(1)

2-fenylfenol är ett verksamt ämne som omfattas av den fjärde etappen av utvärderingsprogrammet i rådets direktiv 91/414/EEG (2). Den 19 december 2008 förelades en utvärderingsrapport om ämnet för kommissionen, i form av Efsas vetenskapliga rapport om 2-fenylfenol (3). Rapporten innehåller ett yttrande från Europeiska livsmedelsmyndigheten (nedan kallad Efsa) om behovet av att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna resthalter av det berörda verksamma ämnet i enlighet med artikel 12.1 b i förordning (EG) nr 396/2005, och ett förslag till sådana gränsvärden.

(2)

Efsa undersökte i synnerhet riskerna för konsumenter och djur. Efsa utvärderade den representativa användningen av ämnet som fungicid på citrusfrukter och päron efter skörd, och drog slutsatsen att det på grundval av tillgänglig information provisoriskt bör fastställas ett gränsvärde för högsta tillåtna resthalter på 5 mg/kg i samband med den anmälda användningen, som innebär att citrusfrukterna besprutas med bekämpningsmedlet. För en bekräftelse av riskbedömningen begärde Efsa att det skulle bekräftas att den analysmetod som använts vid undersökningarna av bekämpningsmedelsrester visar de korrekta värdena för bekämpningsmedelsresterna av 2-fenylfenol, 2-fenylhydrokinon och deras konjugater. Dessutom drog Efsa slutsatsen att anmälaren borde förelägga dels ytterligare två undersökningar av bekämpningsmedelsrester på citrusfrukter, dels giltiga undersökningar av lagringsstabiliteten. När det gäller den anmälda spaanvändningen på päron kunde Efsa inte föreslå något värde för högsta tillåtna resthalter, eftersom de förelagda uppgifterna för bekämpningsmedelsrester inte kunde godtas. Eftersom det inte har fastställts något specifikt högsta tillåtna värde för resthalterna bör den lägsta analytiska bestämningsgränsen tillämpas.

(3)

Efsa har i sin riskbedömning tagit hänsyn till de senaste uppgifterna rörande 2-fenylfenols toxikologiska egenskaper. Riskbedömningen visade att ett högsta tillåtna värde för resthalterna på 5 mg/kg för citrusfrukter är acceptabelt med tanke på konsumenternas säkerhet, på grundval av en bedömning av konsumenternas exponering avseende 27 specifika europeiska konsumentgrupper. Bedömningen av den livslånga exponeringen genom konsumtion av alla livsmedel som kan innehålla 2-fenylfenol visade att det inte finns någon risk att det acceptabla dagliga intaget (ADI) överskrids. Eftersom det inte är nödvändigt att fastställa en akut referensdos (ARfD) för 2-fenylfenol var det inte nödvändigt att utvärdera korttidsexponeringen.

(4)

Kommissionen uppmanade anmälaren att kommentera Efsas vetenskapliga rapport om 2-fenylfenol, inklusive de föreslagna gränsvärdena för högsta tillåtna resthalter. Anmälaren inkom med synpunkter som har granskats omsorgsfullt.

(5)

På grundval av Efsas vetenskapliga rapport och med hänsyn till övriga faktorer av relevans för ärendet i fråga uppfyller de begärda ändringarna av gränsvärdena kraven i artikel 14.2 i förordning (EG) nr 396/2005.

(6)

Förordning (EG) nr 396/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

(1)

Eftersom Förenta staterna inte gjort Continued Dumping and Subsidy Offset Act (nedan kallad lagen om kompensation för fortsatt dumpning och bibehållna subventioner) förenlig med landets skyldigheter enligt WTO-avtalen, infördes genom förordning (EG) nr 673/2005 en tilläggstull i form av en värdetull på 15 % på import av vissa produkter med ursprung i Förenta staterna från och med den 1 maj 2005. I enlighet med tillståndet från WTO att upphäva tillämpningen av de tullmedgivanden som beviljats för vissa produkter med ursprung i Förenta staterna ska kommissionen årligen anpassa de upphävda medgivandenas omfattning så att de motsvarar omfattningen av de upphävda eller minskade förmåner som lagen om kompensation för fortsatt dumpning och bibehållna subventioner orsakat Europeiska unionen vid den tidpunkten.

(2)

Utbetalningarna inom ramen för lagen om kompensation för fortsatt dumpning och bibehållna subventioner under det senaste år för vilket uppgifter är tillgängliga avser tilldelning av intäkter från antidumpnings- och utjämningstullar som tagits ut under budgetåret 2009 (1 oktober 2008–30 september 2009). På grundval av de uppgifter som offentliggjorts av United States Customs and Border Protection (Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet) beräknas den skada som Europeiska unionen vållats genom upphävande eller minskning av förmåner uppgå till 95,83 miljoner US-dollar.

(3)

Eftersom omfattningen av de upphävda eller minskade förmånerna har ökat, och därmed också omfattningen av de medgivanden som bör upphävas, bör de första 19 produkterna i förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 673/2005 läggas till i bilaga I till förordning (EG) nr 673/2005.

(4)

Verkningarna av en tilläggsimporttull, i form av en värdetull på 15 % på importen av produkter med ursprung i Förenta staterna i den ändrade bilaga I, motsvarar under ett år ett handelsvärde av högst 95,83 miljoner US-dollar.

(5)

I artikel 6.1 och 6.2 i förordning (EG) nr 673/2005 föreskrivs särskilda undantag från tilläggstullen. Eftersom vissa villkor måste vara uppfyllda före den dag då bestämmelserna i förordning (EG) nr 673/2005 träder i kraft eller börjar tillämpas för att dessa undantag ska vara tillämpliga, kan de i praktiken inte tillämpas på import av de 19 produkter som läggs till i bilaga I. Särskilda bestämmelser bör därför antas så att dessa undantag kan bli tillämpliga på import av dessa produkter.

(6)

För att undvika kringgående av tilläggstullen bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för handelsrepressalier.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 och med tillämpning av artikel 17.2 i samma förordning granskat Italiens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pecorino Toscano” som registrerats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 1107/1996 (2) i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1263/96 (3).

(2)

Eftersom de aktuella ändringarna inte är mindre i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 510/2006, har kommissionen, i enlighet med artikel 6.2 första stycket i samma förordning, offentliggjort ansökan om ändringar i Europeiska unionens officiella tidning (4). Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringarna godkännas.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket och genom tillämpning av artikel 17.2 i förordning (EG) nr 510/2006 granskat Italiens ansökan om ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Monti Iblei” som registrerats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 (2), ändrad genom förordning (EG) nr 2325/97 (3).

(2)

Eftersom de aktuella ändringarna inte är mindre ändringar i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning (4) offentliggjort ansökan om ändring i enlighet med artikel 6.2 första stycket i samma förordning. Då inga invändningar i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har meddelats kommissionen bör ändringarna godkännas.

(1)

I enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen granskat Italiens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosciutto di Carpegna”. Denna är registrerad enligt kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 (2), ändrad genom förordning (EG) nr 1263/96 (3).

(2)

Eftersom de berörda ändringarna inte är mindre i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändringar i enlighet med artikel 6.2 första stycket i samma förordning i Europeiska unionens officiella tidning (4). Då inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen bör ändringarna godkännas.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda EU-bestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 302/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

(1)

Vid framställningen av europeisk statistik bör det råda balans mellan användarnas behov och bördan för uppgiftslämnarna.

(2)

En teknisk analys har utförts på europeisk nivå av de data som samlas in enligt unionslagstiftningen om rapportering av statistik över gods- och passagerarbefordran till sjöss och om strategin för informationsspridning. Syftet var att föreslå tekniska lösningar för att så långt som möjligt förenkla de olika åtgärder som behövs för framställningen av statistik, men samtidigt hålla slutresultatet i linje med användarnas aktuella och framtida behov.

(3)

Som en följd av denna analys bör den befintliga kvartalsstatistiken över passagerartransport vid de största europeiska hamnarna och den befintliga kvartalsstatistiken över fartygstrafik vid de största europeiska hamnarna lämnas in till kommissionen (Eurostat) och spridas varje år, medan variabeln som rör klassificeringsdimensionen ”fartygets registreringsland” i den befintliga kvartalsstatistiken över passagerartransport vid de största hamnarna bör samlas in frivilligt av medlemsstaterna.

(4)

Nomenklaturen för havskustområden och nomenklaturen för fartygets registreringsland behöver anpassas till den tekniska utvecklingen.

(5)

Direktiv 2009/42/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (2).