8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/1

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/2

(1)

En bedömning av ett antal avfallsflöden visar att återanvändningsmarknaderna för metallskrot skulle främjas av specifika kriterier som fastställer när metallskrot som erhållits från avfall upphör att vara avfall. Dessa kriterier skulle säkerställa en hög miljöskyddsnivå. De skulle inte påverka tillämpningen av klassificeringen av metallskrot som avfall i tredjeländer.

(2)

Rapporter från Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum har visat att det finns en marknad för och en efterfrågan på skrot av järn, stål och aluminium för användning som råmaterial i stålverk, gjuterier, aluminiumraffinaderier och vid omsmältning för metallproduktion. Skrot av järn, stål och aluminium bör därför vara tillräckligt rent och uppfylla de tillämpliga normer eller specifikationer för skrot som den metallproducerande industrin kräver.

(3)

Kriterierna för att fastställa när skrot av järn, stål och aluminium upphör att vara avfall bör säkerställa att skrot av järn, stål och aluminium som är ett resultat av återvinning uppfyller den metallproducerande industrins tekniska krav, följer gällande lagstiftning och produktstandarder och inte ger allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa. Rapporter från Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum har visat att de föreslagna kriterierna om avfall som används som råmaterial för återvinning, om förfaranden och metoder för behandling samt om metallskrot som härrör från återvinning uppfyller dessa krav, eftersom de bör leda till produktion av skrot av järn, stål och aluminium utan farliga egenskaper och tillräckligt fritt från icke-metalliska föreningar.

(4)

För att säkerställa överensstämmelse med kriterierna bör det föreskrivas att uppgifter om metallskrot som har upphört att vara avfall utfärdas och att ett kvalitetsstyrningssystem införs.

(5)

En översyn av kriterierna kan visa sig vara nödvändig om övervakningen av hur marknadsvillkoren för skrot av järn, stål och skrot av aluminium utvecklas visar på negativa följder för återanvändningsmarknaderna för skrot av järn, stål och aluminium, särskilt avseende tillgängligheten till och tillgången på sådant skrot.

(6)

För att göra det möjligt för verksamhetsutövarna att anpassa de kriterier som fastställer när metallskrot upphör att vara avfall bör det föreskrivas att en skälig period ska förflyta innan denna förordning börjar tillämpas.

(7)

Den kommitté som inrättats genom artikel 39.1 i direktiv 2008/98/EG har inte yttrat sig om de åtgärder som föreskrivs i denna förordning, och kommissionen lade därför inför rådet fram ett förslag om åtgärder som även överlämnades till Europaparlamentet.

(8)

Europaparlamentet har inte motsatt sig de föreslagna åtgärderna.

a)

Det avfall som används som råmaterial vid återvinning uppfyller kriterierna i avsnitt 2 i bilaga I.

b)

Det avfall som används som råmaterial vid återvinning har behandlats i enlighet med kriterierna i avsnitt 3 i bilaga I.

c)

Det avfall av stål och järn som härrör från återvinning uppfyller kriterierna i avsnitt 1 i bilaga I.

d)

Producenten har uppfyllt kraven i artiklarna 5 och 6.

a)

Det avfall som används som råmaterial vid återvinning uppfyller kriterierna i avsnitt 2 i bilaga II.

b)

Det avfall som används som råmaterial vid återvinning har behandlats i enlighet med kriterierna i avsnitt 3 i bilaga II.

c)

Det aluminiumavfall som härrör från återvinning uppfyller kriterierna i avsnitt 1 i bilaga II.

d)

Producenten har uppfyllt kraven i artiklarna 5 och 6.

a)

Acceptanskontroll för avfall som används som råmaterial vid återvinning enligt avsnitt 2 i bilagorna I och II.

b)

Övervakning av de förfaranden och metoder för behandling som beskrivs i avsnitt 3.3 i bilagorna I och II.

c)

Övervakning av kvaliteten på metallskrot som härrör från återvinning enligt avsnitt 1 i bilagorna I och II (inbegripet provtagning och analys).

d)

Strålningsövervakningens effektivitet enligt avsnitt 1.5 i bilagorna I respektive II.

e)

Kommentarer från kunder om metallskrotets kvalitet.

f)

Redovisning av resultaten av den övervakning som utförts enligt leden a–d.

g)

Granskning och förbättring kvalitetsstyrningssystemet.

h)

Personalutbildning.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/12

(1)

Begränsningarna av rätten för passagerare på flygningar från tredjeländer att ha med sig vätskor, geléer och sprayer när de transiterar flygplatser inom unionen ger upphov till vissa praktiska problem på dessa flygplatser och orsakar olägenheter för de berörda passagerarna.

(2)

Kommissionens förordning (EU) nr 358/2010 av den 23 april 2010 om ändring av förordning (EU) nr 185/2010 av den 4 mars 2010 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (2) innehåller undantag som för att tillåta att passagerare tar med sig vätskor, geléer och sprayer som införskaffats vid vissa flygplatser i tredjeländer. Dessa undantag upphör att gälla den 29 april 2011.

(3)

Undantagen har förenklat driften och underlättat för transferpassagerare på flygningar från tredjeländer att ha med sig vätskor, geléer och sprayer när de transiterar flygplatser inom unionen, samtidigt som man bibehållit en hög nivå på luftfartsskyddet. Om de villkor som sattes upp för undantagen även i framtiden uppfylls vid de flygplatserna i tredjeländer, bör undantagen behållas.

(4)

Kommissionens förordning (EG) nr 185/2010 av den 4 mars om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (3) bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten som har inrättats genom artikel 19.1 i förordning (EG) nr 300/2008.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/14

(1)

Användning av endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (MUCL 49755) och endo-1,3(4)-beta-glukanas framställt av Trichoderma reesei (MUCL 49754) godkändes för en tioårsperiod för slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EG) nr 1091/2009 av den 13 november 2009 om godkännande av ett enzympreparat av endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (MUCL 49755) och endo-1,3(4)-beta-glukanas framställt av Trichoderma reesei (MUCL 49754) som fodertillsats för slaktkycklingar (innehavare av godkännandet: Aveve NV) (2).

(2)

Innehavaren av godkännandet har lämnat in en ansökan om ändring av villkoren för godkännandet av denna fodertillsats när den används för slaktkycklingar, i form av en minskning av de minsta rekommenderade dosen av endo-1,4-beta-xylanas framställt av Trichoderma reesei (MUCL 49755) och endo-1,3(4)-beta-glukanas framställt av Trichoderma reesei (MUCL 49754) från 4 000 XU (3)/kg och 900 BGU (4)/kg till 2 000 XU/kg och 450 BGU/kg. Ansökan åtföljdes av relevanta uppgifter som styrkte begäran om ändring.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) fann i sitt yttrande av den 10 november 2010 att uppgifterna från tre försök med slaktkycklingar inte stödjer minskningen av minsta rekommenderade dos från 4 000 XU och 900 BGU/kg foder till 2 000 XU och 450 BGU/kg foder, eftersom analyserna av fodret visade att de avsedda doserna överskreds avsevärt. Uppgifterna visade dock att produkten är verksam vid lägre doser än den som för närvarande är godkänd. Enligt myndigheten tyder uppgifterna approximativt på att 3 000 XU och 600 BGU/kg foder har utsikter att förbättra tillväxttakten och förhållandet mellan foder och viktökning hos slaktkycklingar (5).

(4)

Villkoren i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(5)

Förordning (EG) nr 1091/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/17

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de villkor och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 1831/2003 kan ett godkännande av en fodertillsats ändras efter en begäran från innehavaren av godkännandet och ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(3)

Användningen av mikroorganismpreparatet av Bacillus amyloliquefaciens CECT 5940 godkändes för tio år för slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EG) nr 1292/2008 av den 18 december 2008 om godkännande av Bacillus amyloliquefaciens CECT 5940 (Ecobiol och Ecobiol plus) som fodertillsats (2).

(4)

Innehavaren av godkännandet lämnade in en ansökan om ändring av godkännandet för denna tillsats för att tillåta att den används i foder för slaktkycklingar som innehåller följande koccidiostatika: monensinnatrium, diclazuril, nicarbazin, robenidinhydroklorid, salinomycinnatrium, lasalocidnatrium, narasin/nicarbazin, maduramycinammonium, decokinat eller semduramicinnatrium. Innehavaren av godkännandet har lämnat in relevanta uppgifter som stöd för begäran.

(5)

Myndigheten fann i sitt yttrande av den 9 november 2010 att tillsatsen Bacillus amyloliquefaciens CECT 5940 är förenlig med diclazuril, monensinnatrium och nicarbazin (3).

(6)

Villkoren i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(7)

Förordning (EG) nr 1292/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/19

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av det preparat som anges i bilagan till den här förordningen har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan har bifogats de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av det preparat som anges i bilagan som fodertillsats för fjäderfä, avvanda smågrisar och slaktsvin.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 10 november 2010 (2) att det preparat som anges i bilagan under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att denna tillsats kan förbättra de zootekniska parametrarna hos målarten. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Myndigheten bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av Europeiska unionens referenslaboratorium för foder, inrättat i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av det preparat som anges i bilagan visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/21

(1)

I enlighet med artikel 6.2 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har ansökan om registrering av beteckningen ”Magiun de prune Topoloveni” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/23

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/25

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2010/11 har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 867/2010 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 326/2011 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/27

(1)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 447/2010 (2) inleds försäljning av skummjölkspulver genom ett anbudsförfarande, i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 av den 11 december 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller uppköp och försäljning av jordbruksprodukter inom ramen för offentlig intervention (3).

(2)

I enlighet med artikel 46.1 i förordning (EU) nr 1272/2009 och på grundval av de anbud som har tagits emot inom ramen för varje enskild anbudsinfordran bör kommissionen fastställa ett lägsta försäljningspris eller besluta att inte fastställa ett lägsta försäljningspris.

(3)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den nittonde enskilda anbudsinfordran bör det inte fastställas något lägsta försäljningspris.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/28

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/29

(1)

Den 29 oktober 2010 anmälde den tyska federala miljömyndigheten till kommissionen och de andra medlemsstaterna ett tillfälligt förbud mot utsläppande på den tyska marknaden av tvätt- och rengöringsmedlet POR-ÇÖZ med en halt av salpetersyra på 20 % eller mer, på grund av riskerna för frätskador och farliga ångor som kan bildas av beståndsdelen salpetersyra (3).

(2)

De tyska myndigheterna anmälde även det tillfälliga förbudet mot POR-ÇÖZ till kommissionen via Rapex (4) enligt artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (5). En annan risk som nämndes var att behållare med POR-ÇÖZ inte hade tillräckligt barnsäkra förslutningar.

(3)

POR-ÇÖZ tillverkas i Turkiet av det registrerade företaget Levent Kimya och importeras till Tyskland av företaget Karakus Handels GmbH med registrerat säte i D-58638 Iserlohn.

(4)

POR-ÇÖZ innehåller 20–30 % salpetersyra i vattenlösning. Salpetersyra klassificeras som frätande på huden i kategori 1 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (6) om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar.

(5)

POR-ÇÖZ marknadsförs till allmänheten som medel för borttagande av kalkavlagringar och rost. Det är en blandning avsedd för rengöringsändamål, och är därför att anse som ett tvätt- och rengöringsmedel enligt artikel 2 i förordningen om tvätt- och rengöringsmedel.

(6)

Enligt faktapresentationen i den tyska Rapex-anmälan är produkten POR-ÇÖZ inte försedd med lämpliga barnsäkra förslutningar. Den uppfyller därför inte artikel 11.1 i förordning (EG) nr 648/2004 tillsammans med artikel 9.1.3 i och del A i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG (7) om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat, och omfattas inte heller av artikel 15.1 i förordning (EG) nr 648/2004, som bara är tillämplig på produkter som ”uppfyller kraven i denna förordning”.

(7)

Tyskland förtydligade muntligen faktaunderlaget vid mötet i arbetsgruppen för tvätt- och rengöringsmedel den 14 december 2010. Tyskland förklarade att det hade förekommit två produkter under varumärket POR-ÇÖZ på den tyska marknaden. Den produkt som avsågs i anmälan till kommissionen den 29 oktober 2010, som importerades av Karakus Handels GmbH, var korrekt märkt och försedd med lämpliga barnsäkra förslutningar. Den andra POR-ÇÖZ-produkten från samma tillverkare importerades olagligt på okänd väg. Den var märkt på turkiska och var inte försedd med tillräckligt barnsäkra förslutningar.

(8)

I en skrivelse av den 22 december 2010 bekräftade Tyskland att den produkt som Tyskland avsåg i sin anmälan av den 29 oktober 2010 (tillverkad av Levent Kimya och importerad till Tyskland av företaget Karakus Handels GmbH) uppfyllde förordningen om tvätt- och rengöringsmedel, bland annat märknings- och förpackningskraven genom att ha en tyskspråkig etikett och barnsäkra förslutningar. Rapex-anmälan nr 1760/10 har ändrats med en reviderad anmälan som lämnades till kommissionen den 16 december 2010, där det anges att grunderna för förbudet inte var underlåtenhet att följa lagfästa krav utan produktens höga risker för människors hälsa.

(9)

Enligt detta underlag är artikel 15 i förordning (EG) nr 648/2004 tillämplig, eftersom produkten POR-ÇÖZ som avses i den tyska anmälan är ett tvätt- och rengöringsmedel som uppfyller kraven i den förordningen.

(10)

Tyskland har uppvisat skälig grund för att anse att produkten POR-ÇÖZ utgör en risk för människors säkerhet eller hälsa. Tyskland uppgav att ett fall av ett skadat barn kan tillskrivas användning av POR-ÇÖZ i Tyskland. Dessutom bokförde de tyska giftinformationscentralerna 1999–2010 totalt 134 fall av allvarliga personskador på grund av användning i hushåll av salpetersyrhaltiga medel för borttagande av kalkavlagringar och rost. I Belgien (den enda andra medlemsstaten där en turkiskt märkt version av POR-ÇÖZ hade påträffats på marknaden) har giftinformationscentralerna bokfört tre fall av allvarliga problem med andningsorganen på grund av yrkesmässig användning av kalkborttagningsmedel innehållande 30 % salpetersyra. På grundval av en bedömning av hälsoriskerna vid användning av rengöringsprodukter med en salpetersyrehalt på 20–30 % rekommenderade det tyska federala institutet för riskbedömningar den 28 september 2010 att rengöringsprodukter som innehåller mer än 20 % salpetersyra inte bör släppas ut på marknaden för leverans till allmänheten (8).

(11)

Kommissionen har rådfrågat medlemsstaterna både genom frågeformulär som skickades ut den 15 november 2010 och i ett möte i arbetsgruppen för tvätt- och rengöringsmedel den 14 december 2010. De åtgärder som föreskrivs i detta beslut överensstämmer med deras uppfattning enligt kommitténs yttrande av den 14 mars 2011.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/31

(1)

I anslutningsakten från 2003 föreskrivs att Lettland, på de villkor som fastställs i akten, under en sjuårsperiod efter anslutningen, som löper ut den 30 april 2011, får fortsätta att förbjuda att jordbruksmark förvärvas av fysiska personer och juridiska personer från andra EU-medlemsstater som inte är bosatta eller registrerade eller har en filial eller agentur i Lettland. Detta är ett tidsbegränsat undantag från den fria rörligheten för kapital som fastställs i artiklarna 63–66 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Övergångsperioden får bara förlängas en gång och med ytterligare tre år.

(2)

Lettland begärde den 6 december 2010 att övergångsperioden för förvärv av jordbruksmark förlängs med tre år.

(3)

Det främsta motivet till övergångsperioden var behovet av att trygga jordbruksverksamhetens socioekonomiska villkor efter införandet av den inre marknaden och övergången till den gemensamma jordbrukspolitiken i Lettland. Framför allt var syftet att minska farhågorna för de konsekvenser en liberalisering av jordbruksmarksförvärvet kunde få för jordbrukssektorn, beroende på de stora skillnaderna i markpriser och inkomster jämfört med Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket (nedan kallade EU-15). Övergångsperiodens syfte var också att för bönderna underlätta återlämnandet och privatiseringen av jordbruksmark. Kommissionen har redan betonat vikten av att ovannämnda jordbruksreform är slutförd, när den föreskrivna övergångsperioden löper ut. Så sker i kommissionens rapport Översyn av övergångsbestämmelserna om förvärv av jordbruksmark och skog i anslutningsfördraget från 2003  (1) av den 16 juli 2008 (nedan kallad halvtidsöversynen).

(4)

Enligt Eurostats uppgifter är priserna på jordbruksmark i Lettland lägre än motsvarande priser i EU. Att försäljningspriserna på jordbruksmark helt skulle konvergera var inget som förväntades eller uppfattades som ett nödvändigt villkor för att avsluta övergångsperioden. De tydliga prisskillnaderna mellan Lettland och EU-15 är dock av en sådan storleksordning att de kan utgöra ett hinder för en friktionsfri utveckling mot priskonvergens.

(5)

Liksom för prisnivåerna på jordbruksmark visar Eurostats uppgifter att det fortfarande finns ett gap mellan Lettland och EU-15 när det gäller BNP per capita, uttryckt i köpkraftspariteter. I förhållande till invånarnas köpkraft är således Lettlands nuvarande priser på jordbruksmark höga.

(6)

Den lettiska jordbrukssektorn har också fortfarande sämre konkurrenskraft än EU-15, till vilket kommer finansieringsproblem och höga räntor på kommersiella lån för köp av jordbruksmark (15 % per år under 2009 enligt de lettiska myndigheternas uppgifter).

(7)

Den 1 januari 2010 stod jordbruksmark för 37,7 % av landets totala areal och skogsmark för 45,8 %, enligt de lettiska myndigheternas uppgifter som hämtats från statens markbyrå. År 2007 ägdes 62 % av jordbruksmarken av jordbrukare och 26,6 % var arrenderad. Även om jordbruksmarken i Lettland i huvudsak redan är i privat ägo, så är återlämnandet av jordbruksmark och landreformen fortfarande inte avslutade på landsbygden.

(8)

Att äganderätten inte avgjorts hindrar ofrånkomligen markaffärer och sammanläggning av jordbruksegendomar. Vidare bidrar ägosplittring till sämre konkurrenskraft och resulterar i mindre marknadsinriktade jordbruksföretag. I detta sammanhang visar Eurostats uppgifter att jordbruksmarken gradvis läggs samman och den brukade jordbruksarealen per gård i Lettland har ökat från i genomsnitt 10 till 16 ha per gård mellan 2001 och 2007. Ändå är den fortfarande lägre än i andra EU-medlemsstater som Danmark, Tyskland och Sverige där genomsnittet år 2007 uppgick till 60, 46 respektive 43 ha.

(9)

Den globala finanskrisen nyligen har också haft en negativ inverkan på Lettlands ekonomi. De lettiska jordbrukarnas redan förfördelade ställning i förhållande till EU-15 försämrades ytterligare av vikande efterfrågan, följt av kraftigt sjunkande priser på jordbruksprodukter samtidigt som råvarupriserna låg kvar på samma höga nivå som 2008.

(10)

Mot denna bakgrund kan man liksom de lettiska myndigheterna förvänta sig att markpriserna i Lettland kommer att utsättas för ytterligare tryck, om restriktionerna hävs den 1 maj 2011. Då övergångsperioden löper ut, finns det således en risk för allvarliga störningar på den lettiska marknaden för jordbruksmark.

(11)

Det bör därför beviljas en förlängning med tre år av den övergångsperiod som avses i bilaga VIII kapitel 3 i anslutningsakten från 2003.

(12)

För att göra marknaden helt förberedd på en liberalisering är det fortsättningsvis av yttersta vikt att – även i ett ogynnsamt ekonomiskt läge – förbättra exempelvis kredit- och försäkringsmöjligheterna för jordbrukare och se till att strukturreformen inom jordbruket fullföljs under övergångsperioden. Detta poängterades redan i halvtidsöversynen från 2008.

(13)

Då den inre marknaden alltid har varit av central betydelse för välståndet i EU, skulle ett ökat inflöde av utländskt kapital kunna innebära fördelar även för jordbruksmarknaden i Lettland. Enligt halvtidsöversynen från 2008 skulle ökade utländska investeringar inom jordbrukssektorn också få betydande långtidseffekter på kapital- och kunskapstillgången, på hur jordbruksmarknaden fungerar och på jordbruksproduktiviteten. Successivt lättade restriktioner för utländskt ägande under övergångsperioden skulle även bidra till att förbereda marknaden på en fullständig liberalisering.

(14)

För att klargöra rättsläget och undvika ett rättsligt vakuum i Lettlands nationella lagstiftning när den nuvarande övergångsperioden löpt ut, bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/33

(1)

Artikel 18.1 i ECBS-stadgan föreskriver att Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta får utföra lånetransaktioner med kreditinstitut och andra marknadsaktörer, varvid lån ska lämnas mot tillfredsställande säkerheter. De kriterier som avgör godtagbarheten av säkerheter vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner framgår av bilaga I till riktlinje ECB/2000/7 av den 31 augusti 2000 om Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden (1) (nedan kallad den allmänna dokumentationen).

(2)

Enligt punkt 1.6 i den allmänna dokumentationen får ECB-rådet när som helst ändra de instrument, villkor, kriterier och förfaranden som används för genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska operationer. Enligt punkt 6.3.1 i den allmänna dokumentationen förbehåller sig Eurosystemet rätten att avgöra om en emission, emittent, gäldenär eller borgensman uppfyller kraven på hög kreditvärdighet på grundval av all information som det anser relevant.

(3)

På grund av den irländska statens ekonomiska situation och en räddningsplan som stöds av euroområdets medlemsstater och Internationella valutafonden (IMF) råder det en exceptionell situation på finansmarknaden, och marknaden värderar inte värdepapper som emitterats av den irländska staten på ett normalt sätt, vilket får negativa effekter för det finansiella systemets stabilitet. Denna exceptionella situation nödvändiggör en snabb och tillfällig anpassning av Eurosystemets penningpolitiska styrsystem.

(4)

ECB-rådet noterar att den irländska regeringen har antagit en ekonomisk och finansiell räddningsplan som framförhandlats med Europeiska kommissionen, ECB och Internationella valutafonden, samt att den irländska regeringen tydligt har uttalat sin avsikt att fullt ut genomföra räddningsplanen. ECB-rådet har också granskat och godkänt den irländska regeringens genomförande av programmet så här långt. ECB-rådet har också, ur Eurosystemets riskhanteringsperspektiv, bedömt vilka följder en sådan plan har för de värdepapper som emitterats av den irländska staten. ECB-rådet anser att planen är adekvat och att, ur ett riskhanteringsperspektiv, de omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av den irländska staten håller tillräckligt hög kvalitet för att även fortsättningsvis kunna godtas som säkerhet vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, oavsett vilka externa kreditbetyg de kan erhålla. Dessa positiva bedömningar utgör grunden för denna exceptionella och tillfälliga åtgärd som vidtas för att bidra till sunda finansinstitut och på så sätt öka hela det finansiella systemets stabilitet samt även skydda dessa instituts kunder. ECB kommer noga att följa upp den irländska regeringens agerande vad gäller att fullt ut genomföra den ekonomiska och finansiella räddningsplan som är grundförutsättningen för dessa åtgärder.

(5)

Detta beslut bör tillämpas fram till dess att ECB-rådet anser att marknaden är tillräckligt stabil för att återigen tillåta en normal tillämpning av Eurosystemets penningpolitiska styrsystem för marknadstransaktioner.