ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2010.130.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 130

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiotredje årgången
28 maj 2010


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Föreskrifter nr 77 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för godkännande av parkeringslyktor for motordrivna fordon

1

 

*

Föreskrifter nr 90 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av ersättningsbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

19

 

*

Föreskrifter nr 94 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid frontalkollision

50

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

28.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 130/1


Endast FN/ECE-texterna i original har bindande internationell folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senastet versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 77 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för godkännande av parkeringslyktor for motordrivna fordon

Inbegripet all giltig text fram till och med:

Supplement 12 till föreskrifternas originalversion – dag för ikraftträdande: 15 oktober 2008

INNHÅLL

FÖRESKRIFTER

1.

Tillämpningsområde

2.

Definitioner

3.

Ansökan om godkännande

4.

Märkningar

5.

Godkännande

6.

Allmänna anvisningar

7.

Fotometriska egenskaper

8.

Provningsförfarande

9.

Det avgivna ljusets färg

10.

Anmärkningar rörande färger

11.

Ändringar av en typ av parkeringslykta och utökning av godkännande

12.

Tillverkningens överensstämmelse

13.

Påföljder vid tillverkningens bristande överensstämmelse

14.

Tillverkningens slutgiltiga upphörande

15.

Namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarnas utförande samt myndigheterrna

16.

Övergångsbestämmelser

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om godkännande eller utökning av eller avslag på ansökan om eller återkallande av godkännande eller tillverkningens slutgiltiga upphörande för en typ av parkeringslykta enligt föreskrifter nr 77

Bilaga 2 –

Godkännandemärkets utformning

Bilaga 3 –

De minimivinklar som krävs för ljusspridningen i rummet

Bilaga 4 –

Fotometriska mätningar

Bilaga 5 –

Det avgivna ljusets färg - trikromatiska koordinater

Bilaga 6 –

Minimikrav för förfarandena vid kontroll av tillverkningens överensstämmelse

Bilaga 7 –

Minimikrav för provtagning utförd av en kontrollant

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Föreskrifterna gäller parkeringslyktor för fordon i kategorierna M, N och T (1).

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1

parkeringslykta: den lykta som används för att varna för förekomsten av ett stillastående fordon.

2.2

De definitioner som ges i föreskrifter nr 48 och deras ändringsserie som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande ska tillämpas i dessa föreskrifter.

2.3

parkeringslyktor av olika typer: lyktor som skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som:

a)

handelsbeteckning eller varumärke,

b)

det optiska systemets egenskaper (ljusstyrkenivåer, ljusspridningsvinklar, kategori av glödlampa, ljuskällemodul osv.).

En ändring av glödlampans färg eller färgen i något filter utgör ingen ändring av typen.

2.4

De hänvisningar som i dessa föreskrifter görs till standard(referens)glödlampa(or) och till föreskrifter nr 37 ska avse föreskrifter nr 37 och deras ändringsserie som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande.

3.   ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE

3.1

Ansökan om godkännande ska inges av innehavaren av handelsbeteckningen eller varumärket eller av dennes vederbörligen befullmäktigade ombud.

Om den sökande så önskar ska det anges att anordningen får installeras på fordonet med olika lutningar på referensaxeln i förhållande till fordonets referensplaner och till markytan eller rotera runt sin referensaxel, varvid dessa skilda installeringsvillkor ska anges i meddelandeformuläret.

3.2

För varje typ av parkeringslykta ska ansökan åtföljas av:

3.2.1

en kortfattad teknisk beskrivning där, med undantag för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor, i synnerhet anges:

a)

den kategori eller de kategorier av glödlampa(or) som föreskrivs, där denna glödlampekategori ska vara en av de som ingår i föreskrifter nr 37 och deras ändringsserie som är i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande, och/eller

b)

den specifika identifieringskoden för ljuskällemodulen.

3.2.2

Ritningar (i tre exemplar) som är tillräckligt detaljerade för att möjliggöra identifiering av typen av parkeringslykta och som geometriskt visar det (de) läge(n) i vilket(a) lyktan får monteras på fordonet, den observationsaxel som ska tas som referensaxel för provningarna (horisontell vinkel H = 0°, vertikal vinkel V = 0°) samt den punkt som ska tas som referenscentrum för nämnda provningar.

3.2.3

Två provexemplar; om parkeringslyktorna är sådana att de kan monteras på endast en sida av fordonet får de två provexemplar som inlämnats vara identiska och lämpade för montering endast på fordonets högra eller endast på dess vänstra sida.

4.   MÄRKNINGAR

4.1

De parkeringslyktor som inlämnats för godkännande ska tydligt, läsbart och outplånligt vara försedda med:

4.1.1

den sökandes handelsbeteckning eller varumärke,

4.1.2

med undantag för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor, en tydligt läsbar och outplånlig märkning som anger:

a)

den kategori eller de kategorier av glödlampa(or) som föreskrivs, och/eller

b)

den specifika identifieringskoden för ljuskällemodulen,

4.1.3

för lyktor med icke-utbytbara ljuskällor eller ljuskällemodul(er), en märkning som visar märkspänning eller spänningsintervall samt nominell effekt.

4.2

Varje lykta ska ha ett utrymme av lämpliga mått för godkännandemärket och för den tilläggssymbol som föreskrivs i punkt 5.5 nedan, där detta utymme ska framgå av de ritningar som avses i punkt 3.2.2 ovan.

4.3

För lyktor med ljuskällemodule(er) ska ljuskällemodulen vara försedd med följande:

4.3.1

Den sökandes handelsbeteckning eller varumärke, där denna märkning ska vara tydligt läsbar och outplånlig.

4.3.2

Den specifika identifieringskoden för modulen, där denna märkning ska vara tydligt läsbar och outplånlig. Denna specifika identifieringskod ska innehålla begynnelsebokstäverna ”MD” för ”MODULE”, åtföljda av godkännandemärkningen utan cirkel såsom föreskrivs i punkt 5.5.1 nedan och, om flera icke-identiska ljuskällemoduler blir använda, åtföljas av tilläggssymboler eller tecken, där denna specifika identifieringskod ska framgå av de ritningar som nämns i punkt 3.2.2 ovan.

Godkännandemärkningen behöver inte vara samma som på den lykta på vilken modulen används, men båda märkningarna ska vara från samme sökande.

4.3.3

Märkningen för märkspänning och nominell effekt.

5.   GODKÄNNANDE

5.1

Om de två provexemplaren av en typ av parkeringslykta som inlämnats i enlighet med punkt 3.2.3 ovan uppfyller kraven i dessa föreskrifter ska godkännande beviljas.

5.2

Ett godkännandenummer ska tilldelas varje typ som godkänts. Dess första två siffror (för närvarande 00 för föreskrifterna i deras ursprungliga form) ska ange den ändringsserie till föreskrifterna i vilken de senaste större tekniska ändringarna införts vid tidpunkten för godkännandets utfärdande. Samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan typ av parkeringslykta samma nummer.

5.3

Om godkännande söks för en typ av belysnings- och ljussignalanordning som omfattar en parkeringslykta och andra lyktor får ett enda godkännandemärke utfärdas, förutsatt att lyktan i fråga uppfyller kraven i dessa föreskrifter och att var och en av de övriga lyktor som utgör en del av den belysnings- och ljussignalanordning för vilken godkännande söks överensstämmer med de särskilda föreskrifter som gäller dem.

5.4

Uppgifter om godkännande eller avslag på ansökan om eller utökning eller återkallande av godkännande eller om tillverkningens slutgiltiga upphörande ska meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

5.5

Varje parkeringslykta som överensstämmer med en typ som godkänts enligt dessa föreskrifter ska i de utrymmen som avses i punkt 4.2 ovan, utöver den märkning som föreskrivs i punkt 4.1, vara försedd med ett internationellt godkännandemärke som består av:

5.5.1

en cirkel som omger bokstaven ”E”, följd av det särskilda landsnumret för det land som beviljat godkännandet (2),

5.5.2

numret på dessa föreskrifter, följt av bokstaven ”R”, ett bindestreck och godkännandenumret.

5.5.3

När en lykta avger ett ljus av gul färg framåt och bakåt ska lyktan vara märkt med en pil som anger dess riktning, där pilen pekar mot fordonets front.

5.5.4

Om ett enda godkännandenummer utfärdas, såsom enligt punkt 5.3, för en typ av belysnings- och ljussignalanordning som omfattar en parkeringslykta och andra lyktor kan ett enda godkännandemärke anbringas som består av de tilläggssymboler som föreskrivs i de olika föreskrifter enligt vilka godkännande beviljats.

5.5.5

På anordningar med reducerad ljusspridning i enlighet med punkt 2.3 i bilaga 4 till dessa föreskrifter en vertikal pil som utgår från ett horisontellt segment och riktas nedåt.

5.6

Märkningen enligt punkterna 4.1.1 och 5.5 ska vara tydligt läsbar och vara outplånlig även när parkeringslyktorna är monterade på fordonen.

5.7

Godkännandemärkningen ska vara tydligt läsbar och outplånlig. Den kan placeras på en inre eller yttre del (genomskinlig eller inte) av anordningen som inte kan avskiljas från den genomskinliga del av anordningen som avger ljus. Märkningen ska i alla händelser vara synlig när anordningen är monterad på fordonet eller när en rörlig del som huven eller bagageluckan eller en dörr öppnas.

5.8

I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på godkännandemärkets utformning.

6.   ALLMÄNNA ANVISNINGAR

6.1

Varje provexemplar ska överensstämma med anvisningarna i punkterna 7 och 9 i dessa föreskrifter.

6.2

Parkeringslyktorna ska vara så utformade och konstruerade att de vid normal användning och trots de vibrationer för vilka de kan utsättas förblir tillfredsställande funktionsdugliga och behåller de egenskaper som föreskrivs i dessa föreskrifter.

6.3

I fråga om ljuskällemoduler ska det kontrolleras att:

6.3.1

Konstruktionen av ljuskällemodulen(erna) ska vara sådan att:

a)

varje ljuskällemodul endast kan monteras i avsett och korrekt läge och endast kan avlägsnas med hjälp av verktyg,

b)

om det finns mer än en ljuskällemodul som används i höljet för en anordning kan ljuskällemoduler med skilda egenskaper inte utbytas inom samma lykthölje.

6.3.2

Ljuskällemodulen(erna) ska vara skyddad(e) mot obehörig användning.

6.4

I fråga om utbytbar(a) glödlampa(or):

6.4.1

Varje kategori eller alla kategorier av glödlampa(or) som godkänts enligt föreskrifter nr 37 kan användas, förutsatt att ingen begränsning av användningen görs i föreskrifter nr 37 och deras ändringsserie som var i kraft vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande.

6.4.2

Anordningens konstruktion ska vara sådan att glödlampan inte kan monteras i annat läge än det korrekta.

6.4.3

Glödlampshållaren ska ha de egenskaper som anges i IEC:s publikation 60061. Det datablad för hållaren, som gäller den kategori av glödlampa som används, tillämpas.

7.   FOTOMETRISKA EGENSKAPER

7.1

I referensaxeln ska det ljus som avges från vart och ett av de två provexemplaren ha en ljusstyrka som varken understiger den minsta ljusstyrka eller överstiger den största ljusstyrka som anges nedan:

 

Minsta

(cd)

Största

(cd)

7.1.1

Ljusstyrka hos framåtriktade parkeringslyktor

2

60

7.1.2

Ljusstyrka hos bakåtriktade parkeringslyktor

2

30

7.1.3

I fråga om en enskild lykta som innehåller mer än en ljuskälla ska lyktan ha den minsta ljusstyrka som krävs när någon ljuskälla är ur funktion, och när alla ljuskällorna är tända får den största ljusstyrkan inte överskridas.

Alla ljuskällor som är seriekopplade betraktas som en enda ljuskälla.

7.2

Utanför referensaxeln och inom de vinkelfält som definieras i diagrammen i bilaga 3 till dessa föreskrifter ska den ljusstyrka som avges av vart och ett av de två provexemplaren:

7.2.1

i varje riktning som motsvarar punkterna i den distributionstabell för ljusstyrka som återges i bilaga 4 till dessa föreskrifter inte vara lägre än det värde som visas i nämnda tabell för ifrågavarande riktning, uttryckt i procent av det lägsta värde som anges i punkt 7.1,

7.2.2

i någon riktning inom det utrymme varifrån ljuset i fråga är synligt överskrida det högsta värde som anges i punkt 7.1,

7.2.3

en ljusstyrka av 60 cd ska emellertid tillåtas för de parkeringslyktor som är riktade bakåt och sammanbyggda med stopplyktor (se punkt 7.1.2) nedanför ett plan som bildar en vinkel av 5° med och nedåt från det horisontella planet.

7.2.4

Dessutom

7.2.4.1

inom de fält som definieras i bilaga 3 får styrkan i det avgivna ljuset inte vara lägre än 0,05 cd,

7.2.4.2

kraven i punkt 2.2 i bilaga 4 om lokala variationer i ljusstyrkan ska iakttas.

7.3

I bilaga 4 i dessa föreskrifter, till vilka det hänvisas i punkt 7.2.1, ges uppgifter om de mätmetoder som ska användas.

8.   PROVNINGSFÖRFARANDE

Alla mätningar ska utföras med ofärgade standardglödlampor av de typer som föreskrivs för anordningen och inställda så att det normala ljusflöde som föreskrivs för dessa lykttyper uppnås.

8.1

Alla mätningar av de lyktor som är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra) ska utföras vid 6,75 V, 13,5 V respektive 28,0 V.

I fråga om de ljuskällor som förses med särskild strömförsörjning ska ovannämnda märkspänningar tillämpas på ingångarna till denna strömförsörjning. Provningslaboratoriet får av tillverkaren kräva den särskilda strömförsörjning som behövs för att försörja ljuskällorna.

8.2

Gränserna för den synliga ytan i riktningen för en ljussignalanordnings referensaxel ska bestämmas.

9.   DET AVGIVNA LJUSETS FÄRG

Färgen på det ljus som avges inuti det ljusspridningsområde som definieras i punkt 2 i bilaga 4 och som mäts med användande av en ljuskälla med en färgtemperatur av 2 856 K, som motsvarar ljuskälla A enligt Internationella belysningskommissionen, ska vara röd, vit eller gul. För provning se bilaga 5 till dessa föreskrifter. Utanför detta område får ingen skarp färgvariation iakttas.

För de lyktor som är försedda med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra) bör emellertid de kolorimetriska egenskaperna kontrolleras med de ljuskällor som finns i lyktan i enlighet med punkt 8.1 i dessa föreskrifter.

10.   ANMÄRKNINGAR RÖRANDE FÄRGER

Varje godkännande enligt dessa föreskrifter beviljas på grundval av punkt 5 ovan för en typ av anordning som avger ljus av en särskild färg eller ofärgat ljus och de avtalsslutande parterna i den överenskommelse till vilken dessa förskrifter bilagts förhindras därför inte av artikel 3 i ifrågavarande överenskommelse från att för anordningar som monterats på fordon som registrerats av dem förbjuda vissa av de färger som tillåts i dessa föreskrifter.

11.   ÄNDRINGAR AV EN TYP AV PARKERINGSLYKTA OCH UTÖKNING AV GODKÄNNANDE

11.1

Varje ändring av typen av parkeringslykta ska meddelas den myndighet som godkänt typen av parkeringslykta. Myndigheten kan därefter antingen:

11.1.1

anse att ändringarna sannolikt inte får någon märkbar negativ verkan och att parkeringslyktan i alla händelser fortfarande uppfyller kraven, eller

11.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarnas utförande.

11.2

Bekräftelse av eller avslag på ansökan om godkännande ska med angivande av ändringen meddelas genom det förfarande som anges i punkt 5.4 ovan.

11.3

Den behöriga myndighet som utfärdar utökning av godkännandet ska tilldela varje meddelandeformulär som upprättats för en sådan utökning ett serienummer.

12.   TILLVERKNINGENS ÖVERENSSTÄMMELSE

Förfarandena för tillverkningens överensstämmelse ska vara de som fastställs i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2) med följande krav:

12.1

De lyktor som godkänns enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att de överensstämmer med den typ som godkänts genom att uppfylla de krav som fastställs i punkterna 7 and 9 ovan.

12.2

De minimikrav för förfarandena för kontroll av tillverkningens överensstämmelse som fastställs i bilaga 6 till dessa föreskrifter ska uppfyllas.

12.3

De minimikrav för provtagning av en kontrollant som fastställs i bilaga 7 till dessa föreskrifter ska uppfyllas.

12.4

Den myndighet som beviljat typgodkännande kan när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas i varje tillverkningsenhet. Normalt intervall för dessa granskningar är en gång vartannat år.

13.   PÅFÖLJDER VID TILLVERKNINGENS BRISTANDE ÖVERENSSTÄMMELSE

13.1

Det godkännande som beviljats för en typ av parkeringslykta enligt dessa föreskrifter kan återkallas om de krav som fastställs ovan inte uppfylls eller om en parkeringslykta som är försedd med godkännandemärke inte överensstämmer med den typ som godkänts.

13.2

Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett godkännande som den tidigare beviljat ska den genast underrätta de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

14.   TILLVERKNINGENS SLUTGILTIGA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av godkännandet fullständigt upphör att tillverka en parkeringslykta enligt dessa föreskrifter ska denne underrätta den myndighet som beviljat godkännandet om detta. Efter att ha mottagit ifrågavarande meddelande ska denna myndighet underrätta de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

15.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER GÄLLANDE DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR GODKÄNNANDEPROVNINGARNAS UTFÖRANDE SAMT MYNDIGHETERNA

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarnas utförande samt de myndigheter som beviljar godkännande och till vilka de intyg om godkännande eller utökning av eller avslag på ansökan om eller återkallande av godkännande som utfärdats i andra länder ska sändas.

16.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

16.1

Från och med dagen för det officiella ikraftträdande av supplement 5 till föreskrifterna får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ECE-godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 5.

16.2

Från och med 24 månader efter dagen för ikraftträdandet ska de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja ECE-godkännanden endast om den typ av parkeringslykta som ska godkännas uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 5.

16.3

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter får inte vägra att bevilja utökningar av godkännande enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

16.4

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att under den tolvmånadersperiod som följer på dagen för ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna bevilja godkännanden för de typer av parkeringslykta som uppfyller kraven i dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

16.5

De ECE-godkännanden som inom tolv månader efter dagen för ikraftträdandet beviljats enligt dessa föreskrifter och alla utökningar av godkännanden, inkl. godkännanden enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement, ska förbli obegränsat giltiga. När den typ av parkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 5, ska den avtalsslutande part som beviljat godkännande meddela de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter detta.

16.6

Ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter får avvisa en typ av parkeringslykta som godkänts enligt supplement 5 till dessa föreskrifter.

16.7

Inom 36 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter avvisa en typ av parkeringslykta som godkänts enligt föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

16.8

Efter 36 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter vägra försäljning av en typ av parkeringslykta som inte uppfyller kraven i supplement 5 till dessa föreskrifter såvida parkeringslyktan inte är avsedd att monteras som ersättning på fordon i bruk.

16.9

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska fortsätta att på grundval av alla tidigare supplement till föreskrifterna utfärda godkännanden för parkeringslyktor, förutsatt att parkeringslyktorna är avsedda att monteras som ersättning på fordon i bruk.

16.10

Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna får ingen avtalslutande part som tillämpar dessa föreskrifter förbjuda montering på ett fordon av en parkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 5.

16.11

De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska under en period av 48 månader som följer på dagen för ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna fortsätta att tillåta montering på ett fordon av en parkeringslykta som godkänts enligt dessa föreskrifter i deras ursprungliga lydelse och senare supplement.

16.12

Efter 48 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter förbjuda montering av en parkeringslykta som inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 5, på ett nytt fordon för vilket nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande beviljats mer än 24 månader efter dagen för ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna.

16.13

Efter 60 månader efter dagen för ikraftträdandet får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter förbjuda montering av en parkeringslykta som inte uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom supplement 5, på ett nytt fordon som först registrerats mer än 60 månader efter ikraftträdandet av supplement 5 till föreskrifterna.

(1)  Enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), (dokument TRANS/WP.29/78/Rev.1/ändring 2 senast ändrad genom ändring 4).

(2)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 och 55 (vakanta), 56 för Montenegro, 57 (vakant) och 58 för Tunisien. Följande nummer ska tilldelas andra länder i den kronologiska ordning i vilken de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska bestämmelser för hjulförsedda fordon, den utrustning och de delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsedda fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av de godkännanden som beviljats på grundval av dessa bestämmelser, varefter de nummer som sålunda tilldelas av Förenta nationernas generalsekreterare ska meddelas de avtalsslutande parterna i överenskommelsen.


BILAGA 1

MEDDELANDE

(Maximiformat: A4 [210 × 297 mm])

Image 1

Text av bilden

BILAGA 2

GODKÄNNANDEMÄRKETS UTFORMNING

Image 2

Ljuskällemoduler

MD E3 17325

Den ljuskällemodul som är försedd med den identifieringskod som visas ovan har godkänts tillsammans med en lykta som godkänts i Italien (E3) med godkännandenummer 17325.


BILAGA 3

DE MINIMIVINKLAR SOM KRÄVS FÖR LJUSSPRIDNINGEN I  (*1)

De vertikala minimivinklarna för ljusspridningen i rummet är i samtliga fall 15° över och 15° under horisontallinjen, utom för lyktor med en monteringshöjd över markytan som är lika med eller mindre än 750 mm, för vilka de är 15° över och 5° under horisontallinjen.

Image 3

Text av bilden

(*1)  De vinklar som visas i dessa diagram är korrekta för de anordningar som ska monteras på fordonets högra sida. Pilarna pekar mot fordonens front.


BILAGA 4

FOTOMETRISKA MÄTNINGAR

1.   MÄTMETODER

1.1   Vid fotometriska mätningar ska ströreflektioner förhindras genom lämplig avskärmning.

1.2   Om mätresultaten ifrågasätts ska mätningarna utföras på ett sådant sätt att följande krav uppfylls:

1.2.1

mätavståndet ska vara sådant att lagen om omvänd proportionalitet mot avståndet i kvadrat kan tillämpas,

1.2.2

mätutrustningen ska vara sådan att mottagarens öppning, sedd från ljusets referenscentrum, har en vinkel mellan 10’ och 1°,

1.2.3

ljusstyrkekravet för en viss observationsriktning ska anses vara uppfyllt om detta krav är uppfyllt uppfyllt i en riktning som inte med mer än 15’ avviker från observationsriktningen.

1.3   I det fall där anordningen kan installeras på fordonet i mer än ett läge eller i ett område av olika lägen ska de fotometriska mätningarna upprepas för varje läge eller för ytterlägena i det referensaxelområde som anges av tillverkaren.

2.   FÖRDELNINGSTABELL FÖR STANDARDLJUSSTYRKA

Vänster

Höger

Image 4

2.1   Riktningen H = 0° och V = 0° motsvarar referensaxeln. (På fordonet är den horisontell, parallell med fordonets längsgående mittplan och riktad i den synriktning som krävs). Den passerar genom referenscentrum. De värden som visas i tabellen anger för de olika mätriktningarna de minsta ljusstyrkorna som en andel i procent av det lägsta värde som krävs i axeln för varje lykta (i riktningen H = 0° och V = 0°).

2.2   Inom det ljusspridningsområde som i punkt 2 schematiskt visas som ett diagram bör ljusmönstret övervägande vara enhetligt i den mån ljusstyrkan i varje riktning inom en del av det område som formas av linjerna i diagrammet minst motsvarar värdet för den lägsta minimiandel i procent som visas (tillgänglig) på de linjer i diagrammet som omger den ifrågasatta riktningen.

2.3   Om en anordning är avsedd att installeras vid en monteringshöjd över markytan som är lika med eller mindre än 750 mm kontrolleras emellertid den fotometriska ljussstyrkan endast fram till en vinkel av 5° nedåt.

3.   FOTOMETRISK MÄTNING AV LYKTOR

Fotometriska prestanda ska kontrolleras:

3.1   För icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra):

med ljuskällorna i lyktan i enlighet med punkt 8.1 i dessa föreskrifter.

3.2   För utbytbara glödlampor:

Om de är utrustade med glödlampor för 6,75 V, 13,5 V eller 28,0 V ska värdena för den avgivna ljusstyrkan korrigeras. Korrektionsfaktorn är förhållandet mellan referensljusflödet och det medelvärde för ljusflödet som erhålls vid den spänning som påförs (6,75 V, 13,5 V eller 28,0 V). De faktiska ljusflödena från varje glödlampa som används får inte avvika med mer än ± 5 % från medelvärdet. Som alternativ får en standardglödlampa användas i vart och ett av de enskilda lägena och avge sitt referensflöde, varvid de enskilda mätningarna i varje läge adderas.

3.3   För varje signallykta, utom de som är utrustade med glödlampa(or), ska de ljusstyrkor som uppmäts efter en minuts och efter 30 minuters drift uppfylla minimi- och maximikraven. Fördelningen av ljusstyrkan efter en minuts drift kan beräknas ur fördelningen av ljusstyrkan efter 30 minuters drift genom att vid varje provningspunkt använda förhållandet mellan de vid HV uppmätta ljusstyrkorna efter en minuts och efter 30 minuters drift.


BILAGA 5

DET AVGIVNA LJUSETS FÄRG: FÄRGKOORDINATER

För att kontrollera dessa kolorimetriska egenskaper ska en ljuskälla med en färgtemperatur av 2 854 K som motsvarar ljuskälla A enligt Internationella belysningskommissionen (CIE) användas. För lyktor som är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor och andra) bör de kolorimetriska egenskaperna emellertid kontrolleras med de ljuskällor som finns i lyktan i enlighet med punkt 8.1 i dessa föreskrifter.


BILAGA 6

Minimikrav för förfarandena vid kontroll av tillverkningens överensstämmelse

1.   ALLMÄNT

1.1   Kraven för överensstämmelse ska ur mekanisk och geometrisk synvinkel anses uppfyllda om skillnaderna inte överstiger de oundvikliga avvikelserna i tillverkning i kraven i dessa föreskrifter.

1.2   I fråga om fotometriska prestanda ska överensstämmelsen för masstillverkade lyktor inte ifrågasättas om, vid provning av fotometriska prestanda för en slumpmässigt vald lykta som är utrustad med en standardglödlampa eller när lyktorna är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor eller andra) och om alla mätningar utförs vid 6,75 V, 13,5 V respektive 28,0 V

1.2.1

inget uppmätt värde med mer än 20 % avviker ofördelaktigt från de värden som föreskrivs i dessa föreskrifter.

1.2.2

Om resultaten av den provning som beskrivs ovan för en lykta som är utrustad med en utbytbar ljuskälla inte uppfyller kraven, ska provningar av lyktor upprepas med användning av en annan standardglödlampa.

1.3   Färgkoordinaterna ska överensstämma när lyktan är utrustad med en standardglödlampa, eller i fråga om lyktor som är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor eller andra) när de kolorimetriska egenskaperna kontrolleras med ljuskällan i lyktan.

2.   MINIMIKRAV FÖR TILLVERKARENS KONTROLL AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Innehavaren av godkännandemärket ska för varje typ av lykta utföra minst följande provningar med lämpliga intervall. Provningarna ska utföras i enlighet med bestämmelserna i dessa föreskrifter.

Om något provexemplar visa bristande överensstämmelse i fråga om den berörda typen av provning ska ytterligare provexemplar tas och provas. Tillverkaren ska vidta åtgärder för säkerställa överenstämmelsen i den berörda tillverkningen.

2.1   Provningarnas beskaffenhet

Provningar av överensstämmelse ska omfatta de fotometriska och kolorimetriska egenskaperna.

2.2   Metoder som används vid provningar

2.2.1

Provningarna ska normalt utföras i enlighet med de metoder som fastställs i dessa föreskrifter.

2.2.2

Vid varje provning av överensstämmelse som utförs av tillverkaren kan likvärdiga provningar användas efter medgivande från den behöriga myndighet som ansvarar för godkännandeprovningarna. Tillverkaren ansvarar för att belägga att de metoder som tillämpas är likvärdiga med de som fastställs i dessa föreskrifter.

2.2.3

Tillämpningen av punkterna 2.2.1 och 2.2.2 kräver regelbunden kalibrering av provningsutrustningen och dess korrelation med de mätningar som utförts av en behörig myndighet.

2.2.4

Referensmetoderna ska i samtliga fall vara de som finns i dessa föreskrifter, i synnerhet för administrativ kontroll och provtagning.

2.3   Provtagningens beskaffenhet

Provexemplar av lyktor ska väljas slumpmässigt från tillverkningen av en enhetlig sats. En enhetlig sats innebär en uppsättning lyktor av samma typ som definierats enligt tillverkarens tillverkningsmetoder.

Bedömningen ska normalt omfatta serietillverkning från enskilda fabriker. En tillverkare får emellertid sammanställa uppgifter om samma typ från olika fabriker, förutsatt att dessa använder samma kvalitetssystem och kvalitetsstyrning.

2.4   Uppmätta och registrerade fotometriska egenskaper

Provlyktan ska bli föremål för fotometriska mätningar för minimivärdena vid de punkter som förtecknas i bilaga 4 och de färgkoordinater som krävs.

2.5   Kriterier för godkännande

Tillverkaren ansvarar för att en statistisk undersökning av provningsreultaten utförs och för att i samråd med den behöriga myndigheten definiera de kriterier som avgör produkternas godkännande för att uppfylla de anvisningar som i punkt 12.1 i dessa föreskrifter fastställs för kontroll av tillverkningens överensstämmelse.

Kriterierna för godkännande ska vara sådana att den lägsta sannolikheten för att klara ett stickprov i enlighet med bilaga 7 (första provexemplar) är 0,95 med en konfidensnivå av 95 %.


BILAGA 7

MINIMIKRAV FÖR PROVTAGNING UTFÖRD AV EN KONTROLLANT

1.   ALLMÄNT

1.1   Kraven för överensstämmelse ska ur mekanisk och geometrisk synvinkel anses uppfyllda om skillnaderna, i förekommande fall, inte överstiger de oundvikliga avvikelserna i tillverkning i kraven i dessa föreskrifter.

1.2   I fråga om fotometriska prestanda ska överensstämmelsen för masstillverkade lyktor inte ifrågasättas om, vid provning av fotometriska prestanda för en slumpmässigt vald lykta som är utrustad med en standardglödlampa eller när lyktorna är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor eller andra) och om alla mätningar utförs vid 6,75 V, 13,5 V respektive 28,0 V

1.2.1

inget uppmätt värde med mer än 20 % avviker ofördelaktigt från de värden som föreskrivs i dessa föreskrifter.

1.2.2

Om resultaten av den provning som beskrivs ovan för en lykta som är utrustad med en utbytbar ljuskälla inte uppfyller kraven, ska provningarna av lyktor upprepas med användning av en annan standardglödlampa.

1.2.3

Vid lyktor med uppenbara defekter fästs inget avseende.

1.3   Färgkoordinaterna ska överensstämma när lyktan är utrustad med en standardglödlampa eller, i fråga om lyktor som är utrustade med icke-utbytbara ljuskällor (glödlampor eller andra), när de kolorimetriska egenskaperna kontrolleras med ljuskällan i lyktan.

2.   FÖRSTA PROVTAGNING

För den första provtagningen väljs fyra lyktor slumpmässigt. Den första omgången av två märks med A och den andra av två med B.

2.1   Överensstämmelsen är inte ifrågasatt

2.1.1

Enligt det provtagningsförfarande som visas i figur 1 i denna bilaga ska överensstämmelsen för masstillverkade lyktor inte ifrågasättas om avvikelsen i ofördelaktiga riktningar för lyktornas uppmätta värden är:

2.1.1.1

omgång A

A1:

en lykta

0 %

en lykta inte mer än

20 %

A2:

båda lyktorna mer än

0 %

men inte mer än

20 %

gå till omgång B

 

2.1.1.2

omgång B

B1:

båda lyktorna

0 %

2.1.2

eller om villkoren i punkt 1.2.2 är uppfyllda för omgång A.

2.2   Överensstämmelsen är ifrågasatt

2.2.1

Enligt det provtagningsförfarande som visas i figur 1 i denna bilaga ska överensstämmelsen för masstillverkade lyktor ifrågasättas och tillverkaren uppmanas tillse att tillverkningen uppfyller kraven (rättelse) om avvikelserna för lyktornas uppmätta värden är:

2.2.1.1

omgång A

A3:

en lykta inte mer än

20 %

en lykta mer än

20 %

men inte mer än

30 %

2.2.1.2

omgång B

B2:

i fallet A2

 

en lykta mer än

0 %

men inte mer än

20 %

en lykta inte mer än

20 %

B3:

i fallet A2

 

en lykta

0 %

en lykta mer än

20 %

men inte mer än

30 %

2.2.2

eller om villkoren i punkt 1.2.2 inte är uppfyllda för omgång A.

2.3   Återkallat godkännande

Överensstämmelsen ska ifrågasättas och punkt 13 tillämpas om avvikelserna för lyktornas uppmätta värden efter provtagningsförfarandet i figur 1 i denna bilaga är:

2.3.1

omgång A

A4:

en lykta inte mer än

20 %

en lykta mer än

30 %

A5:

båda lyktorna mer än

20 %

2.3.2

omgång B

B4:

i fallet A2

 

en lykta mer än

0 %

men inte mer än

20 %

en lykta mer än

20 %

B5:

i fallet A2

 

båda lyktorna mer än

20 %

B6:

i fallet A2

 

en lykta

0 %

en lykta mer än

30 %

2.3.3

eller om villkoren i punkt 1.2.2 inte är uppfyllda för omgångarna A och B.

3.   UPPREPAD PROVTAGNING

I fallen A3, B2 och B3 krävs inom två månader efter anmälan en upprepad provtagning, med en tredje omgång C av två lyktor och en fjärde omgång D av två lyktor som väljs från det lager som tillverkats efter rättelse.

3.1   Överensstämmelsen är inte ifrågasatt

3.1.1

Enligt det provtagningsförfarande som visas i figur 1 i denna bilaga ska överensstämmelsen för masstillverkade lyktor inte ifrågasättas om avvikelserna för lyktornas uppmätta värden är:

3.1.1.1

omgång C

C1:

en lykta

0 %

en lykta inte mer än

20 %

C2:

båda lyktorna mer än

0 %

men inte mer än

20 %

gå till omgång D

 

3.1.1.2

omgång D

D1:

i fallet C2

 

båda lyktorna

0 %

3.1.2

eller om villkoren i punkt 1.2.2 är uppfyllda för omgång C.

3.2   Överensstämmelsen är ifrågasatt

3.2.1

Enligt det provtagningsförfarande som visas i figur 1 i denna bilaga ska överensstämmelsen för masstillverkade lyktor ifrågasättas och tillverkaren uppmanas tillse att tillverkningen uppfyller kraven (rättelse) om avvikelserna för lyktornas uppmätta värden är:

3.2.1.1

omgång D

D2:

i fallet C2

 

en lykta mer än

0 %

men inte mer än

20 %

en lykta inte mer än

20 %

3.2.1.2

eller om villkoren i punkt 1.2.2 inte är uppfyllda för omgång C.

3.3   Återkallat godkännande

Överensstämmelsen ska ifrågasättas och punkt 13 tillämpas om avvikelserna för lyktornas uppmätta värden efter provtagningsförfarandet i figur 1 i denna bilaga är:

3.3.1

omgång C

C3:

en lykta inte mer än

20 %

en lykta mer än

20 %

C4:

båda lyktorna mer än

20 %

3.3.2

omgång D

D3:

i fallet C2

 

en lykta 0 eller mer än

0 %

en lykta mer än

20 %

3.3.3

eller om villkoren i punkt 1.2.2 för omgångarna C och D inte är uppfyllda.

Figur 1

Image 5

Första provtagning

4 enheter väljs slumpmässigt och indelas i omgångarna A och B

A

B

2 anordningar

2 anordningar

A1

A2

A3

0

≤20

>0

≤20

>0

≤20

≤20

>20

≤30

SLUT

SLUT

gå till omgång B

0

0

>0

≤20

≤20

0

>20

≤30

Rättelse

Tillverkaren uppmanas tillse att produkterna uppfyller kraven

2 anordningar

D

Upprepad provtagning

4 enheter väljs slumpmässigt och indelas i omgångarna C och D

2 anordningar

C

0

0

SLUT

>0

≤20

>0

≤20

gå till omgång D

SLUT

gå till rättelse

Möjliga resultat för omgång A

0

0

≤20

>0

≤20

Möjliga resultat för omgång D

>0

>20

>0

≤20

>20

>20

>20

0

>30

Godkännande

återkallat

Största avvikelse [%] i ofördelaktig riktning i förhållande till gränsvärdena

X

≤20

>20

>20

>20

≤20

>30

>20

>20

A4

A5

B4

B5

B6

B1

B2

B3

Möjliga resultat för omgång B

C1

C2

D1

D2

D3

C3

C4

Möjliga resultat för omgång C


28.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 130/19


Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Denna förordnings status och dagen för dess ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 90 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av ersättningsbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

Inbegripet all giltig text till och med:

Tillägg 11 till ändringsserie 01 – Dag för ikraftträdande: 24 oktober 2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORDNING

1.

Tillämpningsområde

2.

Definitioner

3.

Ansökan om godkännande

4.

Godkännande

5.

Anvisningar och provningar

6.

Förpackning och märkning

7.

Modifiering och förlängning av typgodkännande för ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg

8.

Produktionsöverensstämmelse

9.

Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

10.

Slutgiltigt nedlagd produktion

11.

Namn och adresser till de tekniska tjänster som svarar för godkännandeprovning och till myndigheterna

12.

Övergångsbestämmelser

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om typgodkännande eller om utvidgat, vägrat eller återkallat typgodkännande eller om produktionens definitiva upphörande för ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg i enlighet med förordning nr 90

Bilaga 2 –

Typgodkännandemärkets utformning och godkännandedata

Bilaga 3 –

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategorierna M1, M2 och N1

Bilaga 4 –

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg för fordon i kategorierna M3, N2 och N3

Bilaga 5 –

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategorierna O1 och O2

Bilaga 6 –

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg för fordon i kategorierna O3 och O4

Bilaga 7 –

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori L

Bilaga 8 –

Tekniska föreskrifter för ersättningsbromsbeläggsatser avsedda för användning i separata parkeringsbromssystem som är oberoende av fordonets färdbromssystem

Bilaga 9 –

Bestämning av friktionsuppförandet hos bromsbelägg genom maskinprovning1

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.1

Denna förordning ska tillämpas på:

1.1.1

Ersättningsbromsbeläggsatser avsedda för användning i de friktionsbromsar som utgör en del av ett bromssystem hos fordon i kategori M, N, L och O som har typgodkännande i enlighet med förordningarna nr 13, nr 13-H eller nr 78.

1.1.2

Ersättningstrumbromsbelägg avsedda att nitas fast vid en bromsback för montering och användning i fordon i kategorierna M3, N2, N3, O3 eller O4 som har ett typgodkännande enligt förordning nr 13.

1.1.3

För ersättningsbromsbeläggsatser som används i separata parkeringsbromssystem som är oberoende av fordonets färdbromssystem gäller endast de tekniska föreskrifterna I bilaga 8 till denna förordning.

1.2

Ersättningsbromsbeläggsatser kan godkännas för montering och användning i motordrivna fordon och släpvagnar som har beviljats typgodkännande enligt förordning nr 13 eller förordning nr 78. Ersättningstrumbromsbelägg som är avsedda för att nitas fast på en bromsback kan godkännas för montering och användning i motordrivna fordon och släpvagnar som har beviljats typgodkännande enligt förordning nr 13 och klassificeras i kategorierna M3, N2, N3, O3 och O4 (1).

2.   DEFINITIONER

I denna förordning avses med

2.1   bromssystem: betydelsen i förordning nr 13, punkt 2.3,

2.2   friktionsbroms: den del av bromsutrustningen i vilken krafter som går mot fordonets rörelse utvecklas genom friktion mellan ett bromsbelägg och en hjulskiva eller trumma som rör sig i förhållande till varandra,

2.3   bromsbeläggsats: en komponent i en friktionsbroms som trycks mot en trumma eller en skiva som utvecklar friktionskraft,

2.3.1   bromsbacksats: en bromsbeläggsats för en trumbroms,

2.3.1.1   bromsback: en komponent i en bromsbacksats som bär bromsbelägget,

2.3.2   bromsklossats: en bromsbeläggsats för en skivbroms,

2.3.2.1   bromsklossens fästplatta: en komponent i en bromsklossats som bär bromsbelägget,

2.3.3   bromsbelägg: en komponent i en friktionsbroms med den form och de slutgiltiga mått som krävs för att fästas på skon eller bromsklossens fästplatta,

2.3.4   trumbromsbelägg: ett bromsbelägg för en trumbroms,

2.3.5   friktionsmaterial: den produkt av en särskild blandning av material och bearbetningar som tillsammans bestämmer bromsbeläggets egenskaper,

2.4   bromsbeläggtyp: en kategori av bromsbelägg som inte skiljer sig i fråga om friktionsmaterialegenskaper,

2.5   bromsbeläggsatstyp: hjuluppsättningar med bromsbeläggsatser som inte skiljer sig i fråga om bromsbeläggstyp, mått och funktionella egenskaper,

2.6   trumbromsbeläggstyp: hjuluppsättningar med bromsbeläggskomponenter som efter montering till bromsbackarna inte skiljer sig i fråga om bromsbeläggtyp, mått eller funktionella egenskaper,

2.7   originalbromsbelägg: en bromsbeläggtyp som hänvisas till i fordonstypgodkänn-andedokumentationen, förordning nr 13, bilaga 2, punkt 8.1 (2) eller förordning nr 78, bilaga 1, punkt 5.4,

2.8   originalbromsbeläggsats: en bromsbeläggsats som överensstämmer med de uppgifter som bifogats dokumentationen om typgodkännande för fordon,

2.9   ersättningsbromsbeläggsats: en bromsbeläggsats av en typ som godkänts enligt denna förordning som en lämplig ersättning för en originalbromsbeläggsats,

2.10   originaltrumbromsbelägg: ett trumbromsbelägg som överensstämmer med de uppgifter som bifogats dokumentationen om typgodkännande för fordon,

2.11   ersättningstrumbromsbelägg: ett trumbromsbelägg av en typ som godkänts enligt denna förordning som en lämplig ersättning för ett originaltrumbromsbelägg vid montering på en bromsback,

2.12   parkeringsbromsbeläggsats: en bromsklossats eller bromsbacksats som hör till ett parkeringsbromssystem som är separat och oberoende av fordonets färdbromssystem,

2.13   tillverkare: den organisation som kan åta sig tekniskt ansvar för bromsbeläggsatserna eller trumbromssatserna och kan visa att den har de nödvändiga medlen för att uppnå produktionsöverensstämmelse.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1

En ansökan om typgodkännande av en ersättningsbromsbeläggsatstyp eller en ersättningstrumbromsbeläggstyp för en viss fordonstyp ska inlämnas av tillverkaren av ersättningsbeläggsatsen/ersättningstrumbromssatsen eller en vederbörligen godkänd representant till denne.

3.2

En ansökan får inlämnas av innehavaren av ett fordonstypgodkännande enligt förordning nr 13 eller förordning nr 78 i fråga om ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg som överensstämmer med den typ som anges i fordonstypgodkännandedokumentationen.

3.3

En beskrivning av ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget ska medfölja ansökan om typgodkännande i tre exemplar med avseende på de poster som anges i bilaga 1 till den här förordningen. Dessutom ska följande uppgifter anges:

3.3.1

diagram över ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget som visar de funktionella dimensionerna,

3.3.2

en ritning över de positioner på ett fordon där ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbeläggen kan monteras för vilka typgodkännandeansökan gäller.

3.4

Bromsbeläggsatser eller trumbromsbelägg av den typ för vilken godkännande begärs ska göras tillgängliga i tillräckligt många exemplar för att man ska kunna utföra typgodkännandeprovningarna.

3.5

Den ansökande ska godkänna och göra lämpliga fordon och/eller bromsar tillgängliga för den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningen.

3.6

Innan typgodkännande beviljas ska den behöriga myndigheten kontrollera att en effektiv kontroll av produktionsöverensstämmelsen kan garanteras.

3.6.1

Ansökande part ska ange värden för friktionsuppförande enligt bilaga 9, stycke 2.4.1 respektive 3.4.1 i denna förordning.

4.   GODKÄNNANDE

4.1

Om de bromsbeläggsatser eller trumbromsbelägg för vilka typgodkännande söks enligt denna förordning uppfyller kraven i punkt 5 nedan ska typgodkännande för typen av ersättningsbromsbeläggssats eller ersättningstrumbromsbelägg beviljas.

4.1.1

Om ansökan gäller ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori L med ett kombinerat bromssystem enligt punkt 2.9 i förordning nr 78 ska typgodkännandet begränsas till bromsbeläggsatskombinationen/-erna för de axlar på fordonet som har provats enligt bilaga 7 i denna förordning.

4.2

Varje typ av ersättningsbromsbeläggsats eller trumbromsbelägg som godkänts enligt detta ska tilldelas ett typgodkännandenummer bestående av tre grupper siffror:

4.2.1

De första två siffrorna (för närvarande 01 för förordningen i ändringsserie 01) ska ange löpnumret på den senaste större tekniska ändringen av förordningen vid beviljandet av godkännandet.

4.2.2

Följande tre siffror ska ange typen av bromsbelägg.

4.2.3

Ett tillägg på tre siffror ska ange bromsback eller bromsklossfästplatta eller särskilda mått om det gäller trumbromsbelägg.

4.3

Samma avtalspart får inte tilldela en annan typ av bromsbeläggsats eller trumbromsbelägg samma typgodkännandenummer. Samma typgodkännandenummer får omfatta användningen av denna bromsbeläggsatstyp eller trumbromsbeläggtyp på ett antal olika fordonstyper.

4.4

Uppgift om beviljat eller utökat eller vägrat typgodkännande, om återkallande av typgodkännande eller om tillverkningens slutgiltiga upphörande för en typ av bromsbeläggsats eller typ av trumbromsbelägg enligt denna förordning ska meddelas de avtalsslutande parter av 1958 års avtal som tillämpar denna förordning med hjälp av ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till denna förordning.

4.5

På varje bromsbeläggssats eller trumbromsbelägg av en typ som typgodkänts enligt denna förordning ska ett internationellt typgodkännandemärke anbringas bestående av:

4.5.1

en cirkel som omger bokstaven ”E” följd av landsnumret för det land som beviljat typgodkännande (3),

4.5.2

numret på denna förordning, följt av bokstaven ”R”, ett bindestreck samt typgodkännandenumret till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.5.1.

4.6

Det godkännandemärke som anges i punkt 4.5 ovan ska vara tydligt och outplånligt.

4.7

I bilaga 2 till denna förordning ges exempel på disposition av godkännandemärket och godkännandedata enligt ovan och punkt 6.5 nedan.

5.   ANVISNINGAR OCH PROVNINGAR

5.1   Allmänt

En ersättningsbromsbeläggsats eller ett ersättningstrumbromsbelägg ska vara så utformad och konstruerad att när den sats eller det belägg ersätts vilken ursprungligen var monterad på ett fordon överensstämmer bromseffektiviteten på detta fordon med den godkända fordonstypens.

Framför allt:

a)

ett fordon utrustat med ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbeläggen ska uppfylla relevanta föreskrifter för bromsar enligt förordning nr 13 inklusive ändringsserie 09 eller förordning nr 78 inklusive ändringsserie 01,

b)

en ersättningsbromsbeläggsats eller ett ersättningstrumbromsbelägg ska uppvisa prestandaegenskaper som är likvärdiga med dem på den originalbromsbeläggsats eller det originaltrumbromsbelägg som den är avsedd att ersätta,

c)

en ersättningsbeläggsats eller ett ersättningstrumbromsbelägg ska ha lämpliga mekaniska egenskaper,

d)

bromsbelägg får inte innehålla asbest.

5.1.1   De ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg som överensstämmer med den typ som anges i dokumentationen för typgodkännande av fordon enligt förordning nr 13 eller förordning nr 78 anses uppfylla kraven i punkt 5 i denna förordning.

5.2   Prestandakrav

5.2.1   Ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori M1, M2 och N1

Minst en uppsättning ersättningsbromsbeläggsatser som representerar den typ av belägg som ska godkännas ska installeras och testas i åtminstone ett fordon som motsvarar den fordonstyp som man söker godkännande för enligt anvisningarna i bilaga 3, och den ska dessutom uppfylla de krav som anges i denna bilaga. Det/de representativa fordonet/-n ska väljas ut i tillämpningsområdet med hjälp av en värsta fall-analys (4). I fråga om hastighetskänslighet och bromsverkan med kalla bromsar ska en av de två metoder som beskrivs i bilaga 3 användas.

5.2.2   Ersättningsbromsbeläggsatser och ersättningstrumbromsbelägg för fordon i kategori M3, N2 och N3

Minst en uppsättning ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg som motsvarar den typ av belägg som ska godkännas ska vara installerade och provade i minst ett fordon eller en broms som är representativ för fordonstypen för vilken typgodkännande har sökts i enlighet med vad som anges i bilaga 4 och genom att använda en av de två metoder som beskrivs i punkt 1 (fordonsprov) eller i punkt 2 (tröghetsdynamometerprov) och ska uppfylla kraven som anges i den här bilagan. Det/de representativa fordonet/-n eller broms/-arna ska väljas ut i tillämpningsområdet med hjälp av en värsta fall-analys (4).

5.2.3   Ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori O1 och O2

Ersättningsbromsbeläggsatser ska provas enligt föreskrifterna i bilaga 5 och måste uppfylla kraven i denna bilaga.

5.2.4   Ersättningsbromsbeläggsatser och ersättningstrumbromsbelägg för fordon i kategori O3 och O4

Ersättningsbromsbeläggsatser och ersättningstrumbromsbelägg ska provas enligt föreskrifterna i bilaga 6 och måste uppfylla kraven i denna bilaga. För provningarna ska en av de tre metoder som beskrivs i punkt 3 i tillägg 2 till bilaga 11 till förordning nr 13 användas.

5.2.5   Ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori L

Minst en uppsättning ersättningsbromsbeläggsatser som representerar den typ av belägg som ska godkännas ska installeras och testas i åtminstone ett fordon som motsvarar den fordonstyp som man söker godkännande för enligt anvisningarna i bilaga 7 och ska uppfylla de krav som anges i denna bilaga. Det/de representativa fordonet/-n ska väljas ut i tillämpningsområdet med hjälp av en värsta fall-analys (5).

5.3   Mekaniska egenskaper

5.3.1   Ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori M1, M2, N1, O1, O2 och L

5.3.1.1   Ersättningsbromsbeläggsatser av den typ för vilket godkännande begärs ska provas i fråga om skjuvhållfasthet enligt standarden ISO 6312:1981 eller ISO 6312:2001.

Lägsta skjuvhållfasthet är 250 N/cm2 för bromsklossatser och 100 N/cm2 för bromsbacksatser.

5.3.1.2   Ersättningsbromsbeläggsatser av den typ för vilket godkännande begärs ska provas i fråga om sammanpressbarhet enligt standarden ISO 6310:1981 eller ISO 6310:2001.

Värdet för sammanpressbarhet får inte överstiga 2 % vid omgivningstemperaturen och 5 % vid 400 °C för bromsklossats och 2 % vid omgivningstemperaturen och 4 % vid 200 °C för bromsbacksats. Detta kriterium gäller inte för parkeringsbromsbeläggsatser.

5.3.2   Ersättningsbromsbeläggsatser och ersättningstrumbromsbelägg för fordon i kategori M3, N2, N3, O3 och O4

5.3.2.1   Skjuvhållfasthet

Denna metod gäller endast för bromsklossatser för skivbromsar.

Ersättningsbromsbeläggsatser av den typ för vilket godkännande begärs ska provas i fråga om skjuvhållfasthet enligt standarden ISO 6312:1981 eller ISO 6312:2001. Bromsbeläggsatser kan delas i två eller tre delar för att stämma överens med provningsmaskinens kapacitet.

Minsta godtagbara skjuvhållfasthet är 250 N/cm2.

5.3.2.2   Sammanpressbarhet

Ersättningsbromsbeläggsatser och ersättningstrumbromsbelägg av den typ för vilket godkännande begärs ska provas i fråga om sammanpressbarhet enligt standarden ISO 6310:1981 eller ISO 6310:2001. Plana provstycken enligt provexemplartyp I får användas.

Värdet för sammanpressbarhet får inte överstiga 2 % vid omgivningstemperaturen och 5 % vid 400 °C för bromsklossats och 2 % vid omgivningstemperaturen och 4 % vid 200 °C för bromsbacksats och trumbromsbelägg.

5.3.2.3   Materialets hårdhet (6)

Detta kriterium gäller för trumbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg.

Ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg av den typ för vilket godkännande begärs ska provas i fråga om hårdhet enligt standarden ISO 2039–2:1987.

Värdet för hårdhet för friktionsmaterialet vid friktionsytan ska vara medelvärdet av fem provningssatser av belägget från olika tillverkningsbatcher (om tillämpligt) genom att fem mätningar görs på olika ställen på varje bromsbelägg.

6.   FÖRPACKNING OCH MÄRKNING

6.1

Ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg som överensstämmer med en typ som godkänts i enlighet med denna förordning ska marknadsföras i axeluppsättningar.

6.2

Varje axeluppsättning ska innehålla en förseglad förpackning som har utformats för att visa om den öppnats tidigare.

6.3

Varje förpackning ska ha följande information:

6.3.1

hur många ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg som finns i förpackningen,

6.3.2

tillverkarens namn och varumärke,

6.3.3

fabrikat och typ för ersättningsbromsbeläggsatserna eller ersättningstrumbromsbeläggen,

6.3.4

de fordon/axlar/bromsar för vilka innehållet har godkänts,

6.3.5

godkännandemärket.

6.4

Varje förpackning ska innehålla monteringsanvisningar på ett officiellt EG-språk samt motsvarande text på språket som talas i det land där den säljs:

6.4.1

med särskild hänvisning till tillhörande delar,

6.4.2

som anger att ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg bör ersättas i axelsatser,

6.4.3

med, om det gäller ersättningstrumbromsbelägg, en allmän deklaration som uppmärksammar följande punkter:

 

bromsbackplattformens, fästenas och axelns integritet,

 

att bromsbacken är fri från distorsion, deformation och korrosion,

 

typ och storlek på de nitar som ska användas,

 

vilka verktyg och vilken styrka som krävs.

6.4.4

Dessutom krävs det, om det rör sig om kombinerade bromssystem enligt betydelsen i punkt 2.9. i förordning nr 78, att godkända kombinationer av bromsbeläggsatser anges.

6.5

Varje ersättningsbromsbeläggsats eller ersättningstrumbromsbelägg ska permanent uppvisa en uppsättning godkännandedata:

6.5.1

godkännandemärket,

6.5.2

tillverkningsdatum, minst månad och år, eller batchnummer,

6.5.3

fabrikat och bromsbeläggtyp.

7.   MODIFIERING OCH FÖRLÄNGNING AV TYPGODKÄNNANDE FÖR ERSÄTTNINGSBROMSBELÄGGSATSER ELLER ERSÄTTNINGSTRUM-BROMSBELÄGG

7.1

Varje ändring av typen av ersättningsbromsbeläggsats eller ersättningstrumbromsbelägg ska meddelas den administrativa avdelning som har ansvar för typgodkännandet. Den myndigheten kan då antingen:

7.1.1

anse att ändringarna troligen inte har någon märkbar negativ inverkan och att bromsbeläggssatsen eller trumbromsbelägget i alla fall uppfyller ställda krav, eller

7.1.2

begära ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

7.2

En bekräftelse på avslag eller godkännande, där ändringarna anges, ska enligt det förfarande som anges i punkt 4.4 ovan lämnas till de avtalsparter av 1958 års avtal som tillämpar dessa föreskrifter.

7.3

Den behöriga myndighet som utfärdar utökningen av typgodkännande ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och underrätta de övriga parter i 1958 års avtal som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till denna förordning.

8.   ÖVERENSSTÄMMELSE AV PRODUKTION

8.1

Ersättningsbromsbeläggsatser eller ersättningstrumbromsbelägg som har godkänts enligt denna förordning ska tillverkas på ett sätt som överensstämmer med godkännandet.

8.2

Originalbromsbeläggsatser eller originaltrumbromsbelägg som omfattas av en tillämpning enligt punkt 3.2 ska anses uppfylla kraven i punkt 8.

8.3

För att säkerställa att kraven i punkt 8.1 uppfylls ska produktionen kontrolleras på lämpligt sätt. Detta ska innefatta en kontroll av råvaror och komponenter som används.

8.4

Innehavaren av typgodkännandet ska i synnerhet:

8.4.1

säkerställa att för varje typ av ersättningsbromsbeläggsats eller typ av ersättningstrumbromsbelägg så ska åtminstone de relevanta prov som beskrivs i punkt 5.3 och ett friktionsprov enligt beskrivningen i bilaga 9 till denna förordning göras på ett statistiskt kontrollerat sätt med stickprovskontroller enligt ett godkänt kvalitetssäkringsförfarande. För parkeringsbromsbeläggsatser gäller endast den skjuvhållfasthet som beskrivs i punkt 5.3.

8.4.2

ansvara för att det finns effektiva kontrollsystem av produkternas kvalitet,

8.4.3

ha tillgång till den kontrollutrustning som är nödvändig för att se till att varje godkänd typ överensstämmer med uppställda krav,

8.4.4

analysera resultaten av varje typ av provning för att kontrollera och säkerställa att produktens egenskaper hålls konstanta inom ramen för normala avvikelser vid serietillverkning,

8.4.5

säkerställa att uppgifterna om provningsresultaten registreras och att de bifogade dokumenten hålls tillgängliga under en period som ska avgöras i samråd med myndigheten,

8.4.6

om något eller några stickprov eller provningsdelar uppvisar skillnader jämfört med provningstypen, säkerställa att detta föranleder ett nytt stickprov och en ny provning. Alla erforderliga åtgärder ska vidtas så att produktionen på nytt uppfyller kraven.

8.5

Den behöriga myndighet som har beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas vid varje produktionsenhet.

8.5.1

Vid varje inspektion ska provningsböckerna och produktionskontrolldata tillhandahållas den besökande inspektören.

8.5.2

Inspektören får ta stickprov som ska provas i tillverkarens laboratorium. Minsta antal stickprover får fastställas i förhållande till resultaten från tillverkarens egen kontroll.

8.5.3

Om kvalitetsnivån förefaller otillfredsställande eller om det framstår som nödvändigt att kontrollera att de prov som har utförts enligt punkt 8.5.2 är giltiga, ska besiktningsmannen välja ut provexemplar som skickas till den tekniska tjänst som utförde provningarna för typgodkännande.

8.5.4

Den behöriga myndigheten får utföra alla provningar som föreskrivs i denna förordning.

8.5.5

Normalt ska den behöriga myndigheten ge tillstånd till en kontroll per år. Om resultaten vid en inspektion är otillfredsställande, ska den behöriga myndigheten försäkra sig om att samtliga nödvändiga åtgärder vidtas för att så snabbt som möjligt återupprätta produktionens överensstämmelse med den godkända typen.

9.   PÅFÖLJDER VID BRISTANDE ÖVERENSSTÄMMELSE MED DEN GODKÄNDA TYPEN

9.1

Det typgodkännande som är beviljat för en typ av ersättningsbromsbeläggsats eller typ av trumbromsbelägg enligt denna förordning kan återkallas om de krav som anges i punkt 8.1 ovan inte följs.

9.2

Om en avtalspart som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett godkännande som den tidigare har utfärdat, ska den genast informera övriga avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter om detta genom en meddelandeblankett enligt mallen i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

10.   TILLVERKNINGENS DEFINITIVA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av typgodkännandet fullständigt upphör att tillverka en typ av ersättningsbromsbeläggsats eller typ av trumbromsbelägg som godkänts i överensstämmelse med denna förordning, ska denne meddela den myndighet som beviljat typgodkännandet. Då denna myndighet mottagit det berörda meddelandet ska den underrätta de övriga avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

11.   NAMN OCH ADRESSER TILL DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVEN OCH DE ADMINISTRATIVA ENHETERNA

De avtalsslutande parterna i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter ska till FN:s sekretariat rapportera namn och adresser till de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprov, liksom till de myndigheter som beviljar typgodkännande och till vilka intyg om typgodkännande, utvidgning, avslag eller återkallande av typgodkännande som utfärdats i annat land ska skickas.

12.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

12.1

Inga avtalsparter ska vägra att bevilja godkännande enligt denna förordning som senast ändrats genom ändringsserie 01.

12.2

Från och med den 1 januari 1995 ska avtalspartner enligt denna förordning endast ge typgodkännande om den ersättningsbromsbeläggsats eller det ersättningsbromsbelägg som godkänts uppfyller kraven i den här förordningen ändrad genom ändringsserie 01.

12.3

Avtalsparter enligt denna förordning ska fortsätta med att tillåta montering eller användning på ett fordon som använder en ersättningsbromsbeläggsats som är godkänd enligt denna förordning i sin ursprungliga form utan ändringar.

(1)  I den här förordningen ska hänvisningar till förordning nr 13 även ses som en hänvisning till andra tillämpliga internationella bestämmelser som använder samma tekniska krav som förordning nr 13. Hänvisningar till specifika avsnitt i förordningen ska tolkas mot bakgrund av detta.

(2)  Om sådana bromsbelägg inte finns tillgängliga på marknaden kan bromsbelägg som står under punkt 8.2 användas.

(3)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Storbritannien, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryska federationen, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (typgodkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 och 55 (vakant), 56 för Montenegro, 57 (vakant) och 58 för Tunisien. Påföljande nummer kommer att tilldelas andra länder i den kronologiska ordning som de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska förordningar för hjulförsedda fordon, utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsett fordon, samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa förordningar, och det nummer de då tilldelas ska delges de avtalsslutande parterna av FN:s generalsekreterare.

(4)  Värsta fall-analysen måste innefatta följande tekniska egenskaper (som ett minimum) för varje fordonstyp i tillämpningsområdet:

a)

Rotordiameter

b)

Rotortjocklek

c)

Ventilerad eller solid rotor

d)

Pistongens diameter

e)

Däckets dynamiska radie

f)

Fordonsvikt

g)

Axelbelastning och axelns bromsverkan i procent

h)

Fordonets högsta hastighet

Testvillkoren ska anges i provningsrapporten.

(5)  Se fotnot 4.

(6)  Det här provet innefattas för produktionsöverensstämmelse. Minimivärden och toleranser ska bestämmas i enlighet med den tekniska tjänsten.


BILAGA 1

MEDDELANDE

(Största format: A4 [210 × 297 mm])

Image 6

Text av bilden

BILAGA 2

TYPGODKÄNNANDEMÄRKETS UTFORMNING OCH GODKÄNNANDEDATA

(Se punkt 4.7 i denna förordning)

Image 7

a = 8 mm min.

Godkännandemärket ovan visar att artikeln i fråga har godkänts i Nederländerna (E4) enligt förordning nr 90. I den här bilden anger de två första siffrorna i godkännandenumret att förordning nr 90 redan innefattade ändringsserie 01 när godkännandenumret utfärdades. De tre följande siffrorna är de som har tilldelats av godkännandemyndigheterna för bromsbeläggstypen, och tilläggssiffrorna har tilldelats av godkännandemyndigheten till bromsback eller bromsklossens fästplatta. Samtliga åtta siffror tillsammans utgör godkännandenumret för ersättningsbromsbeläggsatstypen.

Ett exempel på bromsklossatsmärkning

Image 8

Text av bilden

Exempel på bromsklossatsmärkning

Image 9

Text av bilden

Exempel på trumbromsbelägg, märkning

Image 10

Text av bilden

Anm.: De lägen för märkningarna och gemensamma lägen för märkningarna som visas i exemplen ovan är inte obligatoriska.


BILAGA 3

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategorierna M1, M2 och N1

1.   Överensstämmelse med förordning nr 13

Uppfyllande av kraven i förordning nr 13 ska visas i en fordonsprovning.

1.1   Förberedande arbeten på fordonet

1.1.1   Provfordon

Ett fordon som är representativt för den typ för vilken godkännande av ersättningsbromsbeläggsatsen söks ska vara utrustat med en ersättningsbromsbeläggsats av den typ för vilket godkännande söks och med instrument för bromsprovning enligt vad som krävs genom förordning nr 13 och 13-H.

Bromsbelägg som lämnas in för provning ska monteras på de relevanta bromsarna, och till dess ett bestämt inslipningsförfarande fastställts ska de slipas in enligt tillverkarens anvisningar i samförstånd med den tekniska tjänsten.

1.1.2   Förfarande vid inslipning

1.1.2.1   Allmänna villkor

Bromsbeläggsatser som ska provas ska vara monterade på relevanta bromsar. Om det gäller ersättningsbromsbeläggsatser måste nya bromsbelägg användas. Trumbromsbelägg kan vara tillverkade så att de får en så god initialkontakt som möjligt mellan belägg och trumma. Testfordonet ska vara maximalt lastat.

Originalbromsbeläggsatser som används i jämförelsetest och som redan har monterats på testfordonet kan användas förutsatt att de är i gott skick och att de inte har slitits till mer än 20 % av ursprungstjockleken. De får inte vara skadade, spruckna, ha frätskador eller uppvisa tecken på överhettning. De ska slipas in enligt förfarandet som anges nedan.

1.1.2.2   Förfarande

Kör minst 50 km och ansätt bromsarna minst 100 gånger vid olika retardationer (minst mellan 1 m/s2 och 5 m/s2) med ursprungliga hastigheter på mellan 50 km/tim och 120 km/tim. Ett temperaturintervall på mellan 250 °C och 500 °C för bromsklossar eller mellan 150 °C och 250 °C för trumbromsbeläggsatser (uppmätta vid friktionsytan på skivan eller trumman) måste uppnås minst tre gånger under inslipningens gång. Temperaturen får inte överskrida 500 °C för bromsklossar och 250 °C för trumbromsbeläggningssatser.

1.1.2.3   Prestandakontroll

Bromsa med en axel i taget och utför 5 inbromsningar från 70 km/tim till 0 km/tim (främre axeln) och 45 km/tim till 0 km/tim (bakre axeln) med ett ledningstryck på 4 Mpa (1) och med initialtemperaturen 100 °C för varje stopp. De fem på varandra påföljande icke-monotoniska resultaten måste vara innanför toleransen 0,6 m/s2 (främre axeln) eller 0,4 m/s2 (bakre axeln) för medeltalet av fullt utvecklad retardation.

Om det här kravet inte är uppfyllt måste förfarandet i punkt 1.1.2.2 utökas och prestandakontrollen enligt punkt 1.1.2.3 upprepas.

1.2   Fordonets bromssystem ska provas enligt kraven för fordonskategorin i fråga (M1, M2 eller N1) i förordning nr 13, bilaga 4, punkt 1 och 2. Följande måste provas:

1.2.1.   Färdbromssystem

1.2.1.1.   Typ 0-provning med motorn frikopplad, fordonet lastat

1.2.1.2.   Typ 0-provning med motorn i gång, fordonet olastat och lastat enligt förordning nr 13, bilaga 4, punkt 1.4.3.1 (hållbarhetsprov) samt 1.4.3.2 (endast provning med ursprungshastigheten v = 0,8 vmax)

1.2.1.3.   Typ I-provning

1.2.2.   Reservbromssystem

1.2.2.1.   Typ 0-provning med motorn frikopplad, fordonet lastat (denna provning kan uteslutas i fall när det är uppenbart att kraven är uppfyllda, t.ex. diagonalt delat bromssystem).

1.2.3.   Parkeringsbromssystem

(Endast tillämpligt om de bromsar för vilka bromsbeläggsgodkännande söks används för parkering.)

1.2.3.1.   Provning i nedförsbacke med 18 % lutning, fordonet lastat

1.3   Fordonet måste uppfylla alla relevanta krav som anges i förordning nr 13, bilaga 4, punkt 2 för denna fordonskategori.

2.   Ytterligare krav

Uppfyllande av de ytterligare kraven ska visas genom användning av en av de två följande metoderna:

2.1   Fordonsprovning (provning med delad axel)

För denna provning ska fordonet vara fullt lastat och alla bromsansättningar ska göras med motorn frikopplad på horisontell väg.

Fordonets färdbromskontrollsystem ska vara försett med ett sätt att avskilja främre och bakre axelbromsarna så att en av dem kan användas oberoende av den andra.

Om godkännande av bromsbeläggsats krävs för bromsarna på den främre axeln ska bromsarna för den bakre axeln förbli ur funktion under provningen.

Om godkännande av bromsbeläggsats krävs för bromsarna på den bakre axeln ska bromsarna för den främre axeln förbli ur funktion under provningen.

2.1.1   Bromsverkan med kalla bromsar

En jämförelse ska göras mellan bromsverkan med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen och originalbromsbeläggsatsen genom att man jämför provningsresultaten enligt följande metod.

2.1.1.1   Utför minst sex bromsansättningar i följd med en stegvis ökning av antingen pedalkraft eller ledningstryck upp till hjullåsning eller, alternativt upp till medelvärdet för fullt utvecklad retardation på 6 m/s2 eller upp till tillåten största pedalkraft för ifrågavarande fordonskategori från en utgångshastighet som anges i tabellen nedan:

Fordonskategori

Provhastighet i km/tim

framaxel

bakaxel

M1

70

45

M2

50

40

N1

65

50

Utgångsbromstemperaturen vid början av varje ansättning ska vara ≤ 100 °C.

2.1.1.2   Registrera och pricka in pedaltryck eller ledningstryck och medelvärdet för fullt utvecklad retardation vid varje ansättning och bestäm den pedalkraft eller det ledningstryck som krävs (om möjligt) för att uppnå retardationer på 5 m/s2 för en främre axelbroms och 3 m/s2 för en bakre axelbroms. Om dessa värden inte kan uppnås med den högsta tillåtna pedalkraften bestämmer du alternativt det pedaltryck eller ledningstryck som krävs för att uppnå högsta retardation.

2.1.1.3   Ersättningsbromsbeläggsatserna ska anses ha likvärdiga prestandaegenskaper som originalbromsbeläggsatserna om det uppnådda medelvärdet vid fullt utvecklad retardation vid samma kontrollkraft eller ledningstryck i de övre två tredjedelarna av den genererade kurvan ligger inom 15 % av den som uppnås med originalbromsbeläggsatsen.

2.1.2   Hastighetskänslighetsprovning

2.1.2.1   Genom att använda den pedalkraft som fås från punkt 2.1.1.2 i denna bilaga och med utgångsbromstemperaturen ≤ 100 °C gör du tre bromsansättningar vid var och en av följande hastigheter:

a)

För den främre axeln: 65, 100 och 135 km/tim där Vmax överstiger 150 km/tim.

b)

För den bakre axeln: 45, 65 och 90 km/tim där Vmax överstiger 150 km/tim.

2.1.2.2   Ange resultatet för varje grupp av tre bromsansättningar och rita in hastigheten mot motsvarande medelvärde för fullt utvecklad retardation.

2.1.2.3   Det medelvärde för fullt utvecklade retardationer som registrerats för högre hastigheter ska ligga inom 15 % av det som registrerats för den lägsta hastigheten.

2.2   Tröghetsdynamometerprovning

2.2.1   Provutrustning

För provningarna ska tröghetsdynamometern vara försedd med fordonsbromsen i fråga. Dynamometern ska ha instrument för oavbruten registrering av rotationshastighet, bromsvridmoment, tryck i bromsledningen, antal rotationer efter bromsansättning, bromstid och bromsrotortemperatur.

2.2.2   Provningsförhållanden

2.2.2.1   Dynamometerns rotationsmassa ska motsvara halva axeldelen av den största fordonsmassa som är förtecknad i tabellen nedan och rullningsradien för det största däck som är tillåtet för den fordonstypen.

Fordonskategori

Axeldelen av fordonets högsta vikt

fram

bak

M1

0,77

0,32

M2

0,69

0,44

N1

0,66

0,39

2.2.2.2   Utgångsrotationshastigheten för dynamometern ska motsvara den linjära fordonshastighet som anges i punkterna 2.2.3 och 2.2.4 i denna bilaga och ska grundas på däckets dynamiska rullningsradie.

2.2.2.3   Bromsbelägg som ska provas ska vara monterade på relevanta bromsar och inslipade enligt följande förfarande:

 

Inslipningsfas 1, 64 bromsningar från 80 km/tim till 30 km/tim vid varierande ledningstryck:

Parameter

Framaxel

Bakaxel

Skivbroms

Bakaxel

Trumbroms

Antal inbromsningar per cykel

32

32

32

Bromshastighet (km/tim)

80

80

80

Släpphastighet (km/tim)

30

30

30

Ursprunglig bromstemperatur (°C)

< 100

< 100

< 80

Slutgiltig bromstemperatur (°C)

Öppet

Öppet

Öppet

Tryck på broms 1 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 2 (kPa)

3 000

3 000

3 000

Tryck på broms 3 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 4 (kPa)

1 800

1 800

1 800

Tryck på broms 5 (kPa)

2 200

2 200

2 200

Tryck på broms 6 (kPa)

3 800

3 800

3 800

Tryck på broms 7 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 8 (kPa)

2 600

2 600

2 600

Tryck på broms 9 (kPa)

1 800

1 800

1 800

Tryck på broms 10 (kPa)

3 400

3 400

3 400

Tryck på broms 11 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 12 (kPa)

2 600

2 600

2 600

Tryck på broms 13 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 14 (kPa)

2 200

2 200

2 200

Tryck på broms 15 (kPa)

3 000

3 000

3 000

Tryck på broms 16 (kPa)

4 600

4 600

4 600

Tryck på broms 17 (kPa)

2 600

2 600

2 600

Tryck på broms 18 (kPa)

5 100

5 100

5 100

Tryck på broms 19 (kPa)

2 200

2 200

2 200

Tryck på broms 20 (kPa)

1 800

1 800

1 800

Tryck på broms 21 (kPa)

4 200

4 200

4 200

Tryck på broms 22 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 23 (kPa)

1 800

1 800

1 800

Tryck på broms 24 (kPa)

4 600

4 600

4 600

Tryck på broms 25 (kPa)

2 600

2 600

2 600

Tryck på broms 26 (kPa)

1 500

1 500

1 500

Tryck på broms 27 (kPa)

3 400

3 400

3 400

Tryck på broms 28 (kPa)

2 200

2 200

2 200

Tryck på broms 29 (kPa)

1 800

1 800

1 800

Tryck på broms 30 (kPa)

3 000

3 000

3 000

Tryck på broms 31 (kPa)

1 800

1 800

1 800

Tryck på broms 32 (kPa)

3 800

3 800

3 800

Antal cykler

2

2

2

 

Inslipningsfas 2, 10 stopp från 100 km/tim till 5 km/tim vid 0,4 g retardation och ökande initialtemperaturer:

Parameter

Framaxel

Bakaxel

Skivbroms

Bakaxel

Trumbroms

Antal stopp per cykel

10

10

10

Bromshastighet (km/tim)

100

100

100

Släpphastighet (km/tim)

< 5

< 5

< 5

Retardationsnivå (g)

0,4

0,4

0,4

Högsta tryck (kPa)

16 000

16 000

10 000

Ursprunglig temperatur 1 (°C)

< 100

< 100

< 100

Ursprunglig temperatur 2 (°C)

< 215

< 215

< 151

Ursprunglig temperatur 3 (°C)

< 283

< 283

< 181

Ursprunglig temperatur 4 (°C)

< 330

< 330

< 202

Ursprunglig temperatur 5 (°C)

< 367

< 367

< 219

Ursprunglig temperatur 6 (°C)

< 398

< 398

< 232

Ursprunglig temperatur 7 (°C)

< 423

< 423

< 244

Ursprunglig temperatur 8 (°C)

< 446

< 446

< 254

Ursprunglig temperatur 9 (°C)

< 465

< 465

< 262

Ursprunglig temperatur 10 (°C)

< 483

< 483

< 270

Antal cykler

1

1

1

 

Återhämtning, 18 bromsningar från 80 km/tim till 30 km/tim med ett tryck på 3 000 kPa:

Parameter

Framaxel

Bakaxel

Skivbroms

Bakaxel

Trumbroms

Antal stopp per cykel

18

18

18

Bromshastighet (km/tim)

80

80

80

Släpphastighet (km/tim)

30

30

30

Tryck (kPa)

3 000

3 000

3 000

Ursprunglig bromstemperatur (°C)

< 100

< 100

< 80

Slutgiltig bromstemperatur (°C)

Öppet

Öppet

Öppet

Antal cykler

1

1

1

2.2.2.4   Utför 5 inbromsningar från 80 km/tim till 0 km/tim med ett ledningstryck på 4 Mpa och med initialtemperaturen 100 °C för varje stopp. De fem på varandra påföljande icke-monotoniska resultaten måste vara innanför toleransen 0,6 m/s2 för medeltalet av fullt utvecklad retardation.

Om det här kravet inte är uppfyllt måste den första delen i förfarandet ”Inslipningsfas 1” upprepas tills den stabilitet som krävs uppnås.

2.2.2.5   Användning av kylluft är tillåtet. Hastigheten på luftflödet under bromsansättningen vid bromsen ska vara:

vair = 0,33 v

där:

v = fordonets provhastighet när du börjar bromsa.

2.2.3   Bromsverkan med kalla bromsar

En jämförelse ska göras mellan bromsverkan med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen och originalbromsbeläggsatsen genom att man jämför provningsresultaten enligt följande metod.

2.2.3.1   Från utgångshastigheten 80 km/tim för M1 och N1 och 60 km/tim för M2 och med bromstemperaturen ≤ 100 °C vid början av varje ansättning gör du minst sex bromsansättningar med stegvis ökning av ledningstrycket upp till ett medelvärde för fullt utvecklad retardation på 6 m/s2.

2.2.3.2   Registrera och pricka in linjetrycket och medelvärdet för fullt utvecklad retardation för varje ansättning och bestäm det linjetryck som krävs för att uppnå 5 m/s2.

2.2.3.3   Ersättningsbromsbeläggsatserna ska anses ha liknande prestandaegenskaper som originalbromsbeläggsatserna om det uppnådda medelvärdet vid fullt utvecklad retardation vid samma kontrollkraft eller ledningstryck i de övre två tredjedelarna av den genererade kurvan ligger inom 15 % av den som uppnås med originalbromsbeläggsatsen.

2.2.4   Hastighetskänslighetsprovning

2.2.4.1   Genom att använda det ledningstryck som fås från punkt 2.2.3.2 och med utgångsbromstemperaturen ≤ 100 °C gör du tre bromsansättningar i följd från de rotationshastigheter som motsvarar fordonets linjära hastighet av:

a)

75, 120 och 160 km/tim där vmax överstiger 150 km/tim.

2.2.4.2   Ange resultatet för varje grupp av tre bromsansättningar och rita in hastigheten mot motsvarande medelvärde för fullt utvecklad retardation.

2.2.4.3   Det medelvärde för fullt utvecklade retardationer som registrerats för högre hastigheter ska ligga inom 15 % av det som registrerats för den lägsta hastigheten.


(1)  För andra bromssystem än hydrauliska ska ett motsvarande ingångsvärde användas.


BILAGA 4

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg för fordon i kategorierna M3, N2 och N3

1.   Fordonsprov

1.1   Provfordon

Ett fordon som är representativt för den typ för vilken godkännande av ersättningsbromsbeläggsatsen eller trumbromsbelägget söks ska vara utrustat med bromsbeläggsats eller trumbromsbelägg av den typ för vilket godkännande söks och med instrument för bromsprovning enligt vad som krävs genom förordning nr 13.

Bromsbelägg som lämnas in för provning ska monteras på de relevanta bromsarna, och till dess ett bestämt inslipningsförfarande fastställts ska de slipas in enligt tillverkarens anvisningar i samförstånd med den tekniska tjänsten.

1.2   Provningar och krav

1.2.1   Överensstämmelse med förordning nr 13

1.2.1.1   Fordonets bromssystem ska provas enligt kraven för fordonskategorin i fråga (M3, N2 eller N3) i förordning nr 13, bilaga 4, punkt 1 och 2. Följande måste provas:

1.2.1.1.1

Färdbromssystem

1.2.1.1.1.1

Typ 0-provning med motorn frikopplad, fordonet lastat

1.2.1.1.1.2

Typ 0-provning med motorn i gång, fordonet olastat och lastat enligt förordning nr 13, bilaga 4, punkt 1.4.3.1 (hållbarhetsprov) samt 1.4.3.2 (endast provning med ursprungshastigheten v = 0,8 vmax).

1.2.1.1.1.3

Typ I-provning enligt förordning nr 13, bilaga 4, punkt 1.5.1 och 1.5.3.

1.2.1.1.1.4

Typ II-provning

Lastade fordon ska provas så, att energiintaget motsvarar den energimängd som registreras under samma tid för ett lastat fordon som körs med en medelhastighet på 30 km/tim i en nedförslutning på 2,5 % över en sträcka på 6 km utan växel i. Det är enbart färdbromsarna som ska belastas.

1.2.1.1.2

Reservbromssystem

1.2.1.1.2.1

Typ 0-provning med motorn frånkopplad, fordonet lastat (detta prov kan utelämnas om det omfattas av proven enligt punkt 1.2.2 i denna bilaga).

1.2.1.1.3

Parkeringsbromssystem

(Endast tillämpligt om de bromsar för vilka bromsbeläggsgodkännande söks används för parkering.)

1.2.1.1.3.1

Provning i nedförsbacke med 18 % lutning, fordonet lastat.

1.2.1.2   Fordonet måste uppfylla alla relevanta krav som anges i förordning nr 13, bilaga 4, punkt 2 för denna fordonskategori.

1.2.2   Kompletterande krav (provning med delad axel)

För de provningar som anges nedan ska fordonet vara fullt lastat och alla bromsansättningar ska göras med motorn frikopplad på horisontell väg.

Fordonets färdbromskontrollsystem ska vara försett med ett sätt att avskilja främre och bakre axelbromsarna så att en av dem kan användas oberoende av den andra.

Om godkännande av bromsbeläggsats eller trumbromsbeläggning krävs för bromsarna på den främre axeln ska bromsarna för den främre axeln förbli ur funktion under provningen.

Om godkännande av bromsbeläggsats eller trumbromsbeläggning krävs för bromsarna på den bakre axeln ska bromsarna för den främre axeln förbli ur funktion under provningen.

1.2.2.1   Bromsverkan med kalla bromsar

En jämförelse ska göras mellan bromsverkan med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget och originalbromsbeläggsatsen eller originaltrumbromsbelägget genom att man jämför provningsresultaten enligt följande metod.

1.2.2.1.1

Utför minst sex bromsansättningar med en regelbunden ökning av antingen pedalkraft eller ledningstryck upp till hjullåsning eller, alternativt upp till medelvärdet för fullt utvecklad retardation på 3,5 m/s2 eller upp till tillåten största pedalkraft eller till största linjetryck från utgångshastigheten 45 km/tim och med en bromstemperatur på ≤ 100 °C i början av varje ansättning.

1.2.2.1.2

Registrera och pricka in pedaltryck eller ledningstryck och medelvärdet för fullt utvecklad retardation vid varje ansättning och bestäm den pedalkraft eller det ledningstryck som krävs (om möjligt) för att uppnå en genomsnittlig fullt utvecklad retardation på 3 m/s2. Om detta värde inte kan uppnås bestämmer du alternativt det pedaltryck eller ledningstryck som krävs för att uppnå högsta retardation.

1.2.2.1.3

Ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget ska uppvisa liknande resultat som den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga trumbromsbelägget om de uppnådda genomsnittliga fullt utvecklade retardationerna vid samma manöverkraft eller linjetryck i de övre två tredjedelarna av den kurva som genereras är inom 15 % av de som uppnåtts med den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga bromsbelägget.

1.2.2.2   Hastighetskänslighetsprovning

1.2.2.2.1

Genom att använda den pedalkraft som fås från punkt 1.2.2.1.2 i denna bilaga och med utgångsbromstemperaturen ≤ 100 °C gör du tre bromsansättningar vid var och en av följande hastigheter:

 

40 km/tim till 20 km/tim,

 

60 km/tim till 40 km/tim, och

 

80 km/tim till 60 km/tim (om vmax ≥ 90 km/tim)

1.2.2.2.2

Ange resultatet för varje grupp av tre bromsansättningar och rita in hastigheten mot motsvarande medelvärde för fullt utvecklad retardation.

1.2.2.2.3

Det medelvärde för fullt utvecklade retardationer som registrerats för högre hastigheter ska ligga inom 25 % av det som registrerats för den lägsta hastigheten.

2.   Tröghetsdynamometerprovning

2.1   Provutrustning

För provningarna ska tröghetsdynamometern vara försedd med fordonsbromsen i fråga. Dynamometern ska ha instrument för oavbruten registrering av rotationshastighet, bromsvridmoment, tryck i bromsledningen, antal rotationer efter bromsansättning, bromstid och bromsrotortemperatur.

2.1.1   Provningsförhållanden

2.1.1.1

Dynamometerns rotationsmassa ska motsvara halva axeldelen på 0,55 av den högsta fordonsmassan och rullningsradien för det största däck som är tillåtet för den fordonstypen.

2.1.1.2

Utgångsrotationshastigheten för dynamometern ska motsvara den linjära fordonshastighet som anges i punkterna nedan och ska grundas på medeltalet av den dynamiska rullningsradie för de största och de minsta däck som är tillåtna för den fordonstypen.

2.1.1.3

Bromsbeläggsatser eller trumbromsbelägg som lämnas in för provning ska vara monterade på den relevanta bromsen och ska tills ett bestämt inslipningsförfarande fastställts slipas in enligt tillverkarens anvisningar i samförstånd med den tekniska tjänsten.

2.1.1.4

Hastigheten på eventuellt luftflöde vid bromsen ska vara:

vair = 0,33v

där:

v = fordonets provhastighet när du börjar bromsa.

2.1.1.5

Den bromscylinder som är monterad på bromsen måste vara av den minsta storlek som är godkänd för den fordonstypen.

2.2   Provningar och krav

2.2.1   Provningar från förordning nr 13

2.2.1.1   Typ 0-prov

Från utgångshastigheten 60 km/tim med en bromstemperatur på ≤ 100 °C vid början av varje ansättning gör du minst sex bromsansättningar med stegvis ökning av ledningstrycket som permanent garanteras av bromssystemet för fordonstypen (exempelvis kompressorns inkopplingstryck). En fullt utvecklad medelretardation av minst 5 m/s2 måste uppnås.

2.2.1.2   Typ 0-provning, bromsverkan vid hög hastighet

Gör tre bromsansättningar med en bromstemperatur på ≤ 100 °C i början av varje ansättning från en hastighet på 100 km/tim där godkännandet gäller fordon i kategori N2 och 90 km/tim där godkännandet gäller fordon i kategorierna M3 och N3 med det garanterade linjetryck som anges i punkt 2.2.1.1. Medelvärdet för de uppnådda fullt utvecklade medelretardationerna för de tre ansättningarna måste vara minst 4 m/s2.

2.2.1.3   Typ I-provning

2.2.1.3.1   Uppvärmningsförfarande

Gör 20 bromsansättningar i följd med v1 = 60 km/tim och v2 = 30 km/tim med cykeltiden 60 s och en bromstemperatur på ≤ 100 °C vid första ansättningen. Ledningstrycket ska motsvara en retardation på 3 m/s2 vid första ansättningen och måste vara konstant under efterföljande ansättningar.

2.2.1.3.2   Bromsverkan med varma bromsar

Efter det att uppvärmningsförfarandet slutförts ska bromsverkan med varma bromsar mätas enligt villkoren i punkt 2.2.1.1 ovan med det garanterade linjetrycket enligt definitionen i punkt 2.2.1.1 (temperaturvillkoren kan skilja sig åt). Medelvärdet för den fullt utvecklade retardationen med uppvärmd broms får inte vara mindre än 60 % av det värde som uppnåtts med den kalla bromsen eller 4 m/s2.

2.2.1.3.3   Återhämtning

Börja 120 s efter ansättningen av varma bromsar och gör 5 fullständiga stopp med det linjetryck som används i punkt 2.2.1.3.1 ovan och med intervall på minst 2 minuter från ursprungshastigheten 60 km/tim. I början av den femte ansättningen ska bromstemperaturen vara ≤ 100 °C och den fullt utvecklade medelretardationen ska vara inom 10 % av den som beräknats från motsvarande ledningstryck/retardation vid typ 0-test vid 60 km/tim.

2.2.1.4   Typ II-provning

2.2.1.4.1   Uppvärmningsförfarande

Bromsarna ska vara uppvärmda av ett konstant bromsmoment som motsvarar en retardation på 0,15 m/s2 med en konstant hastighet på 30 km/tim under en tidsperiod på 12 minuter.

2.2.1.4.2   Bromsverkan med varma bromsar

Efter det att uppvärmningsförfarandet slutförts ska bromsverkan med varma bromsar mätas enligt villkoren i punkt 2.2.1.1 ovan med det garanterade linjetrycket enligt definitionen i punkt 2.2.1.1 (temperaturvillkoren kan skilja sig åt). Medelvärdet för den fullt utvecklade retardationen med uppvärmd broms får inte vara mindre än 3,75 m/s2.

2.2.1.5   Statiskt prov för parkeringsbroms

2.2.1.5.1

Avgör vilket som är det svåraste fallet vad gäller ingångskraft på bromsar, högsta fordonsvikt som ska bromsas av en axel samt däckradie för hela intervallet av ansättningar.

2.2.1.5.2

Ansätt bromsen med den ingångskraft som fastställts under punkt 2.2.1.5.1 ovan.

2.2.1.5.3

Ansätt ett långsamt ökande moment på dynoaxeln för att få trumman eller skivan att rotera. Mät utgångsvridmomentet vid bromsen när dynoaxeln börjar rotera och beräkna motsvarande axelbromskraft med den däckradie som fastställts i punkt 2.2.1.5.1.

2.2.1.5.4

Den uppmätta bromsstyrkan under punkt 2.2.1.5.3 dividerat med halva fordonets vikt som fastställts under 2.2.1.5.1 måste ge minst kvoten 0,18.

2.2.2   Bromsverkan med kalla bromsar

En jämförelse ska göras mellan bromsverkan med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget och originalbromsbeläggsatsen eller originaltrumbromsbelägget genom att man jämför provningsresultaten från typ 0-provningen enligt punkt 2.2.1.1.

2.2.2.1   Den typ 0-provning som föreskrivs i punkt 2.2.1.1 ska utföras med en monteringssats av originalbromsbeläggsatsen eller originaltrumbromsbelägget.

2.2.2.2   Ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget ska uppvisa liknande resultat som den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga trumbromsbelägget om de uppnådda genomsnittliga fullt utvecklade retardationerna vid samma linjetryck i de övre två tredjedelarna av den kurva som genereras är inom 15 % av dem som uppnåtts med den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga bromsbelägget.

2.2.3   Hastighetskänslighetsprovning

2.2.3.1

Genom att använda det garanterade ledningstrycket i punkt 2.2.1.1 och med utgångsbromstemperaturen ≤ 100 °C gör du tre bromsansättningar vid var och en av följande hastigheter:

 

60 km/tim till 30 km/tim,

 

80 km/tim till 60 km/tim, och

 

110 km/tim till 80 km/tim (om vmax ≥ 90 km/tim).

2.2.3.2

Ange resultatet för varje grupp av tre bromsansättningar och rita in hastigheten mot motsvarande medelvärde för fullt utvecklad retardation.

2.2.3.3

Det medelvärde för fullt utvecklade retardationer som registrerats för högre hastigheter ska ligga inom 25 % av det som registrerats för den lägsta hastigheten.

BILAGA 5

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategorierna O1 och O2

1.   Allmänt

Den provningsmetod som beskrivs i denna bilaga grundar sig på en tröghetsdynamometerprovning. Provningarna kan alternativt utföras på ett provningsfordon eller i en provbänk med rullbana förutsatt att samma provningsförhållanden uppnås och att samma parametrar uppmäts som vid tröghetsdynamometerprovning.

2.   Provutrustning

För provningarna ska tröghetsdynamometern vara försedd med fordonsbromsen i fråga. Dynamometern ska ha instrument för kontinuerlig registrering av rotationshastighet, bromsvridmoment, bromsledningstryck eller bromsansättningskraft, antal rotationer efter bromsansättning, bromstid och bromsrotortemperatur.

2.1   Provningsförhållanden

2.1.1   Dynamometerns rotationsmassa ska motsvara halva den relevanta axeldelen av den högsta fordonsmassan och rullningsradien för det största däck som är tillåtet för den fordonstypen.

2.1.2   Utgångsrotationshastigheten för dynamometern ska motsvara den linjära fordonshastighet som anges i punkt 3.1 i denna bilaga och ska grundas på det minsta däckets dynamiska rullningsradie som är tillåtet för den fordonstypen.

2.1.3   Bromsbelägg som lämnas in för provning ska monteras på den relevanta bromsen, och till dess ett bestämt inslipningsförfarande fastställts ska de slipas in enligt tillverkarens anvisningar i samförstånd med den tekniska tjänsten.

2.1.4   Hastigheten på eventuellt luftflöde vid bromsen ska vara:

vair = 0,33 v

där:

v = fordonets provhastighet när du börjar bromsa.

2.1.5   Den ansättningsanordning som monterats på bromsen måste motsvara fordonsinstallationen.

3.   Provningar och krav

3.1   Typ 0-prov

Från utgångshastigheten 60 km/tim med en bromstemperatur på ≤ 100 °C vid början av varje ansättning gör du minst sex bromsansättningar med stegvis ökning av ledningstryck eller manöverkraft upp till det högsta ledningstrycket eller en retardation upp till 6 m/s2. Upprepa den sista bromsansättningen med användning av en utgångshastighet på 40 km/tim.

3.2   Typ I-provning

3.2.1   Uppvärmningsförfarande

Bromsen ska värmas upp med kontinuerlig bromsning enligt kravet i förordning 13, bilaga 4 punkt 1.5.2 med början vid en bromsrotortemperatur på ≤ 100 °C.

3.2.2   Bromsverkan med varma bromsar

Efter det att uppvärmningsförfarandet slutförts ska bromsverkan med varma bromsar mätas från en ursprungshastighet på 40 km/tim enligt villkoren i punkt 3.2.1 ovan med samma linjetryck eller ansättningskraft (temperaturförhållandena kan skilja sig åt). Medelvärdet för den fullt utvecklade retardationen med uppvärmd broms får inte vara mindre än 60 % av det värde som uppnåtts med den kalla bromsen eller 3,5 m/s2.

3.3   Bromsverkan med kalla bromsar

En jämförelse ska göras mellan bromsverkan med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen och originalbromsbeläggsatsen genom att man jämför provningsresultaten från typ 0-provningen enligt punkt 3.1.

3.3.1   Den typ 0-provning som föreskrivs i punkt 3.1 ska utföras med en monteringssats av originalbromsbeläggsatsen.

3.3.2   Ersättningsbromsbeläggsatserna ska anses ha liknande prestandaegenskaper som originalbromsbeläggsatserna om det uppnådda medelvärdet vid fullt utvecklad retardation vid samma ansättningskraft eller ledningstryck i de övre två tredjedelarna av den genererade kurvan ligger inom 15 % av den som uppnås med originalbromsbeläggsats.


BILAGA 6

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser och trumbromsbelägg för fordon i kategorierna O3 och O4

1.   Provningsförhållanden

Provningarna som beskrivs i denna bilaga kan alternativt utföras på ett provningsfordon, på en tröghetsdynamometer eller i en provbänk med rullbana under samma provningsförhållanden som anges i förordning 13, bilaga 11, tillägg 2, punkt 3.1 till 3.4.

Bromsbelägg som lämnas in för provning ska monteras på de relevanta bromsarna, och till dess ett bestämt inslipningsförfarande fastställts ska de slipas in enligt tillverkarens anvisningar i samförstånd med den tekniska tjänsten.

2.   Provningar och krav

2.1   Överensstämmelse med förordning nr 13, bilaga 11

Bromsarna ska provas enligt kraven i förordning nr 13, bilaga 11, tillägg 2, punkt 3.5.

2.1.1

Resultaten ska anges i ett formulär enligt förordning nr 13, bilaga 11, tillägg 3.

2.1.2

En jämförelse ska göras mellan dessa resultat och resultaten från provningarna med originalbromsbeläggsatsen eller originaltrumbromsbeläggen under samma förhållanden.

2.1.3

Resultatet med varma bromsar vid samma ingångsvridmoment för ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget i typ I-testet eller typ III-testet (vilket som är tillämpligt) ska vara:

a)

samma eller högre än resultatet med varma bromsar för originalbromsbeläggsatsen eller originaltrumbromsbelägget, eller

b)

minst 90 % av resultatet med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbeläggen.

Motsvarande manövreringsorganstakt får inte vara ≥ 110 % av det värde som uppnåtts med den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga trumbromsbelägget och får inte överstiga värdet sp enligt bilaga 11, tillägg 2, punkt 2 i förordning nr 13. I de fall där den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga trumbromsbelägget har testats mot kraven i typ II-provningen gäller de minsta kraven i förordning nr 13, bilaga 4, punkt 1.7.2 (Typ III-provning) är tillämpligt för ersättningsbromsbeläggsatserna eller trumbromsbeläggen.

2.2   Bromsverkan med kalla bromsar (typ 0)

2.2.1

Under villkoren i punkt 1 i den här bilagan från utgångshastigheten 60 km/tim med en bromstemperatur på ≤ 100 °C gör du minst sex bromsansättningar med stegvis ökning av manöverkraft eller ledningstryck upp till 6,5 bar eller en uppnådd retardation på 6 m/s2.

2.2.2

Registrera och pricka in manöverkraften eller linjetrycket och medelvärdet för bromsmoment eller fullt utvecklad medelretardation för varje ansättning.

2.2.3

Jämför resultaten med resultaten från provningarna med originalbromsbeläggsatserna eller originaltrumbromsbeläggen under samma provningsförhållanden.

2.2.4

Ersättningsbromsbeläggsatsen eller ersättningstrumbromsbelägget ska uppvisa liknande resultat som den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga trumbromsbelägget om de uppnådda genomsnittliga fullt utvecklade retardationerna vid samma ingångskraft eller linjetryck i de övre två tredjedelarna av den kurva som genereras är inom – 5 % och + 15 % av de som uppnåtts med den ursprungliga bromsbeläggsatsen eller det ursprungliga bromsbelägget.

BILAGA 7

Krav på ersättningsbromsbeläggsatser för fordon i kategori l

1.   Provningsförhållanden

1.1   Ett fordon som är representativt för den typ för vilken godkännande av ersättningsbromsbeläggsatser söks ska vara utrustat med en bromsbeläggsats av den typ för vilket godkännande söks och med instrument för bromsprovning enligt vad som krävs genom förordning nr 78.

1.2   Bromsbeläggsatser som lämnas in för provning ska vara försedda med relevanta bromsar och ska tills ett bestämt inslipningsförfarande fastställts slipas in enligt tillverkarens anvisningar i samförstånd med den tekniska tjänsten.

1.3   Om ansökan gäller bromsbeläggsatser för fordon med ett kombinerat bromssystem enligt punkt 2.9 i förordning nr 78 ska kombinationerna av bromsbeläggsatserna för den främre och bakre axel som typgodkännandet gäller provas.

Kombinationen kan bestå av ersättningsbromsbeläggsatser för båda axlarna och/eller en ersättningsbromsbeläggsats på en axel och en ursprungsbromsbeläggsats på den andra axeln.

2.   Provningar och krav

2.1   Överensstämmelse med förordning nr 78

2.1.1   Fordonets bromssystem ska provas enligt kraven för fordonskategorin i fråga (L1, L2, L3, L4 eller L5) i förordning nr 78, bilaga 3, punkt 1. Följande måste provas:

2.1.1.1   Typ 0-provning med motorn frikopplad

Provet ska endast utföras två gånger på lastat fordon. Gör minst sex bromsansättningar med stegvis ökning av manöverstyrka eller av ledningstryck upp till hjullåsning eller upp till en retardation upp till 6 m/s2 eller upp till högsta tillåtna manöverkraft.

2.1.1.2   Typ 0-provning med motorn tillkopplad

Endast tillämpligt för fordon i kategorierna L3, L4 och L5.

2.1.1.3   Typ 0-test med våta bromsar

Gäller inte fordon i kategori L5 eller trumbromsar eller helt skyddade skivbromsar som inte används i den här provningen under godkännande enligt förordning nr 78.

2.1.1.4   Typ I-provning

Endast tillämpligt för fordon i kategorierna L3, L4 och L5.

2.1.2   Fordonet måste uppfylla alla relevanta krav som anges i förordning nr 78, bilaga 3, punkt 2 för denna fordonskategori.

2.2   Ytterligare krav

2.2.1   Bromsverkan med kalla bromsar

En jämförelse ska göras mellan bromsverkan med kalla bromsar för ersättningsbromsbeläggsatsen och originalbromsbeläggsatsen genom att man jämför provningsresultaten från typ 0-provningen enligt punkt 2.1.1.1.

2.2.1.1   Den typ 0-provning som föreskrivs i punkt 2.1.1.1 ska utföras med en monteringssats av originalbromsbeläggsatsen.

2.2.1.2   Ersättningsbromsbeläggsatserna ska anses ha liknande prestandaegenskaper som originalbromsbeläggsatserna om det uppnådda medelvärdet vid fullt utvecklad retardation vid samma ledningstryck i de övre två tredjedelarna av den genererade kurvan ligger inom 15 % av den som uppnås med originalbromsbeläggsats.

2.2.2   Hastighetskänslighetsprovning

Detta test gäller bara fordon i kategorierna L3, L4 och L5 och ska utföras med lastat fordon under villkoren i typ 0-testet med motorn bortkopplad. Provningshastigheterna är dock olika.

2.2.2.1   Från resultaten av typ 0-provningen enligt beskrivningen i punkt 2.1.1.1 bestämmer du den manöverkraft eller det ledningstryck som motsvarar den minsta helt utvecklade medelretardation som krävs för fordon i den kategorin.

2.2.2.2   Genom att använda det garanterade ledningstrycket i punkt 2.2.2.1 och med utgångsbromstemperaturen ≤ 100 °C gör du tre bromsansättningar vid var och en av följande hastigheter:

40 km/tim, 80 km/tim och 120 km/tim (om vmax ≥ 130 km/tim)

2.2.2.3   Ange resultatet för varje grupp av tre bromsansättningar och rita in hastigheten mot motsvarande medelvärde för fullt utvecklad retardation.

2.2.2.4   Det medelvärde för fullt utvecklade retardationer som registrerats för högre hastigheter ska ligga inom 15 % av det som registrerats för den lägsta hastigheten.


BILAGA 8

Tekniska föreskrifter för ersättningsbromsbeläggsatser avsedda för användning i separata parkeringsbromssystem som är oberoende av fordonets färdbromssystem

1.   ÖVERENSSTÄMMELSE MED FÖRORDNING nr 13

Uppfyllande av kraven i förordning nr 13 ska visas i en fordonsprovning.

1.1   Fordonsprov

Ett fordon som är representativt för den typ för vilken godkännande av ersättningsbromsbeläggsatser söks ska vara utrustat med en ersättningsbromsbeläggsats av den typ för vilket godkännande söks och med instrument för bromsprovning enligt vad som krävs genom förordning nr 13. Fordonet ska vara fullt lastat. Bromsbelägg som ska provas ska vara monterade på relevanta bromsar och ska inte vara inslipade.

1.2   Fordonets parkeringsbromssystem ska provas enligt alla relevanta krav i förordning nr 13, bilaga 4, punkt 2.3.


BILAGA 9

BESTÄMNING AV FRIKTIONSUPPFÖRANDET HOS BROMSBELÄGG GENOM MASKINPROVNING

1.   INLEDNING

1.1   Prov på ersättningsbromsbeläggsatstyp ska ske i en maskin som kan utveckla de provningsförhållanden och tillämpa de provningsförfaranden som beskrivs i denna bilaga.

1.2   Provningsresultaten ska utvärderas för att provets friktionsuppförande ska kunna avgöras.

1.3   Friktionsuppförandet hos proven ska jämföras för att bedöma överensstämmelsen med den standard som registrerats för en ersättningsbromsbeläggtyp.

2.   ERSÄTTNINGSBROMSBELÄGGSATSER FÖR FORDON I KATEGORI M1, M2, N1, O1, O2 OCH L

2.1   Utrustning

2.1.1   Maskinen ska vara utformad för att kunna passa och aktivera en broms i full skala som är lik den som är monterad på den fordonsaxel som används för godkännandeprovning enligt punkt 5 i denna förordning.

2.1.2   Rotationshastigheterna för skivan eller trumman ska vara 660 ± 10 l/min (1) utan belastning och minst 600 l/min vid full belastning.

2.1.3   Provningscyklerna och bromsansättningarna under cyklerna ska vara justerbara och tillämpas automatiskt.

2.1.4   Uteffektvridmomentet eller bromstrycket (konstant vridmetod) och temperaturen på arbetsytan ska registreras.

2.1.5   Försörjning av direkt kylningsluft över bromsen ska ske med en hastighet av 600 ± 60 m3/h.

2.2   Provförfarande

2.2.1   Provberedning

Tillverkarens inslipningsschema ska säkerställa minst 80 % ytkontaktområde för bromsklossatser utan att överstiga en yttemperatur av 300 °C och 70 % ytkontaktområde för drivbromsbacksatser utan att överstiga en yttemperatur av 200 °C.

2.2.2   Provningsschema

Provningsschemat omfattar ett antal bromscykler i följd som var och en innehåller X bromsningsintervaller på 5 sekunders bromsning som följs av 10 sekunder med bromsen lossad.

Följande två metoder kan alternativt användas:

2.2.2.1   Provningsschema med konstant tryck

2.2.2.1.1   Bromsklossatser

Det hydrauliska trycket p under kolvkalibern ska vara konstant enligt formeln:

Formula

Md

=

150 Nm för Ak ≤ 18,1 cm2

Md

=

300 Nm för Ak >18,1 cm2

Ak

=

kolvkaliberområdet

rw

=

effektiv skivradie

Antal cykler

Antal broms-ansättningar X

Ursprunglig bromsrotortemperatur

(°C)

Högsta bromsrotortemperatur

(°C)

Påskyndad nedkylning

1

1 × 10

≤ 60

öppen

nej

2–6

5 × 10

100

öppen (350) (2)

nej

7

1 × 10

100

öppen

ja

2.2.2.1.2   Bromsbacksatser

Medelvärdet för kontakttrycket vid bromsbeläggets arbetsyta ska vara konstant vid 22 ± 6 N/cm2 som beräknas för en statisk broms utan viloenergi.

Antal cykler

Antal broms-ansättningar X

Ursprunglig bromsrotortemperatur

(°C)

Högsta bromsrotortemperatur

(°C)

Påskyndad nedkylning

1

1 × 10

≤ 60

200

ja

2

1 × 10

100

öppen

nej

3

1 × 10

100

200

ja

4

1 × 10

100

öppen

nej

2.2.2.2   Provningsschema med konstant vridmoment

Denna metod gäller endast för bromsklossatser. Bromsvridmomentet ska vara konstant inom en tolerans av ± 5 % och justerat för att garantera den högsta bromsrotortemperatur som anges i tabellen nedan.

Antal cykler

Antal broms-ansättningar X

Ursprunglig bromsrotortemperatur

(°C)

Högsta bromsrotortemperatur

(°C)

Påskyndad nedkylning

1

1 × 5

≤ 60

300–350 (200–250) (3)

nej

2–4

3 × 5

100

300–350 (200–250)

nej

5

1 × 10

100

500–600 (300–350)

nej

6–9

4 × 5

100

300–350 (200–250)

nej

10

1 × 10

100

500–600 (300–350)

nej

11–13

3 × 5

100

300–350 (200–250)

nej

14

1 × 5

≤ 60

300–350 (200–250)

nej

2.3   Bedömning av testresultaten

Friktionsuppträdandet bestäms av det bromsvridmoment som registreras vid utvalda punkter i provningsschemat. När bromsfaktorn är konstant, dvs. skivbroms, kan bromsvridmoment översättas till friktionskoefficienten.

2.3.1   Bromsklossatser

2.3.1.1   Den operativa friktionskoefficienten (μop) är medeltalet för de värden som registrerats under cyklerna 2–7 (konstant tryckmetod) eller cyklerna 2–4, 6–9 och 11–13 (konstant vridmomentmetod). Mätningen görs en sekund efter att den första bromsansättningen för varje cykel har påbörjats.

2.3.1.2   Den högsta friktionskoefficienten (μmax) är det högsta värde som registrerats under samtliga cykler.

2.3.1.3   Den lägsta friktionskoefficienten (μmin) är det lägsta värde som registrerats under samtliga cykler.

2.3.2   Bromsbacksatser

2.3.2.1   Medelvärdet för vridmomentet (Mmean) är de genomsnittliga högsta och lägsta värdena som registrerats för bromsmomentet under den femte bromsansättningen av cyklerna ett och tre.

2.3.2.2   Det varma vridmomentet (Mhot) är det lägsta vridmoment som utvecklats under cyklerna två och fyra. Om temperaturen överstiger 300 °C under dessa cykler ska värdet vid 300 °C anses vara Mhot.

2.4   Kriterier för godkännande

2.4.1   Med varje ansökan om godkännande av en ersättningsbromsbeläggtyp ska följande lämnas:

2.4.1.1

för bromsklossatser, värdena för μop, μmin, μmax.

2.4.1.2

för bromsbacksatser, värdena för Mmean och Mhot.

2.4.2   Under produktionen av en godkänd typ av ersättningsbromsbeläggsats, ska provexemplar överensstämma med de värden som registrerats enligt punkt 2.4.1 i denna bilaga inom följande toleranser:

2.4.2.1

för skivbromsklossar:

 

μop ± 15 % av registrerat värde

 

μmin ≥ registrerat värde

 

μmax ≤ registrerat värde

2.4.2.2

för ”simplex” trumbromsbelägg:

 

Mmean ± 20 % av registrerat värde

 

Mhot ≥ registrerat värde.

3.   BROMSBELÄGGSATSER OCH TRUMBROMSBELÄGG FÖR FORDON I KATEGORIERNA M3, N2, N3, O3 OCH O4

3.1   Utrustning

3.1.1   Anordningen ska vara utrustad med en skivbroms med fast tjocklek och en cylinderdiameter på 60 mm och en solid (ej ventilerad) skiva med en diameter på 278 ± 2 mm och en tjocklek på 12 mm ± 0,5 mm. Ett rektangulärt stycke av friktionsmaterialet med arean 44 cm2 ± 0,5 cm2 och med en tjocklek på minst 6 mm ska vara fäst vid backplattan.

3.1.2   Rotationshastigheten för skivan ska vara 660 ± 10 1/min utan belastning och minst 600 1/min vid full belastning.

3.1.3   Medelvärdet för kontakttrycket vid bromsbeläggets arbetsyta ska vara konstant 75 N/cm2 ± 10 N/cm2.

3.1.4   Provningscyklerna och bromsansättningarna under cyklerna ska vara justerbara och tillämpas automatiskt.

3.1.5   Uteffektvridmomentet och temperaturen på arbetsytan ska registreras.

3.1.6   Försörjning av direkt kylningsluft över bromsen ska ske med en hastighet av 600 ± 60 m3/h.

3.2   Provförfarande

3.2.1   Provberedning

Tillverkarens inslipningsförfarande ska garantera minst 80 % kontaktyta utan att överskrida en yttemperatur på 200 °C.

3.2.2   Provningsschema

Provningsförfarandet omfattar ett antal bromscykler i följd som var och en innehåller X bromsningsintervaller på 5 sekunders bromsning som följs av 10 sekunder med bromsen lossad.

Antal cykler

Antal broms-ansättningar X

Ursprunglig bromsrotortemperatur

(°C)

Påskyndad nedkylning

1

5

100

ja

2

5

ökande ≤ 200

nej

3

5

200

nej

4

5

ökande ≤ 300

nej

5

5

300

nej

6

3

250

ja

7

3

200

ja

8

3

150

ja

9

10

100

ja

10

5

ökande ≤ 300

nej

11

5

300

nej

3.3   Bedömning av testresultaten

Friktionsuppträdandet bestäms av det bromsvridmoment som registreras vid utvalda cykler i provningsschemat. Bromsvridmoment ska översättas till friktionskoefficienten μ.

μ-value för varje bromsansättning ska fastställas som medelvärdet för de inbromsningar på 5 sekunder som görs.

3.3.1   Den operativa friktionskoefficienten μop1 är medelvärdet av μ som registrerats för bromsansättningarna i cykel 1 och μop2 är medelvärdet för μ som registrerats för bromsansättningarna i cykel 9.

3.3.2   Den högsta friktionskoefficienten μmax är det högsta värde för μ som registrerats under ansättning i cykel 1 till och med 11.

3.3.3   Den minsta friktionskoefficienten μmin är det lägsta värde för μ som registrerats under ansättning i cykel 1 till och med 11.

3.4   Kriterier för godkännande

3.4.1   Vid varje ansökan om typgodkännande för en ersättningsbromsbeläggsatstyp eller en ersättningstrumbromsbeläggstyp ska det ingå värden för μop1, μop2, μmin och μmax.

3.4.2   Under produktionen av en godkänd typ av ersättningsbromsbeläggsats eller ersättningstrumbromsbeläggtyp ska provexemplar uppvisa överensstämmelse med de värden som registrerats enligt punkt 3.4.1 i denna bilaga inom följande toleranser:

 

μop1, μop2 ± 15 % av registrerat värde

 

μmin ≥ registrerat värde

 

μmax ≤ registrerat värde.


(1)  I fråga om fordon i kategorierna L1 och L2 kan en lägre testhastighet användas.

(2)  När det gäller fordon i kategori L ska temperaturen begränsas till 350 °C. Om nödvändigt måste antalet ansättningar per cykel minskas proportionerligt. I det här fallet ska dock antalet cykler ökas för att det sammanlagda antalet ansättningar ska hållas konstant.

(3)  Värdena inom parentes gäller fordon i kategori L.


28.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 130/50


Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dag för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343 som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 94 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid frontalkollision

Inbegripet all giltig text till och med:

 

Supplement 3 till ändringsserie 01 – Dag för ikraftträdande: 2 februari 2007

 

Rättelse 2 till ändringsserie 01, föremål för depositarieanmälan C.N.11.65.2007.TREATIES-2 av den 18 januari 2008

 

Rättelse 1 till revision 1 – Dag för ikraftträdande: 24 juni 2009

INNEHÅLL

FÖRESKRIFTER

1.

Räckvidd

2.

Definitioner

3.

Ansökan om typgodkännande

4.

Typgodkännande

5.

Specifikationer

6.

Instruktioner för användare av fordon utrustade med krockkuddar.

7.

Ändring och utvidgning av typgodkännande för fordonstyp

8.

Produktionsöverensstämmelse

9.

Påföljd för bristande överensstämmelse

10.

Produktionens slutgiltiga upphörande

11.

Övergångsbestämmelser

12.

Namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovningar samt myndigheterna

BILAGOR

Bilaga 1 –

Meddelande om typgodkännande, utökning, avslag på ansökan om typgodkännande, återkallande av typgodkännande eller produktionens slutgiltiga upphörande av en fordonstyp med avseende på skydd för passagerare vid frontalkollision i enlighet med föreskrifter nr 94

Bilaga 2 –

Utformning av godkännandemärket

Bilaga 3 –

Provningsförfarande

Bilaga 4 –

Bestämning av prestationskrav

Bilaga 5 –

Utformning och installation av provdockor och inställning av fasthållningsanordningar

Bilaga 6 –

Förfarande för bestämning av H-punkt och verklig bröstkorgsvinkel för sittlägen i motorfordon

Tillägg 1– Beskrivning av den tredimensionella H-punktsapparaten

Tillägg 2– Tredimensionellt referenssystem

Tillägg 3– Referensuppgifter för sittlägen

Bilaga 7 –

Provningsförfarande med provvagn

Tillägg– Ekvivalenskurva – Kurvans toleransband för ΔV = f(t)

Bilaga 8 –

Mätteknik för mätprovning: instrumentering

Bilaga 9 –

Definition av deformerbar barriär

Bilaga 10 –

Verifieringsförfarande för provdockans underben och fot

1.   RÄCKVIDD

1.1   Dessa föreskrifter ska tillämpas på fordon av kategori M1  (1) med en högsta totalvikt av 2,5 ton; andra fordon kan godkännas på tillverkarens begäran.

1.2   De ska på tillverkarens begäran tillämpas för typgodkännande av en fordonstyp när det gäller skydd av passagerarna på de främre, yttre sittplatserna vid en frontalkollision.

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1   skyddsanordning: inredningar och inre anordningar för att kvarhålla passagerare och som bidrar till att uppfylla kraven i punkt 5 nedan.

2.2   typ av skyddsanordning: en kategori av skyddsanordningar som inte avviker i sådana väsentliga avseenden som:

 

teknik,

 

geometri och

 

beståndsdelar.

2.3   fordonsbredd: det avstånd mellan två plan som är parallella med det längsgående mittplanet (av fordonet) och som berör fordonet på vardera sidan av det nämnda planet bortsett från backspeglar, sidomarkeringsljus, däcktrycksindikatorer, körriktningsvisare, positionsljus, flexibla stänkskydd och den nedböjda delen av däckets sidor direkt ovanför kontaktpunkten med marken.

2.4   överlappning: den andel av fordonets bredd som ligger direkt i linje med barriärens framsida.

2.5   barriärs deformerbara framsida: en förstörbar del monterad på framsidan av ett hårt block.

2.6   fordonstyp: en kategori av motordrivna fordon som inte skiljer sig åt i väsentliga avseenden som

2.6.1

längd och vikt, om de har en negativ inverkan på resultaten av den kollisionsprovning som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.6.2

konstruktion, mått, utformning och material i den del av fordonet framför det tvärgående planet genom förarsätets R-punkt, om de har en negativ inverkan på resultatet av den kollisionsprovning som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.6.3

passagerarutrymmets utformning och innermått och typen av skyddsanordning, om de har en negativ inverkan på resultaten av den kollisionsprovning som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.6.4

motorns placering (fram, bak eller i mitten) och inställning (tvärställd eller längsgående),

2.6.5

den olastade vikten, om den har en negativ inverkan på resultatet av den kollisionsprovning som föreskrivs i dessa föreskrifter,

2.6.6

de alternativa arrangemang eller anordningar som tillhandahålls av tillverkaren, om de har en negativ inverkan på resultatet av den kollisionsprovning som föreskrivs i dessa föreskrifter.

2.7   passagerarutrymme: det utrymme som är avsett för förare och passagerare och som begränsas av tak, golv, sidoväggar, dörrar, yttre glasrutor, torpedvägg och planet genom väggen mot bagageutrymmet eller bakre ryggstödets bakre stödplan.

2.8   R-punkt: en referenspunkt som av tillverkaren definieras för varje säte i förhållande till fordonskonstruktionen, så som anges i bilaga 6.

2.9   H-punkt: en referenspunkt fastställd för varje säte av den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandet i enlighet med det förfarande som beskrivs i bilaga 6.

2.10   olastad basvikt: fordonets vikt i körklart tillstånd, utan förare eller passagerare samt olastat, men helt fyllt med bränsle, kylarvätska, smörjmedel, verktyg och ett reservhjul (om dessa föremål av fordonstillverkaren tillhandahålls som standardutrustning).

2.11   krockkudde: en anordning som monteras för att komplettera bilbälten och fasthållningsanordningar i motordrivna fordon, dvs. system som, om en stark kraft påverkar fordonet, automatiskt utlöser en flexibel struktur som är avsedd att med hjälp av den komprimerade gas den innehåller begränsa kraften i kontakten mellan en eller flera kroppsdelar hos personer i fordonet och passagerarutrymmets inredning.

2.12   passagerarkrockkudde: en krockkudde avsedd att vid en frontalkollision skydda en eller flera passagerare i andra säten än förarsätet.

2.13   fasthållningsanordning för barn: en anordning med komponenter som kan innehålla en kombination av band eller flexibla delar med ett låsbeslag, justeringsanordningar, fästen och i vissa fall en kompletterande barnstol och/eller ett kollisionsskydd, som kan förankras i ett motorfordon. Den är utformad för att minska skador för barnet i händelse av en sammanstötning eller kraftig inbromsning av fordonet, genom att begränsa kroppens rörelsemöjligheter.

2.14   bakåtvänd: vänd i riktning rakt emot den som normalt är fordonets färdriktning.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1   En ansökan om typgodkännande av en fordonstyp med avseende på skydd av förare och passagerare i framsätet i händelse av en frontalkollision ska lämnas av fordonstillverkaren eller dennes vederbörligen befullmäktigade ombud.

3.2   Ansökan ska åtföljas av nedan nämnda handlingar i tre exemplar med följande uppgifter:

3.2.1

En detaljerad beskrivning av fordonstypen med avseende på uppbyggnad, mått, form och material.

3.2.2

Fotografier och/eller diagram samt ritningar av fordonet som visar fordonstypen framifrån, från sidan och bakifrån samt utformningsdetaljer i konstruktionens främre del.

3.2.3

Uppgifter om fordonets olastade basvikt.

3.2.4

Passagerarutrymmets linjer och innermått.

3.2.5

En beskrivning av den inredning och de skyddssystem som installerats i fordonet.

3.3   Den som ansöker om typgodkännande ska ha rätt att inkomma med alla de uppgifter och resultat av utförda provningar som gör det möjligt att fastställa att överensstämmelse med kraven kan uppnås med tillfredsställande konfidensgrad.

3.4   Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska typgodkännas ska inlämnas till den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna för typgodkännande.

3.4.1

Ett fordon som inte är försett med alla de delar av vilka typen består kan accepteras för provning, på villkor att det kan visas att frånvaron av de saknade delarna inte får några menliga effekter på provningsresultaten när det gäller kraven i dessa föreskrifter.

3.4.2

Det ska åligga den som ansöker om typgodkännande att visa att tillämpningen av punkt 3.4.1 överensstämmer med kraven i dessa föreskrifter.

4.   TYPGODKÄNNANDE

4.1   Om det fordon som inlämnats för typgodkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i dem ska typgodkännande utfärdas för denna fordonstyp.

4.1.1

Den tekniska tjänst som utsetts i enlighet med punkt 10 nedan ska kontrollera om de krävda villkoren uppfyllts.

4.1.2

Vid kontroll av fordonets överensstämmelse med kraven i dessa föreskrifter ska i oklara fall hänsyn tas till alla de uppgifter eller provningsresultat som tillhandahålls av tillverkaren och som kan vara av betydelse för utvärderingen av de provningar för typgodkännande som utförts av den tekniska tjänsten.

4.2   Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror (för närvarande 01, motsvarande ändringsserie 01) ska ange den ändringsserie med de senaste viktiga tekniska ändringar av föreskrifterna som fanns vid tiden för typgodkännandet. En och samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan fordonstyp samma typgodkännandenummer.

4.3   Meddelande om typgodkännande av eller avslag på ansökan om typgodkännande för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter ska inges till de avtalslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter, med användande av ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter samt vara försett med de fotografier och/eller diagram och ritningar, som tillhandahålls av den som ansöker om typgodkännande, i ett format som inte överstiger A4 (210 × 297 mm) eller sammanvikt till detta format och i en lämplig skala.

4.4   På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som typgodkänts enligt dessa föreskrifter ska ett internationellt typgodkännandemärke anbringas på ett väl synligt och lättåtkomligt ställe så som anges på typgodkännandeintyget, och ska vara utformat på följande sätt:

4.4.1

en cirkel som omger bokstaven ”E” följd det särskilda landsnumret för det land som beviljat typgodkännandet (2),

4.4.2

numret på dessa föreskrifter följt av bokstaven ”R”, ett bindestreck samt typgodkännandenumret till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.5   Om fordonet, i det land som beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter, överensstämmer med typgodkännanden enligt en eller flera andra av de föreskrifter som är bilagda avtalet, behöver symbolen i punkt 4.4.1 inte upprepas utan i så fall ska typgodkännandenumren och de ytterligare symboler i alla de föreskrifter enligt vilka typgodkännande utfärdats i det land som utfärdat typgodkännande enligt dessa föreskrifter anbringas i lodräta kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6   Typgodkännandemärket ska vara tydligt läsbart och outplånligt.

4.7   Typgodkännandemärket ska anbringas nära eller på den typskylt på fordonet som monterats av tillverkaren.

4.8   I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på typgodkännandemärken.

5.   SPECIFIKATIONER

5.1   Allmänna specifikationer tillämpbara på alla provningar.

5.1.1

H-punkten för varje säte ska fastställas i enlighet med det förfarande som beskrivs i bilaga 6.

5.1.2

Om skyddssystemet för framsätessittplatserna omfattar säkerhetsbälten ska bältets beståndsdelar uppfylla kraven i föreskrifter nr 16.

5.1.3

De sittplatser där en provdocka installeras och skyddssystemet omfattar säkerhetsbälten ska vara försedda med förankringspunkter enligt föreskrifter nr 14.

5.2   Specifikationer

Den provning av fordonet som utförs i enlighet med den metod som beskrivs i bilaga 3 ska betraktas som tillfredsställande om de villkor som anges i punkterna 5.2.1–5.2.6 alla uppfylls samtidigt.

5.2.1

De prestationskriterier som i enlighet med bilaga 8 registreras på provdockorna i de främre yttersäten ska uppfylla följande villkor:

5.2.1.1

Huvudets prestationskriterium ska inte överstiga 1 000 och den resulterande huvudaccelerationen ska inte överstiga 80 g i mer än 3 ms. Den senare ska beräknas kumulativt med uteslutande av huvudets återstudsande rörelse.

5.2.1.2

Nackskadekriterierna ska inte överstiga de värden som anges i figurerna 1 och 2.

Figur 1

Nackens spännkraftkriterium

Image 11

Figur 2

Nackens skjuvkriterium

Image 12

5.2.1.3

nackens böjningsmoment kring y-axeln ska inte överstiga 57 Nm i töjning (3),

5.2.1.4

bröstkorgens kompressionskriterium ska inte överstiga 50 mm,

5.2.1.5

det viskösa kriteriet för bröstkorgen ska inte överstiga 1,0 m/s,

5.2.1.6

lårbenets kraftkriterium ska inte överstiga det kraft-tidsprestationskriterium som anges i figur 3,

Figur 3

Lårbenets kraftkriterium

Image 13

5.2.1.7

skenbenets kompressionskraftkriterium ska inte överstiga 8 kN,

5.2.1.8

skenbenets index, uppmätt högst upp och längst ned på varje skenben, ska inte överstiga 1,3 vid varje mätpunkt,

5.2.1.9

knäledernas glidrörelser ska inte överstiga 15 mm.

5.2.2

Rattens reströrelser, som mäts i rattnavets centrum, ska inte överstiga 80 mm i den vertikala riktningen uppåt och 100 mm i den horisontella riktningen bakåt.

5.2.3

Under provningen får ingen dörr öppnas.

5.2.4

Under provningen får inte låssystemen i framdörrarna låsas.

5.2.5

Efter kollisionen ska det vara möjligt att, utan att använda verktyg förutom de som håller upp provdockan:

5.2.5.1

Öppna åtminstone en dörr, om det finns, per sätesrad och, om det inte finns någon dörr, förflytta sätena eller luta deras ryggstöd så mycket som behövs för att medge evakuering av föraren och alla passagerare, något som emellertid endast gäller fordon som har tak med styv konstruktion.

5.2.5.2

Frigöra provdockorna från de fastspänningsanordningar, som om de är låsta, ska kunna öppnas med en största kraft av 60 N på manöverdonets centrum.

5.2.5.3

Avlägsna provdockorna från fordonet utan att justera sätena.

5.2.6

Om fordonet använder flytande bränsle får endast små läckor av bränslevätska förekomma från hela bränslesystemet under eller efter kollisionen.

5.2.7

Om det förekommer ett ihållande vätskeläckage från någon del av bränslesystemet efter kollisionen får inte läckageflödet överstiga 30 g/min och om vätskorna från bränslesystemet blandar sig med med vätskor från andra system och det inte går att avskilja och identifiera de olika vätskorna ska alla insamlade vätskor beaktas för en bedömning av det ihållande läckage.

6.   ANVISNINGAR FÖR ANVÄNDARE AV FORDON UTRUSTADE MED KROCKKUDDAR

6.1   Fordonet ska innehålla information om att det utrustats med krockkuddar för säten.

6.1.1

I ett fordon utrustat med en krockkudde avsedd att skydda föraren, ska denna information utgöras av texten ”KROCKKUDDE” på den inre delen av rattens omkrets; denna text ska vara varaktigt anbringad och tydligt läsbar.

6.1.2

I ett fordon utrustat med en passagerarkrockkudde avsedd att skydda andra åkande än föraren ska denna information utgöras av den varningsskylt som beskrivs i punkt 6.2.

6.2   Ett fordon utrustat med en eller flera passagerarkrockkuddar för främre skydd ska innehålla information om den livsfara som är förknippad med användningen av bakåtvända fasthållningsanordningar för barn på sittplatser som är utrustade med krockkuddar.

6.2.1

Denna information ska åtminstone utgöras av en skylt med ett piktogram och en text med varning så som nedan anges.
Image 14

Skyltens ytterlinje samt lodrät och vågrät linje: svart

Grafik: svart med vit bakgrund

Cirkel och linje: röd med vit bakgrund

Undre text: svart med vit bakgrund

Övre text och symbol: svart med gul bakgrund

VARNING

PLACERA INTE bakåtvända bilbarnstolar i framsäten med krockkuddar

Det kan leda till DÖD ELLER GE ALLVARLIGA SKADOR

Måtten ska vara minst 120 × 60 mm eller motsvarande yta.

Den skylt som visas ovan får anpassas så att dess utformning skiljer sig från exemplet ovan, men textinnehållet ska motsvara ovanstående föreskrifter.

6.2.2

Vid typgodkännandet ska skyltens text föreligga på åtminstone ett av språken hos den avtalsslutande part där ansökan om typgodkännande inlämnas. Tillverkaren ska ansvara för att säkerställa att varningstexten ges på åtminstone ett av språken i det land där fordonet ska säljas.

6.2.3

När det gäller krockkuddar för främre skydd vid passagerarframsätet ska varningsskylten varaktigt anbringas på varje yta av det främre passagerarsolskyddet i ett sådant läge att åtminstone en varningstext alltid är synlig oavsett solskyddets inställning. I annat fall ska en varningstext finnas på den synliga ytan av det hopfällda solskyddet och en andra varningstext på taket bakom solskyddet så att åtminstone en varningstext alltid är synlig. Textens storlek måste vara sådan att skylten lätt kan läsas av en normalseende användare som sitter på sittplatsen i fråga.

När det gäller krockkuddar för främre skydd vid andra sittplatser i fordonet måste varningstexten befinna sig direkt framför sittplatsen i fråga och alltid fullt synlig för den som monterar en bakåtvänd fasthållningsanordning för barn på denna sittplats. Textens storlek måste vara sådan att skylten lätt kan läsas av en normalseende användare som sitter på sittplatsen i fråga.

Detta krav gäller inte de sittplatser som är utrustade med en anordning som automatiskt avaktiverar krockkuddar för främre skydd när en bakåtvänd fasthållningsanordning för barn monteras.

6.2.4

Ägarens instruktionsbok för fordonet ska innehålla detaljupplysningar om varningen, där åtminstone följande text på de officiella språken i det land där fordonet ska registreras måste ingå:

Använd inte en bakåtvänd fasthållningsanordning för barn på en sittplats som skyddas av en krockkudde framför den

Texten ska åtföljas av en avbildning av den varning som ska finnas i fordonet.

7.   ÄNDRING OCH UTÖKNING AV TYPGODKÄNNANDE AV FORDONSTYPEN

7.1   Varje ändring som berör konstruktion, antal sittplatser, invändig beklädnad eller utrustning eller placering av fordonskontroller eller av mekaniska delar som kan påverka energiabsorptionskapaciteten i fordonets front ska anmälas till den myndighet som beviljar typgodkännande. Myndigheten ska därefter antingen

7.1.1

göra bedömningen att ändringarna sannolikt inte får någon ogynnsam effekt och att fordonet i varje fall fortfarande uppfyller kraven, eller

7.1.2

kräva att den tekniska tjänst som ansvarar för provningarnas utförande, beroende på ändringarnas beskaffenhet, genomför ytterligare en av de provningar som beskrivs nedan.

7.1.2.1

Alla ändringar av fordonet som påverkar den allmänna utformningen av fordonskonstruktionen och/eller ger en viktökning större än 8 % och som enligt myndighetens bedömning kan få en märkbar påverkan på provningsresultatet kräver att de provningar som beskrivs i bilaga 3 upprepas.

7.1.2.2

Om ändringarna endast avser inredningen, om vikten inte ändras mer än 8 % och om antalet framsäten förblir detsamma som ursprungligen föreskrevs för fordonet ska följande provning genomföras:

7.1.2.2.1

en förenklad provning som föreskrivs i bilaga 7 och/eller

7.1.2.2.2

en partiell provning som definieras av den tekniska tjänsten i förhållande till de ändringar som vidtagits.

7.2   Bekräftelse av eller avslag på typgodkännande med angivande av ändringarna ska enligt det förfarande som anges i punkt 4.3 anmälas till de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter.

7.3   Den behöriga myndighet som utvidgar ett typgodkännande ska tilldela detta utsträckta typgodkännande ett serienummer och meddela de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter detta med användande av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

8.   PRODUKTIONENS ÖVERENSSTÄMMELSE

Förfarandena för säkerställande av produktionens överensstämmelse ska överensstämma med dem som anges i tillägg 2 till överenskommelsen (E/ECE/324-E/ECE/TRANS/505/Rev.2) med följande krav:

8.1

Varje fordon som godkänts enligt dessa föreskrifter ska överensstämma med den godkända fordonstypen när det gäller de egenskaper som bidrar till skydd av fordonets passagerare i händelse av en frontalkollision.

8.2

Innehavaren av typgodkännandet ska säkerställa att för varje fordonstyp åtminstone de provningar som gäller mätningarna utförs.

8.3

Den myndighet som beviljat typgodkännandet kan när som helst kontrollera de metoder för kontroll av överensstämmelse med godkänd typ som tillämpas inom varje produktionsenhet. Normalt intervall för dessa kontroller ska vara en gång vartannat år.

9.   PÅFÖLJD VID PRODUKTIONENS BRISTANDE ÖVERENSSTÄMMELSE

9.1   Det typgodkännande som beviljats för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter kan återkallas om kraven i punkt 8.1 inte uppfylls eller om det utvalda fordonet eller de utvalda fordonen inte godkänts vid de kontroller som föreskrivs i punkt 8.2.

9.2   Om en avtalsslutande part i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter drar tillbaka ett typgodkännande som den tidigare beviljat ska den skyndsamt meddela de övriga avtalsslutande parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter detta med användande av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

10.   PRODUKTIONENS SLUTGILTIGA UPPHÖRANDE

Om innehavaren av ett typgodkännande slutgiltigt upphör med tillverkningen av en fordonstyp som typgodkänts i enlighet med dessa föreskrifter ska denne meddela den myndighet som beviljade typgodkännandet detta. Då myndigheten mottar meddelandet i fråga ska den upplysa de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter om detta med användande av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

11.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

11.1   Från och med det datum då tillägg 1 till ändringsserie 01 officiellt träder i kraft får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja ECE-typgodkännanden enligt dessa föreskrifter, ändrade genom tillägg 1 till ändringsserie 01.

11.2   Från och med den 1 oktober 2002 ska de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja ECE-typgodkännanden endast för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom tillägg 1 till ändringsserie 01.

11.3   Så länge som det inte anges några krav i dessa föreskrifter rörande passagerarskydd genom frontalkollisionsprovning, får de fördragsslutande parterna fortsätta att tillämpa de krav som redan gäller i detta hänseende vid den tidpunkt då de börjar tillämpa dessa föreskrifter.

12.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER GÄLLANDE DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNINGARNA SAMT MYNDIGHETERNA

De avtalsslutande parter till överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela FN:s sekretariat namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovningarna, de tillverkare som är bemyndigade att utföra provningar samt de myndigheter som beviljar typgodkännanden och till vilka de intyg om typgodkännande eller de avslag på ansökan om typgodkännande eller återkallat typgodkännande, som utfärdats i andra länder, ska sändas.


(1)  Enligt definition i bilaga 7 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3) (TRANS/WP.29/78/Rev.1/ändr.2 i dess lydelse enligt ändring 4).

(2)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckiska republiken, 9 för Spanien, 10 för Jugoslavien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryska federationen, 23 för Grekland 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (typgodkännanden utfärdas av dess medlemsstater med användning av deras respektive ECE-symboler), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika och 48 för Nya Zeeland. Följande nummer ska tilldelas övriga länder i den ordning de ratificerar överenskommelsen om antagandet av enhetliga villkor för typgodkännande och ömsesidigt erkännande av typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon eller ansluter sig till denna överenskommelse; de nummer som tilldelas på detta sätt kommer att meddelas avtalsparterna av Förenta nationernas generalsekreterare.

(3)  Fram till den 1 oktober 1998 ska inte de värden som erhållits för nacken vara kriterier för godkännande/avslag när det gäller beviljande av typgodkännande. De resultat som erhållits ska registreras i provningsrapporten och insamlas av typgodkännandemyndigheten. Efter detta datum ska de värden som specificeras i denna punkt gälla som kriterier för godkännande/avslag om inte eller fram till dess att alternativa värden antas.


BILAGA 1

MEDDELANDE

(maximiformat: A4 (210 × 297 mm))

Image 15

Text av bilden

Image 16

Text av bilden

BILAGA 2

TYPGODKÄNNANDEMÄRKETS UTFORMNING

MALL A

(Se punkt 4.4 i dessa föreskrifter)

Image 17

MALL B

(Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter)

Image 18


(1)  Det senare numret ges endast som exempel.


BILAGA 3

PROVNINGSFÖRFARANDE

1.   UPPSTÄLLNING OCH FÖRBEREDELSE AV FORDON

1.1   Provningsyta

Provningsytan ska vara tillräckligt stor för att ge plats åt den körbana, den barriär och de tekniska installationer som krävs för provningen. Den sista delen av körbanan, åtminstone 5 m före barriären, ska vara horisontell, plan och jämn.

1.2   Barriär

Barriärens framsida består av en deformerbar konstruktion som definieras i bilaga 9 till dessa föreskrifter. Den deformerbara konstruktionens framsida är vinkelrät ± 1° mot provfordonets färdriktning. Barriären är förtöjd i en vikt på minst 7 × 104 kg med framsidan vertikal ± 1°. Vikten är förankrad i marken eller placerad på marken med, om nödvändigt, ytterligare spärranordningar för att begränsa dess rörelser.

1.3   Barriärens riktning

Barriärens riktning är sådan att fordonets första beröring med barriären uppkommer på styrkolonnens sida. Om valet står mellan att genomföra provningen med ett högerstyrt eller vänsterstyrt fordon ska provningen genomföras med det minst gynnsamma av de båda alternativen vilket avgörs av den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

1.3.1   Fordonets justering mot barriären

Fordonet ska överlappa barriären med 40 % ± 20 mm.

1.4   Fordonets tillstånd

1.4.1   Allmänna specifikationer

Provfordonet ska vara representativt för serieproduktionen, utrustat med all normal standardutrustning och befinna sig i normalt körtillstånd. Vissa komponenter kan ersättas med motsvarande vikter om ersättningen helt uppenbart inte får någon märkbar effekt på mätresultaten enligt punkt 6.

1.4.2   Fordonsvikt

1.4.2.1   Vikten hos det fordon som underkastas provningen ska vara den olastade basvikten.

1.4.2.2   Bränsletanken ska vara fylld med vatten upp till den vikt som enligt tillverkaren motsvarar 90 % av vikten hos en full tank med en tolerans av ± 1 %.

1.4.2.3   Alla andra system (bromsar, kylsystem osv.) kan vara tomma, men i sådana fall ska vätskevikten nogsamt kompenseras.

1.4.2.4   Om mätutrustningen vikt ombord på fordonet överstiger de 25 kg som tillåts, kan den kompenseras med minskningar som inte har någon märkbar effekt på mätresultaten enligt punkt 6.

1.4.2.5   Mätutrustningen vikt får inte ändra referensbelastningen på någon axel med mer än 5 % och ingen variation får överstiga 20 kg.

1.4.2.6   Den fordonsvikt som blir resultatet av bestämmelserna i punkt 1.4.2.1 ska anges i rapporten.

1.4.3   Justering av passagerarutrymme

1.4.3.1   Rattens läge

Om ratten är justerbar ska den vara inställd i det normala läge som anges av tillverkaren eller, om detta inte är möjligt, mitt emellan justeringsområdets yttre gränser. Vid slutet av den drivna delen av provsträckan ska ratten lämnas fri med rattekrarna i det läge som enligt tillverkaren motsvarar fordonets körning rakt fram.

1.4.3.2   Rutor

Öppningsbara rutor på fordonet ska vara stängda. För provmätningarnas skull och efter samråd med tillverkaren får rutorna öppnas förutsatt att öppningshandtagens lägen motsvarar det låsta läget.

1.4.3.3   Växelspak

Växelspaken ska vara i neutralt läge.

1.4.3.4   Pedaler

Pedalerna ska vara i normala vilolägen. Om de är justerbara ska de läggas i sitt mellanläge om inget annat läge anges av tillverkaren.

1.4.3.5   Dörrar

Dörrarna ska vara stängda men inte låsta.

1.4.3.6   Taklucka

Om det finns taklucka eller avtagbart tak ska de vara stängda och sitta på plats. För provmätningarnas skull och efter samråd med tillverkaren får takluckan vara öppen.

1.4.3.7   Solskydd

Solskydden ska vara i hopfällt läge.

1.4.3.8   Backspeglar

Den inre backspegeln ska vara i normalt användningsläge.

1.4.3.9   Armstöd

Om armstöden fram och bak är justerbara ska de vara i det lägsta läget om detta inte hindras av provdockornas placering i fordonet.

1.4.3.10   Huvudstöd

Huvudstöd som är justerbara i höjdläge ska befinna sig i det högsta läget.

1.4.3.11   Säten

1.4.3.11.1   Framsätenas läge

Säten som är justerbara i längsgående riktning ska placeras så att deras H-punkt, som avgörs genom det förfarande som avses i bilaga 6, befinner sig i justeringsområdets mittläge eller i dess närmaste låsningsläge och i det höjdläge som definieras av tillverkaren (om höjdjusteringen är oberoende). För bänksäten ska referensen vara förarplatsens H-punkt.

1.4.3.11.2   Läge för ryggstöd fram

Justerbara ryggstöd ska justeras så att lutningen av provdockans kropp är så nära som möjligt den lutning som tillverkaren rekommenderar för normal användning eller, om tillverkaren inte anger någon särskild rekommendation, 25o bakåt från vertikalen.

1.4.3.11.3   Baksäten

Om baksätena eller de bakre bänksätena är justerbara ska de placeras i sina bakersta lägen.

2.   PROVDOCKOR

2.1   Framsäten

2.1.1   En provdocka som motsvarar specifikationerna för Hybrid III (1), som har 45° vrister och uppfyller specifikationerna för dess justeringar ska installeras i alla yttre framsäten i enlighet med villkoren i bilaga 5. Provdockans vrister ska certifieras enligt förfarandena i bilaga 10.

2.1.2   Bilen kommer att provas med fastspänningsanordningar som tillhandahålls av tillverkaren.

3.   FORDONETS FRAMDRIVNING OCH KURS

3.1   Fordonet ska drivas antingen med sin egen motor eller med någon annan framdrivningsanordning.

3.2   Vid kollisionstillfället ska fordonet inte längre vara förmål för påverkan av någon ytterligare styr- eller framdrivningsanordning.

3.3   Fordonets kurs ska vara sådan att den uppfyller kraven i punkterna 1.2 och 1.3.1.

4.   PROVNINGSHASTIGHET

Vid kollisionstillfället ska fordonets hastighet vara 56 –0 + 1 km/tim. Om provningen däremot genomförs med en högre kollisionshastighet och fordonet uppfyller kraven ska provningen anses som tillfredsställande.

5.   MÄTNINGAR SOM SKA GÖRAS PÅ PROVDOCKA I FRAMSÄTEN

5.1   Alla de mätningar som är nödvändiga för att kontrollera prestationskriterierna ska genomföras med mätutrustningar som motsvarar specifikationerna i bilaga 8.

5.2   De olika parametrarna ska registreras genom oberoende datakanaler med följande kanalfrekvensklasser:

5.2.1   Mätningar på provdockans huvud

Accelerationen a med avseende på tyngdpunkten beräknas från accelerationens treaxiala komponenter som mäts med en kanalfrekvensklass på 1 000.

5.2.2   Mätningar på provdockans nacke

5.2.2.1   Den axiala spännkraften och den främre/bakre skjuvkraften i skärningspunkten mellan huvud och nacke mäts med en kanalfrekvensklass på 1 000.

5.2.2.2   Böjmomentet kring en tväraxel i skärningspunkten mellan huvud och nacke mäts med en kanalfrekvensklass på 600.

5.2.3   Mätningar på provdockans bröstkorg

Bröstets böjning mellan bröstbenet och ryggraden mäts med en kanalfrekvensklass på 180.

5.2.4   Mätningar på provdockans lårben och skenben

5.2.4.1   Den axiala kompressionskraften och böjmomentet mäts med en kanalfrekvensklass på 600.

5.2.4.2   Skenbenets förskjutning i förhållande till lårbenet mäts vid knäleden med en kanalfrekvensklass på 180.

6.   MÄTNINGAR SOM SKA GÖRAS PÅ FORDONET

6.1   För att möjliggöra att den förenklade provning som beskrivs i bilaga 7 genomförs, ska tiden för konstruktionens inbromsning fastställas på grundval av värdet av de längsgående accelerometrarna vid botten av B-pelaren på den inslagna sidan av fordonet med en kanalfrekvensklass på 180 med hjälp av en datakanal som motsvarar kraven i bilaga 8.

6.2   Den tid för hastigheten som ska användas vid det provningsförfarande som beskrivs i bilaga 7 ska erhållas från den längsgående accelerometern vid B-pelaren på den inslagna sidan.


(1)  De tekniska specifikationer och detaljerade skisser av Hybrid III som motsvarar de principiella måtten för den 50:e percentilen av Förenta staternas män, och specifikationerna för dess justering för denna provning är deponerade hos Förenata nationernas generalsekreterare och kan konsulteras på begäran hos sekretariatet för den Ekonomiska kommissionen för Europa, Palais des Nations, Genève, Schweiz.


BILAGA 4

BESTÄMNING AV PRESTATIONSKRITERIER

1.   HUVUDETS PRESTATIONSKRITERIUM (HPC) OCH 3 ms HUVUDACCELERATION

1.1

Huvudets prestationskriterium (HPC) anses vara uppfyllt när det inte förekommer någon beröring mellan huvudet och någon fordonskomponent.

1.2

Om det under provningen uppstår kontakt mellan huvudet och någon fordonskomponent ska HPC beräknas på grundval av accelerationen a, som mäts i enlighet med punkt 5.2.1 i bilaga 3, enligt följande formel:

Formula

där

1.2.1

a är den resulterande acceleration som uppmätts i enlighet med punkt 5.2.1 i bilaga 3 och mäts i tyngdkraftsenheten g (1 g = 9,81 m/s2),

1.2.2

om början av huvudets beröring kan bestämmas tillfredsställande är t1 och t2 de två tidpunkter, uttryckta i sekunder, som definierar ett intervall mellan början av huvudets beröring och slutet av registreringen med det högsta HPC-värdet,

1.2.3

om början av huvudets beröring inte kan bestämmas är t1 och t2 de två tidpunkter, uttryckta i sekunder, som definierar tidsintervallet mellan början och slut på registreringen med det högsta HPC-värdet.

1.2.4

De HPC-värden där tidsintervallet (t1 – t2) är större än 36 ms ska inte medtas vid beräkningen av det högsta värdet.

1.3

Det värde för den resulterande accelerationen av huvudet under framåtdrift som överstiger 3 ms kumulativt beräknas från den resulterande acceleration av huvudet som uppmätts enligt punkt 5.2.1 i bilaga 3.

2.   NACKSKADEKRITERIUM

2.1

Detta kriterium bestäms av den axiala tryckkraften, den axiala spännkraften och de främre/bakre skjuvkrafterna i huvudets och nackens skärningspunkt, uttryckta i kN och uppmätta enligt punkt 5.2.2 i bilaga 3 och genom krafternas varaktighet uttryckt i ms.

2.2

Nackens böjmomentkriterium bestäms av böjmomentet, uttryckt i Nm, kring en tväraxel vid huvudets och nackens skärningspunkt och uppmätt enligt punkt 5.2.2 i bilaga 3.

2.3

Nackens flexionsböjmoment, uttryckt i Nm, ska registreras.

3.   BRÖSTKORGENS KOMPRESSIONSKRITERIUM OCH VISKÖSA KRITERIUM (V * C)

3.1

Bröstkorgens kompressionskriterium bestäms av det absoluta värdet av bröstkorgens deformation, uttryckt i mm och uppmätt enligt punkt 5.2.3 i bilaga 3.

3.2

Det viskösa kriteriet (V * C) beräknas som momentanprodukten av kompressionen och bröstbenets böjningshastighet, uppmätt enligt punkt 6 och även punkt 5.2.3 i bilaga 3.

4.   LÅRBENETS KRAFTKRITERIUM

4.1

Detta kriterium bestäms av den kompressionskraft, uttryckt i kN, som överförs axialt i varje lårben på provdockan och som uppmäts enligt punkt 5.2.4 i bilaga 3 och med varaktigheten av tryckkraften, uttryckt i ms.

5.   SKENBENETS KOMPRESSIONSKRAFTKRITERIUM OCH SKENBENETS INDEX

5.1

Skenbenets kompressionskraftkriterium bestäms av den tryckkraft (Fz), uttryckt i kN, som överförs axialt i varje skenben på provdockan och som uppmäts enligt punkt 5.2.4 i bilaga 3.

5.2

Skenbenets index beräknas på grundval av de böjmoment (Mx och My) som uppmäts enligt punkt 5.1 med följande formel:

Formula

där

Mx

=

böjmomentet kring x-axeln

My

=

böjmomentet kring y-axeln

(MC)R

=

kritiskt böjmoment som ska sättas till 225 Nm

FZ

=

axial tryckbelastning i z-riktningen

(FC)Z

=

kritisk tryckbelastning i z-riktningen som ska sättas till 35,9 kN och

Formula

Skenbenets index beräknas för den övre och nedre delen av varje skenben, där Fz emellertid kan beräknas på båda ställena. Det värde som erhålls används för beräkningar av index för övre och nedre skenbenet. Momenten Mx och My mäts båda separat på båda ställen.

6.   FÖRFARANDE VID BERÄKNING AV VISKÖSA KRITERIER (V * C) FÖR HYBRID 3-PROVDOCKA

6.1

Det viskösa kriteriet beräknas som den momentana produkten av kompressionen och bröstbenets böjningshastighet. Båda erhålls genom mätning av bröstbenets böjning.

6.2

Bröstbenets böjningssignal filtreras en gång med kanalfrekvensklass 180. Kompressionen vid tidpunkten t beräknas ur den filtrerade signalen enligt följande:

Formula

Bröstbenets böjningshastighet vid tidpunkten t beräknas ur den filtrerade böjningen enligt följande:

Formula

där D(t) är böjningen vid tidpunkten t i meter och δt är tidsintervallet i sekunder mellan mätningarna. Det högsta värdet av av δt ska vara 1,25 × 10–4 sekunder. Detta beräkningsförfarande visas i diagrammet nedan:

Image 19

Uppmätt böjning D(t)

Filter vid CFC 180

Beräkna böjningshastigheten V(t)

Beräkna kompressionen C(t)

Beräkna det viskösa kriteriet vid tidpunkten t

(V*C)(t) = 1,3 × (V(t) × C(t))

Bestäm det högsta värdet av

(V*C)(MAX) = max [(V*C)(t)]


BILAGA 5

Placering och installation av provdockor och justering av skyddssystem

1.   PROVDOCKORNAS PLACERING

1.1   Separata säten

Provdockornas mittplan ska sammanfalla med sätets vertikala mittplan.

1.2   Bänksäten fram

1.2.1   Förare

Provdockans mittplan ska ligga i det vertikala plan som går genom rattens centrum och parallellt med fordonets längsgående mittplan. Om sätets läge bestäms av bänkens form ska detta säte anses vara ett separat säte.

1.2.2   Yttre passagerare

Provdockans mittplan ska vara symmetriskt med förarprovdockans mittplan i förhållande till fordonets längsgående mittplan. Om sätets läge bestäms av bänkens form ska detta säte anses vara ett separat säte.

1.3   Bänksäte för passagerare fram (förutom förare)

Provdockans mittplan ska sammanfalla med det mittplan för sätenas lägen som definieras av tillverkaren.

2.   INSTALLATION AV PROVDOCKOR

2.1   Huvud

Huvudets tvärgående instrumentplattform ska vara horisontell inom 2,5°. För att ställa nivån på provdockans huvud i fordon med uppräta säten med icke-justerbara ryggstöd måste följande ordning iakttas. Justera först H-punktens läge inom de gränser som ges i punkt 2.4.3.1 nedan för att inställa nivån på provdockehuvudets tvärgående instrumentplattform. Om huvudets tvärgående instrumentplattform fortfarande inte är i nivå, justera bäckenets vinkel på provdockan inom de gränser som föreskrivs i punkt 2.4.3.2 nedan. Om huvudets tvärgående instrumentplattform fortfarande inte är i nivå, justera nackens fästen på provdockan så mycket som behövs för att säkerställa att huvudets tvärgående instrumentplattform är horisontell inom 2,5°.

2.2   Armar

2.2.1   Förarens överarmar ska gränsa till kroppen med mittlinjen så nära det vertikala planet som möjligt.

2.2.2   Passagerarens överarmar ska beröra ryggstödet och kroppens sidor.

2.3   Händer

2.3.1   Förarprovdockans handflator ska beröra den yttre delen av rattringen vid dess horisontella mittlinje. Tummarna ska vara placerade över rattringen och lätt fasttejpade mot ringen så att om provdockans hand trycks uppåt med en kraft som inte understiger 9 N och inte överstiger 22 N ska tejpen frigöra handen från rattringen.

2.3.2   Passagerarprovdockans handflator ska beröra ytterlåren. Lillfingret ska beröra sätesdynan.

2.4   Bål

2.4.1   I fordon utrustade med bänksäten ska förar- och passagerarprovdockornas överkroppar vila mot ryggstödet. Förarprovdockans sagittalmittplan ska vara vertikalt och parallellt med fordonets längsgående mittlinje och passera genom rattringens centrum. Passagerarprovdockans sagittalmittplan ska vara vertikalt och parallellt med fordonets längsgående mittlinje och på samma avstånd från fordonets vertikala, längsgående mittlinje som förarprovdockans sagittalmittplan.

2.4.2   I fordon utrustade med separata säten ska förar- och passagerarprovdockornas överkroppar vila mot ryggstödet. Förar- och passagerarprovdockornas sagittalmittplan ska vara vertikala och sammanfalla med det separata sätets längsgående mittlinje.

2.4.3   Underkropp

2.4.3.1   H-punkt

Förar- och passagerarprovdockornas H-punkt ska sammanfalla inom 13 mm i den vertikala dimensionen och 13 mm i den horisontella dimensionen i en punkt 6 mm under läget för den H-punkt som bestämts med det förfarande som beskrivs i bilaga 6, förutom att längden på underbenets och lårets segment i H-punktens mätutrustning ska justeras till 414 och 401 mm i stället för 417 respektive 432 mm.

2.4.3.2   Bäckenets vinkel

Såsom bestämts med användning av det mätinstrument för bäckenets vinkel som överensstämmer med (GM drawing 78051–532 referencing Part 572) och som införts i H-punktens mäthål på provdockan, ska den vinkel som uppmäts från den horisontella linjen på den 76,2 mm släta ytan på mätinstrumentet vara 22,5° ± 2,5°.

2.5   Ben

De övre delarna av förar- och passagerarprovdockornas ben ska vila mot sätesdynan i den utstäckning som fötternas placering tillåter det. Inledningsavståndet mellan knäledernas ytflänsar ska vara 270 mm ± 10 mm. I görligaste mån ska förarprovdockans vänstra ben och passagerarprovdockans båda ben vara i vertikala längsgående plan. I görligaste mån ska förarprovdockans högra ben vara i ett vertikalt plan. Slutjusteringar är tillåtna när det gäller att placera fötterna i passagerarutrymmenas olika konfigurationer i enlighet med punkt 2.6.

2.6   Fötter

2.6.1   Förarprovdockans högra fot ska vila på den oaktiverade gaspedalen med hälens bakersta punkt mot golvytan i pedalplanet. Om foten inte kan placeras på gaspedalen ska den placeras vinkelrätt mot skenbenet och så långt fram som möjligt i riktning längs med pedalens centrumlinje med hälens bakersta punkt vilande mot golvytan. Den vänstra fotens häl ska placeras så långt fram som möjligt och ska vila på fotrummet. Vänster fot ska placeras så jämnt som möjligt på det främre fotrummet. Den vänstra fotens längsgående centrumlinje ska placeras så parallellt som möjligt med fordonets längsgående centrumlinje.

2.6.2   Passagerarprovdockans hälar på båda fötterna ska placeras så långt fram som möjligt och ska vila på fotrummet. Båda fötterna ska placeras så jämnt som möjligt på det främre fotrummet. Fötternas längsgående centrumlinje ska placeras så parallellt som möjligt med fordonets längsgående centrumlinje.

2.7   De installerade mätinstrumenten får inte på något sätt påverka provdockans rörelse under kollisionen.

2.8   Provdockornas och mätanordningarnas temperatur ska stabiliseras före provningen och i görligaste mån hållas mellan 19 °C och 22 °C.

2.9   Provdockornas kläder

2.9.1   De instrumentförsedda provdockorna ska vara klädda i åtsittande bomullstrikåer med korta ärmar och byxor med ben som når till halva vaden så som specificerats i FMVSS 208, ritningarna 78051–292 och 293 eller deras motsvarighet.

2.9.2   En sko i storlek 11XW, som motsvarar konfigurationens storlek och med sul- och klacktjocklek enligt specifikationerna i Förenta staternas militära standard MIL S 13192, revision P och med vikten 0,57–0,1 kg, ska placeras och fastgöras på varje fot på provdockorna.

3.   JUSTERING AV FASTSPÄNNINGSANORDNING

Med provdockan i det bestämda läge i sätet som specificerats i de tillämpliga kraven i punkterna 2.1–2.6 placeras bältet runt provdockan och låsningen fästs. Avlägsna all slakhet ur midjebältet. Dra ut överkroppsbältet ur upprullningen och låt det därefter rulla in. Upprepa detta förfarande fyra gånger. Tillför en spännkraft mellan 9 och 18 N på midjebältet. Om bältessystemet är utrustat med en spänningslindrande anordning ge överkroppsbältet den största slakhet som i fordonets instruktionsbok rekommenderas av tillverkaren för normal användning. Om bältessystemet inte är utrustat med en spänningslindrande anordning låt bandöverskottet i övre bältet rulla tillbaka genom upprullningens egen kraft.


BILAGA 6

Förfarande för fastställande av h-punkt och faktisk bröstkorgsvinkel för sittplatser i motorfordon

1.   SYFTE

Det förfarande som beskrivs i denna bilaga används för att fastställa H-punktens läge och den faktiska bröstkorgsvinkeln för en eller flera sittplatser i ett motorfordon och för att kontrollera förhållandet mellan uppmätta uppgifter och de konstruktionsangivelser som lämnats av tillverkaren (1).

2.   DEFINITIONER

I denna bilaga ska följande definitioner gälla:

2.1.   referensdata: en eller flera av följande egenskaper för en sittplats:

2.1.1

H-punkten och R-punkten och förhållandet mellan dessa punkter.

2.1.2

Den faktiska och den konstruerade bröstkorgsvinkeln och förhållandet mellan dem.

2.2   tredimensionell H-punktsmaskin: (3D H-maskin): en anordning som används för att fastställa H-punkter och faktiska bröstkorgsvinklar. Denna anordning beskrivs i tillägg 1 till denna bilaga.

2.3   H-punkt: svängningscentrum för bröstkorg och höft på 3D H-maskinen då denna installerats i fordonssätet enligt punkt 4 nedan. H-punkten sitter mitt på anordningens mittlinje som går mellan H-punktens syftningsknappar på 3D H-maskinens båda sidor. H-punkten motsvarar teoretiskt R-punkten (för toleranser se punkt 3.2.2). När H-punkten fastställts enligt det förfarande som beskrivs i punkt 4, anses den vara fast i förhållande till sätesdynans struktur och flyttas med denna när sätet inställs.

2.4   R-punkt: eller sätets referenspunkt: den konstruktionspunkt som anges av tillverkaren för varje sittplats och fastställs med avseende på det tredimensionella referenssystemet.

2.5   bröstkorgslinje: centrumlinjen för 3D H-maskinens givare med givaren placerad i sitt bakersta läge.

2.6   faktisk bröstkorgsvinkel: den vinkel som uppmäts mellan en vertikal linje genom H-punkten och bröstkorgslinjen med hjälp av ryggvinkelskvadranten på 3D H-maskinen. Den faktiska bröstkorgsvinkeln motsvarar teoretiskt den konstruerade bröstkorgsvinkeln (för toleranser se punkt 3.2.2).

2.7   konstruerad bröstkorgsvinkel: den vinkel som uppmäts mellan en vertikal linje genom R-punkten och bröstkorgslinjen i ett läge som motsvarar det konstruktionsläge för sätets ryggstöd som fastställts av fordonstillverkaren.

2.8   passagerarens mittplan(C/LO): mittplanet för 3 D H-maskinen i varje avsedd sittplats, det representeras av koordinaten för H-punkten på Y-axeln. För enskilda säten sammanfaller sätets mittplan med passagerarens mittplan. För andra säten anges passagerarens mittplan av tillverkaren.

2.9   tredimensionellt referenssystem: ett system som beskrivs i tillägg 2 till denna bilaga.

2.10   referenspunkter: fysiska punkter (hål, ytor, märken eller fördjupningar) i fordonets chassi som anges av tillverkaren.

2.11   fordonets mätläge: fordonets läge som det anges av referenspunkternas koordinater i det tredimensionella referenssystemet.

3.   KRAV

3.1   Uppgiftslämnande

För varje sittplats där referensuppgifter krävs för att visa överensstämmelse med bestämmelserna i gällande föreskrifter, ska alla eller ett lämpligt urval av följande uppgifter lämnas i den form som anges i tillägg 3 till denna bilaga:

3.1.1

R-punktens koordinater i förhållande till det tredimensionella referenssystemet.

3.1.2

Den konstruerade bröstkorgsvinkeln.

3.1.3

Alla anvisningar som krävs för att justera sätet (om det kan justeras) i det mätläge som anges i punkt 4.3 nedan.

3.2   Förhållande mellan uppmätta uppgifter och konstruktionsvärden

3.2.1

H-punktens koordinater och det värde för den faktiska bröstkorgsvinkeln, som erhålls med det förfarande som anges i punkt 4 nedan, ska jämföras med R-punktens koordinater respektive med det värde för den konstruerade bröstkorgsvinkeln som anges av fordonstillverkaren.

3.2.2

De relativa värden för R-punkten och H-punkten och förhållandet mellan den konstruerade och den faktiska bröstkorgsvinkeln ska anses tillfredsställande för ifrågavarande sittplats om H-punkten, såsom den definieras av sina koordinater, ligger inom en kvadrat med sidan 50 mm med horisontella och vertikala sidor vars diagonaler korsas vid R-punkten och om den faktiska bröstkorgsvinkeln inte avviker med mer än 5° från den konstruerade.

3.2.3

Om dessa villkor är uppfyllda ska R-punkten och den konstruerade bröstkorgsvinkeln användas för att visa överensstämmelse med bestämmelserna i dessa föreskrifter.

3.2.4

Om H-punkten eller den faktiska bröstkorgsvinkeln inte uppfyller kraven i punkt 3.2.2 ska H-punkten och den faktiska bröstkorgsvinkeln bestämmas ytterligare två gånger (tre gånger totalt). Om resultaten av två av dessa tre förfaranden uppfyller kraven ska villkoren i punkt 3.2.3 tillämpas.

3.2.5

Om resultaten av de sista två av de tre förfaranden som beskrivs i punkt 3.2.4 inte uppfyller kraven i punkt 3.2.2 eller om kontrollen inte kan utföras då fordonstillverkaren underlåtit att tillhandahålla uppgifter avseende R-punktens läge eller avseende den konstruerade bröstkorgsvinkeln, ska den mellersta av de tre uppmätta punkterna eller medelvärdet för de tre uppmätta vinklarna användas och anses tillämpliga i alla de fall då hänvisning sker till R-punkten eller den konstruerade bröstkorgsvinkeln i dessa föreskrifter.

4.   FÖRFARANDE FÖR FASTSTÄLLANDE AV H-PUNKT OCH FAKTISK BRÖSTKORGSVINKEL

4.1   Fordonet ska konditioneras enligt tillverkarens önskemål, vid en temperatur av 20 ± 10 °C för att säkerställa att materialet i sätet uppnått rumstemperatur. Om det säte som ska kontrolleras aldrig använts ska en person eller ett föremål som väger 70–80 kg placeras två gånger på sätet under vardera en minut så att stoppningen i sätesdynan och ryggstödet sammanpressas. Om tillverkaren så önskar ska alla säten vara obelastade under minst 30 minuter före installationen av 3D H-maskinen.

4.2   Fordonet ska ha det mätläge som defineras i punkt 2.11.

4.3   Om sätet är ställbart ska det först inställas i det bakersta normala kör- eller åkläget, enligt fordonstillverkarens uppgifter, där endast sätets inställning i längsgående led beaktas men där inte sätesförskjutning för andra ändamål än normala kör- och åklägen beaktas. Om andra inställningsmöjligheter för sätet finns (i höjdled, i vinkelled, i förhållande till ryggstödet, osv.) ska det ställas i det läge som anges av fordonstillverkaren. För stötdämpande säten ska läget i höjdled vara helt fastgjort i ett läge som motsvarar normalt körläge enligt tillverkarens anvisningar.

4.4   Det sittområde som kommer i kontakt med 3D H-maskinen ska täckas av ett tunt bomullstyg av tillräcklig storlek och lämplig textur, som beskrivs som en vanlig bomullstextil med 18,9 trådar per cm2 och som väger 0,228 kg/m2 eller ett stickat material eller eller ett fibertyg med motsvarande egenskaper. Om provningen utförs på ett säte utanför fordonet ska det golv på vilket sätet är placerat ha samma väsentliga egenskaper (2) som golvet i det fordon i vilket sätet är avsett att användas.

4.5   Placera 3D H-maskinens sätes- och rygganordning så att passagerarens mittplan (C/LO) sammanfaller med 3D H-maskinens mittplan. Om tillverkaren så önskar kan 3D H-maskinen flyttas inåt i förhållande till C/LO om 3D H-maskinen är placerad så långt ut att säteskanten inte medger att 3D H-maskinen står rakt.

4.6   Sätt fast fot- och underbensdelar i sätesenheten, antingen var för sig eller genom att använda T-stången och den hopmonterade underbensdelen. En linje genom H-punktens syftningsknappar ska vara parallell med marken och vinkelrät mot sätets längsgående mittplan.

4.7   Justera 3D H-maskinens fot- och benlägen enligt följande:

4.7.1

Avsedd sittplats: förare och yttre passagerare fram

4.7.1.1

Både fot- och benenheter ska flyttas framåt så att fötterna får ett normalt läge på golvet, mellan pedalerna om så krävs. Om så är möjligt ska vänster fot placeras ungefär lika långt till vänster om 3D H-maskinens mittplan som höger fot till höger. Det vattenpass som kontrollerar 3D H-maskinens inriktning i sidled bringas till horisontellt läge genom en ny inställning av sätesdelen om det behövs eller genom att ben- och fotdelarna flyttas bakåt. Den linje som går genom H-punktens syftningsknappar ska hållas vinkelrät mot sätets längsgående mittplan.

4.7.1.2

Om vänster ben inte kan hållas parallellt med höger och vänster fot inte kan stödjas av chassit, flyttas vänster fot tills den får stöd. Syftningsknapparnas inriktning ska bibehållas.

4.7.2

Avsedd sittplats: yttre bak

För baksäten och extrasäten ska benen placeras enligt tillverkarens anvisningar. Om fötterna då vilar mot de delar av golvet som ligger på olika nivåer ska den fot som först kommer i beröring med framsätet fungera som referenspunkt medan den andra foten ska placeras så att det vattenpass, som utövar kontroll över sätesdelens lutning i sidled, är inställt horisontellt.

4.7.3

Andra avsedda sittplatser:

Det allmänna förfarande som anges i punkt 4.7.1 ska följas bortsett från att fötterna ska placeras enligt fordonstillverkarens anvisningar.

4.8   Anbringa underbenens och lårens vikter och inrikta 3D H-maskinen.

4.9   Luta ryggdelen framåt mot det främre stoppet och avlägsna 3D H-maskinen från ryggstödet med hjälp av T-stången. Återställ 3D H-maskinen på sätet med en av följande metoder:

4.9.1

Om 3D H-maskinen tenderar att glida bakåt används följande förfarande. Låt 3D H-maskinen glida bakåt tills en framåtriktad horisontell återhållande belastning på T-stången inte längre krävs, dvs. tills sätesdelen berör ryggstödet. Flytta på nytt underbenet om så krävs.

4.9.2

Om 3D H-maskinen inte tenderar att glida bakåt används följande förfarande. Låt 3D H-maskinen glida bakåt genom att tillföra en bakåtriktad horisontell kraft på T-stången tills sätesdelen berör ryggstödet (se figur 2 i tillägg 1 till denna bilaga).

4.10   Tillför en kraft av 100 ± 10 N på 3D H-maskinens rygg- och sätesdel i skärningspunkten mellan höftvinkelkvadranten och T-stångsfästet. Den tillförda kraftens riktning ska bibehållas längs en linje som går genom ovannämnda skärningspunkt till en punkt alldeles ovanför lårbensfästet (se figur 2 i tillägg 1 till denna bilaga). Låt därefter ryggdelen försiktigt åter beröra ryggstödet. Försiktighet måste iakttas under återstoden av förfarandet för att förhindra att 3D H-maskinen glider framåt.

4.11   Sätt vikterna för höger och vänster bakdel på plats och därefter växelvis de åtta bröstkorgsvikterna. Bibehåll 3D H-maskinens nivå.

4.12   Luta ryggdelen framåt för att avlägsna trycket mot ryggstödet. Gunga 3D H-maskinen sidledes i en båge på 10° (5° åt vartdera hållet om det vertikala mittplanet) under tre fullständiga cykler för att avlägsna all ansamlad friktion mellan 3D H-maskinen och sätet.

Under gungningsförfarandet kan 3D H-maskinens T-stång tendera att avvika från den angivna horisontella och vertikala inriktningen. T-stången måste därför fasthållas genom att en lämplig sidokraft tillförs under gungningsrörelserna. Försiktighet måste iakttas vid hållandet av T-stången och gungandet av 3D H-maskinen för att säkerställa att inga oavsiktliga yttre krafter tillförs i vertikal riktning eller framåt och bakåt.

3D H-maskinens fötter ska inte hindras eller fasthållas under denna fas. Om fötterna ändrar läge ska de under denna fas tillåtas behålla detta läge.

Återför försiktigt ryggdelen mot ryggstödet och kontrollera att de två vattenpassen står i nolläge. Om fötterna rört sig under gungningen av 3D H-maskinen ska de återföras till sina ursprungliga lägen enligt följande:

Lyft fötterna växelvis från golvet så litet som krävs tills ingen ytterligare fotrörelse äger rum. Under detta lyftande ska fötterna kunna rotera och inga krafter bakåt eller åt sidorna får tillföras. När respektive fot återplaceras i nedläge ska hälen beröra den konstruktion som är avsedd för detta.

Kontrollera att vattenpasset på sidan är i nolläge och tillför om så krävs en sidokraft överst på ryggdelen som är tillräckligt stor för att få 3D H-maskinens sätesdel i nivå med sätet.

4.13   Håll i T-stången för att förhindra att 3D H-maskinen glider framåt på sätesdynan och fortsätt enligt följande:

a)

Återför ryggdelen mot ryggstödet.

b)

Tillför och frigör växelvis en horisontell bakåtriktad kraft, som inte överstiger 25 N, på ryggens vinkelstång vid en höjd som ungefär motsvarar centrum för bröstkorgsvikterna tills höftvinkelskvadranten anger att ett stabilt läge uppnåtts sedan kraften frigjorts. Försiktighet ska iakttas för att säkerställa att inga yttre krafter nedåt eller åt sidan tillförs 3D H-maskinen. Om ytterligare nivåinställning av 3D H-maskinen krävs, låt ryggdelen rotera framåt, återställ nivån och upprepa förfarandet i punkt 4.12.

4.14   Gör alla mätningar:

4.14.1

H-punktens koordinater mäts i förhållande till det tredimensionella referenssystemet.

4.14.2

Den faktiska bröstkorgsvinkeln avläses vid 3D H-maskinens ryggvinkelkvadrant med givaren placerad i sitt bakersta läge.

4.15   Om en omkörning av 3D H-maskinens installation önskas ska alla säten vara obelastade under minst 30 minuter före omkörningen. 3D H-maskinen ska inte lämnas belastad på sätet under längre tid än vad som krävs för att utföra provningen.

4.16   Om sätena i samma rad kan anses vara likadana (bänksäte, identiska säten, osv.) ska endast en H-punkt och en faktisk bröstkorgsvinkel bestämmas för varje sätesrad där den 3D H-maskin som beskrivs i tillägg 1 till denna bilaga är placerad på en plats som anses vara representativ för raden. Denna plats ska vara:

4.16.1

förarplatsen när det gäller den främre raden,

4.16.2

en ytterplats när det gäller den eller de bakre raderna.


(1)  För alla sittplatser utom framsäten där H-punkten inte kan fastställas med den tredimensionella H-punktmaskinen eller andra förfaranden, får den R-punkt som angivits av tillverkaren användas som referens enligt den behöriga myndighetens gottfinnande.

(2)  Lutningsvinkel, höjdskillnad genom höjning av sätet, ytstruktur osv.

Tillägg 1

BESKRIVNING AV DEN TREDIMENSIONELLA H-PUNKTSMASKINEN  (*1)

(3D H-maskinen)

1.   Rygg- och sätesdelar

Rygg- och sittplattorna är konstruerade av armerad plast och metall, simulerar en människas bröstkorg och lår och är mekaniskt ledade till H-punkten. En kvadrant är fastsatt på den givare som är ledad till H-punkten för att mäta den faktiska bröstkorgsvinkeln. Genom en justerbar lårstång som är fäst vid sittplattan fastställs lårets mittlinje och den utgör grundlinjen för höftvinkelkvadranten.

2.   Kropps- och benkomponenter

Underbenssegmenten är fastsatta i den sätesdel där T-stången förenar de knän som bildar ett sidoutskott på den justerbara lårstången. Kvadranter ingår i de nedre bensegmenten för att mäta knävinklarna. Sko- och fotdelar är kalibrerade för att mäta fotvinkeln. Två vattenpass riktar anordningen i rummet. Kroppskomponentvikter är placerade vid motsvarande tyngdpunkter för att utöva ett tryck på sätet som motsvarar det tryck som en man på 76 kg utövar. Den fria rörligheten i alla leder i 3D H-maskinen ska säkerställas så att någon märkbar friktion inte kan spåras.

Figur 1

3D-H-maskinen, beteckningar

Image 20

Figur 2

Mått och belastningsfördelning för 3-D H-maskinens delar

Image 21


(*1)  För detaljerade uppgifter om 3D H-maskinens konstruktion hänvisas till Society of Automobile Engineers (SAE), 400 Commonwealth Drive, Warrendale, Pennsylvania 15096, Förenta staterna.

Maskinen motsvarar den som beskrivs i standarden ISO 6549:1980.

Tillägg 2

TREDIMENSIONELLT REFERENSSYSTEM

1.

Det tredimensionella referenssystemet definieras av tre ortogonala plan som fastställs av fordonstillverkaren (se figur) (*1).

2.

Fordonets mätläge fastställs genom att fordonet placeras på underlaget så att referenspunkternas koordinater motsvarar de värden som angivits av tillverkaren.

3.

R- och H-punkternas koordinater fastställs i förhållande till de referenspunkter som angivits av fordonstillverkaren.

Image 22

Text av bilden

(*1)  Referenssystemet motsvarar standarden ISO 4130:1978.

Tillägg 3

REFERENSUPPGIFTER AVSEENDE SITTPLATSER

1.   Kodning av referensuppgifter

Referensuppgifter förtecknas i följd för varje sittplats. Sittplatserna identifieras med hjälp av en kod bestående av två tecken. Det första tecknet är en arabisk siffra och anger sätenas radnummer, räknat framifrån och bakåt i fordonet. Det andra tecknet är en versal som anger sätets placering i en rad, där räknat efter fordonets körriktning framåt följande bokstäver ska användas:

L= vänster

C= mitten

R= höger

2.   Beskrivning av fordonets mätläge

2.1   Referenspunkternas koordinater

 

X …

 

Y …

 

Z …

3.   Förteckning över referensuppgifter

3.1   Sittplats: …

3.1.1   R-punktens koordinater

 

X …

 

Y …

 

Z …

3.1.2   Konstruerad bröstkorgsvinkel: …

3.1.3   Specifikationer för inställning av säte (*1)

 

horisontell: …

 

vertikal: …

 

vinkel: …

 

bröstkorgsvinkel: …

Anmärkning: Ytterligare referensuppgifter avseende sittplatser förtecknas i punkterna 3.2, 3.3, osv.


(*1)  Stryk det som inte är tillämpligt.


BILAGA 7

PROVNINGSFÖRFARANDE MED PROVVAGN

1.   INSTALLATION OCH FÖRFARANDE FÖR PROVNING

1.1   Provvagn

Provvagnen ska vara så konstruerad att inga permanenta deformationer uppstår efter provningen. Den ska ledas så att avböjningsvinkeln vid kollisionstillfället inte överstiger 5° i vertikalplanet och 2° i horisontalplanet.

1.2   Konstruktionens tillstånd

1.2.1   Allmänt

Den konstruktion som provas ska vara representativ för serieproduktionen av de fordon som berörs. Vissa komponenter kan ersättas eller avlägsnas där detta helt uppenbart inte får några effekter på provningsresultaten.

1.2.2   Justeringar

Justeringar ska överensstämma med dem som avses i punkt 1.4.3 i bilaga 3 till dessa föreskrifter med beaktande av vad som fastslås i punkt 1.2.1.

1.3   Fastsättning av konstruktionen

1.3.1   Konstruktionen ska vara fast ansluten till provvagnen på ett sådant sätt att ingen relativ förskjutning inträffar under provningen.

1.3.2   Den metod som används för att fastsätta konstruktionen i provvagnen ska inte medföra förstärkningar av sätesförankringar eller fastspänningsanordningar och inte heller förorsaka några onormala deformationer av konstruktionen.

1.3.3   Den fastsättningsanordning som rekommenderas är den där konstruktionen vilar på stöd placerade ungefär vid hjulens axlar eller, om möjligt, där konstruktionen är säkrad till provvagnen med upphängningssystemets fästen.

1.3.4   Vinkeln mellan fordonets längsgående axel och provvagnens riktningsrörelse ska vara 0° ± 2°.

1.4   Provdockor

Provdockorna och deras läge ska överensstämma med specifikationerna i bilaga 3, punkt 2.

1.5   Mätinstrument

1.5.1   Konstruktionens inbromsning

Läget för de givare som mäter konstruktionens inbromsning under kollisionen ska vara parallellt med provvagnens längsgående axel enligt specifikationerna i bilaga 8 (kanalfrekvensklass 180).

1.5.2   Mätningar som ska göras på provdockorna

Alla mätningar som krävs för att kontrollera de förtecknade kriterierna anges i bilaga 3, punkt 5.

1.6   Konstruktionens inbromsningskurva

Konstruktionens inbromsningskurva vid kollisionstillfället ska vara sådan att den kurva för ”hastighetsvariation i förhållande till tid” som erhålls genom integration inte vid någon punkt avviker med mer än ± 1 m/s från den referenskurva för ”hastighetsvariation i förhållande till tid” för fordonet i fråga som defineras i tillägget till denna bilaga. En förskjutning med avseende på referenskurvans tidsaxel kan användas för att uppnå konstruktionshastigheten inne i korridoren.

1.7   Referenskurva ΔV = f(t) för det fordon som avses

Denna referenskurva erhålls genom integration av inbromsningskurvan för det fordon som avses uppmätt i den frontalkollisionsprovning mot en barriär som föreskrivs i punkt 6 i bilaga 3 till dessa föreskrifter.

1.8   Likvärdig metod

Provningen kan utföras med någon annan metod än inbromsning av en provvagn, förutsatt att en sådan metod uppfyller de krav som gäller det område för hastighetsvariation som beskrivs i punkt 1.6.

Tillägg

Ekvivalenskurva – toleransband för kurvan δv = f(t)

Image 23

Text av bilden

BILAGA 8

MÄTTEKNIK FÖR MÄTPROVNINGAR: INSTRUMENTERING

1.   DEFINITIONER

1.1   Datakanal

En datakanal består av all instrumentering i en givare (eller flera givare vars utmatningar kombineras på något särskilt sätt) upp till och inkl. varje analysförfarande som kan ändra innehållet i frekvenser och omfång.

1.2   Givare

Den första anordningen i en datakanal som används för att omvandla en fysikalisk storhet som ska mätas till en andra storhet (såsom elektrisk spänning) som kan bearbetas i resten av kanalen.

1.3   Kanalomfångsklass

Beteckningen för en datakanal som uppfyller vissa omfångskriterier som specificerats i denna bilaga. Kanalomfångsklassnumret är numeriskt lika med mätområdets övre gräns.

1.4   Karakteristiska frekvenser FH, FL, FN

Dessa frekvenser definieras i figur 1.

1.5   Kanalfrekvensklass:

Kanalfrekvensklassen betecknas med ett nummer som anger att kanalfrekvensresponsen ligger inom de gränser som specificeras i figur 1. Detta nummer och frekvensvärdet FH uttryckt i Hz är numeriskt lika.

1.6   Känslighetskoefficient

Lutningen av den raka linje som representerar den bästa passningen för de kalibreringsvärden som bestäms med minsta kvadrat-metoden inom kanalomfångsklassen.

1.7   En datakanals kalibreringsfaktor

Medelvärdet av de känslighetskoefficienter som beräknats över frekvenser som är jämnt fördelade på en logaritmisk skala mellan FL och FH/2,5.

1.8   Linearitetsfel

Kvoten i procent av den största skillnaden mellan kalibreringsvärdet och det motsvarande värde som avläses på den raka linje som i punkt 1.6 definieras vid kanalomfångsklassens övre gräns.

1.9   Tvärkänslighet

Kvoten av utmatningssignalen genom inmatningssignalen när en stimulation läggs på den givare som är vinkelrät mot mätaxeln. Den uttrycks i procent av känsligheten längs med mätaxeln.

1.10   Faslöptid

En datakanals faslöptid är lika med fasfördröjningen (i radianer) av en sinusformad signal dividerad med signalens vinkelfrekvens (i radianer/sekund).

1.11   Miljö

Samtliga yttre förhållanden och inverkningar för vilka datakanalen under ett givet moment är föremål.

2.   PRESTATIONSKRAV

2.1   Linearitetsfel

Linearitetsfelets absoluta värde för en datakanal med frekvenser i kanalfrekvensklassen ska vara lika med eller mindre än 2,5 % av kanalomfångsklassvärdet över hela mätområdet.

2.2   Omfång mot frekvens

En datakanals frekvenssvar ska ligga inom de begräsningskurvor som ges i figur 1. Linjen för noll dB bestäms av kalibreringsfaktorn.

2.3   Faslöptid

En datakanals faslöptid mellan inmatnings- och utmatningskanalerna ska fastställas och ska inte variera med mer än 1/10 FH sekunder mellan 0,03 FH och FH.

2.4   Tid

2.4.1   Tidssvep

Ett tidssvep ska registreras och ska visa åtminstone 1/100 sekund med en noggrannhet på 1 %.

2.4.2   Relativ tidsförskjutning

Den relativa tidsförfröjningen mellan signalen i två eller flera datakanaler, oavsett deras frekvensklass, får inte överstiga 1 ms bortsett från fördröjning orsakad av fasförändring.

Två eller flera datakanaler i vilka signalerna är kombinerade ska ha samma frekvensklass och ska inte ha en relativ tidsfördröjning som är större än 1/10 FH sekunder.

Detta krav gäller såväl anloga signaler som synkroniseringspulser och digitala signaler.

2.5   Givares tvärkänslighet

Givarens tvärkänslighet ska vara mindre än 5 % i alla riktningar.

2.6   Kalibrering

2.6.1   Allmänt

En datakanal ska kalibreras minst en gång om året mot referensutrustning som kan spåras till kända standarder. De metoder som används för att göra en jämförelse med en referensutrustning ska inte införa ett fel som är större än 1 % av kanalomfångsklassen. Användningen av referensutrustningen begränsas till det frekvensområde för vilka de kalibrerats. En datakanals delsystem kan utvärderas individuellt och resultaten beaktas vid bedömningen av hela datakanalens noggrannhet. Detta kan t.ex. göras med en elektrisk signal av känt omfång som simulerar givarens utmatningssignal, något som medger en kontroll av datakanalens förstärkningsfaktor bortsett från givaren.

2.6.2   Noggrannhet i referensutrustningen för kalibrering

Referensutrustningens noggrannhet ska intygas eller styrkas av en officiell metrologisk tjänst.

2.6.2.1   Statisk kalibrering

2.6.2.1.1   Accelerationer

Felen ska vara mindre än ± 1,5 % av kanalens omfångsklass.

2.6.2.1.2   Kraft

Felet ska vara mindre än ± 1 % av kanalens omfångsklass.

2.6.2.1.3   Förskjutningar

Felet ska vara mindre än ± 1 % av kanalens omfångsklass.

2.6.2.2   Dynamisk kalibrering

2.6.2.2.1   Accelerationer

Referensaccelerationernas fel uttryckt i procent av kanalomfångsklassen ska vara mindre än ± 1,5 % under 400 Hz, mindre än ± 2 % mellan 400 Hz och 900 Hz och mindre än ± 2,5 % över 900 Hz.

2.6.2.3   Tid

Referenstidens relativa fel ska vara mindre än 10–5.

2.6.3   Känslighetskoefficient och linearitetsfel

Känslighetskoefficienten och linearitetsfelet ska bestämmas genom mätning av datakanalens utmatningssignal mot en känd inmatningssignal för olika värden av denna signal. Kalibreringen av datakanalen ska täcka kanalomfångsklassens hela område.

För tvåvägskanaler ska både de positiva och negativa värdena användas.

Om kalibreringsutrustningen inte kan avge den inmatning som krävs på grund av alltför höga värden på den kvantitet som ska mätas, ska kalibreringarna utföras inom kalibreringsstandardernas gränsvärden varefter dessa gränsvärden ska registreras i provningsrapporten.

En hel datakanal ska kalibreras vid en frekvens eller ett frekvensspektrum som har ett signifikant värde mellan FL och (FH/2,5).

2.6.4   Kalibrering av frekvenssvaret

Svarskurvorna för fas och omfång mot frekvens ska bestämmas genom mätning av datakanalens utmatningssignaler i form av fas och omfång mot en känd inmatningssignal med de olika värden för denna signal som varierar mellan FL och 10 gånger kanalfrekvensklassen eller 3 000 Hz oavsett vilken som är den lägre.

2.7   Miljöeffekter

En regelbunden kontroll ska göras för att kartlägga miljöpåverkan (t.ex. elektriska eller magnetiska flöden, kabelhastighet, osv.). Detta kan t.ex. göras genom att registrera utmatningen från reservkanaler utrustade med givarattrapper. Om signifikanta utmatningssignaler erhålls ska korrigerande åtgärder vidtas t.ex. byte av kablar.

2.8   Val och benämning av datakanal

Kanalomfångsklassen och kanalfrekvensklassen definierar en datakanal.

Kanaomfångsklassen ska vara 1, 2 eller 5 upphöjda till tio-potens.

3.   MONTERING AV GIVARE

Givarna ska vara fast förankrade så att deras registreringar påverkas så litet som möjligt av vibrationer. Varje montering med en lägsta resonansfrekvens åtminstone lika med 5 gånger frekvensen FH hos den avsedda datakanalen ska betraktas som giltig. I synnerhet accelerationsgivare ska monteras på ett sådant sätt att den första vinkeln mellan den faktiska mätaxeln och motsvarande axel i referensaxelsystemet inte är större än 5° oavsett om en analytisk eller experimentell bedömning av monteringens inverkan på de insamlade uppgifterna görs. När fleraxliga accelerationer vid en punkt ska mätas ska varje accelerationsgivaraxel passera inom 10 mm från denna punkt och den seismiska tyngdpunkten i varje accelerationsmätare bör ligga inom 30 mm från denna punkt.

4.   REGISTRERING

4.1   Analog magnetisk bandspelare

Bandhastigheten bör vara stabil och inte avvika med mer än 0,5 % från den använda bandhastigheten. Bandspelarens signalbruskvot bör inte vara lägre än 42 dB vid högsta bandhastighet. Den totala olinjära distortionen bör vara mindre än 3 % och linearitetsfelet bör vara mindre än 1 % inom mätområdet.

4.2   Digital magnetisk bandspelare

Bandhastigheten bör vara stabil och inte avvika med mer än 10 % från den använda bandhastigheten.

4.3   Hålremsregistrerare

För direkt dataregistrering bör pappershastigheten i mm/s vara minst 1,5 gånger det tal som uttrycker FH i Hz. I andra fall bör pappershastigheten vara sådan att likvärdig upplösning erhålls.

5.   DATABEHANDLING

5.1   Filtrering

En filtrering som motsvarar datakanalklassens frekvenser kan utföras antingen under registrering eller under databehandling. Före registreringen bör emellertid en analog filtrering på högre nivå än kanalfrekvensklassen göras för att utnyttja åtminstone 50 % av bandspelarens dynamiska område och för att minska risken att höga frekvenser mättar bandspelaren eller orsakar lågupplösningsfel i den digitala behandlingen.

5.2   Digitalisering

5.2.1   Provtagningsfrekvens

Provtagningsfrekvensen bör åtminstone vara lika med 8 FH. För analog registrering kan provtagningsfrekvensen divideras med hastighetskvoten om registrerings- och avläsningshastigheterna skiljer sig åt.

5.2.2   Omfångsupplösning

De digitala ordens storlek bör åtminstone vara 7 bitar och en paritetsbit.

6.   PRESENTATION AV RESULTAT

Resultaten bör presenteras på A4-papper (ISO/R 216). Resultat som presenteras i form av diagram bör ha axlar med måtteneheter som motsvarar en lämplig multipel av den valda enheten (t.ex., 1, 2, 5, 10, 20 millimeter). SI-enheter ska användas utom för fordonshastigheten där km/tim kan användas och för accelerationer orsakade av kollision där g, med g = 9,81 m/s2, kan användas.

Figur 1

Frekvenssvarskurva

Image 24
L H N


BILAGA 9

DEFINITION AV DEN DEFORMERBARA BARRIÄREN

1.   KOMPONENT- OCH MATERIALSPECIFIKATIONER

Barriärens mått illustreras i figur 1 i denna bilaga. Måtten hos barriärens individuella komponenter är förtecknade separat nedan.

1.1   Huvudsakligt bikaksblock

Mått:

Höjd

:

650 mm (i bikaksbandsaxelns riktning)

Bredd

:

1 000 mm

Djup

:

450 mm (i bikakscellaxlarnas riktning)

Alla ovannämnda mått ska tillåta en toleransnivå av ± 2,5 mm

Material

:

Aluminium 3003 (ISO 209 del 1)

Folietjocklek

:

0,076 mm ± 15 %

Cellstorlek

:

19,1 mm ± 20 %

Densitet

:

28,6 kg/m3 ± 20 %

Krosstyrka

:

0,342 MPa + 0 % – 10 % (1)

1.2   Stötdämpande element

Mått:

Höjd

:

330 mm (i bikaksbandsaxelns riktning)

Bredd

:

1 000 mm

Djup

:

90 mm (i bikakscellaxlarnas riktning)

Alla ovannämnda mått ska tillåta en toleransnivå av ± 2,5 mm

Material

:

Aluminium 3003 (ISO 209 del 1)

Folietjocklek

:

0,076 mm ± 15 %

Cellstorlek

:

6,4 mm ± 20 %

Densitet

:

82,6 kg/m3 ±20 %

Krosstyrka

:

1,711 MPa + 0 % – 10 % (1)

1.3   Bakgrundsplatta

Mått

Höjd

:

800 mm ± 2,5 mm

Bredd

:

1 000 mm ± 2,5 mm

Tjocklek

:

2,0 mm ± 0,1 mm

1.4   Pläteringsplatta

Mått

Längd

:

1 700 mm ± 2,5 mm

Bredd

:

1 000 mm ± 2,5 mm

Tjocklek

:

0,81 ± 0,07 mm

Material

:

Aluminium 5251/5052 (ISO 209 del 1)

1.5   Platta riktad mot stötdämpningen

Mått

Höjd

:

330 mm ± 2,5 mm

Bredd

:

1 000 mm ± 2,5 mm

Tjocklek

:

0,81 mm ± 0,07 mm

Material

:

Aluminium 5251/5052 (ISO 209 del 1)

Bindemedel

Det bindemedel som genomgående ska användas är en tvåkomponentig polyuretan (som Ciba-Geigy XB5090/1 harts med härdaren XB5304, eller likvärdigt).

2.   CERTIFIERING AV BIKAKOR I ALUMINIUM

Ett komplett provningsförfarande för certifiering av bikakor i aluminium ges i NHTSA TP-214D. Följande är en sammanfattning av det förfarande som ska tillämpas på material för den främre kollisionsbarriären, då dessa material har en krosstyrka av 0,342 MPa respektive 1,711 MPa.

2.1   Placering av stickprov

För att säkerställa enhetlig krosstyrka över hela barriärsidan ska åtta stickprov tas från fyra platser som är jämnt fördelade över bikaksblocket. För att ett klara certifieringen ska sju av dessa åtta stickprov uppfylla de krav på krosstyrka som uppställs i följande avsnitt.

Stickprovens placering beror på bikaksblockets storlek. Först ska fyra stickprov, vardera med måtten 300 mm × 300 mm × 50 mm, skäras ut ur barriärframsidans material. En hänvisning görs till figur 2 för att lokalisera de ställen där dessa snitt ska göras på bikaksblocket. Vart och ett av dessa större stickprov ska skäras ned till stickprov för certifieringsprovning (150 mm × 150 mm × 50 mm). Certifieringen ska grundas på provning av två stickprov från vart och ett av dessa fyra ställen. De båda övriga ska hållas tillgängliga för att på begäran tillhandahållas den sökande.

2.2   Stickprovens storlek

Stickprov med följande storlek ska användas vid provningen:

Längd

:

150 mm ± 6 mm

Bredd

:

150 mm ± 6 mm

Tjocklek

:

50 mm ± 2 mm

Ofullständiga cellers väggar runt stickprovets kant ska justeras på följande sätt:

 

I längdriktningen ska fransarna inte vara längre än 1,8 mm (se figur 3).

 

I breddriktningen ska halva längden av en bindande cellvägg (i bandets riktning) lämnas i provexemplarets båda ändar (se figur 3).

2.3   Ytmått

Stickprovets längd ska mätas på tre ställen, 12,7 mm från varje ända och i mitten, samt registreras som L1, L2 och L3 (figur 3). På samma sätt ska bredden mätas och registreras som W1, W2 och W3 (figur 3). Dessa mått ska tas i tjocklekens centrumlinje. Krossytan ska därefter beräknas enligt:

Formula

2.4   Krosshastighet och krossavstånd

Stickprovet ska krossas med en hastighet av minst 5,1 mm/min och högst 7,6 mm/min. Det kortaste krossavståndet ska vara 16,5 mm.

2.5   Uppgiftsinsamling

Uppgifter om nedböjningens avhängighet av kraften ska samlas i endera analog eller digital form för varje stickprov som provas. Om uppgifterna samlas analogt ska de kunna omvandlas till digital form. Alla digitala uppgifter ska samlas med en hastighet som inte understiger 5 Hz (5 punkter per sekund).

2.6   Bestämning av krosstyrkan

Bortse från alla uppgifter före 6,4 mm krossning och efter 16,5 mm krossning. Dela kvarstående uppgifter i tre avsnitt eller förskjutningsintervall (n = 1, 2, 3) (se figur 4) på följande sätt:

1.

6,4 mm – 9,7 mm inberäknat,

2.

9,7 mm – 13,2 mm frånräknat,

3.

13,2 mm – 16,5 mm inberäknat.

Sök medelvärdet för varje avsnitt på följande sätt:

Formula

där m representerar antalet uppgiftspunkter uppmätta i vart och ett av de tre intervallen. Beräkna krosstyrkan för varje avsnitt på följande sätt:

Formula

2.7   Krosstyrkespecifikation för stickprov

För att ett bikakestickprov ska klara denna certifiering ska följande villkor vara uppfyllda:

 

0,308 MPa ≤S(n) ≤ 0,342 MPa för 0,342 MPa-material

 

1,540 MPa ≤ S(n) ≤ 1,711 MPa för 1,711 MPa-material

n = 1, 2, 3.

2.8   Krosstyrkespecifikation för block

Åtta stickprov ska provas från fyra ställen, jämnt fördelade över blocket. För att ett block ska klara certifieringen ska sju av åtta stickprov uppfylla krosstyrkespecifikationen i föregående avsnitt.

3.   BINDNINGSFÖRFARANDE MED BINDEMEDEL

3.1   Omedelbart före bindningen ska ytorna på den aluminiumplatta, som ska förbindas, noggrant rengöras med ett lämpligt lösningsmedel t.ex. 1–1-1-trikloretan. Detta ska göras åtminstone två gånger eller så mycket som krävs för att eliminera fett och smutsavlagringar. De rengjorda ytorna ska därefter slipas med ett slippapper av grovleken 120. Metall/kiselkarbidslippapper ska inte användas. Ytorna ska slipas noggrant och slippapperet ska bytas regelbundet under förfarandet för att undvika tilltäppningar som kan ge poleringseffekter. Efter slipningen ska ytorna på nytt rengöras noggrant enligt ovan. Ytorna ska rengöras sammanlagt åtminstone fyra gånger med lösningsmedel. Allt damm och alla avlagringar som finns kvar efter slipningen ska avlägsnas då de kan inverka menligt på bindningen.

3.2   Bindemedlet ska anbringas på endast en yta med en ribbad gummiroller. Om bikakan ska förbindas med en aluminiumplatta ska bindemedlet endast anbringas på aluminiumplattan.

Som mest ska 0,5 kg/m2 anbringas jämnt fördelat på ytan, vilket ger en största skikttjocklek av 0,5 mm.

4.   KONSTRUKTION

4.1   Huvudbikaksblocket ska med bindemedel förbindas med bakgrundsplattan så att cellaxlarna blir vinkelräta mot plattan. Pläteringsplattan ska förbindas med bikaksblockets främre yta. Pläteringsplattans övre och undre ytor ska inte förbindas med huvudbikaksblocket utan placeras nära detsamma. Pläteringsplattan ska med bindemedel förbindas med bakgrundsplattan och monteringsflänsarna.

4.2   Det stötdämpande elementet ska med bindemedel förbindas med pläteringsplattans framdel så att cellaxlarna blir vinkelräta mot plattan. Det stötdämpande elementets botten ska vara i plan med pläteringsplattans bottenyta. Den platta som är riktad mot stötdämpningen ska med bindemedel förbindas med det stötdämpande elementets framdel.

4.3   Det stötdämpande elementet ska därefter delas i tre lika stora avsnitt med hjälp av två horisontella skåror. Dessa skåror ska gå genom det stötdämpande avsnittet i hela dess djup och nå ut över stötdämpningen i hela dess bredd. Skårorna ska göras med såg och deras bredd ska vara bredden hos den klinga som används och ska inte överstiga 4,0 mm.

4.4   Frigående hål för att montera barriären ska borras i monteringsflänsarna (visas i figur 5). Hålen ska ha en diameter av 9,5 mm. Fem hål ska borras i den övre flänsen på ett avstånd av 40 mm från flänsens övre kant och fem i bottenflänsen, 40 mm från flänsens bottenkant. Hålen ska vara 100, 300, 500, 700 och 900 mm från vardera kanten av barriären. Alla hål ska borras inom ± 1 mm av de nominella avstånden. Placeringen av dessa hål är endast en rekommendation. Alternativa placeringar får användas om de erbjuder minst den styrka och säkerhet för monteringen som föreskrivs i ovannämnda monteringsspecifikationer.

5.   MONTERING

5.1   Den deformerbara barriären ska fixeras styvt i kanten av en vikt av minst 7 × 104 kg eller i en konstruktion som är ansluten till denna. Anslutningen av barriärens framsida ska vara sådan att fordonet inte kommer i kontakt med någon del av konstruktionen mer än 75 mm från barriärens övre yta (bortsett från den övre flänsen) under något skede av kollisionen (2). Ytans framsida till vilken den deformerbara barriären är ansluten ska vara jämn och kontinuerlig över framsidans höjd och bredd samt vara vertikal ± 1° och vinkelrät ± 1° mot körbanans axel. Anslutningsytan ska inte förskjutas mer än 10 mm under provningen. Om så krävs ska ytterligare förankringar eller låsanordningar användas för att förhindra betongblockets förskjutning. Den deformerbara barriärens kant ska ligga i linje med betongblockets kant på ett sätt som är lämpligt för den sida av fordonet som ska provas.

5.2   Den deformerbara barriären ska fixeras i betongblocket med tio bultar, fem i den övre monteringsflänsen och fem i den nedre. Dessa bultar ska ha en diameter av minst 8 mm. Klämband av stål ska användas för både de övre och nedre monteringsflänsarna (se figurerna 1 och 5). Dessa band ska vara 60 mm höga och 1 000 mm breda samt minst 3 mm tjocka. Klämbandens kanter ska vara rundfasade för att hindra att barriären slits mot bandet under kollisionen. Bandets kant ska inte placeras mer än 5 mm över den övre barriärmonteringsflänsens nedre kant eller 5 mm under den nedre barriärmonteringsflänsens övre kant. Fem frigående hål med en diameter av 9,5 mm måste borras i båda banden för att motsvara hålen i barriärens monteringsflänsar (se punkt 4). Hålen i monteringsbandet och barriärflänsarna får vidgas från 9,5 mm upp till högst 25 mm för att anpassas till skillnader i bromssköldsanordningar eller i dynamometerväggens hålstruktur. Ingen av fastsättningarna får ge efter i kollisionsprovningen. Om den deformerbara barriären är monterad på en dynamometervägg bör det observeras att ovannämnda krav på monteringsmått är avsedda som minimikrav. Om en dynamometervägg finns bör monteringsbanden förlängas för att passa till högre belägna monteringshål för bultarna. Krävs det att banden förlängs bör följaktligen tjockare tunnstål användas, så att barriären inte glider iväg, böjs eller slits sönder vid kollisionen. Om en alternativ metod för montering av barriären används bör denna vara minst lika säker som den som anges under ovanstående punkter.

Figur 1

Deformerbar barriär för frontalkollisionsprovning

Image 25

Figur 2

Placering av stickprov för certifiering

Image 26

Image 27

Figur 3

Bikaksaxlar och uppmätta mått

Image 28

Figur 4

Krosstyrka och förskjutning

Image 29

Figur 5

Placering av hål för barriärens montering

Image 30


(1)  I enlighet med det certifieringsförfarande som beskrivs i punkt 2 i denna bilaga.

(2)  En vikt vars ända är mellan 125 mm och 925 mm hög och minst 1 000 mm djup anses uppfylla detta krav.


BILAGA 10

CERTIFIERINGSFÖRFARANDE FÖR PROVDOCKANS UNDERBEN OCH FOT

1.   PROVNING MED ISLAG PÅ FOTENS FRÄMRE DEL

1.1   Syftet med denna provning är att mäta hur Hybrid III-provdockans fot och fotled reagerar på väldefinierade islag från en pendel med hård yta.

1.2   För provningen ska den kompletta Hybrid III-provdockans vänstra (86-5001-001) och högra underben (86-5001-002), försedda med den vänstra (78051–614) och högra foten och fotleden (78051–615) användas, inbegripet knäleden.

Den dynamometriska simulatorn (78051–319 Rev A) ska användas för att fästa knäskålen (79051–16 Rev B) vid provningsfixturen.

1.3   Provningsförfarande

1.3.1   Före provningen ska båda benen (genomfuktade) förvaras under fyra timmar vid en temperatur av 22 °C ± 3 °C och en relativ luftfuktighet av 40 ± 30 %. Genomfuktningstiden omfattar inte den tid som krävs för att uppnå stabila förhållanden.

1.3.2   Före provningen ska hudens islagsyta och pendelns framsida rengöras med isopropylalkohol eller motsvarande. Pudra med talk.

1.3.3   Pendelns accelerationsmätare ska anbringas så att dess känsliga axel är parallell med stötens riktning vid kontakt med foten.

1.3.4   Benet ska fästas vid fixturen enligt figur 1. Provningsfixturen ska vara stadigt fastsatt så att den inte rör sig under islagsprovningen. Mittaxeln hos lårbenets dynamometriska simulator (78051–319) ska vara vertikal ± 0,5o. Monteringen ska utföras så att den linje som går genom knäledens bygel och fotledens fäste är horisontell ± 3o med hälen som ska vila på en plan yta bestående av två lager folie (PTFE) med låg friktion. Se till att skenbenets underhudsfett befinner sig i riktning mot skenbenets knäled. Reglera fotleden så att fotens undersida är vertikal och vinkelrät mot islagsriktningen ± 3o och så att fotens mittsagittalplan anbringas i linje med pendelarmen. Före varje provning ska knäleden ställas in på 1,5 ± 0,5 g. Lossa fotleden så att den är rörlig och spänn sedan fast den endast så mycket som behövs för att foten ska vila stadigt på PTFE-folien.

1.3.5   Den stela pendeln består av en horisontell cylinder med en diameter av 50 ± 2 mm och en pendelstödsarm med en diameter av 19 ± 1 mm (figur 4). Cylindervikten uppgår till 1,25 ± 0,02 kg inkl. instrumentutrustning och varje del av av stödarmen i cylindern. Pendelarmen väger 285 ± 5 g. Vikten av varje rörlig del av den axel på vilken stödarmen är fäst ska inte överstiga 100 g. Avståndet mellan den horisontella mittaxeln på pendelcylindern och rotationsaxeln på hela pendeln ska vara 1 250 ±1 mm. Islagscylindern är anbringad med en horisontell längdaxel som är vinkelrät mot islagsriktningen. Pendeln ska träffa fotens undersida på ett avstånd av 185 ± 2 mm från basen på hälen som vilar mot den stela horisontella plattformen så att pendelarmens längsgående mittaxel vid islaget avviker högst 1o från lodlinjen. Pendeln ska styras så att det inte uppstår några märkbara rörelser i sid- eller höjdled eller svängningsrörelser vid nollställning.

1.3.6   Det ska gå minst 30 minuter mellan två på varandra följande provningar på samma ben.

1.3.7   Datainsamlingssystemet, inbegripet givare, ska motsvara specifikationerna för en kanalfrekvens på 600 i enlighet med bilaga 8.

1.4   Prestandaspecifikationer

1.4.1   När fotsulan träffas vid 6,7 ± 0,1 m/s enligt punkt 1.3, ska det maximala böjmomentet för skenbenet kring y-axeln (My) vara 120 ± 25 Nm.

2.   PROVNING MED ISLAG PÅ FOTENS BAKRE DEL (UTAN SKO)

2.1   Syftet med denna provning är att mäta hur huden på och inlägget i Hybrid III-provdockans fot reagerar på väldefinierade islag från en pendel med hård yta.

2.2   För provningen ska den kompletta Hybrid III-provdockans vänstra (86-5001-001) och högra underben (86-5001-002), försedda med den vänstra (78051–614) och högra foten och fotleden (78051–615) användas, inbegripet knäleden.

Den dynamometriska simulatorn (78051–319 Rev A) ska användas för att fästa knäskålen (79051–16 Rev B) vid provningsfixturen.

2.3   Provningsförfarande

2.3.1   Före provningen ska båda benen (genomfuktade) förvaras under fyra timmar vid en temperatur av 22 °C ±3 °C och en relativ luftfuktighet av 40 ± 30 %. Genomfuktningstiden omfattar inte den tid som krävs för att uppnå stabila förhållanden.

2.3.2   Före provningen ska hudens islagsyta och pendelns framsida rengöras med isopropylalkohol eller motsvarande. Pudra med talk. Kontrollera att det inte finns några synliga skador på det stötdämpande inlägget i hälen.

2.3.3   Pendelns accelerationsmätare ska anbringas så att dess känsliga axel är parallell med pendelns längsgående mittaxel.

2.3.4   Benet ska fästas vid fixturen enligt figur 2. Provningsfixturen ska vara stadigt fastsatt så att den inte rör sig under islagsprovningen. Mittaxeln hos lårbenets dynamometriska simulator (78051–319) ska vara vertikal ± 0,5o. Monteringen ska utföras så att den linje som går genom knäledens bygel och fotledens fäste är horisontell ± 3o med hälen som ska vila på en plan yta bestående av två lager folie (PTFE) med låg friktion. Se till att skenbenets underhudsfett befinner sig i riktning mot skenbenets knäled. Reglera fotleden så att fotens undersida är vertikal och vinkelrät mot islagsriktningen ± 3o och så att fotens mittsagittalplan anbringas i linje med pendelarmen. Före varje provning ska knäleden ställas in på 1,5 ± 0,5 g. Lossa fotleden så att den är rörlig och spänn sedan fast den endast så mycket som behövs för att foten ska vila stadigt på PTFE-folien.

2.3.5   Den stela pendeln består av en horisontell cylinder med en diameter av 50 ± 2 mm och en pendelstödsarm med en diameter av 19 ± 1 mm (figur 4). Cylindervikten uppgår till 1,25 ± 0,02 kg inkl. instrumentutrustning och varje del av av stödarmen i cylindern. Pendelarmen väger 285 ± 5 g. Vikten hos varje rörlig del av den axel på vilken stödarmen är fäst ska inte överstiga 100 g. Avståndet mellan den horisontella mittaxeln på pendelcylindern och rotationsaxeln på hela pendeln ska vara 1 250 ± 1 mm. Islagscylindern är anbringad med en horisontell längdaxel som är vinkelrät mot islagsriktningen. Pendeln ska träffa fotens undersida på ett avstånd av 62 ± 2 mm från basen på hälen som vilar mot den stela horisontella plattformen så att pendelarmens längsgående mittaxel vid islaget avviker högst 1o från lodlinjen. Pendeln ska styras så att det inte uppstår några märkbara rörelser i sid- eller höjdled eller svängningsrörelser vid nollställning.

2.3.6   Det ska gå minst 30 minuter mellan två på varandra följande provningar på samma ben.

2.3.7   Datainsamlingssystemet, inbegripet givare, ska motsvara specifikationerna för en kanalfrekvens på 600 i enlighet med bilaga 8.

2.4   Prestandaspecifikationer

2.4.1   När hälen träffas vid 4,4 ± 0,1 m/s i enlighet med punkt 2.3 ska den maximala islagsaccelerationen vara 295 ± 50 g.

3.   PROVNING MED ISLAG PÅ FOTENS BAKRE DEL (MED SKO)

3.1   Syftet med denna provning är att mäta hur skon och underhudsfettet på Hybrid III-provdockans häl och fotled reagerar på väldefinierade islag från en pendel med hård yta.

3.2   För provningen ska den kompletta Hybrid III-provdockans vänstra (86-5001-001) och högra underben (86-5001-002), försedda med vänster (78051–614) och höger fot och fotled (78051–615) användas, inkl. knäled. Den dynamometriska simulatorn (78051–319 Rev A) ska användas för att fästa knäskålen (79051–16 Rev B) vid provningsfixturen. Foten ska vara försedd med den sko som avses i bilaga 5, punkt 2.9.2.

3.3   Provningsförfarande

3.3.1   Före provningen ska båda benen (genomfuktade) förvaras under fyra timmar vid en temperatur av 22 °C ± 3 °C och en relativ luftfuktighet av 40 ± 30 %. Genomfuktningstiden omfattar inte den tid som krävs för att uppnå stabila förhållanden.

3.3.2   Före provningen ska islagsytan på skons undersida rengöras med en ren trasa och pendelns framsida ska rengöras med isopropylalkohol eller motsvarande. Kontrollera att det inte finns några synliga skador på det stötdämpande inlägget i hälen.

3.3.3   Pendelns accelerationsmätare ska anbringas så att dess känsliga axel är parallell med pendelns längsgående mittaxel.

3.3.4   Benet ska fästas vid fixturen enligt figur 3. Provningsfixturen ska vara fäst stelt så att den inte rör sig under islagsprovningen. Mittaxeln hos lårbenets dynamometriska simulator (78051–319) ska vara vertikal ± 0,5o. Monteringen ska utföras så att den linje som går genom knäledens bygel och fotledens fäste är horisontell ± 3o med hälen vilande på en plan yta bestående av två lager folie (PTFE) med låg friktion. Se till att skenbenets underhudsfett befinner sig i riktning mot skenbenets knäled. Reglera fotleden så att ett plan i kontakt med hälen och sulan på skons undersida är vertikalt och vinkelrätt mot islagsriktningen ± 3o och så att fotens och skons sagittalmittplan anbringas i linje med pendelarmen. Före varje provning ska knäleden ställas in på 1,5 ± 0,5 g. Lossa fotleden så att den är rörlig och spänn sedan fast den endast så mycket som behövs för att foten ska vila stadigt på PTFE-folien.

3.3.5   Den stela pendeln består av en horisontell cylinder med en diameter av 50 ± 2 mm och en pendelstödsarm med en diameter av 19 ± 1 mm (figur 4). Cylindervikten uppgår till 1,25 ± 0,02 kg inkl. instrumentutrustning och varje del av av stödarmen i cylindern. Pendelarmen väger 285 ± 5 g. Vikten av varje rörlig del av den axel på vilken stödarmen är fäst ska inte överstiga 100 g. Avståndet mellan den horisontella mittaxeln på pendelcylindern och rotationsaxeln på hela pendeln ska vara 1 250 ± 1 mm. Islagscylindern är anbringad med en horisontell längdaxel som är vinkelrät mot islagsriktningen. Pendeln ska träffa skons häl på ett avstånd av 62 ± 2 mm från basen på provdockans häl när skon vilar mot den stela, horisontella plattformen så att pendelarmens längsgående mittaxel vid islaget avviker högst 1o från lodlinjen. Pendeln ska styras så att det inte uppstår några märkbara rörelser i sid- eller höjdled eller svängningsrörelser vid nollställning.

3.3.6   Det ska gå minst 30 minuter mellan två på varandra följande provningar på samma ben.

3.3.7   Uppgiftsinsamlingssystemet, inkl. givare, ska motsvara specifikationerna för en kanalfrekvens på 600 i enlighet med bilaga 8.

3.4   Prestationspecifikationer

3.4.1   När hälen på skon träffas vid 6,7 ± 0,1 m/s i enlighet med 3.3 ska det maximala trycket (Fz) på skenbenet vara 3,3 ± 0,5 kN.

Figur 1

Provning med islag på fotens främre del

Provningsinställningar

Image 31

Figur 2

Provning med islag på fotens bakre del (utan sko)

Provningsinställningar

Image 32

Figur 3

Provning med islag på fotens bakre del (med sko)

Provningsinställningar

Image 33

Figur 4

Islagspendel

Image 34