21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/1

(1)

Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(2)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1) ska bestämmelser införas för tillträde till vatten och resurser och för hållbar fiskeverksamhet med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rön, särskilt de rapporter som utarbetats av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(3)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter för varje fiske eller grupp av fisken, inbegripet, i tillämpliga fall, vissa villkor som är funktionellt knutna till dem. Fiskemöjligheterna bör fördelas bland medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat garanteras relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt förordning (EG) nr 2371/2002.

(4)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC:erna) bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga rön, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika fiskerinäringarna garanteras en rättvis behandling, samt de synpunkter som framkommit vid samråden med berörda parter, framförallt från rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och berörda regionala rådgivande nämnder.

(5)

Fiskemöjligheter bör stå i överensstämmelse med internationella avtal och principer, till exempel Förenta nationernas avtal om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd från 1995 (2), och de detaljerade förvaltningsprinciper som fastställts i FAO:s (Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation) internationella riktlinjer för förvaltning av djuphavsfiske i det fria havet från 2008, enligt vilka ett regleringsorgan framför allt bör vara försiktigare när informationen är osäker, otillförlitlig eller otillräcklig. Avsaknaden av adekvat vetenskaplig information bör inte användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(6)

Enligt de senaste vetenskapliga rönen från Internationella havsforskningsrådet (Ices) (3) och från STECF (4) fångas de flesta djuphavsbestånden på ett ohållbart sätt. Enligt dessa rön bör dessutom fiskemöjligheterna för dessa bestånd, för att de ska vara hållbara, minskas till dess att utvecklingen av storleken på bestånden uppvisar en positiv trend. Ices rekommenderar dessutom att riktat fiske efter atlantisk soldatfisk inte bör vara tillåtet.

(7)

De huvudsakliga kommersiella arterna av djuphavshaj betraktas som utfiskade och bör därför inte vara föremål för något riktat fiske. Till dess att mängden oundvikliga bifångster har fastställts med hjälp av selektivitetsprojekt och andra tekniska åtgärder bör landning av bifångster inte vara tillåten.

(8)

Fiskemöjligheterna för djuphavsarter, som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd (5), fastställs vartannat år. Ett undantag görs dock för bestånden av guldlax och det huvudsakliga fisket av birkelånga, för vilka fiskemöjligheterna beror på resultatet av de årliga förhandlingarna med Norge. Fiskemöjligheterna för de bestånden fastställs därför i en annan relevant årlig förordning om fastställande av fiskemöjligheter.

(9)

Enligt rådets förordning (EG) nr 847/96 av den 6 maj 1996 om att införa ytterligare villkor för förvaltning av totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter med fördelning mellan åren (6), måste det fastställas vilka bestånd som ska omfattas av de olika åtgärderna enligt den förordningen.

(10)

För att trygga försörjningen för unionens fiskare är det viktigt att dessa fisken öppnas den 1 januari 2011.

a)

byten enligt artikel 20.5 i förordning (EG) nr 2371/2002,

b)

reduceringar och omfördelningar som görs enligt artikel 37 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (9) eller artikel 10.4 i rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten (10),

c)

ytterligare landningar som tillåts enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96,

d)

de kvantiteter som hålls inne enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96,

e)

avdrag enligt artiklarna 105 och 107 i förordning (EG) nr 1224/2009.

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/13

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 1236/2005 anges de behöriga myndigheter som tilldelats särskilda uppgifter som rör tillämpningen av den förordningen.

(2)

På begäran av Estland bör uppgifterna om Estlands behöriga myndigheter ändras.

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/15

(1)

Genom förordning (EG) nr 184/2005 fastställs en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1055/2008 (2) fastställs gemensamma kvalitetskriterier och kvalitetsrapporternas periodicitet gällande betalningsbalansstatistik.

(3)

Det är nödvändigt att anpassa de gemensamma kvalitetskriterierna och kvalitetsrapporternas periodicitet gällande betalningsbalansstatistik för att återspegla de kvalitetskriterier som anges i artikel 12.1 i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (3) om europeisk statistik.

(4)

Förordning (EG) nr 1055/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från betalningsbalanskommittén.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska överlämna sina kvalitetsrapporter senast den 31 maj varje år.”

2.

Bilagan ska ersättas med bilagan till den här förordningen.

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/17

(1)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 infördes Kombinerade nomenklaturen (KN) för att tillgodose de behov som uppstått genom den gemensamma tulltaxan, unionens statistik över utrikeshandeln och annan unionspolitik som berör importen eller exporten av varor.

(2)

Rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (2) gäller för de fall där beskattning inte är berättigad.

(3)

Under vissa omständigheter verkar det lämpligt att, med beaktande av att vissa varurörelser som omnämns i förordning (EG) nr 1186/2009 är av särskild art, minska den administrativa bördan i samband med deklarationen av sådana varurörelser genom att tilldela dem ett särskilt KN-nummer. Detta gäller särskilt där klassificeringen av varje varutyp i en varurörelse i syfte att ställa upp en tulldeklaration skulle medföra en arbetsbörda och kostnad som inte står i proportion till de berörda intressena.

(4)

Kommissionens förordningar (EU) nr 113/2010 av den 9 februari 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller berörd handel, fastställande av uppgifter, sammanställning av handelsstatistik efter affärsverksamhetens särdrag och fakturavaluta, samt särskilda varor eller varurörelser (3), och (EG) nr 1982/2004 av den 18 november 2004 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av kommissionens förordningar (EG) nr 1901/2000 och (EEG) nr 3590/92 (4) ger medlemsstaterna möjlighet att använda ett förenklat klassificeringssystem för vissa varor i statistiken över handeln inom och utanför EU.

(5)

I dessa förordningar föreskrivs att särskilda varukoder får användas på vissa särskilda villkor. För att garantera öppenhet och insyn och i informationssyfte bör sådana koder anges i KN.

(6)

Därför är det lämpligt att införa kapitel 99 i KN.

(7)

Bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/20

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/22

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2010/11 har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 867/2010 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 1184/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/24

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin (2) upphör att gälla den 31 december 2010.

(2)

Det subventionerade kolets obetydliga bidrag till den totala energimixen berättigar inte längre att man har kvar sådana stöd för en trygg energiförsörjning på unionsnivå.

(3)

Unionens politik att främja förnybara energikällor samt en hållbar och säker koldioxidsnål ekonomi berättigar inte att icke-konkurrenskraftiga kolgruvor får stöd i det oändliga. Därför bör de stödkategorier som tillåts i förordning (EG) nr 1407/2002 inte fortgå i oändlighet.

(4)

Om det inte finns några sektorspecifika stödregler omfattas dock kolsektorn endast av de allmänna reglerna om statligt stöd. I detta sammanhang är det möjligt att icke-konkurrenskraftiga kolgruvor som för närvarande får stöd på grundval av förordning (EG) nr 1407/2002 inte längre skulle vara stödberättigade och kanske skulle tvingas stänga.

(5)

Utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna reglerna om statligt stöd bör medlemsstaterna kunna vidta åtgärder för att lindra de sociala och regionala konsekvenserna av att gruvorna läggs ned, dvs. i god ordning avveckla verksamheten som ett led i en oåterkallelig nedläggningsplan och/eller finansiera extraordinära kostnader, särskilt ärvda åtaganden.

(6)

Detta beslut innebär för kolsektorn en övergång från tillämpning av sektorspecifika regler till tillämpning av allmänna regler om statligt stöd, vilka är tillämpliga på alla sektorer.

(7)

För att minimera den snedvridning av konkurrensen som statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor orsakar på den inre marknaden, bör sådant stöd trappas ned successivt och vara strikt begränsat till kolproduktionsenheter som planeras ska läggas ned definitivt.

(8)

För att mildra miljökonsekvenserna av kolproduktion vid kolproduktionsenheter till vilka nedläggningsstöd beviljas, bör medlemsstaterna fastställa en plan med lämpliga åtgärder, t.ex. på området energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid.

(9)

Företagen bör dessutom vara berättigade till stöd för att täcka kostnader som enligt normal redovisningssed inte direkt påverkar produktionskostnaderna. Syftet med sådant stöd är att täcka extraordinära kostnader som uppstår när deras kolproduktionsenheter läggs ned. För att undvika att sådant stöd orättmätigt gynnar sådana företag som lägger ned endast vissa produktionsanläggningar bör de berörda företagen särredovisa varje kolproduktionsenhet.

(10)

När kommissionen fullgör sitt uppdrag enligt detta beslut bör den se till att normala konkurrensvillkor upprättas, upprätthålls och följs. Framför allt när det gäller elmarknaden bör stödet till kolindustrin inte vara sådant att det påverkar elproducenternas val av försörjningskälla för sitt behov av primärenergi. Följaktligen bör kolets priser och mängder bygga på frivilliga överenskommelser mellan avtalsparterna mot bakgrund av de villkor som gäller på världsmarknaden.

(11)

Tillämpningen av detta beslut bör inte utesluta att stöd till kolindustrin kan anses vara förenligt med den inre marknaden av andra skäl. I detta sammanhang kommer andra specifika regler, särskilt de som gäller stöd till forskning, utveckling och innovation, miljöskydd och utbildning att även i fortsättningen tillämpas inom gränserna för maximal stödnivå, om inte annat anges.

(12)

Kommissionen bör bedöma de anmälda åtgärderna på grundval av detta beslut och fatta beslut i enlighet med rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3).

(13)

För att undvika ett avbrott mellan åtgärderna enligt förordning (EG) nr 1407/2002 och de åtgärder som fastställs i detta beslut bör detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2011.

a)

Verksamheten i de berörda kolproduktionsenheterna måste ingå i en nedläggningsplan som ska vara genomförd senast den 31 december 2018.

b)

De berörda kolproduktionsenheterna ska läggas ned definitivt i enlighet med nedläggningsplanen.

c)

Det anmälda stödet får inte överstiga skillnaden mellan de uppskattade produktionskostnaderna och de intäkter som kan förväntas under ett kolproduktionsår. Det faktiskt utbetalade stödet ska korrigeras årligen på grundval av de faktiska utgifterna och intäkterna senast vid utgången av kolproduktionsåret efter det för vilket stöd beviljats.

d)

Stödbeloppet per ton kolekvivalent får inte leda till att priserna för kol från unionen på användningsplatsen hamnar under priserna på kol av motsvarande kvalitet från tredjeländer.

e)

De berörda kolproduktionsenheterna ska ha varit i drift den 31 december 2009.

f)

Det totala belopp nedläggningsstöd som beviljas av en medlemsstat ska minska fortlöpande: vid utgången av 2013 får minskningen inte vara mindre än 25 %, vid utgången av 2015 inte mindre än 40 %, vid utgången av 2016 inte mindre än 60 % och vid utgången av 2017 inte mindre än 75 % av beviljat stöd 2011.

g)

Det totala beloppet nedläggningsstöd till kolindustrin i en medlemsstat får inte under något år efter 2010 överstiga det stödbelopp som den medlemsstaten har beviljat och som kommissionen godkänt i enlighet med artiklarna 4 och 5 i förordning (EG) nr 1407/2002 för år 2010.

h)

Medlemsstaterna måste fastställa en plan med åtgärder för att mildra miljökonsekvenserna av kolproduktion vid kolproduktionsenheter till vilka nedläggningsstöd beviljas i enlighet med denna artikel, t.ex. på området energieffektivitet, förnybar energi eller avskiljning och lagring av koldioxid.

a)

Kostnader och avsättningar för kostnader som enbart åsamkats företag som lägger ned eller har lagt ned kolproduktionsenheter, inklusive företag som får nedläggningsstöd.

b)

Kostnader som åsamkas flera företag.

a)

Identifiering av kolproduktionsenheterna.

b)

De faktiska eller uppskattade produktionskostnaderna för varje kolproduktionsenhet per kolproduktionsår.

c)

Den uppskattade kolproduktionen per kolproduktionsår för de kolproduktionsenheter som ingår i nedläggningsplanen.

d)

Det uppskattade beloppet nedläggningsstöd per kolproduktionsår.

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/30

(1)

Den 14 maj 2008 antog rådet gemensam ståndpunkt 2008/369/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Kongo (1) med anledning av att Förenta nationernas säkerhetsråd den 31 mars 2008 antog resolution 1807 (2008).

(2)

Den 1 december 2010 ändrade sanktionskommittén, upprättad i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1533 (2004) den förteckning över de personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Förfarandet för att ändra bilagan till detta beslut bör inbegripa att de personer och enheter som finns uppförda på förteckningen ska informeras om skälen till att de uppförts så att de ges möjlighet att inkomma med synpunkter. Om synpunkter lämnas eller om väsentliga nya bevis framförs bör rådet se över sitt beslut mot bakgrund av dessa synpunkter och informera den berörda personen eller enheten.

(4)

Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, rätten till egendom och rätten till skydd av personuppgifter. Detta beslut bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(5)

Detta beslut står också i full överensstämmelse med medlemsstaternas skyldigheter enligt Förenta nationernas stadga och den rättsligt bindande karaktären hos säkerhetsrådets resolutioner.

(6)

Gemensam ståndpunkt 2008/369/Gusp bör därför upphöra att gälla och ersättas med detta beslut.

(7)

Unionens genomförandeåtgärder återges i rådets förordning (EG) nr 889/2005 av den 13 juni 2005 om införande av vissa restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (2) och rådets förordning (EG) nr 1183/2005 av den 18 juli 2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (3).

a)

bevilja, sälja, tillhandahålla eller överföra, direkt eller indirekt, tekniskt bistånd, förmedlingsverksamhet och andra tjänster som rör militär verksamhet, samt att tillhandahålla, tillverka, underhålla eller använda vapen och all dithörande materiel, inklusive skjutvapen och ammunition, militära fordon och militär utrustning, paramilitär utrustning och reservdelar till ovanstående, till alla icke-statliga enheter och enskilda personer som agerar på Demokratiska republiken Kongos territorium,

b)

tillhandahålla finansiering eller finansiellt bistånd som rör militär verksamhet, särskilt gåvobistånd, lån och exportkreditförsäkring, för all direkt eller indirekt försäljning, leverans, överföring eller export av vapen och dithörande materiel, eller för direkt eller indirekt beviljande, försäljning, tillhandahållande eller överföring av tekniskt bistånd, förmedlingsverksamhet och andra tjänster som rör militär verksamhet, till alla icke-statliga enheter och enskilda personer som agerar på Demokratiska republiken Kongos territorium.

a)

sådant tillhandahållande, försäljning eller överföring av vapen och dithörande materiel eller tillhandahållande av tekniskt bistånd, finansiering, förmedlingsverksamhet och andra tjänster som rör vapen och dithörande materiel, vilket endast avser stöd till, eller endast ska användas inom, FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc),

b)

tillhandahållande, försäljning eller överföring av skyddsdräkter, inbegripet skottsäkra västar och militärhjälmar, som tillfälligt exporteras till Demokratiska republiken Kongo av Förenta nationernas personal, mediernas företrädare samt humanitär personal och biståndsarbetare och åtföljande personal, enbart för deras personliga bruk,

c)

tillhandahållande, försäljning eller överföring av icke-dödande militär utrustning som endast är avsedd för användning på det humanitära området eller som skydd, eller tillhandahållande av tekniskt bistånd och utbildning i samband med sådan icke-dödande utrustning.

—

Personer eller enheter som bryter mot vapenembargot och dithörande åtgärder som avses i artikel 1.

—

Politiska och militära ledare för utländska beväpnade grupper verksamma i Demokratiska republiken Kongo, som hindrar avväpning och frivilligt återvändande eller återflyttning av kombattanter som hör till dessa grupper.

—

Politiska och militära ledare för kongolesiska milisstyrkor som erhåller stöd utanför Demokratiska republiken Kongo, som hindrar sina kombattanter från att delta i processen för avväpning, demobilisering och återanpassning.

—

Politiska och militära ledare verksamma i Demokratiska republiken Kongo som värvar eller använder barn i väpnade konflikter i strid med tillämplig internationell rätt.

—

Personer verksamma i Demokratiska republiken Kongo som begår allvarliga brott mot internationell rätt riktade mot barn eller kvinnor i väpnade konfliktsituationer, inbegripet dödande, lemlästande, sexuellt våld, bortförande och tvångsförflyttning.

—

Personer som hindrar tillträde för eller utdelning av humanitärt bistånd i östra delen av Demokratiska republiken Kongo.

—

Personer eller enheter som stöder de olagliga väpnade grupperna i östra delen av Demokratiska republiken Kongo genom olaglig handel med naturresurser.

a)

på förhand och från fall till fall fastställer att en resa är motiverad av humanitära skäl, inklusive religiösa skyldigheter,

b)

drar slutsatsen att ett undantag skulle främja målen i FN:s säkerhetsråds berörda resolutioner, det vill säga fred och nationell försoning i Demokratiska republiken Kongo och stabilitet i regionen,

c)

på förhand och från fall till fall ger tillstånd till transitering för personer som återvänder till den stat där de är medborgare, eller deltar i insatser för att ställa personer som begått grova brott mot mänskliga rättigheter eller mot internationell humanitär rätt inför rätta.

a)

är nödvändiga för att täcka grundläggande utgifter, inklusive betalning av livsmedel, hyra, amorteringar och räntor på bostadskrediter, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för allmännyttiga tjänster,

b)

är avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersättning för utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,

c)

är avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter, i enlighet med nationell lag, för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta penningmedel eller andra finansiella tillgångar och ekonomiska resurser,

d)

är nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, efter det att den berörda medlemsstaten har anmält ett sådant beslut till sanktionskommittén och det har godkänts av denna,

e)

är föremål för kvarstad i enlighet med ett rättsligt eller administrativt beslut eller en skiljedom, i vilket fall penningmedlen, de andra finansiella tillgångarna och ekonomiska resurserna får användas för att tillgodose ett sådant kvarstadsbeslut eller en sådan dom, förutsatt att kvarstadsbeslutet eller domen meddelats innan sanktionskommittén fört upp den berörda personen eller enheten i förteckningen, och inte är till gagn för en person eller enhet som avses i artikel 3, efter det att den berörda medlemsstaten har gjort en anmälan till sanktionskommittén.

a)

ränta eller andra intäkter från dessa konton, eller

b)

betalningar enligt avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före det datum då dessa konton blev föremål för restriktiva åtgärder,

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/43

(1)

Till följd av ett klagomål som lämnades in den 23 april 2007 beslutade kommissionen att inleda en granskning avseende påstått statligt stöd som beviljats av Belgien för att täcka kostnader för bortskaffande och destruering av döda djur på jordbruksföretag i Vallonien.

(2)

Den 2 juli 2007 sände kommissionen en skrivelse till de belgiska myndigheterna och begärde att de skulle lämna uppgifter om den ifrågavarande åtgärden. De belgiska myndigheterna lämnade in uppgifter genom en skrivelse av den 27 juli 2007, diarieförd den 3 augusti 2007. Ett tekniskt möte hölls den 21 augusti 2007 på begäran av de behöriga belgiska myndigheterna. Efter mötet tillhandahöll dessa, den 4 oktober 2007, kompletterande uppgifter i ärendet.

(3)

Genom en skrivelse av den 10 september 2007 underrättade kommissionen Belgien om att stödet förts in i registret över icke-anmälda stöd med ärendenummer NN 56/2007, eftersom det hade visat sig att delar av medlen redan hade betalats ut.

(4)

Den 12 oktober 2007 hölls ännu ett tekniskt möte på begäran av de behöriga belgiska myndigheterna.

(5)

Genom en skrivelse av den 25 oktober 2007 anmodade kommissionen de belgiska myndigheterna att inkomma med ytterligare uppgifter. I avsaknad av svar inom den fastställda tidsfristen sände kommissionen den 21 december 2007 en skrivelse med påminnelse till de belgiska myndigheterna och angav en ny tidsfrist för att inkomma med svar.

(6)

Eftersom inget svar inkommit på den första skrivelsen med påminnelse inom den fastställda tidsfristen, sände kommissionen den 4 juni 2008 en ny skrivelse med påminnelse till de belgiska myndigheterna och uppmärksammade dem på att om den nya tidsfristen för att svara som fastställts till fyra veckor inte iakttogs, kunde kommissionen i enlighet med artikel 10.2 och 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (4) sända dem ett föreläggande om att lämna upplysningar. Den tidsfristen löpte ut den 4 juli 2008. Den 1 oktober 2008 antog kommissionen ett beslut med föreläggande om lämpliga upplysningar. I beslutet anmodade kommissionen de belgiska myndigheterna bl.a. att lämna in de tillämpliga formulär som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget för bedömningen av stöd som beviljats efter den 31 januari 2007 (5).

(7)

De belgiska myndigheterna svarade slutligen genom en skrivelse av den 27 november 2008 och lämnade in kompletterande upplysningar den 5 december 2008. De belgiska myndigheterna har fortfarande inte överlämnat de formulär som kommissionen efterfrågade i sitt beslut av den 1 oktober 2008.

(8)

Den 27 januari 2009 sände kommissionen en begäran om ytterligare uppgifter till de belgiska myndigheterna. De belgiska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 16 mars 2009, diarieförd den 19 mars 2009.

(9)

Genom en skrivelse av den 14 januari 2010 underrättade kommissionen Belgien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende det anmälda stödet. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 juli 2010. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödåtgärderna i fråga. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(10)

Genom en skrivelse av den 19 februari 2010 begärde de belgiska myndigheterna en förlängning med en månad av den tidsfrist för att inkomma med svar som angetts i kommissionens skrivelse av 14 januari 2010. Genom en skrivelse av den 5 mars 2010 beviljade kommissionen en förlängning av tidsfristen med en månad. Genom en skrivelse av den 12 mars 2010 inkom de belgiska myndigheterna slutligen med svar på beslutet om att inleda förfarandet.

(11)

Under kommissionens granskning stod det klart att klagomålet avsåg genomförandet av den stödordning som kommissionen hade godkänt den 26 november 2003 inom ramen för ärendet om statligt stöd nr NN 48/03 (ex. N. 157/03) med titeln ”Hanteringen för bortskaffande och destruktion av kadaver från jordbruksföretag i regionen Vallonien”. Det ärendet avsåg en stödordning som anmälts av de belgiska myndigheterna och som innebar att belgiska staten skulle ge stöd till jordbruksföretag i form av subventionerade tjänster för att täcka alla kostnader för bortskaffande, förvaring, bearbetning och destruering av döda djur.

(12)

För att beslutet om avslutning av räkenskaperna skulle kunna antas och med beaktande av det nära förestående ikraftträdandet den 1 januari 2004 av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd när det gäller TSE-test, döda djur och slaktavfall (nedan kallade TSE-riktlinjerna) (6) åtog sig de belgiska myndigheterna att göra ändringar i stödordningen. Ändringarna var nödvändiga för att uppfylla kraven i TSE-riktlinjerna, närmare bestämt punkt 29. Enligt denna punkt får medlemsstaterna bevilja statligt stöd upp till 100 % av kostnaderna för bortskaffande av döda djur, och upp till 75 % av kostnaderna för destruering av sådana djurkroppar. Den av Belgien anmälda stödordningen uppfyllde inte denna bestämmelse, eftersom stödet enligt den belgiska stödordningen kunde täcka 100 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar.

(13)

Mot bakgrund av skälen 11 och 12 åtog sig de belgiska myndigheterna (skälen 33 och 34 i kommissionens beslut om ärende NN 48/03) att ändra stödordningen så att stödet för att täcka kostnaderna för destruering av djurkroppar från och med den 1 januari 2004 endast skulle uppgå till högst 75 % av utgifterna, i stället för 100 %. De belgiska myndigheterna åtog sig även att senast i mitten av december 2003 styrka för kommissionen att de nödvändiga ändringarna hade förts in i stödordningen.

(14)

På grundval av dessa åtaganden godkände kommissionen stödordningen för en period av fem år från den 31 januari 2002. Den nya tidsfristen löpte ut 31 januari 2007.

(15)

Den 23 april 2007 mottog kommissionen ett klagomål, där det hävdades att de belgiska myndigheterna åsidosätter TSE-riktlinjerna genom att fortsätta att bevilja stöd upp till 100 % för såväl bortskaffande av döda djur som destruering av djurkroppar.

(16)

Stödordningen i fråga avser en regional åtgärd som syftar till att täcka alla kostnader för tjänster i samband med bortskaffande, transport, förvaring, bearbetning och destruering av döda djur på jordbruksföretag i Vallonien.

(17)

Bortskaffandet av djurkroppar från jordbruksföretagen har organiserats och hanterats genom ett offentligt tjänsteavtal som tilldelats av de regionala myndigheterna. Efter en allmän anbudsinfordran inom Europeiska unionen som offentliggjordes genom ett meddelande om offentlig tjänsteupphandling (7) tilldelades avtalet bolaget SA. Avtalet var indelat i tre separata delar motsvarande de olika tjänster som skulle tillhandahållas:

(18)

SA RENDAC-UDES var det enda bolag som lämnade in anbud inom ramen för anbudsinfordran och dessutom avseende alla tre delarna. Avtalet tilldelades därför detta bolag den 31 januari 2002 för en period av fem år. Enligt uppgifter från de belgiska myndigheterna har avtalet förlängts minst fyra gånger: till och med den 31 december 2007, till och med den 31 december 2008, till och med den 30 juni 2009 och slutligen fram till genomförandet av ett nytt offentligt tjänsteavtal, som enligt de belgiska myndigheterna bör träda i kraft tredje kvartalet 2010.

(19)

Genom den ifrågavarande stödordningen ges stöd till jordbruksföretag. De belgiska myndigheterna har bekräftat att även om stödet ges direkt till bolaget SA RENDAC-UDES i dess egenskap av tjänsteleverantör, för att täcka kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls jordbruksföretagen, är det jordbruksföretagen som erhåller stödet i dess helhet för att täcka alla de kostnader för olika tjänster för insamling, transport, förvaring, bearbetning och destruering som de skulle ha behövt bära om stödordningen inte funnits. De belgiska myndigheterna har även försäkrat att de belopp som betalas direkt till bolaget SA RENDAC-UDES som vederlag för de tjänster som tillhandahålls jordbruksföretagen exakt motsvarar marknadspriset för de utförda tjänsterna.

(20)

Det vallonska avfallskontoret vid det regionala miljöministeriet har i uppgift att betala fakturorna från SA RENDAC-UDES som upprättas på grundval av dels ett schablonbelopp, dels en prisförteckning.

(21)

Inom ramen för granskningen av ärende nummer NN 48/03 bekräftade de belgiska myndigheterna att stödordningen endast avser döda djur på jordbruksföretag i Vallonien. Den avser inte djurkroppar från djurmarknader eller slakterier.

(22)

I sitt beslut av den 13 januari 2010 om att inleda granskningsförfarandet uttryckte kommissionen tvivel om stödordningens förenlighet med Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd. Kommissionen ansåg närmare bestämt att de stödåtgärder som syftade till att täcka mer än 75 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar kunde betraktas som oförenliga med den inre marknaden på grundval av TSE-riktlinjerna och Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013 (nedan kallade riktlinjerna för 2007–2013) (8).

(23)

Med beaktande av att kommissionen hade godkänt stödordningen fram till den 31 januari 2007 på villkor att de belgiska myndigheter åtog sig att ändra stödordningen så att villkoren i TSE-riktlinjerna skulle vara uppfyllda från och med den 1 januari 2004 och de belgiska myndigheterna inte har fullgjort dessa åtaganden, drog kommissionen slutsatsen att det stöd som syftade till att täcka mer än 75 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar har missbrukats.

(24)

Kommissionen har följaktligen i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 659/1999 i förbindelse med artikel 16 i samma förordning avseende missbruk av stöd beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande och har uppmanat Belgien att lämna sina synpunkter.

(25)

I sitt svar av den 12 mars 2010 underrättade Belgien kommissionen om att nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att genomföra en ny upphandling avseende ett offentligt tjänsteavtal. Enligt de belgiska myndigheterna bör arbetet med kravspecifikationerna för det framtida tjänsteavtalet vara slutfört senast den 15 april 2010 och tjänsteavtalet bör träda i kraft tredje kvartalet 2010. Fram till dess kommer, enligt de belgiska myndigheterna, det offentliga tjänsteavtal som ingicks den 31 januari 2002 och som har förlängts genom tillägg att tillämpas på samma villkor som de som gällde vid tilldelningen den 31 januari 2002.

(26)

De belgiska myndigheterna har vidare angett att Vallonien i) kommer att begära att principen om stöd av mindre betydelse ska tillämpas för att reglera situationen för jordbruksföretagen under perioden den 1 januari 2004–30 juni 2008, och ii) inom en period av högst tre månader kommer att kräva återbetalning från varje jordbruksföretag av ett belopp som motsvarar 25 % av kostnaderna för bearbetning och destruering av döda djur, beräknade för perioden från den 1 juli 2008 till den dag då det nya offentliga tjänsteavtalet träder i kraft.

(27)

De belgiska myndigheterna har slutligen underrättat kommissionen om att de i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (9) kommer att återkräva stöd av mindre betydelse som har överskridit 3 000 euro under en period på tre år. De belgiska myndigheterna har även bekräftat att det högsta tillåtna beloppet på 3 000 euro har överskridits för 58 jordbruksföretag.

(28)

I artikel 107.1 i EUF-fördraget anges att stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(29)

Dessa villkor är i förevarande ärende uppfyllda när det gäller stödet till förmån för jordbruksföretag. Stödet i fråga beviljas av offentliga organ i Vallonien och ger jordbruksföretagen i Vallonien en fördel genom att undanröja de kostnader för bortskaffande och destruering av djurkroppar som de under normala omständigheter skulle ha behövt bära.

(30)

Enligt domstolens rättspraxis visar enbart det faktum att ett företag får ökad konkurrenskraft i förhållande till konkurrerande företag genom en ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått inom ramen för sin vanliga verksamhet att det finns en risk för snedvridning av konkurrensen (10).

(31)

Stöd till företag anses påverka handeln mellan medlemsstaterna när företaget är verksamt på en marknad som är öppen för handel inom Europeiska unionen (11). I den berörda sektorn finns det en betydande intern handel inom Europeiska unionen. Åtgärden kan således påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(32)

Mot bakgrund av det ovanstående står det klart att villkoren i artikel 107.1 i EUF-fördraget är uppfyllda, utom när det gäller stöd som omfattas av tillämpningsområdet för lagstiftningen om stöd av mindre betydelse.

(33)

De belgiska myndigheterna har upprepade gånger angett att de har tillämpat de bestämmelser om stöd av mindre betydelse som är tillämpliga i jordbrukssektorn. Relevanta tillämpliga bestämmelser under den perioden som stödet har betalats ut är förordning (EG) nr 1860/2004 och kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter (12) genom vilken förordning (EG) nr 1860/2004 upphävdes.

(34)

Stöd som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 1860/2004 eller förordning (EG) nr 1535/2007 anses inte uppfylla samtliga villkor i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(35)

Det bör emellertid preciseras att enligt artikel 3.7 i förordning (EG) nr 1535/2007 om stöd av mindre betydelse får stöd av mindre betydelse inte kumuleras med statligt stöd för samma stödberättigande kostnader, om sådan kumulering leder till en högre stödnivå än den som gäller i varje enskilt fall enligt EU-lagstiftningen. Denna bestämmelse är tillämplig i förevarande ärende: stödet av mindre betydelse (som täcker 25 % av jordbruksföretagens kostnader för destruering av djurkroppar) får inte kumuleras med återstående 75 %, som enligt EU-bestämmelserna (punkt 133 i riktlinjerna för 2007–2013 i förening med artikel 16 d i gruppundantagsförordningen), och som enligt kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (13), kan anses förenligt med artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

(36)

Enligt den ordning som inrättades genom förordning (EG) nr 1860/2004 om stöd av mindre betydelse förefaller det däremot som om kumulering av stödet av mindre betydelse och de belopp som täcker 75 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar inte är utesluten. Detta kan man sluta sig till av skäl 7 i förordning (EG) nr 1860/2004, där följande anges: ”Regeln om stöd av mindre betydelse påverkar inte företags möjligheter att få annat statligt stöd som har godkänts av kommissionen eller som omfattas av en gruppundantagsförordning, även för samma projekt.” Naturligtvis måste tillämpningsvillkoren för förordningen och särskilt stödtaket på 3 000 euro iakttas, varför stöd som överskrider tröskeln på 3 000 euro inte kan omfattas av förordning (EG) nr 1860/2004, och detta gäller hela stödbeloppet. Enligt artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1535/2007 är kumulering möjlig fram till sex månader efter det att den förordningen trätt i kraft, dvs. till och med den 30 juni 2008. Efter den dagen ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 1535/2007 tillämpas.

(37)

Den stödordning som har godkänts av kommissionen med ärendenummer NN 48/2003 anmäldes och godkändes för perioden den 31 januari 2003–31 januari 2007. Kommissionen konstaterar emellertid att Belgien har fortsatt att tillämpa stödordningen efter den 1 februari 2007 utan att anmäla detta till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget. Stödordningen utgör således olagligt statligt stöd efter den 1 februari 2007.

(38)

Enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget kan stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(39)

Den ifrågavarande stödordningen avser stöd som ges i form av subventionerade tjänster och täcker alla kostnader för bortskaffande, transport, bearbetning och destruering av döda djur på jordbruksföretag i Vallonien.

(40)

När det gäller perioden den 31 januari 2002–31 december 2003 fastställde kommissionen i sitt beslut i ärende nummer NN 48/03 att stödordningen kunde omfattas av undantaget i artikel 107.3 c i EUF-fördraget. Som det förklarats ovan hade de belgiska myndigheterna emellertid åtagit sig att för perioden efter den 1 januari 2004 göra ändringar i den anmälda stödordningen för att göra den förenlig med TSE-riktlinjerna, som var tillämpliga från och med den 1 januari 2004. De belgiska myndigheterna skulle särskilt se till att stödet endast täckte 75 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar (återstoden av kostnaderna skulle bäras av jordbruksföretagen) och senast i mitten av december 2003 styrka för kommissionen att de nödvändiga ändringarna hade förts in i stödordningen.

(41)

Detta krav angavs i TSE-riktlinjerna, som utgjorde den då tillämpliga lagstiftningen. I punkt 29 i TSE-riktlinjerna angavs följande:

(42)

I punkterna 30 och 31 i TSE-riktlinjerna föreskrevs ett undantag från bestämmelsen om att stödet endast kunde täcka upp till 75 % av kostnaderna för destruering av döda djur:

(43)

Det bör påpekas att de belgiska myndigheterna inom ramen för granskningen av ärende nummer NN 48/03 aldrig gjorde gällande att ett av dessa undantag kunde vara tillämpligt.

(44)

TSE-riktlinjerna upphävdes den 1 januari 2007, såsom det anges i punkt 194 c i riktlinjerna för 2007–2013. I enlighet med punkt 134 i riktlinjerna för 2007–2013 kommer kommissionen att förklara att statligt stöd för TSE-test och för avlivade eller självdöda djur är förenligt med artikel 108.3 c i EUF-fördraget om det uppfyller samtliga villkor i artikel 16 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(45)

Artikel 16 i förordning (EG) nr 1857/2006 ändrar inte i sak bedömningen av det stöd som beviljats för bortskaffande och destruering av döda djur. Liksom i TSE-riktlinjerna föreskrivs i artikel 16.1 d i förordningen att stöd på upp till 100 % av kostnaderna för bortskaffande av avlivade eller självdöda djur, och 75 % av kostnaderna för destruering av sådana djurkroppar betraktas som förenligt med den inre marknaden. I artikel 16.1 e och f föreskrivs möjligheten att i stället för ett tak på 75 % tillämpa en stödnivå på 100 % i följande fall: i) om stödet finansieras via avgifter eller obligatoriska bidrag till finansieringen av destrueringen av sådana djurkroppar, förutsatt att sådana avgifter eller bidrag är begränsade till och direkt påläggs köttsektorn, eller ii) om det är obligatoriskt att utföra TSE-test på djuren i fråga.

(46)

Eftersom de nya bestämmelserna (riktlinjerna för 2007–2013 och förordning (EG) nr 1857/2006) inte i sak har ändrat situationen jämfört med de tidigare bestämmelserna (TSE-riktlinjerna), bör bedömningen av ärendet mot bakgrund av de tillämpliga EU-bestämmelserna vara den samma för hela den berörda perioden (dvs. från och med den 1 januari 2004 fram till i dag).

(47)

Som det har betonats ovan åtog sig de belgiska myndigheterna inom ramen för granskningen av ärende nummer NN 48/03 att göra ändringar i stödordningen så att stödet för att täcka kostnaderna för destruering av djurkroppar inte skulle överstiga 75 % av nämnda kostnader från och med den 1 januari 2004. Under granskningen av förevarande ärende har de belgiska myndigheterna dock inte förnekat att de har underlåtit att göra de ändringar i den statliga stödordningen som de hade åtagit sig.

(48)

Vidare har de belgiska myndigheterna inom ramen för detta ärende upprepade gånger (t.ex. i en skrivelse av den 27 november 2008) hävdat att det andra av de undantag som nämns i skäl 42 de facto är tillämpligt och att stödet kan täcka upp till 100 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar. Enligt de belgiska myndigheterna motiveras undantaget av den omständigheten att det var obligatoriskt att utföra TSE-test på alla döda djur (punkt 31 i TSE-riktlinjerna och artikel 16.1 f i förordning (EG) nr 1857/2006). Inga uppgifter som styrker detta påstående har emellertid lämnats in.

(49)

Det huvudsakliga argument som Belgien har anfört till stöd för sitt påstående är att skyldigheten att utföra dessa test föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (14). Detta argument kan emellertid inte godtas. Enligt den förordningen är de vallonska myndigheterna nämligen skyldiga att utföra TSE-test på döda djur enligt följande:

(50)

Skyldigheten att utföra test föreligger följaktligen endast för djur från en viss ålder (24 månader för perioden den 1 juli 2001–31 december 2008 och 48 månader efter denna period). Vad som är ännu viktigare är att denna skyldighet endast gäller nötkreatur. Det är inte obligatoriskt att utföra TSE-test på döda djur av andra arter på jordbruksföretagen (svin, hästar, fjäderfän etc.). Av de uppgifter som lämnats av de belgiska myndigheterna (skrivelse av den 27 november 2008) framgår att antalet djurkroppar för vilka detta undantag eventuellt skulle kunna tillämpas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 999/2001 motsvarar mindre än 20–25 % av de totalkostnader som uppkommit för döda djur som hanterats inom ramen för tjänsteavtalet. Endast de kostnader som har ett absolut samband med den skyldighet att utföra TSE-test som föreskrivs i förordning nr 999/2001 kan således betraktas som förenliga, förutsatt att det är möjligt att exakt fastställa kostnaderna.

(51)

Kommissionen konstaterar även att det första undantaget, enligt vilket kostnader för bortskaffande och destruering av djurkroppar kan täckas upp till 100 % via avgifter eller obligatoriska bidrag inom köttsektorn, inte är tillämpligt i förevarande ärende. De belgiska myndigheterna har aldrig åberopat detta undantag och har inte heller lagt fram något som visar motsatsen.

(52)

Mot bakgrund av det ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det stöd som syftar till att täcka mer än 75 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar inte är förenligt med den inre marknaden enligt TSE-riktlinjerna eller riktlinjerna för 2007–2013, med undantag för kostnader som direkt kan knytas till hanteringen av djurkroppar för vilka det föreligger en skyldighet att utföra TSE-test.

(53)

Med beaktande av den omständigheten att kommissionen har godkänt stödordningen till och med den 31 januari 2007 på grundval av de belgiska myndigheternas åtaganden att göra ändringar i stödordningen för att uppfylla kraven i TSE-riktlinjerna från och med den 1 januari 2004, och eftersom de nämnda myndigheterna inte har uppfyllt dessa åtaganden, drar kommissionen slutsatsen att det stöd som getts för åtgärderna och som var avsett att täcka mer än 75 % av kostnaderna för destruering av djurkroppar har missbrukats, åtminstone när det gäller stöd som inte varit avsett att kompensera för skyldigheten att utföra TSE-test.

(54)

Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 ska olagligt statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden återkrävas från mottagarna. Detta mål är uppnått när mottagarna, dvs. de företag som är de faktiska mottagarna av stödet, har återbetalat stödet i fråga samt eventuell dröjsmålsränta.

(55)

Detta beslut bör genomföras med omedelbar verkan, särskilt när det gäller återkrav av alla de enskilda stöd som beviljats enligt stödordningen, med undantag för stöd som har beviljats för särskilda projekt som när det beviljades uppfyllde samtliga villkor i förordningen om stöd av mindre betydelse, eller i undantagsbestämmelserna enligt artiklarna 1 och 2 i rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (15), eller i en stödordning som godkänts av kommissionen.

(56)

Kommissionen konstaterar att Belgien olagligen har genomfört stödet i fråga i strid med artikel 108.3 i EUF-fördraget. Eftersom stödet delvis är oförenligt med den inre marknaden, bör Belgien avsluta det och återkräva de belopp som redan har utbetalats till stödmottagarna.

21.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/50

(1)

Genom rådets förordning (EU) nr 768/2010 (2) fastställdes, i enlighet med artikel 13 första stycket i bilaga X till dessa tjänsteföreskrifter, de korrigeringskoefficienter som med verkan från den 1 juli 2009 ska tillämpas på löner som utbetalas i respektive tjänstgöringslands valuta till tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställda vid Europeiska unionen som tjänstgör i tredjeländer.

(2)

I enlighet med artikel 13 andra stycket i bilaga X till tjänsteföreskrifterna bör, med verkan från och med den 1 augusti 2009, den 1 september 2009, den 1 oktober 2009, den 1 november 2009, den 1 december 2009 och den 1 januari 2010, vissa av dessa korrigeringskoefficienter anpassas, eftersom förändringen i levnadskostnaderna enligt den statistik som kommissionen förfogar över, beräknad på grundval av korrigeringskoefficienten och motsvarande växelkurs, för vissa tredjeländer har visat sig vara större än 5 % sedan korrigeringskoefficienterna senast fastställdes.