29.9.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 254/5

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 856/2010

av den 27 september 2010

om avslutande av den partiella interimsöversynen av förordning (EG) nr 661/2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 8, 9.4 och 11.3,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. TIDIGARE FÖRFARANDE

(1)

Genom förordning (EG) nr 2022/1995 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en undersökning i enlighet med artikel 12 i grundförordningen då det fastställdes att tullarna absorberades, ändrades åtgärderna genom förordning (EG) nr 663/1998 (3). Efter det att en begäran lämnats in om en översyn vid giltighetstidens utgång och en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen, införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (4) en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 EUR per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland. Till sist gjordes en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen avseende produktomfattningen och, genom förordning (EG) nr 945/2005 (5) infördes en slutgiltig antidumpningstull på 41,42–47,07 EUR per ton på import av gödselmedel i fast form med ursprung i Ryssland innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och klassificerade enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91.

(2)

Efter det att en begäran lämnats in om en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallad den senaste översynen vid giltighetstidens utgång) och en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen, införde rådet genom förordning (EG) nr 661/2008 (6) en slutgiltig antidumpningstull på 28,88–47,07 EUR per ton för ytterligare fem år.

(3)	Till följd av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts beslut att delvis ogiltigförklara förordning (EG) nr 945/2005 ändrade rådet genom förordning (EG) nr 989/2009 (7) den slutgiltiga antidumpningstullen för JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat.

(4)

Genom beslut 2008/577/EG av den 4 juli 2008 (8) godtog kommissionen de åtaganden som erbjudits av flera exporterande producenter, inbegripet de ryska närstående producenterna Joint Stock Company Acron och Joint Stock Company Dorogobuzh (Acron Holding Company) inom ramen för antidumpningsförfarandet beträffande ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina.

B. DETTA FÖRFARANDE

1. Begäran om översyn

(5)

En begäran om en partiell interimsöversyn (nedan kallad den nuvarande översynen) enligt artikel 11.3 i grundförordningen ingavs av JSC Acron, JSC Dorogobuzh och deras närstående handelsföretag Agronova International Inc., som ingår i Acron Holding Company (nedan kallad sökanden). Begäran begränsas till en undersökning av åtgärdens form, närmare bestämt inbegripandet av Agronova International Inc. i prisåtagandet från JSC Acron och JSC Dorogobuzh.

(6)

Sökanden gjorde gällande att de omständigheter som låg till grund för godtagandet av prisåtagandet hade förändrats, i synnerhet i och med att Agronova International Inc., en nyetablerad handlare i Förenta staterna, införlivats med Acron Holding Company. Sökanden gjorde även gällande att dessa förändringar var av varaktig natur.

2. Inledande av en översyn

(7)

Kommissionen granskade den bevisning som lagts fram av sökanden och ansåg att den var tillräcklig för att motivera inledandet av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén inledde (9) kommissionen en översyn av de antidumpningsåtgärder som införts genom förordning (EG) nr 661/2008 (de gällande åtgärderna) som är begränsad till en undersökning av åtgärdernass form, närmare bestämt inbegripandet av Agronova International Inc. i prisåtagandet från JSC Acron och JSC Dorogobuzh.

3. Berörd produkt

(8)

Den produkt som berörs av denna översyn är densamma som i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-numren 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91.

4. Berörda parter

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och unionstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till sökanden vilka denne besvarade inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin undersökning. Dessutom utfördes ett kontrollbesök på plats hos Agronova International Inc., Hallandale, Förenta staterna (nedan kallat Agronova).

5. Översynsperiod

(11)	Översynsperioden omfattade perioden 1 juli 2008 -30 juni 2009 (nedan kallad översynsperioden).

C. UNDERSÖKNINGSRESULTAT

(12)	Undersökningen bekräftade att Agronova är ett nyetablerat handelsföretag som ingår i Acron Holding Company.

1. Genomförande av åtagande

(13)

De viktigaste övervägandena vid ett eventuellt inbegripandet av ett handelsföretag i gällande åtagande var åtagandets praktiska genomförande, dvs. övervakningens effektivitet och särskilt bedömningen av risken för priskompensation och kringgående genom olika försäljningskanaler och/eller genom prissättning av olika produkter som potentiellt säljs till samma kunder.

1.1 Stor risk för priskompensation genom ej offentliggjorda handelsföretag

(14)

Undersökningen visade att Agronova hade starka personliga och operativa kontakter med åtminstone ett annat ej offentliggjort företag som var verksamt inom handeln med eller marknadsföringen av gödningsmedel. Det visade sig att samma personer som driver Agronova också var inblandade i verksamheten inom detta handelsföretag. Närmare bestämt visade den tillgängliga bevisningen att företagen hade en gemensam ansvarig för affärsverksamheten och en gemensam styrelsemedlem under större delen av översynsperioden, medan en tredje person (som samtidigt visade sig vara verkställande direktör i tidigare nämnda handelsföretag), om än inte formellt sett en anställd inom Agronova, ändå skötte dess dagliga affärsverksamhet, inbegripet agerandet vid kontrollbesöket på Agronovas vägnar då han presenterades som en rådgivare åt Agronova. Jämte de starka personliga kontakterna visade det sig också att båda företag sköttes från samma kontor, hade samma sekreterare och använde samma datorer och kontorsutrustning under nästan hela översynsperioden. Agronova gav inte detta handelsföretags existens eller dess verksamhet till känna vare sig i sitt svar på frågeformuläret eller vid kontrollbesöket. Kommissionens begäran om ytterligare information för att klargöra situationen tillgodosågs endast delvis av sökanden då sökanden bland annat inte underrättade om detta handelsföretags exakta ägarförhållanden eller dess verksamhet i detalj. Därför ansågs den inlämnade informationen otillräcklig.

(15)

På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att det handelsföretag som avses ovan var ett närstående företag till Agronova enligt artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (10) och skulle ha rapporterats i sökandens svar på frågeformuläret. Kommissionen meddelade sökanden enligt artikel 18.1 i grundförordningen om sin avsikt att basera sina avgöranden på tillgängliga uppgifter och uppmanade sökanden att yttra sig i enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen.

(16)

Sökanden motsatte sig att Agronova skulle vara närstående till handelsföretaget ovan eller till något annat företag. Inte heller på kommissionens begäran om ny information gav företaget inom den fastställda tidsfristen några detaljerade och kontrollerbara uppgifter om ifrågavarande handelsföretags ägarförhållanden eller verksamhet.

(17)

Efter meddelandet om kommissionens förslag att basera sina avgöranden på artikel 18 i grundförordningen förnekade sökanden fortsatt att det skulle finnas något förhållande mellan Agronova och handelsföretaget enligt artikel 143 i förordning (EEG) nr 2454/93. Vad gäller närmare uppgifter om vilka positioner de personer som var verksamma inom båda företagen innehade, motsatte sig sökanden att de båda företagen skulle ha gemensamma medlemmar i företagsledningen och styrelsen. Sökanden till och med tog tillbaka tidigare lämnade uppgifter med anledningen att de skulle vara felaktiga eller oprecisa. De nya uppgifterna som gavs var emellertid inte tillräckligt styrkta med bevis. Sammantaget var de uppgifter och den bevisning som lämnades i detta avseende oklara och i vissa fall motsägelsefulla, vilket gav upphov till allmänna tvivel på uppgifternas tillförlitlighet.

(18)

Som exempel kan nämnas att sökanden från början uppgav att Agronovas verkställande direktör också var ansvarig för affärsverksamheten hos handelsföretaget i fråga, medan detta senare modifierades med att Agronovas verkställande direktör inte innehade någon kontroll- eller beslutandebefogenhet i handelsföretaget. På samma sätt framgick det av den framlagda bevisningen (årsredovisningar) att en annan person var ”styrelsemedlem” i båda företagen, medan det senare hävdades att denna person egentligen fungerade som juristsekreterare.

(19)	Sammantaget lämnade sökanden inte tillräckligt tillförlitliga uppgifter eller bevisning som kunde styrka att aktörernas positioner och ansvarsområden definierades och utövades på ett sätt som kunde utesluta en närståenderelation.

(20)

Sökanden motsatte sig också att handelsföretaget i fråga skulle anses vara ett handelsföretag då det huvudsakligen var verksamt inom marknadsföring och inte försäljning av gödselmedel. Bortsett från att detta uttalande inte var styrkt av någon bevisning hävdade emellertid företaget dessutom vid flera tillfällen att det hade varit involverat i försäljning av gödselmedel, men endast i små mängder ämnat för marknader utanför Europa. Företaget ansågs därför vara en handlare och invändningen måste avvisas.

(21)

Kommissionen ansåg att sökanden hindrade undersökningen enligt artikel 18.1 i grundförordningen genom att endast gradvis och på begäran ha lagt fram relevanta uppgifter som efteråt i de flesta fall har rättats, ändrats eller motsagts. Till följd av Agronovas otillfredsställande samarbete kunde det således inte etableras något förtroendeförhållande mellan kommissionen och företaget, vilket som regel är en nödvändig förutsättning för att ett åtagande ska kunna godtas.

(22)

När risken för priskompensation ska analyseras är det absolut nödvändigt att känna till de olika försäljningskanalerna och produktflödet genom dessa kanaler. Till följd av de mycket nära personliga och operativa kontakterna mellan Agronova och det andra handelsföretaget drogs slutsatsen att risken för priskompensation och kringgående genom olika försäljningskanaler var för stor, och att Agronova därför inte borde ingå i gällande åtagande.

(23)

Efter meddelandet av undersökningsresultaten hävdade sökanden att det endast skulle föreligga en risk för priskompensation om företagen är affärsmässigt förbundna genom marknadsandelar. Det ska först påpekas att risken för priskompensation inte är begränsad till situationer då företagen är förbundna genom marknadsandelar eftersom priskompensation kan ske på flera olika sätt. I detta särskilda fall ansågs det av ovannämnda skäl finnas stor risk för priskompensation även om sökanden och Agronova inte är förbundna genom marknadsandelar. Sökanden redogjorde inte heller för någon rättslig eller saklig grund eller lade fram någon bevisning som kunde stödja dess påstående. Denna invändning måste alltså avvisas.

1.2 Betydande risk för priskompensation genom prissättningen av olika produkter

(24)

Det gällande åtagandet omfattar inte bara ammoniumnitrat utan inför också ett prissystem för andra produkter som gruppen handlar med för att undvika risken för priskompensation. Sökanden uppgav i sitt svar på frågeformuläret att man hade för avsikt att genom Agronova sälja produkter som inte omfattades av prissystemet och till och med gödselmedel som tillverkades av andra producenter i Ryssland såväl som i andra länder. Därför ansågs risken för priskompensation genom export av olika produkter till samma kunder vara stor.

(25)	Några av de produkter som Agronova hade för avsikt att sälja har inte något noterat marknadspris som skulle kunna användas som referensvärde i kontrollsyfte. Därför skulle det även bli svårt att genomföra övervakningen av åtagandet.

(26)

Efter meddelandet av undersökningsresultaten hävdade sökanden att kommissionen inte beaktade sökandens erbjudande om att överge sina affärsplaner för blandningar och andra produkter om kommissionen fann detta nödvändigt. I detta sammanhang kan det noteras att kommissionen först senare i förfarandet mottog dessa ändrade erbjudanden. Kommissionen ansåg att sökandens ständiga anpassning av sin affärsplan efter vad den förmodar är kommissionens förväntningar reser tvivel om trovärdigheten i sökandens erbjudande. Kommissionen betraktade i detta hänseende även Agronovas otillräckliga samarbete i samband med undersökningen som ett hinder för etableringen av ett förtroendeförhållande mellan kommissionen och Agronova. Kommissionen fann det därför inte styrkt att en sådan förpliktelse verkligen skulle efterlevas.

(27)	Följaktligen drogs slutsatsen att inbegripandet av Agronova i Acron Holding Companys försäljningskanaler i hög grad skulle öka risken för priskompensation och kringgående, samt påverka genomförandet och försvåra en effektiv övervakning av åtagandet.

2. De förändrade omständigheternas varaktiga karaktär

(28)

Under undersökningens gång upprättade Acron Holding Company ett annat handelsföretag, nämligen Agronova Europe AG (nedan kallat Agronova Europe) som enligt Agronova skulle överta större delen av handeln med europeiska kunder och som således gradvis skulle komma att ersätta Agronova. Under ett visst stadium i förfarandet begärde sökanden att denne nye handlare också skulle inkluderas i översynen med syfte att de två handlarna skulle omfattas av prisåtagandet eller att det alternativt skulle inledas en ny översyn för att den nye handlaren också skulle kunna inkluderas i åtagandets försäljningskanaler. Detta visar att de förändrade omständigheter som låg till grund för begäran om den nuvarande översynen inte är av varaktig natur.

(29)

Efter meddelandet av undersökningsresultaten hävdade sökanden att en analys om huruvida de förändrade omständigheter som låg till grund för inledandet av den nuvarande översynen är av en varaktig natur inte skulle vara relevant i samband med den nuvarande interimsöversynen som är begränsad till åtgärdernas form. Sökanden hävdade att en sådan analys endast skulle krävas i en bedömning av dumpning och/eller skada.

(30)	Sökanden påstod också att verksamheten inte längre skulle ha för avsikt att kanalisera försäljningen av ammoniumnitrat genom Agronova Europe.

(31)

Beträffande sökandens argument att en analys om huruvida de förändrade omständigheterna är av en varaktig natur skulle vara irrelevant i den nuvarande översynen, redogjorde inte sökanden för något juridiskt resonemang som skulle kunna ligga till grund för denna åsikt. I den nuvarande översynen var uppfattningen den att försäljningskanalernas stabilitet var av stor betydelse i beslutet att inbegripa en nyetablerad handlare i ett åtagande, eftersom det för varje ny handlare som inkluderas i ett prisåtagande uppstår en ökad risk för priskompensation och kringgående. Denna aspekt bör också undersökas med hjälp av passande övervakningsåtgärder. Följaktligen drogs slutsatsen att de förändrade omständigheternas varaktiga natur verkligen var en relevant faktor och att sökandens invändning därför måste avvisas.

(32)

Vad gäller sökandens påstående om att försäljningen av ammoniumnitrat till Europeiska unionen till slut inte skulle ske genom Agronova Europe, lades detta fram i ett mycket sent skede av undersökningen (efter det slutliga utlämnandet av uppgifter) och stred mot tidigare lämnade uppgifter. Sökanden kunde dessutom inte ge tillräckliga garantier vad gäller åtagandets fullgörande. Kommissionen ansåg åter igen att sökandens ständiga anpassning av sin affärsplan efter vad den förmodar är kommissionens förväntningar reser tvivel om trovärdigheten i sökandens erbjudande. Såsom anges i skäl 26 ovan betraktade kommissionen även Agronovas uppträdande som ett hinder för undersökningen i och med att det hindrade etableringen av ett förtroendeförhållande mellan åtagandets parter. Sökandens argument måste därför avvisas.

D. AVSLUTANDE AV ÖVERSYNEN

(33)	Mot bakgrund av de slutsatser som dragits beträffande åtagandets genomförande och de förändrade omständigheternas varaktiga natur bör undersökningen avslutas utan ändring av sökandens gällande åtagande.

E. MEDDELANDE AV UPPGIFTER

(34)	Sökanden och övriga berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att avsluta denna undersökning. Samtliga parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter.

(35)

Sökanden uppgav att dess rätt att försvara sig och bli hörd hade kränkts under förfarandet. Sökanden fick åtskilliga möjligheter att framföra synpunkter, vilket sökanden också gjorde, och det fanns även tillräcklig tid för att lämna uppgifter och bevisning under förfarandet. Sökanden fick vid flera tillfällen även möjligheten att begära att bli hörd. Sökandens påståenden rörande detta är därför omotiverade.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den partiella interimsöversynen beträffande import av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, klassificerade enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91, med ursprung i Ryssland och tillverkade av Joint Stock Company Acron och Joint Stock Company Dorogobuzh, ska härmed avslutas utan att åtgärdens form ändras.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 september 2010.

På rådets vägnar

K. PEETERS

Ordförande

(1) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2) EGT L 198, 23.8.1995, s. 1.

(3) EGT L 93, 26.3.1998, s. 1.

(4) EGT L 102, 18.4.2002, s. 1.

(5) EUT L 160, 23.6.2005, s. 1.

(6) EUT L 185, 12.7.2008, s. 1.

(7) EUT L 278, 23.10.2009, s. 1.

(8) EUT L 185, 12.7.2008, s. 43.

(9) EUT C 152, 4.7.2009, s. 40.

(10) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

29.9.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 254/10

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 857/2010

av den 27 september 2010

om införande av en slutgiltig utjämningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad grundförordningen) (1), särskilt artikel 15.1,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

1.1 Preliminära åtgärder

(1)	Kommissionen införde genom förordning (EU) nr 473/2010 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull) en provisorisk utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 20 juli 2009 av Polyethylene Terephthalat Committee of Plastics Europe (nedan kallad klaganden), som företräder tillverkare vilka svarar för huvuddelen, i detta fall över 50 %, av unionens totala produktion av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat PET).

(3)

Som anges i skäl 15 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av subventionering och skada perioden 1 juli 2008–30 juni 2009 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden 1 januari 2006 –undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)	I det parallella antidumpningsförfarandet införde kommissionen genom förordning (EU) nr 472/2010 (3) en preliminär antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten.

1.2 Efterföljande förfarande

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska utjämningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade fick även möjlighet att bli hörda.

(6)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter den bedömde som nödvändiga för de slutgiltiga slutsatserna. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter efter det preliminära meddelandet av uppgifter beaktades och de preliminära undersökningsresultaten ändrades där så var lämpligt i enlighet med dessa.

(7)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(8)	De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och undersökningsresultaten ändrades där så var lämpligt i enlighet med dessa.

1.3 Parter som berörs av förfarandet

(9)

Några av de berörda parterna hävdade att urvalet av unionstillverkare inte var representativt och hade satts samman på ett inkonsekvent vis, och att skadeanalysen därför var bristfällig. Det hävdades särskilt att det inte var nödvändigt med ett stickprov, eftersom antalet tillverkare var begränsat. Det hävdades vidare att man genom att ”artificiellt” dela upp koncerner i enskilda juridiska enheter utestängde några av de ledande företagen på marknaden (Artenius, M & G Polimeri) från stickprovet, och att urvalsmetoden var inkonsekvent, eftersom stickprovet också omfattade två koncerner. Det hävdades vidare att stickprovet inte var representativt, eftersom det inte innehöll någon tillverkare som säljer tillräckliga mängder till ett närstående PET-bearbetningsföretag. Det påstods att institutionerna därför inte skulle kunna bedöma unionsindustrins verkliga försörjningskapacitet och inte tog hänsyn till intressekonflikterna inom unionsindustrin. Dessutom gjordes det gällande att representativiteten föll till 28 % av EU:s produktion, eftersom ett företag inte hade lämnat alla nödvändiga uppgifter och därmed inte fick ingå i stickprovet. Samma berörda parter hävdade att stickprovet inte var statistiskt representativt.

(10)

När det gäller påståendet om att det inte var nödvändigt att använda ett stickprov eftersom antalet tillverkare var begränsat, bör det påpekas att 14 unionstillverkare tillhörande åtta koncerner gav sig till känna i samband med stickprovsundersökningen. På grund av det objektivt sett stora antalet samarbetsvilliga unionstillverkare, 14 stycken, togs i enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen ett stickprov ut på grundval av den största representativa försäljningsvolym som rimligen skulle kunna undersökas inom den tid som stod till förfogande. Stickprovet bestod av fem individuella företag (med sex produktionsställen).

(11)

När det gäller det första påståendet rörande stickprovets representativitet, ska det påpekas att institutionerna kan låta enskilda företag som tillhör en koncern ingå i stickprovet, förutsatt att de är representativa och för separata räkenskaper. Om man skulle ha undersökt samtliga 14 unionstillverkare som tillhör de åtta koncernerna, skulle man inte ha kunnat avsluta undersökningen i rätt tid. Att det i stickprovet ingår två koncerner strider emellertid inte mot den urvalsmetod som använts i detta fall, nämligen den största representativa mängd som sålts till kunder i EU.

(12)

Koncernen Indorama hade två olika produktionsanläggningar under undersökningsperioden – en i Nederländerna och en i Förenade kungariket. Att denna koncern togs med i stickprovet överensstämmer med den använda urvalsmetoden, eftersom de berörda anläggningarna utgjorde en enda enhet i juridiskt och räkenskapsmässigt hänseende. I fråga om Equipolymers, som hade två separata enheter vilka tillverkade PET under undersökningsperioden (en i Italien och en i Tyskland), inrapporterade företaget konsoliderade räkenskaper för båda produktionsställena. Eftersom de konsoliderade räkenskaperna kunde kontrolleras vid ett enskilt besök på företagets huvudkontor, beslutades det att man skulle behandla Equipolymers PET-tillverkningsföretag som en enda enhet under detta förfarande. När det gäller påståendet om att Artenius och M & G Polimeri skulle ingå i stickprovet, eftersom de var ledande företag på marknaden, hänvisas det till att ingen av deras individuella enheter tillhörde de företag som säljer de största mängderna till kunder i EU.

(13)

När det gäller påståendet om att stickprovet inte var representativt eftersom det inte omfattade en tillverkare som huvudsakligen tillverkar för sin egen räkning, bör det för det första noteras att försörjningskapaciteten kan undersökas som ett led i analysen av unionens intresse om så krävs, och för detta ändamål kan den företagsinterna förbrukningen dras av från produktionsvolymen. Det är därför inte nödvändigt att ha med en sådan tillverkare i stickprovet för att kunna undersöka vissa skadefaktorer. För det andra kan eventuella motstridiga intressen som beror på att ett företag med dubbel ställning som både tillverknings- och bearbetningsföretag i EU, också bedömas som ett led i analysen av unionens intresse. Ett företags ställning som tillverknings- och bearbetningsföretag i EU är inte relevant för unionsindustrins resultat i de fall när riktmärket är försäljning till oberoende kunder i EU. Invändningen avvisas därför.

(14)

När det gäller påståendet om stickprovets allmänna representativitet, bör det påpekas att inskränkningen av stickprovet till fyra företag reducerade representativiteten från 65 % till 47 % av alla samarbetsvilliga tillverkares försäljning. Samma fyra företag stod för 52 % av unionens produktion. Detta betraktas som ett representativt stickprov av unionstillverkare i fråga om försäljning till oberoende kunder i EU.

(15)

När det gäller påståendet om att stickprovet inte var statistiskt representativt, ska det påpekas att det klart framgår av artikel 27.1 i grundförordningen att det är tillåtet att i stället för ”statistiskt representativa” stickprov begränsa sin undersökning till den största representativa produktionsvolym som rimligen kan undersökas med beaktande av den tid som står till förfogande.

(16)	I avsaknad av andra synpunkter rörande stickprovet bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 5–14 i förordningen om provisorisk tull.

2. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(17)	Det erinras om att den berörda produkten i skäl 16 i förordningen om provisorisk tull definierades som polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628–5, som har sitt ursprung i de berörda länderna och för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20.

(18)	I skäl 18 i förordningen om provisorisk tull anfördes det dessutom att undersökningen hade visat att PET som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin och PET som tillverkas och säljs på hemmarknaderna i de berörda länderna och exporteras till unionen, var likadana produkter.

(19)	Eftersom den undersökta produkten ansågs vara en homogen produkt, delades den inte upp i olika produkttyper för beräkningen av skademarginalerna.

(20)

En exporterande tillverkare hävdade att PET borde delas upp i olika produkttyper beroende på sina olika viskositetskvoter, eftersom kvoten är avgörande för bestämmelsen av de olika användningarna för den tillverkade PET-typen. Detta krav befanns godtagbart, och metoden för beräkning av skademarginaler anpassades i överensstämmelse med detta.

3. SUBVENTIONER

3.1 Iran

3.1.1 Inledning

(21)

Den iranska regeringen och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren lämnade synpunkter på följande stödsystem som är föremål för utjämning i förordningen om provisorisk tull:

I.	Åtgärder kopplade till särskilda ekonomiska zoner – den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen.

II.	Finansiering från det statliga petrokemiska företaget till den exporterande tillverkaren av PET.

3.1.2 De enskilda systemen

I. Åtgärder kopplade till särskilda ekonomiska zoner – den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen

(22)

Den iranska regeringen hävdade att tullfri import till frihandelsområden av råvaror och kapitalvaror kan bli föremål för utjämning. Frihandelsområden och särskilda ekonomiska områden är per definition tullfria områden för import och export och förenliga med WTO-reglerna. Vidare påstod den iranska regeringen och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att importen av tullfria kapitalvaror inte är rättsligt beroende av exportresultat, eftersom befrielsen också gäller för företag som är etablerade på andra ställen på det iranska territoriet.

(23)

När det gäller de särskilda ekonomiska områdenas överensstämmelse med WTO-reglerna, ska det påpekas att det generella påstående som lagts fram inte påverkar det fastställda faktumet att de berörda subventionerna är utjämningsbara, eftersom det inte tillhandahållits någon fördjupad analys som motsäger analysen i förordningen om provisorisk tull. När det gäller den tullfria importen av kapitalvaror till Iran, framgår det av uppgifter från tidpunkten för framläggandet av synpunkter på det preliminära meddelandet av uppgifter att denna möjlighet endast gäller för företag som moderniserar sin infrastruktur, dvs. att det inte rör sig om en allmän bestämmelse som automatiskt ska tillämpas på alla parter. Dessa invändningar måste därför avvisas.

(24)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att kommissionen inte efterlevde principen om icke-diskriminering, eftersom liknande regler och stödsystem också gäller i andra länder. Företaget hävdade också att kommissionen inte hade lämnat korrekt information om syftet med kontrollbesöket och om de uppgifter som skulle lämnas före besöket.

(25)

När det gäller det allmänna påståendet om bristande efterlevnad av principen om icke-diskriminering, bör det påpekas att kommissionen inledde denna antisubventionsundersökning mot de tre länder som nämns i klagomålet i enlighet med artikel 10 i grundförordningen. Kommissionens rekommendation kan därför endast grundas på resultaten av denna undersökning. I fråga om påståendet om bristande förhandsinformation om de förhållanden som skulle undersökas, ska det påpekas att kommissionen i god tid före kontrollbesöket underrättade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren om att den under kontrollbesöket skulle inhämta uppgifter om förhållandet mellan den exporterande tillverkaren och företagets aktieägare. Dessa invändningar måste därför avvisas.

(26)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppmärksammade institutionerna på två räknefel, dels i beräkningen av tullbefrielsen på importen av en av råvarorna som används i tillverkningsprocessen, dels när det gäller det totala importvärdet av de tullbefriade kapitalvarorna. Felen har rättats till i det här dokumentet. Den reviderade subventionssatsen är 0,14 % för tullfri import av insatsvaror och 0,72 % för tullfri import av kapitalvaror. Den reviderade totala subventionssatsen för detta stödsystem är 0,86 %.

(27)	Mot bakgrund av ovanstående och eftersom det inte framlagts några andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 20–44 i förordningen om provisorisk tull, ändrade genom skäl 26 i den här förordningen).

II. Finansiering från det statliga petrokemiska företaget till den exporterande PET-tillverkaren

(28)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren (Shahid Tondguyan Petrochemical Co. – STPC) hävdade att dess största aktieägare, National Petrochemical Company (NPC), inte är ett offentligt organ, och att den iranska regeringen varken har ålagt NPC att göra utbetalningar till STPC eller lämnat instruktioner om att detta skulle göras. Det framfördes dessutom att NPC:s finansiering av STPC måste betraktas som återbetalningspliktig och därmed inte som en subvention.

(29)

I fråga om dessa påståenden bör det påpekas att följande faktorer är relevanta för värderingen av om en enhet ska betraktas som ett offentligt organ i samband med antisubventionsundersökningar: 1) om enheten är statsägd, 2) om regeringen har företrädare i enhetens styrelse, 3) om regeringen utövar kontroll över enhetens verksamhet och om enheten bedriver verksamhet i linje med offentliga politiska åtgärder eller intressen, och 4) om enheten inrättats genom lag. Alla dessa förhållanden har analyserats, såsom framgår av skäl 52 i förordningen om provisorisk tull. NPC behöver i sin egenskap av offentligt organ inte åläggas eller delegeras uppgifter; dessa begrepp är relaterade till privata enheter. Faktum är att det har slagits fast i undersökningen att NPC:s roll är att utveckla och driva landets petrokemiska sektor, och att den iranska regeringen har tilldelat företaget den ytterligare uppgiften att såsom statlig administrativ myndighet förvalta den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen. Alla invändningar som ställer NPC:s roll som offentligt organ i tvivelsmål måste därför avvisas.

(30)

När det gäller påståendet om att finansieringen av STPC är återbetalningspliktig, är det relevant att påpeka att det i samband med undersökningen slogs fast att återbetalningen av de berörda medlen endast är ett hypotetiskt påstående, eftersom det inte på något stadium i förfarandet har bevisats att en sådan återbetalning har ägt rum. Som förklarades i skäl 51 i förordningen om provisorisk tull, bekräftar det faktum att icke återbetalningspliktigt stöd har ackumulerats sedan åtminstone 2004 att detta är en återkommande subvention, vars syfte är att den enda samarbetsvilliga iranska exporterande tillverkaren ska kunna fortsätta med sin verksamhet. Av ovanstående skäl måste den berörda invändningen avvisas.

(31)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade också att bidragsbeloppet var övervärderat. Som stöd för detta hävdades det att man enligt normal affärspraxis i Iran inte lägger till räntor mellan ett moderbolag (i detta fall NPC) och dess dotterbolag (i detta fall STPC). Det hävdades dessutom att de belopp för NPC:s totala finansiering och STPC:s totala omsättning som användes vid beräkningen av subventionssatsen var felaktiga, eftersom omsättningstalet var undervärderat och ett annat belopp skulle ha använts, medan den totala finansieringen var övervärderad, eftersom vissa belopp inte skulle räknas med i de medel som NPC hade överfört till STPC.

(32)

Dessa invändningar måste avvisas. När det gäller det första påståendet rörande ränteberäkningen, ska det påpekas att den insamlade bevisningen inte underbygger företagets påstående om att det är normal affärspraxis i Iran att inte lägga till räntor mellan ett moderbolag och dess dotterbolag i samband med finansieringstransaktioner. Sådan praxis strider dessutom klart mot privata investerares sedvanliga ekonomiska praxis.

(33)	I fråga om det senare påståendet bör det noteras att bidragsbeloppet har beräknats på grundval av de finansierings- och omsättningstal som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgett och som verifierades under kontrollbesöket.

(34)	När det gäller den påstådda nya totala omsättningen, vill kommissionen påpeka att det tal som uppgivits när synpunkterna lämnades på förordningen om provisorisk tull inte har underbyggts med någon verifierbar bevisning och inte stämmer överens med vad företaget angav före och under kontrollbesöket.

(35)

I fråga om det totala finansieringstalet gjorde den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren gällande att vissa belopp inte skulle betraktas som en del av NPC:s finansiering av STPC. De framlagda uppgifterna bekräftade dock inte detta påstående, eftersom de inte innehöll några bevis för att de berörda beloppen inte var relaterade till NPC:s finansiering av STPC. Faktum är att en del av förklaringarna på nytt bekräftade att NPC uppträdde som ett offentligt organ och fullgjorde åtaganden bestående i att finansiera den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utan att utkräva några räntor, som ett annat offentligt organ borde ha fullgjort. Eftersom det inte har framlagts någon verifierbar bevisning, kan det inte beviljas något avdrag på det totala finansieringsbeloppet.

(36)

Den iranska regeringen hävdade att enligt artikel 14 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningstullar (SCM-avtalet) ska statligt tillskott av egenkapital och statslån inte anses innebära en förmån, varför NPC:s finansiering av SPTC inte bör betraktas som subventioner. Detta påstående måste avvisas, eftersom det i samma artikel 14 anges att statligt tillskott av egenkapital inte anses innebära en förmån, om inte investeringsbeslutet kan betraktas som icke överensstämmande med sedvanlig investeringspraxis för privata investerare på den berörda medlemmens territorium. Detta förfarande överensstämmer verkligen inte med normal investeringspraxis för privata investerare, eftersom ingen kommersiell organisation i något medlemsland skulle fortsätta att skjuta till sådan icke återbetalningspliktig finansiering. Hur som helst bör det påpekas att Iran inte är medlem av WTO.

(37)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 45–57 i förordningen om provisorisk tull).

3.1.3 Storleken på de utjämningsbara subventionerna

(38)	I överensstämmelse med grundförordningen och med hänsyn till skälen 21–37 är det slutliga utjämningsbara bidragsbeloppet för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Iran, uttryckt i värde, 51,88 %.

3.2 Pakistan

3.2.1 Inledning

(39)

Den pakistanska regeringen och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren lämnade synpunkter på följande stödsystem, som är föremål för utjämning i förordningen om provisorisk tull:

I.	System med tullnederlag.

II.	Import av anläggningar, maskiner och utrustning till tullnederlag.

III.	Tullskydd på inköp av renad tereftalsyra (PTA) på hemmamarknaden.

IV.	Slutskattesystem.

V.	System för långsiktig exportfinansiering med fast ränta.

VI.	System för exportfinansiering från Pakistans centralbank.

VII.	Finansiering enligt Pakistans centralbanks utlandshandelscirkulär nr 25.

(40)

Den pakistanska regeringen gjorde inledningsvis gällande att kommissionen inte hade förstått eller ignorerat dess tidigare redogörelser för subventionssystemen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade inledningsvis att det i den pakistanska regeringens tidigare redogörelser hade tillhandahållits en motiverad juridisk analys som visade att stödsystemen inte skulle betraktas som ”förbjudna” subventioner. Det hävdades också att kommissionen i förordningen om provisorisk tull hade grundat sina slutsatser inte endast på en felaktig bedömning av de faktiska förhållandena, utan också på en felaktig juridisk analys. Det påstods vidare att den juridiska analys som den pakistanska regeringen hade lagt fram var den korrekta.

(41)

När det gäller de redogörelser som lades fram före förordningen om provisorisk tull, ska det påpekas att kommissionen har tagit full hänsyn till dem i samband med undersökningen, eftersom de tillsammans med parternas relevanta svar på frågeformuläret och uppgifter som lämnats senare, utgjorde en del av de uppgifter som låg till grund för det preliminära beslutet.

(42)

Det bör dessutom påpekas att kommissionen noggrant redogjorde för de rättsliga bestämmelser som gäller för de berörda stödsystemen och för deras genomförande i praktiken. Det har inte lämnats några bevis för att dessa rättsliga bestämmelser inte var korrekta. Kommissionens juridiska analys grundades på de relevanta bestämmelserna i grundförordningen och stöddes av den juridiska analys som unionen har använt i många år i samband med antisubventionsundersökningar, t.ex. för att undersöka tullrestitutionssystem, exportkreditsystem och system med befrielse från inkomstskatt (4). Att en part förklarar sig oenig med den framlagda juridiska analysen innebär inte att analysen är felaktig, särskilt när det inte har lagts fram någon bevisning som kan underbygga denna ståndpunkt. Detta framgår ännu tydligare om man beaktar att den pakistanska regeringen i samband med sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull sade sig vara beredd att i den mån det var möjligt ändra ett antal stödsystem. Av ovanstående skäl måste invändningarna i skäl 40 avvisas.

3.2.2 De enskilda systemen

I. System med tullnederlag

(43)

Den pakistanska regeringen och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren upprepade att systemet med tullnederlag enligt dem förvaltades korrekt tack vare ett effektivt genomförande- och övervakningssystem som dels registrerade förbrukning och avdrag, dels kontrollerade såväl tullfria råvaror som företagets faktiska förbrukning genom dess register över total produktion. Det hävdades också att relationstalet mellan mängden insatsvaror och mängden färdiga produkter grundades på den faktiska förbrukningen i det företag som använde sig av stödsystemet, och att registret över insatsvaror verifierades. Enligt dessa påståenden fastställdes detta relationstal med hjälp av ett kontrollerat riktmärkningssystem som regelbundet uppdaterades på grundval av företagets faktiska förbrukning. Vid ändringar i kvoten fördes en för stor eftergift under den föregående perioden tillbaka till registret över lagertillgång, så att den faktiska lagerhållningen uppdaterades. Det var på grundval av denna faktiska lagerhållning som ett företag som använde stödsystemet skulle bevisa sin export av färdiga varor. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren sände vidare in två brev där den underrättade tullmyndigheterna om vilka råvaror som hade förvarats i tullnederlaget och som visade att företaget hade rätt att använda dessa överskjutande råvaror för framställning av varor i syfte att senare exportera.

(44)

När det gäller detta stödsystem bör det påpekas (se skäl 70 i förordningen om provisorisk tull) att det relevanta registret över mottagna, framställda och exporterade råvaror inte fördes på grundval av den faktiska förbrukningen. Endast den teoretiska förbrukningen registrerades, i enlighet med ett analyscertifikat, med relationstalet mellan mängden insatsvaror och mängden färdiga produkter för alla råvaror för tillverkning av 1 000 kg av den färdiga produkten. Dessa relationstal fastställs av myndigheterna och ses över regelbundet på grundval av uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, men det finns inga tydliga regler och inga bevis som visar hur dessa översyner genomförs. Myndigheterna har inte heller som en följd av ändringarna i analyscertifikatet, som visade på för stora eftergifter, vidtagit några åtgärder för att kontrollera den föregående totala faktiska förbrukningen och begära in betalningar som gjorts för de föregående åren. Det har med andra ord inte utförts någon kontroll av eventuella för stora tulleftergifter som efterskänkts. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren påstod att de överskjutande råvaror som redovisades för den föregående perioden hade förts tillbaka till registret över lagertillgång, så att den faktiska lagerhållningen hade uppdaterats. Det är värt att notera att denna praxis förutsätter att den exporterande tillverkaren på eget initiativ underrättar den berörda myndigheten om den för stora eftergift som ackumulerats under föregående period. Ännu mer anmärkningsvärt är att denna praxis över huvud taget inte nämns i lagbestämmelserna om stödsystemet. Allt detta bekräftar att det inte finns något effektivt genomförande- och övervakningssystem för detta stödsystem. Alla invändningar relaterade till denna fråga bör därför avvisas.

(45)	Båda de berörda parterna hävdade att tullsatsen enligt det normala importsystemet låg på noll under undersökningsperioden, och att inga statliga intäkter därför har uteblivit vid import av renad tereftalsyra (nedan kallad PTA) genom systemet med tullnederlag.

(46)

Denna invändning måste avvisas. Det framgår klart av de uppgifter som parterna har lämnat att den normala tullsatsen för import av PTA är 7,5 %. Genom undantag och på vissa villkor kan parterna utnyttja en nolltullsats. Det faktum att den pakistanska regeringen har inrättat systemen tullnederlag och tullskydd på inköp av PTA är på intet sätt entydigt med att tullsatsen för all import av PTA är lika med noll. Faktiskt bekräftar det faktum att de nämnda stödsystemen existerar att staten har avstått från inkomster och att det är därför som det har införts särskilda undantagssystem med specifika regler och bestämmelser om vilka användare som får utnyttja dem.

(47)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade vidare att artikel 349 i kapitel XV i den pakistanska tullagstiftningen från 2001 inte hade överträtts. Företaget förklarade att tullnederlaget omfattar hela fabriken, och att tullagret därför uppfyller de berörda bestämmelserna, som säger att lagret ska vara placerat i ett oberoende område med egen in- eller utgång från ett offentligt område och utan någon annan in- eller utgång, samt att produktionsområdet och de särskilda lagren för färdiga varor, liksom kasserat material och avfall på området, ska vara tydligt utmärkta.

(48)

I fråga om ovannämnda synpunkter måste det upprepas att kontrollbesöket visade att endast de tullfritt importerade råvarorna var åtskilda från de lokalt inköpta råvarorna. Lagerlokalerna, det vill säga tullagret och tullnederlaget, var inte placerade i ett oberoende område med egen in- eller utgång från ett offentligt område och utan någon annan in- eller utgång, såsom föreskrivs i ovannämnda artikel 349. Partens påstående om att hela fabriken omfattas av systemet med tullnederlag grundas dessutom inte på någon verifierbar bevisning (t.ex. ett uttryckligt tillstånd som visar hur stort område tullnederlaget upptar), bortsett från en analys av ordalydelsen av artikel 349. De berörda invändningarna måste därför avvisas.

(49)	Den pakistanska regeringen har ganska nyligen genomfört administrativa ändringar av detta stödsystem. Den har infört en mer utförlig definition av tullnederlag i lagstiftningen och vidtagit åtgärder för att stärka den berörda myndighetens kontroll över stödsystemet.

(50)

När det gäller den kontroll som myndigheten utövar över systemet med tullnederlag, avhjälper de införda ändringarna inte systemets allvarligaste brister, som uppdagades under den aktuella undersökningen, nämligen i) den bristande registreringen av den faktiska förbrukningen av importerade råvaror och ii) det faktum att det inte finns något kontrollsystem som fokuserar på de faktiska resultaten snarare än på historiska standarder. Eftersom genomförandet av ändringar i detta stödsystem ska verifieras på lämpligt vis (de uppdagade problemen rör också förvaltningen av stödsystemet), måste det dessutom gå en viss tid innan man kan bilda sig en välgrundad uppfattning om vilka ändringar av systemet som gjorts, hur myndigheterna har genomfört dessa och om huruvida de har säkerställt att kontrollsystemet förvaltas på ett korrekt sätt.

(51)

Den pakistanska regeringen sade sig också vara beredd att göra ett åtagande gentemot kommissionen rörande det konkreta genomförandet av de bestämmelser som ska tillämpas på systemet med tullnederlag. Det föreslogs att åtagandet skulle ske i form av bevis för att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren följer de nya bestämmelserna (t.ex. ändringar som rör produktionsområdet, revidering av relationstalet mellan mängden insatsvaror och mängden färdiga produkter, tulleftergift), framläggande av periodiska rapporter och tillåtelse för kommissionen att göra kontrollbesök.

(52)

När det gäller ovanstående bör det påpekas att den pakistanska regeringen genom detta förslag om åtagande indirekt bekräftar alla de brister hos stödsystemet som framhävs i förordningen om provisorisk tull. Som konstateras i skäl 50 är det dessutom inte möjligt att acceptera ett åtagande som rör förvaltningen av ett stödsystem på grundval av bevis som kommer att föreligga först någon gång i framtiden. Slutligen är ett sådant åtagande svårt att hantera, eftersom den nödvändiga övervakningen i realiteten skulle innebära att stora delar av undersökningen måste upprepas med jämna mellanrum. I det sammanhanget vill kommissionen framhäva att den pakistanska regeringen och/eller den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren kan begära en interimsöversyn av åtgärderna, om de berörda bestämmelserna i artikel 19 i grundförordningen är uppfyllda.

(53)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 60–80 i förordningen om provisorisk tull, ändrade genom skälen 44–52 i denna förordning).

II. Import av anläggningar, maskiner och utrustning till tullnederlag

(54)

När det gäller detta stödsystem hävdade båda de berörda parterna att den räntesats som tillämpas vid beräkningen av subventionsmarginalen ska vara den som står till den berörda exportörens förfogande under undersökningsperioden. Parterna hävdade vidare att eftersom anläggningar, maskiner och utrustning används för framställning av PET både för export och för försäljning på hemmamarknaden, bör subventionsmarginalen bestämmas på grundval av den exporterande tillverkarens totala omsättning.

(55)

Som svar på detta bör det noteras att den räntesats som tillämpas vid beräkningen är den marknadsränta som gällde i Pakistan under undersökningsperioden, hämtad från den pakistanska centralbankens hemsida. Denna sats är den normala marknadsräntan. När det gäller nämnaren i subventionsberäkningen, ska det påpekas att förutsättningen för att man ska kunna utnyttja stödsystemet är att de importerade maskinerna installeras i tullnederlag, som är ett system för tullfri import av råvaror som uteslutande används för efterföljande export av produktion som omfattas av tullnederlaget. Bidragsbeloppet (täljaren) ska således fördelas över den totala exportomsättningen under undersökningsperioden, eftersom subventionerna är beroende av exportresultaten. Följaktligen måste alla ovanstående invändningar avvisas.

(56)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 81–92 i förordningen om provisorisk tull).

III. Tullskydd på inköp av PTA på hemmamarknaden

(57)

Den pakistanska regeringen hävdade att priset på lokaltillverkad PTA inte reduceras med 7,5 % i förhållande till det internationella priset, och att återbetalningen inte endast medges för lokaltillverkad PTA utan också för importerad PTA. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att stödsystemet ger möjlighet till återbetalning av tull både på lokalt införskaffad och importerad PTA, och att det därför inte favoriserar inköp av lokaltillverkad PTA. Det hävdades dessutom att lagstiftningen inte begränsar tillgången till detta stödsystem.

(58)

Dessa invändningar måste avvisas. Här bör det påpekas att man genom detta stödsystem lämnar ett finansiellt bidrag i form av en direkt överföring av medel som ger mottagarföretaget en klar förmån. En analys av de uppgifter som den pakistanska regeringen lämnat visar tydligt att ett stödberättigat företag kan i) köpa PTA på hemmamarknaden och få en kompensation på 7,5 % av det pris som det har betalt för den lokalt framställda PTA eller ii) importera PTA och få den tull som den har betalt för detta (7,5 %) återbetald. Sistnämnda möjlighet kan dock inte utnyttjas om det stödberättigade företaget använder ett tullrestitutionssystem (t.ex. systemet med tullnederlag) i samband med import av PTA. Det framgår klart av ovanstående att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren enligt lagstiftningen endast kunde använda detta stödsystem i samband med inköp av PTA på hemmamarknaden, eftersom företaget parallellt använde systemet med tullnederlag för sin importerade PTA.

Dessutom kan det klart konstateras att även i fall där ett stödberättigat företag använder sig av båda möjligheterna i stödsystemet (dvs. genom att avstå från möjligheten att använda tullrestitutionssystemet som ingår i tullnederlaget), skulle de belopp som man kan förvänta sig att få återbetalda vara olika, eftersom satsen i det ena fallet beräknas på grundval av det fulla inhemska fakturabeloppet, medan den i det andra fallet beräknas på grundval av det deklarerade tullvärdet, som inte nödvändigtvis är det fulla fakturerade beloppet. Det har inte tillhandahållits någon verifierbar bevisning som motsäger ovanstående slutsatser. Slutligen, när det gäller påståendet om att tillgången till stödsystemet inte är begränsad, fastslogs i samband med undersökningen att de stödberättigade parterna står uppförda med namn i den relevanta lagstiftningen. Lokaltillverkad PTA är under alla omständigheter är inte pålagd någon tull, och därför är ”återbetalningen” på 7,5 % en direkt överföring av medel, dvs. ett rent bidrag. Det enda sätt på vilket en PET-tillverkaren kan erhålla dessa subventioner, dvs. bidraget, är att köpa lokaltillverkad PTA. En ”återbetalning” av tull på PTA som importerats är däremot en befrielse från en betalning som normalt skulle erläggas, inte en direkt överföring av medel. De två situationerna kan därför inte jämföras.

(59)

Detta betyder att stödsystemet ger den som köper på hemmamarknaden, dvs. PET-tillverkaren, en klar förmån i form av en direkt överföring av medel och att den är specifik enligt artikel 4.4 b i grundförordningen, eftersom subventionerna förutsätter att inhemska varor används i stället för importerade varor, då endast inköp av inhemska varor berättigar till det direkta bidraget. Vidare kan denna subvention anses vara specifik i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen i sig uttryckligen begränsar tillgången till systemet till vissa företag inom polyesterindustrin.

(60)

I samband med detta stödsystem sände den pakistanska regeringen, tillsammans med sina synpunkter på förordningen om provisorisk tull, in en regeringsförordning som offentliggjordes den 28 juni 2010, där det föreskrevs att SRO (Statutory Regulation Order) nr 1045(I)/2008 skulle upphävas med verkan från den 1 juli 2010. Den pakistanska regeringen förklarade att det därmed säkerställs att PTA-användarna inte längre kan erhålla återbetalningar för PTA, vare sig den köpts på hemmamarknaden eller importerats.

(61)

Dessutom framgår det av ett tidningsurklipp om samma ämne, insänt av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, att den pakistanska regeringen har beslutat att dra tillbaka lagstiftningen om detta stödsystem för att se till att Pakistan följer de internationella standarderna på området. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren bekräftade den pakistanska regeringens uppgifter med uppgifter som bekräftar att det från den 1 juli 2010 inte längre är möjligt att erhålla det berörda bidraget i samband med inköp av lokaltillverkad PTA. Här bör det preciseras att det enligt artikel 15 i grundförordningen inte ska införas några åtgärder om subventionerna dras tillbaka eller om det har påvisats att subventionerna inte längre ger de berörda exportörerna någon förmån. Det framgår klart av ovanstående uppgifter att Pakistan i princip godtar att de förhållanden rörande detta stödsystem som framhävdes i förordningen om provisorisk tull måste avskaffas, att den pakistanska regeringen har avskaffat stödsystemet och att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren därmed inte längre får några förmåner som en följd av stödsystemet. Under dessa omständigheter anses villkoren i artikel 15 i grundförordningen vara uppfyllda, och stödsystemet bör därför inte bli föremål för utjämning.

(62)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 93–105 i förordningen om provisorisk tull, ändrade genom skälen 58–61 i denna förordning).

IV. Slutskattesystem

(63)

Båda de berörda parterna hävdade att detta stödsystem, slutskattesystemet, är ett alternativt skattesystem och att det inte bör vara föremål för utjämning, eftersom Pakistan har nationell suveränitet när det gäller beskattning och fritt får bestämma vilket skattesystem landet ska använda. Det hävdades också att slutskattesystemet inte innebär något ekonomiskt bidrag till något företag och är en allmän skatteregel i Pakistan (en källskatt på 1 % som dras av när intäkter i utländsk valuta uppstår), som fungerar enligt en annan princip och på en annan grundval än det normala skattesystemet där inhemska inkomster beskattas med 35 %. Enligt de berörda parterna är det inte möjligt att avgöra vilket av de två stödsystemen som är mest fördelaktigt, varför slutskattesystemet inte medför att statliga intäkter uteblir eller inte krävs in.

(64)

När det gäller dessa påståenden bör det noteras att det inte är Pakistans nationella suveränitet som ifrågasätts, utan de subventioner som påstås komma vissa exporterande tillverkare till del. Det ska dessutom påpekas att vinst på export inte beskattas på samma sätt som vinst på försäljning på hemmarknaden. I den utsträckning detta skattesystem leder till vinster från export som beskattas med en lägre skattesats än inhemsk försäljning, anses det utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen, i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att det mottagande företaget beviljats en förmån. Dessa subventioner är också specifika, eftersom de är beroende av exportresultat enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(65)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren sände vidare in ett antal beräkningar i Excel-format för åren 2008 och 2009 samt en restskattesedel och en förklaring till omtaxeringen från skattemyndigheterna, av vilka det framgick att företagets självdeklaration för 2008 hade ändrats på ett antal punkter. Den pakistanska regeringen bekräftade den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens påstående och hävdade att de insända beräkningarna visar att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har betalt mer i skatt genom slutskattesystemet än om företaget hade beskattats enligt det normala skattesystemet.

(66)

Dessa invändningar måste avvisas. För det första ingår de insända beräkningarna inte i företagets självdeklaration eller i något annat officiellt dokument från skattemyndigheterna. Det finns därför inte någon verifierbar bevisning för att de ger en korrekt bild av den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens skattemässiga förpliktelser.

(67)	För det andra bekräftar en analys av de insända officiella skattedokumenten (restskattesedel och förklaring till omtaxeringen) på intet sätt parternas påståenden om skattens storlek enligt de olika skattesystemen.

(68)

När det gäller den insända dokumentationen för år 2008 har parterna inte kunnat visa hur de uppgivna beloppen korrekt kan relateras till företagets självdeklaration för 2008 och de två dokument som därefter sändes ut av de berörda skattemyndigheterna. De sistnämnda dokumenten tycks bekräfta att företaget ska betala skatt på sina inhemska inkomster. Det framgår dock inte av de insända uppgifterna om denna skatt (eller något annat belopp) faktiskt har betalts, eller om företaget har överklagat ovannämnda skattesedel. Det framgår inte klart hur de belopp som uppgavs i Excel-beräkningarna skulle kunna stämma överens vare sig med företagets självdeklaration eller med skattemyndighetens förklaring till restskattesedeln. Även om man godtar att det belopp som anförs i skattesedeln faktiskt har betalts, skulle detta under inga omständigheter ändra slutsatsen att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har betalt mindre i skatt än om skattesatsen på 35 % hade tillämpats på exportinkomsterna.

(69)

När det gäller den insända dokumentationen rörande 2009, ska det påpekas att parterna inte har bifogat den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens självdeklaration för 2009. I stället för den officiella självdeklarationen har en Excel-beräkning sänts in som bevisning. Det säger sig självt att de berörda uppgifterna inte är verifierbara och inte kan underbygga påståendet om hur inkomstskatten har utvecklats efter undersökningsperioden. I det sammanhanget bör det framhävas att den pakistanska regeringen och/eller den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren kan begära en interimsöversyn av åtgärderna, om de relevanta bestämmelserna i artikel 19 i grundförordningen är uppfyllda.

(70)

I samband med beräkningen av subventionsbeloppet enligt slutskattesystemet uppdagades dock ett räknefel i den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportinkomster enligt företagets självdeklaration för 2008. Detta rättades. Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 1,97 % (i stället för 1,95 %).

(71)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 106–116 i förordningen om provisorisk tull, ändrade genom skäl 70 i denna förordning).

V. System för långsiktig exportfinansiering med fast ränta

(72)

Båda de berörda parterna hävdade att den räntesats som tillämpas vid beräkningen av subventionsmarginalen i detta finansieringssystem ska vara den som var tillgänglig vid den tidpunkt då den exporterande tillverkaren förhandlade om finansieringen med fast ränta, nämligen räntan under 2004–2005. Dessutom borde den nämnare som tillämpas vid beräkningen av den provisoriska subventionsmarginalen vara företagets totala omsättning snarare än den totala exportomsättningen, eftersom de produktionsanläggningar som finansieras enligt systemet för långsiktig exportfinansiering med fast ränta används för framställning av varor både för hemmamarknaden och för export.

(73)

Dessa invändningar måste avvisas. Först och främst bör det preciseras att den räntesats som användes vid beräkningen är den marknadsränta som gällde under undersökningsperioden i Pakistan, hämtad på den pakistanska centralbankens hemsida. Den finansiering som förhandlades fram 2004/2005 delades upp i delbelopp av den berörda exportören. Vid beräkningen av bidragsbeloppet användes det delkreditbelopp som avdelats för undersökningsperioden, enligt den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens uppgifter. När man undersöker vilken förmån en part har fått under en viss undersökningsperiod, jämförs vanligtvis den gällande marknadsräntan under den berörda undersökningsperioden med räntan på det lån som erhållits under undersökningsperioden, vilket var vad som skedde här. I fråga om nämnaren i subventionsberäkningen ska det påminnas om att en förutsättning för att ett företag ska kunna utnyttja stödsystemet är att det direkt eller indirekt exporterar minst 50 % av sin årliga produktion. Bidragsbeloppet (täljaren) ska således fördelas över exportomsättningen av den berörda produkten under undersökningsperioden, eftersom subventionerna är beroende av exportresultaten.

(74)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 117–133 i förordningen om provisorisk tull).

VI. System för exportfinansiering från Pakistans centralbank

(75)

Den pakistanska regeringen hävdade att PET-sektorn enligt ett beslut som fattades av den pakistanska centralbanken den 28 juni 2010 inte längre omfattades av detta stödsystem. Det hävdades således att detta stödsystem följer artikel 15 i grundförordningen och att kommissionen inte bör göra det till föremål för utjämning, eftersom subventionerna bevisligen har dragits tillbaka. I det sammanhanget hävdade den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att företaget enligt den pakistanska centralbankens cirkulär nr 9 av den 28 juni 2010 hade betalt tillbaka samtliga belopp som det hade mottagit enligt systemet för exportfinansiering, och att det den 30 juni 2010 inte längre fanns kvar några utestående belopp som beviljats via systemet för exportfinansiering.

(76)

När det gäller detta påstående bör det påpekas att det enligt artikel 15 i grundförordningen inte får införas några åtgärder om subventionerna dras tillbaka eller om det bevisas att subventionerna inte längre ger den berörda exportören någon fördel. När det gäller den dokumentation rörande systemet för exportfinansiering som har framlagts, bör det noteras att det faktiskt framgår av den pakistanska centralbankens beslut att bankerna inte får bevilja några finansieringsförmåner till PET-sektorn enligt detta stödsystem. I dokumentet föreskrivs också att existerande finansieringsförmåner som exportörer har beviljats förblir giltiga fram till dess att respektive lån löpt ut, medan företagens exportresultat kommer att beaktas för deras upplåning under 2009–2010 och för fordringar fram till 2011.

I det sammanhanget preciserade den pakistanska regeringen, med hjälp av nödvändig dokumentation, att företag som inte har kortfristiga lån enligt detta stödsystem inom det pakistanska räkenskapsåret 2009–2010 (dvs. fram till den 30 juni 2010) inte kan få del i stödsystemet under övergångsperioden fram till 2011. När det gäller påståendet om att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte har någon utestående finansiering enligt systemet för exportfinansiering, bör det noteras att detta påstående är underbyggt med bevismaterial från de berörda bankerna och kompletteras av företagets auktoriserade revisor. Av ovanstående skäl dras slutsatsen att parterna kunnat visa att systemet för exportfinansiering inte längre ger den berörda exportören någon fördel. Villkoren i artikel 15 i grundförordningen är således uppfyllda, och de framlagda påståendena anses vara underbyggda. Slutsatsen dras därför att detta stödsystem inte bör vara föremål för utjämning.

(77)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade dessutom att den räntesats som tillämpas vid beräkningen av subventionsmarginalen ska vara den korta ränta som fanns tillgänglig för företaget under undersökningsperioden. Företaget hävdade vidare att de erhållna finansiella medlen används för att uppfylla de allmänna finansieringsbehoven när det gäller företagets rörelsekapital både för försäljning på hemmamarknaden och för export, och att nämnaren i beräkningen av subventionsmarginalen därför bör vara företagets totala omsättning.

(78)

Dessa invändningar måste avvisas. Det bör påminnas om att den räntesats som tillämpas vid beräkningen är den gällande marknadsräntan i Pakistan under undersökningsperioden, hämtad på den pakistanska centralbankens hemsida. Denna sats är den normala marknadsräntan. När det gäller nämnaren i subventionsberäkningen bör det påpekas att förutsättningen för att man ska få utnyttja stödsystemet är antingen genomförandet av specifika exporttransaktioner eller de allmänna exportresultaten. Bidragsbeloppet (täljaren) ska således fördelas över den totala exportomsättningen under undersökningsperioden, eftersom subventionerna är beroende av exportresultaten.

(79)	Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra relevanta synpunkter, bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 134–148 i förordningen om provisorisk tull, ändrade genom skälen 75–78 i denna förordning).

VII. Finansiering enligt Pakistans centralbanks utlandshandelscirkulär nr 25

(80)

Båda de berörda parterna hävdade att den pakistanska centralbanken inte intervenerar i detta stödsystem, att affärsbanker tillhandahåller ekonomiska medel i utländsk valuta utan preferentiella räntesatser och att stödsystemet inte är beroende av exportresultat, eftersom både exportörer och importörer kan utnyttja av den.

(81)

De framförda argumenten analyserades mot bakgrund av de berörda lagbestämmelserna och det sätt som stödsystemet genomförs på i praktiken och befanns berättigade. Slutsatsen dras därför att detta stödsystem inte bör vara föremål för utjämning. Eftersom stödsystemet enligt den pakistanska centralbankens utlandshandelscirkulär nr 25 inte kommer att bli föremål för någon utjämning, är det inte nödvändigt att svara på de synpunkter som lämnats på de framlagda slutsatserna.

3.2.3 Storleken på de utjämningsbara subventionerna

(82)	Med hänsyn till ovanstående är storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, 5,15 % för den enda samarbetsvilliga exporterande pakistanska tillverkaren.

3.3 Förenade Arabemiraten

3.3.1 Inledning

(83)

Regeringen för Förenade Arabemiraten och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren lämnade synpunkter på följande stödsystem som är föremål för utjämning i förordningen om provisorisk tull:

I.	Federal lag nr 1 från 1979.

II.	Frihandelszonen.

3.3.2 De enskilda systemen

I. Federal lag nr 1 från 1979

(84)

Förenade Arabemiratens regering hävdade att stödsystemet enligt federal lag nr 1 från 1979 är allmänt tillgängligt för alla industrisektorer och företag i Förenade Arabemiraten och beviljas till alla utan undantag. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att den licens som utställs enligt federal lag nr 1 från 1979 är förutsättningen för att man ska kunna driva företag i Förenade Arabemiraten.

(85)

I fråga om ovanstående bör det påpekas att det i undersökningen slogs fast att industriföretag i Förenade Arabemiraten kan omfattas av olika former av licenser. Utöver licensen enligt federal lag nr 1 från 1979 kan ett industriföretag drivas enligt en licens utställd av de regionala myndigheterna i det specifika emirat där det är etablerat. Detta var fallet med den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, vars licens är utställd av myndigheterna i emiratet Ras al Khaimah. Dessutom kan ett industriföretag verka i ett frihandelsområde där det inte krävs någon licens enligt ovannämnda lagstiftning. Det är därför inte korrekt att påstå att alla industriföretag i Förenade Arabemiraten omfattas av federal lag nr 1 från 1979. Det är således inte bevisat att stödet beviljas automatiskt, och det berörda påståendet måste avvisas.

(86)

Båda parterna hävdade att kraven i lagstiftningen endast utgör de nödvändiga förutsättningarna för att driva ett industriprojekt i landet, inte för att erhålla tullbefrielse, och att kommissionens analys av artikel 12, 13 och 21 i federal lag nr 1 i förordningen om provisorisk tull därför är felaktig. Förenade Arabemiratens regering hävdade också att uttrycket ”bedömas” i artikel 13 inte innebär någon förpliktelse i den arabiska utgåvan av lagen. Förenade Arabemiratens regering hävdade dessutom att artikel 11 och 12 i den nämnda lagen aldrig har använts i praktiken, eftersom den tekniska kommitté som har ansvaret för att utfärda rekommendationer om detta till ministern inte har inrättats. Det hävdades också att den funktion som ministeriets avdelning för industriell utveckling har fastställs i den handbok till ledning för användarna av det elektroniska systemet (EIS) som ministeriet gett ut (se skäl 173 i förordningen om provisorisk tull).

(87)

Dessa påståenden måste avvisas. Det bör noteras att artiklarna 13 och 21 i lagen är etapper i förfarandet för tilldelning av en industrilicens enligt federal lag nr 1 från 1979. När det gäller artikel 11 och 12 ska det påpekas att det i dessa artiklar fastställs vilka uppgifter och ansvarsområden de olika organen ska ha under den statliga myndighet som utställer industrilicensen enligt federal lag nr 1 från 1979. Att lagstiftningen som ligger till grund för den berörda myndighetens verksamhet inte följs i praktiken bekräftas av det faktum att ett organ inte har inrättats, även om lagen föreskriver det och även om detta organ är ansvarigt för i) att bedöma ärenden från ministeriets avdelning för industriell utveckling och ii) att rekommendera att ministern ska godkänna eller avvisa ansökningar. Detta innebär att det inte finns någon rättslig förutsebarhet i fråga om hur subventionerna tilldelas. Men dessutom motsäger detta påstående, som regeringen i Förenade Arabemiraten lägger fram rörande den tekniska kommittén, tidigare påståenden enligt vilka ministern hade begärt att samma kommitté skulle lämna synpunkter på en eventuell ändring av lagen. När det gäller betydelsen av ordet ”bedömas” i artikel 13 i federal lag nr 1 bör det påpekas att den engelska utgåvan av lagen var den enda text som Förenade Arabemiratens regering lämnade in i samband med undersökningen. Dessutom var det först efter framläggandet av de preliminära slutsatserna som Förenade Arabemiratens regering hävdade att det kunde finnas betydelsemässiga skillnader mellan den engelska och den arabiska språkutgåvan. Det faktum att de två språkutgåvorna ger anledning till tvivel i fråga om vissa delar av kriterierna för stödberättigande, är ännu ett tydligt tecken på att det inte finns någon rättslig förutsebarhet när det gäller vilka kriterier och villkor som ger tillträde till subventionerna. När det gäller frågan om vilken funktion avdelningen för industriell utveckling roll har, bör det påpekas att det inte har sänts in några nya uppgifter som motsäger undersökningsresultaten.

(88)

Enligt Förenade Arabemiratens regering framgår det av landets industristatistik att över 4 000 industriföretag är registrerade enligt federal lag nr 1 från 1979. Båda de berörda parterna hävdade att kommissionen inte har lämnat några konkreta bevis för att Förenade Arabemiratens myndigheter har gjort skönsmässiga bedömningar i samband med godkännande av eller avslag på ansökningar enligt stödsystemet.

(89)

Dessa invändningar måste avvisas. Det ska påpekas att det i samband med undersökningen slogs fast att tilldelningen av industrilicenser enligt federal lag nr 1 från 1979 inte sker automatiskt, och att reglerna för urvalet av de företag som tilldelas licenser inte är objektiva. Med hänsyn till att stödsystemet ansågs vara specifikt enligt artikel 4.2 a och b i grundförordningen var Förenade Arabemiratens regering skyldig att i överensstämmelse med artikel 4.2 c i grundförordningen bevisa sitt påstående om att alla ansökningar om industrilicenser som ingivits enligt federal lag nr 1 från 1979 sedan lagens antagande har godkänts. Det har inte lämnats några verifierbara uppgifter om detta.

(90)

Båda de berörda parterna påstod att alla industriföretag i Förenade Arabemiraten erhåller tullbefrielse för sin produktion. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade dessutom att WTO i sin handelspolitiska granskning av Förenade Arabemiraten, offentliggjord 2006, analyserade federal lag nr 1 från 1979 och konstaterade att alla industrikoncerner beviljas tullbefrielse. Det hävdades också att stödsystemet omfattas av kontrollmekanismer eftersom industrilicenserna förnyas en gång om året, företagen som omfattas av stödsystemet rapporterar de tullfritt importerade råvarorna och myndigheterna avvisar tullfri import om den inte är relaterad till produktionen.

(91)

Dessa invändningar måste avvisas. Det är relevant att notera dels att tullbefrielser beviljas för företag som använder sig av stödsystemet enligt federal lag nr 1 från 1979, dels att den normala tullsatsen för råvaror inte är en nollsats. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har inte kunnat visa hur ett allmänt uttalande taget ur WTO:s handelspolitiska granskning skulle kunna vara mer korrekt än den ingående analys som gjorts i förordningen om provisorisk tull på grundval av kontrollbesöket, och som direkt rör stödberättigande i samband med federal lag nr 1 från 1979 och genomförandet av denna lag i praktiken. Än viktigare är att det i undersökningen slogs fast att myndigheterna agerar på ett diskriminerande vis när de förvaltar importen av tullfria råvaror enligt stödsystemet. Det finns nämligen inte några regler för hur ansökningar om tullbefrielse ska godkännas eller avslås och det finns inte heller något effektivt kontrollsystem för hur stödsystemet förvaltas, vilket innebär att det är oklart varför en part vid en viss tidpunkt kan få tillstånd att importera tullfritt, medan den vid en annan tidpunkt kan få avslag på sin ansökan. Detta har faktiskt hänt den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som då och då har fått en begäran från den berörda myndighetens sida om att betala tull, utan någon som helst motivering. De två parterna har därför inte kunnat tillhandahålla någon bevisning som bekräftar deras påstående rörande förvaltningen av stödsystemet och tilldelningen av tillstånd för att importera varor tullfritt.

(92)

Det hävdades också att stödsystemet styrs av objektiva kriterier, nämligen kravet på att det endast får beviljas tullbefrielse för varor som används i industriföretagets produktion. Detta påstående måste avvisas, eftersom det inte har visats att det föreligger några sådana objektiva kriterier, såsom förklaras i skälen 86 och 89.

(93)

Förenade Arabemiratens regering hävdade att den håller på att se över federal lag nr 1 från 1979, och att kommissionen hade underrättats om detta. Det hävdades också att kommissionen har ignorerat de uppgifter och dokument som Förenade Arabemiratens regering sänt in, och att den inte har tillhandahållit några argument eller konkreta bevis rörande de uppgifter och den lagstiftning som dess slutsatser bygger på.

(94)

I fråga om ovanstående bör det påpekas att kommissionen noga har utvärderat och analyserat alla uppgifter från parterna. När det gäller ändringen av federal lag nr 1 från 1979 ska det påpekas att det dokument som Förenade Arabemiratens regering har framlagt är ett internt utkast från finans- och näringslivsministeriet. Det har som sådant inte något juridiskt värde. Den myndighet som gör undersökningen måste med nödvändighet analysera de gällande rättsbestämmelserna och hur dessa genomförs, inte ett icke bindande utkast som ännu inte har antagits av Förenade Arabemiratens administrativa och lagstiftande instanser, och som inte har trätt i kraft. Än viktigare är det faktum att Förenade Arabemiratens regering för närvarande arbetar med en eventuell översyn av federal lag nr 1 från 1979, vilket bekräftar att myndigheterna har insett att de, såsom Förenade Arabemiratens regering har uttryckt det, behöver rätta till eventuella brister i överensstämmelsen med WTO-avtalet om subventioner och utjämningstullar.

(95)	Mot denna bakgrund bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 166–183 i förordningen om provisorisk tull).

II. Frihandelszonen

(96)	Båda de berörda parterna hävdade att alla företag i Förenade Arabemiraten beviljas tullbefrielse vid import av kapitalvaror.

(97)

I det sammanhanget ska det påpekas att det i undersökningen fastslogs att företag etablerade i frihandelszonen har tillstånd att importera kapitalvaror tullfritt. Det faktum att en part kan uppnå samma fördel genom att använda ett annat stödsystem (nämligen federal lag nr 1 från 1979) innebär inte att de berörda subventionerna inte ska betraktas som utjämningsbara. Dessutom kunde parterna inte framlägga några konkreta bevis som motsade slutsatserna i undersökningen rörande frihandelszonen. Av ovanstående skäl måste denna invändning avvisas.

(98)	Mot denna bakgrund bekräftas härmed undersökningsresultaten rörande detta stödsystem (se skälen 184–199 i förordningen om provisorisk tull).

3.3.3 Storleken på de utjämningsbara subventionerna

(99)	Med hänsyn till ovanstående är storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, 5,13 % för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Förenade Arabemiraten.

3.4 Synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter

(100)

Det ska påpekas att alla berörda parter fick möjlighet att lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Dessa synpunkter har tagits i beaktande när så var relevant, men de var inte av en sådan art att de kunde ändra ovannämnda slutsatser.

(101)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Iran redogjorde ännu en gång för sin analys av ärendets faktiska omständigheter, men framlade inte några nya avgörande bevis som motsade resultaten av undersökningen.

(102)

Den pakistanska regeringen uttryckte missnöje med att dess åtagande rörande systemet med tullnederlag hade avvisats, och upprepade synpunkterna rörande systemet för långsiktig exportfinansiering med fast ränta och slutskattesystemet. Den lämnade dessutom in ett nytt beslut från det federala skatteverket, utställt den 27 juli 2010, där tullen på import av PTA (råvaran för framställning av PET) fastställs till 3 %, och hävdade att institutionerna var rättsligt förpliktade att omräkna subventionsmarginalen för systemet med tullnederlag. Detta måste avvisas, eftersom inget tyder på att subventionerna inte fortsätter att utbetalas. Den pakistanska regeringen hävdar att de har reducerats. Enligt reglerna i systemet med tullnederlag kan råvarorna emellertid användas i minst två år efter att de har importerats. Med andra ord kan varor som importerats fram till juli 2010 (då tullen var 7,5 %) användas fram till juli 2012. Institutionerna har fastställt bidragsbeloppet på grundval av uppgifter som rör undersökningsperioden, och enligt reglerna för stödsystemet kan den tidigare tullsatsen fortsätta att ha en verkan fram till 2012. Det förekommer således helt klart subventionering vid tidpunkten för införandet av den slutliga tullen. Dessutom är tullen endast en av beståndsdelarna i hela uppsättningen av data, och om tullsatsen hade varit lägre skulle de importerade mängderna ha varit större, såsom framgår av skälen 43–53.

(103)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Pakistan instämde inte i analysen rörande slutskattesystemet, men de uppgifter som lämnades ändrade inte slutsatserna av undersökningen. Tillverkaren hävdade vidare att det finns verifierbar bevisning som visar exakt vilka skatteförpliktelser företaget har och tillhandahöll ett antal dokument som skulle bevisa att kommissionens slutsatser inte är korrekta. Det bör i det sammanhanget påpekas att de uppgifter som lämnats inte ger någon klar bild och inte går att kontrollera, och att de därför inte kan tas i beaktande.

(104)

Förenade Arabemiratens regering lämnade ännu en gång sin analys av ärendets faktiska omständigheter och hävdade att institutionerna hade baserat sina slutsatser på en oklar tolkning av federal lag nr 1 från 1979, utan att framlägga några konkreta bevis för detta påstående. Därvid ska det noteras att det i enlighet med artikel 4.2 a och b i grundförordningen har slagits fast att stödsystemet är specifikt, att institutionernas tolkning av federal lag nr 1 från 1979 grundas på de framlagda uppgifterna och dokumenten, och att det inte har konstaterats några förhållanden som kan ändra resultaten av undersökningen. Förenade Arabemiratens regering preciserade att arbetet med översynen av federal lag nr 1 från 1979 har påskyndats och gått in i de sista etapperna före offentliggörandet. I fråga om detta bör det påpekas att kommissionen ser med tillfredställelse på Förenade Arabemiratens strävanden att se över sina rättsbestämmelser, men att ovannämnda utveckling inte påverkar resultaten av undersökningen, eftersom det inte föreligger någon klar tidsplan för när arbetet med översynen kommer att avslutas och den nya lagen antas.

(105)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Förenade Arabemiraten upprepade sina påståenden rörande federal lag nr 1 från 1979. Företaget hävdade dessutom att beräkningen av subventionsmarginalen var behäftad med räknefel. Företaget hävdade att det först efter det slutliga meddelandet av uppgifter blev uppmärksamt på att råvaror inköpta i Saudiarabien inte omfattas av tull, eftersom Förenade Arabemiraten och Saudiarabien är medlemmar av den tullunion som inrättats av Gulfstaternas samarbetsråd, och det tillhandahöll ett antal dokument som stöd för sina påståenden. Det bör i det sammanhanget påpekas att dessa synpunkter ingår i en uppsättning helt nya uppgifter som borde ha lämnats redan i svaren på frågeformuläret eller senast i samband med kontrollbesöket, så att kommissionen kunde ha fått möjlighet att verifiera påståendenas riktighet. De berörda uppgifterna kan inte verifieras i denna sena fas av undersökningen. Dessutom föreligger ingen tillfredsställande bevisning som kan bekräfta dessa påståenden. Det hävdades vidare att vinsten skulle beräknas på grundval av de råvaror som använts under undersökningsperioden, inte på grundval av de inköpta råvarorna. Det bör därvid påpekas att det är irrelevant att skilja mellan de använda och de inköpta råvarorna, eftersom det utjämningsbara beloppet är det totala belopp som kan hänföras till undersökningsperioden (se skälen 84–95).

4. SKADA

4.1 Unionens produktion, industri och förbrukning

(106)

Det har inte mottagits några synpunkter på unionens produktion, unionens industri och unionens förbrukning. Skälen 201–206 i förordningen om provisorisk tull bekräftas följaktligen härmed.

4.2 Import från de berörda länderna

(107)

Det har inte mottagits några synpunkter på den kumulativa bedömningen av verkningarna av den berörda importen, importvolymen från de berörda länderna och deras respektive marknadsandel. Skälen 207–213 i förordningen om provisorisk tull bekräftas följaktligen härmed.

(108)

Eftersom det beslutades att den undersökta varan skulle delas upp i ett antal olika varutyper (se skäl 20), har det gjorts en ny underskridandeberäkning med hänsyn till denna ändring.

(109)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämförde kommissionen unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder på unionsmarknaden per produkttyp, justerade till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för den berörda importen till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån med en lämplig justering för tullar och kostnader efter import samt skillnader i handelsled.

(110)

Jämförelsen visade att den subventionerade importen från Förenade Arabemiraten till unionen underskred unionsindustrins priser med 3,2 % under undersökningsperioden. Den subventionerade importen från Iran till unionen underskred unionsindustrins priser med 3,0 %. Den subventionerade importen från Pakistan till unionen underskred unionsindustrins priser med 0,5 %. Den totala vägda genomsnittliga underskridandemarginalen för alla de berörda länderna var 2,5 % under undersökningsperioden.

(111)

Den iranska exportören hävdade att företagets skademarginal var övervärderad, eftersom det vägda genomsnittliga enhetsförsäljningspris som fastställts var undervärderat på grund av att beloppet för justering för skillnader i handelsled inte var korrekt beräknat. I fråga om detta påstående ska det påpekas att det belopp i förordningen om provisorisk tull som används för beräkningen av skillnader i handelsled var ett fast belopp per ton, vilket är den provision som den samarbetsvilliga importagenten tog ut, motsvarande ca 1 % av det genomsnittliga cif-priset. Men eftersom det inte föreslogs någon alternativ kvantifiering av justeringen för skillnader i handelsled och då det inte föreligger några andra uppgifter som kan användas för en sådan justering, avvisas påståendet.

(112)

Samma part anmärkte också att den fastställda satsen på 2 % för omkostnader efter import föreföll undervärderad.

(113)

I det sammanhanget bör det åter påpekas att inga importörer samarbetade i samband med denna undersökning, och att det inte var möjligt att kontrollera de faktiska kostnaderna efter import. Eftersom det inte förelåg några andra uppgifter, tillämpade man följaktligen den sats som använts i samband med tidigare förfaranden.

4.3 Unionsindustrins situation

(114)

Några av de berörda parterna hävdade att ingen skada hade vållats, eftersom urvalet till stickprovet hade gjorts på ett felaktigt sätt och resultaten därför inte kunde extrapoleras till att gälla hela unionsindustrin. Det påstods att eftersom ett företag (som inte ingick i stickprovet) hade angett att det utnyttjade sin kapacitet till mer än 100 %, kunde det tydligtvis inte ha uppstått någon skada. Det bör påpekas att den uppgift som det hänvisas till har tagits från det berörda företagets rapport till börsmyndigheterna i ett tredjeland och att den inte har verifierats. Denna uppgift stämmer för övrigt inte överens med uppgifterna i ärendets handlingar. Dessutom kan en enskild unionstillverkares kapacitetsutnyttjande under inga omständigheter ändra slutsatserna om skada för de unionstillverkare som ingick i stickprovet och de övriga unionstillverkarna.

(115)

Eftersom det inte har inkommit några andra invändningar eller synpunkter bekräftas härmed skälen 218–237 i förordningen om provisorisk tull.

4.4 Slutsats om skada

(116)

Eftersom inga andra särskilda synpunkter lämnats, bekräftas härmed fastställandet av skada i skälen 238–240 i förordningen om provisorisk tull.

5. ORSAKSSAMBAND

5.1 Verkningarna av den subventionerade importen

(117)

Eftersom det inte har inkommit några särskilda synpunkter, bekräftas härmed skälen 241-245 i förordningen om provisorisk tull.

5.2 Andra faktorers inverkan

(118)

Några av de berörda parterna hävdade att den skada som eventuellt kunde konstateras inte berodde på den subventionerade importen, utan att de låga priserna på PET i unionen återspeglade världskonjunkturens inverkan på branschen, och att PET-priserna i unionen under perioden mellan september 2008 och juni 2009 följde de låga priserna på råolja. I fråga om detta argument erkänns det att priserna på PET i viss mån är beroende av priserna på råolja, eftersom det rör sig om produkter härledda från råolja som utgör huvudråvaran för framställning av PET. Priserna på råolja var emellertid inte låga under hela undersökningsperioden utan fluktuerade mycket, eftersom de i början sjönk mycket för att sedan öka igen. Denna volatilitet i världsmarknadspriserna på råolja kan inte förklara varför import av PET subventionerades och underskred unionstillverkarnas priser. Det var just detta prisunderskridande, möjliggjort genom subventionerna, som pressade ned unionsindustrins priser och tvingade unionstillverkarna att sälja med förlust för att inte mista sina kunder.

(119)

Den iranska exportören hävdade att de ekonomiska och tekniska problemen hos några av unionstillverkarna inte hållits utanför skadeanalysen på ett korrekt sätt och felaktigt hade tillskrivits importen från Iran, eftersom denna trängde in på marknaden först efter 2006. I det sammanhanget bör det påpekas att importen från Iran fanns på marknaden redan 2006 och 2007, i mängder motsvarande en marknadsandel på under 1 %. Sedan 2008 har den har haft en marknadsandel på över 1 % och de låga priserna har bidragit till pristrycket i unionen. Dessutom var villkoren för kumulativ bedömning uppfyllda i detta fall, och verkningarna av den subventionerade importen från alla de berörda länderna kunde bedömas sammantaget. Därtill kom att endast ett av de företag som den iranska exportören nämnde ingick i stickprovet och att denna unionstillverkares tekniska problem, som var begränsade till tidsperioden mellan september och mitten av oktober 2008, inte hade någon väsentlig betydelse för den övergripande skadesituationen.

(120)

Samma part upprepade att en eventuell konstaterad skada skulle vara knuten till en nedgång i efterfrågan, speciellt under undersökningsperioden som präglades av den världsomspännande finansiella och ekonomiska krisen. Denna part avvisade dock inte argumenten i skälen 254–256 i förordningen om provisorisk tull, nämligen att den ekonomiska tillbakagång som inleddes under sista kvartalet 2008 på intet sätt kan förminska de skadevållade verkningarna av subventionerad import till låga priser på unionsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden, och att även om den minskande efterfrågan bidrog till skadan så bröt den inte orsakssambandet. Det påpekas vidare att den berörda subventionerade importen till och med fick en större marknadsandel när efterfrågan föll, eftersom den ökade från 7,6 % till 10,2 %, till unionstillverkarnas nackdel.

(121)

Några av de berörda parterna hävdade att en eventuell skada berodde på att unionens PET-tillverkare inte hade investerat tillräckligt och som en följd av detta hade ett sämre utgångsläge i fråga om kostnader än exportörerna.

(122)

Det erkänns att PET är en kapitalintensiv industri och att en viss investeringsnivå är nödvändig i företagen om de ska kunna förbli konkurrenskraftiga på medellång eller lång sikt. Som anförs i skäl 237 i förordningen om provisorisk tull bör det påpekas att några av företagen i stickprovet gjorde stora investeringar under 2006 och 2007, men att investeringsnivån var minimal under 2008 och undersökningsperioden.

(123)

Det bör i det sammanhanget påpekas att det på grund av den minskande produktionen och det minskande kapacitetsutnyttjandet under 2008 och undersökningsperioden, i kombination med unionstillverkarnas kraftigt minskande marknadsandel, skulle vara orimligt att förvänta sig stora investeringar i ny kapacitet under den berörda perioden.

(124)

Det bör även upprepas, som anförs i skälen 233 och 234 i förordningen om provisorisk tull, att den finansiella situationen för de unionstillverkare som ingick i stickprovet var mycket dålig under hela skadeundersökningsperioden, och att de led betydande förluster mellan 2006 och undersökningsperioden. I en sådan situation skulle det som sagt vara orimligt att förvänta sig att unionstillverkarna skulle göra stora investeringar.

(125)

Slutsatsen dras därför att de begränsade investeringarna under 2008 och undersökningsperioden inte bidrog väsentligt till den skada som vållades unionsindustrin, utan snarare var ett resultat av denna skada.

5.3 Slutsats om orsakssambandet

(126)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter i fråga om orsakssamband, bekräftas härmed skälen 246–264 i förordningen om provisorisk tull.

6. UNIONENS INTRESSE

(127)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter gav sig ett betydande antal omvandlingsföretag och buteljeringsföretag i unionen till känna och hävdade att analysen av unionens intresse inte korrekt avspeglade det stora antalet samarbetsvilliga användares argument, och att slutsatserna motsade det nuvarande ekonomiska klimatet. Detta underbyggdes eller förklarades dock inte ytterligare. Företagen krävde alla att få delta i samrådet, men endast två företag i denna användargrupp och en sammanslutning av italienska buteljeringsföretag kom faktiskt till samrådet. Mer konkreta synpunkter mottogs från ett samarbetsvilligt omvandlingsföretag i unionen (ALPLA), ett antal bearbetningsföretag (Caiba SA, Coca-Cola-koncernen, Danone Waters, Logoplaste, MFS Commodities, PepsiCO, Novara International och Silico Polymers), den samarbetsvilliga importagenten (GSI) och sammanslutningen av plastomvandlingsföretag (EuPC). Alla dessa parter motsatte sig kraftfullt införandet av åtgärder.

6.1 Unionsindustrins och övriga unionstillverkares intresse

(128)

Några av de berörda parterna hävdade att unionstillverkarna skulle (miss)bruka de handelspolitiska skyddsinstrumenten för att skydda unionsmarknaden och sätta artificiellt höga priser i EU. Dessa parter pekade på de antidumpnings- och/eller utjämningstullar som redan införts för Indien, Sydkorea, Indonesien, Malaysia, Taiwan, Thailand och Folkerepubliken Kina. Det ska emellertid påpekas att alla framställningsföretag i EU har rätt att klaga och utnyttja rättsmedel om de kan visa att det förekommer skadevållande subventionering. Det faktum att det har konstaterats subventionering och antidumpning för många länders vidkommande kan möjligtvis förklaras med att efterfrågan på denna produkt har vuxit enormt sedan 1990-talet, och att tvåsiffriga årliga tillväxtnivåer är normen. Detta har dragit till sig betydande investeringar över hela världen och lett till ett strukturellt utbudsöverskott av PET på global nivå. Det bör också påpekas att några tredjeländer även har infört åtgärder som riktas mot flera av ovannämnda länder, vilket understryker att det finns ett strukturellt problem.

(129)

Ett antal berörda parter hävdade åter att unionstillverkarna inte skulle kunna förbättra sina resultat på längre sikt, eftersom nya investeringar i andra tredjeländer snart skulle resultera i driftsklara produktionsanläggningar och pressa ned de artificiellt höga priserna i EU.

(130)

Undersökningen visade att nyinvesteringar i Oman har resulterat i anläggningar som först nyligen togs i bruk, vilket ökade landets importvolym kraftigt under 2009. Det kan inte uteslutas att detta kommer att skapa problem för unionsindustrin i framtiden. Men nya investeringar i anläggningar som, om de tas i bruk, eventuellt kommer att kunna skada unionsindustrin, är inte någon giltig grund för att avslå en begäran om lagskydd i detta förfarande (se skäl 270 i förordningen om provisorisk tull).

(131)

En berörd part hävdade att på grund av prisökningen på PET i EU skulle endast unionstillverkare med investeringar i tredjeländer som inte omfattas av åtgärder (Thailand, Förenta staterna och Ryssland) eller andra PET-tillverkare i tredjeländer (Sydkorea) kunna förbättra sina resultat. Parten hävdade att överföringen av medel till tillverkare utanför EU därmed klart skulle få större betydelse än de kortsiktiga fördelarna för unionstillverkarna.

(132)

Det bör i det sammanhanget påpekas att inte finns något i ärendets handlingar som stöder påståendet att de ekonomiska medel som kan komma att överföras till tillverkare i tredjeländer som inte omfattas av handelspolitiska skyddsåtgärder eller till företag med nolltullsats, skulle få större betydelse än fördelarna för unionsindustrin.

(133)

Det hävdades också att unionstillverkarna endast sysselsätter omkring 2 000 arbetstagare, medan PET-bearbetningsföretag och buteljeringsföretag som skulle påverkas i hög grad av en eventuell tull, sysselsätter omkring 20 000 respektive 60 000 arbetstagare.

(134)

Det bör påpekas att den sysselsättning som skapas av PET-tillverkare inte är marginell och att frågan om huruvida införandet av åtgärder som helhet går emot unionens intresse inte kan reduceras till en simpel fråga om antal sysselsatta. I det sammanhanget är det också särskilt relevant att de berörda användarna troligtvis inte kommer att påverkas i någon högre utsträckning av åtgärderna, med hänsyn till tullnivån och de alternativa försörjningskällor som finns att tillgå (se skälen 140–156).

6.2 Oberoende unionsimportörers intresse

(135)

Det bör åter påpekas att ingen oberoende importör samarbetade i samband med denna undersökning.

(136)

Den samarbetsvilliga importagenten bestred kraftfullt att införandet av tull inte skulle få väsentlig betydelse för företagets verksamhet. Agenten hävdade att även om arbetet skedde på provisionsbasis skulle tullen få väsentlig betydelse, eftersom en stor del av verksamheten var knuten till de berörda länderna. Om det infördes slutliga åtgärder, skulle det påverka den provision företaget fick från tillverkarna i de berörda länderna, eftersom PET från dessa länder inte längre skulle kunna konkurrera med PET som tillverkats någon annanstans.

(137)

Mot bakgrund av den överlag blygsamma tullsatsen är det inte troligt att försäljningen av PET från de berörda länderna kommer att påverkas i någon väsentlig grad. Dessutom skulle importagenten på medellång sikt förmodligen kunna byta till andra försörjningskällor, särskilt Oman, Förenta staterna, Brasilien, Mexiko och de företag i Sydkorea som har en antidumpningstullsats på noll. Dessa exporterande tillverkares försäljning skulle ge importagenten möjlighet att kompensera för eventuella förluster som en följd av införandet av åtgärder. Begäran avvisades därför.

6.3 Råvaruleverantörernas intresse

(138)

En berörd part hävdade att det inte är berättigat att skydda råvaruleverantörerna till unionens PET-tillverkare på bekostnad av emballageindustrin, buteljeringsföretagen och slutkonsumenterna.

(139)

Det bör påpekas att analysen av åtgärdernas verkningar för leverantörsindustrin överensstämmer med artikel 31 i grundförordningen. Det är allmän praxis att genomföra en sådan analys, särskilt när graden av beroende mellan råvaruleverantörer och unionstillverkare är stor.

(140)

I avsaknad av andra synpunkter rörande detta, bekräftas härmed skälen 265–279 i förordningen om provisorisk tull slutgiltigt.

6.4 Användarnas intresse

(141)

Det ska påpekas att PET som används för framställning av förformar till flaskor står för mellan 70 % och 80 % av omvandlingsföretagens totala produktionsomkostnader. Det är därför en viktig komponent i dessa företags kostnader.

(142)

Några av de berörda parterna anförde att unionens emballageindustri ständigt utmanas av buteljeringsföretagens krav på ny design och mer miljövänliga emballageprodukter. Därför tycks några av omvandlingsföretagen investera löpande i FoU för att utveckla nya produkter och ny formgivning och därmed förbli konkurrenskraftiga och skapa mervärde.

(143)

Några av de berörda parterna hävdade att verkningarna för unionens plastindustri kommer att bli mycket allvarliga och leda till en urholkning av dess resurser för investering i nya, miljövänliga emballageprodukter och möjligen till och med till nedläggning av hundratals små företag, eftersom de lever med ännu mindre marginaler på grund av de små mängder de bearbetar och deras begränsade förhandlingsstyrka.

(144)

Om omvandlingsföretagen skulle absorbera hela den prisökning som följer av åtgärderna, skulle de förvisso kunna påverkas i avsevärd grad, beroende på vilka försörjningskällor de har, eftersom utgifterna för PET utgör den största delen av deras omkostnader och många av de små och mellanstora företagen opererar med små marginaler.

(145)

Därför gjordes ett kontrollbesök hos ett litet omvandlingsföretag i Italien för att få bättre insikt i vad tullen skulle kunna få för följder för denna användargrupp. Undersökningen visade att bearbetningsföretagen som regel har en viss, om än begränsad, möjlighet att föra över prisökningar på sina kunder, särskilt om ökningen inte är marginell och kan förutses. Några PET-bearbetningsföretag har dessutom anpassningsklausuler i sina kontrakt för råvarupriser, vilket kan göra det lättare för dem att föra över en del av prisökningen på buteljeringsföretagen.

(146)

Sett mot bakgrund av den förhållandevis blygsamma tullsatsen dras därför slutsatsen att införandet av utjämningstullar av allt att döma inte kommer att få några katastrofala följer för omvandlingsföretagen.

(147)

Några av de berörda parterna upprepade argumentet att risken för utflyttning av PET-bearbetningsföretag och PET-omvandlingsföretag skulle bli större om slutliga åtgärder infördes. Dessa parter hävdade även att åtgärderna på grund av utflyttningen av unionens bearbetningsföretag inte skulle ge några fördelar för unionstillverkarna på längre sikt. Ett av de samarbetsvilliga omvandlingsföretagen påpekade att utflyttningen redan pågår och att införandet av utjämningstullar skulle påskynda denna utveckling ytterligare. Denna part hävdade att en väsentlig del av unionens omvandlingsföretag kommer att flytta till områden nära inpå unionens yttre gränser (Schweiz, Kroatien, Bosnien, Serbien, Turkiet, Ryssland och Ukraina), och att några omvandlingsföretag skulle vara långt mer flexibla när det gäller att flytta sin produktion till dessa områden än vad som antas i förordningen om provisorisk tull.

(148)

Det framgår av de föreliggande uppgifterna i ärendet att det mycket riktigt redan pågår en utflyttning, och det får därför anses att införandet av utjämningstullar kan bli en av de faktorer som tillsammans med många andra skäl kan få betydelse för ett företags beslut om utflyttning. Det är inte bevisat att de berörda företagen skulle vara beredda att stanna i unionen om det inte införs åtgärder, eftersom ett beslut om utflyttning i regel följer på en analys som tar hänsyn till ett antal andra aspekter än handelspolitiska skyddsåtgärder, t.ex. behovet av att befinna sig nära kunden, behovet av att kunna anställa yrkesutbildade arbetstagare för FoU, allmän kostnadsstruktur osv.

(149)

Det bör vidare påpekas att uppgifterna i ärendet visar att unionens omvandlingsindustri står inför ett antal viktiga utmaningar som beror på inneboende strukturella brister som framstår allt tydligare i ett snabbt skiftande och allt mer konkurrenspräglat näringslivsklimat. Det är tydligt att storlek spelar en viktig roll i denna sektor och att en konsolidering av marknaden redan är i gång, bl.a. i form av nedläggningar och utflyttningar. Det får därför anses att en ökning av priserna på PET på grund av utjämningstullar inte är orsaken till de fruktade nedläggningarna av små omvandlingsföretag.

(150)

Slutsatsen dras därför att införandet av utjämningstullar inte kommer att bli någon avgörande faktor vid PET-bearbetningsföretagens eventuella beslut om utflyttning.

(151)

Ett antal berörda parter hävdade att eventuella åtgärder skulle få avsevärda konsekvenser för många buteljeringsföretag, eftersom eventuella prisökningar på PET-hartser (åtminstone delvis) skulle föras över på dem på grund av kontraktsvillkor. Det hävdades också att några buteljeringsföretag kanske inte skulle kunna föra över prisökningarna på sina kunder, eftersom dessa är stormarknads- och detaljhandelskedjor, och att de kanske inte skulle överleva en kostnadsökning.

(152)

Dessa parter hävdade att omfattningen av produkter som kommer att beröras av tullarna hade undervärderats, eftersom de inte endast kommer att beröra vatten, läskedrycker och matolja på flaska, utan också öl, mjölk och mejeriprodukter, fruktjuice, ketchup och kryddor, kosmetik och produkter för personlig vård, läkemedel, vitaminer och kosttillskott, rengöringsmedel samt olja och smörjmedel till bilar.

(153)

Det ska erkännas att PET-emballage förekommer i många former. Det bör emellertid påpekas att förordningen om provisorisk tull huvudsakligen rörde verkningarna för buteljeringsföretag, eftersom den tog sin utgångspunkt i uppgifter som sänts in av de företag som samarbetade i samband med undersökningen och som huvudsakligen utgjordes av tillverkare av vatten, läskedrycker och fruktjuice på flaska. Det förelåg inte några andra detaljerade uppgifter som visade på ännu större verkningar för andra, ovan nämnda användningsmöjligheter för PET.

(154)

Det får därför anses att de preliminära slutsatserna i skäl 291 i förordningen om provisorisk tull kan bekräftas slutgiltigt. Dessutom kommer de föreslagna åtgärderna på grund av sin måttliga omfattning att medföra en omkostnadsökning på högst 1 % (i det värsta tänkbara scenariot – dvs. om buteljeringsföretagen får bära konsekvenserna av åtgärderna fullt ut) och kommer därmed endast att få en begränsad inverkan på buteljeringsföretagens allmänna situation, även om de, som det hävdas, inte skulle kunna föra över kostnadsökningen på sina kunder.

(155)

Flera av de berörda parterna hävdade att eventuella handelspolitiska skyddsåtgärder kommer att förvärra bristen på utbud på unionsmarknaden, vilket kommer att vara särskilt problematiskt under sommarmånaderna på grund av den större efterfrågan på vatten och läskedrycker. Det hävdades att det skulle behöva importeras upp till 900 000 ton PET under 2010. Detta problem skulle förvärras särskilt av att några unionstillverkare också är PET-bearbetningsföretag och därför skulle sälja till den fria marknaden först när deras interna behov uppfyllts, och då till högre priser.

(156)

Inga nya uppgifter har lämnats i fråga om denna aspekt, och argumenten i skälen 294 och 295 i förordningen om provisorisk tull avvisades inte. Det bör vidare påpekas att på grund av den blygsamma tull som införs på import från Förenade Arabemiraten och Pakistan, kommer kanske verkningarna när det gäller handelsvolymen från dessa länder inte att bli särskilt stora. Därför bekräftas slutsatserna i skälen 294 och 295 slutgiltigt.

6.5 Inverkan på konsumenterna

(157)

Flera av de berörda parterna hävdade att förordningen om provisorisk tull inte på ett korrekt vis berörde verkningarna för konsumenterna som dagligen köper produkter som innehåller PET-hartser. Detta påstående underbyggdes inte utöver att det påpekades att en ökning på 50 EUR/ton vid en förbrukning på 3 miljoner ton skulle betyda en årlig ökning för slutkonsumenterna på sammanlagt 150 miljoner EUR.

(158)

Det bör påpekas att den föreslagna beräkningen är orealistisk, eftersom de flesta parter var ense om att en del av verkningarna kommer att bäras av PET-bearbetningsföretag, buteljeringsföretag samt stormarknads- och detaljhandelskedjor, dvs. att några av de ökade kostnaderna kommer att fördelas på de olika leden i försäljningskedjan.

(159)

Verkningarna för slutanvändarna kommer med det värsta tänkbara scenariot (dvs. det orealistiska scenariot, där konsumenterna skulle få bära samtliga verkningar av prisökningen), på grund av de föreslagna åtgärdernas måttliga omfattning, inte att överstiga 0,5 euro per använd flaska och det är högst troligt att det kommer att ligga långt därunder.

6.6 Slutsats om unionens intresse

(160)

Av ovanstående skäl och efter en detaljerad analys av alla berörda intressen dras slutgiltigt slutsatsen att det sammantaget inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av åtgärder i detta fall. I avsaknad av andra synpunkter rörande detta, bekräftas härmed skälen 280–298 i förordningen om provisorisk tull slutgiltigt.

6.7 Synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter

(161)

Efter framläggandet av de väsentliga omständigheter och skäl på grundval av vilka kommissionen föreslog att införa en slutgiltig utjämningstull, lämnade några av de berörda parterna ytterligare synpunkter. Då de flesta av dessa kommentarer var upprepningar av redan insända och behandlade synpunkter ändrade de inte ovannämnda slutsatser.

(162)

När det gäller det upprepade argumentet att den ändring i växelkursen mellan den amerikanska dollarn och euron som nyligen skett ledde till den stora prisökningen på PET som importeras, och att unionsindustrin därför inte skulle behöva beskydd i form av handelspolitiska åtgärder, bör det påpekas att man i samband med antisubventionsundersökningar vanligtvis inte tar hänsyn till utvecklingen efter undersökningsperioden, såvida det inte undantagsvis bl.a. kan påvisas att den berörda utvecklingen är av varaktig art och skulle ändra slutsatserna i ärendet väsentligt. Ändringar i valutakursen mellan den amerikanska dollarn och euron kan inte anses vara av sådan art.

7. SLUTGILTIGA ÅTGÄRDER

7.1 Nivå för undanröjande av skada

(163)

En av de berörda parterna hävdade att ett vinstmål på 5 % var för högt för andra kvartalet av undersökningsperioden, eftersom inte endast efterfrågan var lägre under detta kvartal (fjärde kvartalet 2008 – vinterperioden), utan den världsomspännande ekonomiska krisen också i hög grad berörde PET-tillverkarna. Det hävdades således att en korrekt tillämpning av den princip som beskrivs närmare i mål T-210/95 (5) måste resultera i en marginal på 0 % i en situation där det inte finns någon subventionerad import. Parten hävdade dessutom att eftersom alla kvartal under undersökningsperioden berördes av krisen, skulle en vinstmarginal på 5 % också tyckas orealistisk under de övriga kvartalen, eftersom unionsindustrin inte ens före den ekonomiska krisen, dvs. 2006/2007, kom i närheten av en vinst på 5 %.

(164)

Det erkänns att det vinstmål som i överensstämmelse med rättspraxis ska användas bör vara den vinst som unionsindustrin rimligtvis skulle kunna uppnå under normala konkurrensvillkor i en situation utan subventionerad import. Det bör påpekas att det har tillämpats en vinstmarginal på 7 % och däröver i samband med tidigare undersökningar rörande den likadana produkten, i stället för de preliminära 5 % som tillämpas i samband med denna undersökning. Vinstmarginalen på 5 % betraktas som den vinst som unionsindustrin skulle kunna förvänta sig i en situation utan subventionerad import. Kravet om att få vinstmarginalen nedsatt avvisas därför.

(165)

På grundval av den justerade beräkning av prisunderskridandet som anges i skälen 108-110 uppnås följande nivåer för undanröjande av skada:

Land	Nivå för undanröjande av skada
Iran	16,7 %
Pakistan	14,1 %
Förenade Arabemiraten	17,5 %

7.2 Slutgiltiga åtgärder

(166)

Mot bakgrund av de slutgiltiga slutsatserna i fråga om subventionering, skada, orsakssamband och unionens intresse och enligt artikel 15.1 i grundförordningen görs bedömningen att en slutgiltig utjämningstull bör införas på import av den berörda produkten med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten i nivå med den lägsta subventions- eller skademarginal som fastställts, i enlighet med regeln om lägsta tull.

(167)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen görs bedömningen att en slutgiltig utjämningstull bör införas på import med ursprung i Iran i nivå med den skademarginal som fastställts, medan import med ursprung i Pakistan och Förenade Arabemiraten bör belastas med en slutgiltig utjämningstull i nivå med den subventionsmarginal som fastställts.

(168)

Kommissionen vill påpeka att kostnaderna för och priserna på PET fluktuerar betydligt under relativt korta tidsperioder. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att införa tull i form av ett särskilt belopp per ton. Detta belopp erhölls genom att utjämningstullsatsen tillämpades på de exportpriser cif som användes vid beräkningarna i det parallella antidumpningsförfarandet.

(169)

På denna grundval föreslås följande utjämningstullsatser, uttryckta i priset cif unionens gräns, före tull:

Land	Total subventionsmarginal	Skademarginal	Slutgiltig utjämningstullsats
			%	Belopp (EUR/ton)
Iran	51,8 %	16,7 %	16,7 %	139,70
Pakistan	5,1 %	14,1 %	5,1 %	44,02
Förenade Arabemiraten	5,1 %	17,5 %	5,1 %	42,34

(170)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik utjämningstullsats (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya tillverknings- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (6) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och försäljning på hemmamarknaden eller på export som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer förordningen i sådana fall att ändras genom att förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser uppdateras.

7.3 Åtaganden

(171)

Efter meddelandet av de väsentliga omständigheter och skäl på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera att det införs slutliga antisubventionsåtgärder, gjorde den iranska exporterande tillverkaren ett prisåtagande i överensstämmelse med artikel 13.1 i grundförordningen.

(172)

Anbudet granskades och eftersom priserna på de enskilda varutyperna är mycket olika, drogs slutsatsen att själva det minimiimportpris som angavs i anbudet inte skulle säkerställa att den skadevållande subventioneringen upphörde när det gällde alla varor.

(173)

Det slogs också fast att den iranska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren säljer den berörda produkten samt andra varor till EU uteslutande genom ett närstående handelsföretag som exporterar ett stort antal varor framställda av olika företag. Denna försäljningsstruktur innebär en mycket stor risk för korsvis kompensation, eftersom PET som omfattas av ett åtagande skulle kunna säljas tillsammans med andra varor till samma kunder och priserna på de olika varor som säljs till samma kund då mycket lätt skulle kunna bli föremål för inbördes kompensation eller avräkning. Slutligen framgår det också av offentligt tillgängliga källor att det finns minst ytterligare en PET-tillverkare i Iran. Mot bakgrund av ovannämnda försäljningsstruktur framkallar detta förhållande allvarliga tvivel på om institutionerna och tullmyndigheterna kan säkerställa att endast PET från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren säljs enligt åtagandet, eftersom det rör sig om en råvara som lätt kan bytas ut mot en annan – det är inte alls klart hur man rent fysiskt ska kunna känna igen en råvaruprodukt från den tillverkaren.

(174)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att ett sådant åtagande inte skulle kunna genomföras i praktiken och därför inte kan accepteras. Den berörda parten upplystes om detta och fick möjlighet att lägga fram synpunkter. Partens synpunkter har emellertid inte ändrat ovannämnda slutsats.

8. SLUTGILTIGT UTTAG AV DEN PROVISORISKA TULLEN

(175)

Med hänsyn till de utjämningsbara subventionernas storlek och omfattningen av den skada som unionsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig utjämningstull införs härmed på import av polyetentereftalat med en viskositet på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628–5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten.

2. Följande satser för den slutgiltiga utjämningstullen ska tillämpas på nettopriset fritt vid unionens gräns, före tull, för den produkt som anges i punkt 1:

Land	Utjämningstullsats (EUR/ton)
Iran: samtliga företag	139,70
Pakistan: samtliga företag	44,02
Förenade Arabemiraten: samtliga företag	42,34

3. I de fall varor skadats före övergången till fri omsättning och det pris som faktiskt betalats eller ska betalas därför fördelas vid fastställandet av tullvärdet, i enlighet med artikel 145 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (7), ska den slutgiltiga utjämningstullsatsen, beräknad på grundval av de belopp som anges ovan, minskas med en procentsats som motsvarar fördelningen av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas.

4. Om inte annat anges, ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

De belopp som enligt kommissionens förordning (EU) nr 473/2010 har ställs som säkerhet i form av en provisorisk utjämningstull på import av polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628–5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten, ska slutgiltigt tas ut med den slutgiltiga utjämningstullsats som införs i enlighet med artikel 1. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga utjämningstullsatsen ska frisläppas.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 september 2010.

På rådets vägnar

K. PEETERS

Ordförande

(1) EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

(2) EUT L 134, 1.6.2010, s. 25.

(3) EUT L 134, 1.6.2010, s. 4.

(4) Se t.ex. rådets förordningar (EG) nr 713/2005 (EUT L 121, 13.5.2005, s. 1) och (EG) nr 1176/2008 (EUT L 319, 29.11.2008, s. 1).

(5) Mål T-210/95, European Fertilizer Manufacturers’ Association (EFMA) mot Europeiska unionens råd, REG 1999, s. II–3291.

(6) European Commission, Directorate-General for Trade, Directorate H, Office N105 04/092, 1049 Bruxelles/Brussel, Belgien.

(7) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

29.9.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 254/33

RÅDETS BESLUT 2010/576/GUSP

av den 23 september 2010

om Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 28 och 43.2, och

av följande skäl:

(1)	Den 12 juni 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/405/Gusp (1) om inrättande av Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo) (nedan kallat Eupol RD Congo eller uppdraget).

(2)	Den 23 juni 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/485/Gusp (2) om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2007/405/Gusp till och med den 30 juni 2009.

(3)	Den 15 juni 2009 antog rådet gemensam åtgärd 2009/466/Gusp (3) om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2007/405/Gusp till och med den 30 juni 2010.

(4)	Den 14 juni 2010 antog rådet rådets beslut 2010/329/Gusp (4) om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2007/405/Gusp till och med den 30 september 2010.

(5)	Eupol RD Congo bör fortsätta ytterligare ett år till och med den 30 september 2011.

(6)	Uppdragets ledningsstruktur bör inte påverka uppdragschefens kontraktsenliga ansvar gentemot kommissionen för genomförandet av uppdragets budget.

(7)	Den vaktkapacitet som inrättats vid rådets generalsekretariat bör aktiveras för uppdraget.

(8)	Uppdraget kommer att genomföras i en situation som kan förvärras och inverka menligt på de mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) som anges i artikel 21 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppdraget

1. Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (nedan kallat Eupol RD Congo eller uppdraget), som inrättades genom gemensam åtgärd 2007/405/Gusp, ska förlängas från och med den 1 oktober 2010 till och med den 30 september 2011.

2. Eupol RD Congo ska verka i enlighet med uppdragsbeskrivningen i artikel 2 och utföra de uppgifter som anges i artikel 3. Uppdraget ska agera utan att det påverkar Demokratiska republiken Kongos egenansvar för reformen av säkerhetssektorn.

Artikel 2

Uppdragsbeskrivning

1. För att förbättra mognaden och hållbarheten i processen för reform av den nationella kongolesiska polisen (PNC) ska Eupol RD Congo bistå de kongolesiska myndigheterna med genomförandet av polisens handlingsplan, som omfattar prioriteringarna för polisens reformprocess under perioden 2010–2012, och bygga på riktlinjerna i den strategiska ramen. Eupol RD Congo ska inriktas på konkreta åtgärder och projekt för att stödja åtgärder på reformprocessens strategiska nivå, kapacitetsuppbyggnad och stärkt samverkan mellan den nationella kongolesiska polisen och det straffrättsliga systemet i stort för att på bättre sätt stödja kampen mot sexuellt våld och strafflöshet. Eupol RD Congo ska arbeta i nära samordning och samarbete med andra unionsbiståndsgivare samt internationella och bilaterala biståndsgivare för att undvika dubbelarbete.

2. Uppdragets särskilda mål ska vara följande:

a)	Att stödja den övergripande strategiska samordningen av reformen av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo, med särskilt tonvikt på reformen av den nationella kongolesiska polisen och dess samverkan med domstolsväsendet.

b)	Att stödja genomförandet av polisreformen och förbättringen av den nationella kongolesiska polisens operativa kapacitet och ansvarsskyldighet genom mentorskap, övervakning och råd.

c)	Att främja den nationella kongolesiska polisens högre tjänstemäns, utbildares och utbildningssystems kunskaper och kapacitet, inklusive genom tillhandahållande av strategiska utbildningskurser.

d)	Att stödja kampen mot strafflöshet på området mänskliga rättigheter och sexuellt våld.

3. Uppdraget ska ha en projektcell för identifiering och genomförande av projekt. Uppdraget ska ge råd till medlemsstaterna och tredjestater och ska samordna och underlätta, under deras ansvar, genomförandet av deras projekt i områden av intresse för uppdraget och till främjande för dess mål.

Artikel 3

Uppdragets uppgifter

För att uppfylla sina mål ska uppgifterna för Eupol RD Congo vara följande:

Stöd till den övergripande strategiska samordningen av reformen av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo, med särskild tonvikt på reformen av den nationella kongolesiska polisen och dess samverkan med domstolsväsendet:

—	Stödja arbetet i och utvecklingen av uppföljningskommittén för reformen av polisen (CSRP) och dess arbetsgrupper, bland annat genom att bistå utarbetandet av en relevant ram för lagstiftning och andra föreskrifter som rör polisreformen i syfte att bidra till att utformningsarbetet slutförs.

—	Bidra till och ge råd om inrättandet och utvecklingen av de organ som ska skapas för polisreformen samt bidra till deras verksamhet genom att tillhandahålla särskild expertis på de viktigaste områdena för polisreformens genomförande.

—	Bidra till förbättrat samband mellan inrikesministeriet och justitieministeriet i syfte att öka samarbetet och förståelsen mellan dessa två ministerier.

—

Delta i den verksamhet som bedrivs av den gemensamma kommittén för rättsväsendet (Comité Mixte de Suivi du Programme Cadre de la Justice) och, när så är lämpligt, bistå vid översynen av den straffrättsliga ramen, varvid den gemensamma försvarskommittén ska stödjas, i syfte att stödja enhetlighet och konsekvens mellan de olika pelarna för reform av säkerhetssektorn.

—	Ansluta sig till de vidare unionsinsatserna och den vidare unionsverksamheten till stöd för samordning och konsekvens mellan de olika ministerierna.

Stöd till genomförandet av polisreformen och förbättringen av den nationella kongolesiska polisens operativa kapacitet och ansvarsskyldighet genom mentorskap, övervakning och råd:

—	Tillhandahålla råd om utformningen och genomförandet av en adekvat organisationsstruktur för den nationella kongolesiska polisen och stöd till insamling av uppgifter i syfte att upprätta en fullständig förteckning över antalet polistjänstemän.

—

Mentorskap för, övervakning över och råd till personalen, inklusive genom samlokalisering, om det är lämpligt, i de tekniska direktoraten inom den nationella kongolesiska polisens inspektorat och vid huvudkvarteret för att ge råd och bistånd vid genomförandet av reformprocessen och vid integreringen av alla polisavdelningar i en enda institution. Denna uppgift måste nära samordnas med FN:s Monusco-insats med beaktande av dess utstationering över hela det kongolesiska territoriet.

—

Stödja kriminalpolisens (Police Judiciaire des Parquets) integration i den nationella kongolesiska polisen, i syfte att bistå med upprättandet av en verkningsfull samverkan mellan kriminalpolisen och åklagarväsendet. Uppdraget kommer att arbeta för detta genom att, i tillämpliga fall, ge råd till nyckelaktörerna på det straffrättsliga området i nära samverkan med kommissionen och partnerprogram.

—	Stödja den nyligen inrättade avdelningen för övervakning av polisen (Inspection Générale d'Audit) genom ansträngningar för att stärka dess institutionella och operativa kapacitet i syfte att ge medborgarna och myndigheterna ett centralt instrument för demokratisk kontroll av polisen.

—	Mentorskap för och råd till kriminalpolisen i Kinshasa, särskilt genom Police de Recherche et d'Intervention, med att förbättra dess standarder och dess förmåga att effektivt förebygga och utreda brott.

—

Stödja genomförandet av handlingsplanen för polisen i syfte att ge den nationella kongolesiska polisen möjlighet att i största möjliga mån förfoga över instrument, beslutsprocesser och medel att garantera ett korrekt upprätthållande av allmän ordning med full respekt för de grundläggande friheter som fastställs i författningen och för internationella människorättsstandarder.

—	Bistå den nationella kongolesiska polisen med förbättrad samordning, konsekvens och flexibilitet i dess beslutsfattande genom att stödja en förstärkning av ledningscentrumet och operationscentrumet i Kinshasa, i nära samarbete med andra partner som redan är verksamma på området.

—	Bidra till att konceptet om närpolisverksamhet (Police de proximité) slutförs och delta i pilotprojektet Commissariat de Référence i syfte att stärka förtroendet mellan befolkningen och polisen samt förbättra säkerheten såväl objektivt som ur befolkningens uppfattning.

Främja den nationella kongolesiska polisens högre tjänstemäns, utbildares och utbildningssystems kunskaper och kapacitet, inklusive genom tillhandahållande av strategiska utbildningskurser.

—	Bistå med att förbättra utbildningskapaciteten vid kriminalpolisskolan i Kinshasa.

—	Stödja inrättandet och verksamheten vid polisakademin i Kasapa, Lubumbashi, inbegripet logistik och utrustning.

—	Stödja den yrkesmässiga utvecklingen av den nationella kongolesiska polisens högre tjänstemän i syfte att förbättra deras kunskaper i ledarskap och management.

—	Genomföra en utvärdering av den nationella kongolesiska polisens nuvarande utbildningsbehov och -resurser.

—	Bidra till utformningen av en rättslig och utbildningsrelaterad ram för polisakademins igångsättande och verksamhet.

—	Utveckla och införa utbildningsmanualer för den nationella kongolesiska polisen när det gäller grundutbildning och särskild utbildning.

—	Bidra till institutionaliseringen av närpoliskonceptet (Police de proximité) genom utbildning.

—	Delta i urvalet och utbildningen av polisutbildare.

—	Tillhandahålla specialistutbildning på områden som är till stöd för uppfyllandet av uppdragsbeskrivningens mål.

Att stödja kampen mot strafflöshet på området mänskliga rättigheter och sexuellt våld:

—	Bistå berörda grupper inom CSRP och organen för polisreformens genomförande.

—	Stödja utvecklingen av en enhetlig policy mot sexuellt våld för den nationella kongolesiska polisen och Inspection Générale d'Audit.

—	Bistå med att skapa, övervaka och tillhandahålla mentorskap för specialiserade enheter inom polisen för att bekämpa sexuellt våld, brott mot barn och strafflöshet, och öka deras institutionalisering genom mentorskap, övervakning och råd.

—	Stödja anordnandet av åtgärder som syftar till att öka polisernas medvetenhet om problemet med sexuellt våld och strafflöshet.

—	Övervaka och följa upp den nationella kongolesiska polisens och domstolarnas verksamhet på detta område och i tillämpliga fall ge råd till berörda företrädare för åklagarmyndigheterna, militärdomstolarna och kriminalpolisen i samordning med övriga nationella och internationella nyckelaktörer.

Andra uppgifter/Projektcell:

—	Vid behov stödja kommissionen, särskilt i dess projekt avseende ett integrerat system för förvaltning av mänskliga resurser och en förteckning över antalet polistjänstemän.

—

Urskilja och genomföra projekt genom en projektcell som ska säkerställa att öronmärkta medel från Guspbudgeten används korrekt för deras genomförande. Projektcellens personal kan också, inom ramen för uppdragets medel och kapaciteter, stödja medlemsstaterna och tredjestater, om dessa så begär, genom att tillhandahålla förstärkt samordning och tekniskt bistånd till deras egna projekt och under deras eget ansvar. All verksamhet vid projektcellen ska utföras inom ramen för uppdragsbeskrivningen och komplettera Eupol RD Congos verksamhet.

Artikel 4

Uppdragets struktur

1. Eupol RD Congo ska ha följande struktur:

a)	Högkvarter i Kinshasa. Högkvarteret ska bestå av uppdragschefens kontor och en stab med alla funktioner som krävs för såväl strategisk och operativ rådgivning och ledning som uppdragsstöd och administrativt stöd.

b)	Fältkontor. Ett fältkontor ska inrättas i Goma. De landsomfattande återverkningarna av uppdragsbeskrivningen kan också komma att kräva inhemska åtgärder och eventuellt tillfällig närvaro (också på längre sikt) av experter på andra ställen, fortfarande med beaktande av säkerhetssituationen.

2. För de i punkt 1 nämnda aspekterna ska närmare arrangemang anges i operationsplanen (Oplan).

Artikel 5

Civil operationschef

1. Direktören för den civila planerings- och ledningskapaciteten (CPCC) ska vara civil operationschef för Eupol RD Congo.

2. Den civila operationschefen ska, under politisk kontroll och strategisk ledning av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) samt under överinseende av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, utöva ledning och kontroll av Eupol RD Congo på strategisk nivå.

3. Den civila operationschefen ska garantera att rådets beslut och Kusps beslut genomförs på ett korrekt och effektivt sätt, bland annat genom att ge uppdragschefen de instruktioner som behövs på strategisk nivå och ge honom råd och tekniskt stöd.

4. Den fullständiga ledningen över all utstationerad personal ska även fortsättningsvis utövas av de berörda nationella myndigheterna i den utstationerande staten eller den berörda unionsinstitutionen. De nationella myndigheterna ska överföra den operativa ledningen (Opcon) av sin personal till den civila operationschefen.

5. Den civila operationschefen ska ha det övergripande ansvaret för att garantera att unionens aktsamhetsförfaranden fullgörs på ett korrekt sätt.

6. Den civila operationschefen och EU:s särskilda representant ska vid behov samråda angående reformen av säkerhetssektorn och regionsövergripande stöd.

Artikel 6

Uppdragschef

1. Uppdragschefen ska ansvara för och utöva ledning av uppdraget i insatsområdet.

2. Uppdragschefen ska utöva operativ ledning av personal från de bidragande staterna på uppdrag av den civila operationschefen och även ha det administrativa och logistiska ansvaret, bland annat för tillgångar, resurser och information som ställs till uppdragets förfogande.

3. Uppdragschefen ska ge instruktioner till all uppdragspersonal för ett effektivt genomförande av Eupol RD Congo i insatsområdet och ansvara för samordningen och den dagliga förvaltningen i enlighet med den civila operationschefens instruktioner på strategisk nivå.

4. Uppdragschefen ska ansvara för genomförandet av uppdragets budget. I detta syfte ska uppdragschefen teckna ett avtal med kommissionen.

5. Uppdragschefen ska ansvara för den disciplinära kontrollen av personalen. När det gäller utstationerad personal, ska disciplinära åtgärder vidtas av den berörda nationella myndigheten eller unionsmyndigheten.

6. Uppdragschefen ska företräda Eupol RD Congo i uppdragsområdet och se till att uppdragets närvaro synliggörs på lämpligt sätt.

7. Uppdragschefen ska vid behov samordna Eupols RD Congos verksamhet med andra unionsaktörer på fältet. Utan att befälsordningen åsidosätts, ska uppdragschefen få lokal politisk ledning om reformen av säkerhetssektorn och regionsövergripande stöd från den särskilda representanten.

Artikel 7

Personal

1. Eupol RD Congo ska i första hand bestå av personal som utstationeras av medlemsstaterna eller unionsinstitutionerna. Varje medlemsstat eller unionsinstitution ska ansvara för kostnaderna för utstationerad personal, inklusive resekostnader till och från utstationeringsplatsen, löner, sjukersättningar och andra traktamenten än tillämpliga dagtraktamenten samt ersättning för påfrestande arbete och risker.

2. Internationell civilpersonal och lokalanställda ska rekryteras på kontraktsbasis av uppdraget om de nödvändiga tjänsterna inte tillhandahålls av personal som utstationerats av medlemsstaterna. I undantagsfall, i vederbörligen välmotiverade fall, när inga kvalificerade ansökningar från medlemsstaterna föreligger får medborgare från deltagande tredjestater rekryteras på kontraktsbasis, vid behov.

3. All personal ska följa de uppdragsspecifika operativa minimisäkerhetsnormerna och uppdragets säkerhetsplan till stöd för unionens policy för säkerhet på fältet. För skydd av de sekretessbelagda EU-uppgifter som en medlem av personalen anförtros i sin tjänsteutövning ska all personal tillämpa de principer och miniminormer om säkerheten som fastställs i rådets säkerhetsbestämmelser (5).

Artikel 8

Uppdragets och personalens status

1. Uppdragets och personalens status, i tillämpliga fall inklusive privilegier, immunitet och andra garantier som krävs för att uppdraget ska kunna fullgöras och fungera smidigt, ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget.

2. Den stat eller unionsinstitution som har utstationerat en medlem av personalen ska vara ansvarig för alla yrkanden i samband med utstationeringen som kommer från eller rör personen i fråga. Staten eller unionsinstitutionen i fråga ska vara ansvarig för att i förekommande fall väcka talan mot den utstationerade personen.

3. Anställningsvillkor samt rättigheter och skyldigheter för internationell och lokalanställd personal ska fastställas i avtal mellan uppdragschefen och medlemmar av personalen.

Artikel 9

Befälsordning

1. Som krishanteringsinsats ska Eupol RD Congo ha en gemensam befälsordning.

2. Kusp ska under rådets och den höga representantens ansvar utöva politisk kontroll över och strategisk ledning av Eupol RD Congo.

3. Den civila operationschefen ska, under politisk kontroll och strategisk ledning av Kusp och överinseende av den höga representanten, leda Eupol RD Congo på strategisk nivå och i denna egenskap utfärda instruktioner till uppdragschefen och ge denne råd och tekniskt stöd.

4. Den civila operationschefen ska rapportera till rådet via den höga representanten.

5. Uppdragschefen ska ha ledningen över Eupol RD Congo i insatsområdet och vara direkt ansvarig inför den civila operationschefen.

Artikel 10

Politisk kontroll och strategisk ledning

1. Kusp ska under rådets och den höga representantens ansvar utöva den politiska kontrollen över och den strategiska ledningen av uppdraget. Rådet bemyndigar härmed Kusp att fatta nödvändiga beslut i enlighet med artikel 38 tredje stycket i fördraget. Detta bemyndigande ska omfatta befogenheten att utse en uppdragschef på förslag av den höga representanten och att ändra det operativa konceptet (Conops) och Oplan. Beslutsbefogenheterna när det gäller uppdragets mål och avslutande ska fortfarande ligga kvar hos rådet.

2. Kusp ska regelbundet avlägga rapport till rådet.

3. Kusp ska regelbundet och vid behov erhålla rapporter från den civila operationschefen och uppdragschefen om frågor inom deras ansvarsområden.

Artikel 11

Deltagande av tredjestater

1. Utan att det påverkar självständigheten i unionens beslutsfattande eller dess gemensamma institutionella ram kan tredjestater inbjudas att bidra till uppdraget, under förutsättning att de står för kostnaderna för den personal som de utstationerar, inbegripet löner, ”allrisk”-försäkring, dagtraktamenten och kostnader för resor till och från Demokratiska republiken Kongo, samt att de på lämpligt sätt bidrar till uppdragets löpande kostnader.

2. Tredjestater som bidrar till uppdraget ska i fråga om den dagliga ledningen av uppdraget ha samma rättigheter och skyldigheter som medlemsstaterna.

3. Rådet bemyndigar härmed Kusp att fatta relevanta beslut om godkännande av föreslagna bidrag och att inrätta en bidragande länders kommitté.

4. De närmare villkoren för tredjestaters deltagande ska omfattas av avtal som ingås i enlighet med artikel 37 i fördraget och av, vid behov, kompletterande tekniska arrangemang. När unionen och en tredjestat ingår ett avtal om ramen för tredjestatens deltagande i unionens krishanteringsinsatser ska bestämmelserna i avtalet tillämpas i samband med uppdraget.

Artikel 12

Säkerhet

1. Den civila operationschefen ska i samordning med rådets säkerhetsavdelning leda uppdragschefens planering av säkerhetsåtgärder och se till att de genomförs på ett korrekt och effektivt sätt för Eupol RD Congo i enlighet med artiklarna 5 och 9.

2. Uppdragschefen ska ansvara för uppdragets säkerhet och se till att minimisäkerhetskraven för uppdraget följs, i enlighet med unionens säkerhetsstrategi för personal som utstationeras utanför unionen i en operativ ställning enligt avdelning V i fördraget och därtill hörande instrument.

3. Uppdragschefen ska biträdas av en högre säkerhetstjänsteman för uppdraget, som ska rapportera till uppdragschefen och även stå i nära funktionell förbindelse med rådets säkerhetsavdelning.

4. Personalen vid Eupol RD Congo ska genomgå obligatorisk säkerhetsutbildning i enlighet med Oplan innan de träder i tjänst. Personalen ska även regelbundet genomgå av den högre säkerhetstjänstemannen anordnad repetitionsutbildning i insatsområdet.

5. Uppdragschefen ska säkerställa skydd för sekretessbelagda EU-uppgifter i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser.

Artikel 13

Vaktkapacitet

Vaktkapaciteten ska aktiveras för Eupol RD Congo.

Artikel 14

Finansiella arrangemang

1. Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för uppdraget under perioden 1 oktober 2010–30 september 2011 ska vara 6 430 000 EUR.

2. Alla utgifter ska förvaltas i enlighet med de regler och förfaranden som gäller för unionens allmänna budget.

3. Uppdragschefen ska lämna fullständig rapport till kommissionen, och övervakas av denna, när det gäller de åtgärder som vidtas inom ramen för uppdragschefens avtal.

4. Medborgare i tredjestater ska tillåtas att lämna anbud. Under förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande får uppdragschefen ingå tekniska överenskommelser med medlemsstaterna, deltagande tredjestater och andra internationella aktörer om tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler för Eupol RD Congo.

5. I de finansiella bestämmelserna ska de operativa kraven för uppdraget respekteras, inklusive kraven på utrustningskompatibilitet och uppdragsgruppernas samverkansförmåga.

6. Utgifterna ska vara stödberättigande från och med den dag detta beslut antas.

Artikel 15

Samordning

1. Uppdragschefen ska, utan att befälsordningen åsidosätts, agera i nära samordning med unionsdelegationen och Eusec RD Congo för att säkerställa konsekvens i unionens verksamhet till stöd för Demokratiska republiken Kongo.

2. Uppdragschefen ska verka i nära samordning med medlemsstaternas beskickningschefer.

3. Uppdragschefen ska samarbeta med övriga internationella aktörer som finns i landet, och verka i nära samordning med UN Monusco.

Artikel 16

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

1. Den höga representanten ska vara bemyndigad att, om det är lämpligt och alltefter uppdragets behov samt i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser, till tredjestater som är associerade med detta beslut lämna ut sådana sekretessbelagda EU-uppgifter och EU-handlingar som operationen ger upphov till, upp till nivån ”CONFIDENTIEL UE”.

2. Den höga representanten ska vara bemyndigad att, alltefter uppdragets operativa behov och i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser, till FN och OSSE lämna ut sådana sekretessbelagda EU-uppgifter och EU-handlingar som operationen ger upphov till, upp till nivån ”RESTREINT UE”. Lokala arrangemang ska utformas i detta syfte.

3. Om det föreligger ett bestämt och omedelbart operativt behov ska den höga representanten vara bemyndigad att, i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser, till värdstaten lämna ut sådana sekretessbelagda EU-uppgifter och EU-handlingar som operationen ger upphov till, upp till nivån ”RESTREINT UE”. I alla övriga fall ska sådana uppgifter och handlingar lämnas ut till värdstaten i enlighet med lämpliga förfaranden för värdstatens samarbete med unionen.

4. Den höga representanten ska vara bemyndigad att till de tredjestater och internationella organisationer som avses i punkterna 1, 2 och 3 lämna ut sådana icke-sekretessbelagda EU-handlingar med anknytning till rådets överläggningar om uppdraget vilka omfattas av sekretess enligt artikel 6.1 i rådets arbetsordning (6).

Artikel 17

Översyn av uppdraget

En översyn av uppdraget på grundval av en rapport från uppdragschefen ska läggas fram för Kusp var sjätte månad.

Artikel 18

Ikraftträdande och varaktighet

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska gälla från och med den 1 oktober 2010 till och med den 30 september 2011.

Utfärdat i Bryssel den 23 september 2010.

På rådets vägnar

S. VANACKERE

Ordförande

(1) EUT L 151, 13.6.2007, s. 46.

(2) EUT L 164, 25.6.2008, s. 44.

(3) EUT L 151, 16.6.2009, s. 40.

(4) EUT L 149, 15.6.2010, s. 11.

(5) Rådets beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 om antagande av rådets säkerhetsbestämmelser (EGT L 101, 11.4.2001, s. 1).

(6) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

29.9.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 254/40

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 28 september 2010

om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten och om frisläppande av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar

(2010/577/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

1. Provisoriska åtgärder

(1)

Den 3 september 2009 meddelade kommissionen, genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2), att den inledde ett antidumpningsförfarande mot import till unionen av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat PET) med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallade de berörda länderna). Den 1 juni 2010 införde kommissionen genom förordning (EU) nr 472/2010 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 20 juli 2009 av Polyethylene Terephthalate Committee of Plastics Europe (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för huvuddelen, i detta fall över 50 %, av unionens totala tillverkning av visst slags polyetentereftalat.

(3)

Såsom anges i skäl 11 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2008 till och med den 30 juni 2009 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)	Inom ramen för det parallella antisubventionsförfarandet införde kommissionen genom förordning (EU) nr 473/2010 (4) en provisorisk utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten.

2. Efterföljande förfarande

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade gavs även tillfälle att bli hörda.

(6)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter den bedömde som nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter som lämnades in efter det preliminära meddelandet av uppgifter beaktades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(7)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera ett avslutande av förfarandet och frisläppande av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(8)	De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades, och undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

3. Parter som berörs av förfarandet

(9)

Några berörda parter hävdade att stickprovet av unionstillverkare inte var representativt och hade satts samman på ett inkonsekvent sätt, och att skadeanalysen därför var bristfällig. De hävdade särskilt att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt eftersom antalet tillverkare inte var stort. Dessutom hävdade de att genom en ”artificiell” delning av koncerner i enskilda juridiska personer innehöll inte stickprovet vissa av marknadsledarna (Artenius, M&G Polimeri) och att metoden för urvalet av stickprovet var inkonsekvent eftersom stickprovet även innehöll två koncerner. De hävdade också att stickprovet inte var representativt eftersom det inte innehöll några tillverkare som säljer tillräckliga mängder till ett närstående PET-förädlingsföretag. Till följd av detta påstods institutionerna inte kunna bedöma unionsindustrins verkliga försörjningskapacitet och inte ta hänsyn till unionsindustrins intressekonflikt. Vidare påstods det att representativiteten minskade till 28 % av EU-tillverkningen eftersom ett företag inte lämnade ut alla nödvändiga uppgifter och uteslöts från stickprovet. Samma parter hävdade att det valda stickprovet inte var statistiskt representativt.

(10)

Vad gäller argumentet att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt eftersom antalet tillverkare inte var stort, bör det påpekas att fjorton unionstillverkare som tillhör åtta koncerner gav sig till känna under stickprovsförfarandet. Med tanke på det objektivt sett stora antalet EU-tillverkare som var samarbetsvilliga, dvs. fjorton, tillämpades ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen på grundval av den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det valda stickprovet bestod av fem enskilda företag (med sex tillverkningsplatser).

(11)

Vad gäller det första påståendet om stickprovets representativitet bör noteras att institutionerna kan ta med enskilda företag som ingår i en koncern i stickprovet så länge de är representativa och har separata räkenskaper. Att undersöka alla fjorton EU-tillverkare som tillhör de åtta koncernerna skulle annars ha förhindrat att undersökningen avslutades i tid. Det faktum att två koncerner ingick i stickprovet är emellertid inte inkonsekvent med den i detta fall tillämpade urvalsmetoden, dvs. den största representativa försäljningsvolymen till kunder i EU.

(12)

Vad gäller Indorama hade denna koncern två olika tillverkningsanläggningar under undersökningsperioden, en i Nederländerna och en i Förenade kungariket. Att ta med den koncernen i stickprovet överensstämmer med den tillämpade urvalsmetoden eftersom anläggningarna bildade en enhet i juridiskt och ekonomiskt hänseende. Vad gäller Equipolymers, som hade två separata enheter som tillverkade PET under undersökningsperioden (en i Italien och en i Tyskland), rapporterade företaget konsoliderade siffror från båda platserna. Eftersom dessa konsoliderade siffror kunde kontrolleras under ett besök på företagets huvudkontor, beslöt man att godkänna den konsoliderade rapporteringen och att behandla Equipolymers PET-tillverkande företag som en enhet i samband med detta förfarande. När det gäller påståendet att Artenius och M&G Polimeri skulle ha tagits med i stickprovet eftersom de var marknadsledare, bör noteras att inga av deras enskilda enheter var bland de företag som hade den högsta försäljningsvolymen till kunder i EU.

(13)

Vad gäller påståendet att stickprovet inte var representativt eftersom det inte innehöll en tillverkare som huvudsakligen tillverkar för intern förbrukning, bör det noteras att försörjningskapaciteten kan undersökas som ett led i analysen av unionens intresse om så begärs, och för det ändamålet kan den företagsinterna förbrukningen dras av från tillverkningsvolymen. Det är därför inte nödvändigt att ha med en sådan tillverkare i stickprovet för att undersöka vissa skadefaktorer. För det andra kan eventuella motstridiga intressen som beror på att ett företag har en dubbel ställning som både tillverkare och förädlare i EU också bedömas som ett led i analysen av unionens intresse. Att ett företag är både tillverkare och förädlare i EU har inget samband med unionsindustrins resultat, där riktmärket är försäljning till icke-närstående kunder i EU. Påståendet avvisas därför.

(14)

När det gäller påståendet om stickprovets totala representativiteten, bör det påpekas att reduceringen av stickprovet till fyra företag minskade representativiteten från 65 % till 47 % av försäljningen från samtliga samarbetsvilliga tillverkare. Samma fyra företag stod för 52 % av unionstillverkningen. Detta anses vara ett representativt stickprov av EU-tillverkare vad beträffar försäljning till icke-närstående kunder i EU.

(15)

Vad gäller påståendet att det valda stickprovet inte var statistiskt representativt, bör det noteras att enligt artikel 17.1 i grundförordningen är det som ett alternativ till ett statistiskt representativt stickprov tillåtet att basera ett stickprov på den största representativa försäljningsvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande.

(16)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit beträffande undersökningsresultaten, bekräftas härmed skälen 3–10 i förordningen om preliminär tull.

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(17)	Det erinras om att den berörda produkten i skäl 12 i förordningen om preliminär tull definieras som polyetentereftalat med en viskositet på 78 ml/g eller mer enligt ISO-standard 1628–5 med ursprung i de berörda länderna, som för närvarande omfattas av KN-nummer 3907 60 20.

(18)

I skäl 14 i förordningen om preliminär tull konstateras det dessutom att undersökningen visade att det slags PET som tillverkades och såldes i unionen av unionsindustrin och det slags PET som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i de berörda länderna och exporterades till unionen var likadana produkter.

(19)	Eftersom den berörda produkten ansågs vara en homogen produkt, delades den inte in i ytterligare produkttyper för att beräkna dumpnings- och skademarginalerna.

(20)

En exporterande tillverkare hävdade att PET borde delas in i olika produkttyper i enlighet med dess varierande viskositet, eftersom viskositeten är väsentlig för att bestämma de olika användningsområdena för de tillverkade PET-typerna. Detta krav befanns godtagbart, och metoden för att beräkna dumpnings- och skademarginalerna anpassades i enlighet med detta.

C. DUMPNING

(21)	Såsom förklaras i skäl 20 anpassades metoden för att beräkna dumpningsmarginalen, och dumpningsmarginalen för varje berört land beräknas nu separat för varje produkttyp.

1. Iran

1.1 Normalvärde

(22)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 16–18 i förordningen om preliminär tull.

1.2 Exportpris

(23)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 19 i förordningen om preliminär tull.

1.3 Jämförelse

(24)

I skäl 23 i förordningen om preliminär tull konstaterades att den iranska exportören inte kunde kvantifiera den påstådda inverkan av sanktionerna mot Iran på ett sätt som kunde styrkas. I dess synpunkter på förordningen om preliminär tull hävdade företaget att det skulle vara den undersökande myndighetens uppgift att garantera en rättvis jämförelse, inte exportörens. Enligt artikel 2.10 k i grundförordningen får dock justering göras för olikheter avseende andra faktorer om det visas att de påverkar prisernas jämförbarhet, särskilt att kunder permanent betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av olikheterna avseende dessa faktorer. Eftersom det är den exporterande tillverkaren som ska bevisa att andra faktorer förekommer, avvisas påståendet, och den metod som beskrivs i skälen 20–23 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

1.4 Dumpningsmarginal

(25)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 24 och 25 i förordningen om preliminär tull.

(26)	Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för Iran, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är 26,8 %.

2. Pakistan

2.1 Normalvärde

(27)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 27–29 i förordningen om preliminär tull.

2.2 Exportpris

(28)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 30 i förordningen om preliminär tull.

2.3 Jämförelse

(29)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 31 och 32 i förordningen om preliminär tull.

2.4 Dumpningsmarginal

(30)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 33 i förordningen om preliminär tull.

(31)	Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för den enda pakistanska exporterande tillverkaren, Novatex Limited, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är 0,6 %, dvs. under miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen.

(32)	Eftersom det inte finns några andra tillverkare av den berörda produkten i Pakistan, bör inga slutgiltiga åtgärder införas.

3. Förenade Arabemiraten

3.1 Normalvärde

(33)

Till följd av att metoden ändrades, vilket förklaras i skälen 20 och 21, har resultaten från undersökningen av om försäljningen skett vid normal handel, som beskrivs i skälen 37 och 38 i förordningen om preliminär tull, ändrats avseende några produkttyper. I de fall där den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ.

(34)	I de fall där en viss produkttyp inte hade någon lönsam försäljning, ansågs försäljningen av denna produkttyp inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle gå att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(35)	När de inhemska priserna för en viss produkttyp som såldes av de exporterande tillverkarna inte kunde användas för fastställandet av normalvärdet, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(36)

När normalvärdet konstruerades enligt artikel 2.3 i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens tillverkning och försäljning vid normal handel av den likadana produkten, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

3.2 Exportpris

(37)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 39 i förordningen om preliminär tull.

3.3 Jämförelse

(38)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 40 och 41 i förordningen om preliminär tull.

3.4 Dumpningsmarginal

(39)	Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 42 i förordningen om preliminär tull.

(40)	Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för den enda exporterande tillverkaren från Förenade Arabemiraten, JBF RAK LLC, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är 0,6 %, dvs. under miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen.

(41)	Eftersom det inte finns några andra tillverkare av den berörda produkten i Förenade Arabemiraten, bör inga slutgiltiga åtgärder införas.

D. SKADA

1. Unionstillverkning, unionsindustrin och förbrukning i unionen

(42)	Inga synpunkter har mottagits avseende unionstillverkningen, unionsindustrin och förbrukningen i unionen. Skälen 45–50 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

2. Import från de berörda länderna

2.1 Sammantagen bedömning av den berörda importens verkningar

(43)

Det bör påpekas att i skäl 52 i förordningen om preliminär tull ansågs det att eftersom den dumpningsmarginal som konstaterats för Pakistan låg under miniminivån, kunde inte verkan av denna import bedömas sammantaget med den import som preliminärt konstaterats vara dumpad från Iran och Förenade Arabemiraten.

(44)	Med tanke på att den fortsatta undersökningen visade att dumpningsmarginalen för Förenade Arabemiraten också låg under miniminivån, ansågs det att verkan av denna import inte kunde bedömas sammantaget med den dumpade importen från Iran. Följaktligen görs ingen sammantagen bedömning av importen.

2.2 Den berörda importens volym

(45)

Volymen av den dumpade importen av den berörda produkten till EU började på en relativt låg nivå 2006 men ökade gradvis fram till undersökningsperioden, och nådde 55 500 ton under undersökningsperioden. Närmare bestämt nästan fördubblades importen från Iran mellan 2006 och 2007, innan den fortsatte att stiga med över 100 procentenheter under 2008 jämfört med 2007 och med ytterligare nästan 130 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 1

	2006	2007	2008	UP
Volym av dumpad import från Iran (i ton)	11 752	26 624	40 101	55 500
Index (2006 = 100)	100	227	341	472
Marknadsandel för dumpad import från Iran	0,4 %	0,9 %	1,4 %	1,9 %
Källa: Eurostat

2.3 Marknadsandel för den berörda importen

(46)

Marknadsandelen för dumpad import från Iran var 0,4 % under 2006 och ökade stadigt med 1,5 procentenheter under hela skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt steg den med 0,5 procentenheter mellan 2006 och 2007, med ytterligare 0,5 procentenheter mellan 2007 och 2008 samt med 0,5 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg marknadsandelen för dumpad import från Iran på 1,9 %.

2.4 Priser

i) Prisutvecklingen

(47)

Det genomsnittliga importpriset minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden, och den största nedgången skedde mellan 2008 och undersökningsperioden. Närmare bestämt var det genomsnittliga priset stabilt under 2007 och sjönk med 2 procentenheter 2008, innan det sjönk med ytterligare 9 procentenheter under undersökningsperioden.

Tabell 2

	2006	2007	2008	UP
Pris på import från Iran (euro/ton)	1 033	1 034	1 008	920
Index	100	100	98	89
Källa: Eurostat

ii) Prisunderskridande

(48)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påpekade den iranska exportören att dess skademarginal var överskattad eftersom det vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet som fastställts var underskattat, vilket innebar att storleken på justeringen för olikheter i handelsledet beräknades felaktigt. Dock föreslogs ingen alternativ kvantifiering av justeringen för olikheter i handelsledet. Ett fast belopp per ton användes som bas för den preliminära beräkningen av olikheter i handelsledet. Detta belopp är en provision som tas ut av den samarbetsvilliga importagenten och som motsvarar omkring 1 % av genomsnittligt pris cif. Det finns inga andra tillgängliga uppgifter för sådana justeringar, och påståendet avvisas därför. Samma part hävdade också att den avgift på 2 % som togs ut för kostnader efter import verkade vara underskattad. I detta hänseende bör det påpekas att ingen importör var samarbetsvillig i denna undersökning och att det inte var möjligt att kontrollera de faktiska kostnaderna efter import. Eftersom det inte finns några andra tillgängliga uppgifter, tillämpades avgiften från tidigare förfaranden.

(49)	Följaktligen bekräftas det att priset på de dumpade produkter med ursprung i Iran som såldes i unionen underskred unionsindustrins priser med 3,2 %.

3. Unionsindustrins situation

(50)

Några berörda parter hävdade att unionsindustrin inte vållats någon skada eftersom stickprovet hade gjorts på ett felaktigt sätt och inga resultat därför kunde extrapoleras till att gälla hela unionsindustrin. Det påstods att eftersom ett företag (som inte ingick i stickprovet) hade angett att det utnyttjade sin kapacitet till mer än 100 %, kunde det tydligtvis inte ha vållats någon skada. Det bör noteras att den uppgift som det hänvisas till har tagits från en rapport som företaget lämnat till börsmyndigheterna och att den inte har kontrollerats. Denna uppgift stämmer inte överens med uppgifterna i ärendets handlingar. Dessutom kan en enda EU-tillverkares kapacitetsutnyttjande under inga omständigheter ändra undersökningsresultaten om vilken skada som vållats avseende nästan alla andra skadeindikatorer för EU-tillverkarna i stickprovet och övriga EU-tillverkare.

(51)	Eftersom inga andra påståenden eller synpunkter har inlämnats, bekräftas skälen 63–82 i förordningen om preliminär tull.

4. Slutsats om skada

(52)	Eftersom inga särskilda synpunkter har inlämnats, bekräftas slutsatsen om skada i skälen 83–85 i förordningen om preliminär tull.

E. ORSAKSSAMBAND

1. Den dumpade importens verkningar

(53)

Den nästan femfaldiga ökningen av volymen dumpad import från Iran mellan 2006 och undersökningsperioden, den motsvarande ökningen med 1,5 procentenheter av denna imports andel av unionsmarknaden samt det konstaterade prisunderskridandet (3,2 % under undersökningsperioden) sammanföll i allmänhet med försämringen av unionsindustrins ekonomiska situation. Man kan därför dra slutsatsen att den dumpade importen från Iran inverkade på den konstaterade skadan på unionsindustrin.

(54)	Det är viktigt att betona det att inom ramen för det parallella antisubventionsförfarandet konstaterades att den sammantagna subventionerade importen från Pakistan, Förenade Arabemiraten och Iran vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(55)	Med tanke på de betydande volymerna av och de låga priserna på import från Sydkorea och Pakistan, bekräftas också att denna import till en viss grad bidrog till den skada som unionsindustrin lidit, vilket anges i skälen 94 och 96 i förordningen om preliminär tull.

(56)	Under detta förfarande har dessutom betydande import från Förenade Arabemiraten (omkring 150 000 ton) underskridit unionsindustrins priser.

(57)	Samtidigt var den iranska importens marknadsandel under 2006 och 2007 lägre än 1 %, och under undersökningsperioden var den endast omkring 2 %, vilket motsvarar 55 000 ton.

(58)	Det bör även noteras att det prisunderskridande som fastställts för den iranska tillverkaren var lägre än för icke-dumpad import från Förenade Arabemiraten.

2. Slutsats om orsakssambandet

(59)	Sammanfattningsvis visar ovanstående analys att dumpad import med ursprung i Iran har haft en viss negativ inverkan på unionsindustrins situation, men denna inverkan i sig själv har inte varit så omfattande att den kan anses vara väsentlig, vilket krävs enligt artikel 3.6 i grundförordningen.

F. AVSLUTANDE AV FÖRFARANDET

(60)	Undersökningen har visat att importen av den berörda produkten från Pakistan och Förenade Arabemiraten inte såldes till dumpade priser. Förfarandet vad gäller Pakistan och Förenade Arabemiraten bör följaktligen avslutas utan att åtgärder införs.

(61)	Undersökningen har visat att den berörda produkten importerades från Iran till dumpade priser, och detta bidrog i viss grad till den skada som unionsindustrin lidit.

(62)	Det fastställdes dock i skäl 59 att den iranska importens negativa inverkan på unionsindustrins situation inte varit så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.

(63)	Mot bakgrund av ovanstående och med hänsyn till att den dumpade importen med ursprung i Iran inte orsakat väsentlig skada, dras slutsatsen att även förfarandet vad gäller Iran bör avslutas utan att åtgärder införs.

(64)	De belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstullen enligt förordning (EU) nr 472/2010 bör frisläppas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Antidumpningsförfarande beträffande import av polyetentereftalat med en viskositet på 78 ml/g eller högre enligt ISO-standarden 1628–5, som för närvarande omfattas av KN-nummer 3907 60 20, och med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten avslutas härmed.

Artikel 2

Förordning (EU) nr 472/2010 ska upphöra att gälla. De belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som införts enligt förordning (EU) nr 472/2010 på import av polyetentereftalat med en viskositet på 78 ml/g eller högre enligt ISO-standarden 1628–5, som för närvarande omfattas av KN-nummer 3907 60 20, och med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten ska frisläppas.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 28 september 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2) EUT C 208, 3.9.2009, s. 12.

(3) EUT L 134, 1.6.2010, s. 4.

(4) EUT L 134, 1.6.2010, s. 25.

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2010.254.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 254

Svensk utgåva	Lagstiftning	53 årgången 29 september 2010

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 855/2010 av den 27 september 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1631/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av triklorisocyanursyra med ursprung i bland annat Folkrepubliken Kina	1
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 856/2010 av den 27 september 2010 om avslutande av den partiella interimsöversynen av förordning (EG) nr 661/2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland	5
	*	Rådets genomförandeförordning (EU) nr 857/2010 av den 27 september 2010 om införande av en slutgiltig utjämningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten	10
	*	Kommissionens förordning (EU) nr 858/2010 av den 28 september 2010 om ändring av förordning (EG) nr 951/2006 när det gäller utomkvotsexport och exportlicenser	29
		Kommissionens förordning (EU) nr 859/2010 av den 28 september 2010 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	31
		BESLUT
	*	Rådets beslut 2010/576/Gusp av den 23 september 2010 om Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo)	33
		2010/577/EU
	*	Kommissionens beslut av den 28 september 2010 om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten och om frisläppande av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar	40
		2010/578/EU
	*	Kommissionens beslut av den 28 september 2010 om erkännande av att Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut [delgivet med nr K(2010) 6418] ( 1 )	46

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	MA	84,4
	MK	50,2
	TR	50,2
	ZZ	61,6
0707 00 05	TR	111,6
0707 00 05	ZZ	111,6
0709 90 70	TR	110,4
0709 90 70	ZZ	110,4
0805 50 10	AR	107,5
	CL	79,2
	EG	66,3
	IL	120,5
	MA	157,0
	TR	103,4
	UY	128,7
	ZA	101,5
	ZZ	108,0
0806 10 10	TR	120,1
	ZA	56,9
	ZZ	88,5
0808 10 80	AR	56,1
	AU	217,4
	BR	59,6
	CL	93,8
	CN	82,6
	NZ	97,6
	US	85,0
	ZA	84,7
	ZZ	97,1
0808 20 50	CN	85,9
	ZA	80,8
	ZZ	83,4
0809 30	TR	149,8
0809 30	ZZ	149,8
0809 40 05	BA	53,5
	MK	45,0
	ZZ	49,3

Undantag		Tillämpningsområde och tillämpningsdatum
”4.c.II	155 W < P ≤ 405 W	Ingen begränsning av användningen fram till den 31 december 2011. 30 mg per brännare får användas efter den 31 december 2011”

		Rättelser
	*	Rättelse till kommissionens beslut 2010/571/EU av den 24 september 2010 om ändring, mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, av bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG i fråga om undantag för användningar som innehåller bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, polybromerade bifenyler eller polybromerade difenyletrar (EUT L 251 av den 25.9.2010)	48