|
ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2011.215.swe |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215 |
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
femtiofjärde årgången |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
II Icke-lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
|
20.8.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215/1 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 834/2011
av den 19 augusti 2011
om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 689/2008 om export och import av farliga kemikalier
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 689/2008 av den 17 juni 2008 om export och import av farliga kemikalier (1), särskilt artikel 22.4, och
av följande skäl:
|
(1) |
Genom förordning (EG) nr 689/2008 genomförs Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel. Konventionen undertecknades den 11 september 1998 och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2003/106/EG (2). |
|
(2) |
Bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008 bör ändras för att ta hänsyn till regler som införts för vissa kemikalier i enlighet med rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (5). |
|
(3) |
Etalfluralin, indolylättiksyra och tiobenkarb har inte tagits upp som verksamma ämnen i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Det innebär att dessa verksamma ämnen är förbjudna för användning som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i förteckningarna över kemikalier i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008. |
|
(4) |
Guazatin har inte tagits upp som verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG och guazatin, under benämningen guazatintriacetat, har inte tagits upp som verksamt ämne i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. Det innebär att guazatin är förbjudet för användning som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i förteckningarna över kemikalier i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008. Upptagandet av guazatin i bilaga I sköts upp på grund av en ny ansökan om upptagande i bilaga I till direktiv 91/414/EEG som lämnats in i enlighet med artikel 13 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 av den 17 januari 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 91/414/EEG i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (6). Den nya ansökan har dragits tillbaka av sökanden, vilket innebär att skälet till att skjuta upp upptagandet i bilaga I inte längre föreligger. Därför bör guazatin läggas till i förteckningarna över kemikalier i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008. |
|
(5) |
1,3-diklorpropen har inte tagits upp som ett verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Det innebär att 1,3-diklorpropen är förbjudet för användning som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i förteckningarna över kemikalier i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008. Upptagandet av 1,3-diklorpropen i del 2 i bilaga I sköts upp på grund av en ny ansökan om upptagande i bilaga I till direktiv 91/414/EEG som lämnats in i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 33/2008. Denna nya ansökan resulterade återigen i ett beslut att inte ta upp 1,3-diklorpropen som ett verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, vilket innebär att 1,3-diklorpropen fortfarande är förbjudet för användning som bekämpningsmedel och att skälet till att skjuta upp upptagandet i del 2 i bilaga I inte längre föreligger. 1,3-diklorpropen bör därför läggas till i förteckningen över kemikalier i del 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008. |
|
(6) |
Haloxifop-P har tagits upp som verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, vilket innebär att haloxifop-P inte längre är förbjudet för användning som bekämpningsmedel. Det verksamma ämne som går under benämningen haloxifop-R bör därför utgå ur del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008. |
|
(7) |
Bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(8) |
För att ge medlemsstaterna och industrin tillräckligt med tid att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör tillämpningen av förordningen skjutas upp. |
|
(9) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 oktober 2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 augusti 2011.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 204, 31.7.2008, s. 1.
(2) EUT L 63, 6.3.2003, s. 27.
(3) EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.
(4) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.
BILAGA
Bilaga I till förordning (EG) nr 689/2008 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Del 1 ska ändras på följande sätt:
|
|
2. |
I del 2 ska följande poster läggas till:
|
|
20.8.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215/4 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 835/2011
av den 19 augusti 2011
om ändring av förordning (EG) nr 1881/2006 vad gäller gränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (1), särskilt artikel 2.3, och
av följande skäl:
|
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (2) fastställs gränsvärden för bens(a)pyren i en rad livsmedel. |
|
(2) |
Bens(a)pyren tillhör gruppen polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och används som en markör när det gäller förekomst och effekter av cancerogena polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel på grundval av ett vetenskapligt yttrande från den före detta vetenskapliga kommittén för livsmedel (3). I sitt yttrande från december 2002 rekommenderar vetenskapliga kommittén för livsmedel att ytterligare analyser av de relativa proportionerna av dessa polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel skulle behövas som underlag för en framtida översyn av lämpligheten i att behålla bens(a)pyren som en markör. |
|
(3) |
Medlemsstaterna har samlat in nya uppgifter om förekomsten av carcinogena polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel inom ramen för kommissionens rekommendation 2005/108/EG (4). På kommissionens begäran granskade Europeiska myndigheter för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) yttrandet från vetenskapliga kommittén för livsmedel med beaktande av de nya uppgifterna om förekomst, andra nya relevanta vetenskapliga uppgifter och metoden med exponeringsmarginal. I sin granskning omprövade Efsa lämpligheten i att behålla bens(a)pyren som en markör. |
|
(4) |
Efsas vetenskapliga panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan antog den 9 juni 2008 ett yttrande om polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel (5). Efsa konstaterade i sitt yttrande att bens(a)pyren inte är en lämplig markör för förekomsten av polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel och att ett system med antingen fyra specifika ämnen (PAH4 (6)) eller åtta specifika ämnen (PAH8 (7)) skulle vara den lämpligaste indikatorn för PAH i livsmedel. Efsa konstaterade också att ett system med åtta ämnen (PAH8) inte skulle tillföra något större mervärde jämfört med ett system med fyra ämnen (PAH4). |
|
(5) |
Efsas vetenskapliga panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan drog dessutom, med hjälp av metoden med exponeringsmarginal, slutsatsen att det inte finns någon större anledning till oro avseende konsumenternas hälsa vid en genomsnittlig skattad exponering via kosten. För storkonsumenter var dock exponeringsmarginalen nära eller mindre än 10 000, vilket pekar på en eventuell risk för konsumenternas hälsa. |
|
(6) |
På grundval av Efsas slutsatser kan det nuvarande systemet med bens(a)pyren som enda markör för gruppen polycykliska aromatiska kolväten inte behållas. Följaktligen måste förordning (EG) nr 1881/2006 ändras. |
|
(7) |
Nya gränsvärden för summan av de fyra ämnena (PAH4) (bens(a)pyren, bens(a)antracen, bens(b)fluoranten och krysen) bör införas, medan ett separat gränsvärde för bens(a)pyren bibehålls. |
|
(8) |
Ett sådant system skulle garantera att PAH-halterna i livsmedel hålls på nivåer som inte ger upphov till några hälsorisker och att mängden PAH också kan kontrolleras i de prover där bens(a)pyren inte kan påvisas men där andra PAH förekommer. |
|
(9) |
Det separata gränsvärdet för bens(a)pyren bibehålls för att säkerställa att tidigare och framtida uppgifter kan jämföras. Efter genomförandet av denna ändring och på grundval av nya uppgifter som kommer att genereras i framtiden bör behovet av att bibehålla ett separat gränsvärde för bens(a)pyren omprövas. |
|
(10) |
När det gäller summan av de fyra ämnena (PAH4) bör nedre koncentrationsgränser användas som grund för beslut om överensstämmelse. |
|
(11) |
Gränsvärdena för polycykliska aromatiska kolväten bör vara säkra och hållas så låga som det rimligtvis är möjligt genom tillämpning av god tillverkningssed och jordbruks- och fiskesed. De nya uppgifterna om förekomsten av PAH visar att bakgrundshalterna av PAH är lägre än vad man tidigare trott i vissa livsmedel. Gränsvärdena för bens(a)pyren har därför justerats så att de återspeglar de mer realistiska lägre bakgrundshalterna i färska och rökta musslor. |
|
(12) |
Uppgifter för rökt fisk och rökt kött har också visat att det är möjligt att uppnå lägre gränsvärden. I vissa fall måste dock eventuellt den befintliga tekniken för rökning anpassas. Följaktligen bör ett förfarande i två steg fastställas för rökt kött och rökt fisk, vilket medger en övergångsperiod på två år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas innan de lägre gränsvärdena ska gälla. |
|
(13) |
Rökt skarpsill och konserverad rökt skarpsill har visat sig innehålla högre halter PAH än annan rökt fisk. Specifika gränsvärden bör fastställas för rökt skarpsill och konserverad rökt skarpsill för att visa vilka halter som är uppnåbara i dessa livsmedel. |
|
(14) |
Ett gränsvärde för bens(a)pyren i ”muskelkött från annan fisk än rökt fisk” har tidigare fastställts som en indikator för eventuella miljöföroreningar. Det har dock visat sig att PAH snabbt metaboliseras i färsk fisk och inte lagras i muskelkött. Det är därför inte längre ändamålsenligt att behålla ett gränsvärde för PAH i färsk fisk. |
|
(15) |
Höga halter PAH har påvisats i vissa typer av värmebehandlat kött och värmebehandlade köttprodukter som säljs till konsumenter. Dessa halter går att undvika om man använder lämpliga bearbetningsförhållanden och lämplig bearbetningsutrustning. Det bör därför fastställas ett gränsvärde för PAH i kött och köttprodukter vilka har genomgått en värmebehandling som man vet eventuellt kan leda till att PAH bildas, dvs. endast halstring och grillning. |
|
(16) |
Kakaosmör undantogs tillfälligt från de befintliga gränsvärdena för bens(a)pyren i oljor och fetter enligt förordning (EG) nr 1881/2006 och frågan om det är lämpligt att fastställa ett gränsvärde för PAH i kakaosmör skulle ses över senast den 1 april 2007. Granskningen sköts sedan upp i avvaktan på resultaten från Efsas pågående vetenskapliga omprövning av PAH. |
|
(17) |
Kakaosmör innehåller högre halter PAH än andra oljor och fetter. Det beror främst på olämpliga torkningsrutiner för kakaobönor och det faktum att kakaosmör inte kan raffineras som andra vegetabiliska oljor och fetter. Kakaosmör är den främsta beståndsdelen i kakaoråvaror (t.ex. kakaobönor, kakaomassa, krossade kakaobönor eller kakaolikör) och finns i choklad och andra kakaoprodukter som ofta konsumeras av barn. Det bidrar därmed till människors exponering, särskilt till barns exponering. Gränsvärden för PAH i kakaobönor och produkter av kakaobönor, vilka därmed även inbegriper kakaosmör, måste därför fastställas. |
|
(18) |
Gränsvärden för PAH i kakaobönor bör fastställas vid halter som är så låga som rimligtvis är möjligt med beaktande av de nuvarande tekniska möjligheterna i de tillverkande länderna. De bör fastställas i förhållande till fettmängd eftersom PAH koncentreras i fettfraktionen, dvs. kakaosmöret. För att de tillverkande länderna ska ha en möjlighet att förbättra tekniken så att de kan följa dessa gränsvärden bör tillämpningsdagen för gränsvärdena för kakaobönor och produkter av kakaobönor senareläggas. Dessutom bör ett högre gränsvärde för summan av de fyra ämnena tillämpas för dessa produkter i början. Efter en övergångsperiod på två år bör ett lägre gränsvärde tillämpas. PAH-halterna i kakaobönor och produkter av kakaobönor bör regelbundet övervakas i syfte att utvärdera möjligheten att ytterligare sänka gränsvärdena i framtiden. |
|
(19) |
Uppgifter har visat att kokosolja kan innehålla högre halter av PAH4 än andra vegetabiliska oljor och fetter. Detta beror på den förhållandevis högre förekomsten av bens(a)antracen och krysen, vilka är svåra att avlägsna vid raffineringen av kokosolja. Specifika gränsvärden för kokosolja bör därför fastställas vid halter som är så låga som rimligtvis är möjligt med beaktande av de nuvarande tekniska möjligheterna i de tillverkande länderna. Eftersom man kan förvänta sig tekniska förbättringar i de tillverkande länderna bör PAH-halterna i kokosolja regelbundet övervakas i syfte att utvärdera möjligheten att fastställa lägre gränsvärden i framtiden |
|
(20) |
Det finns begränsat med aktuella uppgifter om förekomsten av PAH i spannmål och grönsaker. Tillgängliga uppgifter tyder på att spannmål och grönsaker innehåller tämligen låga PAH-halter. De låga nivåerna i de aktuella tillängliga uppgifterna om förekomst motiverar inte att gränsvärden fastställs genast. Efsa har likväl identifierat spannmål och grönsaker som viktiga bidragande källor till mänsklig exponering på grund av den höga konsumtionen av dessa livsmedel. Därför bör PAH-halterna i dessa två produktgrupper övervakas ytterligare. Behovet av att fastställa gränsvärden kommer att bedömas på grundval av ytterligare uppgifter. |
|
(21) |
Höga PAH-halter har påvisats i vissa kosttillskott. Halterna varierar dock och beror på den särskilda typen av kosttillskott. Det behövs ytterligare uppgifter om kosttillskott och dessa bör samlas in. När dessa uppgifter blir tillgängliga kommer behovet av att fastställa gränsvärden för PAH i kosttillskott att bedömas. |
|
(22) |
Medlemsstaterna och livsmedelsföretagarna bör få tid på sig att anpassa sig till de gränsvärden som fastställs genom denna förordning. Tillämpningsdagen för denna förordning bör därför senareläggas. En övergångsperiod bör medges för de produkter som redan släppts ut på marknaden innan de ändringar som införs genom denna förordning ska börja tillämpas. |
|
(23) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
1. Livsmedel som överskrider de gränsvärden som är tillämpliga från och med den 1 september 2012 enligt avsnitt 6 Polycykliska aromatiska kolväten i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006, i dess ändrade lydelse enligt denna förordning, och som lagligen släppts ut på marknaden före den 1 september 2012 får fortsätta att saluföras efter den dagen fram till datumet för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.
2. Livsmedel som överskrider de gränsvärden som är tillämpliga från och med den 1 september 2014 enligt punkterna 6.1.4 och 6.1.5 i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006, i dess ändrade lydelse enligt denna förordning, och som lagligen släppts ut på marknaden före den 1 september 2014 får fortsätta att saluföras efter den dagen fram till datumet för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.
3. Livsmedel som överskrider de gränsvärden som är tillämpliga från och med den 1 april 2013 enligt punkt 6.1.2 i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006, i dess ändrade lydelse enligt denna förordning, och som lagligen släppts ut på marknaden före den 1 april 2013 får fortsätta att saluföras efter den dagen fram till datumet för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.
4. Livsmedel som överskrider det gränsvärde som är tillämpligt från och med den 1 april 2015 enligt punkt 6.1.2 i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006, i dess ändrade lydelse enligt denna förordning, och som lagligen släppts ut på marknaden före den 1 april 2015 får fortsätta att saluföras efter den dagen fram till datumet för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 september 2012.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 augusti 2011.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 37, 13.2.1993, s. 1.
(2) EUT L 364, 20.12.2006, s. 5.
(3) ”Opinion of the Scientific Committee on Food on the risks to human health of Polycyclic Aromatic Hydrocarbons in food” (av den 4 december 2002).
Se http://ec.europa.eu/food/fs/sc/scf/out153_en.pdf.
(4) EUT L 34, 8.2.2005, s. 43.
(5) The EFSA Journal, nr 724, s. 1–114, 2008.
(6) Bens(a)pyren, krysen, bens(a)antracen och bens(b)fluoranten.
(7) Bens(a)pyren, krysen, bens(a)antracen, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, bens(g,h,i)perylen, dibens(a,h)antracen och indeno[1,2,3-cd]pyren.
BILAGA
Bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Avsnitt 6: Polycykliska aromatiska kolväten ska ersättas med följande: ”Avsnitt 6: Polycykliska aromatiska kolväten
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
2. |
Fotnot (35) ska utgå. |
(1) Nedre koncentrationsgränser beräknas med antagandet att alla halter av de fyra ämnen som ligger under kvantifieringsgränsen är noll.
(2) Kött och köttprodukter som har genomgått en värmebehandling som eventuellt kan leda till att PAH bildas, dvs. endast halstring och grillning.
(3) För konserverade produkter ska analysen genomföras på hela konservburkens innehåll. När det gäller gränsvärdet för hela den sammansatta produkten ska artikel 2.1 c och 2.2 tillämpas.”
|
20.8.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215/9 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 836/2011
av den 19 augusti 2011
om ändring av förordning (EG) nr 333/2007 om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av halten av bly, kadmium, kvicksilver, oorganiskt tenn, 3-MCPD och bens(a)pyren i livsmedel
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (1), särskilt artikel 11.4, och
av följande skäl:
|
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (2) fastställs gränsvärden för bens(a)pyren. |
|
(2) |
Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 9 juni 2008 ett yttrande om polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel (3). Enligt Efsa är bens(a)pyren inte lämplig som markör när det gäller förekomst av polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i livsmedel och ett system med fyra eller åtta specifika ämnen skulle vara mer ändamålsenligt. Efsa menade dock att ett system med åtta ämnen inte skulle tillföra något större mervärde jämfört med ett system med fyra ämnen. |
|
(3) |
Förordning (EG) nr 1881/2006 ändrades därför genom kommissionens förordning (EU) nr 835/2011 (4) i syfte att fastställa gränsvärden för summan av fyra polycykliska aromatiska kolväten (bens(a)pyren, bens(a)antracen, bens(b)fluoranten och krysen). |
|
(4) |
I kommissionens förordning (EG) nr 333/2007 (5) fastställs endast prestandakrav för bens(a)pyren. Det är därför nödvändigt att fastställa prestandakrav för analysmetoder för de övriga tre ämnena, för vilka gränsvärden nu fastställts i förordning (EG) nr 1881/2006. |
|
(5) |
Europeiska unionens referenslaboratorium för polycykliska aromatiska kolväten har i samarbete med de nationella referenslaboratorierna genomfört en undersökning bland officiella kontrollaboratorier för att bedöma vilka prestandakrav för analysmetoder som kan uppfyllas för bens(a)pyren, bens(a)antracen, bens(b)fluoranten och krysen i relevanta livsmedelsmatriser. EU:s referenslaboratorium presenterade slutsatserna av undersökningen i rapporten Performance characteristics of analysis methods for the determination of 4 polycyclic aromatic hydrocarbons in food (6). Resultaten av undersökningen visar att de prestandakrav som för närvarande tillämpas på bens(a)pyren även är lämpliga för de övriga tre ämnena. |
|
(6) |
Erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EG) nr 333/2007 har visat att de nuvarande provtagningsbestämmelserna i vissa fall inte kan tillämpas i praktiken eller att de kan medföra oacceptabla ekonomiska förluster för det provtagna partiet. Vid sådana tillfällen bör avvikelser från provtagningsförfarandena tillåtas, under förutsättning att provtagningen fortfarande är tillräckligt representativ för det provtagna partiet eller delpartiet och att det förfarande som används vederbörligen dokumenteras. För provtagning i detaljhandelsledet finns det redan möjligheter att avvika från provtagningsförfarandena. Bestämmelserna om provtagning i detaljhandelsledet bör anpassas till de allmänna provtagningsförfarandena. |
|
(7) |
Det behövs mer detaljerade bestämmelser när det gäller materialet för provtagningsbehållarna vid prov för PAH-analys. Tillsynsmyndigheterna använder i stor utsträckning plastbehållare men de är inte lämpliga när det rör sig om prov för PAH-analys eftersom provets PAH-halt kan påverkas av sådana material. |
|
(8) |
Vissa aspekter av de särskilda kraven för analysmetoder behöver tydliggöras, särskilt kraven angående tillämpningen av prestandakrav och metoden för att bedöma ändamålsenlighet. Dessutom bör tabellerna med prestandakrav ändras så att de blir mer likartade för alla analyter. |
|
(9) |
Förordning (EG) nr 333/2007 bör därför ändras i enlighet med detta. Eftersom förordning (EU) nr 835/2011 och den här förordningen hänger samman bör båda förordningarna börja tillämpas på samma dag. |
|
(10) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 333/2007 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Titeln ska ersättas med följande: ” Kommissionens förordning (EG) nr 333/2007 av den 28 mars 2007 om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av halten av bly, kadmium, kvicksilver, oorganiskt tenn, 3-MCPD och polycykliska aromatiska kolväten i livsmedel ”. |
|
2. |
Artikel 1.1 ska ersättas med följande: ‘1. Provtagning och analys för offentlig kontroll av halten av bly, kadmium, kvicksilver, oorganiskt tenn, 3-MCPD och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) enligt avsnitten 3, 4 och 6 i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 ska utföras enligt bilagan till den här förordningen.” |
|
3. |
Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen. |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 september 2012.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 augusti 2011.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.
(2) EUT L 364, 20.12.2006, s. 5.
(3) The EFSA Journal, nr 724, s. 1, 2008.
(4) Se sidan 4 i detta nummer av EUT.
(5) EUT L 88, 29.3.2007, s. 29.
(6) JRC Report 59046, 2010.
BILAGA
Bilagan till förordning (EG) nr 333/2007 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I punkt B.1.7 ”Emballering och transport av prov” ska följande stycke läggas till som andra stycke: ”Vid provtagning för PAH-analys ska plastbehållare om möjligt undvikas, eftersom de kan påverka provets PAH-halt. När så är möjligt ska man använda PAH-fria glasbehållare av inaktivt material som i tillräcklig grad skyddar provet mot ljus. Om detta är praktiskt omöjligt ska åtminstone direkt kontakt mellan provet och plast undvikas, när det gäller fasta prover t.ex. genom att provet förpackas i aluminiumfolie innan det placeras i provtagningsbehållaren.” |
|
2. |
Punkterna B.2 och B.3 ska ersättas med följande: ”B.2 PROVTAGNINGSPLANER B.2.1 Uppdelning i delpartier Stora partier ska delas upp i delpartier förutsatt att delpartierna kan avskiljas fysiskt från varandra. För produkter som saluförs i bulksändningar (t.ex. spannmål) ska tabell 1 tillämpas. För övriga produkter ska tabell 2 tillämpas. Eftersom partiets vikt inte alltid är en exakt multipel av delpartiernas vikt får delpartiernas vikt överskrida den angivna vikten med högst 20 %. B.2.2 Antal delprov Samlingsprovet ska vara på minst 1 kg eller 1 liter, utom när detta inte är möjligt, t.ex. när provet består av en förpackning eller enhet. Det minsta antal delprov som ska tas från partiet eller delpartiet anges i tabell 3. När det gäller bulkvara i flytande form ska partiet eller delpartiet omedelbart före provtagningen blandas så noggrant som möjligt manuellt eller maskinellt, förutsatt att produktens kvalitet inte påverkas. Eventuella främmande ämnen antas då vara jämnt fördelade inom ett givet parti eller delparti. Tre delprov från ett parti eller ett delparti räcker därför för att bilda ett samlingsprov. Delproven ska ha i stort sett samma vikt/volym. Ett delprov ska väga minst 100 gram eller utgöra minst 100 milliliter. Samlingsprovet ska vara på minst 1 kg eller 1 liter. Avvikelser från denna metod ska noteras i det protokoll som avses i punkt B.1.8 i denna bilaga. Tabell 1 Uppdelning av partier i delpartier för produkter i bulksändningar
Tabell 2 Uppdelning av partier i delpartier för övriga produkter
Tabell 3 Minsta antal delprov som ska tas från ett parti eller ett delparti
För partier eller delpartier som består av enskilda förpackningar eller enheter anges i tabell 4 det antal förpackningar eller enheter som ska tas för att bilda ett samlingsprov. Tabell 4 Antal förpackningar eller enheter (delprov) som ska tas för att bilda ett samlingsprov för partier eller delpartier som består av enskilda förpackningar eller enheter
Gränsvärdena för oorganiskt tenn gäller innehållet i varje konservburk, men av praktiska skäl är det nödvändigt att utgå från ett samlingsprov. Om analysresultatet för samlingsprovet av konservburkar ligger strax under gränsvärdet för oorganiskt tenn och om man misstänker att halten i enskilda konservburkar kan överskrida gränsvärdet, kan det vara nödvändigt att göra ytterligare analyser. Om det inte är möjligt att tillämpa den provtagningsmetod som fastställs i detta kapitel utan att det förorsakar oacceptabla ekonomiska förluster (t.ex. på grund av förpackningstyper, skada på partiet osv.) eller om det inte är praktiskt möjligt att tillämpa ovanstående provtagningsmetod, kan en alternativ provtagningsmetod tillämpas förutsatt att den är tillräckligt representativ för det provtagna partiet eller delpartiet och att den vederbörligen dokumenteras. B.2.3 Särskilda bestämmelser om provtagning av stora fiskar i större partier Om det parti eller delparti som ska provtas innehåller stora fiskar (där varje enskild fisk väger mer än ca 1 kg) och partiet eller delpartiet väger mer än 500 kg, ska delprovet bestå av fiskens mittparti. Varje delprov ska väga minst 100 g. B.3 PROVTAGNING I DETALJHANDELSLEDET Provtagning av livsmedel i detaljhandelsledet ska om möjligt göras enligt bestämmelserna för provtagning i punkt B.2.2 i denna bilaga. Om det inte är möjligt att tillämpa provtagningsmetoden i punkt B.2.2 utan att det förorsakar oacceptabla ekonomiska förluster (t.ex. på grund av förpackningstyper, skada på partiet osv.) eller om det inte är praktiskt möjligt att tillämpa ovanstående provtagningsmetod, kan en alternativ provtagningsmetod tillämpas förutsatt att den är tillräckligt representativ för det provtagna partiet eller delpartiet och att den vederbörligen dokumenteras.” |
|
3. |
I punkt C.1 ”Kvalitetsnormer för laboratorierna” ska fotnot 1 i första stycket utgå. |
|
4. |
I punkt C.2.2.1 ”Särskilda förfaranden för bly, kadmium, kvicksilver och oorganiskt tenn” ska andra stycket ersättas med följande: ”Det finns många specifika provberedningsmetoder som med fördel kan användas för de berörda produkterna. För de aspekter som inte särskilt omfattas av den här förordningen har CEN-standarden Foodstuffs – Determination of trace elements – Performance criteria, general considerations and sample preparation(1) bedömts som tillräcklig, men andra provberedningsmetoder kan vara lika lämpliga.” |
|
5. |
Punkt C.2.2.2 ska ersättas med följande: ”C.2.2.2 Den som utför analysen ska säkerställa att proven inte kontamineras under beredningen av dem. För att minimera kontaminationsrisken ska behållare sköljas med aceton eller hexan av hög renhetsgrad innan de används. Om möjligt ska apparatur och utrustning som kommer i kontakt med provet bestå av inaktivt material, t.ex. aluminium, glas eller polerat rostfritt stål. Plaster som polypropen eller PTFE ska undvikas eftersom analyterna kan adsorberas till dessa material.” |
|
6. |
Punkt C.3.1 ”Definitioner” ska ändras på följande sätt:
|
|
7. |
Punkt C.3.2 ska ersättas med följande: ”C.3.2 Allmänna krav De analysmetoder som används för kontroll av livsmedel måste uppfylla kraven i bilaga III till förordning (EG) nr 882/2004. De analysmetoder som används för den totala halten av tenn är lämpade för offentlig kontroll av halten av oorganiskt tenn. För analys av bly i vin ska de metoder och regler som fastställts av OIV (*6) gälla i enlighet med artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 479/2008 (*7). (*6) Internationella vinorganisationen (Organisation internationale de la vigne et du vin)." (*7) Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 6.6.2008, s. 1).” " |
|
8. |
Punkt C.3.3.1 ska ersättas med följande: ”C.3.3.1 Om ingen specifik metod för fastställande av halten av främmande ämnen i livsmedel föreskrivs på unionsnivå kan laboratorierna använda en valfri validerad analysmetod för respektive matris, under förutsättning att metoden uppfyller de särskilda prestandakraven i tabellerna 5, 6 och 7. Det rekommenderas att fullt validerade analysmetoder (dvs. metoder som validerats genom en provningsjämförelse för respektive matris) används, i förekommande fall och om sådana finns tillgängliga. Andra lämpliga validerade metoder (t.ex. internt validerade metoder för respektive matris) kan också användas, under förutsättning att de uppfyller prestandakraven i tabellerna 5, 6 och 7. Vid validering av internt validerade metoder ska helst ett certifierat referensmaterial ingå.
(*8) W. Horwitz, L.R. Kamps, K.W. Boyer, J.Assoc.Off.Analy.Chem., 1980, 63, 1344." (*9) M. Thompson, Analyst, 2000, s. 125 och 385–386.” " |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
9. |
Punkt C.3.3.2 ska ersättas med följande: ”C.3.3.2 Metod för att bedöma ändamålsenlighet För internt validerade metoder kan alternativt en metod för att bedöma ändamålsenlighet (*10) användas för att bedöma om de är lämpliga för offentlig kontroll. För att vara lämplig för offentlig kontroll måste metoden kunna ge resultat med kombinerad standardmätosäkerhet (u) som ligger under maximal standardmätosäkerhet beräknad enligt följande formel:
där:
Tabell 8 Numeriska värden som ska användas för α i formeln ovan, beroende på den relevanta koncentrationen
Den som utför analysen ska beakta Report on the relationship between analytical results, measurement uncertainty, recovery factors and the provisions of EU food and feed legislation (*11). (*10) M. Thompson och R. Wood, Accred. Qual. Assur., 2006, s. 10 och 471–478." (*11) http://ec.europa.eu/food/food/chemicalsafety/contaminants/report-sampling_analysis_2004_en.pdf” " |
|
10. |
I punkt D.1.2 ”Beräkning av utbyte” ska andra stycket ersättas med följande: ”Om inget extraktionssteg ingår (t.ex. vid analys av metaller) får resultatet rapporteras utan att korrigeras för utbytet. Det ska då styrkas, helst genom användning av lämpligt certifierat referensmaterial, att resultatet överensstämmer med den certifierade koncentrationen, med hänsyn tagen till mätosäkerheten (dvs. hög mätnoggrannhet) och att metoden därmed inte är missvisande. Om resultatet inte korrigerats för utbytet ska detta anges.” |
|
11. |
I punkt D.1.3 ”Mätosäkerhet” ska andra stycket ersättas med följande: ”Den som utför analysen ska beakta Report on the relationship between analytical results, measurement uncertainty, recovery factors and the provisions of EU food and feed legislation (*12). (*12) http://ec.europa.eu/food/food/chemicalsafety/contaminants/report-sampling_analysis_2004_en.pdf” " |
(*1) Horwitz W. och Albert, R., 2006, ”The Horwitz Ratio (HorRat): A useful Index of Method Performance with respect to Precision”, Journal of AOAC International, vol. 89, 1095–1109.
(*2) M. Thompson, Analyst, 2000, s. 125 och 385–386.”
(*3) Horwitz W. och Albert, R., 2006, ”The Horwitz Ratio (HorRat): A useful Index of Method Performance with respect to Precision”, Journal of AOAC International, vol. 89, 1095–1109.
(*4) M. Thompson, Analyst, 2000, s. 125 och 385–386.”
(*5) International vocabulary of metrology – Basic and general concepts and associated terms (VIM), JCGM 200:2008.”
(*6) Internationella vinorganisationen (Organisation internationale de la vigne et du vin).
(*7) Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 6.6.2008, s. 1).”
(*8) W. Horwitz, L.R. Kamps, K.W. Boyer, J.Assoc.Off.Analy.Chem., 1980, 63, 1344.
(*9) M. Thompson, Analyst, 2000, s. 125 och 385–386.”
(*10) M. Thompson och R. Wood, Accred. Qual. Assur., 2006, s. 10 och 471–478.
(*11) http://ec.europa.eu/food/food/chemicalsafety/contaminants/report-sampling_analysis_2004_en.pdf”
(*12) http://ec.europa.eu/food/food/chemicalsafety/contaminants/report-sampling_analysis_2004_en.pdf” ”
|
20.8.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215/17 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 837/2011
av den 19 augusti 2011
om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (1),
med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och
av följande skäl:
I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De schablonvärden vid import som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den 20 augusti 2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 augusti 2011.
För kommissionen, på ordförandens vägnar
José Manuel SILVA RODRÍGUEZ
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
BILAGA
Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
|
(EUR/100 kg) |
||
|
KN-nr |
Kod för tredjeland (1) |
Schablonvärde vid import |
|
0702 00 00 |
AR |
38,5 |
|
MK |
29,3 |
|
|
ZZ |
33,9 |
|
|
0707 00 05 |
TR |
74,4 |
|
ZZ |
74,4 |
|
|
0709 90 70 |
EC |
45,6 |
|
TR |
125,7 |
|
|
ZZ |
85,7 |
|
|
0805 50 10 |
AR |
60,9 |
|
BR |
45,3 |
|
|
TR |
64,0 |
|
|
UY |
60,8 |
|
|
ZA |
79,4 |
|
|
ZZ |
62,1 |
|
|
0806 10 10 |
EG |
67,8 |
|
MK |
41,0 |
|
|
TR |
155,5 |
|
|
ZZ |
88,1 |
|
|
0808 10 80 |
AR |
85,5 |
|
BR |
43,8 |
|
|
CL |
112,6 |
|
|
CN |
64,4 |
|
|
NZ |
103,0 |
|
|
US |
209,5 |
|
|
ZA |
91,1 |
|
|
ZZ |
101,4 |
|
|
0808 20 50 |
AR |
161,3 |
|
CL |
156,9 |
|
|
CN |
52,2 |
|
|
TR |
148,9 |
|
|
ZA |
116,2 |
|
|
ZZ |
127,1 |
|
|
0809 30 |
TR |
125,4 |
|
ZZ |
125,4 |
|
|
0809 40 05 |
BA |
46,2 |
|
ZZ |
46,2 |
|
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ” ZZ ” betecknar ”övrigt ursprung”.
|
20.8.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215/19 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 838/2011
av den 19 augusti 2011
om utfärdande av importlicenser avseende ansökningar som lämnas in under de sju första dagarna av augusti 2011 inom ramen för den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som förvaltas på grundval av förordning (EG) nr 620/2009
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),
med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (2), särskilt artikel 7.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Kommissionens förordning (EG) nr 620/2009 av den 13 juli 2009 om förvaltning av importtullkvoter för nötkött av hög kvalitet (3) innehåller föreskrifter för ansökan om och utfärdande av importlicenser. |
|
(2) |
I artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 föreskrivs att om det framgår att kvantiteterna i licensansökningarna överstiger den kvantitet som finns tillgänglig för tullkvotperioden i fråga, bör det fastställas en tilldelningskoefficient för kvantiteterna i varje licensansökan. De ansökningar om importlicens som har lämnats in i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 620/2009 mellan den 1 och den 7 augusti 2011 överstiger de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fastställas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas samt en tillämpningskoefficient. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
För de ansökningar om importlicens inom ramen för kvoten med löpnummer 09.4449 som har lämnats in mellan den 1 och den 7 augusti 2011 i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 620/2009 ska en tilldelningskoefficient på 0,490234 % tillämpas.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 augusti 2011.
För kommissionen, på ordförandens vägnar
José Manuel SILVA RODRÍGUEZ
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
BESLUT
|
20.8.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 215/20 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 19 augusti 2011
om tillstånd för utsläppande på marknaden av fosfatidylserin från sojafosfolipider som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97
[delgivet med nr K(2011) 5897]
(2011/513/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (1), särskilt artikel 7, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 28 september 2009 ansökte företaget Cantox Health Science International på Enzymotec Ltd:s vägnar hos de behöriga myndigheterna i Finland om att få släppa ut fosfatidylserin från sojafosfolipider på marknaden som ny livsmedelsingrediens. |
|
(2) |
Den 14 april 2010 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Finland sin första utvärderingsrapport. I rapporten drogs slutsatsen att företaget Enzymotec lämnat tillräcklig information för att fosfatidylserin från sojafosfolipider ska få släppas ut på marknaden som ny livsmedelsingrediens. |
|
(3) |
Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 21 april 2010. |
|
(4) |
Inom den period på 60 dagar som föreskrivs i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 framfördes i enlighet med denna bestämmelse en motiverad invändning, rörande det högsta dagsintaget, mot utsläppandet av produkten på marknaden. I enlighet med bestämmelserna i artikel 6.4 krävs det ett genomförandebeslut från kommissionen som tar hänsyn till den motiverade invändningen. |
|
(5) |
Fosfatidylserin från sojafosfolipider uppfyller kriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97. |
|
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Fosfatidylserin från sojafosfolipider enligt specifikationen i bilaga I får släppas ut på unionsmarknaden som ny livsmedelsingrediens för de användningar som anges i bilaga II.
Artikel 2
Fosfatidylserin från sojafosfolipider som godkänns genom detta beslut ska vid märkning av livsmedel som det ingår i benämnas ”sojafosfatidylserin”.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till Enzymotec Ltd, P.O. Box 6, Migdal HaEmeq, 23106 Israel.
Utfärdat i Bryssel den 19 augusti 2011.
På kommissionens vägnar
John DALLI
Ledamot av kommissionen
BILAGA I
Specifikationer för fosfatidylserin från sojafosfolipider
Beskrivning:
Den nya livsmedelsingrediensen är ett benvitt till ljusgult pulver. Den finns också i flytande form med en klar brun till brandgul färg. I flytande form innehåller den MCT-triacylglycerider som bärare. Den innehåller lägre nivåer av fosfatidylserin eftersom den innehåller betydande mängder olja (MCT).
Fosfatidylserin från sojafosfolipider erhålls genom en enzymatisk transfosfatidylering av sojalecitin med hög halt av fosfatidylkolin med aminosyran L-serin. Fosfatidylserin består av ett glycerofosfatskelett som konjugerats med två fettsyror och L-serin genom en fosfodiesterbindning.
Strukturformel:
|
Specifikation för fosfatidylserin från sojafosfolipider |
||
|
Parameter |
Pulverform |
Flytande form |
|
Vatten |
Mindre än 2 % |
Mindre än 2 % |
|
Fosfolipider |
Minst 85 % |
Minst 25 % |
|
Fosfatidylserin |
Minst 61 % |
Minst 20 % |
|
Glycerider |
Mindre än 2 % |
Ej tillämpligt |
|
Fritt L-serin |
Mindre än 1 % |
Mindre än 1 % |
|
Tokoferoler |
Mindre än 0,3 % |
Mindre än 0,3 % |
|
Fytosteroler |
Mindre än 0,2 % |
Mindre än 0,2 % |
BILAGA II
|
Användningsnivå (mg) för fosfatidylserin från sojafosfolipider |
|
|
Drycker baserade på yoghurt |
50 mg/100 ml |
|
Pulver baserade på mjölkpulver |
3,5 g/100 g (motsvarar 40 mg/100 ml drickfärdig produkt) |
|
Livsmedel baserade på yoghurt |
80 mg/100 g |
|
Müslistänger |
350 mg/100 g |
|
Chokladbaserad konfektyr |
200 mg/100 g |
I livsmedel för speciella medicinska ändamål får fosfatidylserin från sojafosfolipider endast användas i enlighet med kommissionens direktiv 1999/21/EG (1).