att emittera ECB:s skuldebrev, använda reverserade transaktioner och genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper. Med dessa transaktioner försöker ECB (regelbundet eller oregelbundet) påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn. De strukturella transaktionerna i form av reverserade transaktioner och emissioner av skuldcertifikat utförs av de nationella centralbankerna via standardiserade anbud. Strukturella transaktioner i form av direkta köp/försäljningar av värdepapper utförs normalt av de nationella centralbankerna i form av bilaterala förfaranden. ECB-rådet kan besluta att strukturella transaktioner, i undantagsfall, ska utföras av ECB.

1.3.2   Stående faciliteter

Syftet med stående faciliteter är att tillföra respektive dra in likviditet över natten, sända signaler om den allmänna inriktningen på penningpolitiken och sätta gränser för dagslåneräntans rörelser. Två stående faciliteter är tillgängliga för godkända motparter på deras eget initiativ, förutsatt att de uppfyller vissa villkor (se även tabell 1):

a)

Med utlåningsfaciliteten kan motparterna erhålla kredit över natten från de nationella centralbankerna mot godtagbara tillgångar. Under normala omständigheter finns det inga kreditbegränsningar eller andra restriktioner för motparternas tillträde till faciliteten utom att de ska förfoga över tillräckligt med underliggande tillgångar. Räntan på utlåningsfaciliteten sätter normalt ett tak för marknadens dagslåneränta.

b)	Med inlåningsfaciliteten kan motparterna deponera medel över natten hos de nationella centralbankerna. Normalt finns det inga begränsningar eller andra restriktioner för motparternas tillträde till faciliteten. Räntan på inlåningsfaciliteten sätter normalt ett golv för marknadens dagslåneränta.

De stående faciliteterna administreras decentraliserat av de nationella centralbankerna.

1.3.3   Kassakrav

Eurosystemets kassakravssystem är tillämpligt på kreditinstitut inom euroområdet och används primärt för att stabilisera penningmarknadsräntorna och skapa (eller förstärka) ett strukturellt likviditetsunderskott. Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån uppgifter i institutets balansräkning. För att bidra till att stabilisera räntorna är Eurosystemets kassakravssystem utformat som ett krav på en genomsnittlig behållning på ett konto i den nationella centralbanken. Uppfyllandet av kassakravet beräknas på grundval av institutets genomsnittliga dagliga behållning på kassakravskontot under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

Tabell 1

Eurosystemets penningpolitiska operationer

Penningpolitiska operationer	Typer av transaktioner		Löptid	Frekvens	Förfarande
	Tillförsel av likviditet	Indragning av likviditet
Öppna marknadsoperationer
Huvudsakliga refinansieringstransaktioner	Reverserade transaktioner	—	En vecka	Varje vecka	Standardiserade anbud
Långfristiga refinansieringstransaktioner	Reverserade transaktioner	—	Tre månader	Varje månad	Standardiserade anbud
Finjusterande transaktioner	Reverserade transaktioner Valutaswappar	Reverserade transaktioner Inlåning med fast löptid Valutaswappar	Icke standardiserat	Oregelbundet	Snabba anbud Bilaterala förfaranden
Strukturella transaktioner	Reverserade transaktioner	Emission av ECB:s skuldcertifikat	Standardiserat/icke standardiserat	Regelbundet/ oregelbundet	Standardiserade anbud
	Direkta köp av värdepapper	Direkta försäljningar av värdepapper	—	Oregelbundet	Bilaterala förfaranden
Stående faciliteter
Utlåningsfacilitet	Reverserade transaktioner	—	Över natten	Tillträde efter motparternas begäran
Inlåningsfacilitet	—	Inlåning	Över natten	Tillträde efter motparternas begäran

1.4   Motparter

Utformningen av Eurosystemets penningpolitiska styrsystem syftar till att säkerställa att en stor krets av motparter ska kunna delta. Institut som enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS är skyldiga att uppfylla kassakrav får utnyttja de stående faciliteterna och delta i öppna marknadsoperationer på grundval av standardiserade anbud samt köp/försäljningar av värdepapper. Eurosystemet kan begränsa det antal motparter som får delta i finjusterande transaktioner. Vid valutaswappar för penningpolitiska ändamål används aktiva aktörer på valutamarknaden. Motpartskretsen vid dessa transaktioner begränsas till de institut som har valts ut för Eurosystemets valutainterventioner och som är etablerade inom euroområdet.

Motparter ska anses vara medvetna om, och ska fullgöra, alla sina skyldigheter enligt gällande lagstiftning om penningtvätt och finansiering av terrorism.

1.5   Underliggande tillgångar

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS ska alla Eurosystemets kredittransaktioner (dvs. likvidiserande transaktioner och intradagskredit) baseras på godtagbara säkerheter. Eurosystemet godkänner ett stort urval av tillgångar som säkerheter för sina transaktioner. Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för godtagbara tillgångar som ska gälla för alla Eurosystemets kredittransaktioner (kallas även den gemensamma listan). Den 1 januari 2007 ersatte den gemensamma listan systemet med två grupper godtagbara säkerheter vilket gällt sedan starten av den tredje etappen av ekonomiska och monetära unionen. Det gemensamma ramverket täcker omsättbara och icke omsättbara tillgångar som uppfyller Eurosystemets urvalskriterier för hela euroområdet. Ingen skillnad görs mellan omsättbara och icke omsättbara tillgångar i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid olika slag av Eurosystemets penningpolitiska operationer förutom att icke omsättbara tillgångar i regel inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper. Alla godtagbara tillgångar kan användas gränsöverskridande genom korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM) och, när det gäller omsättbara värdepapper, genom godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i EU.

1.6   Ändringar av styrsystemet

ECB-rådet har rätt att när som helst ändra de instrument, villkor, kriterier och förfaranden som används för genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska operationer.

KAPITEL 2

GODKÄNDA MOTPARTER

2.1   Allmänna urvalskriterier

Motparterna vid Eurosystemets penningpolitiska operationer måste uppfylla vissa urvalskriterier (6). Dessa kriterier har utformats i avsikt att ge en bred krets av institut tillträde till Eurosystemets penningpolitiska operationer, stärka likabehandlingen av institut över hela euroområdet och säkerställa att motparterna uppfyller vissa tillsynskrav och operativa krav:

a)

Endast de institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS kan godtas som motparter. Institut som är befriade från skyldigheterna enligt Eurosystemets kassakravssystem (se avsnitt 7.2) godkänns inte som motparter vid Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer.

b)

Motparterna måste vara finansiellt solida. De måste stå under någon form av EU/EES-harmoniserad tillsyn av nationella tillsynsmyndigheter (7). Mot bakgrund av sin specifika institutionella karaktär enligt EU-rätten kan finansiellt solida institut som avses i artikel 123.2 i fördraget, och som står under likvärdig tillsyn som den tillsyn som behöriga nationella myndigheter utövar, godkännas som motparter. Finansiellt solida institut som står under en icke-harmoniserad tillsyn av behöriga nationella myndigheter som håller en likvärdig standard som den harmoniserade EU/EES-tillsynen kan också godkännas som motparter, till exempel filialer i euroområdet till institut med säte utanför EES.

c)	För att Eurosystemets penningpolitiska operationer ska kunna genomföras på ett effektivt sätt måste motparterna uppfylla de operativa kriterier som fastställs i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter.

Dessa allmänna urvalskriterier är enhetliga över hela euroområdet. Institut som uppfyller dessa urvalskriterier har rätt att

a)	använda Eurosystemets stående faciliteter,

b)	delta i Eurosystemets öppna marknadsoperationer som baseras på standardiserade anbud.

Ett institut har endast tillgång till Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer i form av standardiserade anbud via den nationella centralbanken i den medlemsstat där det har sitt säte. Om ett institut har etablerat sig (huvudkontor eller filialer) i flera medlemsstater har varje enhet tillgång till dessa transaktioner via den nationella centralbanken i den medlemsstat där enheten är etablerad, men endast en enhet i varje medlemsstat (antingen huvudkontoret eller en namngiven filial) får lämna anbud.

2.2   Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

För direkta köp och försäljningar av värdepapper begränsas kretsen av motparter inte på förhand.

Vid penningpolitiska valutaswappar måste motparterna kunna utföra stora valutatransaktioner effektivt under alla marknadsförhållanden. Kretsen av motparter för valutaswappar motsvarar den krets av motparter etablerade i euroområdet som Eurosystemet väljer ut för valutainterventioner. Kriterierna och förfarandena vid urvalet av motparter för valutainterventioner beskrivs i tillägg 3.

Vid andra transaktioner som grundar sig på snabba anbud och bilaterala förfaranden (finjusterande reverserade transaktioner och inlåning med fast löptid) väljer varje nationell centralbank ut ett antal motparter bland de institut som är etablerade i medlemsstaten och uppfyller de allmänna urvalskriterierna för att bli motpart. Aktivitet på penningmarknaden är det viktigaste urvalskriteriet. Andra kriterier som kan komma att beaktas är till exempel effektiviteten vid handlarbordet och potentialen att lämna anbud.

I snabba anbud och bilaterala transaktioner förhandlar de nationella centralbankerna med de motparter som är inkluderade i deras uppsättning av finjusterande motparter. Snabba anbud och bilaterala transaktioner kan också utföras med en större krets av motparter.

ECB-rådet kan besluta att ECB i undantagsfall själv ska kunna utföra finjusterande, bilaterala transaktioner. Om ECB skulle utföra bilaterala transaktioner, ska ECB i sådana fall välja ut motparterna enligt ett rotationsschema bland de motparter inom euroområdet som uppfyller urvalskriterierna för snabba anbud och bilaterala transaktioner. Detta för att säkerställa att alla motparter har samma möjligheter att delta.

2.3   Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (8), Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (9), rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver (10) samt Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (11), ska ECB besluta om sanktioner mot institut som inte fullgör sina skyldigheter enligt ECB:s förordningar och beslut om tillämpning av kassakraven. Relevanta sanktioner och förfaranderegler rörande deras tillämpning fastställs i ovannämnda förordningar. Vid gravt åsidosättande av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

I enlighet med bestämmelserna i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet utdöma straffavgifter för motparter eller avstänga dem från deltagande i öppna marknadsoperationer om de inte fullgör sina skyldigheter enligt de avtal och föreskrifter som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller av ECB) på det sätt som beskrivs nedan.

Detta gäller vid överträdelser av a) anbudsreglerna om en motpart inte överför tillräckligt med underliggande tillgångar eller kontanta medel (12) för att (på avvecklingsdagen) avveckla eller fram till transaktionens förfallodag ställa motsvarande tilläggssäkerheter som säkerhet för det likviditetsbelopp som har tilldelats den i en likvidiserande transaktion eller om den inte överför tillräckligt med kontanta medel för att avveckla det belopp som har tilldelats den i en likviditetsindragande transaktion, och av b) reglerna för bilaterala transaktioner, om en motpart inte överför tillräckligt med godtagbara underliggande tillgångar, eller om den inte överför tillräckligt med kontanta medel för att avveckla det belopp som överenskommits i en bilateral transaktion, eller om den inte ställer motsvarande tilläggssäkerheter som säkerhet för en utestående bilateral transaktion när som helst fram till förfallodagen.

Detta gäller även om en motpart överträder a) reglerna rörande användningen av underliggande tillgångar (om en motpart använder tillgångar som är, eller har blivit, ej godtagbara eller inte får användas av motparten, till exempel på grund av nära förbindelser mellan emittenten/borgensmannen och motparten) eller b) reglerna om förfaranden i slutet av dagen och villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten (om en motpart som har ett negativt saldo på avvecklingskontot i slutet av dagen inte uppfyller villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten).

Ett beslut om avstängning av en motpart som inte fullgör sina skyldigheter kan dessutom tillämpas på filialer till samma institut som är etablerade i andra medlemsstater. Om en sådan exceptionell åtgärd krävs med hänsyn till överträdelsens allvarliga karaktär, till exempel dess frekvens eller varaktighet, kan en motpart avstängas från alla kommande penningpolitiska operationer under en viss tidsperiod.

Straffavgifter som utdöms av nationella centralbanker vid överträdelser av reglerna rörande anbud, bilaterala transaktioner, användning av underliggande värdepapper, förfaranden vid dagens slut eller villkor för tillträde till utlåningsfaciliteten beräknas enligt en på förhand angiven straffavgiftsskala (som fastställs i tillägg 6).

2.4   Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl eller då fallissemang inträffar

2.4.1   Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl

Eurosystemet får vidta följande åtgärder av försiktighetsskäl:

a)	I enlighet med respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet avstänga, begränsa eller utesluta en individuell motpart från tillträde till penningpolitiska instrument.

b)	Eurosystemet får också avvisa, begränsa användningen av eller använda extra värderingsavdrag för tillgångar som specifika motparter ställt som säkerhet för Eurosystemets kreditoperationer.

2.4.2   Åtgärder som kan vidtas då fallissemang inträffar

Eurosystemet får stänga av, begränsa eller utesluta motparter från penningpolitiska transaktioner om dessa har åsidosatt någon skyldighet enligt de avtal eller föreskrifter som de nationella centralbankerna tillämpar.

2.4.3   Rimlig och icke-diskriminerande tillämpning av diskretionära åtgärder

Eurosystemet utformar och tillämpar alla diskretionära åtgärder som är nödvändiga för god riskhantering på ett rimligt och icke-diskriminerande sätt. Alla diskretionära åtgärder som vidtas mot en enskild motpart kommer att motiveras.

KAPITEL 3

ÖPPNA MARKNADSOPERATIONER

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och för att sända signaler om penningpolitikens inriktning. Beroende på deras syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i fyra olika kategorier: huvudsakliga refinansieringstransaktioner, långfristiga refinansieringstransaktioner, finjusterande transaktioner och strukturella transaktioner. När det gäller vilka instrument som används är reverserade transaktioner Eurosystemets viktigaste instrument för öppna marknadsoperationer och kan användas vid samtliga fyra kategorier av transaktioner, medan emission av ECB:s skuldcertifikat används vid likviditetsdränerande strukturella transaktioner. Strukturella transaktioner får också genomföras med hjälp av direkta köp och försäljningar av värdepapper. Därutöver förfogar Eurosystemet över ytterligare två instrument för finjusterande transaktioner: valutaswappar och inlåning med fast löptid. I följande avsnitt beskrivs de specifika egenskaperna hos de olika typerna av öppna marknadsoperationer som Eurosystemet använder.

3.1   Reverserade transaktioner

3.1.1   Allmänt

3.1.1.1   Typ av instrument

Reverserade transaktioner avser transaktioner i vilka Eurosystemet köper eller säljer godtagbara tillgångar genom repoavtal eller lämnar kredit mot godtagbara tillgångar som säkerhet. Reverserade transaktioner används för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner. Dessutom kan Eurosystemet använda reverserade transaktioner för strukturella och finjusterande transaktioner.

3.1.1.2   Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan utföra reverserade transaktioner antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till värdepapperet överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att värdepapperet förs tillbaka till gäldenären vid en framtida tidpunkt) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i värdepapperen, men gäldenären förblir ägare till dem under antagande om att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om reverserade transaktioner på grundval av repoavtal specificeras i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank (eller av ECB). Arrangemangen för reverserade transaktioner som baseras på lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt ska uppkomma och för att en säkerhet senare ska kunna realiseras (till exempel en pant, formell överlåtelse eller fordran).

3.1.1.3   Räntevillkor

Skillnaden mellan anskaffningspriset och återköpspriset i ett repoavtal motsvarar den upplupna räntan på det belopp som lånats upp eller lånats ut under transaktionens löptid, dvs. återköpspriset inkluderar den ränta som ska betalas. Räntan vid en repotransaktion som utförs i form av ett lån mot säkerhet bestäms genom användning av den specificerade räntan på kreditbeloppet under transaktionens löptid. Räntan på Eurosystemets reverserade transaktioner är enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”.

3.1.2   Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är Eurosystemets viktigaste öppna marknadsoperationer. De spelar en nyckelroll när det gäller att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning.

De operativa egenskaperna hos de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

a)	De är likvidiserande reverserade transaktioner.

b)	De genomförs regelbundet varje vecka (13).

c)	De har i regel en löptid på en vecka (14).

d)	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

e)	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

f)	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

g)	Både omsättbara och icke omsättbara tillgångar (se kapitel 6) godkänns som underliggande tillgångar vid huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

3.1.3   Långfristiga refinansieringstransaktioner

Eurosystemet genomför dessutom regelbundet refinansieringstransaktioner, normalt med en löptid på tre månader, i syfte att tillfredsställa den finansiella sektorns finansieringsbehov på längre sikt. Vid dessa transaktioner har Eurosystemet i regel inte för avsikt att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer. Följaktligen genomförs långfristiga refinansieringstransaktioner i regel i form av anbud till rörlig ränta och tidvis meddelar ECB volymen av tilldelningen vid kommande anbudsförfaranden. I undantagsfall kan Eurosystemet också genomföra långfristiga refinansieringstransaktioner genom anbud till fast ränta.

De operativa egenskaperna hos de långfristiga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

a)	De är likvidiserande reverserade transaktioner.

b)	De genomförs regelbundet varje månad (15).

c)	De har i regel en löptid på tre månader (16).

d)	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

e)	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

f)	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid de långfristiga refinansieringstransaktionerna.

g)	Både omsättbara och icke omsättbara tillgångar (se kapitel 6) godkänns som underliggande tillgångar vid långfristiga refinansieringstransaktioner.

3.1.4   Finjusterande reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra finjusterande öppna marknadsoperationer genom reverserade transaktioner. Finjusterande reverserade transaktioner används för att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, särskilt för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar. Finjusterande transaktioner får genomföras den sista dagen under kassakravsperioden för att motverka likviditetsobalanser som kan ha uppstått sedan tilldelningen i den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen. Eftersom snabba åtgärder kan komma att behövas på grund av oväntade förändringar på marknaden är det önskvärt att bibehålla en hög grad av flexibilitet i valet av förfaranden och operativa egenskaper vid genomförandet av dessa transaktioner.

De operativa egenskaperna hos finjusterande reverserade transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

a)	De kan vara likvidiserande eller likviditetsdränerande transaktioner.

b)	Deras frekvens är icke standardiserad.

c)	Deras löptid är icke standardiserad.

d)	Likvidiserande finjusterande reverserade transaktioner utförs i regel genom snabba anbudsförfaranden, men kan också utföras genom bilaterala förfaranden (se kapitel 5).

e)	Likviditetsdränerande finjusterande reverserade transaktioner genomförs i regel genom bilaterala förfaranden (se avsnitt 5.2).

f)	De genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta att direkta köp/försäljningar av värdepapper i undantagsfall får genomföras av ECB).

g)	Eurosystemet kan på basis av kriterierna i avsnitt 2.2 välja ut ett begränsat antal motparter som får delta i finjusterande reverserade transaktioner.

h)	Både omsättbara och icke omsättbara tillgångar (se kapitel 6) godkänns som underliggande tillgångar vid finjusterande reverserade transaktioner.

3.1.5   Strukturella reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra strukturella transaktioner genom reverserade öppna marknadstransaktioner i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn.

De operativa egenskaperna hos dessa transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

a)	De är likvidiserande transaktioner.

b)	Deras frekvens kan vara regelbunden eller oregelbunden.

c)	Deras löptid är icke standardiserad på förhand.

d)	De genomförs genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

e)	De genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna.

f)	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid strukturella reverserade transaktioner.

g)	Både omsättbara och icke omsättbara värdepapper (se kapitel 6) godkänns som underliggande värdepapper vid strukturella reverserade transaktioner.

3.2   Direkta köp/försäljningar av värdepapper

3.2.1   Typ av instrument

Med direkta köp/försäljningar av värdepapper avses transaktioner där Eurosystemet köper eller säljer godtagbara tillgångar direkt på marknaden. Denna typ av transaktioner genomförs endast för strukturella ändamål.

3.2.2   Rättslig karaktär

Vid direkta köp/försäljningar av värdepapper övergår äganderätten fullständigt från säljaren till köparen utan samtidig överenskommelse om återföring av äganderätten. Direkta köp/försäljningar av värdepapper genomförs enligt marknadspraxis för den skuldförbindelse som används vid transaktionen.

3.2.3   Pris

Vid beräkningen av priset tillämpar Eurosystemet den marknadspraxis som är mest utbredd för de skuldförbindelser som används vid transaktionen.

3.2.4   Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper kan sammanfattas på följande sätt:

a)	De kan vara likvidiserande (direkta köp) eller likviditetsdränerande (direkta försäljningar).

b)	Deras frekvens är icke standardiserad.

c)	De genomförs genom bilaterala förfaranden (se avsnitt 5.2).

d)	De utförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta att direkta köp/försäljningar av värdepapper i undantagsfall får genomföras av ECB).

e)	Den motpartskrets som får delta i direkta köp/försäljningar av värdepapper är inte begränsad på förhand.

f)	I regel används endast omsättbara tillgångar (se kapitel 6) som underliggande tillgångar vid direkta köp/försäljningar.

3.3   Emission av ECB:s skuldcertifikat

3.3.1   Typ av instrument

ECB kan emittera skuldcertifikat i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn så att ett likviditetsunderskott skapas (eller förstärks) på marknaden.

3.3.2   Rättslig karaktär

ECB:s skuldcertifikat utgör en skuldförbindelse från ECB gentemot innehavaren av certifikatet. De emitteras och hålls i kontobaserad form och förvaras i värdepapperscentraler inom euroområdet. ECB har inte infört några begränsningar för handeln med certifikaten. Villkoren för ECB:s skuldcertifikat kommer att innehålla närmare bestämmelser om sådana certifikat.

3.3.3   Räntevillkor

ECB:s skuldcertifikat emitteras diskonterade, vilket innebär att emissionspriset är lägre än det nominella värdet och på förfallodagen löses certifikatet in till nominellt värde. Skillnaden mellan det diskonterade emissionspriset och det nominella värdet är lika med räntan på det diskonterade emitterade beloppet, enligt överenskommen räntesats, för certifikatets löptid. Den ränta som används är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. Beräkningen av emissionspriset beskrivs i ruta 1.

RUTA 1

Emission av ECB:s skuldcertifikat

Det diskonterade emissionsbeloppet är:

Där:

N	=	ECB-skuldcertifikatets nominella värde
rI	=	ränta (%)
D	=	ECB-skuldcertifikatets löptid (i dagar)
PT	=	ECB-skuldcertifikatets diskonterade emissionspris

3.3.4   Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos en emission av ECB:s skuldcertifikat kan sammanfattas på följande sätt:

a)	Skuldcertifikat emitteras i syfte att dra in likviditet från marknaden.

b)	Skuldcertifikat kan emitteras regelbundet eller oregelbundet.

c)	Skuldcertifikatens löptid är kortare än tolv månader.

d)	Skuldcertifikaten emitteras genom standardiserade anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1).

e)	Skuldcertifikaten bjuds ut och avvecklas decentraliserat av de nationella centralbankerna.

f)	Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna (se avsnitt 2.1) har rätt att lämna anbud vid tecknande av ECB:s skuldcertifikat.

3.4   Valutaswappar

3.4.1   Typ av instrument

Vid penningpolitiska valutaswappar köps (säljs) utländsk valuta mot euro avista med samtidig försäljning (köp) på termin. Valutaswappar används för finjusterande ändamål, i regel för att hantera likviditeten på marknaden och styra räntorna.

3.4.2   Rättslig karaktär

Penningpolitiska valutaswappar betecknar transaktioner i vilka Eurosystemet köper (eller säljer) euro avista mot utländsk valuta och samtidigt säljer (eller köper) den tillbaka i en terminstransaktion på en fastställd återköpsdag. Närmare bestämmelser om valutaswappar ingår i de avtal som används av respektive nationell centralbank (eller av ECB).

3.4.3   Villkor för valuta och växelkurs

I regel utför Eurosystemet transaktioner endast i valutor med hög omsättning och i överensstämmelse med praxis på marknaden. Vid varje valutaswapp kommer Eurosystemet och motparterna överens om transaktionens swappunkter. Swappunkterna utgör skillnaden mellan terminskursen och avistakursen. Swappunkterna för euron gentemot den utländska valutan noteras enligt gängse marknadspraxis. Villkoren för växelkurserna vid valutaswappar anges i ruta 2.

3.4.4   Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos valutaswappar kan sammanfattas på följande sätt:

a)	De kan vara likvidiserande eller likviditetsdränerande transaktioner.

b)	Deras frekvens är icke standardiserad.

c)	Deras löptid är icke standardiserad.

d)	De genomförs genom snabba anbud eller bilaterala förfaranden (se kapitel 5).

e)	De genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta att bilaterala valutaswappar i undantagsfall får genomföras av ECB).

f)	Eurosystemet kan enligt kriterierna i avsnitt 2.2 och tillägg 3 välja ut ett begränsat antal motparter för valutaswappar.

RUTA 2

Valutaswappar

S	=	avistaväxelkursen mellan euron (EUR) och valutan ABC (på kontraktsdagen för valutaswappen)
FM	=	terminsväxelkursen mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M)
ΔΜ	=	terminspunkter mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M) Δ M = F M – S
N(.)	=	avistabeloppet för valutan N(.)M är terminsbeloppet för valutan:   N (ABC) = N (EUR) × S eller   N (ABC) M = N (EUR) M × F M eller

3.5   Inlåning med fast löptid

3.5.1   Typ av instrument

Eurosystemet kan erbjuda motparter möjlighet att göra insättningar med fast löptid och mot en viss ränta hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Inlåningen ska enligt planerna ske bara för finjusterande ändamål för att dra in likviditet från marknaden.

3.5.2   Rättslig karaktär

Inlåningen från motparterna gäller för en bestämd period och till en bestämd ränta. De nationella centralbankerna ställer inga säkerheter för inlåningen.

3.5.3   Ränta

Räntan på inlåningen är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. Räntan erläggs när inlåningen förfaller till betalning.

3.5.4   Andra operativa egenskaper

Andra operativa egenskaper hos inlåning med fast löptid kan sammanfattas på följande sätt:

a)	Inlåningen syftar till att dra in likviditet.

b)	Frekvensen för inlåningen är icke standardiserad.

c)	Löptiden för inlåningen är icke standardiserad.

d)	Inlåningen genomförs i regel genom snabba anbud, men också bilaterala förfaranden är möjliga (se kapitel 5).

e)	Inlåningen genomförs i regel decentraliserat av de nationella centralbankerna (ECB-rådet kan besluta att bilateral inlåning med fast löptid (17) i undantagsfall får genomföras av ECB).

f)	Eurosystemet får enligt kriterierna i avsnitt 2.2 välja ut ett begränsat antal motparter för inlåningen med fast löptid.

KAPITEL 4

STÅENDE FACILITETER

4.1   Utlåningsfaciliteten

4.1.1   Typ av instrument

Motparter kan använda utlåningsfaciliteten för att erhålla likviditet över natten från nationella centralbanker till en förutbestämd ränta mot godtagbara tillgångar (se kapitel 6). Faciliteten syftar till att tillfredsställa motparternas tillfälliga likviditetsbehov. Villkoren för faciliteten är lika över hela euroområdet.

4.1.2   Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan tillföra likviditet via utlåningsfaciliteten antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till tillgångar överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att tillgången förs tillbaka till gäldenären nästa bankdag) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i tillgången, men gäldenären förblir ägare till den under antagande att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om repoavtal ingår i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank. Arrangemangen för att tillföra likviditet i form av lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt ska uppkomma och för att en säkerhet senare ska kunna realiseras (till exempel en pant, formell överlåtelse eller fordran).

4.1.3   Tillträdesvillkor

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar då Target2 (18) är öppet (19). De dagar avvecklingssystemen för värdepapper är stängda beviljas tillträde till utlåningsfaciliteten om underliggande tillgångar redan har deponerats i förväg hos de nationella centralbankerna.

Vid slutet av varje bankdag betraktas motparternas ej avvecklade skuldpositioner gentemot de nationella centralbankerna automatiskt som en begäran om att få tillträde till utlåningsfaciliteten. De förfaranden som tillämpas på användningen av utlåningsfaciliteten vid dagens slut beskrivs i avsnitt 5.3.3.

En motpart kan också få tillträde till utlåningsfaciliteten genom att sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. För att den nationella centralbanken ska hinna behandla en begäran samma dag i Target2, måste begäran ha inkommit till den nationella centralbanken senast 15 minuter efter Target2-systemets stängningstid (20)  (21). Normalt stänger Target2 kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Tidsfristen för en begäran om tillträde till utlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 15 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran ska kreditens belopp anges och de underliggande tillgångarna som ska levereras för transaktionen specificeras om sådana inte deponerats i förväg hos den nationella centralbanken.

Utöver kravet på tillräckliga godtagbara tillgångar finns ingen övre gräns på det belopp som kan erhållas från utlåningsfaciliteten.

4.1.4   Löptid och räntevillkor

Med den stående faciliteten erhåller motparten en kredit som löper över natten. För motparter som är direkt knutna till Target2 betalas krediten tillbaka nästa dag då i) Target2 och ii) det berörda avvecklingssystemet för värdepapper öppnar sina system.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag (22)  (23). Räntan på krediten ska betalas samtidigt som krediten återbetalas.

4.1.5   Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för faciliteten eller suspendera den.

4.2   Inlåningsfaciliteten

4.2.1   Typ av instrument

Motparterna kan göra insättningar över natten i nationella centralbanker. På insättningarna betalas en förutbestämd ränta. Under normala förhållanden utgör räntan på faciliteten ett golv för dagslåneräntan. Villkoren för inlåningsfaciliteten är lika över hela euroområdet (24).

4.2.2   Rättslig karaktär

På insättningarna betalas en fast ränta. För inlåningen ges ingen säkerhet till motparterna.

4.2.3   Tillträdesvillkor  (25)

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar då Target2 är öppet (26).

För att få tillträde till inlåningsfaciliteten ska motparten sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. För att den nationella centralbanken ska hinna behandla en begäran samma dag i Target2 måste begäran ha inkommit till den nationella centralbanken senast 15 minuter efter Target2-systemets stängningstid, som i regel är kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid) (27)  (28). Tidsfristen för en begäran om tillträde till inlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 15 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran ska det belopp som motparten önskar deponera anges.

Det finns ingen övre gräns för det belopp som en motpart önskar deponera under faciliteten.

4.2.4   Löptid och räntevillkor

Insättningarna har en löptid som sträcker sig över natten. För motparter som är direkt knutna till Target2 förfaller insättningar till betalning nästa öppethållandedag när Target2 öppnar sina system.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag (29). Räntan på inlåningen betalas när insättningen förfaller till återbetalning.

4.2.5   Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för faciliteten eller suspendera den.

KAPITEL 5

FÖRFARANDEN

5.1   Anbudsförfaranden

5.1.1   Allmänt

Eurosystemets öppna marknadsoperationer utförs vanligen i form av anbudsförfaranden. Eurosystemets anbudsförfaranden sker i sex steg enligt förteckningen i ruta 3.

Eurosystemet använder två typer av anbudsförfaranden: standardiserade anbud och snabba anbud. Förfarandena vid standardiserade anbud och snabba anbud är identiska utom i fråga om tidsramen och motpartskretsen.

5.1.1.1   Standardiserade anbud

Standardiserade anbud utförs inom en tidsram på högst 24 timmar räknat från annonseringen av anbudsvillkoren till bekräftelsen av tilldelningar (tiden mellan sista möjligheten att avge anbud och tillkännagivandet av tilldelningar är ca två timmar). Diagram 1 ger en översikt över den normala tidsramen för de operativa stegen vid standardiserade anbud. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner.

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, de långfristiga refinansieringstransaktionerna och de strukturella transaktionerna (förutom direkta köp/försäljningar av värdepapper) genomförs alltid genom standardiserade anbud. Motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna enligt avsnitt 2.1 får delta i standardiserade anbudsförfaranden.

5.1.1.2   Snabba anbud

Snabba anbud genomförs vanligen inom 90 minuter räknat från annonseringen av anbudet. Bekräftelsen av enskilda tilldelningar sker omedelbart efter tillkännagivandet av resultatet. Den normala tidsramen för de operativa stegen vid snabba anbud har specificerats i diagram 2. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner. Snabba anbud används enbart för genomförande av finjusterande transaktioner. Eurosystemet får, enligt de kriterier och förfaranden som fastställs i avsnitt 2.2, välja ut ett begränsat antal motparter för deltagande i snabba anbud.

5.1.1.3   Anbud till fast ränta och anbud till rörlig ränta

Eurosystemet kan välja mellan anbud till fast ränta (volymanbud) och anbud till rörlig ränta (ränteanbud). Vid anbud till fast ränta anger ECB räntan på förhand och de deltagande motparterna ger anbud på vilket belopp till den fasta räntan som de är villiga att köpa respektive sälja (30). Vid anbud till rörlig ränta ger motparterna anbud på både belopp och räntor till vilka de är villiga att handla med de nationella centralbankerna (31).

RUTA 3

Operativa steg i anbudsförfaranden

1.   Tillkännagivande av anbudsvillkoren

a)	Meddelande av ECB via offentliga nyhetsbyråer och ECB:s webbplats

b)	Meddelande av nationella centralbanker via nationella nyhetsbyråer och (vid behov) direkt till enskilda motparter

2.   Motparternas förberedelser och inlämnande av anbud

3.   Eurosystemet sammanställer anbuden

4.   Tilldelningar och tillkännagivande av resultatet

a)	ECB:s beslut om tilldelningar

b)	Tillkännagivande av resultatet via offentliga nyhetsbyråer och ECB:s webbplats

5.   Bekräftelse av enskilda tilldelningar

6.   Avveckling av transaktionerna (se avsnitt 5.3)

5.1.2   Kalender för anbudsförfaranden

5.1.2.1   Huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt en preliminär kalender utgiven av Eurosystemet (32). Kalendern publiceras minst tre månader före ingången av det år den gäller. De normala kontraktsdagarna för de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna framgår av tabell 2. ECB:s mål är att se till att motparter i samtliga medlemsstater kan delta i de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna. Vid sammanställningen av kalendern för dessa transaktioner företar ECB därför nödvändiga justeringar av det normala schemat för att beakta nationella helgdagar i de enskilda medlemsstaterna.

5.1.2.2   Strukturella transaktioner

Strukturella transaktioner genom standardiserade anbud genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. Normalt genomförs och avvecklas strukturella transaktioner emellertid endast under dagar som är NCB-bankdagar (33) i alla medlemsstater.

5.1.2.3   Finjusterande transaktioner

Finjusterande transaktioner genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. ECB kan besluta att genomföra och avveckla finjusterande transaktioner på vilken som helst av Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

Diagram 1

Normal tidsram för operativa steg vid standardiserade anbud

(ECB-tid (centraleuropeisk tid))

Diagram 2

Normal tidsram för operativa steg vid snabba anbud

Tabell 2

Normala kontraktsdagar för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

Transaktionstyp	Normal kontraktsdag (T)
Huvudsakliga refinansieringstransaktioner	Varje tisdag
Långfristiga refinansieringstransaktioner	Sista onsdagen i varje kalendermånad (34)

5.1.3   Tillkännagivande av anbudsvillkoren

Eurosystemets standardiserade anbud tillkännages via nyhetsbyråer och ECB:s webbplats. Dessutom kan de nationella centralbankerna tillkännage anbudet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren innehåller i regel följande information:

a)	Anbudsbegärans referensnummer.

b)	Datum för anbudsbegäran.

c)	Typ av transaktion (tillförsel eller indragning av likviditet och typ av penningpolitiskt instrument).

d)	Transaktionens löptid.

e)	Typ av förfarande (anbud till fast eller rörlig ränta).

f)	Metod vid tilldelningar (”holländsk” eller ”amerikansk” auktion enligt definitionerna i avsnitt 5.1.5).

g)	Avsedd transaktionsvolym (normalt endast vid långfristiga refinansieringstransaktioner).

h)	Fast ränta/pris/swappunkt (vid anbud till fast ränta).

i)	Lägsta/högsta accepterade ränta/pris/swappunkt (i förekommande fall).

j)	Transaktionens startdatum och förfallodag (i förekommande fall) eller instrumentets avvecklingsdag och förfallodag (vid emission av ECB:s skuldcertifikat).

k)	Berörda valutor och den valuta vars belopp hålls fast (vid valutaswappar).

l)	Referensavistakurs för uträkning av anbud (vid valutaswappar).

m)	Högsta anbudsgräns (i förekommande fall).

n)	Lägsta enskilda tilldelningsbelopp (i förekommande fall).

o)	Lägsta tilldelningskvot (i förekommande fall).

p)	Tidsschema för inlämnande av anbud.

q)	Certifikatens nominella belopp (vid emission av ECB:s skuldcertifikat).

r)	ISIN-koden för emissionen (vid emission av ECB:s skuldcertifikat).

För att öka öppenheten i sina finjusterande operationer lämnar Eurosystemet normalt offentlig information om snabba anbud på förhand. I undantagsfall kan ECB emellertid besluta att inte offentligt tillkännage snabba anbud i förväg. Vid tillkännagivande av snabba anbud följs samma förfarande som vid standardiserade anbud. Vid snabba anbud som inte tidigare tillkännagetts offentligt kontaktar de nationella centralbankerna de utvalda motparterna direkt. Vid snabba anbud, som tillkännages offentligt, kan de nationella centralbankerna kontakta de utvalda motparterna direkt.

5.1.4   Motparternas förberedelser och avgivande av anbud

Motparternas anbud måste följa de anvisningar som de nationella centralbankerna tillhandahåller för den berörda transaktionen. Anbuden ska ges till den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat (huvudkontor eller filial). Anbuden från ett institut kan lämnas in endast av en enhet (antingen huvudkontoret eller en viss filial) i varje medlemsstat.

Vid anbud till fast ränta ska motparterna i sina anbud ange till vilket belopp de vill göra transaktioner med de nationella centralbankerna (35).

Vid anbud till rörlig ränta får motparterna lämna anbud på upp till tio olika räntor/priser/swappunkter. I undantagsfall får Eurosystemet sätta en gräns för antalet anbud som får lämnas avseende rörlig ränta. I varje anbud ska de ange till vilket belopp och till vilken ränta de är villiga att göra transaktioner med de nationella centralbankerna (36)  (37). Ränteanbuden ska uttryckas som multipler av 0,01 procentenheter. Vid anbud på valutaswappar till rörlig kurs noteras swappunkterna enligt normal marknadspraxis och anbuden måste uttryckas som multipler av 0,01 swappunkter.

För huvudsakliga refinansieringstransaktioner är det lägsta anbudsbeloppet 1 000 000 euro. Anbud som överstiger detta belopp ska uttryckas som multipler av 100 000 euro. Samma lägsta anbudsbelopp och multipelbelopp gäller för finjusterande och strukturella transaktioner. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje ränta/pris/swappunkt för sig.

För långfristiga refinansieringstransaktioner fastställer varje nationell centralbank ett lägsta anbudsbelopp på 10 000–1 000 000 euro. Anbud som överstiger det fastställda lägsta anbudsbeloppet ska uttryckas som multipler av 10 000 euro. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje räntesats för sig.

ECB har rätt att sätta en högsta anbudsgräns för att undvika oproportionerligt stora anbud. Denna högsta anbudsgräns anges alltid i det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren.

Motparterna förväntas alltid vara i stånd att täcka de belopp som tilldelas dem med en tillräcklig volym godtagbara underliggande tillgångar (38). De avtal eller föreskrifter som tillämpas av ifrågavarande nationella centralbank medger straffavgifter i händelse av att en motpart inte kan leverera tillräckligt med underliggande tillgångar eller kontanta medel för avveckling av det belopp som den tilldelats i en anbudstransaktion.

Anbud kan återtas ända tills den utsatta tidsfristen har gått ut. Anbud som lämnas efter den tidsfrist som uppgetts i den offentliga annonseringen beaktas inte. De nationella centralbankerna avgör om anbuden lämnats in på utsatt tid. De beaktar inte anbud från en motpart om summan av anbuden överstiger den högsta anbudsgräns som fastställts av ECB. De beaktar inte heller anbud som underskrider det lägsta anbudsbeloppet eller som underskrider eller överskrider eventuella lägsta respektive högsta accepterade ränta/pris/swappunkt. De nationella centralbankerna kan också underkänna anbud som är ofullständiga eller som inte följer den givna modellen. Förkastas ett anbud informerar ifrågavarande nationella centralbank motparten om beslutet innan tilldelningarna utförs.

5.1.5   Förfarande vid tilldelningar

5.1.5.1   Anbud till fast ränta

Tilldelningar vid anbud till fast ränta sker så att motparternas anbud först summeras. Om summan överstiger beloppet på den likviditet som totalt ska fördelas tillgodoses de ingivna anbuden proportionerligt enligt kvoten mellan beloppet att fördela och anbudens totalsumma (se ruta 4). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro. ECB kan också besluta att tilldela varje budgivare ett minimibelopp/en minimikvot vid anbud till fast ränta.

RUTA 4

Tilldelningar vid anbud till fast ränta

Tilldelningarnas andel är:

Motpart i:s totala tilldelning är:

alli = all % × (ai )

där:

A	=	totalt belopp att fördela
n	=	totalt antal motparter
ai	=	belopp som bjudits av motpart i
all%	=	tilldelningarnas andel
alli	=	motpart i:s totala tilldelning

5.1.5.2   Anbud i euro till rörlig ränta

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud i euro till rörlig ränta förtecknas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser. Anbuden med de högsta räntesatserna får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt lägre räntesatser tills den totala likviditeten fördelats. Skulle anbuden vid den lägsta accepterade räntenivån (marginalräntan) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan (se ruta 5). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Vid fördelningen i samband med likviditetsdränerande anbud till rörlig ränta (som kan användas vid emission av ECB:s skuldcertifikat och mottagande av inlåning med fast löptid) förtecknas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser (eller fallande ordningsföljd utifrån erbjudna priser). Anbuden med de lägsta räntorna (högsta priserna) får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt högre räntesatser (lägre prisanbud) tills den totala likviditeten har dragits in. Skulle anbuden vid den högsta accepterade räntenivån (det lägsta priset) (dvs. marginalräntan/marginalpriset) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan/marginalpriset (se ruta 5). För emission av ECB:s skuldcertifikat avrundas tilldelningarna till närmaste multipel av ECB-skuldcertifikatens nominella belopp. För likviditetsdränerande transaktioner avrundas tilldelningarna till närmaste euro.

ECB kan besluta att tilldela varje accepterad budgivare ett minimibelopp vid anbud till rörlig ränta.

RUTA 5

Tilldelningar vid anbud i euro till rörlig ränta

(exemplet avser anbud i form av räntor)

Tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan är:

Motpart i:s tilldelning vid marginalräntan är:

all (rm ) i = all%(rm ) × a(rm)i

Motpart i:s totala tilldelning är:

där:

A	=	totalt belopp att fördela
r s	=	motparternas ränteanbud s
n	=	totalt antal motparter
a(r s ) i	=	belopp som bjudits till ränta s (r s ) av motpart i
a(r s )	=	totalt belopp som bjudits till ränta s (r s )
r m	=	marginalränta:   r 1 ≥ rs ≥ rm vid en likvidiserande anbudstransaktion   rm ≥ rs ≥ r 1 vid en likviditetsdränerande anbudstransaktion
r m–1	=	räntan före marginalräntan (sista räntan vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet):   rm–1 > rm vid en likvidiserande anbudstransaktion   rm > r m–1 vid en likviditetsdränerande anbudstransaktion
all%(r m )	=	tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan
all(r s ) i	=	motpart i:s tilldelning vid ränta s
all i	=	motpart i:s totala tilldelning

5.1.5.3   Anbud på valutaswappar till rörlig kurs

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud på valutaswappar till rörlig kurs listas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar (39). Anbud med de lägsta swappunktsnoteringarna prioriteras och successivt högre swappunktsnoteringar accepteras tills hela det fastställda valutabeloppet har fördelats. Skulle vid den högsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och vad som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Vid tilldelningar i samband med likviditetsdränerande anbud på valutaswappar till rörlig kurs listas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar. Anbuden med de högsta swappunktsnoteringarna får tilldelning först och därefter successivt lägre swappunktsnoteringar tills hela det fastställda beloppet har fördelats. Skulle vid den lägsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

5.1.5.4   Typ av förfarande

Vid anbud till rörlig ränta kan Eurosystemet tillämpa anbudsförfaranden med antingen en enhetlig ränta eller flera räntesatser (multipla räntor). Vid ett anbudsförfarande med en enhetlig ränta (holländsk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten på alla accepterade anbud lika med marginalräntan/priset/swappunkten (dvs. vid vilken det totala beloppet att fördela uttöms). Vid ett anbudsförfarande med multipel ränta (amerikansk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten densamma som den ränta/pris/swappunkt som erbjudits i de enskilda anbuden.

RUTA 6

Tilldelning av anbud på valutaswappar till rörlig kurs

Tilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen är:

Motpart i:s tilldelning vid marginalswappunktsnoteringen är:

all (Δ m ) i = all% (Δ m ) × a(Δm)i

Motpart i:s totala tilldelning är:

där:

A	=	totalt belopp att fördela
Δ s	=	motparternas swappunktsnotering s
n	=	totalt antal motparter
a(Δ s ) i	=	totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δs) av motpart i
a(Δ s )	=	totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δs)
Δ m	=	marginalswappunktsnotering:   Δ m ≥ Δ s ≥ Δ1 vid en likvidiserande valutaswapp   Δ1 ≥ Δ s ≥ Δ m vid en likviditetsdränerande valutaswapp
Δ m–1	=	swappunktsnoteringen före marginalswappunktsnotering (sista swappunktsnotering vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet):   Δ m > Δ m–1 vid en likvidiserande valutaswapp   Δ m–1 > Δ m vid en likviditetsdränerande valutaswapp
all%(Δ m )	=	tilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen
all(Δ s ) i	=	motpart i:s tilldelning vid swappunktsnotering s
all i	=	motpart i:s totala tilldelning

5.1.6   Tillkännagivande av tilldelningar

Resultatet av standardiserade anbud och snabba anbud tillkännages via nyhetsbyråer och ECB:s webbplats. Dessutom kan de nationella centralbankerna tillkännage resultatet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om resultatet av anbudstilldelningen innehåller vanligen följande information:

a)	Anbudsbegärans referensnummer.

b)	Datum för anbudsbegäran.

c)	Typ av transaktion.

d)	Transaktionens löptid.

e)	Det totala belopp som Eurosystemets motparter bjudit.

f)	Antal anbudsgivare.

g)	Berörda valutor (vid valutaswappar).

h)	Totalt tilldelat belopp.

i)	Tilldelningarnas procentuella andel (vid anbud till fast ränta).

j)	Avistakurs (vid valutaswappar).

k)	Accepterad marginalränta/pris/swappunkt och tilldelningarnas procentuella andel vid marginalräntan/priset/swappunkten (vid anbud till rörlig ränta).

l)	Lägsta erbjudna ränta, högsta erbjudna ränta och vägd medelränta på accepterade anbud (vid auktioner med flera räntesatser).

m)	Transaktionens startdatum och förfallodag (i förekommande fall) eller instrumentets avvecklingsdag och förfallodag (vid emission av ECB:s skuldcertifikat).

n)	Lägsta enskilda tilldelningsbelopp (i förekommande fall).

o)	Lägsta tilldelningskvot (i förekommande fall).

p)	Certifikatens nominella belopp (vid emission av ECB:s skuldcertifikat).

q)	ISIN-koden för emissionen (vid emission av ECB:s skuldcertifikat).

De nationella centralbankerna kommer att bekräfta de enskilda tilldelningarna direkt till de motparter som fått tilldelningar.

5.2   Förfarande vid bilaterala transaktioner

5.2.1   Allmänt

De nationella centralbankerna kan utföra transaktioner enligt bilaterala förfaranden. Dessa förfaranden kan användas för finjusterande öppna marknadsoperationer och strukturella direkta köp/försäljningar av värdepapper (40). Bilaterala förfaranden definieras i vid bemärkelse som förfaranden där Eurosystemet utför en transaktion med en eller flera motparter utan något anbudsförfarande. Det finns två typer av bilaterala förfaranden: transaktioner där motparterna kontaktas direkt av Eurosystemet och transaktioner som görs via börser och ombud.

5.2.2   Direkt kontakt med motparter

Vid detta förfarande kontaktar de nationella centralbankerna direkt en eller flera inhemska motparter, som utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. De nationella centralbankerna beslutar på basis av noggranna anvisningar från ECB om de ska ingå kontrakt med motparterna. Transaktionerna avvecklas via de nationella centralbankerna.

Om ECB-rådet beslutar att ECB själv (eller en eller flera nationella centralbanker i egenskap av ECB:s operativa organ), i undantagsfall, kan utföra bilaterala transaktioner ska förfarandena vid sådana transaktioner anpassas för detta. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) ska då direkt kontakta en eller flera motparter inom euroområdet, vilka utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) ska sedan fatta beslut om de ska ingå kontrakt med motparterna. Transaktionerna ska trots detta avvecklas decentraliserat via de nationella centralbankerna.

Bilaterala transaktioner genom direkta kontakter med motparter kan förekomma vid reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid.

5.2.3   Transaktioner som görs via börser och ombud

De nationella centralbankerna kan utföra direkta köp/försäljningar av värdepapper via börser och ombud. För dessa transaktioner är kretsen av motparter inte på förhand begränsad och förfarandena är anpassade till marknadspraxis för de aktuella skuldförbindelserna.

5.2.4   Tillkännagivande av bilaterala transaktioner

Bilaterala transaktioner tillkännages i regel inte offentligt i förväg. ECB kan dessutom besluta att inte alls tillkännage resultaten av bilaterala transaktioner offentligt.

5.2.5   Transaktionsdagar

ECB kan besluta att utföra och avveckla finjusterande bilaterala transaktioner under Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

Bilaterala direkta köp/försäljningar av värdepapper för strukturella ändamål utförs och avvecklas vanligen endast sådana dagar som är NCB-bankdagar i samtliga medlemsstater.

5.3   Avvecklingsförfaranden

5.3.1   Allmänt

Vid användning av Eurosystemets stående faciliteter eller deltagande i öppna marknadsoperationer avvecklas penningtransaktionerna via motparternas konton hos de nationella centralbankerna eller via deras konton hos banker som deltar i Target2. Penningtransaktionerna avvecklas först efter (eller samtidigt som) den slutliga överföringen av de underliggande tillgångarna. Det betyder att de underliggande tillgångarna antingen måste ha satts in i förväg på ett pantkonto hos de nationella centralbankerna eller att de avvecklas under dagen enligt principen leverans mot betalning. Överföringen av tillgångarna sker via motparternas värdepappersavvecklingskonton i värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav (41). Motparter som varken har pantkonto hos en nationell centralbank eller värdepappersavvecklingskonto i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav kan överföra de underliggande tillgångarna över ett korrespondentkreditinstituts värdepappersavvecklingskonto eller pantkonto.

Närmare bestämmelser om avvecklingsförfarandena fastställs i de avtal som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller ECB) för de enskilda penningpolitiska instrumenten. Avvecklingsförfarandena i de nationella centralbankerna kan i någon mån variera till följd av skillnader i nationell lag och operativ praxis.

Tabell 3

Normala avvecklingsdagar för Eurosystemets öppna marknadsoperationer  (42)

Penningpolitiskt instrument	Avvecklingsdag för transaktioner baserade på standardiserade anbud	Avvecklingsdag för transaktioner baserade på snabba anbud eller bilaterala förfaranden
Reverserade transaktioner	T + 1 (43)	T
Direkta köp/försäljningar av värdepapper	—	Enligt marknadspraxis för underliggande tillgångar
Emission av ECB:s skuldcertifikat	T + 2	—
Valutaswappar	—	T, T + 1 eller T + 2
Inlåning med fast löptid	—	T

5.3.2   Avveckling av öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer baserade på standardiserade anbud (dvs. huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner och strukturella transaktioner) avvecklas vanligen under den första dagen efter kontraktsdagen när Target2 och alla berörda värdepappersavvecklingssystem är öppna. Emission av ECB:s skuldcertifikat avvecklas emellertid under den andra dagen efter kontraktsdagen när Target2 och alla berörda värdepappersavvecklingssystem är öppna. Principiellt ämnar Eurosystemet avveckla transaktionerna till följd av sina öppna marknadsoperationer samtidigt i alla medlemsstater med de motparter som har tillhandahållit tillräckliga säkerheter. På grund av operativa restriktioner och de tekniska egenskaperna hos värdepappersavvecklingssystemen kan tidsschemat under dagen för avvecklingen av öppna marknadsoperationer variera inom euroområdet. Avvecklingstidpunkten för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner sammanfaller vanligen med tidpunkten för återbetalning av en tidigare transaktion med motsvarande löptid.

Eurosystemet har för avsikt att avveckla öppna marknadsoperationer baserade på snabba anbud och bilaterala förfaranden på kontraktsdagen. Eurosystemet kan emellertid då och då av operativa skäl tillämpa andra avvecklingsdagar för dessa operationer, särskilt för direkta köp/försäljningar av värdepapper och valutaswappar (se tabell 3).

5.3.3   Förfaranden vid dagens slut

Förfarandena vid dagens slut fastställs i dokumentationen för Target2. Normalt stänger Target2 kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Därefter accepteras inga betalningsuppdrag för avveckling i Target2, dock fortsätter behandlingen av betalningsuppdrag som accepterats före stängningstiden. Motparternas anhållanden om att få utnyttja utlåningsfaciliteten eller inlåningsfaciliteten måste lämnas in till respektive nationell centralbank senast 15 minuter efter Target2-systemets stängningstid. Tidsfristen för en begäran om tillträde till Eurosystemets stående faciliteter förlängs med ytterligare 15 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet.

Negativa saldon på godkända parters avvecklingskonton i Target2 efter kontrollförfarandena vid dagens slut uppfattas automatiskt som en anhållan om att få utnyttja utlåningsfaciliteten (se avsnitt 4.1).

KAPITEL 6

GODTAGBARA TILLGÅNGAR

6.1   Allmänt

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS får ECB och de nationella centralbankerna handla på finansmarknaderna, dvs. köpa och sälja underliggande tillgångar direkt eller genom repoavtal. Alla Eurosystemets kredittransaktioner ska vara baserade på tillfredsställande säkerheter. Följaktligen baseras alla Eurosystemets likvidiserande transaktioner på underliggande tillgångar som motparterna tillhandahåller antingen genom att äganderätten till värdepapperen överförs (vid direkta köp/försäljningar av värdepapper eller repoavtal) eller genom att de berörda tillgångarna ställs som pant (vid lån mot säkerhet) (44).

För att skydda Eurosystemet mot förluster i de penningpolitiska operationerna, garantera likabehandling av motparterna och öka den operativa effektiviteten och transparensen måste de underliggande tillgångarna uppfylla vissa kriterier om de ska vara godtagbara för Eurosystemets penningpolitiska operationer. Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för godtagbara tillgångar som ska gälla för alla Eurosystemets kredittransaktioner. Det gemensamma ramverket som även kallas den gemensamma listan, började gälla den 1 januari 2007 och ersatte systemet med två grupper (two-tier system) vilket varit i kraft sedan starten av tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen.

Det gemensamma ramverket omfattar två olika tillgångskategorier. Dessa är omsättbara och icke omsättbara tillgångar. Ingen skillnad görs mellan de två tillgångskategorierna i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid Eurosystemets olika penningpolitiska operationer förutom att icke omsättbara tillgångar inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper. Tillgångar som godtas för Eurosystemets penningpolitiska operationer kan också användas som underliggande tillgångar vid intradagskredit.

Urvalskriterierna för de två tillgångskategorierna är enhetliga i hela euroområdet och beskrivs i avsnitt 6.2 (45). För att säkerställa att de två tillgångskategorierna uppfyller samma kreditstandarder har Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) upprättats. ECAF baseras på olika typer av kreditbedömningsystem. Procedurerna och reglerna för fastställande av Eurosystemets krav på ”hög kreditvärdighet” för alla godtagbara säkerheter beskrivs i avsnitt 6.3. Åtgärder för riskkontroll och värderingsprinciper för underliggande tillgångar beskrivs i avsnitt 6.4 och 6.5. Eurosystemets motparter får använda godtagbara tillgångar gränsöverskridande (se avsnitt 6.6).

6.2   Urvalsspecifikationer för underliggande tillgångar

ECB upprättar, underhåller och offentliggör en lista över godtagbara omsättbara tillgångar (46). Eurosystemet ger endast motparter råd avseende värdepappers godtagbarhet som säkerhet för Eurosystemet om redan emitterade omsättbara tillgångar eller utestående icke omsättbara tillgångar har lämnats in till Eurosystemet som säkerhet. Det ska alltså inte göras något förhandsutlåtande.

6.2.1   Urvalskriterier för omsättbara tillgångar

Godtagbara är skuldcertifikat som emitterats av ECB och alla skuldcertifikat som emitterats av de nationella centralbankerna före antagandet av euron i dessa medlemsstater.

För att bedöma godtagbarheten av andra omsättbara tillgångar gäller följande urvalskriterier (se även tabell 4):

6.2.1.1   Typ av tillgångar

De måste vara skuldförbindelser som har

a)	ett fast och villkorslöst kapitalbelopp (47), och

b)

en kupong som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde. Dessutom måste kupongen ha ett av följande karaktäristika: i) en nollkupong, ii) en fast kupong, eller iii) en rörlig kupong baserad på en räntereferens. Kupongen kan vara kopplad till en förändring i emittentens egen rating. Vidare är även inflationsindexerade obligationer godtagbara.

Dessa karaktäristika måste förbli oförändrade under skuldförbindelsens hela löptid. Skuldförbindelserna får ej ge en rätt till kapital och/eller ränta som är efterställd andra skuldförbindelser som emittenten har utgivit.

Krav a är inte tillämpligt på värdepapper med bakomliggande tillgångar med undantag för skuldförbindelser som har emitterats av kreditinstitut i enlighet med de villkor som anges i artikel 52 i fondföretagsdirektivet (48) (s.k. täckta bankobligationer). Eurosystemet utvärderar om värdepapper med bakomliggande tillgångar, exklusive de täckta bankobligationerna, är godtagbara enligt följande villkor.

De kassaflödesgenererande tillgångarna som täcker värdepapper med bakomliggande tillgångar ska uppfylla följande kriterier:

a)	Förvärv av sådana tillgångar måste ske i enlighet med lagstiftningen i en EU-medlemsstat.

b)

De ska ha förvärvats av ett SPV-företag för värdepapperisering i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat från upphovsmannen eller ett ombud på ett sätt som Eurosystemet anser vara en ”verklig försäljning” som kan göras gällande mot tredje part, och som måste vara utom räckhåll för upphovsmannen och dennes fordringsägare, eller för ombudet och dennes fordringsägare, även för det fall upphovsmannen eller ombudet blir insolvent.

c)	De ska härröra från och säljas till emittenten av en upphovsman eller, i tillämpliga fall, ett ombud med säte i EES.

d)

De får inte, helt eller delvis, faktiskt eller potentiellt, bestå av trancher av andra värdepapper med bakomliggande tillgångar (49). De får inte heller, helt eller delvis, faktiskt eller potentiellt, bestå av kreditlänkade obligationer, swappar eller andra derivatinstrument (50)  (51) eller syntetiska värdepapper.

e)

Om de är kreditfordringar ska gäldenärerna och borgenärerna ha sitt säte (eller hemvist om det rör sig om fysiska personer) i EES och det tillhörande värdepapperet ska, i tillämpliga fall, finnas i EES. De lagar som styr dessa kreditfordringar ska vara ett EES-lands lagstiftning. Om de utgörs av obligationer ska emittenterna ha sitt säte i EES, obligationerna ska ges ut i ett EES-land enligt ett EES-lands lagstiftning och samtliga tillhörande värdepapper ska finnas i EES (52).

Om upphovsmännen, eller i tillämpliga fall ombuden, har sitt säte i euroområdet eller i Storbritannien har Eurosystemet kontrollerat att det inte förekommer några ingripande clawback-bestämmelser i dessa rättsordningar. Om upphovsmannen, eller i tillämpliga fall ombudet, har sitt säte i ett annat EES-land, kan värdepapperen med bakomliggande tillgångar bara godtas om Eurosystemet säkerställer att dess rättigheter på lämpligt vis skyddas mot claw back-bestämmelser som Eurosystemet bedömer vara relevanta i respektive EES-lands lag. För detta ändamål måste det, innan värdepapperen med bakomliggande tillgångar kan anses vara godtagbara, lämnas in en oberoende rättslig bedömning i en form som är godtagbar för Eurosystemet där det fastställs vilka clawback-bestämmelser som är tillämpliga i landet (53). För att Eurosystemet ska kunna bedöma huruvida dess rättigheter på lämpligt vis skyddas mot claw back-bestämmelser kan det begära in andra handlingar, inklusive ett solvensintyg från mottagaren, för den kritiska perioden. Claw back-bestämmelser som Eurosystemet anser vara allvarliga och därför inte acceptabla är till exempel bestämmelser som innebär att konkursförvaltaren kan ogiltigförklara en försäljning av underliggande tillgångar enbart på grundval av att den har genomförts under en viss period (den kritiska perioden) innan säljaren (upphovsmannen/ombudet) förklarats insolvent eller som innebär att mottagaren endast kan förhindra en sådan ogiltigförklaring genom att styrka att han ej hade kännedom om att säljaren (upphovsmannen/ombudet) var insolvent vid tidpunkten för försäljningen.

Beträffande strukturerade emissioner får en tranch (eller undertranch), för att vara godtagbar, inte vara efterställd andra trancher av samma värdepappersemission. En tranch (eller undertranch) betraktas som inte efterställd andra trancher (eller undertrancher) av samma värdepappersemission om, i enlighet med betalningsprioritet tillämplig efter leverans av ett verkställighetsmeddelande, enligt prospektet, ingen annan tranch (eller undertranch) ges prioritet vad avser att erhålla betalning (kapital och ränta) före den tranchen (eller undertranchen) och således en sådan tranch (eller undertranch) är sist att ta förluster bland olika trancher eller undertrancher i en sådan strukturerad emission. För strukturerade emissioner där det enligt prospektet krävs leverans av ett avräknings- och verkställighetsmeddelande måste det säkerställas att en tranch (eller undertranch) inte är efterställd den betalningsprioritet som anges i såväl avräknings- som verkställighetsmeddelandet.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att kräva bekräftelse och klargörande av berörda tredje parter (till exempel utfärdare, ursprunglig borgenär eller arrangör) där Eurosystemet anser det befogat för att bedöma godtagbarheten av värdepapper med bakomliggande tillgångar.

6.2.1.2   Kreditvärdighetskrav

Skuldförbindelsen måste uppnå de höga krav på kreditvärdighet som specificeras i ECAF:s regler för omsättbara tillgångar. De beskrivs i avsnitt 6.3.2.

6.2.1.3   Utgivningsplats

Skuldförbindelsen måste deponeras/registreras (emitteras) inom EES hos en centralbank eller en värdepapperscentral som uppfyller de minimikrav som fastställts av ECB (54). Om en omsättbar skuldförbindelse emitteras av ett icke-finansiellt företag (55) som inte bedömts av ett godtagbart externt institut för kreditbedömning (ECAI) måste emissionen ske inom euroområdet.

6.2.1.4   Avvecklingsförfaranden

Skuldförbindelsen måste vara överförbar i kontobaserad form. Den måste hållas och avvecklas inom euroområdet genom ett avvecklingskonto hos Eurosystemet eller i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller de standarder som fastställts av ECB så att fullgörelse och realisering följer lagstiftningen i en medlemsstat.

Om den värdepapperscentral där värdepapperet är emitterat inte är identiskt med det värdepappersavvecklingssystem där värdepapperet hålls måste de båda systemen vara förbundna genom en av ECB godkänd förbindelse (56).

6.2.1.5   Godtagbara marknader

Skuldförbindelsen måste vara registrerad eller noterad på en reglerad marknad enligt definitionen för en sådan marknad i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (57), eller omsatta på vissa icke reglerade marknader som specificerats av ECB (58). Eurosystemets bedömning av icke reglerade marknader baseras på tre principer: säkerhet, transparens och tillgänglighet (59).

6.2.1.6   Emittent/borgensman

Skuldförbindelsen kan emitteras eller garanteras av centralbanker i EU:s medlemsstater, enheter i den offentliga eller privata sektorn, och internationella eller överstatliga institutioner.

6.2.1.7   Emittentens/borgensmannens hemvist

Emittenten måste vara etablerad i EES eller i ett G10-land utanför EES (60)  (61). I det senare fallet kan skuldförbindelserna bara godtas om Eurosystemet säkerställer att dess rättigheter på lämpligt vis skyddas i lag i respektive G10-land som inte ingår i EES i enlighet med vad som fastställts av Eurosystemet. För detta ändamål måste en rättslig bedömning i en form som är godtagbar för Eurosystemet lämnas in innan tillgången kan anses godtagbar. För tillgångar med bakomliggande tillgångar gäller att emittenten måste vara etablerad inom EES.

Borgensmannen ska vara etablerad inom EES, om det inte förhåller sig så att det inte krävs någon garanti för att fastställa de höga krav på kreditvärdighet för omsättbara tillgångar som beskrivs i avsnitt 6.3.2.

Internationella eller överstatliga institut är godtagbara emittenter/borgensmän oberoende av var de är etablerade. Om en omsättbar skuldförbindelse emitteras av ett icke-finansiellt företag som inte värderats av ett ECAI måste emittenten/borgensmannen vara etablerad i euroområdet.

6.2.1.8   Valuta

Skuldförbindelsen måste vara denominerad i euro (62).

6.2.2   Urvalskriterier för icke omsättbara tillgångar

Tre typer av icke omsättbara tillgångar är godtagbara som säkerheter i det gemensamma ramverket för godtagbara tillgångar: inlåning med fast löptid från godkända motparter, kreditfordringar och icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) (63).

6.2.2.1   Kreditfordringar

För att vara godtagbar måste en kreditfordring (64) uppfylla följande urvalskriterier (se även tabell 4):

a)

Typ av tillgångar: Kreditfordringen måste vara en skuldförbindelse från en gäldenär till en av Eurosystemets motparter. Även kreditfordringar som har en ”minskande balans” (dvs. där kapitalet och räntan betalas av enligt en förutbestämd plan) är godtagbara. Ej dragna kreditutfästelser (till exempel ej nyttjade faciliteter av återkommande kreditfordringar) checkräkningskrediter och remburser (som auktoriserar användning av kredit, men inte i sig är kreditfordringar) är inte godtagbara. En syndikatsmedlems andel av ett syndikerat lån anses vara en godtagbar typ av kreditfordran. Kreditfordringar får inte ge rätt till kapital och/eller ränta som är efterställda andra kreditfordringar (eller andra trancher eller undertrancher av samma syndikerade lån) av skuldförbindelser från samma emittent.

b)

Kreditfordringen måste ha i) ett fast och villkorslöst kapitalbelopp och ii) en ränta som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde. Dessutom måste räntan vara i) av nollkupongstyp, ii) fast eller iii) rörlig baserad på en annan räntereferens. Dessutom är kreditfordringar med inflationsindexerad ränta också godtagbara. Dessa karaktäristika måste förbli oförändrade under skuldförbindelsens hela löptid.

c)

Gäldenär/borgensman: Godkända gäldenärer och borgensmän är icke-finansiella företag (65), enheter i den offentliga sektorn samt internationella eller överstatliga institutioner. Varje gäldenär är individuellt ansvarig för att kreditfordringen i fråga betalas tillbaka helt och fullt (vilket utesluter att flera gäldenärer tillsammans ansvarar för enskilda kreditfordringar).

d)

Gäldenärens och borgensmannens hemvist: Gäldenären ska ha sitt hemvist i euroområdet. Borgensmannen ska också ha sitt hemvist i euroområdet, om det inte förhåller sig så att det inte krävs någon garanti för att fastställa de höga krav på kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar som beskrivs i avsnitt 6.3.3. Detta krav gäller inte internationella eller överstatliga institutioner.

e)	Kreditvärdighet: Kreditfordringars kvalitet bedöms utifrån gäldenärens eller borgensmannens underliggande kreditvärdighet. Kreditfordringar måste uppnå de höga krav på kreditvärdighet som specificeras i ECAF:s regler för icke omsättbara tillgångar. De beskrivs i avsnitt 6.3.3.

f)

Minsta storlek: När motparten framställer om att använda kreditfordringen som säkerhet (mobilisering) måste den uppnå en minsta storlek. Varje nationell centralbank kan tillämpa en eget vald minsta storlek för inhemska kreditfordringar. För gränsöverskridande användning gäller ett generellt lägsta tröskelvärde på 500 000 euro. Så snart det är praktiskt genomförbart under 2013 kommer det att införas ett generellt lägsta tröskelvärde på 500 000 euro för alla kreditfordringar i euroområdet.

g)	Hanteringsförfaranden: Kreditfordringen måste hanteras enligt Eurosystemets förfaranden såsom de definieras i respektive nationell dokumentation.

h)

Reglerande lag: Både kreditfordringsavtalet och avtalet mellan motparten som långivare och de nationella centralbanker som mobiliserar kreditfordran som säkerhet (”avtal om mobilisering”) måste regleras av lagstiftning i en medlemsstat. Dessutom får det totala antalet olika lagar som är tillämpliga på i) motparten, ii) fordringsägaren, iii) gäldenären, iv) borgensmannen (i förekommande fall), v) avtal om kreditfordringar och vi) avtal om mobilisering inte överstiga två.

i)	Valuta: Kreditfordringar måste vara denominerade i euro (66).

6.2.2.2   Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Följande urvalskriterier gäller för icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) (se även tabell 4):

a)

Typ av tillgångar: Det måste vara en skuldförbindelse (skuldebrev eller växel) vars säkerhet består av en pool med bolån som inte är fullt värdepapperiserad. Byte av värdepapper i den underliggande poolen måsta vara möjligt och det måste finnas en mekanism som garanterar att Eurosystemet har prioritet framför fordringsägare, utom de som undantagits på grund av offentlig reglering (67).

b)	En RMBD måste ha i) ett fast och villkorslöst kapitalbelopp och ii) en ränta som ej kan resultera i ett negativt kassaflöde.

c)	Kreditvärdighetskrav: En RMBD måste uppnå höga krav på kreditvärdighet, vilka utvärderas via den del av ECAF som handlar om skuldförbindelser med säkerhet i inteckning och beskrivs i avsnitt 6.3.3.

d)	Emittent: Godtagbara emittenter är kreditinstitut som är godkända motparter.

e)	Emittentens hemvist: Emittenten ska vara etablerad i euroområdet.

f)	Hanteringsförfaranden: En RMBD måste hanteras enligt Eurosystemets förfaranden såsom de definieras i respektive nationell dokumentation.

g)	Valuta: En RMBD måste vara denominerad i euro (68).

6.2.3   Ytterligare krav för att använda godtagbara tillgångar

6.2.3.1   Ytterligare rättsliga krav för kreditfordringar

För att säkerställa att en giltig säkerhet skapas för kreditfordringar och att en kreditfordran snabbt kan realiseras om en motpart fallerar, måste ytterligare rättsliga krav uppfyllas. Dessa rättsliga krav handlar om

a)	kontroll av att kreditfordran existerar,

b)	att meddela gäldenären om att kreditfordran används som säkerhet (mobiliseras) eller om att en dylik mobilisering registreras,

c)	avsaknad av begränsningar gällande banksekretess och konfidentialitet,

d)	avsaknad av begränsningar gällande mobilisering av kreditfordran,

e)	avsaknad av begränsningar gällande realiseringen av kreditfordran.

Innehållet i dessa rättsliga krav beskrivs i tillägg 7. Ytterligare detaljer om de nationella rättsordningarnas särdrag ges i respektive nationell dokumentation.

6.2.3.2   Regler för att använda godtagbara tillgångar

Omsättbara tillgångar kan användas för alla penningpolitiska operationer som är baserade på underliggande tillgångar, dvs. reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper och utlåningsfaciliteten. Icke omsättbara tillgångar kan användas för reverserade öppna marknadstransaktioner och utlåningsfaciliteten. De används inte vid Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper. Alla omsättbara och icke omsättbara tillgångar kan också användas som underliggande tillgångar vid intradagskrediter.

Oavsett om en omsättbar eller icke omsättbar tillgång uppfyller alla urvalskriterier kan en motpart inte som säkerhet lämna tillgångar som emitterats eller garanteras av motparten själv eller en enhet med vilken den har nära förbindelser (69).

Nära förbindelser är en situation där motparten är förenad med de godtagbara tillgångarnas emittent/kredittagare/borgensman genom att

a)	motparten äger direkt, eller indirekt genom ett eller flera företag, 20 procent eller mer av emittentens/kredittagarens/borgensmannens kapital,

b)	emittenten/kredittagaren/borgensmannen äger direkt, eller indirekt genom ett eller flera företag, 20 procent eller mer av motpartens kapital,

c)	en tredje part äger mer än 20 procent i både motpartens kapital och emittentens/kredittagarens/borgensmannens kapital, antingen direkt eller indirekt genom ett eller flera företag.

För att genomföra penningpolitiken, i synnerhet för att övervaka efterlevnaden av reglerna för användning av de godtagbara tillgångar som avser nära förbindelser, bedriver Eurosystemet internt ett informationsutbyte om kapitalinnehav som tillsynsmyndigheterna tillhandahåller för dessa ändamål. För denna information gäller samma sekretessregler som tillämpas av tillsynsmyndigheterna.

Ovannämnda bestämmelser om nära förbindelser gäller inte: a) nära förbindelser mellan motparten och en offentlig myndighet inom EES med rätt att ta ut skatt, eller om en offentlig myndighet inom EES med rätt att ta ut skatt är emittentens borgensman, b) täckta bankobligationer som emitterats i enlighet med kriterierna som fastställts i artikel 52.4 i fondföretagsdirektivet, eller c) fall där skuldförbindelser skyddas av särskilda juridiska skyddsmekanismer jämförbara med dem i b som i fallet med i) icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) som inte är värdepapper eller ii) strukturerade täckta bankobligationer med bostadslån som underliggande tillgångar (dvs. vissa täckta bankobligationer som enligt Europeiska kommissionen inte följer UCITS-direktivet) som uppfyller samtliga kriterier för värdepapper med bakomliggande tillgångar enligt avsnitt 6.2 och 6.3 samt dessutom följande tilläggskriterier:

När det gäller strukturerade täckta bankobligationer med bostadslån som underliggande tillgångar:

a)

Alla bostadslån som utgör underliggande tillgångar för strukturerade täckta bankobligationer ska vara denominerade i euro; emittenten (samt gäldenären och borgensmannen, om dessa är juridiska personer) ska ha sitt säte i en medlemsstat, de underliggande tillgångarna ska finnas i en medlemsstat och tillämplig lag för lånet ska vara lagstiftningen i en medlemsstat.

b)

Bostadslån är godtagbara för säkerhetspoolen för relevanta strukturerade täckta bankobligationer om de garanteras genom en godtagbar garanti eller säkras genom en inteckning. En godtagbar garanti ska vara realiserbar inom 24 månader vid fallissemang. När det gäller sådan utlåning mot garantier kan godtagbara garantier tillhandahållas i olika avtalsformat, däribland försäkringsavtal, förutsatt att de beviljas av en offentligrättslig enhet eller ett finansinstitut som står under offentlig tillsyn. Borgensmannen för sådan utlåning mot garantier får inte ha nära förbindelser med emittenten av de täckta bankobligationerna och ska ha bedömts som minst [A+/A1/AH] av en godtagbar ECAI under den tid som transaktionen pågår.

c)	Högkvalitativ ersättningssäkerhet på upp till 10 procent av säkerhetspoolen ska godtas. Denna tröskel får endast överskridas efter en ingående granskning av den berörda nationella centralbanken.

d)	Varje enskilt godtagbart lån får maximalt finansieras till 80 procent genom emission av strukturerade täckta bankobligationer (lån i relation till värde). Beräkningen av lånets storlek i relation till värdet ska ske på grundval av en konservativ marknadsvärdering.

e)	Obligatorisk säkerhetsmarginal ska vara minst 8 procent.

f)	Det maximala lånebeloppet för bostadslån är 1 miljon euro.

g)	Den fristående kreditbedömningen av säkerhetspoolen ska motsvara en årlig PD-nivå på 10 baspunkter i enlighet med kreditratingtröskeln ”A” (se avsnitt 6.3.1).

h)	För långfristiga kreditbetyg ska en miniminivå på ”A” (”A–” hos Fitch eller Standard & Poors, ”A3” hos Moodys eller ”AL” hos DBRS) tillämpas på emittenten samt de relaterade enheter som ingår i eller är relevanta för den transaktion som rör den strukturerade täckta bankobligationen.

När det gäller strukturerade täckta bankobligationer med inteckningslån i kommersiella fastigheter som underliggande tillgångar:

a)

Alla inteckningslån i kommersiella fastigheter som utgör underliggande tillgångar för strukturerade täckta bankobligationer ska vara denominerade i euro; emittenten (samt gäldenären och borgensmannen, om dessa är juridiska personer) ska ha sitt säte i en medlemsstat, de underliggande tillgångarna ska finnas i en medlemsstat och tillämplig lag för lånet ska vara lagstiftningen i en medlemsstat.

b)	Högkvalitativ ersättningssäkerhet på upp till 10 procent av säkerhetspoolen ska godtas. Denna tröskel får endast överskridas efter en ingående granskning av den berörda nationella centralbanken.

c)	Varje enskilt godtagbart lån får maximalt finansieras till 60 procent genom emission av strukturerade täckta bankobligationer (lån i relation till värde). Beräkningen av lånets storlek i relation till värdet ska ske på grundval av en konservativ marknadsvärdering.

d)	Obligatorisk säkerhetsmarginal ska vara minst 10 procent.

e)	Varje låntagares andel i säkerhetspoolen får, efter aggregering av de enskilda utestående lånebeloppen för varje låntagare, inte överstiga 5 procent av säkerhetspoolens samlade värde.

f)	Den fristående kreditbedömningen av säkerhetspoolen ska motsvara kreditkvalitetssteg 1 enligt Eurosystemets ratingskala (se avsnitt 6.3.1).

g)	Kreditkvalitetssteg 2 ska tillämpas på emittenten och de relaterade enheter som ingår i, eller är relevanta för, den transaktion som rör den strukturerade täckta bankobligationen.

h)

Minst en gång per år ska alla underliggande inteckningslån för kommersiella fastigheter värderas. Om marknadsvärdet på en fastighet fallit ska detta fullt ut reflekteras i värderingen. Om priserna stigit tillämpas ett värderingsavdrag på 15 procent. Lån som inte uppnår minimikraven för lånets storlek i relation till värdet ska antingen ersättas med nya lån eller så ska högre säkerhet ställas, förutsatt att den relevanta nationella centralbanken godkänner detta. Den primära värderingsmetod som ska användas är marknadsvärdering, dvs. det uppskattade pris som tillgångarna rimligtvis borde inbringa vid en normal försäljning. Skattningen ska baseras på mycket konservativa antaganden. I andra hand får även statistiska metoder användas för en värdering.

i)	Vid varje given tidpunkt ska det finnas en likviditetsbuffert bestående av tillräckligt med likvida medel i form av eurokontanter hos en godkänd motpart för att täcka alla räntebetalningar avseende de täckta bankobligationerna under nästkommande sexmånadersperiod.

j)

Om det kortfristiga kreditbetyget för en låntagare av ett underliggande kommersiellt inteckningslån faller under kreditkvalitetssteg 2 under den niomånadersperiod som föregår dagen då en del av en garanterad täckt bankobligation förfaller till betalning, ska denne låntagare inbetala tillräckligt med kontanta euromedel till likviditetsbufferten för att täcka den relevanta delen av den täckta bankobligationens kapitalbelopp samt relaterade kostnader som emittenten ska betala enligt den täckta bankobligationen.

k)

I situationer då likviditeten är begränsad får det ursprungliga förfallodatumet förlängas upp till 12 månader för att kompensera för olika löptider på återbetalningen av lånen i säkerhetspoolen och återbetalningarna som sker inom ramen för den täckta bankobligationen. Den täckta bankobligationen får dock inte nyttjas för egen användning efter det ursprungliga förfallodatumet.

Vad gäller strukturerade täckta bankobligationer med bostadslån som underliggande tillgångar eller strukturerade täckta bankobligationer med inteckningslån i kommersiella fastigheter som underliggande tillgångar ska motparterna också tillhandahålla rättslig information från en välrenommerad advokatbyrå som bekräftar att följande villkor är uppfyllda:

a)	Emittenten av de täckta bankobligationerna är ett kreditinstitut med säte i en EU-medlemsstat och är inget SPV-företag, även om dessa täckta bankobligationer garanteras av ett kreditinstitut med säte i en medlemsstat.

b)	Enligt lagstiftningen i den medlemsstat där emittenten har sitt säte eller där de täckta bankobligationerna har emitterats står emittenten/emissionen av de täckta bankobligationerna under särskild offentlig tillsyn som har till syfte att skydda innehavare av täckta bankobligationer.

c)	För det fall att emittenten blir insolvent prioriteras innehavarna av de täckta bankobligationerna i fråga om återbetalning av kapital och räntebetalningar från de (underliggande) godtagbara tillgångarna.

d)

Kapital som härrör från emission av täckta bankobligationer ska (enligt de investeringsregler som fastställs i dokumentationen för de täckta bankobligationerna) investeras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning om täckta bankobligationer eller annan lagstiftning som är tillämplig för dessa tillgångar.

En motpart får inte heller lämna några säkerheter med bakomliggande tillgångar om motparten (eller tredje part som denne har nära förbindelser med) lämnar en valutahedge för den bakomliggande säkerheten genom att ingå en valutahedgetransaktion med utgivaren som hedgemotpart eller lämnar likviditetsstöd för 20 procent eller mer av det utestående beloppet av säkerheten med bakomliggande tillgångar.

Alla godtagbara omsättbara och icke omsättbara tillgångar ska kunna användas gränsöverskridande i hela euroområdet. Det betyder att alla motparter i Eurosystemet ska kunna använda sådana tillgångar antingen genom länkar till sina inhemska värdepappersavvecklingssystem, ifall det rör sig om omsättbara tillgångar, eller genom andra godtagbara arrangemang för att kunna erhålla kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (se avsnitt 6.6).

Tabell 4

Godtagbara tillgångar för Eurosystemets penningpolitiska operationer

Urvalskriterier	Omsättbara tillgångar (70)	Icke omsättbara tillgångar (71)
Typ av tillgångar	ECB:s skuldcertifikat Andra omsättbara skuldförbindelser (72)	Kreditfordringar	Skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD)
Kreditvärdighet	Tillgången måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. De höga kraven på kreditvärdighet bedöms med ECAF:s regler för omsättbara tillgångar (72)	Gäldenären/borgensmannen måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. Kreditvärdigheten bedöms med ECAF:s regler för kreditfordringar.	Tillgången måste uppfylla höga krav på kreditvärdighet. De höga kraven på kreditvärdighet bedöms med ECAF:s regler för skuldförbindelser med säkerhet i inteckning.
Utgivningsplats	EES (72)	Ej relevant	Ej relevant
Förfaranden för avveckling/ hantering	Avvecklingsplats: euroområdet Tillgången måste deponeras centralt i kontobaserad form hos nationella centralbanker eller ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimistandarder.	Eurosystemets förfaranden	Eurosystemets förfaranden
Emittent/ kredittagare/ borgensmän	Nationella centralbanker Offentlig sektor Privat sektor Internationella och överstatliga institutioner	Offentlig sektor Icke-finansiella företag Internationella och överstatliga institutioner	Kreditinstitut
Emittentens, gäldenärens och borgensmannens hemvist	Emittent (72): EES eller G10-länder som inte är del av EES Gäldenär: EES Borgensman (72): EES	Euroområdet	Euroområdet
Godtagbara marknader	Reglerade marknader Icke-reglerade marknader som godtagits av ECB	Ej relevant	Ej relevant
Valuta	Euro	Euro	Euro
Minsta storlek	Ej relevant	Minsta storlek vid tiden för framställan om användning av kreditfordran — inrikes användning: den nationella centralbanken avgör — gränsöverskridande användning: generell tröskel på 500 000 euro Så snart det är praktiskt genomförbart under 2013: Införande av en generell tröskel på 500 000 euro i hela euroområdet	Ej relevant
Lagar som ska tillämpas	För värdepapper med bakomliggande tillgångar måste förvärv av underliggande tillgångar ske i enlighet med lagstiftningen i en EU-medlemsstat. De lagar som styr underliggande kreditfordringar måste vara ett EES-lands lagstiftning.	Lagar som styr kreditfordringar och mobilisering: lag i en medlemsstat Det totala antalet lagar som är tillämpliga på a) motparten, b) fordringsägaren, c) kredittagaren, d) borgensmannen (i förekommande fall), e) avtal om kreditfordran, och f) avtal om mobilisering får inte överstiga två	Ej relevant
Gränsöverskridande användning	Ja	Ja	Ja

6.3   Eurosystemets ramverk för kreditbedömning

6.3.1   Omfattning och beståndsdelar

Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) definierar förfaranden, regler och metoder som garanterar att Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet för alla godtagbara tillgångar uppfylls.

Eurosystemet skiljer mellan omsättbara och icke omsättbara tillgångar (se avsnitt 6.3.2 och 6.3.3) vid tillämpningen av begreppet hög kreditvärdighet. Eurosystemet gör detta av hänsyn till skillnaderna i rättslig karaktär mellan dessa typer av tillgångar och för den operationella effektivitetens skull.

Vid bedömning av godtagbara tillgångars kreditvärdighet beaktar Eurosystemet kreditvärderingsinformation från fyra olika källor, nämligen externa institut för kreditbedömning (ECAI), nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem (ICAS), motparters interna ratingsystem (IRB) samt ratingverktyg (RT) som drivs av utomstående operatörer. Vid bedömning av kreditvärdighet beaktar Eurosystemet dessutom institutionella kriterier och egenskaper som ger liknande skydd för instrumentets innehavare, som till exempel garantier.

Vad gäller ECAI-källan ska bedömningen baseras på en offentlig rating. Eurosystemet förbehåller sig rätten att begära klargörande om så bedöms nödvändigt. För värdepapper med bakomliggande tillgångar ska ratingar förklaras i en offentligt tillgänglig kreditratingrapport som är en detaljerad rapport före försäljningen eller nyemissionen. Den ska bland annat innehålla en omfattande analys av strukturella och rättsliga aspekter, en detaljerad bedömning av säkerhetspoolen, en analys av deltagarna i transaktionen samt en analys av andra relevanta aspekter av en transaktion. Dessutom ska ECAI regelbundet publicera rapporter för värdepapper med bakomliggande tillgångar. Dessa rapporter ska publiceras enligt samma intervall och tidpunkter som gäller för räntebetalningar. Rapporterna ska åtminstone innehålla en uppdatering av nyckeldata, till exempel säkerhetspoolens sammansättning, transaktionens deltagare, kapitalstruktur samt uppgifter om prestanda.

Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet (kreditkvalitetströskeln) definieras som en kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 3 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala (73). Eurosystemet anser att en sannolikhet för betalningsinställelse under ett år på 0,40 procent motsvarar en kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 3, vilket omvärderas regelbundet. ECAF följer den definition av fallissemang som används i EU:s kapitaltäckningsdirektiv (CRD) (74). Eurosystemet publicerar den lägsta ratingkategori som når upp till den kreditkvalitetströskel som krävs för varje godtagbart ECAI, utan att ta ansvar för bedömningen av institutet. När det gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar definieras Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet som en kreditrating ”AAA” (75) vid emission. Eurosystemets miniminivå på kreditkvalitetssteg 2 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala (”A”) måste iakttas under hela löptiden för värdepapper med bakomliggande tillgångar (76). Vad gäller skuldförbindelser med säkerhet i inteckning definieras Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet som en kreditbedömning av kreditkvalitetssteg 2 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala (”A”). Eurosystemet anser att en sannolikhet för betalningsinställelse under ett år på 0,10 procent motsvarar en kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 2, vilket omvärderas regelbundet.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att avgöra om en emission, emittent, gäldenär eller borgensman uppfyller kraven på hög kreditvärdighet baserat på information som bedöms vara relevant och kan avslå, begränsa användningen av tillgångar eller använda extra värderingsavdrag om så behövs för att säkerställa tillräckligt riskskydd för Eurosystemet i linje med artikel 18.1 i stadgan för ECBS. Sådana åtgärder kan även användas på specifika motparter, speciellt om motpartens kreditvärdighet verkar uppvisa en hög grad av korrelation med kreditvärdigheten på motpartens tillgångar som används som säkerhet. Om ett sådant avvisande grundas på tillsynsinformation ska användandet av den informationen, oavsett om den härrör från motparter eller tillsynsmyndigheter, stå i rimlig proportion till och vara nödvändig för Eurosystemets uppgift att bedriva penningpolitik.

Tillgångar som emitteras eller garanteras av enheter vars tillgångar frysts eller mot vilka EU, eller en EU-medlemsstat, vidtagit andra åtgärder i enlighet med artikel 75 i fördraget vilka begränsar användningen av deras tillgångar, eller om ECB-rådet till följd därav beslutat att tillfälligt eller tills vidare utesluta instituten från möjligheten att delta i öppna marknadsoperationer eller ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter, kan uteslutas från listan över godtagbara tillgångar.

6.3.2   Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar

Standarderna för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar baseras på följande kriterier:

a)

ECAI-kreditbedömning: Minst en kreditbedömning av ett godkänt ECAI (enligt avsnitt 6.3.4) för emissionen (eller, i avsaknad av en sådan, av emittenten) skall uppfylla Eurosystemets kreditkvalitetströskel (77)  (78). ECB publicerar en kreditkvalitetströskel för alla godkända ECAI som beskrivs i avsnitt 6.3.1 (79).

b)

ECAI-kreditbedömning av värdepapper med bakomliggande tillgångar: För värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats den 1 mars 2010 eller senare kräver Eurosystemet minst två kreditbedömningar från godkända ECAI:er för varje emission. För att bedöma huruvida dessa värdepapper är godtagbara ska regeln om ”näst bästa kreditbedömning” gälla, vilket innebär att inte bara den bästa, utan även den näst bästa tillgängliga ECAI-kreditbedömningen måste uppfylla kreditkvalitetströskeln som ställs på värdepapper med bakomliggande tillgångar. För att värdepapperen ska vara godtagbara kräver Eurosystemet, baserat på denna regel, att båda kreditbedömningarna ligger på nivå ”AAA”/”Aaa” vid emissionen samt att kreditbedömningen under värdepapprets livstid inte understiger nivå ”A”. Från och med den 1 mars 2011 ska alla värdepapper med bakomliggande tillgångar, oavsett emissionsdatum, ha minst två kreditbedömningar från ett godkänt ECAI för varje emission, och regeln om näst bästa kreditbedömning ska vara uppfylld för att värdepapperen ska kunna godtas även fortsättningsvis. Värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats före den 1 mars 2010 och som endast har en kreditbedömning ska före den 1 mars 2011 inhämta en ytterligare kreditbedömning. För värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats före den 1 mars 2009 ska båda kreditbedömningarna ligga på nivå ”A” under värdepapprets hela livstid. För värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats mellan den 1 mars 2009 och den 28 februari 2010 ska den första kreditbedömningen ligga på nivå ”AAA”/”Aaa” vid emission samt nivå ”A” under värdepapprets hela livstid, medan den andra kreditbedömningen ska ligga på nivå ”A” både vid emission (80) och under värdepapprets hela livstid. Fungibla tap-emissioner (löpande emissioner) av värdepapper med bakomliggande tillgångar anses utgöra nyemissioner av värdepapper med bakomliggande tillgångar. Samtliga värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitteras enligt samma ISIN-kod måste följa de urvalskriterier som gällde vid tidpunkten för den senaste fungibla tap-emissionen. När det gäller fungibla tap-emissioner av värdepapper med bakomliggande tillgångar som inte följer de urvalskriterier som gällde vid tidpunkten för den senaste fungibla tap-emissionen, ska samtliga värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitteras enligt samma ISIN-kod anses vara icke godtagbara. Denna regel ska inte tillämpas på fungibla tap-emissioner av värdepapper med bakomliggande tillgångar som stod uppförda på Eurosystemets lista över godtagbara tillgångar den 10 oktober 2010 om den senaste tap-emissionen har genomförts före detta datum. Icke-fungibla tap-emissioner anses utgöra olika värdepapper med bakomliggande tillgångar.

c)

Garantier: Om en (godtagbar) kreditbedömning av emittenten från ECAI saknas kan hög kreditvärdighet fastslås genom garantier från finansiellt sunda borgensmän. Borgensmannens finansiella soliditet bedöms genom ECAI-kreditbedömningar som når upp till Eurosystemets kreditkvalitetströskel. Garantin måste uppfylla följande kriterier: i) En garanti bedöms godtagbar om borgensmannen villkorslöst och oåterkalleligen garanterat utfärdarens åtaganden att till innehavarna av skuldförbindelser betala kapital, ränta och andra belopp i samband med skuldförbindelser tills de är helt inlösta. ii) Garantin ska vara omedelbart realiserbar vid första begäran (oberoende av den underliggande skuldförbindelsen). Garantier som tillhandahålls av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt ska antingen vara realiserbara vid första begäran eller på annat sätt ge möjlighet till omedelbar och punktlig betalning vid betalningsinställelse. Borgensmannens åtaganden inom ramen för garantin ska minst ske på lika villkor och minst ha samma prioriteringsgrad (pari passu) som borgensmannens alla övriga åtaganden utan säkerhet. iii) Garantin ska styras av lagen i en EU-medlemsstat och vara rättsligt giltig samt bindande och verkställbar gentemot borgensmannen. iv) En juridisk bekräftelse av garantins rättsliga giltighet, bindande effekt och realiserbarhet måste lämnas in i en form som är godtagbar för Eurosystemet innan den tillgång som stöder garantin kan anses godtagbar. Om borgensmannen är etablerad inom en annan rättsordning än den lag som reglerar garantin ska den juridiska bekräftelsen även styrka att garantin är giltig och realiserbar inom ramen för den lag som styr borgensmannen. Den juridiska bekräftelsen ska lämnas in för granskning till den centralbank som anmäler en viss tillgång med stöd av en garanti för att det ska tas upp på förteckningen över godtagbara tillgångar (81). Kravet på en juridisk bekräftelse gäller inte garantier som lämnats för skuldförbindelser med en enskild tillgångsrating eller garantier som lämnats av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt. Kravet på verkställbarhet är föremål för eventuella insolvens- eller konkurslagar, allmänna andelsprinciper och andra liknande lagar och principer som borgensmännen omfattas av och som påverkar fordringsägares rättigheter gentemot borgensmannen i allmänhet. Om en ECAI-kreditbedömning saknas för emissionen, emittenten eller borgensmannen ska kreditvärdigheten fastställas enligt följande: a) Emittenter eller borgensmän från den offentliga sektorn inom euroområdet: Om en omsättbar tillgång emitteras eller garanteras av regionala eller lokala myndigheter eller enheter i den offentliga sektorn som är etablerade (enligt definition i kapitaltäckningsdirektivet) i euroområdet: i) Som förklaras i tabell 5 tilldelas emittenten eller borgensmannen en av tre klasser i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet (82). ii) En implicit kreditbedömning för emittenter eller borgensmän som tillhör klass 1 och 2 görs utifrån en ECAI-kreditbedömning av staten där emittenten eller borgensmannen är belägen. Den implicita kreditbedömningen måste uppnå Eurosystemets kreditkvalitetströskel. För emittenter/borgensmän tillhörande klass 3 görs ingen implicit kreditbedömning. b) Icke-finansiella företag inom euroområdet som emittenter eller borgensmän: Om de höga kraven på kreditvärdighet för omsättbara tillgångar som emitteras/garanteras av icke-finansiella företag (83) etablerade inom euroområdet inte kan fastställas på grundval av en kreditbedömning av ett ECAI för emissionen, emittenten eller borgensmannen ska ECAF:s regler för kreditfordringar tillämpas. Motparter får då använda sina egna interna ratingsystem, nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem eller ratingverktyg som tillhandahålls av utomstående operatörer. Omsättbara skuldförbindelser utan rating som utgivits av icke-finansiella företag inkluderas inte på den offentliga listan över godtagbara omsättbara tillgångar. Tabell 5 Implicita kreditbedömningar för emittenter, gäldenärer och borgensmän, utan ECAI-kreditbedömning, som är i euroområdet belägna regionala eller lokala myndigheter eller enheter i den offentliga sektorn   Fördelning av emittenter, gäldenärer eller borgensmän enligt kapitaltäckningsdirektivet ECAF:s härledning av den implicita kreditbedömningen av emittenter, gäldenärer eller borgensmän som hör till motsvarande klass Klass 1 Regionala myndigheter, lokala myndigheter och organ i offentliga sektorn som enligt behöriga tillsynsmyndigheter kan behandlas på samma sätt som staten i kapitalkravshänseende Får samma ECAI-kreditbedömning som staten i vilken de är belägna Klass 2 Regionala myndigheter, lokala myndigheter och organ i offentliga sektorn som enligt behöriga tillsynsmyndigheter kan behandlas på samma sätt som kreditinstitut i kapitalkravshänseende Får en kreditbedömning som är ett kreditkvalitetssteg (84) under ECAI-kreditbedömningen av staten i vilken de är belägna Klass 3 Andra organ i den offentliga sektorn Behandlas som emittenter eller gäldenär från den privata sektorn

6.3.3   Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar

6.3.3.1   Kreditfordringar

För att upprätta krav på hög kreditvärdighet för kreditfordringars gäldenärer eller borgensmän måste motparterna välja en huvudsaklig källa för kreditbedömningar bland de källor som finns tillgängliga för och som godtas av Eurosystemet. En motpart ska välja ett kreditbedömningssystem från en tillgänglig källa, utom för ECAI, där alla godtagbara ECAI-system kan användas.

Motparter måste hålla sig till den valda typen av kreditbedömningssystem under minst ett år för att förhindra att man ”hoppar” mellan kreditbedömningar (dvs. att man för varje enskild gäldenär försöker hitta den bästa kreditbedömningen som garanterar godtagbarhet bland alla tillgängliga typer eller system). Motparter som önskar ändra kreditbedömningskälla efter minimiperioden på ett år måste lämna in en begäran till den berörda centralbanken där skälen för bytet anges.

Motparter kan tillåtas använda mer än ett kreditbedömningssystem eller en källa om de lämnar in en begäran där skälen anges. Den valda huvudkällan förväntas täcka de flesta av motpartens gäldenärer för vilka motparten har framställt om att nyttja kreditfordringar som säkerhet. Användandet av mer än en källa eller mer än ett system för kreditbedömning ska grundas på affärsmässiga behov. I princip kan ett sådant fall vara att den huvudsakliga källan eller systemet saknar tillräcklig täckning.

Motparten måste omgående informera den nationella centralbanken om alla kredithändelser, även försenade betalningar från gäldenärer som bara är kända av motparten, och om så krävs återta eller byta ut en tillgång. Motparter är också skyldiga att använda de senaste uppdateringarna av kreditbedömningarna från deras valda kreditbedömningssystem eller källor för bedömning av gäldenärer (85) eller borgensmän för nyttjade kreditfordringar.

Kreditbedömningar av gäldenärer/borgensmän: Standarder för hög kreditvärdighet avseende kreditfordringars gäldenärer eller borgensmän upprättas enligt regler som skiljer mellan gäldenärer/borgensmän från offentlig sektor och från icke-finansiella företag:

a)

Gäldenärer eller borgensmän från den offentliga sektorn: Följande regler gäller i turordning: i) Det finns en kreditbedömning från systemet eller källan som motparten valt, och den används för att avgöra om gäldenären eller borgensmannen från den offentliga sektorn uppnår kreditkvalitetströskeln. ii) Om det saknas en kreditbedömning under i) används en ECAI-kreditbedömning av gäldenären eller borgensmannen (86). iii) Om det inte finns någon kreditbedömning enligt vare sig i) eller ii) tillämpas samma förfarande som för omsättbara tillgångar: — Som förklaras i ruta 5 tilldelas gäldenären eller borgensmannen en av tre klasser i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet (87). — En implicit kreditbedömning för gäldenärer eller borgensmän som tillhör klass 1 och 2 härleds ur ECAI-kreditbedömningen för staten där gäldenären eller borgensmannen är etablerad. Den implicita bedömningen måste uppnå Eurosystemets kreditkvalitetströskel. Om det finns en kreditbedömning från systemet eller källan som motparten valt (eller från ett ECAI enligt fall ii) för gäldenär eller borgensmän från den offentliga sektorn) men denna kreditbedömning är under kreditkvalitetströskeln, är gäldenären eller borgensmannen inte godtagbar.

b)

Gäldenärer eller borgensmän från icke-finansiella företag: Om källan som motparten valt ger en kreditbedömning som är lika med eller över kreditkvalitetströskeln är gäldenären eller borgensmannen godtagbar (88)  (89). Om det finns en bedömning från systemet eller källan som motparten valt men den är under kreditkvalitetströskeln är gäldenären eller borgensmannen inte godtagbar. Om det inte finns någon kreditbedömning för att upprätta kreditstandarden anses gäldenären eller borgensmannen inte godtagbar.

Garantier: En garanti måste uppfylla följande kriterier:

a)

En garanti bedöms godtagbar om borgensmannen villkorslöst och oåterkalleligen garanterat gäldenärens åtaganden att betala kapital, ränta och andra belopp i samband med kreditfordringar till innehavaren av dessa tills de är helt inlösta. I detta avseende behöver en garanti som anses godtagbar inte gälla specifikt för kreditfordringen utan kan gälla enbart gäldenären, förutsatt att den också täcker kreditfordringen i fråga.

b)

Garantin ska vara omedelbart verkställbar vid första begäran (oberoende av underliggande kreditfordran). Garantier som tillhandahålls av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt ska antingen vara realiserbara vid första begäran eller på annat sätt ge möjlighet till omedelbar och punktlig betalning vid betalningsinställelse. Borgensmannens åtaganden inom ramen för garantin ska minst ske på lika villkor och minst ha samma prioriteringsgrad (pari passu) som borgensmannens alla övriga åtaganden utan säkerhet.

c)	Garantin ska styras av lagen i en EU-medlemsstat och vara rättsligt giltig samt bindande och verkställbar gentemot borgensmannen.

d)

En juridisk bekräftelse av garantins rättsliga giltighet, bindande effekt och verkställbarhet måste lämnas in i en form som är godtagbar för Eurosystemet innan den tillgång som stöder garantin kan anses godtagbar. Den juridiska bekräftelsen ska också visa att garantin inte är personlig och bara kan realiseras av kreditfordringens borgenärer. Om borgensmannen är etablerad inom en annan rättsordning än den för den lag som reglerar garantin ska den juridiska bekräftelsen även styrka att garantin är giltig och verkställbar inom ramen för den lag som styr borgensmannen. Den juridiska bekräftelsen ska lämnas in för granskning till den nationella centralbanken i den rättsordning där lagen som reglerar kreditfordran gäller. Kravet på en juridisk bekräftelse gäller inte garantier som lämnats av offentliga myndigheter med rätt att ta ut skatt. Kravet på verkställbarhet är föremål för eventuella insolvens- eller konkurslagar, allmänna andelsprinciper och andra liknande lagar och principer som borgensmännen omfattas av och som påverkar borgenärers rättigheter gentemot borgensmannen i allmänhet.

6.3.3.2   Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Kraven för hög kreditvärdighet för icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) måste uppnå kreditkvalitetssteg 2 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala (90). En för varje rättsordning specifik ram för kreditbedömning av dessa skuldförbindelser kommer att beskrivas närmare i tillämplig dokumentation som tillhandahålls av de nationella centralbankerna.

6.3.4   Godtagbarhetskriterier för kreditbedömningssystem

ECAF bygger på kreditbedömningsinformation från fyra typer av källor. Varje källa kan vara baserad på ett antal olika kreditbedömningssystem.

Godtagbara externa institut för kreditbedömning (ECAI), de nationella centralbankernas interna kreditbedömningssystem (ICAS) och ratingverktyg som drivs av utomstående operatörer (RT) listas på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu) (91).

6.3.4.1   Externa institut för kreditbedömning

Externa institut för kreditbedömning (ECAI) är en källa som består av de institut vars kreditbedömningar kan användas av kreditinstitut för att fastställa riskvikterna för exponeringar enligt kapitaltäckningsdirektivet (92). För ECAF:s syften gäller följande allmänna godtagbarhetskriterier:

a)	ECAI måste formellt erkännas av EU:s relevanta tillsynsmyndighet för de länder i euroområdet där de kommer att användas i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet.

b)

ECAI måste uppfylla operationella kriterier och därigenom säkerställa en effektiv tillämpning av ECAF. I synnerhet beror användningen av dess kreditbedömningar på hur tillgänglig information om dessa bedömningar är för Eurosystemet, liksom på information för att jämföra dessa bedömningar med ECAF:s kreditkvalitetssteg och kreditkvalitetströskeln, samt för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

Eurosystemet förbehåller sig rätten att besluta huruvida ett visst externt institut för kreditbedömningar godtas för utlåningstransaktioner. Eurosystemet förlitar sig då bland annat på sin process för övervakning av prestanda för de externa kreditbedömningsinstituten.

6.3.4.2   Nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem

Denna typ (ICAS) består för närvarande av fyra kreditbedömningssystem vilka drivs av Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France och Oesterreichische Nationalbank. Nationella centralbanker som vill utveckla ett eget ICAS kommer att genomgå en process för godkännande av Eurosystemet. ICAS är underställda Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

Dessutom måste motparten informera centralbanken som driver ICAS om alla kredithändelser, även försenade betalningar från en gäldenär som bara är känd av motparten.

I länder där skuldförbindelser med säkerhet i inteckning mobiliseras tillämpar de respektive nationella centralbankerna också en ram för kreditbedömning för denna typ av tillgång i enlighet med ECAF. Sådana ramverk är underställda en årlig process för övervakning av prestanda.

6.3.4.3   Interna ratingsystem

En motpart som tänker använda ett internt ratingsystem (IRB) för att bedöma gäldenärers, emittenters eller borgensmäns kreditkvalitet i fråga om godtagbara skuldförbindelser måste få tillstånd från sin nationella centralbank. I det syftet måste motparten inkomma med en begäran tillsammans med följande dokumentation (93):

a)

En kopia av beslutet från den berörda banktillsynsmyndigheten inom EU som tillåter motparten att använda sitt interna ratingsystem för kapitaltäckningssyften på konsoliderad eller icke konsoliderad basis tillsammans med eventuella specifika villkor för att använda dem. Denna tillsynsmyndighet ska finnas inom EU. Ingen kopia på beslut behövs när informationen överförs direkt från tillsynsmyndigheten till den nationella centralbanken.

b)	Information om hur man går tillväga för att avgöra sannolikheten för att en gäldenär ställer in betalningarna, liksom data om ratingkategorierna och därtill hörande sannolikheter för betalningsinställelse på ett års sikt som används för att bestämma godtagbara ratingkategorier.

c)	En kopia av informationen som motparten regelbundet måste publicera enligt kraven på marknadsdisciplin (s.k. Pillar 3) i Basel 2 och kapitaltäckningsdirektivet.

d)	Namn och adress på både den behöriga banktillsynsmyndigheten och externrevisorn.

Begäran måste undertecknas av motpartens VD, finanschef eller en chef på motsvarande nivå, eller av en firmatecknare för någon av dem.

Ovanstående bestämmelser gäller för alla motparter oavsett status – moderbolag, dotterbolag och filial – och oavsett om dess IRB godkänts av tillsynsmyndigheten i samma land (för moderbolag och eventuellt för dotterbolag) eller av tillsynsmyndigheten i moderbolagets hemland (för filialer och eventuellt för dotterbolag).

Filialer och dotterbolag till en motpart kan använda sina moderbolags IRB-system om Eurosystemet har godtagit att det används för ECAF.

Motparter som använder ett IRB som de beskrivits ovan underställs också Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5). Förutom den information som krävs för denna process måste motparten tillhandahålla följande information varje år (eller när så krävs av den nationella centralbanken) om informationen inte överförs direkt av tillsynsmyndigheten till den nationella centralbanken:

a)	En kopia av den senaste bedömningen av motpartens IRB-system som motpartens tillsynsmyndighet har gjort, översatt till den nationella centralbankens arbetsspråk.

b)	Alla förändringar som tillsynsmyndigheten rekommenderat eller krävt i motpartens IRB-system, tillsammans med tidsfristen inom vilken sådana ändringar måste genomföras.

c)	Den årliga uppdateringen av information enligt Pillar 3 (marknadsdisciplin) som motparten regelbundet måste publicera enligt kraven i Basel 2 och kapitaltäckningsdirektivet.

d)	Information om den behöriga banktillsynsmyndigheten och den externa revisorn.

Denna årliga kommunikation ska undertecknas av VD, finanschefen eller en chef på motsvarande nivå, eller av en firmatecknare för någon av dem. Den behöriga tillsynsmyndigheten och, i förekommande fall, externrevisorn mottar en kopia av brevet från Eurosystemet.

6.3.4.4   Ratingverktyg som drivs av utomstående operatörer

Ratingverktygens källa består av enheter som bedömer en gäldenärs kreditkvalitet genom att i första hand systematiskt och mekaniskt använda kvantitativa modeller med stöd av bland annat information om granskade räkenskaper. Ratingverktygens kreditbedömningar är inte avsedda att offentliggöras. En RT-operatör som önskar delta i ECAF måste lämna in en begäran till den nationella centralbanken i det land där den har sitt säte och då använda den mall som Eurosystemet tillhandahåller, kompletterat med tilläggsdokumentation som anges i mallen. Motparter som för ECAF:s syften önskar använda ett specifikt ratingverktyg som inte godtas av Eurosystemet måste lämna in en begäran till den nationella centralbanken i det land där de har sitt säte och då använda den mall som Eurosystemet tillhandahåller, kompletterat med tilläggsdokumentation som anges i mallen. Eurosystemet avgör om RT-operatören ska godtas på grundval av en utvärdering av hur väl Eurosystemets godtagbarhetskriterier uppfylls (94).

Dessutom måste motparten informera RT-operatören om alla kredithändelser, även försenade betalningar från gäldenärer, som bara är kända av motparten.

RT-operatören som deltar i ECAF måste acceptera i avtal att genomgå Eurosystemets process för prestationsbedömningar (95) (se avsnitt 6.3.5). RT-operatören måste inrätta och upprätthålla den nödvändiga infrastrukturen för att övervaka den så kallade statiska poolen. Bildande och utvärdering av den statiska poolen måste vara i linje med de allmänna kraven på prestandaövervakning under ECAF. RT-operatören ska åta sig att informera Eurosystemet om resultatet av utvärderingen av prestanda så snart RT-operatören har utfört den. Operatören utarbetar en rapport om den statiska poolens prestanda. De åtar sig att i fem år hålla arkiv över statiska pooler och detaljer om betalningsinställelser.

6.3.5   Övervakning av kreditbedömningssystems prestanda

ECAF:s process för övervakning av prestanda består av en årlig jämförelse i efterhand av den iakttagna frekvensen av betalningsinställelser bland samtliga godtagbara gäldenärer (den statiska poolen) med Eurosystemets kreditkvalitetströskel, som bestäms utifrån riktmärket för sannolikheten för betalningsinställelse (PD). Processen syftar till att säkerställa att resultaten av kreditbedömningar är jämförbara mellan system och typer av system. Övervakningsprocessen äger rum ett år efter att den statiska poolen har definierats.

Processens första del är den årliga sammanställningen som kreditbedömningssystemets operatör genomför av de statiska poolerna av godtagbara gäldenärer, dvs. pooler bestående av alla gäldenärer, offentliga såväl som privata bolag (corporate debtors), för att erhålla en kreditbedömning från systemet som uppfyller ett av följande villkor:

Statisk pool	Villkor
Statisk pool för kreditkvalitetssteg 1 och 2	PD(i,t) (96) ≤ 0,10 %
Statisk pool för kreditkvalitetssteg 3	0,10 % < PD(i,t) ≤ 0,40 %

Alla gäldenärer som uppfyller ett av dessa villkor i början av period t utgör motsvarande statiska pool vid tidpunkt t. Vid slutet av den förutsedda 12-månadersperioden beräknas den vid tidpunkt t realiserade takten på betalningsinställelser för de statiska poolerna av gäldenärer. Ratingsystemets operatör måste samtycka till att varje år rapportera antalet godtagbara gäldenärer som finns i de statiska poolerna vid tidpunkten t till Eurosystemet, och hur många av dessa gäldenärer i den statiska poolen (t) som ställde in betalningarna under den följande 12-månadersperioden.

Den verkliga takten på betalningsinställelser för ett kreditbedömningssystems statiska pool, inhämtat över ett år, utgör underlag till ECAF:s process för övervakning av prestanda. Den består av en årlig utvärdering och en bedömning som täcker flera perioder. Om det finns en betydande avvikelse mellan den observerade frekvensen av betalningsinställelser i den statiska poolen och kreditkvalitetströskeln över ett år och/eller flera år konsulterar Eurosystemet med ratingsystemets operatör för att analysera anledningarna till avvikelsen. Detta kan leda till en korrigering av den kreditkvalitetströskel som tillämpas på systemet i fråga.

Eurosystemet kan besluta att avstänga eller utesluta kreditbedömningssystemet om inga förbättringar av prestanda observeras över ett antal år. Kreditbedömningssystem som bryter mot reglerna som styr ECAF kommer att uteslutas.

6.4   Riskkontrollåtgärder

6.4.1   Allmänna principer

Riskkontrollåtgärder tillämpas på de underliggande tillgångarna i Eurosystemets kredittransaktioner för att skydda Eurosystemet mot risken för finansiella förluster i händelse av att underliggande tillgångar måste avyttras till följd av en motparts betalningsinställelse. De åtgärder för riskkontroll som står till Eurosystemets förfogande beskrivs i ruta 7.

Eurosystemet tillämpar särskilda riskkontrollåtgärder beroende på vilken typ av underliggande tillgångar som motparten ställer som säkerhet. ECB fastställer lämpliga riskkontrollåtgärder för både omsättbara och icke omsättbara godtagbara tillgångar. Riskkontrollåtgärderna är i stort sett harmoniserade över hela euroområdet (97) och torde säkerställa konsekventa, transparenta och ickediskriminerande villkor för alla typer av godtagbara tillgångar i euroområdet.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att tillämpa extra riskkontrollåtgärder för att säkerställa tillräckligt riskskydd för Eurosystemet i linje med artikel 18.1 i stadgan för ECBS. Sådana riskkontrollåtgärder, som ska användas på ett konsekvent, transparent och ickediskriminerande vis, kan även användas när det gäller individuella motparter för att säkerställa sådant skydd.

RUTA 7

Riskkontrollåtgärder

Eurosystemet tillämpar följande riskkontrollåtgärder:

a)   Värderingsavdrag (valuation haircut)

Eurosystemet tillämpar värderingsavdrag vid värdering av underliggande tillgångar. Detta innebär att värdet på de underliggande tillgångarna beräknas som tillgångens marknadsvärde minus en viss procent (värderingsavdrag).

b)   Marginalsäkerhet (variation margins) eller marknadsvärdering

Eurosystemet kräver att marknadsvärdet, justerat för värderingsavdrag på de underliggande tillgångar som används i Eurosystemets likvidiserande reverserade transaktioner, behålls över tiden. Det innebär att de nationella centralbankerna kräver att motparterna ska ställa ytterligare tillgångar som säkerhet eller tillföra kontanter om värdet på de underliggande tillgångarna enligt regelbundna värderingar sjunker under en viss nivå (dvs. begäran om tilläggssäkerheter). På motsvarande sätt kan motparten få tillbaka överskjutande säkerheter eller kontanter om värdet på de underliggande tillgångarna överstiger en viss nivå efter omvärdering. (De beräkningar som är relevanta för utförande av tilläggssäkerheter anges i ruta 8.)

c)   Begränsningar av användningen av skuldförbindelser utan säkerhet

Eurosystemet tillämpar de begränsningar av användningen av skuldförbindelser utan säkerhet som framgår av avsnitt 6.4.2.

Följande riskkontrollåtgärder kan även användas av Eurosystemet när som helst om så krävs för att säkerställa tillräckligt skydd för Eurosystemet i enlighet med artikel 18.1 i stadgan för ECBS.

d)   Initial säkerhetsmarginal (initial margin)

Eurosystemet kan tillämpa initiala säkerhetsmarginaler i sina likvidiserande reverserade transaktioner. Detta innebär att motparter ska tillhandahålla underliggande tillgångar med ett värde som minst är lika med den likviditet som tillhandahålls av Eurosystemet plus värdet på den initiala säkerhetsmarginalen.

e)   Begränsningar i relation till emittenter/kredittagare eller borgensmän

Eurosystemet kan tillämpa ytterligare begränsningar, andra än de som tillämpas på användningen av skuldförbindelser utan säkerhet, för exponeringen mot emittenter/kredittagare eller borgensmän. Sådana begränsningar kan även användas på specifika motparter, speciellt om motpartens kreditvärdighet verkar uppvisa en hög grad av korrelation med kreditvärdigheten på de säkerheter motparten ställt.

f)   Användning av extra värderingsavdrag

Eurosystemet får använda extra värderingsavdrag om så behövs för att säkerställa tillräckligt riskskydd för Eurosystemet i enlighet med artikel 18.1 i stadgan för ECBS.

g)   Tilläggsgarantier

Eurosystemet kan begära tilläggsgarantier från finansiellt sunda enheter för att acceptera vissa tillgångar.

h)   Uteslutning

Eurosystemet kan utesluta vissa tillgångar från användning i de penningpolitiska operationerna. Sådan uteslutning kan också tillämpas på specifika motparter, särskilt i fall då motpartens kreditvärdighet verkar uppvisa en hög grad av korrelation med kreditvärdigheten på de säkerheter som motparten ställt.

6.4.2   Riskkontrollåtgärder för omsättbara tillgångar

I riskkontrollen av godtagbara omsättbara tillgångar ingår följande centrala element:

a)	Godtagbara omsättbara tillgångar indelas i fem likviditetskategorier, baserat på emittentklassificering och typ av tillgång. Indelningen beskrivs i tabell 6.

b)

På enskilda skuldförbindelser tillämpas särskilda värderingsavdrag. Vid användning av värderingsavdrag dras en viss procentsats av från marknadsvärdet på de underliggande tillgångarna. De värderingsavdrag som tillämpas på skuldförbindelserna i kategori I–IV varierar med den återstående löptiden och kupongräntan för skuldförbindelserna som beskrivs i tabell 7 för godtagbara omsättbara skuldförbindelser med fast kupong eller nollkupong (98).

c)

Eurosystemet begränsar användningen av skuldförbindelser utan säkerhet som emitterats av ett kreditinstitut eller av en annan enhet med nära förbindelser till kreditinstitutet enligt definitionen i avsnitt 6.2.3. Sådana tillgångar får av motparten endast användas som säkerhet om det värde som Eurosystemet åsätter sådana säkerheter efter tillämpningen av värderingsavdrag inte överstiger 5 procent av det totala värdet på de säkerheter som ställts av den motparten efter värderingsavdragen. Denna begränsning gäller inte för sådana tillgångar som garanteras av ett offentligrättsligt organ med rätt att ta ut skatt, eller om värdet på sådana tillgångar efter värderingsavdrag inte överstiger 50 miljoner euro. Om två eller flera emittenter av sådana tillgångar fusionerar eller om det uppstår en nära förbindelse mellan sådana emittenter ska dessa emittenter, inom ramen för denna emittentbegränsning, behandlas som en emittentgrupp endast i upp till ett år efter dagen för fusionen eller dagen då den nära förbindelsen uppstod.

d)	Individuella skuldförbindelser som ingår i kategori V är föremål för ett enda värderingsavdrag på 16 procent, oberoende av löptid eller kupongstruktur.

e)

Enskilda värdepapper med bakomliggande tillgångar, täckta bankobligationer (täckta bankobligationer av typ Jumbo, traditionella täckta bankobligationer och andra täckta bankobligationer) och kreditinstituts skuldförbindelser utan säkerhet som teoretiskt sett värderas i enlighet med avsnitt 6.5 är föremål för ett ytterligare värderingsavdrag. Detta värderingsavdrag görs direkt på den teoretiska värderingsnivån av den enskilda skuldförbindelsen i form av en värderingsnedsättning på 5 procent. Tabell 6 Likviditetskategorier för omsättbara tillgångar  (99) Kategori I Kategori II Kategori III Kategori IV Kategori V Statliga skuldförbindelser Lokala och regionala myndigheters skuldförbindelser Traditionella täckta bankobligationer Kreditinstituts skuldförbindelser (utan säkerhet) Värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet Skuldförbindelser som givits ut av centralbanker (100) Täckta bankobligationer av typ Jumbo (101) Skuldförbindelser som givits ut av icke-finansiella företag och andra emittenter (102) Skuldförbindelser som givits ut av andra finansiella företag än kreditinstitut (utan säkerhet)   Agenturers skuldförbindelser (102) Andra täckta bankobligationer (103)     Överstatliga skuldförbindelser

f)	Värderingsavdrag tillämpade på alla omsättbara skuldförbindelser med omvänd rörlig ränta som ingår i kategori I till IV är samma för alla likviditetsklasser och ingår i tabell 8.

g)

Det värderingsavdrag som används för omsättbara skuldförbindelser i likviditetskategori I till IV med kuponger med rörlig ränta (104) är samma som används för instrument med fasta kuponger med en löptid på noll till ett år som hör till samma likviditetskategori och kreditkvalitetskategori som det aktuella instrumentet.

h)

De åtgärder för riskkontroll som används för en omsättbar skuldförbindelse som ingår i kategori I till IV med mer än en typ av räntebetalning beror endast på räntebetalningarna under instrumentets återstående löptid. Värderingsavdraget för sådana instrument fastställs på samma nivå som det högsta värderingsavdrag som gäller för skuldförbindelser med samma återstående löptid, och räntebetalning av en av de typer som förekommer under instrumentets återstående löptid övervägs.

i)	Värderingsavdrag tillämpas inte på likviditetsdränerande transaktioner.

j)

Beroende på såväl jurisdiktion som nationella operativa system tillåter de nationella centralbankerna en pool av underliggande tillgångar och/eller kräver öronmärkning av de tillgångar som använts i varje enskild transaktion. I ett poolningssystem tillhandahåller motparterna en pool av underliggande tillgångar för att täcka de krediter som erhållits från centralbanken med avsikten att enskilda tillgångar inte kopplas till enskilda kredittransaktioner. Vid öronmärkning är varje kredittransaktion däremot kopplad till särskilda identifierbara tillgångar.

k)

Tillgångarna värderas dagligen. Varje dag beräknar de nationella centralbankerna värdet på kravet av underliggande tillgångar med beaktande av ändringar i utestående kreditvolymer, värderingsprinciperna i avsnitt 6.5 och nödvändiga värderingsavdrag. Tabell 7 Värderingsavdrag för godtagbara omsättbara tillgångar Kreditkvalitet Återstående löptid (år) Likviditetskategorier Kategori I Kategori II (105) Kategori III (105) Kategori IV (105) Kategori V (105) Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Fast kupong Nollkupong Steg 1 och 2 (AAA till A–) (106) 0–1 0,5 0,5 1,0 1,0 1,5 1,5 6,5 6,5 16 1–3 1,5 1,5 2,5 2,5 3,0 3,0 8,5 9,0 3–5 2,5 3,0 3,5 4,0 5,0 5,5 11,0 11,5 5–7 3,0 3,5 4,5 5,0 6,5 7,5 12,5 13,5 7–10 4,0 4,5 5,5 6,5 8,5 9,5 14,0 15,5 > 10 5,5 8,5 7,5 12,0 11,0 16,5 17,0 22,5 Steg 3 (BBB+ till BBB–) (106) 0–1 5,5 5,5 6,0 6,0 8,0 8,0 15,0 15,0 Ej god-tagbar 1–3 6,5 6,5 10,5 11,5 18,0 19,5 27,5 29,5 3–5 7,5 8,0 15,5 17,0 25,5 28,0 36,5 39,5 5–7 8,0 8,5 18,0 20,5 28,0 31,5 38,5 43,0 7–10 9,0 9,5 19,5 22,5 29,0 33,5 39,0 44,5 > 10 10,5 13,5 20,0 29,0 29,5 38,0 39,5 46,0 Tabell 8 Värderingsavdrag tillämpade på omsättbara skuldförbindelser med omvänd rörlig ränta som ingår i kategori I till IV Kreditkvalitet Återstående löptid (år) Omvända kupongräntor Steg 1 och 2 (AAA till A–) 0–1 7,5 1–3 11,5 3–5 16,0 5–7 19,5 7–10 22,5 > 10 28,0 Steg 3 (BBB+ till BBB–) 0–1 21,0 1–3 46,5 3–5 63,5 5–7 68,0 7–10 69,0 > 10 69,5

l)

Om en tillgång efter värderingen inte överensstämmer med de krav som beräknats på värderingsdagen orsakar detta en begäran om säkerhetsutjämning. För att minska antalet säkerhetsutjämningar kan centralbankerna införa tröskelvärden. Tröskelvärdet är då 0,5 procent av den tillförda likviditeten. Beroende på jurisdiktion kan de nationella centralbankerna kräva att säkerhetsutjämningarna utförs antingen genom tillförsel av extra tillgångar eller genom kontantbetalningar. Faller marknadsvärdet på de underliggande tillgångarna under det lägre tröskelvärdet, blir motparterna tvungna att tillhandahålla ytterligare tillgångar (eller kontanter). Om marknadsvärdet på de underliggande tillgångarna till följd av omvärdering däremot överskrider det övre tröskelvärdet lämnar den nationella centralbanken tillbaka de överskjutande tillgångarna (eller kontanterna) till motparten (se ruta 8).

m)	I ett poolningssystem kan motparterna dagligen byta ut underliggande tillgångar.

n)	Vid öronmärkning kan byte av underliggande tillgångar medges av nationella centralbanker.

o)

ECB kan när som helst bestämma sig för att stryka enskilda skuldförbindelser från den publicerade förteckningen över godtagbara omsättbara tillgångar (107). RUTA 8 Beräkning av tilläggssäkerheter Det totala värdet av godtagbara tillgångar J (för j = 1 till J; värde Cj,t vid tidpunkt t) som en motpart ska ställa som säkerhet för likvidiserande transaktioner I (för i = 1 till I; värde Li,t vid tidpunkt t) beräknas med formeln: (1) där: hj är värderingsavdraget på en godtagbar tillgång j. τ avser tiden mellan värderingarna. Vid tidpunkten t + τ blir skillnaden mellan det belopp som ska täckas och det justerade marknadsvärdet för ställda säkerheter: (2) Beroende på hur systemen för förvaltning av säkerheter är upplagda hos de nationella centralbankerna kan de också inkludera den upplupna räntan på det återstående kreditbeloppet vid beräkning av behov av tilläggssäkerheter. Begäran om tilläggssäkerheter utlöses endast om skillnaden mellan det belopp som ska täckas och det justerade marknadsvärdet för ställda säkerheter överstiger en viss tröskelpunkt. k = 0,5 % markerar tröskelpunkten. I ett öronmärkningssystem (I = l), utlyses begäran när:   Mt + τ > k · L i,t + τ (motparten betalar tilläggssäkerheter till den nationella centralbanken) eller   M t + τ < – k · L i,t + τ (den nationella centralbanken betalar tilläggssäkerheten till motparten). I ett poolningssystem måste motparten lämna in ytterligare säkerheter om: Omvänt kan intradagskrediten (IDC) som är tillgänglig för motparten i ett poolningssystem uttryckas som: (vid positivt värde) I såväl öronmärknings- som poolningssystem ska begäran om tilläggssäkerheter garantera att förhållandet enligt (1) ovan återställs.

6.4.3   Riskkontrollåtgärder för icke omsättbara tillgångar

6.4.3.1   Kreditfordringar

I riskkontrollen av godtagbara kreditfordringar ingår följande centrala element:

a)

På enskilda kreditfordringar tillämpas särskilda värderingsavdrag. Värderingsavdragen varierar med återstående löptid, typ av räntebetalningar (fast eller rörlig), kreditkvalitetskategori och den värderingsmetod som den nationella centralbanken tillämpar (se avsnitt 6.5). Detta beskrivs i tabell 9 (108).

b)

Det värderingsavdrag som tillämpas på kreditfordringar med rörlig ränta är detsamma som tillämpas på kreditfordringar med fasta räntebetalningar som klassificerats med en löptid på noll till ett år, motsvarande samma kreditkvalitet och värderingsmetod (värdering enligt det teoretiska pris som den nationella centralbanken anvisat eller enligt det utestående belopp som den nationella centralbanken anvisat). En räntebetalning betraktas som en utbetalning till rörlig ränta om den är kopplad till en referensräntesats och om räntejusteringsperioden för den betalningen inte är längre än ett år. Räntebetalningar med en räntejusteringsperiod som är längre än ett år behandlas som betalningar till fast ränta, där relevant löptid för värderingsavdraget är kreditfordringens återstående löptid.

c)

De riskkontrollåtgärder som används för en kreditfordring med mer än en typ av räntebetalning beror endast på räntebetalningarna under kreditfordringens återstående löptid. Om det finns mer än en typ av räntebetalning under kreditfordringens återstående löptid behandlas de återstående räntebetalningarna som betalningar till fast ränta, där relevant löptid för värderingsavdraget är kreditfordringens återstående löptid.

d)

De nationella centralbankerna tillämpar (i förekommande fall) samma tröskelpunkt för en begäran om tilläggssäkerheter för omsättbara och icke omsättbara tillgångar. Tabell 9 Värderingsavdrag på kreditfordringar med fasta räntebetalningar Kreditkvalitet Återstående löptid (år) Värderingsmetod Fast räntebetalning och en värdering enligt det teoretiska pris som den nationella centralbanken anvisat Fast räntebetalning och en värdering enligt det utestående belopp som den nationella centralbanken anvisat Steg 1 och 2 (AAA till A–) 0–1 8,0 10,0 1–3 11,5 17,5 3–5 15,0 24,0 5–7 17,0 29,0 7–10 18,5 34,5 > 10 20,5 44,5 Steg 3 (BBB+ till BBB–) 0–1 15,5 17,5 1–3 28,0 34,0 3–5 37,0 46,0 5–7 39,0 51,0 7–10 39,5 55,5 > 10 40,5 64,5

6.4.3.2   Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning har ett värderingsavdrag på 24 procent.

6.4.3.3   Inlåning med fast löptid

Det görs inget värderingsavdrag för inlåning med fast löptid.

6.5   Värderingsprinciper för underliggande tillgångar

Då värdet fastställs på de underliggande tillgångarna som används i reverserade transaktioner tillämpar Eurosystemet följande principer:

6.5.1   Omsättbara tillgångar

a)	För varje godtagbar omsättbar tillgång definierar Eurosystemet den mest representativa priskällan. Den används för beräkning av marknadsvärdet.

b)

Värdet på en omsättbar tillgång beräknas utifrån det mest representativa priset under bankdagen före värderingsdagen. Om mer än ett pris noteras används det lägsta priset (vanligen köpkursen). I avsaknad av ett representativt pris på en viss tillgång under bankdagen före värderingsdagen används det senaste kontraktspriset. Om det referenspris man får fram är äldre än fem dagar eller inte har förändrats på minst fem dagar definierar Eurosystemet ett teoretiskt pris.

c)	En skuldförbindelses marknadsvärde eller teoretiska värde beräknas inklusive upplupen ränta.

d)

Beroende på skillnader i nationella rättssystem och operativ praxis kan hanteringen av inkomstflödena på värdepapper under transaktionens löptid (till exempel betalningen av kupongränta) variera mellan de nationella centralbankerna. Överförs betalningen till motparten försäkrar sig de nationella centralbankerna om att transaktionen till fullo täcks av tillräckliga underliggande tillgångar innan överföringen sker. De nationella centralbankerna ska se till att den ekonomiska verkan blir densamma som om betalningen överfördes på betalningsdagen (109).

6.5.2   Icke omsättbara tillgångar

Icke omsättbara tillgångar tilldelas ett värde som motsvarar antingen det teoretiska priset eller det utestående beloppet.

Om den nationella centralbanken väljer den värdering som motsvarar det utestående beloppet kan den icke omsättbara tillgången få ett högre värderingsavdrag (se avsnitt 6.4.3).

6.6   Gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar

Eurosystemets motparter kan använda godtagbara tillgångar gränsöverskridande i hela euroområdet, dvs. de kan få kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där de är etablerade mot tillgångar som finns i en annan medlemsstat. Underliggande tillgångar ska kunna användas gränsöverskridande vid hantering av alla typer av transaktioner där Eurosystemet tillhandahåller likviditet mot godtagbara tillgångar.

En mekanism har utvecklats av de nationella centralbankerna (och av ECB) som ska garantera att alla godtagbara tillgångar som emitterats/deponerats i euroområdet kan användas gränsöverskridande. Denna modell benämns korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM – correspondent central banking model), där de nationella centralbankerna fungerar som depåhållare (”korrespondenter”) för varandra (och för ECB) av tillgångar som accepterats i deras nationella förvarings- eller avvecklingssystem. Särskilda procedurer kan användas för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD), som inte kan överföras via ett värdepappersavvecklingssystem (110). CCBM kan användas för att ställa säkerheter för alla typer av kredittransaktioner som genomförs av Eurosystemet. Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen användas för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar (111).

6.6.1   Korrespondentcentralbanksmodell

Korrespondentcentralbanksmodellen illustreras i diagram 3 nedan.

Diagram 3

Korrespondentcentralbanksmodellen

Alla nationella centralbanker upprätthåller värdepapperskonton hos varandra med tanke på gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar. Det exakta förfarandet inom CCBM beror på om de godtagbara tillgångarna är öronmärkta för varje enskild transaktion eller om de hålls i en pool av underliggande tillgångar (112).

a)

I ett system med öronmärkning instruerar motparten (vid behov via sin egen depåhållare), så snart som dess begäran om kredit har godtagits av den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (dvs. hemlandscentralbanken), värdepappersavvecklingssystemet i det land där dess omsättbara tillgångar förvaras att överföra tillgångarna till centralbanken i det landet för hemlandets centralbanks räkning. När hemlandets centralbank har informerats av korrespondentcentralbanken om att säkerheterna har mottagits, överför den medlen till motparten. Centralbankerna överför inte medlen förrän de är säkra på att motparternas omsättbara tillgångar har mottagits av korrespondentcentralbanken. Om det finns behov att uppfylla vissa tidsgränser vid avvecklingen kan motparten eventuellt deponera tillgångar i förväg hos korrespondentcentralbanken för hemlandscentralbankens räkning med hjälp av CCBM-förfaranden.

b)

I ett poolningssystem kan motparten när som helst överföra omsättbara tillgångar till korrespondentcentralbanken för hemcentralbankens räkning. Då centralbanken i hemlandet har informerats av korrespondentcentralbanken om att tillgångarna har mottagits registrerar den tillgångarna på motpartens poolningskonto.

Särskilda förfaranden för gränsöverskridande användning har tagits fram för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) (113). När kreditfordringar används som säkerhet i gränsöverskridande sammanhang tillämpas en variant av korrespondentcentralbanksmodellen som grundas på överföring av äganderätt, en tilldelning eller en pant till förmån för centralbanken i hemlandet, eller en inteckning till förmån för den korrespondentcentralbank som agerar i hemlandets centralbanks ställe. En ytterligare variant för användning vid behov baserad på inteckning till förmån för den korrespondentcentralbank som agerar som hemlandets centralbanks agent har tillämpats för att möjliggöra gränsöverskridande användning av skuldförbindelser med säkerhet i inteckning.

Motparterna har tillträde till CCBM (för både omsättbara och icke omsättbara tillgångar) från kl. 9.00 till kl. 16.00 centraleuropeisk tid alla Eurosystemets bankdagar. En motpart som vill utnyttja CCBM måste anmäla detta till den nationella centralbank från vilken den önskar ta emot kredit – dvs. hemlandets centralbank – före kl. 16.00 centraleuropeisk tid. Motparten måste vidare se till att säkerheter för penningpolitiska operationer överförs till kontot i korrespondentcentralbanken senast kl. 16.45 centraleuropeisk tid. Uppdrag eller överföringar som inte uppfyller dessa tidsfrister kommer att behandlas först påföljande bankdag. När motparterna räknar med att behöva anlita CCBM sent under dagen bör de om möjligt leverera tillgångarna i förväg (dvs. deponera dem i förväg). I undantagsfall eller för penningpolitiska syften kan ECB besluta att förlänga öppettiden för CCBM till Target2-stängningstiden.

6.6.2   Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen i unionen användas för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar.

En direkt förbindelse eller mellanhandsförbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem gör det möjligt för en deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem att inneha tillgångar som utfärdats i ett annat värdepappersavvecklingssystem, utan att vara deltagare i detta andra värdepappersavvecklingssystem (114). Innan dessa förbindelser kan användas för att överföra säkerheter för Eurosystemets kredittransaktioner måste de utvärderas och godkännas mot standarderna för användning av värdepappersavvecklingssystem i EU (115)  (116).

Ur Eurosystemets perspektiv fyller CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen i unionen samma funktion, nämligen att låta motparter använda säkerheter på ett gränsöverskridande sätt. Båda gör det alltså möjligt för motparter att använda säkerheter för att erhålla kredit från centralbanken i hemlandet, även om denna säkerhet har utfärdats i ett annat lands värdepappersavvecklingssystem. CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen fyller denna funktion på olika sätt. I CCBM handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan de nationella centralbankerna. De fungerar som depåhållare för varandra. När det gäller förbindelserna handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan värdepappersavvecklingssystem. De kan öppna omnibus-konton hos varandra. Tillgångar som deponeras hos en korrespondentcentralbank kan bara användas för att ställa säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner. Tillgångar som innehas genom en förbindelse kan användas för Eurosystemets kredittransaktioner och för varje annat ändamål som väljs av motparten. När förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen används håller motparterna tillgångarna på sina egna konton hos värdepappersavvecklingssystemet i sitt hemland och behöver därför inte någon depåhållare.

Diagram 3

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

6.7   Godkännandet av säkerhet i form av värdepapper i andra valutor än euro i fall av oförutsedda händelser

I vissa situationer kan ECB-rådet besluta om att godta vissa omsättbara skuldförbindelser emitterade av en eller flera G-10-stater utanför euroområdet i deras respektive inhemska valutor som godtagbara säkerheter. Vid sådana beslut ska gällande kriterier klargöras och motparterna ska även informeras om vilka förfaranden som ska tillämpas för urval och mobilisering av utländska säkerheter, samt källor och principer för värdering, riskkontrollåtgärder och avvecklingsprocessen.

Trots bestämmelserna i avsnitt 6.2.1 kan sådana tillgångar deponeras/registreras (emitteras), innehas och avvecklas utanför EES och, som fastlagts ovan, utfärdas i andra valutor än euro. Om sådana tillgångar används av motparten måste motparten även äga dessa.

Motparter som är filialer till kreditinstitut med säte utanför EES eller Schweiz får inte använda sådana tillgångar som säkerheter.

KAPITEL 7

KASSAKRAV  (117)

7.1   Allmänt

ECB kräver att kreditinstitut ska hålla kassakravsmedel på konton i de nationella centralbankerna inom ramen för Eurosystemets kassakravssystem. Den rättsliga ramen för detta system är fastställd i artikel 19 i stadgan för ECBS, förordning (EG) nr 2531/98 och förordning ECB/2003/9. Tillämpningen av förordning ECB/2003/9 säkerställer att villkoren för Eurosystemets kassakravssystem är enhetliga inom hela euroområdet.

Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån kassakravsbasen. Eurosystemets kassakravssystem tillåter att motparterna tillämpar ett utjämningssystem som innebär att det är tillräckligt om parterna uppfyller kassakravet som genomsnittligt saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

Eurosystemets kassakravssystem används primärt för att uppnå följande penningpolitiska syften:

a)   Stabilisering av penningmarknadsräntor

Utjämningssystemet i Eurosystemets kassakravssystem ska tjäna till att stabilisera penningmarknadsräntorna genom att ge instituten ett incitament att jämna ut effekterna av tillfälliga rörelser i likviditeten på marknaden.

b)   Skapande eller förstärkande av ett strukturellt likviditetsunderskott

Eurosystemets kassakravssystem bidrar till att skapa eller förstärka ett strukturellt likviditetsunderskott. Detta kan hjälpa Eurosystemet att bli effektivare i sin uppgift att tillföra likviditet på marknaden.

I sin tillämpning av kassakravet ska ECB handla i överensstämmelse med de mål för Eurosystemet som fastställs i artikel 127 i fördraget och artikel 2 i stadgan för ECBS, bland annat principen om att undvika betydande, icke önskvärda effekter i fråga om undanträngning eller disintermediering.

7.2   Institut som omfattas av kassakravssystemet

Med stöd av artikel 19.1 i stadgan för ECBS kräver ECB att kreditinstituten i medlemsstaterna håller kassakravsmedel. Detta innebär att filialer inom euroområdet till kreditinstitut som inte har sitt säte i euroområdet också är underkastade Eurosystemets kassakrav. Däremot tillämpas Eurosystemets kassakrav inte på filialer etablerade utanför euroområdet till kreditinstitut som har sitt säte inom området.

Institut undantas automatiskt från kassakrav från och med starten av den uppfyllandeperiod inom vilken institutets auktorisation återkallas eller upphör, eller inom vilken ett beslut fattas av domstol eller annan behörig myndighet i en medlemsstat om att institutet ska försättas i likvidation. Enligt förordning (EG) nr 2531/98 och förordning ECB/2003/9 kan ECB dessutom på icke-diskriminerande grunder undanta institut från deras skyldigheter enligt Eurosystemets kassakravssystem om dessa institut är föremål för omorganisering eller deras tillgångar har frysts eller om de är föremål för rekonstruktion, frysning av tillgångar och/eller andra åtgärder som unionen eller en medlemsstat ålagt dem att vidta enligt artikel 75 i fördraget, så att instituten inte kan använda sina medel, eller om ECB-rådet till följd därav beslutat att tillfälligt eller tills vidare utesluta instituten från möjlighet att delta i öppna marknadsoperationer eller ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter om syftena med systemet inte uppfylls genom att dessa skyldigheter åläggs just dessa institut. Om dess beslut om sådana undantag baseras på syftena med Eurosystemets kassakravssystem tar ECB hänsyn till något (eller flera) av följande kriterier:

a)	Institutet är auktoriserat att driva verksamheten endast för speciella ändamål.

b)	Institutet är förbjudet att driva aktiv bankrörelse i konkurrens med andra kreditinstitut.

c)	Institutet har lagstadgad skyldighet att hålla all sin inlåning öronmärkt för regionalt och/eller internationellt utvecklingsbistånd.

ECB för en förteckning över institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem. ECB offentliggör också en förteckning över institut som befriats från sina skyldigheter enligt systemet av andra skäl än att de är föremål för omorganisation eller att deras tillgångar har frysts och/eller andra åtgärder som unionen eller en medlemsstat ålagt dem att vidta enligt artikel 75 i fördraget vilka begränsar användning av deras medel, eller om ECB-rådet till följd därav beslutat att utesluta institutet från möjligheten att delta i öppna marknadstransaktioner eller ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter (118). Motparterna kan mot förteckningen kontrollera om skulderna avser institut som själva är kassakravspliktiga. Förteckningarna, som offentliggörs efter stängning på Eurosystemets sista bankdag varje kalendermånad, kan användas som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar den kalendermånad som inleds två månader senare. Den förteckning som publiceras i slutet av februari skulle alltså vara giltig för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar i april.

7.3   Beräkning av kassakravet

7.3.1   Kassakravsbas och kassakravsprocent

Kassakravsbasen för ett institut fastställs i förhållande till poster i institutets balansräkning. Balansräkningsdata inrapporteras till de nationella centralbankerna inom systemet för inrapportering av data för ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se avsnitt 7.5) (119). För institut som har full rapporteringsskyldighet används ställningen vid slutet av en given kalendermånad som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar två kalendermånader därefter. Den kassakravsbas som beräknas utifrån balansräkningarna från slutet av februari skulle till exempel användas för att beräkna de kassakrav som motparterna ska uppfylla under den uppfyllandeperiod som börjar i april.

Systemet för inrapportering av data för ECB:s penningmängds- och bankstatistik medger att små institut undantas från en del av rapporteringsskyldigheten. Institut som bestämmelsen tillämpas på behöver endast rapportera begränsade balansräkningsdata kvartalsvis (enligt ställningen vid slutet av kvartalet), och rapporteringstiden för dem är längre än vad som gäller för större institut. För dessa institut beräknas kassakravsbasen utgående från inrapporterade balansräkningsdata för ett givet kvartal och fastställs med två månaders eftersläpning för de tre följande uppfyllandeperioderna. Balansräkningen för slutet av det första kvartalet – mars – skulle till exempel gälla för beräkningen av kassakravsbasen för de uppfyllandeperioder som börjar i juni, juli och augusti.

Enligt förordning (EG) nr 2531/98 har ECB rätt att i kassakravsbasen räkna in skulder som uppstår till följd av inlåning och skulder som härrör från poster utanför balansräkningen. I Eurosystemets kassakravssystem räknas endast skuldkategorierna ”inlåning” och ”emitterade skuldförbindelser” in i kassakravsbasen (se ruta 9).

Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem samt skulder till ECB och till de deltagande nationella centralbankerna räknas inte in i kassakravsbasen. I fråga om skuldkategorin ”emitterade skuldförbindelser” måste emittenten kunna bevisa vilken volym av dessa instrument som innehas av andra institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem för att ha rätt att avräkna sådana skulder från kassakravsbasen. I de fall bevis inte kan uppvisas har emittenterna möjlighet att göra schablonavdrag med en fast procentsats (120) från balansposten.

Kassakravsprocenten fastställs av ECB högst till den maximigräns som anges i förordning (EG) nr 2531/98. ECB använder sig av en enhetlig procentsats som överstiger noll på merparten av de poster som inräknas i kassakravsbasen. Kassakravsprocenten är fastställd i förordning ECB/2003/9. Procentsatsen noll tillämpas på följande skuldkategorier: ”inlåning med överenskommen löptid över två år”, ”inlåning med uppsägningstid över två år”, ”repoavtal” och ”skuldförbindelser med ursprunglig löptid över två år” (se ruta 9). ECB har rätt att när som helst ändra procentsatserna. Ändringar i procentsatserna aviseras av ECB före den första uppfyllandeperiod som ändringen gäller.

7.3.2   Beräkning av kassakravet

Kassakravet för varje enskilt institut beräknas på summan av de kassakravsgrundande skulderna enligt kassakravsprocent som gäller för respektive skuldkategorier.

Varje institut gör ett avdrag på 100 000 euro från sitt kassakrav i varje medlemsstat där det är etablerat. De beviljade avdragen påverkar inte de rättsliga skyldigheterna för institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem (121).

Kassakravet för varje uppfyllandeperiod avrundas till närmaste euro.

RUTA 9

Kassakravsbas och kassakravsprocent

A.    Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är positiv

Inlåning (122)

—	Inlåning över natten

—	Inlåning med överenskommen löptid upp till två år

—	Inlåning med uppsägningstid upp till två år

Emitterade skuldförbindelser

—	Värdepapper med ursprunglig löptid upp till två år

B.    Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är noll

Inlåning (122)

—	Inlåning med överenskommen löptid över två år

—	Inlåning med uppsägningstid över två år

—

Repoavtal

Emitterade skuldförbindelser

—	Skuldförbindelser med en ursprunglig löptid över två år

C.    Skulder som inte ingår i kassakravsbasen

—	Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem

—	Skulder till ECB och till de deltagande nationella centralbankerna

7.4   Uppfyllande av kassakrav

7.4.1   Uppfyllandeperiod

ECB publicerar en kalender med uppfyllandeperioderna för kassakraven minst tre månader före varje nytt år (123). Uppfyllandeperioden börjar på dagen för avvecklingen av den första refinansieringstransaktionen efter det ECB-rådsmöte där den månatliga bedömningen av den penningpolitiska inriktningen ska göras. Under särskilda omständigheter kan den publicerade kalendern komma att ändras, bland annat beroende på ändrad planering av ECB-rådets möten.

7.4.2   Kassakravsmedel

Varje institut ska hålla sina kassakravsmedel på ett eller flera konton hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet har sitt säte. För institut med flera etableringar i en medlemsstat ansvarar huvudkontoret för att det sammanlagda kassakravet för institutets alla inhemska driftställen uppfylls (124). Institut som har driftställen i fler än en medlemsstat ska hålla kassakravsmedel i den nationella centralbanken i varje medlemsstat där det har driftställen i proportion till sin kassakravsbas i respektive medlemsstat.

De avvecklingskonton som instituten har i de nationella centralbankerna kan användas som kassakravskonton. Kassakravsmedel som finns på avvecklingskonton får användas för avveckling under dagen. Som ett instituts dagliga behållning av kassakravsmedel räknas saldot på institutets kassakravskonto vid dagens slut.

Ett institut kan hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat ansöka om tillstånd att administrera sina kassakravsmedel via ombud. Att anlita ombud är i regel tillåtet endast för de institut som är organiserade på ett sådant sätt att en del av förvaltningen (till exempel finansförvaltningen) också annars sköts av ombudet (till exempel nätverk av sparbanker och kooperativa banker kan centralisera sina kassakravsmedel). Förordning ECB/2003/9 innehåller bestämmelser om kassakravsmedel som administreras via ombud.

7.4.3   Förräntning av kassakravsmedel

På innestående kassakravsmedel betalas ränta enligt ECB:s genomsnittliga räntesats (vägd med antalet kalenderdagar) för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna under uppfyllandeperioden enligt formeln i ruta 10. Ingen ränta betalas på den del som överstiger kassakravet. Ränta betalas ut den andra NCB-bankdagen efter utgången av den uppfyllandeperiod räntan avser.

RUTA 10

Beräkning av räntan på kassakravsmedel

Räntan på innestående kassakravsmedel beräknas enligt följande formel:

där:

R t	=	ränta som betalas på kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.
H t	=	genomsnittligt dagsinnehav av kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.
n t	=	antal kalenderdagar i uppfyllandeperioden t.
r t	=	räntesats för beräkning av ränta på innestående kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t. Normal avrundning till två decimaler tillämpas på räntesatsen.
i	=	kalenderdag i i uppfyllandeperioden t.
MR i	=	marginalräntan för den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen som avvecklas på eller före kalenderdagen i.

7.5   Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

De poster som ska ingå i kassakravsbasen beräknas av de kassakravspliktiga instituten själva och rapporteras till de nationella centralbankerna inom ramen för ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se tillägg 4). I artikel 5 i förordning ECB/2003/9 fastställs förfaranden för anmälan och godkännande av kassakravsbasen och institutets kassakrav.

Förfarandet för anmälan och godkännande av ett instituts kassakrav går till på följande sätt. Den nationella centralbanken eller institutet tar initiativ till att beräkna institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden. Det beräknade kassakravet anmäls av den part som utfört beräkningen senast tre NCB-bankdagar innan uppfyllandeperioden inleds. Den nationella centralbanken kan ange ett tidigare datum som gräns för anmälan av kassakrav. Den kan även ange ytterligare tidsgränser för institutets anmälan av eventuella ändringar av kassakravsbasen och eventuella ändringar av det anmälda kassakravet. Den underrättade parten ska godkänna det beräknade kassakravet senast en NCB-arbetsdag innan uppfyllandeperioden inleds. Om den underrättade parten inte svarat på anmälan senast i slutet av NCB-bankdagen innan uppfyllandeperioden inleds, anses den ha godkänt institutets kassakravsbelopp för den aktuella uppfyllandeperioden. När det väl godkänts kan institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden inte ändras.

Institut som har rätt att fungera som ombud för andra instituts indirekta kassakravsmedel omfattas av särskilda rapporteringskrav, som fastställs i förordning ECB/2003/9. Att kassakravsmedel förvaltas via ombud ändrar inte på statistikrapporteringsskyldigheten för de institut som har sådana indirekta kassakravsmedel.

Inom ramen för förordning (EG) nr 2351/98 har ECB och de nationella centralbankerna rätt att verifiera insamlade uppgifter med avseende på riktighet och kvalitet.

7.6   Åsidosättande av kassakravet

Kassakravet är inte uppfyllt då ett instituts genomsnittliga saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut för uppfyllandeperioden är lägre än det kassakrav som gäller för perioden i fråga.

När ett institut åsidosätter kassakravet helt eller delvis har ECB, med stöd av förordning (EG) nr 2531/98, rätt att förelägga sanktioner enligt följande:

a)	en avgift av högst 5 procentenheter över den ränta som gäller för utlåningsfaciliteten, beräknad på det belopp varmed kassakravet understigs, eller

b)	en avgift enligt en procentsats som är högst den dubbla räntan på utlåningsfaciliteten, beräknad på det belopp varmed kassakravet understigs, eller

c)	ett krav att institutet ska göra räntelösa insättningar i ECB eller de nationella centralbankerna till ett belopp av högst tre gånger det belopp varmed kassakravet understigs. Löptiden för insättningarna får inte vara längre än den period under vilken institutet försummat att uppfylla kassakravet.

Skulle ett institut försumma att uppfylla andra skyldigheter i ECB:s förordningar och beslut om Eurosystemets kassakravssystem (till exempel om data inte inrapporteras i tid eller om inrapporterade data inte är tillförlitliga) har ECB rätt att ålägga sanktioner med stöd av förordning (EG) nr 2532/98 samt förordning ECB/1999/4. ECB:s direktion får ange och offentliggöra de kriterier enligt vilka den kommer att tillämpa de sanktioner som föreskrivs i artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2531/98 (125).

Vid grava åsidosättanden av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

---

(1)  Noteras bör att centralbankerna i de EU-medlemsstater som ännu inte har infört euron bibehåller sin penningpolitiska självständighet enligt sina nationella lagar och därför inte deltar i den gemensamma penningpolitiken.

(2)  I detta dokument avses med ”nationella centralbanker” centralbankerna i de medlemsstater som har infört euron.

(3)  Sådan information omfattas av de regler för tystnadsplikt som framgår av artikel 37 i stadgan för ECBS.

(4)  I detta dokument avses med ”medlemsstater” de medlemsstater som har infört euron.

(5)  Olika förfaranden för att genomföra Eurosystemets öppna marknadsoperationer, dvs. standardiserade anbudsförfaranden, snabba anbudsförfaranden och bilaterala förfaranden, beskrivs i kapitel 5. Standardiserade anbud utförs inom en tidsram på högst 24 timmar räknat från tillkännagivandet av anbudsvillkoren till bekräftelsen av tilldelningen. Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna enligt avsnitt 2.1 har rätt att delta i standardiserade anbudsförfaranden. Snabba anbud verkställs normalt inom 90 minuter. Eurosystemet kan begränsa deltagandet i snabba anbudsförfaranden till en mindre krets av motparter. Med bilaterala förfaranden avses alla förfaranden där Eurosystemet agerar direkt i förhållande till en eller flera motparter utan att använda anbudsförfaranden. Bilaterala förfaranden inkluderar transaktioner som görs över börser eller genom ombud.

(6)  För direkta köp och försäljningar begränsas kretsen av motparter inte på förhand.

(7)  Den harmoniserade tillsynen av kreditinstitut grundas på Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1).

(8)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 4.

(9)  EGT L 264, 12.10.1999, s. 21.

(10)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 1.

(11)  EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

(12)  I tillämpliga fall när det gäller tilläggssäkerheter.

(13)  De huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt Eurosystemets på förhand offentliggjorda anbudskalender (se även avsnitt 5.1.2) som finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu samt Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

(14)  Löptiden för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner kan variera tillfälligt, bland annat på grund av nationella helgdagar i medlemsstaterna.

(15)  De huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt Eurosystemets på förhand offentliggjorda anbudskalender (se även avsnitt 5.1.2) som finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

(16)  Löptiden för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner kan variera, bland annat på grund av nationella helgdagar i medlemsstaterna.

(17)  Inlåning med fast löptid mottas på konton i de nationella centralbankerna även när ECB genomför sådana transaktioner centraliserat.

(18)  Från och med den 19 maj 2008 har den decentraliserade tekniska infrastrukturen i TARGET ersatts av TARGET2. Denna består av en gemensam delad plattform (genom vilken betalningsanvisningar lämnas och verkställs samt betalningar tas emot på samma tekniska sätt) och, i tillämpliga fall, de nationella centralbankernas egna system för hemkonton.

(19)  Därutöver beviljas motparterna tillträde till utlåningsfaciliteten endast om de har tillträde till ett konto hos den nationella centralbanken där transaktionen kan avräknas, till exempel inom den gemensamma delade plattformen i TARGET2.

(20)  I vissa medlemsstater håller kanske den nationella centralbanken eller något av dess kontor inte öppet för penningpolitiska operationer på vissa av Eurosystemets bankdagar på grund av nationella eller regionala helgdagar. Den nationella centralbanken är då skyldig att underrätta motparterna på förhand om vilka förfaranden som ska tillämpas för tillträde till utlåningsfaciliteten på en sådan helgdag.

(21)  Dagar då TARGET2 är stängt meddelas på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt på Eurosystemets webbplatser (se tillägg 5).

(22)  Med ”Eurosystemets bankdagar” avses i detta dokument alla dagar då ECB och minst en nationell centralbank håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer.

(23)  ECB-rådet beslutar normalt om ränteändringar vid den penningpolitiska bedömningen som görs i samband med månadens första möte. Normalt träder sådana beslut inte i kraft förrän i början av den nya kassakravsperioden.

(24)  Operativa skillnader kan förekomma på grund av skillnader i kontostruktur i de nationella centralbankerna i euroområdet.

(25)  På grund av skillnader i kontostruktur mellan de nationella centralbankerna kan ECB tillåta att de nationella centralbankerna tillämpar tillträdesvillkor som skiljer sig något från dem som avses här. De nationella centralbankerna ska tillhandahålla information om sådana avvikelser från de tillträdesvillkor som beskrivs i detta dokument.

(26)  Därutöver beviljas motparterna tillträde till inlåningsfaciliteten endast om de har tillträde till ett konto hos den nationella centralbanken där transaktionen kan avräknas, till exempel inom den gemensamma delade plattformen i TARGET2.

(27)  Därutöver beviljas motparterna tillträde till utlåningsfaciliteten endast om de har tillträde till ett konto hos den nationella centralbanken där transaktionen kan avräknas, till exempel inom den gemensamma delade plattformen i TARGET2.

(28)  Med ”Eurosystemets bankdagar” avses i detta dokument alla dagar då ECB och minst en nationell centralbank håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer.

(29)  ECB-rådet beslutar normalt om ränteändringar vid den penningpolitiska bedömningen som görs i samband med månadens första möte. Normalt träder sådana beslut inte i kraft förrän i början av nästa kassakravsperiod.

(30)  Vid anbud på valutaswappar till fast kurs fastställer ECB transaktionens swappunkter och motparterna anger till vilket belopp i den valuta som hålls fast de är villiga att sälja (och återköpa) eller köpa (och sälja tillbaka) till vid ifrågavarande kurs.

(31)  Vid anbud på valutaswappar till rörlig kurs lämnar motparterna anbud på ett belopp i den valuta som hålls fast och anger till vilken swappunktsnotering de är villiga att genomföra transaktionen.

(32)  Kalendern för Eurosystemets anbudsförfaranden finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt på Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

(33)  Med NCB-bankdag avses i detta dokument alla dagar då den nationella centralbanken i en given medlemsstat håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer. I vissa medlemsstater kan filialer till den nationella centralbanken hålla stängt på NCB-bankdagar på grund av lokala eller regionala helgdagar. Den nationella centralbanken ska då underrätta motparterna i förväg om hur de transaktioner som gäller de stängda kontoren ska skötas.

(34)  På grund av julen genomförs december månads transaktion normalt en vecka tidigare, dvs. onsdagen före.

(35)  Vid anbud på valutaswappar till fast kurs ska motparten ange till vilket belopp den är beredd att handla med Eurosystemet i den valuta som hålls fast.

(36)  Vid emission av skuldcertifikat kan ECB bestämma att anbuden ska uttryckas i form av ett pris och inte i form av en ränta. Priserna ska då noteras som en procentsats av det nominella värdet.

(37)  Vid valutaswappar till rörlig kurs ska motparten ange till vilket belopp den är beredd att handla med Eurosystemet i den valuta som hålls fast, samt motsvarande swappunkt.

(38)  Eller att avveckla i kontanta medel vid likviditetsdränerande transaktioner.

(39)  Swappunktsnoteringar listas i stigande ordningsföljd med beaktande av noteringens tecken, vilket beror på vilket tecken räntedifferensen mellan den utländska valutan och euron har. Skulle räntan på den utländska valutan under swappens löptid överstiga motsvarande ränta på euron är swappunktsnoteringen positiv (handlas till premium, vilket innebär att eurons terminskurs är starkare än avistakursen). Skulle däremot räntan på den utländska valutan vara lägre än motsvarande euroränta är swappunktsnoteringen negativ (handlas till discount, vilket innebär att eurons terminskurs är svagare än avistakursen).

(40)  ECB-rådet kan besluta att dessa operationer i undantagsfall också kan utföras av ECB.

(41)  En beskrivning av standarderna för användning av godkända värdepappersavvecklingssystem i euroområdet och en uppdaterad förteckning över godkända förbindelser mellan dessa system finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(42)  T är kontraktsdagen. Avvecklingsdagen ska vara en av Eurosystemets bankdagar.

(43)  Om den normala avvecklingsdagen för huvudsakliga eller långfristiga refinansieringstransaktioner inte är en bankdag kan ECB besluta om en annan avvecklingsdag, med möjlighet även till avveckling under samma dag. Avvecklingsdagarna för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner anges på förhand i Eurosystemets kalender för anbudsförfaranden (se avsnitt 5.1.2).

(44)  Likviditetsdränerande öppna marknadsoperationer som görs genom direkta köp/försäljningar eller genom reverserade transaktioner baseras också på underliggande värdepapper. För underliggande tillgångar som används vid likviditetsdränerande reverserade transaktioner är urvalskriterierna desamma som de som tillämpas för underliggande tillgångar vid likvidiserande öppna marknadsoperationer i form av reverserade transaktioner. Värderingsavdrag tillämpas inte på likviditetsdränerande transaktioner.

(45)  För en viss kategori icke omsättbara tillgångar, s.k. kreditfordringar, gäller en interimsperiod fram till 2013 och under denna period kan ett begränsat antal urvalskriterier och operationella kriterier skilja sig åt inom euroområdet (se avsnitt 6.2.2).

(46)  Denna lista offentliggörs och uppdateras dagligen på ECBs webbplats, www.ecb.europa.eu. Omsättbara tillgångar utgivna av ett icke-finansiellt företag utan rating av ett externt kreditbedömningsinstitut (ECAI) för emissionen, emittenten eller borgensmannen tas inte upp på den offentliga listan över godkända tillgångar. För dessa skuldförbindelser avgörs godtagbarhetsstatus av vilken typ av kreditbedömning som väljs av respektive motpart i enlighet med de ECAF-regler som är tillämpliga på kreditfordringarna (se avsnitt 6.3.3.1).

(47)  Obligationer med optionsbevis eller andra liknande rätter godtas inte.

(48)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(49)  Observera dock att detta krav inte exkluderar värdepapper med bakomliggande tillgångar där emissionsstrukturen omfattar två SPV-företag och kravet på ”verklig försäljning” uppfylls avseende dessa två SPV-företag så att de skuldinstrument som emitteras av det andra SPV-företaget täcks direkt eller indirekt av de ursprungliga tillgångarna och samtliga kassaflöden från de kassaflödesgenererande tillgångarna överförs från det första till det andra SPV-företaget.

(50)  Denna restriktion omfattar inte swappar som används i transaktioner med värdepapper med bakomliggande tillgångar uteslutande för att säkra tillgångar.

(51)  Värdepapper med bakomliggande tillgångar som står upptagna på listan över godtagbara omsättbara tillgångar från och med den 10 oktober 2010 undantas från detta krav och kommer att godtas fram till den 9 oktober 2011.

(52)  Värdepapper med bakomliggande tillgångar som står upptagna på listan över godtagbara omsättbara tillgångar från och med den 10 oktober 2010 undantas från detta krav och kommer att godtas fram till den 9 oktober 2011.

(53)  Värdepapper med bakomliggande tillgångar som står upptagna på listan över godtagbara omsättbara tillgångar från och med den 10 oktober 2010 undantas från detta krav och kommer att godtas fram till den 9 oktober 2011.

(54)  Internationella skuldförbindelser emitterade den 1 januari 2007 eller senare genom de internationella värdepapperscentralerna Euroclear Bank (Belgien) och Clearstream Banking Luxembourg måste för att vara godtagbara utfärdas i s.k. New Global Note-form, och de måste deponeras hos en Common Safekeeper, som är en internationell värdepapperscentral, eller, i förekommande fall, en värdepapperscentral som uppfyller minimistandarderna som fastställts av ECB. Internationella skuldförbindelser som emitterades i Classic Global Note-form före den 1 januari 2007 samt fungibla skuldförbindelser som emitterats enligt samma Isin-kod på eller efter detta datum godtas till förfallodagen. Internationella skuldförbindelser emitterade efter den 30 september 2010 genom de internationella värdepapperscentralerna Euroclear Bank (Belgien) och Clearstream Banking Luxembourg måste för att vara godtagbara emitteras enligt den nya förvaringsorganisationen för internationella skuldförbindelser. Internationella skuldförbindelser emitterade detta datum eller tidigare godtas till förfallodagen. Internationella skuldförbindelser i Individual Note-form godtas inte längre om de är emitterade efter den 30 september 2010. Internationella skuldförbindelser i Individual Note-form emitterade detta datum eller tidigare godtas till förfallodagen.

(55)  Icke-finansiella företag är definierade enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENS 95).

(56)  En beskrivning av standarderna för användning av godkända värdepappersavvecklingssystem i euroområdet och en uppdaterad förteckning över godkända förbindelser mellan dessa system finns på ECB:s webbplats: www.ecb.europa.eu

(57)  EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(58)  En lista på godtagbara icke reglerade marknader offentliggörs på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, och uppdateras minst en gång om året.

(59)  Säkerhet, transparens och tillgänglighet definieras av Eurosystemet endast i termer av Eurosystemets funktion som förvaltare av säkerheter. Urvalsprocessen syftar inte till att bedöma den inneboende kvaliteten på de olika marknaderna. Principerna ska tolkas som följer. Säkerhet avser säkerhet vad gäller transaktioner, speciellt säkerhet om transaktioners giltighet och genomförbarhet. Transparens avser fri tillgång till information om marknadens regler för förfarande och verksamhet, tillgångarnas finansiella kännetecken, prisbildningsmekanismen samt relevanta priser och kvantiteter (noteringar, räntor, handelsvolymer, utestående belopp osv.). Tillgänglighet avser Eurosystemets möjlighet att delta i och ha tillgång till marknaden. En marknad är tillgänglig för hantering av säkerheter om dess regler för förfarande och verksamhet ger Eurosystemet möjlighet att erhålla information och genomföra transaktioner när så behövs.

(60)  G10-länder som inte ingår i EES omfattar i dagsläget Förenta staterna, Kanada, Japan och Schweiz.

(61)  Omsättningsbara tillgångar som emitterats före den 1 januari 2007 av en enhet som inte är etablerad inom EES eller i ett icke-EES-land inom G10, men som garanteras av en enhet som är etablerad inom EES, kommer även fortsättningsvis att godtas fram t.o.m. den 31 december 2011, förutsatt att de uppfyller övriga urvalskriterier, kraven avseende garantier som framgår av punkt 6.3.2 samt blir icke-godtagbara efter detta datum.

(62)  Denominerad i euro eller nationella underuppdelningar av euron.

(63)  Mellan 2007 och 2013 gäller ett tillfälligt system för kreditfordringar, enligt vilket varje nationell centralbank kan välja ett lägsta tröskelvärde för storleken på kreditfordringar som är godtagbara som säkerheter (utom för gränsöverskridande användning) och huruvida en administrationsavgift ska tas ut. Under 2013 kommer ett gemensamt system att gälla.

(64)  Kreditfordringar benämns också banklån. Schuldscheindarlehen och nederländska registrerade privata fordringar på regeringen eller andra godtagbara gäldenärer som täcks av en statlig garanti (till exempel bostadsrättsföreningar) anses vara likvärdiga med kreditfordringar.

(65)  Enligt definitionen i ENS 95.

(66)  Denominerad i euro eller nationella underuppdelningar av euron.

(67)  Irländska skuldsedlar med säkerhet i inteckning är för närvarande den enda instrumenttypen i den här klassen.

(68)  Denominerad i euro eller nationella underuppdelningar av euron.

(69)  I det fall en motpart använder värdepapper vilka inte (längre) är att betrakta som godtagbara säkerheter för en utestående kredit till följd av att de är utgivna/garanterade av motparten eller att en nära förbindelse existerar måste motparten omedelbart meddela detta förhållande till den berörda nationella centralbanken. Värdepapperen värderas till noll vid nästa värderingstillfälle och vid behov kommer krav på tilläggssäkerheter att ställas (se även tillägg 6). Dessutom måste motparten så snart som möjligt ta bort värdepapperen.

(70)  Se avsnitt 6.2.1 för en mer detaljerad beskrivning.

(71)  Se avsnitt 6.2.2 för en mer detaljerad beskrivning.

(72)  Kreditvärdigheten för omsättbara skuldförbindelser utan rating vilka emitterats eller garanteras av icke-finansiella företag avgörs på basis av den typ av kreditbedömningssystem som relevant motpart valt i enlighet med de ECAF-regler som är tillämpliga på kreditfordringarna (se avsnitt 6.3.3). Vad beträffar omsättbara skuldförbindelser har dessa urvalskriterier ändrats enligt vad som följer: emittentens/borgensmannens hemvist: euroområdet, utgivningsplats: euroområdet.

(73)  Eurosystemets harmoniserade riskklasskala finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu. En kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 3 betyder minst ett långfristigt kreditbetyg motsvarande ”BBB–” (Fitch och Standard & Poor’s), ”Baa3” (Moody’s) eller ”BBB” (DBRS).

(74)  Kapitaltäckningsdirektivet omfattar Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201).

(75)  ”AAA” betyder ett långfristigt kreditbetyg motsvarande ”AAA” hos Fitch, Standard & Poor’s och DBRS, ”Aaa” hos Moody’s eller, om detta saknas, ett kortfristigt kreditbetyg motsvarande ”F1+” hos Fitch, ”A-1+” hos Standard & Poor’s eller ”R-1H” hos DBRS.

(76)  ”A” betyder minst ett långfristigt kreditbetyg motsvarande ”A–” (Fitch och Standard & Poor’s), ”A3” (Moody’s) eller ”AL” (DBRS).

(77)  Om det finns flera eventuellt motsägande bedömningar av olika ECAI för samma emittent/gäldenär eller borgensman tillämpas först-bäst-regeln (dvs. den bästa ECAI-bedömningen).

(78)  De höga kreditkraven för bankers skuldförbindelser med täckning som emitterats från och med den 1 januari 2008 bedöms utifrån ovan angivna kriterier. Bankers skuldförbindelser med täckning som emitterats före den 1 januari 2008 anses uppfylla de höga kreditkraven om de fullt ut uppfyller kriterierna som framgår av artikel 52.4 i direktivet om fondföretag.

(79)  Denna information offentliggörs på ECB’s webbplats, www.ecb.europa.eu

(80)  När det gäller den andra ECAI-bedömningen avser kreditbedömningen vid emission den kreditbedömning som först görs eller publiceras av ett ECAI.

(81)  Den nationella centralbank som anmäler en viss tillgång är vanligtvis centralbanken i det land där tillgången kommer att tas upp till handel/handlas på en godtagbar marknad. Om ett värdepapper tas upp till handel/handlas på flera marknader ska förfrågningar ställas till ECB Eligible Assets Hotline (Eligible-Assets.Hotline@ecb.europa.eu).

(82)  Listor på enheter som hör till de tre klasserna, liksom kriterierna för att placera emittenter, gäldenärer och borgensmän i de tre klasserna, förväntas bli tillgängliga tillsammans med länkar till de relevanta nationella tillsynsmyndigheterna på Europeiska bankmyndighetens (EBA) webbplats: http://www.eba.europa.eu/SD/Rules_AdditionalInformation.htm

(83)  Icke-finansiella företag är definierade enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENS 95).

(84)  Information om kreditkvalitetssteg offentliggörs på ECB:s webbplats på www.ecb.europa.eu

(85)  Om det rör sig om omsättbara tillgångar som emitterats av icke-finansiella företag men inte bedömts av ett godtagbart ECAI gäller detta krav kreditbedömningar av emittenter.

(86)  Om det finns flera eventuellt motsägande bedömningar av olika ECAI för samma emittent/gäldenär eller borgensman tillämpas först-bäst-regeln (dvs. den bästa ECAI-bedömningen).

(87)  Listor på enheter som hör till de tre klasserna, liksom kriterierna för att placera emittenter, gäldenärer och borgensmän i de tre klasserna, förväntas bli tillgängliga tillsammans med länkar till de relevanta nationella tillsynsmyndigheterna på EBA:s webbplats på www.eba.europa.eu

(88)  Om motparten har valt ett ECAI som källa för kreditbedömningar kan den använda först-bäst-regeln: om det finns flera eventuellt motsägande bedömningar av olika ECAI för samma emittent/gäldenär eller borgensman tillämpas den bästa ECAI-bedömningen.

(89)  För specifika kreditbedömningssystem kan kreditkvalitetströskeln justeras efter processen för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

(90)  I enlighet med Eurosystemets harmoniserade riskklasskala, som finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(91)  Eurosystemet offentliggör bara informationen i samband med kredittransaktioner som rör Eurosystemet och tar inget ansvar för bedömningen av godtagbara kreditbedömningssystem.

(92)  ECAI går under beteckningen ratinginstitut på finansiella marknader.

(93)  Om så är nödvändigt ska handlingarna översättas till den nationella centralbankens arbetsspråk.

(94)  Godtagbarhetskriterierna finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(95)  Motparten måste informera RT-operatören omgående om alla kredithändelser som kan tyda på en försämring av kreditkvaliteten.

(96)  PD(i,t) betecknar kreditbedömningssystemets bedömning av sannolikheten för betalningsinställelse i fråga om gäldenären i vid tidpunkten t.

(97)  På grund av olika förfaranden i medlemsstaterna kan vissa skillnader i fråga om riskkontrollåtgärder kvarstå. Till exempel i fråga om motparternas sätt att leverera underliggande tillgångar till de nationella centralbankerna (i form av en pool av säkerheter som pantsatts hos den nationella centralbanken eller som repoavtal baserade på enskilda tillgångar som specificerats för varje transaktion) kan vissa mindre skillnader förekomma beträffande tidpunkten för värderingen och andra operativa åtgärder i systemet. Vad gäller icke omsättbara tillgångar kan dessutom bedömningsteknikernas precision variera, vilket återspeglas i den allmänna nivån på värderingsavdragen (se avsnitt 6.4.3).

(98)  Värderingsavdragen för skuldförbindelser med fast kupong kan även användas för skuldförbindelser vars kupong är kopplad till en förändring i emittentens egen rating eller till inflationsindexerade värdepapper

(99)  I allmänhet bestämmer emittentgruppklassificeringen likviditetskategorin. Alla värdepapper med bakomliggande tillgångar ingår dock i likviditetskategori V, oavsett emittentens klassificering, och täckta bankobligationer av typ Jumbo ingår i kategori II, medan traditionella täckta bankobligationer, andra täckta bankobligationer och andra skuldförbindelser som givits ut av kreditinstitut ingår i kategori III och IV.

(100)  Skuldcertifikat som givits ut av ECB och skuldförbindelser som givits ut av de nationella centralbankerna innan euron antagits i deras respektive medlemsstater ingår i likviditetskategori I.

(101)  Endast instrument med en emissionsvolym på över en miljard euro, för vilka minst tre market-makers regelbundet anger sälj- och köpkurser ingår i klassen för täckta bankobligationer av typ Jumbo.

(102)  Endast omsättbara tillgångar som givits ut av emittenter som klassificerats som agenturer av ECB ingår i likviditetskategori II. Omsättbara tillgångar som givits ut av andra agenturer ingår i kategori III eller IV, beroende på emittent och typ av tillgång.

(103)  I likviditetskategori III ingår täckta bankobligationer som inte följer UCITS-direktivet, omfattande såväl strukturerade täckta bankobligationer som täckta bankobligationer med flera emittenter.

(104)  En räntebetalning betraktas som en utbetalning till rörlig ränta om kupongen är kopplad till en referensräntesats och om räntejusteringsperioden för den kupongen inte är längre än ett år. Räntebetalningar med en räntejusteringsperiod som är längre än ett år behandlas som betalningar till fast ränta, där relevant löptid för värderingsavdraget är skuldinstrumentets återstående löptid.

(105)  På enskilda värdepapper med bakomliggande tillgångar, täckta bankobligationer (täckta bankobligationer av typ Jumbo, traditionella täckta bankobligationer och andra täckta bankobligationer) och bankers skuldförbindelser utan täckning som teoretiskt sett värderas i enlighet med avsnitt 6.5 görs ytterligare ett värderingsavdrag. Detta värderingsavdrag görs direkt på den teoretiska värderingsnivån av den enskilda skuldförbindelsen i form av en värderingsnedsättning på 5 procent.

(106)  Kreditbetyg i enlighet med Eurosystemets harmoniserade riskklasskala, som finns på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu).

(107)  Om en skuldförbindelse, när denna stryks från listan över godtagbara omsättbara tillgångar, används i Eurosystemets kredittransaktioner, ska den snarast möjligt tas bort.

(108)  Värderingsavdragen på kreditfordringar med fasta räntebetalningar kan även användas för kreditfordringar med inflationsindexerade räntebetalningar.

(109)  Nationella centralbanker kan besluta att inte godta underliggande värdepapper vid reverserade transaktioner där dessa utgörs av skuldförbindelser med inkomstflöden (till exempel en räntebetalning) som uppstår i perioden fram till förfallodagen för den penningpolitiska transaktionen i fråga (se avsnitt 6.2.3).

(110)  Närmare information finns i broschyren ”Korrespondentcentralbanksmodellen” som är tillgänglig på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(111)  Godtagbara värdepapper kan användas genom ett centralbankskonto i ett värdepappersavvecklingssystem i ett annat land än det där den berörda centralbanken är belägen om Eurosystemet har godkänt utnyttjandet av ett sådant konto. Sedan 1999 får De Nederlandsche Bank använda sitt konto hos Euroclear Belgium för att avveckla säkerheter i euroobligationer som emitterats i detta ICSD. Fr.o.m. augusti 2000 har Central Bank of Ireland fått tillstånd att öppna ett sådant konto hos Euroclear. Detta konto kan utnyttjas för alla godtagbara värdepapper som placerats hos Euroclear, dvs. inbegripet godtagbara värdepapper som överförts till Euroclear via godtagbara förbindelser.

(112)  Närmare information finns i broschyren ”Korrespondentcentralbanksmodellen” som är tillgänglig på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(113)  Närmare information finns i broschyren ”Korrespondentcentralbanksmodellen” som är tillgänglig på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(114)  En förbindelse mellan två värdepappersavvecklingsystem består av en uppsättning förfaranden och arrangemang för gränsöverskridande överföringar av värdepapper via en kontobaserad process. En förbindelse tar formen av ett omnibus-konto öppnat av ett värdepappersavvecklingssystem (investerarens) i ett annat värdepappersavvecklingssystem (emittentens). En direkt förbindelse betyder att det inte finns någon mellanhand mellan de två systemen. Mellanhandsförbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen kan också användas för gränsöverskridande överföring av värdepapper till Eurosystemet. En mellanhandsförbindelse är ett kontraktuellt och tekniskt arrangemang som låter två värdepappersavvecklingssystem som inte är direkt kopplade till varandra utbyta värdepapperstransaktioner eller -överföringar genom ett tredje värdepappersavvecklingssystem som agerar som mellanhand.

(115)  Den uppdaterade förteckningen över godtagbara förbindelser finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(116)  Se ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, ”Standards for the use of EU securities settlement systems in ESCB credit operations”, januari 1998.

(117)  Innehållet i detta kapitel ges enbart för kännedom.

(118)  Förteckningarna är tillgängliga för allmänheten på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

(119)  Systemet för inrapportering av ECB:s penningmängds- och bankstatistik beskrivs i tillägg 4.

(120)  Se förordning ECB/2003/9. Ytterligare information om schablonavdragets storlek finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt på Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

(121)  Institut som får inrapportera aggregerade data enligt systemet för inrapportering av ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se tillägg 4) beviljas endast ett generellt avdrag för gruppen som helhet, såvida de inte lämnar in så detaljerade data om kassakravsbas och kassakravsmedel att Eurosystemet kan verifiera uppgifterna med avseende på riktighet och kvalitet och fastställa kassakravet för varje enskilt institut i gruppen.

(122)  Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 25/2009 av den 19 december 2008 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2008/32) (EUT L 15, 20.1.2009, s. 14) kräver uttryckligen att inlåning ska rapporteras till nominellt värde. Nominellt värde avser det kapitalbelopp som en gäldenär enligt avtal är skyldig att återbetala till borgenären. Denna ändring blev nödvändig eftersom rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1) ändrats så att vissa finansiella instrument kunde värderas till marknadsvärde.

(123)  Kalendern tillkännages normalt i ett pressmeddelande från ECB som publiceras på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu. Dessutom publiceras kalendern i EUT samt på Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

(124)  Institut som inte har huvudkontor i den medlemsstat de är etablerade ska utse en större filial som ansvarig för att det sammanlagda kassakravet för institutets alla etableringar i medlemsstaten i fråga blir uppfyllt.

(125)  Sådana kriterier offentliggjordes i ”Meddelande från Europeiska centralbanken avseende föreläggandet av sanktioner vid åsidosättande av skyldigheten att hålla kassakravsmedel (minimireserver)” (EGT C 39, 11.2.2000, s. 3).