9.9.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 232/1

RÅDETS BESLUT

av den 31 mars 2011

om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av ett samarbetsmemorandum mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för utökat samarbete

(2011/530/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2 och 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Kommissionen har förhandlat fram ett samarbetsmemorandum med Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för utökat samarbete (samarbetsmemorandumet) i enlighet med det mandat som antogs av rådet den 17 december 2009 och som bemyndigar kommissionen att inleda förhandlingar.

(2)	Samarbetsförklaringen paraferades av båda parter den 27 september 2010 under det 37:e mötet inom Internationella civila luftfartsorganisationen i Montréal.

(3)	Samarbetsmemorandumet bör undertecknas och tillämpas provisoriskt, i avvaktan på att de förfaranden som krävs för ingåendet av samarbetsmemorandumet har avslutats.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för utökat samarbete (samarbetsmemorandumet) godkänns härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att nämnda samarbetsmemorandum ingås.

Texten till samarbetsmemorandumet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna samarbetsmemorandumet på unionens vägnar.

Artikel 3

Samarbetsmemorandumet ska tillämpas provisoriskt från den dag då det undertecknas, i avvaktan på att de förfaranden som krävs för ingående av samarbetsmemorandumet har slutförts (1).

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 31 mars 2011.

På rådets vägnar

VÖLNER P.

Ordförande

(1) Dagen för undertecknande av samarbetsmemorandumet kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

SAMARBETSMEMORANDUM

mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för utökat samarbete

EUROPEISKA UNIONEN (EU)

och

INTERNATIONELLA CIVILA LUFTFARTSORGANISATIONEN (Icao)

(nedan kallade parterna)

SOM ERINRAR om konventionen om internationell civil luftfart som undertecknades i Chicago den 7 december 1944 (nedan kallad Chicagokonventionen), särskilt artiklarna 55a och 65,

SOM ERINRAR om fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 218 och 220,

SOM BEAKTAR Icaos församlings resolution A1-10 som bemyndigar Icao-rådet att på lämpligt sätt komma överens med offentliga internationella organisationer vars verksamhet påverkar internationell civil luftfart, särskilt vad gäller samarbete, utbyte av information och handlingar, deltagande i möten och andra liknande frågor som kan främja ett effektivt utbyte,

SOM ERINRAR OM Icaos politik och ramverk för samarbete när det gäller regionala organ för civil luftfart och regionala organisationer som bland annat syftar till att sluta samarbetsavtal med dessa organ och organisationer, enligt rekommendation från ett EG/Icao-symposium om regionala organisationer som ägde rum den 10 och 11 april 2008 i Montréal,

SOM TAR HÄNSYN TILL att de flesta Icao-normer inom områdena flygsäkerhet, luftfartsskydd, flygledning och miljöskydd tas upp i relevant EU-lagstiftning,

SOM TAR HÄNSYN TILL ”Samarbetsmemorandum mellan Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och Internationella civila luftfartsorganisationen om granskning av säkerhetstillsyn och därtill hörande frågor”, som undertecknades den 21 mars 2006 i Montréal,

SOM TAR HÄNSYN TILL ”Samarbetsmemorandum mellan Europeiska gemenskapen och Internationella civila luftfartsorganisationen när det gäller säkerhetsgranskningar, säkerhetsinspektioner och därtill hörande frågor”, som undertecknades den 17 september 2008 i Montréal,

SOM BEAKTAR ATT Europeiska gemenskapen och Förenta nationerna den 29 april 2003 undertecknade ett nytt ekonomiskt och administrativt ramavtal som Icao anslöt sig till genom ett avtal med Europeiska gemenskapen som undertecknades den 7 december 2004,

SOM BEAKTAR ATT detta Samarbetsmemorandum ersätter eller inte påverkar befintliga samarbetsformer mellan parterna så länge dessa gäller,

SOM BEAKTAR Icaos församlings resolution A36-2 där det bland annat erkänns att inrättandet av regionala och subregionala system för säkerhetstillsyn, inbegripet regionala organisationer för säkerhetstillsyn, har stora möjligheter att bistå staterna när det gäller att uppfylla deras skyldigheter enligt Chicagokonventionen via stordriftsfördelar och harmonisering i större skala, vilket också kräver att generalsekreteraren fortsätter att främja samordning och samarbete mellan USOAP (Universal Safety Oversight Audit Programmes) och program för granskning av andra organisationer som gäller flygsäkerhet, och uppmanar dessutom rådet att främja konceptet med regionala och subregionala system för säkerhetstillsyn, inbegripet regionala organisationer för säkerhetstillsyn,

SOM BEAKTAR ATT parterna är överens om att uppnå så stor enhetlighet som möjligt när det gäller europeiska operativa bestämmelser, krav och förfaranden i syfte att uppfylla Icaos normer i bilagorna till Chicagokonventionen när det gäller flygsäkerhet, luftfartsskydd, flygledningstjänster och miljöskydd,

SOM BEAKTAR ATT båda parter spelar en viktig roll när det gäller att uppnå målet,

SOM BEAKTAR ATT parterna önskar engagera sig och kommunicera med varandra om regionalt samarbete,

SOM BEAKTAR ATT EU har antagit gemensamma regler inom flygsäkerhet och luftfartsskydd och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) och Europeiska kommissionen genomför inspektioner i EU:s medlemsstater för att övervaka att dessa regler tillämpas,

SOM BEAKTAR att Europeiska kommissionen inom EU har befogenhet att se till att EU-lagstiftningen inom områdena flygsäkerhet, luftfartsskydd, flygledning och miljöskydd införlivas,

SOM BEAKTAR att de huvudsakliga målsättningarna med Icaos granskningsprogram och EU:s inspektionsprogram är att förbättra flygsäkerhet och luftfartsskydd genom att utvärdera införlivandet av respektive normer, identifiera eventuella brister och se till att brister inom EU vid behov rättas till,

SOM BEAKTAR ATT EU har inrättat ett kontor i Montréal med syfte att göra det enklare att stärka relationerna och samarbetet mellan EU och Icao och göra det möjligt för EU att i ökad utsträckning delta i och bidra till Icaos åtgärder vid deras huvudkontor,

SOM BEAKTAR ATT det utan att det påverkar rättigheter eller skyldigheter för EU:s medlemsstater enligt Chicagokonventionen eller relationen mellan EU:s medlemsstater och Icao på grund av deras medlemskap i Icao, är önskvärt att inrätta ömsesidigt samarbete mellan EU och Icao inom områdena flygsäkerhet, luftfartsskydd, flygledning och miljöskydd för att bättre kunna harmonisera normer och i större utsträckning samordna respektive verksamhet samt bättre kunna utnyttja begränsade resurser och undvika att satsningarna genomförs två gånger, samtidigt som båda parters integritet bevaras,

SOM BEAKTAR ATT parterna inser behovet av att, i den utsträckning som krävs enligt respektive regler, skydda hemligstämplad information som erhålls från den andra parten,

HAR ENATS OM FÖLJANDE

1. Allmänna regler

Parterna överenskommer om att stärka sina förbindelser och inrätta ett närmare samarbete inom områdena flygsäkerhet, luftfartsskydd, flygledning och miljöskydd och i enlighet med fastställda arbetsordning underlätta deltagande i åtgärder och närvaro vid möten som observatör genom att underteckna detta samarbetsmemorandum till förmån för internationell civil luftfart.

Detta samarbetsmemorandum upprättas utan att det påverkar rättigheter eller skyldigheter för EU:s medlemsstater enligt Chicagokonventionen eller förhållandet mellan Icao och EU:s medlemsstater på grund av medlemsstaternas medlemskap i Icao.

Detta samarbetsmemorandum ska inte omfatta eller utvidgas till något beslutsfattande inom Icao eller EU, inbegripet när det gäller standardisering eller utfärdande av bestämmelser, utan utgöra ett rättsligt samarbete under förberedelsestadiet för sådana åtgärder.

Europeiska unionens kontor i Montréal, som företräder EU vid Icaos huvudkontor, ska underlätta förbindelserna mellan EU och Icao som EU:s huvudsakliga kontaktpunkt för Icao i alla frågor som rör genomförandet av detta samarbetsmemorandum.

2. Målsättningar

2.1

Detta samarbetsmemorandum ska

a)	utgöra en ram för utökade förbindelser mellan parterna,

b)	stärka samarbetet mellan parterna,

c)	fastställa områden för ömsesidigt samarbete mellan parterna och

d)	fastställa villkor, förutsättningar och mekanismer för att genomföra samarbetet mellan parterna.

3. Omfattning

3.1

Detta samarbetsmemorandum ska inrätta samarbete mellan parterna inom följande områden:

a)	flygsäkerhet,

b)	luftfartsskydd,

c)	flygledning och

d)	miljöskydd.

3.2

Vart och ett av de områden som anges i punkt 3.1 i denna artikel ska vara föremål för separata bilagor till samarbetsmemorandumet.

3.3

Parterna kan inrätta arbetsmetoder som anger ömsesidigt överenskomna mekanismer och förfaranden som krävs för att effektivt genomföra de samarbetsåtgärder som fastställs i bilagorna till detta samarbetsmemorandum.

3.4

De bilagor som antagits i enlighet med detta samarbetsmemorandum utgör en fullständig del av detta.

4. Samarbetsformer

4.1

Parterna ska

a)	fastställa mekanismer för samråd, samordning och samarbete samt utbyte av information,

b)	underlätta harmonisering av utförandekrav och driftskompatibilitet när det gäller ny teknik och nya system,

c)	samordna respektive gransknings- och inspektionsprogram, resultat och tekniska stödåtgärder i syfte att bättre använda begränsade resurser och undvika att satsningarna genomförs två gånger,

d)	utbyta information om överensstämmelse med Icao-normer,

e)	inrätta metoder så att EU kan erbjuda Icao expertkunskaper och resurser, inbegripet i form av tillfälliga förflyttningar under generalsekreterarens särskilda ansvar samt tekniskt stöd och specialutbildning när så är möjligt,

tillåta en part deltar i den andra partens åtgärder när det gäller gransknings- och inspektionsprogram och utbildningsprogram, när så är lämpligt, medan EU-observatörer kan delta i Icaos granskningsuppdrag i EU-stater endast efter tillstånd från dessa stater. EU:s experter som deltar i Icaos granskningar som tillfälligt förflyttade granskare inom Icao ska betrakta all information som rör granskningsuppdraget som strikt konfidentiell i enlighet med tillämpliga Icao-regler och

utan att det påverkar båda parters skyldighet att inte avslöja uppgifter och under förutsättning att respektive regler om sekretess tillämpas i enlighet med artikel 6, dela med sig av elektronisk information, uppgifter och officiella publikationer och erbjuda varandra tillgång till databaser och stärka förbindelserna mellan dem i syfte att komplettera varandras befintliga databaser.

5. Samarbetsåtgärder

5.1

Parterna överenskommer i enlighet med vad som anges i bilagorna till detta samarbetsmemorandum om att gemensamt genomföra följande samarbetsåtgärder. Parterna ska:

5.1.1

Fastställa mekanismer för samråd, samarbete och informationsdelning, inbegripet följande:

a)	Fastställa och genomföra gemensamma mekanismer för regelbunden dialog, samråd och informationsdelning.

Se till att båda parter hålls informerade på lämpligt sätt om beslut, åtgärder, initiativ, möten och händelser som är av betydelse för detta samarbetsmemorandum inom områdena flygsäkerhet, luftfartsskydd, flygledning och miljöskydd samt erhåller relevant dokumentation. När så är lämpligt kan genomgångar ske för att

c)	ge kostnadsfri tillgång till alla officiella dokument och publikationer

d)	göra databaser och information på webbplatser tillgängliga för den andra parten och

e)	se till att EU erhåller och har elektronisk tillgång till Icaos samtliga skrivelser där innehållet är relevant för omfattningen av detta samarbetsmemorandum och dess bilagor.

5.1.2

Fastställa ramar för samarbete för att bättre samordna gransknings- och inspektionsprogram i syfte att bättre utnyttja begränsade resurser och undvika att satsningar genomförs två gånger.

5.1.3

Fastställa gemensamma mekanismer för nära samordning av programplanering och tekniskt stöd.

5.1.4

Samarbeta för att främja global driftskompatibilitet för ny teknik och nya system och inrätta gemensamma mekanismer för att stärka samarbetet vid användning av ny teknik.

5.1.5

Se till att lämpligt ömsesidigt samråd genomförs för att uppnå bättre samordning och enhetlighet mellan förordningar, politik, synsätt och Icaos standardbestämmelser och rekommendationer (SARP).

5.1.6

Fastställa arbetsmetoder för att underlätta utbyte av expertkunskaper och resurser enligt följande:

a)	Icao ska erbjuda EU expertkunskaper och råd om bästa tillämpningar för att genomföra standardbestämmelserna och rekommendationerna.

b)	EU ska erbjuda Icao expertkunskaper inbegripet i form av förflyttningar till Icaos sekretariat.

EU ska eftersträva att ge Icao ekonomiskt bistånd för att täcka kostnader som uppstår till följd av genomförandet av detta samarbetsmemorandum, inbegripet administrativa kostnader, tillhandahållande av dokumentation och publikationer och tillhörande tjänster, användning av lokaler vid Icaos huvudkontor samt kostnader för informationsteknik.

d)	EU ska eftersträva att ge Icao ekonomiskt bidrag för att stödja dess program för tekniskt samarbete och andra åtgärder inom Icao vilka ska överenskommas inom den gemensamma kommittén, i enlighet med det ekonomiska och administrativa ramavtalet (FAFA).

Eventuella nya ramar och villkor och förutsättningar för förflyttningar och ekonomiskt bidrag till Icao inom ramen för detta samarbetsmemorandum ska fastställas genom arbetsmetoder för detta syfte som överenskommits i den gemensamma kommittén. Dessa arbetsmetoder ska innefatta möjligheten för EU att begära ekonomisk information från Icao inom ramen för dessa bidrag.

5.1.7

Informera varandra om eventuella relevanta utbildningsprogram och i förekommande fall underlätta för den andra parten att delta.

5.1.8

Organisera relevanta arrangemang gemensamt och samordna dessa när så är lämpligt.

6. Sekretess

6.1

Båda parter ska vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder som krävs för att hindra information som erhållits enligt detta samarbetsmemorandum och dess bilagor från att spridas otillåtet. En part kan när den lämnar information till den andra parten ange vilka delar av informationen som den anser ska undantas från spridning.

6.2

Parterna överenskommer om att, i den utsträckning som krävs enligt respektive regler, förordningar och lagstiftning, skydda hemligstämplad information som erhållits från den andra parten genom tillämpning av detta samarbetsmemorandum och dess bilagor.

6.3

Med förbehåll för respektive regler, förordningar och lagstiftning ska parterna framför allt inte sprida information som de erhållit från varandra enligt detta samarbetsmemorandum och dess bilagor och som betraktas som skyddad. Denna information ska märkas på lämpligt sätt i enlighet med respektive regler.

6.4

Parterna ska komma överens om arbetsmetoder om ytterligare förfaranden för att skydda hemligstämplad information som lämnats i enlighet med detta samarbetsavtal och dess bilagor, när så fordras. Dessa förfaranden ska innefatta möjligheten för respektive part att kontrollera vilka skyddsåtgärder som inrättats av den andra parten.

7. Parternas gemensamma kommitte

7.1

En gemensam kommitté inrättas bestående av företrädare för båda parter. Den gemensamma kommittén ska ledas av en företrädare for respektive part. Den gemensamma kommittén ska vara ansvarig för att bilagorna till detta samarbetsmemorandum verkligen genomförs och antas.

7.2

Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst en gång per år för att se över genomförandet av bilagorna till detta samarbetsmemorandum och sammanträdet ska organiseras kostnadseffektivt. Båda parter kan när som helst begära ett möte i den gemensamma kommittén.

7.3

Den gemensamma kommittén kan ta upp alla frågor som handlar om hur bilagorna till samarbetsmemorandumet fungerar och genomförs. Kommittén ska framför allt ansvara för att

a)	lösa eventuella frågor som rör tillämpning och genomförande av bilagorna till detta samarbetsmemorandum,

b)	ta upp metoder att förbättra genomförandet av bilagorna till samarbetsmemorandumet och i förekommande fall lämna rekommendationer om ändringar till parterna,

c)	anta bilagor till detta samarbetsmemorandum samt arbetsmetoder inom bilagornas eller ändringarnas omfattning,

d)	ta hänsyn till ekonomiska och resursrelaterade frågor i anslutning till genomförandet av samarbetsmemorandumet och dess bilagor och

e)	lösa eventuella olikheter eller meningsskiljaktigheter rörande tolkning eller tillämpning av detta samarbetsmemorandum och dess bilagor.

7.4

Den gemensamma kommittén ska verka på grundval av överenskommelser mellan de ansvariga för varje part.

8. Tvistlösning

8.1

Båda parter kan begära samråd med den andra parten om alla frågor som rör detta samarbetsmemorandum. Den andra parten ska skyndsamt besvara en sådan begäran och påbörja samråd inom 45 dagar vid ett tillfälle som parterna kommer överens om.

8.2

Parterna anstränger sig för att lösa eventuella olikheter dem emellan som uppstår genom samarbetet enligt detta samarbetsmemorandum, genom samråd på lägsta möjliga tekniska nivå.

8.3

Om en olikhet inte kan lösas i enlighet med punkt 8.2 i denna artikel kan endera parten hänföra tvisten till den gemensamma kommittén som ska samråda om frågan i enlighet med artikel 7 i detta samarbetsmemorandum, i syfte att lösa tvisten genom förhandling.

8.4

Utan hinder av vad som anges i punkterna 8.1–8.3 i denna artikel ska FAFA:s tvistlösningsregler tillämpas vid eventuell tvist som uppstår på grund av en fråga som gäller ekonomisk förvaltning.

8.5

Inget i detta samarbetsmemorandum ska betraktas som undantag från något privilegium eller någon immunitet för parterna.

9. Ikraftträdande, ändringar och upphörande

9.1

I avvaktan på att detta samarbetsmemorandum träder i kraft ska det tillämpas provisoriskt från den dag det undertecknas.

9.2

Samarbetsmemorandumet träder i kraft när parterna har meddelat varandra skriftligen att deras respektive interna förfarande som krävs för att det ska träda i kraft har fullgjorts, och det ska gälla till dess det avslutas.

9.3

Samarbetsmemorandumet kan när som helst avslutas av en av parterna. Det ska verkställas efter sex månaders skriftlig uppsägningstid till den andra parten, om inte detta meddelande om upphörande har dragits tillbaka genom ömsesidig överenskommelse mellan parterna innan perioden löper ut.

За Европейския съюз

Por la Unión Europea

Za Evropskou unii

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Euroopa Liidu nimel

Για την Ευρωπαϊκή Ένωση

For the European Union

Pour l'Union européenne

Per l'Unione europea

Eiropas Savienības vārdā –

Europos Sąjungos vardu

Az Európai Unió részéről

Għall-Unjoni Ewropea

Voor de Europese Unie

W imieniu Unii Europejskiej

Pela União Europeia

Pentru Uniunea Europeană

Za Európsku úniu

Za Evropsko unijo

Euroopan unionin puolesta

För Europeiska unionen

Per la Unió Europea

За Международната организация за гражданско въздухоплаване

Por la Organización Internacional de Aviación Civil

Za Mezinárodní organizaci pro civilní letectví

For Organisationen for International Civil Luftfart

Für die Internationale Zivilluftfahrt-Organisation

Rahvusvahelise Tsiviillennunduse Organisatsiooni nimel

Για τη Διεθνή Οργάνωση Πολιτικής Αεροπορίας

For The International Civil Aviation Organisation

Pour l’Organisation de l’aviation civile internationale

Per l’Organizzazione internazionale dell’aviazione civile

Starptautiskās Civilās aviācijas organizācijas vārdā

Tarptautinės Civilinės aviacijos organizacijos vardu

A Nemzetközi Polgári Repülési Szervezet részéről

Għall-Organizzazzjoni tal-Avjazzjoni Ċivili Internazzjonali

Voor de Internationale Burgerluchtvaartorganisatie

W imieniu Organizacji Międzynarodowego Lotnictwa Cywilnego

Pela Organização da Aviação Civil Internacional

Pentru Organizația Aviației Civile Internaționale

Za Medzinárodnú organizáciu civilného letectva

Za Mednarodno organizacijo civilnega letalstva

Kansainvälisen siviili-ilmailujärjestön puolesta

För internationella civila luftfartsorganisationen

9.9.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 232/8

RÅDETS BESLUT

av den 16 juni 2011

om den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta inom den gemensamma kommittén EU–Icao angående beslutet om antagande av en bilaga om flygsäkerhet till samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete

(2011/531/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 100.2 och 218.9,

med beaktande av rådets beslut 2011/530/EU av den 31 mars 2011 om undertecknande på unionens vägnar och provisorisk tillämpning av samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete (1),

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar inom den gemensamma kommittén EU–Icao, inrättad genom samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete, angående beslutet om antagande av en bilaga om flygsäkerhet till det samarbetsmemorandumet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta i den gemensamma kommittén EU–Icao, i enlighet med artikel 7.3 c i samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete, angående antagande av en bilaga om flygsäkerhet till det memorandumet, ska grunda sig på det utkast till beslut av den gemensamma kommittén EU–Icao som åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 16 juni 2011.

På rådets vägnar

VÖLNER P.

Ordförande

(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

UTKAST

BESLUT AV GEMENSAMMA KOMMITTÉN EU–ICAO

av den …

om antagande av en bilaga om flygsäkerhet till samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete

GEMENSAMMA KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete, särskilt artikel 7.3 c, och

av följande skäl:

Det är lämpligt att införa en bilaga om flygsäkerhet till samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till detta beslut antas härmed och ska utgöra en integrerad del av samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdad i …

På gemensamma kommitténs EU–Icao vägnar

Ordförande

BILAGA

”BILAGA I – FLYGSÄKERHET

1. Mål

1.1

Parterna enas om att samarbeta på flygsäkerhetsområdet inom ramen för det samarbetsmemorandum mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao-samarbetsmemorandumet) som paraferades i Montreal den 27 september 2010.

1.2

I enlighet med sitt åtagande att uppnå högsta möjliga flygsäkerhet i hela världen och globalt harmonisera standardbestämmelser och rekommendationer (Sarp) rörande säkerheten enas parterna om att bedriva ett nära samarbete i en anda av öppenhet och dialog för att samordna sina säkerhetsåtgärder.

2. Omfattning

2.1

I syfte att uppfylla målsättningarna i punkt 1.2 kommer parterna överens om att samarbeta inom följande områden, nämligen

—	att föra en regelbunden dialog om säkerhetsfrågor av ömsesidigt intresse,

—	att uppnå öppenhet genom regelbundet utbyte av säkerhetsrelevant information och uppgifter och genom ömsesidig åtkomst till databaser,

—	att delta i säkerhetsverksamhet,

—	att ömsesidigt erkänna resultaten från Icaos USOAP (Universal Safety Oversight Audit Programme) och EU:s standardiseringsinspektioner,

—	att övervaka och analysera huruvida staterna uppfyller Icaos standardbestämmelser och tillämpar dess rekommenderade praxis,

—	att samarbeta när det gäller reglerings- och normeringsfrågor,

—	att utveckla och tillhandahålla projekt och program för tekniskt stöd,

—	att främja regionalt samarbete,

—	att utbyta experter, och

—	att tillhandahålla utbildning.

2.2

Det samarbete som det hänvisas till i punkt 2.1 ska utvecklas inom de områden där EU-behörighet utövas.

3. Genomförande

3.1

Parterna ska inrätta arbetsmetoder inom vilka man anger ömsesidigt överenskomna mekanismer och förfaranden för ett effektivt samarbete inom de områden som anges i punkt 2.1. Dessa arbetsmetoder ska antas av den gemensamma kommittén EU–Icao.

4. Dialog

4.1

Parterna ska regelbundet sammanträda i möten och telefonkonferenser för att diskutera säkerhetsfrågor av ömsesidigt intresse och när så är lämpligt samordna sin verksamhet.

5. Öppenhet, utbyte av information och tillgång till databaser

5.1

Parterna ska med förbehåll för sina tillämpliga regler uppmuntra öppenhet inom området flygsäkerhet i sitt förhållande till tredje part.

5.2

Parterna ska vara öppna i sitt samarbete och samverka när det gäller säkerhetsåtgärder genom utbyte av relevanta och lämpliga säkerhetsuppgifter, säkerhetsinformation och säkerhetsdokumentation, genom att ge åtkomst till relevanta databaser och genom att underlätta ömsesidigt deltagande i möten. För detta ändamål ska parterna fastställa arbetsmetoder som anger förfaranden för utbyte av information och åtkomst till databaser och som garanterar konfidentialitet för den information som erhålls från den andra parten i enlighet med artikel 6 i Icao-samarbetsmemorandumet.

6. Deltagande i säkerhetsverksamhet

6.1

I syfte att genomföra denna bilaga ska respektive part när så är lämpligt uppmana den andra parten att delta i säkerhetsrelaterad verksamhet och möten för att åstadkomma nära samarbete och samordning. Villkoren för detta deltagande ska fastställas i arbetsarrangemang som parterna kommer överens om.

7. Samordning av Icaos USOAP:s och EU:s standardiseringsinspektioner

7.1

Parterna enas om att öka sitt samarbete inom USOAP och standardiseringsinspektioner för att se till att begränsade resurser används effektivt och undvika överläggning samtidigt som man bevarar allmän tillämpning och integritet inom Icaos USOAP.

7.2

För att kontrollera att EU:s medlemsstater följer Icaos säkerhetsrelaterade standarder och ansluter sig till Icaos rekommenderade praxis samt för att uppfylla målsättningarna i punkt 7.1 ska parterna fastställa en ram för att när så är lämpligt genomföra

a)	granskningar från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) av Icaos säkerhetstillsyn rörande säkerhetsrelaterade Sarp som förekommer i EU-lagstiftningen samt vad gäller vissa funktioner och uppgifter som Easa utför för EU-medlemsstaternas räkning, och

b)	Icaos tillsyn av EU:s standardiseringsinspektioner som genomförs av Easa vid nationella behöriga myndigheter i EU:s medlemsstater rörande säkerhetsrelaterade Sarp som förekommer i EU-lagstiftningen.

7.3

Parterna ska inrätta arbetsmetoder inom vilka man anger de mekanismer och förfaranden som krävs för att effektivt genomföra den ram som avses i punkt 7.2. Dessa arbetsmetoder ska bland annat tillgodose följande aspekter, nämligen

a)	omfattningen av Icaos USOAP:s interventioner, inbegripet granskningar och godkännanden som bygger på jämförande analyser av EU-lagstiftning och Icaos säkerhetsrelaterade Sarp,

b)	ömsesidigt deltagande i respektive parts gransknings-, inspektions- och godkännandeverksamhet,

c)	information som ska lämnas av respektive part för Icaos USOAP och Easas standardiseringsinspektioner,

d)	säkerställande av konfidentialitet när så behövs samt uppgiftsskydd och handhavande av känslig information, och

e)	besök på plats.

8. Utbyte av säkerhetsinformation och analyser

8.1

Utan att det påverkar parternas tillämpliga regler ska dessa delge den andra parten relevanta säkerhetsuppgifter som samlats in via USOAP och andra källor, exempelvis Icaos kontinuerliga övervakningsåtgärder, Easas standardiseringsinspektioner och SAFA:s inspektioner liksom analyser som genomförs på grundval av dessa uppgifter.

8.2

Parterna ska bedriva ett nära samarbete inom alla åtgärder som vidtas för att säkra effektivare efterlevnad av Sarp inom EU och i andra stater. Detta samarbete ska innefatta utbyte av information, underlättande av dialog mellan berörda parter, besök eller inspektioner på platsen samt samordning av alla åtgärder för tekniskt stöd.

9. Regleringsfrågor

9.1

Båda parter ska se till att den andra parten hålls informerad om alla relevanta lagar, förordningar, standarder, krav och rekommenderad praxis som kan påverka genomförandet av denna bilaga, liksom varje ändring av dessa.

9.2

Parterna ska i god tid informera varandra om alla föreslagna ändringar av relevanta lagar, förordningar, standarder, krav och rekommenderad praxis om dessa ändringar kan påverka denna bilaga. Mot bakgrund av alla sådana ändringar kan den gemensamma kommittén EU–Icao vid behov anta ändringar av denna bilaga i enlighet med artikel 7 i Icao-samarbetsmemorandumet.

9.3

I syfte att globalt harmonisera säkerhetsförordningar och säkerhetsstandarder ska parterna samråda med varandra om tekniska föreskrifter på flygsäkerhetsområdet under olika stadier av processen med att fastställa bestämmelser eller utveckla Sarp och parterna ska uppmanas att delta i tillhörande tekniska organ, när så är lämpligt.

9.4

Icao ska i god tid förse EU med information om sina beslut och rekommendationer som påverkar säkerhetsrelaterade Sarp genom att ge fullständig tillgång till Icaos skrivelser och elektroniska nyhetsbrev.

9.5

När så är lämpligt ska EU sträva efter att se till att relevant EU-lagstiftning är förenlig med Icaos Sarp när det gäller flygsäkerhet.

9.6

Utan att det påverkar skyldigheterna för de EU:s medlemsstater som är parter i Chicagokonventionen ska EU när så är lämpligt föra en dialog med Icao för att tillhandahålla teknisk information när det till följd av tillämpningen av EU-lagstiftningen uppstår frågor rörande överensstämmelse med Icaos standarder och efterlevnad av Icaos rekommenderad praxis.

10. Projekt och program för tekniskt stöd

10.1

Parterna ska samordna stödet till stater för att eftersträva att resurser utnyttjas effektivt och för att förebygga överlappningar; de ska också utbyta information och uppgifter om flygsäkerhetsrelaterade projekt och program för tekniskt stöd.

10.2

Parterna ska genomföra gemensamma åtgärder för att inleda och samordna internationella ansträngningar i syfte att identifiera donatorer som är villiga och har möjlighet att bidra med särskilt tekniskt stöd till stater med betydande säkerhetsbrister.

10.3

Bidragen från EU ska framför allt inriktas på program och projekt som syftar till att bistå stater och regionala organ för civil luftfart när det gäller att åtgärda betydande säkerhetsbrister, genomföra Icaos Sarp, utveckla regleringssamarbete och stärka statliga system för säkerhetstillsyn, bland annat genom att fastställa regionala system för säkerhetstillsyn.

11. Regionalt samarbete

11.1

Parterna ska prioritera åtgärder som kan påskynda inrättandet av organisationer för regional säkerhetstillsyn när ett regionalt synsätt erbjuder möjligheter till förbättrad kostnadseffektivitet, förbättrad tillsyn och/eller förbättrade standardiseringsprocesser.

12. Expertstöd

12.1

Utan att det påverkar system för expertstöd som utvecklats utanför denna bilagas omfattning ska EU sträva efter att på begäran göra experter med bevisade tekniska kunskaper inom relevanta flygsäkerhetsområden tillgängliga för Icao, för att utföra uppgifter och delta i verksamhet som omfattas av denna bilaga. Villkoren för detta expertstöd ska specificeras i en överenskommelse om arbetsmetoder mellan parterna.

13. Utbildning

13.1

När så är lämpligt ska båda parter underlätta för den andra partens personal att delta i alla utbildningsprogram inom flygsäkerhet som erbjuds.

13.2

Parterna ska utbyta information och material som rör utbildningsprogram på flygsäkerhetsområdet och ska när så är lämpligt samordna och samarbeta kring utvecklingen av utbildningsprogram.

13.3

Inom ramen för de åtgärder som ingår i punkt 10 i denna bilaga ska parterna samarbeta för att underlätta och samordna deltagande i utbildningsprogram för praktikanter från stater eller regioner för vilka tekniskt stöd tillhandahålls av respektive part.

14. Granskning

14.1

Parterna ska granska genomförandet av denna bilaga regelbundet och vid behov beakta all relevant utveckling av politik eller regler.

14.2

All översyn av denna bilaga ska genomföras av den gemensamma kommitté EU–Icao som inrättats i enlighet med artikel 7 i Icao-samarbetsmemorandumet.

15. Ikraftträdande, ändringar och uppsägning

15.1

Denna bilaga ska träda i kraft den dag den antas av den gemensamma kommittén EU–Icao och ska gälla tills den sägs upp.

15.2

Arbetsmetoder som överenskommits i enlighet med denna bilaga ska träda i kraft den dag de antas av den gemensamma kommittén EU–Icao.

15.3

Alla ändringar eller avslutande av arbetsmetoder som antagits till följd av denna bilaga ska överenskommas inom den gemensamma kommittén EU–Icao.

15.4

Denna bilaga kan när som helst sägas upp av endera parten. Uppsägningen blir gällande sex månader efter att den ena parten har mottagit ett skriftligt meddelande om uppsägning från den andra parten, om inte meddelandet om uppsägning har dragits tillbaka genom ömsesidigt samtycke mellan parterna innan sexmånadersperioden löpt ut.

15.5

Utan hinder av varje annan bestämmelse i denna punkt 15 ska denna bilaga och alla arbetsmetoder som antagits till följd av denna avslutas samtidigt om Icao-samarbetsmemorandumet avslutas.”

9.9.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 232/14

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 905/2011

av den 1 september 2011

om avslutande av den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat (PET) med ursprung i Indien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 11.3,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Gällande bestämmelser

(1)

Genom förordning (EG) nr 2604/2000 (2) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på import av polyetentereftalat (nedan kallat PET) med ursprung i bl.a. Indien efter en undersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 192/2007 (3) en slutgiltig antidumpningstull som förlängdes med fem år till. Antidumpningsåtgärderna ändrades efter en partiell interimöversyn (nedan kallad den senaste översynen) genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 (4). Dessa åtgärder fastställdes till ett belopp som motsvarar nivån för undanröjande av skada och består av specifika antidumpningstullar. Tullen varierar mellan 87,5 och 200,9 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 153,6 EUR/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade nuvarande tullar).

(2)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (5) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av PET med ursprung i bl.a. Indien. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (6) en slutgiltig utjämningstull som förlängdes med fem år till. Utjämningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 efter den senaste översynen. Utjämningsåtgärderna består av en specifik tull. Tullen varierar mellan 0 och 106,5 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 69,4 EUR/ton för övriga tillverkare (nedan kallade gällande utjämningsåtgärder).

(3)	Genom kommissionens beslut 2000/745/EG (7) godtog kommissionen åtaganden från flera exporterande tillverkare och fastställde ett minimiimportpris (nedan kallad åtagandet).

1.2 Begäran om översyn

(4)

En begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen ingavs av Reliance Industries Limited, en indisk exporterande tillverkare av PET (nedan kallad sökanden). Begäran begränsades till att gälla dumpning med avseende på sökanden. Sökanden har samtidigt begärt en översyn av de gällande utjämningsåtgärderna. De övriga antidumpnings- och utjämningstullarna är tillämpliga på import av produkter som tillverkats av sökanden och sökandens försäljning till unionen omfattas av åtagandet.

(5)

Sökanden lade fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av den nuvarande tullen på nuvarande nivå inte längre behövs för att motverka dumpning. Sökanden hävdade i synnerhet att det har skett betydande förändringar i företagets tillverkningskostnader och att dessa förändringar har lett till en avsevärt lägre dumpningsmarginal sedan de nuvarande tullarna infördes. En jämförelse gjord av sökanden av dess priser på hemmamarknaden och dess exportpriser till unionen tydde på att dumpningsmarginalen var avsevärt lägre än de nuvarande tullarnas nivå.

1.3 Inledande av en partiell interimsöversyn

(6)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det fanns tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera att en partiell interimsöversyn inleddes (nedan kallad denna översyn) och offentliggjorde därför den 10 juni 2010 ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (8) om att en partiell interimsöversyn inleddes i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

1.4 Berörd produkt och likadan produkt

(7)	Produkten som är föremål för översyn är polyetentereftalat (PET) med en viskositetskvot på minst 78 ml/g enligt ISO-standard 1628-5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Indien (nedan kallad den berörda produkten).

(8)

Undersökningen visade att den berörda produkten som tillverkats i Indien och som säljs till unionen är likadan som den som tillverkats och sålts på hemmamarknaden i Indien när det gäller fysiska och kemiska egenskaper samt användning. Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna översyn begränsades till fastställande av dumpning för sökandens del, drogs det inga slutsatser beträffande den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionsmarknaden.

1.5 Berörda parter

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och unionstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)	Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(11)	För att kommissionen skulle få de uppgifter som var nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(12)	Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes nödvändiga för att avgöra frågan om dumpning. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos sökanden i Mumbai, Indien.

1.6 Översynsperiod

(13)	Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 april 2009–31 mars 2010 (nedan kallad översynsperioden).

2. UNDERSÖKNINGENS RESULTAT

2.1 Varaktigheten hos de förändrade omständigheterna som sökanden gjort gällande under översynsperioden

(14)	I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om omständigheterna beträffande dumpningen hade förändrats avsevärt och om sådana förändringar kunde anses vara av bestående karaktär.

(15)

Sökanden hävdade att en betydande förändring av tillverkningskostnaderna förorsakade dess förändrade normalvärde och exportpriser efter den ursprungliga undersökningen i vilken dumpningsmarginalen fastställdes. Tillverkningskostnaderna påstods bero på en sänkt tull vid import till Indien av det grundläggande råmaterialet som används i tillverkningsprocessen. Dessutom hävdade sökanden att de sänkta tullarna åtföljdes av försvagade exportincitament som i sin tur ledde till förändrade försäljningspriser på hemmamarknaden som beaktades vid bestämningen av normalvärdet.

(16)

Det kunde emellertid konstateras att priserna på hemmamarknaden som företaget använde för att bestämma normalvärdet under översynsperioden, trots de sänkta tullarna och exportincitamenten, var högre än priserna i den ursprungliga undersökningen i vilken dumpningsmarginalen fastställdes. De högre försäljningspriserna på hemmamarknaden berodde bl.a. på ökade kostnader för råmaterial och andra insatsvaror.

(17)

Exportpriserna till unionen under översynsperioden fastställdes enligt artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen. Det var dock nödvändigt att bedöma om ett prisåtagande enligt vilket sökanden var skyldig att sälja sin produkt till unionen till ett pris som var högre än minimiimportpriset som fastställts för varje månad hade påverkat sökandens exportpriser under översynsperioden. Av de orsaker som anges nedan drogs slutsatsen att exporten till unionen hade påverkats av prisåtagandet. Eftersom sökanden måste följa åtagandets minimiimportpriser valde sökanden att inte exportera till unionen under specifika månader under översynsperioden, då dess exportpriser till andra exportmarknader var lägre än minimiimportpriset.

(18)

Det konstaterades att sökanden sålde sin produkt till unionen under endast sex månader av översynsperioden. Å andra sidan sålde sökanden produkter under översynsperioden till andra exportmarknader där prisåtagandet inte behövde följas. Exportpriserna till tredjeländer under de månader som sökanden inte exporterade till unionen var väsentligt lägre än det fastställda minimiimportpriset. Mot bakgrund av det ovanstående finns det alltså goda skäl att anta att sökandens enda orsak för att inte sälja produkter till unionen de kvarstående månaderna var att företaget måste följa åtagandet och därför inte kunde sälja till ett pris under det fastställda minimiimportpriset.

(19)

Sökanden bestred att orsaken till att produkter inte hade sålts till unionsmarknaden hade att göra med det gällande åtagandet. Sökanden påstod att det under översynsperioden fanns månader då det inte förekom någon försäljning på andra stora exportmarknader och således hade den oregelbundna försäljningen inget samband med unionsmarknaden. Sökanden hävdade även att en månatlig jämförelse av importpriserna för den berörda produkten till unionen från alla andra exporterande länder och/eller importpriserna av den berörda produkten med ursprung i Indien med företagets månatliga minimiimportpris skulle visa att sökanden kunde ha sålt produkter till unionen under hela översynsperioden utan att bryta mot åtagandet.

(20)

Sökandens argument kan inte godtas därför att företaget fokuserade sin verksamhet på specifika marknader som styrs av dessa marknaders särdrag och som inte ger några indikationer på varför företaget inte har sålt till unionen. Jämförelserna som sökanden gjorde grundades på samlade statistiska uppgifter, medan denna översyns resultat grundades på uppgifter som är specifika för företaget och som således är mer relevanta och tillförlitliga att dra slutsatser från. Argumenten som presenterades var inte heller fullt godtagbara. Exempelvis var under vissa månader de allmänna importpriserna till unionen högre än minimiimportpriset medan de allmänna importpriserna under andra perioder var lägre än minimiimportpriset och därför kan inga generellt giltiga slutsatser dras från dem. Det är däremot otvistigt att sökanden sålde till unionen under endast de månader som de allmänna importpriserna till unionen låg på denna nivå eller högre än minimiimportpriset.

(21)

Sökandens argument att den om så önskats kunde ha sålt sina produkter på unionsmarknaden under den sexmånadersperioden den sålde produkter på andra exportmarknader till ett lägre pris än minimiimportpriset avvisas som hypotetiskt och obevisat. Sökanden anförde inga andra argument beträffande anledningen till att den inte sålde produkter till unionen under dessa sex månader samtidigt som den sålde samma produkter på andra exportmarknader till ett lägre pris än minimiimportpriset. Det konstaterades därför att sökanden inte sålde produkter till unionen under en viss period eftersom den då hade behövt följa sitt åtagande. Följaktligen är de exportpriser som togs ut på unionsmarknaden under översynsperioden inte tillförlitliga.

(22)	En jämförelse gjordes också mellan sökandens försäljningspriser till unionsmarknaden och priserna på andra exportmarknader där sökanden inte var skyldig att följa prisåtagandet. Exportpriserna till marknaderna utan prisåtaganden var genomgående lägre under hela översynsperioden.

(23)

Sökanden ifrågasatte de slutsatser som drogs av jämförelsen av priserna på unionsmarknaden och andra exportmarknader och hävdade att det finns flera andra exportmarknader där priserna var högre än de på unionsmarknaden om man analyserar uppgifterna efter varje enskilt land. Det noterades emellertid att jämförelsen av genomsnittliga priser är mer relevant än skillnader mellan enskilda länder som innefattar storleken och specifika konkurrensfaktorer på sådana individuella marknader.

(24)

Därför avspeglar företagets exportpriser på tredjeländers marknader bättre företagets normalpriser. Prisskillnaden mellan exportpriserna till unionen och exportpriserna till resten av världen tyder på att sökanden har starka ekonomiska motiv att sälja till unionen till lägre priser om inte minimiimportpriset är fastställt. I det läget bör alla nya dumpningsmarginaler som baserats på exportpriserna till unionen under översynsperioden fastställas på basis av priser som inte har förändrats väsentligt på ett bestående sätt. Samma slutsats bör dras för sökandens påstående, som nämndes i skäl 5, att en dumpningsmarginal lägre än de gällande tullarna skulle bevisas i en jämförelse av priserna på hemmamarknaden och exportpriserna till unionen.

(25)	Mot bakgrund av ovanstående har villkoret i artikel 11.3 i grundförordningen om att omständigheterna som rör dumpning har förändrats väsentligt inte uppfyllts. Därför är en fortsatt tillämpning av åtgärderna på nuvarande nivå nödvändig för att motverka dumpning.

(26)

Efter meddelandet av uppgifter påstod sökanden att priserna som togs ut på unionsmarknaden var helt tillförlitliga. Eftersom dessa exportpriser höjdes väsentligt mellan den ursprungliga undersökningen och översynsperioden, borde man anse att företagets exportbeteende också har förändrats avsevärt och varaktigt under denna period. Därför borde enligt sökanden även företagets dumpningsmarginal ha minskat avsevärt och varaktigt.

(27)

Dessutom menade sökanden att de varaktiga förändringarna i omständigheterna inte nödvändigtvis var det viktigaste skälet till att en bedömning gjordes efter att översynen inleddes, utan att det är viktigare att veta om en fortsatt tillämpning av tullen är nödvändig för att motverka dumpning. Sökanden hänvisade till den grundläggande principen i artikel 11.1 i grundförordningen och artikel 11.1 i WTO:s antidumpningsavtal enligt vilken antidumpningsåtgärder ska vara i kraft endast så länge som och till den grad som den motverkar skadevållande dumpning. Mot bakgrund av detta påstod sökanden att nödvändighetsbedömningen borde vara en bedömning av framtidsutsikterna som visade att dumpningen åtminstone troligtvis eller sannolikt kunde återkomma på nivån som tidigare fastställts.

(28)

Enligt artikel 11.1 i grundförordningen ska en antidumpningsåtgärd vara i kraft ”endast så länge och i den utsträckning som krävs för att motverka den dumpning som vållar skada”. Denna princip tas även i beaktande vid interimöversyner som i till exempel detta fall, där det enligt artikel 11.3 i grundförordningen bl.a. föreskrivs att ”[e]n interimsöversyn ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras”. I denna bestämmelse anges det kriterium som ska uppfyllas när en berörd part anser att åtgärden håller för låg eller hög nivå och därför begär att åtgärden ses över. Det står uttryckligen i artikel 11.3 i grundförordningen att följande gäller när översynen väl har inletts: ”Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt kan kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning […] har ändrats väsentligt […]. I detta sammanhang ska alla relevanta och dokumenterade bevis beaktas vid det slutliga fastställandet”. I artikel 11.3 föreskrivs alltså ett kompletterande kriterium (väsentligt ändrade omständigheter) som ska beaktas vid översyner utöver kriteriet för att inleda en undersökning (dvs. huruvida åtgärderna är nödvändiga på rådande nivå) som sökanden hävdar.

(29)

Det bör också framhållas att det är rutin i interimsöversyner att undersöka om de förändrade omständigheter som påträffas under en undersökning är av bestående karaktär. I tribunalens rättspraxis sägs att ”institutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning – däribland rätten att bedöma den framtida utvecklingen av de berörda exportörernas prissättning – när de prövar behovet av en fortsatt tillämpning av befintliga åtgärder” (9). Den tillgängliga bevisningen visar att de exportpriser som sökanden tog ut på unionsmarknaden inte avspeglade sökandens faktiska prispolicy och att exportpriserna på unionsmarknaden under översynsperioden därför, vilket konstaterats i skäl 21, inte är tillförlitliga, varför varje på nytt beräknad dumpningsmarginal på grundval av de priserna skulle behöva fastställas på grundval av priser som inte förändrats väsentligt och på ett varaktigt sätt, i enlighet med vad som sägs i skäl 24.

(30)

Trots konstaterandet att exportpriserna till unionen inte hade förändrats väsentligt eller på ett varaktigt sätt beaktades ändå sökandens argument om huruvida åtgärderna fortfarande behöver upprätthållas på nuvarande nivå för att motverka dumpning. Sökanden anförde i detta avseende att dess dumpningsmarginal skulle ligga avsevärt lägre än den som beräknades i den ursprungliga undersökningen, och att dess export till andra marknader skulle bekräfta att den ändrade dumpningsmarginalen återspeglar en tendens som rimligtvis kan väntas fortsätta, vilket skulle innebära att åtgärdernas nuvarande nivå är uppenbart orimlig. Dessa argument befanns dock inte ha stöd i fakta. För det första kan det beträffande sökandens export på andra marknader sägas att priserna till skillnad mot vad sökanden påstod i sin begäran i genomsnitt låg nästan 10 % lägre än priserna i unionen. Dessa exportmarknader i tredjeländer omfattar en rad länder med olika stora marknader, och en del av dem torde knappast ha någon inhemsk PET-produktion. De marknaderna kännetecknas alltså av individuella konkurrensegenskaper som resulterar i andra priser och tendenser än på unionsmarknaden. För det andra kan det mot bakgrund av dessa konstateranden slås fast att även om man skulle finna att åtgärdernas nuvarande nivå borde ändras såsom varande inte längre nödvändiga för att motverka dumpning, är det inte möjligt att med rimlig exakthet avgöra vilken nivå som vore lämplig eftersom det saknas tillförlitliga exportpriser som härrör från och återspeglar normala förhållanden på unionsmarknaden.

(31)	Slutligen ansåg sökanden att en justering kunde göras med stöd av artikel 2.10 i grundförordningen, i synnerhet led k i denna punkt, ”för olikheter avseende andra faktorer […] om det påvisas att de påverkar prisernas jämförbarhet på sätt som krävs enligt denna punkt”.

(32)	Då det ovan har konstaterats att exportpriserna inte förändrats på ett väsentligt, varaktigt sätt kan någon dumpningsmarginal inte fastställas. Därför är begäran om en justering ovidkommande och avvisas.

3. AVSLUTANDE AV UNDERSÖKNINGEN

(33)

Med hänsyn till att omständigheterna rörande dumpning inte har förändrats avsevärt och varaktigt bör denna översyn avslutas utan att ändra nivån på tullen för sökanden. Antidumpningsåtgärderna som införts genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 om import av PET tillverkad av sökanden bör därför inte ändras

4. MEDDELANDE AV UPPGIFTER

(34)	Sökanden liksom andra berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avsåg att föreslå att avsluta denna översyn. Inga synpunkter inkom som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna.

5. AVSLUTNING

(35)	Denna översyn bör därför avslutas utan att förordning (EG) nr 192/2007 ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nr 3907 60 20, avslutas härmed utan att de gällande åtgärderna ändras.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 september 2011.

På rådets vägnar

M. DOWGIELEWICZ

Ordförande

(1) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2) EGT L 301, 30.11.2000, s. 21.

(3) EUT L 59, 27.2.2007, s. 1.

(4) EUT L 340, 19.12.2008, s. 1.

(5) EGT L 301, 30.11.2000, s. 1.

(6) EUT L 59, 27.2.2007, s. 34.

(7) EGT L 301, 30.11.2000, s. 88.

(8) EUT C 151, 10.6.2010, s. 15.

(9) Dom i mål T-143/06, MTZ Polyfilms mot Europeiska unionens råd, [2009] ECR II-4133, punkt 48.

9.9.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 232/19

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 906/2011

av den 2 september 2011

om ändring av förordning (EG) nr 193/2007 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Indien och om ändring av förordning (EG) nr 192/2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Indien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 19 och 24,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Tidigare undersökningar och gällande utjämningsåtgärder

(1)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (2) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av polyetentereftalat (nedan kallat PET-plast) med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga antisubventionsundersökningen). Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (3) en slutgiltig utjämningstull i ytterligare fem år. Utjämningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 (4) efter en partiell interimsöversyn (nedan kallade den senaste översynen). Utjämningsåtgärderna består av en specifik tull. Den fastställda tullsatsen uppgår till 0–106,5 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och till 69,4 EUR/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade gällande utjämningsåtgärder).

1.2 Gällande antidumpningsåtgärder

(2)

Genom förordning (EG) nr 2604/2000 (5) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av PET-plast med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallad den ursprungliga antidumpningsundersökningen). Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 192/2007 (6) en slutgiltig antidumpningstull i ytterligare fem år. Antidumpningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 efter den senaste översynen. Åtgärderna fastställdes på en nivå som motsvarar nivån för undanröjande av skada och bestod av specifika antidumpningstullar. Den fastställda tullsatsen uppgick till 87,5–200,9 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och till 153,6 EUR/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade gällande antidumpningsåtgärder).

(3)	Genom beslut 2000/745/EG (7) godtog kommissionen åtaganden som gjorts av flera exporterande tillverkare och som fastställer ett minimiimportpris (nedan kallat åtagandet).

1.3 Inledande av en partiell interimsöversyn

(4)

En begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 19 i grundförordningen ingavs av Reliance Industries Limited, en indisk exporterande tillverkare av PET-plast (nedan kallad sökanden). Begäran begränsades till att gälla subventionering med avseende på sökanden. Sökanden begärde samtidigt även en översyn av gällande antidumpningsåtgärder. Produkter tillverkade av sökanden omfattas av den övriga antidumpningstull och utjämningstull som gäller för import till unionen och försäljningen regleras av åtagandet.

(5)

Sökanden lade fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre är nödvändig för att motverka den utjämningsbara subventioneringen. Framför allt lade sökanden fram prima facie-bevisning som visar att subventionsbeloppet har sjunkit klart under den tullsats som för närvarande är tillämplig. Denna sänkning av subventionsnivån beror främst på en betydande minskning av de förmåner som är tillgängliga enligt tullkreditsystemet.

(6)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning och offentliggjorde därför den 10 juni 2010 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn (8) enligt artikel 19 i grundförordningen. Översynen begränsades till en undersökning av subventionering med avseende på sökanden.

1.4 Parter som berörs av undersökningen

(7)

(8)	Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(9)	För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och Indiens myndigheter, och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att avgöra frågan om subventionering. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos den sökande i Bombay (Indien) och på plats hos Indiens myndigheter i New Delhi (generaldirektoratet för utrikeshandel och handelsministeriet) och i Bombay (regionkontoret för generaldirektoratet för utrikeshandel).

1.5 Översynsperiod

(11)	Undersökningen av subventionering omfattade perioden 1 april 2009–31 mars 2010 (nedan kallad översynsperioden).

1.6 Parallell antidumpningsundersökning

(12)

Kommissionen offentliggjorde den 10 juni 2010 ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av gällande antidumpningsåtgärder (9) enligt artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (10) (nedan kallad den grundläggande antidumpningsförordningen) och översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på sökanden.

(13)	I den parallella antidumpningsundersökningen konstaterades att omständigheterna vad gäller dumpning inte hade förändrats väsentligt och varaktigt. Undersökningen avslutades därför utan att de gällande antidumpningsåtgärder som tillämpas på import från sökanden ändrades.

2. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1 Berörd produkt

(14)	Den produkt som berörs är PET-plast med en viskositetskvot på minst 78 ml/g enligt ISO-standard 1628–5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Indien (nedan kallad den berörda produkten).

2.2 Likadan produkt

(15)

Av undersökningen framgick det att den berörda produkten som tillverkas i Indien och säljs till unionen har samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indien. De produkter som säljs på hemmamarknaden och på exportmarknader anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna översyn begränsades till fastställande av subventionering med avseende på sökanden, drogs inga slutsatser beträffande den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionsmarknaden.

3. UNDERSÖKNINGSRESULTAT

3.1 Subventionering

(16)

På grundval av de uppgifter som lämnades av Indiens myndigheter och sökanden samt på grundval av svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande system som påstods innebära subventioner:

Landsomfattande system

a)	Systemet med förhandstillstånd.

b)	Tullkreditsystemet.

c)	Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

d)	Fokusmarknadssystemet.

e)	Fokusproduktsystemet.

f)	Systemet med befrielse från inkomstskatt.

Regionala system

g)	Delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar.

(17)

Systemen a–e grundar sig på lagen om utrikeshandel från 1992 (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992, nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom denna lag bemyndigas Indiens myndigheter att utfärda tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Två dokument om utrikeshandelspolitiken berör översynsperioden i det aktuella fallet, nämligen FTP 04–09 för perioden 2004–2009 och FTP 09–14 för 2009–2014. Det senare trädde i kraft i augusti 2009. Indiens myndigheter har dessutom fastställt de förfaranden som reglerar FTP 04–09 och FTP 09–14 i en förfarandehandbok, Handbook of Procedures, Volume I (nedan kallade HOP I 04–09 respektive HOP I 09–14). Förfarandehandboken uppdateras också regelbundet.

(18)	System f grundar sig på lagen om inkomstskatt från 1961 (Income Tax Act), som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(19)	System g förvaltas av delstatsregeringen i Gujarat och grundar sig på delstatens politik för stimulanser till industrin.

3.1.1 Systemet med förhandstillstånd

a) Rättslig grund

(20)	En detaljerad beskrivning av detta system återfinns i punkterna 4.1.1–4.1.14 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i punkterna 4.1–4.30A i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(21)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, som beskrivs närmare i skäl 22. Delsystemen skiljer sig åt bland annat när det gäller vilka företag och verksamheter som är stödberättigade. Exporterande tillverkare och exporterande handlare som ”har anknytning till” tillverkare har tillgång till förhandstillstånd för fysisk export och förhandstillstånd för årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör har tillgång till förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 8.2 i FTP 04–09 och FTP 09–14, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, har tillgång till förhandstillstånd för leverans likställd med export. Slutligen har mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare tillgång till förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och ömsesidig inhemsk remburs.

c) Praktiskt genomförande

(22)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

i) Fysisk export: Detta är det viktigaste delsystemet. Det möjliggör tullfri import av insatsvaror för att tillverka en specifik exportprodukt. Med fysisk i detta avseende avses att exportprodukten måste lämna Indiens territorium. I tillståndet anges den tillåtna importmängden och exportskyldigheten, inbegripet typen av exportprodukt.

ii) Årligt behov: Denna typ av tillstånd är inte knuten till någon specifik exportprodukt utan till en bredare produktgrupp (t.ex. kemiska och närstående produkter). Tillståndsinnehavaren kan – upp till ett visst tröskelvärde som bestäms av företagets tidigare exportresultat – tullfritt importera varje insatsvara som ska användas för att tillverka en produkt som ingår i en sådan produktgrupp. Företaget kan välja att exportera varje typ av resulterande produkt som ingår i produktgruppen och som tillverkats av sådant tullfritt material.

iii) Mellanliggande leverans: Detta delsystem omfattar fall där två tillverkare avser att tillverka en enda exportprodukt och delar upp produktionsprocessen mellan sig. Den exporterande tillverkare som tillverkar halvfabrikatet kan tullfritt importera insatsvaror och för detta syfte få ett förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Den slutgiltiga exportören slutför tillverkningen och är skyldig att exportera den färdiga produkten.

iv) Leverans likställd med export: Genom detta delsystem kan en huvudleverantör tullfritt importera insatsvaror som behövs för att tillverka varor som ska säljas som ”leveranser likställda med export” till de kundkategorier som nämns i punkt 8.2 b–f, g, i och j i FTP 04–09 och FTP 09–14. Enligt Indiens myndigheter avses med leverans som är likställd med export sådana transaktioner där de levererade varorna inte lämnar landet. Ett flertal kategorier av leveranser betraktas som leveranser likställda med export förutsatt att varorna har tillverkats i Indien, t.ex. leverans av varor till ett exportorienterat företag eller till ett företag som ligger i en särskild ekonomisk zon.

v) Dokument för förhandsbefrielse: En innehavare av ett förhandstillstånd som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem, har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandstillstånden som dokument för förhandsbefrielse och gottskrivs den inhemska leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa. Gottskrivningen av dokument för förhandsbefrielse berättigar den inhemska leverantören till de förmåner enligt systemet med leveranser likställda med export som beskrivs i punkt 8.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export). Genom systemet med dokument för förhandsbefrielse återbetalas skatter och tullar till leverantören i stället för till den slutgiltiga exportören i form av tullrestitution/återbetalning av tull. Skatter och tullar kan återbetalas för såväl inhemska insatsvaror som importerade insatsvaror.

vi) Ömsesidig inhemsk remburs: Även detta delsystem täcker inhemska leveranser till en innehavare av ett förhandstillstånd. Innehavaren av ett sådant tillstånd kan vända sig till en bank för att teckna en inhemsk remburs till förmån för en inhemsk leverantör. Banken ogiltigförklarar tillståndet för direkt import endast i fråga om värdet och volymen av de varor som anskaffas på hemmamarknaden i stället för att importeras. Den inhemska leverantören får rätt till de förutsedda exportförmåner som beskrivs i punkt 8.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 (dvs. förhandstillstånd för mellanliggande leverans/leverans likställd med export, tullrestitution eller återbetalning av slutlig punktskatt vid leverans likställd med export).

(23)	Det fastställdes att under översynsperioden erhöll sökanden endast förmåner knutna till den berörda produkten inom ramen för ett delsystem, nämligen förhandstillstånd för leverans likställd med export. Det är således inte nödvändigt att fastställa huruvida de övriga delsystemen är utjämningsbara.

(24)

När det gäller användningen av systemet med förhandstillstånd för leverans likställd med export under översynsperioden fastställer Indiens myndigheter både volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena registrera transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för detta system fastställs av Indiens myndigheter på grundval av standardnormer för input/output. Standardnormer för input/output finns för flertalet produkter, även den berörda produkten, och utfärdas av Indiens myndigheter.

(25)

För att Indiens myndigheter ska kunna företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i det föreskrivna formatet för varje tillstånd föra ett korrekt register över den faktiska förbrukningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se punkterna 4.26 och 4.30 samt tillägg 23 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14). Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har undersökts och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 23 är korrekta i alla avseenden.

(26)	Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter det att tillståndet utfärdats (24 månader med möjlighet till två förlängningar på 6 månader vardera).

(27)

Det fastställdes att det inte fanns någon koppling mellan de importerade insatsvarorna och de exporterade färdiga produkterna. De förmånsberättigade insatsvarorna kan även vara råvaror som används vid tillverkningen av produkter i tidigare led. Dessutom konstaterades det att sökanden inte för samtliga tillstånd förde det obligatoriska register över förbrukningen som avses i skäl 25, vilket ska kontrolleras av en extern revisor. Fastän detta krav överträddes erhöll sökanden förmånerna inom ramen för systemet med förhandstillstånd, vilka dessutom mot bakgrund av den konstaterade överskattningen av standardnormerna för input/output var större än vad de borde ha varit enligt de rättsliga bestämmelserna.

d) Slutsats

(28)	Befrielsen från importtull utgör en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter som innebär att den undersökta exportören beviljats en förmån.

(29)

Systemet med förhandstillstånd för leverans likställd med export är dessutom klart och tydligt rättsligt knutet till exportresultat och anses därför vara selektivt och utjämningsbart i enlighet med artikel 4.4 a i grundförordningen. Ett företag kan inte erhålla förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(30)

Denna översyn har därför bekräftat att det huvudsakliga delsystem som använts i detta fall inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller som ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i bilaga I (led i), bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Indiens myndigheter har inte på ett effektivt sätt tillämpat sitt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Standardnormerna för input/output kan inte i sig själva betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen eftersom man funnit att de är alltför generösa och det fastställts att Indiens myndigheter inte kräver tillbaka de alltför stora förmåner som givits. Indiens myndigheter har inte utfört någon effektiv kontroll på grundval av ett korrekt fört register över den faktiska förbrukningen. Dessutom har Indiens myndigheter inte företagit några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Slutligen har det bekräftats att det i praktiken inte kan garanteras att auktoriserade revisorer har anlitats i kontrollförfarandet, trots att detta är obligatoriskt enligt lagstiftningen.

(31)	Systemet med förhandstillstånd för leverans likställd med export är därför utjämningsbart.

e) Beräkning av subventionens storlek

(32)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution, motsvarar den utjämningsbara förmånen avskrivning av de totala importtullar som normalt tas ut vid import av insatsvaror. I detta avseende ska det noteras att grundförordningen inte bara föreskriver att avskrivning av ett ”alltför stort” tullbelopp får utjämnas. Enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen och led i i bilaga I till denna får visserligen endast avskrivning av ett alltför stort tullbelopp utjämnas, men detta förutsätter att villkoren i bilagorna II och III till grundförordningen är uppfyllda. Dessa villkor uppfylldes dock inte i detta fall. Om det fastställs att det saknas ett adekvat kontrollsystem är det ovannämnda undantaget för restitutionssystem således inte tillämpligt och det är de normala reglerna för utjämning av beloppet av obetalda tullar (förlorade intäkter) som ska tillämpas, snarare än en föregiven alltför stor avskrivning. I enlighet med avsnitt II i bilaga II och avsnitt II i bilaga III till grundförordningen är den undersökande myndigheten inte skyldig att beräkna omfattningen av den alltför stora avskrivningen. Tvärtom behöver den undersökande myndigheten enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen bara fastställa att det föreligger tillräcklig bevisning för att det angivna kontrollsystemet inte är lämpligt.

(33)

Subventionsbeloppet för sökanden beräknades på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på de varor som importerats inom ramen för delsystemet med leverans likställd med export under översynsperioden (täljare). I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner av från subventionsbeloppen i de fall då väl underbyggda ansökningar om detta lämnats in. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den totala exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(34)	Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes för sökanden när det gäller detta system uppgår till 0,52 %.

3.1.2 Tullkreditsystemet

a) Rättslig grund

(35)	En detaljerad beskrivning av tullkreditsystemet återfinns i punkt 4.3 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i kapitel 4 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(36)	Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

c) Praktiskt genomförande

(37)

En stödberättigad exportör kan ansöka om krediter inom ramen för tullkreditsystemet, vilka beräknas som en procentsats av värdet av de produkter som exporteras enligt detta system. Indiens myndigheter har fastställt sådana procentsatser (nedan kallade tullkreditprocentsatser) för flertalet produkter, däribland den berörda produkten. Tullkreditprocentsatserna fastställs på grundval av standardnormerna för input/output (se skäl 24) och på tullbeloppet för den förmodade importen, oavsett om importtullar faktiskt har betalats. Tullkreditprocentsatsen för den berörda produkten under översynsperioden i den här undersökningen var 8 % med ett högsta värde på 58 rupier/kg.

(38)

För att kunna beviljas förmåner inom ramen för detta system måste ett företag exportera. Vid exporttillfället måste exportören lämna en deklaration till Indiens myndigheter med uppgift om att exporten sker inom ramen för tullkreditsystemet. För att varorna ska kunna exporteras utfärdar Indiens tullmyndigheter en exporthandling i samband med avsändningsförfarandet. Denna handling innehåller uppgifter om bl.a. storleken på den kredit inom ramen för tullkreditsystemet som ska beviljas för exporttransaktionen i fråga. Vid denna tidpunkt vet exportören hur stor förmån företaget kommer att få. Så snart tullmyndigheterna utfärdat en exporthandling kan Indiens myndigheter inte längre påverka beviljandet av krediter inom ramen för tullkreditsystemet. Vid beräkningen av förmånen inom ramen för tullkreditsystemet ska den tullkreditprocentsats användas som var tillämplig vid den tidpunkt då exportdeklarationen lämnades. Det är därför inte möjligt att retroaktivt ändra förmånens storlek.

(39)

Det konstaterades att det enligt indiska redovisningsprinciper är möjligt att periodisera krediter inom ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet uppfyllts. Sådana krediter kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags varor som får importeras utan begränsning, med undantag av kapitalvaror. Varor som importeras med hjälp av sådana krediter kan säljas på hemmamarknaden (och belastas då med omsättningsskatt) eller användas på annat sätt. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet får överföras fritt och gäller under en period på 24 månader från och med utfärdandedagen.

(40)

En ansökan om krediter inom ramen för tullkreditsystemet lämnas på elektronisk väg och får omfatta ett obegränsat antal exporttransaktioner. Tidsfristen för att lämna in ansökningar löper ut tre månader efter export, men såsom uttryckligen fastställs i punkt 9.3 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14 kan ansökningar som kommer in efter det att tidsfristen löpt ut alltid beaktas mot tillägg av en mindre förseningsavgift (nämligen 10 % av krediten).

(41)	Man fann att sökanden använde detta system under översynsperioden.

d) Slutsatser

(42)

Tullkreditsystemet innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för tullkreditsystemet utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar beloppet av de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet innebär dessutom att exportörerna beviljas en förmån eftersom deras likviditet förbättras.

(43)	Tullkreditsystemet är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(44)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen, såsom sökanden hävdar. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av faktiskt använda insatsvaror. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportprodukten eller om det skett en alltför stor återbetalning av importtullar enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. Slutligen är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de verkligen importerar några insatsvaror. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på hemmamarknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet.

e) Beräkning av subventionens storlek

(45)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt är Indiens myndigheter förpliktade att avstå från att driva in tullen, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(46)

Det konstaterades att de förmåner som erhölls enligt tullkreditsystemet främst gällde den berörda produkten. Mot bakgrund av ovanstående bör förmånen inom ramen för tullkreditsystemet beräknas som summan av alla krediter som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(47)	Vid beräkningen av subventionsbeloppen (täljare) drog man, i de fall väl underbyggda ansökningar hade lämnats in, av sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner från de krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(48)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(49)	Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes för sökanden när det gäller detta system uppgår till 7,52 %.

3.1.3 Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

a) Rättslig grund

(50)	En detaljerad beskrivning av systemet återfinns i kapitel 5 i FTP 04–09 och FTP 09–14 samt i kapitel 5 i HOP I 04–09 och HOP I 09–14.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(51)	Exporterande tillverkare, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt detta system.

c) Praktiskt genomförande

(52)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en reducerad tullsats. I detta syfte utfärdar Indiens myndigheter på ansökan och mot betalning av en avgift en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär att en reducerad importtullsats på 3 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska kunna anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss kvantitet exportvaror under en viss period. Enligt FTP 09–14 kan kapitalvarorna importeras med 0 % tullsats inom ramen för systemet, men i så fall blir tidsperioden för fullgörande av exportåtagandet kortare.

(53)

Innehavaren av en licens enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren utnyttja förmånen av den leverans likställd med export som anses ha ägt rum i fråga om leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

d) Slutsats

(54)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Tullsänkningen utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter, eftersom den innebär en minskning av de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Tullsänkningen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(55)	Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(56)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas inte av sådana godkända system enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportvaran.

e) Beräkning av subventionens storlek

(57)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror som användes i den petrokemiska sektorn och andra sektorer för vilka sökanden erhöll sådana förmåner, fördelat över en period som motsvarade en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den berörda industrin. Räntor lades till detta belopp, så att förmånens hela värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs den marknadsränta som sökanden använde för sin försäljning under översynsperioden vara lämplig.

(58)	I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp på exportomsättningen hos den petrokemiska sektorn och andra sektorer för vilka sådana förmåner erhölls under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat.

(59)	Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes när det gäller detta system uppgår till 1,49 %.

3.1.4 Fokusmarknadssystemet

a) Rättslig grund

(60)	En detaljerad beskrivning av fokusmarknadssystemet återfinns i punkterna 3.9.1–3.9.2.2 i FTP 04–09 och punkterna 3.14.1–3.14.3 i FTP 09–14 samt i punkterna 3.20–3.20.3 i HOP I 04–09 och punkterna 3.8–3.8.2 i HOP I 09–14.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(61)	Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

c) Praktiskt genomförande

(62)

Enligt detta system berättigar export av alla produkter till de länder som anges i tillägg 37 C till HOP I 04–09 och HOP I 09–14 till en tullkredit som motsvarar 2,5–3 % av FOB-värdet av de produkter som exporteras inom ramen för systemet. Vissa typer av exportverksamhet omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag. Vissa typer av produkter, t.ex. diamanter, ädelmetaller, malm, spannmål, socker och petroleumprodukter, omfattas inte heller av systemet.

(63)

Tullkrediter inom ramen för fokusmarknadssystemet får överföras fritt och gäller under en period på 24 månader från och med utfärdandedagen av intyget om berättigande till krediterna. De kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags insatsvaror eller varor, inbegripet kapitalvaror.

(64)

Intyget om berättigande till krediterna utfärdas vid den hamn från vilken exporten gjorts och efter det att exporten utförts eller varorna sänts. Förutsatt att en sökande ger myndigheterna kopior av alla relevanta exporthandlingar (t.ex. exportorder, fakturor, fraktsedlar, bankintyg om att exporten utförts [bank realisation certificates]) kan Indiens myndigheter inte påverka beviljandet av tullkrediterna.

d) Slutsats

(65)

Fokusmarknadssystemet innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för fokusmarknadssystemet utgör ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som Indiens myndigheter annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för fokusmarknadssystemet innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(66)	Fokusmarknadssystemet är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(67)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och krediten beräknas inte på grundval av faktiskt använda insatsvaror. Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor återbetalning av importtull i enlighet med led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt fokusmarknadssystemet oavsett om några insatsvaror verkligen importerats. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på hemmamarknaden och inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt fokusmarknadssystemet. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt fokusmarknadssystemet för att importera kapitalvaror även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt restitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportvaran.

e) Beräkning av subventionens storlek

(68)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla för export av den berörda produkten under översynsperioden och som periodiserades av sökanden inom ramen för systemet och bokfördes som inkomst vid tidpunkten för exporttransaktionen. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) över den berörda produktens exportomsättning under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(69)	Vid beräkningen av subventionsbeloppen (täljare) drog man i de fall väl underbyggda ansökningar hade lämnats in av sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventioner från de krediter som fastställts, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(70)	Den subventionsnivå som under översynsperioden fastställdes för sökanden när det gäller detta system uppgår till 0,87 %.

3.1.5 Fokusproduktsystemet

(71)	Under undersökningen framkom det att sökanden inte beviljades några förmåner enligt detta system under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

3.1.6 Systemet med befrielse från inkomstskatt

(72)	Under undersökningen framkom det att sökanden inte beviljades några förmåner enligt detta system under översynsperioden. Någon ytterligare analys av systemet behövde därför inte göras i denna undersökning.

3.1.7 Delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar

(73)	Delstaten Gujarat beviljar förmånsberättigade industriföretag stimulanser i form av befrielse från och/eller uppskov med omsättnings- eller inköpsskatt för att uppmuntra industriell utveckling i ekonomiskt underutvecklade områden i delstaten.

a) Rättslig grund

(74)

Detta system så som det tillämpas av delstaten Gujarat beskrivs närmare i delstaten Gujarats beslut nr INC-1095/2000(3)/I av den 11 september 1995, delstatens tillkännagivande, finansavdelningen nr (GHN-43) VAT-2006/S.5(2)(2)-TH av den 1 april 2006 och regel 18A i Gujarats regler för mervärdesskatt (2006).

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(75)

Företag som etablerar en ny industrianläggning eller gör en stor utvidgning av en befintlig industrianläggning i ekonomiskt underutvecklade områden kan få förmåner inom ramen för detta system. Det finns dock uttömmande förteckningar över branscher som inte omfattas av systemen, vilka hindrar företag inom vissa verksamhetsområden från att kunna komma i åtnjutande av skattestimulanser.

c) Praktiskt genomförande

(76)

För att få förmåner enligt detta system måste företagen göra investeringar i ekonomiskt underutvecklade områden. Dessa områden, som motsvarar vissa territoriella enheter i Gujarat, klassificeras i olika kategorier på grundval av deras ekonomiska utveckling, samtidigt som det finns områden som är uteslutna från tillämpningen av dessa stimulanssystem. Vid fastställandet av stimulansbeloppet är huvudkriteriet investeringens storlek och det område i vilket företaget är beläget eller ska lokaliseras.

(77)	Stimulanser kan beviljas när som helst, eftersom det inte finns några tidsfrister vare sig för inlämning av en ansökan om stimulanser eller för fullgörande av de kvantitativa kriterierna.

d) Slutsats

(78)

Detta system innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Det utgör ett finansiellt bidrag från delstaten Gujarat, eftersom de beviljade stimulanserna, i detta fall befrielse från omsättnings- och inköpsskatt, minskar de skatteintäkter som annars skulle ha uppstått. Dessa stimulanser medför också en förmån för ett företag, eftersom de förbättrar företagets finansiella situation genom att normalt tillämpliga skatter inte behöver betalas.

(79)

Systemet är vidare regionalt selektivt i enlighet med artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom det bara är tillgängligt för vissa företag som har gjort investeringar inom vissa särskilt utsedda geografiska områden som omfattas av den berörda delstatens behörighet. Systemet är inte tillgängligt för företag som är belägna utanför dessa områden och dessutom är förmånsnivån olika hög beroende på vilket område som berörs.

(80)	Delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar är därför utjämningsbart.

e) Beräkning av subventionens storlek

(81)

Sökanden hävdade att företaget inte längre hade rätt till förmåner enligt detta system för en av sina anläggningar. Undersökningen bekräftade detta påstående. För en annan anläggning upphörde företagets stödberättigande under den nuvarande undersökningen. De förmåner som dessa anläggningar erhöll för sin verksamhet beaktades därför inte vid denna beräkning av subventionens storlek.

(82)

Subventionens storlek beräknades på grundval av det belopp av omsättnings- och inköpsskatt som normalt skulle ha tagits ut under översynsperioden men som inte behövde betalas till följd av tillämpningen av detta system. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades subventionsbeloppet (täljare) över den totala omsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Den erhållna subventionsnivån uppgår till 0,31 %.

3.1.8 De utjämningsbara subventionernas storlek

(83)	De totala utjämningsbara subventionernas storlek, fastställd i enlighet med grundförordningen och uttryckt i procent av värdet, är 10,73 % för sökanden. Dessa subventioner överstiger det tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(84)	Följaktligen anses det att subventioneringen fortsatte under översynsperioden, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

3.2 De förändrade omständigheternas varaktighet när det gäller subventionering

(85)	I enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen undersöktes om de omständigheter som rör subventioneringen förändrades väsentligt under översynsperioden.

(86)

Det fastslogs att sökanden under översynsperioden fortsatte att få utjämningsbara subventioner från Indiens myndigheter. Dessutom var den subventionsnivå som framkom vid denna översyn lägre än den som fastställdes under den senaste översynen. Inget tyder på att systemen kommer att upphöra eller att nya system kommer att införas inom en nära framtid.

(87)

Eftersom det bevisats att sökanden subventioneras i lägre grad än tidigare och att det sannolikt kommer att fortsätta att subventioneras i lägre grad än vad som fastställdes i den senaste översynen, dras slutsatsen att nivån på den nuvarande åtgärden är högre än den skadevållande subventioneringen och att nivån på åtgärderna därför bör anpassas efter de nya undersökningsresultaten.

4. UTJÄMNINGSÅTGÄRDER OCH ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

4.1 Utjämningsåtgärder

(88)

I överensstämmelse med artikel 19 i grundförordningen och den grund för denna interimsöversyn som anges i tillkännagivandet om inledande konstateras att subventionsmarginalen för sökanden har minskat från 13,8 % till 10,7 % och att den utjämningstull som infördes för denna exporterande tillverkare genom förordning (EG) nr 1286/2008 därför måste ändras i enlighet med detta.

(89)	Den ändrade utjämningstullsatsen bör fastställas med hänsyn till de nya subventionsnivåer som konstaterades under denna översyn, eftersom de skademarginaler som beräknats i den ursprungliga antisubventionsundersökningen är högre.

(90)

I den ursprungliga undersökningen beslutades att åtgärderna bör utformas som en specifik tull, i syfte att undvika att fluktuationer i priserna för PET-plast som orsakas av fluktuationer i råoljepriserna leder till att högre tullar tas ut. Av samma anledning bör detta tillvägagångssätt även gälla i den här översynen. Den nya specifika tullen är därför 90,4 EUR/ton.

4.2 Antidumpningsåtgärder

(91)	Ändringen av utjämningstullsatsen kommer att påverka den slutgiltiga antidumpningstullsats som genom förordning (EG) nr 192/2007 införts på import av PET-plast som tillverkats av sökanden.

(92)

I alla tidigare undersökningar justerades antidumpningstullen i syfte att undvika att effekterna av de förmåner som erhölls genom exportsubventioner eventuellt dubbelräknades. I detta hänseende kan det konstateras att det i artikel 14.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen och i artikel 24.1 i den grundläggande förordningen anges att ingen produkt ska beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Både i den tidigare undersökningen och i den nuvarande översynen konstaterades det att vissa av de undersökta subventionssystem som befanns vara utjämningsbara utgjorde exportsubventioner i enlighet med artikel 4.4 a i den grundläggande förordningen. Det lades inte fram några bevis eller argument vad gäller andra subventionssystem, särskilt delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar, som visade huruvida och i vilken grad samma subventioner utjämnas två gånger när samma importerade produkt beläggs med både antidumpningstull och utjämningstull. Det fanns närmare bestämt inga bevis på att systemet för att stimulera kapitalinvesteringar sänkte priset på ett annat sätt på en produkt som exporterades än på en produkt som såldes på hemmamarknaden. Systemet för att stimulera kapitalinvesteringar påverkade således de priser som en tillverkare säljer sina varor för på hemmamarknaden och på exportmarknaden på samma sätt och i samma omfattning.

(93)	Dessa subventioner påverkade i sig sökandens exportpris och medförde följaktligen en högre dumpningsmarginal. De slutgiltiga dumpningsmarginaler som fastställdes i den ursprungliga antidumpningsundersökningen kan med andra ord delvis tillskrivas exportsubventioner.

(94)

De slutgiltiga antidumpningstullsatserna för sökanden måste därför justeras i denna översyn för att ta hänsyn till den ändrade nivån på de förmåner som erhållits genom exportsubventioner under översynsperioden, i syfte att motsvara den faktiska dumpningsmarginal som kvarstår efter det att de justerade slutgiltiga utjämningstullarna införts för att kompensera för exportsubventionerna.

(95)	Med andra ord behöver de nya subventionsnivåerna beaktas vid justeringen av de tidigare fastställda dumpningsmarginalerna.

(96)	Antidumpningstullsatsen för sökanden bör därför vara 132,6 EUR/ton.

(97)	Sökanden liksom andra berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att föreslå att undersökningen avslutas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den del av tabellen som avser Reliance Industries Ltd i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 193/2007 ska ersättas med följande:

Land

Företag

Utjämningstull

(EUR/ton)

Taric-tilläggsnummer

"Indien

Reliance Industries Ltd

90,4

A181"

Artikel 2

Den del av tabellen som avser Reliance Industries Ltd i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 192/2007 ska ersättas med följande:

Land

Företag

Antidumpningstull

(EUR/ton)

Taric-tilläggsnummer

"Indien

Reliance Industries Ltd

132,6

A181"

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 september 2011.

På rådets vägnar

M. DOWGIELEWICZ

Ordförande

(1) EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

(2) EGT L 301, 30.11.2000, s. 1.

(3) EUT L 59, 27.2.2007, s. 34.

(4) EUT L 340, 19.12.2008, s. 1.

(5) EGT L 301, 30.11.2000, s. 21.

(6) EUT L 59, 27.2.2007, s. 1.

(7) EGT L 301, 30.11.2000, s. 88.

(8) EUT C 151, 10.6.2010, s. 17.

(9) EUT C 151, 10.6.2010, s. 15.

(10) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2011.232.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 232

Svensk utgåva	Lagstiftning	femtiofjärde årgången 9 september 2011

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
		2011/530/EU
	*	Rådets beslut av den 31 mars 2011 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av ett samarbetsmemorandum mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för utökat samarbete	1
		Samarbetsmemorandum mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för utökat samarbete	2
		2011/531/EU
	*	Rådets beslut av den 16 juni 2011 om den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta inom den gemensamma kommittén EU–Icao angående beslutet om antagande av en bilaga om flygsäkerhet till samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen om en ram för ett utökat samarbete	8
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 905/2011 av den 1 september 2011 om avslutande av den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat (PET) med ursprung i Indien	14
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 906/2011 av den 2 september 2011 om ändring av förordning (EG) nr 193/2007 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Indien och om ändring av förordning (EG) nr 192/2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Indien	19
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 907/2011 av den 6 september 2011 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 1105/2010 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Folkrepubliken Kina och om avslutande av förfarandet beträffande import av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Republiken Korea och Taiwan	29
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2011 av den 8 september 2011 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	31

Företagets namn	Ort
Heilongjiang Longdi Co. Ltd	Harbin
Jiangsu Hengli Chemical Fibre Co. Ltd	Wujiang
Hyosung Chemical Fiber (Jiaxing) Co. Ltd	Jiaxing
Shanghai Wenlong Chemical Fiber Co. Ltd	Shanghai
Shaoxing Haifu Chemistry Fibre Co. Ltd	Shaoxing
Sinopec Shanghai Petrochemical Company	Shanghai
Wuxi Taiji Industry Co. Ltd	Wuxi”

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	AR	33,3
	EC	32,6
	MK	49,0
	ZZ	38,3
0707 00 05	AR	24,2
	TR	127,5
	ZZ	75,9
0709 90 70	AR	40,2
	EC	39,5
	TR	125,7
	ZZ	68,5
0805 50 10	AR	76,3
	CL	91,9
	MX	39,8
	PY	33,5
	TR	66,0
	UY	48,4
	ZA	82,6
	ZZ	62,6
0806 10 10	EG	156,9
	MA	175,2
	TR	118,3
	ZA	59,8
	ZZ	127,6
0808 10 80	CL	62,8
	CN	78,7
	NZ	105,6
	US	82,4
	ZA	89,4
	ZZ	83,8
0808 20 50	CN	74,4
	TR	116,3
	ZA	99,6
	ZZ	96,8
0809 30	TR	146,7
0809 30	ZZ	146,7
0809 40 05	BA	41,6
	KE	58,0
	ZZ	49,8