ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2010.310.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 310

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

53 årgången
26 november 2010


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1084/2010 av den 25 november 2010 om ändring av förordning (EG) nr 612/2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, när det gäller likvärdighet i samband med aktiv förädling

1

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1085/2010 av den 25 november 2010 om öppnande och förvaltning av vissa årliga tullkvoter för import av batater, maniokrot, maniokstärkelse och andra produkter enligt KN-numren 07149011 och 07149019 och om ändring av förordning (EU) nr 1000/2010

3

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 1086/2010 av den 25 november 2010 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

7

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 1087/2010 av den 25 november 2010 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EU) nr 867/2010 för regleringsåret 2010/11

9

 

 

DIREKTIV

 

*

Kommissionens direktiv 2010/81/EU av den 25 november 2010 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG vad gäller utvidgad användning av det verksamma ämnet 2-fenylfenol ( 1 )

11

 

 

BESLUT

 

 

2010/714/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 25 november 2010 om ändring av beslut 2004/4/EG om tillstånd för medlemsstaterna att tillfälligt vidta nödåtgärder för att förhindra spridning av Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith från Arabrepubliken Egypten [delgivet med nr K(2010) 8185]

14

 

 

2010/715/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 25 november 2010 om tillstånd för utsläppande på marknaden av järnammoniumfosfat som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 [delgivet med nr K(2010) 8191]

16

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Föreskrifter nr 64 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på deras utrustning som kan omfatta en reservenhet för tillfälligt bruk, säkerhetsdäck och/eller ett säkerhetsdäcksystem och/eller ett system för övervakning av däcktryck

18

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1084/2010

av den 25 november 2010

om ändring av förordning (EG) nr 612/2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, när det gäller likvärdighet i samband med aktiv förädling

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1), särskilt artiklarna 167 och 170 jämförda med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 12.4 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 (2) ska exportbidrag beviljas om den eller de beståndsdelar för vilken eller vilka bidraget begärdes ursprungligen hade gemenskapsursprung (nu ursprung i unionen) och/eller var i fri omsättning enligt punkt 1 i samma artikel och inte längre befinner sig i fri omsättning enbart på grund av att de nu ingår i andra produkter. Den bestämmelsen är tillämplig när produkter av gemenskapsursprung och/eller i fri omsättning är föremål för aktiv förädling enligt artiklarna 114–129 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

Enligt artiklarna 84.1 b och 89 i förordning (EEG) nr 2913/92 är aktiv förädling ett tullförfarande med ekonomisk verkan och ett suspensivt förfarande som ska avslutas när varor som har hänförts till detta arrangemang eller förädlingsprodukter som erhållits under detta arrangemang hänförs till en ny godkänd tullbehandling.

(3)

Enligt artikel 115.1 i förordning (EEG) nr 2913/92 ska tullmyndigheterna tillåta att förädlingsprodukter framställs av likvärdiga varor och att förädlingsprodukter som har framställts från likvärdiga varor exporteras från gemenskapen före import av importvarorna. I artikel 114.2 e i den förordningen definieras likvärdiga varor som gemenskapsvaror som används i stället för importvaror för tillverkning av förädlingsprodukter. Enligt artikel 545.2 och 545.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4) ska likvärdiga varor och de förädlingsprodukter som framställts därav bli icke-gemenskapsvaror och importvarorna ska bli gemenskapsvaror när deklarationen för avslutning av förfarandet godtas, eller om importvarorna släpps ut på marknaden innan förfarandet avslutas ska deras tullstatus ändras vid den tidpunkt de släpps ut på marknaden. När det gäller export i förväg ska förädlingsprodukterna bli icke-gemenskapsvaror när exportdeklarationen godtas, förutsatt att de varor som ska importeras hänförs till ett förfarande; importvarorna blir gemenskapsvaror när de hänförs till ett förfarande.

(4)

Eftersom reglerna för användning av likvärdiga varor innebär att importvaror ändrar tullstatus till gemenskapsvaror, och att förfarandet för aktiv förädling därmed är eller kommer att avslutas, omfattas importvarorna inte av importtullar. Prisnivån i unionen för de likvärdiga exportvarorna av gemenskapsursprung kompenseras följaktligen i den situationen av importvarornas pris på världsmarknaden, och därför är det inte motiverat att skillnaden mellan priset på världsmarknaden och priset i unionen utjämnas genom exportbidrag för de likvärdiga exportvarorna i enlighet med artikel 162 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(5)

För tydlighetens skull och för att skapa klarhet angående rättsläget bör det i förordning (EG) nr 612/2009 uttryckligen uteslutas att exportbidrag beviljas om produkter exporteras enligt reglerna för användning av likvärdiga varor.

(6)

Förordning (EG) nr 612/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 12.1 i förordning (EG) nr 612/2009 ska följande stycke läggas till:

”Bidrag får inte beviljas för produkter som används som likvärdiga varor enligt artikel 114.2 e i förordning (EEG) nr 2913/92.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 november 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 186, 17.7.2009, s. 1.

(3)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(4)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.


26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1085/2010

av den 25 november 2010

om öppnande och förvaltning av vissa årliga tullkvoter för import av batater, maniokrot, maniokstärkelse och andra produkter enligt KN-numren 0714 90 11 och 0714 90 19 och om ändring av förordning (EU) nr 1000/2010

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1), särskilt artiklarna 144.1 och 148 jämförda med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt de avtal som har ingåtts inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (nedan kallad WTO), har kommissionen upprättat en lista med namnet CXL-Europeiska gemenskaperna (nedan kallad lista CXL), i vilken beviljade medgivanden förtecknas. Enligt listan åligger det unionen att öppna vissa årliga tullkvoter för produkter enlig KN-numren 0714 10 91, ex 0714 10 98, 0714 90 11 och 0714 90 19 för produkter med ursprung i Indonesien, Kina, andra WTO-parter än Thailand och vissa tredjeländer som inte är medlemmar av WTO. Inom ramen för dessa kvoter är tullsatsen begränsad till 6 % av värdet. Dessa kvoter bör öppnas för flera år och förvaltas av kommissionen.

(2)

Enligt lista CXL åligger det också unionen att öppna två tullkvoter med nolltullsats för import av batater (sötpotatis) enligt KN-nummer 0714 20 90 från Kina och andra tredjeländer, samt två tullkvoter för import av maniokstärkelse enligt KN-nummer 1108 14 00 från andra tredjeländer.

(3)

I avtalet genom skriftväxling om konsultationer mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Thailand enligt artikel XXIII i Gatt (2) (nedan kallat avtalet med Thailand), vilket har godkänts genom rådets beslut 96/317/EG av den 13 maj 1996 om att godkänna resultaten av konsultationerna med Thailand enligt artikel XXIII i GATT (3), föreskrivs att det ska öppnas en årlig autonom tilläggstullkvot för maniokstärkelse på 10 500 ton, varav 10 000 ton ska tilldelas Thailand. Tullsatsen ska motsvara gällande tull för mest gynnad nation (nedan kallad MGN-tull) minskad med 100 euro per ton.

(4)

Föreskrifter för förvaltningen av dessa importtullkvoter (nedan kallade kvoterna) anges i kommissionens förordning (EG) nr 2402/96 av den 17 december 1996 om öppnande och förvaltning av vissa årliga tullkvoter för sötpotatis och maniokstärkelse (4) och i kommissionens förordning (EG) nr 27/2008 av den 15 januari 2008 om öppnande och förvaltning av vissa årliga gemenskapstullkvoter för produkter som omfattas av KN-nummer 0714 10 91, ex 0714 10 99, 0714 90 11 och 0714 90 19 med ursprung i vissa tredjeländer förutom Thailand (5).

(5)

Principen ”först till kvarn” har visat sig vara effektiv inom andra jordbrukssektorer och för att förenkla administrationen är det lämpligt att de aktuella kvoterna förvaltas på det sätt som anges i artikel 144.2 a i förordning (EG) nr 1234/2007. Detta bör ske i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6).

(6)

På grund av de särskilda förhållanden som uppstår vid övergången från ett förvaltningssystem till ett annat bör artikel 308c, punkterna 2 och 3, i förordning (EG) nr 2454/93 inte tillämpas för den kvotperiod som sträcker sig från den 1 januar 2011 till den 31 december 2011.

(7)

När det gäller batater bör det göras åtskillnad mellan batater som är avsedda som livsmedel och batater som är avsedda för andra ändamål. Det bör därför definieras hur batater enligt KN-nummer 0714 20 10 och som är avsedda som livsmedel bör presenteras och förpackas och det bör föreskrivas att produkter som inte uppfyller villkoren för presentation och förpackning i den definitionen bör anses falla under KN-nummer 0714 20 90.

(8)

Det är nödvändigt att ha ett förvaltningssystem som säkerställer att endast produkter med ursprung i Indonesien, Kina och Thailand kan importeras inom den kvot som tilldelats dessa länder. Det bör klargöras vilka handlingar för styrkande av produkternas ursprung som aktörerna måste lämna för att de ska kunna använda tullkvoterna enligt först till kvarn-principen.

(9)

Förordningarna (EG) nr 2402/96 och (EG) nr 27/2008 bör därför upphöra att gälla och ersättas med en ny förordning. Förordningarna bör emellertid fortsätta att vara tillämpliga på de importlicenser som utfärdats under de kvotperioderna som föregår de kvotperioder som omfattas av denna förordning.

(10)

Bestämmelserna i artiklarna 1–3 i kommissionens förordning (EU) nr 1000/2010 av den 3 november 2010, om undantag från förordningarna (EG) nr 2402/96, (EG) nr 2058/96, (EG) nr 2305/2003, (EG) nr 969/2006, (EG) nr 1918/2006, (EG) nr 1964/2006, (EG) nr 27/2008, (EG) nr 1067/2008 och (EG) nr 828/2009 vad gäller tidpunkterna för inlämnande av ansökningar om och utfärdande av importlicenser under 2011 inom ramen för tullkvoterna för sötpotatis, maniokstärkelse, spannmål, ris, socker och olivolja och om undantag från förordningarna (EG) nr 382/2008, (EG) nr 1518/2003, (EG) nr 596/2004, (EG) nr 633/2004 och (EG) nr 951/2006 vad gäller tidpunkterna för utfärdande av exportlicenser under 2011 inom sektorerna nötkött, griskött, ägg, fjäderfäkött, utomkvotssocker och utomkvotsisoglukos (7) är inte längre relevanta, eftersom förvaltningen av dessa kvoter har överförts till systemet ”först till kvarn” enligt artikel 144.2 a i förordning (EG) nr 1234/2007. De bör därför utgå.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom denna förordning öppnas de importtullkvoter som anges i bilagan. Kvoterna ska förvaltas på kalenderårsbasis med början den 1 januari 2011.

Artikel 2

De kvoter som anges i bilagan till denna förordning ska förvaltas i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c.1 i förordning (EEG) nr 2454/93. Artikel 308c.2–3 i förordningen ska inte tillämpas för kvotperioden 1 januari 2011 till 31 december 2011.

Artikel 3

För att få tillgång till tullkvoterna med löpnumren 09.0125, 09.0126 eller 09.0124 eller 09.0127, vilka anges i bilagan, för produkter med ursprung i Thailand, Indonesien respektive Kina, ska aktörerna visa upp ett ursprungsintyg som har utfärdats av de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 55–65 i förordning (EEG) nr 2454/93.

Artikel 4

1.   För tillämpningen av denna förordning ska som livsmedel enligt KN-nummer 0714 20 10 räknas färska och hela batater som, vid fullgörandet av tullformaliteterna för övergång till fri omsättning, är förpackade i detaljhandelsförpackningar.

2.   Bestämmelserna i denna förordning ska uteslutande tillämpas på batater som inte är avsedda som livsmedel enligt den definition som ges i punkt 1.

3.   För de syften som avses i denna förordning avses med produkter enligt KN-nummer ex 0714 10 98 andra produkter än pelletar av mjöl enligt KN-nummer 0714 10 98.

Artikel 5

Förordningarna (EG) nr 2402/96 och (EG) nr 27/2008 ska upphöra att gälla. De ska emellertid vara tillämpliga på importlicenser som har utfärdats före den 1 januari 2011 tills dessa upphör att gälla.

Artikel 6

Artiklarna 1–3 i förordning (EU) nr 1000/2010 ska utgå.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 november 2010.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Vice ordförande


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 122, 22.5.1996, s. 16.

(3)  EGT L 122, 22.5.1996, s. 15.

(4)  EGT L 327, 18.12.1996, s. 14.

(5)  EUT L 13, 16.1.2008, s. 3.

(6)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(7)  EUT L 290, 6.11.2010, s. 26.


BILAGA

Utan att tillämpningen av reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen påverkas ska varubeskrivningen endast anses som vägledande. Tillämpningsområdet för kvoterna i denna bilaga avgörs genom KN-numrens omfattning vid den tidpunkt då denna förordning antogs.

Löpnummer

KN-nummer/produkt

Ursprung

Tullsats

Årlig tullkvot

(nettovikt i ton)

09.0124

0714 20 90

Batater (sötpotatis), ej avsedda som livsmedel

Kina

Nolltull

600 000

09.0125

1108 14 00

Maniokstärkelse

Thailand

Tullsatsen ska motsvara gällande tull för mest gynnad nation (MGN-tull) minskad med 100 euro per ton.

10 000

09.0126

0714 10 91, ex 0714 10 98, 0714 90 11

0714 90 19

Maniokrot, arrowrot, salepsrot och liknande rötter, stam- och rotknölar med hög halt av stärkelse

Indonesien

6 % värdetull

825 000

09.0127

0714 10 91, ex 0714 10 98, 0714 90 11

0714 90 19

Maniokrot, arrowrot, salepsrot och liknande rötter, stam- och rotknölar med hög halt av stärkelse

Kina

6 % värdetull

350 000

09.0128

0714 10 91, ex 0714 10 98, 0714 90 11

0714 90 19

Maniokrot, arrowrot, salepsrot och liknande rötter, stam- och rotknölar med hög halt av stärkelse

Tredjeländer som är medlemmar av WTO, utom Kina, Thailand och Indonesien

6 % värdetull

145 590

09.0130

0714 10 91, 0714 90 11

Maniokrot, arrowrot, salepsrot och liknande rötter, stam- och rotknölar med hög halt av stärkelse

Tredjeländer som inte är medlemmar av WTO

6 % värdetull

2 000

09.0129

0714 10 91, ex 0714 10 98, 0714 90 11

0714 90 19

Maniokrot, arrowrot, salepsrot och liknande rötter, stam- och rotknölar med hög halt av stärkelse

Tredjeländer som inte är medlemmar av WTO

6 % värdetull

30 000

09.0131

0714 20 90

Batater (sötpotatis), ej avsedda som livsmedel

Tredjeländer, utom Kina

Nolltull

5 000

09.0132

1108 14 00

Maniokstärkelse

Alla tredjeländer

Tullsatsen ska motsvara gällande tull för mest gynnad nation (MGN-tull) minskad med 100 euro per ton.

10 500


26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/7


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1086/2010

av den 25 november 2010

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 26 november 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 november 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

AL

50,2

EC

92,0

MA

76,9

MK

48,2

ZZ

66,8

0707 00 05

AL

54,8

EG

150,8

TR

64,9

ZZ

90,2

0709 90 70

MA

70,3

TR

115,5

ZZ

92,9

0805 20 10

MA

71,9

ZZ

71,9

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

HR

60,7

IL

72,5

MA

61,9

TR

61,4

UY

58,6

ZZ

63,0

0805 50 10

AR

65,2

MA

68,0

TR

62,7

UY

57,1

ZA

51,7

ZZ

60,9

0808 10 80

AR

74,9

AU

167,9

BR

50,3

CA

113,1

CL

84,2

CN

67,1

MK

24,7

NZ

139,2

US

92,1

ZA

114,5

ZZ

92,8

0808 20 50

CL

78,3

CN

85,8

ZZ

82,1


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/9


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1087/2010

av den 25 november 2010

om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EU) nr 867/2010 för regleringsåret 2010/11

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2), särskilt artikel 36.2 andra stycket andra meningen, och

av följande skäl:

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2010/11 har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 867/2010 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 1083/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De representativa priser och tilläggsbelopp för import av de produkter som avses i artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006, och som fastställs i förordning (EU) nr 867/2010 för regleringsåret 2010/11, ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 26 november 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 november 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 24.

(3)  EUT L 259, 1.10.2010, s. 3.

(4)  EUT L 309, 25.11.2010, s. 3.


BILAGA

De ändrade representativa priser och tilläggsbelopp för import av vitsocker, råsocker och produkter enligt KN-nummer 1702 90 95 som gäller från och med den 26 november 2010

(EUR)

KN-nummer

Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga

Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga

1701 11 10 (1)

58,48

0,00

1701 11 90 (1)

58,48

0,00

1701 12 10 (1)

58,48

0,00

1701 12 90 (1)

58,48

0,00

1701 91 00 (2)

53,26

1,49

1701 99 10 (2)

53,26

0,00

1701 99 90 (2)

53,26

0,00

1702 90 95 (3)

0,53

0,20


(1)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt III i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(2)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)  Fastställande per 1 % sackarosinnehåll.


DIREKTIV

26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/11


KOMMISSIONENS DIREKTIV 2010/81/EU

av den 25 november 2010

om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG vad gäller utvidgad användning av det verksamma ämnet 2-fenylfenol

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (1), särskilt artikel 6.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens direktiv 2009/160/EU (2) infördes 2-fenylfenol som verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG med en särskild bestämmelse om att medlemsstaterna endast får godkänna det för användning som fungicid efter skörd för behandling inomhus i slutna kammare med sprutduschar (drenchers).

(2)

Den 18 juni 2010 lämnade anmälaren uppgifter om andra behandlingsmetoder, t.ex. vaxbehandling, doppning och behandling med hjälp av skumgardin, och menade att begränsningen till slutna kammare med sprutduschar (drenchers) skulle kunna hävas.

(3)

Spanien, som genom kommissionens förordning (EG) nr 2229/2004 (3) hade utsetts till rapporterande medlemsstat, utvärderade de kompletterande uppgifterna och överlämnade den 30 juli 2010 ett addendum till utkastet till bedömningsrapport om 2-fenylfenol. Det överlämnades också till de andra medlemsstaterna och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) för kommentarer. De kommentarer som kom in innehöll inga större farhågor, och de andra medlemsstaterna och Efsa har inte påpekat något som skulle hindra den utvidgade användningen. Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport med detta addendum i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och rapporten färdigställdes slutgiltigt den 28 oktober 2010 som kommissionens granskningsrapport om 2-fenylfenol.

(4)

Anmälarens nya uppgifter om behandlingsmetoder och den rapporterande medlemsstatens nya bedömning visar att växtskyddsmedel som innehåller 2-fenylfenol i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller användning som fungicid efter skörd för behandling inomhus som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Följaktligen är det inte längre nödvändigt att begränsa användningen av 2-fenylfenol till slutna kammare med sprutduschar (drenchers) i enlighet med direktiv 91/414/EEG, ändrat genom direktiv 2009/160/EU.

(5)

Oberoende av ovanstående slutsats bör ytterligare uppgifter inhämtas om vissa specifika aspekter. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Det är därför lämpligt att kräva att anmälaren lämnar ytterligare uppgifter som gör det möjligt att bekräfta de resthalter som uppstår vid andra behandlingsmetoder än användningen av kammare med sprutduschar (drenchers).

(6)

Det är också lämpligt att kräva att medlemsstaterna tar särskild hänsyn till säkerheten för arbetstagare och personer som hanterar växtskyddsmedlet samt att de ser till att villkoren för användning innehåller föreskrifter om tillräcklig personlig skyddsutrustning.

(7)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2011.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 november 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.

(2)  EUT L 338, 19.12.2009, s. 83.

(3)  EUT L 379, 24.12.2004, s. 13.


BILAGA

I bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska rad 305 ersättas med följande:

Nr

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt Iupac

Renhetsgrad (1)

Ikraftträdande

Införande till och med

Särskilda bestämmelser

”305

2-fenylfenol (inkl. dess salter, t.ex. natriumsalt)

CAS-nr 90-43-7

Cipac-nr 246

bifenyl-2-ol

≥ 998 g/kg

1 januari 2010

31 december 2019

DEL A

Får endast godkännas för användning som fungicid efter skörd för behandling inomhus.

DEL B

Vid tillämpningen av de enhetliga principerna i bilaga VI ska hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om 2-fenylfenol, särskilt tilläggen I och II, i den form som slutgiltigt godkändes av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 27 november 2009, ändrad av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 28 oktober 2010.

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna särskilt beakta följande:

Säkerheten för arbetstagare och personer som hanterar växtskyddsmedlet samt säkerställandet av att villkoren för användning innehåller föreskrifter om tillräcklig personlig skyddsutrustning.

Inrättandet av lämpliga rutiner för hantering av avfallsresterna efter behandlingen, t.ex. vatten från renspolningen i sprutduschsystemet och andra behandlingssystem. Medlemsstater som tillåter att avfallsvattnet släpps ut i avloppssystemet ska se till att det görs en lokal riskbedömning.

De berörda medlemsstaterna ska se till att anmälaren lämnar in följande till kommissionen:

Ytterligare uppgifter om risken för depigmentering av huden hos arbetstagare och konsumenter till följd av eventuell exponering för metaboliten 2-fenylhydrokinon (PHQ) på citrusskal.

Ytterligare uppgifter som styrker att den analysmetod som används vid resthaltsförsök visar korrekt mängd resthalter av 2-fenylfenol, PHQ och konjugat av dessa ämnen.

De ska se till att anmälaren inkommer med sådana uppgifter till kommissionen senast den 31 december 2011.

De berörda medlemsstaterna ska dessutom se till att anmälaren lämnar ytterligare uppgifter som bekräftar de resthalter som uppstår vid andra behandlingsmetoder än användningen av kammare med sprutduschar (drenchers).

De ska se till att anmälarna inkommer med sådana uppgifter till kommissionen senast den 31 december 2012.”


(1)  Ytterligare uppgifter om det verksamma ämnets identitet och specifikation finns i granskningsrapporten.


BESLUT

26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/14


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 25 november 2010

om ändring av beslut 2004/4/EG om tillstånd för medlemsstaterna att tillfälligt vidta nödåtgärder för att förhindra spridning av Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith från Arabrepubliken Egypten

[delgivet med nr K(2010) 8185]

(2010/714/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (1), särskilt artikel 16.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt kommissionens beslut 2004/4/EG (2) får rotknölar av Solanum tuberosum L. med ursprung i Egypten i princip inte föras in till unionen. I enlighet med möjligheten att bevilja undantag från det beslutet tilläts införsel av sådana rotknölar till unionen från sjukdomsfria områden under förutsättning att vissa villkor uppfylldes under de föregående åren, inklusive importperioden 2009/2010.

(2)

Under importperioden 2009/2010 rapporterades endast en förekomst av Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith i unionen.

(3)

På begäran från Egypten, och mot bakgrund av de uppgifter som landet lämna, har kommissionen fastställt att risken för att Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith sprids vid införsel till unionen av rotknölar av Solanum tuberosum L. från sjukdomsfria områden i Egypten är tillräckligt låg, under förutsättning att de särskilda villkoren i beslut 2004/4/EG är uppfyllda.

(4)

Införsel till unionen av rotknölar av Solanum tuberosum L. med ursprung i sjukdomsfria områden i Egypten bör därför tillåtas för importperioden 2010/2011.

(5)

I beslut 2004/4/EG fastställs att det beslutet ska ses över senast den 30 september 2010. Mot bakgrund av ovanstående bör tidsfristen för översynen förlängas.

(6)

Beslut 2004/4/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2004/4/EG ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2.1 ska ”2009/2010” ersättas med ”2010/2011”.

2.

I artikel 4 ska ”31 augusti 2010” ersättas med ”31 augusti 2011”.

3.

I artikel 7 ska ”30 september 2010” ersättas med ”30 september 2011”.

4.

Bilagan ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 b iii ska ”2009/2010” ersättas med ”2010/2011”.

b)

I punkt 1 b iii andra strecksatsen ska ”1 januari 2010” ersättas med ”1 januari 2011”.

c)

I punkt 1 b xii ska ”1 januari 2010” ersättas med ”1 januari 2011”.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 november 2010.

På kommissionens vägnar

John DALLI

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 169, 10.7.2000, s. 1.

(2)  EUT L 2, 6.1.2004, s. 50.


26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/16


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 25 november 2010

om tillstånd för utsläppande på marknaden av järnammoniumfosfat som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97

[delgivet med nr K(2010) 8191]

(Endast den franska texten är giltig)

(2010/715/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (1), särskilt artikel 7, och

av följande skäl:

(1)

Den 21 oktober 2008 ansökte företaget Cantox Health Sciences International på Nestec Ltd:s vägnar hos de behöriga myndigheterna i Irland om att få släppa ut järnammoniumfosfat på marknaden som ny livsmedelsingrediens.

(2)

Den 20 november 2008 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Irland sin första utvärderingsrapport. Den slutsats som drogs i rapporten var att en ny utvärdering var nödvändig.

(3)

Kommissionen informerade alla medlemsstater om ansökan den 23 december 2008. Den 28 april 2009 ombads Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) att utföra utvärderingen.

(4)

Efter en begäran från kommissionen antog Efsa den 14 april 2010 ett yttrande (2) om säkerheten hos järnammoniumfosfat som en källa till järn som får tillsättas för näringsändamål i livsmedel till den allmänna befolkningen (inklusive kosttillskott) och i livsmedel för särskilda näringsändamål. I sitt yttrande drog Efsa slutsatsen att järnammoniumfosfat vid de föreslagna halterna inte medför någon säkerhetsrisk så länge de fastställda övre gränsvärdena för järn inte överskrids.

(5)

I kommissionens förordning (EG) nr 953/2009 av den 13 oktober 2009 om ämnen som för särskilda näringsändamål får tillsättas i livsmedel för särskilda näringsändamål (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (4) och/eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (5) fastställs särskilda bestämmelser för användning av vitaminer, mineral och andra ämnen i livsmedel. Användningen av järnammoniumfosfat bör godkännas utan att det påverkar tillämpningen av kraven i denna lagstiftning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Järnammoniumfosfat som en källa för järn enligt specifikationen i bilagan får släppas ut på marknaden i unionen som en ny livsmedelsingrediens för användning i livsmedel utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i förordning (EG) nr 953/2009, direktiv 2002/46/EG och/eller förordning (EG) nr 1925/2006.

Artikel 2

Den nya livsmedelsingrediens som godkänns genom detta beslut ska vid märkning av livsmedel i vilka den ingår benämnas ”järnammoniumfosfat”.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Nestec Ltd, Avenue Nestlé 55, 1800 Vevey, Schweiz.

Utfärdat i Bryssel den 25 november 2010.

På kommissionens vägnar

John DALLI

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 43, 14.2.1997, s. 1.

(2)  The EFSA Journal, vol. 8(2010):5, artikel nr 1584.

(3)  EUT L 269, 14.10.2009, s. 9.

(4)  EGT L 183, 12.7.2002, s. 51.

(5)  EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.


BILAGA

SPECIFIKATION FÖR JÄRNAMMONIUMFOSFAT

Beskrivning: Järnammoniumfosfat är ett grått/grönt, fint pulver som är praktiskt taget olösligt i vatten och lösligt i utspädda mineralsyror.

CAS-nr: 10101-60-7

Kemisk formel: FeNH4PO4

Strukturformel:

Image

Kemisk specifikation för järnammoniumfosfat:

pH i 5 % suspension i vatten

6,8–7,8

Järn (totalt)

Järn (II)

Järn (III)

minst 28 %

22–30 % (vikt/vikt)

högst 7 % (vikt/vikt)

Ammoniak

5–9 % (vikt/vikt)

Vatten

högst 3 %


AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

26.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/18


Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 64 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på deras utrustning som kan omfatta en reservenhet för tillfälligt bruk, säkerhetsdäck och/eller ett säkerhetsdäcksystem och/eller ett system för övervakning av däcktryck

Inbegripet all giltig text till och med:

 

Ändringsserie 02 – Datum för ikraftträdande: 19 augusti 2010

 

Rättelse 1 till ändringsserie 02 – Datum för ikraftträdande: 19 augusti 2010

INNEHÅLL

FÖRESKRIFTER

1.

Tillämpningsområde

2.

Definitioner

3.

Ansökan om godkännande

4.

Godkännande

5.

Specifikationer och provningar

6.

Kompletterande information

7.

Ändringar och utökning av godkännandet av fordonstypen

8.

Produktionsöverensstämmelse

9.

Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

10.

Produktionens slutgiltiga upphörande

11.

Namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarna samt myndigheterna

12.

Övergångsbestämmelser

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om godkännande (eller avslag på ansökan om eller utökning eller återkallande av godkännande eller om produktionens slutgiltiga upphörande) av en fordonstyp med avseende på dess utrustning enligt föreskrifter nr 64

Bilaga 2 –

Godkännandemärkets utformning

Bilaga 3 –

Broms- och avvikelseprovning för fordon utrustade med reservenheter för tillfälligt bruk

Bilaga 4 –

Provningskrav för varningssystem för säkerhetsdäck

Bilaga 5 –

Provning av system för övervakning av däcktryck

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa föreskrifter gäller godkännande av fordon i kategorierna M1 och N1  (1) som är utrustade med

a)

en reservenhet för tillfälligt bruk, och/eller

b)

säkerhetsdäck och/eller ett säkerhetsdäcksystem, och/eller

c)

ett system för övervakning av däcktryck (2).

I dessa föreskrifter ska reservhjuls- och reservdäcksenheter i form av säkerhetsdäck eller säkerhetsdäcksystem som är helt lufttomma betraktas som reservenheter för tillfälligt bruk enligt definitionen i punkt 2.10 i dessa föreskrifter.

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1   godkännande av ett fordon: godkännande av en fordonstyp med avseende på dess reservhjuls- och reservdäcksenhet för tillfälligt bruk.

2.2   fordonstyp: en kategori av fordon som inte avsevärt skiljer sig åt i följande väsentliga avseenden:

2.2.1.1

fordonets maximala axelbelastning enligt definitionen i punkt 2.12,

2.2.1.2

egenskaper hos reservhjuls- och reservdäcksenheten för tillfälligt bruk,

2.2.1.3

drivsätt (framhjulsdrift, bakhjulsdrift, fyrhjulsdrift),

2.2.1.4

hjulupphängning,

2.2.1.5

bromssystem,

2.2.1.6

hjulstorlek/däckstorlek,

2.2.1.7

hjulens inpressningsdjup.

2.2.2.1

tillverkarens firmanamn eller varumärke,

2.2.2.2

funktioner hos fordonet som i väsentlig grad påverkar prestandan hos systemet för övervakning av däcktryck,

2.2.2.3

typ och konstruktion av systemet för övervakning av däcktryck.

2.3   hjul: komplett hjul med fälg och hjulskiva.

2.3.1   hjulstorleksbeteckning: beteckning som minst anger nominell fälgdiameter, nominell fälgbredd och fälgprofil.

2.3.2   hjulets inpressningsdjup: avståndet från navets stödyta till fälgens axel.

2.4   däck: pneumatiskt däck som utgörs av ett förstärkt, flexibelt hölje som har, eller som tillsammans med det hjul som det är monterat på bildar, en jämn, i grunden ringformad, sluten kammare som innehåller gas (vanligen luft) eller gas och vätska och som normalt ska användas vid ett tryck som är högre än atmosfärstrycket. Det kan vara ett

2.4.1   standarddäck: ett däck som är avsett att användas vid all normal körning på väg,

2.4.2   reservdäck för tillfälligt bruk: specialtillverkat däck som skiljer sig från ett standarddäck och som är avsett för tillfälligt bruk under begränsade körförhållanden,

2.4.3   säkerhetsdäck eller självbärande däck: struktur hos ett pneumatiskt däck med sådana tekniska lösningar (t.ex. förstärkta däcksidor) att det pneumatiska däcket, sedan det monterats på det avsedda hjulet och utan någon ytterligare beståndsdel, medger att fordonet kan köras med ett lufttomt däck åtminstone i en hastighet av 80 km/h (50 mph) och en sträcka av 80 km och med däckets basfunktioner bibehållna,

2.4.4   säkerhetsdäcksystem eller system för ökad rörlighet: en enhet av angivna och av varandra funktionellt beroende beståndsdelar, inklusive ett däck, som tillsammans ger den angivna prestanda som säkerställer att fordonet kan köras med ett lufttomt däck åtminstone med en hastighet av 80 km/h (50 mph) och en sträcka av 80 km och med däckets basfunktioner bibehållna.

2.5   körning med lufttomt däck: däckets tillstånd medan det, med i huvudsak bibehållen konstruktionshållfasthet, körs med ett tryck mellan 0 och 70 kPa.

2.6   däckets basfunktion: ett pumpat däcks normala förmåga att upp till en given hastighet bära en given belastning och överföra drift-, styr- och bromskrafterna till den markyta på vilken det rullar.

2.7   däckstorleksbeteckning: en unik sifferkombination som identifierar däckets geometriska storlek, dvs. nominell sektionsbredd, nominellt profilförhållande och nominell diameter. För exakta definitioner av dessa egenskaper, se föreskrifter nr 30.

2.8   däckstruktur: de tekniska egenskaperna hos däckets stomme. Det kan vara diagonal- eller korsskiktsdäck, gördeldäck, radialdäck eller säkerhetsdäck, se definitionerna i föreskrifter nr 30.

2.9   standardreservenhet: en enhet bestående av ett hjul och ett däck som är identiska med avseende på hjulets och däckets storleksbeteckningar, hjulets inpressningsdjup och däckstrukturen med den enhet som är monterad i samma axelposition och på den berörda fordonsmodellen eller fordonsversionen för normal drift. Detta inkluderar när ett hjul är tillverkat av ett annat material, till exempel stål istället för aluminiumlegering, där man kan använda en annorlunda fästmutter eller bult men som i övrigt är identiskt med det hjul som är avsett för normal drift.

2.10   reservenhet för tillfälligt bruk: enhet som består av hjul och däck som inte omfattas av definitionen av ”standardreservenhet” i punkt 2.9. Reservenheter för tillfälligt bruk kan vara av följande typer:

En enhet där däcket är ett reservdäck för tillfälligt bruk enligt definitionen i punkt 2.4.2.

En enhet där hjulet har ett annat inpressningsdjup än det hjul som monteras i samma axelläge för fordonets normala drift.

En enhet där däcket har en annan struktur än det däck som monteras i samma axelläge för fordonets normala drift.

En enhet där däcket är ett standarddäck enligt definitionen i punkt 2.4.1 men där hjulets eller däckets storleksbeteckning eller båda skiljer sig från storleksbeteckningen hos det hjul eller däck som monteras i samma axelläge för fordonets normala drift.

En enhet där en hjul- och däckenhet enligt definitionen i punkt 2.4.3 eller 2.4.4 är monterad på fordonet för normal långvarig vägkörning, men som används vid nödläge i helt lufttomt tillstånd.

2.11   maximal vikt: fordonets maximala värde som enligt tillverkaren är tekniskt tillåtet (denna vikt kan överstiga den ”maximalt tillåtna vikt” som fastställts av de nationella myndigheterna).

2.12   maximal axelbelastning: maximalt värde, enligt tillverkaren, på den totala vertikala kraften mellan kontaktytorna hos däcken eller banden hos en axel och marken på grund av den fordonsvikt som bärs upp av den axeln. Denna vikt kan vara högre än den ”godkända axelbelastning” som fastställts av de nationella myndigheterna. Summan av axelbelastningarna kan överstiga det värde som motsvarar fordonets totalvikt.

2.13   varningssystem för säkerhetsdäck: ett system som ger information till föraren om att ett däck körs i lufttomt tillstånd.

2.14   system för övervakning av däcktryck: ett system monterat på ett fordon som avläser däcktrycket hos däcken eller förändringar i däcktrycket och som kontinuerligt sänder denna information till användaren medan fordonet rullar.

2.15   kallt däcktryck: däcktrycket vid omgivningstemperatur utan tryckökning på grund av att däcket använts.

2.16   rekommenderat kallt däcktryck (Prec): det tryck som fordonstillverkaren rekommenderar för varje däckposition vid de avsedda driftsförhållandena (t.ex. hastighet och belastning) för fordonet i fråga, såsom angivet på fordonets dataskylt och/eller i fordonets instruktionsbok.

2.17   däcktryck vid körning (Pwarm): däcktrycket för varje däckposition, högre än det kalla däcktrycket (Prec) på grund av temperatureffekter när fordonet används.

2.18   provtryck (Ptest): det faktiska trycket i det eller de valda däcken för varje däckposition efter det att luft släppts ut under provningsförfarandet.

2.19   typ av system för övervakning av däcktryck: system som inte skiljer sig åt i sådana viktiga avseenden som

3.   ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om godkännande för en fordonstyp med avseende på dess utrustning med

a)

en reservenhet för tillfälligt bruk (i tillämpliga fall inklusive ett varningssystem för säkerhetsdäck), och/eller

b)

ett system för övervakning av däcktryck

ska inlämnas av fordonstillverkaren eller av dennes vederbörligen befullmäktigade ombud.

3.2   Ansökan om godkännande ska åtföljas (allt i tre exemplar) av en beskrivning av fordonstypen med avseende på de punkter som anges i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

3.3   Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas ska tillhandahållas typgodkännandemyndigheten eller den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarna.

3.4   Innan typgodkännande beviljas ska myndigheten kontrollera att tillfredsställande åtgärder vidtagits som säkerställer en effektiv kontroll av produktionens överensstämmelse.

4.   GODKÄNNANDE

4.1   Om det fordon som lämnats för godkännande i enlighet med dessa föreskrifter uppfyller alla krav i punkt 5, ska godkännande av denna fordonstyp beviljas.

4.1.1   Godkännande av ett fordon enbart med avseende på bestämmelserna om reservenheter för tillfälligt bruk ska beviljas om fordonet uppfyller kraven i punkterna 5.1 och 5.2.

4.1.2   Godkännande av ett fordon enbart med avseende på bestämmelserna system för övervakning av däcktryck ska beviljas om fordonet uppfyller kraven i punkt 5.3.

4.2   Ett godkännandenummer ska tilldelas varje typ som godkänts. Dess första två siffror (för närvarande 02 motsvarande ändringsserie 02) ska ange den ändringsserie som innehåller de senaste större tekniska ändringar som gjorts i föreskrifterna vid tidpunkten för utfärdandet av godkännandet. Samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan fordonstyp samma nummer. Versioner i en modellserie som hamnar i skilda kategorier med hänsyn till kriterierna i punkt 2.2 kan dock omfattas av samma typgodkännande, om de provningsresultat som anges i punkterna 5.2 och 5.3 inte uppvisar några större skillnader.

4.3   Meddelande om godkännande eller utökning av godkännande eller avslag på ansökan om godkännande för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter ska meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter via en blankett som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

4.4   På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska det på en väl synlig och lättillgänglig plats, som anges på godkännandeblanketten, anbringas internationellt godkännandemärke som består av

4.4.1   en cirkel som omger bokstaven ”E”, följd av det särskilda landsnumret för det land som beviljat godkännandet (3),

4.4.2   numret på dessa föreskrifter, följt av

4.4.2.1

bokstaven ”R” när det gäller fordon godkända endast enligt punkt 4.1.1,

4.4.2.2

bokstaven ”P” när det gäller fordon godkända endast enligt punkt 4.1.2,

4.4.2.3

bokstäverna ”RP” när det gäller fordon godkända enligt både punkt 4.1.1 och punkt 4.1.2,

4.4.3   ett tankstreck och godkännandenumret till höger om de märkningar som föreskrivs i punkterna 4.4.1 och 4.4.2.

4.5   Om fordonet överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt en eller flera föreskrifter som bilagts överenskommelsen i det land som beviljat godkännande enligt dessa föreskrifter, behöver den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1 inte upprepas. I så fall ska föreskrifterna och godkännandenumren samt tilläggssymbolerna för alla de föreskrifter enligt vilka godkännande beviljats i det land som beviljat godkännande enligt dessa föreskrifter placeras i lodräta kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6   Godkännandemärket ska vara tydligt läsbart och outplånligt.

4.7   Godkännandemärket ska placeras nära eller på den skylt som anbringats av tillverkaren.

4.8   I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på godkännandemärken.

5.   SPECIFIKATIONER OCH PROVNINGAR

5.1   Allmänt

5.1.1   Däck som är avsedda att användas som en del av en reservenhet för tillfälligt bruk enligt definitionen i punkt 2.10 ska godkännas enligt föreskrifter nr 30.

5.1.2   När det gäller fordon med minst fyra hjul ska belastningskapaciteten hos reservenheten för tillfälligt bruk minst motsvara hälften av den högsta av fordonets maximala axelbelastningar. Om däcket endast får användas för en viss axel enligt anvisningarna i punkt 6, ska dess belastningskapacitet minst motsvara hälften av den axelns maximala axelbelastning.

5.1.3   Konstruktionshastigheten för reservenheten för tillfälligt bruk ska vara minst 120 km/h för typerna 1, 2 och 3.

5.1.4   Reservenheten för tillfälligt bruk ska vara försedd med följande:

5.1.4.1

En varningssymbol som anger 80 km/h som högsta tillåtna hastighet enligt figuren nedan ska vara permanent fäst på en väl synlig plats på hjulets yttersida.

Image

När det gäller fordon som ska säljas i länder med brittiska måttenheter, ska ytterligare en varningssymbol som är identisk med ovannämnda varningssymbol, med undantag för att talet ”80” ska ersättas med ”50” och uttrycket ”km/h” ersättas med ”mph”, vara permanent fäst på en väl synlig plats på hjulets yttersida.

Alternativt kan en varningssymbol som är uppställd i enlighet med nedanstående figur, vara permanent fäst på en väl synlig plats på hjulets yttersida.

Image

Versalerna ska vara minst 5 mm höga och talen ”80” och ”50” ska vara minst 20 mm höga med de beståndsdelar som bildar varje tecken i talet minst 3 mm tjocka. Gemenerna ska vara minst 5 mm höga. All text ska vara inramad och bakgrunden ska ha en kontrasterande färg.

Kraven enligt denna punkt ska endast gälla reservenheter för tillfälligt bruk av typerna 1, 2 och 3 enligt definitionerna i punkterna 2.10.1, 2.10.2 och 2.10.3.

5.1.4.1.1

En varningssymbol som anger 120 km/h som högsta tillåtna hastighet enligt figuren nedan ska vara permanent fäst på en väl synlig plats på hjulets yttersida.

Image

När det gäller fordon som ska säljas i länder med brittiska måttenheter, ska ytterligare en varningssymbol som är identisk med ovannämnda varningssymbol, med undantag för att talet ”120” ska ersättas med ”75” och uttrycket ”km/h” ersättas med ”mph”, vara permanent fäst på en väl synlig plats på hjulets yttersida.

Alternativt kan en varningssymbol som är uppställd i enlighet med nedanstående figur vara permanent fäst på en väl synlig plats på hjulets yttersida.

Image

Versalerna ska vara minst 5 mm höga och talen ”120” och ”75” ska vara minst 20 mm höga med de beståndsdelar som bildar varje tecken i talet minst 3 mm tjocka. Gemenerna ska vara minst 5 mm höga. All text ska vara inramad och bakgrunden ska ha en kontrasterande färg.

Kraven enligt denna punkt ska endast gälla reservenheter för tillfälligt bruk av typ 4 enligt definitionen i punkt 2.10.4 som levereras för användning på fordon i kategori M1.

5.1.4.2

När ett reservhjul och/eller reservdäck för tillfälligt bruk är monterat på fordonet ska den yta som är vänd mot yttersidan ha en färg eller ett färgmönster som tydligt skiljer sig från färgen (färgerna) hos standardenheterna. Om det går att montera en navkapsel på reservenheten för tillfälligt bruk, får den särskiljande färgen eller det särskiljande färgmönstret inte döljas av navkapseln.

5.1.5   Med undantag för säkerhetsdäck/självbärande däck eller säkerhetsdäcksystem/system för ökad rörlighet, är det tillåtet att utrusta fordonet med endast en reservenhet.

5.1.6   När det gäller fordon utrustade med säkerhetsdäck/självbärande däck eller säkerhetsdäcksystem/system för ökad rörlighet, ska fordonet också vara utrustat med ett varningssystem för säkerhetsdäck (definierat i punkt 2.13) som fungerar i ett hastighetsintervall från 40 km/h till den högsta konstruktionshastigheten för fordonet och som uppfyller kraven i punkterna 5.1.6.1–5.1.6.6. Om fordonet är utrustat med ett system för övervakning av däcktryck som uppfyller kraven i punkt 5.3, krävs dock inte att fordonet dessutom är utrustat med ett varningssystem för säkerhetsdäck.

5.1.6.1

Varningsindikeringen ska vara i form av en optisk gul varningssignal.

5.1.6.2

Varningssignalen ska utlösas när tändningen (start) är i läge ”på” (”kör”) (funktionskontroll).

5.1.6.3

Föraren ska varnas genom aktivering av en sådan varningssignal som anges i punkt 5.1.6.1 senast när det upptäcks att ett däck körs ni lufttomt tillstånd.

5.1.6.4

Vid elektriska fel eller fel på sensorn som påverkar varningssystemet för säkerhetsdäck, inklusive fel på strömkällan, matningen eller överföringen av den utgående signalen, ska detta indikeras för föraren genom en gul optisk felsignal för systemet för säkerhetsdäck. Om den varningssignal som anges i punkt 5.1.6.1 används för att indikera både lufttomt däck och fel i varningssystemet för säkerhetsdäck, ska följande gälla: Med tändningen (start) i läge ”på” (”kör”) ska varningssignalen blinka för att indikera fel på systemet. Efter en kort stunds blinkande ska varningssignalen börja lysa kontinuerligt så länge felet kvarstår och tändningen (start) är i läge ”på” (”kör”). Sekvensen med blinkande och fast ljus ska upprepas varje gång som tändningen (start) är i läge ”på” (”kör”) tills felet har åtgärdats.

5.1.6.5

När systemet återställs manuellt enligt fordonstillverkarens anvisningar ska bestämmelserna i punkterna 5.1.6.3 och 5.1.6.4 inte gälla.

5.1.6.6

Funktionen hos den varningssignal som anges i punkterna 5.1.6.2–5.1.6.4 ska uppfylla kraven i bilaga 4.

5.1.7   Om fordonet är utrustat med en reservenhet för tillfälligt bruk som förvaras utan luft, ska det på fordonet finnas ett tillbehör som gör att däcket kan fyllas med luft upp till det tryck som är angivet för tillfälligt bruk inom högst 10 minuter.

5.2   Bromsprovning

5.2.1   Fordon som ska utrustas med reservenheter för tillfälligt bruk ska uppfylla kraven i bilaga 3 till dessa föreskrifter.

5.3   System för övervakning av däcktryck

5.3.1   Allmänna krav

5.3.1.1

Med förbehåll för kraven enligt punkt 12, ska fordon i kategorierna M1 med en maximal vikt på 3 500 kg och N1, i båda fallen med alla axlar utrustade med enkeldäck, som är utrustade med ett system för övervakning av däcktryck enligt definitionen i punkt 2.14 uppfylla de prestandakrav som anges i punkterna 5.3.1.2–5.3.5.5 och provas enligt bilaga 5.

5.3.1.2

Alla system för övervakning av däcktryck monterade på fordon ska uppfylla kraven i föreskrifter nr 10.

5.3.1.3

Systemet ska fungera från en hastighet på 40 km/h eller lägre, upp till fordonets högsta konstruktionshastighet.

5.3.2   Detektion av däcktryck vid incidentrelaterad tryckförlust (punkteringsprovning)

5.3.2.1

Systemet för övervakning av däcktryck ska provas enligt det provningsförfarande som anges i punkt 2.6.1 i bilaga 5. När systemet provas enligt detta förfarande ska det utlösa en varningssignal enligt beskrivningen i punkt 5.3.5 senast 10 minuter efter det att däcktrycket vid körning i något av fordonets däck har minskat med 20 procent eller har nått ett lägsta tryck på 150 kPa, beroende på vilket som är högst.

5.3.3   Detektion av däcktryck som väsentligen understiger rekommenderat tryck för optimal prestanda, inklusive bränsleförbrukning och säkerhet (diffusionsprovning)

5.3.3.1

Systemet för övervakning av däcktryck ska provas enligt det provningsförfarande som anges i punkt 2.6.2 i bilaga 5. När systemet testas enligt detta förfarande ska det utlösa en varningssignal enligt beskrivningen i punkt 5.3.5 senast 60 minuters total körtid efter det att däcktrycket vid körning i något av fordonets däck, upp till totalt fyra däck, har minskat med 20 procent.

5.3.4   Provning av detektion av felfunktion

5.3.4.1

Systemet för övervakning av däcktryck ska provas enligt det provningsförfarande som anges i punkt 3 i bilaga 5. När systemet provas enligt detta förfarande ska det utlösa en varningssignal enligt beskrivningen i punkt 5.3.5 senast 10 minuter efter det att fel uppstått som påverkar alstringen eller överföringen av kontroll- eller svarssignaler i fordonets system för övervakning av däcktryck. Om systemet störs på grund av yttre påverkan (t.ex. störningar från radiovågor) kan tiden för detektion av felfunktion förlängas.

5.3.5   Varningsindikering

5.3.5.1

Varningsindikeringen ska vara i form av en optisk varningssignal enligt föreskrifter nr 121.

5.3.5.2

Varningssignalen ska utlösas när tändningen (start) är i läge ”på” (”kör”) (funktionskontroll). [Detta krav gäller inte om kontrollamporna har gemensam placering].

5.3.5.3

Varningssignalen måste vara synlig även i dagsljus. Föraren ska från förarsätet enkelt kunna kontrollera att varningssignalen fungerar.

5.3.5.4

Felfunktionsindikeringen kan vara samma varningssignal som används för att indikera för lågt däcktryck. Om varningssignalen enligt punkt 5.3.5.1 används för att indikera både för lågt däcktryck och fel på systemet för övervakning av däcktryck ska följande gälla: Med tändningen (start) i läge ”på” (”kör”) ska varningssignalen blinka för att indikera fel. Efter en kort stunds blinkande ska varningssignalen fortsätta börja lysa kontinuerligt så länge felet kvarstår och tändningen (start) är i läge ”på” (”kör”). Sekvensen med blinkande och fast ljus ska upprepas varje gång som tändningen (start) är i läge ”på” (”kör”) tills felet har åtgärdats.

5.3.5.5

Kontrollampan för varning enligt punkt 5.3.5.1 kan avge ett blinkande ljus för att ge information om återställningen av systemet för övervakning av däcktryck i enlighet med fordonets instruktionsbok.

6.   KOMPLETTERANDE INFORMATION

6.1   Om fordonet är utrustat med en reservenhet för tillfälligt bruk ska fordonets instruktionsbok innehålla minst följande information:

6.1.1   En beskrivning av de risker det innebär att inte iaktta begränsningarna för användningen av en reservenhet för tillfälligt bruk samt, i tillämpliga fall, en beskrivning som rör användning som är begränsad till en specifik axel.

6.1.2   En anvisning att köra försiktigt och inte fortare än den maximala hastigheten 80 km/h (50 mph) när en reservenhet för tillfälligt bruk av typ 1, 2 eller 3 enligt definitionen i punkt 2.10.1, 2.10.2 eller 2.10.3 är monterad och att så snart som möjligt montera en standardenhet. Det ska vara tydligt angivet att denna anvisning även gäller en reservenhet för tillfälligt bruk av typ 5 enligt definitionen i punkt 2.10.5 när den körs i lufttomt tillstånd.

6.1.2.1

En anvisning att köra försiktigt och inte fortare än den maximala hastigheten 120 km/h (75 mph) när en reservenhet för tillfälligt bruk av typ 4 enligt definitionen i punkt 2.10.4 är monterad och att så snart som möjligt montera en standardenhet.

6.1.3   Uppgift om att fordonet inte får framföras med mer än en reservenhet för tillfälligt bruk i taget. Detta krav gäller endast reservenheter för tillfälligt bruk av typerna 1, 2 och 3 enligt definitionerna i punkterna 2.10.1, 2.10.2 och 2.10.3.

6.1.4   En tydlig anvisning om det däcktryck som har angetts av fordonets tillverkare för det däck som ingår i reservenheten för tillfälligt bruk.

6.1.5   När det gäller fordon utrustade med en reservenhet för tillfälligt bruk som förvaras utan luft, ska det finnas en anvisning om hur däcket fylls med luft till det tryck som är angivet för tillfälligt bruk med hjälp av ett sådant tillbehör som anges i punkt 5.1.7.

6.2   Om fordonet är utrustat med ett system för övervakning av däcktryck eller ett varningssystem för säkerhetsdäck, ska fordonets instruktionsbok innehålla minst följande information:

6.2.1   Uppgift om att fordonet är utrustat med ett sådant system (och information om hur systemet återställs, om systemet har en sådan funktion).

6.2.2   En bild av den kontrollampa som anges i punkt 5.1.6.1 eller 5.3.5.1 enligt vad som är tillämpligt (och en bild av symbolen för kontrollampan för felfunktion om en separat kontrollampa används för denna funktion).

6.2.3   Ytterligare information om vad det innebär när kontrollampan för lågt däcktryck lyser och en beskrivning av vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas om detta inträffar.

6.3   Om det inte följer med någon instruktionsbok till fordonet ska den information som krävs enligt punkt 6.1 och/eller 6.2 visas på en väl synlig plats i fordonet.

7.   ÄNDRINGAR OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDET AV FORDONSTYPEN

7.1   Varje ändring av fordonstypen ska meddelas den myndighet som beviljat typgodkännandet. Myndigheten kan därefter antingen

7.1.1

bedöma att de gjorda ändringarna troligen inte får någon märkbar negativ effekt och att fordonet i alla händelser fortfarande uppfyller kraven, eller

7.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

7.2   Bekräftelse av eller avslag på ansökan om godkännande ska med angivande av ändringarna meddelas övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter enligt förfarandet i punkt 4.3.

7.3   Den myndighet som utfärdar utökat godkännande ska tilldela ett serienummer till varje meddelande som utfärdas om en sådan utökning.

8.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

8.1   Förfarandet för produktionsöverensstämmelse ska vara förenligt med det som fastställs i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2), med följande krav:

8.2   Den myndighet som beviljat typgodkännandet kan när som helst granska de metoder för kontroll av produktionsöverensstämmelse som tillämpas vid varje produktionsenhet. Den normala frekvensen för dessa granskningar ska vara minst en gång per år.

9.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

9.1   Det godkännande som utfärdats för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter kan återkallas om kraven i punkt 8 inte uppfylls.

9.2   Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett godkännande som den tidigare beviljat ska den genast underrätta övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av en kopia av meddelandeblanketten om godkännande med en daterad och undertecknad anteckning i slutet som anger ”GODKÄNNANDE ÅTERKALLAT”.

10.   PRODUKTIONENS SLUTGILTIGA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av ett godkännande slutgiltigt upphör med tillverkningen av en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska denne underrätta den myndighet som beviljat godkännandet om detta. Vid mottagandet av detta meddelande ska denna myndighet underrätta övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av en kopia av meddelandeblanketten om godkännande med en daterad och undertecknad anteckning i slutet som anger ”PRODUKTION UPPHÖRT”.

11.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR GODKÄNNANDEPROVNINGARNA SAMT MYNDIGHETERNA

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska underrätta Förenta nationernas sekretariat om namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarna samt de myndigheter som beviljar godkännanden och till vilka de blanketter om beviljat eller utökat godkännande, om avslag på ansökan om godkännande eller om återkallat godkännande som utfärdats i andra länder, ska sändas.

12.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

12.1   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 01 får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie 01.

12.2   Från och med 36 månader efter dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 01 ska de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med avseende på reservhjul/reservdäck för tillfälligt bruk, säkerhetsdäck eller säkerhetsdäcksystem, endast bevilja godkännande om den fordonstyp som ska godkännas uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie 01.

12.3   De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter kan inte vägra att bevilja utökat godkännande enligt föregående ändringsserier till dessa föreskrifter.

12.4   De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska under den 36-månadersperiod som följer på dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 01 fortsätta att bevilja godkännanden för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom föregående ändringsserie.

12.5   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 02 får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie 02.

12.6   Från och med den 1 november 2012 får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja nationellt eller regionalt godkännande för en fordonstyp i kategorierna M1 med en maximal vikt på 3 500 kg och N1, i båda fallen med alla axlar utrustade med enkeldäck, om fordonstypen inte uppfyller kraven i ändringsserie 02 till dessa föreskrifter.

12.7   Från och med den 1 november 2014 får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja en första nationell eller regional registrering (första ibruktagande) av ett fordon i kategorierna M1 med en maximal vikt på 3 500 kg och N1, i båda fallen med alla axlar utrustade med enkeldäck, om fordonstypen inte uppfyller kraven i ändringsserie 02 till dessa föreskrifter.

12.8   Utan hinder av ovanstående övergångsbestämmelser är de avtalsslutande parter vars tillämpning av dessa föreskrifter träder i kraft efter dagen för ikraftträdandet av den senaste ändringsserien inte skyldiga att godta de godkännanden som beviljats i enlighet med någon föregående ändringsserie till dessa föreskrifter.


(1)  Enligt definitionen i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3) (dokument TRANS/WP.29/78/Rev.1/ändring 2, senast ändrad genom ändring 4).

(2)  För fordon i kategorierna M1 med en maximal vikt på 3 500 kg och N1, i båda fallen med alla axlar utrustade med enkeldäck.

(3)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användning av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 och 55 (vakanta), 56 för Montenegro, 57 (vakant) och 58 för Tunisien. Följande nummer ska tilldelas övriga länder i den kronologiska ordning i vilken de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännanden utfärdade i enlighet med dessa föreskrifter, varefter de nummer som tilldelats på detta sätt skall meddelas de avtalsslutande parterna av Förenta nationernas generalsekreterare.


BILAGA 1

MEDDELANDE

(Maximiformat: A4 (210 × 297 mm))

Image

Image


BILAGA 2

GODKÄNNANDEMÄRKETS UTFORMNING

Mall A

(Se punkt 4.4 i dessa föreskrifter)

Image

Ovanstående godkännandemärke, anbringat på ett fordon, visar att den berörda fordonstypen, med avseende på reservenhet(er) för tillfälligt bruk, har godkänts i Nederländerna (E 4) enligt föreskrifter nr 64 med godkännandenummer 022439. Godkännandenumret visar att godkännandet har beviljats enligt kraven i föreskrifter nr 64, ändrade genom ändringsserie 02.

Mall B

(Se punkt 4.4 i dessa föreskrifter)

Image

Ovanstående godkännandemärke, anbringat på ett fordon, visar att den berörda fordonstypen, med avseende på system för övervakning av däcktryck, har godkänts i Nederländerna (E 4) enligt föreskrifter nr 64 med godkännandenummer 022439. Godkännandenumret visas att godkännandet har beviljats i enlighet med kraven i föreskrifter nr 64, ändrade genom ändringsserie 02.

Mall C

(Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter)

Image

Ovanstående godkännandemärke, anbringat på ett fordon, visar att den berörda fordonstypen godkänts i Nederländerna (E 4) enligt föreskrifterna nr 64 (när det gäller reservenhet(er) för tillfälligt bruk och system för övervakning av däcktryck) och nr 13-H. (1) Godkännandenumren visar att föreskrifter nr 64 omfattade ändringsserie 02 och att föreskrifter nr 13-H förelåg i sin ursprungliga lydelse vid datumet för respektive godkännande.


(1)  Det sistnämnda numret är endast ett exempel.


BILAGA 3

BROMS- OCH AVVIKELSEPROVNING FÖR FORDON UTRUSTADE MED RESERVENHETER FÖR TILLFÄLLIGT BRUK

1.   ALLMÄNNA VILLKOR

1.1

Provkörningsbanan ska vara väsentligen plan och ha en beläggning som ger ett bra fäste.

1.2

Provningen ska utföras då det inte blåser så mycket att vinden kan påverka resultaten.

1.3

Fordonet ska lastas till sin maximala vikt enligt definitionen i punkt 2.11 i dessa föreskrifter.

1.4

De axelbelastningarna som följer av lastvillkoren i punkt 1.3 i denna bilaga ska vara proportionella mot den maximala axelbelastningen enligt definitionen i punkt 2.12 i dessa föreskrifter.

1.5

Däcken ska pumpas till de däcktryck som fordonstillverkaren rekommenderar för fordonstypen och lastningsförhållandet, förutom i de fall då säkerhetsdäck används. Säkerhetsdäck ska provas då de är helt lufttomma.

2.   BROMS- OCH AVVIKELSEPROVNING

2.1

Provningen ska utföras med reservenheten för tillfälligt bruk monterad växelvis på ett framhjul och på ett bakhjul. Om reservenheten för tillfälligt bruk är avsedd att användas på en specifik axel ska provningen dock endast utföras med reservenheten för tillfälligt bruk monterad på den axeln.

2.2

Provningen ska utföras på så sätt att färdbromssystemet aktiveras vid en hastighet av 80 km/h med motorn bortkopplad.

2.3

Bromsprestandan ska motsvara det provningsförfarande som anges i föreskrifter nr 13 eller nr 13-H för fordon i kategori M1 respektive N1 för kallprovning typ O med motorn bortkopplad:

2.3.1

När det gäller fordon i kategori M1 som godkänts enligt föreskrifter nr 13, som är utrustade med reservenheter för tillfälligt bruk av typerna 1, 2, 3 och 5 enligt punkterna 2.10.1, 2.10.2, 2.10.3 och 2.10.5 och som provas i en föreskriven hastighet av 80 km/h,

får stoppsträckan inte överstiga 50,7 m då bromspedalen ansätts med en maximal kraft på 500 N, och

den genomsnittliga fullt utvecklade retardation (mfdd) som anges i formeln nedan får inte vara lägre än 5,8 ms–2:

Mfdd = v2 / 41,14 s

där ”v” är den utgångshastighet då bromsning inleds och ”s” är det avstånd som tillryggaläggs vid bromsning mellan 0,8 v och 0,1 v.

2.3.1.1

När det gäller fordon i kategori N1 som godkänts enligt föreskrifter nr 13, som är utrustade med reservenheter för tillfälligt bruk av typerna 1, 2, 3 och 5 enligt punkterna 2.10.1, 2.10.2, 2.10.3 och 2.10.5 och som provas i en föreskriven hastighet av 80 km/h,

får stoppsträckan inte överstiga 61,2 m då bromspedalen ansätts med en maximal kraft på 700 N, och

den genomsnittliga fullt utvecklade retardation (mfdd) som anges i formeln nedan får inte vara lägre än 5,0 ms–2:

Mfdd = v2 / 41,14 s

där ”v” är den utgångshastighet då bromsning inleds och ”s” är det avstånd som tillryggaläggs vid bromsning mellan 0,8 v och 0,1 v.

2.3.1.2

När det gäller fordon i kategori M1 som godkänts enligt föreskrifter nr 13, som är utrustade med en reservenhet av typ 4 enligt punkt 2.10.4 och som provas i en föreskriven hastighet av 120 km/h,

får stoppsträckan inte överstiga 108 m då bromspedalen ansätts med en maximal kraft på 500 N, och

den genomsnittliga fullt utvecklade retardation (mfdd) som anges i formeln nedan får inte vara lägre än 5,8 ms–2:

Mfdd = v2 / 41,14 s

där ”v” är den utgångshastighet då bromsning inleds och ”s” är det avstånd som tillryggaläggs vid bromsning mellan 0,8 v och 0,1 v.

2.3.1.3

När det gäller fordon i kategori M1 eller N1 som godkänts enligt föreskrifter nr 13-H, som är utrustade med reservenheter för tillfälligt bruk av typerna 1, 2, 3 och 5 enligt punkterna 2.10.1, 2.10.2, 2.10.3 och 2.10.5 och som provas i en föreskriven hastighet av 80 km/h,

får stoppsträckan inte överstiga 46,4 m då bromspedalen ansätts med en maximal kraft på 650 N + 0 / – 50 N, och

den genomsnittliga fullt utvecklade retardation (mfdd) som anges i formeln nedan får inte vara lägre än 6,43 ms–2:

Mfdd = v2 / 41,14 s

där ”v” är den utgångshastighet då bromsning inleds och ”s” är det avstånd som tillryggaläggs vid bromsning mellan 0,8 v och 0,1 v.

2.3.1.4

När det gäller fordon i kategori M1 som godkänts enligt föreskrifter nr 13-H, som är utrustade med en reservenhet för tillfälligt bruk av typ 4 enligt punkt 2.10.4 och som provas i en föreskriven hastighet av 120 km/h,

får stoppsträckan inte överstiga 98,4 m då bromspedalen ansätts med en maximal kraft på 650 N + 0 / – 50 N, och

den genomsnittliga fullt utvecklade retardation (mfdd) som anges i formeln nedan får inte vara lägre än 6,43 ms–2:

Mfdd = v2 / 41,14 s

där ”v” är den utgångshastighet då bromsning inleds och ”s” är det avstånd som tillryggaläggs vid bromsning mellan 0,8 v och 0,1 v.

2.4

Provningar ska genomföras för alla monteringsvillkor för reservenheter för tillfälligt bruk som anges i punkt 2.1 i denna bilaga.

2.5

Den föreskrivna bromsprestandan ska uppnås utan att hjulen låser sig, utan att fordonet avviker från ursprungsriktningen, utan att det uppstår onormala vibrationer och onormalt däckslitage och utan att styrningen behöver korrigeras kraftigt.


BILAGA 4

PROVNINGSKRAV FÖR VARNINGSSYSTEM FÖR SÄKERHETSDÄCK

1.   PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN

1.1   Omgivningstemperatur

Omgivningstemperaturen ska vara mellan 0 °C och 40 °C.

1.2   Provkörningsbanans beläggning

Provkörningsbanans beläggning ska vara torr och slät.

1.3   Plats för provning

Provningen ska utföras på en plats där det inte förekommer några radiostörningar, exempelvis platser där det finns starka elektriska fält.

1.4   Villkor för provningsfordonet i stillastående tillstånd

Fordonets däck ska skyddas från direkt solljus när fordonet står parkerat.

2.   PROVNINGSMETOD

2.1   Provningsförfarande för detektion av ett däck som körs i lufttomt tillstånd. Kraven i antingen punkt 2.1.1 eller 2.1.2 ska uppfyllas.

2.1.1   Provning 1

2.1.1.1

Däcken ska pumpas till det däcktryck som fordonstillverkaren rekommenderar.

2.1.1.2

Med fordonet stillastående och tändningen i avstängt eller låst läge, ställ tändningen i läge ”på” (”kör”) eller vrid i tillämpliga fall nyckeln till rätt läge. Bekräfta att varningssignalen aktiveras.

2.1.1.3

Slå av tändningen och minska däcktrycket i något av däcken så att trycket blir 100 kPa lägre än det rekommenderade kalla däcktrycket.

2.1.1.4

Kör fordonet på normalt sätt i mellan 40 och 100 km/h inom 5 minuter efter det att däcktrycket minskades.

2.1.1.5

Provningen är slutförd när antingen

a)

varningssystemet för säkerhetsdäck enligt punkt 5.1.6 har aktiverats, eller

b)

5 minuter har förflutit, beräknat enligt punkt 2.3, sedan provningshastigheten uppnåddes. Om varningen inte aktiveras har provningen misslyckats.

Fordonet ska stannas och tändningen slås av.

2.1.1.6

Om varningssignalen enligt punkt 2.1.1.5 har aktiverats, vänta 5 minuter innan tändningen slås på. Signalen ska då åter aktiveras och vara aktiv så länge tändningen är i läge ”på” (”kör”).

2.1.1.7

Upprepa de steg som beskrivs i punkterna 2.1.1.1–2.1.1.6, men med en provningshastighet på 130 km/h eller högre. Alla tillämpliga krav ska uppfyllas för båda provningshastigheterna.

2.1.2   Provning 2

2.1.2.1

Däcken ska pumpas till det däcktryck som fordonstillverkaren rekommenderar.

2.1.2.2

Med fordonet stillastående och tändningen i avstängt eller låst läge, ställ tändningen i läge ”på” (”kör”) eller vrid i tillämpliga fall nyckeln till rätt läge. Bekräfta att varningssignalen aktiveras. Slå av tändningen.

2.1.2.3

Skapa på ett däck en gradvis tryckförlust på mellan 10 kPa/min och 20 kPa/min.

2.1.2.4

Kör fordonet i en hastighet av mer än 25 km/h.

2.1.2.5

Provningskraven är uppfyllda om systemet ger en varning vid den tidpunkt då tryckförlusten har nått 100 kPa.

2.2   Provningsförfarande för detektion av fel i varningssystemet för säkerhetsdäck

2.2.1   Simulera ett fel i varningssystemet för säkerhetsdäck när fordonet är i normalt driftstillstånd. Detta kan exempelvis göras genom att kontaktstycken till kablage för strömförsörjning från spänningskällan eller kablage för in-/utsignal till/från varningssystemet kopplas bort.

2.2.2   Kör fordonet på normalt sätt i mellan 40 och 100 km/h då det simulerade felet åstadkommits.

2.2.3   Provningen är slutförd när antingen

a)

felfunktionssignalen enligt punkt 5.1.6.4 har aktiverats, eller

b)

5 minuter har förflutit, beräknat enligt punkt 2.3, sedan provningshastigheten uppnåddes. Om varningen inte aktiveras har provningen misslyckats.

Fordonet ska stannas och tändningen slås av.

2.2.4   Om varningssignalen enligt punkt 2.2.3 har aktiverats, vänta 5 minuter innan tändningen slås på. Signalen ska då åter aktiveras och vara aktiv så länge tändningen är i läge ”på” (”kör”).

2.3   Beräkning av varaktighet

Den tid det tar att fastställa om kraven i punkterna 2.1.1.5 och 2.2.3 är uppfyllda är den tid som totalt förflutit då fordonet körts inom provningshastighetsintervallet 40 km/h till 100 km/h.

Tiden ska beräknas under en sammanhängande körning, men det är inte nödvändigt att fordonet håller en hastighet som ligger inom provningshastighetsintervallet under hela provningen. När fordonshastigheten hamnar utanför provningshastighetsintervallet ska den sammanlagda tiden för dessa tillfällen inte räknas in i den totala provningstiden.

Typgodkännandemyndigheten ska se till att varningssystemet för säkerhetsdäck registrerar den sammantagna tiden inom provningshastighetsintervallet och inte nollställer tidsberäkningen om hastigheten hamnar utanför provningshastighetsintervallet.


BILAGA 5

PROVNING AV SYSTEM FÖR ÖVERVAKNING AV DÄCKTRYCK

1.   PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN

1.1   Omgivningstemperatur

Omgivningstemperaturen ska vara mellan 0 °C och 40 °C.

1.2   Provkörningsbanans beläggning

Vägen ska ha en beläggning som ger ett bra fäste. Vägytan ska vara torr under provningen.

1.3   Provningarna ska göras i en miljö fri från störningar på grund av radiovågor.

1.4   Fordonets tillstånd

1.4.1   Provningsvikt

Fordonet kan provas oavsett hur tung last det har om viktfördelningen mellan axlarna överensstämmer med fordonstillverkarens anvisningar och ingen axel utsätts för vikt som överstiger den högsta tillåtna.

Om det inte finns någon möjlighet att ställa in eller nollställa systemet ska dock fordonet vara olastat. Förutom föraren kan ytterligare en person som antecknar provningsresultaten sitta i framsätet. Belastningen får inte ändras under provningens gång.

1.4.2   Fordonshastighet

Systemet för övervakning av däcktryck ska kalibreras och provas

a)

i en hastighet på mellan 40 km/h och 120 km/h, eller fordonets högsta konstruktionshastighet om den är lägre än 120 km/h, under punkteringsprovningen för att verifiera kraven i punkt 5.3.2 i dessa föreskrifter, och

b)

i en hastighet på mellan 40 km/h och 100 km/h under diffusionsprovningen för att verifiera kraven i punkt 5.3.3 i dessa föreskrifter och under felfunktionsprovningen för att verifiera kraven i punkt 5.3.4 i dessa föreskrifter.

Under provningen ska fordonet framföras inom hela hastighetsintervallet.

För fordon med farthållare får farthållaren inte vara aktiverad under provningen.

1.4.3   Fälgläge

Fordonets fälgar får placeras i valfri hjulposition i överensstämmelse med relevanta anvisningar eller begränsningar från fordonstillverkaren.

1.4.4   Stillastående läge

Fordonets däck ska skyddas från direkt solljus då fordonet står parkerat. Platsen ska vara skyddad från vind som kan påverka resultaten.

1.4.5   Ansättning av bromspedal

Körtiden ska inte ackumuleras när färdbromsen ansätts medan fordonet är i rörelse.

1.4.6   Däck

Fordonet ska provas med däck som monterats på fordonet i enlighet med fordonstillverkarens rekommendationer. Reservdäcket får dock användas för att prova felfunktion i systemet för övervakning av däcktryck.

1.5   Tryckmätningsutrustningens exakthet

Den tryckmätningsutrustning som används vid provningarna i denna bilaga ska ha en noggrannhet på minst ± 3 kPa.

2.   PROVNINGSFÖRFARANDE

Provningen ska utföras vid en hastighet som ligger inom det intervall som anges i punkt 1.4.2 i denna bilaga, minst en gång för provning enligt punkt 2.6.1 i denna bilaga (”punkteringsprovning”), och minst en gång för var och en av provningarna enligt punkt 2.6.2 i denna bilaga (”diffusionsprovning”).

2.1   Innan däcken pumpas, parkera fordonet utomhus i omgivningstemperatur, stäng av motorn och skydda fordonet från direkt solljus och vind eller andra köld- eller värmekällor och låt det stå i minst en timme. Pumpa upp fordonets däck till fordonstillverkarens rekommenderade kalla däcktryck (Prec) i enlighet med fordonstillverkarens rekommendationer för hastighets- och belastningsförhållandena och däckpositionerna. Alla tryckmätningar ska göras med samma provningsutrustning.

2.2   Med fordonet stillastående och tändningen i låst eller avstängt läge, ställ tändningen i läge p”å” (”kör”). Systemet för övervakning av däcktryck ska göra en kontroll av funktionen hos kontrollampan för lågt däcktryck enligt punkt 5.3.5.2 i dessa föreskrifter. [Det sistnämnda kravet gäller inte om kontrollamporna har gemensam placering].

2.3   Om tillämpligt, ställ in eller återställ systemet för övervakning av däcktryck i enlighet med fordonstillverkarens rekommendationer.

2.4   Inlärningsfas

2.4.1   Kör fordonet i minst 20 minuter inom det hastighetsintervall som anges i punkt 1.4.2 i denna bilaga och i en medelhastighet på 80 km/h (± 10 km/h). Det är tillåtet att ligga utanför hastighetsintervallet under sammanlagt högst 2 minuter under inlärningsfasen.

2.4.2   Efter den tekniska tjänstens gottfinnande bör körprovningen enligt punkt 2.4.1, om den görs på en (cirkulär/oval) bana med svängar enbart i en riktning, delas upp lika (± 2 minuter) i båda riktningarna.

2.4.3   Inom 5 minuter efter avslutandet av inlärningsfasen, mät varmtrycket i det eller de däck som luft ska släppas ut ur. Varmtrycket ska antas som värdet Pwarm. Detta värde används för efterföljande beräkningar.

2.5   Luftutsläppningsfas

2.5.1   Förfarande vid punkteringsprovning för verifiering av kraven i punkt 5.3.2 i dessa föreskrifter

Inom 5 minuter efter det att varmtrycket mätts enligt beskrivningen i punkt 2.4.3 ska luft släppas ut ur ett av fordonets däck tills trycket antingen är Pwarm – 20 procent eller minst 150 kPa, om det värdet är högre, dvs. Ptest. Efter en stabiliseringsperiod på mellan 2 och 5 minuter ska trycket Ptest kontrolleras igen och vid behov justeras.

2.5.2   Förfarande vid diffusionsprovning för verifiering av kraven i punkt 5.3.3 i dessa föreskrifter

Inom 5 minuter efter det att varmtrycket mätts enligt punkt 2.4.3 ska luft släppas ut ur alla fyra däcken tills trycket är Pwarm – 20 procent plus en ytterligare luftutsläppning av 7 kPa, dvs. Ptest. Efter en stabiliseringsperiod på mellan 2 och 5 minuter ska trycket Ptest kontrolleras igen och vid behov justeras.

2.6   Detektionsfas för lågt däcktryck

2.6.1   Förfarande vid punkteringsprovning för verifiering av kraven i punkt 5.3.2 i dessa föreskrifter

2.6.1.1

Kör fordonet längs en valfri sträcka på provningsbanan (körningen behöver inte nödvändigtvis vara sammanhängande). Summan av den totala kumulativa körtiden ska vara det lägre värdet av 10 minuter eller den tid som går tills kontrollampan för lågt däcktryck tänds.

2.6.2   Förfarande vid diffusionsprovning för verifiering av kraven i punkt 5.3.3 i dessa föreskrifter

2.6.2.1

Kör fordonet längs en valfri sträcka på provningsbanan. När det gått minst 20 minuter och högst 40 minuter ska fordonet stannas, motorn stängas av och tändningsnyckeln tas ur under minst 1 minut och högst 3 minuter. Återuppta provningen. Summan av den totala kumulativa körtiden ska vara det lägre värdet av 60 minuters kumulativ körning under förhållandena i punkt 1.4.2 eller den tid som går tills kontrollampan för lågt däcktryck tänds.

2.6.3   Om kontrollampan för lågt däcktryck inte tändes ska provningen avbrytas.

2.7   Om kontrollampan för lågt däcktryck tändes under förfarandet i punkt 2.6, vrid tändningen till avstängt eller låst läge. Efter 5 minuter, vrid tändningen till läge ”på” (”kör”) igen. Kontrollampan måste tändas och förbli tänd så länge som tändningen är i läge ”på” (”kör”).

2.8   Pumpa fordonets alla däck till fordonstillverkarens rekommenderande kalla däcktryck. Återställ systemet i enlighet med fordonstillverkarens anvisningar. Kontrollera om kontrollampan har släckts. Kör fordonet tills kontrollampan slocknar om så behövs. Om kontrollampan inte släcks, ska provningen avbrytas.

2.9   Upprepning av luftutsläppningsfasen

Provningen kan upprepas, med samma eller annan belastning, med användning av relevanta testförfaranden i punkterna 2.1–2.8, med fordonet aktuella däck med för lågt tryck, i enlighet med bestämmelserna i punkt 5.3.2 eller 5.3.3 i dessa föreskrifter, beroende på vilken punkt som är relevant.

3.   DETEKTION AV FELFUNKTION I SYSTEMET FÖR ÖVERVAKNING AV DÄCKTRYCK

3.1   Simulera ett fel på systemet för övervakning av däcktryck genom att t.ex. koppla ur strömkällan till en komponent i systemet, bryta den elektriska anslutningen mellan komponenter i systemet eller montera ett däck eller hjul som inte är kompatibelt med systemet. När ett fel på systemet simuleras, får kontrollampornas elektriska anslutningar inte brytas.

3.2   Kör fordonet under upp till 10 minuters ackumulerad körtid (körningen behöver inte nödvändigtvis vara sammanhängande) längs valfri del av provningsbanan.

3.3   Summan av den totala kumulativa körtiden enligt punkt 3.2 ska vara det lägre värdet av 10 minuter eller den tid som går tills kontrollampan för felfunktion i systemet tänds.

3.4   Om kontrollampan för felfunktion i systemet inte tändes såsom krävs i enlighet med punkt 5.3.4 i dessa föreskrifter ska provningen avbrytas.

3.5   Om kontrollampan för fel i systemet är tänd eller tänds under förfarandet i punkterna 3.1–3.3, vrid tändningen till avstängt eller låst läge. Efter 5 minuter, vrid tändningen till läge ”på” (”kör”) igen. Kontrollampan för felfunktion i systemet ska signalera ett fel igen och förbli tänd så länge tändningen är i läge ”på” (”kör”).

3.6   Återställ systemet för övervakning av däcktryck till normal funktion. Kör fordonet tills varningslampan slocknar om så behövs. Om varningslampan inte släcks ska provningen avbrytas.

3.7   Provningen får upprepas genom att provningsförfarandena i punkterna 3.1–3.6 genomförs på nytt, och varje sådan provning ska begränsas till simulering av ett enda fel.