6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/1

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av det preparat som anges i bilagan till den här förordningen har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”näringstillsatser” av mangankelat av hydroxisubstituerat metionin som fodertillsats för slaktkycklingar.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 15 september 2009 (2) tillsammans med yttrandet av den 15 april 2008 (3) att mangankelat av hydroxisubstituerat metionin för slaktkycklingar inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Enligt yttrandet av den 15 april 2008 kan användningen av preparatet betraktas som en källa till tillgänglig mangan, och det uppfyller kraven på näringstillsats för slaktkycklingar. Myndigheten rekommenderar att lämpliga åtgärder för användarsäkerhet vidtas. Den anser inte att det finns behov av särskilda krav för övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/4

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Kaliumdiformiat i fast form godkändes provisoriskt i enlighet med direktiv 70/524/EEG som fodertillsats för suggor genom kommissionens förordning (EG) nr 1200/2005 av den 26 juli 2005 om permanent godkännande av vissa fodertillsatser och om provisoriskt godkännande av ett nytt användningsområde för en redan godkänd fodertillsats (3). Tillsatsen infördes därefter i gemenskapens register över fodertillsatser som en befintlig produkt i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i den förordningen lämnades en ansökan in om en ny utvärdering av den tillsatsen, med en begäran om att tillsatsen ska införas i tillsatskategorin ”zootekniska tillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 15 september 2009 (4) att tillsatsen inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att användning av tillsatsen kan förbättra avkastningen på djuren. Myndigheten rekommenderar att lämpliga åtgärder för användarsäkerhet vidtas. Den anser inte att det finns behov av särskilda krav för övervakning efter utsläppandet på marknaden. Myndigheten bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av tillsatsen visar att den uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

Följaktligen bör bestämmelserna om preparatet i förordning (EG) nr 1200/2005 utgå.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/7

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel.

(2)

På begäran av kommissionen antog vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 4 april 2006 ett uppdaterat vetenskapligt yttrande om ochratoxin A (OTA) i livsmedel (3) och kom med hänsyn till nya vetenskapliga rön fram till ett tolerabelt veckointag (TWI) på 120 ng/kg kroppsvikt.

(3)

I förordning (EG) nr 1881/2006 anges att lämpligheten i att fastställa gränsvärden för OTA i livsmedel såsom torkad frukt med undantag av torkade vindruvor, kakao och kakaoprodukter, kryddor, köttprodukter, råkaffe, öl och lakrits, och i att se över de nuvarande gränsvärdena, särskilt för OTA i torkade vindruvor och druvsaft, måste bedömas med hänsyn till det nya vetenskapliga yttrandet från Efsa.

(4)

På grundval av Efsas yttrande framstår de befintliga gränsvärdena som lämpliga för att skydda folkhälsan och måste behållas. När det gäller de livsmedel som ännu inte omfattas av förordning (EG) nr 1881/2006 ansågs det nödvändigt och lämpligt för att skydda folkhälsan att fastställa gränsvärden för ochratoxin A i de livsmedel som i hög grad bidrar till exponering för OTA (för hela befolkningen, för sårbara delar av befolkningen eller för en betydande del av befolkningen) eller för de livsmedel som inte nödvändigtvis i hög grad bidrar till exponering för OTA, men för vilka det finns belägg för att de kan innehålla en mycket hög halt av OTA. Ett gränsvärde bör anges i dessa fall för att förhindra sådana starkt kontaminerade produkter från att nå livsmedelskedjan.

(5)

På grundval av tillgänglig information tycks det inte nödvändigt för att skydda folkhälsan att ange ett gränsvärde för OTA i torkad frukt med undantag av torkade vindruvor, kakao och kakaoprodukter, köttprodukter, inklusive ätbara slaktbiprodukter och blodprodukter, samt likörviner, eftersom de inte i hög grad bidrar till exponering för OTA och höga halter av OTA endast sällan har hittats i dessa produkter. För råkaffe och öl kontrolleras förekomsten av OTA redan vid ett lämpligare led i produktionskedjan (rostat kaffe respektive malt).

(6)

Mycket höga halter av OTA har i flera fall konstaterats i kryddor och lakrits. Ett gränsvärde bör därför anges för kryddor och lakrits.

(7)

Det finns nya belägg för att det i vissa av de viktigaste producentländer för kryddor som exporterar till unionen saknas förebyggande åtgärder och offentlig kontroll för att kontrollera förekomsten av ochratoxin A i kryddor. För att skydda folkhälsan bör det utan dröjsmål fastställas ett gränsvärde för ochratoxin A i kryddor. För att ge producentländerna möjlighet att införa förebyggande åtgärder och för att inte störa handeln i en oacceptabel utsträckning fastställs ett högre gränsvärde, tillämpligt med kort varsel och för en begränsad tidsperiod, innan det gränsvärde börjar gälla som motsvarar den halt som kan nås genom att tillämpa god praxis. Innan det strängare gränsvärdet börjar tillämpas bör man bedöma möjligheterna att i de olika produktionsregionerna i världen nå gränsvärdet för ochratoxin A genom att tillämpa god praxis.

(8)

Man bör fortsätta att övervaka OTA i livsmedel för vilka ett gränsvärde inte har angetts, och om regelbunden förekomst av ovanligt höga OTA-halter upptäcks kan det vara lämpligt att fastställa ett gränsvärde för OTA även för dessa livsmedel.

(9)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Punkt 2.2.11 ska ersättas med följande punkter:

2.

Följande fotnot ska läggas till:

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/9

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/11

(1)

Genom kommissionens beslut 2008/396/EG (2) och 2009/87/EG (3) avslutades, för räkenskapsåret 2007, räkenskaperna för alla utbetalningsställen utom för det grekiska utbetalningsstället ”OPEKEPE”, det italienska utbetalningsstället ”ARBEA”, det maltesiska utbetalningsstället ”MRAE”, de portugisiska utbetalningsställena ”IFADAP” och ”IFAP” och det finska utbetalningsstället ”MAVI”.

(2)

Efter det att nya uppgifter inkommit och ytterligare kontroller utförts kan kommissionen nu fatta ett beslut om att de räkenskaper som lämnats in av det grekiska utbetalningsstället ”OPEKEPE”, det maltesiska utbetalningsstället ”MRAE”, de portugisiska utbetalningsställena ”IFADAP” och ”IFAP” samt det finska utbetalningsstället ”MAVI” är fullständiga, exakta och korrekta.

(3)

I artikel 10.2 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (4) föreskrivs att de belopp som – enligt det beslut om avslutande av räkenskaperna som avses i artikel 10.1 första stycket i den förordningen – ska krävas tillbaka eller betalas ut till varje medlemsstat, ska bestämmas genom att man från de utgifter som i enlighet med första stycket godkänts för det aktuella räkenskapsåret, drar ifrån de förskott som betalats ut under det räkenskapsåret, dvs. 2007. Sådana belopp ska dras ifrån eller läggas till förskotten från och med andra månaden efter den månad då beslutet om avslutande av räkenskaperna fattas.

(4)

Enligt artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten och till 50 % av gemenskapsbudgeten, om ingen indrivning har ägt rum inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oegentligheterna gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet. I artikel 32.3 i samma förordning åläggs medlemsstaterna att tillsammans med årsräkenskaperna lämna in en sammanfattande redovisning till kommissionen av de förfaranden för återkrav som har inletts med anledning av oegentligheter. Tillämpningsföreskrifter när det gäller medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter beträffande de belopp som ska återkrävas fastställs i förordning (EG) nr 885/2006. I bilaga III till den förordningen ingår mallarna för de tabeller 1 och 2 som medlemsstaterna ska lämna in 2008. Utifrån de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna ska bli om ingen indrivning ägt rum inom fyra respektive åtta år. Detta beslut påverkar inte framtida beslut om överensstämmelse i enlighet med artikel 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(5)

Enligt artikel 32.6 i förordning (EG) nr 1290/2005 får medlemsstater besluta att inte fullfölja indrivningen. Ett sådant beslut får fattas endast om redan åsamkade och förväntade kostnader för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten enligt nationell lag har erkänts som oförmögna att betala. Om ett sådant beslut har antagits inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen till 100 % bäras av gemenskapsbudgeten. I den sammanfattande redovisning som avses i artikel 32.3 i förordning (EG) nr 1290/2005 anges de belopp för vilka medlemsstaterna beslutade att inte fullfölja indrivningsförfarandena och anledningarna till detta. Medlemsstaterna belastas inte med dessa belopp, utan de bärs istället av gemenskapsbudgeten. Detta beslut påverkar inte framtida beslut om överensstämmelse i enlighet med artikel 32.8 i förordning 1290/2005.

(6)

Vid avslutandet av räkenskaperna för de berörda utbetalningsställena måste kommissionen ta hänsyn till de belopp som redan hållits inne från de berörda medlemsstaterna på grundval av beslut 2008/396/EG och 2009/87/EG.

(7)

I enlighet med artikel 30.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 föregriper detta beslut inte senare kommissionsbeslut om att undanta sådana utgifter som inte verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna från gemenskapsfinansiering.

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/14

(1)

Högnivågruppen av nationella lagstiftningsexperter, som inrättades genom kommissionens beslut 2006/210/EG (1), är en rådgivande grupp av experter på frågor som rör förbättring av lagstiftningen.

(2)

Kommissionens ordförande har angivit att ”bättre lagstiftning” även i fortsättningen kommer att utgöra en viktig punkt på kommissionens politiska agenda (2).

(3)

Ett forum för diskussioner om bättre lagstiftning och främjande av samarbete med medlemsstaterna i frågor som rör bättre lagstiftning har en viktig roll att spela i genomförandet av den politiska agendan.

(4)

Den rådgivande gruppens mandat bör därför förlängas med tre år.

(5)

Beslut 2006/210/EG bör ändras i enlighet med detta.

(6)

Det här beslutet bör bli gällande från och med den 1 januari 2010, så att den rådgivande gruppen kan fortsätta sitt arbete.

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/15

(1)

Enligt artiklarna 47.1 och 53 i direktiv 2006/43/EG får medlemsstaternas behöriga myndigheter från och med den 29 juni 2008 tillåta att revisionshandlingar och andra handlingar hos lagstadgade revisorer eller revisionsföretag överlämnas till behöriga myndigheter i ett tredjeland endast under förutsättning att dessa myndigheter av kommissionen har förklarats uppfylla tillräckliga krav och att samarbetsformer på grundval av ömsesidighet har avtalats mellan dem och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Det behöver därför fastställas vilka behöriga myndigheter i tredjeländer som uppfyller tillräckliga krav för att revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag ska kunna överföras till dem.

(2)

Överlämnande av revisionshandlingar och andra relevanta handlingar, förvarade hos lagstadgade revisorer eller revisionsföretag, till behöriga myndigheter i ett tredjeland berör ett viktigt allmänintresse på området för oberoende offentlig tillsyn. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör följaktligen endast överlämna sådana handlingar i syfte att bistå det berörda tredjelandets behöriga myndigheter i deras utövande av sin behörighet beträffande offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag. Anställda och tidigare anställda på de behöriga myndigheterna i det tredjeland som tar emot informationen bör omfattas av krav på yrkessekretess.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (2) är tillämpligt på behandling av personuppgifter enligt detta direktiv. Om överlämnande av revisionshandlingar eller andra handlingar hos lagstadgade revisorer eller revisionsföretag till behöriga myndigheter i ett tredjeland innebär att personuppgifter utlämnas bör överlämnandet därför alltid genomföras i enlighet med bestämmelserna i direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna bör genom samarbetsformer i enlighet med kapitel IV i direktiv 95/46/EG mellan sina behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i tredjeländer säkerställa att de sistnämnda inte vidarebefordrar personuppgifter som innefattas i överlämnade revisionshandlingar eller andra handlingar hos lagstadgade revisorer eller revisionsföretag utan att först ha inhämtat godkännande från de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. För detta beslut har samråd skett med Europeiska datatillsynsmannen.

(4)

Uppfyllande av tillräckliga krav beträffande de behöriga myndigheterna i ett tredjeland bör bedömas utifrån samarbetskraven i artikel 36 i direktiv 2006/43/EG eller baseras på vad som är i grunden funktionellt likvärdigt. Uppfyllandet av kraven bör särskilt bedömas med hänsyn till behörighetsområdet för de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet, de skyddsåtgärder dessa har genomfört för att förhindra brott mot bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess och deras befogenheter enligt sina nationella lagar och andra författningar att samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

(5)

När gemenskapsföretag som har emitterat värdepapper i Japan, Kanada och Schweiz eller ingår i en koncern som utfärdar lagstadgade sammanställda räkenskaper i dessa länder anlitar revisorer och revisionsföretag regleras deras tjänster genom den nationella lagstiftningen i de länderna. Det bör därför avgöras om medlemsstaternas behöriga myndigheter får överlämna revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag till de behöriga myndigheterna i dessa länder i uteslutande syfte att bistå dem i deras utövande av sina befogenheter beträffande tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag.

(6)

Bedömningar i enlighet med artikel 47 i direktiv 2006/43/EG av huruvida tillräckliga krav är uppfyllda har genomförts beträffande Japans, Kanadas och Schweiz behöriga myndigheter. På grundval av dessa bedömningar bör beslut fattas om huruvida dessa myndigheter uppfyller kraven.

(7)

”Canadian Public Accountability Board” har behörighet att utöva offentlig tillsyn, verkställa extern kvalitetssäkring och genomföra utredningar om revisorer och revisionsföretag. Myndigheten tillämpar tillfredsställande skyddsåtgärder avseende förbud och sanktioner mot att anställda och tidigare anställda överlämnar konfidentiella uppgifter till tredje man eller andra myndigheter. Den skulle utnyttja överlämnade revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag endast för syften som rör offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag. Enligt kanadensisk lagstiftning får den överlämna revisionshandlingar och andra relevanta handlingar som förvaras hos kanadensiska revisorer eller revisionsföretag till de behöriga myndigheterna i någon, utan undantag, av EU:s medlemsstater. Med hänsyn till detta bör ”Canadian Public Accountability Board” förklaras uppfylla tillräckliga krav vid tillämpningen av artikel 47.1 i direktiv 2006/43/EG.

(8)

”Financial Services Agency of Japan” och ”Certified Public Accountants and Auditing Oversight Board” inom ”Financial Services Agency of Japan” har behörighet avseende offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag. Detta beslut bör endast avse behörigheten för ”Financial Services Agency” att genomföra utredningar om revisorer och revisionsföretag. ”Financial Services Agency of Japan” och ”Certified Public Accountants and Auditing Oversight Board of Japan” har infört tillfredsställande sekretess i förhållande till tredje man och myndigheter och sanktioner vid brott mot detta för sina befintliga och tidigare anställda, och de skulle utnyttja överlämnade revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag endast för offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag. Enligt japansk lagstiftning får de överlämna revisionshandlingar och andra relevanta handlingar, som förvaras hos japanska revisorer och revisionsföretag, till varje medlemsstats behöriga myndigheter. Med hänsyn till detta bör ”Financial Services Agency of Japan” och ”Certified Public Accountants and Auditing Oversight Board of Japan” förklaras uppfylla tillräckliga krav för tillämpningen av artikel 47.1 i direktiv 2006/43/EG.

(9)

”Federal Audit Oversight Authority of Switzerland” har behörighet för offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag. Myndigheten har infört tillfredsställande sekretess i förhållande till tredje man och myndigheter och sanktioner vid brott mot detta för sina befintliga och tidigare anställda och skulle utnyttja överlämnade revisionshandlingar eller andra handlingar som innehas av lagstadgade revisorer eller revisionsföretag endast för offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar om revisorer och revisionsföretag. Enligt schweizisk lagstiftning får den överlämna revisionshandlingar och andra relevanta handlingar, som förvaras hos schweiziska revisorer och revisionsföretag, till varje medlemsstats behöriga myndigheter. Med hänsyn till detta bör ”Federal Audit Oversight Authority of Switzerland” förklaras uppfylla tillräckliga krav för tillämpningen av artikel 47.1 i direktiv 2006/43/EG.

(10)

Med överföring av revisionshandlingar bör avses att myndigheter som förklarats likvärdiga genom detta beslut, efter det att medlemsstaternas behöriga myndigheter på förhand givit sitt godkännande, ges tillgång till eller får till sig överlämnade revisionshandlingar och andra relevanta handlingar som förvaras hos lagstadgade revisorer och revisionsföretag samt att medlemsstaternas behöriga myndigheter överlämnar sådana handlingar till dessa myndigheter eller ger dem tillgång till dem. Lagstadgade revisorer och revisionsföretag bör därför inte tillåtas att ge tillgång till eller överlämna revisionshandlingar eller andra relevanta handlingar, förvarade hos lagstadgade revisorer eller revisionsföretag, till dessa myndigheter på andra villkor, till exempel med stöd av den lagstadgade revisorns, revisionsföretagets eller kundföretagets medgivande, än de som anges i detta beslut och i artikel 47 i direktiv 2006/43/EG.

(11)

Detta beslut bör inte påverka sådana samarbetsavtal som avses i artikel 25.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (3).

(12)

Eftersom detta beslut fattas under den övergångsperiod som beviljas vissa revisorer och revisionsföretag i tredje land genom kommissionens beslut 2008/627/EG av den 29 juli 2008 om en övergångsperiod för verksamheter som utförs av vissa revisorer och revisionsföretag i tredje land (4) bör det inte föregripa slutliga beslut om likvärdighet som kommissionen kan komma att anta enligt artikel 46 i direktiv 2006/43/EG.

(13)

Detta beslut syftar till att underlätta effektivt samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i Japan, Kanada och Schweiz för att göra det möjligt för dem att utöva sina uppdrag beträffande offentlig tillsyn, extern kvalitetssäkring och utredningar och samtidigt skydda de berörda parternas rättigheter. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna texterna till de samarbetsavtal som ingåtts med dessa myndigheter för att kommissionen ska kunna bedöma om samarbetet bedrivs i enlighet med artikel 47 i direktiv 2006/43/EG.

(14)

Det övergripande syftet med samarbetet i fråga om revisionstillsyn med Japan, Kanada och Schweiz är att skapa ömsesidigt förtroende för varandras tillsynssystem, och om så sker skulle överlämnande av revisionshandlingar behöva ske endast i undantagsfall. Det ömsesidiga förtroendet skulle bygga på likvärdighet mellan gemenskapens och dessa länders system för revisionstillsyn.

(15)

De åtgärder som fastställs genom detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 48.1 i direktiv 2006/43/EG.

1.

”Canadian Public Accountability Board”

2.

”Financial Services Agency of Japan”

3.

”Certified Public Accountants and Auditing Oversight Board of Japan”

4.

”Federal Audit Oversight Authority of Switzerland”

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/18

(1)

Om den mängd stallgödsel som en medlemsstat avser att sprida per hektar och år skiljer sig från den mängd som anges i punkt 2 andra stycket första meningen samt i punkt 2 a i bilaga III till direktiv 91/676/EEG, måste den fastställas så att den inte inverkar på möjligheten att uppnå de syften som anges i artikel 1 i det direktivet. Den måste också vara motiverad på grundval av objektiva kriterier, såsom i detta fall, lång vegetationsperiod och grödor med stort kväveupptag. Den 8 december 2005 antog kommissionen beslut 2005/880/EG (2), enligt vilket Nederländerna tilläts tillföra 250 kg kväve per hektar och år från stallgödsel på jordbruksföretag med minst 70 % vall och betesmark.

(2)

Det undantag som beviljades rör cirka 25 000 jordbruksföretag i Nederländerna och cirka 900 000 hektar och gäller under perioden 1 januari 2006–31 december 2009. Undantaget beviljades av följande skäl:

(3)

Kommissionen ansåg därför att den mängd stallgödsel som Nederländerna begärt att få använda inte skulle inverka på möjligheten att uppnå syftena med direktiv 91/676/EEG, under förutsättning att vissa stränga villkor uppfylldes. Det rörde sig bland annat om följande villkor: fastställande av gödselplaner för varje jordbruk, dokumentation om gödslingsmetoder i form av gödslingsplaner, periodiska markanalyser, täckgröda på vintern efter majs, särskilda bestämmelser om brytning av vall, förbud mot gödsling före brytning av vall och justering av gödselmängderna för att ta hänsyn till bidraget från baljväxter. Syftet var att se till att gödslingen sker på grundval av grödornas behov och att kväveförlusterna till vatten minskas eller hindras.

(4)

För att undvika att det undantag för 2006–2009 som beviljats genom beslut 2005/880/EG leder till ökad gödsling skulle de behöriga myndigheterna se till att produktionen av stallgödsel inte leder till att kväve- och fosformängderna överstiger 2002 års nivå, i enlighet med det tredje nederländska handlingsprogrammet.

(5)

Nederländerna har i tid lämnat in de kartor och rapporter som avses i artikel 8 respektive artikel 10 i beslut 2005/880/EG.

(6)

Den 14 juli 2009 lämnade Nederländerna in en begäran till kommissionen om förlängning av undantaget. I begäran hänvisades till en detaljerad motivering och till det nederländska representanthusets godkännande av det fjärde handlingsprogrammet för kväve (2010–2013). I detta fjärde handlingsprogram konstateras att (betydande) framsteg gjorts i överensstämmelse med villkoren i undantaget för 2006–2009 och framtida utmaningar. Det bygger vidare på det tredje handlingsprogrammet och innehåller skärpta åtgärder, bland annat striktare normer för kvävespridning på sandjordar, striktare spridningsnormer för fosfor på grundval av markens fosforstatus och längre förbudsperioder för gödselspridning (3). Dessa lagstiftningsåtgärder syftar till en ytterligare minskning av näringsämnesöverskottet och ytterligare förbättringar av vattenkvaliteten, eventuellt genom skärpta åtgärder efter perioden 2010–2013.

(7)

När det gäller vattenkvaliteten minskar nitrathalten i grundvattnet liksom halten av näringsämnen (inbegripet fosfor) i ytvattnet. De viktigaste effekterna av det tredje handlingsprogrammet väntas dock inte förrän under de närmaste åren.

(8)

Övervaknings- och kontrollresultaten visar att undantaget under perioden 2006–2009 omfattade ca 24 000 jordbruksföretag med betesdrift och totalt ca 830 000 hektar odlad mark.

(9)

För att undvika att det begärda undantaget leder till ökad gödsling bör de behöriga myndigheterna även fortsättningsvis se till att produktionen av stallgödsel inte leder till att kväve- och fosformängderna överstiger 2002 års nivå.

(10)

De resultat som Nederländerna hittills åstadkommit uppfyller villkoren i beslut 2005/880/EG.

(11)

Det nödvändiga regelverket för genomförandet av direktiv 91/676/EEG och av det fjärde handlingsprogrammet har antagits och tillämpas också på det begärda undantaget.

(12)

Med tanke på de åtgärder som Nederländerna har förbundit sig till genom handlingsprogrammet för perioden 2010–2013 anser kommissionen att den mängd stallgödsel som Nederländerna begärt att få använda under perioden 2010–2013 inte kommer att inverka på möjligheten att uppnå syftena med direktiv 91/676/EEG, om samma strikta villkor som fastställs i beslut 2005/880/EG uppfylls.

(13)

Beslut 2005/880/EG upphör att gälla den 31 december 2009.

(14)

För att se till att berörda nötkreatursgårdar kan omfattas av undantaget även i fortsättningen bör beslut 2005/880/EG förlängas till och med den 31 december 2013, på de villkor som fastställs i artiklarna 4–10 i beslut 2005/880/EG.

(15)

Tidsfristen för rapportering till kommissionen enligt artikel 10 i beslut 2005/880/EG bör dock anpassas till och vara densamma som tidsfristen för rapporteringsskyldigheterna enligt artikel 8 beslut 2005/880/EG.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den nitratkommitté som inrättats i enlighet med artikel 9 i direktiv 91/676/EEG.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Härmed medges det undantag som Nederländerna begärde genom en skrivelse av den 8 april 2005 och den förlängning som begärdes genom en skrivelse av den 14 juli 2009 för att kunna tillåta en större mängd stallgödsel än vad som fastställs i punkt 2 andra stycket första meningen och i punkt 2 a i bilaga III till direktiv 91/676/EEG.”

2.

Artikel 10.1 andra stycket ska ersättas med följande:

”Rapporten ska lämnas in till kommissionen varje år under det andra kvartalet året efter verksamhetsåret.”

3.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Tillämpning

Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 december 2013 inom ramen för det fjärde nederländska handlingsprogrammet.”

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/21

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos djur. I förordningen krävs att varje medlemsstat ska utföra årliga övervakningsprogram för TSE i enlighet med bilaga III till den förordningen. Programmen måste åtminstone omfatta vissa delpopulationer av nötkreatur från vissa angivna åldersgrupper.

(2)

Förordningen föreskriver också att de årliga övervakningsprogrammen får ses över för medlemsstater som kan visa att den epidemiologiska situationen i landet har förbättrats i enlighet med vissa kriterier.

(3)

Enligt kommissionens beslut 2009/719/EG (2) får de länder som förtecknas i bilagan till det beslutet se över sina årliga övervakningsprogram. I beslutet föreskrivs även att programmen ska gälla åtminstone alla djur som hör till vissa delpopulationer av nötkreatur äldre än 48 månader.

(4)

Den 2 oktober 2008 lämnade Cypern in en ansökan till kommissionen om att få se över sitt årliga övervakningsprogram för BSE.

(5)

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) genomförde en inspektion i Cypern mellan den 29 juni och den 3 juli 2009 för att kontrollera att de epidemiologiska kriterierna i kapitel A del I punkt 7 i bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 uppfylldes.

(6)

Inspektionens resultat bekräftade att bestämmelserna om skyddsåtgärder för bovin spongiform encefalopati (BSE) enligt förordning (EG) nr 999/2001 tillämpades korrekt i Cypern. Även alla kraven i artikel 6.1b tredje stycket och alla epidemiologiska kriterier i kapitel A del I punkt 7 i bilaga III till den förordningen kontrollerades och visade sig vara uppfyllda i Cypern.

(7)

Mot bakgrund av all tillgänglig information har Cyperns ansökan om översyn av landets årliga övervakningsprogram för BSE kunnat godtas. Det är därför lämpligt att tillåta Cypern att se över sitt årliga övervakningsprogram så att 48 månader blir den nya åldersgränsen för BSE-kontroll i medlemsstaten.

(8)

Bilagan till beslut 2009/719/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

6.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/23

(1)

GMES – Global övervakning för miljö och säkerhet – är ett jordobservationsinitiativ som leds av Europeiska unionen och genomförs i samarbete med medlemsstaterna. Syftet är att främja ett bättre utnyttjande av den industriella potentialen hos politiska strategier som rör innovation, forskning och teknisk utveckling inom jordobservation och att tillhandahålla informationstjänster.

(2)

För att uppnå syftet med GMES på varaktig basis är det nödvändigt att samordna de olika GMES-partnernas insatser och att utveckla, upprätta och sköta driften av en tjänste- och observationskapacitet som tillgodoser användarnas behov. Kommissionen kan i detta syfte behöva inhämta sakkunskap från experter i ett rådgivande organ.

(3)

I meddelandet ”Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) – för en säkrare planet” (1) tillkännagav kommissionen inrättandet av ett partnerråd med uppgiften att bistå kommissionen vid den övergripande samordningen av GMES.

(4)

Det är därför nödvändigt att inrätta en grupp av experter på området för GMES och jordobservation och ange dess uppdrag och sammansättning.

(5)

Gruppen bör hjälpa till med att samordna partnernas bidrag till GMES, säkerställa att de befintliga resurserna utnyttjas till fullo och identifiera brister som man behöver ta itu med på unionsnivå. Den bör bistå kommissionen med att övervaka det enhetliga genomförandet av EU-programmet för jordobservation (GMES). Den bör övervaka utvecklingen av strategier och möjliggöra ett utbyte av effektiva metoder inom GMES och jordobservation.

(6)

Partnerrådet bör bestå av representanter från medlemsstaterna som har kompetens inom områdena jordobservation, miljö och säkerhet. Representanterna bör nomineras av de nationella myndigheter som ansvarar för jordobservation i medlemsstaterna.

(7)

Det bör finnas bestämmelser som reglerar rådsmedlemmarnas utlämnande av information, utan att detta påverkar tillämpningen av kommissionens säkerhetsbestämmelser enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (2).

(8)

Personuppgifter om rådets medlemmar bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (3).

(9)

Norge och Schweiz, som är medlemmar i Europeiska rymdorganisationen, bör ges tillåtelse att delta i gruppens arbete. Representanter för organisationer som arbetar med jordobservation, i synnerhet före detta medlemmar av det rådgivande organet GMES-rådet, bör ges möjligheten att närvara vid gruppens möten som observatörer.

(10)

Det bör fastställas en tillämpningsperiod för detta beslut. Kommissionen kommer i god tid att överväga om perioden bör förlängas.

1.

Att etablera ett samarbete mellan medlemsstaternas organ och kommissionen på områden som är kopplade till GMES för att säkerställa samordningen av ländernas och unionens bidrag till GMES, se till att de befintliga resurserna utnyttjas till fullo samt identifiera brister som man behöver ta itu med på unionsnivå.

2.

Att bistå kommissionen vid övervakningen av det enhetliga genomförandet av GMES, som innefattar finansiering från ramprogrammet (inom vilket kommissionen bistås av den kommitté som inrättades enligt artikel 8 i rådets beslut 2006/971/EG (4) samt från andra EU-finansieringskällor, och som bygger på ESA:s program för GMES rymdkomponent, vilket övervakas av ESA:s programråd för jordobservation.

3.

Att bistå kommissionen vid förberedandet av en strategisk genomföranderam för det europeiska programmet för jordobservation (GMES), vilket innefattar i) vägledande planering av EU-programmets verksamhet på årlig och flerårig basis, ii) vägledande genomförandeplaner, iii) kostnadsbedömning av GMES verksamhet och en preliminär budgetstrategi, iv) precisering av programmet och utformande av regler för deltagande.

4.

Att få till stånd ett utbyte av erfarenheter och arbetsmetoder inom området för GMES och jordobservation.