4.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 1/1

4.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 1/3

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2010/11 har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 867/2010 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 1253/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

4.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 1/5

(1)

Kommissionens förordningar (EG) nr 1112/2002 (2) och (EG) nr 2229/2004 (3) innehåller genomförandebestämmelser för den fjärde etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår 6-bensyladenin.

(2)

Anmälaren återkallade i enlighet med artikel 24e i förordning (EG) nr 2229/2004 sin ansökan om att det verksamma ämnet ska införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG inom två månader från det att utkastet till bedömningsrapporten tagits emot. Följaktligen antogs kommissionens beslut 2008/941/EG av den 8 december 2008 om att inte ta upp vissa verksamma ämnen i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen (4) utan att 6-bensyladenin infördes i bilagan.

(3)

Den ursprungliga anmälaren (nedan kallad sökanden) lämnade i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG in en ny ansökan om ett påskyndat förfarande i enlighet med artiklarna 14–19 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 av den 17 januari 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 91/414/EEG i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (5).

(4)

Ansökan lämnades till Förenade kungariket, som i förordning (EG) nr 2229/2004 hade utsetts till rapporterande medlemsstat. Tidsfristen för det påskyndade förfarandet har följts. Specifikationen för det verksamma ämnet och de avsedda användningarna är desamma som de som anges i beslut 2008/941/EG. Ansökan uppfyller dessutom de återstående kraven gällande innehåll och förfarande i artikel 15 i förordning (EG) nr 33/2008.

(5)

Förenade kungariket utvärderade de kompletterande uppgifter som den sökande lämnat och lade fram en kompletterande rapport. Rapporten lämnades till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och till kommissionen den 27 november 2009. Myndigheten skickade den kompletterande rapporten till övriga medlemsstater och sökanden för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 33/2008 och på kommissionens begäran lade myndigheten den 27 augusti 2010 fram sin slutsats om 6-bensyladenin för kommissionen (6). Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till utvärderingsrapporten, den kompletterande rapporten och myndighetens slutsats i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och rapporten färdigställdes slutgiltigt den 23 november 2010 i form av kommissionens granskningsrapport om 6-bensyladenin.

(6)

De olika undersökningar som gjorts har visat att växtskyddsmedel som innehåller 6-bensyladenin i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som har undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Därför bör 6-bensyladenin införas i bilaga I så att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne kan meddelas i alla medlemsstater i enlighet med det direktivet.

(7)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(8)

Utan att det påverkar de skyldigheter som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna ges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att ompröva befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller 6-bensyladenin i syfte att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt kraven i artikel 13 och de relevanta villkoren i bilaga I, är uppfyllda. Medlemsstaterna bör vid behov ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Genom undantag från ovanstående tidsfrist bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(9)

Erfarenheterna från tidigare införanden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (7) har visat att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av kraven på innehavarna av befintliga godkännanden när det gäller tillgång till uppgifter. För att undvika ytterligare svårigheter är det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt den att kontrollera att innehavarna av ett godkännande kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden i förhållande till de direktiv om ändring av bilaga I som hittills har antagits.

(10)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

I beslut 2008/941/EG fastställs att 6-bensyladenin inte ska införas i bilaga I och att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne ska återkallas senast den 31 december 2011. Den rad som avser 6-bensyladenin i bilagan till det beslutet bör utgå.

(12)

Beslut 2008/941/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om en produkt innehåller 6-bensyladenin som enda verksamma ämne, vid behov, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 maj 2015, eller

b)

om en produkt innehåller 6-bensyladenin som ett av flera verksamma ämnen, vid behov, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 maj 2015 eller senast det datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv genom vilket/vilka ämnet eller ämnena i fråga infördes i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket som infaller sist.

4.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 1/9

(1)

Den 22 juni 2009 mottog kommissionen ett klagomål gällande den spanska regeringens planer på att ändra systemet för finansieringen av det nationella allmännyttiga radio- och tv-programföretaget Corporación de Radio y Televisión Española (nedan kallat RTVE). Den 5 augusti 2009 begärde kommissionen upplysningar från Spanien om denna ändring, särskilt om sambandet mellan de nya avgifterna och finansieringen av RTVE. Den 1 september 2009 trädde den nya lagen 8/2009 av den 28 augusti 2009 om finansiering av Corporación de Radio y Televisión Española (3) som ändrar lag 17/2006 av den 5 juni 2006 om statligt ägd radio och tv (4) i kraft. Den 21 september samt den 22 och 26 oktober 2009 lämnade Spanien de begärda upplysningarna om stödordningen till kommissionen.

(2)

Genom en skrivelse av den 2 december 2009 underrättade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) avseende denna åtgärd. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (5). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödåtgärden i fråga.

(3)

Genom en skrivelse av den 21 december 2009 besvarade Spanien kommissionens skrivelse om beslutet att inleda förfarandet. Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Spanien som givits tillfälle att bemöta dem. Dess kommentarer mottogs i en skrivelse av den 23 mars 2010.

(4)

Genom skrivelser av den 19 februari och den 19 maj 2010 ställde kommissionen kompletterande frågor. De spanska myndigheterna besvarade dessa frågor genom skrivelser av den 22 mars och den 31 maj 2010.

(5)

Genom en formell underrättelse av den 18 mars 2010 inledde kommissionen i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget ett överträdelseförfarande angående den spanska skatten på elektroniska kommunikationer, med motiveringen att den strider mot artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktoriseringsdirektivet) (6), där exakta regler anges för de administrativa avgifter som medlemsstaterna kan ta ut av företag som tillhandahåller en telekommunikationstjänst eller ett nätverk. Undersökningen om statligt stöd påverkar inte överträdelseförfarandet.

(6)

Det gällande systemet för finansiering av RTVE:s sändningar av radio och tv i allmänhetens tjänst i Spanien, som fastställs i lag 17/2006, har godkänts av kommissionen i beslut från 2005 och 2007 (7). Enligt lag 17/2006 anförtros RTVE ett uppdrag att verka i allmänhetens tjänst. I avsnitt I av lagen (särskilt artiklarna 2 och 3) fastställs omfattningen av RTVE:s allmännyttiga uppdrag och det fastställs att uppdraget för tv- respektive radiosändningar ska utföras av företagen RTVE (Radio Televisión Española) och RNE (Radio Nacional de España). I kapitel IV i avsnitt II fastställs de finansiella och ekonomiska ramvillkor enligt vilka RTVE ska fullgöra sina allmännyttiga uppgifter. Särskilt i artikel 33 fastställs att RTVE ska motta årliga budgetbetalningar som kompensation för fullgörandet av dessa allmännyttiga uppgifter. Denna kompensation får inte överstiga nettokostnaden för de allmännyttiga tjänster som tillhandahålls av RTVE respektive RNE. I kapitel VI i avsnitt II regleras den externa kontroll som utövas av det spanska parlamentet, den spanska audiovisuella myndigheten och den spanska revisionsrätten.

(7)

De årliga budgetutgifterna för att driva RTVE uppgick till 1 177 miljoner euro år 2007, 1 222 miljoner euro år 2008 och 1 146 miljoner euro år 2009. Under dessa år mottog RTVE en kompensation för tillhandahållandet av en allmännyttig tjänst på cirka 500 miljoner euro per år (2006: 575 miljoner euro, 2007: 433 miljoner euro, 2008: 500 miljoner euro, och 2009, då reklamkostnaderna dock redan hade minskat, 726 miljoner euro).

(8)

Genom lag 8/2009 ändras lag 17/2006 med avseende på definitionen av det allmännyttiga uppdraget och RTVE:s tänkbara kommersiella verksamheter. Dessutom kompletteras det allmännyttiga uppdrag som godkändes av kommissionen 2005 med ytterligare aspekter. I synnerhet begränsas förvärvandet av sändningsrättigheter för idrottsevenemang av allmänt intresse eller stort intresse för samhället, med undantag av Olympiska spelen och Paraolympiska spelen, till 10 % av den totala årsbudgeten för extern anskaffning, inköp och tjänster (artikel 9.1 i). Lagen anger också skyldigheter när det gäller barnprogram (artikel 9.1 d) och begränsar premiärsändningar av filmer som producerats av de stora internationella producenterna på bästa sändningstid till 52 filmer per år (artikel 9.1 m).

(9)

I den nya lagen föreskrivs särskilt att reklam-, teleshopping-, sponsorskaps- och pay-per-view-tjänster som intäktskälla ska upphöra vid årsslutet 2009. Dessa kommersiella intäkter ska kompenseras genom medel som genereras av befintliga eller nya avgifter för kommersiella tv-programföretag och telekomoperatörer. Spanien förväntar sig att åtgärden kommer att leda till minskad press från kommersiella operatörer, att deras reklamintäkter kommer att öka och att det blir möjligt att undanröja en eventuell källa till snedvridning av marknaden. Som kommersiell inkomst kommer RTVE att behålla tillhandahållandet av tjänster till tredje man och försäljningen av sina egna produktioner (sammantaget cirka 25 miljoner euro).

(10)

Hittills har de årliga reklamintäkterna uppgått till omkring 600 miljoner euro (667 miljoner euro 2007, 565 miljoner euro 2008). I och med att denna kommersiella inkomst försvinner kommer nettokostnaderna för RTVE:s public service-uppdrag nästan helt att överensstämma med de årliga budgeterade utgifterna för att driva företaget. Därför avser Spanien att kompensera slopandet av dessa intäkter genom att höja det egna bidraget från de statliga medlen så att de motsvarar de årliga budgeterade utgifterna för driften av RTVE. Detta belopp kommer endast att minskas med de mindre återstående kommersiella intäkter på 25 miljoner euro som nämns i föregående punkt.

(11)

Enligt artikel 3.2 i den nya lagen ska RTVE:s totala årsinkomst för åren 2010 och 2011 uppgå till ett maximalt belopp på 1 200 miljoner euro. För åren 2012–2014 får detta belopp högst ökas med 1 % och för de följande åren kommer ökningen att göras på grundval av det årliga konsumentprisindexet. När Spanien fastställde dessa belopp uppskattade man, i jämförelse med de årliga budgeterade utgifterna för RTVE under föregående år, att det krävdes utgifter på ytterligare 104 miljoner euro om året för att fylla den sändningstid som tidigare reserverats för reklam med andra audiovisuella produktioner.

(12)

Enligt Spaniens budgetplanering kommer detta totala belopp av årsinkomsten att bestå av ett anslag på cirka 500 miljoner euro från den allmänna statsbudgeten i enlighet med det system som anges i lag 17/2006, vilket överensstämmer med det belopp som skjutits till under föregående år, och av ny inkomst som genereras från följande tre skatteåtgärder som införs eller omarbetas genom artiklarna 4, 5 och 6 i den nya lagen:

(13)

I artiklarna 5 och 6 i lag 17/2006 anges uttryckligen att skatter för operatörer av kommersiell tv och telekommunikationer uppbärs ”i syfte att bidra till finansieringen av RTVE”. Denna koppling mellan de nya skatterna och den finansiella kompensationen för att dra tillbaka RTVE från reklammarknaden fastställs dessutom uttryckligen i ingressen till denna lag.

(14)

Om skatteintäkterna från de tre nya inkomstkällorna inte skulle räcka till för att täcka skillnaden på 700 miljoner euro mellan den traditionella public service-kompensationen (500 miljoner euro) och de totala kostnaderna för att driva RTVE, som hittills har täckts genom kommersiella intäkter, fastställs det i artikel 2.2 i lag 8/2009 att de medel som saknas ska tas från den allmänna budgeten, i enlighet med artikel 33 i lag 17/2006, enligt vilken regeringen är skyldig att täcka nettokostnaderna för RTVE:s public service-skyldigheter. Detta innebär att finansieringen av nettokostnaderna för de public service-tjänster som tillhandahålls av RTVE kommer att säkras upp till ett belopp på högst 1 200 miljoner euro, oberoende av de intäkter som genereras av skatterna.

(15)

Spanien bekräftade att bidraget från skatterna för tv-programföretag och telekomoperatörer inte nödvändigtvis bara kommer att användas för att finansiera RTVE. Spanien har fastställt de maxbelopp som kan skjutas till genom skatterna. Alla överskottsintäkter kommer att överföras till den allmänna statsbudgeten och kan därför användas för att täcka andra utgifter. Upp till dessa maxbelopp kan Spanien dessutom bestämma vilket belopp från dessa skatter som man verkligen avser att anslå för RTVE. I budgetplaneringen för 2010 anges t.ex. att mindre än hälften av det möjliga maxbidraget ska anslås till RTVE.

(16)

För att undvika överkompensation föreskrivs i artikel 8 i den nya lagen en reservfond för den del av de intäkter som beviljas av staten som överstiger de faktiska nettokostnaderna för public service-skyldigheten. Reserven är begränsad till 10 % av de årliga budgeterade utgifterna för RTVE. Eventuella intäkter utöver dessa 10 % kommer att återgå till statskassan. Reserven kommer att utnyttjas för att täcka eventuella förluster under föregående år. I det fall den inte förbrukas inom fyra år kommer den att användas för att minska public service-kompensationen för det påföljande året.

(17)

I enlighet med artikel 37 och artiklarna 39–41 i lag 17/2006 ska externa revisorer, det statliga revisionskontoret, parlamentet, den audiovisuella myndigheten och revisionsrätten garantera att RTVE inte mottar någon kompensation som överstiger de verkliga nettokostnaderna plus reserven på 10 %. Eventuella intäkter från de få återstående kommersiella verksamheterna kommer att minska public service-kompensationen (artikel 7.1 i lag 8/2009).

(18)

De frågor som analyseras i detta beslut är de inslag i ändringarna av det befintliga finansieringssystemet för RTVE som kommissionen uttryckte tvivel om i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet.

(19)

Som kommissionen uppgav är det viktigaste inslaget i ändringarna av finansieringen av RTVE och RTVE:s nästan fullständiga upphörande av kommersiella verksamheter att den del av RTVE:s intäkter som hittills genererats av dessa kommersiella verksamheter kommer att ersättas med intäkter från skatter som särskilt införts eller ändrats för just det ändamålet. Den tydliga hänvisningen i lag 8/2009 visar att skattebeloppet har fastställts för att bidra med en viss förutbestämd del till finansieringen av RTVE. Denna koppling mellan finansieringen och intäkterna från de nya skatterna tyder på skatterna är öronmärkta för det stöd som har beviljats RTVE, i den bemärkelsen att intäkterna från skatterna måste anslås för finansieringen av detta stöd till RTVE, och inverkar direkt på stödbeloppet.

(20)

EU-domstolen har upprepade gånger förklarat att när finansieringsmetoden utgör en integrerad del av åtgärden i fråga är kommissionen tvungen att även beakta denna metod i sin bedömning av stödåtgärden (8). När en avgift som är särskilt avsedd att finansiera stöd visar sig strida mot andra bestämmelser i fördraget kan kommissionen inte förklara den stödordning som avgiften ingår i som förenlig med den inre marknaden. Den metod som en stödåtgärd finansieras genom kan följaktligen göra att hela stödordningen förklaras oförenlig med den inre marknaden.

(21)

Kommissionen uttryckte därför tvivel om huruvida de nya skatterna utgör en integrerad del av åtgärden. Om så är fallet måste kommissionen bedöma deras förenlighet med fördraget, vilket skulle inverka på stödordningens allmänna laglighet. Dessa farhågor föreföll motiverade, särskilt med tanke på att kommissionen hyste tvivel om huruvida de nya skatter som införts för företag som tillhandahåller fast telefoni, mobiltelefoni och Internetåtkomsttjänster är förenliga med direktiv 2002/20/EG (9).

(22)

En annan fråga som kommissionen hyste tvivel om var om Spanien efter reformen av finansieringssystemet hade infört tillräckliga garantier mot en eventuell överkompensation. Upphörandet av reklam kan påverka tv-programföretagets kostnader genom att dess programutbud blir mindre beroende av kommersiella hänsynstaganden.

(23)

Systemet för att finansiera RTVE måste dessutom omfatta ett lämpligt förfarande för en förhandsbedömning av om public service-företaget RTVE:s nya tjänster uppfyller de relevanta villkoren i Amsterdamprotokollet (10). De upplysningar som Spanien lämnade var inte tillräckliga för att kommissionen skulle kunna bedöma om Spanien redan har en sådan mekanism.

(24)

Kommissionen mottog synpunkter från 15 berörda parter. De kom från kommersiella tv-programföretag (TF1 och ACT – Association of Commercial TV in Europe), betal-tv-operatörer (DTS, Canal Satélite), telefoni- och Internettjänstleverantörer (redtel, ONO, AETIC), kabeloperatörer (Cable Europe) och annonsörer. Några av dem begärde att deras identitet skulle hållas hemlig.

(25)

De flesta klagande hade invändningar mot lagligheten av de nya skatterna, som enligt deras åsikt skulle snedvrida konkurrensen mellan offentlig och privat tv, mellan fri tv och betal-tv, eller mellan operatörer som endast erbjuder telekomtjänster och andra telekomtjänsteoperatörer som även erbjuder audiovisuella tjänster. De hyste även tvivel om huruvida skatten på elektroniska kommunikationer är förenlig med artikel 12 i auktoriseringsdirektivet 2002/20/EG (11).

(26)

Tv-programföretag och Internettjänstleverantörer ifrågasatte också förenligheten i definitionen av RTVE:s uppdrag att verka i allmänhetens tjänst. Enligt dem var definitionen inte tillräckligt exakt och alltför generöst tilltagen när det gällde förvärv av sändningsrättigheter för särskilda idrottsevenemang eller filmer producerade av stora internationella producenter. Särskilt TF1 hävdade att det inte finns någon förhandskontroll av införandet av viktiga nya allmännyttiga tjänster för RTVE.

(27)

När det gäller den eventuella öronmärkningen av skatterna till stödet hävdade tv-programföretag och Internettjänstleverantörer att intäkterna från de nya skatterna skulle ha en direkt inverkan på stödet. De var särskilt oroade över att de ökade skatteintäkterna skulle kunna leda till att RTVE kompenseras till ett högre belopp än nettokostnaderna för att tillhandahålla den allmännyttiga tjänsten.

(28)

I fråga om stödets proportionalitet såg flera tv- och Internetoperatörer en risk för överkompensation. Budgetplaneringen för RTVE på 1 200 miljoner euro, som fastställts genom lag 8/2009, grundades enligt deras åsikt inte på en korrekt beräkning av nettokostnaderna för den allmännyttiga tjänsten. RTVE:s nuvarande årliga budgeterade kostnader var enligt dem en godtycklig beräkningsgrund eftersom det inte gjordes någon åtskillnad mellan kommersiell tv-verksamhet och public service-verksamhet. En särskild aspekt var att man i planeringen inte tog hänsyn till de kostnadsbesparingar som skulle göras till följd av att reklamen skulle upphöra, eftersom programmen inte längre måste locka en stor publik. Produktion av t.ex. konstprogram skulle därför bli billigare. Andra klagande var däremot oroliga över att RTVE skulle lägga mer pengar på program av högt värde.

(29)

Man framhöll även en tänkbar överkompensation på grund av att RTVE:s förlust av reklamintäkter helt skulle täckas av statliga medel. Kompensationen ska beräknas på grundval av föregående år, men den ekonomiska krisen har lett till lägre kommersiella intäkter under 2010, och följaktligen till lägre totala intäkter för RTVE. Det skulle inte vara rättvist om RTVE i och med upphörandet av den dubbla finansieringen skulle få en garanterad inkomst, oberoende av den varierande kommersiella inkomsten.

(30)

Tv-programföretagen ifrågasatte även om det finns ett effektivt budgetkontrollsystem för att garantera att endast nettokostnaderna för tillhandahållandet av radio och tv i allmänhetens tjänst täcks av statliga medel.

(31)

Spanien bestrider inledningsvis att kommissionen i det pågående förfarandet utvärderar proportionalitetsfrågor och förhandskontrollen av viktiga nya tjänster. Enligt Spanien omfattas dessa frågor av den befintliga finansieringsordningen för RTVE som godkänts av kommissionen 2005 och 2007. Beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet i föreliggande ärende grundas emellertid på definitionen av reformen av finansieringssystemet som nytt stöd enligt artikel 1 c i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (12). Den ”nya stödkomponenten” begränsas enligt Spaniens åsikt till reformen av finansieringen genom införande av nya skatter, och ändrar eller påverkar inte de andra komponenterna i den befintliga ordningen. Dessa andra komponenter utgör därför fortfarande befintligt stöd och bör inte bedömas av kommissionen inom ramen för detta förfarande.

(32)

När det gäller frågan om öronmärkning av skatterna hävdar Spanien att de nya skatterna inte utgör en integrerad del av stödet och att de därför inte har en direkt inverkan på stödbeloppet. Spanien betonade att enligt artikel 2.2 i lag 8/2009 jämförd med artikel 33 i lag 17/2006, är nettokostnaderna för den allmännyttiga tjänsten i fråga den enda faktorn för att fastställa beloppet av statlig finansiering av RTVE, oavsett hur stora intäkter som genereras av skatterna. De planerade kostnaderna för den allmännyttiga tjänsten tar inte hänsyn till de intäkter som genereras av skatterna, utan grundas på kostnaderna för denna tjänst under föregående år.

(33)

Spanien bekräftade att bidraget från skatterna för tv-programföretag och telekomoperatörer inte bara kanaliseras till RTVE. Dessa skatteintäkter kommer i stället att överföras till den allmänna statsbudgeten (statskassan), och alla betalningar till RTVE kommer att göras därifrån. Spanien har fastställt ett maxbelopp för den del av bidraget som ska komma från de nya skatterna. Alla överskottsintäkter kommer att överföras till den allmänna statsbudgeten och kan således anslås för andra ändamål. Under dessa maxbelopp kan Spanien dessutom besluta om hur hög den procentandel som verkligen anslås till RTVE bör vara. Enligt budgetplaneringen för 2010 kommer t.ex. mindre än hälften av det högsta möjliga bidraget att anslås för RTVE.

(34)

Spanien hävdar att högre eller lägre intäkter än väntat från de nya skatterna inte kommer att leda till ändringar av de planerade beloppen för public service-kompensationen. Om inkomsterna från de nya skatteintäkterna inte skulle räcka till för att täcka den finansiering som faller bort genom upphörandet av reklam kommer de felande medlen att tas från den allmänna statsbudgeten, i enlighet med artikel 33 i lag 17/2006. Eventuellt överskott kommer att överföras till den allmänna budgeten. Slutligen kommer eventuella överskottsinkomster utöver den gräns på 1 200 miljoner euro som fastställs i artikel 3.2 i lag 8/2009 att överföras till statskassan. Den planerade totala finansieringen av RTVE:s public service-uppdrag kommer därför inte att vara beroende av beloppet för de särskilda skatteintäkterna, men kommer i alla händelser att garanteras av den allmänna statsbudgeten.

(35)

När det gäller stödets proportionalitet hävdade Spanien att principen om nettokostnadstäckning kommer att garanteras. I enlighet med artikel 33.1 i lag 17/2006, ändrad genom lag 8/2009, är nettokostnaderna det enda kriterium som avgör det faktiska stödbeloppet. I enlighet med artiklarna 2.2 och 8.2 i lag 8/2009 ska eventuella otillräckliga skatteintäkter kompenseras av den allmänna statsbudgeten och eventuella överskottsintäkter överföras till budgeten, förutom en eventuell överkompensation på 10 % av den årliga budgeterade kostnad som fastställs i artikel 8.1 och 8.2.

(36)

När det gäller lämpligheten av den årliga budgetplaneringen på 1 200 miljoner euro för de kommande åren anser inte Spanien att man har agerat godtyckligt. Detta belopp grundas på de årliga budgetkostnader som RTVE ådragit sig i fullgörandet av sin public service-skyldighet. Dessa skyldigheter har inte ändrats på ett sätt som skulle föranleda Spanien att förvänta sig lägre utgifter. Tvärtom förbiser de klagande att RTVE har investerat 104 miljoner euro i ytterligare produktioner för att fylla den sändningstid som frigjorts till följd av att reklamen försvunnit.

(37)

Det skulle vidare inte vara rätt att förutsätta att RTVE efter det att reklamen har försvunnit inte längre behöver locka en stor publik och att företaget därför kan sänka produktionskostnaderna och erbjuda mindre attraktiva sändningar. Enligt sitt public service-uppdrag är RTVE skyldigt att upprätthålla en framträdande och stark närvaro och publik bland tv-kanalerna för att fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt sätt.

(38)

I enlighet med artikel 37 i lag 17/2006 kommer en effektiv budgetkontroll i efterhand avslutningsvis att garanteras genom internrevision, granskning av det statliga revisionskontoret och extern revision av en privat revisionsbyrå (KPMG). I enlighet med artiklarna 39 och 40 i lagen kontrollerar dessutom parlamentet och den audiovisuella myndigheten att RTVE fullgör sin public service-skyldighet, samt dess årsredovisning. RTVE granskas dessutom av den spanska revisionsrätten.

(39)

När det gäller frågan om förhandskontroll av införandet av viktiga nya tjänster meddelade Spanien att ett sådant förfarande fastställs i artikel 41.3 i den allmänna lagen 7/2010 av den 31 mars 2010 om audiovisuella kommunikationer (13). Den oberoende spanska tillsynsmyndigheten för radio och tv i allmänhetens tjänst (Consejo Estatal de Medios Audiovisuales) har anförtrotts denna förhandskontroll, som består av offentliga samråd med intressenter, offentliggörande av resultaten av samråden och utvärderingar av den övergripande inverkan av varje ny tjänst på marknaden. Spanien uppgav vidare att man har för avsikt att ingå ett programavtal (”contrato-programa”) med RTVE senast den 1 november 2010 för att fastställa vad som utgör en viktig ny tjänst. Enligt förslaget till programavtal ska en ”viktig ny tjänst” tolkas som ett nytt tjänsteutbud som tydligt skiljer sig från de tjänster som redan finns, som kan klassificeras som referensproduktmarknaden, och som kan påverka marknaden, särskilt efterfrågan.

(40)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget om stöd som beviljas av medlemsstaterna, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(41)

De finansiella medel som ingår i det spanska systemet för att finansiera RTVE går till den allmänna statsbudgeten och betalas därefter ut därifrån. De utgör en direkt överföring av statliga medel till ett visst företag, som inte finns tillgängliga för företagets konkurrenter. RTVE åtnjuter därför en selektiv fördel.

(42)

I de kommentarer som Spanien lämnade innan förfarandet inleddes hävdar Spanien emellertid att reformen inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna, eftersom RTVE inte är verksamt utanför Spanien. Men när ett statligt stöd förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrentföretag i handeln inom unionen, anses de sistnämnda påverkade av stödet även när det stödmottagande företaget inte självt deltar i exporten (14). Inte heller när en medlemsstat beviljar stöd till företag som är verksamma inom tjänste- och distributionssektorerna är det nödvändigt att de stödmottagande företagen själva utövar sin verksamhet utanför denna medlemsstat för att stödet ska påverka handeln mellan medlemsstaterna (15).

(43)

I sina meddelanden om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst från 2001 och 2009 förklarar kommissionen följande mot bakgrund av denna princip: ”Statlig finansiering av public service-företag kan också rent allmänt anses påverka handeln mellan medlemsstater. […]. Detta gäller utan tvekan förvärv och försäljning av programrättigheter, som ofta sker på internationell nivå. […]. Dessutom kan kommersiella radio- och tv-programföretag ha ägare i fler än en medlemsstat” (16).

(44)

RTVE är i sig självt aktigt på internationella marknader (försäljning av program och förvärv av programrättigheter). Genom Europeiska radio och tv-unionen (European Broadcasting Union, EBU) utbyter RTVE tv-program och deltar i Eurovisionssystemet (17). I förvärv och försäljning av programrättigheter konkurrerar RTVE dessutom direkt med kommersiella tv-programföretag som är aktiva på den nationella och internationella tv-marknaden och som har en internationell ägarstruktur. Även utan de kommersiella verksamheter som RTVE genomförde fram till augusti 2009 riskerar följaktligen konkurrensen på den spanska marknaden att snedvridas genom det stöd som har beviljats RTVE på ett sätt som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen har redan förklarat detta i sina beslut E 8/2005 och NN 8/07.

(45)

Kommissionen övervägde även möjligheten att finansieringsåtgärderna endast skulle kunna betraktas som en kompensation för public service-skyldigheter som inte skulle gynna RTVE ekonomiskt enligt dåvarande EG-domstolens beslut i Altmarkmålet (18). RTVE är ett företag som har anförtrotts uppdraget att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, nämligen public service-tv. Statliga åtgärder för att kompensera de ytterligare nettokostnaderna för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse utgör inte statligt stöd om alla villkor som fastställs i nämnda dom är uppfyllda. För det första ska det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter ska vara klart definierade. För det andra ska de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt. För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av dessa skyldigheter. För det fjärde ska, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, storleken av ersättningen fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med de medel som är lämpliga för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla en allmännyttig tjänst skulle ha åsamkats vid fullgörandet av dessa skyldigheter.

(46)

När offentligt stöd som lämnats till företag som uttryckligen har ålagts skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i syfte att ersätta dem för kostnader som uppkommer vid fullgörandet av dessa skyldigheter inte uppfyller alla dessa villkor, omfattas sådant statligt stöd av artikel 107.1 i EUF-fördraget och ska anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i nämnda bestämmelse (19).

(47)

Det offentliga företaget RTVE anförtroddes uppdraget att tillhandahålla public service-tv i enlighet med bestämmelserna i lagarna 17/2006 och 8/2009. RTVE utsågs emellertid som statligt public service-tv-företag enligt lag och inte genom ett öppet anbudsförfarande. Dessutom fastställde inte de spanska myndigheterna den ersättning som behövdes på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med de medel som är lämpliga för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla en allmännyttig tjänst skulle ha åsamkats vid fullgörandet av dessa skyldigheter. Storleken på ersättningen fastställs årligen på grundval av gällande nettokostnader, utan att använda riktmärket ett välskött företag. De kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas hade inte fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt. Följaktligen är inte alla de villkor som domstolen har fastställt uppfyllda, och de undersökta åtgärderna utgör därför statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget (20).

(48)

De spanska myndigheterna har inte anmält den nya stödåtgärden. De hävdar att åtgärderna i fråga inte utgör en väsentlig ändring av den ändrade befintliga stödordningen enligt kommissionens beslut i ärende E 8/2005 i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget, och att åtgärderna därför inte utgör nytt stöd som kräver anmälan.

(49)

I enlighet med artikel 1 c i förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget avses med ”nytt stöd” allt stöd som inte är befintligt stöd, inbegripet ändringar av befintligt stöd. I enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av förordning (EG) nr 659/1999 ska varken ändringar av befintligt stöd av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den inre marknaden eller en ökning av den ursprungliga budgeten för en befintlig stödordning med upp till 20 % betraktas som en ändring av befintligt stöd.

(50)

För att en ändring av en befintlig stödordning ska anses utgöra ”nytt stöd” måste stödordningens innehåll ändras i substans, dvs. de grundläggande inslagen i ordningen måste ändras, vilket skulle vara fallet om det t.ex. hade gjorts ändringar i det eftersträvade syftet, den grundval som avgiften togs ut på, de berörda personerna eller organen, eller dess finansieringskälla i allmänhet (21). I föreliggande fall har källorna till RTVE:s finansiering ändrats väsentligt. De nya finansieringskällorna innebär även att finansieringen i samband med reklam (som inte utgjorde stöd) nu ges av staten (och därför utgör stöd). Denna skarpa ökning av stödbeloppet och övergången från ett dubbelt till ett enkelt finansieringssystem är ett tydligt tecken på att stödet utgör nytt stöd.

(51)

I artikel 1 c i förordningen om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget anges att ändringar av befintligt stöd ska anses utgöra nytt stöd. Denna bestämmelse innebär att det alltså inte är allt ändrat befintligt stöd som skall anses vara nytt stöd, utan bara ändringen i sig, vilket förstainstansrätten betonade i domen i Gibraltarmålet (22). Den fortsatte med att konstatera att ”det är således endast när ändringen påverkar själva det materiella innehållet i de ursprungliga bestämmelserna som dessa skall anses omvandlas till nytt stöd. En sådan ändring skall emellertid inte anses föreligga när det som utgör det nya klart kan särskiljas från de ursprungliga bestämmelserna” (23).

(52)

Av rättspraxis och gällande lagstiftning följer att justeringar som inte påverkar utvärderingen av stödåtgärdens förenlighet inte heller kan påverka stödets innehåll, och därför inte ändrar bedömningen att åtgärden anses utgöra befintligt stöd. Om en ändring däremot påverkar en stödordnings innehåll, men inte i en sådan utsträckning att det krävs en ny bedömning av de andra stödkomponenterna, kan denna ändring bedömas enskilt, utan hänvisning till de andra komponenterna i stödordningen. I det här fallet är det endast ändringen som måste anmälas till kommissionen, och kommissionen granskar endast denna ändring.

(53)

De tre skatteåtgärder som införs eller ändras genom artiklarna 4, 5 och 6 i lag 8/2009 kan särskiljas från den befintliga stödordningen för RTVE. Även om de nya finansieringskällorna kan påverka ordningens laglighet som sådan, påverkar de inte bedömningen av de andra komponenterna i stödet till RTVE, eller den inverkan som stödet kan ha på marknaden.

(54)

De nya stödkomponenterna, nämligen de nya skatterna, kan utgöra nytt stöd eftersom de inte omfattas av några av de situationer som avses i artikel 1 b i förordning (EG) nr 659/1999. De har i själva verket inrättats genom lagar som antagits efter fördragets ikraftträdande, och de utgör inte en individuell stödåtgärd som beviljats inom ramen för en godkänd stödordning, de godkändes inte i enlighet med artikel 4.6 i förordning (EG) nr 659/1999, de beviljades inte tio år före kommissionens första åtgärd, och de gäller slutligen för sektorer som var öppna för konkurrens när de trädde i kraft. Även om vi rent hypotetiskt skulle godkänna Spaniens argument att de nya stödkomponenterna ska betraktas som en ändring av den befintliga stödordningen, tycks det sätt som den kompletterande finansieringen av RTVE finansieras på dessutom utgöra en väsentlig ändring av den befintliga stödordningen när det gäller finansieringskällan. Den befintliga ordningen innehöll inte de särskilda avgifter som ska uppbäras till förmån för RTVE, vars laglighet kan påverka hela stödets förenlighet.

(55)

Såsom anges i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet hyste kommissionen tvivel om ändringarna i finansieringen av RTVE när det gäller deras inverkan på förenligheten av finansieringen av RTVE med fördraget i allmänhet, och kommissionen ansåg därför att det krävdes en kompletterande granskning. Ändringarna skulle alltså ha anmälts formellt till kommissionen. Såsom anges ovan kan endast ändringen anses utgöra nytt stöd. Kommissionen har följaktligen inlett förfarandet endast för att utvärdera egenskaperna hos dessa ändringar och deras följder för stödets förenlighet.

(56)

Kommissionen bedömer stöd till offentliga tv-företag i form av kompensation för fullgörandet av ett uppdrag att tillhandahålla en allmännyttig tjänst i enlighet med artikel 106.2 i EUF-fördraget, på grundval av de kriterier som fastställs i meddelandet om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst från 2001 (nedan kallat meddelandet om radio och tv i allmänhetens tjänst från 2001) (24). I enlighet med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt och med punkt 100 i meddelandet om radio och tv i allmänhetens tjänst från 2009, gäller det senare för oanmält nytt stöd endast om det nya stödet beviljades efter det att meddelandet offentliggjordes den 27 oktober 2009. I föreliggande fall infördes den nya stödordningen emellertid i och med lagens ikraftträdande den 1 september 2009. Det nya finansieringssystemet kommer följaktligen att bedömas på grundval av meddelandet från 2001 och kommissionens senare beslutspraxis (25).

(57)

För att en åtgärd ska omfattas av undantaget i artikel 106.2 måste samtliga följande villkor vara uppfyllda:

(58)

Särskilt när det gäller public service-sändningar måste det ovan beskrivna tillvägagångssättet anpassas mot bakgrund av tolkningsbestämmelserna i Amsterdamprotokollet. I detta protokoll hänvisas till ”det uppdrag att verka i allmänhetens tjänst som har tilldelats, utformats och organiserats av varje medlemsstat” (definition och tilldelning) och ett undantag från fördragets regler för finansiering av public service-sändningar föreskrivs ”i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall beaktas” (proportionalitet) (27).

(59)

I sitt beslut om finansieringen av RTVE i ärendena E8/2005 och NN 8/07 konstaterade kommissionen att definitionen av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst i lag 17/2006 var förenlig med artikel 106.2 i EUF-fördraget. Artikel 9 i lag 8/2009 påverkar denna definition eftersom ytterligare skyldigheter och begränsningar av innehållet i RTVE:s sändningar läggs till. Kriteriet för en lämplig definition av det allmännyttiga uppdraget är därför fortfarande uppfyllt. Att dra tillbaka RTVE från tv-reklammarknaden kan dessutom bidra till att stärka det allmännyttiga uppdraget genom att RTVE producerar program som är mindre beroende av kommersiella hänsynstaganden och variationerna i de kommersiella intäkterna.

(60)

Av detta skäl uttryckte kommissionen inga tvivel om dessa aspekter av finansieringen av RTVE i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet.

(61)

En central aspekt i ändringarna av finansieringen av RTVE är det nästan fullständiga upphörandet av företagets kommersiella verksamheter och ändringen från ett ”dubbelt finansieringssystem”, som kombinerar bidrag från offentliga medel och intäkter från kommersiella verksamheter, till en ”enkel finansiering”, där sändningarna uteslutande, eller nästan uteslutande, finansieras genom statliga medel enligt den åtskillnad som görs i punkt 45 i meddelandet om radio och tv i allmänhetens tjänst från 2001. Medlemsstaterna är fria att välja om och hur de ska kombinera olika finansieringskällor. Den del av RTVE:s inkomster som hittills har härrört från kommersiella verksamheter kommer emellertid inte bara att ersättas av finansiering från Spaniens allmänna statsbudget i enlighet med artikel 33 i lag 17/2006. Ersättningen av finansieringskällan kommer även att åtföljas av att vissa skatter införs eller ändras med det uttryckliga syftet att generera de nödvändiga intäkterna.

(62)

Den koppling som skapats mellan finansieringen och intäkterna från de nya skatterna tyder på att skatteintäkterna kommer att öronmärkas för att finansiera stödet till RTVE och att de kommer att ha en direkt inverkan på stödbeloppet. När en avgift som är särskilt avsedd att finansiera stöd visar sig strida mot andra bestämmelser i fördraget, kan kommissionen inte förklara den stödordning som avgiften ingår i som förenlig med den inre marknaden. Den metod som används för att finansiera en stödordning kan följaktligen leda till att hela stödordningen blir oförenlig med den inre marknaden. Såsom anges i punkterna 21, 22 och 23 ovan, är det därför nödvändigt att bedöma huruvida Spanien genom det nya finansieringssystemet i själva verket öronmärker stödet till skatterna och om kommissionen därför även bör låta följderna av de nya skatterna ingå i analysen av det statliga stödet.

(63)

För att en skatt ska anses utgöra en integrerad del av en stödåtgärd måste den emellertid öronmärkas för finansieringen av stödet, i den meningen att intäkterna från avgiften måste användas för att finansiera stödet och direkt inverka på stödbeloppet (28).

(64)

I föreliggande ärende är dessa villkor inte uppfyllda. Spanien har bekräftat att stödbeloppet för RTVE endast fastställs med avseende på RTVE:s finansieringsbehov och de beräknade nettokostnaderna för att tillhandahålla public service-sändningarna. Den finansiering som RTVE mottar är i själva verket, och enligt lag, oberoende av de intäkter som genereras av skatterna, eftersom RTVE:s finansiering endast kommer att bero på nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla en allmännyttig tjänst. Å ena sidan får de intäkter som genereras av skatterna och som kommer att anslås för att finansiera RTVE inte överskrida nettokostnaderna för public service-skyldigheten (eventuellt överskott utöver nettokostnaden för den allmännyttiga tjänsten kommer att återbetalas till den allmänna statsbudgeten). När nettokostnaderna för public service-skyldigheten överskrider de intäkter som genereras av skatterna i fråga kommer skillnaden å andra sidan att täckas av bidrag från den allmänna statsbudgeten. Högre eller lägre förväntade intäkter från de nya skatterna kommer inte att leda till ändringar av de planerade beloppen. Om intäkten från de nya skattekällorna inte skulle räcka till för att täcka skillnaden i finansiering till följd av att reklamintäkterna upphör, ska de medel som saknas tas från den allmänna statsbudgeten, i enlighet med artikel 33 i lag 17/2006. Eventuellt överskott kommer att återgå till den allmänna budgeten. Den planerade totala finansieringen av RTVE:s public service-uppdrag kommer därför inte att vara beroende av beloppet för de specifika skatteintäkterna, utan kommer i alla händelser att garanteras av den allmänna budgeten.

(65)

Det faktum att kopplingen mellan skatterna och det syfte de införs för nämns i motiveringen i lagen och i själva lagtexten ändrar inte denna slutsats. Av ordalydelsen i lagen (i syfte att bidra till finansieringen av RTVE) framgår inte hur stark kopplingen mellan skatterna och stödet är.

(66)

Kommissionen drar följaktligen slutsatsen att de tre skatteåtgärder som beskrivs i punkt 14 inte utgör en integrerad del av stödet. Deras laglighet har inget samband med förenligheten av stödet till RTVE. De berörda parternas synpunkter om deras laglighet är inte heller relevant för bedömningen av statligt stöd. Det överträdelseförfarande som för närvarande pågår om skatten på elektroniska kommunikationer och en påstådd överträdelse av artikel 12 i auktoriseringsdirektivet 2002/20/EG påverkar därför inte detta beslut.

(67)

När det gäller kompensationens proportionalitet, dvs. att den inte täcker mer än RTVE:s nettokostnader för att fullgöra sina public service-skyldigheter, föreskriver den nya lagen att alla intäkter från RTVE utöver nettokostnaderna för den allmännyttiga tjänsten plus en ytterligare reserv på 10 % ska återgå till den allmänna statsbudgeten. Lagen föreskriver en reservfond på 10 % för att täcka en eventuell underkompensation under föregående år eller exceptionella kostnader i upp till fyra år. Denna mekanism för att undvika otillbörlig överkompensering är förenlig med kommissionens beslutspraxis (29).

(68)

För att garantera att stödet är proportionerligt måste medlemsstaterna även inrätta ett lämpligt system för att garantera en regelbunden och effektiv kontroll av användningen av statliga medel för public service-uppdraget (30) och en garanti för att den årliga statliga finansieringen begränsas till nettokostnaderna för public service-skyldigheten (31). Spanien har kvar det system för extern kontroll som infördes genom lag 17/2006, som beskrivs ovan. Detta system har godkänts av kommissionen i beslut E 8/2005, som gör det möjligt att fastställa nettokostnaderna för public service-sändningar.

(69)

Med tanke på att upphörandet av reklam kan påverka RTVE:s kostnader genom att dess programutbud blir mindre beroende av kommersiella hänsynstaganden uppmanade kommissionen, för att utesluta möjligheten till överkompensation, i sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet Spanien och andra berörda parter att inlämna synpunkter om finansieringssystemet.

(70)

De berörda parter som inkom med synpunkter var oroliga över att det sannolikt skulle uppstå en överkompensation av RTVE. Budgetplaneringen för RTVE på 1 200 miljoner euro per år skulle enligt dem inte grundas på en lämplig beräkning av nettokostnaderna för den allmännyttiga tjänsten. Det skulle inte göras någon åtskillnad mellan kommersiella verksamheter och allmännyttiga verksamheter, och man beaktade inte de kostnadsbesparingar som skulle göras till följd av upphörandet av reklam eftersom programmen inte längre behöver locka en stor publik och kan produceras billigare. Dessutom skulle den totala kompensationen för de förlorade reklamintäkterna beräknas på grundval av tidigare år, trots att den ekonomiska krisen ledde till lägre kommersiella intäkter 2010 och följaktligen till lägre totala intäkter för RTVE. Det skulle inte vara rättvist om RTVE, i och med att den dubbla finansieringen upphör, skulle få en garanterad inkomst, oberoende av den varierande kommersiella inkomsten. Dessutom var de berörda parterna oroade över budgetkontrollen.

(71)

Spanien kunde emellertid visa att budgetplaneringen fortfarande ligger i linje med RTVE:s årliga budgeterade kostnader under tidigare år, och att det inte finns någon anledning till att tro att det nu eller inom den närmaste framtiden skulle ske betydande kostnadsbesparingar bara för att reklamen har upphört. RTVE kommer att vara tvunget att locka stor publik även i framtiden, och upphörandet av reklamen kommer att skapa ett behov av ytterligare produktioner som måste finansieras. Jämfört med siffrorna för föregående år (1 177 miljoner euro år 2007, 1 222 miljoner euro år 2008 och 1 146 miljoner euro år 2009), och med hänsyn till den ytterligare kostnad (104 miljoner euro) för de produktioner som måste ersätta den sändningstid som upptagits av reklaminslag, förefaller den återstående kommersiella inkomsten (som endast uppskattas till 25 miljoner euro) och taket på 1 200 miljoner euro för budgetkostnadsplaneringen vara ett försiktigt räknat och rimligt belopp för de årliga budgeterade kostnaderna för public service-kompensationen. Dessutom innebär principen om kompensation av ett public service-företags faktiska nettokostnader nödvändigtvis att företaget måste skyddas från variationer i intäkterna på reklammarknaden.

(72)

I fråga om budgetkontrollen hänvisade Spanien till de befintliga kontrollmekanismer som redan inrättats enligt lag 17/2006 och som beskrivs i punkt 38 ovan. För att garantera att det statliga stödet inte överskrider nettokostnaderna för det allmännyttiga uppdraget garanteras en effektiv budgetkontroll i efterhand i enlighet med artikel 37 i lag 17/2006, genom internrevision, en offentlig revision som görs av det statliga revisionskontoret och extern revision av en privat revisionsbyrå. I enlighet med artiklarna 39 och 40 i lagen utövar parlamentet och den audiovisuella myndigheten dessutom tillsyn över att RTVE fullgör sitt public service-uppdrag, samt över företagets årsredovisningar. Dessutom granskas RTVE av den spanska revisionsrätten. De kommentarer som mottagits av berörda parter föranleder inga skäl att anta att detta system inte tillämpas på lämpligt sätt.

(73)

Kommissionen anser att det inte finns något som tyder på att den beräknade årliga kompensationen för RTVE:s public service-skyldighet kommer att överskrida de kostnader som rimligen kan förväntas uppstå i samband med fullgörandet av den allmännyttiga tjänsten eller att kompensationen eventuellt skulle överskrida nettokostnaderna för den allmännyttiga tjänsten.

(74)

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet frågade kommissionen dessutom Spanien om det fanns lämpliga förfaranden för att göra en förhandsutvärdering av om det offentliga programföretaget RTVE:s nya audiovisuella tjänster uppfyller de materiella villkoren i Amsterdamprotokollet (den så kallade förhandskontrollen) (32). På grundval av de upplysningar som Spanien hittills har lämnat kan kommissionen inte bedöma om Spanien redan har ett sådant system. Kommissionen instämmer i Spaniens åsikt att denna komponent i finansieringen av RTVE i princip omfattades av besluten från 2005 och 2007, som rörde hela finansieringssystemet för RTVE. Kommissionen instämmer vidare i att systemet inte har påverkats av införandet av de nya avgifter som gav upphov till detta förfarande.

(75)

Enligt de upplysningar som Spanien har lämnat inrättas emellertid ett sådant förfarande genom artikel 41.3 i lag 7/2010 (33), och den oberoende spanska tillsynsmyndigheten för radio och tv i allmänhetens tjänst (Consejo Estatal de Medios Audiovisuales) har anförtrotts denna förhandskontroll, som består av offentliga samråd med intressenter, offentliggörande av resultaten av samråden och utvärderingar av den övergripande inverkan av varje ny tjänst på marknaden. Lagen innehåller dock ingen definition av vad en viktig ny tjänst utgör. Det är medlemsstaterna som ska fastställa de relevanta kriterierna (34). Spanien uppgav emellertid att man har för avsikt att ingå ett programavtal (”contrato-programa”) med RTVE senast den 1 november 2010 som kommer att innehålla en sådan definition. Enligt förslaget till programavtal ska en ”viktig ny tjänst” tolkas som ett nytt tjänsteutbud som tydligt skiljer sig från de tjänster som redan finns, som kan klassificeras som den relevanta produktmarknaden, och som kan inverka på marknaden, särskilt på efterfrågan.

(76)

Spanien har följaktligen uppfyllt sin skyldighet att införa en förhandskontroll, och kommissionen konstaterar att man senast i november 2010 även har för avsikt att införa en definition av vad en viktig ny tjänst utgör. Kommissionen konstaterar även att detta system inte hade inrättats före 2010.

(77)

Kommissionen anser att Spanien olagligt har genomfört reformen av finansieringen av public service-företaget RTVE i strid med artikel 108.3 i EUF-fördraget. Kommissionen drar emellertid slutsatsen att de skatter som har uppburits inte är öronmärkta för finansieringen av stödet till RTVE och att de inte inverkar på stödets förenlighet med fördraget. Spanien har dessutom infört garantier för att undvika en överkompensation av RTVE. Avslutningsvis konstaterar kommissionen att Spanien har infört ett system för förhandskontroll för införandet av viktiga nya tjänster inom ramen för det allmännyttiga uppdraget. Stödet till det offentliga tv-programföretaget RTVE förblir följaktligen förenligt med fördraget.