ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2011.192.swe |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 192 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
54 årgången |
Innehållsförteckning |
|
I Lagstiftningsakter |
Sida |
|
|
FÖRORDNINGAR |
|
|
* |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 av den 6 juli 2011 om europeiska miljöräkenskaper ( 1 ) |
|
|
* |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 692/2011 av den 6 juli 2011 om europeisk statistik om turism och om upphävande av rådets direktiv 95/57/EG ( 1 ) |
|
|
* |
|
|
II Icke-lagstiftningsakter |
|
|
|
INTERNATIONELLA AVTAL |
|
|
|
2011/432/EU |
|
|
* |
||
Konvention om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar |
|
|
Rättelser |
|
|
* |
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
22.7.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 192/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 691/2011
av den 6 juli 2011
om europeiska miljöräkenskaper
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och
av följande skäl:
(1) |
I artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen fastslås det bland annat att unionen ”ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”. |
(2) |
I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (2) bekräftades det att korrekt information om miljöförhållanden och om viktiga trender, påtryckningar och drivkrafter för miljöförändringar är av största vikt för utarbetande och genomförande av en effektiv politik samt mer generellt för människors egenmakt. Det bör utvecklas redskap för att göra allmänheten mer medveten om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet. |
(3) |
Ett vetenskapligt korrekt tillvägagångssätt för att mäta resursbristen kommer i framtiden att vara avgörande för en hållbar utveckling i unionen. |
(4) |
I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1578/2007/EG av den 11 december 2007 om gemenskapens statistiska program 2008–2012 (3) görs en klar hänvisning till behovet av statistik och räkenskaper av hög kvalitet på miljöområdet. Vidare anges det under viktiga initiativ för 2008–2012 att det när så är lämpligt bör utvecklas rättsliga grunder för de centrala områden av insamlingen av miljöuppgifter som för närvarande inte omfattas av rättsakter. |
(5) |
I sitt meddelande av den 20 augusti 2009, med titeln Bortom BNP: Att mäta framsteg i en föränderlig värld, erkände kommissionen behovet av att komplettera befintliga indikatorer med uppgifter om miljömässiga och sociala aspekter för att möjliggöra mer konsekventa och övergripande politiska beslut. I detta syfte innebär miljöräkenskaper en möjlighet att övervaka ekonomins effekter på miljön och undersöka hur de kan minskas. Miljöräkenskaper beskriver växelverkan mellan ekonomin, hushållen och miljön, och ger därför mer information än rena nationalräkenskaper. De bildar ett viktigt uppgiftsunderlag för miljöpolitiskt beslutsfattande och kommissionen bör använda dem när den gör konsekvensbedömningar. I överensstämmelse med principen om hållbar utveckling och strävan att uppnå ett resurseffektivt och utsläppssnålt samhälle, som ingår i Europa 2020-strategin och flera viktiga initiativ, är det desto viktigare att utveckla ett ramverk för uppgifter, vilket genomgående inbegriper såväl miljö- som ekonomifrågor. |
(6) |
Det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS), som upprättades genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (4) (nedan kallat ENS 95) och som överensstämmer med systemet för nationalräkenskaper (SNA), antaget i februari 1993 av Förenta nationernas statistiska kommission, är unionens viktigaste instrument för ekonomisk statistik och många ekonomiska indikatorer (däribland BNP). ENS kan användas för att analysera och utvärdera olika aspekter av ekonomin (t.ex. dess struktur, specifika delar och utveckling över tiden), medan det för vissa specifika uppgiftsbehov, t.ex. analys av interaktionen mellan miljö och ekonomi, är bäst att upprätta separata satelliträkenskaper. |
(7) |
I sina slutsatser från juni 2006 uppmanade Europeiska rådet unionen och dess medlemsstater att utvidga nationalräkenskaperna, så att de även omfattar centrala aspekter av hållbar utveckling. Nationalräkenskaperna bör därför kompletteras med integrerade miljöräkenskaper med helt konsistenta uppgifter. |
(8) |
Det är av stor betydelse att de europeiska miljöräkenskaperna, så snart systemet fungerar fullt ut, används aktivt och korrekt i alla medlemsstater och all relevant unionspolitik, som ett viktigt underlag för konsekvensbedömningar, handlingsplaner, lagstiftningsförslag och andra viktiga resultat av den politiska processen. |
(9) |
Aktuellare uppgifter kan också tas fram genom nutidsprognoser (”now-casting”) som använder statistiska metoder liknande dem som används i framtidsprognoser för att åstadkomma tillförlitliga beräkningar. |
(10) |
Genom satelliträkenskaper kan nationalräkenskapernas analysmöjligheter utökas till att på ett flexibelt sätt omfatta utvalda samhällsproblem, såsom belastning på miljön till följd av mänsklig verksamhet, utan att överbelasta eller störa det centrala systemet. Satelliträkenskaperna bör regelbundet göras tillgängliga för allmänheten i begriplig form. |
(11) |
Systemet för integrerade miljöräkenskaper (SEEA), som utvecklats gemensamt av FN, Europeiska kommissionen, IMF, OECD och Världsbanken, är ett satellitsystem till SNA. Där samlas information om ekonomi och miljö i en gemensam ram, så att man kan mäta miljöns bidrag till ekonomin och ekonomins inverkan på miljön. SEEA ger beslutsfattarna indikatorer och beskrivande statistik för övervakning av denna interaktion och en databas för strategisk planering och politiska analyser för kartläggning av mer hållbara utvecklingsvägar. |
(12) |
SEEA sammanställer och integrerar i möjligaste mån de olika kategorierna av miljöräkenskaper. Generellt utvidgar alla dessa kategorier sådana befintliga SNA-begrepp som omkostnader, realkapitalbildning och kapitalstock, genom att komplettera dem med ytterligare fysiska data, så att de omfattar miljökostnader och användning av naturtillgångar i produktionen, eller genom att ändra dem genom att införliva dessa effekter i monetära termer. Inom dessa generella riktlinjer varierar de många befintliga kategorierna betydligt när det gäller metoder och de miljöfrågor som behandlas. |
(13) |
Kommissionen lade fram sitt första meddelande om ”gröna räkenskaper” 1994. Därefter har kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna utvecklat och provat redovisningsmetoder, så att flera medlemsstater nu regelbundet presenterar sina första versioner av miljöräkenskaperna. Vanligast är fysiska miljöräkenskaper över luftutsläpp (däribland växthusgaser) och materialförbrukning samt monetära räkenskaper över utgifter för miljöskydd och miljöskatter. |
(14) |
Ett av målen för den period som omfattas av gemenskapens statistiska program 2008–2012 är att initiativ ska tas på vissa områden där det regelbundet produceras europeisk statistik som nått en tillräcklig utvecklingsgrad, för att överenskommelser ska kunna ersättas med unionslagstiftning. |
(15) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (5) utgör en referensram för de europeiska miljöräkenskaperna. Den kräver att europeisk statistik iakttar principerna om yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, objektivitet, tillförlitlighet, statistisk konfidentialitet och kostnadseffektivitet. |
(16) |
Eftersom de olika delarna av miljöräkenskaperna är under utveckling och befinner sig i olika utvecklingsskeden, bör man anta en modulstruktur som ger tillräcklig flexibilitet och bland annat gör det möjligt att lägga till ytterligare moduler. |
(17) |
Det bör inrättas ett program för pilotstudier för att förbättra rapport- och uppgiftskvaliteten, förbättra metoderna och bana väg för vidareutveckling. |
(18) |
Innan ytterligare rapporteringsskyldigheter införs bör en genomförbarhetsbedömning göras. |
(19) |
Kommissionen bör få medge undantag för medlemsstaterna under övergångsperioderna, om det krävs omfattande anpassningar av de nationella statistiksystemen. |
(20) |
Unionen bör uppmuntra införande av miljöräkenskaper i tredjeländer, särskilt i de länder som delar miljöresurser (framför allt vatten) med medlemsstaterna. |
(21) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(22) |
Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen för att anpassa modulerna till utvecklingen inom miljö, ekonomi och teknik samt för att tillhandahålla metodanvisningar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
(23) |
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6). |
(24) |
Kommittén för det europeiska statistiksystemet har hörts. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning fastställs en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper, i syfte att upprätta miljöräkenskaper som satelliträkenskaper till ENS 95 genom att tillhandahålla metoder, gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas för att sammanställa miljöräkenskaperna.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning avses med
1. utsläpp till luft: det fysiska flöde av gasformiga ämnen eller partiklar från den nationella ekonomin (produktions- eller konsumtionsprocesser) till atmosfären (som en del av miljösystemet),
2. miljörelaterad skatt: skatt vars skatteunderlag är en fysisk enhet (eller en uppskattning av en fysisk enhet) av något som har en bevisad och specifik negativ inverkan på miljön och som identifieras som en skatt i ENS 95,
3. materialflödesräkenskaper för ekonomin (EW-MFA): konsistenta sammanställningar av materialinflödet till de nationella ekonomierna, förändringarna i materialstocken inom ekonomin och materialutflödet till andra ekonomier eller till miljön.
Artikel 3
Moduler
1. De miljöräkenskaper som ska sammanställas inom den gemensamma ram som avses i artikel 1 ska grupperas i följande moduler:
a) |
En modul för räkenskaper över utsläpp till luft i enlighet med bilaga I. |
b) |
En modul för miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet i enlighet med bilaga II. |
c) |
En modul för materialflödesräkenskaper för ekonomin i enlighet med bilaga III. |
2. Varje bilaga ska innehålla följande information:
a) |
Syftena med sammanställningen av räkenskaperna. |
b) |
Räkenskapernas omfattning. |
c) |
En förteckning över de variabler för vilka uppgifter ska sammanställas och överföras. |
d) |
Det första referensåret, frekvens och tidsfrister för överföring för sammanställningen av räkenskaperna. |
e) |
Rapporteringstabeller. |
f) |
Den maximala längden för de övergångsperioder som avses i artikel 8 under vilka undantag får beviljas av kommissionen. |
3. När så behövs för att beakta utvecklingen inom miljö, ekonomi och teknik, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9 för att
a) |
lämna metodanvisningar, och |
b) |
uppdatera de bilagor som avses i punkt 1 i fråga om den information som avses i punkt 2 c–e. |
Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt säkerställa att de delegerade akterna inte medför betydande ytterligare administrativa bördor för medlemsstaterna och för de deltagande enheterna.
Artikel 4
Pilotstudier
1. Kommissionen ska utarbeta ett program för pilotstudier, som på frivillig basis ska genomföras av medlemsstaterna för att utveckla rapporteringen och förbättra uppgiftskvaliteten, skapa långa tidsserier och utveckla metoder. Programmet ska innehålla pilotstudier för kontroll av om det är genomförbart att införa nya moduler för miljöräkenskaper. Vid utarbetandet av programmet ska kommissionen se till att medlemsstaterna och de deltagande enheterna inte drabbas av några ytterligare administrativa eller finansiella bördor.
2. Kommissionen ska utvärdera och offentliggöra resultaten av pilotstudierna och då ta hänsyn till fördelarna med att ha tillgång till uppgifterna i förhållande till kostnaderna för insamling och den administrativa bördan för uppgiftslämnarna. Dessa resultat ska beaktas i de förslag om att införa nya moduler för miljöräkenskaper som kommissionen får ta med i den rapport som avses i artikel 10.
Artikel 5
Uppgiftsinsamling
1. Medlemsstaterna ska i enlighet med bilagorna till denna förordning samla in de uppgifter som behövs för att undersöka de variabler som avses i artikel 3.2 c.
2. Medlemsstaterna ska i enlighet med principen om administrativ förenkling samla in de uppgifter som behövs genom att kombinera följande olika källor:
a) |
Undersökningar. |
b) |
Förfaranden för statistisk beräkning, om vissa variabler inte har undersökts för alla enheter. |
c) |
Administrativa källor. |
3. Medlemsstaterna ska informera kommissionen och lämna närmare upplysningar om de metoder och källor som används.
Artikel 6
Överföring till kommissionen (Eurostat)
1. Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) överföra de uppgifter som anges i bilagorna, inklusive konfidentiella uppgifter, inom de angivna tidsfristerna.
2. Uppgifterna ska överföras i ett lämpligt tekniskt format, som ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
Artikel 7
Kvalitetsbedömning
1. Vid tillämpningen av denna förordning ska de kvalitetskriterier som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som överförs.
2. Medlemsstaterna ska förse kommissionen (Eurostat) med en rapport om de överförda uppgifternas kvalitet.
3. Vid tillämpningen av de kvalitetskriterier som avses i punkt 1 på uppgifter som omfattas av denna förordning ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa kvalitetsrapporternas form, frekvens och uppställning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
4. Kommissionen (Eurostat) ska bedöma de överförda uppgifternas kvalitet och får inom en månad efter mottagandet av uppgifterna begära att den berörda medlemsstaten vid behov lämnar ytterligare information om uppgifterna eller en reviderad uppsättning uppgifter.
Artikel 8
Undantag
1. Kommissionen får anta genomförandeakter i syfte att medge undantag för medlemsstaterna under de övergångsperioder som avses i bilagorna om betydande anpassningar krävs av de nationella statistiksystemen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.
2. I syfte att erhålla ett undantag enligt punkt 1 ska den berörda medlemsstaten lägga fram en väl motiverad ansökan till kommissionen senast den 12 november 2011.
Artikel 9
Delegeringens utövande
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 11 augusti 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 10
Rapportering och översyn
Senast den 31 december 2013 och därefter vart tredje år ska kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Denna rapport ska innehålla en utvärdering av framför allt kvaliteten hos de uppgifter som har överförts, de metoder som använts vid uppgiftsinsamlingen, den administrativa bördan för medlemsstaterna och de deltagande enheterna samt statistikens användbarhet och effektivitet.
Rapporten ska vid behov och med beaktande av de resultat som avses i artikel 4.2 åtföljas av förslag
— |
om införande av nya moduler för miljöräkenskaper, t.ex. utgifter och intäkter i samband med miljöskydd (Eper)/räkenskaper för miljöskyddskostnader (Epea), sektorn för miljövänliga varor och tjänster (EGSS), energiräkenskaper, miljörelaterade transfereringar (subventioner), räkenskaper för resursanvändning och förvaltningskostnader (Rumea), vattenräkenskaper (kvantitativa och kvalitativa aspekter), avfallsräkenskaper, skogsräkenskaper, räkenskaper för ekosystemtjänster, räkenskaper för mängder av upplagrat material i ekonomin (EW-MSA) och skattningar av utvunnet icke använt material (inklusive jord), |
— |
avsedda att ytterligare förbättra kvaliteten hos uppgifterna och metoderna för uppgiftsinsamling, så att uppgifterna blir mer heltäckande och jämförbara och den administrativa bördan för företag och förvaltning minskar. |
Artikel 11
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, inrättad genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 12
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 6 juli 2011.
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
M. DOWGIELEWICZ
Ordförande
(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juni 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 21 juni 2011.
(2) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(3) EUT L 344, 28.12.2007, s. 15.
(4) EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.
(5) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.
(6) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
BILAGA I
MODUL FÖR RÄKENSKAPER ÖVER UTSLÄPP TILL LUFT
Avsnitt 1
MÅL
I räkenskaperna över utsläpp till luft registreras och presenteras uppgifter om utsläpp till luft på ett sätt som är förenligt med systemet för nationalräkenskaper. De nationella ekonomiernas utsläpp till luft registreras uppdelat på ekonomisk aktivitet i enlighet med ENS 95. Med ekonomisk aktivitet avses både produktion och konsumtion.
I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för räkenskaperna över utsläpp till luft. Dessa uppgifter kommer att bearbetas på ett sätt som kopplar utsläpp till industrins och hushållens produktion och konsumtion. De uppgifter om direkta utsläpp som rapporteras i enlighet med denna förordning kommer att kombineras med de ekonomiska input-output-tabeller, tillgångs- och användningstabeller samt uppgifter om hushållens konsumtion som redan har rapporterats in till kommissionen (Eurostat) som ett led i ENS 95.
Avsnitt 2
OMFATTNING
Räkenskaperna över utsläpp till luft använder samma systemavgränsningar som ENS 95 och bygger också på hemvistprincipen.
I enlighet med ENS 95 bygger hemvistbegreppet på följande princip: En enhet sägs vara en inhemsk enhet i ett land när den har ett centrum av ekonomisk betydelse inom landets ekonomiska territorium – vilket innebär att den under en längre tid (ett år eller mer) utövar ekonomisk aktivitet inom det territoriet.
I räkenskaperna över utsläpp till luft registreras utsläpp från alla inhemska enheters aktiviteter, oberoende av var dessa utsläpp sker rent geografiskt.
I räkenskaperna över utsläpp till luft registreras flöden av restprodukter i form av gaser och partiklar som härrör från den nationella ekonomin och släpps ut i atmosfären. I denna förordning avses med atmosfär en komponent i miljösystemet. Systemavgränsningen avser gränsen mellan den nationella ekonomin (som en del av det ekonomiska systemet) och atmosfären (som en del av miljösystemet). Efter att ha passerat denna systemavgränsning är de ämnen som släppts ut utom räckhåll för mänsklig kontroll och blir en del av kretsloppet, vilket kan få flera slags konsekvenser för miljön.
Avsnitt 3
VARIABELFÖRTECKNING
Medlemsstaterna ska producera statistik över utsläppen av följande luftföroreningar:
Benämning på luftföroreningen |
Kemisk formel |
Rapporteringsenhet |
Koldioxid exklusive utsläpp från biomassa |
CO2 |
1 000 ton (Gg) |
Koldioxid från biomassa |
CO2 från biomassa |
1 000 ton (Gg) |
Dikväveoxid |
N2O |
ton (Mg) |
Metan |
CH4 |
ton (Mg) |
Perfluorkarboner |
PFC |
ton (Mg) CO2-ekvivalenter |
Fluorkolväten |
HFC |
ton (Mg) CO2-ekvivalenter |
Svavelhexafluorid |
SF6 |
ton (Mg) CO2-ekvivalenter |
Kväveoxider |
NOX |
ton (Mg) NO2-ekvivalenter |
Flyktiga organiska föreningar utom metan |
NMVOC |
ton (Mg) |
Kolmonoxid |
CO |
ton (Mg) |
Partiklar < 10 μm |
PM10 |
ton (Mg) |
Partiklar < 2,5 μm |
PM2,5 |
ton (Mg) |
Svaveldioxid |
SO2 |
ton (Mg) |
Ammoniak |
NH3 |
ton (Mg) |
Alla uppgifter ska anges med en decimal.
Avsnitt 4
FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING
1. |
Statistik ska sammanställas och överföras årligen. |
2. |
Statistik ska överföras senast 21 månader efter referensårets slut. |
3. |
För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat) så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom de tidsfrister som anges i punkt 2. |
4. |
Det första referensåret är det år som denna förordning träder i kraft. |
5. |
Vid den första dataöverföringen ska medlemsstaterna lämna årsdata från 2008 till det första referensåret. |
6. |
Vid varje därpå följande dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret. |
Avsnitt 5
RAPPORTERINGSTABELLER
1. |
För varje variabel som avses i avsnitt 3 ska uppgifter tas fram genom en hierarkisk näringsgrensindelning, Nace rev. 2 (aggregeringsnivå A*64), som är helt förenlig med ENS 95. Dessutom ska uppgifter tas fram för följande:
|
2. |
Den hierarkiska indelning som avses i punkt 1 är följande: Utsläpp till luft per bransch – Nace rev. 2 (A*64) Hushållens utsläpp till luft
Avstämningsposter Räkenskaper över utsläpp till luft totalt (näringsliv + hushåll)
|
Avsnitt 6
MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring.
(1) Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring.
(2) Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
BILAGA II
MODUL FÖR MILJÖRELATERADE SKATTER EFTER EKONOMISK AKTIVITET
Avsnitt 1
MÅL
I statistiken om miljörelaterade skatter registreras och presenteras uppgifter med utgångspunkt i de enheter som betalar skatterna, på ett sätt som är helt förenligt med de uppgifter som rapporteras enligt ENS 95. Där registreras de nationella ekonomiernas intäkter av miljörelaterade skatter uppdelat på ekonomisk aktivitet. Med ekonomisk aktivitet avses både produktion och konsumtion.
I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för intäkter av miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet.
Vid statistiken om miljörelaterade skatter kan man direkt använda skattestatistik och statistik över de offentliga finanserna, men det finns vissa fördelar med att om möjligt använda skatteuppgifter som rapporterats enligt ENS 95.
Statistik över miljörelaterade skatter bygger på belopp som styrks av taxeringar och deklarationer eller diskonterade betalningar, för att säkerställa överensstämmelse med ENS 95 och förbättra den internationella jämförbarheten.
ENS 95 innehåller också information om vilka branscher och sektorer som betalar skatterna. Information om skatter som rapporterats enligt ENS 95 finns i räkenskaperna för de institutionella sektorerna och tillgångs- och användningstabeller.
Avsnitt 2
OMFATTNING
Miljörelaterade skatter har samma systemavgränsningar som ENS 95 och består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av unionens institutioner.
Miljörelaterade skatter ingår i följande kategorier i ENS 95:
— |
Skatter på produktion och import (D.2). |
— |
Löpande skatter på inkomst, förmögenhet osv. (D.5). |
— |
Kapitalskatter (D.91). |
Avsnitt 3
VARIABELFÖRTECKNING
Medlemsstaterna ska producera statistik om miljörelaterade skatter enligt följande variabler:
— |
Skatt på energi. |
— |
Skatt på transport. |
— |
Skatt på föroreningar. |
— |
Skatt på naturresurser. |
Alla uppgifter ska anges i miljoner nationella valutaenheter.
Avsnitt 4
FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING
1. |
Statistik ska sammanställas och överföras årligen. |
2. |
Statistik ska överföras senast 21 månader efter referensårets slut. |
3. |
För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat), så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom den tidsfrist som anges i punkt 2. |
4. |
Det första referensåret är det år som denna förordning träder i kraft. |
5. |
Vid den första dataöverföringen ska medlemsstaterna lämna årsdata från 2008 till det första referensåret. |
6. |
Vid varje därpå följande dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret. |
Avsnitt 5
RAPPORTERINGSTABELLER
För varje variabel som avses i avsnitt 3 ska uppgifter rapporteras med utgångspunkt i de enheter som betalar skatterna.
För producenter ska rapporteringen av uppgifter ske enligt den hierarkiska näringsgrensindelningen, Nace rev. 2 (aggregeringsnivå A*64 enligt ENS 95).
För konsumenter ska uppgifter rapporteras för
— |
hushåll, och |
— |
utomlands bosatta. |
Om skatten inte kan hänföras till en av de ovan nämnda grupperna, ska uppgiften rapporteras som ”ej allokerad”.
Avsnitt 6
MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring.
BILAGA III
MODUL FÖR MATERIALFLÖDESRÄKENSKAPER FÖR EKONOMIN (EW-MFA)
Avsnitt 1
MÅL
EW-MFA omfattar alla fasta, gasformiga och flytande material, utom flöden av luft och vatten, och mäts i massenheter per år. I likhet med nationalräkenskapssystemet har EW-MFA två huvudsyften. De detaljerade materialflödena ger ett omfattande empiriskt dataunderlag för flera analytiska studier. De används också för att sammanställa olika materialflödesindikatorer för ekonomin för de nationella ekonomierna.
I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för EW-MFA.
Avsnitt 2
OMFATTNING
Skillnaden mellan flöden och stockar är en grundläggande princip i materialflödessystem. Ett flöde är i allmänhet en variabel som mäter en kvantitet under en tidsperiod, medan en stock är en variabel som mäter en kvantitet vid en viss tidpunkt. EW-MFA är ett flödesbegrepp. Det mäter in- och utflöden av material och lagerförändringar inom ekonomin i massenheter per år.
EW-MFA överensstämmer med principerna i nationalräkenskapssystemet, t.ex. hemvistprincipen. Det omfattar materialflöden i samband med alla inhemska enheters verksamhet i en nationell ekonomi oavsett var de befinner sig geografiskt.
Två typer av materialflöden över systemavgränsningar är relevanta i EW-MFA:
1. |
Materialflöden mellan den nationella ekonomin och dess naturliga miljö. Detta består av utvinning av material (dvs. råvaror, råmaterial eller jungfruliga material) från och utsläpp av material (ofta benämnt restprodukter) i den naturliga miljön. |
2. |
Materialflöden mellan den nationella ekonomin och utlandets ekonomi. Detta omfattar import och export. |
Alla flöden som passerar dessa systemavgränsningar ingår i EW-MFA, vilket också gäller ökningar av stockar producerade av människor. Alla övriga materialflöden inom ekonomin ingår inte i EW-MFA. Detta innebär att den nationella ekonomin behandlas i sin helhet i EW-MFA och att t.ex. branschinterna produktleveranser inte beskrivs. Naturliga flöden inom den naturliga miljön ingår inte heller.
Avsnitt 3
VARIABELFÖRTECKNING
Medlemsstaterna ska i tillämpliga fall producera statistik över de variabler som förtecknas i avsnitt 5 för EW-MFA.
1. |
Inhemsk utvinning omfattar den årliga mängden fasta, flytande och gasformiga material (utom luft och vatten) som utvinns ur den naturliga miljön för att användas som insats i ekonomin. |
2. |
Fysisk import och export omfattar alla importerade eller exporterade varor i massenheter. Handelsvaror omfattar varor i alla bearbetningsstadier, från råvaror till färdigvaror. |
Avsnitt 4
FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING
1. |
Statistik ska sammanställas och överföras årligen. |
2. |
Statistik ska överföras senast 24 månader efter referensårets slut. |
3. |
För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat) så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom den tidsfrist som anges i punkt 2. |
4. |
Det första referensåret är det år som denna förordning träder i kraft. |
5. |
Vid den första dataöverföringen ska medlemsstaterna lämna årsdata från 2008 till det första referensåret. |
6. |
Vid varje därpå följande dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret. |
Avsnitt 5
RAPPORTERINGSTABELLER
Uppgifter uttryckta i massenheter ska tas fram för variablerna i följande tabeller:
Tabell A - Inhemsk utvinning
1 Biomassa
1.1 Grödor (utom fodergrödor)
1.1.1 Spannmål
1.1.2 Rötter och rotknölar
1.1.3 Sockergrödor
1.1.4 Baljväxter
1.1.5 Nötter
1.1.6 Oljeväxter
1.1.7 Grönsaker
1.1.8 Frukter
1.1.9 Fibrer
1.1.10 Övriga grödor
1.2 Skörderester (använda), fodergrödor och betad biomassa
1.2.1 Skörderester (använda)
1.2.1.1 Halm
1.2.1.2 Övriga skörderester (blast från socker- och foderbetor, övrigt)
1.2.2 Foderväxter och betad biomassa
1.2.2.1 Foderväxter (inklusive skörd av biomassa från gräsmark)
1.2.2.2 Betad biomassa
1.3 Trä (plus frivillig rapportering av nettoökning av virkeslager)
1.3.1 Timmer (industriellt rundvirke)
1.3.2 Träbränsle och annan utvinning
1.4 Fångst av vildlevande fisk, vattenväxter och vattenlevande djur, jakt och skörd
1.4.1 Fångst av vildlevande fisk
1.4.2 Övriga vattenlevande djur och vattenväxter
1.4.3 Jakt och skörd
2 Metallmalm (råmalm)
2.1 Järn
2.2 Andra metaller än järn
2.2.1 Koppar (plus frivillig rapportering av metallhalten)
2.2.2 Nickel (plus frivillig rapportering av metallhalten)
2.2.3 Bly (plus frivillig rapportering av metallhalten)
2.2.4 Zink (plus frivillig rapportering av metallhalten)
2.2.5 Tenn (plus frivillig rapportering av metallhalten)
2.2.6 Guld, silver, platina och andra ädla metaller
2.2.7 Bauxit och andra typer av aluminium
2.2.8 Uran och torium
2.2.9 Övriga
3 Icke-metalliska mineraliska produkter
3.1 Marmor, granit, sandsten, porfyr, basalt, annan natur- eller byggnadssten (utom skiffer)
3.2 Krita och dolomit
3.3 Skiffer
3.4 Mineral för framställning av kemikalier och gödselmedel
3.5 Salt
3.6 Kalksten och gipssten
3.7 Leror och kaolin
3.8 Sand och grus
3.9 Övriga
3.10 Utvunna markmaterial (inklusive jord), endast om använda (frivillig rapportering)
4 Fossila bränslen/bärare
4.1 Kol och andra fasta bränslen/bärare
4.1.1 Lignit (brunkol)
4.1.2 Stenkol
4.1.3 Oljeskiffer och oljesand
4.1.4 Torv
4.2 Flytande och gasformiga bränslen/bärare
4.2.1 Råolja, kondensat och naturgasvätskor (NGL)
4.2.2 Naturgas
Tabell B (Import – total handel), C (Import – handel utanför EU), D (Export – total handel), E (Export – handel utanför EU)
1 Biomassa och biomasseprodukter
1.1 Grödor, obearbetade och bearbetade
1.1.1 Spannmål, obearbetat och bearbetat
1.1.2 Rötter och rotknölar, obearbetade och bearbetade
1.1.3 Sockergrödor, obearbetade och bearbetade
1.1.4 Baljväxter, obearbetade och bearbetade
1.1.5 Nötter, obearbetade och bearbetade
1.1.6 Oljeväxter, obearbetade och bearbetade
1.1.7 Grönsaker, obearbetade och bearbetade
1.1.8 Frukter, obearbetade och bearbetade
1.1.9 Fibrer, obearbetade och bearbetade
1.1.10 Övriga grödor, obearbetade och bearbetade
1.2 Skörderester och fodergrödor
1.2.1 Skörderester (använda), obearbetade och bearbetade
1.2.1.1 Halm
1.2.1.2 Övriga skörderester
1.2.2 Foderväxter
1.2.2.1 Foderväxter
1.3 Trä och trävaror
1.3.1 Timmer, obearbetat och bearbetat
1.3.2 Träbränsle och annan utvinning, obearbetat och bearbetat
1.4 Fiskefångst och andra vattenlevande djur och vattenväxter, obearbetade eller bearbetade
1.4.1 Fiskefångst
1.4.2 Övriga vattenlevande djur och vattenväxter
1.5 Andra levande djur än i 1.4 och animaliska produkter
1.5.1 Andra levande djur än i 1.4
1.5.2 Kött och köttberedningar
1.5.3 Mejerivaror, ägg och honung
1.5.4 Andra animaliska produkter (fibrer, skinn, pälsar, läder m.m.)
1.6 Produkter framställda huvudsakligen ur biomassa
2 Metallmalm, även anrikad, obearbetad och bearbetad
2.1 Metallmalm, även anrikad, järn och stål, obearbetad och bearbetad
2.2 Annan metallmalm än järnmalm, även anrikad, obearbetad och bearbetad
2.2.1 Koppar
2.2.2 Nickel
2.2.3 Bly
2.2.4 Zink
2.2.5 Tenn
2.2.6 Guld, silver, platina och andra ädla metaller
2.2.7 Bauxit och andra typer av aluminium
2.2.8 Uran och torium
2.2.9 Övriga
2.3 Produkter huvudsakligen av metall
3 Icke-metalliska mineraliska produkter, obearbetade och bearbetade
3.1 Marmor, granit, sandsten, porfyr, basalt och annan natur- eller byggnadssten (utom skiffer)
3.2 Krita och dolomit
3.3 Skiffer
3.4 Mineral för framställning av kemikalier och gödselmedel
3.5 Salt
3.6 Kalksten och gipssten
3.7 Leror och kaolin
3.8 Sand och grus
3.9 Övriga
3.10 Utvunna markmaterial (inklusive jord), endast om använda (frivillig rapportering)
3.11 Produkter huvudsakligen av icke metallisk mineral
4 Fossila bränslen/bärare, obearbetade och bearbetade
4.1 Kol och andra fasta energiprodukter, obearbetade och bearbetade
4.1.1 Lignit (brunkol)
4.1.2 Stenkol
4.1.3 Oljeskiffer och oljesand
4.1.4 Torv
4.2 Flytande och gasformig energi, obearbetad och bearbetad
4.2.1 Råolja, kondensat och naturgasvätskor (NGL)
4.2.2 Naturgas
4.3 Produkter framställda huvudsakligen ur fossil energi
5 Andra produkter
6 Avfall som importeras (tabell B och C)/exporteras (tabell D och E) för slutbehandling och bortskaffande
Följande justeringar till hemvistprincipen ska införas i tabellerna B och D:
Bränsle som bunkras av inhemska enheter utomlands (tillägg till import, tabell B) och bränsle som bunkras av utländska enheter på inhemskt territorium (tillägg till export, tabell D)
1 |
Bränsle för landtransport |
2 |
Bränsle för sjötransport |
3 |
Bränsle för lufttransport |
Avsnitt 6
MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring.
22.7.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 192/17 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 692/2011
av den 6 juli 2011
om europeisk statistik om turism och om upphävande av rådets direktiv 95/57/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och
av följande skäl:
(1) |
Europeiska rådet framhävde i ordförandeskapets slutsatser av den 14 december 2007 turismens avgörande roll när det gäller att skapa tillväxt och arbetstillfällen inom unionen och uppmanade kommissionen, medlemsstaterna, turistnäringen och andra berörda aktörer att göra en gemensam insats för att inom utsatt tid genomföra agendan för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism. |
(2) |
Unionens turistnäring intar en viktig roll i medlemsstaternas ekonomi eftersom turistverksamheter ger goda sysselsättningsmöjligheter. För att kunna bedöma dess konkurrenskraft krävs goda kunskaper om turismens omfattning och särdrag, turistens profil samt utgifter relaterade till turismen och fördelar för medlemsstaternas ekonomier. |
(3) |
Månatliga uppgifter krävs för att mäta säsongsvariationerna avseende efterfrågan på logi för turister, och på så sätt underlätta för offentliga myndigheter och ekonomiska aktörer att utveckla strategier och riktlinjer för att förbättra den säsongsmässiga spridningen av semestrar och turismverksamhet. |
(4) |
De flesta europeiska företag som bedriver verksamhet inom turistnäringen är små eller medelstora, och de små och medelstora företagens strategiska betydelse för den europeiska turismen är inte begränsad till deras ekonomiska värde eller betydande sysselsättningsskapande potential. De stärker även stabiliteten och välfärden i de lokala samhällena genom att värna om den gästfrihet och lokala identitet som kännetecknar turismen i Europa. På grund av de små och medelstora företagens storlek behöver deras potentiella administrativa börda beaktas. Ett tröskelsystem bör införas så att användarnas behov kan tillgodoses samtidigt som svarsbördan för de parter som ansvarar för att tillhandahålla statistiska uppgifter, framför allt små och medelstora företag, minskar. |
(5) |
Den förändring av turistbeteendet som skett sedan rådets direktiv 95/57/EG av den 23 november 1995 om insamling av statistisk information rörande turism (2) trädde i kraft, som innebär att korta resor och dagsbesök fått ökad betydelse vilket bidragit avsevärt till inkomsterna från turismen i många regioner eller länder, att logi som inte hyrs eller logi i mindre anläggningar har ökat i betydelse och att internet i allt större utsträckning påverkar turisternas bokningsrutiner och turistnäringen, betyder att framställningen av turiststatistik bör anpassas. |
(6) |
För att det ska vara möjligt att bedöma turismens makroekonomiska betydelse inom medlemsstaternas ekonomier med utgångspunkt i det internationellt vedertagna systemet med satelliträkenskaper för turismen, som visar hur turismen påverkar ekonomin och sysselsättningen, behöver den grundläggande turiststatistiken bli mer tillgänglig, fullständig och heltäckande så att den kan användas som underlag för sammanställningen av sådana räkenskaper och, om kommissionen anser det nödvändigt, som en grund för ett lagstiftningsförslag om översändande av harmoniserade tabeller för satelliträkenskaper för turismen. Detta förutsätter att de nuvarande rättsliga kraven i direktiv 95/57/EG uppdateras. |
(7) |
För att kunna undersöka viktiga ekonomiska och sociala frågor inom turistsektorn, framför allt nya frågor där det krävs specifik forskning, behöver kommissionen mikrodata. En stor del av turismen i unionen kommer från Europa, vilket innebär att mikrodata från harmoniserad europeisk statistik om efterfrågan med avseende på utgående turism redan utgör en källa till statistik över efterfrågan med avseende på inkommande turism för destinationsmedlemsstaten, utan att detta medför ytterligare administrativa bördor, och därmed kan man undvika dubbelarbete vid undersökningar av turistflöden. |
(8) |
Den sociala turismen gör det möjligt för så många människor som möjligt att utnyttja turismens möjligheter och den kan bidra till att motverka turismens säsongsvariationer, utveckla idén om ett europeiskt medborgarskap och främja regional utveckling, och dessutom främja utvecklingen av specifika lokala ekonomier. För att bedöma olika sociodemografiska gruppers deltagande i turismen och för att övervaka unionsprogrammen på området social turism, behöver kommissionen få kontinuerliga uppgifter om deltagande i turism och dessa gruppers turistbeteende. |
(9) |
En vedertagen ram på unionsnivå kan bidra till att garantera tillförlitliga, detaljerade och jämförbara uppgifter, vilket i sin tur möjliggör en lämplig övervakning av struktur och utveckling när det gäller tillgång och efterfrågan med avseende på turism. Tillräcklig jämförbarhet på unionsnivå är nödvändig när det gäller metoder, definitioner och programmet för statistiska data och metadata. |
(10) |
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (3), som utgör referensramen för den här förordningen, föreskrivs att insamlingen av statistiska uppgifter ska uppfylla höga krav på opartiskhet, insyn, tillförlitlighet, objektivitet, vetenskapligt oberoende, kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter. |
(11) |
Vid sammanställning och spridning av europeisk statistik enligt denna förordning bör statistikmyndigheterna på nationell nivå och unionsnivå beakta principerna i den uppförandekod för europeisk statistik som antogs av kommittén för det statistiska programmet den 24 februari 2005 och som fogats till kommissionens rekommendation av den 25 maj 2005 om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar. |
(12) |
I syfte att ta hänsyn till den ekonomiska, sociala och tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på anpassningen av tidsfristerna för översändande av uppgifter och bilagorna, med undantag för de insamlade uppgifternas valfria karaktär och begränsningen av tillämpningsområdet som definieras i bilagorna. Kommissionen bör också ha rätt att anpassa definitionerna till ändringar i internationella definitioner. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerande akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
(13) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (4). |
(14) |
Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att upprätta en gemensam ram för systematisk utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik om turism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det inte finns några gemensamma statistiska faktorer och kvalitetskrav eller tydliga metoder, utan i stället kan uppnås bättre på unionsnivå med hjälp av en gemensam statistisk ram, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(15) |
Mot bakgrund av förändringarna inom turistnäringen och med tanke på den typ av uppgifter som krävs av kommissionen och andra användare av europeisk statistik om turism, är bestämmelserna i direktiv 95/57/EG inte längre relevanta. Eftersom lagstiftningen på detta område behöver uppdateras bör direktiv 95/57/EG upphävas. |
(16) |
En förordning är det lämpligaste tillvägagångssättet för att säkerställa att gemensamma standarder används och jämförbar statistik framställs. |
(17) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Genom denna förordning fastställs en gemensam ram för systematisk utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik om turism.
Medlemsstaterna ska för detta ändamål samla in, sammanställa, bearbeta och översända harmoniserad statistik om tillgång och efterfrågan avseende turism.
Artikel 2
Definitioner
1. I denna förordning avses med
a) referensperiod: en period som uppgifterna avser,
b) referensår: en referensperiod som består av ett kalenderår,
c) Nace rev. 2: den gemensamma statistiska näringsgrensindelningen inom unionen som fastställs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (5),
d) Nuts: den gemensamma nomenklatur för statistiska territoriella enheter för framställning av regional statistik inom unionen som fastställs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (6),
e) vanlig omgivning: ett geografiskt område, som inte nödvändigtvis är sammanhängande, där en person tillbringar sin vardag och som fastställs med utgångspunkt från passerande av administrativa gränser eller avståndet från personens bosättningsort, besökets längd, besökets frekvens och syftet med besöket,
f) turism: den aktivitet som utövas av besökare som reser till ett huvudresmål utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år i annat huvudsyfte, däribland affärer, fritid eller annat personligt syfte, än att vara anställd av en enhet med hemvist på den plats som besöks,
g) inrikes turism: besök inom en medlemsstat av besökare som är invånare i medlemsstaten,
h) inkommande turism: besök till en medlemsstat av besökare som inte är invånare i medlemsstaten,
i) utgående turism: besök av personer som är invånare i en medlemsstat till ett land utanför medlemsstaten,
j) nationell turism: inrikes och utgående turism,
k) turism inom landet: inrikes och inkommande turism,
l) logianläggning för turister: lokal verksamhetsenhet, enligt definitionen i bilagan till rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (7), som mot betalning – där priset kan vara helt eller delvis subventionerat – erbjuder korttidsinkvartering enligt beskrivningarna i grupperna 55.1 (hotellverksamhet), 55.2 (semesterbostäder och annan korttidsinkvartering) och 55.3 (campingplatsverksamhet) i Nace rev. 2,
m) logi som inte hyrs: bland annat logi som familj eller vänner tillhandahåller kostnadsfritt och logi i semesterbostäder som bebos av ägaren själv, inklusive andelsbostäder,
n) dagsbesök: besök utan övernattning som görs av besökare utanför deras vanliga omgivning och som utgår från besökarens bosättningsort.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11, med avseende på ändringar av definitionerna i punkt 1 i den här artikeln för att anpassa dessa definitioner till ändringar i internationella definitioner.
Artikel 3
Ämnen som behandlas och de insamlade uppgifternas karaktär
1. Medlemsstaterna ska vid tillämpningen av denna förordning, i enlighet med artikel 9, översända uppgifter om följande:
a) |
Turism inom landet: kapacitet och beläggning för logianläggningar för turister för de variabler, den frekvens och de fördelningar som fastställs i avsnitten 1, 2 och 3 i bilaga I. |
b) |
Turism inom landet: turistnätter med logi som inte hyrs för de variabler, den frekvens och de fördelningar som fastställs i avsnitt 4 i bilaga I. |
c) |
Nationell turism: efterfrågan med avseende på turism som gäller deltagande i turism samt turistresors och besökares karaktär för de variabler, den frekvens och de fördelningar som fastställs i avsnitten 1 och 2 i bilaga II. |
d) |
Nationell turism: efterfrågan med avseende på turism som gäller dagsbesöks karaktär för de variabler, den frekvens och de fördelningar som fastställs i avsnitt 3 i bilaga II. |
2. Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov, anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 med avseende på anpassning av bilagorna, med undantag för de insamlade uppgifternas valfria karaktär och begränsningen av tillämpningsområdet enligt definitionerna i bilagorna, för att ta hänsyn till den ekonomiska, sociala och tekniska utvecklingen. Kommissionen ska då den utövar sina befogenheter enligt denna bestämmelse se till att de antagna delegerade akterna inte medför betydande ytterligare administrativa bördor för medlemsstaterna och för deltagarna.
Artikel 4
Tillämpningsområde
Tillämpningsområdet för kraven i
a) |
artikel 3.1 a ska vara alla logianläggningar för turister enligt definitionen i artikel 2.1.1, om inte annat anges i bilaga I, |
b) |
artikel 3.1 b ska vara alla invånares och icke-invånares turistnätter i logi som inte hyrs, |
c) |
artikel 3.1 c, beträffande uppgifter om deltagande i turism, ska vara alla individer som är invånare i medlemsstaten, om inte annat anges i avsnitt 1 i bilaga II, |
d) |
artikel 3.1 c, beträffande uppgifter om turistresors och besökares karaktär, ska vara den bofasta befolkningens samtliga turistresor med åtminstone en övernattning utanför dess vanliga omgivning som avslutades under referensperioden, om inte annat anges i avsnitt 2 i bilaga II, |
e) |
artikel 3.1 d, beträffande uppgifter om dagsbesöks karaktär, ska vara samtliga dagsbesök enligt definitionen i artikel 2.1 n, om inte annat anges i avsnitt 3 bilaga II. |
Artikel 5
Pilotstudier
1. Kommissionen ska utarbeta ett program för pilotstudier som medlemsstaterna kan genomföra på frivillig basis, i syfte att utveckla, fastställa och sprida enhetliga tabeller för satelliträkenskaper för turismen och utvärdera vilka fördelar denna statistik medför i förhållande till kostnaderna för sammanställningen.
2. Kommissionen ska också utarbeta ett program för pilotstudier som medlemsstaterna kan genomföra på frivillig basis, i syfte att utveckla ett system för sammanställning av uppgifter som visar hur turismen påverkar miljön.
Artikel 6
Kvalitetskriterier och rapporter
1. Medlemsstaterna ska säkerställa kvaliteten på de översända uppgifterna.
2. I denna förordning ska de kvalitetskriterier som anges i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 tillämpas.
3. Varje år ska medlemsstaterna förse kommissionen (Eurostat) med en rapport om kvaliteten på uppgifterna för referensårets referensperioder och om eventuella metodändringar som gjorts. Rapporten ska lämnas inom nio månader efter referensårets slut.
4. Vid tillämpningen av de kvalitetskriterier som anges i punkt 2 för uppgifter som omfattas av denna förordning ska formerna för och uppställningen av kvalitetsrapporterna fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.
Artikel 7
Utvärderingsrapport
Senast den 12 augusti 2016 och vart femte år därefter ska kommissionen lämna en utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet om den statistik som sammanställs enligt denna förordning och särskilt om statistikens relevans och belastningen på företagen.
Artikel 8
Uppgiftskällor
När det gäller den grund på vilken uppgifterna samlas in ska medlemsstaterna vidta de åtgärder de anser lämpliga för att upprätthålla resultatens kvalitet. Medlemsstaterna kan framställa de nödvändiga statistiska uppgifterna genom att använda en kombination av följande olika källor:
a) |
Undersökningar där de uppgiftslämnande enheterna ombes tillhandahålla aktuella, korrekta och fullständiga uppgifter. |
b) |
Andra lämpliga källor, däribland administrativa uppgifter, om dessa är lämpliga i fråga om aktualitet och relevans. |
c) |
Lämpliga statistiska skattningsförfaranden. |
Artikel 9
Översändande av uppgifter
1. Medlemsstaterna ska översända uppgifterna, inklusive konfidentiella uppgifter, till kommissionen (Eurostat) i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 223/2009.
2. Medlemsstaterna ska översända de uppgifter som anges i bilaga I och avsnitten 1 och 3 i bilaga II i form av aggregerade tabeller, i enlighet med en standard för datautväxling som fastställts av kommissionen (Eurostat). Uppgifterna ska översändas eller överföras elektroniskt till kommissionens (Eurostats) dataportal. De praktiska arrangemangen för översändandet av uppgifterna ska antas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.
3. Medlemsstaterna ska översända de uppgifter som anges i avsnitt 2 i bilaga II i form av mikrodatafiler – där varje observerad resa är en enskild post i den översända uppsättningen uppgifter – som ska vara fullt ut kontrollerad, redigerad och, om nödvändigt, imputerad i enlighet med en standard för datautväxling som fastställts av kommissionen (Eurostat). Uppgifterna ska översändas eller överföras elektroniskt till kommissionens (Eurostats) dataportal. De praktiska arrangemangen för översändandet av uppgifterna ska antas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.
4. Medlemsstaterna ska översända följande:
a) |
De årliga uppgifter som anges i avsnitten 1 och 2 i bilaga I inom sex månader efter referensperiodens slut, om inte annat anges i bilaga I. |
b) |
De månatliga uppgifter som anges i avsnitt 2 i bilaga I inom tre månader efter referensperiodens slut. |
c) |
De snabba nyckelindikatorer som rör invånares och icke-invånares övernattningar på logianläggningar för turister av den typ som anges i avsnitt 2 i bilaga I inom åtta veckor efter referensperiodens slut. |
d) |
De uppgifter som anges i avsnitt 4 i bilaga I inom nio månader efter referensperiodens slut, om de berörda medlemsstaterna väljer att översända dem. |
e) |
De uppgifter som anges i bilaga II inom sex månader efter referensperiodens slut. |
5. Kommissionen ska ges befogenhet att, om det är nödvändigt, anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 med avseende på ändringar av tidsfristerna för översändande i punkt 4 i den här artikeln för att ta hänsyn till den ekonomiska, sociala eller tekniska utvecklingen. Varje sådan ändring ska beakta befintliga metoder för datainsamling i medlemsstaterna.
6. För alla uppgifter som krävs enligt denna förordning ska den första referensperioden, om inte annat anges, inledas den 1 januari 2012.
Artikel 10
Metodhandbok
Kommissionen (Eurostat) ska i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta och regelbundet uppdatera en metodhandbok som ska innehålla riktlinjer för statistik som framställs i enlighet med denna förordning, däribland definitioner som ska tillämpas i fråga om de insamlade uppgifternas karaktär och gemensamma standarder som är avsedda att säkerställa kvaliteten på uppgifterna.
Artikel 11
Delegeringens utövande
1. Befogenheten att anta de delegerade akterna ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.2, 3.2 och 9.5 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 11 augusti 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.2, 3.2 och 9.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.2, 3.2 och 9.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 12
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 13
Upphävande
Direktiv 95/57/EG ska upphöra att gälla.
Medlemsstaterna ska tillhandahålla resultat i enlighet med direktiv 95/57/EG för alla referensperioder under 2011.
Artikel 14
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 6 juli 2011.
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
M. DOWGIELEWICZ
Ordförande
(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 april 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 21 juni 2011.
(2) EGT L 291, 6.12.1995, s. 32.
(3) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.
(4) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(5) EUT L 393, 30.12.2006, s. 1.
(6) EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.
(7) EGT L 76, 30.3.1993, s. 1.
BILAGA I
TURISM INOM LANDET
Avsnitt 1
KAPACITETEN INOM LOGIANLÄGGNINGAR FÖR TURISTER
A. Variabler och fördelningar som ska översändas
1. På regional Nuts-nivå 2 och på nationell nivå ska följande variabler och fördelningar översändas för årliga uppgifter:
Typ av anläggning |
Variabler |
Fördelningar |
Nace 55.1 |
Antal anläggningar Antal sovplatser Antal rum |
Typ av lokalitet a och b |
Nace 55.2 |
Antal anläggningar Antal sovplatser |
Typ av lokalitet a och b |
Nace 55.3 |
Antal anläggningar Antal sovplatser |
Typ av lokalitet a och b |
2. [frivilligt] På nationell nivå ska följande variabler och fördelningar översändas för årliga uppgifter:
Typ av anläggning |
Variabler |
Fördelningar |
Nace 55.1 |
Antal anläggningar Antal sovplatser Antal rum |
Storleksklass |
3. På nationell nivå ska följande variabler och fördelningar översändas för treårsuppgifter:
Typ av anläggning |
Variabler |
Fördelningar |
Nace 55.1 |
Antal anläggningar med ett eller fler rum som är tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet, däribland rullstolsburna användare |
|
B. Begränsning av tillämpningsområde
1. |
För ”hotellverksamhet” och för ”semesterbostäder och annan korttidsinkvartering” ska tillämpningsområdet omfatta åtminstone alla logianläggningar för turister som har 10 eller fler sovplatser. |
2. |
För ”campingplatsverksamhet” ska tillämpningsområdet omfatta åtminstone alla logianläggningar för turister som har 10 eller fler tältplatser. |
3. |
Medlemsstater som står för mindre än 1 % av det sammanlagda antalet övernattningar på logianläggningar för turister inom Europeiska unionen kan begränsa tillämpningsområdet ytterligare så att det omfattar åtminstone alla logianläggningar för turister som har 20 eller fler sängplatser (20 eller fler tältplatser). |
C. Frekvens
Det första referensåret för de treårsvariabler som anges under rubrik A.3 ska vara 2015.
Avsnitt 2
VISTELSER VID LOGIANLÄGGNINGAR FÖR TURISTER (INRIKES OCH INKOMMANDE)
A. Variabler och fördelningar som ska översändas för årliga uppgifter
1. På regional Nuts-nivå 2 och på nationell nivå
Typ av anläggning |
Variabler |
Fördelningar |
Totalt (alla typer av logianläggningar för turister) |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
Typ av lokalitet a och b |
Nace 55.1 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
|
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
|
|
Nettoutnyttjande av sovplatser Nettoutnyttjande av rum |
|
|
Nace 55.2 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
|
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
|
|
Nace 55.3 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
|
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
|
2. På nationell nivå
Typ av anläggning |
Variabler |
Fördelningar |
Nace 55.1 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
Typ av lokalitet a och b Gästens bosättningsland eller bosättningsort [frivilligt] Storleksklasser |
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
Gästens bosättningsland eller bosättningsort |
|
Nettoutnyttjande av sovplatser Nettoutnyttjande av rum |
[frivilligt] Storleksklasser |
|
Nace 55.2 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
Typ av lokalitet a och b Gästens bosättningsland eller bosättningsort |
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
Gästens bosättningsland eller bosättningsort |
|
Nace 55.3 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
Typ av lokalitet a och b Gästens bosättningsland eller bosättningsort |
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
Gästens bosättningsland eller bosättningsort |
B. Variabler och fördelningar som ska översändas för månatliga uppgifter på nationell nivå
Typ av anläggning |
Variabler |
Fördelningar |
Nace 55.1 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
|
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
|
|
Nettoutnyttjande av sovplatser Nettoutnyttjande av rum |
|
|
Nace 55.2 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
|
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
|
|
Nace 55.3 |
Invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister Icke-invånares antal övernattningar på logianläggningar för turister |
|
Invånares ankomster till logianläggningar för turister Icke-invånares ankomster till logianläggningar för turister |
|
C. Begränsning av tillämpningsområde
1. |
För ”hotellverksamhet” och för ”semesterbostäder och annan korttidsinkvartering” ska tillämpningsområdet omfatta åtminstone alla logianläggningar för turister som har 10 eller fler sovplatser. |
2. |
För ”campingplatsverksamhet” ska tillämpningsområdet omfatta åtminstone alla logianläggningar för turister som har 10 eller fler tältplatser. |
3. |
Medlemsstater som står för mindre än 1 % av det sammanlagda antalet övernattningar på logianläggningar för turister inom Europeiska unionen kan begränsa tillämpningsområdet ytterligare så att det omfattar åtminstone alla logianläggningar för turister som har 20 eller fler sängplatser (20 eller fler tältplatser). |
4. |
Om en begränsning av tillämpningsområde enligt beskrivningen i 1, 2 eller 3 tillämpas ska en skattning av invånares och icke-invånares totala antal övernattningar under referensåret på sådana logianläggningar för turister som undantas från tillämpningsområdet översändas årligen. |
5. |
När det gäller det första referensår för vilket uppgifter krävs enligt denna förordning ska den skattning som beskrivs i 4 översändas inom tolv månader efter referensperiodens slut. |
6. |
Medlemsstaterna kan begränsa tillämpningsområdet ytterligare när det gäller nettoutnyttjande av rum inom hotellverksamhet så att det omfattar åtminstone alla logianläggningar för turister med 25 rum eller fler. |
D. Snabba nyckelindikatorer
De snabba nyckelindikatorer som avses i artikel 9.4 c i denna förordning är de variabler som avser antalet övernattningar och som anges under rubrik B i detta avsnitt.
Avsnitt 3
KLASSIFICERING SOM SKA TILLÄMPAS PÅ AVSNITTEN 1 OCH 2
A. Typ av anläggning
De tre kategorier som ska användas för typ av anläggning är, med avseende på Nace-grupperna 55.1, 55.2 och 55.3:
— |
hotellverksamhet |
— |
semesterbostäder och annan korttidsinkvartering |
— |
campingplatsverksamhet. |
B. Typ av lokalitet a
De tre kategorier som ska användas för typ av lokalitet a med avseende på urbanisering i den kommun (eller motsvarande lokala administrativa enhet) där logianläggningarna för turister är belägna är:
— |
tätbefolkat område |
— |
medeltätt befolkat område |
— |
glesbefolkat område. |
C. Typ av lokalitet b
De två kategorier som ska användas för typ av lokalitet b med avseende på närhet till havet från den kommun (eller motsvarande lokala administrativa enhet) där logianläggningarna för turister är belägna är
— |
kustnära, |
— |
ej kustnära. |
D. Storleksklass
De tre kategorier som används för storleksklass med avseende på antal rum på logianläggningarna för turister är:
— |
små anläggningar: färre än 25 rum |
— |
medelstora anläggningar: 25–99 rum |
— |
stora anläggningar: 100 eller fler rum; följande rapporteras separat på frivillig basis: ”100–249 rum” och ”fler än 250 rum”. |
E. Länder och geografiska områden
De kategorier som används för bosättningslandet eller bosättningsorten för de gäster som vistas på logianläggningarna för turister är följande:
— |
Europeiska unionen (unionen). Följande rapporteras separat: varje medlemsstat. |
— |
Europeiska frihandelsorganisationen (Efta). Följande rapporteras separat: Island, Norge, Schweiz (inklusive Liechtenstein). |
— |
Andra europeiska länder (förutom unionen eller Efta, och med undantag av Ryssland, Turkiet och Ukraina). |
— |
Ryssland. |
— |
Turkiet. |
— |
Ukraina. |
— |
Afrika. Följande rapporteras separat: Sydafrika. |
— |
Nordamerika. Följande rapporteras separat: Förenta staterna, Kanada. |
— |
Syd- och Centralamerika. Följande rapporteras separat: Brasilien. |
— |
Asien. Följande rapporteras separat: Folkrepubliken Kina, Japan, Sydkorea. |
— |
Australien, Oceanien och övriga områden. Följande rapporteras separat: Australien. |
Avsnitt 4
TURISM INOM LANDET I LOGI SOM INTE HYRS
A. Variabler som ska översändas för årliga uppgifter
[frivilligt] Antal turistnätter i logi som inte hyrts under referensåret.
B. Fördelning
[frivilligt] Den variabel som anges under rubrik A ska för unionsinvånare fördelas efter besökarnas bosättningsland, medan besökare bosatta i länder utanför unionen ska grupperas tillsammans i en egen kategori.
BILAGA II
NATIONELL TURISM
Avsnitt 1
DELTAGANDE I TURISM I PERSONLIGA SYFTEN
A. Variabler och fördelningar som ska översändas för årliga uppgifter
Variabler |
Fördelningar efter längd och destination för turistresor i personliga syften |
Sociodemografiska fördelningar |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
Fördelningarna efter längd och destination för turistresor i personliga syften ska kombineras med de sociodemografiska fördelningarna.
B. Variabler och fördelningar som ska översändas för treårsuppgifter
Variabler |
Fördelningar efter huvudskälen till att personerna inte deltar i turism i personliga syften under referensåret (med flera svarsalternativ för deltagarna) |
Sociodemografiska fördelningar |
||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
Fördelningarna efter huvudskälen till att inte delta i turism i personliga syften under referensåret ska kombineras med de sociodemografiska fördelningarna.
Det första referensåret för treårsvariablerna ska vara 2013.
C. Klassificeringar som ska tillämpas för sociodemografiska fördelningar
1. Kön:: man, kvinna.
2. Åldersgrupp: yngre än 15 [frivilligt], 15–24, 25–34, 35–44, 45–54, 55–64, 65 eller äldre, med totalsumma för 25–44 och 45–64.
3. Utbildningsnivå: förskola och låg-, mellan och högstadium (Isced 0, 1 eller 2), gymnasium och eftergymnasial utbildning utom högre utbildning (Isced 3 eller 4), högre utbildning (Isced 5 eller 6).
4. Sysselsättningssituation: sysselsatt (anställd eller egen företagare), arbetslös, student (eller elev), ej yrkesarbetande av annat skäl.
5. Hushållets inkomst: i kvartiler.
Avsnitt 2
TURISTRESOR OCH BESÖKARE SOM GÖR RESORNA
A. Variabler som ska översändas
|
Variabler |
Kategorier som ska översändas |
Frekvens |
||||||||||||
1. |
Månad för avfärd |
|
Årligen |
||||||||||||
2. |
Resans längd i antal övernattningar |
|
Årligen |
||||||||||||
3. |
[Endast för utrikes resor] Resans längd: antal övernattningar på inrikes territorium |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
4. |
Huvudsakligt destinationsland |
Enligt landförteckningen i den metodhandbok som upprättats i enlighet med artikel 10 i denna förordning |
Årligen |
||||||||||||
5. |
Huvudsyftet med resan |
|
Årligen |
||||||||||||
6. |
[Endast för resor i personliga syften] Typ av destination, med flera svarsalternativ |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
7. |
[Endast för resor i personliga syften] Deltagande barn i ressällskapet |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
8. |
Huvudsakligt transportmedel |
|
Årligen |
||||||||||||
9. |
Huvudsakligt logisätt |
|
Årligen |
||||||||||||
10. |
Bokning av resan: användning av researrangör eller resebyrå för bokning av huvudsakligt transportmedel |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
11. |
Bokning av resan: användning av researrangör eller resebyrå för bokning av huvudsakligt logisätt |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
12. |
[Endast för resor där ingen researrangör eller resebyrå använts för att boka huvudsakligt transportmedel eller huvudsakligt logisätt] Bokning av resan (egen bokning) |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
13. |
Bokning av resan: paketresa |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
14. |
Bokning av resan: internetbokning av huvudsakligt transportmedel |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
15. |
Bokning av resan: internetbokning av huvudsakligt logisätt |
|
Vart tredje år |
||||||||||||
16. |
Den enskilde turistens transportutgifter under resan |
|
Årligen |
||||||||||||
17. |
Den enskilde turistens logiutgifter under resan |
|
Årligen |
||||||||||||
18. |
[frivilligt] Den enskilde turistens utgifter för mat och dryck på kaféer och restauranger under resan |
|
Årligen |
||||||||||||
19. |
Den enskilde turistens övriga utgifter under resan; 19a rapporteras separat: kapitalvaror och värdefullt gods |
|
Årligen |
||||||||||||
20. |
Besökarens profil: kön |
|
Årligen |
||||||||||||
21. |
Besökarens profil: ålder, antal fyllda år |
|
Årligen |
||||||||||||
22. |
Besökarens profil: bosättningsland |
|
Årligen |
||||||||||||
23. |
[frivilligt] Besökarens profil: utbildningsnivå |
|
Årligen |
||||||||||||
24. |
[frivilligt] Besökarens profil: sysselsättningssituation |
|
Årligen |
||||||||||||
25. |
[frivilligt] Besökarens profil: hushållets inkomst i kvartiler |
|
Årligen |
B. Begränsning av tillämpningsområde
Tillämpningsområdet ska vara samtliga turistresor som görs av den bofasta befolkningen som är 15 år eller mer med minst en övernattning utanför den vanliga omgivningen som avslutades under referensperioden. Uppgifter om den andel av befolkningen som är under 15 år kan översändas separat på frivillig basis.
C. Frekvens
1. |
Det första referensåret för de treårsvariabler och -kategorier som anges under rubrikerna A.3, A.6 och A.7 ska vara 2013. |
2. |
Det första referensåret för de treårsvariabler och -kategorier som anges under rubrikerna A.10–A.15 ska vara 2014. |
Avsnitt 3
DAGSBESÖK
A. Variabler och fördelningar som ska översändas för årliga uppgifter (utgående dagsbesök)
Variabler |
[frivilligt] Fördelningar |
[frivilligt] Sociodemografiska fördelningar |
||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||
|
|
B. Variabler och fördelningar som ska översändas för treårsuppgifter (inrikes dagsbesök)
Variabler |
[frivilligt] Fördelningar |
[frivilligt] Sociodemografiska fördelningar |
||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||
|
|
C. Klassificeringar som ska tillämpas för sociodemografiska fördelningar
De klassificeringar som ska tillämpas för sociodemografiska fördelningar finns angivna under rubrik C i avsnitt 1 i denna bilaga.
D. Begränsning av tillämpningsområde
Tillämpningsområdet ska vara samtliga dagsbesök som görs av den bofasta befolkningen som är 15 år eller mer utanför den vanliga omgivningen. Uppgifter om den andel av befolkningen som är under 15 år kan översändas separat på frivillig basis.
E. Frekvens och första referensperioder
1. |
Dagsbesökens karaktär, som anges under rubrik A, ska översändas årligen, med separat angivande av de fyra kvartalen under föregående kalenderår. Den första referensperioden ska inledas den 1 januari 2014. |
2. |
Dagsbesökens karaktär, som anges under rubrik B, ska översändas vart tredje år, med separat angivande av de fyra kvartalen under föregående kalenderår. Den första referensperioden ska inledas den 1 januari 2015. Översändandet ska vara frivilligt endast under den första referensperioden. |
22.7.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 192/33 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 693/2011
av den 6 juli 2011
om ändring av rådets förordning (EG) nr 861/2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
I rådets förordning (EG) nr 861/2006 (3) föreskrivs finansiering på följande områden: internationella förbindelser, styrning av fiskeripolitiken, uppgiftsinsamling och vetenskaplig rådgivning samt kontroll och tillsyn av att den gemensamma fiskeripolitiken följs. |
(2) |
På varje åtgärdsområde kompletteras förordning (EG) nr 861/2006 av andra förordningar eller beslut. Många delar i den anknytande lagstiftningen har utvecklats sedan den förordningen antogs, och den bör därför ändras så att samstämmighet mellan alla delar i den rättsliga ramen kan säkerställas. |
(3) |
Erfarenheten har också visat att förordning (EG) nr 861/2006 behöver ändras så att vissa bestämmelser genom smärre ändringar bättre anpassas till nuvarande situation. |
(4) |
Det är också nödvändigt att vid behov förtydliga tillämpningsområdet för de finansierade åtgärderna och att förbättra formuleringen av vissa artiklar. |
(5) |
Partnerskap på det internationella området kan ingås på bilateral, regional eller multilateral nivå. |
(6) |
Genom rådets beslut 2007/409/EG av den 11 juni 2007 om ändring av beslut 2004/585/EG om inrättande av regionala rådgivande nämnder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (4) får de regionala rådgivande nämnderna status som organisationer som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse, och detta bör framgå av denna förordning. |
(7) |
När det gäller de förberedande sammanträdena i rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk bör det ges möjlighet att bevilja ekonomiskt stöd även för andra representanter än representanter för europeiska branschorganisationer, och att finansiera kostnaderna för översättning, tolkning och inkvartering. Förteckningen över rådgivande organ för vars möten rådgivande kommitténs plenarförsamling utser en företrädare bör uppdateras. |
(8) |
Genom rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (5) utvidgades tillämpningsområdet för uppgiftsinsamling till att även omfatta insamling, hantering och användning av uppgifter, och det bör uttryckas tydligt i den här förordningen. |
(9) |
I kommissionens beslut 2008/949/EG av den 6 november 2008 om antagande av ett flerårigt gemenskapsprogram enligt rådets förordning (EG) nr 199/2008 (6) föreskrivs att de uppgifter som ska samlas in ska omfatta samhällsekonomiska variabler. |
(10) |
I förordning (EG) nr 199/2008 fastställs vilka åtgärder på området uppgiftsinsamling och vetenskapliga utlåtanden som berättigar till finansiellt stöd från unionen, och förordning (EG) nr 861/2006 bör bringas i överensstämmelse med de bestämmelserna. |
(11) |
Programplaneringsåtgärderna på området uppgiftsinsamling och vetenskapliga utlåtanden fastställs i förordning (EG) nr 199/2008 och kommissionens förordning (EG) nr 665/2008 av den 14 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 199/2008 (7). |
(12) |
Flera av bestämmelserna i rådets beslut 2000/439/EG av den 29 juni 2000 om ekonomiskt bidrag från gemenskapen till medlemsstaternas utgifter för insamling av uppgifter samt till finansiering av studier och pilotprojekt till stöd för den gemensamma fiskeripolitiken (8) inkluderades inte i förordning (EG) nr 861/2006 och omvandlades inte heller till genomförandebestämmelser. Detta skapade ett rättsligt tomrum för åren 2007 och 2008, och under denna period fortsatte kommissionen att tillämpa regler som var i kraft sedan tidigare i enlighet med beslut 2000/439/EG. För den rättsliga säkerhetens skull bör det föreskrivas retroaktivt att dessa bestämmelser fortsatte att vara tillämpliga under den perioden. |
(13) |
Utgifter på området för vetenskaplig rådgivning bör omfatta utgifter för partnerskapsavtal med internationella organisationer som ansvarar för beståndsbedömningar. |
(14) |
Det bör tydligare och utförligare förklaras vilka utgifter på kontrollområdet som är stödberättigande och det bör skapas en koppling till rådets förordningar (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (9) och (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (10). |
(15) |
Även om deltagare i utbildningsprogram på området kontroll och tillsyn över den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser alltid företräder en medlemsstats myndigheter, är de däremot inte nödvändigtvis offentligt anställda. Därför bör utgifter för utbildningen av annan personal också kunna berättiga till stöd enligt finansieringsåtgärderna. |
(16) |
Gemensamma forskningscentret har inte enbart till uppgift att analysera genomförandet av kontrollverksamheten, utan ger också rådgivning och är involverat i utvecklingen av nya tekniska lösningar. |
(17) |
Programplaneringsreglerna för kontroll av utgifter behöver anpassas i syfte att främja en sund finansiell förvaltning, framför allt genom att tidigarelägga fristen för att lämna in ansökningar om unionsstöd och genom utförligare uppgifter om vilken information som ska lämnas om projekten samt om det format i vilket informationen bör lämnas. |
(18) |
Titeln på, och i den normativa delen av, förordning (EG) nr 861/2006 bör ändras med anledning av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009. |
(19) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av åtgärderna på området kontroll och tillsyn, särskilt med avseende på utgifter som uppstår i medlemsstaterna vid genomförandet av de övervaknings- och kontrollsystem som är tillämpliga på den gemensamma fiskeripolitiken samt åtgärder på området insamling, förvaltning och användning av grundläggande uppgifter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (11). |
(20) |
Förordning (EG) nr 861/2006 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 861/2006 ska ändras på följande sätt:
1. |
Titeln ska ersättas med följande: |
2. |
I den normativa delen, med undantag för hänvisningar till gemenskapens kontrollorgan för fiske i artikel 4 c, ska ordet ”gemenskapen” respektive ordet ”gemenskapernas” ersättas med ordet ”unionen” respektive ordet ”unionens”. Orden ”gemenskapens vatten” ska ersättas med ”EU:s vatten”. Alla nödvändiga grammatiska anpassningar ska göras. |
3. |
Artikel 2 b ska ersättas med följande:
|
4. |
Artikel 3 b ska ersättas med följande:
|
5. |
Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 Särskilda mål på området insamling, hantering och användning av uppgifter och vetenskaplig rådgivning Unionens finansieringsåtgärder enligt artiklarna 9, 10 och 11 ska bidra till målet att förbättra dels insamlingen, hanteringen och användningen av uppgifter, dels den vetenskapliga rådgivningen om fiskeresursernas tillstånd, om fiskeintensiteten, om fiskets inverkan på resurserna och det marina ekosystemet, om de ekonomiska aspekterna av fiske och vattenbruk samt om fiskeindustrins prestationsförmåga, både i och utanför EU:s vatten, genom finansiellt stöd till medlemsstaterna för upprättandet av fleråriga serier av aggregerade vetenskapsbaserade uppgifter med biologisk, teknisk, ekologisk och samhällsekonomisk information.” |
6. |
Artikel 7.1 c ska ersättas med följande:
|
7. |
Artikel 8 ska ersättas med följande: ”Artikel 8 Åtgärder i fråga om kontroll och tillsyn 1. När det gäller kontroll och tillsyn över att fiskeripolitikens bestämmelser följs ska följande utgifter berättiga till stöd genom unionens finansieringsåtgärder:
2. Kommissionen får anta detaljerade bestämmelser för tillämpningen av punkt 1 a i form av genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.2.” |
8. |
Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel 9 Åtgärder på området insamling, hantering och användning av grundläggande uppgifter 1. På området insamling, hantering och användning av grundläggande uppgifter ska följande utgifter berättiga till unionens finansiella stöd inom ramen för fleråriga nationella program som avses i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (12).
2. Kommissionen får anta detaljerade bestämmelser för tillämpningen av punkt 1 i form av genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.2. |
9. |
Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
|
10. |
Artikel 11 a ska ersättas med följande:
|
11. |
Artikel 12 ska ändras på följande sätt:
|
12. |
I artikel 13.1 ska led e ersättas med följande:
|
13. |
Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
|
14. |
Rubriken till artikel 17 ska ersättas med följande: ”Medfinansieringsnivåer på området insamling, hantering och användning av andra uppgifter”. |
15. |
I artikel 18 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande: ”2. Varje representativ organisation som är medlem av den rådgivande kommitténs plenarförsamling ska, genom ett finansieringsavtal som sluts med kommissionen, ges rätt till ersättning i proportion till antalet ersättningsberättigade inom den rådgivande kommitténs plenarförsamling och beroende på tillgängliga medel. 3. Denna rätt till ersättning och den genomsnittliga kostnaden för en representativ organisation för en tjänsteresa ska avgöra antalet resor, som ägt rum i syfte att hålla förberedande möten, för vilka varje representativ organisation får åta sig kostnader. Inom den allmänna gränsen för ersättning, ska varje representativ organisation göra ett schablonavdrag på 20 % av de faktiska stödberättigande kostnaderna för att kompensera för de särskilda kostnader som organisationen ådrar sig för administration i samband med att de förberedande sammanträdena anordnas.” |
16. |
Artikel 20 ska ändras på följande sätt:
|
17. |
Rubriken på avsnitt 2 i kapitel V ska ersättas med följande: ”Förfaranden för insamling, hantering och användning av uppgifter”. |
18. |
Artikel 22 ska ersättas med följande: ”Artikel 22 Inledande bestämmelse Unionens ekonomiska bidrag till medlemsstaternas utgifter för insamling, hantering och användning av grundläggande uppgifter som avses i artikel 9 ska tillhandahållas i enlighet med de förfaranden som anges i detta avsnitt.” |
19. |
Artikel 23 ska utgå. |
20. |
Artikel 24 ska ändras på följande sätt:
|
21. |
Artikel 30 ska ersättas med följande: ”Artikel 30 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 30.1 i förordning (EG) nr 2371/2002. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (13). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. |
22. |
Artikel 31 ska utgå. |
23. |
Artikel 32 ska ersättas med följande: ”Artikel 32 Upphävande av obsoleta rättsakter Förordning (EG) nr 657/2000 och besluten 2000/439/EG och 2004/465/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2007. Bestämmelserna i artiklarna 3 andra strecksatsen, 4 och 6 i beslut 2000/439/EG och i bilagan till detta, såsom de var tillämpliga den 31 januari 2006, ska dock tillämpas på motsvarande sätt på de nationella programmen på området insamling, hantering och användning av uppgifter för åren 2007 och 2008.” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 1.23 ska tillämpas från och med den 1 januari 2007.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 6 juli 2011.
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
M. DOWGIELEWICZ
Ordförande
(1) EUT C 44, 11.2.2011, s. 171.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 april 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 21 juni 2011.
(3) EUT L 160, 14.6.2006, s. 1.
(4) EUT L 155, 15.6.2007, s. 68.
(6) EUT L 346, 23.12.2008, s. 37.
(7) EUT L 186, 15.7.2008, s. 3.
(8) EGT L 176, 15.7.2000, s. 42.
(9) EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.
(10) EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.
(11) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(12) EUT L 60, 5.3.2008, s. 1.”
(13) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.”
II Icke-lagstiftningsakter
INTERNATIONELLA AVTAL
22.7.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 192/39 |
RÅDETS BESLUT
av den 9 juni 2011
om godkännande på Europeiska unionens vägnar av Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar
(2011/432/EU)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 81.3 första stycket jämförd med artikel 218.6 andra stycket b och artikel 218.8 andra stycket första meningen,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och
av följande skäl:
(1) |
Unionen strävar efter att inrätta ett gemensamt rättsligt område på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av avgöranden. |
(2) |
Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (konventionen) utgör en god grund för ett världsomspännande system för administrativt samarbete och för erkännande och verkställighet av avgöranden om underhållsskyldighet och avtal om underhållsbidrag, eftersom den föreskriver kostnadsfritt rättsligt bistånd i praktiskt taget alla ärenden om underhåll till barn och ett mer effektivt förfarande för erkännande och verkställighet. |
(3) |
Enligt artikel 59 i konventionen får regionala organisationer för ekonomisk integration såsom unionen underteckna, godta, godkänna eller ansluta sig till den. |
(4) |
De frågor som regleras i konventionen omfattas också av rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (2). Enligt vad som enats om när rådets beslut 2011/220/EU (3) om undertecknande av konventionen antogs, bör unionen ensam godkänna konventionen och utöva sin behörighet i alla frågor som omfattas av denna. Medlemsstaterna bör följaktligen vara bundna av konventionen i kraft av att unionen godkänner den. |
(5) |
När unionen godkänner konventionen bör den därför avge en behörighetsförklaring i enlighet med artikel 59.3 i konventionen. |
(6) |
Unionen bör dessutom, när den godkänner konventionen, göra alla lämpliga förbehåll och förklaringar som medges enligt artiklarna 62 respektive 63 i konventionen och som den anser nödvändiga. |
(7) |
Unionen bör i detta avseende, i enlighet med artikel 2.3 i konventionen, förklara att den kommer att utvidga tillämpningen av kapitlen II och III i konventionen till att omfatta underhållsskyldighet mellan makar och tidigare makar. Den bör samtidigt avge en ensidig förklaring om att den förbinder sig att i ett senare skede undersöka möjligheten att ytterligare utvidga tillämpningsområdet. |
(8) |
Unionen bör göra det förbehåll som avses i artikel 44.3 i konventionen om de språk som godtas i kommunikationerna mellan centralmyndigheterna. De medlemsstater som önskar att unionen ska göra förbehållet med avseende på dem, ska i förväg underrätta kommissionen om detta och ange innehållet i det förbehåll som ska göras. |
(9) |
Unionen bör avge de förklaringar som avses i artikel 11.1 g samt artikel 44.1 och 44.2 i konventionen. De medlemsstater som önskar att unionen ska avge sådana förklaringar med avseende på dem, ska i förväg underrätta kommissionen om detta och ange innehållet i de förklaringar som ska avges. |
(10) |
En medlemsstat som senare skulle behöva återta ett förbehåll avseende den och som anges i bilaga II eller ändra eller återta förklaringar avseende den vilka anges i bilaga III eller lägga till en förklaring avseende den i bilaga III, bör informera rådet och kommissionen om detta. På grundval av detta ska unionen sedan i vederbörlig ordning underrätta depositarien. |
(11) |
Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om vilka centralmyndigheter som utsetts i enlighet med artikel 4.3 i konventionen och bör ge den information om lagar, förfaranden och tjänster enligt artikel 57 i konventionen. Kommissionen bör vidarebefordra dessa uppgifter till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå (den permanenta byrån) när unionen deponerar sitt instrument om godkännande, i enlighet med konventionens krav. |
(12) |
När medlemsstaterna lämnar relevanta uppgifter om sina centralmyndigheter och om sina lagar, förfaranden och tjänster till kommissionen, bör de använda det landprofilformulär som Haagkonferensen för internationell privaträtt rekommenderar och har gett ut, om möjligt i elektronisk form. |
(13) |
En medlemsstat som senare skulle behöva göra ändringar av uppgifterna om dess centralmyndighet eller lagar, förfaranden och tjänster, ska informera den permanenta byrån direkt om detta och samtidigt underrätta kommissionen om ändringen. |
(14) |
I enlighet med artikel 3 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Förenade kungariket och Irland i antagandet och tillämpningen av detta beslut. |
(15) |
I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (konventionen) godkänns härmed på Europeiska unionens vägnar.
Texten till konventionen åtföljer detta beslut.
Artikel 2
Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den person eller de personer som har befogenhet att på unionens vägnar deponera det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen.
Artikel 3
Vid deponeringen av det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen ska unionen avge en behörighetsförklaring i enlighet med artikel 59.3 i konventionen.
Texten till den förklaringen finns i avsnitt A i bilaga I till detta beslut.
Artikel 4
1. Vid deponeringen av det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen ska unionen i enlighet med artikel 2.3 i konventionen förklara att den kommer att utvidga tillämpningen av kapitlen II och III i konventionen till att omfatta underhållsskyldighet mellan makar och tidigare makar.
Texten till den förklaringen finns i avsnitt B i bilaga I till detta beslut.
2. Vid deponeringen av det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen, ska unionen avge en ensidig förklaring, vars text finns i bilaga IV till detta beslut.
Artikel 5
Vid deponeringen av det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen ska unionen göra det förbehåll som föreskrivs i artikel 44.3 i konventionen med avseende på de medlemsstater som motsätter sig att antingen engelska eller franska används i kommunikationerna mellan centralmyndigheter.
Texten till det förbehållet finns i bilaga II till detta beslut.
Artikel 6
Vid deponeringen av det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen ska unionen avge de förklaringar som föreskrivs i artikel 11.1 g i konventionen om de uppgifter eller handlingar som medlemsstaterna kräver och i artikel 44.1 i konventionen om de språk som medlemsstaterna godtar utöver sina officiella språk samt den förklaring som avses i artikel 44.2 i konventionen.
Texterna till dessa förklaringar finns i bilaga III till detta beslut.
Artikel 7
1. Medlemsstaterna ska senast den 10 december 2012 meddela kommissionen
a) |
kontaktuppgifter för de centralmyndigheter som utsetts i enlighet med artikel 4.3 i konventionen, och |
b) |
den information om lagar, förfaranden och tjänster som avses i artikel 57 i konventionen. |
2. När medlemsstaterna vidarebefordrar den information som anges i punkt 1 till kommissionen ska de använda det landprofilformulär som Haagkonferensen för internationell privaträtt rekommenderar och har gett ut, om möjligt i elektronisk form.
3. Kommissionen ska vidarebefordra de enskilda landprofilformulär som medlemsstaterna fyllt i till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå (den permanenta byrån) i samband med att unionen deponerar det instrument som avses i artikel 58.2 i konventionen.
Artikel 8
En medlemsstat som önskar återta ett förbehåll avseende den och som anges i bilaga II eller ändra eller återta en förklaring avseende den och som anges i bilaga III eller lägga till en förklaring avseende den i bilaga III, ska informera rådet och kommissionen om det återtagande, den ändring eller det tillägg som begärs.
Unionen ska sedan i vederbörlig ordning underrätta depositarien om detta i enlighet med artikel 63.2 i konventionen.
Artikel 9
En medlemsstat som, efter det att kommissionen ursprungligen överlämnat medlemsstatens landprofilformulär, önskar ändra uppgifter i denna ska informera den permanenta byrån direkt, eller, i de fall landprofilformuläret i elektronisk form har använts, direkt göra den erforderliga ändringen. Medlemsstaten ska samtidigt underrätta kommissionen om detta.
Artikel 10
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Luxemburg den 9 juni 2011.
På rådets vägnar
PINTÉR S.
Ordförande
(1) Yttrandet avgett den 11 februari 2010 (EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 98).
BILAGA I
Förklaringar från Europeiska unionen vid godkännandet av Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (konventionen) i enlighet med artikel 63 i konventionen
A. FÖRKLARING SOM AVSES I ARTIKEL 59.3 I KONVENTIONEN AVSEENDE EUROPEISKA UNIONENS BEHÖRIGHET I FRÅGOR SOM OMFATTAS AV KONVENTIONEN
1. |
Unionen förklarar att den utövar behörighet i alla de frågor som regleras av konventionen. Dess medlemsstater ska vara bundna av konventionen i kraft av att den godkänns av Europeiska unionen. |
2. |
Europeiska unionens nuvarande medlemmar är Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. |
3. |
Denna förklaring ska dock inte tillämpas på Konungariket Danmark, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
4. |
Denna förklaring gäller inte de till medlemsstaterna hörande territorier som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte tillämpas på (se artikel 355 i det fördraget), och den påverkar inte sådana åtgärder eller ståndpunkter som de berörda medlemsstaterna kan komma att anta inom ramen för konventionen på dessa territoriers vägnar och i deras intresse. |
5. |
Centralmyndigheterna i varje enskild medlemsstat i Europeiska unionen kommer att ansvara för tillämpningen av konventionen i samarbetet mellan centralmyndigheterna. När en centralmyndighet i en fördragsslutande stat behöver kontakta en centralmyndighet i en medlemsstat i Europeiska unionen bör den följaktligen kontakta den berörda centralmyndigheten direkt. Europeiska unionens medlemsstater kommer även, om de bedömer det vara lämpligt, att delta i särskilda utskott med uppdrag att följa upp konventionens tillämpning. |
B. FÖRKLARING SOM AVSES I ARTIKEL 2.3 I KONVENTIONEN
Europeiska unionen förklarar att den kommer att utvidga tillämpningsområdet för kapitlen II och III i konventionen till att omfatta underhållsskyldighet mellan makar och tidigare makar.
BILAGA II
Förbehåll från Europeiska unionen vid godkännandet av Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (konventionen) i enlighet med artikel 62 i denna
Europeiska unionen anmäler följande förbehåll, som avses i artikel 44.3 i konventionen:
Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Grekland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Republiken Slovakien, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland godtar inte att franska används i kommunikationen mellan centralmyndigheterna.
BILAGA III
Förklaringar från Europeiska unionen vid godkännandet av Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (konventionen) i enlighet med artikel 63 i konventionen
1. FÖRKLARING SOM AVSES I ARTIKEL 11.1 g I KONVENTIONEN
Europeiska unionen förklarar att andra ansökningar än enligt artikel 10.1 a och 10.2 a i konventionen, i de nedan förtecknade medlemsstaterna, ska innehålla de uppgifter eller handlingar vilka anges för var och en av dessa medlemsstater:
Konungariket Belgien:
— |
För ansökningar enligt artikel 10.1 e, 10.1 f, 10.2 b och 10.2 c, den fullständiga texten till beslutet eller besluten i bestyrkta kopior. |
Republiken Tjeckien:
— |
Den fullmakt som lämnats till centralmyndigheten av sökanden i enlighet med artikel 42. |
Förbundsrepubliken Tyskland:
— |
Den underhållsberättigades nationalitet, yrke eller sysselsättning samt vid behov det juridiska ombudets namn och adress. |
— |
Den underhållsskyldiges nationalitet, yrke eller sysselsättning, om den underhållsberättigade känner till dessa. |
— |
Vid ansökning från en offentlig institution som hävdar överförd rätt till underhållsbidrag, namnet på den person vars anspråk har överförts samt dennes kontaktuppgifter. |
— |
Vid indexering av kravet på underhåll, beräkningsmetod för indexeringen och vid betalningsplikt av laglig ränta, den lagliga räntesatsen samt den tidpunkt från vilken denna ränta ska löpa. |
Republiken Lettland:
— |
Ansökan innehåller sökandens personliga kod (om sådan tilldelats i Republiken Lettland) eller identifikationsnummer om sådant tilldelats, svarandens personliga kod (om sådan tilldelats i Republiken Lettland) eller identifikationsnummer om sådant tilldelats, de personliga koderna (om sådana tilldelats i Republiken Lettland) eller identifikationsnumren om sådana tilldelats, för samtliga personer för vilka underhåll söks. |
— |
Ansökningar enligt artikel 10.1 a, b, d och f samt 2 a och c i konventionen som inte avser underhåll till barn (i den mening som avses i artikel 15 i konventionen) ska åtföljas av en handling som visar i vilken omfattning sökanden erhållit kostnadsfritt rättsligt bistånd i ursprungsstaten, innehållande information om arten och omfattningen av rättsligt bistånd som redan erhållits och vilket slags rättsligt bistånd som ännu kommer att behövas. |
Republiken Polen:
I. Ansökan enligt artikel 10.1 b
1. |
En ansökan om verkställighet av ett beslut ska innehålla namnet på den domstol som meddelat domen, datum för domen samt för- och efternamnen på parterna i målet. |
2. |
Följande handlingar ska bifogas:
|
3. |
Ansökan, grunderna för ansökan, förteckning över utestående fordringar och information om den underhållsskyldiges ekonomiska situation ska undertecknas av de(n) underhållsberättigad(e), eller, när det gäller underåriga, av deras rättsliga företrädare. |
4. |
I de fall en underhållsberättigad inte förfogar över originalet till exekutionstiteln ska skälet därtill anges i ansökan (t.ex. handling förlorad eller förstörd, eller exekutionstitel inte upprättad av domstolen). |
5. |
Om exekutionstiteln förlorats ska ansökan om bekräftande exekutionstitel för att ersätta den förlorade bifogas. |
II. Ansökningar enligt artikel 10.1 c och d
1. |
Ansökan om erhållande av ett avgörande om underhåll till barn ska innehålla uppgift om det belopp per månad som yrkas i exekutionstiteln i underhåll till barn med avseende på varje underhållsberättigad. |
2. |
Ansökan och grunderna för ansökan ska undertecknas av de(n) underhållsberättigade, eller, när det gäller underåriga, av deras rättsliga företrädare. |
3. |
Av grunderna för ansökan om erhållande av ett avgörande ska samtliga omständigheter till stöd för ansökan framgå, och i synnerhet innehålla följande information:
|
4. |
Det ska anges vilken av de faktiska omständigheter som beskrivs i grunderna som ska ingå i bevisupptagningen (t.ex. uppläsning av handlingen vid förhandling, vittnesförhör, förhör med den underhållsberättigade eller hans/hennes rättsliga företrädare, förhör med den underhållsskyldige osv.). |
5. |
Det är nödvändigt att uppge all bevisning som krävs och all information som är nödvändig för att domstolen ska kunna ta upp sådan bevisning till prövning. |
6. |
Handlingar ska upprättas och bifogas ansökan i original eller som bestyrkta kopior. Till handlingar som upprättats på främmande språk ska en auktoriserad översättning till polska bifogas. |
7. |
Vittnen: Uppgifter om för- och efternamn samt adress ska lämnas för varje vittne. |
III. Ansökningar enligt artikel 10.1 e och f
1. |
Ansökan om ändring av ett avgörande om fastställd underhållsskyldighet ska innehålla:
|
2. |
Av de skäl som anges i ansökan ska de ändrade förhållanden framgå som gör det berättigat med en ansökan om ändring av underhållsbeloppet. |
3. |
Ansökan och grunderna för ansökan ska undertecknas av de(n) underhållsberättigade, eller, när det gäller underåriga, av deras rättsliga företrädare. |
4. |
Det ska anges vilken av de faktiska omständigheter som beskrivs i grunderna som ska ingå i bevisupptagningen (t.ex. uppläsning av handlingen vid förhandling, vittnesförhör, förhör med den underhållsberättigade eller hans/hennes rättsliga företrädare, förhör med den underhållsskyldige osv.). |
5. |
Det är nödvändigt att uppge all bevisning som krävs och all information som är nödvändig för att domstolen ska kunna ta upp sådan bevisning till prövning. |
6. |
Handlingar ska upprättas och bifogas ansökan i original eller som bestyrkta kopior. Till handlingar som upprättats på främmande språk ska en auktoriserad översättning till polska bifogas. |
7. |
Vittnen: Uppgifter om för- och efternamn samt adress ska lämnas för varje vittne. |
IV. Ansökning som avses i artikel 10.2 b och c
1. |
Ansökan om ändring av ett avgörande om fastställd underhållsskyldighet ska innehålla:
|
2. |
Av de skäl som anges i ansökan ska de ändrade förhållanden framgå som gör det berättigat med en ansökan om ändring av underhållsbeloppet. |
3. |
Ansökan och grunderna för ansökan måste undertecknas personligen av den underhållsskyldige. |
4. |
Det ska anges vilken av de faktiska omständigheter som beskrivs i grunderna som ska ingå i bevisupptagningen (t.ex. uppläsning av handlingen vid förhandling, vittnesförhör, förhör med den underhållsberättigade eller hans/hennes rättsliga företrädare, förhör med den underhållsskyldige osv.). |
5. |
Det är nödvändigt att uppge all bevisning som krävs och all information som är nödvändig för att domstolen ska kunna ta upp sådan bevisning till prövning. |
6. |
Handlingar ska upprättas och bifogas ansökan i original eller som bestyrkta kopior. Till handlingar som upprättats på främmande språk ska en auktoriserad översättning till polska bifogas. |
7. |
Vittnen: Uppgifter om för- och efternamn samt adress ska lämnas för varje vittne. |
Republiken Slovakien:
— |
Information om alla involverade parters nationalitet. |
Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland:
Ansökan enligt artikel 10.1 b
Beslutet i original och/eller en bestyrkt kopia, intyg om verkställbarhet, redogörelse för utestående skulder, en handling där det anges att gäldenären infann sig till den ursprungliga förhandlingen, eller, om så inte är fallet, en handling som bestyrker att gäldenären underrättats och delgivits meddelande om denna förhandling eller att denne underrättades om det ursprungliga beslutet och fick tillfälle att gå i svaromål eller överklaga, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av beslut eller annat instrument som bevis på upplösning av äktenskap eller annat förhållande i förekommande fall.
Beslutet i original och/eller en bestyrkt kopia, intyg om verkställbarhet, redogörelse för utestående skulder, en handling där det anges att gäldenären infann sig till den ursprungliga förhandlingen, eller, om så inte är fallet, en handling som bestyrker att gäldenären underrättats om denna förhandling eller att denne underrättades om det ursprungliga beslutet och fick tillfälle att överklaga, redogörelse för var gäldenären befinner sig, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall.
Beslutet i original och/eller en bestyrkt kopia, intyg om verkställbarhet, redogörelse för utestående skulder, en handling där det anges att gäldenären infann sig till den ursprungliga förhandlingen, eller, om så inte är fallet, en handling som bestyrker att gäldenären underrättats om denna förhandling eller att denne underrättades om det ursprungliga beslutet och fick tillfälle att överklaga, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall.
Ansökan enligt artikel 10.1 c
Handlingar som är relevanta för den ekonomiska situationen - inkomster/utgifter/tillgångar, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av beslut eller annat instrument som bevis på upplösning av äktenskap eller annat förhållande i förekommande fall, kopia av relevanta rättsliga beslut, ansökan om rättshjälp, handling som bevisar föräldraskap i förekommande fall, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3.
Handlingar som är relevanta för den ekonomiska situationen - inkomster/utgifter/tillgångar, uppgift om var gäldenären befinner sig, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, ansökan om rättshjälp, handling som bevisar föräldraskap i förekommande fall.
Handlingar som är relevanta för den ekonomiska situationen - inkomster/utgifter/tillgångar, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av ”decree nisi” (preliminärt skilsmässointyg) i förekommande fall, kopia av relevanta rättsliga beslut, ansökan om rättshjälp, handling som bevisar föräldraskap i förekommande fall, andra angivna dokument enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3.
Ansökan enligt artikel 10.1 d
Bestyrkt kopia av beslut som rör artikel 20 eller artikel 22 b eller 22 e åtföljd av handlingar som var relevanta för det beslutet, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för den ekonomiska situationen - inkomster/utgifter/tillgångar, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av beslut eller annat instrument som bevis på upplösning av äktenskap eller annat förhållande i förekommande fall, kopia av relevanta rättsliga beslut, handling som bevisar föräldraskap i förekommande fall, andra angivna dokument enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Ansökan enligt artikel 10.1 c.
Bestyrkt kopia av beslut som rör artikel 20 eller artikel 22 b eller 22 e åtföljd av handlingar som var relevanta för det beslutet, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för den ekonomiska situationen - inkomster/utgifter/tillgångar, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av ”decree nisi” (provisoriskt skilsmässointyg) i förekommande fall, kopia av relevanta rättsliga beslut, handling som bevisar föräldraskap i förekommande fall, andra angivna dokument enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b och 30.3 i förekommande fall.
Ansökan enligt artikel 10.1 e
Kopia av det beslut som ska ändras, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, ansökan om rättshjälp, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall, skriftligt intyg om att båda parter infann sig till förfarandet eller, om endast sökanden infann sig, originalhandlingen eller en bestyrkt kopia av den med bevis på delgivning av underrättelse om förfarandet till motparten.
Kopia av det beslut som ska ändras, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation – inkomster/utgifter/tillgångar, ansökan om rättshjälp, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation.
Kopia av det beslut som ska ändras, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation – inkomster/utgifter/tillgångar, ansökan om rättshjälp, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Ansökan enligt artikel 10.1 f
Det beslut som ska ändras, i original och/eller en bestyrkt kopia, en handling där det anges att gäldenären infann sig till den ursprungliga förhandlingen, eller, om så inte är fallet, en handling som bestyrker att gäldenären underrättats om denna förhandling eller att denne underrättades om det ursprungliga beslutet och fick tillfälle att överklaga, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation – inkomster/utgifter/tillgångar, intyg om verkställbarhet, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av beslut eller annat instrument som bevis på upplösning av äktenskap eller annat förhållande i förekommande fall. handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd och ekonomiska situation, i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, redogörelse för var gäldenären befinner sig – bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall, skriftligt intyg om att båda parter infann sig vid förfarandet eller, om endast sökanden infann sig, originalhandlingen eller en bestyrkt kopia av den med bevis på delgivning av underrättelse om förfarandet till motparten.
Det beslut som ska ändras, i original och/eller en bestyrkt kopia, en handling där det anges att gäldenären infann sig till den ursprungliga förhandlingen, eller, om så inte är fallet, en handling som bestyrker att gäldenären underrättats om denna förhandling eller att denne underrättades om det ursprungliga beslutet och fick tillfälle att överklaga, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, intyg om verkställbarhet, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd, inkomster/utgifter/tillgångar, i förekommande fall, redogörelse för var gäldenären befinner sig – bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt.
Det beslut som ska ändras, i original och/eller en bestyrkt kopia, en handling där det anges att gäldenären infann sig till den ursprungliga förhandlingen, och, om så inte är fallet, en handling som bestyrker att gäldenären underrättats om denna förhandling eller att denne underrättades om det ursprungliga beslutet och fick tillfälle att överklaga, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, intyg om verkställbarhet, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av ”decree nisi” (preliminärt skilsmässointyg) i förekommande fall, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd och ekonomiska situation i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Ansökan enligt artikel 10.2 b
Kopia av det beslut som ska ändras, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, ansökan om rättshjälp, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsavgöranden, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Kopia av det beslut som ska ändras, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, ansökan om rättshjälp, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation.
Kopia av det beslut som ska ändras, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, ansökan om rättshjälp, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Ansökan enligt artikel 10.2 c
Det beslut som ska ändras, i original och/eller en bestyrkt kopia, intyg om verkställbarhet, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av beslut eller annat instrument som bevis på upplösning av äktenskap eller annat förhållande i förekommande fall. handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, andra angivna handlingar enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Det beslut som ska ändras, i original och/eller en bestyrkt kopia, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation – inkomster/utgifter/tillgångar, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för sökandens ändrade ekonomiska situation, redogörelse för var gäldenären befinner sig, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt.
Det beslut som ska ändras, i original och/eller en bestyrkt kopia, intyg om verkställbarhet, handling där det anges i vilken mån sökanden har åtnjutit kostnadsfri rättshjälp, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens ekonomiska situation - inkomster/utgifter/tillgångar, bestyrkt kopia av barnets/barnens födelseattest eller adoptionsintyg i förekommande fall, intyg från skola eller högskola i förekommande fall, handlingar som är relevanta för barnets/barnens ändrade situation, bestyrkt kopia av äktenskapsbevis i förekommande fall, bestyrkt kopia av ”decree nisi” (preliminärt skilsmässointyg) i förekommande fall, handlingar som är relevanta för sökandens/svarandens civilstånd i förekommande fall, kopia av relevanta domstolsbeslut, redogörelse för var gäldenären befinner sig - bostadsadress och arbetsplats, uppgift om identifiering av gäldenären, fotografi av gäldenären, om sådant finns tillgängligt, andra angivna dokument enligt artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d och 3 b samt 30.3 i förekommande fall.
Allmänt
När det gäller ansökningar enligt artikel 10, inbegripet 10.1 a och 10.2 a, vill den centrala myndigheten i England och Wales gärna ha tre kopior av varje handling, åtföljda av en översättning till engelska (om det är nödvändigt).
När det gäller ansökningar enligt artikel 10, inbegripet 10.1 a och 10.2 a, vill den centrala myndigheten i Nordirland gärna ha tre kopior av varje handling, åtföljda av en översättning till engelska.
2. FÖRKLARING SOM AVSES I ARTIKEL 44.1 I KONVENTIONEN
Europeiska unionen förklarar att de medlemsstater som förtecknas nedan godtar att ansökningar och därtill knutna handlingar, förutom till deras officiella språk, är översatta till de språk vilka anges för var och en av dem:
|
Republiken Tjeckien: slovakiska |
|
Republiken Estland: engelska |
|
Republiken Litauen: engelska |
|
Republiken Slovakien: tjeckiska |
3. FÖRKLARING SOM AVSES I ARTIKEL 44.2 I KONVENTIONEN
Europeiska unionen förklarar att i Konungariket Belgien ska handlingar avfattas på eller översättas till franska, nederländska eller tyska beroende på i vilken av Belgiens territorium handlingarna ska lämnas in.
Information om vilket språk som ska användas i varje angiven del av Belgiens territorium återfinns i handboken för mottagande organ enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar). Denna handbok återfinns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/index_en.htm
Klicka på:
”Delgivning och översändning av Handlingar (förordning (EG) nr 1393/2007)”/”Handlingar”/”Handbok”/”Belgien”/”Geographical areas of competence” (s. 42 och följande sidor),
eller gå direkt till följande adress:
http://ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/pdf/manual_sd_bel.pdf
och klicka på ”Geographical areas of competence” (s. 42 och följande sidor).
BILAGA IV
Ensidig förklaring från Europeiska unionen vid godkännandet av Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar
Europeiska unionen avger följande ensidiga föklaring:
”Europeiska unionen vill betona att den fäster stor vikt vid 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. Unionen inser att ett tillämpningsområde som utvidgas till att omfatta all underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande sannolikt bör öka konventionens verkan genom att alla underhållsberättigade kan dra nytta av det system för administrativt samarbete som inrättats genom konventionen.
I denna anda avser Europeiska unionen därför, när konventionen träder i kraft för dess del, att utvidga tillämpningen av kapitlen II och III i konventionen till att omfatta underhållsskyldighet mellan makar och tidigare makar.
Europeiska unionen förbinder sig vidare att om sju år, mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits och eventuella förklaringar om utvidgning från andra fördragsslutande stater, undersöka om det går att utvidga tillämpningen av konventionen i dess helhet till att omfatta all underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande.”
KONVENTION
om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar
(Ingicks den 23 november 2007)
DE STATER SOM HAR UNDERTECKNAT DENNA KONVENTION,
SOM ÖNSKAR förbättra samarbetet mellan stater när det gäller internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar,
SOM ÄR MEDVETNA OM behovet av förfaranden som leder till resultat samt är tillgängliga, snabba, effektiva, kostnadseffektiva, anpassade till olika situationer och rättvisa,
SOM ÖNSKAR bygga vidare på de bästa inslagen i befintliga Haagkonventioner och andra internationella instrument, särskilt Förenta nationernas konvention av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet,
SOM STRÄVAR EFTER att utnyttja de tekniska framsteg som gjorts och skapa ett flexibelt system som kan utvecklas i takt med att behoven ändras och nya möjligheter skapas genom ytterligare tekniska framsteg,
SOM ERINRAR OM att, enligt artiklarna 3 och 27 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989,
— |
ska, vid alla åtgärder som rör barn, barnets bästa komma i främsta rummet, |
— |
har varje barn rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling, |
— |
har föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling, |
— |
ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive ingående av internationella överenskommelser, för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra ansvariga personer, särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat än barnet, |
HAR BESLUTAT ATT ANTA DENNA KONVENTION OCH HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
Syftet med denna konvention är att säkerställa en effektiv internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, särskilt genom att
a) |
inrätta ett övergripande system för samarbete mellan myndigheterna i de fördragsslutande staterna, |
b) |
möjliggöra ansökningar om att erhålla avgöranden om underhåll, |
c) |
tillhandahålla erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll, och |
d) |
ställa krav på effektiva åtgärder för en snabb verkställighet av avgöranden om underhåll. |
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Denna konvention är tillämplig på
a) |
underhållsskyldighet, som grundar sig på ett föräldra–barnförhållande, mot en person under 21 år, |
b) |
erkännande och verkställighet, eller verkställighet, av ett avgörande om underhållsskyldighet mot make, om ansökan ges in tillsammans med ett anspråk som omfattas av a, och |
c) |
med undantag för kapitel II och III, underhållsskyldighet mot make. |
2. Varje fördragsslutande stat får, i enlighet med artikel 62, förbehålla sig rätten att begränsa tillämpningen av konventionen enligt punkt 1 a till personer under 18 år. En fördragsslutande stat som gör ett sådant förbehåll har inte rätt att kräva att konventionen ska tillämpas på personer i den åldersgrupp som undantas genom dess förbehåll.
3. Varje fördragsslutande stat får, i enlighet med artikel 63, förklara att den kommer att utvidga tillämpningen av hela eller delar av konventionen till sådan underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande, inbegripet särskilt skyldigheter med avseende på sårbara personer. En sådan förklaring ska ge upphov till förpliktelser mellan två fördragsslutande stater endast i den utsträckning som deras förklaringar omfattar samma underhållsskyldighet och samma delar av konventionen.
4. Bestämmelserna i denna konvention ska vara tillämpliga på barn, oavsett föräldrarnas civilstånd.
Artikel 3
Definitioner
I denna konvention avses med
a) underhållsberättigad: varje enskild person som har eller påstås ha rätt till underhållsbidrag,
b) underhållsskyldig: varje enskild person som är eller påstås vara skyldig att betala underhållsbidrag,
c) rättsligt bistånd: det bistånd som är nödvändigt för att parterna ska kunna få kännedom om och hävda sina rättigheter samt säkerställa att ansökningar behandlas fullständigt och effektivt i den anmodade staten. Sådant bistånd kan efter behov lämnas i form av juridisk rådgivning, hjälp med att lägga fram sin sak för en myndighet, juridiskt ombud och befrielse från rättegångskostnader,
d) skriftligt avtal: en överenskommelse som dokumenterats på ett sådant sätt att informationen är tillgänglig för senare användning,
e) avtal om underhållsbidrag: ett skriftligt avtal som rör betalning av underhållsbidrag och som har
och som kan bli föremål för förnyad prövning och ändring av en behörig myndighet,
f) sårbar person: en person som, på grund av nedsatt eller bristande förmåga i sin personliga kapacitet, inte kan försörja sig själv.
KAPITEL II
ADMINISTRATIVT SAMARBETE
Artikel 4
Utseende av centralmyndigheter
1. Varje fördragsslutande stat ska utse en centralmyndighet som ska ha till uppgift att fullgöra de skyldigheter som åläggs sådana myndigheter enligt denna konvention.
2. Federala stater, stater med fler än ett rättssystem eller stater som har autonoma territoriella enheter får utse fler än en centralmyndighet och ange den territoriella eller den personliga omfattningen av deras befogenheter. Om en stat har utsett fler än en centralmyndighet ska den ange den centralmyndighet till vilken meddelanden kan sändas för vidarebefordran till behörig centralmyndighet inom den staten.
3. Uppgift om den centralmyndighet eller de centralmyndigheter som har utsetts, kontaktuppgifter för dessa, och i förekommande fall omfattningen av deras uppgifter enligt punkt 2 ska meddelas av en fördragsslutande stat till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå i samband med att ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponeras eller en förklaring ges in i enlighet med artikel 61. Fördragsslutande stater ska utan dröjsmål underrätta den Permanenta byrån om varje förändring.
Artikel 5
Centralmyndigheters allmänna uppgifter
Centralmyndigheterna ska
a) |
samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan behöriga myndigheter i sina stater för att uppnå ändamålen med denna konvention, |
b) |
så långt som möjligt söka lösningar på de svårigheter som uppstår vid tillämpningen av denna konvention. |
Artikel 6
Centralmyndigheters särskilda uppgifter
1. Centralmyndigheterna ska vara behjälpliga i samband med ansökningar enligt kapitel III. De ska särskilt
a) |
vidarebefordra och ta emot sådana ansökningar, |
b) |
inleda eller underlätta inledandet av förfaranden vad gäller sådana ansökningar. |
2. I samband med sådana ansökningar ska centralmyndigheterna vidta alla lämpliga åtgärder för att
a) |
tillhandahålla eller underlätta tillhandahållandet av rättsligt bistånd, när omständigheterna så kräver, |
b) |
bistå med att lokalisera den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade, |
c) |
bistå med att ta fram relevanta uppgifter om den underhållsskyldiges eller den underhållsberättigades inkomst och, om det är nödvändigt, andra ekonomiska förhållanden, inklusive lokalisering av tillgångar, |
d) |
uppmuntra till samförståndslösningar för att på frivillig väg utverka utbetalning av underhåll, om så är lämpligt genom medling, förlikning eller liknande förfaranden, |
e) |
underlätta pågående verkställighet av avgöranden om underhåll, inklusive eventuella utestående fordringar, |
f) |
underlätta indrivning och snabb överföring av utbetalningar av underhåll, |
g) |
underlätta erhållandet av skriftligt bevis eller annat bevis, |
h) |
vara behjälpliga med att fastställa föräldraskap, när detta krävs för indrivningen av underhållet, |
i) |
inleda eller underlätta inledandet av förfaranden för att utverka eventuella nödvändiga interimistiska åtgärder av territoriellt slag som syftar till att säkra utgången av en pågående ansökan om underhållsbidrag, samt |
j) |
underlätta delgivningen av handlingar. |
3. Centralmyndighetens uppgifter enligt denna artikel får, i den utsträckning det är möjligt enligt den berörda statens lag, utföras av offentliga organ eller andra organ som står under tillsyn av behöriga myndigheter i den staten. Uppgifter om alla sådana offentliga organ eller andra organ som utses, kontaktuppgifter för dessa samt omfattningen av deras uppgifter ska meddelas av en fördragsslutande stat till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå. Fördragsslutande stater ska utan dröjsmål underrätta den Permanenta byrån om varje förändring.
4. Ingenting i denna artikel eller i artikel 7 ska förstås som att en centralmyndighet åläggs att utöva befogenheter som endast får utövas av rättsliga myndigheter enligt den anmodade statens lag.
Artikel 7
Framställningar om särskilda åtgärder
1. En centralmyndighet får göra en motiverad framställan till en annan centralmyndighet om vidtagande av lämpliga särskilda åtgärder enligt artikel 6.2 b, c, g, h, i och j, när ingen ansökan enligt artikel 10 handläggs. Den anmodade centralmyndigheten ska vidta sådana åtgärder som är lämpliga, om den är övertygad om att de är nödvändiga för att bistå en potentiell sökande att göra en ansökan enligt artikel 10 eller avgöra om ett sådant ansökningsförfarande bör inledas.
2. En centralmyndighet får även vidta särskilda åtgärder efter framställan av en annan centralmyndighet avseende mål om indrivning av underhåll med internationella inslag som pågår i den begärande staten.
Artikel 8
Centralmyndighetens kostnader
1. Varje centralmyndighet ska bära sina egna kostnader vid tillämpning av denna konvention.
2. Centralmyndigheter får inte ta ut någon avgift från en sökande för de tjänster som de tillhandahåller enligt denna konvention, utom för exceptionella kostnader i samband med en framställan om en särskild åtgärd enligt artikel 7.
3. Den anmodade centralmyndigheten får kräva ersättning för de exceptionella kostnader som avses i punkt 2 endast om sökanden i förväg har godkänt att tjänsterna tillhandahålls till denna kostnad.
KAPITEL III
ANSÖKNINGAR GENOM CENTRALMYNDIGHETER
Artikel 9
Ansökan genom centralmyndigheter
En ansökan enligt detta kapitel ska göras genom centralmyndigheten i den fördragsslutande stat där sökanden är bosatt till centralmyndigheten i den anmodade staten. Vid tillämpningen av denna bestämmelse anses en person som endast befinner sig i en viss stat inte vara bosatt där.
Artikel 10
Möjliga ansökningar
1. Följande ansökningar ska kunna göras i en begärande stat av en underhållsberättigad, som vill att underhållsbidrag ska drivas in enligt denna konvention:
a) |
erkännande eller erkännande och verkställighet av ett avgörande, |
b) |
verkställighet av ett avgörande som meddelats eller erkänns i den anmodade staten, |
c) |
erhållande av ett avgörande i den anmodade staten, om det inte finns något tidigare avgörande, inklusive om det behövs fastställande av föräldraskap, |
d) |
erhållande av ett avgörande i den anmodade staten, om erkännande och verkställighet av ett avgörande inte är möjligt, eller vägras, på grund av att det saknas en grund för erkännande och verkställighet enligt artikel 20 eller på de grunder som anges i artikel 22 b eller e, |
e) |
ändring av ett avgörande som meddelats i den anmodade staten, samt |
f) |
ändring av ett avgörande som meddelats i en annan stat än den anmodade staten. |
2. Följande ansökningar ska kunna göras i en begärande stat av en underhållsskyldig mot vilken det finns ett avgörande om underhållsskyldighet:
a) |
erkännande av ett avgörande, eller ett motsvarande förfarande, som leder till uppskjutande eller begränsning av verkställigheten av ett tidigare avgörande i den anmodade staten, |
b) |
ändring av ett avgörande som meddelats i den anmodade staten, samt |
c) |
ändring av ett avgörande som meddelats i en annan stat än den anmodade staten. |
3. Om inte annat följer av denna konvention ska de ansökningar som avses i punkterna 1 och 2 handläggas enligt lagen i den anmodade staten, och de ansökningar som avses i punkterna 1 c–f och 2 b och c omfattas av de regler gällande behörighet som är tillämpliga i den anmodade staten.
Artikel 11
Ansökningens innehåll
1. Alla ansökningar enligt artikel 10 ska innehålla minst följande:
a) |
uppgift om vilken typ av ansökan eller ansökningar det gäller, |
b) |
sökandens namn och kontaktuppgifter, inklusive adress och födelsedatum, |
c) |
svarandens namn och, om uppgifterna är kända, adress och födelsedatum, |
d) |
namn och födelsedatum på de personer för vilka underhåll söks, |
e) |
grunderna för ansökan, |
f) |
när det gäller ansökningar från underhållsberättigade, uppgift om vart betalningen av underhållet ska sändas eller överföras elektroniskt, |
g) |
med undantag för ansökningar enligt artikel 10.1 a och 10.2 a, alla uppgifter eller handlingar som den anmodade staten har angett i en förklaring i enlighet med artikel 63, samt |
h) |
namn på och kontaktuppgifter för den person eller den enhet inom centralmyndigheten i den begärande staten som ansvarar för handläggningen av ansökan. |
2. I förekommande fall, och i den mån uppgifterna är kända, ska ansökan även innefatta följande:
a) |
den underhållsberättigades ekonomiska förhållanden, |
b) |
den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden, inklusive namn på och adress till den underhållsskyldiges arbetsgivare samt uppgifter om vilken typ av tillgångar den underhållsskyldige har och var dessa finns, samt |
c) |
annan information som kan vara till hjälp för att lokalisera svaranden. |
3. Ansökan ska åtföljas av alla nödvändiga kompletterande uppgifter eller dokumentation, inklusive handlingar rörande sökandens rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd. Vid ansökningar enligt artikel 10.1 a och 10.2 a ska ansökan åtföljas endast av de handlingar som anges i artikel 25.
4. En ansökan enligt artikel 10 får göras med användning av det formulär som rekommenderas och har getts ut av Haagkonferensen för internationell privaträtt.
Artikel 12
Vidarebefordran, mottagande samt handläggning av ansökningar och ärenden genom centralmyndigheter
1. Centralmyndigheten i den begärande staten ska bistå den sökande med att se till att ansökan åtföljs av alla handlingar och all information som, såvitt den känner till, är nödvändiga för att ansökan ska behandlas.
2. Centralmyndigheten i den begärande staten ska, när den anser att ansökan uppfyller kraven i denna konvention, på sökandens vägnar och med dennes medgivande vidarebefordra ansökan till centralmyndigheten i den anmodade staten. Ansökan ska åtföljas av formuläret för översändande i bilaga 1. Centralmyndigheten i den begärande staten ska, på framställan av centralmyndigheten i den anmodade staten, tillhandahålla en fullständig kopia av eventuella handlingar som anges i artiklarna 16.3, 25.1 a, b och d, 25.3 b och 30.3, bestyrkt av den behöriga myndigheten i ursprungsstaten.
3. Den anmodade centralmyndigheten ska inom sex veckor efter att ha mottagit ansökan bekräfta mottagandet med användning av formuläret i bilaga 2 och informera centralmyndigheten i den begärande staten om vilka inledande åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att behandla ansökan, och får begära ytterligare handlingar och information som behövs. Inom samma sexveckorsperiod ska den anmodade centralmyndigheten meddela den begärande centralmyndigheten namn och kontaktuppgifter för den person eller enhet som har ansvar för att besvara förfrågningar om hur behandlingen av ansökan fortskrider.
4. Inom tre månader efter bekräftelsen av mottagandet av ansökan ska den anmodade centralmyndigheten informera den begärande centralmyndigheten om ansökans status.
5. Begärande och anmodade centralmyndigheter ska hålla varandra informerade om
a) |
den person eller den enhet som är ansvarig för ett visst ärende, |
b) |
hur ärendet fortskrider, |
och ska i god tid svara på förfrågningar.
6. Centralmyndigheterna ska behandla ett ärende så snabbt som dess beskaffenhet tillåter.
7. Centralmyndigheterna ska använda sig av de snabbaste och mest effektiva kommunikationsmedlen som står till deras förfogande.
8. En anmodad centralmyndighet får vägra att behandla en ansökan endast om det är uppenbart att kraven i denna konvention inte är uppfyllda. I sådant fall ska den anmodade centralmyndigheten utan dröjsmål informera den begärande centralmyndigheten om skälen för vägran.
9. Den anmodade centralmyndigheten får inte avvisa en ansökan endast på grund av att det behövs kompletterande handlingar eller information. Den anmodade centralmyndigheten får emellertid anhålla om att den begärande centralmyndigheten tillhandahåller kompletteringen i fråga. Om den begärande centralmyndigheten inte gör detta inom tre månader, eller inom en längre period som bestämts av den anmodade centralmyndigheten, får den anmodade centralmyndigheten besluta att den inte längre kommer att behandla ansökan. I sådana fall ska den informera den begärande centralmyndigheten om detta beslut.
Artikel 13
Kommunikationssätt
Ansökningar som görs genom de fördragsslutande staternas centralmyndigheter i enlighet med detta kapitel, och alla handlingar eller uppgifter som bifogas dessa ansökningar eller tillhandahålls av en centralmyndighet, kan inte bestridas av den svarande enbart med hänvisning till det kommunikationsmedel eller kommunikationssätt som använts mellan de berörda centralmyndigheterna.
Artikel 14
Faktisk tillgång till förfaranden
1. Den anmodade staten ska tillhandahålla de sökande faktisk tillgång till förfaranden, inklusive verkställighets- och överklagandeförfaranden, som följer av ansökningar enligt detta kapitel.
2. För att säkerställa sådan faktisk tillgång ska den anmodade staten tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd i enlighet med artiklarna 14–17, såvida inte punkt 3 är tillämplig.
3. Den anmodade staten ska inte vara skyldig att tillhandahålla sådant kostnadsfritt rättsligt bistånd om och i den mån som förfarandena i den staten gör det möjligt för den sökande att föra sin talan utan att sådant bistånd behövs, och om centralmyndigheten tillhandahåller nödvändiga tjänster utan kostnad.
4. Rätten till kostnadsfritt rättsligt bistånd ska inte begränsas jämfört med det bistånd som tillhandahålls i motsvarande nationella mål.
5. Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas som garanti för betalning av kostnader och avgifter vid förfaranden enligt konventionen.
Artikel 15
Kostnadsfritt rättsligt bistånd vid ansökningar om underhåll till barn
1. Den anmodade staten ska tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd vid alla ansökningar som görs av en underhållsberättigad enligt detta kapitel avseende underhållsskyldighet, som grundar sig på ett föräldra–barnförhållande, mot en person under 21 år.
2. Utan hinder av punkt 1 får den anmodade staten, när det gäller andra ansökningar än sådana som avses i artikel 10.1 a och b och sådana ärenden som omfattas av artikel 20.4, vägra kostnadsfritt rättsligt bistånd, om den anser att en ansökan eller ett eventuellt överklagande, efter vad som framgår av omständigheterna, uppenbart saknar grund.
Artikel 16
Förklaring som möjliggör behovsprövning utifrån en bedömning av barnets medel
1. Utan hinder av vad som sägs i artikel 15.1 får en stat, i enlighet med artikel 63, förklara att den kommer att tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd när det gäller andra ansökningar än sådana som avses i artikel 10.1 a och b och sådana ärenden som omfattas av artikel 20.4 efter en bedömning av barnets medel.
2. En stat ska, i samband med att en sådan förklaring avges, informera Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå om hur barnets medel kommer att bedömas och om de ekonomiska förutsättningar som ska uppfyllas.
3. En ansökan enligt punkt 1, som riktas till en stat som har avgett en sådan förklaring som avses i samma punkt, ska innefatta ett formellt intyg från sökanden, av vilket framgår att barnets medel uppfyller förutsättningarna enligt punkt 2. Den anmodade staten får begära ytterligare bevis avseende barnets medel endast om den har skälig anledning att anta att de uppgifter som sökanden har lämnat är felaktiga.
4. Om det mest förmånliga rättsliga bistånd som lagen i den anmodade staten föreskriver vid ansökningar enligt detta kapitel avseende underhållsskyldighet som grundas på ett föräldra–barnförhållande mot ett barn är förmånligare än det rättsliga bistånd som anges i punkterna 1–3, ska det mest förmånliga rättsliga biståndet tillhandahållas.
Artikel 17
Ansökningar som inte omfattas av artikel 15 eller artikel 16
För andra ansökningar enligt denna konvention än de som omfattas av artikel 15 eller artikel 16
a) |
får rätten till kostnadsfritt rättsligt bistånd göras beroende av en prövning av de tillgängliga medlen eller de faktiska omständigheterna, och |
b) |
ska en sökande, som i ursprungsstaten har haft kostnadsfritt rättsligt bistånd, vid ett förfarande om erkännande och verkställighet ha rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd i åtminstone samma utsträckning som gäller under samma förhållanden enligt den anmodade statens lag. |
KAPITEL IV
BEGRÄNSNINGAR I RÄTTEN ATT INLEDA ETT FÖRFARANDE
Artikel 18
Begränsning av förfaranden
1. Om ett avgörande har meddelats i en fördragsslutande stat där den underhållsberättigade har sin hemvist, kan talan för att ändra domen eller få ett nytt avgörande inte väckas av den underhållsskyldige i någon annan fördragsslutande stat, så länge som den underhållsberättigade fortsätter att ha sin hemvist i den stat där avgörandet meddelades.
2. Punkt 1 ska inte tillämpas
a) |
om parterna, förutom vid tvister som rör underhållsskyldighet mot barn, skriftligen har avtalat att den andra fördragsslutande staten är behörig, |
b) |
om den underhållsberättigade godtar den andra fördragsslutande statens behörighet, antingen uttryckligen eller genom att gå i svaromål utan att invända mot behörigheten vid första möjliga tillfälle, |
c) |
om behörig myndighet i ursprungsstaten inte kan, eller vägrar, utöva behörighet för att ändra domen eller meddela en ny dom, eller |
d) |
om det avgörande som meddelats i ursprungsstaten inte kan erkännas eller förklaras verkställbart i den fördragsslutande stat där ett förfarande för ett ändrat eller nytt avgörande övervägs. |
KAPITEL V
ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET
Artikel 19
Kapitlets tillämpningsområde
1. Detta kapitel ska tillämpas på avgöranden om underhållsskyldighet som meddelats av en rättslig eller en administrativ myndighet. Begreppet avgörande ska även omfatta en förlikning eller ett avtal som har ingåtts inför eller godkänts av en sådan myndighet. Ett avgörande kan inbegripa automatisk justering genom indexering och krav på betalning av utestående fordringar, retroaktivt underhåll eller ränta samt fastställande av kostnader och avgifter.
2. Om ett avgörande inte enbart rör underhållsskyldighet ska detta kapitel inverka endast på de delar av avgörandet som rör underhållsskyldighet.
3. Vid tillämpning av punkt 1 avses med administrativ myndighet ett offentligt organ vars beslut enligt lagen i den stat där organet är etablerat
a) |
kan bli föremål för överklagande till eller förnyad prövning av en rättslig myndighet, och |
b) |
har liknande giltighet och verkan som ett avgörande av en rättslig myndighet i samma fråga. |
4. Detta kapitel ska även tillämpas på avtal om underhållsbidrag enligt artikel 30.
5. Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på framställningar om erkännande och verkställighet som görs direkt till en behörig myndighet i den berörda staten i enlighet med artikel 37.
Artikel 20
Grunder för erkännande och verkställighet
1. Ett avgörande som meddelats i en fördragsslutande stat (ursprungsstaten) ska erkännas och verkställas i andra fördragsslutande stater om
a) |
svaranden hade sin hemvist i ursprungsstaten när talan väcktes, |
b) |
svaranden har godtagit den berörda myndighetens behörighet, antingen uttryckligen eller genom att gå i svaromål utan att bestrida behörigheten vid första möjliga tillfälle, |
c) |
den underhållsberättigade hade sin hemvist i ursprungsstaten när talan väcktes, |
d) |
det barn som beviljats underhållsbidrag hade hemvist i ursprungsstaten när talan väcktes, förutsatt att svaranden har bott tillsammans med barnet i den staten eller har varit bosatt i den staten och betalat underhåll för barnet där, |
e) |
parterna skriftligen har avtalat om behörigheten, med undantag för tvister som rör underhållsskyldighet mot barn, eller |
f) |
avgörandet har meddelats av en myndighet som utövat sin behörighet i ett ärende om någons rättsliga status eller föräldraansvar, såvida inte denna behörighet grundade sig enbart på den ena partens medborgarskap. |
2. En fördragsslutande stat får, i enlighet med artikel 62, anmäla ett förbehåll med avseende på punkt 1 c, e eller f.
3. En fördragsslutande stat som anmäler ett förbehåll enligt punkt 2 ska erkänna och verkställa ett avgörande om lagen i den staten, under motsvarande faktiska omständigheter ger eller skulle ha gett de egna myndigheterna behörighet att meddela ett sådant avgörande.
4. En fördragsslutande stat som till följd av ett förbehåll enligt punkt 2 inte kan erkänna ett avgörande ska, om den underhållsskyldige har hemvist i den staten, vidta alla lämpliga åtgärder för att utverka ett avgörande till förmån för den underhållsberättigade. Detta gäller inte direkta framställningar om erkännande och verkställighet enligt artikel 19.5 eller sådana underhållsanspråk som avses i artikel 2.1 b.
5. Ett avgörande till fördel för ett barn under 18 år, som inte kan erkännas uteslutande på grund av ett förbehåll avseende punkt 1 c, e eller f, ska godtas som grund för barnets rätt att komma i fråga för underhållsbidrag i den anmodade staten.
6. Ett avgörande ska erkännas endast om det har verkan i ursprungsstaten, och ska verkställas endast om det är verkställbart i ursprungsstaten.
Artikel 21
Avskiljande samt erkännande och verkställighet till viss del
1. Om den anmodade staten inte kan erkänna eller verkställa hela avgörandet, ska den erkänna eller verkställa varje sådan avskiljbar del av avgörandet som kan erkännas eller verkställas.
2. Det är alltid möjligt att ansöka om erkännande eller verkställighet till viss del av ett avgörande.
Artikel 22
Skäl för att vägra erkännande och verkställighet
Erkännande och verkställighet får vägras om
a) |
erkännande och verkställighet av avgörandet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen (ordre public) i den anmodade staten, |
b) |
avgörandet har utverkats genom svikligt förfarande i samband med rättegången, |
c) |
en rättegång mellan samma parter om samma sak pågår vid en myndighet i den anmodade staten och detta förfarande inleddes först, |
d) |
avgörandet är oförenligt med ett avgörande mellan samma parter om samma sak som meddelats i den anmodade staten eller en annan stat, förutsatt att det sistnämnda avgörandet uppfyller de nödvändiga villkoren för att det ska kunna erkännas och verkställas i den anmodade staten, |
e) |
i ett fall där svaranden har uteblivit eller inte varit företrädd vid förfarandet i ursprungsstaten, när
|
f) |
avgörandet har meddelats i strid med artikel 18. |
Artikel 23
Förfarande för en ansökan om erkännande och verkställighet
1. Om inget annat följer av bestämmelserna i denna konvention ska förfarandena för erkännande och verkställighet regleras av lagen i den anmodade staten.
2. Om en ansökan om erkännande och verkställighet av ett avgörande har gjorts genom centralmyndigheter i enlighet med kapitel III, ska den anmodade centralmyndigheten utan dröjsmål antingen
a) |
vidarebefordra ansökan till behörig myndighet, som utan dröjsmål ska förklara avgörandet verkställbart eller registrera det för verkställighet, eller |
b) |
själv vidta sådana åtgärder, om den är behörig myndighet. |
3. Om ansökan görs direkt till en behörig myndighet i den anmodade staten i enlighet med artikel 19.5, ska den myndigheten utan dröjsmål förklara avgörandet verkställbart eller registrera det för verkställighet.
4. En verkställbarhetsförklaring eller registrering får inte vägras på annan grund än den som anges i artikel 22 a. I detta skede har varken sökanden eller motparten rätt att yttra sig.
5. Sökanden och motparten ska omedelbart underrättas om verkställbarhetsförklaringen eller registreringen enligt punkterna 2 och 3, eller om en vägran av detta enligt punkt 4, och ges möjlighet att invända mot eller överklaga beslutet på faktisk och rättslig grund.
6. En invändning eller ett överklagande ska ges in inom 30 dagar från underrättelsen enligt punkt 5. Om den klagande parten inte är bosatt i den fördragsslutande stat där verkställbarhetsförklaringen eller registreringen gjordes eller vägrades, ska en invändning eller ett överklagande ges in inom 60 dagar från underrättelsen.
7. En invändning eller ett överklagande får endast avse följande:
a) |
skälen för att vägra erkännande och verkställighet enligt artikel 22, |
b) |
grunderna för erkännande och verkställighet enligt artikel 20, |
c) |
äktheten av eller helheten hos handlingar som översänts i enlighet med artikel 25.1 a, b eller d eller 25.3 b. |
8. En invändning eller ett överklagande från en motpart får också grundas på att skulden har betalats, i den utsträckning som erkännandet och verkställigheten avser redan förfallna betalningar.
9. Sökanden och motparten ska utan dröjsmål underrättas om det beslut som fattats till följd av invändningen eller överklagandet.
10. Ett efterföljande överklagande, om ett sådant är tillåtet enligt lagen i den anmodade staten, ska inte leda till att verkställigheten skjuts upp, såvida det inte föreligger särskilda omständigheter.
11. Vid avgörande av frågor rörande erkännande och verkställighet, inklusive överklaganden, ska den behöriga myndigheten agera skyndsamt.
Artikel 24
Alternativt förfarande för en ansökan om erkännande och verkställighet
1. Utan hinder av vad som sägs i artikel 23.2–23.11 får en stat, i enlighet med artikel 63, förklara att den kommer att tillämpa det förfarande för erkännande och verkställighet som föreskrivs i den här artikeln.
2. Om en ansökan om erkännande och verkställighet av ett avgörande har gjorts genom centralmyndigheter i enlighet med kapitel III ska den anmodade centralmyndigheten utan dröjsmål antingen
a) |
vidarebefordra ansökan till behörig myndighet, som ska fatta beslut i anledning av ansökan om erkännande och verkställighet, eller |
b) |
själv fatta sådant beslut, om den är behörig myndighet. |
3. Ett beslut om erkännande och verkställighet ska meddelas av den behöriga myndigheten efter att motparten på vederbörligt sätt och utan dröjsmål har underrättats om förfarandet och båda parter har beretts tillräcklig möjlighet att yttra sig.
4. Den behöriga myndigheten får på eget initiativ pröva de grunder för att vägra erkännande och verkställighet som anges i artikel 22 a, c och d. Myndigheten får pröva samtliga grunder som anges i artiklarna 20, 22 och 23.7 c, om dessa har gjorts gällande av motparten eller om de i enlighet med artikel 25 framlagda handlingarna vid granskning ger upphov till tvivel beträffande dessa grunder.
5. Vägran att erkänna och verkställa ett avgörande får också grundas på att skulden har betalats, i den utsträckning som erkännandet och verkställigheten avser redan förfallna betalningar.
6. Ett efterföljande överklagande, om ett sådant är tillåtet enligt lagen i den anmodade staten, ska inte leda till att verkställigheten skjuts upp, såvida det inte föreligger särskilda omständigheter.
7. Vid avgörande av frågor rörande erkännande och verkställighet, inklusive överklaganden, ska den behöriga myndigheten agera skyndsamt.
Artikel 25
Handlingar
1. En ansökan om erkännande och verkställighet enligt artikel 23 eller artikel 24 ska åtföljas av följande:
a) |
det fullständiga avgörandet, |
b) |
en handling som fastställer att avgörandet är verkställbart i ursprungsstaten och, om en administrativ myndighet har meddelat avgörandet, en handling som fastställer att kraven enligt artikel 19.3 är uppfyllda, såvida inte den berörda staten, i enlighet med artikel 57, har gett till känna att avgöranden som fattas av dess administrativa myndigheter alltid uppfyller dessa krav, |
c) |
om motparten har uteblivit eller inte varit företrädd vid förfarandet i ursprungsstaten, en eller flera handlingar som, i förekommande fall, antingen intygar att motparten vederbörligen har underrättats om förfarandet och haft möjlighet att yttra sig, eller vederbörligen har underrättats om avgörandet och haft möjlighet att bestrida eller överklaga det på faktisk och rättslig grund, |
d) |
om det behövs, en handling som visar utestående fordringar med uppgift om beräkningsdatum, |
e) |
om det behövs, en handling innehållande information för att göra beräkningarna i fråga, om avgörandet innefattar automatisk indexjustering, |
f) |
om det behövs, handlingar som visar i vilken omfattning sökanden har fått kostnadsfritt rättsligt bistånd i ursprungsstaten. |
2. Efter en invändning eller ett överklagande i enlighet med artikel 23.7 c, eller på begäran av den behöriga myndigheten i den anmodade staten, ska en fullständig kopia av den berörda handlingen, bestyrkt av behörig myndighet i ursprungsstaten, tillhandahållas utan dröjsmål
a) |
av centralmyndigheten i den begärande staten, om ansökan har gjorts i enlighet med kapitel III, |
b) |
av sökanden, om framställan gjorts direkt till en behörig myndighet i den anmodade staten. |
3. En fördragsslutande stat får i enlighet med artikel 57 ge till känna
a) |
att en fullständig kopia av avgörandet, bestyrkt av behörig myndighet i ursprungsstaten, ska bifogas ansökan, |
b) |
under vilka förhållanden staten i stället för det fullständiga avgörandet kommer att godta ett av behörig myndighet i ursprungsstaten upprättat sammandrag eller utdrag av avgörandet, vilket kan ske med användning av det formulär som rekommenderas och har getts ut av Haagkonferensen för internationell privaträtt, eller |
c) |
att staten inte kräver en handling som fastställer att kraven i artikel 19.3 är uppfyllda. |
Artikel 26
Förfarande för en ansökan om erkännande
Detta kapitel ska, i tillämpliga delar, gälla även för en ansökan om erkännande av ett avgörande, bortsett från att kravet på verkställbarhet ersätts av ett krav på att avgörandet har verkan i ursprungsstaten.
Artikel 27
Fastställda faktiska omständigheter
Behörig myndighet i den anmodade staten ska vara bunden av de faktiska omständigheter på vilka myndigheten i ursprungsstaten grundade sin behörighet.
Artikel 28
Ingen omprövning i sak
Behörig myndighet i den anmodade staten ska inte ompröva ett avgörande i sak.
Artikel 29
Inget krav på att barnet eller sökanden ska närvara personligen
Ett krav på barnets eller sökandens personliga närvaro ska inte uppställas i förfaranden som inleds i den anmodade staten enligt detta kapitel.
Artikel 30
Avtal om underhållsbidrag
1. Ett avtal om underhållsbidrag som ingåtts i en fördragsslutande stat ska kunna erkännas och verkställas som ett avgörande enligt detta kapitel, förutsatt att det är verkställbart som ett avgörande i ursprungsstaten.
2. Vid tillämpning av artikel 10.1 a och b och 10.2 a ska begreppet avgörande omfatta ett avtal om underhållsbidrag.
3. En ansökan om erkännande och verkställighet av ett avtal om underhållsbidrag ska åtföljas av följande:
a) |
det fullständiga avtalet om underhållsbidrag, och |
b) |
en handling som fastställer att avtalet om underhållsbidrag är verkställbart som ett avgörande i ursprungsstaten. |
4. Erkännande och verkställighet av ett avtal om underhållsbidrag får vägras om
a) |
erkännande och verkställighet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i den anmodade staten, |
b) |
avtalet om underhållsbidrag har utverkats genom svikligt förfarande eller förfalskning, |
c) |
avtalet om underhållsbidrag är oförenligt med ett avgörande mellan samma parter om samma sak som meddelats i den anmodade staten eller en annan stat, förutsatt att det sistnämnda avgörandet uppfyller de nödvändiga villkoren för att det ska kunna erkännas och verkställas i den anmodade staten. |
5. Bestämmelserna i detta kapitel ska, med undantag för artiklarna 20, 22, 23.7 samt 25.1 och 25.3, i tillämpliga delar gälla även för erkännande och verkställighet av ett avtal om underhållsbidrag, bortsett från att
a) |
en verkställbarhetsförklaring eller registrering i enlighet med artikel 23.2 och 23.3 endast får vägras på den grunden som anges i punkt 4 a, |
b) |
en invändning eller ett överklagande i enlighet med artikel 23.6 endast får avse
|
c) |
den behöriga myndigheten, när det gäller förfarandet enligt artikel 24.4, på eget initiativ får ompröva grunden för att vägra erkännande och verkställighet som anges i punkt 4 a i den här artikeln. Den får ompröva samtliga grunder som anges i punkt 4 i denna artikel och äktheten och helheten hos handlingar som översänts i enlighet med punkt 3, om dessa grunder har gjorts gällande av motparten eller om handlingarna i fråga ger upphov till tvivel beträffande dessa grunder. |
6. Ett förfarande för erkännande och verkställighet av avtal om underhållsbidrag ska skjutas upp om det framkommer att ett bestridande av avtalet behandlas av en behörig myndighet i en fördragsslutande stat.
7. En stat får, i enlighet med artikel 63, förklara att ansökningar om erkännande och verkställighet av avtal om underhållsbidrag endast kan göras genom centralmyndigheter.
8. En fördragsslutande stat får, i enlighet med artikel 62, förbehålla sig rätten att inte erkänna och verkställa ett avtal om underhållsbidrag.
Artikel 31
Avgöranden som är en följd av den kombinerade effekten av interimistiska beslut och stadfästelser
Om ett avgörande är en följd av den kombinerade effekten av ett interimistiskt beslut som fattats i en stat och ett beslut av en myndighet i en annan stat (den stadfästande staten) som stadfäster det interimistiska beslutet ska
a) |
var och en av dessa stater anses som ursprungsstat vid tillämpning av detta kapitel, |
b) |
kraven i artikel 22 e anses vara uppfyllda om svaranden underrättats på vederbörligt sätt om förfarandet i den stadfästande staten och haft möjlighet att invända mot stadfästelsen av det interimistiska beslutet, |
c) |
kravet i artikel 20.6 på att ett avgörande ska vara verkställbart i ursprungsstaten anses vara uppfyllt om avgörandet är verkställbart i den stadfästande staten, och |
d) |
artikel 18 inte hindra att ett förfarande för att ändra avgörandet inleds i endera av staterna. |
KAPITEL VI
VERKSTÄLLIGHET I DEN ANMODADE STATEN
Artikel 32
Verkställighet enligt nationell rätt
1. Om inget annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, ska verkställighet ske i enlighet med lagen i den anmodade staten.
2. Verkställighet ska ske utan dröjsmål.
3. Om ansökan görs genom centralmyndigheter, och avgörandet har förklarats verkställbart eller registrerats för verkställighet i enlighet med kapitel V, ska verkställigheten ske utan att det krävs några ytterligare åtgärder från sökanden.
4. Verkan ska ges åt tillämpliga bestämmelser i ursprungsstaten när det gäller underhållsskyldighetens varaktighet.
5. Preskriptionsfrister för verkställighet av utestående fordringar ska fastställas antingen enligt lagen i ursprungsstaten eller enligt lagen i den anmodade staten, beroende på vilken lag som föreskriver den längsta preskriptionsfristen.
Artikel 33
Icke-diskriminering
För ärenden som omfattas av denna konvention ska den anmodade staten tillhandahålla åtminstone de verkställighetsmetoder som motsvarar de metoder som finns att tillgå i inhemska ärenden.
Artikel 34
Verkställighetsåtgärder
1. De fördragsslutande staterna ska se till att effektiva åtgärder för att verkställa avgöranden i enlighet med denna konvention finns enligt nationell rätt.
2. Sådana åtgärder kan omfatta
a) |
innehållande av lön, |
b) |
utmätning av banktillgodohavanden och andra tillgångar, |
c) |
avdrag från socialförsäkringsutbetalningar, |
d) |
säkerhet i eller tvångsförsäljning av fast egendom, |
e) |
innehållande av skatteåterbäring, |
f) |
innehållande eller utmätning av pensionsförmåner, |
g) |
anmärkning i kreditupplysningsregister, |
h) |
avslag på ansökan om eller indragning eller återkallande av olika tillstånd (till exempel körkort), |
i) |
användning av medling, förlikning eller liknande förfaranden för att uppnå frivillig verkställighet. |
Artikel 35
Överföring av medel
1. De fördragsslutande staterna uppmuntras att, även genom internationella avtal, främja användningen av de mest kostnadseffektiva och verkningsfulla metoderna för överföring av medel som ska betalas som underhållsbidrag.
2. En fördragsslutande stat vars lag innebär inskränkningar i möjligheterna att överföra medel ska ge överföringen av medel som ska betalas enligt denna konvention högsta prioritet.
KAPITEL VII
OFFENTLIGA ORGAN
Artikel 36
Offentliga organ som sökande
1. När det gäller ansökningar om erkännande och verkställighet enligt artikel 10.1 a och b och ärenden som omfattas av artikel 20.4, ska begreppet underhållsberättigad omfatta ett offentligt organ som agerar i stället för en person som har rätt till underhållsbidrag eller ett offentligt organ som har rätt till återbetalning för bidrag som har lämnats i stället för underhållsbidrag.
2. Ett offentligt organs rätt att agera i stället för en person som har rätt till underhållsbidrag eller att kräva återbetalning för bidrag som har utbetalats till den underhållsberättigade i stället för underhållsbidrag ska regleras av den lag som gäller för organet.
3. Ett offentligt organ får söka erkännande eller verkställighet av
a) |
ett avgörande som meddelats mot en underhållsskyldig på begäran av ett offentligt organ som kräver återbetalning för bidrag som lämnats i stället för underhållsbidrag, |
b) |
ett avgörande mellan en underhållsberättigad och en underhållsskyldig såvitt avser det bidrag som lämnats till den underhållsberättigade i stället för underhållsbidrag. |
4. Det offentliga organ som söker erkännande eller begär verkställighet av ett avgörande, ska på begäran tillhandahålla de handlingar som är nödvändiga för att fastställa dess rätt att agera enligt punkt 2 och att bidrag har utbetalats till den underhållsberättigade.
KAPITEL VIII
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 37
Framställningar som görs direkt till behöriga myndigheter
1. Konventionen utesluter inte möjligheten att använda sig av tillgängliga förfaranden enligt en fördragsslutande stats nationella rätt, som gör det möjligt för en person (en sökande) att vända sig direkt till en behörig myndighet i den staten i en fråga som omfattas av denna konvention, även i syfte att erhålla eller ändra ett avgörande om underhållsskyldighet, med förbehåll för artikel 18.
2. Artiklarna 14.5 och 17 b samt bestämmelserna i kapitel V, VI, VII och detta kapitel ska, med undantag för artiklarna 40.2, 42, 43.3, 44.3, 45 och 55, tillämpas på ansökningar om erkännande och verkställighet som görs direkt till en behörig myndighet i en fördragsslutande stat.
3. När det gäller punkt 2 ska artikel 2.1 a vara tillämplig på ett avgörande om underhållsbidrag till en sårbar person över den ålder som anges i den artikeln om avgörandet meddelades innan personen uppnådde den angivna åldern samt tillerkände denne underhållsbidrag bortom denna åldersgräns på grund av dennes nedsatta förmåga.
Artikel 38
Skydd av personuppgifter
Personuppgifter som samlats in eller översänts enligt konventionen får endast användas i de syften för vilka de samlats in eller översänts.
Artikel 39
Sekretess
Varje myndighet som behandlar uppgifter ska säkerställa sekretess för sådana uppgifter i enlighet med nationell lag.
Artikel 40
Förbud mot utlämnande av uppgifter
1. En myndighet ska inte lämna ut eller bekräfta uppgifter som samlats in eller översänts i enlighet med denna konvention om den bedömer att detta skulle kunna äventyra en persons hälsa, säkerhet eller frihet.
2. En sådan bedömning av en centralmyndighet ska beaktas av andra centralmyndigheter, särskilt i sådana fall som rör våld inom familjen.
3. Inget i denna artikel ska hindra att uppgifter samlas in av och översänds mellan myndigheter i den utsträckning som behövs för att fullgöra skyldigheterna enligt konventionen.
Artikel 41
Ingen legalisering
Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas inom ramen för denna konvention.
Artikel 42
Fullmakt
Centralmyndigheten i den anmodade staten får begära en fullmakt av sökanden endast om den agerar på hans eller hennes vägnar vid rättsliga förfaranden eller inför någon annan myndighet, eller avser att utse en företrädare för detta ändamål.
Artikel 43
Återkrav av kostnader
1. Täckning för kostnader som uppkommit vid tillämpningen av denna konvention får inte ha företräde framför indrivning av underhållsbidrag.
2. En stat får kräva tillbaka kostnader från en förlorande part.
3. När det gäller en ansökan enligt artikel 10.1 b för att kräva tillbaka kostnader från en förlorande part i enlighet med punkt 2, ska begreppet underhållsberättigad i artikel 10.1 omfatta en stat.
4. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artikel 8.
Artikel 44
Språkkrav
1. Ansökningar och därtill knutna handlingar ska vara avfattade på originalspråket och åtföljas av en översättning till ett officiellt språk i den anmodade staten eller till ett språk som den anmodade staten har angett att den kan godta genom en förklaring i enlighet med artikel 63, såvida inte den behöriga myndigheten i den staten meddelar att en översättning inte är nödvändig.
2. En fördragsslutande stat som har fler än ett officiellt språk och som, på grund av nationell lag, inte kan godta handlingar på ett av dessa språk för hela sitt territorium ska, genom en förklaring i enlighet med artikel 63, ange på vilket språk sådana handlingar eller översättningar av dessa ska avfattas för att kunna ges in i en viss del av dess territorium.
3. Om inte centralmyndigheterna har kommit överens om annat ska all annan kommunikation mellan sådana myndigheter ske på ett officiellt språk i den anmodade staten eller på engelska eller franska. En fördragsslutande stat får dock, genom att anmäla ett förbehåll i enlighet med artikel 62, motsätta sig användningen av antingen engelska eller franska.
Artikel 45
Metoder och kostnader för översättning
1. När det gäller ansökningar enligt kapitel III kan centralmyndigheterna i ett enskilt fall eller generellt komma överens om att översättning till ett officiellt språk i den anmodade staten får göras i den anmodade staten från originalspråket eller från ett annat överenskommet språk. Om det inte finns någon överenskommelse och det inte är möjligt för den begärande centralmyndigheten att uppfylla kraven i artikel 44.1 och 44.2, får ansökan och därtill knutna handlingar översändas med översättning till engelska eller franska, för vidare översättning till ett officiellt språk i den anmodade staten.
2. De översättningskostnader som uppkommer vid tillämpning av punkt 1 ska bäras av den begärande staten, om inte annat överenskommits mellan centralmyndigheterna i de berörda staterna.
3. Utan hinder av artikel 8, får den begärande centralmyndigheten ta betalt av sökanden för kostnader för översättning av en ansökan och därtill knutna handlingar, förutom om dessa kostnader kan täckas genom dess system för rättsligt bistånd.
Artikel 46
Stater med flera rättssystem – tolkning
1. I förhållande till en stat, i vilken två eller flera rättssystem eller regelverk tillämpas inom olika territoriella enheter på frågor som omfattas av denna konvention, ska
a) |
varje hänvisning till lagen eller förfarandet i en stat, i förekommande fall, avse gällande lag eller förfarande i den berörda territoriella enheten, |
b) |
varje hänvisning till ett avgörande som har erhållits, erkänts, erkänts och verkställts, verkställts eller ändrats i den staten, i förekommande fall, avse ett avgörande som har erhållits, erkänts, erkänts och verkställts, verkställts eller ändrats i den berörda territoriella enheten, |
c) |
varje hänvisning till en rättslig eller administrativ myndighet i den staten, i förekommande fall, avse en rättslig eller administrativ myndighet i den berörda territoriella enheten, |
d) |
varje hänvisning till den statens behöriga myndigheter, offentliga organ och andra organ, utom centralmyndigheter, i förekommande fall, avse de myndigheter eller organ som är bemyndigade att vidta åtgärder i den berörda territoriella enheten, |
e) |
varje hänvisning till bosättning eller hemvist i denna stat, i förekommande fall, avse bosättning eller hemvist inom den berörda territoriella enheten, |
f) |
varje hänvisning till att tillgångar finns i den staten, i förekommande fall, avse att tillgångar finns inom den berörda territoriella enheten, |
g) |
varje hänvisning till ett ömsesidigt avtal som är gällande i en stat, i förekommande fall, avse ett ömsesidigt avtal som är gällande i den berörda territoriella enheten, |
h) |
varje hänvisning till kostnadsfritt rättsligt bistånd i den staten, i förekommande fall, avse kostnadsfritt rättsligt bistånd inom den berörda territoriella enheten, |
i) |
varje hänvisning till ett avtal om underhållsbidrag som ingåtts i en stat, i förekommande fall, avse ett avtal om underhållsbidrag som ingåtts i den berörda territoriella enheten, |
j) |
varje hänvisning till en stats återkrav av kostnader, i förekommande fall, avse den berörda territoriella enhetens återkrav av kostnader. |
2. Denna artikel ska inte tillämpas på regionala organisationer för ekonomisk integration.
Artikel 47
Stater med flera rättssystem – materiella bestämmelser
1. En fördragsslutande stat, som har två eller flera territoriella enheter där olika rättssystem är tillämpliga, ska inte vara skyldig att tillämpa denna konvention på förhållanden som endast berör dessa olika territoriella enheter.
2. En behörig myndighet i en territoriell enhet i en fördragsslutande stat, som har två eller flera territoriella enheter där olika rättssystem är tillämpliga, ska inte vara skyldig att erkänna eller verkställa ett avgörande från en annan fördragsslutande stat enbart på grund av att avgörandet har erkänts eller verkställts i en annan territoriell enhet i samma fördragsslutande stat i enlighet med denna konvention.
3. Denna artikel ska inte tillämpas på regionala organisationer för ekonomisk integration.
Artikel 48
Samordning med tidigare Haagkonventioner om underhållsskyldighet
I förbindelserna mellan de fördragsslutande staterna ska denna konvention, med förbehåll för artikel 56.2, ersätta Haagkonventionen av den 2 oktober 1973 om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhållsskyldighet och Haagkonventionen av den 15 april 1958 om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn, i den utsträckning som konventionernas tillämpningsområde med avseende på dessa stater sammanfaller med tillämpningsområdet för denna konvention.
Artikel 49
Samordning med 1956 års New Yorkkonvention
I förbindelserna mellan de fördragsslutande staterna ska denna konvention ersätta Förenta nationernas konvention av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet, i den utsträckning som dess tillämpningsområde med avseende på dessa stater sammanfaller med tillämpningsområdet för denna konvention.
Artikel 50
Förhållande till tidigare Haagkonventioner om delgivning av handlingar och bevisupptagning
Denna konvention inverkar inte på Haagkonventionen av den 1 mars 1954 om vissa till civilrätten hörande ämnen, Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller Haagkonventionen av den 18 mars 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.
Artikel 51
Samordning av instrument och kompletterande avtal
1. Denna konvention inverkar inte på något internationellt instrument antaget före denna konvention, som de fördragsslutandestaterna är parter i och som innehåller bestämmelser i frågor som regleras i denna konvention.
2. Varje fördragsslutande stat får träffa överenskommelser som innehåller bestämmelser i frågor som regleras i denna konvention med en eller flera fördragsslutande stater, i syfte att sinsemellan förbättra tillämpningen av konventionen, förutsatt att dessa överenskommelser är förenliga med konventionens syfte och ändamål och, i förhållandet mellan dessa stater och andra fördragsslutande stater, inte inverkar på tillämpningen av konventionens bestämmelser. Stater som har ingått en sådan överenskommelse ska överlämna en kopia till konventionens depositarie.
3. Punkterna 1 och 2 ska även tillämpas på ömsesidiga avtal och på enhetliga lagar som grundar sig på särskilda förbindelser mellan de berörda staterna.
4. Denna konvention ska inte inverka på tillämpningen av instrument som utfärdats av en regional organisation för ekonomisk integration som är part i denna konvention, som antagits efter ingåendet av konventionen och som rör frågor som regleras i denna, förutsatt att sådana instrument, i förhållandet mellan medlemsstaterna i den regionala organisationen för ekonomisk integration och andra fördragsslutande stater, inte inverkar på tillämpningen av konventionens bestämmelser. När det gäller erkännande och verkställighet av avgöranden mellan medlemsstater i en regional organisation för ekonomisk integration, ska konventionen inte inverka på tillämpningen av bestämmelser som utfärdats av denna, oavsett om de antagits före eller efter konventionens ingående.
Artikel 52
Regeln om störst effektivitet
1. Konventionen ska inte hindra tillämpning av en överenskommelse, en ordning eller ett internationellt instrument som gäller mellan den begärande staten och den anmodade staten, eller av ett ömsesidigt avtal som gäller i den anmodade staten, som föreskriver
a) |
mer omfattande grunder för erkännande av avgöranden om underhållsskyldighet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 f i konventionen, |
b) |
förenklade och snabbare förfaranden för en ansökan om erkännande eller om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhållsskyldighet, |
c) |
förmånligare rättsligt bistånd än vad som föreskrivs i artiklarna 14–17, eller |
d) |
förfaranden som gör det möjligt för en sökande från en begärande stat att vända sig direkt till den anmodade statens centralmyndighet. |
2. Denna konvention ska inte hindra tillämpningen av en gällande lag i den anmodade staten som föreskriver effektivare bestämmelser i enlighet med vad som avses i punkt 1 a–c. När det gäller sådana förenklade och snabbare förfaranden som avses i punkt 1 b, ska dessa dock vara förenliga med det skydd som erbjuds parterna enligt artiklarna 23 och 24, särskilt i fråga om parternas rätt att underrättas på vederbörligt sätt om förfarandena och beredas skälig möjlighet att yttra sig, samt i fråga om verkningarna av en invändning eller ett överklagande.
Artikel 53
Enhetlig tolkning
Vid tolkningen av denna konvention ska hänsyn tas till dess internationella karaktär och till behovet av att främja en enhetlig tillämpning av den.
Artikel 54
Översyn av den praktiska tillämpningen av konventionen
1. Generalsekreteraren för Haagkonferensen för internationell privaträtt ska med jämna mellanrum sammankalla ett särskilt utskott för att granska den praktiska tillämpningen av konventionen och uppmuntra utvecklingen av god praxis enligt konventionen.
2. För detta ändamål ska de fördragsslutande staterna samarbeta med Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå för att samla in information, inklusive statistik och rättspraxis, om den praktiska tillämpningen av konventionen.
Artikel 55
Ändring av formulär
1. De formulär som bifogas denna konvention får ändras genom beslut av ett särskilt utskott som sammankallas av generalsekreteraren för Haagkonferensen för internationell privaträtt till vilket alla fördragsslutandestater och alla medlemmar ska inbjudas. Ett meddelande om förslaget att ändra formulären ska inkluderas i dagordningen för mötet.
2. Ändringar som antas av de fördragsslutande stater som närvarar vid det särskilda utskottet ska träda i kraft för alla fördragsslutande stater den första dagen i den sjunde kalendermånaden efter den dag då depositarien har delgett dessa till alla fördragsslutande stater.
3. Under den tidsperiod som anges i punkt 2 får varje fördragsslutande stat genom skriftligt meddelande till depositarien anmäla förbehåll mot ändringen i enlighet med artikel 62. En stat som anmäler ett sådant förbehåll ska, till dess att förbehållet återtas, betraktas som en icke-fördragsslutande stat med avseende på den ändringen.
Artikel 56
Övergångsbestämmelser
1. Konventionen ska vara tillämplig i varje fall där
a) |
en framställan enligt artikel 7 eller en ansökan enligt kapitel III har mottagits av centralmyndigheten i den anmodade staten efter det att konventionen har trätt i kraft mellan den begärande och den anmodade staten, |
b) |
en direkt framställan om erkännande och verkställighet har mottagits av den behöriga myndigheten i den anmodade staten efter det att konventionen har trätt i kraft mellan ursprungsstaten och den anmodade staten. |
2. I fråga om erkännande och verkställighet av avgöranden mellan fördragsslutande stater till denna konvention, som även är parter i någon av de Haagkonventioner om underhållsskyldighet som omnämns i artikel 48, gäller, att om villkoren för erkännande och verkställighet enligt den här konventionen förhindrar erkännande och verkställighet av ett avgörande som meddelats i ursprungsstaten innan den här konventionen trätt i kraft i den staten, och som annars skulle ha erkänts och verkställts i enlighet med den konvention som var i kraft när avgörandet meddelades, ska bestämmelserna i den sistnämnda konventionen vara tillämpliga.
3. Den anmodade staten ska inte vara skyldig enligt denna konvention att verkställa ett avgörande eller ett avtal om underhållsbidrag som avser belopp som förfaller till betalning innan konventionen träder i kraft mellan ursprungsstaten och den anmodade staten, utom när det gäller underhållsskyldighet, som grundar sig på ett föräldra–barnförhållande, mot en person under 21 år.
Artikel 57
Tillhandahållande av information om lagar, förfaranden och tjänster
1. En fördragsslutande stat ska, i samband med att dess ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras eller en förklaring ges in i enlighet med artikel 61 i konventionen, tillhandahålla Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå
a) |
en beskrivning av dess lagar och förfaranden rörande underhållsskyldighet, |
b) |
en beskrivning av de åtgärder den kommer att vidta för att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 6, |
c) |
en beskrivning av hur den kommer att tillhandahålla de sökande faktisk tillgång till förfaranden i enlighet med artikel 14, |
d) |
en beskrivning av dess bestämmelser och förfaranden för verkställighet, inklusive begränsningar avseende verkställigheten, särskilt bestämmelser till skydd för den underhållsskyldige samt preskriptionsfrister, |
e) |
varje tillkännagivande enligt artikel 25.1 b och 25.3. |
2. Fördragsslutande stater får, vid uppfyllandet av sina förpliktelser enligt punkt 1, använda sig av ett särskilt landprofilformulär (country profile form) som rekommenderas och har getts ut av Haagkonferensen för internationell privaträtt.
3. De fördragsslutande staterna ska hålla informationen uppdaterad.
KAPITEL IX
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 58
Undertecknande, ratificering och anslutning
1. Konventionen ska vara öppen för undertecknande för de stater som var medlemmar av Haagkonferensen för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess tjugoförsta session samt för övriga stater som deltog i den sessionen.
2. Den ska ratificeras, godtas eller godkännas och ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten deponeras hos utrikesministeriet i Konungariket Nederländerna, som är depositarie för konventionen.
3. Varje annan stat eller regional organisation för ekonomisk integration får ansluta sig till konventionen efter det att den har trätt i kraft, i enlighet med artikel 60.1.
4. Anslutningsinstrumentet ska deponeras hos depositarien.
5. Anslutningen får verkan endast i förhållandet mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som inte har gjort någon invändning mot anslutningen inom tolv månader efter dagen för den underrättelse som avses i artikel 65. Stater kan göra en sådan invändning även när de efter en anslutning ratificerar, godtar eller godkänner konventionen. Depositarien ska underrättas om varje sådan invändning.
Artikel 59
Regionala organisationer för ekonomisk integration
1. Även regionala organisationer för ekonomisk integration som består enbart av suveräna stater och som har behörighet inom vissa eller alla frågor som regleras i denna konvention får underteckna, godta, godkänna eller ansluta sig till denna konvention. Den regionala organisationen för ekonomisk integration ska i så fall ha samma rättigheter och skyldigheter som en fördragsslutande stat i den utsträckning som organisationen har behörighet i frågor som regleras i konventionen.
2. Den regionala organisationen för ekonomisk integration ska, vid tidpunkten för undertecknandet, godtagandet, godkännandet eller anslutningen, skriftligen meddela depositarien i vilka frågor, som regleras i denna konvention, som behörighet har överförts till organisationen av dess medlemsstater. Organisationen ska utan dröjsmål skriftligen meddela depositarien om varje ändring i dess behörighet, såsom den angavs i det senaste meddelandet enligt denna punkt.
3. En regional organisation för ekonomisk integration får vid tidpunkten för undertecknandet, godtagandet, godkännandet eller anslutningen, i enlighet med artikel 63, förklara att den är behörig i alla frågor som regleras i denna konvention och att medlemsstater, som har överfört behörighet till organisationen i aktuella frågor, kommer att vara bundna av konventionen i kraft av organisationens undertecknande, godtagande, godkännande eller anslutning.
4. Instrument som deponeras av en regional organisation för ekonomisk integration ska inte beaktas med avseende på ikraftträdandet av denna konvention, såvida inte organisationen avger en förklaring i enlighet med punkt 3.
5. Alla hänvisningar till en ”fördragsslutande stat” eller ”stat” i denna konvention ska, i förekommande fall, även gälla en regional organisation för ekonomisk integration som är part i konventionen. För det fall en regional organisation för ekonomisk integration avger en förklaring i enlighet med punkt 3, ska varje hänvisning till en ”fördragsslutande stat” eller ”stat” i denna konvention, i förekommande fall, även gälla organisationens berörda medlemsstater.
Artikel 60
Ikraftträdande
1. Konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader efter det att det andra ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument som avses i artikel 58 har deponerats.
2. Därefter träder konventionen i kraft
a) |
i förhållande till varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration som avses i artikel 59.1 som senare ratificerar, godtar eller godkänner konventionen, den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader efter det att dess ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument har deponerats, |
b) |
i förhållande till varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration som avses i artikel 58.3, dagen efter utgången av den tidsperiod under vilken invändningar kan göras i enlighet med artikel 58.5, |
c) |
i förhållande till en territoriell enhet som konventionen har utsträckts till i enlighet med artikel 61, den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader efter den underrättelse som avses i den artikeln. |
Artikel 61
Förklaringar rörande olika rättssystem inom en stat
1. En stat som har två eller fler territoriella enheter i vilka olika rättssystem tillämpas i frågor som regleras i denna konvention får, vid tidpunkten för undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning, i enlighet med artikel 63, förklara att konventionen ska omfatta alla dess territoriella enheter eller bara en eller flera av dem, och får när som helst ändra sin förklaring genom att avge en ny förklaring.
2. En sådan förklaring ska meddelas depositarien och uttryckligen ange de territoriella enheter på vilka konventionen är tillämplig.
3. Om en stat inte avger någon förklaring enligt denna artikel, ska konventionen omfatta alla dess territoriella enheter.
4. Denna artikel ska inte vara tillämplig på regionala organisationer för ekonomisk integration.
Artikel 62
Förbehåll
1. Varje fördragsslutande stat får senast vid ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning, eller då en förklaring i enlighet med artikel 61 avges, anmäla ett eller flera av de förbehåll som avses i artiklarna 2.2, 20.2, 30.8, 44.3 och 55.3. Inget annat förbehåll ska vara tillåtet.
2. Varje stat får när som helst återta ett förbehåll som den har anmält. Depositarien ska underrättas om ett sådant återtagande.
3. Förbehållet ska upphöra att gälla den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att den underrättelse som avses i punkt 2 har lämnats.
4. Förbehåll enligt denna artikel ska inte ha någon ömsesidig verkan, med undantag för förbehåll enligt artikel 2.2.
Artikel 63
Förklaringar
1. Förklaringar som avses i artiklarna 2.3, 11.1 g, 16.1, 24.1, 30.7, 44.1 och 44.2, 59.3 och 61.1 kan avges i samband med undertecknandet, ratificeringen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen eller vid valfri tidpunkt därefter, och får ändras eller återtas när som helst.
2. Förklaringar, ändringar och återtaganden ska meddelas depositarien.
3. En förklaring som avgetts i samband med undertecknandet, ratificeringen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen får verkan samtidigt som konventionen träder i kraft för den berörda staten.
4. En förklaring som avges vid en senare tidpunkt, och varje ändring eller återtagande av en förklaring, får verkan den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader efter den dag då meddelandet mottogs av depositarien.
Artikel 64
Uppsägning
1. En fördragsslutande stat får säga upp konventionen genom ett skriftligt meddelande ställt till depositarien. Uppsägningen får begränsas till vissa territoriella enheter i en stat med flera enheter på vilka konventionen är tillämplig.
2. Uppsägningen får verkan den första dagen i den månad som följer efter utgången av tolv månader efter den dag då meddelandet mottogs av depositarien. När en längre uppsägningstid anges i meddelandet, får uppsägningen verkan efter utgången av denna längre period efter den dag då meddelandet mottogs av depositarien.
Artikel 65
Underrättelser
Depositarien ska underrätta medlemsstaterna i Haagkonferensen för internationell privaträtt och andra stater och regionala organisationer för ekonomisk integration som har undertecknat, ratificerat, godtagit, godkänt eller anslutit sig i enlighet med artiklarna 58 och 59 om
a) |
de undertecknanden, ratificeringar, godtaganden och godkännanden som avses i artiklarna 58 och 59, |
b) |
de anslutningar och de invändningar som gjorts mot anslutningar som avses i artiklarna 58.3, 58.5 och 59, |
c) |
dagen för konventionens ikraftträdande enligt artikel 60, |
d) |
de förklaringar som avses i artiklarna 2.3, 11.1 g, 16.1, 24.1, 30.7, 44.1 och 44.2, 59.3 och 61.1, |
e) |
de överenskommelser som avses i artikel 51.2, |
f) |
de förbehåll som avses i artiklarna 2.2, 20.2, 30.8, 44.3 och 55.3 samt de återtaganden som avses i artikel 62.2, |
g) |
de uppsägningar som avses i artikel 64. |
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.
Upprättad i Haag den tjugotredje november år tjugohundrasju på engelska och franska språken, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som ska deponeras i Konungariket Nederländernas regerings arkiv, och varav en bestyrkt kopia på diplomatisk väg ska tillställas varje medlem i Haagkonferensen för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess tjugoförsta session och till övriga stater som deltog i den sessionen.
BILAGA 1
Formulär för översändande enligt artikel 12.2
MEDDELANDE OM SEKRETESS OCH SKYDD AV PERSONUPPGIFTER
Personuppgifter som samlats in eller översänts enligt konventionen får endast användas i de syften för vilka de samlats in eller översänts. Varje myndighet som behandlar sådana uppgifter ska säkerställa sekretess för sådana uppgifter i enlighet med nationell lag.
I enlighet med artikel 40 ska en myndighet inte lämna ut eller bekräfta uppgifter som samlats in eller översänts i enlighet med denna konvention om den bedömer att detta skulle kunna äventyra en persons hälsa, säkerhet eller frihet.
En bedömning avseende förbud mot utlämnande har gjorts av en centralmyndighet i enlighet med artikel 40.
1. Begärande centralmyndighet
a) |
Adress … |
b) |
Telefonnummer … |
c) |
Faxnummer … |
d) |
E-postadress … |
e) |
Referensnummer … |
2. Kontaktperson i den begärande staten
a) |
Adress (om annan) … |
b) |
Telefonnummer (om annat) … |
c) |
Faxnummer (om annat) … |
d) |
E-postadress (om annan) … |
e) |
Språk |
3. Anmodad centralmyndighet …
Adress …
4. Uppgifter om den sökande
a) |
Efternamn … |
b) |
Förnamn … |
c) |
Född den … (dd/mm/åååå) eller |
a) |
Det offentliga organets namn … |
5. Uppgifter om den eller de personer för vilka underhållsbidrag söks eller ska betalas till
a) |
Personen är densamma som den sökande som anges i punkt 4 |
b) |
|
6. Uppgifter om den underhållsskyldige (1)
a) |
Personen är densamma som den sökande som anges i punkt 4 |
b) |
Efternamn … |
c) |
Förnamn … |
d) |
Född den … (dd/mm/åååå) |
7. Detta formulär för översändande rör och åtföljs av en ansökan enligt
Artikel 10.1 a
Artikel 10.1 b
Artikel 10.1 c
Artikel 10.1 d
Artikel 10.1 e
Artikel 10.1 f
Artikel 10.2 a
Artikel 10.2 b
Artikel 10.2 c
8. Följande handlingar bifogas ansökan:
a) |
Med avseende på en ansökan enligt artikel 10.1 a
|
b) |
Med avseende på en ansökan enligt artikel 10.1 b, c, d, e och f och artikel 10.2 a, b eller c, följande antal kompletterande handlingar (utöver formuläret för översändande och själva ansökan) i enlighet med artikel 11.3: Artikel 10.1 b … Artikel 10.1 c … Artikel 10.1 d … Artikel 10.1 e … Artikel 10.1 f … Artikel 10.2 a … Artikel 10.2 b … Artikel 10.2 c … |
Namn: … (texta)
Datum: … (dd/mm/åååå)
Centralmyndighetens behöriga företrädare
(1) I enlighet med artikel 3 i konventionen avses med underhållsskyldig varje enskild person som är eller påstås vara skyldig att betala underhållsbidrag.
BILAGA 2
Formulär för bekräftelse av mottagande enligt artikel 12.3
MEDDELANDE OM SEKRETESS OCH SKYDD AV PERSONUPPGIFTER
Personuppgifter som samlats in eller översänts enligt konventionen får endast användas i de syften för vilka de samlats in eller översänts. Varje myndighet som behandlar sådana uppgifter ska säkerställa sekretess för sådana uppgifter i enlighet med nationell lag.
I enlighet med artikel 40 ska en myndighet inte lämna ut eller bekräfta uppgifter som samlats in eller översänts i enlighet med denna konvention om den bedömer att detta skulle kunna äventyra en persons hälsa, säkerhet eller frihet.
En bedömning avseende förbud mot utlämnande har gjorts av en centralmyndighet i enlighet med artikel 40.
1. Anmodad centralmyndighet
a) |
Adress … |
b) |
Telefonnummer … |
c) |
Faxnummer … |
d) |
E-postadress … |
e) |
Referensnummer … |
2. Kontaktperson i den anmodade staten
a) |
Adress (om annan) … |
b) |
Telefonnummer (om annat) … |
c) |
Faxnummer (om annat) … |
d) |
E-postadress (om annan) … |
e) |
Språk … |
3. Begärande centralmyndighet …
Kontaktperson …
Adress …
…
4. Den anmodade centralmyndigheten bekräftar mottagande den … (dd/mm/åååå) av formuläret för översändande från den begärande centralmyndigheten (referensnummer …, daterat … (dd/mm/åååå)) avseende följande ansökan enligt
Artikel 10.1 a
Artikel 10.1 b
Artikel 10.1 c
Artikel 10.1 d
Artikel 10.1 e
Artikel 10.1 f
Artikel 10.2 a
Artikel 10.2 b
Artikel 10.2 c
Sökandens efternamn …
Efternamn på den eller de personer för vilka underhållsbidrag söks eller ska betalas till …
…
…
Den underhållsskyldiges efternamn …
5. Inledande åtgärder som vidtagits av den anmodade centralmyndigheten:
|
Ansökan är fullständig och under behandling |
|
Se den bifogade statusrapporten för ansökan |
|
En statusrapport för ansökan kommer att följa senare |
|
Vänligen tillhandahåll följande kompletterande uppgifter och/eller handlingar: … … |
|
Den anmodade centralmyndigheten vägrar att behandla denna ansökan, då det är uppenbart att kraven i denna konvention inte är uppfyllda (artikel 12.8). Beslutsskälen framgår av ett bifogat dokument kommer att framgå av ett dokument som tillhandahålls senare |
Den anmodade centralmyndigheten ber den begärande centralmyndigheten att informera om eventuella förändringar av ansökans status.
Namn: … (texta)
Datum: … (dd/mm/åååå)
Centralmyndighetens behöriga företrädare
Rättelser
22.7.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 192/71 |
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG
( Europeiska unionens officiella tidning L 229 av den 1 september 2009 )
På sidan 11 ska artikel 17 c
i stället för:
”c) |
Om tillverkaren inte är den som ansvarar för märkningen ska följande anges:
|
vara:
”c) |
Om tillverkaren inte är den som ansvarar för märkningen ska följande anges, nämligen
|