18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/1

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/3

(1)

I rådets förordning (EU) nr 1225/2010 av den 13 december 2010 om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för fiskebestånd av vissa djuphavsarter (2) för 2011 och 2012 fastställs kvoter för 2011 och 2012.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/5

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/7

(1)

I rådets förordning (EU) nr 1225/2010 av den 13 december 2010 om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för fiskebestånd av vissa djuphavsarter (2) för 2011 och 2012 fastställs kvoter för 2011 och 2012.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/9

(1)

I rådets förordning (EU) nr 1225/2010 av den 13 december 2010 om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för fiskebestånd av vissa djuphavsarter (2) för 2011 och 2012 fastställs kvoter för 2011 och 2012.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/11

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/13

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/15

(1)

Enligt förordning (EG) nr 216/2008 ska kommissionen, med stöd av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (”byrån”), anta tillämpningsföreskrifter för tillhandahållande av ett antal flygsäkerhetsreglerande krav för införande av en effektiv funktion för säkerhetstillsyn över flygledningstjänster. Enligt artikel 8b i förordning (EG) nr 216/2008 ska dessa tillämpningsföreskrifter utarbetas på grundval av de förordningar som antagits i enlighet med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (”ramförordning”) (4). Denna förordning bygger på kommissionens förordning (EG) nr 1315/2007 av den 8 november 2007 om säkerhetstillsyn av flygledningstjänsten och om ändring av förordning (EG) nr 2096/2005 (5).

(2)

De behöriga myndigheternas roll och funktion behöver preciseras ytterligare baserat på bestämmelserna i förordning (EG) nr 216/2008, förordning (EG) nr 549/2004, förordning (EG) nr 550/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst (förordning om driftskompatibilitet) (6). Dessa förordningar innehåller krav avseende säkerhet för flygtrafiktjänster. Medan leverantörerna är ansvariga för ett säkert tillhandahållande av flygtrafiktjänster, bör medlemsstaterna säkerställa effektiv tillsyn via behöriga myndigheter.

(3)

Denna förordning bör inte omfatta militära operationer och militär träning enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 549/2004 och artikel 1.2 c i förordning (EG) nr 216/2008.

(4)

De behöriga myndigheterna bör utföra säkerhetsrevisioner och säkerhetsgranskningar i enlighet med denna förordning inom ramen för de inspektioner och undersökningar som ska utföras enligt förordning (EG) nr 216/2008 och förordning (EG) nr 550/2004.

(5)

De behöriga myndigheterna bör överväga att använda det system för säkerhetstillsyn som fastställs i denna förordning även inom andra tillsynsområden för att leverera en effektiv och sammanhängande tillsynsverksamhet.

(6)

I alla flygtrafiktjänster, liksom i flödesplanering och luftrumsplanering, används funktionella system för styrning av luftfarten. Ändringar i de funktionella systemen bör därför bli föremål för en säkerhetstillsyn.

(7)

Behöriga myndigheter som fastställt att ett system eller en komponent i ett system inte uppfyller tillämpliga krav, bör vidta alla nödvändiga åtgärder. Härvid bör den behöriga myndigheten, särskilt när en säkerhetsinstruktion måste utfärdas, överväga att instruera de anmälda organ som deltar i utfärdandet av den försäkran som avses i artikel 5 eller artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004 att utföra särskilda undersökningar beträffande det berörda tekniska systemet.

(8)

Ett krav på att de behöriga myndigheterna ska lämna årliga rapporter om säkerhetstillsynen bör bidra till öppenhet och tydligare ansvarsförhållanden för säkerhetstillsynen. Sådana rapporter bör lämnas till kommissionen, byrån och den medlemsstat som utsett eller inrättat den behöriga myndigheten. De årliga rapporterna om säkerhetstillsyn bör dessutom användas inom ramen för regionalt samarbete, standardiseringsinspektioner enligt förordning (EG) nr 216/2008 och internationell övervakning av säkerhetstillsyn. Rapporterna bör bland annat innehålla relevant information om följande: övervakning av säkerhetstillsynens utförande, de övervakade organisationernas uppfyllande av tillämpliga flygsäkerhetsreglerande krav, program för säkerhetsrevisioner, granskning av säkerhetsbevisning samt ändringar av funktionella system som de övervakade organisationerna genomfört enligt förfaranden som godkänts av den behöriga myndigheten och i enlighet med de säkerhetsinstruktioner som utfärdats av den myndigheten.

(9)

Enligt artikel 10.1 i förordning (EG) nr 216/2008 och artikel 2.4 i förordning (EG) nr 550/2004 bör behöriga myndigheter på lämpligt sätt komma överens om ett nära samarbete med varandra för att säkerställa adekvat tillsyn över leverantörer av flygtrafiktjänster som tillhandahåller tjänster med avseende på det luftrum som faller under en annan medlemsstats ansvarsområde än den som utfärdade certifikatet. I enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 216/2008 bör de behöriga myndigheterna utbyta information med varandra med fokus på säkerhetstillsyn av organisationer.

(10)

Byrån bör ytterligare utvärdera bestämmelserna i denna förordning, särskilt de som gäller säkerhetstillsyn av ändringar, och lämna ett yttrande för att anpassa sådana ändringar till ett enda övergripande system, samt ta hänsyn till integrationen av dessa bestämmelser i den framtida gemensamma regelstrukturen för civil luftfartssäkerhet liksom intressenters och behöriga myndigheters erfarenheter. Byråns yttrande bör dessutom syfta till att underlätta genomförandet av Internationella civila luftfartsorganisationens State Safety Programme (SSP) inom unionen som en del av detta enda övergripande system.

(11)

För att vissa av de nätverksfunktioner som etablerats enligt förordning (EG) nr 551/2004 ska kunna utföras på ett säkert sätt bör det berörda organet omfattas av vissa säkerhetskrav. Dessa krav som syftar till att säkerställa att ett sådant organ eller en sådan organisation drivs på ett säkert sätt, fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 677/2011 av den 7 juli 2011 om genomförandebestämmelser för nätverksfunktioner för flygledningstjänst (ATM) och om ändring av förordning (EU) nr 691/2010 (7). Dessa krav är säkerhetskrav för organisationen, vilka har stor likhet med de generella krav som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 (8), men som är anpassade till nätverksfunktionens säkerhetsansvar. För att stödja ett övergripande system för reglering av säkerheten inom området civil luftfart behöver uppfyllandet av dessa krav övervakas på samma sätt som leverantörerna av flygtrafiktjänster övervakas.

(12)

Högnivågruppen för luftfartsreglering betonade i sina rekommendationer från juli 2007 behovet av att skilja tillsyn från tillhandahållande av tjänster eller funktioner. I linje med denna princip föreskrivs i artikel 6 i förordning (EG) nr 551/2004 att det organ som utsetts att utföra nätverksfunktionerna måste omfattas av vederbörlig tillsyn. Eftersom byrån redan utövar den oberoende säkerhetstillsynen över leverantörer av paneuropeisk flygledningstjänst/flygtrafiktjänster enligt artikel 22a i förordning (EG) nr 216/2008, är det helt i linje med europeisk flygsäkerhetspolicy att anförtro byrån uppgiften att bistå kommissionen i utövandet av samma uppgifter när det gäller de europeiska nätverksfunktionerna.

(13)

Förordning (EG) nr 1315/2007 bör därför upphöra att gälla.

(14)

Kommissionens förordning (EG) nr 691/2010 av den 29 juli 2010 om ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner och om ändring av förordning (EG) nr 2096/2005 (9) bör ändras för att anpassas till denna förordning.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

a)

För organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet och, i förekommande fall, sitt säte i en medlemsstat och utövar flygtrafiktjänster inom den medlemsstatens territorium: den nationella tillsynsmyndighet som utsetts eller inrättats av denna medlemsstat.

b)

För organisationer för vilka, enligt de överenskommelser som ingåtts av medlemsstater enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 550/2004, ansvaret för säkerhetstillsynen har fördelats på ett annat sätt än vad som anges i punkt a: de behöriga myndigheter som utsetts eller inrättats enligt dessa överenskommelser. Dessa överenskommelser ska uppfylla kraven i artikel 2.3–2.6 i förordning (EG) nr 550/2004.

c)

För organisationer som tillhandahåller flygledningstjänst/flygtrafiktjänster i luftrummet för det territorium som omfattas av fördraget och som har sin huvudsakliga verksamhet och, i förekommande fall, sitt säte utanför det territorium som omfattas av bestämmelserna i fördraget: Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (”byrån”).

d)

För organisationer som tillhandahåller paneuropeisk flygledningstjänst/flygtrafiktjänster samt för alla andra nätverksfunktioner i luftrummet för det territorium som omfattas av fördraget: byrån.

a)

det klart framgår vem som ansvarar för tillämpningen av respektive bestämmelse i denna förordning,

b)

medlemsstaterna har överblick över funktionerna för säkerhetstillsynen och dess resultat,

c)

utbyte av relevant information mellan tillsynsmyndigheterna och den certifierande myndigheten säkerställs.

a)

att tillämpliga flygsäkerhetsreglerande krav är uppfyllda före utfärdande eller förnyelse av ett certifikat – inklusive de säkerhetsrelaterade villkor som är knutna till det – som krävs för tillhandahållande av flygtrafiktjänster,

b)

att alla säkerhetsrelaterade skyldigheter i det utnämningsbeslut som utfärdas i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 550/2004 är uppfyllda,

c)

att organisationerna stadigvarande uppfyller tillämpliga flygsäkerhetsreglerande krav,

d)

att säkerhetsmål, säkerhetskrav och andra säkerhetsrelaterade villkor tillämpas som är fastställda i

e)

att säkerhetsinstruktioner införs.

a)

bygga på dokumenterade förfaranden,

b)

underbyggas med dokumentation som är speciellt avsedd att ge personal för säkerhetstillsyn vägledning om hur de ska utföra sina uppgifter,

c)

ge de aktuella organisationerna en indikation om resultaten av säkerhetstillsynen,

d)

baseras på säkerhetsrevisioner och säkerhetsgranskningar som utförs i enlighet med artiklarna 7, 9 och 10,

e)

ge de behöriga myndigheterna de underlag de behöver för att vidta ytterligare åtgärder, bland annat sådana som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 549/2004, artikel 7.7 i förordning (EG) nr 550/2004 och artiklarna 10, 25 och 68 i förordning (EG) nr 216/2008 i fall då de flygsäkerhetsreglerande kraven inte uppfylls.

a)

genom bedömning av behovet av förbättringar eller korrigerande åtgärder ge de behöriga myndigheterna underlag för avgörande av huruvida tillämpliga flygsäkerhetsreglerande krav samt införandemetoder uppfylls,

b)

utföras oberoende av den revisionsverksamhet som den granskade organisationen bedriver internt i sina egna funktioner för flygsäkerhets- eller kvalitetsstyrning,

c)

utföras av revisionspersonal som uppfyller de kvalifikationskrav som avses i artikel 12,

d)

avse samlade införandemetoder – eller delar av dem – samt processer, produkter eller tjänster,

e)

fastställa huruvida

f)

leda till att alla fastställda bristande överensstämmelser korrigeras i enlighet med artikel 8.

a)

täcka alla områden med potentiella flygsäkerhetsrisker, med fokus på områden där problem har konstaterats,

b)

täcka alla organisationer, tjänster och nätverksfunktioner som står under den behöriga myndighetens tillsyn,

c)

säkerställa att revisioner utförs på ett sätt som står i proportion till den risknivå som organisationernas verksamhet har,

d)

säkerställa att ett tillräckligt antal revisioner utförs under en tvåårsperiod för att kontrollera att alla berörda organisationer uppfyller tillämpliga flygsäkerhetsreglerande krav inom alla relevanta områden i det funktionella systemet,

e)

säkerställa en uppföljning av genomförandet av korrigerande åtgärder.

a)

allvarlighetsbedömningen, som utförts enligt punkt 3.2.4 i bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 visar att de tänkbara effekterna av de kartlagda riskkällorna har allvarlighetsgraden 1 eller 2, eller

b)

införandet av ändringarna kräver införande av nya luftfartsstandarder.

a)

följa dokumenterade förfaranden,

b)

underbyggas med dokumentation som är speciellt avsedd att ge personal för säkerhetstillsyn vägledning om hur de ska utföra sina uppgifter,

c)

ta hänsyn till de säkerhetsmål, säkerhetskrav och andra säkerhetsrelaterade villkor som rör de aktuella ändringarna och som är fastställda i

d)

vid behov fastställa ytterligare säkerhetsrelaterade omständigheter som är knutna till genomförandet av ändringarna,

e)

bedöma huruvida den framlagda säkerhetsbevisningen kan godtas, med beaktande av

f)

verifiera de processer som organisationer använder för att ta fram säkerhetsbevisning för de nya funktionella system eller de ändringar i befintliga funktionella system som är föremål för granskning,

g)

fastställa om det är nödvändigt att verifiera att kraven uppfylls stadigvarande,

h)

inbegripa alla åtgärder som är nödvändiga för samordning med myndigheter som är ansvariga för säkerhetstillsyn av luftvärdighet och flygverksamhet,

i)

leda fram till att organisationen underrättas om godkännande av ändringarna – i tillämpliga fall med villkor – eller underkännande, i det sistnämnda fallet med motivering.

a)

Det behöriga organet ska ha tidigare erfarenhet av bedömning av säkerhet inom luftfartsverksamhet.

b)

Det behöriga organet får inte samtidigt delta i den verksamhet som den granskade organisationen bedriver internt i sina egna funktioner för flygsäkerhets- eller kvalitetsstyrning.

c)

All personal som har att göra med utförandet av säkerhetsrevisioner eller säkerhetsgranskningar ska vara väl utbildade och kvalificerade samt uppfylla kvalifikationskraven i artikel 12.3 i den här förordningen.

a)

för varje befattning i myndighetens organisation som rör arbete med säkerhetstillsyn fastlägga och dokumentera kraven beträffande utbildning, fortbildning, kunskaper om teknik och drift, erfarenhet och övriga kvalifikationer,

b)

se till att de som i myndighetens organisation deltar i arbete med säkerhetstillsyn får särskild utbildning,

c)

se till att personal som utsetts att utföra säkerhetsrevisioner, däribland revisionspersonal från behöriga organ, uppfyller bestämda kvalifikationskrav som fastställs av den behöriga myndigheten. Kraven ska omfatta

a)

Beskrivning av risksituationen.

b)

Uppgift om vilket funktionellt system som påverkas.

c)

Erforderliga åtgärder med motiveringar.

d)

Tid inom vilken de erforderliga åtgärderna ska vara genomförda för att uppfylla säkerhetsinstruktionerna.

e)

Datum för instruktionernas ikraftträdande.

a)

Den behöriga myndighetens organisationsschema och förfaranden.

b)

Luftrum som faller under ansvarsområdet för medlemsstater som inrättat eller utsett den behöriga myndigheten, i förekommande fall, och de organisationer som står under den behöriga myndighetens tillsyn.

c)

Behöriga organ med uppdrag att utföra säkerhetsrevisioner.

d)

Den behöriga myndighetens aktuella resurser.

e)

Alla säkerhetsproblem som konstaterats genom de processer för säkerhetstillsyn som den behöriga myndigheten sköter.

”e)

Säkerhetsrapporter från de nationella tillsynsmyndigheterna enligt artiklarna 7, 8 och 14 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1034/2011 (10), samt rapporter från samma myndigheter om hur man avhjälper identifierade säkerhetsbrister som är föremål för korrigerande handlingsplaner.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/23

(1)

Enligt förordning (EG) nr 216/2008 ska kommissionen, med stöd av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) anta tillämpningsföreskrifter för tillhandahållande av flygledningstjänst och flygtrafiktjänster (Air Traffic Management och Air Navigation Services – ATM/ANS) i hela unionen. Enligt artikel 8b.6 i den förordningen ska dessa tillämpningsföreskrifter baseras på de förordningar som antagits i enlighet med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (”ramförordning”) (3).

(2)

Tillhandahållandet av flygtrafiktjänster inom unionen bör certifieras av medlemsstaterna eller byrån. Leverantörer av flygtrafiktjänster som uppfyller de gemensamma kraven bör beviljas ett certifikat i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 550/2004 och artikel 8b.2 i förordning (EG) nr 216/2008.

(3)

Tillämpningen av de gemensamma kraven i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 550/2004 och artikel 8b i förordning (EG) nr 216/2008 bör inte påverka medlemsstaternas överhöghet över sitt luftrum och medlemsstaternas krav i fråga om allmän ordning och säkerhet och försvarsfrågor, enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 549/2004. De gemensamma kraven bör inte omfatta militära operationer och militär träning enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 549/2004 och artikel 1.2 i förordning (EG) nr 216/2008.

(4)

Definitionen av de gemensamma kraven för tillhandahållande av flygtrafiktjänster bör ta vederbörlig hänsyn till den rättsliga ställningen för leverantörer av flygtrafiktjänster i medlemsstaterna. När en organisation bedriver annan verksamhet än att tillhandahålla flygtrafiktjänster bör dessutom de gemensamma kraven inte gälla för dessa andra verksamheter eller för resurser som tilldelas verksamheter som ligger utanför tillhandahållandet av flygtrafiktjänster, om inte bestämmelser finns om motsatsen.

(5)

De gemensamma kraven bör tillämpas på leverantörer av flygtrafiktjänster proportionellt mot de risker som hänger samman med särdragen för varje verksamhet, t.ex. antal hanterade rörelser och/eller rörelsetyp. Leverantörer av flygtrafiktjänster som inte vill erbjuda gränsöverskridande tjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet bör av en behörig myndighet kunna tillåtas att på ett proportionellt sätt endast uppfylla vissa generella krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster och vissa särskilda krav för tillhandahållande av flygtrafikledningstjänster. Sådana certifikat bör alltså förses med villkor som avspeglar undantagets natur och omfattning.

(6)

I syfte att främja ett korrekt certifieringsförfarande bör varje medlemsstats årsrapport till kommissionen och byrån innehålla all information av betydelse om de undantag som den behöriga myndigheten har godkänt.

(7)

Olika krav kan gälla för de olika typerna av verksamheter inom ramen för flygtrafiktjänster. De gemensamma kraven måste därför anpassas till särdragen för varje verksamhet.

(8)

Leverantörerna av flygtrafiktjänster bör vara skyldiga att under certifikatets hela giltighetstid kunna visa att de uppfyller de tillämpliga gemensamma kraven i fråga om samtliga tjänster som omfattas av certifikatet.

(9)

I syfte att säkra en korrekt tillämpning av de gemensamma kraven bör ett system inrättas för regelbunden övervakning och inspektion av att de gemensamma kraven och de villkor som anges i certifikaten är uppfyllda. Den behöriga myndigheten bör utreda leverantörens lämplighet innan certifikatet utfärdas och bör sedan varje år utvärdera hur de certifierade leverantörerna av flygtrafiktjänster uppfyller kraven. Myndigheten bör i detta syfte skapa och årligen uppdatera ett vägledande inspektionsprogram som omfattar alla leverantörer som myndigheten har certifierat, grundat på en riskbedömning. Programmet bör vara utformat så att alla delar av betydelse hos leverantörerna av flygtrafiktjänster kan inspekteras inom en rimlig tid. När den behöriga myndigheten bedömer hur utnämnda leverantörer av flygtrafikledningstjänster och flygvädertjänst uppfyller kraven bör den ha rätt att kontrollera relevanta krav som följer av den berörda medlemsstatens internationella förpliktelser.

(10)

Expertgranskningar av de nationella tillsynsmyndigheterna kan främja enhetlighet i övervakningen av leverantörer av flygtrafiktjänster i unionen. Sådana granskningar, som kan arrangeras av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och byrån, bör samordnas med de åtgärder som vidtas inom ramen för artiklarna 24 och 54 i förordning (EG) nr 216/2008 och eventuella andra internationella program för övervakning och tillsyn. På detta sätt skulle dubbelarbete undvikas. I syfte att medge utbyte av erfarenheter och kunskaper om framgångsrika metoder under granskningen bör de experter som deltar helst komma från en behörig myndighet.

(11)

Eurocontrol har tagit fram ett antal flygsäkerhetskrav, Eurocontrol Safety Regulatory Requirements (ESARR), som har varit av största betydelse för ett säkert tillhandahållande av flygtrafikledningstjänster. Kommissionen bör i enlighet med förordning (EG) nr 550/2004 kartlägga och anta relevanta bestämmelser i ESARR i unionens förordningar. Den ESARR som införlivats i kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005 av den 20 december 2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster (4) ligger till grund för dessa tillämpningsföreskrifter.

(12)

När kommissionen antog förordning (EG) nr 2096/2005 drog den slutsatsen att det inte var lämpligt att upprepa bestämmelserna i ESARR 2 om rapportering och utvärdering av säkerhetshändelser i samband med flygledningstjänster, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphävande av direktiv 94/56/EG (5) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart (6). Det bör dock införas nya bestämmelser om säkerhetshändelser som innebär att en behörig myndighet, enligt definitionen i denna förordning, måste kontrollera att leverantörer av flygtrafikledningstjänster och också leverantörer av kommunikations-, navigations- eller övervakningstjänster uppfyller de arrangemang som krävs för rapportering och utvärdering av sådana händelser.

(13)

Det bör särskilt noteras, för det första att säkerhetsledning är den funktion som vid utövandet av flygtrafiktjänster garanterar att alla säkerhetsrisker har kartlagts, utretts och reducerats på ett tillfredsställande sätt, och för det andra att en formell och systematisk strategi för säkerhetsledning och ledningssystem, för att få till stånd ett enda övergripande system, maximerar säkerhetsfördelarna på ett synligt och spårbart sätt. Byrån bör ytterligare utvärdera säkerhetskraven i denna förordning och integrera dem i en gemensam regelstruktur för civil luftfartssäkerhet.

(14)

Till dess att byrån har utarbetat tillämpningsföreskrifter som införlivar relevanta standarder av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) i unionens tillämpningsföreskrifter, godtagbara sätt att uppfylla kraven, certifieringsspecifikationer och vägledningsmaterial bör leverantörerna av flygtrafiktjänster uppfylla tillämpliga Icao-standarder. För att underlätta tillhandahållande av gränsöverskridande flygtrafiktjänster, och till dess att byråns arbete med att utarbeta de relevanta föreskrifter som införlivar Icao-standarderna har avslutats, bör medlemsstaterna, kommissionen och byrån i nära samarbete med Eurocontrol i förekommande fall arbeta för att minimera de skillnader som medlemsstaterna har anmält i fråga om tillämpningen av Icao-standarder på området för flygtrafiktjänster, i syfte att uppnå gemensamma standarder för medlemsstaterna i det gemensamma europeiska luftrummet.

(15)

Olikheter i ländernas skadeståndsbestämmelser bör inte hindra leverantörer av flygtrafiktjänster från att träffa avtal om tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster, när leverantörerna av flygtrafiktjänster väl har vidtagit åtgärder för att täcka kostnader för skadeståndsskyldighet som uppstår i enlighet med tillämplig rätt. Den använda metoden bör följa de krav som uppställs i nationell rätt. Medlemsstater som tillåter tillhandahållande av flygtrafiktjänster utan certifikat i hela eller delar av det luftrum som de ansvarar för i enlighet med förordning (EG) nr 550/2004 bör täcka skadeståndsansvar som åvilar dessa leverantörer av flygtrafiktjänster.

(16)

Byrån bör vidare utvärdera bestämmelserna i denna förordning, särskilt de som gäller säkerhetsbedömning av ändringar i fråga om den certifierade organisationens tillhandahållande av flygtrafiktjänster samt teknisk personal, och lämna ett yttrande för att anpassa dem i riktning mot ett enda övergripande system, och ta hänsyn till integrationen av dessa bestämmelser i en framtida gemensam regelstruktur för civil luftfartssäkerhet samt intressenters och behöriga myndigheters erfarenheter inom området säkerhetstillsyn.

(17)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 av den 10 mars 2004 om organisation och användning av det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om luftrummet”) (7) måste särskilda funktioner, så kallade nätverksfunktioner, inrättas för att möjliggöra optimerad användning av luftrummet och knappa resurser, samtidigt som användare får maximal tillgång till luftrum samt möjlighet att trafikera önskade flygbanor. Såsom föreskrivs i förordning (EG) nr 551/2004 fastställer kommissionens förordning (EU) nr 677/2011 av den 7 juli 2011 om genomförandebestämmelser för nätverksfunktioner för flygledningstjänst (ATM) och om ändring av förordning (EU) nr 691/2010 (8) de rättigheter, de skyldigheter och det ansvar som gäller för det organ som är engagerat i tillhandahållandet av dessa funktioner.

(18)

För att vissa nätverksfunktioner ska kunna utföras på ett säkert sätt är det berörda organet underkastat vissa krav. Dessa krav syftar till att säkerställa att organet eller organisationen verkar på ett säkert sätt, och de fastställs i bilaga VI till förordning (EU) nr 677/2011. Kraven är säkerhetskrav för organisationen och är mycket lika de generella krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster som fastställs i bilaga I till denna förordning, men de är anpassade till nätverksfunktionernas säkerhetsansvar.

(19)

Förordning (EG) nr 2096/2005 bör därför upphöra att gälla.

(20)

Kommissionens förordning (EG) nr 482/2008 av den 30 maj 2008 om ett system för säkerhetssäkring av programvara vilket ska genomföras av leverantörer av flygtrafiktjänster och om ändring av bilaga II till förordning (EG) nr 2096/2005 (9) och kommissionens förordning (EU) nr 691/2010 av den 29 juli 2010 om ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner och om ändring av förordning (EG) nr 2096/2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster (10) bör ändras så att de anpassas till denna förordning.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet inrättad genom artikel 5 i förordning (EG) nr 549/2004.

a)

annan verksamhet än tillhandahållande av flygtrafiktjänster av en leverantör av sådana tjänster,

b)

resurser som används för annat än tillhandahållande av flygtrafiktjänster.

a)

För organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet och, i förekommande fall, sitt säte i en medlemsstat: den nationella tillsynsmyndighet som utsetts eller inrättats av denna medlemsstat.

b)

För organisationer som tillhandahåller flygtrafiktjänster i luftrummet för det territorium som omfattas av fördraget och som har sin huvudsakliga verksamhet och, i förekommande fall, sitt säte utanför det territorium som omfattas av bestämmelserna i fördraget: byrån.

c)

För organisationer som tillhandahåller paneuropeiska flygtrafiktjänster i luftrummet för det territorium som omfattas av fördraget: byrån.

a)

de generella kraven för tillhandahållande av flygtrafiktjänster som anges i bilaga I,

b)

de särskilda kraven som anges i bilagorna II–V med hänsyn till de typer av tjänster organisationerna tillhandahåller.

a)

artikel 7 i förordning (EG) nr 550/2004,

b)

artikel 8b.2 och artiklarna 22a.b och 22a.c i förordning (EG) nr 216/2008.

a)

Bruksflyg.

b)

Allmänflyg.

c)

Kommersiell flygtransport med luftfartyg med en största startmassa som är mindre än 10 ton eller med färre än 20 passagerarsäten.

d)

Kommersiell flygtransport med färre än 10 000 rörelser per år, oavsett luftfartygets största startmassa och antal passagerarsäten, varvid ”rörelser” ska räknas som summan av starter och landningar och beräknas som ett genomsnitt under de tre senaste åren.

a)

Teknisk och operativ kompetens och kapacitet (punkt 1).

b)

Säkerhetsledning (punkt 3.1).

c)

Mänskliga resurser (punkt 5).

d)

Tillhandahållandet av flygtrafiktjänster ska ske på ett öppet sätt (punkt 8.1).

a)

Säkerhetsledningsansvar och externa tjänster och leveranser (punkt 3.1.2 b och e).

b)

Säkerhetsgranskning (punkt 3.1.3 a).

c)

Säkerhetskrav för riskbedömning och riskreducering vid förändringar (punkt 3.2).

a)

ange undantagets natur och omfattning i de villkor som har knutits till certifikatet genom att ange undantagets rättsliga grund,

b)

begränsa certifikatets giltighetstid, om det anses vara nödvändigt för tillsynsändamål, och

c)

kontrollera att leverantören av flygtrafiktjänster fortsätter att uppfylla villkoren för undantaget.

a)

undersöka alla relevanta handlingar, data, förfaranden och allt annat material som är av betydelse för tillhandahållandet av flygtrafiktjänster,

b)

kopiera i sin helhet eller delvis dessa handlingar, data, förfaranden och annat material,

c)

begära muntliga förklaringar på plats,

d)

bereda sig tillträde till lokaler, områden eller transportmedel som kan vara av betydelse i ärendet.

a)

utfärda lämpliga säkerhetsföreskrifter för teknisk personal med arbetsuppgifter som rör driftssäkerhet,

b)

säkerställa adekvat och lämplig tillsyn i säkerhetshänseende över teknisk personal som av en driftsorganisation har tilldelats arbetsuppgifter som rör driftssäkerhet,

c)

på rimliga grunder och efter vederbörlig utredning vidta lämpliga åtgärder gentemot driftsorganisationer och/eller teknisk personal från driftsorganisationer som inte uppfyller kraven i punkt 3.3 i bilaga II,

d)

kontrollera att det finns lämpliga förfaranden för att säkerställa att underleverantörer med arbetsuppgifter som rör driftssäkerhet uppfyller kraven i punkt 3.3 i bilaga II.

1.

I artikel 4.5 ska hänvisningen till ”förordning (EG) nr 2096/2005” ersättas med en hänvisning till ”kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 (12).

2.

Artikel 6 ska utgå.

3.

I bilaga I i punkterna 1 och 2 ska hänvisningen till ”förordning (EG) nr 2096/2005” ersättas med en hänvisning till ”genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011”.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/42

(1)

Enligt artikel 4.1 a i kommissionens förordning (EG) nr 884/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller finansiering genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och bokföring av transaktioner för offentlig lagring som görs av medlemsstaternas utbetalande organ (2), ska utgifterna för finansieringskostnaderna för de medel som medlemsstaterna avsätter för att köpa upp produkter fastställas enligt beräkningsmodellerna i bilaga IV till den förordningen.

(2)

Enligt bilaga IV punkt I.1 första stycket i förordning (EG) nr 884/2006 ska beräkningen av finansieringskostnaderna grunda sig på en räntesats som är enhetlig för hela unionen och som kommissionen fastställer i början av varje räkenskapsår. Den enhetliga räntesatsen ska motsvara genomsnittet av tremånaders och tolvmånaders Euribor under de sex månaderna omedelbart före medlemsstaternas meddelande enligt punkt I.2 första stycket i bilaga IV med en vägning av dessa med en tredjedel respektive två tredjedelar. Denna räntesats ska fastställas i början av varje räkenskapsår för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ).

(3)

Om den räntesats som medlemsstaten meddelar är lägre än den enhetliga räntesats som fastställts för unionen ska det för denna medlemsstat i enlighet med punkt I.2 andra stycket i bilaga IV till förordning (EG) nr 884/2006 fastställas en räntesats som motsvarar den räntesats som meddelats.

(4)

Dessutom ska räntesatsen i enlighet med punkt I.2 tredje stycket i bilaga IV till förordning (EG) nr 884/2006 om en medlemsstat inte meddelar någon räntesats, med användning av det formulär och före utgången av den tidsfrist som anges i punkt I.2 första stycket i samma bilaga, som den medlemsstaten anses ha tillämpat vara 0 %. För medlemsstater som meddelar att de inte hade några räntekostnader, eftersom de inte hade några jordbruksprodukter i offentlig lagring under referensperioden, ska den enhetliga räntesats som fastställs av kommissionen gälla. Danmark, Italien Luxemburg, Malta, Portugal och Slovenien har uppgett att de inte har haft några räntekostnader, eftersom de inte har haft några jordbruksprodukter i offentlig lagring under referensperioden.

(5)

Med beaktande av de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen bör räntesatserna för räkenskapsåret 2012 för EGFJ fastställas med hänsyn till dessa olika faktorer.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna.

a)

0,0 % för den särskilda räntesatsen för Cypern, Estland och Lettland,

b)

0,5 % för den särskilda räntesatsen för Finland,

c)

0,6 % för den särskilda räntesatsen för Förenade kungariket,

d)

0,9 % för den särskilda räntesatsen för Tyskland,

e)

1,0 % för den särskilda räntesatsen för Irland,

f)

1,2 % för den särskilda räntesatsen för Belgien,

g)

1,3 % för den särskilda räntesatsen för Österrike,

h)

1,4 % för den särskilda räntesatsen för Republiken Tjeckien,

i)

1,8 % för den särskilda räntesatsen för Sverige, och

j)

1,9 % för den räntesats som är enhetlig för hela unionen för övriga medlemsstater.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/44

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/46

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2011/12 har fastställts genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 971/2011 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1004/2011 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/48

(1)

Den 4 februari 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/124/Gusp om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo (2) och gemensam åtgärd 2008/123/Gusp (3) om utnämning av Pieter FEITH till Europeiska unionens särskilda representant (den särskilda representanten) i Kosovo.

(2)

Den 5 maj 2011 antog rådet beslut 2011/270/Gusp (4) om utnämning av Fernando GENTILINI till särskild representant i Kosovo till och med den 31 juli 2011.

(3)

Den 28 juli 2011 antog rådet beslut 2011/478/Gusp (5) om förlängning av den särskilda representantens uppdrag till och med den 30 september 2011.

(4)

Den särskilda representantens uppdrag bör förlängas till och med den 31 januari 2012.

(5)

Den särskilda representanten kommer att genomföra sitt uppdrag i en situation som kan förvärras och inverka menligt på uppnåendet av målen för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Europeiska unionens särskilda representant

Fernando GENTILINI utnämns härmed till Europeiska unionens särskilda representant (den särskilda representanten) i Kosovo för perioden 1 maj 2011–31 januari 2012. Uppdraget för den särskilda representanten kan avslutas tidigare om rådet beslutar detta, på förslag av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten).”

2.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna i samband med den särskilda representantens uppdrag för perioden 1 maj 2011–30 september 2011 ska vara 690 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna i samband med den särskilda representantens uppdrag för perioden 1 oktober 2011–31 januari 2012 ska vara 770 000 EUR.”

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/49

(1)

Europaparlamentet och rådet antog den 5 april 2011 direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (1).

(2)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt deltog Förenade kungariket inte i antagandet av detta direktiv och är därför inte bundet av det och omfattas inte av dess tillämpning.

(3)

I enlighet med artikel 4 i nämnda protokoll underrättade Förenade kungariket genom en skrivelse av den 14 juli 2011 kommissionen om sin avsikt att godta direktivet.

18.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 271/50

(1)

Genom en skrivelse av den 19 december 2002 underrättade Spanien kommissionen om en omstruktureringsplan för den spanska kolindustrin, i enlighet med artikel 88.3 i fördraget och i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin (2).

(2)

Genom skrivelser av den 19 februari 2003 och den 31 juli 2003 begärde kommissionen ytterligare information. Spanien lämnade ytterligare information genom skrivelser av den 18 april 2003 och den 3 oktober 2003.

(3)

Genom en skrivelse av den 16 juni 2003 anmälde Spanien förordningen utfärdad av departementschefen ECO 768/2003 av den 17 mars 2003 om beviljande av ekonomiskt stöd till kolföretagen för 2003.

(4)

Genom en skrivelse av den 8 augusti 2003 inkom Spanien, i enlighet med förordning (EG) nr 1407/2002, med de stödbelopp per kolbrytningsföretag som skulle beviljas för 2003.

(5)

Genom skrivelser av den 18 augusti 2003 och den 18 september 2003 inkom Spanien med information om produktionskostnaden för produktionsenheterna i enlighet med kommissionens beslut 2002/871/EG av den 17 oktober 2002 om en gemensam ram för lämnandet av de uppgifter som behövs för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1407/2002 om statligt stöd till kolindustrin (3).

(6)

Genom en skrivelse av den 10 februari 2004 anmälde Spanien förordningen utfärdad av departementschefen om beviljande av ekonomiskt stöd till kolföretagen för 2004.

(7)

Genom en skrivelse av den 30 mars 2004 informerade kommissionen Spanien att den, efter att ha gått igenom den information som de spanska myndigheterna lämnat, hade beslutat att inleda det förfarande som fastställs i artikel 88.2 i fördraget. Detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (4).

(8)

Genom skrivelser av den 30 juni 2004 och den 16 juli 2004 tillhandahöll Spanien ytterligare information om omstruktureringsplanen.

(9)

Genom en skrivelse av den 19 februari 2005 anmälde Spanien förordningen utfärdad av departementschefen om beviljande av ekonomiskt stöd till kolföretagen för 2005.

(10)

Genom en skrivelse av den 7 september 2005 begärde kommissionen ytterligare information. Spanien svarade genom en skrivelse av den 20 oktober 2005 och tillhandahöll ytterligare information om omstruktureringsplanen.

(11)

Mot bakgrund av den information som Spanien inkommit med måste kommissionen fatta ett beslut om omstruktureringsplanen för den spanska kolindustrin och, under förutsättning att kommissionen avger ett positivt yttrande om planen, om det årliga stödet för åren 2003, 2004 och 2005.

(12)

Omstruktureringsplanen och de ekonomiska åtgärderna omfattas av förordning (EG) nr 1407/2002. Kommissionen måste fatta ett beslut om omstruktureringsplanen i enlighet med artikel 10 i samma förordning för att fastställa om den överensstämmer med de villkor och kriterier som fastställs i artiklarna 4–8 och om den överensstämmer med målen i förordningen. Om kommissionen kommer fram till att den gör det måste kommissionen i enlighet med artikel 10.2 i förordningen även kontrollera om de åtgärder som anmälts för åren 2003–2005 överensstämmer med omstruktureringsplanen, och mer allmänt om stödet är förenligt med en väl fungerande gemensam marknad.

(13)

Den 3 juni 1998 godkände kommissionen en omstruktureringsplan för den spanska kolindustrin för perioden 1998–2002 genom kommissionens beslut 98/637/EKSG av den 3 juni 1998 om Spaniens stöd till kolindustrin under 1998 (5). Denna plan var baserad på planen för omstruktureringen av kolindustrin och den alternativa utvecklingen av gruvområden 1998–2005 som undertecknades den 15 juli 1997. Planen var ett resultat av en överenskommelse mellan de spanska myndigheterna och berörda parter i kolsektorn och innehåller bestämmelser för stödmottagande företag. Kommissionen gav ett positivt yttrande om omstruktureringsplanen för 1998–2002 efter att ha kontrollerat att den var förenlig med de allmänna och särskilda målen i kommissionens beslut nr 3632/93/EKSG av den 28 december 1993 om gemenskapsregler för statsstöd till kolindustrin (6).

(14)

Med anledning av den spanska regeringens avsikt att bevilja kolindustrin stöd efter det att EKSG-fördraget upphört att gälla den 23 juli 2002 och i enlighet med förordning (EG) nr 1407/2002, särskilt artikel 9.10, anmälde de spanska myndigheterna den 19 december 2002 till kommissionen en preliminär plan för tillgång till kolreserver och nedläggning av produktionsenheter för perioden 2003–2005.

(15)

Denna omstruktureringsplan gäller de spanska myndigheternas avsikt att fortsätta stödja kolindustrin under perioden 2003–2005 genom att bevilja produktionsstöd och stöd för att täcka de extraordinära kostnaderna för omstruktureringen. Detta förslag för perioden fram till 2005 förutsätter att den insats som företag och arbetstagare gjort för att omstrukturera sektorn under perioden 1998–2002 kommer att fortsätta på grundval av den spanska planen för 1998–2005 för omstrukturering av kolindustrin och med beaktande av målen i förordning (EG) nr 1407/2002, dvs. att producera en mindre mängd med mindre stöd och mindre arbetsstyrkor, vilket gör det möjligt att minska produktionskostnaderna.

(16)

De spanska myndigheterna har meddelat att den sociala verkligheten måste vara ett av de kriterier som ska beaktas när det beslutas om vilka produktionsenheter som ska bevaras med en minsta verksamhetsnivå som garanterar tillgång till kolresurserna. Den existerande kolmarknaden, samt tillämpningen av den miljölagstiftning som avgör vilka kraftverk som kan fortsätta att användas, kommer att utgöra andra kriterier.

(17)

Utöver dessa kriterier ansåg de spanska myndigheterna att den sammanlagda minskning av stöd som föreslogs i planen för 2003–2005 kommer att leda till att företag begär frivilliga kapacitetsminskningar. Möjligheten att bevilja stöd för nedläggning av produktionsenheter kommer automatiskt att innebära att kapaciteten minskar så att den vid utgången av 2005 ligger på ca 12 miljoner ton, vilket är det mål som föreslås. De spanska myndigheterna garanterade kommissionen att stöd för kapacitetsnedläggningar i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1407/2002 endast kommer att användas för att täcka kostnaderna för sådana enhetsnedläggningar.

(18)

Gruvdistriktens ekonomi och sysselsättning ligger fortfarande långt under nivån före omstruktureringen av kolindustrin. De spanska myndigheterna har därför meddelat att de behöver mer tid för att tillämpa strategier för att främja ekonomin och annan sysselsättning än kolbrytning. Omstruktureringen av kolindustrin kan inte gå snabbare än vad som föreslås i myndigheternas planer. De spanska myndigheterna hävdar att omstruktureringen bara har pågått i fem år, vilket är mycket kortare tid än i andra länder som haft en omfattande kolindustri.

(19)

De spanska myndigheterna har använt sig av rätten enligt artikel 9.8 i förordning nr 1407/2002 där det fastställs att medlemsstaterna av vederbörligt motiverade skäl senast i juni 2004 får meddela kommissionen vilka produktionsenheter som ingår i de planer som avses i punkterna 4 och 6 i samma artikel.

(20)

På grundval av beslut 2002/871/EG har de spanska myndigheterna också informerat kommissionen om produktionsenheternas produktionskostnader för referensåret 2001/2002 och för åren 2003–2005.

(21)

I enlighet med definitionen av en ”produktionsenhet” i artikel 2 i beslut 2002/871/EG, har alla kolbrytningsföretag, utom Hunosa, definierat sina platser för kolutvinning under jord samt tillhörande infrastrukturer som en enda ”produktionsenhet under jord” och alla sina platser för kolutvinning ovan jord samt tillhörande infrastrukturer som en enda ”produktionsenhet ovan jord”.

De anmälda produktionsenheterna och produktionen för referensåret (2001/2002) är följande:

(22)

Genom en skrivelse av den 3 oktober 2003 meddelade de spanska myndigheterna kommissionen att Endesas och Encasurs produktionsenheter under jord och Antracitas de Gillon SA kommer att läggas ned under 2005 och att företaget Promotora de Minas de Carbon SA (PMC) kommer att lägga ned sin enhet ovan jord.

(23)

För kolbrytningsföretagen planeras en minskning av stödet för att täcka driftsunderskott med 4 % per år för åren 2003–2005, utom för Hunosa som kommer att få en årlig minskning på i genomsnitt 5,75 %.

(24)

När det gäller produktionskapaciteten föreslog den spanska regeringen att den kolproduktionskapacitet som får stöd ska uppgå till ca 12 miljoner ton år 2005. Under 2002 uppgick den sammanlagda produktionen till ca 13 400 000 ton.

(25)

Följande totalbelopp för driftsstöd och tekniska och sociala kostnader har anmälts:

(26)

När det gäller åren 2006–2007 har de spanska myndigheterna meddelat att det för närvarande inte är möjligt att fastställa specifika mål för den perioden. De spanska myndigheterna föreslår en fortsatt minskning av stödet med 4 % årligen. När man väl har kommit överens om planen för tillgång till kolreserver kommer detaljerade uppgifter om tilldelning av stödet och distribution av produktionen (i ton) att anmälas till kommissionen.

(27)

För det offentligägda kolbrytningsföretaget Hunosa har de spanska myndigheterna anmält en mer utförlig plan. Under perioden 2002–2005 beräknades kapaciteten minska från 1 800 000 ton år 2001 till 1 340 000 ton år 2005. Stödet för att täcka driftsunderskotten minskas från 321 091 000 euro år 2001 till 239 281 000 euro år 2005.

(28)

Hunosaplanens grundläggande mål för 2002–2005 var i första hand att omstrukturera företaget och minska förlusterna på ett sådant sätt att man i de driftsinskränkningsåtgärder som krävs i enlighet med den nationella planen för gruvdriften och gemenskapens lagstiftning tar hänsyn till Hunosas sociala och ekonomiska betydelse i kolgruvedistriktet i centrala Asturien. Syftet var dessutom att man, genom att åstadkomma sådana förhållanden som behövs för att skapa alternativ sysselsättning till kolbrytning, skulle lägga grunden för den framtida utvecklingen av området kring kolgruvedistriktet i centrala Asturien. Slutligen innebär planen att Hunosas driftsförluster minskar med över 30 % och att arbetsstyrkan minskar med 33,6 %, vilket leder till att produktiviteten ökar med 21,4 %.

(29)

I Hunosaplanen föreskrevs det att man skulle genomföra ett antal åtgärder för att minska produktionsnivåerna. För det första kommer två av de nio befintliga produktionsenheterna att läggas ned. Dessutom kommer ett vaskeri att läggas ned. Nedläggningen av dessa tre anläggningar motsvarar en minskning av produktionskapaciteten med 25 %. För det andra kommer åtgärder att vidtas för att optimera produktiviteten, i synnerhet åtgärder som avser urval av fyndigheter, samt bättre moderniserings- och vaskningsprocesser. Insatserna kommer att koncentreras till de kolgruvor som har högst produktivitet, lägst totalkostnader och högst kvalitet. En del av produktionen skulle reserveras för det närbelägna kraftverket och Hunosa skulle årligen leverera kol som täcker 100 dagars förbrukning. För det tredje innebär den planerade verksamhetsminskningen att det blir nödvändigt att minska företagets arbetsstyrka. Slutligen kommer produktionen, till följd av de åtgärder som vidtas, att under planens livstid minska med sammanlagt 26,1 % från 1 800 000 ton år 2001 till 1 340 000 ton år 2005.

(30)

I Hunosaplanen föreskrevs det att man skulle anställa 550 nya arbetstagare under perioden 2002–2005. De spanska myndigheterna garanterade att dessa nya arbetstagare, om det blir nödvändigt med anställningar, kommer att väljas bland de arbetstagare som förlorat sina arbeten till följd av tidigare nedläggningar av andra kolföretag, dock med två mycket konkreta undantag, nämligen för anställning av specialiserade tekniker samt anhöriga i första led till de arbetstagare som omkommit i arbetsolyckor.

(31)

De spanska myndigheterna har meddelat att kostnaden per tke för de av Hunosas produktionsenheter som de föreslår ska hållas öppna under omstruktureringsperioden är följande:

(32)

De spanska myndigheterna ansåg att denna minskning av produktionskostnaderna med 20 % under perioden 2002–2005 visar att det är möjligt att minska produktionskostnaderna för Hunosas produktionsenheter, och att denna trend kan komma att förstärkas i framtiden. Enligt de spanska myndigheterna innebär denna minskning av produktionskostnaderna att stödet till företaget minskar med 25 %, och även denna trend kan komma att förstärkas i framtiden.

(33)

I enlighet med de mål som fastställs i planen föreslås det att ett antal åtgärder ska vidtas för att främja en ekonomisk struktur som tillhandahåller ett alternativ till kolbrytning i det geografiska område som Hunosa är verksamt i. De spanska myndigheterna och fackföreningarna har därför åtagit sig att med stöd av de olika åtgärderna i denna plan främja skapandet av 650 arbetstillfällen i kolgruvedistriktet i centrala Asturien under perioden 2002–2005.

(34)

När det gäller stödet för att täcka de extraordinära kostnader för omstruktureringen och ärvda åtaganden som är förbundna med tillämpningen av tekniska åtgärder avseende koncentration och urval av fyndigheter och motsvarande kapacitetsanpassningar, förklarade de spanska myndigheterna att det behövs sociala åtgärder, framför allt för att finansiera förtidspensionssystemet. Stödet för att täcka dessa åtgärder och andra förslag kommer successivt att minska.

(35)

Följande tabell visar minskningen av arbetsstyrkan och de sammanlagda stödbelopp som ska beviljas i enlighet med Hunosaplanen såsom föreslagits i omstruktureringsplanen.

(36)

Genom en skrivelse av den 22 april 2003 meddelade de spanska myndigheterna kommissionen att Hunosaplanen, som en försiktighetsåtgärd, bland annat har som mål att behålla en miniminivå av kolproduktion för att garantera tillgången till reserver.

(37)

I denna skrivelse motiverade de spanska myndigheterna Hunosas minimiproduktion på 1 340 000 ton år 2005 för att garantera att de kraftverk som ligger nära Hunosas gruvor kan bli försedda med kol från detta företag så att det täcker 30 % av deras förbrukning (100 dagar) och de anser att bevarandet av en strategisk produktion nära kraftverken är ett prioriterat mål i planen för tillgång till reserver.

(38)

Stödet ska vara tillgängligt under perioden 2003–2005.

(39)

Stödet har formen av bidrag.

(40)

De produktionsenheter hos spanska kolbrytningsföretag som anges i skäl 21.

(41)

Förordningarna utfärdade av departementschefen ECO/2731/2003, ECO/768/2003, ECO/180/2004 och ITC/626/2005.

(42)

Enligt de prognoser för elproduktionen som Spanien tagit fram för perioden 2000–2011 kommer kolets andel av elproduktionen att minska från 35,9 % år 2000 till 15 % år 2011. Andelen elektricitet som produceras från naturgas kommer att öka från 9,7 % till 33,1 % under samma tidsperiod. De förnybara källornas andel av elproduktionen kommer att öka från 16,9 % år 2000 till 28,4 % år 2011. Elproduktionen står bara för 28 % av de totala koldioxidutsläppen. Spanien anser inte att det är logiskt att göra en koppling mellan stödet till den nationella kolproduktionen och koldioxidutsläppen. Kopplingen bör i stället göras mellan kraftgenereringen och utsläppen. Kraftverken kommer att vara i drift så länge som de är tekniskt och ekonomiskt livskraftiga oavsett om det kol som används produceras i landet eller importeras.

(43)

Den 30 mars 2004 inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande. Kommissionen uttryckte tvivel om huruvida den anmälda planen överensstämmer med de villkor och kriterier som fastställs i förordning (EG) nr 1407/2002 och om den uppfyller målen i förordningen. Kommissionen ansåg inte att planen var tillräckligt utförlig. I sin skrivelse av den 30 mars 2004 uppmanade kommissionen därför de spanska myndigheterna följande:

(44)

De spanska myndigheterna har lämnat följande synpunkter efter det att kommissionen inlett förfarandet. Tredje parter har inte skickat in några synpunkter.

(45)

De spanska myndigheterna har lagt fram rapporter om det stöd som betalats ut under 2003 och 2004 och betalningsprognoserna för 2005 i vilka stödet klassificeras beroende på om det beviljats i enlighet med artikel 4 eller 5 i förordning (EG) nr 1407/2002. Det stöd som beviljats och som ska beviljas Hunosa klassificeras beroende på om det finansieras från den allmänna statsbudgeten eller från S.E.P.I (13).

(46)

Följande produktionstrend är resultatet av de produktionskapacitetsnedläggningar som industrin har lovat att genomföra.

(47)

De spanska myndigheterna har meddelat de kriterier som har använts vid kategoriseringen av produktionsenheterna som stödmottagare i enlighet med artikel 4 eller artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1407/2002. Det viktigaste kriteriet är produktionskostnaden per tke. Följande är kompletteringskriterier:

(48)

Slutligen måste man hitta en metod för att vikta de rådande sociala och regionala förhållanden i det område där produktionsenheten är belägen. Man kan inte komma ifrån att det är nödvändigt att behålla dessa sociala och regionala kriterier. Den spanska regeringen är villig att ta hänsyn till alla villkor som kommissionen kan komma att föreslå.

(49)

Definitionen av ”produktionsenhet” har kontrollerats hos de företag som har störst produktionskapacitet och som därför kan ha fler än en produktionsenhet. Med undantag för Hunosa har analysen av stödet hittills genomförts på företagsnivå och kolgruvorna under jord har räknats samman med kolgruvorna ovan jord.

(50)

De spanska myndigheterna har förklarat att, såsom framgår av rapporten, alla företag som år 2002 var klassificerade som stödmottagare i enlighet med artikel 4 i beslut nr 3632/93/EKSG nu är klassificerade som företag som erhåller stöd i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) 1407/2002.

(51)

De spanska myndigheterna förklarar att stödminskningarna fram till utgången av 2005 sammanlagt uppgår till 4 % per år.

(52)

De spanska myndigheterna har informerat kommissionen om att förordningen utfärdad av departementschefen ECO/2731/2003 har ändrats så att den uppfyller kraven i artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002. Förordningen är endast tillämplig för produktionsenheter som faktiskt läggs ned före den 31 december 2005 och den kommer inte att tillämpas för nedläggningsprogram som löper ut efter det datumet. Dessutom har det maximala stödet för att tillhandahålla ekonomiskt stöd för de typer av kostnader som bilagan till förordning (EG) 1407/2002 innehåller fastställts till en kompensation på 13 euro per 1 000 värmeenheter för kolkontrakt som annullerats till följd av att den produktionsenhet som levererade bränslet lagts ned. Man kommer endast att få betalt för bestyrkta faktiska nedläggningskostnader.

(53)

Den spanska regeringen kommer att följa det 18:e skälet till beslut 2002/826/EKSG genom att slutgiltigt lägga ned produktionskapacitet på 1 660 000 ton vid de företag som nämns i det skälet före den 31 december 2005. En del av dessa företag började redan år 2002 minska sin produktionskapacitet.

(54)

Såsom fastställts i stödrapporterna för 2003, 2004 och 2005 är det stöd som beviljades 2003 till Antracitas de Gillón, Encasur, Endesa och PMC (före nedläggningen 2004) och det som planerades för 2004 och 2005 stöd till driftsinskränkning. Det stöd som beviljats Endesa och Encasur i form av ekonomisk hjälp för extraordinära nedläggningskostnader mellan 1998 och 2002 motiverades då som stöd för att täcka skillnaden mellan utbetalningar för allmän förtidspensionering och de 100 % som betalades ut av dessa företag. De spanska myndigheterna tillhandahöll skriftliga försäkringar som bekräftar nedläggningen av de produktionsenheter som företagen hade åtagit sig att lägga ned vid utgången av 2005.

(55)

De spanska myndigheterna tillhandahöll uppgifter om den omfattande omstrukturering som har gjorts under de senaste åren och om efterlevnaden av planen för 2002–2005. Planen omfattar nedläggning av två produktionsenheter vilket innebär att utvinningskapaciteten minskar med 700 000 ton.

(56)

De spanska myndigheterna förklarade att omstruktureringsstödet kommer att hållas strikt inom gränserna för de kostnader som härrör från yttre sociala skyldigheter och de gav lämpliga förklaringar för detta.

(57)

Den uppenbara motsägelsen mellan den omfattande insats som gjorts för att minska kostnaderna och den mindre omfattande gradvisa minskningen av produktionsstödet, berodde huvudsakligen på ändringar av intäkterna till följd av de internationella priserna på importerat kol och växelkursen dollar/euro. De spanska myndigheterna tillhandahöll utförlig information om beräkningarna av intäkter och förklarade varför intäkterna i allmänhet är lägre än det internationella priset på importerat kol.

(58)

De spanska myndigheterna lade också fram en utförlig redogörelse för stödet för att täcka extraordinära kostnader till följd av omstruktureringen.

(59)

De spanska myndigheterna påpekade att all sådan anställning av personal strängt förutsätter att det finns ett behov av att besätta nödvändiga poster, särskilt sådana som behövs av säkerhetsskäl. Det är emellertid viktigt att påpeka man ännu så länge inte gjort någon ny rekrytering under planens giltighetsperiod. De spanska myndigheterna har som en säkerhetsåtgärd föreslagit en övre gräns på 100 nyanställningar.

(60)

För att avgöra om åtgärderna i stödordningen utgör stöd i enlighet med fördragets artikel 87.1 måste det fastställas om de beviljas av en medlemsstat eller genom statliga medel, om de gynnar vissa företag, om de snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och om de kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(61)

Det första villkoret i artikel 87 hänför sig till stöd som beviljas av stater eller genom statliga medel. I detta konkreta fall bevisas förekomsten av statliga medel genom att åtgärden finansieras genom statsbudgeten och i mindre omfattning av SEPI, ett offentligägt företag som till fullo kontrolleras av staten.

(62)

Det andra villkoret i artikel 87.1 hänför sig till möjligheten att åtgärden gynnar särskilda företag. För det första måste man avgöra om de stödmottagande företagen får en ekonomisk fördel och för det andra om det är en viss typ av företag som får denna fördel. Det är tydligt att stödet ger ekonomiska fördelar för kolföretag i och med att det består i en direkt subvention som täcker löpande utgifter som företagen annars själva skulle ha varit tvungna att stå för. Dessa utgifter består av skillnaden mellan de förväntade produktionskostnaderna och de förväntade intäkterna samt de kostnader som uppstår i och med omstruktureringen. Kolföretagen drar nytta av att de delvis kompenseras för dessa kostnader. Dessutom är dessa åtgärder enbart riktade till kolföretag i Spanien. Åtgärderna gynnar följaktligen dessa företag gentemot konkurrenterna, dvs. de är selektiva.

(63)

I enlighet med tredje och fjärde villkoren i artikel 87.1 får stödet inte snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen eller påverka handeln mellan medlemsstaterna. I föreliggande fall hotar åtgärderna att snedvrida konkurrensen, eftersom de stärker de stödmottagande företagens finansiella situation och handlingsmöjligheter jämfört med de konkurrenter som inte har fått dessa fördelar. Även om handeln med kol inom gemenskapen är mycket begränsad och de berörda företagen inte exporterar har företag som är etablerade i andra medlemsstater minskade möjligheter att exportera sina produkter till den spanska marknaden.

(64)

Därför omfattas åtgärderna av artikel 87.1 i fördraget och de kan endast anses vara förenliga med den gemensamma marknaden om de uppfyller villkoren för att omfattas av något av undantagen i fördraget.

(65)

Eftersom både EKSG-fördraget och beslut nr 3632/1993/EKSG upphörde att gälla den 23 juli 2002, och med beaktande av artikel 87.3 e i fördraget, måste de anmälda åtgärdernas förenlighet utvärderas på grundval av rådets förordning (EG) nr 1407/2002.

(66)

I förordning (EG) nr 1407/2002 fastställs reglerna för beviljande av statligt stöd till kolindustrin i syfte att bidra till dess omstrukturering. Dessa regler beaktar de sociala och regionala aspekterna av sektorns omstrukturering och behovet av att bibehålla en minimiproduktion av kol för att garantera tillgång till kolreserver. Mot bakgrund av den konkurrensmässiga obalans som råder mellan gemenskapskol och importerat kol måste omstruktureringen av kolindustrin fortsätta.

(67)

Den subventionerade kolproduktionen måste, i enlighet med proportionalitetsprincipen, begränsas till vad som är strängt nödvändigt för att effektivt bidra till målet om försörjningstrygghet på energiområdet. I detta sammanhang påminner kommissionen om sitt meddelande Hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen (även känd som Göteborgsstrategin för hållbar utveckling) som syftar till att ”begränsa klimatförändringen och öka användningen av ren energi” (14).

(68)

I enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1407/2002 får medlemsstaterna bevilja stöd till driftsinskränkning. Ett av de villkor som ska uppfyllas är att verksamheten i dessa produktionsenheter ska ingå i en nedläggningsplan.

(69)

I enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1407/2002 får medlemsstaterna bevilja företag produktionsstöd som särskilt är avsett för produktionsenheter eller en grupp produktionsenheter. Ett av de villkor som måste uppfyllas är att driften av de berörda produktionsenheterna eller gruppen av produktionsenheter inom samma företag ska ingå i en plan för tillgång till kolreserver.

(70)

I enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002 får medlemsstaterna bevilja stöd för att täcka extraordinära kostnader som uppstår eller har uppstått genom rationalisering eller omstrukturering av kolindustrin och som inte avser den löpande produktionen, om stödbeloppet inte överstiger dessa kostnader. De kostnadsslag som är en följd av rationalisering och omstrukturering av kolindustrin definieras i bilagan till samma förordning.

(71)

I sin skrivelse av den 30 mars 2004 uttryckte kommissionen tvivel om huruvida den anmälda omstruktureringsplanen är förenlig med de villkor och kriterier som fastställs i förordning (EG) nr 1407/2002 och om den uppfyller målen i denna förordning. Kommissionen ansåg att det behövdes en mer utförlig plan. Till följd av denna skrivelse skickade Spanien vid ett antal tillfällen detaljerad information om omstruktureringsplanen till kommissionen. På grundval av denna nya information kommer kommissionen nedan att utvärdera omstruktureringsplanen och de stöd för åren 2003, 2004 och 2005 som beviljats på grundval av omstruktureringsplanen.

(72)

I sin skrivelse av den 30 mars 2004 ansåg kommissionen att de spanska myndigheterna inte på ett tydligt sätt hade klarlagt att de villkor som fastställts i de tidigare kommissionsbesluten, särskilt beslut 2002/826/EKSG, som har antagits på grundval av EKSG-fördraget, kommer att uppfyllas. I beslut 2002/826/EKSG har beviljandet av stöd tillåtits under förutsättning att de berörda produktionsenheterna ingår i en nedläggningsplan och att produktionskapaciteten minskar med 1 660 000 ton senast år 2005. Spanien måste uppfylla dessa villkor. Det faktum att EKSG-fördraget har löpt ut och att förordning (EG) nr 1407/2002 har trätt i kraft innebär inte att de åtaganden som har gjorts tidigare kan ifrågasättas. Dessa åtaganden måste uppfyllas fullt ut och kommissionen måste säkerställa att de villkor som fastställs i de beslut som antagits på grundval av EKSG-fördraget följs.

(73)

Den tidigare planen för nedläggning och driftsinskränkning som är baserad på beslut nr 3632/93/EKSG har godkänts genom beslut 2002/826/EKSG. De spanska myndigheterna har vid flera tillfällen i skrivelser till kommissionen accepterat att tidigare åtaganden måste respekteras till fullo och de har uttryckligen bekräftat att besluten om nedläggning av de produktionsenheter som förtecknas i skäl 18 i beslut 2002/826/EKSG kommer att genomföras i enlighet med gällande regler. Detta innebär att en produktionskapacitet på 1 660 000 ton läggs ned senast år 2005. På grundval av den information som de spanska myndigheterna tillhandahållit har kommissionen kunnat kontrollera att en minskning med denna produktionskapacitet faktiskt har genomförts.

(74)

Kommissionen anser att de produktionsenheter som har minskat sin produktionskapacitet är samma produktionsenheter som redan ingick i den plan för nedläggning och driftsinskränkning som är baserad på beslut nr 3632/93/EKSG. Dessa produktionsenheter anges i skäl 18 i beslut 2002/826/EKSG.

(75)

Enligt den föregående spanska planen för nedläggning och driftsinskränkning måste produktionsenheten Antracitas de Gillon samt produktionsenheterna under jord hos Endesa och Encasur vara nedlagda vid utgången av 2002. Det verkade emellertid som att dessa produktionsenheter fortfarande var i drift under 2003 och delvis under 2004.

(76)

Efter flera uppmaningar från kommissionen har Endesas och Encasurs enheter under jord och Antracitas de Gillons produktionsenhet lagts ned. Produktionsenheten ovan jord hos företaget Promotora de Minas de Carbón lades också ned den 31 mars 2004. Kommissionen har fått skriftliga åtaganden som bekräftar att de produktionsenheter som dessa företag hade åtagit sig att lägga ned under 2005 faktiskt har lagts ned.

(77)

På grundval av den information som Spanien har meddelat kommissionen har den kontrollerat att det stöd som i enlighet med artikel 5 i beslut nr 3632/93/EKSG beviljats dessa företag för att täcka extraordinära kostnader för nedläggning av dessa produktionsenheter inte har överstigit kostnaderna.

(78)

Eftersom de produktionsenheter som förtecknas i skäl 18 i beslut 2002/826/EKSG har uppnått den minskning av produktionskapaciteten som krävs, och de produktionsenheter som skulle läggas ned i enlighet med samma beslut till slut har lagts ned, drar kommissionen slutsatsen att Spanien har uppfyllt de tidigare kommissionsbesluten.

(79)

I sin skrivelse av den 30 mars 2004 uppgav kommissionen att de spanska myndigheterna hade anmält det sammanlagda belopp driftsstöd som ska beviljas. De spanska myndigheterna har emellertid varken anmält det sammanlagda stödbeloppet till den driftsinskränkning som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1407/2002 eller det sammanlagda stödbeloppet till tillgång till kolreserver som avses i artikel 5.3 i samma förordning. De spanska myndigheterna har heller inte förklarat de kriterier som produktionsenheterna måste uppfylla för att de ska kunna ansöka om stöd.

(80)

Ytterligare ett element som ger upphov till tvivel hos kommissionen gällde det faktum att de spanska myndigheterna inte hade fastställt den totala produktionskapacitet som till följd av nedläggningsplanen skulle läggas ned före den 31 december 2005 eller före den 31 december 2007. Enligt artiklarna 4 a och 9.4 i förordning (EG) nr 1407/2002 är detta ett villkor för att ett företag ska vara berättigat till stöd till driftsinskränkning. Det beräknade stödbeloppet kan endast beviljas om den totala kapacitetsminskningen anmäls.

(81)

Vad gäller produktionskapaciteten och den minsta produktionsnivån för att garantera tillgång till kolresurser, ansåg kommissionen i sin skrivelse till Spanien av den 30 mars 2004, att motiveringen inte verkade vara förenlig med syftet i artikel 1 i förordning (EG) nr 1407/2002. Planen för tillgång till kolreserver och stödet för tillgång till kolreserver bör motiveras på grundval av behovet av att bibehålla en produktion av en minimikvantitet kol för att garantera tillgången till reserver. De sociala och regionala aspekterna av sektorns omstrukturering kan bara användas som motivering för nedläggningsplanen och stödet till driftsinskränkning.

(82)

De spanska myndigheterna har tillhandahållit information om produktionsenheternas kostnader. Spanien har för varje företag, utom Hunosa, definierat platserna för kolutvinning under jord samt tillhörande infrastruktur som en produktionsenhet under jord, och följt en liknande strategi när det gäller platserna för kolutvinning ovan jord. Tillämpningen av förordning (EG) 1407/2002 är baserad på begreppet ”produktionsenhet”. Den 30 mars 2004 uttryckte kommissionen tvivel om huruvida denna information var tillräckligt utförlig med tanke på de villkor som fastställs i artikel 9 i förordning (EG) nr 1407/2002.

(83)

Efter det att förfarandet har inletts har Spanien klassificerat stödet beroende på om det beviljats i enlighet med artikel 4 eller artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1407/2002. Under perioden 2003–2005 har följande produktionsenheter erhållit stöd i enlighet med artikel 4: Antracitas de Gillon SA, Coto Minera Jove SA, Endesas produktionsenhet under jord, Encasurs produktionsenhet under jord, González y Díez SA, Industria y Comercial Minera SA (Incomisa), Mina Escobal S.L., Mina la Camocha, Minas de Valdeloso S.L., Promotora de Minas de Carbón SA och Virgilio Riesco SA. Mina Escobal S.L. lades ned under 2004 och Promotora de Minas de Carbón SA lades ned under 2005. Andra produktionsenheter som har erhållit stöd till driftsinskränkning är de två produktionsenheterna Pumarabule och Figaredo hos det offentligägda kolföretaget Hunosa vilka har lagts ned. Andra produktionsenheter har erhållit stöd till tillgång till kolreserver. Dessa produktionsenheter anges i skäl 21.

(84)

På grundval av nyligen erhållen information drar kommissionen därför slutsatsen att de spanska myndigheterna har delat upp produktionsstödet i stöd till driftsinskränkning och stöd till tillgång till kolreserver på ett korrekt sätt. Dessutom har de spanska myndigheterna bekräftat att det villkor som fastställs i artikel 4 a i förordning (EG) nr 1407/2002 om att produktionsenheter som erhåller stöd till driftsinskränkning ska läggas ned senast 2007 kommer att uppfyllas.

(85)

Kommissionen noterar att när det gäller kriterierna för berättigande till produktionsstöd, har myndigheterna informerat kommissionen att det viktigaste kriterium som de kommer att tillämpa är produktionskostnaden per tke. Detta kriterium ligger i linje med artikel 5 i förordning (EG) nr 1407/2002 eftersom det är en tydlig indikation på att de enheter som har de bästa ekonomiska utsikterna kommer att beviljas stöd.

(86)

Som kompletterande kriterier tillämpar de spanska myndigheterna kriteriet om förekomsten av en marknad, vilket innebär att det bör finnas ett fungerande kraftverk inom en radie av 100 kilometer och dessutom ska det företag som äger produktionsenheten vara solvent. I detta hänseende bör företagets egna resurser utgöra en minimiandel av de totala tillgångarna. Det sistnämnda kriteriet kommer att bidra till målet om att bevilja stöd till de enheter som har de bästa ekonomiska utsikterna medan det förstnämnda kriteriet måste ses som ett kompletteringskriterium. Av hänsyn till försörjningstryggheten på energiområdet och även av ekonomiska skäl (eftersom det finns en koppling till transportkostnaderna), får hänsyn tas till lokaliseringen, men det får inte vara den viktigaste faktorn. På det hela taget anser kommissionen att de kriterier som de spanska myndigheterna tillämpar överensstämmer med förordning (EG) nr 1407/2002.

(87)

På grundval av den information som de spanska myndigheterna tillhandahållit har kommissionen kontrollerat definitionen av ”produktionsenhet” såsom den används i omstruktureringsplanen. Tidigare analyserade Spanien stödet på företagsnivå och vid beräkningarna räknades anläggningarna under jord samman med anläggningarna ovan jord. Spanien har ändrat denna metod och har beräknat stödet per produktionsenhet, i enlighet med definitionen i förordning (EG) nr 1407/2002. Dessutom har Spanien i detta hänseende tillhandahållit kommissionen den information som krävs i enlighet med beslut 2002/871/EG. Kommissionen anser därför att den definition på ”produktionsenhet” som Spanien har använt i sin omstruktureringsplan är förenlig med den ovannämnda förordningen.

(88)

Kommissionen noterar att omstruktureringsplanen kommer att resultera i en produktionskapacitet på 12 miljoner ton. Med tanke på det allmänna energiläget i Spanien, och särskilt mot bakgrund av de spanska myndigheternas avsikt att minska kolets andel av elproduktionen från 35,9 % till 15 % år 2011 verkar kapacitetsminskningen till 12 miljoner ton vara en lämplig åtgärd som kommer att bidra till att detta mål uppnås. Denna produktionskapacitet, som ska uppnås vid utgången av 2005, kan därför betraktas som en strategisk reserv i enlighet med förordning (EG) nr 1407/2002. Följaktligen bör de produktionsenheter som omfattas av den del av omstruktureringsplanen som avser tillgång till kolreserver anses berättigade till stöd till tillgång till kolreserver, under förutsättning att villkoren i artiklarna 4 och 5 i samma förordning uppfylls.

(89)

Dessutom uppfylls förordningens huvudkriterium och grundval, nämligen att stödet gradvis ska minska. Det stöd som beviljas i enlighet med artiklarna 4 och 5 i förordning (EG) nr 1407/2002 har minskat med 4 % årligen. Kommissionen anser att en sådan minskning kan godtas. Kommissionen har tagit hänsyn till att de spanska myndigheterna har anmält att syftet, även för åren 2006 och 2007, är att minska stödet med 4 % årligen.

(90)

Med hänsyn till ovanstående anser kommissionen att de spanska myndigheterna i tillräckligt hög grad har klargjort de kriterier som ska tillämpas på produktionsenheterna för att de ska vara berättigade till stöd antingen till driftsinskränkning eller till tillgång till kolreserver. Dessa kriterier överensstämmer med förordning (EG) nr 1407/2002, särskilt med artikel 4a och artikel 9.6a.

(91)

I detta hänseende påminner kommissionen de spanska myndigheterna om att det inte får tas hänsyn till den sociala och regionala situationen då det beslutas om de strategiska reserver som ska behållas. Det är endast vid tillämpningen av de villkor som är kopplade till beviljandet av stöd till driftsinskränkning och stöd för att täcka de extraordinära kostnaderna för omstruktureringen som hänsyn får tas till sociala och regionala förhållanden.

(92)

De spanska myndigheterna har tillhandahållit detaljerade upplysningar om kolpriserna. I de kompletterande upplysningar som den spanska regeringen tillhandahöll förklarades det att det statliga stöd som den spanska regeringen betalade ut i praktiken motsvarade skillnaden mellan produktionskostnaderna och det genomsnittliga försäljningspriset för spanskt kol vilket var lägre än det genomsnittliga priset på kol som importeras från tredjeländer. Detta beror på att det spanska kolet har sämre kvalitet, och i mindre utsträckning även på att priserna bestäms i långsiktiga kontrakt medan priset på importerat kol är det spotmarknadspris för kol som råder en viss dag.

(93)

De spanska myndigheterna har förklarat att i praktiken försenas de internationella prisfluktuationernas påverkan på priset på inhemskt kol med ungefär nio månader. Dessutom verkar det inhemska kolet ha mycket sämre kvalitet än det kol som handlas på den internationella marknaden vilket leder till att priset på det inhemska kolet är mycket lägre. Det pris som betalas skiljer sig mellan kraftverken eftersom kol som bryts på olika enheter har olika kvalitet. Kolets värmevärde kan till exempel variera mellan 7 % och 35 %, beroende på vilken plats det utvunnits från.

(94)

I allmänhet består den spanska kolproduktionen av kol av lägre kvalitet. Detta beror på att kolet har höga ask- och vattenhalter, en låg halt flyktiga ämnen eller både och. Eftersom alla kolproducerande länder använder sin kol med låg kvalitet nära brytningsplatsen finns det ingen världsmarknad för kol med låg kvalitet. Att använda dessa typer av kol i kraftverk leder till att kraftverksägarna får högre investerings- och underhållskostnader. Detta beror inte bara på att de måste installera särskilda brännare, som är dyrare att underhålla och använda, utan också på att dessa kraftverk inte är lika effektiva som de vanliga kolkraftverken.

(95)

De spanska myndigheterna har förklarat att det inte är ekonomiskt försvarbart att förbättra kolets kvalitet så mycket att den blir jämförbar med kvaliteten hos importerat kol eftersom produktionsprocessen skulle bli mycket dyrare och mindre konkurrenskraftig.

(96)

Sedan 1998 bestäms försäljningspriset för kol genom direkta förhandlingar mellan de kolproducerande produktionsenheterna och de koleldade kraftverken utan ingripanden från myndigheterna. Myndigheterna får bara ingripa vid allvarliga konflikter. De spanska myndigheterna har skickat in exempel på kontrakt mellan en del elföretag som äger koleldade kraftverk för att visa vilket pris som har betalats till kolbrytningsföretagen. I beräkningen av priset på kol ingår en formel avseende kolets kvalitet som bland annat tar hänsyn till andelen flyktiga ämnen, aska, fukt och svavel samt värmevärdet.

(97)

Kolpriserna i Spanien är baserade på långsiktiga kontrakt mellan kolföretagen och deras kunder. De kontrakt som för närvarande är i kraft är giltiga till och med den 31 december 2005. Priserna baseras på följande parametrar:

(98)

Spanien beräknar de genomsnittliga priserna för import av kol till Spanien. Beräkningen av dessa genomsnittliga importpriser baseras på statistik som samlas in från kolimporterande företag i Spanien och kolexporterande företag från tredjeländer.

(99)

För att systemet ska fungera korrekt är det av avgörande betydelse att de beräknade priserna för kol speglar världsmarknadspriset för kol. För att kontrollera detta jämförde kommissionen detta pris med MCIS Steam Coal Marker Prices, som är referensindexet för spotmarknadspriserna för kol.

(100)

De spanska myndigheterna förklarade skillnaden mellan MCIS Steam Coal Marker Price och det av de spanska myndigheterna beräknade genomsnittspriset, genom att påpeka att det förstnämnda priset endast är baserat på de kontrakt som sluts under en viss dag på spotmarknaden medan de spanska myndigheternas pris är baserat på alla kontrakt som är i kraft en viss dag, inklusive långsiktiga kontrakt. Det spanska priset tenderar därför att vara lägre än spotmarknadspriset under perioder av ökande spotmarknadspriser och högre än spotmarknadspriset under perioder av fallande spotmarknadspriser. Det långsiktiga genomsnittet för de två indexen är i stort sett lika. För åren 1996 till 2004 låg det genomsnittliga priset för MCIS Steam Coal Marker Price på 43,3 euro/tke. Kommissionen anser därför att den spanska beräkningen av kolpriset speglar världsmarknadspriset för energikol på ett rättvist sätt.

(101)

Baserat på ovannämnda parametrar låg genomsnittspriset år 2001 på 45,85 euro medan det i prognosen för 2005 låg på 36 euro. Intäkterna under 2001 har varit exceptionellt höga, huvudsakligen på grund av bruttoredovisningen av en del exceptionella och otypiska intäkter för det året. En minskning av produktionskostnaderna med 20 % har följaktligen inte resulterat i en lika stor minskning av det totala produktionsstöd som ska beviljas för perioden 2003–2005.

(102)

Det totala stödet ska fastställas efter det att varje produktionsenhet har lagt fram sin revisionsrapport som innehåller upplysningar om produktionskostnaderna och intäkterna. Om det vid utgången av ett kolproduktionsår visar sig att skillnaden mellan produktionskostnaderna och intäkterna är lägre än vad som förutsetts, ska det totala stödbeloppet minskas och överskottsstödet betalas tillbaka.

(103)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att Spanien i detalj har förklarat hur kolföretagens intäkter har beräknats. Den tillhandahållna informationen har övertygat kommissionen om att korrekta kolpriser har använts vid beräkningen av intäkterna. På grundval av den tillhandahållna informationen, särskilt kontrakten mellan kraftverken och kolföretagen, drar kommissionen slutsatsen att artikel 4 b och 4 c i förordning (EG) nr 1407/2002 har uppfyllts i den mening att produktionsstödet inte har överskridit skillnaden mellan produktionskostnaderna och intäkterna för respektive kolproduktionsår och att stödet inte leder till att leveranspriserna för gemenskapskol är lägre än leveranspriserna på kol av liknande kvalitet från tredjeländer. Kommissionen kommer noggrant att övervaka att det i beräkningen i de nya kontrakt som ska förhandlas fram mellan kraftverken och kolbrytningsföretagen från den 1 januari 2006 tas hänsyn till det för närvarande höga världsmarknadspriset för kol. Slutligen noterar kommissionen att de villkor som fastställs i artikel 4 d och 4 e i ovannämnda förordning också har uppfyllts.

(104)

I sin skrivelse av den 30 mars 2004 ansåg kommissionen att de spanska myndigheterna inte hade klargjort de kriterier som ska beaktas då de beviljar stöd på grundval av artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002 för att täcka extraordinära kostnader som inte avser den löpande produktionen (”ärvda åtaganden”). Genom en skrivelse av den 3 oktober 2003 meddelade Spanien kommissionen att dessa stöd endast kommer att beviljas de produktionsenheter som ska läggas ned under perioden 2003–2005 och att stödbeloppet inte kommer att överstiga kostnaderna. I förordningen utfärdad av departementschefen ECO/2731/2003 av den 24 september 2003 nämndes emellertid inte dessa villkor uttryckligen. Denna förordning innehöll inte tillräckliga garantier för att säkerställa att stödet för att täcka kostnaderna för nedläggning av produktionsenheter inte överstiger dessa kostnader och att de berörda produktionsenheterna kommer att läggas ned före den 31 december 2005. Kommissionen ansåg att Spaniens kriterier för att beräkna stödet för täckning av kostnaderna i samband med nedläggningen av produktionsenheterna som baseras på en minskad kolförsörjning, såsom fastställs i kontrakten med kraftverken, och på ett stöd på 13 euro per 1 000 minskade värmeenheter, inte var en tillräcklig garanti för att villkoren i artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002 skulle uppfyllas. Kommissionen noterade också att stödbeloppen på grundval av denna artikel verkade vara mycket höga vilket gör att man måste ifrågasätta om det föreslagna stödet i detta hänseende inte är alltför högt i relation till omstruktureringens intensitet.

(105)

På grundval av den nya information som erhållits noterar kommissionen att förordningen utfärdad av departementschefen ECO/2731/2003 har ändrats för att den ska överensstämma med kraven i artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002. Nu tillämpas förordning ECO/2731/2003 endast på de produktionsenheter som lades ned före den 31 december 2005. Vad gäller kompensationen på 13 euro per 1 000 värmeenheter för kolkontrakt som har annullerats till följd av att produktionsenheter har lagts ned, klargörs det i förordningen att det handlar om ett maximibelopp och att betalning endast kommer att ske för faktiska bestyrkta kostnader för nedläggning. I detta hänseende har de spanska myndigheterna meddelat att de under 2004 har beviljat mindre stöd. Under 2004 uppgick stödet för att täcka de extraordinära kostnader som faktiskt beviljats till 518 986 euro i stället för förväntade 555 227 euro.

(106)

Kommissionen anser att Spanien har gett en tillfredsställande förklaring för de extraordinära kostnader som är kopplade till omstruktureringen. Spanien har angett de belopp som ska beviljas per kategori såsom nämns i bilagan till förordning (EG) nr 1407/2002. Kommissionen har därför kunnat kontrollera att beloppen, som huvudsakligen är kopplade till förtidspensionssystemen, inte överstiger kostnaderna och att stödet för att täcka de extraordinära kostnaderna för omstruktureringen kan godtas. Mot bakgrund av minskningen av arbetsstyrkan, nedläggningen av brytningskapaciteten och den gradvis minskande trenden för beviljande av produktionsstöd samt den information som de spanska myndigheterna har tillhandahållit, har kommissionen blivit övertygad om att de kostnader som ska täckas inte är alltför höga jämfört med omstruktureringens intensitet. I följande kapitel görs det en separat utvärdering av det stöd för att täcka de extraordinära kostnaderna för omstruktureringen som beviljats det offentligägda företaget Hunosa.

(107)

När det gäller Hunosa betonade kommissionen i sin skrivelse av den 30 mars 2004 att detta företag ingick i den nedläggningsplan som var baserad på beslut nr 3632/93/EKSG. Av sociala och regionala skäl skulle nedläggningen emellertid äga rum efter 2002. Jämfört med andra kolföretag i gemenskapen har detta företag mycket höga produktionskostnader. Kommissionen ansåg att minskningen av arbetsstyrkan och produktionen låg under det europeiska genomsnittet. Enligt planen ska två av nio produktionsenheter läggas ned. I sin skrivelse av den 3 oktober 2003 anmälde Spanien ytterligare minskningar i produktionskostnaderna med 20 %, vilket får till följd att stödet minskar med 25 % under 2005. De minskade produktionskostnader som anmäldes i Spaniens skrivelse av den 3 oktober 2003 bör leda till att stödet till Hunosa, som år 2005 uppgick till 179 460 750 euro, minskar ytterligare.

(108)

I sin skrivelse av den 30 mars 2004 ansåg kommissionen att förslaget om att reservera 30 % av kolförbrukningen (vilket motsvarar ca 100 dagars förbrukning) för kraftverken i regionen, kan komma att anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden när det gäller företaget Hunosa.

(109)

De spanska myndigheterna har bekräftat att de tänker fortsätta med Hunosas omstrukturering i enlighet med förordning (EG) nr 1407/2002, i syfte att märkbart minska stödbeloppen, produktionskapaciteten och i motsvarande grad minska arbetsstyrkan. Dessa omstruktureringsåtgärder måste utvärderas mot bakgrund av Hunosas sociala och regionala betydelse i den självstyrande regionen Asturien.

(110)

De spanska myndigheterna har tillhandahållit kommissionen detaljerad information om omstruktureringen av Hunosa, utvecklingen av kostnaderna och intäkterna, framtidsutsikterna och de stödbelopp som ska beviljas.

(111)

Handlingsplanen omfattar

(112)

Följande uppgifter om omstruktureringen visar de förändringar som skett sedan Spanien anslöt sig till gemenskapen 1986:

(113)

Under perioden 1998–2004 minskade stödet till Hunosa med 32 % i löpande priser, vilket är över genomsnittet i den spanska gruvsektorn eftersom den totala minskningen uppgick till 25,7 %. Sedan 1992 har de totala stödbeloppen till Hunosa minskat med 54 % i löpande priser och 69 % i fasta priser.

(114)

Dessutom verkar det som att de spanska myndigheterna har fortsatt omstruktureringen av Hunosa även efter omstruktureringsplanen 2003–2005. För 2003 uppgick det produktionsstöd som faktiskt beviljades till 264 480 000 euro, vilket innebär ytterligare en minskning med 2,6 % jämfört med prognosen på 271 593 000 euro. Stödet för att täcka de extraordinära kostnaderna för omstrukturering uppgick till 240 689 000 euro, vilket innebär en minskning med 20,4 % jämfört med prognosen på 302 557 000 euro.

(115)

Under 2004 minskade produktionen till 1 070 000 ton vilket är ytterligare en minskning med 20 % jämfört med planen. Vid utgången av 2004 hade antalet arbetstagare minskat till 4 137. Det totala produktionsstöd som faktiskt beviljades under 2004 uppgick till 247 483 euro, vilket är en minskning med 2,8 % jämfört med prognosen på 254 682 euro.

(116)

Vid utgången av 2005 förväntas arbetsstyrkan uppgå till 3 500 personer, vilket är en minskning med 14 %, och därmed överträffas planens mål.

(117)

Att Hunosa har så höga produktionskostnader beror huvudsakligen på gruvornas fysiska egenskaper. Eftersom kolet har en förhållandevis låg densitet måste brytningen ske på ett stort område, vilket kräver en hög infrastrukturnivå. Denna låga och oregelbundna densitet gör det svårt att mekanisera. Dessutom bidrar omstruktureringen, särskilt den stora minskningen av arbetsstyrkan och det stora antal arbetstagare som förtidspensioneras, inte heller till att produktionskostnaderna optimeras. Hunosa har emellertid kunnat minska sina produktionskostnader genom att förbättra förvaltningen och fokusera produktionen till de enheter där det är lättare att mekanisera, där gruvdriften rent tekniskt är lättare och där kostnaderna är som lägst. Hunosa har kunnat öka sin produktivitet genom att använda andra verktyg, fortsätta med mekaniseringen och datoriseringen och modernisera anläggningarna och produktionsprocesserna. Denna strategi kommer att leda till att produktionskostnaderna ytterligare minskar i framtiden.

(118)

Kommissionen noterar emellertid att produktionskostnadernas minskning med 20 % under perioden 2001–2005 inte har inneburit att produktionsstödet minskat med 20 %. Enligt de spanska myndigheterna beror detta på skillnaderna i intäkter mellan 2001 och 2005. Under 2001 var de genomsnittliga intäkterna mycket högre än de genomsnittliga intäkterna 2005 som uppgick till 37 euro/tke.

(119)

De spanska myndigheterna har i detalj redogjort för Hunosas intäkter. Priset fastställs i långsiktiga kontrakt som i stor utsträckning fritt förhandlas fram på en liberaliserad marknad mellan Hunosa och dess kunder.

(120)

På grundval av den nya information som erhållits anser kommissionen att den uppenbara motsägelsen mellan de omfattande insatser som gjorts för att sänka kostnaderna och den mindre omfattande gradvisa minskning av produktionsstödet huvudsakligen uppstått på grund av förändringar av intäkterna till följd av det internationella priset på importerat kol och växelkursen dollar/euro. Såsom förklarades i kapitel 4.4.3 om beräkningen av intäkterna, har intäkterna under perioden 2003–2005 varit lägre jämfört med intäkterna under 2001. Mot bakgrund av de spanska myndigheternas upplysningar, särskilt i kontrakten mellan Hunosa och de fem kraftverk som eldas med kol från Hunosa, har kommissionen kunnat kontrollera att de siffror som ligger till grund för beräkningen av Hunosas intäkter är korrekta.

(121)

Det stöd till driftsinskränkning som tidigare beviljades gäller de produktionsenheter på Hunosa som nu har lagts ned. I detta hänseende anser kommissionen att dess tidigare beslut har uppfyllts, även när det gäller Hunosa.

(122)

Hunosas nedläggningsplan omfattar gruvorna Pumarabule och Figaredo vilket innebär en permanent kapacitetsminskning med 700 000 ton. Enligt kommissionen kan man anta att de andra produktionsplanerna ska ingå som en del av planen för tillgång till kolreserver. De spanska myndigheterna har emellertid angett att detta kan komma att förändras under perioden efter 2005. Kommissionen kan godta denna hållning eftersom den gör det möjligt att ytterligare minska de totala stödbelopp som ska beviljas under åren efter 2005.

(123)

För att förklara varför Hunosas produktion ingår som en del av planen för tillgång till kolreserver hänvisar de spanska myndigheterna till reservernas tillgänglighet ur teknisk synvinkel, efterfrågan från de närbelägna kraftverken, kolets kvalitet och behovet hos de kraftverk som är utrustade med sådana tekniska installationer som passar för det kol som Hunosa producerar. Kommissionen noterar att Spanien har avstått från kriteriet om 100 dagars förbrukning för det närmaste kraftverket. De spanska myndigheterna förklarade att detta användes som ett hypotetiskt exempel men att det aldrig var tänkt att det skulle användas som ett kriterium. Detta exempel påverkar emellertid inte det faktum att de spanska myndigheterna har beslutat att Hunosas reserver bör täcka en viss procentsats av förbrukningen för de kraftverk som ligger i samma område. Eftersom detta kriterium är flexibelt noterar kommissionen att de spanska myndigheterna inte förväntas bryta mot den fria rörligheten för varor.

(124)

Till följd av de spanska myndigheternas resonemang anser kommissionen att produktionen av ca en miljon ton under 2005 får antas ingå i den strategiska kolreserv som de spanska myndigheterna önskar behålla. Kommissionen instämmer i de spanska myndigheternas analys om att Hunosaplanen för 2003–2005 är en övergångsåtgärd, som dock är nödvändig för att man i ett senare skede ska kunna avgöra vilka produktionsenheter som ska ingå i den nya planen avseende tillgång till kolreserver för perioden 2006–2010. Mot bakgrund av den kraftiga produktionsminskningen och den kraftiga minskningen av stödbeloppet överensstämmer planen med de villkor som fastställs i förordning (EG) nr 1407/2002 och den utgör en användbar grund för den fortsatta omstruktureringen. Eftersom Hunosareserverna behövs för att uppnå en total kolproduktion på 12 miljoner ton år 2005 kan kommissionen godta att Hunosas reserver under perioden 2003–2005 ingår i planen för tillgång till kolreserver. Kommissionen påminner emellertid de spanska myndigheterna om att planen för tillgång till kolreserverna, och särskilt Hunosas betydelse för denna plan med tanke på företagets höga produktionskostnader, måste revideras för perioden 2006–2010. Hunosas produktion och företagets eventuella stöd måste kraftigt minskas under denna period.

(125)

De spanska myndigheterna har tillhandahållit utförlig information avseende stödet för att täcka de extraordinära kostnaderna för omstruktureringen i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002 och har delat upp kostnaderna på tekniska kostnader och sociala kostnader. Se tabellen nedan:

(126)

Hunosas prognoser för förtidspensioneringar för perioden 2002–2005 uppgår till 2 622 arbetstagare med en kostnad av ca 417 000 euro för var och en. Dessa kostnader kan variera, vilket visades under 2003. Det stöd som faktiskt beviljades låg 20 % under det beräknade stödet.

(127)

I enlighet med artikel 1 i förordning (EG) nr 1407/2002 har kommissionen tagit hänsyn till att Hunosa står för 20 % av den direkta sysselsättningen i det berörda området och att det är svårt att skapa alternativ sysselsättning eftersom det sedan 1986 redan har skapats sysselsättning för 18 000 arbetstagare. Hunosa har stor ekonomisk och social betydelse för den självstyrande regionen Asturien. Kommissionen förstår att Spanien behöver tid för att utveckla ytterligare alternativ ekonomisk verksamhet i regionen.

(128)

På grundval av de spanska myndigheternas upplysningar anser kommissionen att detta stöd uppfyller villkoren i artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002. Stödet täcker de åtgärder som nämns i bilagan till förordningen och överstiger inte kostnaderna.

(129)

Enligt den information som Spanien tillhandahållit anställdes inga nya gruvarbetare under perioden 2003–2005. Kommissionen är nöjd med denna utveckling och påminner de spanska myndigheterna om att detta är en viktig del i utvärderingen om huruvida omstruktureringsåtgärderna är förenliga med förordningen, både nu och i framtiden.

(130)

Kommissionen anser att Hunosa har gjort betydande insatser för omstruktureringen och att det i detta skede, med tanke på den sociala och regionala betydelse som Hunosa har, inte är rimligt att kräva ytterligare åtgärder. Kommissionen drar därför slutsatsen att Hunosas omstruktureringsplan är förenlig med syftet med och bestämmelserna i förordning (EG) nr 1407/2002. Stödet har beviljats för att det ska bidra till omstruktureringen och hänsyn har tagits till de sociala och regionala aspekterna av Hunosas ställning i den självstyrande regionen Asturien. De tvivel som kommissionen hade då förfarandet inleddes, särskilt vad gäller beräkningen av beviljade stödbelopp och de kriterier som beaktades, har nu skingrats eftersom de spanska myndigheterna har tillhandahållit ytterligare detaljerad information och vidtagit ytterligare omstruktureringsåtgärder som går längre än den omstruktureringsplan som först anmäldes. Kommissionen påminner emellertid de spanska myndigheterna om att Hunosas ställning bör tas upp till ny prövning mot bakgrund av de nya omstruktureringsåtgärderna och planen för tillgång till kolreserver för perioden 2006–2010, och att ytterligare omstruktureringsåtgärder är nödvändiga.

(131)

Omstruktureringsplanen innehåller de delar i planen för tillgång till kolreserver som avses i artikel 9.6 i förordning (EG) nr 1407/2002 och den nedläggningsplan som avses i punkt 4 i samma artikel. Kommissionen kan därför fatta ett positivt beslut om de föreslagna planerna i enlighet med artikel 10.1 i samma förordning. Samtidigt kan kommissionen, på grundval av artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1407/2002, fatta beslut om det årliga stödet till kolindustrin för åren 2003, 2004 och 2005 som de spanska myndigheterna beviljat eller avser att bevilja. Då kommissionen beslutar om huruvida stödet är förenligt måste den ta hänsyn till de villkor och kriterier som fastställs i artiklarna 4–8 och till förenligheten med målen i denna förordning.

(132)

På grundval av de omstruktureringsåtgärder som Spanien anmält anser kommissionen att det minskade statliga stödet kommer att leda till ytterligare en permanent minskning av kolproduktionen. I enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 1407/2002 följer det totala stödbeloppet en nedåtgående trend och överstiger inte under något år efter 2003 det stödbelopp som kommissionen godkänt för 2001. Vad gäller tillgång till kolreserver, i enlighet med artikel 5.3 i samma förordning, föreslår Spanien att det år 2005 ska garanteras tillgång till kolreserver med en total kapacitet på 12 miljoner tke. För att uppnå detta mål har produktionskapaciteten minskats med 1 600 000 ton.

(133)

Även om de genomsnittliga produktionskostnaderna i den spanska kolindustrin har minskat något är produktionskostnaderna fortfarande mycket höga. Även med högre världsmarknadspriser kommer det spanska kolets ofördelaktiga ekonomiska ställning jämfört med importerat kol inte att förändras i någon större omfattning under de följande åren.

(134)

Kommissionen anser att de delgivna uppgifterna och ramarna för 2006 och 2007 utgör goda riktlinjer som omfattar de villkor som krävs. Spanien har garanterat att man kommer att fortsätta att minska produktionen och det totala stödbeloppet för dessa år i samma takt som under perioden 2003–2005. Kommissionen godtar därför den information som Spanien har tillhandahållit för 2006 och 2007. I enlighet med artiklarna 4 och 5 i förordning (EG) nr 1407/2002 ska Spanien vid en senare tidpunkt lämna detaljerade uppgifter om det totala stödbeloppet för perioden 2006–2007 tillsammans med omstruktureringsåtgärderna för perioden fram till 2010. Kommissionen anser att denna tidsplan är motiverad med tanke på de sociala och regionala följderna av en nedläggning av produktionsenheterna och med hänsyn till att Spanien uttryckligen har meddelat att man även under perioden efter 2005 kommer att uppfylla villkoret att stödet måste visa en nedåtgående trend. Denna sista del har avgörande betydelse för kommissionens bedömning eftersom hörnstenen i ovannämnda förordning handlar om att garantera en permanent betydande minskning av det statliga stödet till kolindustrin.

(135)

Spanien har valt att fortsätta med samma stödsystem som man använt tidigare. Omstruktureringsåtgärderna är viktiga för försörjningstryggheten på energiområdet samtidigt som de möjliggör en fortsatt omstrukturering. Det stödbelopp som anmälts är nödvändigt eftersom det säkerställer tillgång till kolreserver och leder till minskad kolbrytning, vilket anses vara nödvändigt. Utan stöd skulle det bli nödvändigt att avbryta produktionen i Spanien eftersom kolbrytningen inte är konkurrenskraftig.

(136)

Kommissionen anser att den beräknade produktionskapaciteten, som för 2005 är fastställd till 12 miljoner tke i den spanska energiförsörjningen, är motiverad mot bakgrund av Spaniens strategi för trygg energiförsörjning och landets övergripande energipolitik. I denna utvärdering har kommissionen tagit hänsyn till att Spanien kommer att öka andelen förnybar energi i sin energiproduktion under perioden fram till 2010.

(137)

Med tanke på att de anmälda omstruktureringsåtgärderna ur sysselsättningssynpunkt kommer att få stora följder för arbetsmarknaden, har kommissionen i sin utvärdering av planen tagit hänsyn till behovet av att så långt som möjligt minimera de sociala och regionala verkningar som följer på omstruktureringen av den spanska kolindustrin.

(138)

På grundval av anmälan anser kommissionen att planen för den spanska kolindustrin baseras på följande mål: en gradvis minskning av det ekonomiska stödet, minskad produktion och minskade produktionskostnader, säkerställande av att leveranserna till kunderna håller god kvalitet och kommer i tid, en socialt godtagbar minskning av arbetstillfällen och att det tas hänsyn till åtgärdernas regionala inverkan.

(139)

Kommissionen drar därför slutsatsen att den spanska omstruktureringsplanen för perioden 2003–2005 är detaljerad och att den innehåller goda riktlinjer som omfattar de nödvändiga villkoren för 2006 och 2007. Dessutom ger omstruktureringsplanen en god översikt över kolets roll i energi- och miljöpolitiken, inom ramen för primärenergiförsörjningen fram till 2010.

(140)

Mot bakgrund av ovanstående och med hänsyn till att åtgärder har vidtagits som går längre än den ursprungligen anmälda omstruktureringsplanen, anser kommissionen att den plan som Spanien har lämnat in är förenlig med målen och kriterierna i förordning (EG) nr 1407/2002, särskilt de kriterier som fastställs i artikel 9.4 och 9.6. Eftersom stödet för 2003, 2004 och 2005 har beviljats eller kommer att beviljas på grundval av och i enlighet med omstruktureringsplanen drar kommissionen, på grundval av artikel 10.2 i samma förordning, slutsatsen att detta stöd har beviljats i enlighet med denna.

(141)

Kommissionen konstaterar att Spanien olagligen och i strid med artikel 88.3 i fördraget har beviljat statligt stöd till kolindustrin för åren 2003 och 2004. Efter att ha analyserat åtgärderna och den information som Spanien har lämnat på grundval av artikel 10 i förordning (EG) nr 1407/2002, anser kommissionen emellertid att omstruktureringsplanen för kolindustrin för perioden 2003–2005 och det statliga stöd för åren 2003–2005 som beviljats i enlighet med omstruktureringsplanen, är förenliga med den gemensamma marknaden. Spanien bemyndigas följaktligen att betala ut stödet.