1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/1

(1)

I enlighet med artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007 förtecknas i bilaga III till kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer (2) de tredjeländer vars produktionssystem och kontrollåtgärder för ekologisk produktion anses vara likvärdiga med de system och åtgärder som fastställs i förordningen. Mot bakgrund av en ny ansökan och nya uppgifter som kommissionen fått från tredjeländer sedan förteckningen senast offentliggjordes bör vissa ändringar beaktas och läggas till eller föras in i förteckningen.

(2)

Myndigheterna i Australien har informerat kommissionen om att ett kontrollorgan har omstrukturerats och bytt namn. Myndigheterna i Australien har gett kommissionen nödvändiga garantier för att det omstrukturerade kontrollorganet uppfyller kriterierna i artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1235/2008.

(3)

Vissa jordbruksprodukter som importeras från Japan marknadsförs för närvarande i unionen i enlighet med övergångsbestämmelserna i artikel 19 i förordning (EG) nr 1235/2008. Japan har lämnat in en begäran till kommissionen om att landet ska föras upp i förteckningen i bilaga III till förordningen och har lämnat den information som krävs enligt artiklarna 7 och 8 i förordningen. Slutsatsen efter granskningen av dessa uppgifter och den efterföljande diskussionen med de japanska myndigheterna är att Japans bestämmelser om produktion och kontroll av ekologiska jordbruksprodukter är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 834/2007. Kommissionen har gjort en kontroll på plats av de produktionsregler och kontrollåtgärder som i praktiken tillämpas i Japan, i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007. Japan bör därför tas upp i förteckningen i bilaga III till förordning (EG) nr 1235/2008.

(4)

Förordning (EG) nr 1235/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från föreskrivande kommittén för ekologisk produktion.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/4

(1)

Den 3 september 2009 meddelade kommissionen, genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) , att ett antidumpningsförfarande skulle inledas mot import till EU av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat PET) med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 20 juli 2009 av Polyethylene Terephthalat Committee of Plastics Europe (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare som svarar för huvuddelen, i detta fall över 50 %, av EU:s totala produktion av ett visst slags polyetentereftalat. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och om därav följande väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande tillverkarna, övriga kända EU-tillverkare importörer, handlare och användare som man visste var berörda exporterande tillverkare samt företrädare för de berörda exportländerna om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal tillverkare och importörer i EU, förordades i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads samtliga EU-tillverkare och importörer i EU att ge sig till känna till kommissionen och lämna grundläggande information om sina aktiviteter i anslutning till den undersökta produkten under undersökningsperioden (den 1 juli 2008–30 juni 2009) enligt vad som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Fjorton EU-tillverkare lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i urvalet. På grundval av informationen från de samarbetsvilliga EU-tillverkarna valde kommissionen ut fem EU-tillverkare som svarade för 65 % av försäljningen från samtliga samarbetsvilliga EU-tillverkare.

(7)

Åtta EU-importörer lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i urvalet. På grundval av informationen från de samarbetsvilliga importörerna valde kommissionen ut två importörer som svarade för 83 % av importen från samtliga samarbetsvilliga importörer och 48 % av all import från Förenade Arabemiraten, Iran och Pakistan.

(8)

Kommissionen skickade frågeformulär till exporterande tillverkare, EU-tillverkare och importörer som ingick i stickprovsförfarandet och till alla användare och leverantörer som man visste var berörda samt till dem som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Svar på frågeformuläret inkom från fem EU-tillverkare som ingick i urvalet, en importör som ingick i urvalet, tio EU-användare, tre råvaruleverantörer, en exporterande tillverkare i Iran och dennes handlare, en exporterande tillverkare i Pakistan och en exporterande tillverkare i Förenade Arabemiraten. Dessutom lämnade sju samarbetsvilliga EU-tillverkare de begärda allmänna uppgifterna för skadeanalysen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter den ansåg nödvändiga för ett preliminärt avgörande om dumpning, därav vållad skada och EU-intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(11)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2008 till och med den 30 juni 2009 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

Den berörda produkten är polyetentereftalat med en viskositet på 78 ml/g eller mer enligt ISO-standard 1628-5 med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarade omfattas av KN-nummer 3907 60 20.

(13)

PET är en kemisk produkt som normalt används inom plastindustrin för tillverkning av flaskor och skivor. Eftersom denna typ av PET är en homogen produkt delades den inte in ytterligare i olika produkttyper.

(14)

Undersökningen visade att det slags PET som tillverkades och såldes i EU av EU-industrin och det slags PET som tillverkades och såldes på hemmamarknaderna i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten i huvudsak har samma grundläggande kemiska och fysiska egenskaper och användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som anges i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Med tanke på de betydande fluktuationerna i råvarukostnader och marknadspris för PET som kunde konstateras under undersökningsperioden, ansågs det lämpligt att utnyttja kvartalsvisa data för att fastställa normalt värde och exportpris. Denna metod kunde emellertid inte tillämpas på Iran, eftersom den enda iranska tillverkaren inte kunde lämna fullständiga kvartalsvisa kostnadsuppgifter.

(16)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställde kommissionen först om den enda iranska tillverkarens inhemska försäljning var tillräckligt representativ, det vill säga om den totala volymen sådan försäljning utgjorde minst 5 % av tillverkarens totala exportförsäljning av den berörda produkten till EU. Den enda iranska tillverkarens inhemska försäljning ansågs vara tillräckligt representativ under undersökningsperioden.

(17)

Kommissionen undersökte därefter om den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses utgöra normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att i fråga om den likadana produkt som såldes på den iranska marknaden fastställa andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder under undersökningsperioden.

(18)

Eftersom andelen lönsam försäljning av den likadana produkten utgjorde 80 % eller mindre av den likadana produktens totala försäljningsvolym, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt för all lönsam försäljning.

(19)

Eftersom exportförsäljningen till EU skedde genom ett närstående handelsföretag i Iran, fastställdes exportpriset enligt artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av priserna från denna närstående handlare gentemot oberoende kunder i EU.

(20)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på priset fritt fabrik.

(21)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och till prisernas jämförbarhet i form av en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. På denna grund har justeringar i tillämpliga och motiverade fall gjorts för skillnader i fråga om handelsled, transportkostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt andra faktorer (bankavgifter).

(22)

Företaget begärde en justering för skillnader i handelsled på grund av olika försäljningsmönster mellankunderna på hemmamarknaden och på den europeiska marknaden. Detta beviljades i den utsträckning som företaget kunde styrka sina krav.

(23)

Den iranska exporttillverkaren framförde dessutom ett särskilt krav som gällde den påstådda effekten av de internationella sanktionerna mot Iran. Företaget hävdade att vissa stora USA-baserade PET-kunder, såsom Coca-Cola och Pepsi, på grund av sanktionerna inte har rätt att köpa PET från Iran och följaktligen inte utfärdar kvalitetsgodkännande för PET från Iran. Detta påstås också påverka andra europeiska kunder som kräver lägre priser för PET som inte har godkänts av Coca Cola eller Pepsi. Den iranska exporttillverkaren kunde emellertid inte kvantifiera den påstådda effekten av sanktionerna på ett sätt som kunde styrkas av några bevis. Slutligen stötte företaget på liknande problem på hemmamarknaden där lokala licenstillverkare av Coca-Cola och Pepsi inte tilläts köpa in PET från iranska tillverkare utan tvingades importera från andra länder. Följaktligen skulle sanktionerna även utöva ett tryck nedåt på de inhemska priserna och därför finns det ingen uppenbar skillnad vid en prisjämförelse. Slutsatsen blev därför att det inte fanns någon grund för att medge en justering på grund av sanktionernas effekter för Iran.

(24)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för den enda iranska tillverkaren på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(25)

Enligt information som är tillgänglig från klagomålet och den samarbetsvilliga iranska exporterande tillverkaren finns det inga andra kända tillverkare av den berörda produkten i Iran. Den landsomfattande dumpningsmarginal som ska fastställas för Iran bör därför motsvara den dumpningsmarginal som fastställs för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Iran.

(26)

Den preliminära dumpningsmarginalen för Iran, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid EU:s gräns, före tull, är 28,6 %.

(27)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställde kommissionen först om den enda pakistanska tillverkarens inhemska försäljning var tillräckligt representativ, det vill säga om den totala volymen av denna försäljning utgjorde minst 5 % av dess totala exportförsäljning av den berörda produkten till EU. Den inhemska försäljningen från den enda pakistanska tillverkaren ansågs vara tillräckligt representativ under undersökningsperioden.

(28)

Kommissionen undersökte därefter om den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses utgöra normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att fastställa andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder av den likadana produkten på den pakistanska marknaden under undersökningsperioden.

(29)

Eftersom den lönsamma försäljningen av den likadana produkten utgjorde över 80 % av den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten på hemmamarknaden, beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt för alla inhemska försäljningspriser för den likadana produkten.

(30)

Den enda exporterande tillverkaren i Pakistan exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i Europiska unionen. Exportpriserna fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller som skulle betalas för den berörda produkten av dessa oberoende kunder i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(31)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på priset fritt fabrik.

(32)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i form av en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. På denna grund har justeringar gjorts i tillämpliga och motiverade fall för skillnader i fråga om importavgifter, rabatter, transport- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader, eftermarknadskostnader (tekniskt stöd och tjänster), provisioner och andra faktorer (bankavgifter).

(33)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för den enda pakistanska tillverkaren på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(34)

Den preliminära dumpningsmarginalen för den enda pakistanska exporterande tillverkaren, Novatex Limited, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid EU:s gräns, före tull, är 1,5 %, dvs. under miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen.

(35)

Eftersom det inte finns några andra tillverkare av den berörda produkten i Pakistan bör inga preliminära åtgärder införas.

(36)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställde kommissionen först om den inhemska försäljningen från den enda tillverkaren i Förenade Arabemiraten var tillräckligt representativ, det vill säga om den totala volymen sådan försäljning utgjorde minst 5 % av dess totala exportförsäljning av den berörda produkten till EU. Den inhemska försäljningen från den enda tillverkaren i Förenade Arabemiraten ansågs vara tillräckligt representativ under undersökningsperioden.

(37)

Kommissionen undersökte därefter om den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses utgöra normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att fastställa andelen lönsam inhemsk försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder under undersökningsperioden på marknaden i Förenade Arabemiraten.

(38)

Eftersom andelen lönsam försäljning av den likadana produkten utgjorde 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt för all lönsam försäljning.

(39)

Den enda exporterande tillverkaren i Förenade Arabemiraten exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i EU. Exportpriserna fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller som skulle betalas för den berörda produkten av dessa oberoende kunder i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(40)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på priset fritt fabrik.

(41)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i form av en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. På denna grund har justeringar gjorts i tillämpliga och motiverade fall för skillnader i fråga om transport- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader och provisioner.

(42)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för den enda tillverkaren i Förenade Arabemiraten på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(43)

Enligt information som är tillgänglig från klagomålet och den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Förenade Arabemiraten finns det inga andra kända tillverkare av den berörda produkten i Förenade Arabemiraten. Den landsomfattande dumpningsmarginal som ska fastställas för Förenade Arabemiraten bör därför motsvara den dumpningsmarginal som fastställs för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Förenade Arabemiraten.

(44)

Den preliminära dumpningsmarginalen för Förenade Arabemiraten, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid EU:s gräns, före tull, är 6,6 %.

(45)

Under undersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av 17 EU-tillverkare. Produktionen från dessa tillverkare (fastställd på grundval av information som samlats in från samarbetsvilliga tillverkare och information beträffande övriga tillverkare i EU som bygger på uppgifter från klagomålet) anses därför utgöra EU:s tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(46)

Av dessa 17 tillverkare samarbetade tolv i undersökningen. Dessa tolv tillverkare befanns svara för huvuddelen, i detta fall över 80 %, av den totala EU-tillverkningen av den likadana produkten. De tolv samarbetsvilliga tillverkarna utgör således EU-industrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer i fortsättningen att kallas EU-industrin. Återstående EU-tillverkare kommer i fortsättningen att kallas övriga tillverkare i EU. Dessa övriga tillverkare i EU har inte aktivt stött eller motsatt sig klagomålet.

(47)

EU-marknaden för PET utmärks av ett relativt sett högt antal tillverkare, som i regel ingår i större grupper med huvudkontor utanför EU. Marknaden befinner sig i en konsolideringsprocess och ett antal övertaganden och nedläggningar har nyligen skett. Sedan 2009 har till exempel PET-fabrikerna Tergal Fibers (Frankrike), Invista (Tyskland) och Artenius (Storbritannien) lagts ned, medan Indorama tog över Eastmans före detta fabriker i Storbritannien och Nederländerna.

(48)

Som anges ovan i skäl 5 gjordes ett urval av fem olika tillverkare som svarar för 65 % av försäljningen från samtliga samarbetsvilliga tillverkare i EU. Ett av företagen kunde inte lämna ut alla uppgifter som begärdes och urvalet måste följaktligen minskas till fyra företag som svarade för 47 % av försäljningen från samtliga samarbetsvilliga tillverkare.

(49)

Förbrukningen i EU fastställdes på grundval av EU-industrins försäljningsvolymer på EU-marknaden, uppgifter om importvolymerna för EU:s marknad enligt Eurostats uppgifter och, när det gällde övriga EU-tillverkare, utifrån beräkningar som grundades på klagomålet.

(50)

EU:s förbrukning av den undersökta produkten ökade med 11 % mellan 2006 och undersökningsperioden. Den synbara efterfrågan ökade under 2007 med 8 %, minskade något mellan 2007 och 2008 (med 2 procentenheter) och ökade med ytterligare 5 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 1

(51)

Kommissionen undersökte om importen av PET med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten borde slås samman i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(52)

Eftersom den dumpningsmarginal som konstaterades för Pakistan låg under miniminivån, ansågs det inte att effekten av denna import kunde slås samman med den dumpade importen från Iran och Förenade Arabemiraten.

(53)

När det gäller effekterna av importen med ursprung i Förenade Arabemiraten och Iran, visade undersökningen att dumpningsmarginalerna låg över den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och att volymen dumpad import från dessa länder inte var försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen.

(54)

Vad gäller konkurrensvillkoren för importen från Iran och Förenade Arabemiraten och den likadana produkten, kunde undersökningen visa att tillverkarna från dessa länder utnyttjar samma försäljningskanaler och säljer till liknande kundkategorier. Undersökningen visade dessutom att importen från båda dessa länder hade ökat under skadeundersökningsperioden.

(55)

Mot bakgrund av detta anses det preliminärt att samtliga kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen har uppfyllts och att importen från Iran och Förenade Arabemiraten borde slås samman i undersökningen.

(56)

Volymen dumpad import av den berörda produkten till EU steg med nästan 20 gånger mellan 2006 och undersökningsperioden och nådde 212 198 ton under undersökningsperioden. Importen från Förenade Arabemiraten och Iran nästan tredubblades mellan 2006 och 2007, innan den fyrdubblades 2008 jämfört med 2007 och nästan fördubblades mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 2

(57)

Marknadsandelen för den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran var 0,4 % under 2006 och den ökade stadigt med nästan 7 procentenheter under hela skadeundersökningsperioden. Den steg med 0,8 procentenheter mellan 2006 och 2007, med ytterligare 3,4 procentenheter mellan 2007 och 2008 och med 2,5 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var marknadsandelen för den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran 7,1 %.

(58)

Det kan vara värt att notera att Förenade Arabemiraten kom in på marknaden så sent som 2007, men snabbt lyckades skaffa sig en betydande marknadsandel.

(59)

Det genomsnittliga importpriset minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Den största nedgången skedde mellan 2008 och undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset sjönk med 1 % 2007 och med ytterligare 1 % 2008, innan det sjönk med ytterligare 13 % under undersökningsperioden.

Tabell 3

(60)

Eftersom priser och kostnader för den berörda produkten svängde kraftigt under undersökningsperioden, samlades uppgifter om försäljningspriser och kostnader in per kvartal och beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande gjordes kvartalsvis.

(61)

För att analysera prisunderskridandet jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspriset från EU-industrin till oberoende kunder på EU-marknaden, justerat till priset fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser på importen från Förenade Arabemiraten och Iran till den första oberoende kunden på EU-marknaden, beräknat på cif och med lämpliga justeringar för kostnader efter import och skillnader i handelsled.

(62)

Jämförelsen visade att priset för den berörda dumpade produkten med ursprung i Förenade Arabemiraten som såldes i EU under undersökningsperioden underskred EU-industrins priser med 3,9 %. Priset på de dumpade produkterna med ursprung i Iran som såldes i EU underskred EU-industrins priser med 3,2 %. Den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen för båda länderna under undersökningsperioden var 3,8 %.

(63)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på EU-industrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för EU-industrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(64)

Som framgår ovan blev det nödvändigt att tillämpa ett stickprovsförfarande på grund av det stora antalet EU-tillverkare. När skadeanalysen gjordes, tillämpades skadeindikatorer på följande två nivåer:

(65)

Tillverkningen i EU minskade med 4 % mellan 2006 och undersökningsperioden. Tillverkningen ökade med 5 % 2007 till cirka 2 570 000 ton, men minskade kraftigt med 10 procentenheter 2008 jämfört med 2007 och ökade med marginella 1 procentenhet mellan 2008 och undersökningsperioden, när den uppgick till cirka 2 300 000 ton.

Tabell 4

(66)

EU-tillverkarnas tillverkningskapacitet ökade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade med 1 % 2007, med ytterligare 5 % under 2008 och sedan med ytterligare 9 % under undersökningsperioden.

Tabell 5

(67)

Kapacitetsutnyttjandet var 83 % 2006, ökade till 87 % 2007 men minskade senare till 75 % 2008 och till endast 69 % under undersökningsperioden. Den minskande utnyttjandegraden 2008 och under undersökningsperioden återspeglar minskad tillverkning och ökad tillverkningskapacitet under perioden.

(68)

EU-tillverkarnas försäljning till oberoende kunder på EU-marknaden minskade något under skadeundersökningsperioden. Försäljningen ökade med 5 % 2007, men minskade året därpå en aning till under nivån 2006, och var under undersökningsperioden 3 % lägre än 2006, cirka 2 100 000 ton. Med tanke på den begränsade lagerhållningen återspeglar försäljningsutvecklingen tillverkningsutvecklingen ganska exakt.

Tabell 6

(69)

Under skadeundersökningsperioden tappade EU-tillverkarna 10 % av sin marknadsandel, som minskade från 85 % 2006 till 75 % under undersökningsperioden. Denna förlorade marknadsandel återspeglar att EU-industrins försäljning minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden, trots ökad förbrukning. Det bör påpekas att denna nedåtgående trend också återfanns hos EU-tillverkarna i urvalet.

Tabell 7

(70)

Mellan 2006 och undersökningsperioden minskade EU-tillverkarnas försäljning på EU-marknaden med 3 % och EU-tillverkarnas marknadsandel med 10 procentenheter, samtidigt som förbrukningen i EU ökade med 11 %. Å andra sidan ökade den dumpade importens marknadsandel från 0,4 % till 7,1 % under samma tidsperiod. Slutsatsen blir därför att EU-tillverkarna inte lyckades utnyttja tillväxten på marknaden.

(71)

Sysselsättningsnivån för EU-tillverkarna uppvisade en minskning på 15 % mellan 2006 och undersökningsperioden. Antalet sysselsatta minskade kraftigt från 2 400 under 2006 till 2 100 under 2007, eller med 13 %, och låg kvar i närheten av denna nivå under 2008 och undersökningsperioden. Nedgången 2007 återspeglar omstruktureringssatsningarna från ett antal EU-tillverkare.

Tabell 8

(72)

Produktiviteten hos EU-tillverkarnas anställda, mätt som produktion (i ton) per anställd person per år, ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden. Detta återspeglar att tillverkningen minskade långsammare än sysselsättningsnivån och det är ett tecken på EU-tillverkarnas ökade effektivitet. Detta är särskilt tydligt för 2007 när tillverkningen ökade, samtidigt som sysselsättningen minskade och produktiviteten var 21 % högre än under 2006.

Tabell 9

(73)

EU-tillverkarnas årliga vägda försäljningspris till oberoende kunder på EU-marknaden låg mellan 2006 och 2008 stilla på cirka 1 100 euro per ton. Under undersökningsperioden minskade det genomsnittliga försäljningspriset med 12 % och uppgick till 977 euro per ton. Det genomsnittliga årliga försäljningspriset återspeglar inte de månatliga eller ens dagliga prisfluktuationerna för PET på EU- och världsmarknaden, men det anses vara tillräckligt för att påvisa trenden under skadeundersökningsperioden. Försäljningspriset på PET följer normalt pristrenderna för dess viktigaste råvaror (främst PTA och MEG) eftersom de utgör upp till 80 % av den totala kostnaden för PET.

Tabell 10

(74)

Såsom anges ovan underskred den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran EU-industrins försäljningspris.

(75)

Med tanke på volym, marknadsandel och pris på importen från Förenade Arabemiraten och Iran kan de berörda dumpningsmarginalernas effekt på EU-industrin inte betraktas som försumbar. Det är viktigt att komma ihåg att antidumpningsåtgärder har varit i kraft mot import av PET från Indien, Indonesien, Republiken Korea, Malaysia, Taiwan och Thailand sedan 2000 och sedan 2004 mot Folkrepubliken Kina. Eftersom EU-industrin tappade marknadsandelar och ökade sina förluster under skadeundersökningsperioden, kan ingen faktisk återhämtning från tidigare dumpning konstateras och det kan noteras att EU-tillverkningen fortfarande är sårbar för de skadliga effekterna av eventuell dumpad import på EU-marknaden.

(76)

Nivån på utgående lager hos tillverkarna i urvalet sjönk mellan 2006 och undersökningsperioden med 22 %. Det bör påpekas att lagren utgör minde än 5 % av den årliga tillverkningen och därför har denna indikator begränsad relevans för skadeanalysen.

Tabell 11

(77)

Den årliga lönekostnaden ökade med 11 % mellan 2006 och 2007, innan den minskade med 2 procentenheter under 2008 jämfört med 2007 och ytterligare 9 procentenheter under undersökningsperioden jämfört med 2008 för att nå samma nivå som 2006. På det hela taget förblev med andra ord lönekostnaderna oförändrade.

Tabell 12

(78)

Under skadeundersökningsperioden var lönsamheten för de utvalda tillverkarnas försäljning av den likadana produkten på EU-marknaden till oberoende kunder, uttryckt som en procentuell andel av nettoförsäljningen, negativ och gick till och med ned från – 6,9 % till – 7,5 %. Lönsamheten för tillverkarna i urvalet förbättrades under 2007 när nettoförlusterna svarade för endast – 1,5 % av nettoförsäljningen, men förlusterna ökade kraftigt under 2008 till – 9,3 %. Situationen förbättrades något under undersökningsperioden.

Tabell 13

(79)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, följde lönsamhetstrenden i stort. Den steg från – 9,6 % 2006 till – 3,1 % 2007. Den minskade till – 16,8 % 2008 och ökade igen under undersökningsperioden till – 12,3 %. På det hela taget var räntabiliteten negativ och försämrades med 2,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(80)

Nettokassaflödet från verksamheten var negativt, – 18,5 miljoner euro, under 2006. Det förbättrades kraftigt under 2007 när det var positivt och uppgick till 19,5 miljoner euro, men försämrades kraftigt under 2008 (– 42 miljoner euro) innan det nådde – 11 miljoner euro under undersökningsperioden. Kassaflödet förbättrades generellt sett under skadeundersökningsperioden, även om det förblev negativt.

(81)

Det finns inget som pekar på att EU-industrin drabbades av svårigheter med att anskaffa kapital, i första hand tack vare att några av tillverkarna ingår i större koncerner.

Tabell 14

(82)

De utvalda företagens årliga investeringar i tillverkningen av den likadana produkten minskade med 34 % mellan 2006 och 2007, med ytterligare 59 procentenheter mellan 2007 och 2008. Därefter minskade de något under undersökningsperioden jämfört med 2008. I genomsnitt minskade investeringarna med 96 % under skadeundersökningsperioden. Denna skarpa nedgång i investeringar kan delvis förklaras av att nya tillverkningslinjer köptes in under 2006 och 2007 för att öka kapaciteten.

Tabell 15

(83)

Analysen av de makroekonomiska uppgifterna visar att EU-tillverkarna minskade sin tillverkning och försäljning under skadeundersökningsperioden. Även om den iakttagna minskningen inte var dramatisk i sig, så måste den sättas i samband med den ökade efterfrågan mellan 2006 och undersökningsperioden, som ledde till att EU-tillverkarnas marknadsandel minskade med tio procentenheter till 75 %.

(84)

Samtidigt visar de relevanta mikroekonomiska indikatorerna en tydlig försämring av den ekonomiska situationen för de EU-tillverkare som ingick i stickprovsundersökningen. Lönsamhet och räntabilitet förblev negativa och minskade ytterligare mellan 2006 och undersökningsperioden. Trots en totalt sett positiv utveckling förblev även kassaflödet negativt under undersökningsperioden.

(85)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att EU-industrin drabbats av väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(86)

I enlighet med artiklarna 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten har vållat EU-industrin skada i en sådan utsträckning att skadan kan betecknas som väsentlig. Kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt skadade EU-industrin samtidigt med denna, undersöktes också för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(87)

Volymen dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Förenade Arabemiraten och Iran ökade med nästan 20 gånger till 212 200 ton mellan 2006 och undersökningsperioden, och dessa länders marknadsandel ökade med nästan sju procentenheter (från 0,4 % till 7,1 %). Samtidigt förlorade EU-industrin cirka tio procentenheter av sin marknadsandel (från 84,9 % till 75,1 %). Det genomsnittliga priset för denna import minskade mellan 2006 och undersökningsperioden och förblev lägre än EU-tillverkarnas genomsnittspris.

(88)

Som nämndes ovan i skäl 61, var prisunderskridandet för den dumpade importen 3,9 % när det gällde Förenade Arabemiraten och 3,2 % när det gällde Iran. Även om prisunderskridandet låg under 4 % kan det inte betraktas som obetydligt, eftersom PET är en handelsvara och konkurrensen i första hand utövas via priset.

(89)

Den iranska exportören hävdade att importen av PET från Iran inte kunde ha orsakat EU-industrin någon väsentlig skada, eftersom importnivåerna bara marginellt översteg miniminivån för import. Under undersökningsperioden översteg emellertid importen från Iran, som motsvarade en marknadsandel på 1,9 %, det tröskelvärde som anges i grundförordningen. Dessutom underskred de iranska importpriserna EU-industrins försäljningspriser. Mot denna bakgrund avslås den iranska exportörens invändning.

(90)

Eftersom importen från Förenade Arabemiraten och Iran underskridit EU-industrins priser, drar kommissionen slutsatsen att denna dumpade import har utövat ett nedåtriktat tryck på priserna som har förhindrat EU-industrin från att hålla sina försäljningspriser på den nivå som skulle ha varit nödvändig för att täcka kostnaderna och gå med vinst. Kommissionen anser därför att det finns ett orsakssamband mellan importen och skadan på EU-industrin.

(91)

En berörd part hävdade att alla eventuella skador berodde på EU-tillverkarnas svaga exportverksamhet. Som framgår av tabellen nedan ökade EU-industrins exportvolym under skadeundersökningsperioden med 11 %. Nivån på exportpriserna under samma period minskade med 10 %, vilket gav ett oförändrat värde för exportförsäljningen under skadeundersökningsperioden. Följaktligen finns det inget som tyder på att exportresultatet bidrog till den skada som drabbade EU-industrin.

Tabell 16

(92)

En annan berörd part hävdade att EU-industrins priser på EU-marknaden var artificiellt höga. Enligt den berörda parten bevisas detta av att priserna på EU-marknaden låg kvar på en stabil nivå, medan priserna på exportförsäljningen minskade. Undersökningen visade emellertid att EU-industrins årliga genomsnittliga försäljningspriser på EU-marknaden minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden, vilket var i linje med nedgången i exportpriser under samma period. Invändningen avvisas därför.

(93)

Importen från Pakistan ansågs visserligen inte vara dumpad, men det är ändå nödvändigt att analysera om den trots detta bidrog till den skada som EU-tillverkarna drabbades av. Importvolymen från Pakistan fördubblades under den berörda perioden. Den minskade mellan 2006 och 2007 med 25 %, men ökade sedan kraftigt under 2008 jämfört med 2007 med 117 procentenheter och under undersökningsperioden med ytterligare 16 procentenheter jämfört med 2008 till 92 000 ton. Marknadsandelen för denna import ökade från 1,6 % under 2006 till 3,1 % under undersökningsperioden.

Tabell 17

(94)

Det genomsnittliga priset på exporten från Pakistan låg i regel under det genomsnittliga priset från EU-tillverkarna. En detaljerad analys av den prisinformation som lämnades av den samarbetsvilliga exportören från Pakistan visade emellertid att exportörens priser underskred EU-priserna med mindre än 1,5 %, dvs. mindre än hälften av det underskridande som fastställts för dumpad import från Iran och Förenade Arabemiraten. Även om man inte kan utesluta att importen från Pakistan bidrog till den skada som drabbade EU-industrin var bidraget från den pakistanska importen följaktligen begränsad och kan inte ha brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som drabbade EU-industrin.

(95)

Republiken Korea omfattas av en antidumpningstull sedan 2000. Två koreanska företag omfattas emellertid av nolltull och undersökningen visade att importen från Republiken Korea fortfarande ligger på en hög nivå och ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Importen från Korea ökade med nästan 150 % mellan 2006 och undersökningsperioden och dess marknadsandel ökade från 3,5 % 2006 till 7,7 % under undersökningsperioden.

Tabell 18

(96)

Det genomsnittliga priset på exporten från Korea låg i regel något under det genomsnittliga priset från EU-tillverkarna. Det koreanska priset var emellertid högre än det genomsnittliga priset från Förenade Arabemiraten och Iran, och det var också högre än det genomsnittliga priset från Pakistan. Så även om man inte kan utesluta att importen från Republiken Korea bidrog till den skada som drabbade EU-industrin, var detta bidrag endast begränsat och anses inte ha brutit det orsakssamband som fastställts i fråga om den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran.

(97)

Den iranska exportören hävdade att om den iranska importen hade ökat berodde detta på en nedgång i den sydkoreanska importen och ökningen hade därför inte skett på bekostnad av europeiska tillverkare. Eurostatuppgifter visar att under skadeundersökningsperioden har importvolymerna från båda länderna, parallellt med varandra, ökat stadigt. Man kan därför inte dra slutsatsen att importen från Iran bara har ersatt importen från Sydkorea.

(98)

Importen från övriga länder låg i genomsnitt på priser som var betydligt högre än det genomsnittliga försäljningspriset från EU-tillverkarna. Denna import har dessutom tappat marknadsandelar under skadeundersökningsperioden. Följaktligen anses det inte att denna import kunde vara en möjlig orsak till skada för EU-industrin.

Tabell 19

(99)

Vissa berörda parter hävdade att den skada som drabbade EU-industrin skulle bero på konkurrensen från de icke-samarbetsvilliga tillverkarna i EU. Fem tillverkare i EU samarbetade inte i förfarandet. En av dem upphörde med sin tillverkning redan under undersökningsperioden, medan två andra gjorde det kort därefter. Försäljningsvolymerna från de icke-samarbetsvilliga tillverkarna har beräknats på grundval av den information som lämnades i klagomålet. På grundval av den information som finns tillgänglig förefaller marknadsandelen för dessa tillverkare att ha minskat under skadeundersökningsperioden från 20,5 % 2006 till 16 % under undersökningsperioden. Undersökningen har inte kunnat påvisa att dessa tillverkare har uppträtt på ett sätt som skulle ha brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som konstaterats för EU-industrin.

Tabell 20

(100)

Den finansiella och ekonomiska krisen 2008 gav en marknadstillväxt som var långsammare än väntat och ovanlig jämfört med åren i början av 2000-talet, då det förekom årliga tillväxttakter på cirka 10 %. För första gången minskade efterfrågan på PET under 2008. Detta påverkade helt klart EU-industrins allmänna prestation.

(101)

De negativa effekterna av den ekonomiska nedgången och den minskade efterfrågan förvärrades emellertid av ökningen av den dumpade importen från Iran och Förenade Arabemiraten, som underskred EU-industrins priser. Så även om man kan anse att den ekonomiska nedgången bidrog till skadan för perioden som började under sista kvartalet 2008, kan detta inte på något sätt minska de skadliga negativa effekterna av lågt prissatt dumpad import på EU:s marknad under hela skadeundersökningsperioden. Även i ett läge där försäljningen minskar borde EU-industrin kunna bibehålla en acceptabel prisnivå för att därigenom begränsa de negativa effekterna av en eventuellt minskad konsumtionsökning. Detta är emellertid enbart möjligt i avsaknad av illojal konkurrens från dumpad lågprisimport på marknaden.

(102)

Den ekonomiska nedgången hade inte heller någon som helst effekt på den skada som uppkom och som kunde observeras redan före sista kvartalet 2008.

(103)

Följaktligen måste den ekonomiska nedgången visserligen ses som bidragande orsak till den skada som drabbade EU-industrin, men enbart från och med sista kvartalet 2008. Med tanke på dess globala karaktär kan den därför inte anses vara en möjlig orsak som bryter orsakssambandet mellan den skada som drabbade EU-industrin och den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran.

(104)

Några av de berörda parterna hävdade att den skada som drabbade EU-industrin i första hand skulle bero på den ogynnsamma placeringen av åtminstone några av EU-tillverkarna (dvs. långt från en hamn, vilket medförde ytterligare onödiga transportkostnader för råvaror och slutprodukt).

(105)

Vad gäller ovanstående argument medför det självfallet vissa nackdelar i form av kostnader för leverans av råvaror från leverantörer och av slutprodukten till konsumenterna om företaget finns på en plats som inte lätt kan nås med relativt billiga transportmedel. Undersökningen och de kontrollerade uppgifterna från EU-tillverkarna i urvalet (varav två var placerade nära en hamn och två längre inåt landet) kunde emellertid inte påvisa något entydigt samband mellan den geografiska placeringen och EU-tillverkarnas ekonomiska resultat. Den skada som konstaterades gällde i själva verket också för de tillverkare som var belägna nära en hamn.

(106)

Slutsatsen blir därför att den geografiska placeringen inte bidrog till den skada som drabbade EU-industrin i någon väsentlig omfattning.

(107)

Vissa berörda parter hävdade att den skada som drabbade EU-industrin skulle ha orsakats av det faktum att många EU-tillverkare inte är vertikalt integrerade (vad gäller tillverkning av PTA) och att de därför har betydande kostnadsnackdelar gentemot integrerade exportörer. De kontrollerade uppgifterna från EU-tillverkarna i urvalet kunde inte styrka något väsentligt samband mellan den vertikala integrationen av PTA-tillverkningen och EU-tillverkarnas ekonomiska prestanda.

(108)

Slutsatsen blir därför att bristen på vertikal integration av PTA-produktionen inte bidragit till den skada som drabbat EU-industrin.

(109)

Tidssambandet mellan å ena sidan den ökade dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran, de ökade marknadsandelar och det prisunderskridande som påträffats och, å den andra, den försämrade situationen för EU-tillverkarna, leder till slutsatsen att den dumpade importen orsakade EU-industrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(110)

Andra faktorer analyserades också, men de ansågs inte kunna bryta orsakssambandet mellan effekterna av den dumpade importen och den skada som drabbade EU-industrin. Eftersom Pakistans prisunderskridande är mycket litet, anses det inte att exporten från Pakistan bidragit till skadan på EU-industrin i någon väsentlig omfattning. Importen från Republiken Korea kan ha bidragit till den skada som drabbade EU-industrin, men med tanke på den lilla prisskillnaden mellan denna import och EU-marknaden anses detta inte bryta det orsakssamband som fastställts med den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran. På grund av den krympande marknadsandelen och den höga prisnivån på importen finns det inget som tyder på att importen från andra tredjeländer skulle ha bidragit till den skada som drabbade EU-industrin. Dessutom har ingen annan känd faktor, det vill säga EU-industrins exportresultat, konkurrensen från övriga EU-tillverkare, den ekonomiska nedgången, den geografiska placeringen och bristen på vertikal integration bidragit till skadan på EU-industrin i en utsträckning som skulle bryta orsakssambandet.

(111)

På grundval av ovanstående analys där man har lokaliserat och avskilt effekterna av alla kända faktorer som påverkar EU-industrins situation från de skadliga effekterna av den dumpade importen, drar kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från Förenade Arabemiraten och Iran har orsakat EU-industrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(112)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det förelåg några tvingande skäl som kunde leda till slutsatsen att det inte låg i EU:s intresse att införa åtgärder i detta speciella fall, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband. Därför, och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen, undersökte kommissionen den troliga effekten av eventuella åtgärder för samtliga berörda parter samt de troliga konsekvenserna av att inte vidta åtgärder.

(113)

Kommissionen skickade frågeformulär till oberoende importörer, råvaruleverantörer, användare och deras partner. Totalt skickades över 50 frågeformulär ut, men endast 13 svar mottogs inom den angivna tidsfristen. Dessutom gav sig 22 användare till känna senare under förfarandet med skrivelser i vilka de uttryckte sitt motstånd mot att vidta några som helst åtgärder i detta fall.

(114)

Införandet av åtgärder avseende importen från Förenade Arabemiraten och Iran förväntas förhindra ytterligare snedvridning av marknaden och prissänkningar och återställa den lojala konkurrensen. Detta skulle i sin tur ge EU-industrin möjlighet att förbättra sin situation genom höjda priser och ökade försäljningsvolymer och marknadsandelar.

(115)

Om inga åtgärder vidtas, förväntas importen från Förenade Arabemiraten och Iran fortsätta öka till låga priser som underskrider EU-industrins priser. I ett sådant fall skulle EU-industrin inte ha någon möjlighet att förbättra sin situation. Med tanke på EU-industrins svåra finansiella läge kan man förvänta sig fler nedläggningar som innebär förlorade arbetstillfällen.

(116)

Det finns inget som pekar på att intressena hos övriga tillverkare i EU som inte har aktivt samarbetat i undersökningen skulle skilja sig från dem som anges för EU-industrin.

(117)

Det iranska företaget hävdade att införandet av åtgärder inte skulle hjälpa EU-industrin därför att det bara skulle leda till nya investeringar i andra exporterande länder. Denna invändning kan inte godtas, eftersom det logiskt sett skulle betyda att antidumpningsåtgärder aldrig kan införas på produkter om investeringar i dessa kan flyttas till andra länder. Det skulle betyda att man alltså inte skulle kunna skydda sig mot illojala handelsmetoder bara på grund av att det finns en möjlighet att det uppkommer ny konkurrens från andra tredjeländer.

(118)

Samma berörda part hävdade att åtgärder inte kan råda bot på den europeiska PET-industrins strukturella konkurrensnackdel jämfört med PET-industrin i Asien och Mellanöstern. Detta argument var emellertid inte tillräckligt underbyggt. Det bör noteras att vissa av de utvalda EU-tillverkarna som är vertikalt integrerade också är i en svår finansiell situation. Även om det skulle finnas konkurrensfördelar (till exempel i form av tillgång till billigare råvaror), befanns de exporterande tillverkarna ändå ha dumpat.

(119)

Den preliminära slutsatsen blir därför att införandet av antidumpningsåtgärder helt klart skulle ligga i EU-industrins intresse.

(120)

Som anges ovan tillämpades ett stickprovsförfarande för oberoende importörer; av två företag i urvalet har endast en importör (Global Services International, GSI) samarbetat fullt ut i denna undersökning genom att svara på frågeformuläret. Den redovisade importen från den samarbetsvilliga importören utgör en betydande andel av all import från de berörda länderna under undersökningsperioden. Provisioner på importen av PET utgör huvuddelen av GSI:s verksamhet. Eftersom GSI arbetar på provisionsbasis, förväntas införandet av extra tullar inte få någon väsentlig betydelse för företagets resultat, eftersom alla faktiska ökningar av importpriset sannolikt skulle föras vidare till företagets kunder.

(121)

Ingen annan importör lämnade relevant information. Eftersom importen från andra länder där det för närvarande förekommer antidumpningsåtgärder inte upphörde och import är tillgänglig från andra länder utan antidumpningsåtgärder (t.ex. Oman, USA, Brasilien), kan importörerna importera från dessa länder.

(122)

Följaktligen drar kommissionen preliminärt slutsatsen att införandet av preliminära åtgärder inte kommer att få negativa effekter på EU-importörernas intressen i någon betydande omfattning.

(123)

Tre råvaruleverantörer (två av PTA och en av MEG) samarbetade i undersökningen genom att svara på frågeformuläret inom den angivna tidsfristen. Antalet anställda i deras europeiska anläggningar som arbetar med tillverkning av PTA/MEG var cirka 700.

(124)

De samarbetsvilliga PTA-tillverkarna svarade för cirka 50 % av PTA-inköpen från EU-tillverkarna i urvalet. PTA-tillverkarna är mycket beroende av PET-tillverkarnas situation, eftersom de är deras viktigaste kunder. Låga priser på PET medför lägre priser på PTA och sänkta marginaler för PTA-tillverkarna. Det bör påpekas att det pågår en antidumpnings- och antisubventionsundersökning rörande import av PTA från Thailand, vilket innebär att EU:s PET-tillverkare eventuellt också kan ställas inför illojal konkurrens från thailändsk import. Följaktligen bör införandet av åtgärder mot dumpad import av PET vara till fördel för PTA-tillverkarna.

(125)

För den samarbetsvilliga MEG-leverantören utgör MEG mindre än 10 % av den totala omsättningen. När det gäller MEG är inte PET dess enda eller ens den viktigaste tänkbara tillämpningen, och MEG-tillverkare är mindre beroende av läget i PET-industrin. Trots detta kan svårigheterna i PET-industrin få viss begränsad effekt på MEG-leverantörerna, åtminstone på kort eller medellång sikt.

(126)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen den preliminära slutsatsen att införandet av åtgärder mot den dumpade importen från Förenade Arabemiraten och Iran skulle ligga i råvaruleverantörernas intresse.

(127)

Det PET som är föremål för detta förfarande (som har en viskositet på 78 ml/g eller högre, så kallad ”buteljklass”) används i första hand för att tillverka flaskor för vatten och andra drycker. Användningen vid tillverkning av andra typer av förpackningar (fasta livsmedel eller rengöringsmedel) och för att framställa skivor är under utveckling, men är fortfarande ganska begränsad. PET-flaskor tillverkas i två steg: i) först tillverkas ett ämne genom att PET sprutas in i en form och ii) därefter förvärms ämnet och sträckformblåses till en flaska. Flasktillverkningen kan vara en integrerad process (dvs. samma företag köper PET, tillverkar det formsprutade ämnet och blåser det till en flaska) eller begränsas till andra steget (att blåsa ämnet till en flaska). De formsprutade ämnena kan vara relativt enkla att transportera eftersom de är små och komprimerade, medan tomma flaskor är instabila och på grund av sin storlek mycket dyra att transportera.

(128)

PET-flaskor fylls med vatten och/eller andra drycker av buteljeringsföretag (”buteljerare”). Buteljeringsföretagen är ofta engagerade i PET-branschen, antingen via integrerad flasktillverkning eller via så kallade tollingavtal med underleverantörer som kan vara konverterare och/eller flasktillverkare för vilka de förhandlar om PET-priset med tillverkaren (soft tolling) eller till och med köper PET för egna flaskor (hard tolling).

(129)

Det finns med andra ord två grupper av användare:

(130)

Tillverkarna av formsprutade ämnen är de viktigaste användarna av PET i buteljklass. Fyra konverterare, som svarade för 16 % av EU:s förbrukning under undersökningsperioden, samarbetade fullt ut med undersökningen (dvs. lämnade in svar på samtliga frågor i frågeformuläret inom tidsfristen). Som nämnts ovan hörde också ett stort antal konverterare av sig senare under förfarandet och uppgav att de var emot förfarandet, men de lämnade inga verifierbara uppgifter om sin förbrukning. Den samarbetsvilliga importagenten hävdade under utfrågningen att över 80 % av användarna inom EU var emot åtgärden. Denna information var emellertid inte tillräckligt styrkt och kunde inte verifieras.

(131)

En förening som företrädde europeiska plastkonverterare (EuPC) uppgav under en utfrågning att den förhöll sig neutral gentemot förfarandet. Även om några av dess medlemmar skulle motsätta sig eventuella åtgärder, är den nuvarande nivån på PET-priser på den europeiska marknaden inte hållbar för företagen som återvinner PET. Företagen som återvinner PET (som också företräds av föreningen för europeiska plastkonverterare) skulle vara positiva till eventuella åtgärder. I ett senare skede i undersökningen ändrade emellertid föreningen sig och motsatte sig ett införande av åtgärder. Föreningen hävdade att ett införande av åtgärder skulle ge mycket höga kostnader för EU:s plastkonverteringsindustri, som i huvudsak består av små och medelstora företag. Föreningen ansåg att dessa små och medelstora företag inte skulle kunna absorbera högre PET-priser, vilket antingen skulle tvinga dem att lägga ned sin verksamhet eller flytta sin tillverkning utanför EU. Dessa påståenden underbyggdes inte mera i detta skede.

(132)

Det totala antalet anställda hos de samarbetsvilliga konverterarna uppgick till 1 300 personer, medan det angivna antalet anställda hos de konverterare som gav sig tillkänna senare under förfarandet uppgår till ytterligare 6 000 personer. Importagenten och dennes kunder uppgav under utfrågningen att antalet anställda hos konverterarna är cirka 20 000 personer. Uppgifterna om antalet sysselsatta har ännu inte kontrollerats.

(133)

På grundval av den tillgängliga informationen uppgår det PET som används i tillverkningen av formsprutade ämnen till mellan 70 % och 80 % av den totala tillverkningskostnaden för konverterare. Detta är därför en viktig komponent i dessa företags kostnader. Den undersökning som gjorts hittills pekar på att de samarbetsvilliga konverterarna i genomsnitt redan gör vissa förluster. Eftersom de flesta konverterare är små eller medelstora lokala företag, kan de på kort eller medellång sikt bara ha begränsade möjligheter att föra vidare eventuella kostnadsökningar, framför allt om deras kund (buteljeringsföretagen) är en relativt stor aktör med betydligt starkare förhandlingsposition. I avtalen (som i regel förhandlas om varje år) om försäljning av formsprutade ämnen och/eller flaskor ingår emellertid ofta en mekanism som ska återspegla variationen i PET-priset.

(134)

Konverterare och den samarbetsvilliga importagenten hävdade att åtgärder skulle resultera i att vissa större tillverkare av formsprutade ämnen flyttar sina standardiserade tillverkningslinjer till EU:s grannländer. Eftersom kostnaden för att transportera formsprutade ämnen över begränsade avstånd är relativt låg, äger detta redan rum i viss utsträckning. För tillfället verkar emellertid faktorer som närhet till kunden eller leveransflexibilitet uppväga de fördelar som grannländerna kan erbjuda. Eftersom nivån på de föreslagna åtgärderna är blygsam, anser kommissionen preliminärt att fördelarna med att tillverka de formsprutade ämnena utanför EU inte skulle uppväga de nuvarande nackdelarna. Med tanke på transportkostnaderna förväntas dessutom omlokaliseringen vara ett alternativ enbart för företag vars kunder befinner sig nära EU:s gränser, men inte för konverterare som har sina kunder i andra delar av EU.

(135)

Konverterare och den samarbetsvilliga importagenten hävdade dessutom att åtgärderna enbart kunde medföra kortfristiga lättnader för PET-tillverkarna. De hävdade att på medellång eller lång sikt, när tillverkarna av formsprutade ämnen väl hade lämnat EU, skulle efterfrågan på EU:s marknad vara otillräcklig för PET-tillverkarna och de sjunkande priserna skulle i slutändan tvinga PET-tillverkarna att slå igen eller flytta utanför EU. Mot bakgrund av resonemanget ovan och eftersom det preliminärt anses att det ännu inte är ekonomiskt nödvändigt för tillverkarna av formsprutade ämnen att flytta ut från EU, verkar detta scenario osannolikt.

(136)

Man kan därför i detta skede inte utesluta att införandet av åtgärder skulle få en väsentlig effekt på konverterarnas tillverkningskostnader. Med tanke på osäkerheten kring möjligheterna för tillverkarna av formsprutade ämnen och/eller flaskor att överföra den ökade kostnaderna på sina kunder, kan effekten på konverterarnas lönsamhet och deras allmänna utveckling inte tydligt anges i detta preliminära skede.

(137)

Sex buteljeringsföretag, bland annat lokalkontor till Coca-Cola Co., Nestlé Waters, Danone och Orangina, samarbetade i undersökningen, dvs. lämnade svar på samtliga frågor på frågeformuläret inom tidsfristen. De svarade för cirka 11 % av EU:s förbrukning av PET under undersökningsperioden. På grund av formatet på den information som lämnades är det inte möjligt att enkelt identifiera antalet anställda som direkt berörs av tillverkning som utnyttjar PET. Antalet beräknas emellertid preliminärt till cirka 6 000 personer. På grundval av den tillgängliga informationen beräknas den totala buteljeringsindustrin i EU sysselsätta mellan 40 000 och 60 000 personer som är direkt sysselsatta i tillverkning som utnyttjar PET.

(138)

På grundval av tillgänglig information verkar kostnaden för PET som andel av den totala kostnaden för de samarbetsvilliga buteljerarna variera mellan en och 14 %, beroende på kostnaden för andra komponenter som används i tillverkningen av deras respektive produkter. Enligt den tillgängliga informationen tenderar PET att vara en tyngre kostnadsfaktor för tillverkarna av mineralvatten (framför allt varor som inte är märkesvaror), medan den är marginell för vissa buteljerare av läskedrycker. Den information som finns visar att kostnaden för PET i vissa fall kan utgöra upp till 20 % av mineralvattnets slutpris till kund. I genomsnitt beräknas kostnaden för PET utgöra upp till 10 % av buteljeringsföretagens totala kostnader.

(139)

Mot bakgrund av det som nämnts ovan förefaller en eventuell ökning av priset på PET efter införandet av de föreslagna åtgärderna enbart få en begränsad effekt (en kostnadsökning på mindre än 2 %) på buteljeringsföretagens allmänna situation, även om de, som det hävdas, skulle få svårt att överföra den ökade kostnaden på sina kunder, vilket under alla omständigheter är osannolikt, åtminstone på medellång sikt.

(140)

Enligt flera berörda parter skulle införandet av åtgärder resultera i en brist på PET på EU-marknaden och EU-tillverkarna skulle inte ha tillräcklig kapacitet för att uppfylla den befintliga efterfrågan.

(141)

Det ska noteras att EU-tillverkarna enbart utnyttjade 69 % av sin kapacitet under undersökningsperioden och de har tillräcklig extra kapacitet för att kunna ersätta importen från Förenade Arabemiraten och Iran om det skulle bli nödvändigt. Syftet med tullen skulle emellertid inte vara att försöka minska importen, utan enbart att återställa en lojal konkurrens på marknaden. Det finns också andra leverantörer.

(142)

Dessutom kan man vänta sig att företagen som återvinner PET skulle öka sin produktion om priset på ny PET i EU ligger på en rimlig nivå och inte tillåts sjunka på grund av illojal konkurrens.

(143)

Den iranska exportören hävdade att införandet av åtgärder mot iransk PET skulle få en oproportionellt negativ effekt med tanke på landets ställning som utvecklingsland och det faktum att de iranska exportörerna redan har allvarliga nackdelar på grund av internationella sanktioner. Det är kommissionens ständiga praxis att vidta antidumpningsåtgärder mot utvecklade länder och länder under utveckling på samma sätt, så snart de rättsliga kraven gör åtgärderna befogade. Det faktum att det finns sanktioner mot Iran saknar dessutom relevans enligt de gällande antidumpningsbestämmelserna.

(144)

Avslutningsvis förväntar sig kommissionen alltså att införandet av åtgärder på importen från Förenade Arabemiraten och Iran innebär en möjlighet för EU-industrin, samt för övriga tillverkare från EU, att förbättra sin situation genom ökade försäljningsvolymer, högre försäljningspriser och större marknadsandelar. Även om det kan uppkomma vissa negativa effekter i form av kostnadsökningar för användarna (i första hand konverterare) så kommer de med all sannolikhet att uppvägas av de förväntade fördelarna för tillverkarna och deras leverantörer.

(145)

Att återställa den lojala konkurrensen och bibehålla en rimlig prisnivå inom EU kommer att uppmuntra till återvinning av PET och därmed bidra till att skydda miljön. Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen den preliminära slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det aktuella fallet. Denna preliminära slutsats ska kanske ses över i slutskedet efter kontroll av användarnas svar på frågeformuläret och ytterligare undersökning.

(146)

Mot bakgrund av slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och EU-intresse bör preliminära åtgärder vidtas mot import av den berörda produkten med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten för att förhindra ytterligare skada på EU-industrin från den dumpade importen.

(147)

Vad gäller import av den berörda produkten med ursprung i Pakistan, påträffades preliminärt ingen dumpning, enligt vad som anges ovan. Följaktligen bör inga preliminära åtgärder vidtas.

(148)

De preliminära åtgärderna mot import med ursprung i Förenade Arabemiraten och Iran borde införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja skadan som den dumpade importen orsakar EU-industrin, men utan att överskrida den konstaterade dumpningsmarginalen. När man beräknar storleken på den tull som behövs för att avlägsna effekterna av den skadliga dumpningen, måste alla eventuella åtgärder göra det möjligt för EU-industrin att täcka sina produktionskostnader och erhålla en vinst före skatt som rimligen kunde uppnås under normala konkurrensförhållanden, det vill säga om det inte finns någon dumpad import.

(149)

EU krävde en vinstnivå på 7,5 %, vilket tillämpades i förfarandet mot Folkrepubliken Kina. Under den berörda perioden uppnådde emellertid aldrig EU-industrin en sådan vinst (den var i själva verket aldrig lönsam) och den framhöll rent generellt att den i regel bedriver sin verksamhet med ganska små marginaler. Den största vinst som uppnåddes av två företag i urvalet under ett år av skadeundersökningsperioden var 3 %. Under sådana omständigheter ansågs preliminärt 5 % som det lämpligaste lönsamhetsmålet.

(150)

På grundval av detta beräknades ett pris för EU-industrin för den likadana produkten som inte skulle medföra skada. Priset som inte medför skada har fastställts genom att den faktiska vinstmarginalen dras av från priset fritt fabrik och sedan läggs det på detta vis beräknade break even-priset till på ovannämnda vinstmarginalmål.

(151)

Eftersom råvarupriserna och följaktligen PET-priserna uppvisade betydande svängningar på EU-marknaden under undersökningsperioden, ansåg kommissionen att det var nödvändigt att beräkna nivån för undanröjande av skada på grundval av uppgifter som avsåg kvartal.

(152)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på importen av den berörda produkten med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten till en nivå motsvarande de lägre av de påträffade dumpnings- och skademarginalerna och i enlighet med regeln om lägsta tull.

(153)

Mot bakgrund av detta och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen anser kommissionen att den föreslagna tullsatsen för den berörda produkten med ursprung i Iran bör utgå från en nivå för undanröjande av skada på 17 %. Den föreslagna tullsatsen för den berörda produkten med ursprung i Förenade Arabemiraten bör dessutom bygga på dumpningen 6,6 %. Inga preliminära åtgärder bör vidtas mot importen av den berörda produkten med ursprung i Pakistan.

(154)

Kommissionen konstaterar att en antisubventionsundersökning genomfördes parallellt med antidumpningsundersökningen rörande import av PET för Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten. Enligt artikel 14.1 i grundförordningen ska ingen produkt beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Kommissionen ansåg därför att det var nödvändigt att fastställa om och i vilken utsträckning subventionerna och dumpningsmarginalerna hade sitt ursprung i en och samma situation.

(155)

När det gäller subventionssystem som utgör exportsubventioner i den mening som avses i artikel 4.4 a i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar av Europeiska gemenskapen (3), beror den preliminära dumpningsmarginal som fastställts för den exporterande tillverkaren i Iran delvis på förekomsten av utjämningsbara exportsubventioner. Eftersom samma nivå för undanröjande av skada gäller för både antidumpnings- och antisubventionsundersökningarna, föreslås emellertid ingen preliminär antidumpningstull för Iran.

(156)

Som redan sagts i skäl 15 ovan utsätts kostnader och PET-priser för kraftiga svängningar under relativt korta tidsperioder. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att införa tull i form av ett särskilt belopp per ton. Detta belopp är ett resultat av att antidumpningssatsen tillämpats på exportpriserna cif som användes för att beräkna dumpningsmarginalen.

(157)

På grundval av ovanstående och med hänsyn till resultaten i förordningen om införande av en preliminär utjämningstull (kommissionens förordning (EU) nr 473/2010) (4), blir de preliminära beloppen för den föreslagna antidumpningstullen, uttryckt i priser cif vid EU:s gräns, före tull, som följer:

(158)

För att uppfylla kravet på god förvaltning bör en period fastställas inom vilken berörda parter kan ge sig tillkänna inom den tidsfrist som anges i meddelandet om inledande och skriftligen meddela sina synpunkter samt begära att bli hörda. Det bör dessutom anges att resultaten om införandet av tullar som redovisats i samband med denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas i samband med de slutliga resultaten.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 134/25

(1)

Den 3 september 2009 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) att det skulle inledas ett antisubventionsförfarande beträffande import till unionen av visst slags polyetentereftalat (nedan även kallat PET) med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Samma dag meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att ett antidumpningsförfarande kommer att inledas beträffande import till unionen av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten och inledde en separat undersökning (nedan kallat antidumpningsförfarandet).

(3)

Antisubventionsförfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 20 juli 2009 av intresseorganisationen Plastics Europes kommitté för polyetentereftalat (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del – det rör sig i detta fall om mer än 50 procent – av EU:s produktion av det slags polyetentereftalat det gäller. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om subventionering av den nämnda produkten och om därav vållad väsentlig skada som ansågs vara tillräcklig för att motivera inledandet av ett antisubventionsförfarande.

(4)

Innan förfarandet inleddes och enligt artikel 10.7 i grundförordningen underrättade kommissionen regeringarna i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten om att kommissionen hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål enligt vilket subventionerad import av polyetentereftalat med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten vållar unionens industri väsentlig skada. Regeringarna inbjöds till samråd för att klargöra situationen beträffande klagomålet och finna en gemensam lösning. Alla regeringarna godtog erbjudandena om samråd, som därefter hölls. Under samråden kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås. Man beaktade dock synpunkterna från myndigheter i de berörda länderna när det gällde påståendena i klagomålet om att stödsystemen inte var utjämningsbara. Under eller efter samråden erhölls uppgifter från regeringarna i Pakistan och Förenade Arabemiraten.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande tillverkarna, andra kända gemenskapstillverkare, importörer/handlare och användare som man visste berördes, de exporterande tillverkarna samt företrädarna för de berörda exportländerna om inledandet av förfarandet. De berörda parterna fick möjlighet att lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som kunde visa att det fanns särskilda skäl till att höra dem, beviljades detta.

(7)

Eftersom ett stort antal tillverkare och importörer i unionen föreföll vara berörda planerades att tillämpa ett stickprovsförfarande för undersökningen av skadan, i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades alla tillverkare och importörer i unionen att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 juli 2008 – 30 juni 2009) som anges i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Fjorton tillverkare i union lämnade de begärda uppgifterna och förklarade sig beredda att ingå i urvalet. På grundval av uppgifterna från de samarbetsvilliga tillverkarna i unionen valde kommissionen ut fem tillverkare i unionen, vilka svarade för 65 procent av försäljningen från alla samarbetsvilliga tillverkare i unionen.

(9)

Åtta importörer lämnade de begärda uppgifterna och förklarade sig beredda att ingå i urvalet. På grundval av uppgifterna från de samarbetsvilliga importörerna valde kommissionen ut två importörer, vilka svarade för 83 procent av alla samarbetsvilliga importörers import och 48 procent av all import från Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till myndigheterna i de berörda länderna, till de exporterande tillverkarna, till de tillverkare i unionen och importörer som ingick i urvalet och till alla användare och leverantörer som den visste var berörda samt till dem som hade gett sig till känna inom de tidsfrister som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Svar på frågeformulären erhölls från myndigheterna i de berörda länderna, en exporterande tillverkare i Iran och dess närstående handlare, en exporterande tillverkare i Pakistan och en exporterande tillverkare i Förenade Arabemiraten, fem tillverkare i unionen och en importör som ingick i urvalet, tio användare i unionen och tre leverantörer av råmaterial. Sju samarbetsvilliga tillverkare i unionen lämnade dessutom begärda allmänna uppgifter för skadeanalysen.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett avgörande i fråga om subventionering, därav vållad skada och unionens intresse.

(13)

Kontrollbesök gjordes hos följande statliga myndigheter:

(14)

Kontrollbesök på platsen gjordes även hos följande företag:

(15)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden 1 juli 2008 – 30 juni 2009 (nedan kallad undersökningsperioden, eller UP i tabeller). Undersökningen av hur de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada hade utvecklats omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 till och med undersökningsperiodens utgång (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(16)

Den berörda produkten är polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628-5, med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallad den berörda produkten) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20.

(17)

Polyetentereftalat är en kemisk produkt som vanligtvis används i plastindustrin för tillverkning av flaskor och plattor. Eftersom detta slags polyetentereftalat är en homogen produkt har den inte uppdelats i olika produkttyper.

(18)

Undersökningen visade att den polyetentereftalat som tillverkades och såldes i unionen av unionens industri och den polyetentereftalat som tillverkades och såldes på hemmamarknaderna i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten och exporterades till unionen har samma grundläggande kemiska och fysiska egenskaper och användningsområden. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(19)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande system, som påstods inbegripa beviljande av subventioner från en statlig myndighet:

(20)

Enligt lagbestämmelserna har företag som är etablerade i en särskild ekonomisk zon rätt till tullfri import av insatsvaror under förutsättning att de används för att tillverka produkter som sedan ska exporteras. Undersökningen visade att företag i särskilda ekonomiska zoner också har förmånen av tullfri import av kapitalvaror.

(21)

En fullständig beskrivning av systemet med särskilda ekonomiska zoner finns för närvarande i följande lagar och förordningar: Lag nr 257/184168 om inrättande och administration av de särskilda ekonomiska zonerna i Islamiska republiken Iran av den 19 maj 2005, kommissionens godkännande av art. 138 i högsta rådets sekretariats konstitutionella akt om industri- och frihandelszoner av den 27 maj 2007, förordningen om inrättande och administration av de särskilda ekonomiska zonerna i Islamiska republiken Iran, ministerrådets godkännande av den 29 april 2006.

(22)

Den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen skapades den 30 april 1997 (år 1376 enligt den persiska tideräkningen) genom lag nr 58548, som publicerades i den officiella tidningen den 25 maj 1997 med nr 15275.

(23)

Inga särskilda villkor har återfunnits i de lagar och administrativa beslut som Irans regering har tillhandahållit under undersökningen. Den enda iranska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har sin anläggning i den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen Mahshahr i Bandar Imam Khomeini. Enligt uppgifterna från de iranska myndigheterna är denna zon den enda petrokemiska särskilda ekonomiska zonen i Iran.

(24)

Varje särskild ekonomisk zon anses vara belägen utanför landets tullområde. Därmed är all import tullfri under förutsättning att de importerade insatsvarorna används för att tillverka den resulterande exportprodukten.

(25)

För att övervaka vilka mängder tullfritt importerat råmaterial som förbrukas under tillverkningen av den resulterande exportprodukten registrerar tullkontoren både den tillåtna importmängden och exportskyldigheten vid tidpunkten för importen och exporten på grundval av standardnormer för input/output i ett intyg som kallas ”Tillverkningstillstånd” och utfärdas av hälsoministeriets allmänna avdelning och gäller i fem år. För varje transaktion utfärdar tullkontoren på begäran ett kodnummer (B-Jack) som fordras för att företaget ska kunna tullklarera varorna.

(26)

Dessutom informerar företagen regelbundet den berörda myndigheten om vilken exportförsäljning och inhemsk försäljning det avser att bedriva under det kommande året. På grundval av den ovan nämnda tillgängliga informationen övervakar tullkontoren att de förmåner som företagen erhåller används på ett korrekt sätt.

(27)

När det gäller den inhemska försäljningen, det vill säga försäljning från den särskilda ekonomiska zonen till Iran, beläggs den del av de importerade tullfria insatsvarorna som har inkorporerats med slutprodukten i enlighet med standardnormerna för input/output med en tull.

(28)

Under kontrollbesöken framkom det att det inte finns några konkreta, lagstadgade och offentligt tillgängliga kriterier till stöd för den beviljande myndighetens beslut om vem som har rätt att vara etablerad i den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen. Ett företag som vill etablera sig i zonen måste inge en ansökan till den berörda myndigheten, men det finns inga riktlinjer som visar på vilka grunder ansökan kan beviljas eller avslås. Dessutom har det statliga petrokemiska företaget (nedan kallat NPC) – aktieägare i den enda samarbetsvilliga exporterade tillverkaren – enligt sin stiftelseurkund rätt att administrera och organisera den petrokemiska verksamheten i denna zon.

(29)

Allvarliga brister och funktionsfel i systemet har upptäckts. De iranska myndigheterna har inte infört något ordentligt kontrollsystem för att övervaka vilka mängder tullfritt importerat råmaterial som förbrukas under tillverkningen av den resulterande exportprodukten. STPC, den enda samarbetsvilliga tillverkaren i Iran, har inte rapporterat den faktiska avkastningen på råvaran, och NPC har inte tillämpat något kontrollsystem för att bekräfta att de insatsvaror för vilka undantag har beviljats förbrukas under tillverkningen av den exporterade produkten och i vilka mängder de förbrukas. Standardnormerna för input/output är tillverkningskvoter som företagen föreslår och staten godkänner. De härrör från de normer som tillämpas i den petrokemiska industrin.

(30)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren subventionerades genom ovannämnda system samt genom tullfri import av kapitalvaror.

(31)

Mot bakgrund av ovanstående måste importen av tullfria insatsvaror till den särskilda ekonomiska zonen anses utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen, det vill säga ett finansiellt bidrag från den iranska staten som innebär att den undersökta exportören beviljats en förmån.

(32)

Dessutom är systemet specifikt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av uttryckligen begränsar tillgången till denna zon till vissa företag som tillhör den petrokemiska produktionssektorn.

(33)

Vidare är systemet rättsligt sett knutet till exportresultat och anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(34)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen eftersom det inte uppfyller de strikta reglerna i bilaga I, särskilt led i, bilaga II och bilaga III till grundförordningen.

(35)

Den iranska staten har inget kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (i enlighet med avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Standardnormerna för input/output kan inte i sig betraktas som företagsspecifika normer eller som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen. En sådan process gör det inte möjligt för myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilken mängd insatsvaror som faktiskt förbrukats i exportproduktionen och med vilka standardnormer för input/output de bör jämföras. Vidare utförde inte myndigheterna någon effektiv kontroll som baserades på ett korrekt fört register över den faktiska förbrukningen. De iranska myndigheterna har inte heller gjort någon ytterligare granskning grundad på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (i enlighet med avsnitt II.5 i bilaga II och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(36)

Dessutom utgör förmånen av att inte betala tull på importen av kapitalvaror en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen, det vill säga ett finansiellt bidrag från den iranska staten som innebär att den undersökta exportören beviljats en förmån. Vidare är systemet rättsligt sett knutet till exportresultat och anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(37)

Det kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eftersom det rör kapitalvaror som inte förbrukas vid tillverkningen och således i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte omfattas av denna typ av godkända system.

(38)

Med hänsyn tagen till ovanstående anses subventionerna i fråga vara utjämningsbara.

(39)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution motsvarar förmånen avskrivningen av de totala importtullar som normalt ska tas ut på importerade insatsvaror. I detta avseende ska det noteras att grundförordningen inte bara föreskriver att avskrivning av ett ”alltför stort” tullbelopp får utjämnas. Enligt artikel 3.1 a ii och led i i bilaga I till grundförordningen får visserligen endast en alltför stor eftergift av tullar utjämnas, förutsatt att villkoren i bilagorna II och III till grundförordningen är uppfyllda. Dessa villkor är emellertid inte uppfyllda i detta fall. Om det fastställs att det saknas ett adekvat kontrollsystem är det ovannämnda undantaget för restitutionssystem således inte tillämpligt, och de normala reglerna för utjämning av beloppet av obetalda tullar (förlorade intäkter), i stället för en föregiven alltför stor eftergift, är tillämpliga.

(40)

Subventionsbeloppet för exportören när det gäller den tullfria importen av insatsvaror beräknades på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull) på det material som importerats för den berörda produkten under undersökningsperioden (täljare). I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den exportomsättning som den berörda produkten genererade under undersökningsperioden, eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(41)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 1,13 procent.

(42)

Dessutom kan inte förmånen av att inte betala tull på import av kapitalvaror betraktas som ett godkänt restitutionssystem eftersom det rör kapitalvaror som inte förbrukas vid tillverkningen. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en 15-årsperiod som motsvarar den kortaste avskrivningstiden i den berörda branschen i alla de tre länder som berörs av denna undersökning. I enlighet med etablerad praxis har det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att förmånens fulla värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Iran under undersökningsperioden vara lämplig.

(43)

I enlighet med artiklarna 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den totala exportomsättningen under undersökningsperioden (som täljare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter. Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende denna subvention för den exporterande tillverkaren uppgår till 0,93 procent.

(44)

Den totala subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende ovanstående åtgärder för den exporterande tillverkaren uppgår till 2,06 procent.

(45)

Detta system består av en direkt transferering av icke återbetalningspliktigt stöd från NPC till den enda samarbetsvilliga iranska exporterande tillverkaren.

(46)

Undersökningen visade att NPC är den största aktieägaren i STPC, och äger 75 procent av aktierna. Övriga aktieägare är oljeministeriets pensions- och välfärdsfond, som äger 15 procent av aktierna och Justice Shares Broker Co., som äger 10 procent av aktierna. Under kontrollbesöket fastställdes att NPC har finansierat en betydande del av STPC:s kapitalkostnader och dess rörelsekapital samt betalat amorteringar på STPC:s banklån på förfallodatumen. Som den reviderade årsredovisningen för det redovisningsår som omfattar undersökningsperioden klart visar är den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren för att kunna fortsätta sin verksamhet således beroende av finansiellt stöd från den största aktieägaren, som är helägd av det statliga iranska oljebolaget, vilket är underställt Irans oljeministerium.

(47)

Vidare redovisas inte likviditetstillskotten till STPC som lån i företagets bokföring.

(48)

STPC:s skuld till NPC uppgår till 51 procent av företagets totala tillgångar, vilket klart framgår av STPC:s reviderade årsredovisning för det redovisningsår som avslutades den 20 mars 2009. I det avseendet konstaterar kommissionen att aktieägare enligt artikel 141 i den modifierade iranska handelslagen måste fatta beslut om en eventuell upplösning av ett bolag som tvingas avsätta över hälften av sitt kapital till att täcka förluster.

(49)

Hittills har inte NPC, som största aktieägare i STPC, vidtagit några åtgärder för att öka STPC:s kapital i denna finansiella situation, men den 3 juni 2009 beslutade STPC:s bolagsstämma att företagets skulder till NPC skulle utredas.

(50)

Undersökningen har också visat att den transferering av medel som beskrivs ovan har skett vid upprepade tillfällen under ett antal år. STPC:s reviderade årsredovisningar från redovisningsåret 2004 och framåt visar att icke återbetalningspliktigt stöd har ackumulerats sedan företaget startade sin verksamhet.

(51)

Mot bakgrund av ovanstående kan detta finansiella stöd från NPC betraktas som en subvention eftersom det är ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen, det vill säga en direkt transferering av medel i form av tillskott av rörelsekapital och bidrag för att täcka återbetalning av lån. Det faktum att icke återbetalningspliktigt stöd har ackumulerats sedan åtminstone 2004 bekräftar dessutom att detta är en återkommande subvention som har till syfte att den enda samarbetsvilliga iranska exporterande tillverkaren ska kunna fortsätta med sin verksamhet.

(52)

Vidare ska NPC betraktas som ett offentligt organ av följande skäl: 1) Statligt ägande: NPC är statsägt till 100 procent, ett dotterbolag till det statliga iranska oljebolaget som i sin helhet ägs av oljeministeriet, 2) NPC:s bolagsordning antogs genom ett lagstiftningsförfarande, 3) bolagsstämman består av sex ministrar, däribland premiärministern, samt två av direktörerna i det statliga iranska oljebolaget, utsedda av styrelsens ordförande och den verkställande direktören i det statliga iranska oljebolaget, vilket innebär att staten har fullständig kontroll över NPC, 4) NPC ansvarar för landets petrokemiska sektors utveckling och verksamhet, och har därför anförtrotts administrationen av den petrokemiska särskilda ekonomiska zonen.

(53)

När det gäller förekomsten av en förmån till det mottagande företaget visade undersökningen att STPC, i sin nuvarande form, inte kunde fortsätta med sin verksamhet utan finansiellt stöd från NPC. Detta förfarande överensstämmer inte med normal investeringspraxis hos privata investerare, eftersom ingen kommersiell organisation skulle fortsätta att tillskjuta sådan icke återbetalningspliktig finansiering.

(54)

NPC:s finansiering är specifik i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den beviljande myndigheten uttryckligen begränsar tillgången till denna subvention enbart till STPC, i linje med sin policy att utveckla den petrokemiska sektorn.

(55)

Med hänsyn tagen till ovanstående anses denna subvention vara utjämningsbar.

(56)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den totala icke återbetalningspliktiga finansieringen, som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren redovisat i sin bokföring. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över företagets totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(57)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgår till 51,02 procent.

(58)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är för den enda samarbetsvilliga exporterande iranska tillverkaren preliminärt 53,08 procent.

(59)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande system, som påstods inbegripa beviljande av subventioner från en statlig myndighet:

(60)

Enligt detta system får insatsvaror importeras tullfritt under förutsättning att de används för att tillverka produkter som sedan ska exporteras.

(61)

Systemet bygger på 1969 års tullag, i dess ändrade lydelse av den 30 juni 2008. I avsnitt 219 (kapitel XX) i denna tullag bemyndigas skatteverket att utfärda meddelanden om export- och importpolitiken. Således innehåller kapitel XV i 2001 års tullregler (SRO 450(I)/2001, publicerade den 18 juni 2001) ett detaljerat regelverk om tullbefrielse för varor som importeras till tullnederlaget.

(62)

För att få utnyttja systemet med tullnederlag krävs en licens som utfärdas av tullkontoret till sökande personer eller företag, i enlighet med artikel 343 i 2001 års tullregler, kapitel XV.

(63)

När insatsvaror importeras ska det tillverkande företaget uppge SRO-numret 450/(I)/2001 på den föreskrivna tulldeklarationen, det vill säga ”varudeklarationen”. En ansvarsförbindelse och postdaterade checkar på beloppen för importtullarna och försäljningsskatten med en giltighetstid på tre år deponeras dock hos tullmyndigheten. Denna säkerhet frigörs av tullen när företaget visar att färdiga varor har exporterats.

(64)

Färdiga varor som har tillverkats med importerade insatsvaror registreras i nederlagsregistret, och råvarorna korrigeras i enlighet med de insatsmängder som framgår av analyscertifikaten. Dessa certifikat utfärdas av tullmyndigheten och utvisar input/outputförhållandet för alla råvaror vid tillverkning av 1 000 kg av den berörda produkten. Dessa input/outputförhållanden föreslås av företagen och godkänns av staten. De härrör från de normer som tillämpas i branschen i fråga.

(65)

I samband med exporten uppges det i tulldeklarationen att de exporterade varorna härrör från tullnederlaget, och en förbrukningsrapport för insatsvaror som har använts vid tillverkningen av de färdiga exportvarorna bifogas tulldeklarationen. Den berörda tulltjänstemannen granskar tulldeklarationen ur alla aspekter och godkänner exporten av de färdiga varorna.

(66)

När importen av insatsvaror förbrukas mot respektive export av färdiga varor i nederlagsregistret skickar företaget en skrivelse till tullmyndigheten tillsammans med en kopia av varudeklarationen för import och exporthandlingarna och en sammanfattning/avstämning som visar förbrukningen av råvaror och exporten i form av färdiga varor från tullnederlaget. Därefter frigör tulltjänstemannen ansvarsförbindelsen och de postdaterade checkar som deponerades i samband med importen av insatsvaror.

(67)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner enligt systemet med tullnederlag.

(68)

Kontrollbesöket visade att de pakistanska myndigheterna i praktiken inte har tillämpat något ordentligt kontrollsystem för att övervaka vilka mängder tullfritt importerat råmaterial som förbrukas under tillverkningen av den resulterande exportprodukten. Allvarliga brister och funktionsfel i systemet i förhållande till det lagstadgade restitutionssystemet (kapitel XV i 2001 års tullregler) har upptäckts.

(69)

Tillverkningsområdet och separata lager av färdiga varor, kasserade varor och avfall var inte tydligt utmärkta i tullnederlaget. Endast de tullfritt importerade råvarorna separerades från lokalt anskaffade insatsvaror. Lagerlokalerna, det vill säga tullnederlaget, var inte placerade i ett oberoende område med egen in- eller utgång från ett offentligt område och utan någon annan in- eller utgång, såsom föreskrivs i artikel 349 i ovannämnda kapitel XV.

(70)

Mottagna, tillverkade och exporterade insatsvaror redovisades inte på grundval av den faktiska förbrukningen. Endast den teoretiska förbrukningen registrerades, i enlighet med ett analyscertifikat, med input/outputförhållanden för alla råvaror för tillverkning av 1 000 kg av den berörda produkten. Dessa input/outputförhållanden fastställs av myndigheterna och revideras regelbundet, men det finns inga tydliga regler och inga bevis för hur dessa översyner genomförs.

(71)

Vidare har den pakistanska staten inte tillämpat något effektivt kontrollsystem i praktiken. Myndigheterna hävdade att de utför revisioner av den dokumentation som företagen har, men dessa görs genom att granska vad företagen rapporterar per standardnorm för input/output och inte vad den faktiska avkastningen på tillverkningsmaterialet var.

(72)

Myndigheterna hävdade att analyscertifikatet för polyetentereftalat för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren granskades från 2002 (när det första inlämnade analyscertifikatet utfärdades) fram till undersökningsperioden. Som stöd för detta påstående tillhandahöll myndigheterna en kopia av en granskning utförd 2004. Trots att denna granskning resulterade i att mängden tillåtna råvaror för tullfri import begränsades gjordes dock ingen kontroll av möjliga alltför stora eftergifter i form av uteblivna tullar. Från och med den tidpunkt då analyscertifikatet korrigerades anpassade den samarbetsvillige exporterande tillverkaren bara sina registrerade mängder i nederlagsregistret efter avkastningen i analyscertifikatet. Trots att det finns klara bevis för att tillverkningsprocessen kunde leda till bättre avkastning på råvaror (och därmed alltför stora eftergifter av tullar) genomfördes ingen granskning av analyscertifikatet, och ingen undersökning gjordes av den samarbetsvillige exporterande tillverkarens faktiska förbrukning av råvaror efter 2004.

(73)

Mot bakgrund av ovanstående måste systemet med tullnederlag anses utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att det mottagande företaget beviljats en förmån.

(74)

Vidare kan detta subventionssystem anses vara selektivt, eftersom subventioner ges till företag som tillverkar produkter för tullnederlag och vidareexporterar varor och därför rättsligt sett är knutet till exportresultat enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(75)

Detta system kan dessutom inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i bilaga I, i synnerhet i led i, bilaga II och bilaga III till grundförordningen.

(76)

Den pakistanska staten har inte effektivt tillämpat sitt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (i enlighet med avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Input/outputförhållandena kan inte betraktas som företagsspecifika normer eller som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen. En sådan process gör det inte möjligt för myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilken mängd insatsvaror som förbrukats i exportproduktionen. Myndigheterna utför inte heller någon effektiv kontroll som baseras på ett korrekt fört register över den faktiska förbrukningen. De pakistanska myndigheterna har dessutom inte heller gjort någon ytterligare granskning grundad på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(77)

Med hänsyn tagen till ovanstående anses denna subvention vara utjämningsbar.

(78)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution motsvarar förmånen avskrivningen av de totala importtullar som normalt ska tas ut på importerade insatsvaror. I detta avseende ska det noteras att grundförordningen inte bara föreskriver att avskrivning av ett ”alltför stort” tullbelopp får utjämnas. Enligt artikel 3.1 a ii och led i i bilaga I till grundförordningen får visserligen endast en alltför stor eftergift av tullar utjämnas, förutsatt att villkoren i bilagorna II och III till grundförordningen är uppfyllda. Dessa villkor är emellertid inte uppfyllda i detta fall. Om det fastställs att det saknas ett adekvat kontrollsystem är det ovannämnda undantaget för restitutionssystem således inte tillämpligt, och de normala reglerna för utjämning av beloppet av obetalda tullar (förlorade intäkter), i stället för en föregiven alltför stor eftergift, är tillämpliga.

(79)

Subventionsbeloppen för de exportörer som använde systemet med förhandstillstånd beräknades på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på de material som importerats inom ramen för det system med tullnederlag som använts för den berörda produkten under undersökningsperioden (täljare). I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den exportomsättning som den berörda produkten genererade under undersökningsperioden, eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(80)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 2,57 procent.

(81)

Enligt detta system kunde anläggningar och maskiner importeras till tullnederlaget tullfritt fram till och med den 30 juni 2004. Maskiner och reservdelar som inte tillverkades lokalt måste importeras när tillverkningsenheter skulle inrättas eller för att expandera, balansera, modernisera och byta ut befintliga enheter i tullnederlaget.

(82)

Systemet bygger på SRO nr 554(I)/98, av den 12 juni 1998.

(83)

För att kunna utnyttja systemet måste importören deklarera för tullmyndigheterna att maskinerna har installerats eller använts i tullnederlaget.

(84)

I samband med importen måste importören övertyga tullmyndigheten om att maskinerna eller reservdelarna har importerats i syfte att inrätta en tillverkningsenhet i tullnederlaget och tillhandahålla en ansvarsförbindelse på tullbeloppet. Denna ansvarsförbindelse frigjordes vid uppvisande av ett intyg om att de importerade maskinerna hade installerats.

(85)

Detta system tillämpades fram till juni 2004, och den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utnyttjade förmånen vid import av en del av sin anläggning mellan 2002 och 2003.

(86)

Mot bakgrund av ovanstående måste systemet anses utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att det mottagande företaget beviljats en förmån.

(87)

Detta subventionssystem kan anses vara selektivt, eftersom subventioner ges till företag som tillverkar produkter för tullnederlag och vidareexporterar varor och därför rättsligt sett är knutet till exportresultat enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(88)

Förmånen av tullfri import av kapitalvaror kan dessutom inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eftersom det rör kapitalvaror som inte förbrukas vid tillverkningen och således i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte omfattas av denna typ av godkända system.

(89)

Med hänsyn tagen till ovanstående anses denna subvention vara utjämningsbar.

(90)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en 15-årsperiod som motsvarar den kortaste avskrivningstiden i den berörda branschen i alla de tre länder som berörs av denna undersökning. I enlighet med etablerad praxis har det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att förmånens fulla värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Pakistan under undersökningsperioden vara lämplig.

(91)

I enlighet med artiklarna 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den totala exportomsättningen under undersökningsperioden (som täljare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(92)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 0,01 procent.

(93)

Enligt detta system återbetalas 7,5 procent av försäljningspriset vid inhemska inköp av renad tereftalsyra (PTA) (det främsta råmaterialet vid tillverkning av PET) tillverkad i Pakistan.

(94)

Systemet bygger på SRO nr 1045(I)/2008 av den 19 september 2008, ändrad genom SRO nr 1299(I)/2008 av den 22 december 2008, och ger alla som konsumerar och använder PTA rätt till en återbetalning på 7,5 procent av inköpssumman för lokalt upphandlad PTA.

(95)

Detta system är ett kompensationsstöd till de användare och konsumenter av PTA som förtecknas i ovan nämnda SRO och andra användare som har godkänts av textilindustriministeriet och blir stödberättigade i framtiden. Detta kompensationsstöd tillhandahålls för att uppväga effekterna av lokalt upphandlad eller importerad PTA genom Pakistans centralbank. Ansökningsblanketter för dem som vill utnyttja systemet finns i bilagor till SRO. En förteckning över mottagarföretagen återfinns dessutom i SRO nr 1045(I)/2008.

(96)

Denna återbetalning är ett kompensationsstöd/tullskydd för polyesterindustrin som administreras av Pakistans centralbank. Om PTA importeras tas en importtull på 7,5 procent ut.

(97)

Om lokalt producerad PTA köps in från en pakistansk tillverkare anges en priskomponent på 7,5 procent på den faktura som den inhemska PTA-tillverkaren skickar till köparen. Således får köparen på begäran en återbetalning av dessa 7,5 procent.

(98)

Undersökningen visade att systemet i praktiken är en direkt finansiering av polyesterindustrin i Pakistan. SRO är avsedda att främja inköp av inhemskt producerad PTA. Detta stöd till PTA som anskaffas på den inhemska marknaden anses vara en direkt finansiering till köparen. Undersökningen visade att den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uttryckligen fanns med i SRO-förteckningen som stödmottagare i detta system. I denna SRO nämns endast åtta företag i Pakistan som stödberättigade parter enligt detta system. Således erhöll den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren förmåner av kompensationsstödet för PTA.

(99)

Mot bakgrund av ovanstående anses detta system utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a i och artikel 3.2 i grundförordningen eftersom det ger ett ekonomiskt stöd i form av direkt överföring av medel som innebär att det mottagande företaget beviljas en klar förmån.

(100)

Dessutom är systemet specifikt i den mening som avses i artikel 4.4 b i grundförordningen, eftersom stödet är knutet till villkoret att inhemska varor måste användas framför importerade varor.

(101)

Vidare kan denna subvention anses vara specifik i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen i sig uttryckligen begränsar tillgången till systemet till vissa företag inom polyesterindustrin.

(102)

Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

(103)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara det totala återbetalningsbeloppet, som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren redovisat i sin bokföring.

(104)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över företagets totala omsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(105)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgår till 2,38 procent.

(106)

Enligt detta system kan företag utnyttja ett särskilt system för beskattning av exportomsättningen.

(107)

Detta system bygger på avsnitten 154 och 169 i inkomstskatteförordningen från 2001 (ITO) och del III, avdelning IV i det första tillägget till denna förordning.

(108)

Detta system syftar till att beskatta inkomster på grundval av exportomsättning och är tillgängligt för alla exportörer när medel inflyter från varor som avyttrats.

(109)

En källskatt på 1 procent av exporttransaktionens värde innehålls av en bemyndigad bank när intäkter i utländsk valuta uppstår, oavsett om någon vinst uppstår för företaget eller inte. Å andra sidan utgår en inkomstskatt på 35 procent på företagens beskattningsbara inkomster från den inhemska verksamheten.

(110)

Detta skatteavdrag, som tillämpas direkt på intäkter i utländsk valuta, ska anses vara en slutlig skatt på inkomsterna av exporttransaktionerna. Inga avdrag medges för kostnader som har med skapandet av exportomsättningen att göra.

(111)

Undersökningen visade att systemet i praktiken innebär att exportörerna särbehandlas och gynnas i skattehänseende. Även om den del av kostnaderna som har med exportomsättningen att göra inte kan dras av utgör den låga skattesatsen 1 procent av den totala exportomsättningen en skattefördel jämfört med det normala skattesystemet, där den högre skattesatsen 35 procent tillämpas på vanliga inkomster, under förutsättning att exportinkomsterna beskattas med en lägre skattesats än inkomster från inhemsk försäljning. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren erhöll förmåner enligt slutskattesystemet.

(112)

I den utsträckning detta skattesystem leder till vinster till följd av att export beskattas med en lägre skattesats än inhemsk försäljning anses detta system utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att det mottagande företaget beviljats en förmån.

(113)

Dessutom kan denna subvention anses vara specifik i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom subventionen är knuten till exportresultat.

(114)

Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

(115)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. Mottagarens förmån anses vara den sammanlagda skatt som ska betalas på inkomster som beskattas med slutskatten (export), efter avdrag av betald slutskatt (1 procent av exportomsättningen). I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över företagets totala exportomsättning under undersökningsperioden, eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(116)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 1,95 procent.

(117)

Syftet med systemet för långsiktig finansiering av exportprojekt är att möjliggöra för stödberättigade finansinstitut att tillhandahålla finansiering på attraktiva villkor till importörer av maskiner, anläggningar, utrustning och tillbehör till dessa.

(118)

Den rättsliga grunden finns i avsnitt 17.2 a/17.4 c och avsnitt 22, som ska läsas i förening med avsnitt 17.2 d i Pakistans centralbanks förordning från 1956. Systemet beskrivs närmare i Pakistans centralbanks cirkulär nr 14 av den 18 maj 2004.

(119)

Såsom uttryckligen framgår av centralbankens cirkulär nr 14 av den 18 maj 2004 har företag som direkt eller indirekt exporterar minst 50 procent av sin årsproduktion rätt till finansiering enligt systemet.

(120)

De finansinstitut som har rätt att använda sig av systemet är de som uppfyller centralbankens kapitaltäckningskrav. Dessa institut får tillhandahålla långsiktig finansiering under upp till 7,5 år till sina låntagare.

(121)

Företagskrediterna kan användas för olika ändamål (modernisering av fabriker, inköp av lokalt tillverkade anläggningar och maskiner, import av maskiner etc.).

(122)

Bankerna får debitera låntagarna upp till 3 procent högre ränta än den av centralbanken fastställda räntesatsen. Räntan på lån enligt detta system har som jämförelsevärde den viktade genomsnittliga avkastningen på tolvmånaders statsobligationer och tre- och femåriga pakistanska förlagsbevis, beroende på finansieringsperiod.

(123)

När lånet har utbetalats kan banken kontakta centralbankens kontor för att erhålla refinansiering med motsvarande belopp.

(124)

Trots att detta system upphörde 2007 har den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fortfarande en förmån av det, eftersom detta är en långsiktig finansiering och förmånen beviljades i april 2005 för en period om 7,5 år.

(125)

Inom ramen för detta system fastställer Pakistans centralbank de obligatoriska maximala räntesatser som är tillämpliga på långsiktiga lån.

(126)

Följden är att exportörer kan få långsiktiga lån till räntesatser som är förmånligare än de räntesatser som gäller för vanliga affärskrediter, vilka fastställs på rent marknadsmässiga villkor.

(127)

Systemet måste anses vara en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a iv och artikel 3.2 i grundförordningen i form av ett statligt förfarande där ett offentligt organ (det vill säga centralbanken), som således är en del av staten, instruerar affärsbanker att bedriva verksamhet som beskrivs i artikel 3.1 a i (det vill säga direkt överföring av medel i form av lån). Det mottagande företaget erhåller en förmån i form av lägre ränta.

(128)

I det här sammanhanget ska det framhållas att Pakistans centralbank omfattas av definitionen av ”offentliga myndigheter” i artikel 2 b i grundförordningen. Den ägs till 100 procent av staten och följer mål för den offentliga politiken. Pakistans centralbank utför alla uppgifter som centralbanker har, däribland att ge ut sedlar, reglera och övervaka det finansiella systemet, fungera som bankernas bank och den instans som lånar ut pengar i sista hand, vara statens bank, bedriva penningpolitik, hantera statsskulden och valutahandeln, utveckla finansieringsramar, institutionalisera sparande och investeringar, tillhandahålla utbildning för banker och krediter till prioriterade sektorer.

(129)

Mot bakgrund av ovanstående kan denna subvention anses vara specifik i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen i sig, när det gäller kriterierna för stödberättigande, uttryckligen tillhandahåller en subvention som är knuten till exportresultat.

(130)

Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

(131)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen beräknas mottagarens förmån som skillnaden mellan centralbankens (Pakistans centralbanks) fastställda utlåningstak och tillämpliga räntor på affärskrediter.

(132)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över den exportomsättning som den berörda produkten genererade under undersökningsperioden, eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(133)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 0,60 procent.

(134)

Enligt detta system för kortsiktig finansiering beviljas exportörerna kreditfaciliteter via affärsbankerna för export av alla tillverkade varor. Systemet är främst en mekanism för att tillhandahålla rörelsekapital på kort sikt, i maximalt 180 dagar.

(135)

Den rättsliga grunden finns i avsnitt 17.2 a/17.4 c och avsnitt 22, som ska läsas i förening med avsnitt 17.2 d i Pakistans centralbanks förordning från 1956. Systemet beskrivs närmare i Pakistans centralbanks cirkulär nr 35 av den 28 september 2001 och cirkulär nr 44 av den 17 december 1998. Säkerhet krävs.

(136)

Alla exportörer kan utnyttja systemet genom att ansöka till en affärsbank och uppfylla finansinstitutets övriga krav. Lånebeslutet fattas av banken i enlighet med dess interna kreditpolicy.

(137)

Denna förmån kan utgå både för exporttransaktioner och exportresultat.

(138)

När den transaktionsbaserade faciliteten används beviljar banken exportören finansiering på grundval av en bekräftad exportorder/exportremburs i maximalt 180 dagar. Finansieringen kan utnyttjas före leveransen för att införskaffa insatsvaror och tillverka de varor som ska exporteras. Finansiering efter leveransen beviljas också för varor som redan har skickats till importören i utlandet för perioden antingen fram till dess att exportinkomster uppstår eller i 180 dagar.

(139)

När den resultatbaserade faciliteten används beviljas exportören rullande finansiering med upp till 50 procent av exportresultatet under föregående år. Exportörerna kan utnyttja denna finansiering i 180 dagar. När faciliteten har utnyttjats måste den återbetalas i sin helhet.

(140)

Det här systemet syftar till att tillhandahålla kortsiktiga exportkrediter från affärsbankerna till särskilda räntesatser som fastställs av Pakistans centralbank. Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har en förmån av detta system både för den inhemska försäljningen och exportförsäljningen.

(141)

Påläggen i systemet har som jämförelsevärde den viktade genomsnittliga avkastningen på tolvmånaders statsobligationer.

(142)

Följden är att exportörer kan få finansiering till räntesatser som är förmånligare än de räntesatser som gäller för vanliga kortsiktiga affärskrediter, vilka fastställs på rent marknadsmässiga villkor.

(143)

Systemet anses vara en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a iv och artikel 3.2 i grundförordningen eftersom det ger ett ekonomiskt stöd i form av ett statligt förfarande där ett offentligt organ (det vill säga centralbanken), som således är en del av staten, instruerar affärsbanker att bedriva verksamhet som beskrivs i artikel 3.1 a i (det vill säga direkt överföring av medel i form av lån). Det mottagande företaget erhåller en förmån i form av lägre ränta.

(144)

Mot bakgrund av ovanstående kan denna subvention vidare anses vara specifik i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen i sig, när det gäller kriterierna för stödberättigande, uttryckligen tillhandahåller en subvention som är knuten till exportresultat.

(145)

Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

(146)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen beräknas mottagarens förmån som skillnaden mellan centralbankens (Pakistans centralbanks) fastställda utlåningstak och tillämpliga räntor på affärskrediter.

(147)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över exportomsättningen under undersökningsperioden, eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(148)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 2,22 procent.

(149)

Det här systemet syftar till att tillhandahålla kortsiktiga export- och importkrediter från affärsbankerna till särskilda räntesatser som fastställs av Pakistans centralbank.

(150)

Denna finansiering styrs av valutahandelscirkulär nr 25 av den 20 juni 1998, ändrat genom valutahandelscirkulär nr 05 av den 23 augusti 2002.

(151)

Alla exportörer och importörer kan utnyttja denna kortsiktiga finansiering.

(152)

Detta system har gjort att bankerna har kunnat använda/investera sina dollarinsättningar för att finansiera importörer och exportörer. Lånen betalas ut från dollarinsättningarna/interbankplaceringarna och är nominellt i dollar men utbetalas i motsvarande summa rupier. Finansieringen enligt valutahandelscirkulär nr 25 tillhandahålls av bankerna mot relevanta belägg för handelstransaktioner.

(153)

Lån till exportörer kan, som framgår av valutahandelscirkulär nr 05 av den 23 augusti 2002, endast justeras mot exportinkomster i utländsk valuta som en återbetalning av lånet och ränta på det om exportören har överlämnat hela behållningen av lånet till banken mot betalning i rupier. Handelslån enligt detta system är helt självlikviderande från exportinkomster.

(154)

Som framgår av valutahandelscirkulär nr 05 av den 23 augusti 2002 kan finansiering av import bara beviljas från det datum då importvarorna betalas i utländsk valuta, genom att ett lån i utländsk valuta ges till importören. Dessa lån får ha en maximal löptid om sex månader efter utbetalningen till importören.

(155)

Det här systemet syftar till att tillhandahålla kortsiktiga exportkrediter från affärsbankerna till särskilda räntesatser som fastställs av Pakistans centralbank.

(156)

Räntan/pålägget på denna finansiering beräknas som Libor plus den spread som bankerna debiterar.

(157)

Följden är att exportörer kan få finansiering till räntesatser som är förmånligare än de räntesatser som gäller för vanliga kortsiktiga affärskrediter, vilka fastställs på rent marknadsmässiga villkor.

(158)

Systemet anses vara en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a iv och artikel 3.2 i grundförordningen eftersom det ger ett ekonomiskt stöd i form av ett statligt förfarande där ett offentligt organ (det vill säga centralbanken), som således är en del av staten, instruerar affärsbanker att bedriva verksamhet som beskrivs i artikel 3.1 a i (det vill säga direkt överföring av medel i form av lån). Det mottagande företaget erhåller en förmån i form av lägre ränta.

(159)

Mot bakgrund av ovanstående kan denna subvention vidare anses vara specifik i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen i sig, när det gäller kriterierna för stödberättigande, uttryckligen tillhandahåller en subvention som är knuten till exportresultat.

(160)

Således anses denna subvention vara utjämningsbar.

(161)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen beräknas mottagarens förmån som skillnaden mellan centralbankens (Pakistans centralbanks) fastställda utlåningstak och tillämpliga räntor på affärskrediter.

(162)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp (täljare) över exportomsättningen under undersökningsperioden, eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(163)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 0,06 procent.

(164)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är för den enda samarbetsvilliga exporterande pakistanska tillverkaren preliminärt 9,79 procent.

(165)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande system, som påstods inbegripa beviljande av subventioner från en statlig myndighet:

(166)

Det här systemet möjliggör tullfri import av råmaterial, förpackningsmaterial och kapitalvaror till nolltullsats.

(167)

Systemet bygger på federal lag nr 1 från 1979 om organiserande av näringslivsfrågor.

(168)

För att kunna utnyttja den ovan nämnda federala lagen fordras en licens från finans- och industriministeriet.

(169)

Enligt artikel 8 i den federala lagen kan licenser för industriella projekt bara beviljas Förenade Arabemiratens medborgare eller företag vilkas andelar lokalt kapital uppgår till minst 51 procent, och under förutsättning att den ansvariga direktören är medborgare i Förenade Arabemiraten eller att styrelsen till större delen består av medborgare i landet.

(170)

Samma federala lag innehåller dessutom en rad andra krav för stödberättigande som parterna ska uppfylla: anläggningstillgångarna får inte understiga 250 000 dirham, antalet anställda får inte understiga 10 och drivkraften får inte understiga fem hästkrafter (artikel 2). Ett annat krav är att 25 procent av de anställda ska vara medborgare i landet, men ministern kan besluta att göra undantag från denna andel eller sänka den (artikel 33). Enligt artikel 13 ska ansökningarna för industriella projekt bedömas utifrån om de ingår i landets industriella utvecklingsprogram och överenskommelser med andra arabländer samt lokala konsumtionskrav. De projekt som uppfyller kraven i artikel 13 och som är konkurrenskraftiga och exportinriktade prioriteras i enlighet med artikel 21 när det gäller beviljandet av förmåner.

(171)

En kommitté inom finans- och industriministeriet rekommenderar ministern att godkänna eller avslå ansökan på grundval av uppgifterna i den och inlämnad dokumentation. I linje med artikel 12 i federal lag nr 1 kan ministern besluta att bevilja eller avslå licensen.

(172)

För att systemet ska vara tillämpligt måste den sökande ansöka om licens hos finans- och industriministeriet, beviljas sådan licens och få en Internetansökan om tullfri import beviljad.

(173)

Ministeriet har infört ett elektroniskt system (”EIS”) för att hantera stödsystemet och gett ut en handbok till ledning för användarna. EIS är ett Internetbaserat system som ministeriet administrerar. Å ena sidan ger det användarna direkt tillgång till sina licenser. Å andra sidan ger det ministeriets avdelning för industriell utveckling den övergripande kontrollen över systemet och gör det möjligt att övervaka hur förmånerna till företagen används.

(174)

Varje användare har begränsad tillgång till EIS, där dess förteckning över råmaterial som används i dess tillverkningsprocess visas (artikelnamn, HS-nummer, måttenhet, total mängd och återstående mängd, det vill säga den mängd som företaget kan få tullfrihet för). En ansökan måste fyllas i på Internet för varje importtransaktion för att erhålla en särskild kod som gör det möjligt att föra in varorna tullfritt. Avdelningen för industriell utveckling kan avslå ansökningar om undantag för råmaterial om den begärda mängden överstiger den återstående mängden för artikeln i fråga. Den kan också tillbakavisa undantag för kapitalvaror som inte ingår i det industriella projektet. I det sistnämnda fallet baseras beslutet på de uppgifter som företaget lämnat när det först registrerade sig i systemet. Om ansökan avslås kan företaget se alla uppgifter och skälen till avslaget i systemet och vidta de åtgärder som krävs för att tillhandahålla begärda klargöranden.

(175)

Under kontrollbesöket visade det sig att den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har en generell tullbefrielse för import av råmaterial, förpackningsmaterial och kapitalvaror utan några villkor, såsom efterföljande export av den färdiga produkten. Inga federala eller lokala lagar eller förordningar tvingar företaget att föra någon form av register som senare kan kontrolleras av de behöriga myndigheterna.

(176)

Även om företaget måste lämna in ansökningar via EIS för att få importera tullfritt har inga riktlinjer för på vilka grunder ansökningarna godkänns eller avslås påträffats.

(177)

Vidare har de stödbeviljande myndigheterna ingen kännedom om den faktiska förbrukningen av tullfria insatsvaror. Företagen rapporterar bara den teoretiska förbrukningen till EIS. Efter den första registreringen i systemet genomför de stödbeviljande myndigheterna bara kontroller på elektronisk väg. Det har inte visats att den avkastning på input/outputmaterial som uppges vid den första registreringen kontrolleras i samtliga fall. Vidare har staten inte tillämpat något effektivt kontrollsystem i praktiken. Myndigheterna hävdade att de utför revisioner via EIS och på grundval av den dokumentation som alla företag ska lämna in varje år för att få sina licenser förnyade (uppgifter om den lokala industriella licensen, reviderade konton, produktions- och försäljningssiffror etc.). Dessa görs emellertid genom att jämföra det som företagen rapporterar varje år med deras första registrering och inte med den faktiska produktionen. Inga uppgifter som bekräftar att myndigheterna i något skede av förfarandet kände till vilken det faktiska avkastningen på tillverkningsmaterialet var har framkommit för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, som erhöll förmåner av detta system.

(178)

Mot bakgrund av ovanstående anses detta system utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen eftersom det ger ett ekonomiskt stöd i form av uteblivna statliga intäkter och innebär att det mottagande företaget beviljas en förmån, eftersom det kan undantas från importtullar. I det här sammanhanget bör det noteras att detta inte kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution eftersom det inte uppfyller de strikta reglerna i bilaga I, särskilt punkt i, bilaga II och bilaga III till grundförordningen. Faktum är att Förenade Arabemiratens regering har uppgivit att det inte finns några bestämmelser om tullrestitution i Förenade Arabemiraten.

(179)

Dessutom är systemet specifikt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom tillgången är begränsad till vissa företag och det inte finns några objektiva kriterier för att begränsa stödberättigandet i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen. När det gäller ansökningsförfarandet på Internet är den beviljande myndighetens kriterier för att välja ut mottagare en blandning av tydliga och objektiva, om än diskriminerande, kriterier (licenser kan endast tilldelas medborgare i Förenade Arabemiraten eller företag vilkas andelar lokalt kapital uppgår till minst 51 procent, och under förutsättning att den ansvariga direktören är medborgare i Förenade Arabemiraten eller att styrelsen till större delen består av medborgare i landet, 25 procent av de anställda ska vara medborgare i landet) och villkor som inte är klart definierade (mottagarna ska vara etablerade i områden som myndigheterna fastställer, fullfölja landets industriella utvecklingsprogram och överenskommelser med andra arabländer samt lokala konsumtionskrav, vara konkurrenskraftiga och exportinriktade). Det finns inga regler som klargör vilken funktion avdelningen för industriell utveckling har. Denna nämns endast i den användarhandbok som ministeriet har givit ut, inte i den federala lag genom vilken systemet inrättas.

(180)

Vidare finns det bevisning för att fördelningen av subventionerna inte sker automatiskt. Enligt lagstiftningen, som den beviljande myndigheten verkar under, har ministern rätt att fatta det slutliga beslutet om tilldelning av licenser utan att behöva visa på vilken grund ansökningar godtas respektive avslås. Vidare har myndigheterna alltid möjlighet att bevilja respektive avslå tullbefrielse efter eget gottfinnande.

(181)

Med hänsyn tagen till ovanstående anses denna subvention vara utjämningsbar.

(182)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden, det vill säga den totala obetalda tullen på import av råmaterial under undersökningsperioden. Dessa subventionsbelopp (täljare) har fördelats över företagets totala omsättning för den berörda produkten under undersökningsperioden.

(183)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 5,02 procent.

(184)

Den exporterande tillverkaren verkade inom frihandelszonen Ras al-Khaimah från det att den inrättades fram till maj 2008 och hade förmåner av tullfri import av kapitalvaror.

(185)

Det finns ingen federal lagstiftning om inrättande och administration av frihandelszoner i Förenade Arabemiraten. Varje emirat antar sin egen lagstiftning och sina egna bestämmelser och övervakar frihandelszonerna via sina tullmyndigheter.

(186)

Det finns ingen specifik regel eller begränsning av vilka företag som får etablera sig i frihandelszonen Ras al-Khaimah: alla inhemska eller helägda utländska företag får etablera sig där.

(187)

De viktigaste fördelarna med att etablera sig i en frihandelszon är möjligheten att importera alla varor tullfritt (råvaror och annat väsentligt material, insatsvaror, mellanprodukter, kapitalvaror) och fastställa vilken aktieägarstruktur företaget ska ha utan att behöva uppfylla några statliga villkor. Varor som produceras i frihandelszonen anses vid ursprungsbestämningen ha sitt ursprung i Förenade Arabemiraten. När de förs ut ur frihandelszonen och in på Förenade Arabemiratens inhemska marknad behandlas de emellertid som utländska varor, det vill säga importtullar ska betalas vid övergång till fri omsättning.

(188)

Trots att företag i frihandelszonen har förmåner av tullfri import och export måste tulldeklarationer lämnas in till den federala tullen i samband med importen. Företaget måste överlämna en bankgaranti till tullen på införselplatsen. De importerade varorna tullklareras med en utförsel-/införseldeklaration. När varorna ankommer till införsel-/importplatsen i frihandelszonen inspekterar tullzonmyndigheten dem och godkänner utförsel-/införseldeklarationen om kraven är uppfyllda. Utförsel-/införseldeklarationen ska undertecknas av det mottagande tullkontoret och skickas tillbaka till tullmyndigheten på införsel-/importplatsen, vilken i sin tur frigör bankgarantin.

(189)

Under kontrollbesöken framkom det att det inte finns några konkreta, lagstadgade och offentligt tillgängliga kriterier till stöd för den beviljande myndighetens beslut om vem som har rätt att vara etablerad i frihandelszonen. Ett företag som vill etablera sig i zonen måste inge en ansökan till myndigheterna i emiratet Ras al-Khaimah, men det finns ingen lagstiftning och inga riktlinjer som visar på vilka grunder ansökan kan beviljas eller avslås.

(190)

När det gäller existensen av olika frihandelszoner i Förenade Arabemiraten visade undersökningen att det inte finns några enhetliga lagkriterier som styr inrättandet och administrationen av frihandelszoner i Förenade Arabemiraten. Det har inte visats att alla frihandelszoner i Förenade Arabemiraten verkar inom ramen för samma rättsliga ram och har samma regler om förfaranden. Det uppkom också allvarliga tvivel på om rätten att etablera sig i frihandelszonerna kan begränsas till företag som bedriver vissa typer av affärsverksamhet. Lämnade uppgifter tyder på att vissa frihandelszoner i Förenade Arabemiraten uteslutande är avsedda för vissa specifika typer av affärsverksamhet (till exempel frihandelszonerna för handel med bilar respektive blommor i Dubai och frihandelszonen för internationell medieproduktion).

(191)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren subventionerades genom tullfri import av kapitalvaror.

(192)

Mot bakgrund av ovanstående måste systemet anses utgöra en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen eftersom det ger ett ekonomiskt stöd i form av uteblivna statliga intäkter och innebär att det mottagande företaget beviljas en förmån.

(193)

Dessutom är systemet specifikt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom dessa förmåner endast är tillgängliga för företag i frihandelszoner, vilket innebär att tillgången till subventionen begränsas till företag på vissa platser som verkar inom ramen för frihandelszonssystemet. Vidare visade undersökningen att frihandelszoner inrättas godtyckligt i Förenade Arabemiraten utan att några neutrala och objektiva kriterier följs, i enlighet med artikel 4.2 b. Eftersom det inte finns någon federal lagstiftning som reglerar inrättandet och administrationen av frihandelszoner i Förenade Arabemiraten ger varje beviljande myndighet i de sju emirat som Förenade Arabemiraten består av tillgång till frihandelszonerna i enlighet med sina egna regler. Eftersom det inte finns någon lagstiftning eller några riktlinjer i emiratet Ras al-Khaimah beslutar myndigheterna godtyckligt vilka företag som kan ha rätt att etablera sig i frihandelszonen.

(194)

Förmånen av tullfri import av kapitalvaror kan dessutom inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eftersom det rör kapitalvaror som inte förbrukas vid tillverkningen och således i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte omfattas av denna typ av godkända system.

(195)

Med hänsyn tagen till ovanstående anses denna subvention vara utjämningsbar.

(196)

Med tanke på att företaget var etablerat i frihandelszonen från det att den inrättades till i maj 2008, men att tillverkningen av PET inleddes i september 2007 och företaget sedan januari 2008 bedrev tillverkning med en preliminär licens i enlighet med federal lag nr 1 från 1979, måste den erhållna subventionen under undersökningsperioden anses vara endast tullfri import av kapitalvaror.

(197)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en 15-årsperiod som motsvarar den kortaste avskrivningstiden i den berörda branschen i alla de tre länder som berörs av denna undersökning. I enlighet med etablerad praxis har det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till undersökningsperioden, justerats genom att ränta har lagts till för denna period så att förmånens fulla värde över tiden skulle återspeglas. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Förenade Arabemiraten under undersökningsperioden vara lämplig.

(198)

I enlighet med artiklarna 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den totala omsättningen under undersökningsperioden (som täljare), eftersom subventionen inte var knuten till exportresultat.

(199)

Den subventionsnivå som under undersökningsperioden fastställdes avseende detta system för den exporterande tillverkaren uppgår till 0,11 procent.

(200)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Förenade Arabemiraten preliminärt 5,13 procent.

(201)

Under undersökningsperioden tillverkades likadana produkter av 17 företag i unionen. Dessa tillverkares produktionsvolym anses därför utgöra unionens sammanlagda produktion enligt artikel 9.1 i grundförordningen.

(202)

Av dessa 17 tillverkare samarbetade tolv i undersökningen. Dessa tolv tillverkare befanns svara för större delen, i det här fallet över 80 procent, av den sammanlagda tillverkningen i unionen av likadana produkter. De tolv samarbetsvilliga tillverkarna utgör därför unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 9.1 och 10.6 i grundförordningen, och kallas hädanefter unionsindustrin. De återstående tillverkarna i unionen kallas hädanefter de övriga unionstillverkarna. Dessa övriga unionstillverkare har inte aktivt stött eller motsatt sig klagomålet.

(203)

Man kan konstatera att EU:s PET-marknad kännetecknas av ett relativt stort antal tillverkare, som vanligen tillhör större koncerner med huvudkontor utanför EU. Marknaden befinner sig i ett konsolideringsskede, och ett antal övertaganden och nedläggningar har genomförts under den senaste tiden. Sedan 2009 har till exempel anläggningar för PET-tillverkning tillhörande Tergal Fibers (Frankrike), Invista (Tyskland) och Artenius (Storbritannien) stängts, medan Indorama har tagit över Eastmans anläggningar i Storbritannien och Nederländerna.

(204)

Såsom framgår av skäl 8 ovan gjordes ett urval bestående av fem enskilda tillverkare, vilka svarar för 65 procent av försäljningen från de samarbetsvilliga tillverkarna i unionen. Ett företag kunde inte tillhandahålla alla begärda uppgifter och urvalet måste begränsas till fyra företag, vilka svarar för 47 procent av de samarbetsvilliga tillverkarnas försäljning.

(205)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolymer på unionsmarknaden, uppgifter om importvolymer på EU-marknaden från Eurostat och, när det gäller de övriga tillverkarna i unionen, uppskattningar som baserar sig på klagomålet.

(206)

Förbrukningen av den berörda produkten i unionen ökade med 11 procent mellan 2006 och undersökningsperioden. Den skenbara efterfrågevolymen ökade med 8 procent 2007, minskade något under perioden 2007–2008 (med två procentenheter) och ökade med fem procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 1

(207)

Kommissionen undersökte om PET-importen från Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 8.3 i grundförordningen.

(208)

När det gäller effekterna av importen från Förenade Arabemiraten, Iran och Pakistan visade undersökningen att subventionsmarginalerna översteg de tröskelvärden som anges i artikel 14.5 i grundförordningen och att volymen av subventionerad import från dessa länder inte var försumbar i den mening som avses i artikel 10.9 i grundförordningen.

(209)

När det gäller konkurrensvillkoren mellan importerade produkter från Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten och den likadana produkten visade undersökningen att tillverkarna i dessa länder använder samma försäljningskanaler och säljer till liknande kundkategorier. Undersökningen visade också att importen från alla dessa länder tenderade att öka under skadeundersökningsperioden.

(210)

Slutsatsen dras därför preliminärt att samtliga kriterier i artikel 8.3 i grundförordningen var uppfyllda och att importen från Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten borde bedömas sammantaget.

(211)

Den subventionerade importen till EU av den berörda produkten mer än femdubblades mellan 2006 och undersökningsperioden och uppgick till 304 202 ton under undersökningsperioden. Importen från de berörda länderna ökade med 20 procent under perioden 2006–2007 och steg sedan med ytterligare 270 procentenheter 2008 jämfört med 2007, samt med 154 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 2

(212)

Marknadsandelen för importen från de berörda länderna var 2,1 procent under 2006 och ökade stadigt med åtta procentenheter under hela skadeundersökningsperioden. Den steg närmare bestämt med 0,2 procentenheter mellan 2006 och 2007, med ytterligare 5,3 procentenheter mellan 2007 och 2008 och med 2,6 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden. Marknadsandelen för subventionerad import från de berörda länderna uppgick till 10,2 procent under undersökningsperioden.

(213)

Kommissionen konstaterar att Förenade Arabemiraten inte kom in på marknaden förrän 2007, men trots detta snabbt lyckades ta en betydande marknadsandel.

(214)

Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset på importen med 14 procent. Den kraftigaste nedgången ägde rum mellan 2008 och undersökningsperioden. Genomsnittspriset minskade med 1 procent 2007 och höll sig nära denna nivå 2008, varefter det sjönk med 13 procentenheter under undersökningsperioden.

Tabell 3

(215)

Mot bakgrund av att priserna på och kostnaderna för den berörda produkten fluktuerade betydligt under undersökningsperioden samlades kvartalsdata om försäljningspriser och kostnader in, och beräkningarna av prisunderskridandet och målprisunderskridandet gjordes på kvartalsbasis.

(216)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerade till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för den berörda importen till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån med en lämplig justering för tullar och kostnader efter import samt skillnader i handelns omfattning.

(217)

Jämförelsen visade att den subventionerade importen från Förenade Arabemiraten till unionen underskred unionsindustrins priser med 3,9 procent under undersökningsperioden. Den subventionerade importen från Iran till unionen underskred unionsindustrins priser med 3,2 procent. Den subventionerade importen från Pakistan till unionen underskred unionsindustrins priser med 1,4 procent. Den totala vägda genomsnittliga underskridandemarginalen för alla de berörda länderna var 3,2 procent under undersökningsperioden.

(218)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen omfattade granskningen av den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(219)

Med tanke på det stora antalet tillverkare i unionen måste, som förklaras ovan, ett urvalsförfarande användas. Vid skadeanalysen fastställdes skadeindikatorerna på följande två nivåer:

(220)

Tillverkningen i unionen minskade med 4 procent mellan 2006 och undersökningsperioden. Närmare bestämt ökade den med 5 procent 2007 till omkring 2 570 000 ton, men minskade sedan kraftigt med 10 procentenheter 2008 jämfört med 2007, varefter den ökade något med 1 procentenhet mellan 2008 och undersökningsperioden, då den uppgick till omkring 2 300 000 ton.

Tabell 4

(221)

Unionstillverkarnas produktionskapacitet ökade med 15 procent under skadeundersökningsperioden. År 2007 ökade den med 1 procent, år 2008 med ytterligare fem procentenheter och slutligen med ytterligare nio procentenheter under undersökningsperioden.

Tabell 5

(222)

Kapacitetsutnyttjandet var 83 procent 2006, ökade till 87 procent 2007 men föll sedan till 75 procent 2008 och var endast 69 procent under undersökningsperioden. Den sjunkande utnyttjandegraden under 2008 och undersökningsperioden återspeglar minskad tillverkning och ökad tillverkningskapacitet under denna period.

(223)

Unionstillverkarnas försäljningsvolym till icke-närstående kunder på EU-marknaden minskade något under skadeundersökningsperioden. Försäljningen ökade med 5 procent 2007, men under 2008 föll den till något under 2006 års nivå och var under undersökningsperioden 3 procent lägre än 2006, omkring 2 100 000 ton. Med tanke på den begränsade lagervolymen återspeglar försäljningsutvecklingen utvecklingen inom tillverkningen väl.

Tabell 6

(224)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionstillverkarnas marknadsandel med 10 procentenheter, från 85 procent 2006 till 75 procent under undersökningsperioden. Denna minskade marknadsandel återspeglar att unionsindustrins försäljning minskade med 3 procent under skadeundersökningsperioden, trots att förbrukningen ökade. Kommissionen konstaterar att denna nedåtgående trend också gäller de tillverkare i unionen som ingick i stickprovsförfarandet.

Tabell 7

(225)

Mellan 2006 och undersökningsperioden ökade förbrukningen i unionen med 11 procent, men unionstillverkarnas försäljning på EU-marknaden minskade med 3 procent och unionstillverkarnas marknadsandel minskade med 10 procentenheter. Marknadsandelen för den subventionerade importen ökade däremot från 2,1 procent till 10,2 procent under samma period. Unionstillverkarna kunde alltså inte dra nytta av marknadens tillväxt.

(226)

Unionstillverkarnas personal minskade med 15 procent mellan 2006 och undersökningsperioden. Närmare bestämt minskade antalet anställda betydligt, från 2 400 personer 2006 till 2 100 personer 2007, eller med 13 procent, en nivå som i stort bibehölls under 2008 och under undersökningsperioden. Den stora minskningen 2007 återspeglar de omstruktureringar som ett antal EU-tillverkare har genomfört.

Tabell 8

(227)

Produktiviteten hos de anställda inom unionsindustrin, mätt som produktion (i ton) per anställd och år, ökade med 12 procent under skadeundersökningsperioden. Detta återspeglar att tillverkningen minskade i lägre takt än sysselsättningen och är ett tecken på ökad effektivitet hos unionstillverkarna. Detta faktum var särskilt uppenbart 2007, då tillverkningen ökade samtidigt som sysselsättningen minskade och produktiviteten var 21 procent högre än 2006.

Tabell 9

(228)

Unionstillverkarnas årliga genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder på EU-marknaden var stabila under perioden 2006–2008, på omkring 1 100 euro per ton. Under undersökningsperioden minskade det årliga genomsnittliga försäljningspriset med 12 procent, till 977 euro per ton. Det årliga genomsnittliga försäljningspriset återspeglar inte de månatliga och till och med dagliga prisfluktuationerna för PET på den europeiska marknaden (och på världsmarknaden), men anses tillräckligt för att påvisa trenden under skadeundersökningsperioden. Försäljningspriset på PET följer normalt pristrenderna för de huvudsakliga råmaterialen (främst PTA och monoetylenglykol [nedan kallat MEG]), som svarar för upp till 80 procent av den totala kostnaden för PET.

Tabell 10

(229)

Som nämns ovan underskred den subventionerade importen från de berörda länderna unionsindustrins försäljningspriser.

(230)

Med tanke på volymen, marknadsandelen och priserna på importen från de berörda länderna kan verkningarna för unionsindustrin av de faktiska subventionsmarginalernas nivå inte anses vara obetydliga. Det är viktigt att ha i åtanke att antidumpningsåtgärder har varit i kraft mot import av PET från Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand sedan 2000, samt mot Folkrepubliken Kina sedan 2004. Utjämningsåtgärder gentemot import från Indien har också tillämpats sedan 2000. Mot bakgrund av att unionsindustrin förlorade marknadsandelar och ökade sina förluster under skadeundersökningsperioden kan ingen egentlig återhämtning från tidigare dumpning och subventionering fastställas, och unionens tillverkning anses sårbar för de skadliga effekterna av subventionerad import till unionens marknad.

(231)

Nivån på de utvalda tillverkarnas utgående lager minskade med 22 procent mellan 2006 och undersökningsperioden. Kommissionen konstaterar att lagren motsvarar mindre än 5 procent av årsproduktionen, och därför betraktas denna indikator som mindre relevant i skadeanalysen.

Tabell 11

(232)

De årliga arbetskraftskostnaderna ökade med 11 procent mellan 2006 och 2007, för att sedan minska med två procentenheter 2008 jämfört med 2007 och med ytterligare nio procentenheter under undersökningsperioden jämfört med 2008, till samma nivå som 2006. Således var arbetskraftskostnaderna överlag stabila.

Tabell 12

(233)

Under skadeundersökningsperioden var lönsamheten på försäljning av likadana produkter till icke-närstående kunder på EU-marknaden hos de tillverkare som ingick i undersökningen, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, negativ och minskade till och med från – 6,9 till – 7,5 procent. Närmare bestämt förbättrades lönsamheten hos de tillverkare som ingick i undersökningen 2007, då nettoförlusterna endast var – 1,5 procent av nettoförsäljningen, men 2008 ökade förlusterna kraftigt till – 9,3 procent. Situationen var något bättre under undersökningsperioden.

Tabell 13

(234)

Räntabiliteten, uttryckt som vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, följde i stort lönsamhetstrenden. Den ökade från – 9,6 procent 2006 till – 3,1 procent 2007. Under 2008 minskade den till – 16,8 procent och ökade sedan igen till – 12,3 procent under undersökningsperioden. Totalt sett var räntabiliteten negativ och minskade med 2,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(235)

Nettot av in- och utbetalningar från den löpande verksamheten var – 18,5 miljoner euro 2006. Det förbättrades betydligt 2007, då det var 19,5 miljoner euro, men föll kraftigt 2008 (– 42 miljoner euro) för att bli – 11 miljoner euro under undersökningsperioden. Totalt sett förbättrades kassaflödet under skadeundersökningsperioden, även om det förblev negativt.

(236)

Det fanns inga indikationer på att unionsindustrin hade svårigheter att anskaffa kapital, främst eftersom en del av tillverkarna ingår i större koncerner.

Tabell 14

(237)

De årliga investeringarna i tillverkning av den likadana produkten i de företag som ingick i urvalet minskade med 34 procent under perioden 2006–2007, med ytterligare 59 procentenheter under perioden 2007–2008 och sedan marginellt under undersökningsperioden jämfört med 2008. Investeringarna minskade överlag med 96 procent under skadeundersökningsperioden. Denna kraftiga minskning av investeringarna kan delvis förklaras med att nya produktionslinjer förvärvades 2006 och 2007 i syfte att öka kapaciteten.

Tabell 15

(238)

Analysen av makroekonomiska data visar att unionstillverkarna minskade sin tillverkning och försäljning under skadeundersökningsperioden. Även om den konstaterade minskningen inte var kraftig i sig måste den ses i samband med ökad efterfrågan mellan 2006 och undersökningsperioden, vilken resulterade i att unionstillverkarnas marknadsandel minskade med 10 procentenheter till 75 procent.

(239)

Samtidigt visar de relevanta mikroekonomiska indikatorerna att den ekonomiska situationen för de unionstillverkare som ingick i undersökningen klart försämrades. Lönsamheten och räntabiliteten var negativa och minskade överlag ytterligare mellan 2006 och undersökningsperioden. Kassaflödet utvecklades totalt sett positivt, men var också negativt under undersökningsperioden.

(240)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.4 i grundförordningen.

(241)

I enlighet med artikel 8.5 och 8.6 i grundförordningen undersökte kommissionen om den subventionerade importen har vållat unionsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer än den subventionerade importen som samtidigt skulle ha kunnat vålla unionsindustrin skada undersöktes också för att se till att eventuell skada vållad av dessa andra faktorer inte tillskrevs den subventionerade importen.

(242)

Mellan 2006 och undersökningsperioden mer än femdubblades volymen subventionerad import av den berörda produkten, till 304 200 ton, och dess marknadsandel ökade med nästan åtta procentenheter (från 2,1 till 10,2 procent). Samtidigt förlorade unionsindustrin omkring 10 procentenheter av sin marknadsandel (från 84,9 till 72,1 procent). Genomsnittspriset på denna import sjönk mellan 2006 och undersökningsperioden och var lägre än unionstillverkarnas genomsnittspris.

(243)

Som framgår av skäl 217 ovan var den subventionerade importens prisunderskridande i genomsnitt 3,2 procent. Trots att prisunderskridandet var lägre än 4 procent kan det inte anses vara obetydligt, med tanke på att PET är en stapelvara och priset är den främsta konkurrensfaktorn.

(244)

Den iranska exportören hävdade att den iranska PET-importen inte kunde ha orsakat väsentlig skada för unionsindustrin eftersom den endast marginellt överskred tröskelvärdet för importen. Under undersökningsperioden överskred dock importen från Iran, med en marknadsandel på 1,9 %, det tröskelvärde som anges i grundförordningen. De iranska importpriserna underskred också unionsindustrins försäljningspriser. Därför avvisas den iranska exportörens påstående.

(245)

Med beaktande av prisunderskridandet av unionsindustrins priser när det gäller import från de berörda länderna står det klart att den subventionerade importen har pressat priserna nedåt och hindrat unionsindustrin från att hålla sina försäljningspriser på den nivå som skulle ha krävts för att täcka kostnaderna och generera vinst. Det finns därför ett orsakssamband mellan denna import och den skada som unionsindustrin lidit.

(246)

En berörd part hävdade att en eventuell skada berodde på unionstillverkarnas låga export. Som framgår av tabellen nedan ökade unionsindustrins exportförsäljning med 11 procent under skadeundersökningsperioden. Under samma period minskade exportpriserna med 10 procent, vilket resulterade i en stabil exportförsäljning under skadeundersökningsperioden. Följaktligen finns det inget som tyder på att exportutvecklingen bidrog till den skada som unionsindustrin lidit.

Tabell 16

(247)

En annan berörd part hävdade att unionsindustrins priser på EU-marknaden var onaturligt höga. Detta påstående sades grunda sig på det faktum att priserna på EU-marknaden hade varit oförändrade medan exportförsäljningspriserna hade minskat. Undersökningen visade dock att unionsindustrins årliga genomsnittliga försäljningspriser på EU-marknaden minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden, vilket motsvarar exportprisminskningen under samma period. Påståendet avvisades därför.

(248)

Sydkorea omfattas av antidumpningstullar sedan 2000. Två sydkoreanska företag har dock tullfrihet, och undersökningen visade att importen från Sydkorea fortsatt har stor omfattning och ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Importen från Sydkorea ökade med nästan 150 procent mellan 2006 och undersökningsperioden, och dess marknadsandel ökade från 3,5 procent 2006 till 7,7 procent under undersökningsperioden.

Tabell 17

(249)

Genomsnittspriset på den sydkoreanska importen var generellt sett något lägre än unionstillverkarnas genomsnittspris. De sydkoreanska priserna var dock högre än genomsnittspriserna från de berörda länderna. Följaktligen kan det inte uteslutas att importen från Sydkorea bidrog till den skada som unionsindustrin lidit, men bara i begränsad omfattning. Importen anses inte ha brutit det orsakssamband som har fastställts när det gäller den subventionerade importen från de berörda länderna.

(250)

Den iranska exportören ansåg att den ökade iranska importen berodde på minskad import från Sydkorea och därför inte hade skett på bekostnad av de europeiska tillverkarna. Uppgifter från Eurostat visar dock att importvolymerna från dessa båda länder under skadeundersökningsperioden har uppvisat en parallell och stadig ökning. Man kan därför inte dra slutsatsen att importen från Iran bara ersatte import från Sydkorea.

(251)

Importerade produkter från övriga länder hade i genomsnitt betydligt högre priser än unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser. Dessutom har denna import förlorat marknadsandelar under skadeundersökningsperioden. Därför anses inte denna import vara en möjlig källa till skada för unionsindustrin.

Tabell 18