22.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/1

(1)

Genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (2) upprättas en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter på basis av Kombinerade nomenklaturen.

(2)

Enligt exportbidragsnomenklaturen får ostar beviljas exportbidrag om de uppfyller minimikraven när det gäller torrsubstansen av mjölk och mjölkfett. En viss ostsort som tillverkas i vissa nya medlemsstater kan uppfylla kraven utan att erhålla exportbidrag, eftersom den inte omfattas av gällande klassificeringssystem för exportbidragsnomenklaturen. Med tanke på hur viktig den ostsorten är för mejeriindustrin, är det lämpligt att lägga till de produktkoder som gör att den ostsorten kan klassificeras enligt exportbidragsnomenklaturen.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 1187/2009 av den 27 november 2009 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 i fråga om exportlicenser och exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (3) har upphävt förordning (EG) nr 1282/2006 av den 17 augusti 2006 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1255/1999 i fråga om exportlicenser och exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (4). Hänvisningarna i fotnoterna 4 och 14 i sektor 9 i bilaga I till förordning (EEG) nr 3846/87 bör därför uppdateras.

(4)

Förordning (EEG) nr 3846/87 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/3

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av det preparat som anges i bilagan till den här förordningen har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av ett nytt användningsområde för enzympreparatet 3-fytas framställt av Aspergillus niger (CBS 101.672) som fodertillsats för mindre fågelarter och för burfåglar.

(4)

Användning av preparatet har godkänts för avvanda smågrisar, slaktsvin och slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EG) nr 243/2007 (2), för värphöns och kalkoner för köttproduktion genom kommissionens förordning (EG) nr 1142/2007 (3), för ankor genom kommissionens förordning (EG) nr 165/2008 (4) och för suggor genom kommissionens förordning (EG) nr 505/2008 (5).

(5)

Nya uppgifter har lämnats in till stöd för en ansökan om godkännande för mindre fågelarter och för burfåglar. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av 9 december 2009 (6) att 3-fytas inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att det effektivt förbättrar fodrets smältbarhet. Myndigheten anser inte att det finns behov av särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av 3-fytas visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

22.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/5

(1)

I artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (2) görs en åtskillnad mellan traditionella och nya importörer när det gäller vilka aktörer som får ansöka om importlicenser för vitlök inom ramen för de tullkvoter som öppnas och administreras enligt den förordningen.

(2)

För att garantera rättvisa villkor för alla berörda aktörer bör importörskategorin utvidgas till att omfatta vissa exportörer av vitlök till tredjeländer inom de aktörskategorier som får ansöka om importlicenser enligt tullkvotssystemet.

(3)

Det säkerhetsbelopp som avses i artikel 1.3 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (3) bör fastställas till den lämpliga nivån 5 % av tilläggstullen för vitlöksimportörer, dvs. 60 euro per ton.

(4)

I artikel 8 i förordning (EG) nr 341/2007 anges att traditionella importörers referenskvantiteter beräknas på grundval av de maximala kvantiteter vitlök som importerats under de föregående kalenderåren eller på importkvotperioder. För att undvika att dessa referenskvantiteter beräknas på grundval av tidigare uppgifter som inte längre motsvarar en faktisk ekonomisk aktivitet bör det fastställas att referenskvantiteten bör vara den genomsnittliga vitlökskvantitet som faktiskt importerats av en traditionell importör under de tre år som föregick den berörda importkvotperioden.

(5)

För att garantera en effektiv styrning av marknaden bör det fastställas en period för inlämnande av ansökningar om A-licenser som bör vara tidsmässigt nära den delperiod som ansökningarna gäller.

(6)

I syfte att förbättra kontrollen och göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att reagera snabbt om systemet inte fungerar korrekt, bör medlemsstaterna meddela kommissionen de kvantiteter för vilka licensansökningar har lämnats in för den berörda delperioden.

(7)

Hänvisningen till arbetsdagar för beräkningen av tidsperioder kan leda till olika villkor i olika medlemsstater. Kalenderdagar bör därför användas i stället.

(8)

Förordning (EG) nr 341/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Denna förordning bör tillämpas från och med den 1 maj 2010. För att garantera att importörerna får tillräckligt med tid att anpassa sig till det nya regelverket bör dock de nya bestämmelserna om beräkning av referensperioden och om inlämnande av intyg för den vitlökskvantitet som faktiskt importerats gälla först från och med den 1 februari 2011.

(10)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tidsfrist som dess ordförande fastställt.

1.

I artikel 4.2 b ska första stycket ersättas med följande:

2.

I artikel 4.3 ska första stycket ersättas med följande:

”Med begreppet nya importörer ska avses andra aktörer än aktörer enligt punkt 2, som under var och en av de två föregående avslutade importkvotperioderna eller under vart och ett av de två föregående kalenderåren som närmast föregick deras ansökan till unionen importerade minst 50 ton sådana frukter och grönsaker som avses i artikel 1.1 i i förordning (EG) nr 1234/2007 eller till tredjeländer exporterade minst 50 ton vitlök.”

3.

Artikel 4.4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Referenskvantitet för traditionella importörer

I detta kapitel ska med referenskvantitet avses den genomsnittliga vitlökskvantitet som faktiskt importerats av en sådan traditionell importör som avses i artikel 4, under de tre kalenderår som föregick den berörda importkvotperioden.”

6.

Artikel 10.1 ska ersättas med följande:

”1.   A-licensansökningar ska lämnas in under de sju första kalenderdagarna i april för den första delperioden, under de sju första kalenderdagarna i juli för den andra delperioden, under de sju första kalenderdagarna i oktober för den tredje delperioden och under de sju första kalenderdagarna i januari för den fjärde delperioden.”

7.

I artikel 10.1 ska följande läggas till som andra stycke:

”I samband med sin första ansökan om importlicenser för en viss importkvotperiod enligt denna förordning ska importörer styrka vilka vitlökskvantiteter som faktiskt importerats under de år som avses i artikel 8.”

8.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Utfärdande av A-licenser

De behöriga myndigheterna ska utfärda A-licenserna tidigast den 23:e dagen i den månad då ansökningarna lämnades in och senast vid månadens slut.”

9.

I artikel 12.1 ska första och andra styckena ersättas med följande:

”Senast den 14:e i de månader som anges i artikel 10.1 ska medlemsstaterna meddela kommissionen de sammanlagda kvantiteter i kg som omfattats av A-licensansökningar för delperioden i fråga; även kvantiteter som inte omfattats av någon ansökan ska anmälas.

Genom avvikelse från artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1301/2006 ska medlemsstaterna meddela kommissionen de uppgifter som avses i artikel 11.1 b i den förordningen senast den 10 maj för den första delperioden, den 10 augusti för den andra delperioden, den 10 november för den tredje delperioden och den 10 februari för den fjärde delperioden.”

10.

I artikel 14 ska första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de sammanlagda kvantiteter som omfattas av B-licensansökningar; även kvantiteter som inte omfattats av någon ansökan ska anmälas. Meddelandet ska skickas in senast på onsdagen i varje vecka för ansökningar som mottogs den föregående veckan.”

11.

Artikel 15 a ska ersättas med följande:

22.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/8

22.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/10

(1)

1994 lämnade Tyskland till kommissionen ett stort antal ansökningar om registrering av mineralvatten i enlighet med artikel 17.2 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (2). I fråga om 108 av dessa ansökningar väntar Tyskland fortfarande på ett avgörande.

(2)

När det gäller de 31 namn som listas i bilaga I till det här beslutet, finns inte det namn som föreslagits för registrering med i den lista över naturliga mineralvatten som medlemsstaterna (3) erkänt i enlighet med artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (4). Följaktligen kan dessa namn inte anses kunna erkännas på den inre marknaden som marknadsmässigt mineralvatten och bör följaktligen inte registreras.

(3)

I fråga om de sju namn som listas i bilaga II till det här beslutet har Tyskland bara lämnat in själva namnet och ingen ytterligare information, vilket gör det omöjligt för kommissionen att utföra den granskning som krävs i artikel 6 i förordning (EG) nr 510/2006 och som är nödvändig för att kunna bedöma om namnen uppfyller kraven för registrering. Dessa namn bör därför inte registreras.

(4)

I fråga om de 70 namn som listas i bilaga III till det här beslutet bad kommissionen genom en skrivelse av den 20 juli 2004 att de tyska myndigheterna skulle inkomma med kompletterande information, framför allt om detaljer om kontrollorgan, tillverkarnas beredvillighet att täcka inspektionskostnaderna samt strukturer som kan garantera marknadsföring av vattnet under ett enda namn. Den 15 maj 2006 och den 22 maj 2007 bad Europeiska kommissionen de tyska myndigheterna att antingen svara på skrivelsen av den 20 juli 2004 eller dra tillbaka de ansökningar som väntar på ett avgörande. Samtidigt informerade kommissionen om att uteblivna svar kunde leda till att ansökningarna avslås. Eftersom ingen ytterligare information inkommit, bör dessa namn inte registreras.

(5)

Mot bakgrund av ovanstående bör ansökningarna om registrering av de beteckningar som listas i bilagorna till det här beslutet avslås.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

22.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/15

(1)

Nederländerna har i en skrivelse av den 4 juni 2009 föreslagit att begränsningen avseende de kortkedjiga klorparaffiner som förtecknas i post 42 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 ska omprövas på grundval av bevis som man lagt fram i enlighet med artikel 69.5 i den förordningen. Enligt Nederländerna utgör dessa ämnen en miljörisk, särskilt när de ingår i varor, t.ex. gummivaror, bygg- och anläggningsmaterial (tätningsmedel), textilier och varor som behandlats med färg och beläggningar, på grund av avdunstning, urlakning och erosion under dessa varors livscykel.

(2)

I det senaste tillägget till Europeiska unionens riskbedömningsrapport (2) i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (3) konstateras det att kortkedjiga klorparaffiner uppfyller kriterierna för långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen, och ytterligare miljörisker anförs för textilbeläggning och kompoundering eller omvandling av gummi. På grund av sina långlivade, bioackumulerande och toxiska egenskaper identifierades de kortkedjiga klorparaffinerna som ämnen som inger mycket stora betänkligheter och infördes i kandidatförteckningen i enlighet med artikel 59 i förordning (EG) nr 1907/2006.

(3)

Genom beslut 2007/395/EG av den 7 juni 2007 om nationella bestämmelser om användning av kortkedjiga klorparaffiner som anmälts av Konungariket Nederländerna enligt artikel 95.4 i EG-fördraget (4) tillät kommissionen Nederländerna att behålla sina nationella bestämmelser om kortkedjiga klorparaffiner, som var strängare än bestämmelserna om kortkedjiga klorparaffiner i bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (5). Dessa befintliga och strängare begränsningar avseende kortkedjiga klorparaffiner förtecknas i meddelandet från kommissionen enligt artikel 67.3 i förordning (EG) nr 1907/2006 (6), och Nederländerna får upprätthålla dem till och med den 1 juni 2013.

(4)

Det har föreslagits att kortkedjiga klorparaffiner ska införas i protokollet om långlivade organiska föroreningar till UNECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. Eftersom de ännu inte är införda där bör man inleda en omprövning av begränsningen avseende kortkedjiga klorparaffiner i förordning (EG) nr 1907/2006 för att inte försena ett eventuellt antagande av riskbegränsande åtgärder.

(5)

I enlighet med artikel 69.4 i förordning (EG) nr 1907/2006 bör Nederländerna utarbeta dokumentation enligt kraven i bilaga XV till den förordningen.