BILAGA

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 ska under rubriken ”Fysiska personer” följande läggas till:

a)

”Abdul Rahim Ba’aysir (alias a) Abdul Rahim Bashir, b) 'Abd Al-Rahim Ba'asyir, c) 'Abd Al-Rahim Bashir, d) Abdurrahim Ba'asyir, e) Abdurrahim Bashir, f) Abdul Rachim Ba'asyir, g) Abdul Rachim Bashir, h) Abdul Rochim Ba'asyir, i) Abdul Rochim Bashir, j) Abdurochim Ba'asyir, k) Abdurochim Bashir, l) Abdurrochim Ba'asyir, m) Abdurrochim Bashir, n) Abdurrahman Ba'asyir, o) Abdurrahman Bashir). Adress: Indonesien. Född a) den 16 november 1977, b) den 16 november 1974 i a) Solo, Indonesien, b) Sukoharjo, centrala Java, Indonesien. Indonesisk medborgare. Övriga upplysningar: a) högre ledare inom Jemaah Islamiyah, b) faderns namn är Abu Bakar Ba'asyir. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 19 juli 2011.”

b)

”Umar Patek (alias a) Omar Patek, b) Pa'tek, c) Pak Taek, d) Umar Kecil, e) Al Abu Syekh Al Zacky, f) Umangis Mike. Adress: a) Indonesien, b) Filippinerna. Född 1970 i centrala Java, Indonesien. Indonesisk medborgare. Övriga upplysningar: a) högre ledare inom Jemaah Islamiyah. Dag som avses i artikel 2a.4 b: den 19 juli 2011.”

BILAGA

Förordning (EU) nr 142/2011 ska ändras på följande sätt:

1.	I kapitel I i bilaga II ska punkt 1 a ersättas med följande: ”a) Räv (Vulpes vulpes och Alopex lagopus).”

2.

Kapitel IV i bilaga IV ska ändras på följande sätt: a) I avsnitt 1 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Material som uppkommit vid bearbetningen av kategori 1- och kategori 2-material ska märkas permanent i enlighet med kraven för märkning av vissa framställda produkter i kapitel V i bilaga VIII. Sådan märkning ska dock inte krävas för följande material som anges i avsnitt 2: a) Biodiesel som framställts i enlighet med led D. b) Sådant hydrolyserat material som avses i led H. c) Blandningar av svin- och fjäderfägödsel med osläckt kalk vilka framställts i enlighet med led I. d) Förnybara bränslen som framställts av utsmält fett från kategori 2-material i enlighet med led J.” b) I avsnitt 2 ska följande led läggas till: ”H.   Hydrolys med efterföljande bortskaffande 1.   Berörda medlemsstater Hydrolysprocessen med efterföljande bortskaffande får användas i Spanien, Irland, Lettland, Portugal och Förenade kungariket. Den behöriga myndighet som utfärdat tillståndet ska säkerställa att materialet efter hydrolys samlas in och bortskaffas i samma medlemsstat. 2.   Utgångsmaterial Till denna process får endast följande material användas: a) Kategori 2-material enligt artikel 9 f i, ii och iii i förordning (EG) nr 1069/2009 från svin. b) Kategori 3-material enligt artikel 10 h i den förordningen från svin. Kroppar eller delar av kroppar av djur som dött på grund av förekomst av eller för att utrota en epizootisk sjukdom får dock inte användas. 3.   Metod Hydrolys med efterföljande bortskaffande innebär tillfällig lagring på plats. Den ska genomföras i enlighet med följande krav: a) Efter insamling på ett jordbruksföretag som av den behöriga myndigheten fått tillåtelse att använda bearbetningsmetoden på grundval av en bedömning av djurtäthet på jordbruksföretaget, den sannolika dödligheten och de potentiella riskerna för människors och djurs hälsa, ska de animaliska biprodukterna placeras i en behållare som är konstruerad i enlighet med led b (nedan kallad behållaren) och som har placerats på en för ändamålet avsedd plats i enlighet med leden c och d (nedan kallad den för ändamålet avsedda platsen). b) Behållaren ska i) ha en anordning för förslutning, ii) vara vattentät, läckagefri och hermetiskt försluten, iii) vara ytbehandlad så att korrosion förhindras, iv) vara utrustad med en anordning för kontroll av utsläpp i enlighet med led e. c) Behållaren ska placeras på en för ändamålet avsedd plats som är fysiskt åtskild från jordbruksföretaget. Platsen ska ha särskilda tillfartsvägar för förflyttning av material och för insamlingsfordon. d) Behållaren och platsen ska vara konstruerade och utformade i enlighet med unionens lagstiftning om miljöskydd för att förhindra lukt och risker för mark och grundvatten. e) Behållaren ska vara kopplad till ett rör för utsläpp av gaser som måste vara utrustat med lämpliga filter för att förhindra spridning av sjukdomar som kan överföras till människor och djur. f) Behållaren ska vara sluten under hydrolysprocessen i minst tre månader på ett sätt som förhindrar att den öppnas av obehöriga. g) Driftansvariga ska införa förfaranden för att förhindra att sjukdomar som kan överföras till människor eller djur sprids genom personalens förflyttningar. h) Den driftansvariga ska i) vidta förebyggande åtgärder mot fåglar, gnagare, insekter och andra skadegörare, ii) inrätta ett dokumenterat program för bekämpning av skadegörare. i) Den driftansvariga ska föra register över i) det material som läggs i behållaren, ii) varje uttag av hydrolyserat material ur behållaren. j) Den driftansvariga ska regelbundet tömma behållaren för en kontroll i) av att det inte förekommer korrosion, ii) för att upptäcka och förhindra eventuellt läckage av materialet till marken. k) Efter hydrolysen ska material samlas in, användas och bortskaffas i enlighet med artikel 13 a, b, c eller artikel 13 e i i förordning (EG) nr 1069/2009. l) Bearbetningen ska ske satsvis. m) All annan hantering eller användning av det hydrolyserade materialet, inbegripet spridning på mark, ska vara förbjuden. I.   Kalkbehandling av svin- och fjäderfägödsel 1.   Utgångsmaterial Till denna process får sådan naturgödsel som avses i artikel 9 a i förordning (EG) nr 1069/2009 från svin och fjäderfä användas. 2.   Bearbetningsmetod a) Naturgödselns torrsubstanshalt ska bestämmas enligt CEN EN 12880:2000 Characterization of sludges. Determination of dry residue and water content (Karaktärisering av slam – Bestämning av torrsubstans och vatteninnehåll) (1). Till denna process ska torrsubstanshalten vara 15–70 %. b) Mängden kalk som ska tillsättas ska bestämmas så att en av kombinationerna av tid och temperatur i led f uppnås. c) De animaliska biprodukter som ska bearbetas får ha en partikelstorlek på högst 12 mm. Vid behov ska partiklarna från naturgödsel sönderdelas så att den maximala partikelstorleken inte överskrids. d) Naturgödseln ska blandas med osläckt kalk (CaO) som har en medelhög till hög reaktivitet på mindre än sex minuter för att uppnå en temperaturökning på 40 °C i enlighet med kriterierna i reaktivitetstest 5.10 i CEN EN 459-2:2002-metoden (2). Blandningen ska ske i två blandare i linje, med två skruvar per blandare. Båda blandarna ska i) ha en 3,50 m lång skruv med en diameter på 0,55 m, ii) arbeta med en effekt på 30 kW och skruvens rotationshastighet ska vara 156 varv/minut, iii) ha en behandlingskapacitet på 10 ton/timme. Blandning ska i genomsnitt ske i ungefär två minuter. e) Blandningen ska blandas i minst sex timmar till ett upplag på minst två ton. f) I upplaget ska det finnas mätpunkter där kontinuerliga mätningar sker för att påvisa att blandningen i upplaget uppnår ett pH-värde på minst 12 under en av följande perioder under vilken samtidigt motsvarande temperatur ska uppnås: i) 60 °C i 60 minuter, eller ii) 70 °C i 30 minuter. g) Bearbetningen ska ske satsvis. h) Det ska finnas ett permanent skriftligt förfarande som bygger på HACCP-principerna. i) De driftansvariga har genom en validering i enlighet med följande krav möjlighet att gentemot den behöriga myndigheten dokumentera att en process där det används en annan blandningsanordning än den som avses i led d eller där dolomitkalk (CaOMgO) används i stället för osläckt kalk är minst lika effektiv som den process som beskrivs i leden a–h: En sådan validering ska — dokumentera att man genom användning av en annan blandningsanordning än den som avses i led d eller av dolomitkalk kan framställa en gödselblandning som uppnår de parametrar för pH-värde, tid och temperatur som anges i led f, — grunda sig på övervakning av tid och temperatur i botten, mitten och toppen av upplaget med ett representativt antal mätpunkter (minst fyra mätpunkter i bottendelen, vilka är placerade högst 10 cm ovanför botten och högst 10 cm under toppen, en mätpunkt halvvägs mellan botten- och toppdelen, och fyra mätpunkter i randzonen av upplagets toppdel, vilka är placerade högst 10 cm under ytan och högst 10 cm under upplagets toppdel), — genomföras under två perioder på minst 30 dagar, varav den ena ska vara under den kalla årstiden på den geografiska plats där blandningsanordningen ska användas. J.   Katalytiskt flerstegsförfarande för framställning av förnybara bränslen 1.   Utgångsmaterial a) Till denna process får följande material användas: i) Utsmält fett från kategori 2-material som har bearbetats med bearbetningsmetod 1 (trycksterilisering). ii) Fiskolja eller utsmält fett från kategori 3-material som har bearbetats — enligt någon av bearbetningsmetoderna 1–5 eller 7, eller — enligt någon av bearbetningsmetoderna 1–7 om det rör sig om material som framställts av fiskolja. iii) Fiskolja eller utsmält fett som har framställts i enlighet med avsnitt VIII respektive XII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. b) Det är förbjudet att använda utsmält fett från kategori 1-material till denna process. 2.   Bearbetningsmetod a) Det utsmälta fettet ska genomgå förbearbetning som omfattar i) blekning av det centrifugerade materialet genom att detta passerar ett lerfilter, ii) filtrering för att avlägsna återstående olösliga föroreningar. b) Det förbearbetade materialet ska genomgå ett katalytiskt flerstegsförfarande som består av ett hydrodeoxygeneringssteg följt av ett isomeriseringssteg. Materialet ska utsättas för ett tryck på minst 20 bar vid en temperatur på minst 250 °C i minst 20 minuter. c) I avsnitt 3 ska punkt 2 ändras på följande sätt: i) I led b iii ska den andra strecksatsen ersättas med följande: ”— som framställts av annat kategori 3-material än det som avses i artikel 10 p i förordning (EG) nr 1069/2009 användas som foder.” ii) Följande led ska läggas till: ”c) Material som uppkommit genom det katalytiska flerstegsförfarandet för framställning av förnybara bränslen får i) användas som bränsle utan begränsningar enligt denna förordning (slutpunkt) om det rör sig om bensin och andra bränslen som uppkommit genom processen, ii) om det rör sig om använd lera från blekning och slam från den förbearbetningsprocess som avses i avsnitt 2 led J punkt 2 a — bortskaffas genom förbränning eller samförbränning, — omvandlas till biogas, — komposteras eller användas för tillverkning av de framställda produkter som anges i artikel 36 a i i förordning (EG) nr 1069/2009. d) Kalkbehandlad blandning av svin- och fjäderfägödsel får spridas på mark som bearbetad naturgödsel.”

3.

I kapitel III avsnitt 3 i bilaga V ska följande punkt läggas till som punkt 3: ”3. När animaliska biprodukter omvandlas till biogas eller komposteras tillsammans med material som inte är av animaliskt ursprung, kan den behöriga myndigheten tillåta driftansvariga att ta representativa prover efter den pastörisering som avses i kapitel I avsnitt 1 punkt 1 a respektive efter den kompostering som avses i avsnitt 2 punkt 1 och innan dessa blandas med material som inte är av animaliskt ursprung, för att övervaka omvandlingen respektive komposteringen av de animaliska biprodukterna.”

4.

I kapitel II i bilaga VII ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande: ”1. Ansökningar ska innehålla alla nödvändiga uppgifter för att Efsa ska kunna bedöma den föreslagna alternativa metodens säkerhet och särskilt en beskrivning av följande: — De kategorier av animaliska biprodukter som den alternativa metoden ska användas på. — Hela processen. — De biologiska farorna för människors och djurs hälsa. — Graden av riskreduktion som ska uppnås genom processen. 2. Ansökan enligt punkt 1 ska dessutom a) ange vilka led i artiklarna 8, 9 och 10 i förordning (EG) nr 1069/2009 som är tillämpliga, inklusive materialets fysiska status, och i tillämpliga fall eventuell förbearbetning och uppgifter om eventuellt annat material än animaliska biprodukter som ska användas i processen, b) innehålla ett HACCP-protokoll och ett flödesschema som tydligt redogör för de enskilda processtegen, identifierar de kritiska parametrarna för inaktivering av relevanta patogener, t.ex. temperatur, tryck, exponeringstid, pH-justering och partikelstorlek, och som kompletteras med tekniska datablad för den utrustning som används under processen, c) identifiera och karakterisera de biologiska faror för människors och djurs hälsa som de kategorier av animaliska biprodukter som metoden ska användas på innebär, d) visa att de mest resistenta biologiska faror som utgår från den kategori material som ska bearbetas i samtliga produkter som framställs under processen, inklusive avloppsvatten, reduceras till minst den grad som uppnås genom bearbetningskraven i den här förordningen för samma kategori animaliska biprodukter. Graden av riskreduktion ska bestämmas genom validerade direkta mätningar, om inte modellering eller jämförelser med andra processer kan godtas. 3. Validerade direkta mätningar enligt punkt 2 d innebär a) mätning av den minskade livsdugligheten/infektiviteten hos endogena indikatororganismer under processen, varvid indikatorn — kontinuerligt förekommer i råmaterialet i stora mängder, — inte är mindre resistent i fråga om behandlingens letala aspekter än de patogener som den ska övervaka, men inte heller betydligt mer resistent, — är relativt enkel att kvantifiera, identifiera och bekräfta, eller b) användning av en väldefinierad testorganism eller ett väldefinierat virus infört i utgångsmaterialet i lämplig testutrustning. Om flera behandlingssteg ingår ska en bedömning göras av i vilken grad de enstaka titerreduktionsstegen ger ett bidrag eller om föregående steg i processen kan påverka nästa stegs effektivitet negativt, c) rapportering av fullständiga resultat genom i) en detaljerad beskrivning av den metod som används, ii) en beskrivning av typ av prover som har analyserats, iii) dokumentation av att antalet prover som har analyserats är representativt, iv) motivering av antalet tester som gjorts och urvalet av mätpunkter, v) uppgifter om de använda detektionsmetodernas känslighet och tillförlitlighet, vi) presentation av data om repeterbarhet och statistisk variabilitet för de mätningar som gjorts under försöken, vii) motivering av prionsurrogats signifikans, om sådana använts, viii) uppgifter avseende modellering eller jämförelser med andra processer som använts om att de faktorer som medför riskreduktion är väl kända och att modellen för riskreduktion är väletablerad, om det inte föreligger några direkta mätningar, ix) presentation av data för hela processen om direkta mätningar av alla faktorer som medför riskreduktion, som dokumenterar att dessa faktorer gäller enhetligt för den behandlade satsen. 4. Den HACCP-plan som avses i punkt 2 b ska vara baserad på de kritiska parametrar som används för att uppnå riskreduktion, särskilt — temperatur, — tryck, — tid, och — mikrobiologiska kriterier. De kritiska gränserna i HACCP-planen ska definieras utifrån resultaten från den experimentella valideringen och/eller den modell som tillhandahållits. Om det endast kan dokumenteras att processen fungerar väl med referenser till tekniska parametrar som specifikt hänger samman med den utrustning som används i processen, ska HACCP-planen även innehålla de tekniska gränsvärden som ska uppfyllas, särskilt energiåtgång, antal pumpslag eller dosering av kemikalier. Uppgifter ska ges om kritiska och tekniska parametrar som ska övervakas och registreras kontinuerligt eller med definierade intervall och om de mätnings- och övervakningsmetoder som används. Hänsyn ska tas till parametrarnas variabilitet under typiska produktionsvillkor. HACCP-planen ska redogöra för normala driftsförhållanden och onormala driftsförhållanden/driftsförhållanden i nödsituationer, inbegripet driftstörningar, och den ska ange möjliga korrigerande åtgärder som ska vidtas vid onormala driftsförhållanden/driftsförhållanden i nödsituationer. 5. Ansökningar ska även innehålla tillräckliga uppgifter om följande: a) Riskerna med processer som är beroende av varandra, särskilt resultatet av en bedömning av eventuella indirekta effekter som kan i) påverka en viss process riskreducerande kapacitet, ii) uppstå från transport eller lagring av produkter som framställts genom processen och säkert bortskaffande av dessa produkter, inklusive avloppsvatten. b) Riskerna med den avsedda slutanvändningen av produkterna, särskilt i) specificering av den avsedda slutanvändningen för produkter som framställts under processen, ii) en bedömning av de troliga riskerna för människors och djurs hälsa och möjliga effekter på miljön på grundval av den riskreducering som uppskattats enligt punkt 2 d. 6. Ansökningar ska lämnas in med styrkande dokumentation, särskilt a) ett flödesschema som visar hur processen fungerar, b) den dokumentation som avses i punkt 2 d samt annan dokumentation som ska styrka de uppgifter som lämnas inom ramen för ansökningen i punkt 2. 7. Ansökningarna ska innehålla den berörda partens kontaktadress, dvs. namn och fullständig adress, telefon- och/eller faxnummer och/eller e-postadress till en person som är ansvarig som berörd part eller å dennas vägnar.”

5.

Bilaga VIII ska ändras på följande sätt: a) I kapitel II ska punkt 2 b ersättas med följande: ”xvii) När det gäller visningsobjekt: ’Visningsobjekt – ej avsett att användas som livsmedel’ i stället för texten i led a. xviii) När det gäller sådan fiskolja för framställning av läkemedel som avses i kapitel XIII i bilaga XIII: ’Fiskolja för framställning av läkemedel’ i stället för texten i led a. xix) När det gäller naturgödsel som har genomgått den kalkbehandling som avses i kapitel IV avsnitt 2 led I i bilaga IV: ’Naturgödsel-kalk-blandning’.” b) I kapitel V ska punkt 3 d ii ersättas med följande: ”ii) är avsedda för forskningsändamål eller andra specifika ändamål enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1069/2009 som har tillåtits av den behöriga myndigheten, e) förnybara bränslen som framställts av utsmält fett som framställts av kategori 2-material i enlighet med kapitel IV avsnitt 2 led J i bilaga IV.”

6.

I kapitel I avsnitt 2 i bilaga XI ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Utsläppande på marknaden av bearbetad naturgödsel, produkter som framställts av bearbetad naturgödsel och guano från fladdermöss ska uppfylla följande villkor. Dessutom krävs det för guano från fladdermöss den mottagande medlemsstatens samtycke i enlighet med artikel 48.1 i förordning (EG) nr 1069/2009:”

7.

I bilaga XIII ska följande kapitel läggas till som kapitel XIII: ”KAPITEL XIII Särskilda krav för fiskolja för framställning av läkemedel Slutpunkt för fiskolja för framställning av läkemedel Fiskolja, som framställts av det material som avses i kapitel II avsnitt 3 led A.2 i bilaga X och som har avsyrats med en NaOH-lösning vid en temperatur på 80 °C eller däröver och därefter renats genom destillering vid en temperatur på 200 °C eller däröver, får släppas ut på marknaden för framställning av läkemedel utan begränsningar enligt denna förordning.”

8.

Bilaga XIV ska ändras på följande sätt: a) Kapitel I ska ändras på följande sätt: i) Avsnitt 1 ska ändras på följande sätt: — I det inledande stycket ska led e ersättas med följande: ”e) de ska uppvisas vid den plats för införsel till unionen där veterinärkontrollerna genomförs åtföljda av ett dokument som överensstämmer med den förlaga som avses i kolumnen ’Intyg/förlagor till dokument’ i tabell 1, f) de ska komma från en anläggning som i tillämpliga fall har registrerats eller godkänts av den behöriga myndigheten i tredjelandet och som upptagits i den förteckning över anläggningar som avses i artikel 30.” — På rad 1 i tabell 1 ska produktbeskrivningen i den andra kolumnen ersättas med följande: ”Bearbetat animaliskt protein, inklusive andra blandningar och produkter än sällskapsdjursfoder som innehåller sådant protein, och foderblandningar som innehåller sådant protein enligt definitionen i artikel 3.2 h i förordning (EG) nr 767/2009” ii) I avsnitt 2 ska rubriken ersättas med följande: ”Import av bearbetat animaliskt protein, inklusive andra blandningar och produkter än sällskapsdjursfoder som innehåller sådant protein, och foderblandningar som innehåller sådant protein enligt definitionen i artikel 3.2 h i förordning (EG) nr 767/2009” b) Kapitel II ska ändras på följande sätt: i) Avsnitt 1 ska ändras på följande sätt: — I det inledande stycket ska leden d och e ersättas med följande: ”d) de ska komma från en anläggning som i tillämpliga fall har registrerats eller godkänts av den behöriga myndigheten i tredjelandet och som upptagits i den förteckning över anläggningar som avses i artikel 30, och e) de ska under transporten till platsen för införsel till unionen där veterinärkontrollerna genomförs åtföljas av det hälsointyg som avses i kolumnen ’Intyg/förlagor till dokument’ i tabell 1, eller f) de ska uppvisas vid den plats för införsel till unionen där veterinärkontrollerna genomförs åtföljda av ett dokument som överensstämmer med den förlaga som avses i kolumnen ’Intyg/förlagor till dokument’ i tabell 2.” — I tabell 2 ska rad 17 ersättas med följande: ”17 Utsmält fett för vissa ändamål utanför foderkedjan för produktionsdjur a) Material som är avsett för framställning av biodiesel: Kategori 1-, 2- och 3-material enligt artiklarna 8, 9 och 10. b) Materiel som är avsett för framställning av förnybara bränslen enligt kapitel IV avsnitt 2 led J i bilaga IV: Kategori 2- och 3-material enligt artiklarna 9 och 10. c) Material som är avsett för organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel: Kategori 2-material enligt artikel 9 c och d och 9 f i samt kategori 3-material enligt artikel 10 utom leden c och p. d) Material för andra ändamål: Kategori 1-material enligt artikel 8 b, c och d, kategori 2-material enligt artikel 9 c och d och 9 f i samt kategori 3-material enligt artikel 10 utom leden c och p. Det utsmälta fettet ska uppfylla kraven i avsnitt 9. De tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010, och när det gäller fiskråvara de tredjeländer som förtecknas i bilaga II till beslut 2006/766/EG. Kapitel 10(B) i bilaga XV.” ii) I avsnitt 9 ska led a iii ersättas med följande: ”iii) kategori 2-material enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 1069/2009 och kategori 3-material enligt artikel 10 i den förordningen, om det rör sig om material som är avsett för framställning av förnybara bränslen enligt kapitel IV avsnitt 2 led J i bilaga IV till den här förordningen, iv) kategori 1-material enligt artikel 8 b, c och d i förordning (EG) nr 1069/2009, kategori 2-material enligt artikel 9 c, d och f i i förordning (EG) nr 1069/2009 eller kategori 3-material utom det material som avses i artikel 10 c och p i den förordningen, om det rör sig om övrigt material.”

9.	I bilaga XV ska kapitel 10(B) ersättas med följande: ”KAPITEL 10(B) Hälsointyg För utsmält fett som inte är avsett som livsmedel för användning för vissa ändamål utanför foderkedjan. Avser sändning till eller transit genom (2) Europeiska unionen.

10.

I kapitel III i bilaga XVI ska följande avsnitt läggas till som avsnitt 11: ”Avsnitt 11 Offentliga kontroller avseende hydrolys med efterföljande bortskaffande Den behöriga myndigheten ska genomföra kontroller på platser där hydrolys med efterföljande bortskaffande genomförs i enlighet med kapitel IV avsnitt 2 led H i bilaga IV. Kontrollerna för att kontrollera att mängden hydrolyserat material stämmer överens med den mängd som avsänds och bortskaffas ska omfatta dokumentkontroller a) av den mängd material som hydrolyseras på platsen, b) i de anläggningar där det hydrolyserade materialet bortskaffas. Kontroller ska genomföras regelbundet på grundval av en riskbedömning. Under de första tolv månaderna av driften ska det göras kontrollbesök på platser där det finns en behållare för hydrolys varje gång hydrolyserat material tas ut ur behållaren. Efter de första tolv månaderna av driften ska det göras kontrollbesök på sådana platser varje gång behållaren töms och det kontrolleras att det inte förekommer korrosion och läckage i enlighet med kapitel IV avsnitt 2 led H j i bilaga IV.”

---

(1)  BS EN 12880:2000, Characterization of sludges. Determination of dry residue and water content. Europeiska standardiseringskommittén.

(2)  CEN EN 459-2:2002 metod CEN/TC 51 – Cement och byggkalk. Europeiska standardiseringskommittén.”

BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	AR	23,8
	ZA	27,3
	ZZ	25,6
0707 00 05	TR	100,6
	ZZ	100,6
0709 90 70	TR	111,7
	ZZ	111,7
0805 50 10	AR	64,9
	CL	79,0
	TR	60,0
	UY	68,2
	ZA	79,9
	ZZ	70,4
0806 10 10	CL	54,3
	EG	155,4
	MA	137,5
	TN	223,5
	TR	175,1
	ZA	69,4
	ZZ	135,9
0808 10 80	AR	93,7
	BR	83,5
	CL	87,3
	CN	77,5
	NZ	110,7
	US	131,3
	ZA	92,9
	ZZ	96,7
0808 20 50	AR	74,9
	CL	109,2
	CN	75,8
	NZ	148,5
	ZA	109,1
	ZZ	103,5
0809 10 00	IL	240,3
	TR	174,5
	XS	83,4
	ZZ	166,1
0809 20 95	CL	267,8
	TR	282,9
	ZZ	275,4
0809 30	TR	174,8
	ZZ	174,8
0809 40 05	BA	51,5
	IL	148,6
	XS	57,7
	ZA	70,8
	ZZ	82,2

---

(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.

BILAGA

De ändrade representativa priser och tilläggsbelopp för import av vitsocker, råsocker och produkter enligt KN-nummer 1702 90 95 som gäller från och med den 30 juli 2011

(EUR)
KN-nummer	Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga	Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga
1701 11 10 (1)	49,99	0,00
1701 11 90 (1)	49,99	0,00
1701 12 10 (1)	49,99	0,00
1701 12 90 (1)	49,99	0,00
1701 91 00 (2)	56,48	0,53
1701 99 10 (2)	56,48	0,00
1701 99 90 (2)	56,48	0,00
1702 90 95 (3)	0,56	0,19

---

(1)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt III i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(2)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)  Fastställande per 1 % sackarosinnehåll.

BILAGA I

Importtullar för de produkter som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 och som ska gälla från och med den 1 augusti 2011

KN-nr	Varuslag	Importtull (1) (EUR/t)
1001 10 00	Durumvete: av hög kvalitet	0,00
	av medelhög kvalitet	0,00
	av låg kvalitet	0,00
1001 90 91	Vanligt vete, för utsäde	0,00
ex 1001 90 99	Vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde	0,00
1002 00 00	Råg	0,00
1005 10 90	Utsädesmajs annan än hybridmajs	0,00
1005 90 00	Majs av annat slag än för utsäde (2)	0,00
1007 00 90	Sorghum av andra slag än hybrider för utsäde	0,00

---

(1)  Enligt artikel 2.4 i förordning (EU) nr 642/2010 ska importtullen för varor, som anländer till unionens via Atlanten eller Suezkanalen, minskas med

—	3 EUR/ton om lossningshamnen ligger i Medelhavet eller i Svarta havet,

—	2 EUR/ton om lossningshamnen ligger i Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Finland, Sverige eller Förenade kungariket eller vid den Iberiska halvöns Atlantkust.

(2)  Om villkoren i artikel 3 i förordning (EU) nr 642/2010 är uppfyllda har importören rätt till en schablonmässig minskning av importtullen med 24 euro/ton.

BILAGA II

Beräkningsgrunder för importtullarna i bilaga I

15.7.2011-28.7.2011

1.

Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010: (EUR/t)   Vanligt vete (1) Majs Durumvete, hög kvalitet Durumvete, medelhög kvalitet (2) Durumvete, låg kvalitet (3) Börs Minnéapolis Chicago — — — Börsnotering 228,97 190,16 — — — Pris fob USA — — 386,59 376,59 356,59 Tillägg för Mexikanska golfen — 21,69 — — — Tillägg för Stora sjöarna 57,12 — — — —

2.	Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010: Fraktkostnad: Mexikanska golfen–Rotterdam 18,33 EUR/t Fraktkostnad: Stora sjöarna–Rotterdam 49,88 EUR/t

---

(1)  Bidrag med 14 EUR/ton ingår (artikel 5.3 i förordning (EU) nr 642/2010).

(2)  Avdrag med 10 EUR/ton (artikel 5.3 i förordning (EU) nr 642/2010).

(3)  Avdrag med 30 EUR/ton (artikel 5.3 i förordning (EU) nr 642/2010).

BILAGA

Kapitel 2 i bilaga II till direktiv 96/73/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Den sammanfattande tabellen ska ersättas med följande: ”2.   SAMMANFATTANDE TABELL Metod Tillämpning (1) Reagens Löslig komponent Olöslig komponent 1. Acetat Vissa andra fibrer Aceton 2. Vissa proteinfibrer Vissa andra fibrer Hypoklorit 3. Viskos, kupro eller vissa typer av modal Vissa andra fibrer Myrsyra och zinkklorid 4. Polyamid eller nylon Vissa andra fibrer Myrsyra, 80 % m/m 5. Acetat Vissa andra fibrer Bensylalkohol 6. Triacetat eller polylaktid Vissa andra fibrer Diklormetan 7. Vissa cellulosafibrer Vissa andra fibrer Svavelsyra, 75 % m/m 8. Akrylfibrer, vissa modakrylfibrer eller vissa klorfibrer Vissa andra fibrer Dimetylformamid 9. Vissa klorfibrer Vissa andra fibrer Koldisulfid/aceton, 55,5/44,5 v/v 10. Acetat Vissa andra fibrer Isättika 11. Silke, polyamid eller nylon Vissa andra fibrer Svavelsyra, 75 % m/m 12. Jute Vissa djurfibrer Metod för att mäta kväveinnehåll 13. Polypropen Vissa andra fibrer Xylen 14. Vissa fibrer Vissa andra fibrer Metod med koncentrerad svavelsyra 15. Klorfibrer, vissa modakrylfibrer, vissa elastanfibrer, acetatfibrer, triacetatfibrer Vissa andra fibrer Cyklohexanon 16. Melamin Vissa andra fibrer Het myrsyra, 90 % m/m

2.

Punkt 1.2 i metod nr 1 ska ersättas med följande: ”2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), lin (7), äkta hampa (8), jute (9), abaca (10), alfa (11), kokos (12), ginst (13), rami (14), sisal (15), kupro (21), modal (22), protein (23), viskos (25), akryl (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), polypropen (37), elastomultiester (46), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49). Metoden får under inga förhållanden användas för acetatfibrer vars yta har avacetylerats.”

3.

Punkt 1.2 i metod nr 2 ska ersättas med följande: ”2 bomull (5), kupro (21), viskos (25), akryl (26), klorfibrer (27), polyamid eller nylon (30), polyester (35), polypropen (37), elastan (43), glasfiber (44), elastomultiester (46), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49). Om olika proteinfibrer ingår ger metoden den totala mängden men inte de enskilda kvantiteterna.”

4.

Metod nr 3 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”VISKOS, KUPRO ELLER VISSA TYPER AV MODAL OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av myrsyra och zinkklorid)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ”2. bomull (5), polypropen (37), elastolefin (47) och melamin (48). Om modal ingår ska ett förberedande test göras för att kontrollera om detta fiberslag är lösligt i reagensen. Metoden är inte tillämplig på blandningar där bomullen har utsatts för omfattande kemisk nedbrytning, inte heller då komponenten av viskos eller kupro bara delvis är upplöst på grund av förekomst av vissa färgämnen eller appreturer vilka inte helt kan avlägsnas.” c) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5.   BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultaten enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för bomull, där d är 1,02 och för melamin, där d är 1,01.”

5.

Metod nr 5 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”ACETAT OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av bensylalkohol)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ”2. triacetat (24), polypropen (37), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49).”

6.

Metod nr 6 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”TRIACETAT ELLER POLYLAKTID OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av diklormetan)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ”2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), akryl (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), polypropen (37), glasfiber (44), elastomultiester (46), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49). Anmärkning Triacetatfibrer som delvis har hydrolyserats genom efterbehandling är inte längre helt lösliga i reagensen. I dessa fall är metoden inte tillämplig.”

7.

Metod nr 7 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”VISSA CELLULOSAFIBRER OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av 75 % m/m svavelsyra)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ”2. polyester (35), polypropen (37), elastomultiester (46), elastolefin (47) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49).” c) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5.   BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultaten enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för bikomponentfibern polypropen/polyamid, där värdet för d är 1,01.”

8.

Punkt 1.2 i metod nr 8 ska ersättas med följande: ”2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), polyamid eller nylon (30), polyester (35), polypropen (37), elastomultiester (46), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49). Metoden är tillämplig även på akrylfibrer och vissa modakrylfibrer som färgats med metallkomplexfärgämnen, men inte på de fibrer som färgats med färgämnen som kräver efterbetning med kromsalter.”

9.

Punkt 1.2 i metod nr 9 ska ersättas med följande: ”2. ull (1), djurhår (2 och 3), silke (4), bomull (5), kupro (21), modal (22), viskos (25), akryl (26), polyamid eller nylon (30), polyester (35), polypropen (37), glasfiber (44), elastomultiester (46), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49). Om innehållet av ull eller silke i blandningen överstiger 25 % ska metod nr 2 användas. Om innehållet av polyamid eller nylon i blandningen överstiger 25 %, ska metod nr 4 användas.”

10.

Metod nr 10 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”ACETAT OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av isättika)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ”2. vissa klorfibrer (27), dvs. polyvinylkloridfibrer (vare sig de efterklorinerats eller inte), polypropen (37), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49).”

11.

Metod nr 11 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”SILKE ELLER POLYAMID OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av 75 % m/m svavelsyra)” b) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE Denna metod är, efter avlägsnande av fiberfrämmande ämnen, tillämplig på binära blandningar av: 1. silke (4) eller polyamid eller nylon (30) med 2. ull (1), djurhår (2 och 3), polypropen (37), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49).” c) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2.   PRINCIP Fibrerna från silket, polyamiden eller nylonet löses ut från blandningen, som har en känd torrvikt, med 75 % m/m svavelsyra. Återstoden samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess vikt, vid behov korrigerad, uttrycks som andel av blandningens torrvikt. Andelen torrt silke, polyamid eller nylon erhålls av differensen.” d) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4.   TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Följ de allmänna anvisningarna och fortsätt sedan på följande sätt:   Placera provet i en E-kolv med glaspropp som har en volym på minst 200 ml. Tillsätt 100 ml 75 % m/m svavelsyra per gram provmaterial och sätt i proppen. Skaka provet kraftigt och låt stå 30 minuter i rumstemperatur. Skaka igen och låt stå 30 minuter. Skaka en sista gång och filtrera innehållet genom den vägda filterdegeln. För att allt fibermaterial ska kunna överföras till filterdegeln sköljs kolven med 75 % svavelsyra. Skölj återstoden i filterdegeln med i tur och ordning 50 ml utspädd svavelsyra, 50 ml vatten och 50 ml utspädd ammoniaklösning. Låt fibermaterialet varje gång vara i kontakt med sköljvätskan ca 10 minuter innan sugfiltreringen. Skölj slutligen med vatten och låt fibermaterialet vara i kontakt med vattnet ca 30 minuter. Ta bort vätskan från filtret genom sugfiltrering, torka degeln med innehåll, låt den svalna och väg den.   När det gäller binära blandningar av polyamid med bikomponentfibern polypropen/polyamid ska återstoden i filterdegeln sköljas två gånger med 50 ml 75 % svavelsyra, efter det att fibermaterialet har filtrerats genom den vägda filterdegeln och före det att återstoden genomgår den beskrivna sköljningsproceduren.” e) Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande: ”5.   BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultaten enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för ull, där d är 0,985, för bikomponentfibern polypropen/polyamid, där d är 1,005, och för melamin, där d är 1,01. 6.   METODENS PRECISION För en homogen textilblandning ska konfidensintervallet för de erhållna resultaten inte överstiga ± 1 vid 95 % konfidensnivå, utom för binära blandningar av polyamid med bikomponentfibern polypropen/polyamid där konfidensintervallet för resultaten inte ska överstiga ± 2.”

12.

Metod nr 14 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”VISSA FIBRER OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av koncentrerad svavelsyra)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ”2. klorfibrer (27) baserade på homopolymerer av vinylklorid (vare sig de efterklorinerats eller inte), polypropen (37), elastolefin (47), melamin (48) och bikomponentfibern polypropen/polyamid (49). De modakryltyper som avses är de som ger en klar lösning när de doppas i koncentrerad svavelsyra (relativ densitet 1,84 vid 20 °C). Denna metod kan användas i stället för metod nr 8 och nr 9.” c) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2.   PRINCIP Ingående komponent, annan än klorfiber, polypropen, elastolefin, melamin eller bikomponentfibern polypropen/polyamid (dvs. de fibrer som omnämns i punkt 1.1) löses ut från blandningen, som har en känd torrvikt, med koncentrerad svavelsyra (relativ densitet 1,84 vid 20 °C). Återstoden, som består av klorfiber, polypropen, elastolefin, melamin eller bikomponentfibern polypropen/polyamid, samlas, sköljs, torkas och vägs. Dess vikt, vid behov korrigerad, uttrycks som andel av blandningens torrvikt. Andelen av andra fiberslag erhålls av differensen.” d) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5.   BERÄKNING OCH REDOVISNING AV RESULTAT Beräkna resultaten enligt de allmänna anvisningarna. Värdet för d är 1,00 utom för melamin och bikomponentfibern polypropen/polyamid, där värdet för d är 1,01.”

13.	Metod nr 16 ska ändras på följande sätt: a) Titeln ska ersättas med följande: ”MELAMIN OCH VISSA ANDRA FIBRER (Metod med användande av het myrsyra)” b) Punkt 1.2 ska ersättas med följande: ’2. bomull (5), aramid (31) och polypropen (37).’

---

(1)  Detaljerad förteckning över fibrer finns under varje metod.”

BILAGA

NATURA 2000

STANDARDISERAD DATABLANKETT

Rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar och rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

STANDARDISERAD DATABLANKETT

för särskilda skyddsområden, föreslagna områden av gemenskapsintresse, områden av gemenskapsintresse och särskilda bevarandeområden

1.   IDENTIFIERING AV OMRÅDET

2.   OMRÅDETS LÄGE

3.   EKOLOGISK INFORMATION

4.   BESKRIVNING AV OMRÅDET

5.   OMRÅDETS SKYDDSSTATUS (FRIVILLIG UPPGIFT)

6.   OMRÅDETS SKÖTSEL OCH FÖRVALTNING

7.   KARTA ÖVER OMRÅDET

STANDARDISERAD DATABLANKETT

FÖRKLARANDE ANMÄRKNINGAR

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

1.	IDENTIFIERING AV OMRÅDET

1.1	Områdestyp

1.2	Områdeskod

1.3	Områdets namn

1.4	Tidpunkt för första sammanställande av uppgifter

1.5	Datum för uppdatering

1.6	Uppgiftslämnare

1.7	Tidpunkt då området utsågs/klassificerades

2.	OMRÅDETS LÄGE

2.1	Läge för områdets centrum

2.2	Områdets ytareal

2.3	Procentandel av området som är marint område

2.4	Områdets längd (frivillig uppgift)

2.5	Den administrativa regionens kod och namn

2.6	Biogeografisk(a) region(er)

3.	EKOLOGISK INFORMATION

3.1	Livsmiljötyper i området och bedömning av området med avseende på dessa

3.2	Arter som avses i artikel 4 i direktiv 2009/147/EG och arter i bilaga II till direktiv 92/43/EEG samt bedömning av området med avseende på dessa

3.3	Övriga viktiga djur- och växtarter (frivillig uppgift)

4.	BESKRIVNING AV OMRÅDET

4.1	Områdets allmänna karaktär

4.2	Kvalitet och betydelse

4.3	Hot, belastningar och verksamheter som påverkar området

4.4	Ägare (frivillig uppgift)

4.5	Dokumentation (frivillig uppgift)

5.	OMRÅDETS SKYDDSSTATUS (FRIVILLIG UPPGIFT)

5.1	Skyddsstatus på nationell och regional nivå

5.2	Samband mellan det beskrivna området och andra områden (angränsande områden och områden som tillhör andra skyddstyper)

5.3	Övrigt om områdets skyddsstatus

6.	OMRÅDETS SKÖTSEL OCH FÖRVALTNING

6.1	Organ som ansvarar för områdets skötsel och förvaltning

6.2	Skötsel- och förvaltningsplan

6.3	Bevarandeåtgärder (frivillig uppgift)

7.	KARTA ÖVER OMRÅDET

Tillägg

Förteckning över förkortningar:

EG	Europeiska gemenskaperna
EEG	Europeiska ekonomiska gemenskapen
GIS	geografiskt informationssystem
Inspire	infrastruktur för rumslig information i Europa
pSCI	föreslaget område av gemenskapsintresse
SCI	område av gemenskapsintresse
SAC	särskilt bevarandeområde
SDF	standardiserad datablankett
SpA	särskilt skyddsområde

INLEDNING

Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk för bevarande av vilda djur- och växtarter samt livsmiljöer av gemenskapsintresse i EU. Det består av de områden som utsetts enligt fågeldirektivet, vilket först antogs 1979 (direktiv 2009/147/EG), och habitatdirektivet, som antogs 1992 (direktiv 92/43/EEG).

Kvaliteten på informationen om livsmiljöer och arter av gemenskapsintresse är av central betydelse för att Natura 2000 ska bli framgångsrikt. Uppgifterna och informationen måste därför lämnas på ett strukturerat och jämförbart sätt.

Den rättsliga grunden för tillhandahållandet av de uppgifter som behövs för att genomföra denna etapp i Natura 2000 sammanfattas i artikel 4.1 i habitatdirektivet, där det anges att ”upplysningarna skall omfatta en karta över området, dess namn, läge och avgränsning samt de uppgifter som framkommit genom tillämpning av de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 1), och de skall lämnas på ett formulär som utarbetats av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 21”. Enligt artikel 4.3 i fågeldirektivet ska medlemsstaterna ”sända all relevant information till kommissionen, så att den kan ta lämpliga initiativ för att uppnå den samordning som är nödvändig för att säkerställa att de områden som avses i punkterna 1 och 2 [i artikel 4] bildar en sammanhängande helhet som uppfyller behovet av skydd för dessa arter inom det geografiska havs- och landområde som omfattas av detta direktiv”.

Den standardiserade datablankettens syfte och användning

De huvudsakliga målsättningarna med den standardiserade datablanketten för Natura 2000 och den upprättade databasen är följande:

1.

Att tillhandahålla nödvändig information för att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna ska kunna samordna åtgärder för att skapa och upprätthålla ett sammanhängande Natura 2000-nätverk samt bedöma om detta nätverk är ändamålsenligt för att bevara livsmiljötyperna i bilaga I och livsmiljöerna för arterna i bilaga II till direktiv 92/43/EEG samt livsmiljöerna för fågelarterna i bilaga I och de ra flyttfågelarter som omfattas av direktiv 2009/147/EG.

2.	Att uppdatera unionens förteckning över de områden av gemenskapsintresse/särskilda bevarandeområden som omfattas av habitatdirektivet.

3.	Att tillhandahålla information för att hjälpa kommissionen i annat beslutsfattande i syfte att säkerställa att Natura 2000-nätverket till fullo beaktas inom andra politikområden och sektorer av kommissionens verksamhet, särskilt regional-, jordbruks-, energi-, transport- och turismpolitiken.

4.	Att bistå kommissionen och berörda kommittéer i valet av åtgärder som ska finansieras av Life + och andra finansiella instrument, varvid uppgifter som rör områdenas bevarande kan underlätta beslutfattandet.

5.	Att tillhandahålla ett enhetligt och användbart formulär för utbyte och anmälan av information om Natura 2000-områden, i enlighet med bestämmelserna i Inspire-förordningen och annan unionslagstiftning samt avtal om tillgång till information (t.ex. Århuskonventionen).

6.	Att de ska kunna användas i forskning, planering och för andra ändamål till stöd för bevarandepolitiken.

7.	Att de ska utgöra en tillförlitlig referens- och informationskälla för bedömningen av särskilda problem vid eventuella överträdelser av unionslagstiftningen.

Den standardiserade datablanketten, genom vilken Natura 2000-nätverket dokumenteras på unionsnivå, är en viktig informationskälla för alla dessa syften. Dokumentationen bör därför hållas rimligt uppdaterad för att de olika syftena ska kunna uppfyllas på ett bra sätt. Medlemsstaterna rekommenderas därför starkt att göra regelbundna uppdateringar utifrån bästa tillgängliga information. Till exempel kan resultaten från övervakning enligt artikel 11, planering av skötsel och förvaltning, bedömningar av påverkan etc. ge ny information som bör föras in genom upppdatering av den standardiserade datablanketten. Enligt habitatdirektivet krävs emellertid inte uttryckligen en noggrann övervakning av varje enskilt område utöver den övervakning som ska utföras enligt artikel 11 i det direktivet.

Även om vissa av de ändringar som medlemsstaterna gör i den standardiserade datablanketten kan ha rättsliga följder (t.ex. när ändringar förs in i unionsförteckningarna genom ett kommissionsbeslut), anses reviderade uppgifter i den standardiserade datablanketten inte automatiskt ha en rättslig verkan i sig: till exempel att en art försvinner från ett område tolkas inte nödvändigtvis som ett resultat av bristande skötsel eller förvaltning och leder därför inte automatiskt till rättsliga åtgärder. Uppgifter om hot och belastningar med negativ påverkan på ett område som lämnas i den standardiserade datablanketten innebär inte heller nödvändigtvis att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, eftersom all information måste ses i sitt sammanhang.

Den reviderade standardiserade datablanketten

Den första ”standardiserade datablanketten” antogs 1997 (beslut 97/266/EG). År 2008 ansåg medlemsstaterna och kommissionen att det fanns ett behov av att förbättra, förenhetliga och modernisera uppgiftsflödet inom ramen för de båda direktiven och därför inleddes en revidering av den standardiserade datablanketten. Revideringen har utförts i nära samarbete med medlemsstaterna i en teknisk arbetsgrupp (expertgruppen för rapportering).

Den standardiserade datablanketten har reviderats för att förbättra tillgången till och kvaliteten på de uppgifter som behövs för Natura 2000-nätverket. Vissa delar av det gamla formuläret har utgått, eftersom de blivit överflödiga, särskilt mot bakgrund av den förbättrade tillgången till digitala rumsliga data genom infrastrukturen för rumslig information. Vidare har vissa viktiga luckor fyllts (t.ex. information om den procentandel av områdena som är marint område) och nödvändiga förbättringar har gjorts i utformningen av avsnittet om ekologisk information.

Ett ytterligare skäl till revideringen var den snabba utvecklingen av informationstekniken för uppgiftsbehandling (t.ex. automatiska kvalitetskontroller och en exakt spårning av förändringar mellan olika inlämningstillfällen) samt den ökad tillgången till digital geografisk information och analysverktyg. Därför krävs inte längre några kartor eller formulär på papper utan uppgifterna behöver endast lämnas i elektroniskt format.

Detta dokument innehåller information om de olika uppgiftsfälten i den standardiserade datablanketten och den geografiska information som ska lämnas samt förklaringar av hur fälten ska fyllas i.

Referensportalen för Natura 2000

En del element ändras med tiden, bl.a. till följd av den tekniska utvecklingen. Uppgifter om dessa element finns i en referensportal för Natura 2000, där de kommer att hållas uppdaterade och tillgängliga. Sådana element är t.ex. referensdokument (t.ex. koder för olika arter), tekniskt hjälpmaterial (t.ex. datamodeller, tillämpningar) och riktlinjer för att säkerställa att den standardiserade datablanketten används enhetligt av alla medlemsstater och för att beskriva de tekniska och administrativa förfaranden som ska följas när man lämnar uppgifter till kommissionen. Eftersom referensportalen är en viktig del av dokumentationen till den standardiserade datablanketten, bör varje anpassning eller ändring av dokumenten i portalen, vilken förvaltas av GD Miljö och habitatkommittén (se bilagan), först godkännas av habitatkommittén (1). Referensportalen finns på kommissionens webbplats under GD Miljö. I tillägget till det här dokumentet finns en förteckning över referensdokumenten i portalen.

Den standardiserade datablanketten och databasen för Natura 2000

Den standardiserade datablanketten ska fyllas i för varje föreslaget, utsett eller klassificerat område. I vissa fall kan det finnas ett samband mellan två eller flera Natura 2000-områden. I figur 1 redogörs för tre slag av relevanta samband som kan finnas mellan två Natura 2000-områden. När två områden överlappar varandra (men inte är identiska) eller när ett av dem ligger inom det andra ska två separata blanketter fyllas i.

Samtliga fält i den standardiserade datablanketten är obligatoriska om inte annat uttryckligen anges.

1.   IDENTIFIERING AV OMRÅDET

1.1   Områdestyp

Denna kod bestående av en bokstav anger huruvida området omfattas av habitatdirektivet (föreslaget område av gemenskapsintresse, område av gemenskapsintresse, särskilt bevarandeområde) eller är klassificerat som särskilt skyddsområde, eller både och. Om ett område av gemenskapsintresse och ett särskilt skyddsområde överlappar varandra men inte är identiska ska områdena behandlas som separata objekt.

Figur 1

Möjliga samband mellan områden

	A	Område utsett som särskilt skyddsområde (SpA). En enda blankett ska fyllas i för området.
	B	Föreslaget område av gemenskapsintresse (pSCI), område av gemenskapsintresse (SCI) eller särskilt bevarandeområde (SAC). En enda blankett ska fyllas i för området.
	C	Ett föreslaget område av gemenskapsintresse (pSCI), område av gemenskapsintresse (SCI) eller särskilt bevarandeområde (SAC) sammanfaller med ett område som utsetts som särskilt skyddsområde (SpA). En enda blankett ska fyllas i för området.
		Om ett område av gemenskapsintresse (SCI) och ett särskilt skyddsområde (SpA) överlappar varandra men inte är identiska ska områdena behandlas som separata områden. En blankett ska fyllas i för respektive område.

1.2   Områdeskod

Varje område tilldelas en unik kod som omfattar nio tecken och består av två delar:

1.	De två första tecknen utgörs av landskoden. I enlighet med unionens regler används landskoder bestående av två bokstäver enligt ISO 3166 (se referensportalen) (2).

2.	De återstående sju tecknen, som bildar en unik alfanumerisk kod för varje område, ska anges enligt ett logiskt och sammanhängande system som fastställs av den ansvariga nationella myndigheten. Eftersom områdeskoderna används för att identifiera områdena bör de vara oförändrade över tiden.

1.3   Områdets namn

Områdets namn skrivs in på lokalspråket. På detta sätt undviks besvärliga översättningar och det är enkelt att skriva in befintliga uppgifter på nationell eller lokal nivå. Om ett annat teckensystem används (t.ex. grekiskt eller kyrilliskt) ska namnen translittereras till det latinska alfabetet. Namnen ska inte anges med versaler (skriv t.ex. inte ”GAVE DE PAU”, utan skriv i stället ”Gave de Pau”).

1.4   Tidpunkt för första sammanställande av uppgifter

Skriv in datum för när uppgifterna i den standardiserade datablanketten sammanställdes första gången. I uppgiftsfältet anges år (fyra siffror) och därefter månad i numerisk form (två siffror).

Exempel: 199305: uppgifterna sammanställdes första gången i maj 1993.

Vid en eventuell utvidgning av ett område ska tidpunkten för första sammanställande av uppgifter lämnas oförändrad, eftersom detta datum används endast den första gången uppgifter om ett område lämnas. I stället anges datum för när utvidgningen skett i fältet ”Datum för uppdatering” (se punkt 1.5).

1.5   Datum för uppdatering

Skriv in det datum då informationen om området senast ändrades och använd samma format som för datum i exemplet i avsnitt 1.4. När ett nytt område registreras lämnas detta fält tomt. När informationen har uppdaterats flera gånger ska det datum då informationen senast ändrades stå i detta fält.

1.6   Uppgiftslämnare

Skriv in de officiella kontaktuppgifterna för den organisation som har sammanställt informationen i registret (t.ex. den behöriga administrativa myndigheten). Uppgiftslämnaren bör vara kontaktperson för tekniska frågor. Uppgiftslämnaren kan utgöras av en ”funktion” i organisationen (t.ex. befattning vid en enhet).

1.7   Tidpunkt då området utsågs/klassificerades

Tre av tidpunkterna är obligatoriska: den tidpunkt då området klassificerades som särskilt skyddsområde, den tidpunkt då området föreslogs som område av gemenskapsintresse respektive den tidpunkt då området nationellt utsågs som särskilt bevarandeområde. I underfälten anges år och månad för dessa tidpunkter. När ett område har utsetts och senare utvidgats bör det år då det först registrerades behållas och den senaste totala arealen uppges.

”Tidpunkt då området bekräftades som område av gemenskapsintresse” är en frivillig uppgift som kan lämnas av medlemsstaterna. Den tidpunkt då ett område bekräftas som område av gemenskapsintresse/den dag då den relevanta unionsförteckningen antas dokumenteras av GD Miljö.

En hänvisning till den nationella rättsliga grunden för att utse området till särskilt bevarandeområde/särskilt skyddsområde skrivs in i det fria textfältet. Ytterligare förklaringar kan lämnas i det fria textfältet ”Förklaring(ar)”, t.ex. om den tidpunkt då ett område som består av ursprungligen separata särskilda skyddsområden och/eller områden av gemenskapsintresse klassificerades eller utsågs.

2.   OMRÅDETS LÄGE

2.1   Läge för områdets centrum

De geografiska koordinaterna (longitud och latitud) för områdets centrum ska anges i decimalgrader. Longitudvärden väster om Greenwichmeridianen ges ett negativt värde, medan de till öster ges ett positivt värde (detta kan anges med ett plustecken eller är underförstått om inget tecken anges).

För områden som består av flera avgränsade delområden ska koordinaterna för det viktigaste delområdet anges (av praktiska skäl föreslås att man använder det största delområdet). De koordinater som skrivs in för området måste ligga inom området. Noggrannhet krävs när koordinaterna för områdets centrum genereras automatiskt. Följande exempel avser ett område som består av flera polygoner. Den första bilden (a) visar koordinater som har skapats automatiskt, men observera att koordinaten för den största polygonen har hamnat utanför polygonen. På den andra bilden (b) har en enda koordinat genererats för det största delområdet, men har hamnat utanför området. På den tredje bilden (c) har en koordinat skapats för det största delområdet och ligger i polygonen. Endast det sista exemplet (c) är korrekt. (3)

Omvandlingen från grader, minuter och sekunder (DMS) är enkel. Ett DMS-värde omvandlas till decimalgrader enligt formeln (D + M/60 + S/3600), t.ex. longitud väst 9°15′30″, latitud 54°36′30″ blir longitud -9,2583, latitud 54,6083.

2.2   Områdets ytareal

Ange den totala ytarealen i hektar så noga som möjligt, decimaler får användas. Om ytarealen inte kan anges, anges områdets längd i fält 2.4 (områdets längd) och i så fall lämnas fältet för områdets areal tomt.

Grottor: medlemsstaterna uppmanas att om möjligt ange den beräknade ytarealen för grottor, i annat fall används fält 2.4.

När områdets areal har ändrats med tiden ska den senaste totala arealen anges.

2.3   Procentandel av området som är marint område

Det marina områdets procentandel av området ska anges. Den definition av kustlinjen som används för att fastställa gränsen för det marina området bör följa internationell (t.ex. FN:s havsrättskonvention) eller nationell rätt. Varje medlemsstat ska lämna en beskrivning av den använda gränsen till kommissionen, som för in den i referensportalen (t.ex. ”område som befinner sig under lågvattenståndet på våren”).

Gör en uppskattning, om exakta uppgifter inte finns. När det marina områdets procentandel av ett område har ändrats med tiden bör den senaste procentandelen anges.

2.4   Områdets längd (frivillig uppgift)

Fyll i detta fält om längden är relevant (t.ex. klippor). Områdets längd anges i kilometer.

Om ytarealen inte har angetts i fält 2.2 ska områdets uppskattade längd anges här.

När områdets längd har ändrats med tiden ska den senaste totala längden anges.

2.5   Den administrativa regionens kod och namn

Eurostat har utvecklat ett hierarkiskt standardsystem för kodning av unionens regioner för att förse statistiska uppgifter med hänvisningar. Detta kodsystem ska användas för all kodning av regioner som utförs vid kommissionen (se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (4)). En fullständig beskrivning finns även på Eurostats webbplats.

Nuts 2-kod ska anges för varje område; det är obligatoriskt att ange minst en kod. När ett område är delat mellan två eller flera regioner, ska lika många koder anges i databasen som antalet berörda regioner. Regionens namn behövs för dubbelkontroll. När ett område inte ingår i en Nuts-region, anges Nuts-koden för ”extra region” (den korrekta koden för en extra region på nivå 2 i t.ex. Belgien är ”BEZZ”, medan ”BE0” skulle vara felaktigt). Koderna finns i referensportalen.

2.6   Biogeografisk(a) region(er)

Med hänvisning till kartan över biogeografiska regioner (se referensportalen) anges i vilken/vilka regioner området ligger genom markering av tillämplig ruta. Detta gäller även marina regioner.

Om ett område är beläget i flera regioner bör den procentuella utbredningen per region anges (frivillig uppgift).

Ytterligare uppgifter om marina regioner: Uppgift om marina regioner måste lämnas av praktiska/tekniska skäl och gäller medlemsstater där en biogeografisk region på land gränsar till två marina regioner. Denna uppgift har ingen annan verkan. De senaste gränserna för de biogeografiska regionerna och marina regionerna samt koderna kan laddas ner från referensportalen.

3.   EKOLOGISK INFORMATION

För områden som är klassificerade som särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet ska medlemsstaterna ange följande:

—	All relevant information om de arter som avses i artikel 4 i fågeldirektivet, dvs. arter i bilaga I och regelbundet förekommande flyttfågelarter som inte anges i bilaga I (avsnitt 3.2) (obligatorisk uppgift).

—

Information om livsmiljötyper i bilaga I till habitatdirektivet (avsnitt 3.1) och djur- och växtarter i bilaga II (avsnitt 3.2) för hela området eller del av området, om det även är ett erkänt område av gemenskapsintresse enligt direktiv 92/43/EEG eller samtidigt är ett föreslaget område av gemenskapsintresse/område av gemenskapsintresse/särskilt bevarandeområde (frivillig uppgift).

—	Övrig relevant information om viktiga djur- och växtarter (avsnitt 3.3) är önskvärd (frivillig uppgift),

—

När ett område som klassificerats som särskilt skyddsområde inte helt eller delvis erkänns som ett område av gemenskapsintresse enligt direktiv 92/43/EEG, men viss information om naturliga livsmiljöer eller djur- och växtarter ändå är relevant för bevarandet av de fågelarter för vilka det särskilda skyddsområdet har klassificerats är det önskvärt att denna information lämnas (frivillig uppgift).

För områden som omfattas av habitatdirektivet (föreslaget område av gemenskapsintresse/område av gemenskapsintresse/särskilt bevarandeområde) ska medlemsstaterna ange följande:

—	All relevant information om livsmiljötyper i i bilaga I (avsnitt 3.1) och djur- och växtarter i bilaga II (avsnitt 3.2) (obligatorisk uppgift).

—	All relevant information om fågelarter i bilaga I och flyttfågelarter som omfattas av direktiv 2009/147/EG (avsnitt 3.2.) för hela området eller del av området som samtidigt är klassificerat som särskilt skyddsområde (frivillig uppgift).

—	Övrig relevant information om viktiga djur- och växtarter (avsnitt 3.3) är önskvärd (frivillig uppgift).

3.1   Livsmiljötyper i området och bedömning av området med avseende på dessa

i)   Koder för livsmiljötyper i bilaga I och deras utbredning i området

Kod: Här anges den fyrställiga koden för livsmiljötyperna i bilaga I till direktiv 92/43/EEG. Endast koder som anges i den gällande versionen av bilaga I till habitatdirektivet bör användas, koder för undertyper som angetts i tidigare versioner av tolkningsmanualen bör inte användas.

Prioriterad form (PF, Priority Form): Observera: Om en prioriterad form av livsmiljötyperna 6210, 7130 och 9430 förekommer i området (beroende på karaktär kan dessa livsmiljötyper vara antingen prioriterade eller inte), anges att det är en prioriterad livsmiljötyp genom ett ”x” i kolumnen ”PF” (se exempel nedan). Av tekniska skäl ersätts ”*”, som används i koderna i bilaga I, med ”x” i denna kolumn. (Om både prioriterade och icke prioriterade former förekommer i området, bör separata uppgifter lämnas om respektive form.)

Förekommer ej (NP, Not present) (frivillig uppgift): I de fall där en livsmiljötyp i bilaga I för vilken området ursprungligen utsetts (dvs. som tidigare förekommit) inte längre existerar i området rekommenderas starkt att detta anges med ett ”x” i kolumnen ”NP” (alternativt ska informationen om denna livsmiljötyp i den standardiserade datablanketten strykas).

Utbredning: Alla livsmiljöer i bilaga I som förekommer i området måste skrivas in, med uppgift om utbredningen i hektar (se figur 2). Decimalvärden får användas.

Det kan förekomma att livsmiljöer i bilaga I överlappar varandra (t.ex. sandbankar i ett estuarium). I detta fall anges arealen för vardera livsmiljön (ange t.ex. estuariets areal och storleken på sandbankarna) vilket innebär att den totala arealen för livsmiljöer i bilaga I kan bli större än områdets areal. Om detta inte anses möjligt, ska arealen för den mindre livsmiljön subtraheras från arealen för den större livsmiljön.

Observera: Om man vill markera att en livsmiljötyp bedöms vara en kandidat för introduktion (återställande) i området, anges ”–1” i fältet ”Utbredning”.

Grottor: För grottor (8310, 8330) får antalet grottor anges, om en uppskattning av ytarealen inte kan göras.

Datakvalitet: I detta fält anges mätningens kvalitet. Kvaliteten anges i den mån det är möjligt: G = hög (good) (t.ex. baserad på undersökningar), M = måttlig (moderate) (t.ex. baserad på partiella data med viss extrapolering), P = låg (poor) (t.ex. grov uppskattning).

ii)   Kriterier för bedömning av området med avseende på en given livsmiljötyp i bilaga I (i enlighet med avsnitt A i bilaga III)

—   REPRESENTATIVITET = Bilaga III A.a: Livsmiljötypens representativitet i området.

Kriterium A.a i bilaga III bör läsas mot bakgrund av tolkningsmanualen för livsmiljötyper i bilaga I, eftersom denna manual innehåller en definition, uppgift om kännetecknande arter och andra relevanta faktorer. Representativiteten ger ett mått på ”hur typisk” en livsmiljötyp är. Vid behov bör man vid denna bedömning även beakta den berörda livsmiljötypens representativitet i området i fråga, antingen för en grupp av livsmiljötyper eller för en viss kombination av olika livsmiljötyper.

Om det inte finns kvantitativa uppgifter som kan användas för en jämförelse, eller om det inte går att mäta detta kriterium, kan en kvalificerad expertbedömning användas för att klassa livsmiljötypen.

Följande klassificering bör användas:

A:

mycket god representativitet

B:

god representativitet

C:

viss representativitet

Vidare måste alla de fall där en livsmiljötyp förekommer i området i fråga i obetydlig utsträckning anges i en fjärde kategori:

D:

obetydlig förekomst.

Om endast former av en livsmiljötyp i bilaga I som har lågt bevarandevärde förekommer, anges ”D” (obetydlig förekomst). Till exempel en mycket försämrad förekomst av skogsmark där många av de vanliga arterna saknas rapporteras som ”D”.

I de fall där den berörda livsmiljötypens representativitet i området klassas som ”D: obetydlig förekomst” krävs inga uppgifter om de andra bedömningskriterierna för denna livsmiljötyp i området i fråga. I sådana fall bör inga uppgifter lämnas för kriterierna ”Relativ areal”, ”Bevarande” och ”Samlad”.

—   RELATIV AREAL = Bilaga III A.b: Andel av området som är täckt av livsmiljötypen i förhållande till den totala yta inom det nationella territoriet som är täckt av livsmiljötypen.

I teorin behöver man för att bedöma kriterium A.b mäta den yta som täcks av livsmiljön i området och den totala yta av det nationella territoriet som täcks av samma livsmiljötyp. Även om detta är självklart kan det vara mycket svårt att utföra dessa mätningar, särskilt när det gäller den nationella referensytan.

Detta kriterium bör uttryckas som procentandel ”p”. Oavsett om dessa två mått finns eller kan fås fram (och procentandelen således kan beräknas), eller resultatet erhålls genom en uppskattning enligt bästa möjliga bedömning (vilket är mest troligt) bör följande progressiva modell användas för bedömning av ”p” i klassintervall.

A	:	100 % ≥ p > 15 %
B	:	15 % ≥ p > 2 %
C	:	2 % ≥ p > 0 %

—   GRAD AV BEVARANDE = Bilaga III A.c: Grad av bevarande och möjlighet till återställande av den berörda livsmiljötypens struktur och funktioner.

Detta kriterium omfattar tre underkriterier:

i)	Grad av bevarande av strukturen

ii)	Grad av bevarande av funktionerna

iii)	Möjlighet till återställande

Även om ovanstående underkriterier kan bedömas var för sig, bör de ändå kombineras för att underlätta urvalet av föreslagna områden på den nationella listan, eftersom de har en komplex och av varandra beroende inverkan på processen.

i)   Grad av bevarande av strukturen

Detta underkriterium bör läsas mot bakgrund av tolkningsmanualen för livsmiljötyper i bilaga I, eftersom denna manual innehåller en definition, en förteckning över kännetecknande arter och andra relevanta faktorer.

Genom att jämföra strukturen hos en viss livsmiljötyp i området med uppgifterna i tolkningsmanualen (och annan relevant vetenskaplig information) och även med samma livsmiljötyp i andra områden bör det vara möjligt att med en kvalificerad expertbedömning tillämpa följande klassificering:

I	:	mycket god struktur
II	:	väl bevarad struktur
III	:	ordinär eller delvis försämrad struktur

I de fall där underklassen ”mycket god struktur” väljs, bör kriterium A.c i sin helhet klassas som ”A: mycket gott bevarande”, oberoende av hur de två andra underkriterierna klassas.

I de fall där den berörda livsmiljötypen i området i fråga inte har en mycket god struktur, ska de två andra underkriterierna ändå bedömas.

ii)   Grad av bevarande av funktionerna

Det kan vara svårt att definiera och mäta en viss livsmiljötyps funktioner i det fastställda området och bevarandet av dessa och att göra detta oberoende av andra livsmiljötyper. Av denna anledning kan ”bevarande av funktioner” lämpligen omskrivas till ”utsikterna” (kapacitet och möjlighet) för att den berörda livsmiljötypen i området i fråga kommer att bibehålla sin struktur i framtiden, mot bakgrund av dels eventuell ogynnsam påverkan, dels alla rimliga bevarandeåtgärder som kan vidtas.

I	:	mycket goda utsikter
II	:	goda utsikter
III	:	ordinära eller ogynnsamma utsikter

I de fall där underklassen ”I: mycket goda utsikter” eller ”II: goda utsikter” kombineras med graderingen ”II: väl bevarad struktur” i det första underkriteriet, bör kriterium A.c i sin helhet klassas ”A: mycket gott bevarande” respektive ”B: gott bevarande”, oberoende av graderingen av det tredje underkriteriet, som inte bör beaktas vidare.

I de fall där underklass ”III: ordinära eller ogynnsamma utsikter” kombineras med graderingen ”III: ordinär eller delvis försämrad struktur” i det första underkriteriet, bör kriteriet A.c i sin helhet klassas som ”C: ordinärt eller minskat bevarande”, oberoende av graderingen av det tredje underkriteriet, som inte bör beaktas vidare.

iii)   Möjlighet till återställande

Detta underkriterium används för att bedöma i vilken utsträckning det är möjligt att återställa en berörd livsmiljötyp i området i fråga.

Det första som ska bedömas är genomförbarheten ur vetenskaplig synpunkt: ger nuvarande kunskaper svar på frågorna vad man ska göra och hur man ska göra det? Detta innebär att man måste ha fullständiga kunskaper om livsmiljötypens struktur och funktioner och om de konkreta skötsel- och förvaltningsplaner och anvisningar som behövs för att återställa den, dvs. stabilisera eller öka den procentandel av arealen som täcks av den livsmiljötypen, återupprätta den speciella struktur och de speciella funktioner som är nödvändiga för ett bibehållande på lång sikt samt bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för dess typiska arter.

En annan fråga som bör ställas är kostnadseffektiviteten ur naturbevarandesynpunkt. Vid denna bedömning måste man ta hänsyn till i vilken grad livsmiljötypen är hotad och sällsynt.

Följande klassificering bör tillämpas, efter en bedömning grundad på sakkunskap:

I	:	återställande lätt
II	:	återställande möjligt med medelmåttig ansträngning
III	:	återställande svårt eller omöjligt

Sammanfattning tillämplig på den övergripande graderingen av de tre underkriterierna.

A: mycket gott bevarande

B: gott bevarande

C: ordinärt eller minskat bevarande

—   SAMLAD BEDÖMNING = Bilaga III A.d: Samlad bedömning av områdets betydelse för bevarandet av den berörda livsmiljötypen.

Detta kriterium avser den samlade bedömningen av områdets betydelse för bevarandet av den berörda livsmiljötypen. Detta kriterium bör användas för att göra en integrerad bedömning av ovanstående kriterier med beaktande av den eventuellt olika vikt de kan ha för livsmiljön i fråga. Andra aspekter kan beaktas vid bedömningen av de mest relevanta faktorerna i syfte att göra en samlad bedömning av deras positiva eller negativa påverkan på bevarandet av livsmiljötypen. Vilka faktorer som är ”mest relevanta” kan variera från livsmiljötyp till livsmiljötyp. De kan innefatta mänsklig verksamhet i området eller i angränsande områden som kan påverka livsmiljötypens bevarandestatus, vem som äger marken, områdets aktuella rättsliga status, de ekologiska förhållandena mellan olika livsmiljötyper och arter etc.

En kvalificerad expertbedömning kan användas för att uppskatta den samlade betydelsen och följande klassificering bör användas:

A:

mycket högt värde

B:

högt värde

C:

visst värde

Det bör påpekas att den standardiserade datablanketten är avsedd för att bedöma bevarandet av en livsmiljö eller art i ett särskilt område, medan de bedömningar som görs i enlighet med artikel 17 avser statusen i hela den biogeografiska regionen i en medlemsstat. Begreppet ”bevarandestatus” definieras i artikel 1 e och 1 i i habitatdirektivet som ett begrepp som beskriver den övergripande statusen för en livsmiljötyp eller art i en biogeografisk region. Denna bevarandestatus bedöms nu regelbundet inom ramen för de framstegsrapporter som ska utarbetas vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i habitatdirektivet. Bedömningen av områden enligt kriterierna i bilaga III till habitatdirektivet omfattar en bedömning av ”graden av bevarande” för en livsmiljötyp eller art i ett särskilt område.

Figur 2

Exempel på uppgifter om livsmiljötyper i området och bedömning av området med avseende på dessa (3.1)

Livsmiljötyp i bilaga I						Bedömning av området
Kod	PF	NP	Utbredning [ha]	Grottor	Datakvalitet	A|B|C|D	A|B|C
						Representativitet	Relativ areal	Bevarande	Samlad
7130	x		2 212,70		G	B	B	B	B
8310			0	3	P	C	C	C	C
3150			921		G	A	C	B	C
1110			1 700		P	C	A	A	B

Figur 3

Exempel på uppgifter om arter som avses i bilaga 4 i fågeldirektivet eller som förtecknas i bilaga II till habitatdirektivet samt bedömning av området med avseende på dessa (3.2)

Art

Population i området

Bedömning av området

Grupp

Kod

Namn

S

NP

Typ

Storlek

Enhet

Kat.

Datakvalitet

A|B|C|D

A|B|C

Min

Max

C|R|V|P

G|M|P|DD

Pop.

Bev.

Isol.

Samlad

B

A038

Cygnus cygnus

w

800

1 000

I

M

B

B

C

B

B

A038

Cygnus cygnus

c

1 500

1 500

I

P

A

B

A

B

P

1903

Liparis loeselii

p

20

30

I

G

C

A

C

A

I

1014

Vertigo angustior

p

R

DD

C

B

B

B

3.2   Arter som avses i artikel 4 i direktiv 2009/147/EG och arter i bilaga II till direktiv 92/43/EEG samt bedömning av området med avseende på dessa

i)   Uppgifter om arternas kod, namn och population

För områdena anges grupp, kod och vetenskapligt namn för alla fågelarter som avses i artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2009/147/EEG och alla djur- och växtarter som förtecknas i bilaga II till direktiv 92/43/EEG samt deras population i området (se nedan).

Grupp: A = groddjur (amphibians), B = fåglar (birds), F = fiskar (fish), I = ryggradslösa djur (invertebrates), M = däggdjur (mammals), P = växter (plants), R = reptiler (reptiles).

Kod: I referensportalen finns en förteckning med fyrsiffriga koder för de olika arterna.

Känslig (S, sensitive): I detta fält anges huruvida offentliggörande av informationen om en viss art kan skada dess bevarande, t.ex. eftersom den är föremål för olaglig insamling och ett offentliggörande av informationen i den standardiserade datablanketten skulle innebära en faktisk ökning av detta hot. Om detta är fallet anges ”ja” i detta fält. Om en art anges som känslig kommer kommissionen inte att på eget initiativ informera allmänheten om att arten förekommer i området (t.ex. genom att lägga ut informationen i en offentlig databas eller på en webbplats). Om informationen om artens förekomst i ett visst område redan offentliggjorts, t.ex. genom uppgifter på internet, anses en angivelse om att arten är känslig inte berättigad.

Förekommer ej (NP, not present) (frivillig uppgift): I de fall där en art för vilken området ursprungligen utsetts (t.ex. som tidigare förekommit i området) inte längre förekommer i området rekommenderas starkt att detta anges med ett ”x” i kolumnen ”NP” (alternativt ska informationen om denna art i den standardiserade datablanketten strykas). Arter som inte har förekommit i området sedan direktivet trädde i kraft samt ”historiska förekomster” bör inte anges.

Observera: Arter anses inte längre förekomma i området om de t.ex. inte har observerats i området på länge. Tidsperioden varierar mellan olika arter – en frånvaro på fem år för en lättobserverad art innebär troligen att den försvunnit, medan avsaknad av observationer under många år för arter som är svårobserverade, t.ex. mossor eller vissa insekter, inte nödvändigtvis innebär att arten saknas om livsmiljön inte har ändrats.

Typ: Använd följande kategorier:

Permanent (p, permanent)	:	förekommer året runt i området (icke-migrerande art eller växt, bofast population av migrerande arter).
Reproducerande (r, reproducing)	:	använder området för reproduktion (t.ex. häckning).
Koncentration (c, concentration)	:	använder området som rast- eller viloplats t.ex. vid flytt eller för ruggning utanför häckningsområdet, utom övervintring.
Övervintring (w, wintering)	:	använder området under vintern.

När en icke bofast population förekommer i ett område under mer än en säsong bör detta anges separat för dessa populationstyper (se exempel i figur 3). Eftersom ett antal djurarter, särskilt många fågelarter, är migrerande, kan området vara viktigt för olika aspekter av artens livscykel.

Om det inte är möjligt att ange uppgifter för olika säsonger, ange uppgifter för den viktigaste (antingen övervintring eller koncentration).

Storlek: Beträffande mängd anges kända populationsuppgifter, om sådana uppgifter är tillgängliga. Om populationens storlek är känd anges samma värde i båda fälten (min och max). Om det är lämpligare att ange ett intervall för populationen anges de uppskattade värdena för intervallets lägre gräns (min) och övre gräns (max). När intervallet för populationen inte är känt, men det finns information om antingen minsta eller största populationsstorlek, görs en uppskattning av det intervallvärde som saknas. Observera att minsta och största värde bör vara ett genomsnitt för flera år och inte extremvärden.

När inte ens en grov uppskattning av populationens storlek kan göras, anges typ av population (t.ex. permanent) och i fältet ”Datakvalitet” anges värdet DD för bristfälliga uppgifter (data deficient). I detta fall kan fältena för populationens storlek lämnas tomma och i stället kan fältet för mängdkategorier användas: C = vanlig (common), R = sällsynt (rare), V = mycket sällsynt (very rare) eller P = förekommer (present). Särdragen för populationen i området kan beskrivas ytterligare i textfältet ”Kvalitet och betydelse” (4.2) genom att ange populationens karaktär (t.ex. tät, spridd eller isolerad). Mängdkategorierna kan användas även om populationens storlek angetts.

Observera: I fall där det bör påpekas att en art betraktas som kandidat för att introduceras i området, anges ”-1” i fältet ”Storlek”.

Enhet: I detta fält anges populationsenhet. Det rekommenderas att man om möjligt använder enheterna individer (= i, individuals) eller par (= p, pairs), i annat fall används en så exakt enhet som möjligt enligt den standardiserade förteckning över populationsenheter och koder som utarbetats för rapporteringen enligt artiklarna 12 och 17 (se referensportalen).

Mängdkategori (Kat.): Se förklaring ovan under ”Storlek”: C = vanlig, R = sällsynt, V = mycket sällsynt, P = förekommer. Detta fält bör fyllas i om uppgifterna är bristfälliga (DD) och ingen uppskattning kan ges av populationens storlek, eller som komplement till en kvantitativ uppskattning av populationens storlek.

Datakvalitet: Ange uppgifternas kvalitet med följande koder: G = hög (good) (t.ex. baserad på undersökningar), M = måttlig (moderate) (t.ex. baserad på partiella data med viss extrapolering), P = låg (poor) (t.ex. grov uppskattning), DD = bristfälliga uppgifter (data deficient) (det rekommenderas att detta fält används om inte ens en uppskattning av populationens storlek kan göras).

ii)   Kriterier för bedömning av området med avseende på en given art som avses i artikel 4 i direktiv 2009/147/EG och arter som förtecknas i bilaga II till direktiv 92/43/EEG (i enlighet med avsnitt B i bilaga III)

—   POPULATION = Bilaga III B.a: Storlek och täthet hos den population av arten som finns på området i förhållande till de populationer som finns inom det nationella territoriet.

Detta kriterium finns för att man ska kunna bedöma storleken och tätheten hos populationen i området i förhållande till den nationella populationen.

Denna sista aspekt är i allmänhet ganska svår att bedöma. Det optimala måttet vore ett procenttal som är resultatet av förhållandet mellan populationen i området och populationen inom det nationella territoriet. Som föreslås för kriterium A.b bör en bedömning eller ett klassintervall användas enligt följande progressiva modell:

A	:	100 % ≥ p > 15 %
B	:	15 % ≥ p > 2 %
C	:	2 % ≥ p > 0 %

Vidare måste alla de fall där en population av den berörda arten förekommer i området i fråga i obetydlig utsträckning anges i en fjärde kategori.

D:

obetydlig population

När en art sällan observeras i ett område, t.ex. en art som bara uppträder tillfälligt, anses detta inte vara en betydande population och bör anges som ”D”.

I de fall där den berörda populationens representativitet i det berörda området klassas som ”D: obetydlig” krävs inga uppgifter om de övriga bedömningskriterierna för denna livsmiljötyp i området i fråga. I sådana fall bör inga uppgifter lämnas för kriterierna ”Bevarande,””Isolering” och ”Samlad”.

—   GRAD AV BEVARANDE = Bilaga III B.b: Grad av bevarande och möjlighet till återställande av de livsmiljöer som är viktiga för den berörda arten.

Detta kriterium omfattar två underkriterier:

i)	Grad av bevarande av de livsmiljöer som är viktiga för arten.

ii)	Möjlighet till återställande.

i)   Grad av bevarande av de livsmiljöer som är viktiga för arten

Underkriterium i förutsätter en samlad bedömning av livsmiljöns särdrag med avseende på en given arts biologiska behov. De särdrag som rör populationsdynamiken hör till dem som är lämpligast att bedöma för både djur- och växtarter. Vidare bör livsmiljöns struktur och vissa abiotiska särdrag bedömas.

En kvalificerad expertbedömning bör användas för att klassa detta kriterium:

I.	:	elementen i mycket gott tillstånd
II.	:	elementen väl bevarade
III.	:	elementen i ordinärt eller delvis försämrat tillstånd

I de fall där underklass ”I: elementen i mycket gott tillstånd” eller ”II: elementen väl bevarade” anges bör kriterium B.b i sin helhet klassas ”A: mycket gott bevarande” respektive ”B: gott bevarande”, oberoende av graderingen av det andra underkriteriet.

ii)   Möjlighet till återställande

För detta underkriterium, som behöver beaktas endast när elementen är i ordinärt eller delvis försämrat tillstånd, bör ett liknande tillvägagångssätt som för kriterium A.c iii användas, med tillägg av en bedömning av den berörda populationens livskraft. Följande gradering bör användas:

I	:	återställande lätt
II	:	återställande möjligt med medelmåttig ansträngning
III	:	återställande svårt eller omöjligt

Sammanfattning av klassificeringen för de två underkriterierna

A.: mycket gott bevarande

B: gott bevarande

C: ordinärt eller minskat bevarande

—   ISOLERING = Bilaga III B.c: Grad av isolering hos den population som finns på området i förhållande till artens naturliga utbredningsområde.

Detta kriterium kan ses som ett ungefärligt mått på å ena sidan en given populations bidrag till artens genetiska mångfald och å andra sidan den specifika populationens känslighet. Enligt ett förenklat synsätt kan man säga att ju mer isolerad en population är (i förhållande till artens naturliga utbredningsområde), desto större är dess bidrag till artens genetiska mångfald. Följaktligen bör begreppet ”isolering” ses i ett större sammanhang och gälla såväl rent endemiska arter som underarter/varieteter/raser och delpopulationer av en metapopulation. I detta sammanhang bör följande gradering användas:

A:

populationen (nästan) isolerad

B:

populationen inte isolerad men i utkanterna av utbredningsområdet

C:

populationen inte isolerad inom ett vidsträckt utbredningsområde

—   SAMLAD = Bilaga III B.d: Samlad bedömning av områdets betydelse för bevarandet av den berörda arten.

Detta kriterium avser den samlade bedömningen av områdets betydelse för bevarandet av den berörda arten. Det kan användas för att sammanfatta de föregående kriterierna och även för att bedöma andra särdrag hos området som man tror är av betydelse för en viss art. Dessa särdrag kan variera från art till art och kan inbegripa mänsklig verksamhet i området eller i närheten som kan inverka på artens bevarandestatus, markförvaltning, lagstadgat skydd av området, ekologiska förhållanden mellan olika livsmiljötyper och arter etc.

En kvalificerad expertbedömning kan användas för den samlade bedömningen och följande klassificering bör användas:

A:

mycket högt värde

B:

högt värde

C:

visst värde

Det bör påpekas att den standardiserade datablanketten är avsedd för att bedöma bevarandet av en livsmiljö eller art i ett särskilt område, medan de bedömningar som görs i enlighet med artikel 17 avser statusen i hela den biogeografiska regionen i en medlemsstat. Begreppet ”bevarandestatus” definieras i artikel 1 e och 1 i i habitatdirektivet som ett begrepp som beskriver den övergripande statusen för en livsmiljötyp eller art i en biogeografisk region. Denna bevarandestatus bedöms nu regelbundet inom ramen för de framstegsrapporter som ska utarbetas vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i habitatdirektivet. Bedömningen av områden enligt kriterierna i bilaga III till habitatdirektivet omfattar en bedömning av ”graden av bevarande” för en livsmiljötyp eller art i ett särskilt område.

3.3   Övriga viktiga djur- och växtarter (frivillig uppgift)

Alla övriga viktiga växt- och djurarter får också anges, om de är relevanta för bevarandet och förvaltningen av området:

—	Grupp: Ange koden för relevant artgrupp. A = groddjur (amphibians), B = fåglar (birds), F = fiskar (fish), Fu = svampar (fungi), I = ryggradslösa djur (invertebrates), L = lavar (lichens), M = däggdjur (mammals), P = växter (plants), R = reptiler (reptiles).

—	Namn och kod: Ange artens vetenskapliga namn. För fåglar samt arter i bilagorna IV och V bör den kod som anges i referensportalen skrivas in utöver det vetenskapliga namnet.

—

Känslig (S, sensitive): I detta fält anges huruvida offentliggörande av informationen om en viss art kan skada dess bevarande, t.ex. eftersom den är föremål för olaglig insamling och ett offentliggörande av informationen i den standardiserade datablanketten skulle innebära en faktisk ökning av detta hot. Om detta är fallet anges ”ja” i detta fält. Om en art anges som känslig kommer kommissionen inte att på eget initiativ informera allmänheten om att arten förekommer i området (t.ex. genom att lägga ut informationen i en offentlig databas eller på en webbplats). Om informationen om artens förekomst i ett visst område redan offentliggjorts, t.ex. genom publikationer eller uppgifter på internet, anses en angivelse om att arten är känslig inte berättigad.

—

Förekommer ej (NP, not present) (frivillig uppgift): I de fall där en art som tidigare förekommit i området inte längre förekommer, kan detta anges med ett ”x” i kolumnen ”NP” (alternativt ska informationen om denna art i den standardiserade datablanketten strykas). Observera: Arter anses inte längre förekomma i området om de t.ex. inte har observerats i området på länge. Tidsperioden varierar mellan olika arter – en frånvaro på fem år för en lättobserverad art innebär troligen att den försvunnit, medan avsaknad av observationer under många år för arter som är svårobserverade, t.ex. mossor eller vissa insekter, inte nödvändigtvis innebär att arten saknas om livsmiljön inte har ändrats.

—

Storlek: Ange uppgifter om populationens storlek. När exakt antal inte är känt anges om möjligt ett intervall för populationen: fyll i värdena för intervallets lägre gräns (min) och övre gräns (max). När intervallet för populationen inte är känt, men det finns information om minsta eller största populationsstorlek, görs en uppskattning av det intervallvärde som saknas. Ange enheten för populationsvärdet i lämpligt fält. Om möjligt bör enheterna ”par” (= p) eller ”individer” (= i) användas, i annat fall används den standardiserade förteckning över populationsenheter och koder som utarbetats för rapporteringen enligt artikel 17 (se referensportalen). Om nödvändigt kan andra enheter anges än de som används för rapporteringen enligt artikel 17.

—	Kategori: När kvantitativa uppgifter saknas anges huruvida arten är vanlig (C, common), sällsynt (R, rare) eller mycket sällsynt (V, very rare). Om det inte finns några uppgifter alls om populationen, anges att den förekommer (P, present) (se exempel i figur 4).

Skälet till att respektive art förtecknas bör motiveras med användning av följande kategorier:

—	IV: arter i bilaga IV (habitatdirektivet)

—	V: arter i bilaga V (habitatdirektivet)

—	A: nationell rödlista

—	B: endemiska arter

—	C: internationella konventioner (inbegripet Bernkonventionen, Bonnkonventionen och konventionen om biologisk mångfald)

—	D: övriga skäl

Flera kategorier får anges. Ytterligare uppgifter om motiveringen till att lista enskilda arter, särskilt avseende D, kan lämnas i avsnitt 4.2 i det fria textfältet för beskrivning av områdets kvalitet och betydelse.

Koderna för det vetenskapliga namnet på fåglar samt arterna i bilagorna IV och V bör användas (se referensportalen). För dessa arter görs ingen bedömning av området.

Figur 4

Exempel på uppgifter om övriga arter (3.3)

Art

Population i området

Motivering

Grupp

Kod

Namn

S

NP

Storlek

Enhet

Kat.

Arter i bilaga

Övriga kategorier

Min

Max

C|R|V|P

IV

V

A

B

C

D

P

Acer heldreichii

51

100

I

x

P

Accipter nisus

2

4

I

x

M

Eptesicus serotinus

150

200

I

x

x

I

Ectemnius massiliensis

R

x

R

Elaphe longissima

C

x

x

P

Campanula morettiana

C

x

x

4.   BESKRIVNING AV OMRÅDET

4.1   Områdets allmänna karaktär

Detta fält bör ge en övergripande bild av området. Sammanfatta områdets kännetecken i stora drag och börja med att ange områdets indelning i bredare livsmiljöklasser med hjälp av en kvalificerad expertbedömning för att uppskatta deras procentandel av området (livsmiljöklasserna och koder för dem förtecknas i referensportalen). Livsmiljöklassernas sammanlagda utbredning bör vara 100 % och motsvara områdets totala ytareal. Eftersom uppgiftskällorna kan vara olika, förväntas det inte att informationen i detta avsnitt alltid ska stämma överens med informationen i avsnitt 3.1 (livsmiljötyper i bilaga I).

”Andra kännetecken för området”: De viktigaste geologiska, geomorfologiska och landskapsmässiga särdragen bör beskrivas i det fria textfältet i 4.1. Ange de dominerande vegetationstyperna där detta är relevant. Ange även livsmiljötyper som inte finns med i bilaga I eller målarter som inte finns med i bilagorna, men som är viktiga för bevarandet av området. Ytterligare detaljuppgifter om livsmiljöklasserna som är viktig för bevarandet av området (t.ex. dehesas eller vingårdar) bör lämnas i detta fria textfält. Även information om mindre linjära och mosaikformade områden med buskar och träd (t.ex. häckar, dungar, trädrader) bör lämnas i detta fält.

4.2   Kvalitet och betydelse

Ange allmänna uppgifter om områdets kvalitet och betydelse mot bakgrund av bevarandemålen i direktiven.

Internationellt viktiga våtmarker där det regelmässigt finns mer än 20 000 sjöfåglar bör uppges här.

Om en art har tagits med i avsnitt 3.3 med motivering D anges här grunden för att den tagits med.

4.3   Hot, belastningar och verksamheter som påverkar området

All mänsklig verksamhet och alla naturliga processer kan ha en antingen positiv eller negativ påverkan på bevarandet av ett område och dess skötsel och förvaltning. Påverkan kan vara negativ för en livsmiljö eller art i området samtidigt som den är positiv för en annan. Syftet med detta fält är emellertid att få information om de viktigaste hoten, belastningarna och verksamheterna för området i allmänhet, inte att rapportera om allt. Även hot, belastningar och verksamheter i angränsande områden ska tas med, om de påverkar områdets integritet. Huruvida detta är fallet beror bland annat på den lokala topografin, områdets storlek och art samt typen av mänsklig verksamhet. Informationen bör spegla den senaste situationen. Hot, belastningar och verksamheter som har en negativ påverkan kan motverkas genom skötsel- och förvaltningsåtgärder. Information om dessa bör därför läsas och förstås mot bakgrund av t.ex. skötsel- och förvaltningsplanerna för området.

Den gällande referensförteckningen över hot, belastningar och verksamheter finns i referensportalen. Med hänsyn till de mest relevanta hoten, belastningarna och verksamheterna som påverkar området som sådant anges lämplig kod för en kategori på nivå 3. Om kategorierna på nivå 3 inte är tillämpliga kan nivå 2 användas. Förteckningen med koder är densamma som den som används för rapporteringen om påverkan och verksamheter enligt artikel 17 i habitatdirektivet.

Den relativa betydelsen av ett hot, en belastning eller en verksamhet graderas i tre kategorier:

H:	Stor betydelse/påverkan:	Stor direkt eller omedelbar påverkan och/eller påverkan på stora områden.
M:	Medelstor betydelse/påverkan	Medelstor direkt eller omedelbar påverkan, huvudsakligen indirekt påverkan och/eller påverkan på en måttlig del av området/endast regionalt.
L:	Liten betydelse/påverkan	Liten direkt eller omedelbar påverkan, indirekt påverkan och/eller påverkan på en liten del av området/endast lokalt.

För den högsta graden kan anges maximalt fem fall av negativ påverkan och fem fall av positiv påverkan. Det är obligatoriskt att fylla i minst en rad i varje tabell. Om det inte finns någon påverkan att rapportera anges ett ”x”. Inom kategorierna (H, M eller L) görs ingen gradering. För påverkan och verksamheter med medelstor eller liten betydelse kan upp till tjugo fall anges. Det rekommenderas emellertid att man fokuserar på den påverkan och de verksamheter som är mest relevanta för området.

Förorening (frivillig uppgift)

Eftersom föroreningar kan ha helt olika inverkan beroende på vilka ämnen det rör sig om och kan ha helt olika källor, det kan t.ex. röra sig om tillförsel av kväve eller fosfat till akvatiska ekosystem eller tillförsel av atmosfäriskt kväve till oligotrofa livsmiljöer på land, kan en ytterligare bestämning göras av den specifika typen av förorening.

Följande bestämningar kan användas:

N : Tillförsel av kväve P : Tillförsel av fosfor/fosfat A : Försurning

T : Toxiska icke-organiska kemikalier O : Toxiska organiska kemikalier X : Blandade föroreningar

Bestämning: i/utanför

Ange huruvida hotet, belastningen eller verksamheten förekommer i eller utanför området eller både och.

4.4   Ägare (frivillig uppgift)

Ge en allmän beskrivning av ägarskapet genom att använda de angivna ägarskapsklasserna. Gör en uppskattning av varje ägarskapsklass andel av områdets areal. De angivna ägarskapsklasserna överensstämmer med de som används i World Database on Protected Areas.

Offentlig:

—	Nationell/federal: Marken tillhör alla medborgare och ägs av staten.

—	Delstat/provins: Marken tillhör alla medborgare och ägs av delstaten/provinsen.

—	Lokal/kommunal: Marken tillhör alla medborgare och ägs av det lokala styret/kommunen.

Gemensamt ägande eller samägande: Gemensamt ägande/samägande av två eller flera enheter (t.ex. en offentlig och en privat).

Privat: Marken är inte offentligägd, utan ägs av t.ex. icke-statliga organisationer, privatpersoner eller företag.

4.5   Dokumentation (frivillig uppgift)

Hänvisa till relevanta publikationer och/eller vetenskapliga data om området där sådana finns. Informationen bör lämnas enligt vedertaget bruk för vetenskapliga hänvisningar. Opublicerade dokument eller meddelanden som hänför sig till den information som ges i registreringsblanketten bör tas med när de är användbara. När det gäller länkar till källor på internet, tänk på att webbadresser ofta ändras och undvik därför att ange icke stabila webbadresser. Fältet kan även användas för annan information som är viktig för dokumenteringen av området.

5.   OMRÅDETS SKYDDSSTATUS (FRIVILLIG UPPGIFT)

5.1   Skyddsstatus på nationell och regional nivå

Europeiska miljöbyrån upprätthåller en förteckning över relevanta typer av naturskyddade områden på nationell/regional nivå i varje medlemsstat, vilka är skyddade enligt lag, och en definition av dem. Förteckningen finns i referensportalen. Skyddstyperna kan delas in i följande tre kategorier:

A.	Skyddstyper som används i syfte att skydda djur, växter, livsmiljöer och landskap (det sistnämnda i den mån det är av betydelse för skyddet av djur, växter och livsmiljöer).

B.	Bestämmelser i sektoriell lagstiftning och författningar, särskilt avseende skogsbruk, som ger ett adekvat skydd för bevarandet av djur, växter och livsmiljöer.

C.	Privata stadgar som ger ett varaktigt skydd av djur, växter eller livsmiljöer.

Skyddstyperna anges i strikthetsordning och man börjar med den som är striktast reglerad.

När området inte har någon skyddsstatus är det viktigt att ange detta med den nationella koden för ”inget skydd”.

För varje område ska koden för tillämplig skyddstyp anges tillsammans med skyddstypens procentuella utbredning i området. Informationen i detta fält ska lämnas på skyddstypsnivå. Om det till exempel finns flera naturreservat av samma typ i det registrerade området ska procentandelen för den totala areal som de täcker anges.

Enskilda skyddade områdens samband med området anges separat (se 5.2).

5.2   Samband mellan det beskrivna området och andra områden (angränsande områden och områden som tillhör andra skyddstyper)

I den här delen av blanketten kan man ange angränsande områden eller områden som tillhör olika skyddstyper och som överlappar eller gränsar till varandra. Sambandet mellan de olika typerna fastställs även genom korshänvisning. Samtliga möjliga samband kan anges med någon av följande koder:

—	Områdena sammanfaller helt (använd kod =).

—	Det beskrivna området omsluter ett annat område fullständigt (använd kod +).

—	Det andra området omsluter det beskrivna området fullständigt (använd kod -).

—	De båda områdena överlappar varandra delvis (använd kod *).

Förutom dessa koder bör den procentandel av det beskrivna området som överlappar det andra området anges.

—	Angränsande områden anges med ”/”.

Det är dessutom möjligt att ange eventuella skyddstyper på internationell nivå: Ramsar-område, biogenetiskt reservat, europeiskt diplomområde (Europarådet), område enligt Barcelonakonventionen, biosfärreservat, världsarvsområde, område enligt OSPAR-konventionen, område enligt HELCOM-konventionen, område enligt Bukarestkonventionen, skyddat havsområde eller övrigt.

För nationella skyddstyper anges områdets namn, typ av samband (se ovan) och procentuell överlappning med det beskrivna området.

5.3   Övrigt om områdets skyddsstatus

I det fria textfältet anges alla aspekter avseende områdets skyddsstatus som inte täcks av koderna i kodfälten för skyddstyper i avsnitten 5.1 eller 5.2.

6.   OMRÅDETS SKÖTSEL OCH FÖRVALTNING

6.1   Organ som ansvarar för områdets skötsel och förvaltning

Ge information om det/de organ som ansvarar för skötseln och förvaltningen av området.

Skriv in fullständiga uppgifter med namn, adress, telefon/fax och e-post till den myndighet och/eller person som ansvarar för skötseln och förvaltningen av området.

Uppgifter kan lämnas för mer än ett organ.

6.2   Skötsel- och förvaltningsplan

Ange huruvida det redan finns en särskild skötsel- och förvaltningsplan för området, eller om en sådan är under utarbetande. Trots att skötsel- och förvaltningsplaner inte krävs enligt direktivet är denna information av särskilt intresse för att förstå vilka instrument medlemsstaterna använder för att förvalta sitt nätverk och även för att vid behov kunna hitta närmare information.

Om det redan finns en skötsel- och förvaltningsplan anges dess namn och en länk till relevanta källor på internet (t.ex. en länk till webbsidan för ett nationellt informationssystem). Tänk på att webbadresser ofta ändras och undvik därför att ange icke stabila adresser.

6.3   Bevarandeåtgärder (frivillig uppgift)

I det fria textfältet kan information ges om vidtagna eller nödvändiga bevarandeåtgärder för området.

7.   KARTA ÖVER OMRÅDET

En förutsättning för denna reviderade version av den standardiserade datablanketten är att det finns digitala geografiska data om områdenas gränser. Relevant information för t.ex. statistikändamål kommer att tas fram genom att kombinera uppgifterna med andra digitala rumsliga data (GIS-uppgifter). Det är därför nödvändigt att digitala geografiska data om områdenas gränser tillhandahålls.

Områdenas gränser bör tas från publicerade topografiska kartor eller datauppsättningar i skala 1:50 000 eller större (högre detaljeringsgrad). Den rumsliga kartografiska noggrannheten får inte understiga 1,0 mm vid skalan 1:50 000, vilket motsvarar 50 m på marken vid jämförelse med originalet. GIS-uppgifterna måste omfatta metadata i enlighet med metadataförordningen i senaste godkända lydelse.

Inspire-id: Detta id är en extern unik objektidentifierare för skyddade områden och offentliggörs av det ansvariga organet. Identifieraren används av externa tillämpningar för att referera till rumsliga objekt. Inspire-id är obligatoriskt så snart den relevanta genomförandeförordningen för Inspire träder i kraft.

Pdf: Medlemsstaterna kan utöver de elektroniska gränserna tillhandahålla en elektronisk karta som följer ISO 19005–1: Dokumenthantering – Filformat för elektroniska dokument för långtidsbevarande. Identifieraren för området (områdeskoden) och det datum då kartan skapades ska anges på pdf:en för att dokumentet ska kunna hämtas elektroniskt med hjälp av områdeskod och skapandedatum (frivillig uppgift).

Referens(er) (frivillig uppgift): Här anges nationella referenser till den ursprungliga karta som använts för digitalisering av de elektroniska gränserna. Som referens kan anges t.ex. den topografiska kartans eller kartornas officiella identifieringsnummer och namn.

---

(1)  Med undantag för mindre rättelser på webbsidan såsom felstavningar och anpassningar till de senaste tekniska standarderna.

(2)  Undantag: UK används i stället för GB i syfte att behålla områdenas befintliga identifieringskoder.

(3)  GIS-programvara innehåller oftast en funktion för att automatiskt beräkna centrumkoordinaten för det största delområdet.

(4)  EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.