(1)

Den 5 oktober 2006 antog rådet förordning (EG) nr 1563/2006 (1) om ingående av ett partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Unionen Komorerna. Ett protokoll bifogas det avtalet.

(2)

Europeiska unionen har förhandlat med Unionen Komorerna om ett nytt protokoll som ger EU-fartyg fiskemöjligheter i vatten som står under Unionen Komorernas överhöghet eller jurisdiktion när det gäller fiske.

(3)

Som ett resultat av dessa förhandlingar paraferades ett nytt protokoll den 21 maj 2010, vilket ändrades genom skriftväxling den 16 september 2010.

(4)

I enlighet med rådets beslut 2010/783/EU (2) undertecknades detta nya protokoll på Europeiska unionens vägnar den 31 december 2010 och det tillämpas provisoriskt.

(5)

Det nya protokollet bör ingås.

(1)

I en resolution av den 25 januari 1988 om ett handlingsprogram för gemenskapen (2) uppmanade rådet kommissionen att bekämpa miljöförorening genom kadmium.

(2)

I tabellen i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 innehåller post 23 begränsningar för utsläppande på marknaden och användning av kadmium i blandningar och varor.

(3)

Kadmium och kadmiumoxid är klassificerade som cancerframkallande i kategori 1B och avseende akut och kronisk toxicitet i vattenmiljö i kategori 1.

(4)

Sedan den 31 december 1992 är det i enlighet med rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (3) förbjudet att använda kadmium som färgämne i ett antal polymerer och färger och som stabiliseringsmedel i polyvinylklorid (PVC) för en rad användningar. Kadmiering är också förbjuden för en rad användningar. Direktiv 76/769/EEG har upphävts och ersatts av förordning (EG) nr 1907/2006 med verkan från och med den 1 juni 2009.

(5)

År 2007 slutfördes en europeisk riskbedömning av kadmium (4) inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (5). Den 14 juni 2008 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om resultatet av riskbedömningen och strategierna för att begränsa riskerna beträffande ämnena kadmium och kadmiumoxid (6) med en rekommendation om att begränsa utsläppande på marknaden och användning av kadmium i hårdlod och smycken.

(6)

I meddelandet anges att det behövs särskilda åtgärder för att begränsa riskerna med användning av hårdlod och smycken som innehåller kadmium. Yrkesmässiga användare och hobbyanvändare exponeras för rök vid lödning. Konsumenterna (vuxna och barn) exponeras för kadmium i smycken vid hudkontakt eller om de slickar på smyckena.

(7)

Kommissionen har beställt en undersökning av de socioekonomiska effekterna av uppdaterade begränsningar av utsläppande på marknaden och användning av kadmium i smycken, hårdlod och PVC. Resultaten av undersökningen offentliggjordes i januari 2010 (7).

(8)

De befintliga bestämmelserna om färg som innehåller zink bör klargöras med en definition av hög zinkhalt. Bestämmelserna om färg på målade varor bör också klargöras.

(9)

Sedan 2001 har den europeiska PVC-industrin frivilligt tagit initiativ till att inte använda kadmium som stabiliseringsmedel i nyproducerad PVC för de användningar som inte hade reglerats genom direktiv 76/769/EEG. Detta frivilliga initiativ har lett till en utfasning av användningen av kadmium i PVC.

(10)

Förbudet mot att använda kadmium bör omfatta alla varor som tillverkas av PVC, så att man kan uppfylla målet om att bekämpa kadmiumförorening.

(11)

Det bör beviljas undantag för blandningar framställda av PVC-avfall (nedan kallade återvunnen PVC) så att de kan släppas ut på marknaden för användning i vissa byggprodukter.

(12)

Användningen av återvunnen PVC bör uppmuntras vid tillverkning av vissa byggprodukter, eftersom man därigenom kan återanvända gammal PVC som kan innehålla kadmium. Följaktligen bör dessa byggprodukter ha ett högre gränsvärde för kadmium. På så sätt kan man undvika att PVC deponeras eller förbränns, något som leder till att koldioxid och kadmium frigörs i miljön.

(13)

Denna förordning bör börja tillämpas sex månader efter ikraftträdandet, så att aktörerna ges möjlighet att se till att bestämmelserna i förordningen följs.

(14)

Förbudet mot kadmium i ny PVC förväntas leda till att kadmiumhalten i byggprodukter av återvunnen PVC gradvis sjunker. Därför bör gränsvärdet för kadmium ses över, och Europeiska kemikaliemyndigheten bör delta i översynen av begränsningen i enlighet med artikel 69 i förordning (EG) nr 1907/2006.

(15)

I enlighet med övergångsbestämmelserna i artikel 137.1 a i Reach måste bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 ändras.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1831/2003 kan ett godkännande av en fodertillsats ändras efter en begäran från innehavaren av godkännandet och ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(2)

Användningen av monensinnatrium, som tillhör gruppen koccidiostatika och histomonostatika, godkändes för tio år genom kommissionens förordning (EG) nr 109/2007 (2) som fodertillsats för slaktkycklingar och kalkoner.

(3)

Innehavaren av godkännandet har lämnat in en ansökan om ändring av godkännandet av monensinnatrium vad gäller en ytterligare sammansättning av fodertillsatsen. Relevanta uppgifter lämnades in till stöd för ansökan.

(4)

Myndigheten konstaterade i sitt yttrande av den 1 februari 2011 (3) att användningen av tillsatsen i dess nya sammansättning på slaktkycklingar och kalkoner inte leder till några nya betänkligheter för djurs och människors hälsa eller för miljön och att den är verkningsfull när det gäller att bekämpa koccidios. Myndigheten bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium för fodertillsatser som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Villkoren i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(6)

Förordning (EG) nr 109/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av natriumbensoat har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av ämnet natriumbensoat som fodertillsats för avvanda smågrisar.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 1 februari 2011 (2) att det ämne som anges i bilagan under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att tillsatsen har visat en stor nytta vad gäller den slutliga kroppsvikten och gett en effektivare foderomvandling hos målarten. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av ämnet visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

Tullkodexkommittén har inte yttrat sig inom den tidsfrist som dess ordförande har bestämt.

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

(1)

Flera medlemsstater har i enlighet med artikel 3.5 i kommissionens förordning (EU) nr 807/2010 av den 14 september 2010 om närmare bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i unionen (3) underrättat kommissionen om att de inte kommer att kunna utnyttja vissa kvantiteter av de produkter som tilldelats dem i enlighet med den plan för 2011 som antogs genom kommissionens förordning (EU) nr 945/2010 (4).

(2)

Enligt artikel 3.5 i förordning (EU) nr 807/2010 kan kommissionen tilldela övriga medlemsstater tillgängliga resurser i enlighet med deras önskemål och det effektiva utnyttjandet av de produkter som ställts till förfogande liksom tilldelningar under tidigare budgetår.

(3)

Eftersom denna ändring av planen för 2011 genomförs vid en tidpunkt då medlemsstaternas administrativa åtgärder för genomförandet av distributionsplanen bör vara mer eller mindre avslutade, bör de omfördelade kvantiteterna inte beaktas vid beräkningen av om medlemsstaterna i enlighet med den skyldighet som föreskrivs i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 945/2010 och artikel 3.2 andra stycket i förordning (EU) nr 807/2010 har tagit ut 70 % av spannmålslagren inom de fastställda tidsfristerna.

(4)

Förordning (EU) nr 945/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

a)

I artikel 5 ska följande punkt läggas till:

”När det gäller 2011 års distributionsplan ska punkt 1 i denna artikel och artikel 3.2 andra stycket första meningen i förordning (EU) nr 807/2010 inte gälla för följande kvantiteter spannmål som finns tillgängliga i lager i Finland:

b)

Bilagorna I och III ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(1)

TARGET2-Securities (nedan kallat T2S) syftar till att underlätta integrationen av transaktionsavveckling genom att den möjliggör grundläggande, neutral och gränslös kontant- och värdepappersavveckling i Europa så att värdepapperscentraler kan tillhandahålla sina kunder harmoniserade och standardiserade avvecklingstjänster i centralbankspengar med leverans mot betalning i en tekniskt integrerad miljö.

(2)

I samband med den tredje delrapporten om T2S i februari 2010 beslöt T2S-styrelsen att Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France och Banca d’Italia (nedan kallade de fyra centralbankerna) skulle vidta de förberedelser som krävs för att erhålla upp till tre leverantörer av nätverkstjänster till T2S som kan tillhandahålla konnektivitetstjänster till T2S-plattformen samt att Banca d’Italia skulle leda urvalsförfarandet.

(3)

I samband med den fjärde delrapporten om T2S beslöt ECB-rådet vid sitt möte den 21 april 2010 att tillhandahållandet av nätverkstjänster inom T2S skulle bli föremål för en upphandling samt att högst tre licenser skulle tilldelas.

(4)

I samband med den femte delrapporten om T2S i juli 2010 beslöt T2S-styrelsen att Banca d’Italia skulle vara Eurosystemets operativa organ för urvalsförfarandet. Den beslöt även att T2S-styrelsen skulle ansvara för att utse ledamöter till urvalskommittén eftersom centralbankerna i Eurosystemet ska bära ansvaret för urvalskriterierna samt för resultatet av urvalskommitténs beslut på grundval av urvalskriterierna. Banca d’Italia skulle ansvara för att urvalsförfarandet genomfördes korrekt, och dess specifika ansvarsskyldighet för urvalsförfarandet skulle vara åtskilt från de fyra centralbankernas ansvarsskyldighet enligt nivå 2/nivå 3-avtalet.

(5)

Den 13 augusti 2010 beslöt T2S-styrelsen att Banca d’Italias ansvarsskyldighet skulle specificeras mer ingående i ett bemyndigande från centralbankerna i Eurosystemet till Banca d’Italia om att genomföra urvalsförfarandet.

(6)

Syftet med urvalsförfarandet är att ge leverantörer av nätverkstjänster i uppdrag att tillhandahålla en rad fördefinierade konnektivitetstjänster, som utgör grunden för de konnektivitetslösningar som leverantörerna av T2S-nätverkstjänster ska utforma, implementera, leverera och driva för ett säkert utbyte av affärsinformation mellan de direktanslutna T2S-aktörerna och T2S-plattformen.

(7)

Urvalsförfarandet för leverantörer av T2S-nätverkstjänster faller visserligen utanför tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (1), men i tillämpliga fall bör ändå reglerna enligt direktiv 2004/18/EG, förfarandena enligt beslut ECB/2008/17 av den 17 november 2008 om ett ramverk för gemensamma upphandlingar inom Eurosystemet (2) samt den nationella lagstiftningen om genomförande av direktiv 2004/18/EG användas som allmänna riktlinjer för den bemyndigade centralbanken.

(8)

Banca d’Italia har av ECB-rådet utsetts att genomföra urvalsförfarandet för leverantörer av T2S-nätverkstjänster.

(9)

Banca d’Italia hade godtagit detta uppdrag och har bekräftat sin vilja att agera i enlighet med detta beslut.

a)

genomföra urvalsförfarandet för leverantörer av T2S-nätverkstjänster, i eget namn och i enlighet med dessa centralbankers intressen, i fullt samarbete med T2S-styrelsen och urvalskommittén genom att tillhandahålla de materiella och mänskliga resurser som krävs för att se till att urvalsförfarandet följer tillämplig lag i den bemyndigade centralbankens medlemsstat, och

b)

i enlighet med urvalskommitténs beslut underteckna det relevanta licensavtalet med samtliga leverantörer av T2S-nätverkstjänster, högst två vid varje tillfälle, för centralbankerna i Eurosystemet och i enlighet med dessa centralbankers intressen.