30.6.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/1

---

Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 61 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av nyttofordon med avseende på utskjutande delar framför hyttens bakre vägg

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 1 till föreskrifternas ursprungliga lydelse – Dag för ikraftträdande: 10 oktober 2006

INNEHÅLL

FÖRESKRIFTER

1.	Tillämpningsområde och räckvidd

2.	Definitioner

3.	Ansökan om godkännande

4.	Typgodkännande

5.	Allmänna bestämmelser

6.	Särskilda krav

7.	Ändring av fordonstyp

8.	Produktionsöverensstämmelse

9.	Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

10.	Produktionens definitiva upphörande

11.	Namn och adress för de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarna och de administrativa myndigheterna

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om godkännande, avslag på ansökan om godkännande, utökat godkännande, återkallat godkännande eller produktionens definitiva upphörande för en fordonstyp med avseende på dess utskjutande delar i enlighet med föreskrifter nr 61

Bilaga 2 –

Typgodkännandemärkenas utformning

Bilaga 3 –

Förfarande för bestämning av H-punkten och ryggstödets faktiska vinkel och för kontroll av deras förhållande till R-punkten och ryggstödets konstruktionsbestämda vinkel

Bilaga 4 –

Mätning av utskjutande delar och avstånd

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH RÄCKVIDD

1.1   Dessa föreskrifter är tillämpliga på utskjutande delar av lastfordon i kategorierna N1, N2 och N3  (1), begränsat till utvändiga ytor enligt nedanstående definition.

Den gäller inte för yttre backspeglar, inbegripet dessas fästen, eller för tillbehör som radioantenner och bagagehållare.

1.2   Föreskrifternas mål är att minska risken för eller svårighetsgraden av skadorna på en person som kommer i beröring med fordonets utvändiga ytor i händelse av en kollision.

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter ska följande definitioner gälla:

2.1   utvändig yta: den del av fordonet som är framför förarhyttens bakre vägg, enligt definitionen i punkt 2.5 med undantag av själva bakre väggen. Här ingår sådana delar som främre flyglar, främre stötfångare och framhjul.

2.2   fordonstypgodkännande: godkännande av en fordonstyp med avseende på dess utskjutande delar.

2.3   fordonstyp: motorfordon som inte skiljer sig åt i väsentliga avseenden som den utvändiga ytan.

2.4   hytt: den del av karossen som utgör förar- och passagerarhytten inklusive dörrarna.

2.5   hyttens bakre vägg: den bakersta delen på den utvändiga ytan på förar- och passagerarutrymmet. Om det inte är möjligt att bestämma läget på hyttens bakre vägg, bedöms det enligt dessa föreskrifter vara det vertikala genomkorsande planet beläget 50 cm bakom förarsätets R-punkt, med sätet i det yttersta läget om det är justerbart (se bilaga 3). Tillverkaren kan dock i samråd med den tekniska tjänsten begära ett alternativt avstånd, om 50 cm kan visas vara olämpligt för ett visst fordon (2);

2.6   referensplan: ett horisontellt plan som går mitt igenom mellan framhjulen eller ett horisontellt plan beläget på 50 cm höjd ovanför marken, beroende på vad som är lägst.

2.7   golvlinje: en linje som bestäms enligt följande:

När en kon med vertikal axel och odefinierad höjd med sidan i 15° vinkel mot vertikalen flyttas på den utvändiga sidan av det lastade fordonet, så att den förblir i kontakt med den yttre sidan av karossen vid den lägsta punkten, är golvlinjen det geometriska spåret vid dess beröringspunkter.

Vid bestämning av golvlinjen ska ingen hänsyn tas till avgasrör eller hjul, eller till funktionella mekaniska anordningar för fästen vid underdelen såsom upphängningspunkterna för domkraften, fjädringsanordningar eller sådana fästen som brukas för att användas vid bogsering eller funktionsbortfall. Vid utskärningarna vid sidan av hjulhusen ska det antas att det finns en yta som sträcker sig till de utvändiga ytorna utan att läget ändras. De främre stötfångarna ska beaktas vid bestämning av golvlinjen. Beroende på fordonstypen kan spåret för golvlinjen vara antingen i den yttre änden av stötfångarna eller i karossdelen under stötfångaren. När två eller flera beröringspunkter finns samtidigt ska den nedre användas vid bestämning av golvlinjen.

2.8   krökningsradie: radien för den cirkelbåge som bäst överensstämmer med den avrundade formen hos den aktuella delen.

3.   ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om typgodkännande för en fordonstyp med avseende på utskjutande delar ska lämnas in av fordonstillverkaren eller dennes befullmäktigade ombud.

3.2   Den ska åtföljas av följande dokument i tre exemplar:

3.2.1

Fotografier av fordonets framsida och sidor.

3.2.2

Ritningar av de utvändiga ytorna som enligt den tekniska tjänst som ansvarar för provningarnas utförande krävs för att visa överensstämmelse med bestämmelserna i punkterna 5 och 6.

3.3   Sökanden måste till den tekniska tjänst som är ansvarig för utförandet av godkännandeprovningen lämna in

3.3.1

antingen ett fordon som är representativt för den typ som ska godkännas eller del(ar) av fordonet som bedöms nödvändiga för att utföra de kontroller och provningar som krävs enligt dessa föreskrifter,

3.3.2

vissa delar och prov på använt material, om den tekniska tjänsten kräver detta.

4.   TYPGODKÄNNANDE

4.1   Om ett fordon som inlämnas för typgodkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller bestämmelserna i punkterna 5 och 6 nedan, ska typgodkännande av fordonstypen beviljas.

4.2   Ett godkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror (för närvarande 00 för föreskrifterna i ursprunglig lydelse) ska ange löpnumret på den senaste större tekniska ändringen av föreskrifterna vid tidpunkten för beviljandet av godkännandet. Samma avtalsslutande part får inte tilldela samma nummer till samma fordonstyp om denna har en annan yttre uppbyggnad eller till en annan fordonstyp.

4.3   Meddelande om typgodkännande av eller avslag på ansökan om typgodkännande för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter ska inges till de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter, med användande av ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter samt åtföljas av ritningar och fotografier enligt punkterna 3.2.1 och 3.2.2, som tillhandahålls av den som ansöker om typgodkännande, i ett format som inte överstiger A4 (210 × 297 mm) eller sammanvikt till detta format och i en lämplig skala.

4.4   På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska på en synlig och lättillgänglig plats som anges i typgodkännandeintyget anbringas ett internationellt typgodkännandemärke som består av

4.4.1

en cirkel kring bokstaven ”E” följd av det särskilda landsnumret för det land som beviljat typgodkännandet (3),

4.4.2

Numret på dessa föreskrifter, följt av bokstaven ”R”, ett tankstreck och typgodkännandenumret, placerat till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.5   Om fordonet överensstämmer med en typ som enligt en eller flera andra föreskrifter, som bilagts avtalet, typgodkänts i det land som beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter behöver symbolen i punkt 4.4.1 inte upprepas, utan i så fall ska föreskrifterna och typgodkännandenumren i alla de föreskrifter enligt vilka typgodkännande beviljats i det land som beviljat typgodkännandet enligt dessa föreskrifter placeras i lodräta kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6   Typgodkännandemärket och tilläggssymbolen ska vara tydligt läsbara och outplånliga.

4.7   Godkännandemärket ska placeras nära eller på den fordonstypskylt som anbringats av tillverkaren.

4.8   I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på utformningar av godkännandemärken.

5.   ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

5.1   Bestämmelserna i dessa föreskrifter gäller inte de delar av den utvändiga ytan som, när fordonet är olastat och med alla dörrar, fönster och åtkomstlock etc. stängda, ligger antingen

5.1.1

utanför en zon som har en övre gräns i horisontalplanet 2,00 m ovanför marken och en undre gräns antingen i referensplanet definierat i punkt 2.6 eller vid golvlinjen definierad i punkt 2.7 enligt tillverkarens val, eller

5.1.2

placerade så att de under statiska förhållanden inte kan komma i kontakt med en sfär med en diameter på 100 mm.

5.1.3

När referensplanet är zonens nedre gräns beaktas endast de delar av fordonet som befinner sig mellan två vertikalplan, varav ett berör fordonets utvändiga yta och det andra är parallellt mot detta på ett avstånd av 80 mm mot fordonets inre.

5.2   Det får på fordonets utvändiga yta inte finnas utskjutande delar som fotgängare, cyklister eller motorcyklister sannolikt kan fastna i.

5.3   Alla komponenter som anges i punkt 6 får inte uppvisa några utåtriktade spetsar eller skarpa kanter eller utskjutande delar av sådan form, dimension, riktning eller hårdhet att de sannolikt ökar risken för eller svårighetsgraden av kroppsskador på en person som träffas av eller kommer i beröring med fordonets utvändiga yta vid en kollision.

5.4   Utskjutande delar på den utvändiga ytan vilka består av material vars hårdhet inte överstiger 60 Shore A får ha en krökningsradie som är lägre än de värden som föreskrivs i punkt 6.

6.   SÄRSKILDA KRAV

6.1   Ornament, märkessymboler, bokstäver och nummer på kommersiella märken

6.1.1

Ornament, märkessymboler, bokstäver och nummer på kommersiella märken får inte ha någon krökningsradie som är mindre än 2,5 mm. Detta krav gäller inte sådana delar om de skjuter ut mindre än 5 mm från den omgivande ytan. I så fall ska dock deras utåtriktade kanter vara avfasade.

6.1.2

Ornament, märkessymboler, bokstäver och nummer på kommersiella märken som skjuter ut mer än 10 mm från den omgivande ytan ska tryckas in, lossas eller böjas när de påverkas i sin mest utskjutande punkt av en kraft på 10 daN i vilken riktning som helst i ett plan som är ungefär parallellt med monteringsytan. För att tillämpa en kraft på 10 daN används en kolv med flat ände med en diameter på inte mer än 50 mm. Om detta inte är möjligt, används en likvärdig metod. När ornament är intryckta, lossade eller böjda får den kvarvarande mängden inte skjuta ut mer än 10 mm och inte ha spetsiga, skarpa eller skärande kanter.

6.2   Strålkastarskydd och flänsar

6.2.1

På strålkastare är utskjutande skydd och flänsar tillåtna under förutsättning att deras utskjutning, mätt från lyktglasets utsida, inte överstiger 30 mm och deras krökningsradie är minst 2,5 mm.

6.2.2

Infällbara strålkastare ska uppfylla kraven i punkt 6.2.1 ovan både då de är i läge för användning och i infällt läge.

6.2.3

Bestämmelserna i punkt 6.2.1 gäller inte strålkastare försänkta i karosser, eller strålkastare som har kaross som hänger över, förutsatt att karossen uppfyller kraven i punkt 5.2.

6.3   Galler

Gallerdelar måste uppvisa en krökningsradie på

—	minst 2,5 mm om avståndet mellan närgränsande delar är mer än 40 mm,

—	minst 1 mm om avståndet är mellan 25 och 40 mm,

—	minst 0,5 mm om avståndet är mindre än 25 mm.

6.4.   Vindrute- och strålkastartorkare

6.4.1

Ovannämnda anordningar ska vara sådana att torkaraxeln är försedd med ett skyddande hölje med en krökningsradie av minst 2,5 mm och en utvändig yta av minst 150 mm2 uppmätt i projektionen av en sektion inte mer än 6,5 mm från den mest utskjutande punkten.

6.4.2

Munstycken för vindrutespolare och strålkastarspolare ska ha en krökningsradie på inte mindre än 2,5 mm. De som skjuter ut mindre än 5 mm ska ha avfasade utåtriktade kanter.

6.5   Skyddsanordningar (stötfångare)

6.5.1

Ändarna på de främre skyddsanordningarna ska vara böjda in mot karossens utvändiga yta.

6.5.2

Delarna på de främre skyddsanordningarna ska vara så utformade att alla oböjliga utåt vända ytor har en krökningsradie på minst 5 mm.

6.5.3

Utrustning såsom bogserkrokar och vinschar får inte skjuta utanför den främsta utsidan på stötfångaren. Emellertid får vinschar skjuta utanför den stötfångarens främsta yta förutsatt att de skyddas av ett lämpligt skyddshölje som har en krökningsradie på minst 2,5 mm när de inte används.

6.5.4

Kraven i punkt 6.5.2 gäller inte delar av stötfångaren eller delar monterade på eller infällda i stötfångaren som skjuter ut mindre än 5 mm. Kanter på anordningar som skjuter ut mindre än 5 mm ska vara avfasade. För sådana anordningar monterade på stötfångare som avses i andra punkter i dessa föreskrifter är de särskilda kraven i dessa föreskrifter ändå tillämpliga.

6.6   Handtag, gångjärn, tryckkontakter på dörrar, bagageutrymmen, motorhuvar, ventilationsspringor, luckor och kurvhandtag

6.6.1

Ovannämnda delar får inte skjuta ut mer än 30 mm vad gäller tryckkontakter, 70 mm vad gäller kurvhandtag och motorhuvsstängare samt 50 mm i alla andra fall. De ska ha krökningsradier på minst 2,5 mm.

6.6.2

Om sidomonterade dörrhandtag vrids när de manövreras, ska de uppfylla ettdera av följande krav: 6.6.2.1 För handtag som vrids parallellt med dörrplanet måste den öppna änden på handtagen vara bakåtriktad. Änden på sådana handtag ska vara böjd in mot dörrplanet och vara omgiven av ett skyddande hölje eller försänkt. 6.6.2.2 Handtag som vrids utåt i vilken riktning som helst och som inte är parallella med dörrplanet, ska, när dörren är stängd, innefattas i ett skyddande hölje eller vara försänkta. Den öppna änden ska vara bakåtriktad eller nedåtriktad. Handtag som inte uppfyller detta sista villkor kan ändå accepteras om — de har en oberoende returmekanism, — de, om returmekanismen inte skulle fungera, inte kan skjuta ut mer än 15 mm, — de i sådant öppet läge har en krökningsradie på minst 2,5 mm (detta krav gäller inte om den största utskjutningen i öppet läge är mindre än 5 mm, i vilket fall vinklarna på delar riktade utåt ska vara trubbiga), — deras ytomfång vid änden, när de mäts inte mer än 6,5 mm från den punkt som skjuter ut längst, inte är mindre än 150 mm2.

6.7   Fotsteg och steg

Kanterna på fotstegen och stegen ska vara rundade.

6.8   Sidoriktade vind- eller regnavvisare och vindrutesmutsavvisare

Kanter som kan riktas utåt ska ha en krökningsradie av minst 1 mm.

6.9   Plåtkanter

Plåtkanter är tillåtna förutsatt att kanten är bakåtvikt mot karossen så att den inte kan komma i kontakt med en sfär av 100 mm i diameter eller är försedd med ett skyddande hölje som har en krökningsradie av minst 2,5 mm.

6.10.   Hjulmuttrar, navkapslar och skyddande anordningar

6.10.1

Hjulmuttrar, navkapslar och skyddande anordningar får inte ha utskjutande delar i form av vingar.

6.10.2

När fordonet körs rakt fram får ingen del av hjulen, utom däcken, som är placerad över horisontalplanet som går genom rotationsaxlarna skjuta ut utanför den vertikala utskjutningen i ett horisontellt plan av fordonets utsida ovanför hjulet. Dock får skyddande anordningar som täcker hjul och hjulmuttrar skjuta ut utanför den vertikala utskjutningen av karosspanelkanten ovanför hjulet om detta är motiverat av funktionella krav. Detta förutsätter dock att den utskjutande delens krökningsradie är minst 5 mm och att utskjutningen utanför den vertikala utskjutningen av karrosspanelkanten ovanför hjulet inte i något fall överstiger 30 mm.

6.10.3

Skyddande anordning(ar) i enlighet med punkt 6.10.2 ska monteras om bultar och muttrar sticker ut utanför utskjutningen på den yttre sidan av däcket (den del av däcket som är ovanför det horisontala planet som går igenom hjulaxeln).

6.11   Fästpunkter och avgasrör

6.11.1

Fästpunkterna för domkraft (om sådana finns) och avgasrör får inte skjuta ut mer än 10 mm utanför den vertikala utskjutningen av golvlinjen eller den vertikala utskjutningen av det mellanliggande referensplanet mot fordonets utsida.

6.11.2

Trots ovanstående krav får ett avgasrör skjuta ut mer än 10 mm förutsatt att dess kanter är avrundade i änden med en krökningsradie på inte mindre än 2,5 mm.

7.   ÄNDRING AV FORDONSTYP

7.1   Varje ändring av fordonstypen ska meddelas den myndighet som godkänt fordonstypen. Myndigheten kan därefter antingen:

7.1.1

göra bedömningen att ändringarna sannolikt inte får någon ogynnsam effekt och att fordonet i varje fall fortfarande uppfyller kraven, eller

7.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarnas genomförande.

7.2   Utvidgning av typgodkännande eller avslag på ansökan om utvidgning av typgodkännande, med angivande av ändringarna, ska delges de parter till överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter, på det sätt som anges i punkt 4.3.

8.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

8.1   Varje fordon som är försett med ett typgodkännandemärke enligt dessa föreskrifter ska med avseende på utskjutande delar överensstämma med den godkända fordonstypen.

8.2   För att kunna kontrollera överensstämmelsen enligt punkt 8.1 ska ett tillräckligt antal kontroller göras på serietillverkade fordon med det typgodkännandemärke som krävs enligt dessa föreskrifter.

9.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

9.1   Det typgodkännande som beviljats med avseende på en fordonstyp enligt dessa föreskrifter kan återkallas om kraven i punkt 6 inte uppfylls eller om fordonet utan framgång genomgått provningarna enligt bilaga 3.

9.2   Om en part i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som tidigare beviljats, ska denna part genast rapportera detta till övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en kopia av typgodkännandeintyget på vilken det i slutet, med stora bokstäver, finns en signerad och daterad påskrift med ”TYPGODKÄNNANDET ÅTERKALLAT”.

10.   PRODUKTIONENS DEFINITIVA UPPHÖRANDE

Om typgodkännandeinnehavaren fullständigt upphör att tillverka en fordonstyp som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska denne underrätta den myndighet som beviljat typgodkännandet om detta. När myndigheten fått ett sådant meddelande ska den informera övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med en kopia av typgodkännandeformuläret som i slutet ska vara försett med den signerade och daterade påskriften ”PRODUKTIONEN HAR UPPHÖRT”

11.   NAMN OCH ADRESS FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR GODKÄNNANDEPROVNINGARNA OCH DE ADMINISTRATIVA MYNDIGHETERNA

De avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter ska till Förenta nationernas sekretariat förmedla namn och adresser till de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprov samt till de administrativa myndigheter som beviljar typgodkännande och till vilka formulär som intygar typgodkännande alternativt ej beviljat typgodkännande eller återkallande av typgodkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.

---

(1)  Enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), (dokument TRANS/WP.29/78/Rev.1/ändring 2, senast ändrat genom ändring 4).

(2)  Om detta alternativ utnyttjas ändras inte dessa föreskrifters tillämpningsområde.

(3)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien och Montenegro, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia och 53 för Thailand. Följande nummer ska tilldelas övriga länder i den ordning de ratificerar överenskommelsen om antagandet av enhetliga villkor för typgodkännande och ömsesidigt erkännande av typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon eller ansluter sig till denna överenskommelse; de nummer som tilldelas på detta sätt kommer att meddelas avtalsparterna av Förenta nationernas generalsekreterare.

---

---

---

---

---

30.6.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/18

---

Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 80 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) — Enhetliga bestämmelser om godkännande av säten i stora passagerarfordon och av dessa fordon med avseende på hållfastheten hos sätena och deras förankringar

Inbegripet all giltig text till och med:

Tillägg 3 till ändringsserie 01 – Dag för ikraftträdande: 18 juni 2007

Rättelse 1 till ändringsserie 01 – Dag för ikraftträdande: 12 november 2008

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRESKRIFTER

1.	Tillämpningsområde

2.	Definitioner

3.	Ansökan om typgodkännande

4.	Typgodkännande

5.	Krav för säten

6.	Krav för en fordonstyps sätesförankring

7.	Krav för installation av säten i en fordonstyp

8.	Produktionsöverensstämmelse

9.	Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

10.	Ändring och utökning av godkännande av sätestypen och/eller fordonstypen

11.	Produktionens definitiva upphörande

12.	Övergångsbestämmelser

13.	Namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovningarna samt myndigheterna

Tillägg 1 –

Provförfarande för säten enligt punkt 5 och/eller förankringar enligt punkt 6.1.2

Tillägg 2 –

Provförfarande för förankringarna i ett fordon för tillämpning av punkt 6.1.1

Tillägg 3 –

Mätningar som ska göras

Tillägg 4 –

Bestämning av godtagbarhetskriterier

Tillägg 5 –

Krav och förfarande för statisk provning

Tillägg 6 –

Energiupptagningsegenskaper hos ryggstödens baksida

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om typgodkännande eller om ej beviljat, utökat eller återkallat typgodkännande eller om produktionens definitiva upphörande av en sätestyp eller flera sätestyper med avseende på dess (deras) hållfasthet i enlighet med föreskrifter nr 80

Bilaga 2 –

Meddelande om typgodkännande eller om ej beviljat, utökat eller återkallat typgodkännande eller om produktionens definitiva upphörande av en typ av fordon med avseende på hållfastheten hos sätenas förankringar i enlighet med föreskrifter nr 80

Bilaga 3 –

Utformning av godkännandemärken

Bilaga 4 –

Förfarande för bestämning av H-punkten och den faktiska kroppsvinkeln för sittplatser i motorfordon

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.1	Dessa föreskrifter ska tillämpas på a) passagerarsäten för framåtvänd montering i fordon i kategorierna M2 och M3 ur klasserna II, III och B (1), b) fordon i kategorierna M2 och M3 ur klasserna II, III och B (1) med avseende på passagerarsätenas förankringar och sätenas montering.

1.2	På tillverkarens begäran ska fordon i kategori M2  (1) som godkänts enligt föreskrifter nr 17 anses uppfylla kraven i dessa föreskrifter.

1.3	Fordon där vissa säten omfattas av det undantag som anges i punkt 7.4 i föreskrifter nr 14 ska godkännas enligt dessa föreskrifter.

2.   DEFINITIONER

2.1   godkännande av ett säte: godkännande av en sätestyp som komponent vad avser skyddet av sittande i framåtriktade säten när det gäller sätenas hållfasthet och ryggstödens utformning.

2.2   godkännande av ett fordon: godkännande av en fordonstyp i fråga om hållfastheten hos de delar av fordonets struktur i vilka sätena ska förankras och i fråga om installationen av säten.

2.3   sätestyp: säten som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som kan påverka deras hållfasthet och styrka, vad avser följande egenskaper:

2.4   fordonstyp: fordon som inte skiljer sig åt väsentligt beträffande

2.5   säte: en anordning som kan förankras i fordonsstrukturen, inbegripet dess klädsel och fästanordningar, och som är avsedd att användas i ett fordon som sittplats för en eller flera vuxna personer.

2.6   enskilt säte: ett säte som är utformat och konstruerat för att användas som sittplats för en passagerare.

2.7   dubbelsäte: ett säte som är utformat och konstruerat för att användas som sittplats för två passagerare som sitter sida vid sida. Två säten bredvid varandra som inte har någon förbindelse ska betraktas som två enskilda säten.

2.8   rad med säten: ett säte som är utformat och konstruerat för att användas som sittplats för tre eller flera passagerare som sitter sida vid sida. Flera enskilda säten eller dubbelsäten som placerats sida vid sida ska inte betraktas som en rad med säten.

2.9   sittdyna: den del av sätet som är placerad nästan horisontellt och som är avsedd att bära upp en sittande passagerare.

2.10   ryggstöd: den del av sätet som är nästan vertikal och utformad för att stödja passagerarens rygg, axlar och eventuellt huvud.

2.11   inställningssystem: den anordning varigenom sätet eller delar av detta kan ställas in i ett läge som passar den sittande personen.

2.12   förskjutningssystem: en anordning som gör det möjligt att förskjuta sätet eller delar av sätet i sid- eller längdled utan något fast mellanläge för varken säte eller delar, för att underlätta passagerarnas på- och avstigning.

2.13   spärrsystem: en anordning som säkerställer att sätet eller delar av detta hålls kvar i bruksläge.

2.14   förankring: en del av ett fordons golv eller karosseri som ett säte kan sättas fast på.

2.15   fästanordningar: bultar eller andra komponenter som används för att sätta fast sätet i fordonet.

2.16   vagn: den provningsutrustning som tillverkats och används för dynamisk efterlikning av trafikolyckor som innebär frontalkollision.

2.17   extrasäte: ett säte för dockan som monteras på provvagnen bakom det säte som ska provas. Detta säte ska vara representativt för det säte som i fordonet ska användas bakom det säte som ska provas.

2.18   referensplan: det plan som går genom beröringspunkterna för dockans hälar och som används för att bestämma H-punkten och den faktiska kroppsvinkeln för sittplatsen i motorfordon i enlighet med föreskrifterna i bilaga 4.

2.19   referenshöjd: sätets överkants höjd över referensplanet.

2.20   docka: en docka som motsvarar specifikationerna för Hybrid II eller III (2).

2.21   referensområde: det utrymme som begränsas av två vertikala, längsgående plan på 400 mm avstånd från varandra och symmetriska med avseende på H-punkten, och som definieras av rotationen av huvudattrappen av den apparat som beskrivs i bilaga 1 till föreskrifter nr 21 från vertikalt till horisontellt. Apparaten ska vara placerad på det sätt som beskrivs i den bilagan till föreskrifter nr 21 och vara inställd till maximilängden 840 mm och minimilängden 736 mm för övrig begränsning av nämnda utrymme.

2.22   trepunktsbälte: vid tillämpningen av dessa föreskrifter inbegrips även bälten med fler än tre förankringspunkter.

2.23   avstånd mellan sätena: för säten som är vända åt samma håll, avståndet mellan framkanten av ett ryggstöd och bakkanten av ryggstödet på sätet framför, horisontellt mätt på en höjd av 620 mm ovanför golvet.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1	Ansökan om typgodkännande av ett säte ska lämnas in av sätestillverkaren eller av dennes vederbörligen godkände representant.

3.2	Ansökan om typgodkännande av ett fordon ska lämnas in av fordonstillverkaren eller av dennes vederbörligen godkände representant.

3.3

Ansökan om typgodkännande av ett säte eller ett fordon ska åtföljas av följande dokument i tre exemplar samt följande uppgifter: 3.3.1 För godkännande av ett säte: 3.3.1.1 En detaljerad beskrivning av sätet, dess fästanordningar samt inställnings-, förskjutnings- och spärrsystem. 3.3.1.2 Tillräckligt detaljerade ritningar i lämplig skala av sätet, dess fästanordningar samt inställnings-, förskjutnings- och spärrsystem. 3.3.2 För godkännande av ett fordon: 3.3.2.1 En detaljerad beskrivning av de delar av fordonsstrukturen som används som förankringar. 3.3.2.2 Tillräckligt detaljerade ritningar i lämplig skala av de delar av fordonet som används som förankringar.

3.4	Följande ska inlämnas till den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarna: 3.4.1 Två säten som är representativa för den typ som ska godkännas, om godkännandet avser ett säte. 3.4.2 En del av fordonsstrukturen om godkännandet avser ett fordon.

4.   TYPGODKÄNNANDE

4.1	Om det säte som har tillhandahållits för godkännande i enlighet med dessa föreskrifter uppfyller de relevanta kraven i punkt 5, ska godkännande beviljas för sätestypen i fråga.

4.2	Om det fordon som har tillhandahållits för godkännande i enlighet med dessa föreskrifter uppfyller de relevanta kraven i punkterna 6 och 7 ska godkännande beviljas för fordonstypen i fråga.

4.3

Varje godkänd typ ska tilldelas ett typgodkännandenummer. Dess första två siffror (för närvarande 01, motsvarande ändringsserie 01) ska ange ändringsserien med de senaste viktiga tekniska ändringar som gjorts i föreskrifterna vid tiden för typgodkännandet. Samma avtalsslutade part ska inte tilldela någon annan sätestyp eller fordonstyp samma nummer.

4.4

Meddelande om godkännande eller om utökat eller ej beviljat godkännande av en sätestyp och/eller fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter ska delges de parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter i form av ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 och/eller bilaga 2 till dessa föreskrifter.

4.5

På varje säte som överensstämmer med en sätestyp som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter och på varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska det på den plats som anges i godkännandeformuläret finnas ett tydligt och lättåtkomligt internationellt godkännandemärke som består av följande: 4.5.1 En cirkel som omger bokstaven ”E” följt av det särskilda landsnumret för landet som beviljat godkännandet (3). 4.5.2 Numret på dessa föreskrifter, följt av bokstaven R, ett bindestreck och typgodkännandenumret placerade till höger om den i punkt 4.5.1 beskrivna cirkeln.

4.6	Godkännandemärket ska vara tydligt läsbart och outplånligt.

4.7	Alltefter omständigheterna ska godkännandemärket placeras på sätet eller sätena alternativt på eller i närheten av den informationsskylt som anbringats på fordonet av tillverkaren.

4.8	Exempel på utformning av godkännandemärken finns i bilaga 3.

5.   KRAV FÖR SÄTEN

5.1	Varje sätestyp ska antingen omfattas av provningskraven i tillägg 1 (dynamisk provning) eller i tilläggen 5 och 6 (statisk provning), på tillverkarens begäran.

5.2	De provningar som sätestypen har genomgått ska anges i meddelandeformuläret om godkännande av en sätestyp, som ska överensstämma med förlagan i bilaga 1.

5.3	Alla ingående inställnings- och förskjutningssystem ska ha ett automatiskt fungerande spärrsystem.

5.4	Det ska inte krävas att inställnings- och spärrsystemen ska vara funktionsdugliga efter provningen.

6.   KRAV FÖR EN FORDONSTYPS SÄTESFÖRANKRING

6.1

Förankringen av sätena i fordonet ska kunna tåla 6.1.1 antingen den provning som beskrivs i tillägg 2, 6.1.2 eller, om sätet är monterat på den del av fordonets uppbyggnad som provas, de provningar som föreskrivs i tillägg 1. Sätet behöver inte vara ett typgodkänt säte om det uppfyller kraven i punkt 3.2.1 i ovannämnda tillägg.

6.2	Bestående deformation av samt brott på förankringen eller omgivande område ska tillåtas under förutsättning att den föreskrivna kraften har bibehållits under hela den föreskrivna perioden.

6.3	Om det finns mer än en typ av förankring på ett fordon ska varje variant provas för att fordonet ska kunna godkännas.

6.4	Det är tillräckligt med ett prov för att godkänna ett säte och ett fordon på samma gång.

6.5

För fordon i kategori M3 ska sätesförankringar anses överensstämma med kraven i punkterna 6.1 och 6.2 om säkerhetsbältenas förankringar för motsvarande sittplatser är monterade direkt på de säten som ska monteras och dessa bältesförankringar överensstämmer med kraven i föreskrifter nr 14, vid behov med det undantag som anges i punkt 7.4.

7.   KRAV FÖR INSTALLATION AV SÄTEN I EN FORDONSTYP

7.1

Alla installerade framåtriktade säten ska godkännas enligt kraven i punkt 5 i dessa föreskrifter samt omfattas av följande krav: 7.1.1 Sätet ska ha en referenshöjd på minst 1 m. 7.1.2 H-punkten för sätet omedelbart bakom ska vara mindre än 72 mm högre än H-punkten för det aktuella sätet eller, om H-punkten för sätet bakom är mer än 72 mm högre, ska det aktuella sätet provas och godkännas för installation med en sådan placering.

7.2

När godkännandet sker enligt tillägg 1 är prov 1 och 2 tillämpliga med undantag för följande: 7.2.1 Prov 1 ska inte tillämpas om sätets baksida inte kan träffas av en icke-fastspänd passagerare (dvs. om det inte finns något framåtriktat säte direkt bakom det säte som ska provas). 7.2.2 Prov 2 ska inte tillämpas 7.2.2.1 om sätets baksida inte kan träffas av en fastspänd passagerare, eller 7.2.2.2 om sätet bakom är försett med ett trepunktsbälte med förankringar som helt och hållet överensstämmer med föreskrifter nr 14 (utan undantag), eller 7.2.2.3 om sätet uppfyller kraven i tillägg 6 till dessa föreskrifter.

7.3

Om godkännandet beviljas enligt tilläggen 5 och 6 är alla provningar tillämpliga med undantag för följande: 7.3.1 Provningen i tillägg 5 ska inte tillämpas om sätets baksida inte kan träffas av en icke-fastspänd passagerare (dvs. om det inte finns något framåtriktat säte direkt bakom det säte som ska provas). 7.3.2 Provningen i tillägg 6 ska inte tillämpas 7.3.2.1 om sätets baksida inte kan träffas av en fastspänd passagerare, eller 7.3.2.2 om sätet bakom är försett med ett trepunktsbälte med förankringar som helt och hållet överensstämmer med föreskrifter nr 14 (utan undantag).

8.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Säkerställande av produktionsöverensstämmelse ska ske enligt det förfarande som fastställts i avtalet, tillägg 2 (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2), med följande krav:

8.1	Säten och/eller fordon som godkänts enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att de överensstämmer med den godkända typen genom att uppfylla kraven i punkterna 5, 6 och 7.

8.2	För att verifiera att bestämmelserna i punkt 8.1 är uppfyllda ska lämpliga kontroller av produktionen utföras. I det här fallet innebär lämpliga kontroller att produktens mått kontrolleras samt att det finns förfaranden för att kontrollera produktkvaliteten på ett effektivt sätt.

8.3

Den behöriga myndighet som har beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas vid varje produktionsenhet samt på stickprov genomföra de prov som anses vara nödvändiga bland de prov som gjorts för godkännandet. Normalt intervall för dessa kontroller ska vara en gång per år.

9.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

9.1	Ett typgodkännande som utfärdats för en sätestyp och/eller en fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter kan återkallas om ovanstående krav inte är uppfyllda.

9.2

Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat ska parten omedelbart meddela detta till övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter, via ett meddelandeformulär enligt förlagan i bilaga 1 och/eller bilaga 2 till dessa föreskrifter.

10.   ÄNDRING OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDE AV SÄTESTYPEN OCH/ELLER FORDONSTYPEN

10.1

Varje ändring av sätestyp och/eller fordonstyp ska rapporteras till den myndighet som godkänt sätestypen och/eller fordonstypen. Myndigheten kan då antingen 10.1.1 göra bedömningen att ändringarna sannolikt inte får någon ogynnsam effekt och att sätet och/eller fordonet i varje fall fortfarande uppfyller kraven, eller 10.1.2 kräva ytterligare en provrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för proven.

10.2	Bifall eller avslag på ansökan om typgodkännande, med angivande av ändringarna, ska delges de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter, på det sätt som anges i punkt 4.4 i dessa föreskrifter.

10.3

Den behöriga myndighet som utfärdar utökningen av typgodkännandet ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och underrätta övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 och/eller bilaga 2 till dessa föreskrifter.

11.   PRODUKTIONENS DEFINITIVA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av godkännandet helt upphör med att tillverka ett fordon som typgodkänts enligt dessa föreskrifter, ska denne informera den myndighet som utfärdat godkännandet om detta. När myndigheten får detta meddelande ska den meddela övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 och/eller bilaga 2 till dessa föreskrifter.

12.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

12.1	Från det datum då ändringsserie 01 träder i kraft får ingen avtalspart som tillämpar dessa föreskrifter vägra att utfärda ECE-godkännanden enligt dessa föreskrifter ändrade genom ändringsserie 01.

12.2

Från och med den 1 oktober 1999 för fordon i kategori M2 med en högsta vikt som inte överstiger 3 500 kg och från och med den sextionde dagen efter att ändringsserie 01 till dessa föreskrifter trätt i kraft för fordon i kategori M3 ska de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter endast bevilja ECE-typgodkännanden om kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie 01, är uppfyllda.

12.3

Från och med den 1 oktober 2001 för fordon i kategori M2 med en högsta vikt som inte överstiger 3 500 kg och från och med den 1 oktober 1999 för fordon i kategori M3 får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra att erkänna godkännanden som inte beviljats i enlighet med ändringsserie 01 till dessa föreskrifter.

13.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER GÄLLANDE DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNINGARNA SAMT MYNDIGHETERNA

De parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter ska informera Förenta nationernas sekretariat om namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovningarna och gällande de myndigheter som utfärdar godkännande och till vilka meddelanden om godkännande eller om utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande som utfärdats i andra länder ska skickas.

---

(1)  Enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3) (dokument TRANS/WP.29/78/rev.1/ändring 2, senast ändrad genom ändring 4).

(2)  De tekniska specifikationerna och detaljritningarna av Hybrid II och III, som motsvarar grundmåtten för en amerikansk man i den femtionde percentilen, samt specifikationerna för dess justeringar för denna provning är deponerade hos Förenta nationernas generalsekreterare och finns vid behov tillgängliga vid sekretariatet för FN:s ekonomiska kommission för Europa, Palais des Nations, Genève, Schweiz.

(3)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användning av respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 (vakant), 55 (vakant) och 56 för Montenegro. Påföljande nummer kommer att tilldelas andra länder i den kronologiska ordning som de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännanden utfärdade i enlighet med dessa föreskrifter, och det nummer de då tilldelas ska delges de avtalsslutande parterna av FN:s generalsekreterare.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

30.6.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/46

---

Endast Unece-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av Uneces statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 87 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) — Enhetliga bestämmelser om godkännande av varsellyktor för motorfordon

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 14 till föreskrifternas ursprungliga lydelse – Dag för ikraftträdande: 24 oktober 2009

Rättelse 1 till revision 2 – Dag för ikraftträdande: 11 november 2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRESKRIFTER

1.	Tillämpningsområde

2.	Definitioner

3.	Ansökan om godkännande

4.

Märkning

5.	Godkännande

6.	Allmänna bestämmelser

7.	Ljusstyrka

8.	Synlig yta

9.	Ljusets färg

10.	Provningsförfarande

11.	Värmebeständighetsprov

12.	Ändringar av en typ av varsellykta och utökning av godkännande

13.	Produktionsöverensstämmelse

15.	Produktionens definitiva upphörande

14.	Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

16.	Namn och adresser för de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovning och för myndigheterna

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om beviljat, ej beviljat, utökat eller återkallat typgodkännande eller produktionens definitiva upphörande för en typ av varsellykta i enlighet med föreskrifter nr 87

Bilaga 2 –

Exempel på godkännandemärkets utformning

Bilaga 3 –

Fotometriska mätningar

Bilaga 4 –

Minimikrav för kontroll av produktionsöverensstämmelse

Bilaga 5 –

Minimikrav för provtagning utförd av kontrollant

Bilaga 6 –

Minsta vinklar som krävs för den rumsliga ljusfördelningen

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa föreskrifter gäller varsellyktor för fordon i kategorierna L, M, N och T (1).

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1	varsellykta: en framåtriktad lykta som är avsedd att göra fordonet lättare synligt när det körs under dagtid.

2.2	Definitionerna i föreskrifter nr 48 och den ändringsserie till dessa som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande ska tillämpas i dessa föreskrifter.

2.3

varsellyktor av olika typer: lyktor som skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som a) handelsnamn eller varumärke, b) det optiska systemets egenskaper (ljusstyrkenivåer, ljusfördelningsvinklar, kategori av glödlampa, ljuskällemodul etc.). En ändring av glödlampans färg eller färgen på ett filter utgör ingen ändring av typen.

2.4	De hänvisningar som görs i dessa föreskrifter till standardglödlampor (referensglödlampor) och till föreskrifter nr 37 ska avse föreskrifter nr 37 och den ändringsserie till dessa som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande.

3.   ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om godkännande ska lämnas av innehavaren av handelsnamnet eller varumärket eller av dennes vederbörligen godkända representant.

Om sökanden så önskar, kan det i ansökan anges att anordningen får installeras på ett fordon med olika lutningar på referensaxeln i förhållande till fordonets referensplan och till marken eller roterande runt sin referensaxel. Dessa olika installationsvillkor ska anges i meddelandeformuläret.

3.2   För varje typ av varsellykta ska ansökan åtföljas av följande:

3.2.1

Ritningar (i tre exemplar) som är tillräckligt detaljerade för att möjliggöra identifiering av typen av varsellykta och som geometriskt visar det eller de lägen i vilka varsellyktan får monteras på fordonet, den observationsaxel som ska tas som referensaxel för provningarna (horisontell vinkel H = 0°, vertikal vinkel V = 0°) samt den punkt som ska tas som referenscentrum för nämnda provningar, samt den lysande ytan.

3.2.2

En kortfattad teknisk beskrivning där det, med undantag för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor, i synnerhet anges a) den kategori eller de kategorier av glödlampor som föreskrivs; denna kategori av glödlampor ska vara en av dem som finns i föreskrifter nr 37 och den ändringsserie till dessa som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande, och/eller b) den specifika identifieringskoden för ljuskällemodulen.

3.2.3

Två lyktor.

4.   MÄRKNING

Varselljus som lämnas in för godkännande ska

4.1   på lyktglaset vara försedda med sökandens handelsnamn eller varumärke; denna märkning ska vara lättläslig och outplånlig,

4.2   med undantag för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor, vara försedda med en lättläslig och outplånlig märkning som anger

a)	den kategori eller de kategorier av glödlampor som föreskrivs, och/eller

b)	den specifika identifieringskoden för ljuskällemodulen,

4.3   för lyktor med ett elektroniskt manöverdon för ljuskälla och/eller icke-utbytbara ljuskällor och/eller ljuskällemodul(er), vara försedda med en märkning som visar märkspänning eller spänningsintervall och högsta märkeffekt,

4.4   ha tillräckligt utrymme för godkännandemärket och de tilläggssymboler som föreskrivs i punkt 5.2; detta utrymme ska anges på de ritningar som avses i punkt 3.2.1.

4.5   För lyktor med ljuskällemodul(er) ska denna eller dessa vara försedd(a) med följande:

4.5.1

Sökandens handelsnamn eller varumärke. Denna märkning ska vara lättläslig och outplånlig.

4.5.2

Den specifika identifieringskoden för modulen. Denna märkning ska vara lättläslig och outplånlig. Denna specifika identifieringskod ska omfatta de inledande bokstäverna ”MD” för ”MODUL” följt av godkännandemärket utan cirkeln såsom föreskrivs i punkt 5.2.1.1 och, om flera icke identiska ljuskällemoduler används, följt av tilläggssymboler eller tecken. Denna specifika identifieringskod ska visas i de ritningar som nämns i punkt 3.2.1. Godkännandemärket behöver inte vara detsamma som på den lykta i vilken modulen används, men båda märkena ska vara från samma sökande.

4.5.3

Märkning av märkspänning och märkeffekt.

4.6   Lyktor som fungerar med andra spänningar än de nominella märkspänningarna 6 V, 12 V respektive 24 V, genom användning av ett elektroniskt manöverdon för ljuskälla som inte utgör en del av lyktan, ska även vara försedda med en märkning som anger den sekundära märkspänningen.

4.7   Ett elektroniskt manöverdon för ljuskälla som utgör en del av lyktan men som inte ingår i lamphuset ska vara försett med tillverkarens namn och sitt identifieringsnummer.

5.   GODKÄNNANDE

5.1   Allmänt

5.1.1   Om de två lyktor som lämnats in i enlighet med punkt 3.2.3 uppfyller kraven i dessa föreskrifter ska godkännande beviljas.

5.1.2   Om grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktor överensstämmer med kraven i flera föreskrifter som är bilagor till 1958 års avtal, får ett enda internationellt godkännandemärke anbringas, under förutsättning att lyktorna inte är grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda med en lykta eller lyktor som inte uppfyller kraven i någon av dessa föreskrifter.

5.1.3   Ett godkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror (för närvarande 00 för föreskrifterna i sin ursprungliga lydelse) ska ange löpnumret på den senaste större tekniska ändringen av föreskrifterna vid tidpunkten för beviljandet av godkännandet. En och samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan typ av lykta som omfattas av dessa föreskrifter samma nummer.

5.1.4   Uppgift om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande eller om produktionens definitiva upphörande för en typ av lykta enligt dessa föreskrifter ska meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med hjälp av ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

5.1.5   Varje lykta som överensstämmer med en typ som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska i det utrymme som avses i punkt 4.4 vara försedd med ett godkännandemärke i enlighet med punkterna 5.2 och 5.3.

5.1.6   Det märke och de symboler som anges i punkt 5.2 ska vara outplånliga och lättläsliga även när lyktan är monterad på fordonet.

5.2   Godkännandemärkets sammansättning

Godkännandemärket ska bestå av

5.2.1

ett internationellt godkännandemärke bestående av 5.2.1.1 en cirkel som omger bokstaven ”E” följt av det särskilda landsnumret för det land som beviljat godkännandet (2), 5.2.1.2 ett godkännandenummer,

5.2.2

tilläggssymbolen ”RL”.

5.2.3

De två siffror i godkännandenumret som anger den ändringsserie som är i kraft vid tidpunkten för utfärdandet av godkännandet får anbringas i närheten av ovanstående tilläggssymboler.

5.3   Godkännandemärkets utformning

5.3.1   Separata lyktor

I figur 1 i bilaga 2 till dessa föreskrifter finns ett exempel på hur godkännandemärket med ovannämnda tilläggssymboler kan utformas.

5.3.2   Grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktor

5.3.2.1   När grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktor överensstämmer med kraven i flera föreskrifter, får ett enda internationellt godkännandemärke anbringas, bestående av en cirkel som omger bokstaven ”E” följt av det särskilda landsnumret för det land som beviljat godkännandet och ett godkännandenummer. Detta godkännandemärke kan placeras var som helst på de grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktorna, förutsatt att

5.3.2.1.1

det är synligt efter montering,

5.3.2.1.2

ingen del av de grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktorna som avger ljus kan tas bort utan att godkännandemärket samtidigt tas bort.

5.3.2.2   Identifieringssymbolen för varje lykta enligt numret på de föreskrifter enligt vilka godkännande beviljats, tillsammans med löpnumret på den senaste större tekniska ändringen av föreskrifterna vid tidpunkten för beviljandet av godkännandet, samt den eventuella erforderliga pilen, ska placeras

5.3.2.2.1

antingen på lämplig lysande yta,

5.3.2.2.2

eller i en grupp, på ett sådant sätt att varje grupperad, kombinerad eller inbördes sammanbyggd lykta tydligt kan identifieras.

5.3.2.3   Storleken på komponenterna i ett enskilt godkännandemärke får inte vara mindre än den minsta storlek som krävs för det minsta av de enskilda märkena i de föreskrifter enligt vilka godkännande har beviljats.

5.3.2.4   Ett godkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. En och samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan typ av grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktor som omfattas av dessa föreskrifter samma nummer.

5.3.2.5   I figur 2 i bilaga 2 till dessa föreskrifter finns exempel på hur godkännandemärkena för grupperade, kombinerade eller inbördes sammanbyggda lyktor med alla ovannämnda tilläggssymboler kan utformas.

5.3.3   Lyktor som är inbördes sammanbyggda med andra lyktor där lyktglaset också kan användas för andra typer av anordningar

Bestämmelserna i punkt 5.3.2 är tillämpliga.

5.3.3.1   Dessutom kan, när samma lyktglas används, detta vara försett med de olika godkännandemärken som hänför sig till de olika typerna av strålkastare eller lyktenheter, förutsatt att anordningens huvuddel, även om lyktglaset inte kan tas bort från denna, också omfattar det utrymme som beskrivs i punkt 4.4 och är försedd med godkännandemärken för de faktiska funktionerna.

Om olika typer av anordningar ingår i samma huvuddel, får denna vara försedd med de olika godkännandemärkena.

5.3.3.2   I figur 3 i bilaga 2 till dessa föreskrifter finns exempel på hur godkännandemärken för ovanstående fall kan utformas.

6.   ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

6.1   Varje lampa ska överensstämma med de krav som fastställs i punkterna nedan.

6.2   Varsellyktor ska vara så konstruerade och uppbyggda att de vid normala användningsförhållanden och trots eventuella vibrationer som de kan utsättas för vid sådan användning förblir funktionsdugliga och behåller de egenskaper som föreskrivs i dessa föreskrifter.

6.3   För ljuskällemoduler ska följande kontrolleras:

6.3.1

Konstruktionen av ljuskällemodulen (-modulerna) ska vara sådan att a) varje ljuskällemodul endast kan monteras i avsett och korrekt läge och endast kan tas bort med hjälp av verktyg, b) om fler än en ljuskällemodul används i en anordnings hölje, ljuskällemoduler med olika egenskaper inte kan bytas ut inom samma lykthölje.

6.3.2

Ljuskällemodulen (-modulerna) ska vara manipuleringsskyddad(e).

6.4   Ljuskällemodul

6.4.1   Konstruktionen av ljuskällemodulen (-modulerna) ska vara sådan att modulen (modulerna) t.o.m. när det är mörkt endast kan monteras i korrekt läge.

6.4.2   Ljuskällemodulen (-modulerna) ska vara manipuleringsskyddad(e).

6.5   För utbytbara glödlampor gäller följande:

6.5.1

Alla kategorier av glödlampor som är godkända enligt föreskrifter nr 37 får användas, under förutsättning att det inte finns någon begränsning av användningen i föreskrifter nr 37 och den ändringsserie till dessa som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande.

6.5.2

Anordningens konstruktion ska vara sådan att glödlampan endast kan monteras i korrekt läge.

6.5.3

Glödlampshållaren ska ha de egenskaper som anges i IEC:s publikation 60061. Det datablad för hållaren som gäller för den typ av glödlampa som används ska tillämpas.

7.   LJUSSTYRKA

7.1   I referensaxeln ska det avgivna ljuset från varje lykta ha en ljusstyrka som inte understiger 400 cd.

7.2   Utanför referensaxeln och inom de vinkelområden som fastställs i anordningsdiagrammet i bilaga 6 till dessa föreskrifter får styrkan på det avgivna ljuset från varje lykta

7.2.1

inte i någon av de riktningar som motsvarar punkterna i tabellen över standardljusfördelning i bilaga 3 till dessa föreskrifter understiga det minimivärde som fastställs i punkt 7.1 multiplicerat med den procentsats som för riktningen i fråga anges i den tabellen, och

7.2.2

inte överstiga 1 200 cd i någon riktning där lampan är synlig.

7.3   Dessutom får det avgivna ljusets styrka inte understiga 1,0 cd inom det område som fastställs i diagrammet i bilaga 6.

7.4   För lyktor som innehåller fler än en ljuskälla ska lyktan uppfylla den minimisstyrka som krävs när någon av ljuskällorna är ur funktion, och när alla ljuskällorna är tända får maximistyrkan inte överstigas.

En grupp av ljuskällor som är kopplade så att alla slutar att avge ljus om en av dem går sönder ska anses vara en ljuskälla.

8.   SYNLIG YTA

Den synliga ytans area i referensaxelns riktning för lyktan får inte understiga 25 cm2 eller överstiga 200 cm2.

9.   LJUSETS FÄRG

Ljusets färg ska vara vit. Den ska mätas under de förhållanden som anges i punkt 10.

10.   PROVNINGSFÖRFARANDE

10.1   Alla fotometriska och kolorimetriska mätningar ska utföras med en ofärgad standardglödlampa av den kategori som föreskrivs för anordningen, och matningsspänningen ska vara reglerad så att det referensljusflöde som föreskrivs för denna glödlampstyp erhålls, om glödlampan inte försörjs genom ett elektroniskt manöverdon för ljuskälla.

10.2   För system som använder ett elektroniskt manöverdon för ljuskälla som utgör en del av lyktan (3) ska alla fotometriska och kolorimetriska mätningar utföras med en spänning på 6,75 V, 13,5 V respektive 28,0 V vid lyktans ingångar.

10.3   För system som använder ett elektroniskt manöverdon för ljuskälla som inte utgör en del av lyktan ska den spänning som tillverkaren uppgett användas vid lyktans ingångar. Provningslaboratoriet ska be tillverkaren tillhandahålla det elektroniska manöverdon som krävs för att försörja ljuskällan och de tillämpliga funktionerna. Den spänning som ska användas för lampan ska anges i meddelandeformuläret i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

10.4   För alla lyktor, utom de som är utrustade med glödlampor, ska de ljusstyrkor som uppmäts efter en minuts och efter 30 minuters drift uppfylla minimi- och maximikraven. Fördelningen av ljusstyrkan efter en minuts drift kan beräknas ur fördelningen av ljusstyrkan efter 30 minuters drift genom att vid varje provningspunkt använda förhållandet mellan de vid HV uppmätta ljusstyrkorna efter en minuts och efter 30 minuters drift.

10.5   Gränserna för den synliga ytan i riktningen för en ljussignalanordnings referensaxel ska bestämmas.

11.   VÄRMEBESTÄNDIGHETSPROV

11.1   Lyktan ska genomgå ett prov som innebär att den efter att ha värmts upp i tjugo minuter ska användas oavbrutet under en timme. Omgivningstemperaturen ska vara 23 °C ±5o. Den glödlampa som används ska vara av den kategori som rekommenderas för lyktan och försörjas med ström med en spänning som ger den angivna medeleffekten vid motsvarande provningsspänning. För lyktor som endast är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra) ska dock provningen utföras med ljuskällan i lyktan, i enlighet med punkt 10.2 i dessa föreskrifter.

11.2   När endast den högsta effekten är angiven ska provningen utföras genom reglering av spänningen så att 90 % av den angivna effekten erhålls. Den angivna medeleffekten eller högsta effekten enligt ovan ska i samtliga fall väljas från det spänningsområde på 6, 12 eller 24 V inom vilket den når sitt högsta värde. För lyktor som endast är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra) ska de provningsföreskrifter som fastställs i punkt 10.2 i dessa föreskrifter tillämpas.

11.3   Efter det att lyktans temperatur stabiliserats vid omgivningstemperaturen får inga tecken på förvridning, missformning, sprickbildning eller färgförändring kunna skönjas. Om tvivel förekommer ska ljusstyrkan mätas i enlighet med punkt 7. Vid denna mätning ska värdena uppgå till åtminstone 90 % av de värden som uppmättes före värmebeständighetsprovet för samma anordning.

12.   ÄNDRINGAR AV EN TYP AV VARSELLYKTA OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDE

12.1   Varje ändring av typen av lykta ska rapporteras till den myndighet som godkänt typen av lykta. Myndigheten kan sedan antingen

12.1.1

göra bedömningen att ändringarna sannolikt inte får någon ogynnsam effekt och att lyktan i varje fall fortfarande uppfyller kraven, eller

12.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

12.2   De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska underrättas i enlighet med förfarandet i punkt 5.1.4 om att godkännandet beviljats eller inte beviljats, varvid ändringarna ska specificeras.

12.3   Den behöriga myndighet som utfärdar utökningen av godkännande ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och underrätta övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med användande av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

13.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Produktionens överensstämmelse ska bedömas enligt de förfaranden som fastställts i avtalet, tillägg 2 (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev. 2), med följande krav:

13.1	Lyktor som är godkända enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att de överensstämmer med den godkända typen genom att kraven i punkterna 6, 7, 8 och 9 uppfylls.

13.2	Minimikraven för kontrollmetoder för produktionsöverensstämmelse i bilaga 4 till dessa föreskrifter ska uppfyllas.

13.3	Minimikraven för provtagning utförd av en kontrollant i bilaga 5 till dessa föreskrifter ska uppfyllas.

13.4	Den myndighet som beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas i varje produktionsenhet. Normalt intervall för dessa granskningar ska vara en gång vartannat år.

14.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

14.1   Ett godkännande som beviljats för en typ av varsellykta enligt dessa föreskrifter kan återkallas om kraven inte uppfylls eller om en varsellykta som är försedd med godkännandemärke inte överensstämmer med den godkända typen.

14.2   Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat ska den genast underrätta övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med användande av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

15.   PRODUKTIONENS DEFINITIVA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av godkännandet helt upphör att tillverka en typ av varsellykta som godkänts enligt dessa föreskrifter, ska denne meddela detta till den myndighet som beviljat godkännandet. Vid mottagandet av detta meddelande ska denna myndighet underrätta övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med användande av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

16.   NAMN OCH ADRESSER FÖR DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR GODKÄNNANDEPROVNING OCH FÖR MYNDIGHETERNA

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska till Förenta nationernas sekretariat rapportera namn och adresser för de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovning och för de myndigheter som beviljar typgodkännande och till vilka intyg om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande eller om produktionens definitiva upphörande, som utfärdas i annat land, ska sändas.

---

(1)  Enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), (dokument TRANS/WP.29/78/Rev.1/ändring 2, senast ändrat genom ändring 4).

(2)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 och 55 (vakanta), 56 för Montenegro, 57 (vakant) och 58 för Tunisien. Efterföljande nummer ska tilldelas andra länder i den kronologiska ordning i vilken de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännanden utfärdade i enlighet med dessa föreskrifter, och Förenta nationernas generalsekreterare ska meddela de avtalsslutande parterna de sålunda tilldelade numren.

(3)  I dessa föreskrifter avses med utgör en del av lyktan att fysiskt ingå i lamphuset eller vara externt (separat eller inte) från lamphuset, men levereras av lykttillverkaren som en del av lyktsystemet.

---

---

---

---

---

---

---

30.6.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/69

---

Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 91 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) — Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av sidomarkeringslyktor till motorfordon och släpvagnar till dessa

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 11 till föreskrifterna i sitt ursprungliga skick – Dag för ikraftträdande: 15 oktober 2008

INNHÅLL

FÖRESKRIFTER

1.	Tillämpningsområde

2.	Definitioner

3.	Ansökan om typgodkännande

4.

Märkning

5.	Typgodkännande

6.	Allmänna bestämmelser

7.	Ljusstyrka på avgivet ljus

8.	Det avgivna ljusets färg

9.	Provningsförfarande

10.	Ändringar av en typ av sidomarkeringslykta och utvidgning av typgodkännande

11.	Produktionsöverensstämmelse

12.	Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

13.	Produktionens slutgiltiga upphörande

14.	Namn och adresser till de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovningarna och till myndigheterna

15.	Övergångsbestämmelser

BILAGOR

Bilaga 1 –

Minsta vinklar som krävs för ljusfördelningen

Bilaga 2 –

Meddelande om godkännande eller avslag eller utvidgning eller återkallande av typgodkännande eller slutgiltigt nedlagd produktion av en typ av sidomarkeringslykta märkt SM1/SM2

Bilaga 3 –

Godkännandemärkenas utformning

Bilaga 4 –

Fotometriska mätningar

Bilaga 5 –

Färg på avgivet ljus: ljus för trikromatiska koordinater

Bilaga 6 –

Minimikrav för kontroll av produktionsöverensstämmelse

Bilaga 7 –

Minimikrav för provtagning utförd av kontrollant

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa föreskrifter gäller sidomarkeringslyktor för fordon i kategorierna M, N, O och T (1).

2.   DEFINITIONER

2.1	Definitionerna i föreskrifterna nr 48 och de ändringsserier till dessa som gäller vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande ska tillämpas för dessa föreskrifter.

2.2	Med ”sidomarkeringslykta” avses en lykta som används för att ange fordonets närvaro då det betraktas från sidan.

2.3

”Sidomarkeringslyktor av olika typer”: lyktor som skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som: a) handelsnamn eller varumärke, b) det optiska systemets egenskaper (ljusstyrka, ljusspridningsvinklar, kategori av glödlampa, ljuskällemodul etc.). En ändring av glödlampans färg eller färgen i något filter utgör ingen ändring av typen.

2.4	De hänvisningar som i dessa föreskrifter görs till standard(referens)glödlampa(or) och till föreskrifter nr 37 ska avse föreskrifter nr 37 och deras ändringsserie som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1

Ansökan om typgodkännande ska inlämnas av innehavaren av handelsnamnet eller varumärket eller av dennes vederbörligen godkända representant. Om den sökande så önskar, kan det i ansökan anges att anordningen får installeras i ett fordon med olika lutningar på referensaxeln i förhållande till fordonets referensplan och till marken eller roterande runt sin referensaxel. Dessa olika installationsvillkor ska anges i meddelandeformuläret. I det ska följande anges: 3.1.1 Om sidomarkeringslyktan ska avge gult eller rött ljus.

3.2.

Ansökan ska för varje typ av sidomarkeringslykta åtföljas av följande: 3.2.1 Tre ritningar som är tillräckligt detaljerade för att man ska kunna avgöra sidomarkeringslyktans typ och var den ska monteras på fordonet. Den observationsaxel som ska användas som referensaxel vid provningarna (horisontell vinkel H = 0°, vertikal vinkel V = 0°), samt den punkt som ska tas som referenscentrum för nämnda provningar och de vertikala och horisontella tangenterna till den lysande ytan och deras avstånd från lyktans referenscentrum. Ritningarna ska vidare visa placeringen av typgodkännandenumret och tilläggssymboler i förhållande till typgodkännandemärkets cirkel. 3.2.2 En kortfattad teknisk beskrivning som framförallt ska innehålla en av följande två punkter, dock med undantag för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor: a) Den kategori eller de kategorier av glödlampor som föreskrivs. Denna kategori av glödlampor ska vara en av dem som finns i föreskrifter nr 37 och dess serie av ändringar i kraft vid tiden för ansökande om typgodkännande. b) Den specifika identifieringskoden för ljuskällemodulen. 3.2.3 Två provexemplar. Om ansökan gäller sidomarkeringslyktor som inte är identiska men symmetriska och lämpliga att montera, den ena på vänstra och den andra på den högra sidan av fordonet, och/eller en på framdelen och en på bakdelen, kan de två provexemplar som lämnas vara identiska och lämpliga att endast monteras på den högra eller den vänstra sidan av fordonet, och/eller endast på framdelen eller endast bakdelen.

4.   MÄRKNING

4.1	Sidomarkeringslyktor som lämnats in för typgodkännande ska uppfylla följande krav:

4.2	De ska vara försedda med den sökandes handelsnamn eller varumärke, som ska vara tydligt läsbart och outplånligt.

4.3	Med undantag för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor ska de vara försedda med en tydligt läsbar och outplånlig märkning som anger minst en av följande två punkter: a) Den kategori eller de kategorier av glödlampor som föreskrivs. b) Den specifika identifieringskoden för ljuskällemodulen.

4.4	De ska vara försedda med ett tillräckligt stort utrymme för godkännandemärket och de ytterligare symboler som anges i punkt 5.4; utrymmet ska anges på de ritningar som avses i punkt 3.2.1.

4.5	Lyktor med icke-utbytbara ljuskällor eller ljuskällemodul(er) ska vara försedda med en märkning som visar märkspänning eller spänningsintervall samt märkeffekt.

4.6

Lyktor med ljuskällemoduler ska vara försedda med följande: 4.6.1 Den sökandes handelsnamn eller varumärke, som ska vara tydligt läsbart och outplånligt. 4.6.2 Modulens specifika identifieringskod, som ska vara tydligt läsbar och outplånlig. Denna specifika identifieringskod ska omfatta de inledande bokstäverna ”MD” för ”MODUL” följt av typgodkännandemärket utan cirkeln såsom föreskrivs i punkt 5.4.1.1 och, om flera ej identiska ljuskällemoduler används, följas av tilläggssymboler eller tecken. Denna specifika identifieringskod ska visas i de ritningar som nämns i punkt 3.2.1. Typgodkännandemärkningen behöver inte vara samma som på den lykta på vilken modulen används, men båda märkningarna ska vara från samma sökande. 4.6.3 Uppgift om märkspänning och märkeffekt.

5.   TYPGODKÄNNANDE

5.1	Om de två sidomarkeringslyktor som lämnats in för typgodkännande i enlighet med punkt 3.2.3 uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ska typgodkännande beviljas.

5.2

Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror ska ange löpnumret på den senaste betydande tekniska ändringen av föreskrifterna vid tidpunkten för beviljandet av godkännandet. Samma avtalspart får inte tilldela en annan typ av sidomarkeringslykta, som omfattas av dessa föreskrifter, samma godkännandenummer, utom då det gäller en utvidgning av typgodkännandet för en sidomarkeringslykta som endast avviker genom färgen på ljuset som avges.

5.3	Meddelande om beviljat typgodkännande, utvidgat typgodkännande eller avslag på ansökan om typgodkännande av en typ av sidomarkeringslykta ska meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med ett formulär som överensstämmer med mallen i bilaga 2 till dessa föreskrifter.

5.4

Varje sidomarkeringslykta som överensstämmer med en typ som godkänts enligt dessa föreskrifter ska, på den plats som anges i punkt 4.4, som tillägg till den märkning som föreskrivs i punkterna 4.2 och 4.3 eller 4.4, vara märkt med följande: 5.4.1 Ett internationellt godkännandemärke, bestående av 5.4.1.1 En cirkel som omger bokstaven ”E” följd av det särskilda landsnumret för landet som utfärdat typgodkännande (2) och 5.4.1.2 typgodkännandenumret som beskrivs i punkt 5.2. 5.4.2 Tilläggssymbolen ”SM1” eller ”SM2”. 5.4.3 De två siffror i typgodkännandenumret som anger den ändringsserie som gällde vid tidpunkten för utfärdandet av typgodkännandet får anbringas i närheten av ovanstående tilläggssymboler. 5.4.4 På anordningar med reducerad ljusspridning i enlighet med punkt 2.5 i bilaga 4 till dessa föreskrifter, en vertikal pil som utgår från ett horisontellt segment och som pekar nedåt.

5.5	Märkningarna och symbolerna som anges i punkterna 5.4.1-5.4.3 ska vara tydligt läsbara och outplånliga även när lyktan är monterad på fordonet.

5.6

Om grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lyktor överensstämmer med kraven i olika FN-föreskrifter, kan ett enda internationellt typgodkännandemärke anbringas, under förutsättning att lyktan inte är grupperad, kombinerad eller sammanbyggd med en lykta eller lyktor som inte uppfyller kraven i någon av dessa föreskrifter.

5.6.1

Typgodkännandemärket ska bestå av en cirkel som omger bokstaven ”E”, följd av det särskilda landsnumret för landet som beviljat typgodkännandet. Detta typgodkännandemärke kan placeras var som helst på grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lyktor förutsatt att följande krav är uppfyllda: 5.6.1.1 Det är synligt efter montering. 5.6.1.2 Ingen del av de grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lyktorna som sänder ut ljus kan tas bort utan att man samtidigt tar bort godkännandemärket.

5.7

Identifieringssymbolen för varje lykta, med angivelse av numret på de föreskrifter enligt vilka typgodkännande beviljats, tillsammans med löpnumret för de senaste betydande tekniska ändringarna av föreskrifterna vid tiden för beviljande av godkännande, ska ingå i märkningen och placeras 5.7.1 på lämplig ljusavgivande yta, eller 5.7.2 i en grupp på ett sådant sätt att varje enskild lampa lätt kan identifieras (tre möjliga lösningar finns i exempel 2 i bilaga 3).

5.8	Storleken på de ingående delarna i ett enskilt typgodkännandemärke får inte vara mindre än den minsta storlek som krävs för det minsta av de enskilda märkena för vilket typgodkännande beviljats.

5.9	Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. En och samma avtalspart får inte tilldela samma nummer till en annan typ av lyktenhet som omfattas av dessa föreskrifter.

5.10	I bilaga 3 till dessa föreskrifter finns exempel på utformning av typgodkännandemärken för en enskild lampa (exempel 1) och för en lyktenhet (exempel 2).

5.11	Lampor grupperade med en typ av strålkastare vars lins också används för en annan typ av strålkastare. Bestämmelserna i punkterna 5.6–5.9 ska tillämpas.

5.11.1

Om olika typer av strålkastare, eller lyktenheter som innefattar en strålkastare, har samma lins, kan den senare emellertid ha olika godkännandemärken som hör till de olika typerna av strålkastare eller lyktenheter, förutsatt att strålkastarens huvuddel, även om linsen inte kan tas bort från denna, också är försedd med typgodkännandemärken för de faktiska funktionerna. Om olika typer av strålkastare ingår i samma huvuddel, kan de olika godkännandemärkena placeras på den senare.

5.11.2

I exempel 3 i bilaga 3 till dessa föreskrifter ges exempel på typgodkännandemärken för lampor sammanbyggda med en strålkastare.

5.12

Typgodkännandemärkningen ska vara tydligt läsbar och outplånlig. Den kan placeras på en inre eller yttre del (genomskinlig eller inte) av anordningen, som inte kan separeras från den genomskinliga, ljusavgivande delen av strålkastaren. Märkningen ska under alla omständigheter vara synlig när anordningen är monterad på fordonet, eventuellt efter att en rörlig del som en motorhuv eller bagagelucka eller dörr öppnats.

6.   ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

6.1	Varje sidomarkeringslykta för vilken det ansöks om godkännande ska överensstämma med specifikationerna i punkterna 7 och 8 i dessa föreskrifter.

6.2	Sidomarkeringslyktor ska vara utformade så att de vid normal användning, trots de vibrationer de utsätts för, fortsätter att fungera tillfredsställande och bibehåller de egenskaper som anges i dessa föreskrifter.

6.3

För ljuskällemoduler ska följande kontrolleras: 6.3.1 Att ljuskällemodulen eller -modulerna är sådana att a) varje ljuskällemodul endast kan monteras i avsett och korrekt läge och endast kan tas bort med hjälp av verktyg, b) ljuskällemoduler med olika egenskaper inte kan bytas ut inom samma lykthölje, om fler än en ljuskällemodul används i ett lykthölje. 6.3.2 Ljuskällemodulen eller -modulerna ska vara garantiförseglade.

6.4

För utbytbara glödlampor gäller följande: 6.4.1 Varje kategori eller alla kategorier av glödlampa(or) som godkänts enligt föreskrifter nr 37 kan användas, förutsatt att ingen begränsning av användningen görs i föreskrifter nr 37 och deras ändringsserie som var i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande. 6.4.2 Enheten ska vara konstruerad så att glödlampan endast kan monteras i korrekt läge. 6.4.3 Glödlampshållaren ska ha de egenskaper som anges i IEC:s publikation 60061. Det datablad för hållaren som gäller för den typ av glödlampa som används ska tillämpas.

7.   LJUSSTYRKA PÅ AVGIVET LJUS

7.1

Ljusstyrkan på det ljus som avges av vart och ett av de två provexemplaren ska uppfylla nedanstående krav: Kategori av sidomarkeringslykta SMI SM2 7.1.1 Minimiljusstyrka Inom referensaxeln 4,0 cd 0,6 cd Inom andra specificerade vinkelfält än ovannämnda 0,6 cd 0,6 cd 7.1.2 Maximistyrka Inom det specificerade vinkelfältet (3) 25,0 cd 25,0 cd 7.1.3 Vinkelfält Horisontella ± 45 grader ± 30 grader Vertikala ± 10 grader ± 10 grader

7.1.4

När en lykta innehåller fler än en ljuskälla gäller följande:   Lyktan ska uppfylla kravet på den minimistyrka som krävs när någon av ljuskällorna är ur funktion.   När samtliga ljuskällor är påslagna får den föreskrivna maximistyrkan inte överstigas. Alla ljuskällor som är seriekopplade betraktas som en enda ljuskälla.

7.2

Utanför referensaxeln och inom de vinkelområden som definieras i figurerna i bilaga 1 ska styrkan hos det utsända ljuset från var och en av de två bifogade sidomarkeringslyktorna uppfylla följande krav: 7.2.1 Styrkan i det utsända ljuset ska inte i någon av de riktningar som motsvarar punkterna i ljusfördelningstabellen i bilaga 4 understiga det minimivärde som fastställs i punkt 7.1 med den procentsats som anges i nämnda tabell för den aktuella riktningen. 7.2.2 Sidomarkeringslyktan får inte, i någon riktning inom det utrymme från vilket sidomarkeringslyktan i fråga är synlig, överskrida det högsta värde som anges i punkt 7.1. 7.2.3 Bestämmelserna i punkt 2.2 i bilaga 4 till dessa föreskrifter om lokala ljusstyrkevariationer ska följas.

7.3	Bilaga 4, som det hänvisas till i punkt 7.2.1, innehåller uppgifter om de mätmetoder som ska användas.

8.   DET AVGIVNA LJUSETS FÄRG

8.1

Sidomarkeringslyktan ska utsända gult ljus. Den kan dock utsända rött ljus om den bakre sidomarkeringslyktan är grupperad, kombinerad eller sammanbyggd med det bakre positionsljuset, bakre sidopositionslyktan, bakre dimljuset eller stopplyktan eller är grupperad med eller delar den ljusutsändande ytan med bakre reflektorn.

8.2

Färgen på det ljus som avges inuti det ljusfördelningsområde som definieras i punkt 2 i bilaga 4 ska ligga inom de trikromatiska koordinater som föreskrivs för den aktuella färgen när den mäts i enlighet med bilaga 5 till dessa föreskrifter. Utanför detta område får ingen skarp färgvariation observeras.

9.   PROVNINGSFÖRFARANDE

9.1	Mätningarna ska utföras med en ofärgad standardglödlampa av den typ som rekommenderas för sidomarkeringslyktan och vara reglerad så att det normala ljusflöde som föreskrivs för denna lamptyp uppnås, med beaktande av bestämmelserna i punkt 9.2.

9.2

Alla mätningar av de lyktor som är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra) ska utföras vid 6,75 V, 13,5 V respektive 28,0 V. När det gäller ljuskällor som försörjs genom särskild strömförsörjning ska ovan nämnda märkspänningar tillämpas på ingångarna till denna strömförsörjning. Provningslaboratoriet får av tillverkaren kräva den särskilda strömförsörjning som behövs för att försörja ljuskällorna.

9.3	Gränserna för den synliga ytan i riktningen för en ljussignalanordnings referensaxel ska bestämmas.

10.   ÄNDRINGAR AV EN TYP AV SIDOMARKERINGSLYKTA OCH UTVIDGNING AV TYPGODKÄNNANDE

10.1

Den myndighet som typgodkände lyktan ska underrättas om alla ändringar av en typ av sidomarkeringslykta. Myndigheten kan då antingen 10.1.1 anse att ändringarna troligen inte har någon märkbar negativ inverkan och att sidomarkeringslyktan fortfarande uppfyller kraven, eller 10.1.2 begära ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

10.2	Beviljande av eller avslag på ansökan om typgodkännande med angivande av ändringarna ska genom det förfarande som anges i punkt 5.3 anmälas till de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter.

10.3

Den behöriga myndighet som utfärdar en utvidgning av typgodkännande ska tilldela varje meddelandeformulär som utarbetas för en sådan utökning ett serienummer och underrätta de övriga avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med mallen i bilaga 2 till dessa föreskrifter.

11.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Förfarandena för produktionsöverensstämmelse ska följa dem som anges i avtalet, tillägg 2 (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2), med följande krav:

11.1	De sidomarkeringslyktor som godkänns enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att de överensstämmer med den godkända typen genom att kraven i punkterna 7 och 8 uppfylls.

11.2	Minimikraven för kontrollmetoder för produktionsöverensstämmelse som fastställs i bilaga 6 till dessa föreskrifter ska uppfyllas.

11.3	Minimikraven för provtagning utförd av en kontrollant som fastställs i bilaga 7 till dessa föreskrifter ska uppfyllas.

11.4	Den myndighet som beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av produktionsöverensstämmelse som tillämpas på varje produktionsenhet. Granskningen ska normalt ske vart annat år.

12.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

12.1	Det typgodkännande som beviljats för en sidomarkeringslykta i enlighet med dessa föreskrifter kan återkallas om föregående villkor inte uppfylls.

12.2

Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat ska den genast underrätta de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med mallen i bilaga 2 till dessa föreskrifter.

13.   SLUTGILTIGT NEDLAGD PRODUKTION

Om innehavaren av typgodkännandet upphör med tillverkningen av en sidormarkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter, ska denne informera den myndighet som beviljat typgodkännandet. Då myndigheten får ett sådant meddelande ska den informera övriga parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med mallen i bilaga 2 till dessa föreskrifter.

14.   NAMN OCH ADRESSER TILL DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNINGARNA OCH TILL MYNDIGHETERNA

De avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter ska till Förenta nationernas sekretariat meddela namn och adresser till de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och till de myndigheter som beviljar godkännande, till vilka formulär som intygar godkännande alternativt utvidgning eller avslag eller återkallande av godkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.

15.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

15.1	Från och med dagen för det officiella ikraftträdande av supplement 3 till föreskrifterna får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ECE-godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 3.

15.2

Från och med 24 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till dessa föreskrifter, ska de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja ECE-godkännanden endast om den typ av sidomarkeringslykta som ska godkännas uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 3.

15.3	De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter får inte vägra att bevilja utvidgningar av godkännande enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

15.4

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att under den tolvmånadersperiod som följer på dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till föreskrifterna bevilja godkännanden för de typer av sidomarkeringslyktor som uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

15.5

De ECE-godkännanden som inom tolv månader efter dagen för ikraftträdandet beviljats enligt dessa föreskrifter och alla utökningar av typgodkännanden, inklusive typgodkännanden enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement, ska förbli obegränsat giltiga. När den typ av sidomarkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 3, ska den avtalsslutande part som beviljat godkännande meddela de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter detta.

15.6	Ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter får vägra godkänna en typ av sidomarkeringslykta som godkänts enligt supplement 3 till dessa föreskrifter.

15.7	Inom 36 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till dessa föreskrifter får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra godkänna en typ av sidomarkeringslykta som godkänts enligt föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

15.8

Efter 36 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till dessa föreskrifter får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra försäljning av en typ av sidomarkeringslykta som inte uppfyller kraven i supplement 3 till dessa föreskrifter såvida den inte är avsedd att monteras som ersättning på fordon i bruk.

15.9	De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att på grundval av alla tidigare supplement till föreskrifterna utfärda godkännanden för sidomarkeringslyktor, förutsatt att dessa är avsedda att monteras som ersättning på fordon i bruk.

15.10

Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 3 till dessa föreskrifter får ingen avtalslutande part som tillämpar dessa föreskrifter förbjuda montering på ett fordon av en sidomarkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 3.

15.11

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska under en period av 48 månader som följer på dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till 00-serien av ändringarna fortsätta att tillåta montering på ett fordon av en sidomarkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

15.12

Efter 48 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till dessa föreskrifter får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter förbjuda montering av en sidomarkeringslykta som inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 3, på ett nytt fordon för vilket nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande beviljats mer än 24 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 3 till föreskrifterna.

15.13

Efter 60 månader efter dagen för ikraftträdandet får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter förbjuda montering av en sidomarkeringslykta som inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 3, på ett nytt fordon som registreras för första gången mer än 60 månader efter ikraftträdandet av supplement 3 till föreskrifterna.

---

(1)  Enligt definitionen i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), (dokument TRANS/WP.29/78/Rev.1/ändring 2 senast ändrad genom ändring 4).

(2)  för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 och 55 (vakanta), 56 för Montenegro, 57 (vakant) och 58 för Tunisien. Följande nummer ska tilldelas andra länder i den kronologiska ordning i vilken de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska bestämmelser för hjulförsedda fordon, den utrustning och de delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsedda fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av de godkännanden som beviljats på grundval av dessa bestämmelser, varefter de nummer som sålunda tilldelas av Förenta nationernas generalsekreterare ska meddelas de avtalsslutande parterna i överenskommelsen.

(3)  För en röd sidomarkeringslykta är dessutom maximistyrkan begränsad till 0,25 cd i vinkelfältet från 60° till 90° i horisontell riktning och ± 20° i vertikal riktning mot fordonets front.

---

---

---

---

---

---

---

---

30.6.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/92

---

Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 98 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) — Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av strålkastare med gasurladdningslampa för motorfordon

Inbegripet all giltig text till och med:

Supplement 13 till föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse – dag för ikraftträdande: 19 augusti 2010

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRESKRIFTER

A.   ADMINISTRATIVA BESTÄMMELSER

0.	Tillämpningsområde

1.	Definitioner

2.	Ansökan om typgodkännande för en strålkastare

3.	Märkningar

4.	Godkännande

B.   TEKNISKA KRAV PÅ STRÅLKASTARE

5.	Allmänna bestämmelser

6.

Belysning

7.	Mätning av obehag och/eller bländning

C.   YTTERLIGARE ADMINISTRATIVA BESTÄMMELSER

8.	Ändring av strålkastartyp och utökning av godkännande

9.	Produktionsöverensstämmelse

10.	Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

11.	Slutgiltigt nedlagd produktion

12.	Namn på och adresser till de tekniska tjänster som svarar för godkännandeprovning och på myndigheterna

13.	Övergångsbestämmelser

BILAGOR

Bilaga 1

Rapport om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande eller produktionens definitiva upphörande av en typ av strålkastare i enlighet med föreskrifter nr 98

Bilaga 2

Exempel på typgodkännandemärkets utformning

Bilaga 3

Mätskärmar

Bilaga 4

Prov av stabiliteten hos tända strålkastares fotometriska egenskaper Tillägg– Översikt av driftstider vid prov av de fotometriska egenskapernas stabilitet

Bilaga 5

Krav på strålkastare med plastlinser – provning av linser eller provexemplar och av kompletta strålkastare Tillägg 1– Kronologisk ordning för godkännandeprovning Tillägg 2– Metod för mätning av ljusdiffusion och ljusgenomsläpp Tillägg 3– Metod för besprutningsprovning Tillägg 4– Vidhäftningsprov med tejp

Bilaga 6

Referenscentrum

Bilaga 7

Spänningsmärkningar

Bilaga 8

Minimikrav för kontroll av produktionsöverensstämmelse

Bilaga 9

Minimikrav för provtagning av kontrollant

Bilaga 10

Instrumentell verifiering av ljus-/mörkergränsen för halvljusstrålkastare

Bilaga 11

Krav på lysdiodmoduler och strålkastare med lysdiodmoduler

A.   ADMINISTRATIVA BESTÄMMELSER

0.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE (1)

Dessa föreskrifter ska tillämpas på:

a)	strålkastare och

b)	distribuerade ljussystem

som utnyttjar gasurladdningslampor, för fordon i kategorierna M, N och L3.

1.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.1   Definitionerna i föreskrifter nr 48 med den ändringsserie som gäller vid tiden för ansökan om godkännande ska gälla för dessa föreskrifter.

1.2   lins: den yttersta komponenten på strålkastaren (enheten) som överför ljus genom den belysta ytan.

1.3   beläggning: någon eller några produkter som lagts i ett eller flera lager på yttersidan av en lins.

1.4   förkopplingsdon: strömförsörjningen av gasurladdningslampan. Detta don kan befinna sig helt eller delvis utanför strålkastaren.

1.5   lamppar: ett par lampor som är konstruerade för att uppfylla krav på montering både på höger och vänster sida av fordonet.

1.6   strålkastare av olika typer: strålkastare som skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som

1.6.1

handelsbeteckning eller varumärke,

1.6.2

det optiska systemets egenskaper,

1.6.3

förekomst eller avsaknad av komponenter vilka kan ändra de optiska egenskaperna genom reflexion, refraktion, absorption och/eller deformation vid drift,

1.6.4

lämplighet för höger- eller vänstertrafik eller för båda trafiksystemen,

1.6.5

typen av ljus som produceras (halvljus, helljus eller bådadera),

1.6.6

de material som linser och en eventuell beläggning består av,

1.6.7

en enhet som är avsedd för installation på vänster sida om fordonet och motsvarande enhet som är avsedd för installation på den högra sidan av fordonet betraktas dock vara av samma typ,

1.7   de referenser som ges i dessa föreskrifter till standardglödlampor (referensglödlampor) och gasurladdningslampor ska avse föreskrifter nr 37 respektive 99 och de ändringsserier till dessa som gäller vid tidpunkten för godkännandet.

2.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE FÖR EN STRÅLKASTARE (2)

2.1   Ansökan om typgodkännande ska lämnas av innehavaren av strålkastarens handelsnamn eller varumärke eller av hans i vederbörlig ordning godkända representant. I den ska anges

2.1.1

om strålkastaren är avsedd att avge halvljus eller helljus eller bådadera,

2.1.2

huruvida – om strålkastaren är avsedd för halvljus – den är konstruerad bara för vänster- eller högertrafik eller för bådadera,

2.1.3

om strålkastaren är utrustad med en justerbar reflektor, strålkastarens monteringsläge(n) i förhållande till marken och fordonets längsgående mittplan,

2.1.4

de maximala vinklar över och under utgångsläget(-ena) som inställningsmekanismen kan uppnå,

2.1.5

vilka ljuskällor som används för olika kombinationer av ljus,

2.1.6

huruvida ett distribuerat ljussystem används och vilka typer av ljus som avses att tillhandahållas med det här systemet,

2.1.7

ljuskällans kategori enligt listan i föreskrifter nr 37 eller nr 99 och de ändringsserier till dessa som gällde vid tiden för ansökan om typgodkännande. Artikelnumret som tilldelats ljusgeneratorn av dess tillverkare för ett distribuerat ljussystem som utnyttjar en icke utbytbar urladdningsljuskälla som inte har godkänts i enlighet med föreskrifter nr 99.

2.2   Ansökan ska åtföljas av följande:

2.2.1

Ritningar i tre exemplar som är tillräckligt detaljerade för att identifiera typen (se punkterna 3.2 och 4.2 nedan). Ritningarna ska dessutom visa placeringen av godkännandenumret och ytterligare symboler i förhållande till godkännandemärkets cirkel, i fallet lysdiodmoduler även det utrymme som har avsatts åt modulernas specifika identifieringskoder, och dessutom visa strålkastaren lodrätt rakt framifrån med de viktigaste detaljerna i den optiska utformningen inklusive eventuella räfflor.

2.2.2

En kortfattad teknisk specifikation med i tillämpliga fall uppgift om förkopplingsdonens fabrikat och typ och, i de fall då strålkastaren används för att avge kurvljus, ytterlägena i enlighet med punkt 6.2.7 nedan. Gäller det lysdiodmoduler ska detta innefatta: a) en kortfattad teknisk specifikation av lysdiodmodulerna, b) en ritning med måtten och de grundläggande elektriska och fotometriska värdena och det objektiva ljusflödet. Dessutom, för ett distribuerat ljussystem, en kort teknisk specifikation med en lista över ljusledare och relaterade optiska komponenter och information som beskriver ljusgeneratorerna som räcker för att identifiera dem. Informationen ska omfatta artikelnumret som tillverkaren av ljusgeneratorn har tilldelat, en ritning med mått och de grundläggande elektriska och fotometriska värdena samt en officiell testrapport relaterade till punkt 5.8 i dessa föreskrifter.

2.2.3

Följande provexemplar: 2.2.3.1 Två prov på varje typ av strålkastare för godkännande av en strålkastare, där ett av proven är avsett att installeras på fordonets vänstra sida och det andra på fordonets högra sida, med en normal gasurladdningslampa och ett förkopplingsdon av varje typ som kommer att användas, i tillämpliga fall. Två prov på systemet inklusive ljusgenerator och ett förkopplingsdon av varje typ som kommer att användas, i tillämpliga fall, för godkännande av ett distribuerat ljussystem med en icke utbytbar gasurladdningslampa som inte har godkänts enligt föreskrifter nr 99.

2.2.4

För prov på det plastmaterial av vilket linserna är tillverkade ska ansökan även åtföljas av följande: 2.2.4.1 Fjorton linser. 2.2.4.1.1 Tio av dessa linser kan bytas ut mot tio materialprover som är minst 60 × 80 mm stora, med en plan eller konvex ytteryta och med en praktiskt taget plan yta i mitten (med en krökningsradie av minst 300 mm), som är minst 15 × 15 mm. 2.2.4.1.2 Varje sådan lins eller provbit ska tillverkas på det sätt som kommer att användas vid serietillverkning. 2.2.4.2 En reflektor på vilken linserna kan monteras enligt tillverkarens anvisningar.

2.2.5

För att prova UV-motståndet hos de ljusöverförande komponenter som är gjorda i plastmaterial mot UV-strålningen från gasurladdningslampor inne i strålkastaren: 2.2.5.1 Ett provexemplar av varje relevant material så som det används i strålkastaren. Varje materialprov ska ha samma utseende och i mån av förekomst ytbehandling som det har i de strålkastare som ska godkännas. 2.2.5.2 Det är inte nödvändigt att prova interna materials UV-motstånd mot ljuskällans strålning 2.2.5.2.1 om låg-UV-strålande gasurladdningslampor används enligt specifikationen i föreskrifter nr 99, eller 2.2.5.2.2 om åtgärder vidtas för att skydda de relevanta strålkastarkomponenterna från UV-strålning, t.ex. med glasfilter.

2.3   Tio prov på materialen och eventuell tillhörande skyddande beläggning/sköld som ljusledaren och systemets övriga optiska delar består av för ett distribuerat ljussystem.

2.4   Materialen som linsen består av och, om saken gäller ett distribuerat ljussystem, de material som de optiska delarna av systemet består av samt eventuell tillhörande beläggning/sköld ska åtföljas av testrapporten om dessa materials och beläggningars egenskaper, om de redan har provats.

3.   MÄRKNINGAR

3.1   Strålkastare eller distribuerade ljussystem som inlämnats för typgodkännande ska på ett läsligt och outplånligt sätt vara märkta med den ansökandes handelsnamn eller varumärke.

3.2   På linsen och huvudenheten (3) ska det finnas tillräckligt stora utrymmen för typgodkännandemärket och de tilläggssymboler som nämns i punkt 4. Dessa utrymmen ska anges på ritningarna som nämns i punkt 2.2.1 ovan.

3.3   De strålkastare som är konstruerade för att tillgodose kraven både för höger- och vänstertrafik ska ha märkningar som anger de två inställningarna för fordonets optiska enhet eller för gasurladdningslampan i reflektorn. Dessa märkningar ska bestå av bokstäverna ”R/D” för högertrafikspositionen och ”L/G” för vänstertrafikspositionen.

3.4   Alla strålkastare får på den ljusavgivande ytan förses med ett referensmärke så som visas i bilaga 6.

3.5   En ljusgenerator till ett distribuerat ljussystem där en icke utbytbar gasurladdningslampa som inte har godkänts i enlighet med föreskrifter nr 99 används ska förses med tillverkarens handelsnamn eller varumärke och det artikelnummer som hänsyftas i punkt 2.2.2 ovan.

3.6   Lampor i lysdiodmoduler ska märkas med märkspänningen och märkeffekten och ljuskällemodulens särskilda identifieringskod.

3.7   För lysdiodmoduler som lämnas in då en lampa typgodkänns gäller följande:

3.7.1

De ska förses med den ansökandes handelsbeteckning eller varumärke. Denna märkning ska vara lättläslig och outplånlig.

3.7.2

De ska märkas med modulens specifika identifieringskod. Denna märkning ska vara lättläslig och outplånlig. Denna specifika identifieringskod ska bestå av de inledande bokstäverna ”MD” för ”MODUL” följt av typgodkännandemärket utan cirkeln enligt punkt 4.2.1 nedan och, om flera ej identiska ljuskällemoduler används, följas av tilläggssymboler eller tecken. Den specifika identifieringskoden ska visas i de ritningar som nämns i punkt 2.2.1 ovan. Godkännandemärket måste inte vara detsamma som på den lykta i vilken modulen används, men båda märkena ska vara från samma sökande.

3.8   Om ett elektroniskt ljuskällereglage som inte är en del av en lysdiodmodul används för att handha en eller flera lysdiodmoduler, ska den märkas med dess specifika identifieringskod(er) och märkinspänningen och märkeffekten.

4.   GODKÄNNANDE

4.1   Allmänt

4.1.1   Om alla provexemplar av en strålkastartyp som lämnats in enligt punkt 2 ovan uppfyller bestämmelserna i dessa föreskrifter, ska godkännande beviljas.

4.1.2   De strålkastare som motsvarar kraven i dessa föreskrifter får grupperas, kombineras eller sammanbyggas med andra ljus- eller ljussignalanordningar förutsatt att deras respektive funktioner inte påverkas negativt.

4.1.3   På grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lampor som var för sig uppfyller kraven i flera olika FN-föreskrifter, kan ett enda internationellt typgodkännandemärke anbringas under förutsättning av att alla ingående lampor uppfyller de bestämmelser som är tillämpliga på dem.

4.1.4   Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror (för närvarande 00) ska ange löpnumret på den senaste betydande tekniska ändringen av föreskrifterna vid beviljandet av typgodkännandet. Samma avtalspart får inte tilldela en annan typ av strålkastare som omfattas av dessa föreskrifter samma typgodkännandenummer. Ett lamppar anses dock vara en typ.

4.1.5   Meddelande i enlighet med dessa föreskrifter om typgodkännande, utvidgat typgodkännande, avslaget typgodkännande, återkallande av typgodkännande eller tillverkningens definitiva upphörande ska överbringas till de avtalsparter i 1958 års avtal som tillämpar dessa föreskrifter i form av ett meddelande som överensstämmer med mallen i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

4.1.6   Utöver den märkning som föreskrivs i punkt 3.1 ska ett typgodkännandemärke i enlighet med punkterna 4.2 och 4.3 nedan anbringas på de utrymmen som nämns i punkt 3.2 ovan på varje strålkastare som överensstämmer med en typ som godkänts enligt dessa föreskrifter.

4.2   Typgodkännandemärkets sammansättning

Typgodkännandemärket ska bestå av följande:

4.2.1

Ett internationellt typgodkännandemärke bestående av 4.2.1.1 en cirkel som omger bokstaven ”E” följt av landsnumret för det land som utfärdat typgodkännande (4), 4.2.1.2 Typgodkännandenumret som beskrivs i punkt 4.1.4 ovan.

4.2.2

följande tilläggssymbol eller symboler: 4.2.2.1 På strålkastare som bara uppfyller kraven för vänstertrafik en vågrät pil som för en observatör som står vänd mot strålkastaren pekar åt höger, dvs. mot den sida av vägen där trafiken går. 4.2.2.2 På strålkastare som är konstruerade för att uppfylla kraven för både höger- och vänstertrafik genom justeringar av den optiska enhetens eller ljuskällans inställningar en vågrät pil med spets i båda ändar där spetsarna pekar åt vänster respektive åt höger. 4.2.2.3 På strålkastare som uppfyller kraven i detta direktiv avseende endast halvljus bokstäverna ”DC”. 4.2.2.4 På strålkastare som uppfyller kraven i detta direktiv avseende endast helljus bokstäverna ”DR”. 4.2.2.5 På strålkastare som uppfyller kraven i detta direktiv avseende både hel- och halvljus bokstäverna ”DCR”. 4.2.2.6 På strålkastare med en lins av plastmaterial ska bokstavsgruppen ”PL” placeras nära de symboler som föreskrivs i punktern 4.2.2.3–4.2.2.5 ovan. 4.2.2.7 På strålkastare som uppfyller kraven i dessa föreskrifter avseende helljus en angivelse av den maximala ljusintensiteten uttryckt med en referensmärkning enligt definition i punkt 6.3.2.2 nedan, placerad nära den cirkel som omger bokstaven ”E”. För sammanbyggda strålkastare ska en angivelse av den maximala ljusintensiteten för det totala helljuset uttryckas såsom ovan. 4.2.2.8 På distribuerade ljussystem ska bokstäverna ”DLS” ersätta bokstaven ”D” som krävs i punkterna 4.2.2.3, 4.2.2.4 och 4.2.2.5. Samma kriterier ska tillämpas.

4.2.3

I samtliga fall ska det tillämpliga driftsätt som används vid provförfarandet enligt punkt 1.1.1.1 i bilaga 4 och tillåtna spänningar enligt punkt 1.1.1.2 i bilaga 4 fastställas i ansökningshandlingarna och i de rapportformulär som skickas till de länder som är avtalsparter och som tillämpar dessa föreskrifter. I tillämpliga fall ska anordningen märkas enligt följande: 4.2.3.1 På strålkastare som uppfyller kraven i dessa föreskrifter och som är utformade så att halvljuset inte är tänt samtidigt med någon annan ljusfunktion som den är sammanbyggd med: ett snedstreck (/) ska placeras bakom halvljussymbolen på typgodkännandemärket. 4.2.3.2 Kravet i punkt 4.2.3.1 ovan gäller inte strålkastare som uppfyller kraven i dessa föreskrifter och som är utformade så att halvljuset och helljuset kommer från samma gasurladdningslampa.

4.2.4

De två siffror i typgodkännandenumret (för närvarande 00), som anger löpnumret på den senaste betydande tekniska ändring som gjorts av föreskrifterna vid tiden för beviljandet av typgodkännandet och den eventuellt erforderliga pilen, kan placeras intill ovannämnda tilläggssymboler.

4.2.5

De märkningar och symboler som anges i punkt 4.2.1 till 4.2.3 ovan ska vara lättläsliga och outplånliga. De kan placeras på en inre eller yttre del (genomskinlig eller inte) av strålkastaren, som inte kan separeras från den genomskinliga, ljusavgivande delen av strålkastaren. För ett distribuerat ljussystem där den yttre linsen är inbyggd i ljusledaren anses detta villkor vara uppfyllt om typgodkännandemärket placeras åtminstone på ljusgeneratorn och på ljusledaren, eller på dess skyddande sköld. Märkningen måste vara synlig när strålkastaren eller systemet monteras på fordonet eller då en rörlig del såsom motorhuven öppnas.

4.3   Typgodkännandemärkets uppbyggnad

4.3.1   Fristående lampor

I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges i figurerna 1–9 exempel på hur typgodkännandemärket med ovannämnda tilläggssymboler kan byggas upp.

4.3.2   Grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lampor med flera funktioner

4.3.2.1

När grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lampor har visat sig överensstämma med kraven i flera föreskrifter kan ett enda internationellt typgodkännandemärke anbringas, bestående av en cirkel kring bokstaven ”E” följd av landsnumret för det land som utfärdat godkännandet och ett typgodkännandenummer. Detta typgodkännandemärke kan placeras var som helst på grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lampor förutsatt att 4.3.2.1.1 det är synligt enligt punkt 4.2.5, 4.3.2.1.2 ingen del av grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lampor som avger ljus kan tas bort utan att typgodkännandemärket samtidigt tas bort.

4.3.2.2

Identifieringssymbolen för varje lampa som faller inom ramen för de föreskrifter enligt vilka godkännanden har getts, tillsammans med löpnumret på den senaste betydande tekniska ändringen som gjorts av föreskrifterna i fråga vid tiden för beviljandet av typgodkännandet samt den eventuellt erforderliga pilen ska placeras 4.3.2.2.1 på den lämpliga ljusavgivande ytan, 4.3.2.2.2 eller i en grupp, på ett sådant sätt att varje grupperad, kombinerad eller sammanbyggd lampa lätt kan identifieras (se fyra möjliga exempel i bilaga 2, figur 10).

4.3.2.3

Storleken på komponenterna i ett enskilt godkännandemärke får inte vara mindre än den minsta storlek som krävs i de föreskrifter enligt vilka godkännande har beviljats för de minsta individuella märkena.

4.3.2.4

Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Samma avtalspart får inte tilldela en annan typ av grupperad, kombinerad eller sammanbyggd lampa som omfattas av dessa föreskrifter samma typgodkännandenummer.

4.3.2.5

I bilaga 2, figur 10, till dessa föreskrifter ges exempel på uppbyggnad av godkännandemärken för grupperade, kombinerade eller sammanbyggda lampor med alla ovannämnda tilläggssymboler.

4.3.3   För lampor vars linser används för olika typer av strålkastare och som kan vara sammanbyggda eller grupperade med andra lampor

Bestämmelserna i punkt 4.3.2 ovan är tillämpliga.

4.3.3.1

Dessutom kan, när samma lins används, den senare ha olika typgodkännandemärken som hör till de olika typerna av strålkastare eller linsenheter, förutsatt att strålkastarens huvuddel eller distribuerade ljussystem, även om de inte kan tas bort från linsen, också har det utrymme som beskrivs i punkt 3.2 och är försedd med typgodkännandemärken för de faktiska funktionerna.

4.3.3.2

I bilaga 2, figur 11, till dessa föreskrifter ges exempel på uppbyggnad av godkännandemärken för det ovanstående fallet.

4.3.4   Distribuerade ljussystem

För distribuerade ljussystem ska de tillämpliga bestämmelserna i punkterna 4.3.1–4.3.3.2 efterlevas, med beaktande av kraven i punkt 3.4.

B.   TEKNISKA KRAV PÅ STRÅLKASTARE (5)

5.   ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

5.1   Varje provexemplar ska överensstämma med de specifikationer som anges i punkterna 6–8 nedan.

5.2   Strålkastare ska vara tillverkade så att de behåller sina föreskrivna fotometriska egenskaper och bibehåller ett tillfredsställande driftsskick vid normal användning, trots de vibrationer för vilka de kan utsättas.

5.2.1   Strålkastarna ska vara utrustade med en anordning som gör att de kan justeras på fordonen för att uppfylla de regler som gäller för dem. En sådan anordning behöver inte finnas på enheter där reflektorn och spridarlinsen inte kan tas isär, om användningen av sådana enheter är begränsad till de fordon på vilka strålkastarinställningen kan justeras på annat sätt.

När en strålkastare som avger halvljus och en strålkastare som avger helljus, vardera utrustad med en egen ljuskälla, monteras ihop till en sammansatt enhet ska justeringsanordningen vara så konstruerad att varje optiskt system kan ställas in var för sig. Samma regler gäller strålkastare med ett främre dimljus och helljus eller strålkastare med halvljus och ett främre dimljus samt strålkastare som avger alla tre typerna av ljus.

5.2.2   Dessa bestämmelser ska dock inte gälla strålkastarenheter vars reflektorer är odelbara. För denna typ av enhet gäller kraven i punkt 6.3 i dessa föreskrifter.

5.3   Strålkastare som är konstruerade för att uppfylla kraven för både höger- och vänstertrafik kan anpassas för trafik på en viss sida av vägen antingen genom en anpassad första inställning vid montering i fordonet eller genom val av inställning av användaren. En sådan första eller vald inställning kan t.ex. bestå av en fixering antingen av den optiska enheten till en viss given vinkel på fordonet, eller av ljuskällan(-orna) till en viss given vinkel i förhållande till den optiska enheten. Det ska bara finnas två olika och distinkta möjliga inställningar, en för höger- och en för vänstertrafik, och konstruktionen ska utesluta oavsiktliga ändringar från den ena inställningen till den andra eller inställning i ett mellanläge. När ljuskällan har två olika inställningslägen ska de delar som håller ljuskällan i reflektorn vara så konstruerade och tillverkade att ljuskällan i endera av dessa två lägen kommer att hållas på plats med den noggrannhet som krävs för de strålkastare som är konstruerade för trafik endast på en sida av vägen. Överensstämmelse med kraven i denna punkt ska kontrolleras visuellt och om så behövs genom provmontering.

5.4   Belysningskonfiguration för olika trafikförhållanden

5.4.1   När det gäller strålkastare som konstruerats för att uppfylla kraven för en enda trafikform (höger- eller vänstertrafik), ska lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra obehag för vägtrafikanter i ett land där trafiken flyter på den andra sidan vägen än i det land för vilket strålkamparen har designats (6). Sådana åtgärder är exempelvis:

a)	att dölja en del av den yttre strålkastarlinsen,

b)	nedåtriktning av strålkastarljuset, med sidoriktning tillåten,

c)	någon annan åtgärd för att undanröja eller minska den asymmetriska delen av strålkastarljuset.

5.4.2   Efter att dessa åtgärder har vidtagits ska följande belysningskrav vara uppfyllda då justeringen inte har ändrats jämfört med den ursprungliga trafikriktningen

5.4.2.1

Halvljus avsett för högertrafik och anpassat till vänstertrafik: vid 0,86D-1,72L minst 5 lux vid 0,57U-3,43R högst 1,4 lux

5.4.2.2

Halvljus avsett för vänstertrafik och anpassat till högertrafik: vid 0,86D-1,72R minst 5 lux vid 0,57U-3,43L högst 1,4 lux

5.5   På strålkastare som är konstruerade för att kunna avge omväxlande hel- och halvljus eller halv- och/eller helljus som övergår till kurvljus ska alla mekaniska, elektromekaniska och andra delar som ingår i strålkastaren i detta syfte (7) konstrueras så att följande gäller:

5.5.1

Enheten håller för att användas 50 000 gånger vid normala användningsförhållanden. För att kontrollera att detta krav efterlevs kan den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarna a) kräva att den ansökande tillhandahåller den utrustning som krävs för att utföra provet, b) avstå från provet om strålkastaren som den ansökande lämnar in åtföljs av en testrapport utfärdad av en teknisk tjänst med ansvar för godkännandeprovningar av strålkastare av samma konstruktion (hopsättning) som visar att det här kravet är uppfyllt.

5.5.2

Om fel uppstår får belysningen över H-H-linjen inte överskrida värdet för ett halvljus i enlighet med punkt 6.2.6. Dessutom ska strålkastare som är konstruerade för att avge halv- eller helljus som övergår till kurvljus avge ett ljus på minst 5 lux vid testpunkt 25 V (VV-linjen, D 75 cm). När efterlevnad av dessa krav provas ska den tekniska tjänsten som har ansvar för godkännandeprovningen ta hänsyn till de anvisningar som den ansökande lämnar in.

5.5.3

Antingen halvljus eller helljus ska alltid erhållas utan risk för att mekanismen fastnar i mellanlägen.

5.5.4

Användaren ska inte med vanliga verktyg kunna ändra formen på eller läget för de rörliga delarna.

5.6   Kompletterande prov ska göras enligt kraven i bilaga 4 som kontroll av att de fotometriska egenskaperna inte förändras nämnvärt vid användning.

5.7   Ljusöverförande komponenter som är gjorda i plastmaterial ska provas enligt kraven i bilaga 5.

5.8   Möjlighet att byta ut ljuskällor

5.8.1   Gasurladdningslampor som används i gasurladdningsstrålkastare eller i distribuerade ljussystem ska gå att byta ut och godkännas i enlighet med föreskrifter nr 99 och den ändringsserie som gäller vid tidpunkten för ansökande om typgodkännande. Men gasurladdningslampor som inte godkänns i enlighet med föreskrifter nr 99 kan användas bara i de fall då de är en icke utbytbar del av en ljusgenerator. Men i fallet distribuerade ljussystem kan ljusgeneratorn gå att byta ut utan specialverktyg även i det fall då ljuskällan som används inte godkänns.

5.8.2   Om en eller flera (ytterligare) glödlampor används i gasurladdningsstrålkastaren ska dessa glödlampor godkännas i enlighet med föreskrifter nr 37 med de ändringsserier som gäller då typgodkännande söks, under förutsättning av att användningen inte begränsas i föreskrifter nr 37 och de ändringsserier som gäller då typgodkännande söks.

5.8.3   Anordningens konstruktion ska vara sådan att den eventuella glödlampan endast kan monteras i korrekt läge.

5.8.4   Med utbytbara gasurladdningslampor och ytterligare glödlampor ska lamphållaren uppfylla de måttkrav som anges i databladet i IEC:s publikation 60061 för den kategori av ljuskällor som används. Ljuskällorna ska utan problem passa in i strålkastaren.

5.9   Gasurladdningslampor som inte går att byta ut, inte har godkänts i enlighet med föreskrifter nr 99 och som används i distribuerade ljussystem ska dessutom uppfylla följande krav (som motsvarar dem som anges i föreskrifter nr 99 för godkännande av gasurladdningslampor):

5.9.1

Start, framkörning och varmtändning enligt punkt 3.6 i föreskrifter nr 99.

5.9.2

Färg enligt punkt 3.9 i föreskrifter nr 99. Färgen ska vara vit.

5.9.3

UV-strålning enligt punkt 3.10 i föreskrifter nr 99, om detta anges i ansökan om typgodkännande (punkt 2.2.2 ovan).

5.10   Strålkastaren och förkopplingsdonet får inte förorsaka så stark strålning eller så stora störningar i det elektriska systemet att funktionen hos andra elektriska/elektroniska system i fordonet påverkas negativt (8).

5.11   Om så är nödvändigt för provningsförfarandet kan testanläggningen begära in ytterligare provexemplar, provbänkar (hållare) eller särskilda nätaggregat från tillverkaren.

5.12   Provförfarandet ska utföras i enlighet med tillverkarens monteringsanvisningar.

5.13   Strålkastaren (om den är utrustad med lysdiodmoduler) och lysdiodmodulerna själva ska överensstämma med de relevanta kraven i bilaga 11 till dessa föreskrifter. Överensstämmelsen med kraven ska provas.

6.   BELYSNING

6.1   Allmänna bestämmelser

6.1.1   Strålkastare eller distribuerade ljussystem ska vara så konstruerade att de med hjälp av gasurladdningslampa kan avge tillräcklig belysning utan att blända vid halvljus samt god belysning vid helljus.

6.1.2   Den belysning som strålkastaren avger ska bestämmas med hjälp av en platt vertikal skärm som sätts upp 25 m framför strålkastaren vinkelrätt mot dess axel (se bilaga 3 till dessa föreskrifter). Provskärmen måste vara så bred att det går att kontrollera ”ljus-/mörkergränsen” inom ett område av minst 5° från V-V-linjen.

6.1.3   Strålkastaren eller det distribuerade ljussystemet ska godkännas om de fotometriska kraven i punkt 6 uppfylls med en ljuskälla som åldrats under minst 15 cykler i enlighet med punkt 4 i bilaga 4 till föreskrifter nr 99.

Om gasurladdningslampan godkänns i enlighet med föreskrifter nr 99 ska den vara en standardljuskälla och dess ljusflöde kan skilja sig från det objektiva ljusflödet som anges i föreskrifter nr 99. I detta fall ska belysningsstyrkan korrigeras därefter.

Ovanstående korrektion gäller inte distribuerade ljussystem med en icke utbytbar gasurladdningslampa eller strålkastare som är helt eller delvis integrerade med förkopplingsdonet.

Om gasurladdningslampan inte är godkänd i enlighet med föreskrifter nr 99 ska den vara en icke utbytbar produktionsljuskälla.

6.1.4   De mått som bestämmer läget för bågen inuti gasurladdningslampan visas på de datablad som finns i föreskrifter nr 99.

6.1.5   Fotometrisk överensstämmelse måste kontrolleras enligt punkterna 6.2.6 eller 6.3 i dessa föreskrifter. Detta gäller även för ljus-/mörkergränsen mellan 3 °R och 3 °L (studier av mätmetoder för ljus-/mörkerfärgen pågår).

6.1.6   Färgen på ljuset från strålkastare med gasurladdningslampor ska vara vit.

6.1.7   Fyra sekunder efter tändning av en strålkastare som inte har använts under minst 30 minuter ska följande krav vara uppfyllda:

6.1.7.1

Minst 60 lux ska uppnås i HV-punkten för en strålkastare som bara ger helljus.

6.1.7.2

Minst 10 lux ska uppnås i 50V-punkten för strålkastare som endast ger halvljus eller alternativt halv- och helljus enligt beskrivningen i punkt 5.4 i dessa föreskrifter.

6.1.7.3

I bägge fallen ska strömförsörjningen vara tillräcklig för att snabbt säkerställa att starkströmspulsen ökar.

6.2   Bestämmelser avseende halvljus

6.2.1   Halvljusstrålkastarens ljusintensitetsfördelning ska omfatta en ljus-/mörkergräns (se figur 1 nedan), som gör att strålkastaren kan justeras korrekt för fotometriska mätningar och för inställning på fordonet.

Ljus-/mörkergränsen består av:

a)	För strålkastare för högertrafik: i) en rak ”horisontell del” till vänster, ii) en upphöjd ”knä–axel-del” till höger.

b)	För strålkastare för vänstertrafik: i) en rak ”horisontell del” till höger, ii) en upphöjd ”knä–axel-del” till vänster.

I bägge fallen ska ”knä–axel-delen” ha en skarp kant.

6.2.2   Strålkastaren ska ställas in visuellt med hjälp av ljus-/mörkergränsen (se figur 1 nedan) på följande sätt:

6.2.2.1

för inställning i höjdled: den horisontella delen av ljus-/mörkergränsen flyttas uppåt från en position under linje B och ställs in till dess nominella position en procent (25 cm) nedanför H-H-linjen, Figur 1

6.2.2.2

för inställning i sidled: ”knä–axel-delen” av ljus-/mörkergränsen ska flyttas: a) från höger till vänster för högertrafik och ska efter rörelsen placeras horisontellt så att: b) ”axeln” ovanför linjen 0,2° D inte ska befinna sig till vänster om linje A och c) ”axeln” på linjen 0,2° D eller nedanför bör korsa linjen A och d) ”knäet” bör huvudsakligen ligga på linjen V-V, eller från vänster till höger för vänstertrafik och ska efter rörelsen placeras horisontellt så att: a) ”axeln” ovanför linjen 0,2° D inte ska befinna sig till höger om linje A och b) ”axeln” på linjen 0,2° D eller nedanför bör korsa linjen A och c) ”knäet” bör huvudsakligen ligga på linjen V-V.

6.2.2.3

Om en strålkastare som är inställd på ovanstående sätt inte uppfyller kraven i punkterna 6.2.5, 6.2.6 och 6.3, får dess inställning ändras under förutsättning av att ljusstrålens axel inte flyttas: Horisontellt från linje A mer än: a) 0,5° till vänster eller 0,75° till höger för högertrafik eller b) 0,5° till höger eller 0,75° till vänster för vänstertrafik och Inte mer än 0,25° i höjdled från linje B.

6.2.2.4

Men om inställning i höjdled inte går att utföra upprepade gånger till den position som krävs inom de toleranser som beskrivs i punkt 6.2.2.3 ovan ska den instrumentella metoden i punkterna 2 och 3 i bilaga 10 användas för att prova överensstämmelsen med den minsta ljus-/mörkergräns som krävs och för att ställa in strålkastaren i höjdled och sidled.

6.2.3   När strålkastaren är inställd på ovanstående sätt behöver den, om godkännande söks enbart enligt villkoren för halvljus, bara uppfylla de krav som anges i punkterna 6.2.4 och 6.2.5 nedan. Om strålkastaren är konstruerad för att avge både halv- och helljus ska de krav som anges i punkterna 6.2.4–6.2.6 uppfyllas. De värden som specificeras för segment II i punkt 6.2.5 gäller inte för bilaga 3, skärm 2.

6.2.4   För strålkastare som avger halvljus är endast en gasurladdningslampa tillåten. Högst två ytterligare ljuskällor är tillåtna:

6.2.4.1

En ytterligare ljuskälla i enlighet med föreskrifter nr 37 eller en eller flera lysdiodmoduler får användas i halvljusstrålkastaren för att bidra till kurvljus.

6.2.4.2

En ytterligare ljuskälla i enlighet med föreskrifter nr 37 och/eller en eller flera lysdiodmoduler får användas i halvljusstrålkastaren för att generera infraröd strålning. Den/de får bara aktiveras samtidigt som gasurladdningslampan. Om gasurladdningslampan inte fungerar ska denna ytterligare ljuskälla och/eller lysdiodmoduler stängas av automatiskt. Testspänningen för mätning av denna ytterligare ljuskälla och/eller lysdiodmoduler ska vara densamma som i punkt 6.2.4.4.

6.2.4.3

Om en ytterligare ljuskälla eller lysdiodmodul går sönder, ska strålkastaren fortfarande uppfylla kraven på ett halvljus.

6.2.4.4

Vid provtagning ska gasurladdningslampans anslutningsspänning vara: antingen: 13,5 V ± 0,1 för 12 V-system eller: anges på annat sätt (Se bilaga 7)

6.2.5   Efter det att en strålkastare varit tänd mer än tio minuter ska belysningen av skärmarna 1 eller 2 (eller speglade kring VV-linjen för vänstertrafik) uppfylla följande krav:

Observera: I tabellen:

betyder bokstaven L den punkt eller det segment som ligger till vänster om VV-linjen.

betyder bokstaven R den punkt eller det segment som ligger till höger om VV-linjen.

betyder bokstaven L den punkt eller det segment som ligger över HH-linjen.

betyder bokstaven D den punkt eller det segment som ligger under HH-linjen.

Punkter eller segment	Kategori/beteckning	Belysning (lux)	Horisontellt avstånd (cm)	Vertikalt avstånd (cm)
	På och ovanför linjen H/H2, eller På och ovanför linjen H/H3/H4	1 max
1	HV	1 max	0	0
2	B 50 L	0,5 max	L 150	U 25
3	75 R	20 min	R 50	D 25
4	50 L	20 max	L 150	D 37,5
5	25 L1	30 max	L 150	D 75
6	50 V	12 min	0	D 37,5
7	50 R	20 min	R 75	D 37,5
8	25 L2	4 min	L 396	D 75
9	25 R1	4 min	R 396	D 75
10	25 L3	2 min	L 670	D 75
11	25 R2	2 min	R 670	D 75
12	15 L	1 min	L 910	D 125
13	15 R	1 min	R 910	D 125
14		(9)	L 350	U 175
15		(9)	0	U 175
16		(9)	R 350	U 175
17		(9)	L 175	U 87,5
18		(9)	0	U 87,5
19		(9)	R 175	U 87,5
20		0,1 min	L 350	0
21		0,2 min	L 175	0
A till B	Segment I	6 min	L 225 till R 225	D 37,5
C till D	Segment II	6 max	R 140 till R 396	U 45
E till F	Segment III och under	20 max	L 417 till R 375	D 187,5
	E max R	70 max	Höger om VV-linjen	Ovanför D 75
	E max L	50 max	Till vänster om VV-linjen

6.2.6   Kraven i punkt 6.2.5 ovan gäller även strålkastare som har konstruerats för kurvljus och/eller som har en extra ljuskälla eller lysdiodmoduler som omnämns i punkt 6.2.4.2. En strålkastare som har konstruerats för kurvljus får ges en ändrad inriktning, förutsatt att ljusstrålens axel i höjdled inte flyttas mer än 0,2°.

6.2.6.1

Om kurvljus erhålls 6.2.6.1.1 genom att vrida halvljuset eller flytta ljus-/mörkergränsens kurvknä horisontellt, ska mätningarna göras sedan hela strålkastarenheten har ställts in på nytt i horisontellt läge, t.ex. med hjälp av en goniometer, 6.2.6.1.2 genom att flytta en eller flera av strålkastarens optiska delar utan att flytta ljus-/mörkergränsens kurvknä horisontellt ska mätningarna göras med dessa delar i sitt yttersta arbetsläge, 6.2.6.1.3 med hjälp av ytterligare en ljuskälla eller en eller flera lysdiodmoduler utan att flytta ljus-/mörkergränsens kurvknä horisontellt ska mätningarna göras med denna ljuskälla eller lysdiodmodulerna inkopplade.

6.3   Bestämmelser avseende helljus

6.3.1   För en strålkastare som är konstruerad för helljus och halvljus ska mätningen av belysningen på skärmen för helljuset ske med samma strålkastarinställning som för mätningarna enligt punkt 6.2.5 ovan. En strålkastare för endast helljus ska vara inställd så att området med den bästa belysningen centreras till korsningen mellan linjerna H-H och V-V, och strålkastaren behöver endast uppfylla kraven i punkt 6.3. Provspänningen är densamma som i punkt 6.2.4.4.

6.3.2   Det är möjligt att använda flera ljuskällor för halvljus. Dessa ljuskällor framgår antingen av föreskrifter nr 37 (i detta fall ska glödlamporna avge sitt referensljusflöde) eller föreskrifter nr 99.

Det är också möjligt att en del av helljuset som en av dessa ljuskällor ger ifrån sig används uteslutande för korta signaler (blinkning vid omkörning), vilket den ansökande i så fall anmäler. Detta ska anges på den aktuella ritningen och en anmärkning ska göras på meddelandeblanketten.

6.3.3   Helljusets belysning av skärmen ska uppfylla följande belysningskrav:

6.3.3.1

Korsningen (HV) mellan linjerna HH och VV ska ligga innanför isoluxlinjen för 80 % av maximal belysning. Maximal belysning, här betecknat som Emax, ska ligga mellan 70 och 345 lux.

6.3.3.2

Referensvärdet som beskrivs i punkt 4.2.2.7 ovan ska beräknas med formeln: Referensvärde = 0.146 Emax Detta värde ska avrundas till värdet: 17,5 – 20 – 25 – 27,5 – 30 – 37,5 – 40.

6.3.3.3

Med början i punkt HV ska belysningen vågrätt åt höger och vänster intill ett avstånd av 1,125 m inte vara lägre än 40 lux och intill ett avstånd av 2,250 m inte lägre än 10 lux.

6.4   Skärmens belysningsvärden som nämns i punkterna 6.2.5–6.3.2.3 ovan ska mätas med hjälp av en ljusmätare vars mätyta ryms i en kvadrat med sidan 65 mm.

6.5   Bestämmelser avseende rörliga reflektorer

6.5.1   Med glödlampan fixerad enligt punkt 2.1.4 måste strålkastaren uppfylla de fotometriska kraven enligt punkt 6.2 och/eller 6.3.

6.5.2   Ytterligare tester görs efter det att reflektorn lutats vertikalt uppåt (med hjälp av strålkastarens inställningsanordning) med en lutningsvinkel enligt punkt 2.1.4 eller två grader beroende på vilken som är minst. Strålkastaren riktas sedan åter nedåt (med hjälp av en vinkelmätare) och de föreskrivna fotometriska värdena måste uppnås i följande punkter:

Halvljus: punkterna HV och 75 R (respektive 75 L)

Helljus: E max, HV i procent av Emax

Om inställningsanordningen inte medger någon steglös rörelse, ska den position som kommer närmast två grader väljas.

6.5.3   Reflektorn återförs sedan till sin normala vinkelinställning enligt punkt 6.2.2 och vinkelmätaren återställs i sitt ursprungsläge. Reflektorn lutas vertikalt nedåt (med hjälp av strålkastarens inställningsanordning) med en lutningsvinkel enligt punkt 2.1.4 eller två grader beroende på vilken som är minst. Strålkastaren riktas sedan åter uppåt (med hjälp av en vinkelmätare) och punkterna enligt punkt 6.5.2 kontrolleras.

7.   MÄTNING AV OBEHAG OCH/ELLER BLÄNDNING

Det obehag och/eller bländning som orsakas av strålkastarnas halvljus ska mätas (10).

C.   YTTERLIGARE ADMINISTRATIVA BESTÄMMELSER

8.   ÄNDRING AV STRÅLKASTARTYP OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDE

8.1   Varje ändring av strålkastartypen inklusive förkopplingstondet ska rapporteras till den myndighet som godkänt strålkastartypen. Myndigheten kan då antingen

8.1.1

anse att ändringarna troligen inte har någon märkbar negativ inverkan och att strålkastaren i alla fall uppfyller ställda krav, eller

8.1.2

kräva ytterligare en provrapport från den tekniska avdelning som ansvarar för proven.

8.2   Bekräftelse eller avslag på ansökan, med angivande av ändringarna, ska rapporteras på det sätt som anges i punkt 4.1.5 ovan till de avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter.

8.3   Den behöriga myndighet som beviljar en utökning av godkännandet ska tilldela varje rapportformulär, som skrivs för en sådan utökning, ett serienummer och informera övriga avtalsparter i 1958 års avtal om utökningen med hjälp av ett rapportformulär som överensstämmer med mallen i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

9.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

9.1   Strålkastare som är typgodkända enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att de överensstämmer med den typ som godkänts genom att uppfylla de krav som anges i punkt 6.

9.2   För att fastställa att kraven i punkt 9.1 uppfylls, ska lämpliga kontroller av produktionen genomföras.

9.3   Innehavaren av typgodkännandet ska i synnerhet

9.3.1

ansvara för att det finns effektiva kontrollsystem av produkternas kvalitet,

9.3.2

ha tillgång till den kontrollutrustning som är nödvändig för att se till att varje godkänd typ överensstämmer med uppställda krav,

9.3.3

sörja för att uppgifter rörande provningsresultaten registreras, och att dokument, som bifogas provningsresultaten, hålls tillgängliga under en period som ska fastställas genom överenskommelse med den berörda myndigheten,

9.3.4

analysera resultaten från varje provningstyp för att kontrollera och säkerställa stabiliteten hos produktegenskaperna med hänsyn till variationen i industriell produktion,

9.3.5

säkerställa att för varje produkttyp åtminstone provningarna föreskrivna i bilaga 8 till dessa föreskrifter utförs, och

9.3.6

säkerställa att om något eller några stickprov eller provningsdelar uppvisar skillnader jämfört med provningstypen ska detta föranleda nytt stickprov och ny provning. Alla erforderliga åtgärder ska vidtas för att produktionen på nytt ska uppfylla kraven.

9.4   Den behöriga myndighet som har beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas vid varje produktionsenhet.

9.4.1   Vid varje inspektion ska provningsböckerna och uppgifter från produktionskontrollen tillhandahållas den besökande inspektören.

9.4.2   Inspektören får ta stickprov som ska provas i tillverkarens laboratorium. Minimiantalet stickprov som ska tas får avgöras i förhållande till resultaten av tillverkarens egna kontroller.

9.4.3   När det framgår att kvalitetsnivån är otillfredsställande, eller när det bedöms vara nödvändigt att verifiera giltigheten av de provningar som utförts enligt punkt 9.4.2 ska inspektören välja ut ett stickprov i enlighet med bilaga 9 som ska tillställas det tekniska organ som har utfört typgodkännandeprovningarna.

9.4.4   Den behöriga myndigheten får utföra alla föreskrivna provningar enligt dessa föreskrifter. Proven ska utföras på stickprov som valts ut slumpmässigt utan att det påverkar tillverkarens leveransåtaganden och i enlighet med kriterierna i bilaga 9.

9.4.5   Den behöriga myndigheten ska ha som mål att utföra inspektion vartannat år. Myndigheten avgör dock själv hur ofta inspektion ska ske, delvis mot bakgrund av dess bedömning av hur effektiv kontrollen är på företagen för att överensstämmelse i produktionen ska upprätthållas. I de fall underkända resultat framkommer under någon av dessa inspektioner ska den behöriga myndigheten sörja för att alla erforderliga åtgärder vidtas så att produktionen på nytt uppfyller kraven så snart som möjligt.

9.5   Strålkastare med uppenbara defekter ska inte tas med i provet.

9.6   Vid referensmärkningen fästs inget avseende.

9.7   Inget avseende ska fästas vid mätpunkterna 14–21 enligt punkt 6.2.6 i dessa föreskrifter.

10.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

10.1   Godkännande av en strålkastartyp enligt dessa föreskrifter kan återkallas om kraven inte uppfylls eller om en strålkastare med typgodkännandemärke inte överensstämmer med den provade typen.

10.2   Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat ska denne omedelbart meddela detta till övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter, med ett rapportformulär enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

11.   PRODUKTIONENS DEFINITIVA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av ett typgodkännande helt upphör med tillverkningen av en strålkastartyp som godkänts enligt dessa föreskrifter, ska denne underrätta den myndighet som beviljat typgodkännandet. När myndigheten fått ett sådant meddelande ska den informera övriga avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter med ett rapportformulär enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

12.   NAMN OCH ADRESSER GÄLLANDE DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVEN OCH DE ADMINISTRATIVA ENHETERNA

De avtalsparter i 1958 års avtal som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn och adress på de tekniska avdelningar som ansvarar för att genomföra typgodkännandeprovningar och de administrativa enheter som utfärdar godkännanden och till vilka de formulär om utfärdande, utökning, avslag eller återkallande av typgodkännande, eller om produktion som upphört helt och de som utfärdats i andra länder, ska sändas.

13.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

13.1   Från den dag då supplement 9 officiellt träder i kraft ska ingen avtalspart som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännande enligt dessa föreskrifter såsom de ändrats genom supplement 9 till den ursprungliga versionen av föreskrifterna.

13.2   Efter att 24 månader förlöpt efter dagen för ikraftträdande av supplement 9 ska avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja godkännande endast om typen av strålkastare som ska godkännas uppfyller kraven i dessa föreskrifter ändrade enligt supplement 9 till den ursprungliga versionen av föreskrifterna.

13.3   Typgodkännanden som beviljats i enlighet med tidigare supplement till dessa föreskrifter ska även fortsättningsvis vara giltiga.

13.4   De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att på grundval av de tidigare supplementen till dessa föreskrifter utfärda godkännanden, förutsatt att strålkastarna är avsedda att monteras som ersättning på fordon i bruk.

13.5   Avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter får inte vägra att bevilja utökning av godkännande enligt tidigare supplement till dessa föreskrifter.

---

(1)  Inget i dessa föreskrifter får hindra en avtalspart som tillämpar dem från att förbjuda kombination av en strålkastare ”PL” (med lins av plastmaterial), som är godkänd enligt dessa föreskrifter, med en mekanisk rengöringsanordning för strålkastare (dvs. med torkarblad) på fordon som registreras.

(2)  För gasurladdningslampor, se föreskrifter nr 99.

(3)  Om strålkastarglaset inte kan avlägsnas från strålkastarens huvudenhet ska det räcka med en märkning enligt punkt 4.2.5.

(4)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien och Montenegro, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryska federationen, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (typgodkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta och 51 för Sydkorea. Påföljande nummer kommer att tilldelas andra länder i den kronologiska ordning som de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulburna fordon, utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsett fordon, samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter, och det nummer de då tilldelas ska delges de avtalsslutande parterna av FN:s generalsekreterare.

(5)  Tekniska krav på gasurladdningslampor: se föreskrifter nr 99.

(6)  Instruktioner om installation av lampor som har utrustats på detta vis finns i föreskrifter nr 48.

(7)  Dessa regler omfattar inte kontrollreglaget.

(8)  Överensstämmelse med kraven på elektromagnetisk kompatibilitet är av betydelse för den enskilda fordonstypen.

(9)  Belysningsvärdena vid punkterna 14–19 ska vara sådana att:

14 + 15 + 16 ≥ 0,3 lux och

17 + 18 + 19 ≥ 0,6 lux.

(10)  Detta krav kommer att ställas i form av en rekommendation till myndigheterna.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---