22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/1

(1)

I februari 1994 införde rådet genom förordning (EG) nr 229/94 (3) slutgiltiga antidumpningstullar på import av etanolaminer (nedan kallat den berörda produkten) med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat USA).

(2)

Efter en begäran från Conseil européen des fédérations de l'industrie chimique (CEFIC) inleddes i juli 2005 en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Rådet drog efter översynen slutsatsen att slutgiltiga antidumpningstullar skulle införas på import av etanolaminer med ursprung i USA, vilket gjordes genom förordning (EG) nr 1583/2006 (4). Tullarna infördes i form av fasta specifika tullar.

(3)

Efter offentliggörandet i mars 2008 av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart skulle komma att löpa ut för de gällande antidumpningsåtgärderna rörande import av etanolaminer med ursprung i USA (5), mottog kommissionen den 25 juli 2008 en begäran om översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)

Begäran ingavs av BASF SE/AG, INEOS Oxide Ltd, Sasol Germany GmbH och Akzo Nobel Functional Chemicals AB (nedan kallade de sökande unionstillverkarna) för de tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av unionens sammanlagda tillverkning av etanolaminer.

(5)

Begäran grundades på att det var sannolikt att dumpningen och skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(6)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en översyn vid giltighetstidens utgång inleddes och påbörjade därför genom ett tillkännagivande om inledande av ett förfarande en undersökning (6) enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt unionstillverkarna, de exporterande tillverkarna i USA, importörer, handlare, användare i unionen som såvitt känt var berörda samt de amerikanska myndigheterna om inledandet av översynen. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla dem som begärde ett frågeformulär inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Kommissionen gav också de parter som var direkt berörda möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(10)

Svar på frågeformuläret inkom från två exporterande tillverkare i USA, en närstående importör i unionen, en närstående importör i Schweiz, de sökande unionstillverkarna och en industriell användare i unionen. Ytterligare en exporterande tillverkare i USA (Huntsman Petrochemical Corporation) inkom med ett dokument (nedan kallat ståndpunktsdokument) där man hävdade att åtgärderna borde upphävas, dock utan att besvara frågeformuläret.

(11)

Kommissionen samlade in och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(12)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2007 till och med den 30 september 2008 (nedan kallad översynsperioden).

(13)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden). Utvecklingstendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada värderades också med hänsyn till effekterna av den globala ekonomiska krisen på etanolaminmarknaden efter översynsperioden.

(14)

Den berörda produkten är densamma som den som omfattats av tidigare undersökningar, dvs. etanolaminer som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2922 11 00, ex 2922 12 00 och 2922 13 10, med ursprung i USA. Etanolaminer framställs genom att etenoxid (EO), som är en kemisk reaktion mellan eten och syre, får reagera med ammoniak. Denna syntes leder till tre olika konkurrerande reaktioner som ger tre olika typer av etanolaminer: monoetanolamin (MEA), dietanolamin (DEA) och trietanolamin (TEA), beroende på hur många gånger etenoxiden bundits. Det maximala antalet kombinationer begränsas av antalet väteelement i ammoniak, det vill säga tre. De tre olika typernas andelar av slutresultatet beror på tillverkningsanläggningens utformning men kan i viss utsträckning kontrolleras genom förhållandet mellan ammoniaken och etenoxiden (”mol”-förhållandet).

(15)

Den berörda produkten används som en mellanprodukt eller ett tillsatsmedel för ytaktiva ämnen i tvättmedel och kroppsvårdsprodukter, kosmetika, konstgödsel, växtskyddsmedel (glyfosat), korrosionsskyddsmedel, smörjoljor, textilhjälpmedel och mjukmedel (esterkvater), fotokemikalier, vid metall- och pappersbearbetning och träbehandling, som tillsatsmedel vid cementproduktion samt som absorptionsmedel vid gasrening (gör gasen sötare genom att ta bort syror). Produkten kan också användas av tillverkarna själva eller av deras närstående tillverkare vid framställning av etenamin. Nya användningsområden för monoetanolamin innefattar taurin och elektronik, särskilt produkter inom LCD-sektorn.

(16)

Liksom i den ursprungliga undersökningen och den tidigare översynen framgick det att den berörda produkten som tillverkas i USA och exporteras till unionen har samma fysiska och tekniska egenskaper som den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna och att det således inte är någon skillnad mellan produkterna när det gäller användningen. Det har också konstaterats att den berörda produkt som tillverkas i USA och säljs till unionen är identisk med den produkt som säljs på den amerikanska hemmamarknaden. Alla dessa produkter måste därför anses vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det om dumpning fortfarande förekom och, om så var fallet, huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma.

(18)

Av de fyra amerikanska exporterande tillverkare som nämndes i klagomålet var det två som var samarbetsvilliga och en som inte samarbetade i undersökningen utan bara lämnade ett ståndpunktsdokument, medan det fjärde amerikanska företag som nämndes i klagomålet inte lämnade något svar eller några andra upplysningar.

(19)

De två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna svarade för en betydande del (dvs. mer än 90 %, den exakta siffran kan inte uppges av sekretesskäl) av importen till unionen under översynsperioden, nämligen 37 583 ton, vilket är 8,5 % mindre än importen under den tidigare undersökningsperioden (1 juli 2004–30 juni 2005). Importen till unionen av den berörda produkten med ursprung i USA motsvarade 14 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(20)

När det gäller de två samarbetsvilliga amerikanska exporterande tillverkarna fastställdes enligt artikel 2.1 i grundförordningen ett normalvärde för varje typ av den berörda produkten, på grundval av det pris som betalats eller ska betalas på den amerikanska hemmamarknaden av icke-närstående köpare, eftersom försäljningen konstaterades ha skett i tillräckliga volymer och vid normal handel.

(21)

Liksom vid den ursprungliga undersökningen och den tidigare översynen visade denna undersökning på nytt att de två samarbetsvilliga amerikanska exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen via närstående företag. Följaktligen konstruerades exportpriserna i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av de priser till vilka den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende köpare i unionen. Justeringar gjordes för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt den vinst som gjorts i unionen av importföretagen under översynsperioden. När det gällde vinstmarginalen kunde de närstående handlarnas faktiska vinst inte användas, eftersom förhållandet mellan de exporterande tillverkarna och de närstående handlarna innebar att dessa priser inte var tillförlitliga. Vinstmarginalen fastställdes därför på en skälig nivå som inte översteg den faktiska vinstmarginalen hos de närstående handlarna och som överensstämde med de vinstmarginaler som av liknande skäl användes vid den tidigare översynen.

(22)

Normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av den berörda produkten, fritt fabrik och i samma handelsled. För att få en rättvis jämförelse beaktades i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen olikheter i de faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för transportkostnader inom landet och till havs, i efterhand beviljade rabatter, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och importtullar, som alla drogs av från återförsäljningspriserna i syfte att få fram ett pris fritt fabrik.

(23)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen per produktslag på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och de vägda genomsnittliga exportpriserna, i samma handelsled. Av jämförelsen framgick att det förekom dumpning under översynsperioden, om än på en lägre nivå än i den tidigare översynen. Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av cif-värdet vid unionens gräns, var 11,9 % för INEOS Oxide LLC och 0 % för Dow Chemical. När det gäller den andra amerikanska tillverkaren, som inte samarbetade i undersökningen och som under översynsperioden stod för mindre än 5 % (den exakta siffran kan inte uppges av sekretesskäl) av den amerikanska importen av den berörda produkten till unionen, måste dumpningsmarginalen grundas på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

Såsom anges ovan slogs det vid undersökningen fast att dumpning förekom. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 18.6 i grundförordningen fastställs dumpningen på den nivå som konstaterats för INEOS Oxide LLC, dvs. 11,9 %, även för de exportörer som inte samarbetade i undersökningen. Det finns nämligen ingen anledning att anta att en part som inte samarbetade i undersökningen bedrev dumpning i mindre omfattning än en part som samarbetade och att behandla en sådan part gynnsammare än samarbetsvilliga parter. Det bör noteras att inga kontrollerbara uppgifter fanns tillgängliga för den icke-samarbetsvilliga amerikanska tillverkaren, eftersom de kontollerade svaren på frågeformulären från de samarbetsvilliga amerikanska exporterande tillverkarna, jämförda med Eurostatstatistik, utesluter möjligheten att de kvantiteter som saknades exporterats av de samarbetsvilliga amerikanska exporterande tillverkarna.

(24)

Utöver undersökningen av om det förekom dumpning under översynsperioden undersöktes även sannolikheten för fortsatt dumpning.

(25)

Om åtgärderna upphör skulle exportörerna kunna sänka sina exportpriser. En sänkning av exportpriserna skulle göra den amerikanska produkten mer attraktiv på unionsmarknaden. Om exportpriserna skulle sänkas i proportion till nivån för antidumpningstullarna skulle dumpningsmarginalerna under översynsperioden bli 12 % för INEOS Oxide LLC och för de parter som inte samarbetade (i enlighet med artikel 18 i grundförordningen), medan ingen dumpning ändå skulle förekomma för Dow Chemical. Den lilla skillnaden mellan dumpningsmarginalen med tullen inräknad och dumpningsmarginalen utan tull hänger samman med att den allmänna prisnivån för etanolaminer under översynsperioden var relativt hög, vilket innebar att den antidumpningstull som infördes i form av en specifik fast tull hade obetydlig inverkan. Efter översynsperioden har priserna på etanolaminer generellt sjunkit avsevärt, vilket förklaras närmare nedan.

(26)

Överskottskapaciteten i USA under översynsperioden är inte obetydlig. Den outnyttjade produktionskapaciteten i USA under översynsperioden beräknas uppgå till omkring 60 000 ton. Denna beräkning grundas på uppgifter om tillverkningsvolymer från de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, det faktum att den normala, förväntade produktionstakten ligger på omkring 90 % av den nominella kapaciteten, förmodandet att de icke-samarbetsvilliga amerikanska exporterande tillverkarnas faktiska produktionsresultat inte skulle ligga på en lägre nivå än 80 % av den nominella kapaciteten, samt på uppgifter i ledande marknadstidskrifter. Siffran ovan kan komma att uppgå tilll 85 000 ton om mer ambitiösa produktionstal uppnås. Jämfört med en beräknad total nominell kapacitet i USA på 732 000 ton uppgick den beräknade totala efterfrågan, inklusive företagsintern förbrukning, till 588 000 ton. Det relativt låga kapacitetsutnyttjandet var en följd av ett antal händelser de senaste åren, nämligen de selektiva driftstoppen bland amerikanska tillverkare för att hålla lagren nere, kapacitetsökningarna (Dow Chemicals senaste ökning med 45 000 ton och den icke-samarbetsvilliga amerikanska exporterande tillverkarens senaste ökning med 32 000 ton) och effekterna av orkanerna Gustav och Ike för vissa tillverkningsanläggningar och anläggningar för produktion av råvaror. Vad beträffar orkanerna Ike and Gustav hade de fortfarande en viss inverkan under översynsperioden, men effekten försvann efter översynsperioden.

Enligt uppskattningar av PCI Consulting Group (PCI) 2008 blev följden en produktionsförlust på 39 000 ton (7). Förekomsten av potentiell outnyttjad produktionskapacitet i USA under 2007 och 2008, dvs. under en period som ingår i översynsperioden, bekräftas även i en ledande årlig publikation som granskar etanolaminmarknaden (8). I denna publikation uppskattades överutbudet 2007 till 65 000 ton på den amerikanska marknaden. Den outnyttjade kapaciteten på omkring 60 000 ton ska jämföras med de volymer som exporterades från USA till unionen under översynsperioden (37 583 ton) och den totala förbrukningen i unionen (268 000 ton). Detta innebär att det finns potential att öka exporten från USA och ta över en del av unionsmarknaden.

(27)

När det gäller ett antal viktiga amerikanska exportmarknader har undersökningen visat att amerikanska tillverkare kommer att få allt svårare att leverera till dessa marknader, eftersom de nyligen blivit eller snart kommer att bli självförsörjande. På tredjelandsmarknader som försörjs av USA har det nyligen skett eller pågår just nu en rad kapacitetsökningar. Det handlar om

(28)

Sammanfattningsvis finns det, som framgår av skäl 26, en betydande outnyttjad kapacitet som skulle kunna användas till att framställa mer etanolamin och sälja den på unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Dessutom kommer viktiga exportmarknader för amerikanska tillverkare sannolikt att mättas när den lokala tillverkningen ökar, varvid unionsmarknaden blir ett mycket attraktivt alternativ för amerikansk export.

(29)

Vidare undersöktes den tänkbara affärsstrategin för den icke-samarbetsvilliga amerikanska part som nämns i skäl 10. Det erinras om att den enda information som lämnats av denna part var ett ståndpunktsdokument där slutsatsen drogs att importen av etanolaminer med ursprung i USA inte orsakat någon skada och att det inte är sannolikt att den skadevållande dumpningen återkommer. Företaget hävdade att det under översynsperioden endast hade en obetydlig försäljning av den berörda produkten till två icke-närstående och en närstående part i unionen. Man uppgav också att man vill ha en regelbunden och rättvis försäljning till unionen, men lämnade inte några konkreta uppgifter eller någon kontrollerbar information gällande vare sig sitt resultat med avseende på den berörda produkten under översynsperioden eller sin planerade framtida strategi för etanolaminförsäljningen på unionsmarknaden. Slutsatserna när det gäller denna icke-samarbetsvilliga amerikanska tillverkare måste därför grundas på tillgängliga uppgifter, i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 i grundförordningen. I samband med detta hämtades offentligt tillgängliga uppgifter på företagets webbplats och från relevanta data som offentliggjorts i CEH Product Review on Ethanolamines (SRI Consulting), en ledande marknadstidskrift. Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att denna icke-samarbetsvilliga amerikanska tillverkare stod för 29 % av produktionskapaciteten i USA under översynsperioden, och som affärssektor betraktad tillhörde den berörda produkten företagets lönsammaste produktdivisioner.

Unionsmarknadens betydelse generellt sett bekräftades också av att försäljningen till unionen utgjorde omkring 33 % av detta företags totala försäljning. Med tanke på denna tillverkares betydelse på den amerikanska marknaden, dess produktionskapacitet, unionens betydelse för dess affärsverksamhet generellt sett och unionsmarknadens vikt på den globala etanolaminmarknaden, är det rimligt att anta att denna icke-samarbetsvilliga amerikanska tillverkare skulle öka sin export till unionen ytterligare om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Det skulle finnas ett incitament till detta med tanke på de omständigheter som rådde under översynsperioden, särskilt de höga prisnivåerna för den berörda produkten på unionsmarknaden.

(30)

Sedan november 2004 tar Kina ut antidumpningstullar på monoetanolamin och dietanolamin med ursprung i Japan, USA, Iran, Malaysia, Taiwan och Mexiko. Etanolaminer med ursprung i USA omfattas av tullar på mellan 20 % och 74 %. År 2008 gick 11 % av all amerikansk export till Kina (10), en marknad där efterfrågan på den berörda produkten ökar och som 2007 tillverkade omkring 24 % av sin totala inhemska förbrukning av etanolaminer. Det bör noteras att Dow Chemical tillsammans med Petronas bildat samriskföretaget Optimal med en kapacitet på 75 000 ton i Malaysia för att sedan 2002 möta efterfrågan på etanolamin på den asiatiska marknaden. Faktum kvarstår dock att genuint amerikansk export till Kina omfattas av åtgärder, vilket innebär att potentialen att på något betydande sätt absorbera överskottskapacitet i praktiken är begränsad.

(31)

Vidare tycks den amerikanska potentialen att exportera etanolamin till Kina även undergrävas av att de kinesiska tullbestämmelserna för etanolaminer som importeras från Aseanländer har ändrats (importtullen har sänkts från 5 % till 0 %), vilket innebär en ytterligare fördel för etanolamintillverkare i Aseanländerna som exporterar till Kina (11).

(32)

Etanolaminmarknaden har präglats av en starkt ökande efterfrågan på dietanolamin på grund av att dietanolamin används vid tillverkning av glyfosatherbicider. Efterfrågan på trietanolamin styrs särskilt av användare i cementsektorn och av tillverkare av mjukgörande medel. Den främsta marknaden för monoetanolamin är syntesen av organiska föreningar (huvudsakligen etenaminer). En amerikansk förordning som trädde i kraft den 1 januari 2005 och förbjuder användning av alternativa metallbaserade produkter för träbehandling orsakade ökad efterfrågan på monoetanolamin. Uppgifter i ledande tidskrifter tyder dock på att effekten på efterfrågan av 2005 års amerikanska lagstiftningsinitiativ inte längre kommer att ge upphov till stora procentuella förbrukningsökningar i framtiden. Offentligt tillgängliga uppgifter bekräftar också att förbrukningen av monoetanolamin avsett för träskyddsmedel steg från 3 000 ton 2001 till 107 000 ton 2007. Sedan 2006 är dock den årliga tillväxten blygsam (3 %) och inga större förändringar väntas i framtiden. Det beror på att detta marknadssegment har stabiliserats och att det råder konkurrens på marknaden för träskyddsmedel från andra produkter utan monoetanolamin (t.ex. boratbaserade träskyddsmedel, naturligt motståndskraftiga träslag och återvunnet stål). Sammanfattningsvis utvecklades efterfrågan positivt fram till översynsperioden, men förväntas plana ut.

(33)

Tillgängliga uppgifter rörande den tänkbara efterfrågeutvecklingen i USA och övriga världen under perioden fram till 2013 granskades också. Alla siffror i följande skäl grundas på uppgifter från klagandena, Dow Chemical, INEOS Oxide LLC och den kemiska industrins ledande referenspublikationer som ges ut av SRI Consulting, PCI och Tecnon OrbiChem Ltd. Uppgifterna speglar ännu inte den pågående ekonomiska krisens effekter.

(34)

Enligt dessa uppgifter väntas den amerikanska efterfrågans årliga tillväxt uppgå till 3,1 %. Tillväxttakten är högre på andra marknader. Unionens förväntade genomsnittliga årliga tillväxt kommer att uppgå till knappt 4 %, jämfört med 4,6 % i Kina, 5 % i Central- och Sydamerika och 13,4 % i Mellanöstern. Denna situation bekräftar att amerikanska tillverkare måste söka exportmarknader och sträva efter att maximera sin närvaro och sina vinster i de delar av världen som förväntas ha den starkaste tillväxten och där det finns möjlighet att öka marknadsandelen.

(35)

Om efterfrågeutvecklingen jämförs med den tillgängliga produktionskapaciteten framträder följande bild, återigen grundad på uppgifter före krisen: I USA, där den faktiska produktionen under översynsperioden var omkring 65 000 ton högre än den faktiska förbrukningen av produkten, samtidigt som det fanns outnyttjad kapacitet, kommer det att ta en viss tid innan den ytterligare produktionskapacitet som nyligen blev tillgänglig har absorberats. Offentligt tillgängliga uppgifter tyder på att överskottskapaciteten i USA förväntas försvinna först 2013. Det är därmed inte sannolikt att de amerikanska tillverkarnas incitament att exportera kommer att minska under en överskådlig framtid.

(36)

På den europeiska marknaden, däremot, var under 2007 efterfrågan (12) något större än produktionskapaciteten i unionen. Med utgångspunkt i uppgifter från tiden före krisen är det dock osannolikt att denna situation kommer att förbli oförändrad. Om den förväntade tillväxten jämförs med de kapacitetsökningar som tillkännagetts, kan faktiskt en viss överkapacitet väntas om INEOS Oxide Ltd:s investeringsplaner i unionen förverkligas. En sådan kapacitetsökning kan emellertid inte äga rum förrän i slutet av 2010. Unionsmarknaden skulle därmed bli mycket sårbar för ett eventuellt tryck till följd av att amerikanska tillverkare måste säkra marknader för sin överskottsproduktion.

(37)

Överlag kommer den globala produktionskapaciteten sannolikt att öka från omkring 1 764 000 ton till 2 423 000 ton (nominell kapacitet) till 2013. Här ingår ny kapacitet i unionen (+ 119 000), Ryssland (+50 000), Saudiarabien (+ 100 000) och Asien (+ 394 000) (13). I Kina planeras kapacitetsökningar för etanolamin på 344 000 ton under perioden 2009–2011. Med tanke på att en amerikansk tillverkare säljer den berörda produkten till Kina via ett samriskföretag i Malaysia kan det givetvis förväntas att en eventuell ökad självförsörjning i Kina kraftigt kommer att begränsa den amerikanska tillverkarens exportmöjligheter. När det gäller övriga asiatiska marknader bekräftar tillgängliga uppgifter att även de håller på att bli självförsörjande, vilket innebär att de amerikanska tillverkarna sätts under extra press att finna nya marknader.

(38)

Den globala efterfrågan, beräknad utifrån en förväntad tillväxttakt på 3,5–4 %, kommer att öka till 1 836 000 ton till 2013. Med hänsyn till att en del av överskottskapaciteten försvinner vid driftstopp för underhåll och att det därför behövs en viss buffert, visar prognosen för 2013 på jämvikt bara i USA och överskottskapacitet i övriga världen. Sammanfattningsvis tyder kapacitetsökningarna och prognoserna för situationen på marknaden fram till 2013 på att amerikanska exporterande tillverkare sannolikt kommer att dumpa på unionsmarknaden, eftersom det antagligen inte kommer att råda jämvikt mellan utbud och efterfrågan på den amerikanska marknaden förrän 2013.

(39)

Det bör noteras att etanolaminer ingår i handelssektorn för derivatprodukter av etenoxid. Monoetenglykol (MEG) ingår också i denna sektor. Det finns tecken på att de flesta tillverkare av derivatprodukter av etenoxid i Asien försöker inrikta sig på andra produkter än monoetenglykol på grund av den kraftiga nedgången på glykolmarknaderna, vilket leder till att etanolaminerna ökar på marknaden. De mycket låga priserna på monoetenglykol 2008 gjorde att de asiatiska tillverkare som kan framställa både monoetenglykol och etanolaminer valde att gå över till etanolamintillverkning för att förbättra sin lönsamhet överlag (14). Detta kommer sannolikt att leda till skärpt konkurrens på etanolaminmarknaden i Asien, dit 18 % (15) av den sammanlagda amerikanska exporten gick 2008. På grundval av uppgifter från inledningen av den pågående ekonomiska krisen förutsågs stora underskott i Asien på mycket kort sikt (16), men de förväntas ha försvunnit på medellång sikt med tanke på den väsentliga kapacitetsökning för etanolamin i Asien som beskrivs i skäl 27.

(40)

Tillgängliga uppgifter från tiden efter översynsperioden bekräftar att de mycket låga priserna på monoetenglykol kommer att få tillverkare som producerar både monoetenglykol och etanolaminer att inrikta sig på etanolamintillverkning för att förbättra sin generella lönsamhet. När det gäller den globala kapacitetsutvecklingen för monoetenglykol, tyder uppgifter (17) på att kapaciteten för monoetenglykol har ökat med omkring 19 % under skadeundersökningsperioden. Vid sidan av Asien skedde ökningarna främst i länderna i Mellanöstern (Iran, Kuwait och Saudiarabien), där kapaciteten för monoetenglykol kommer att fortsätta att öka fram till 2015. I Mexiko skedde under skadeundersökningsperioden en kapacitetsökning på 40 000 ton för tillverkning av etanolamin, medan tillgängliga uppgifter tyder på att en övergång från tillverkning av monoetenglykol till tillverkning av etanolamin är att vänta. Denna situation bekräftar att världsmarknaden står inför ett allvarligt problem med överutbud i monoetenglykoltillverkningen, vilket förklarar varför de globala priserna på monoetenglykol sjunker.

(41)

Eftersom USA är den viktigaste etanolaminmarknaden i världen, väntas den marknaden bli den första som ställs inför konsekvenserna av överkapaciteten för monoetenglykol, dvs. sjunkande priser på monoetenglykol och användning av råvaran (etenoxid) för tillverkning av etanolaminer i stället för monoetenglykol. Det är uppenbart att överkapaciteten för monoetenglykol och konsekvenserna av den, tillsammans med det redan konstaterade överskottet på etanolamin på den amerikanska marknaden, kommer att sätta press på etanolaminpriserna.

(42)

Generellt sett är försäljning enligt avtal som sluts på längre sikt mindre vanligt på unionsmarknaden än på den amerikanska marknaden, men alla kontrakt som kontrollerades innehöll bestämmelser som medgav en jämförelsevis snabb anpassning av priserna (normalt sett inom några veckor) till följd av en eventuell prisfluktuation. Att det finns ett försäljningsavtal betyder alltså inte att försäljningspriserna fastställs för en längre period och därför är stabila. Enhetspriserna styrs i hög grad av priserna på världsmarknaden.

(43)

Industriella användare i USA och unionen erhåller vanligen liknande villkor på båda marknaderna, eftersom de ofta är multinationella företag som förhandlar fram sina inköp i hela världen och väljer leverantörer som klarar att leverera i liknande omfattning. De två samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljning till handlare och distributörer utgjorde bara mellan 10 % och 20 % av den volym som såldes på den amerikanska hemmamarknaden, och mellan 25 % och 35 % av försäljningen på unionsmarknaden. Enligt bekräftade uppgifter var de amerikanska inhemska priserna till handlare i genomsnitt 7 % lägre än priserna i unionen, och de amerikanska försäljningspriserna till inhemska industriella användare var i genomsnitt omkring 30 % lägre än priserna till användare i unionen. Dessa uppgifter bekräftar att det under översynsperioden var jämförelsevis stor skillnad mellan de två marknaderna, med högre priser på unionsmarknaden än i USA. Med hänsyn till mättnaden på USA:s övriga exportmarknader och prisnivån i unionen skulle åtgärdernas upphörande därför utgöra ett viktigt incitament till att öka exporten till unionen om sådana prisskillnader skulle kvarstå under den närmaste framtiden.

I detta sammanhang noteras, såsom förklaras i skäl 48, att relevanta uppgifter från tiden efter översynsperioden tyder på att de amerikanska priserna översteg priserna i unionen under den perioden, på grund av den globala ekonomiska krisen.

(44)

Uppgifterna avseende översynsperioden och den betydande prisskillnaden mellan de amerikanska priserna och priserna i unionen för industriella användare, som utgör merparten av kunderna, tyder på att åtgärdernas upphörande skulle fungera som ett viktigt incitament till att flytta den amerikanska försäljningen till unionen. Denna situation har under alla omständigheter förändrats under tiden efter översynsperioden, och för de flesta produkttyper skulle amerikansk export kunna konkurrera i prishänseende endast om den skedde till dumpade nivåer (se skäl 48).

(45)

Undersökningen visade att de viktigaste exportmarknaderna för USA under översynsperioden var Kanada, Mexiko, Brasilien och unionen. När det gäller försäljningspriserna är de amerikanska exportpriserna till tredjeländer generellt högre än på den amerikanska hemmamarknaden, och de amerikanska exportpriserna till unionen är överlag högre än priserna till övriga världen. Även om detta delvis kan tillskrivas de lägre exportvolymerna (lägre volymer medför normalt högre priser), bekräftar det också exportmarknadernas betydelse för amerikanska tillverkare, som alltid kan förvänta sig högre priser och därför ser dessa marknader som mycket attraktiva om det uppstår problem som överutbud, överkapacitet eller minskad efterfrågan på den amerikanska hemmamarknaden.

(46)

Priserna på etanolamin sjönk överlag mot slutet av 2008 från en toppnotering under tredje kvartalet och början av fjärde kvartalet 2008. Priserna sjönk därefter på grund av svag efterfrågan och mycket lägre kostnader för eten (18). Det är också uppenbart att detta prisfall ägde rum även på traditionella amerikanska exportmarknader som Kanada, Mexiko och Brasilien (19), vilket visar att priserna på traditionella amerikanska exportmarknader är lägre än i unionen under tiden efter översynsperioden.

(47)

Sammanfattningsvis är alltså den amerikanska marknaden fortfarande i princip den viktigaste försäljningsmarknaden för båda de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Större delen av den amerikanska exporten av den berörda produkten går till unionen och Kanada (som saknar tillverkning av etanolamin), följda av Brasilien och Mexiko. Omkring 20 % av den amerikanska tillverkningen exporterades under översynsperioden, till prisnivåer som i allmänhet var högre än på den amerikanska hemmamarknaden. Under översynsperioden spelade alltså försäljningen till unionen och övriga världen en viktig roll när det gäller användningen av och lönsamheten hos befintlig produktionskapacitet generellt sett. Priserna har visserligen förändrats avsevärt efter översynsperioden, men det råder ingen tvekan om exportmarknadernas fortsatta betydelse för lönsamheten och kapacitetsutnyttjandet. Det finns inget som tyder på att det ovanstående inte gäller även de icke-samarbetsvilliga amerikanska tillverkarna.

(48)

Något som väntas spela en avgörande roll för utvecklingen av den globala kapaciteten och efterfrågan den närmaste tiden är effekten av den senaste tidens ekonomiska kris. DOW Chemical har hävdat att krisen inte kommer att få någon större inverkan på etanolaminindustrin, att den värsta krisen är över och att priserna väntas återhämta sig under andra halvåret 2009. Unionen gjorde däremot gällande att efterfrågan fallit med 30 %, att försäljningspriserna fallit kraftig och att denna minskning var större än prisminskningen på de råvaror som används vid tillverkning av etanolaminer, nämligen etenoxid och ammoniak.

DOW Chemicals påståenden ansågs inte övertygande. Historiskt sett har efterfrågan inom vissa sektorer som är slutanvändare av den berörda produkten, t.ex. kroppsvårdsprodukter, påverkats negativt av ekonomiska nedgångar. Som redan påpekats förväntas den effekt som den amerikanska lagstiftningen om träbehandling haft på efterfrågan avta inom kort, samtidigt som den välkända svagheten hos bygg- och bilsektorerna, i både Europa och USA, inte tycks bidra till efterfrågan på den berörda produkten inom vare sig cementsektorn eller sektorn för bilvätskor, åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Dessutom har de textilrelaterade användningsområdena i USA också upplevt en nedåtgående trend över tiden och sedan en utjämning 2007. På det hela taget bekräftades inte Dow Chemicals påståenden om den ekonomiska krisen och den framtida prisutvecklingen av några offentligt tillgängliga uppgifter som framkommit under undersökningen. Tillgänglig information i ledande facktidskrifter bekräftade unionsindustrins uppgift att efterfrågan sjunkit avsevärt, i vissa sektorer med så mycket som 40 %.

Tillgängliga uppgifter från tiden efter översynsperioden tyder på att dumpningen ökat jämfört med den situation som rådde före översynsperioden. Såsom förklaras ovan var det under översynsperioden jämförelsevis stor skillnad mellan unionsmarknaden och den amerikanska marknaden, med priser som ofta var högre i unionen än i USA. Dumpning konstaterades därför för två amerikanska exportörer, men inte för den tredje. Mot slutet av undersökningsperioden och i oktober 2008 var marknaden tydligt överhettad. Framför allt steg de amerikanska priserna kraftigt och gick förbi priserna i unionen för två av de tre produkttyperna (monoetanolamin och dietanolamin, som stod för 41 % av den amerikanska exporten), medan skillnaden minskade avsevärt för trietanolamin. Även om priserna sjunkit betydligt sedan oktober 2008, tyder de senaste tillgängliga uppgifterna på att priserna i USA fortfarande är högre än i Europa, särskilt på monoetanolamin och dietanolamin. Det innebär att export från USA till Europa måste ske till dumpade priser för att kunna konkurrera med europeiska produkter i prishänseende.

(49)

Det erinras om att dumpning konstaterades för en av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna under översynsperioden, om än på en lägre nivå än vid den tidigare översynen. Även för de exporterade tillverkare som inte samarbetade konstaterades dumpning.

(50)

Jämfört med den tidigare översynen hade marknadsandelen för den amerikanska importen minskat från 16,7 % till 14 %. Det finns fortfarande stor outnyttjad kapacitet i USA, omkring 60 000 ton, även om nivån är lägre än vid den tidigare översynen. Det bör noteras att det låga kapacitetsutnyttjandet under översynsperioden var en följd av tillfälliga händelser, och att utnyttjandet av uppskattningsvis 29 % av den befintliga kapaciteten i USA inte kunde undersökas på grund av bristande samarbetsvilja. Samtidigt väntas efterfrågan på den amerikanska marknaden öka något långsammare än i unionen, och överskottskapaciteten i USA väntas vara absorberad tidigast 2013. Amerikanska tillverkare har dessutom ett incitament att öka sin försäljning till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla, eftersom priserna i unionen i många fall konstaterades vara högre än priserna på både den amerikanska hemmamarknaden och övriga exportmarknader där de amerikanska tillverkarna var verksamma under översynsperioden. Detta visar att det finns ett incitament för amerikanska företag att öka sin närvaro på unionsmarknaden. Det skulle leda till ett överutbud och en nedåtgående prisspiral och därmed en ännu större volym dumpad import än under översynsperioden. Sannolikheten för fortsatt/ökad dumpning på grundval av uppgifter från översynsperioden ökar ytterligare om hänsyn tas till utvecklingen efter översynsperioden. Efter översynsperioden och som en följd av den globala ekonomiska krisen översteg de amerikanska priserna unionspriserna för en betydande andel av den berörda produkten, medan prisnivåerna i övriga världen generellt sett är lägre. Utvecklingen efter översynsperioden innebär att de amerikanska tillverkarna, för att kunna konkurrera med unionsindustrin, skulle tvingas dumpa sina produkter i ännu större utsträckning än under översynsperioden.

(51)

Sammanfattningsvis är det sannolikt att dumpningen fortsätter och risk att importvolymerna ökar, vilket skulle kunna utmynna i ett pristryck nedåt i unionen, åtminstone under tiden fram till 2013, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(52)

Klagomålet ingavs för fyra kända etanolamintillverkare i unionen, som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 95 %, av unionens sammanlagda kända tillverkning av den likadana produkten.

(53)

De fyra sökande unionstillverkarna samarbetade till fullo vid undersökningen. Ytterligare ett unionsföretag, LUKOIL Neftochim Bourgas AD, stödde klagomålet som unionstillverkare, men besvarade inte frågeformuläret och lämnade inga andra uppgifter eller siffror. De sökande unionstillverkarna har tillverkningsanläggningar i Frankrike, Tyskland, Sverige och Belgien.

(54)

Det bör noteras att en unionstillverkare, INEOS Oxide Ltd, också har intressen i USA. Under undersökningen förklarade denna tillverkare att den ser sig som en genuin unionstillverkare. Under översynsperioden importerade företaget den berörda produkten från sin närstående amerikanska tillverkare, men importens andel i förhållande till företagets unionsproduktion är mindre än 10 %. Enligt tillgängliga uppgifter har denna tillverkare dessutom planer på att öka kapaciteten i unionen till utgången av 2010. Detta företag kan därför betraktas som en genuin unionstillverkare, eftersom importen inte utgör kärnan i dess affärsverksamhet. Det anses därför inte lämpligt att undanta denna tillverkare från definitionen av unionsindustrin enligt artikel 4.1 a i grundförordningen.

(55)

De tre unionstillverkarna är därför BASF SE/AG, INEOS Oxide Ltd, Sasol Germany GmbH och Akzo Nobel Functional Chemicals AB, och de anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. De kallas nedan unionsindustrin.

(56)

Undersökningen visade att en del av tillverkningen av etanolaminer i unionen liksom i den tidigare översynen är avsedd för företagsinternt bruk. Tre av de fyra företag som utgör unionsindustrin tillverkar etanolaminer för företagsinternt bruk. Undersökningen bekräftade att unionsindustrin inte köper den berörda produkten för företagsinternt bruk från oberoende parter, vare sig inom eller utanför unionen, och att den företagsinterna produktionen används för tillverkning av andra produkter i senare led i förädlingskedjan. Etanolaminer för företagsinternt bruk anses följaktligen inte konkurrera med etanolaminer som finns tillgängliga på unionsmarknaden (nedan kallad den öppna marknaden).

(57)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av volymen av unionstillverkarnas egen produktion för den öppna marknaden inom unionen och för den företagsinterna marknaden tillsammans med uppgifter om importvolymen från tredjeländer till unionen minus unionstillverkarnas export. Dessutom gjordes uppskattningar för den icke-samarbetsvilliga tillverkaren, som svarar för en mycket liten del av tillverkningen i unionen.

(58)

På denna grundval utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

(59)

Förbrukningen på den öppna marknaden ökade med 41 % under skadeundersökningsperioden, och den största ökningen skedde mellan 2007 och översynsperioden. När det gäller den företagsinterna marknaden minskade förbrukningen med 17 %.

(60)

Volymen av importen av den berörda produkten till unionen från USA minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden. En liten importökning konstaterades dock mellan 2007 och översynsperioden. Sammanfattningsvis ökade inte de amerikanska tillverkarnas export till unionen på grund av i) driftsproblem (de omfattande följderna av orkaner för den amerikanska tillverkningen och exporten) och det behov av att möta efterfrågan på den amerikanska hemmamarknaden som blev följden, och ii) det stramare förhållandet mellan utbud och efterfrågan globalt sett, som orsakats av produktionsmisslyckanden i andra delar av världen och bättre affärsmöjligheter genom användning av råvaror avsedda för etanolaminer för att i stället tillverka monoetenglykol. En amerikansk tillverkare upphörde dessutom nästan helt med sin export till unionen under skadeundersökningsperioden, vilket bidrog till den nedgång som konstaterats. Det ska också noteras att stora delar av importen från USA under översynsperioden inte dumpades.

(61)

Det genomsnittliga importpriset ökade kontinuerligt under hela skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga priset vid import från USA var överlag alltid lägre än unionsindustrins genomsnittliga priser.

(62)

Marknadsandelen för importen från USA minskade med 9,6 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Även detta beror på de problem som beskrivs i skäl 60.

(63)

Vid analysen av prisunderskridandet jämfördes de priser på importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som betalas av oberoende kunder med unionsindustrins priser, på grundval av vägda genomsnitt för jämförbara produkttyper under översynsperioden. Unionsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik och jämfördes med importpriserna cif vid unionens gräns, inklusive tullar av alla slag. Prisjämförelsen gjordes för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där så var nödvändigt och efter avräkning av rabatter och avdrag.

(64)

Inget prisunderskridande av unionsindustrins försäljningspriser kunde konstateras med hjälp av denna metod.

(65)

Importen från andra tredjeländer har ökat stadigt under skadeundersökningsperioden, med en toppnotering 2007 och en vikande tendens mellan 2007 och översynsperioden. Under skadeundersökningsperioden var den dock alltid betydligt mindre än importen från USA. De viktigaste övriga exportländerna är Ryssland, Mexiko, Iran och Taiwan. Vid sidan av Ryssland, vars export ökar stadigt, uppvisar alla övriga länder en skiftande exportutveckling med kvantiteter som ökar och minskar från år till år.

(66)

Det erinras om att industrin även tillverkar för företagsintern användning. Följande indikatorer har fastställts med utgångspunkt i både försäljning på den öppna marknaden och företagsintern användning: lager, produktion, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, räntabilitet, kassaflöde, kapitalanskaffningsförmåga, sysselsättning, produktivitet och löner. Övriga indikatorer, framför allt försäljning och vinst, avser försäljning på den öppna marknaden. Med tanke på utvecklingen på den företagsinterna marknaden, dvs. att den företagsinterna förbrukningen i stort sett följer samma utveckling som försäljningen på den öppna marknaden, kan slutsatser dras om den företagsinterna marknaden.

(67)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins tillverkning och kapacitet gradvis med 13 %. Unionsindustrins kapacitetsutnyttjande låg stabilt på en hög nivå strax under 90 %. Enligt tillgängliga uppgifter är denna nivå för kapacitetsutnyttjandet nära den högsta nivån för den berörda industrin. Den parallella ökningen av tillverkningen och kapaciteten, som ändå förblev lägre än den allt större förbrukningen i unionen, bekräftar att unionsindustrin kunde dra fördel av de befintliga åtgärderna och utnyttja den ökade efterfrågan på den berörda produkten (som tillskrivs den tilltagande efterfrågan i de olika industrier i senare led som använder etanolaminer).

(68)

Unionsindustrins lager har också ökat i och med den generella ökningen av förbrukningen i unionen. Detta anses dock inte som någon särskilt meningsfull indikator, eftersom etanolamintillverkning är kundspecifik och mestadels baseras på långfristiga avtal som vanligen ingås i slutet av kalenderåret.

(69)

Unionsindustrins försäljning ökade avsevärt under hela skadeundersökningsperioden (med 54 %). Eftersom förbrukningen på unionens öppna marknad samtidigt ökade kraftigt, var dock ökningen av unionsindustrins marknadsandel relativt blygsam (6,4 procentenheter) under skadeundersökningsperioden. Dessa trender bekräftar att unionsindustrin kunde dra fördel av de befintliga åtgärderna. Det genomsnittliga enhetspriset för unionsindustrins egen produktion steg med 31 % under skadeundersökningsperioden. Denna situation speglar den stora prisökningen på råvaror som används vid framställning av etanolaminer, men även en ökad lönsamhet, särskilt under översynsperioden.

(70)

Den iakttagna ökningen av unionsindustrins försäljningspriser ligger också i linje med den globala prisökningen på världsmarknaden för etanolaminer. Detta anses hänga samman med en rad extraordinära och tillfälliga händelser som ägde rum under skadeundersökningsperioden, framför allt från 2007 fram till översynsperioden. Å ena sidan steg kostnaderna för råvaror (etenoxid, främst en oljebaserad derivatprodukt och ammoniak) kraftigt under denna period. Å andra sidan upplevde världsmarknaden en avsevärd åtstramning av jämvikten mellan utbud och efterfrågan globalt sett under samma period. Detta är ett resultat av olika faktorer, t.ex. problem med den amerikanska tillverkningen och exporten på grund av orkaner, tillverkningssvårigheter i Asien, kraftigt ökad efterfrågan på produkter i senare led i förädlingskedjan (jordbrukskemikalier och framför allt glyfosat) som använder etanolaminer som råvara, och problem med tillverkning av produkter (i synnerhet monoetenglykol) som använder samma råvaror som vid tillverkning av etanolaminer, vilket fick tillverkare som framställer både monoetenglykol och etanolaminer att tillfälligt övergå till det förra.

(71)

Unionsindustrin ökade sin lönsamhet avsevärt under skadeundersökningsperioden. Denna förbättring ska ses mot bakgrund av den globala ökningen av etanolaminpriserna, en amerikansk tillverkares beslut att nästan upphöra med sin export till unionen, vilket bidrog till minskningen av importen från USA, och en ökad efterfrågan på etanolamin både i unionen och globalt. Det sistnämnda ledde till ökade försäljningsvolymer och en ökning av försäljningspriserna, som vid översynsperiodens utgång var mer markant än den motsvarande ökningen av tillverkningskostnaden.

(72)

Investeringsnivån uppvisar en icke-linjär utveckling under skadeundersökningsperioden. Investeringarna var nödvändiga dels för underhållet av tillverkningsanläggningarna, dels för måttliga kapacitetsökningar för att dra fördel av den ökade förbrukningen och tillgodose exportbehoven. Räntabiliteten, uttryckt som förhållandet mellan unionsindustrins nettovinst och dess investeringars nettobokföringsvärde, uppvisar en avsevärd förbättring under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins kassaflöde uppvisar också en betydande förbättring under skadeundersökningsperioden.

(73)

Antalet anställda i unionsindustrin som arbetar med tillverkning av den likadana produkten steg något under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin kunde kontrollera utvecklingen av arbetskraftskostnaden per anställd under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten, uttryckt som produktionsvolym per anställd, förbättrades något under samma period. Utvecklingen för arbetskraftskostnaden och produktiviteten hade positiv inverkan genom att tillverkningskostnaderna kunde hållas under strikt kontroll och bidrog därmed till resultatförbättringen.

(74)

Dumpningen fortsatte under översynsperioden, men på en lägre nivå än vad som konstaterats i den tidigare översynen.

(75)

Såsom visas ovan har unionsindustrin haft möjlighet att återhämta sig från den tidigare dumpningen, särskilt när det gäller lönsamhet, försäljning och marknadsandel.

(76)

Unionsindustrins exportvolym till tredjeländer ökade med 21 % under skadeundersökningsperioden. Denna avsevärda förbättring inleddes 2007 och fortsatte fram till översynsperioden och tillskrevs främst den kraftigt ökade efterfrågan på etanolaminer på de asiatiska marknaderna till följd av produktionssvårigheterna på dessa marknader under samma period. Exportförsäljningspriserna har följt ungefär samma mönster som priserna i unionen. Även denna omständighet tillskrivs det faktum att perioden mellan 2007 och översynsperioden har präglats av en betydande åtstramning av förhållandet mellan utbud och efterfrågan på global nivå.

(77)

Den volym etanolaminer som förbrukades på unionsmarknaden ökade med 41 %, medan importen från USA minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade unionsindustrin sin försäljningsvolym och sin motsvarande marknadsandel.

(78)

Unionsindustrins situation förbättrades under skadeundersökningsperioden. De relevanta skadeindikatorerna visar på en gynnsam situation i fråga om ekonomiskt resultat. Unionsindustrin hade ett högt kapacitetsutnyttjande och nådde betydande vinstmarginaler, upprätthöll ett stabilt kassaflöde, ökade sina investeringar och höll arbetskraftskostnaden under kontroll. Den kunde dessutom dra fördel av en rad exceptionella händelser under perioden mellan 2007 och översynsperioden som bidrog till att höja priserna och inverkade positivt på det ekonomiska resultatet.

(79)

Eftersom indikatorerna för unionsindustrin visar en positiv utveckling, går det inte att fastställa att vållandet av väsentlig skada har fortsatt. Det undersöktes därför om det är sannolikt att skadan återkommer om åtgärderna upphör att gälla.

(80)

Det erinras om att det konstaterats att två amerikanska exporterande tillverkare fortsatte att dumpa under översynsperioden. En av de två dumpande exportörerna samarbetade inte. Eftersom den exportören omfattas av de hårdaste antidumpningsåtgärderna och är en stor tillverkare på den amerikanska marknaden, borde denne exportör ha det största incitamentet att återvända till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(81)

Såsom beskrivs närmare i avsnitt C har vid undersökningen ett antal faktorer fastställts som tyder på att den dumpade importen från USA sannolikt skulle öka avsevärt om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Det rör sig om följande faktorer:

(82)

Allt detta innebär att de amerikanska tillverkarna måste finna nya kunder, och det lämpligaste alternativet för dem vore att inrikta sig på unionsmarknaden.

(83)

Under översynsperioden hade unionsindustrin en stark utveckling. Detta hänger samman med den stora efterfrågan på den berörda produkten, som översteg utbudet. En ökad import av de redan dumpade etanolaminerna med ursprung i USA skulle dock sätta avsevärd press på unionsindustrin och undergräva dess resultat.

(84)

Det noteras dessutom att etanolaminer är en råvara, dvs. de olika produkttyperna tillverkas enligt vissa tekniska standarder, och produkter från en källa kan enkelt ersättas med produkter från en annan källa. På en marknad som präglas av överutbud blir därför priset det främsta konkurrensmedlet.

(85)

Mot denna bakgrund kan den kombination av faktorer som beskrivs ovan relativt snabbt äventyra den stora efterfrågan på etanolaminer och leda till ett överutbud på unionsmarknaden. En ökning av dumpad import skulle ge ett pristryck nedåt på försäljningspriserna, vilket i sin tur skulle ha en negativ inverkan på unionsindustrins resultatrelaterade indikatorer, framför allt lönsamheten. Om dumpningen skulle öka skulle det röra sig om prisunderskridande.

(86)

Sannolikheten för återkommande skada såsom beskrivs i föregående avsnitt ökar på grund av att etanolaminmarknaden har förändrats till följd av den ekonomiska krisen hösten 2008. Många nyckelparametrar har förändrats avsevärt; det gäller både exporten och unionsindustrins situation. Såsom förklaras ovan tyder tillgängliga uppgifter på att det sker en kraftig ackumulering av dumpad import efter översynsperioden på grund av att de amerikanska prisnivåerna för två produkttyper är högre än de europeiska prisnivåerna, medan prisskillnaden för den tredje typen snabbt håller på att försvinna. Uppgifter från Eurostat visar också att importen från USA under andra kvartalet 2009 (15 052 ton) fördes in i unionen till 20 % lägre pris än under översynsperioden.

(87)

I avsaknad av åtgärder skulle den ökade dumpade importen konkurrera med en unionsindustri som försvagats betydligt. Offentligt tillgängliga uppgifter som inhämtats under loppet av undersökningen tyder också på minskad efterfrågan och försäljning och mindre stordriftsfördelar, outnyttjad produktionskapacitet, allt sämre ekonomiskt resultat osv. (21). På grund av den pågående ekonomiska krisen var efterfrågan på etanolamin svag på unionsmarknaden. Unionsindustrins tillverkare tvingades därför minska sin produktion.

(88)

Unionsindustrins kapacitetsutnyttjande ligger i dag på 70 %, dvs. mycket lägre än under översynsperioden då nästan hela kapaciteten utnyttjades. Unionsindustrins försäljningsvolym har dessutom minskat med omkring 30 %, samtidigt som försäljningspriserna fallit med 35–40 % efter översynsperioden. Samtidigt visar tillverkningskostnadens och lönsamhetens utveckling efter översynsperioden att det tycks råda stor obalans mellan råvarukostnaden och priserna på etanolamin, vilket ytterligare undergräver unionsindustrins ekonomiska resultat. Kostnaden för de två råvaror som används vid tillverkning av etanolamin (eten och ammoniak) har nämligen minskat mycket mindre än priserna på etanolamin under perioden efter översynsperioden. Detta har lett till kraftigt minskade vinstmarginaler för unionsindustrin, som nu upplever antingen förluster eller ensiffriga vinstmarginaler.

(89)

Unionsindustrin befinner sig alltså inte längre i en till synes stabil situation, utan i en situation där trycket från den dumpade importen med största sannolikhet kommer att sätta i gång en nedåtgående spiral som kommer att bli mycket värre än den som bedömdes som sannolik på grundval av uppgifterna för översynsperioden.

(90)

Den ekonomiska situation som beskrivs ovan har reducerat unionsindustrins affärsmöjligheter. Å ena sidan skulle unionsindustrin inte ha möjlighet att utöka sin kundbas i unionen, eftersom det inte finns några tecken på att dess huvudsakliga konkurrenter på unionsmarknaden (dvs. de amerikanska tillverkarna) har slutat att exportera till unionen. Å andra sidan verkar det inte heller vara möjligt att lindra trycket på unionsindustrin genom produktionsökningar för företagsintern användning, eftersom det inte finns några tecken på att de ekonomiska utsikterna för produkter i senare led (t.ex. etenamin, herbicider och katalysatorer) skulle kunna kompensera för trycket på etanolaminmarknaden.

(91)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla är det mycket sannolikt att den dumpade importen från USA till unionen skulle öka betydligt, vilket utan tvivel skulle leda till återkommande skada. Amerikanska tillverkare går miste om traditionella marknader, medan överutbudet på monoetenglykol skulle leda till ökad tillverkning av etanolamin, som skulle få lov att säljas på andra marknader än den amerikanska. Dessutom har den ekonomiska krisen påverkat unionsindustrin, som utsätts för tryck från den befintliga dumpade importen från USA och inte har någon annan hållbar lösning på problemet med skadevållande dumpning än att behålla antidumpningstullarna. Ingenting tyder på att situationen inte skulle förvärras om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(92)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om bibehållandet av de befintliga antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en undersökning av alla berörda parters intressen, dvs. intressena hos unionsindustrin, importörer, handlare, grossister och industriella användare av den berörda produkten.

(93)

Det bör erinras om att det vid de tidigare undersökningarna inte ansågs strida mot unionens intresse att vidta åtgärder. Den aktuella undersökningen är dessutom en översyn vid giltighetstidens utgång, vilket innebär att man undersöker en situation där antidumpningsåtgärder redan har införts.

(94)

På denna grundval undersöktes om det, trots slutsatsen att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta och skadan återkomma, fanns tvingande skäl att dra slutsatsen att det i detta fall inte skulle ligga i unionens intresse att bibehålla åtgärderna.

(95)

Det erinras om att det under översynsperioden fortfarande förekom dumpning och att det är sannolikt att dumpningen av den berörda produkten med ursprung i USA kommer att fortsätta och skadan för unionsindustrin återkomma.

(96)

Unionsindustrin har visat sig vara livskraftig och konkurrenskraftig, vilket bekräftas av den positiva utvecklingen för de flesta ekonomiska indikatorer. De antidumpningsåtgärder som tidigare införts har bidragit till att återställa lönsamheten och möjliggöra en tillräcklig räntabilitet. Detta kan befrämja nya investeringar 2010. Det ligger därför i unionsindustrins intresse att åtgärderna mot dumpad import från USA bibehålls.

(97)

Eftersom ingen handlare eller grossist ville samarbeta, drogs slutsatsen att dessa parter inte berörs i någon större utsträckning av om åtgärderna upphör eller fortsätter att gälla. Vidare framkom det inte vid undersökningen att det finns några icke-närstående importörer, utan all import till unionen av den berörda produkten med ursprung i USA sker via importörer som är närstående de amerikanska exporterande tillverkarna.

(98)

En fortsatt tillämpning av åtgärderna kommer inte att ändra den nuvarande situationen för de närstående importörerna, som hade gjort vinster under översynsperioden med marginaler som låg i linje med marknadsvillkoren. Närstående importörers intressen utgör under alla omständigheter, åtminstone i ett fall som detta, en integrerad del av intressena hos de exporterande tillverkarna, eftersom dessa kan vara avgörande för de närstående importörernas strategi. Det erinras om att exporterande tillverkares intressen inte ingår i analysen av unionens intresse.

(99)

Eftersom en fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle innebära att antidumpningsåtgärderna förnyades för tredje gången, ägnades de industriella användarnas intresse särskild uppmärksamhet.

(100)

Det var bara en användare inom esterkvattillverkningen för mjukmedel som gav sig till känna i denna undersökning. Esterkvater tillverkas med hjälp av trietanolamin, används som mjukmedel och saluförs av företag som Unilever, Henkel, Colgate Palmolive, Procter & Gamble och Benckiser/Reckitt. Den industriella användaren i fråga köpte under översynsperioden etanolaminer från både den amerikanska industrin och unionsindustrin. Denna industriella användares import utgjorde en liten del av den sammanlagda importen från USA (mellan 15 % och 25 % – den exakta siffran kan inte uppges av sekretesskäl).

(101)

Den enda samarbetsvilliga industriella användaren hävdade att användarna i unionen drabbats av antidumpningsåtgärderna, eftersom de är beroende av etanolaminimport som en kompletterande källa för att tillgodose efterfrågan i. Dessutom hävdades att användarna i unionen verkar på mycket konkurrensutsatta och priskänsliga marknader med tryck från tillverkare i senare led. De måste också köpa råvaror till lägsta möjliga pris för att minimera kostnaderna. Enligt denna industriella användare skulle därför ett högre pris på etanolamin äventyra dess affärsverksamhet och undergräva dess lönsamhet. Denna part drog därför slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att fortsätta att tillämpa åtgärderna, eftersom den ovan beskrivna situationen skulle lindras om antidumpningsåtgärderna upphörde att gälla.

(102)

Det konstaterades att trietanolamin under översynsperioden stod för en betydande del (mellan 20 % och 30 %) av den totala tillverkningskostnaden för esterkvater hos den enda samarbetsvilliga industriella användaren. Det står klart att ett avskaffande av antidumpningsåtgärderna åtminstone på kort sikt skulle lindra den börda som kostnaden för trietanolamin som råvara innebär för detta företag. Eftersom detta företag köper mycket stora mängder trietanolamin från unionsindustrin, väntas dock inte en eventuell ändring av antidumpningsåtgärderna i slutändan påverka just denna industriella användare i någon större utsträckning. I detta sammanhang undersökte kommissionen effekten av de gällande antidumpningsåtgärderna på företagets omsättning med avseende på esterkvattillverkningen med hjälp av etanolaminer som importeras från USA. Tillgängliga uppgifter tyder på att antidumpningstullen överlag har begränsad inverkan (mellan 1 % och 5 %, den exakta siffran kan inte uppges av sekretesskäl) på det aktuella företagets omsättning. Det förklarar varför företaget kunde fortsätta med sin affärsverksamhet inom denna sektor trots en betydande ökning av priserna på etanolamin fram till översynsperioden och trots att antidumpningsåtgärder införts. Det bör också noteras att esterkvater endast står för en begränsad del av denna industriella användares verksamhet som helhet.

(103)

Vidare undersöktes utvecklingen för priserna på trietanolamin efter översynsperioden och deras inverkan på tillverkningskostnaden för den enda samarbetsvilliga industriella användaren. I detta sammanhang erinras det om att priserna på etanolaminer har sjunkit betydligt efter översynsperioden. Med hänsyn till den prisutveckling som observerats för trietanolamin och till kostnadsstrukturen inom esterkvatindustrin anses trietanolaminets betydelse för den totala kostnaden för den färdiga produkten ha minskat efter översynsperioden. Tillgängliga uppgifter tyder på att de lägre priserna på trietanolamin för denna industriella användares del skulle kunna leda till att kostnaden för trietanolamin minskar med mellan 20 % och 25 %. Det skulle innebära att den totala tillverkningskostnaden för de färdiga produkterna minskade med mellan 15 % och 20 %.

(104)

Effekten av fortsatta antidumpningsåtgärder för den enda samarbetsvilliga industriella användaren analyserades också genom en undersökning av företagets tidigare ekonomiska resultat, särskilt med avseende på lönsamhet och försäljning. När det gäller lönsamheten konstaterades att den enda samarbetsvilliga industriella användaren, trots den gällande åtgärden, under skadeundersökningsperioden nådde en marginell lönsamhet för produkter innehållande etanolaminer. Vad försäljningen beträffar, konstaterades det att den enda samarbetsvilliga industriella användaren avsevärt ökade sin exportförsäljning av produkter innehållande etanolaminer, medan försäljningen i unionen minskade något. Dessa trender gällde i lika hög grad produkter tillverkade med hjälp av etanolaminer med ursprung i USA eller i unionen. Situationen visar att förekomsten av antidumpningsåtgärder inte påverkade företagets beslutsfattande i fråga om försäljning, vilket bekräftar att företaget framgångsrikt kunde fortsätta med verksamheten utan några märkbara problem med försäljning eller lönsamhet. Det fanns inga uppgifter av betydelse som tydde på att denna situation skulle förändras om antidumpningsåtgärderna förlängs.

(105)

Slutligen fanns det inga tvingande bevis som styrker påståendet att den snäva marknaden för industriella användare direkt kan tillskrivas bristande utbud på etanolaminer från unionsindustrin.

(106)

Sammanfattningsvis var effekten av antidumpningstullen på den samarbetsvilliga industriella användarens tillverkningskostnad för de färdiga produkterna under översynsperioden relativt begränsad, och ett avskaffande av antidumpningsåtgärderna skulle bara ge en marginell lindring. När det gäller priserna på trietanolamin har dessutom situationen efter översynsperioden redan haft en positiv inverkan på företagets kostnadsstruktur. Kommissionen kom därför fram till att den enda samarbetsvilliga industriella användaren inte skulle påverkas väsentligt om åtgärderna bibehölls. Eftersom ingen annan användare samarbetade i undersökningen och inga andra relevanta uppgifter lämnades av någon part i denna fråga, dras slutsatsen att analysen ovan i lika hög grad bör gälla alla industriella användare som kan påverkas av etanolaminmarknaden.

(107)

Undersökningen har visat att de gällande antidumpningsåtgärderna har bidragit till unionsindustrins återhämtning. Unionsindustrin skulle gynnas av fortsatta åtgärder som skulle göra det möjligt att upprätthålla de nuvarande lönsamma prisnivåerna och ge utrymme för nya investeringar. Om åtgärderna tilläts upphöra att gälla, skulle detta äventyra återhämtningsprocessen, såsom beskrivs närmare i avsnitt F. Fortsatta åtgärder är därför i unionsindustrins intresse.

(108)

Det verkar inte finnas några icke-närstående importörer, och inga icke-närstående handlare eller grossister gav sig till känna. All import från USA sker via närstående handlare, som medan åtgärderna tillämpades befanns ha uppnått vinstmarginaler under översynsperioden som ligger nära de marginaler som är vanliga på marknaden.

(109)

De gällande åtgärderna förefaller inte heller tidigare ha fått några betydande negativa effekter för användarnas ekonomiska situation. De uppgifter som inhämtats under den nuvarande undersökningen tyder därför på att en eventuell prisökning till följd av införandet av antidumpningsåtgärder inte skulle vara oproportionerlig jämfört med den fördel som unionsindustrin skulle få om man undanröjde den snedvridning av handeln som den dumpade importen orsakar.

(110)

När det gäller unionens intresse dras därför slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl att inte fortsätta med de nu gällande antidumpningsåtgärderna mot import av etanolaminer med ursprung i USA.

(111)

Det anses därför lämpligt att bibehålla de nu gällande antidumpningsåtgärderna mot import av etanolaminer med ursprung i USA.

(112)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de gällande åtgärderna. De beviljades också en tidsfrist inom vilken synpunkter och krav kunde lämnas efter det att dessa uppgifter meddelats. Relevanta synpunkter har lämnats och analyserats, men har inte lett till någon ändring av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(113)

Undersökningen visade att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta (och att den dumpade exportens volym skulle öka) och att skadan skulle återkomma.

(114)

Även om hänsyn tas till att en av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna inte bedrev dumpning och det (därför) förutsätts att dess del av importen från USA inte kommer att dumpas i framtiden, är villkoren för fortsatt tillämpning av tullar på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen uppfyllda.

(115)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av etanolaminer med ursprung i USA som infördes genom förordning (EG) nr 1583/2006 bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(116)

Det anses vidare lämpligt att bara behålla åtgärderna under en period på ytterligare två år. Detta grundas på ett antal skäl, t.ex. sannolikheten för återkommande skadevållande dumpning som har sin grund i i) de amerikanska exporterande tillverkarnas fortsatta dumpning, trots de gällande åtgärderna, och ii) den förväntade ökningen av importen till unionen på grund av den befintliga överskottskapaciteten på 60 000 ton i USA och avsaknaden av motsvarande inhemsk efterfrågan som kan absorbera denna överskottskapacitet i USA. Dessutom omfattas en av de icke-samarbetsvilliga amerikanska tillverkarna för närvarande av den högsta antidumpningstullen och har därför det största incitamentet att återvända till unionsmarknaden om åtgärderna upphör att gälla. Detta företag förfogar dessutom över det nödvändiga distributionsnätet, eftersom det säljer andra kemiska produkter på unionsmarknaden och har uppgett att det betraktar unionen som en viktig exportmarknad.

(117)

Vidare väntas den amerikanska överskottskapacitet gradvis försvinna fram till 2013, och det finns planer på att öka kapaciteten i unionen i slutet av 2010. Dessa överväganden, tillsammans med osäkerheten när det gäller den rådande globala ekonomiska krisens inverkan på etanolaminmarknaden (både globalt men även, och viktigare, på unionsnivå), motiverar bibehållandet av åtgärderna i endast två år.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/21

(1)

I rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2009.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/23

(1)

I rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3), fastställs kvoter för 2009.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/25

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/27

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 619/2008 av den 27 juni 2008 om inledande av en stående anbudsinfordran för exportbidrag för vissa mjölkprodukter (2) föreskrivs en stående anbudsinfordran för exportbidrag för skummjölkspulver.

(2)

I enlighet med artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 1454/2007 av den 10 december 2007 om gemensamma bestämmelser för ett anbudsförfarande för fastställande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter (3) och efter en bedömning av de anbud som lämnats in inom ramen för anbudsinfordran bör exportbidrag inte beviljas för den anbudsperiod som löper ut den 19 januari 2010.

(3)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/28

(1)

I artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i del XIX i bilaga I till samma förordning och priserna för dessa produkter i gemenskapen får utjämnas genom ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för ägg bör därför exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och kriterierna i artiklarna 162–164, 167, 169 och 170 i förordning (EEG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 164.1 i förordning (EEG) nr 1234/2007 kan det vara nödvändigt att anpassa bidraget efter bestämmelseort, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (3) samt kraven på märkning i punkt A i bilaga XIV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/30

(1)

I artikel 162.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 föreskrivs att skillnaden mellan priserna inom den internationella handeln för de produkter som avses i artikel 1.1 s och som förtecknas i del XIX i bilaga I i nämnda förordning och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag då produkterna exporteras i form av varor som förtecknas i del V i bilaga XX till samma förordning.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2) anges de produkter för vilka det ska fastställas en bidragssats som ska tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i del V i bilaga XX till förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 14.2 b i förordning (EG) nr 1043/2005 ska bidragssatsen för 100 kg av var och en av basprodukterna i fråga fastställas för samma period som den period för vilken bidragsbeloppen fastställs för dessa produkter som exporteras i obearbetat tillstånd.

(4)

I artikel 11 i jordbruksavtalet som slöts inom ramen för Uruguayrundan föreskrivs att bidrag som beviljas för export av en produkt som ingår i en vara inte får överstiga det bidrag som tillämpas på produkten när den exporteras i obearbetat skick.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/32

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 619/2008 av den 27 juni 2008 om inledande av en stående anbudsinfordran för exportbidrag för vissa mjölkprodukter (2) fastställs bestämmelser för en stående anbudsinfordran.

(2)

Enligt artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 1454/2007 av den 10 december 2007 om gemensamma bestämmelser för ett anbudsförfarande för fastställande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter (3) och efter en bedömning av de anbud som lämnats in inom ramen för anbudsinfordran bör exportbidrag inte beviljas för den anbudsperiod som löper ut den 19 januari 2010.

(3)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/33

(1)

I enlighet med artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som avses i del XV i bilaga I till den förordningen och priserna i gemenskapen utjämnas genom exportbidrag.

(2)

Med tanke på den rådande situationen på marknaden för nötkött bör det fastställas exportbidrag i enlighet med bestämmelserna och kriterierna i artiklarna 162–164 och 167–170 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

I enlighet med artikel 164.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får exportbidragen variera för olika bestämmelseorter, om det är nödvändigt, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som är försedda med ett kontrollmärke i enlighet med artikel 5.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2). Produkterna bör också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (3) samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (4).

(5)

Villkoren i artikel 7.2 tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1359/2007 av den 21 november 2007 om villkoren för beviljande av särskilda exportbidrag för vissa urbenade styckningsdelar av nötkreatur (5) leder till en minskning av det särskilda bidraget, om den mängd urbenat kött som är avsedd för export uppgår till mindre än 95 %, men mer än 85 %, av vikten av den sammanlagda mängden styckningsdelar från urbeningen.

(6)

Kommissionens förordning (EG) nr 993/2009 (6) ska därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/37

(1)

I artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i del XX i bilaga I till samma förordning och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får utjämnas genom ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för fjäderfäkött bör därför exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och kriterierna i artiklarna 162–164, 167, 169 och 170 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 164.1 i förordning (EEG) nr 1234/2007 kan det vara nödvändigt att anpassa bidraget efter bestämmelseort, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som är försedda med ett identifieringsmärke i enlighet med artikel 5.1 b i Europaparlementets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2). Produkterna bör också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (3).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/39

(1)

Enligt artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får skillnaden mellan världsmarknadspriserna på de produkter som anges i del XVII i bilaga I i samma förordning och priserna på dessa produkter på gemenskapsmarknaden utjämnas av exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för griskött bör exportbidragen fastställas enligt de regler och kriterier som avses i artiklarna 162–164, 167, 169 och 170 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 164.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får exportbidragen om det är nödvändigt, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, variera för olika bestämmelseorter.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som är försedda med ett kontrollmärke i enlighet med artikel 5.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2). Dessa produkter måste också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (4).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/41

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tilllämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung. De representativa priserna bör därför offentliggöras.

(3)

Med hänsyn till situationen på marknaden bör denna ändring genomföras så snart som möjligt.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/43

(1)

I fördraget fastställs unionsmedborgarskap, som kompletterar det nationella medborgarskapet i respektive medlemsstat och är en viktig faktor för att stärka och garantera den europeiska integrationsprocessen.

(2)

Främjande av aktivt medborgarskap är ett centralt inslag när det gäller att stärka sammanhållningen och utveckla demokratin.

(3)

Europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap kommer att bidra till att visa att frivilligarbete är en av de centrala dimensionerna av aktivt medborgarskap och demokrati, genom att europeiska värden som solidaritet och icke-diskriminering omsätts i handling och därmed bidrar till en harmonisk utveckling av samhällen.

(4)

Frivilligarbete ger rika erfarenheter av lärande, gör det möjligt att utveckla sociala färdigheter och kompetenser och bidrar till solidaritet. Insatser som utförs av frivilliga i alla åldrar är av väsentlig vikt för den demokratiska utvecklingen, som är en av EU:s grundprinciper. Frivilligarbete kan bidra till enskilda personers välbefinnande och till en harmonisk utveckling av de europeiska samhällena.

(5)

Med hänsyn till den särskilda situationen i varje enskild medlemsstat och alla former av frivilligarbete avser termen frivilligarbete alla slag av frivilligarbete, formellt, icke-formellt eller informellt, som utförs av en person av fri vilja, fritt val och fri motivation och för vilken betalningen saknar betydelse. Det är till gagn för den enskilde frivilligarbetaren, gemenskapen och samhället i dess helhet. Det gör det också möjligt för enskilda personer och föreningar att mellan generationerna hantera mänskliga, sociala, eller miljömässiga behov och problem, och det utförs ofta till stöd för ett initiativ från en ideell organisation eller gemenskap. Frivilligarbete ersätter inte yrkesmässiga arbetstillfällen mot betalning men bidrar till samhället med ett mervärde.

(6)

I samhällen som genomgår en snabb förändring finns det ett behov av att se till att det finns effektiva stödåtgärder för frivilligarbete, så att fler personer kan engagera sig. Det är därför viktigt att stödja ”peer learning” samt utbyte och utveckling av goda lösningar såväl på lokal, regional och nationell nivå som på gemenskapsnivå.

(7)

Vid 1997 års regeringskonferens antogs förklaring nr 38 om frivilligt arbete som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget och i vilken det frivilliga arbetets viktiga bidrag till att utveckla samhällssolidariteten erkänns.

(8)

I sitt meddelande i juni 1997 om att främja den viktiga roll som spelas av frivilliga organisationer och stiftelser i Europa betonade kommissionen tre aspekter av frivilliga organisationer och stiftelser, nämligen den ekonomiska aspekten av att skapa sysselsättning, den sociala aspekten av att bidra till att formulera sociala strategier och därigenom bidra till sociala framsteg och den politiska aspekten av att främja demokrati, medborgarskap och delaktighet i samhällslivet.

(9)

I resolutionerna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 27 juni 2002 och av den 16 november 2007 samt i rekommendationen av den 20 november 2008 erkänner rådet och medlemsstaterna frivilligarbete som en viktig aspekt på ungdomsområdet och enas om gemensamma mål för frivilligarbete för unga människor samt rörlighet för unga människor i hela EU.

(10)

I sitt yttrande av den 13 december 2006”Frivilligarbetets roll och inverkan i det europeiska samhället” (2) vände sig Europeiska ekonomiska och sociala kommittén till kommissionen med en uppmaning om att den skulle ”utropa ett frivilligår och så snabbt som möjligt publicera en vitbok om frivilligarbete och aktivt medborgarskap i Europa”.

(11)

I mars 2008 antog Europaparlamentet ett betänkande om frivilligarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning, i vilket medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter uppmanas att erkänna frivilligarbetets värde för att främja social och ekonomisk sammanhållning.

(12)

I juli 2008 antog Europaparlamentet en skriftlig förklaring om utnämnande av år 2011 till Europeiska året för frivilligarbete.

(13)

Frivilligarbete ingår i flera gemenskapsprogram och gemenskapsnätverk som bland annat är inriktade på rörlighet under frivilligarbete för personer i alla åldrar, till exempel programmet för livslångt lärande (3), programmet Ett Europa för medborgarna (4) och Europeiska volontärtjänsten i programmet Aktiv ungdom (5).

(14)

Det finns en mångfald av frivilligarbete runtom i Europa som bör bevaras och vidareutvecklas.

(15)

Potentialen för frivilligarbete har fortfarande inte förverkligats fullt ut. Ett Europeiskt år för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap gör det möjligt att i ett europeiskt sammanhang visa att frivilligarbetet ökar ett aktivt medborgarskap och kan bidra till att främja en känsla av samhörighet och medborgarnas engagemang i sina samhällen på alla nivåer – lokal, regional, nationell och europeisk.

(16)

Året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap kan också bidra till att komma till rätta med den bristande jämställdheten inom frivilligsektorn, till exempel när det gäller de sektorer och verksamhetsområden i vilka kvinnor och män deltar eller när det gäller representationen i ledarpositioner inom frivilligarbetet.

(17)

År 2011 infaller tioårsjubiléet för FN:s internationella år för volontärarbete (2001).

(18)

Genom detta beslut inrättas en finansieringsram som ska utgöra den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (6).

(19)

Målen för det föreslagna Europeiska året kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, eftersom det finns behov av informationsutbyte över gränserna och spridning av goda lösningar i hela gemenskapen, och de kan därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning bättre uppnås på gemenskapsnivå. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EG-fördraget går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

1.

Verka för en miljö som gynnar frivilligarbete i EU för att förankra frivilligarbetet som ett inslag i främjandet av aktivt medborgarskap och mellanmänsklig verksamhet i ett EU-sammanhang samt ta itu med befintliga hinder för frivilligarbete, i förekommande fall och när så är nödvändigt.

2.

Göra det möjligt för organisatörer av frivilligarbete att höja kvaliteten på frivilligarbetet för att underlätta frivilligarbete och hjälpa organisatörerna att införa nya typer av frivilligarbete samt uppmuntra till inrättandet av nätverk, rörlighet, samarbete och samverkan inom det civila samhället och mellan det civila samhället och andra sektorer i ett EU-sammanhang.

3.

Erkänna frivilligarbete för att uppmuntra till lämpliga incitament för enskilda personer, företag och organisationer som arbetar med frivilliga, samt få beslutsfattare, det civila samhällets organisationer, offentliga institutioner, den formella och informella utbildningssektorn samt arbetsgivare att erkänna de kunskaper och kompetenser som förvärvats genom frivilligarbete på EU-nivå och i medlemsstaterna.

4.

Öka medvetenheten om frivilligarbetets värde och vikt för att öka den allmänna medvetenheten om vikten av frivilligarbete som ett uttryck för aktivt medborgarskap som bidrar till frågor av gemensamt intresse för alla medlemsstater, såsom en harmonisk samhällsutveckling och social sammanhållning.

a)

Utbyte av erfarenheter och goda lösningar.

b)

Bedrivande av studier och forskning samt spridning av resultatet av dessa.

c)

Konferenser och evenemang för att främja debatter och öka medvetenheten om betydelsen och värdet av frivilligarbete som stimulerar medborgarnas engagemang, och för att uppmärksamma de frivilliga och deras organisationers insatser.

d)

Konkreta initiativ i medlemsstaterna som syftar till att främja målen för Europeiska året, varvid minst 25 % av årets totalbudget ska användas för detta syfte.

e)

Informations- och PR-kampanjer för att sprida de viktigaste budskapen.

22.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/50

(1)

Genom en skrivelse av den 1 februari 2008 som registrerades hos kommissionen samma dag anmälde Italien stödåtgärden C 20/08 (f.d. N 62/08) till kommissionen. Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 18 mars 2008 lämnade Italien ytterligare upplysningar om stödåtgärden till kommissionen.

(2)

Genom en skrivelse av den 30 april 2008 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende det ovan nämnda stödet. Beslutet anmäldes till Italien den 7 maj 2008.

(3)

Kommissionens beslut om inledande av förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade däri berörda parter att inkomma med synpunkter på stödet.

(4)

Genom ett e-postmeddelande av den 4 juni 2008 som registrerades hos kommissionen samma dag, dvs. inom den i beslutet om inledande av förfarandet angivna fristen för Italien att inkomma med synpunkter, begärde Italien att denna frist skulle förlängas med en månad. Genom en skrivelse av den 9 juni 2008 gick kommissionen med på att förlänga fristen till och med den 7 juli 2008. Genom en skrivelse av den 7 juli 2008 som registrerades hos kommissionen samma dag (dvs. inom den förlängda fristen) inkom Italien med sina synpunkter.

(5)

Genom en skrivelse av den 12 september 2008 som registrerades hos kommissionen den 17 september 2008 inkom företaget Cantiere Navale De Poli SpA (nedan kallat De Poli) med synpunkter och gjorde gällande att företaget var att betrakta som ”berörd part” i ärendet. De Poli är ett italienskt skeppsvarv som är etablerat i Venezia-Pellestrina. Enligt uppgifterna i Italiens anmälan är De Poli ett av de två varv som under förutsättning att kommissionen godkänner den anmälda stödåtgärden skulle kunna komma i åtnjutande av statligt stöd på grundval av den stödordning som nämns i skäl 7. Den tid inom vilken berörda parter kunde inkomma med synpunkter löpte emellertid ut en månad efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av beslutet om inledande av förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget (den 7 juli 2008). De Polis synpunkter inkom efter utgången av den fristen. Företaget gjorde gällande att det alltför sent hade fått kännedom om kommissionens beslut att inleda förfarandet och Italiens synpunkter på detta.

(6)

Kommissionen ska enligt artikel 88.2 i EG-fördraget ge berörda parter tillfälle att yttra sig. Detta innebär dock inte att kommissionen är skyldig att enskilt underrätta alla berörda parter, utan bara att den ska se till att alla som kan vara berörda har möjlighet att inkomma med synpunkter. Offentliggörande av ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning utgör ett lämpligt medel för att informera alla berörda parter om att ett förfarande inletts (3). De Poli bör följaktligen genom det ovannämnda offentliggörandet anses ha blivit vederbörligen informerat om beslutet att inleda ett förfarande och om fristen för att inkomma med synpunkter. Företaget iakttog trots detta inte den i enlighet med artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (4) (nedan även kallad förfarandeförordningen) fastlagda fristen. Kommissionen konstaterar att De Poli inte begärt någon förlängning av fristen och att företaget inte angivit något särskilt skäl för att dess synpunkter bör beaktas trots att de ingavs efter utgången av fristen. Den kommer därför inte att beakta De Polis synpunkter.

(7)

Genom en skrivelse med beteckningen K(2004) 1807 slutlig av den 19 maj 2004 underrättade kommissionen Italien om att den hade beslutat att inte göra några invändningar mot en planerad italiensk stödordning (nedan kallad stödordningen) rörande den tillfälliga skyddsordningen för varvsindustrin (5). Kommissionen ansåg att stödordningen var förenlig med den gemensamma marknaden eftersom den var förenlig med rådets förordning (EG) nr 1177/2002 av den 27 juni 2002 om en tillfällig skyddsordning för varvsindustrin (6) (nedan kallad skyddsordningsförordningen), ändrad genom förordning (EG) nr 502/2004 (7).

(8)

Stödordningen såsom anmäld till kommissionen och godkänd av denna hade en budget på 10 miljoner euro.

(9)

Genom den ovan nämnda skrivelsen av den 1 februari 2008 anmälde Italien till kommissionen att landet hade för avsikt att anslå ytterligare 10 miljoner euro till budgeten för stödordningen.

(10)

Kommissionen beslutade att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget på grund av att den av de nedan angivna skälen tvivlade på att det anmälda stödet var förenligt med den gemensamma marknaden.

(11)

Kommissionen ansåg med beaktande av artikel 1 c i förfarandeförordningen och artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (8) (nedan kallad genomförandeförordningen) att ökningen av budgeten utgjorde en sådan ändring av stödordningen som i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget borde anmälas till kommissionen som ett nytt stöd. Den ansåg också att stödets förenlighet med den gemensamma marknaden borde bedömas på grundval av de gällande bestämmelserna. Skyddsordningsförordningen upphörde att gälla den 31 mars 2005 och utgjorde följaktligen inte en rättslig grund för godkännande av stödåtgärden.

(12)

Kommissionen ansåg vidare att stödet inte verkade vara förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av några andra bestämmelser om statligt stöd.

(13)

Italien ifrågasatte kommissionens tvivel och gav därvid uttryck för följande synpunkter.

(14)

Italien ifrågasatte framför allt kommissionens ståndpunkt att den anmälda stödåtgärden utgör ett nytt stöd. Landet gjorde därvid gällande att beteckningen nytt stöd på grundval av en korrekt tolkning av artikel 4 i genomförandeförordningen bör förbehållas en sådan ökning av budgeten för en godkänd stödordning som åtföljs av en förlängning av den tidsperiod under vilken företag ges tillträde till förmånerna inom ramen för stödordningen, med därav följande snedvridande verkningar på konkurrensen. Italien hävdade att detta uppenbarligen inte var aktuellt i det föreliggande ärendet, eftersom det endast rörde sig om att slutföra projekt beträffande vilka formella framställningar om stöd hade ingivits under skyddsordningsförordningens giltighetstid. I detta sammanhang hävdade landet också att artikel 4 i genomförandeförordningen utgör en förfarandebestämmelse som fastlägger villkoren för anmälan av vissa ändringar av befintliga stöd utan att för den skull ingripa i bedömningen av deras förenlighet med den gemensamma marknaden och att kommissionen följaktligen inte kan åberopa artikel 4 för att göra en bedömning av om det föreslagna statliga stödet är förenligt med den gemensamma marknaden eller ej.

(15)

Italien yttrade sig också över kommissionens ståndpunkt att skyddsordningsförordningen inte längre utgör en rättslig grund för bedömning av den anmälda stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden. Landet gjorde framför allt gällande att detta argument är oförenligt med den ståndpunkt som intogs inom ramen för skyddsordningsförordningen: i skyddsordningsförordningen åberopades, trots att denna avsågs gälla till och med den 31 mars 2004 (giltighetstiden förlängdes senare till och med den 31 mars 2005), enligt Italien den till utgången av 2003 gällande rådets förordning (EG) nr 1540/98 av den 29 juni 1998 om fastställande av nya regler för stöd till varvsindustrin (9) (nedan kallad varvsstödsförordningen) som rättslig grund.

(16)

Italien ansåg vidare att det inte står klart av vilket skäl skyddsordningsförordningen inte kan rättfärdiga ”uppdateringen” (l’aggiornamento) av budgeten för stödordningen, med tanke på att denna uppdatering enligt landet bara utgör en finansiell åtgärd som syftar till att (i enlighet med den allmänna principen om lika behandling) ställa de varv som ingav framställningar om stöd under skyddsordningsförordningens giltighetstid men på grund av brist på anslag inte kom i åtnjutande av stöd inom ramen för stödordningen på jämlik fot med de varv som redan kommit i åtnjutande av sådant stöd. Italien hävdade att en uppdatering av resurser för statliga åtgärder som syftar till att korrigera verkningarna av att tiden visat sig inte räcka till eller av att utgiftsprognoserna visat sig vara inadekvata inte utgör ett nytt stöd även om åtgärderna i fråga nödvändiggör en höjning av det ursprungliga stödbeloppet och att en sådan uppdatering är förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av den rättsliga grund som rättfärdigade det ursprungliga stödet. Kort sagt rör det sig för Italien om att reglera oavgjorda ärenden som kan föras tillbaka till sådana framställningar om stöd som rör kontrakt som ingicks före den 31 mars 2005, utan att det kommer till en utvidgning av stödordningen genom vilken stödordningens räckvidd breddas eller dess grundläggande struktur ändras. Till stöd för sin ståndpunkt åberopade landet den allmänna principen om lika behandling, nödvändigheten av att vederbörligen beakta de berörda företagens berättigade förväntningar samt EG-domstolens rättspraxis (i synnerhet domen i mål 223/85 (10) och i mål C-364/90 (11)).

(17)

Italien hävdade dessutom att den anmälda stödåtgärden inte står i strid med det WTO-beslut enligt vilket skyddsordningsförordningen är oförenlig med WTO-reglerna.

(18)

Eftersom stödåtgärden är av rent finansiell natur, måste dess förenlighet med den gemensamma marknaden bedömas med beaktande av de åtgärder som den är avsedd att finansiera, dvs. understödja inom ramen för stödordningen. Av de skäl som redovisas i den ovan nämnda kommissionsskrivelsen av den 19 maj 2004 är stödordningen att betrakta som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(19)

I enlighet med artikel 1 c i förfarandeförordningen jämförd med artikel 4 i genomförandeförordningen ska en ökning av den ursprungliga budgeten för en godkänd stödordning betraktas som ett nytt stöd ifall ökningen är större än 20 % av den ursprungliga budgeten. I det föreliggande ärendet motsvarar den anmälda ökningen 100 % av den ursprungliga budgeten, och ökningen måste följaktligen bedömas som ett nytt statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(20)

Italiens invändningar i detta avseende får inte kommissionen att ändra uppfattning.

(21)

Kommissionen påpekar att den vad beträffar ”nytt stöd”, som omfattas av anmälningsplikten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget, tillämpar definitionerna i artikel 1 c i förfarandeförordningen. Enligt artikel 1 c utgör även ”ändringar av befintligt stöd” nytt stöd.

(22)

I artikel 4 i genomförandeförordningen förtydligas vad som avses med ändringar av befintligt stöd. Enligt den artikeln ska ”en ändring av befintligt stöd vara varje ändring, utom ändringar av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden”. En ökning av den ursprungliga budgeten för en godkänd stödordning som är större än 20 % av den ursprungliga budgeten ska enligt artikel 4 dock betraktas som en ändring av befintligt stöd (dvs. ett nytt stöd). Kommissionen påpekar i detta sammanhang att artikel 4 i genomförandeförordningen inte utgör den rättsliga grunden för bedömningen av det nya stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. I motsats till vad Italien påstår (se skäl 14) har kommissionen inte heller stött sig på artikel 4 för den bedömningen. I artikel 4 i genomförandeförordningen anges däremot hur kommissionen ska tillämpa artikel 1 c i förfarandeförordningen beträffande ”nytt stöd”. Kommissionen påpekar också att Italiens argument att stödåtgärden bara utgör en finansiell uppdatering till följd av inadekvata utgiftsprognoser, utan betydande ändringar av stödordningens grundläggande struktur, inte på något vis ändrar det faktum att den berörda ökningen av budgeten i enlighet med artikel 1 c i förfarandeförordningen och artikel 4 i genomförandeförordningen ska betecknas som en ändring av ett befintligt stöd och därmed som ett nytt stöd.

(23)

Kommissionen kan inte heller godta Italiens argument att beteckningen nytt stöd på grundval av en korrekt tolkning av artikel 4 i genomförandeförordningen bör förbehållas en sådan ökning av budgeten för en godkänd stödordning som åtföljs av en förlängning av den tidsperiod under vilken företag ges tillträde till förmånerna inom ramen för stödordningen, med därav följande snedvridande verkningar på konkurrensen. Kommissionen konstaterar att en betydande ökning av budgeten för en godkänd stödordning (med betydande ökning avses här en ökning på mer än 20 %) kan få konsekvenser för konkurrensen (eftersom den gör det möjligt för den berörda medlemsstaten att bevilja ett väsentligt högre stöd än vad som ursprungligen godkänts). Detta innebär att kommissionen måste göra en ny bedömning av stödordningens förenlighet med den gemensamma marknaden. En så stor ökning av budgeten som den som anmälts av Italien kan inte anses som en ändring av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödordningens förenlighet med den gemensamma marknaden.

(24)

På grundval av det som anges ovan bekräftar kommissionen att den anmälda stödåtgärden måste bedömas som ett nytt statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(25)

Kommissionen vill först och främst betona att den rättsliga grunden för antagandet av skyddsordningsförordningen inte som Italien påstår var varvsstödsförordningen, utan EG-fördraget, särskilt artiklarna 87.3 e, 89 och 133. Kommissionen kan inte förstå varför dess ståndpunkt i det föreliggande ärendet skulle vara oförenlig med den omständigheten att det i vissa bestämmelser i skyddsordningsförordningen hänvisas till varvsstödsförordningen. Det rör sig därvid bara om en fråga om lagstiftningsteknik. I syfte att undvika upprepning togs vissa bestämmelser som fastlagts i varvsstödsförordningen (bl.a. definitioner) inte upp på nytt i skyddsordningsförordningen, utan införlivades med denna genom hänvisningar till varvsstödsförordningen. Tillämpningen av skyddsordningsförordningen på dessa punkter var inte avhängig av att varvsstödsförordningen fortsatte att gälla: genom införlivandet skapades autonoma bestämmelser i skyddsordningsförordningen vilka innehållsmässigt motsvarade de bestämmelser i varvsstödsförordningen som de hänvisade till. Ingenting av detta står i strid med kommissionens ståndpunkt i det föreliggande ärendet. En rättsakt från en gemenskapsinstitution måste stödja sig på en rättslig grund som är giltig vid den tidpunkt då rättsakten antas.

(26)

I kommissionens beslut av den 30 april 2008 om att inleda det formella granskningsförfarandet angavs att skyddsordningsförordningen hade upphört att gälla och att den därför inte kunde användas som rättslig grund för bedömningen av den anmälda stödåtgärden. Av punkterna 9 och 10 i beslutet framgår att stödåtgärden inte var förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin (12) och att den inte föreföll vara detta på grundval av några andra bestämmelser om statligt stöd. Kommissionen konstaterar att Italien inte har föreslagit någon alternativ rättslig grund för bedömningen av stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Landet gjorde i stället gällande att det inte rör sig om ett ”nytt stöd”, ett argument som kommissionen såsom förklarats i skälen 18–22 inte kan godta.

(27)

Kommissionen kan inte heller godta de argument som Italien grundade på de allmänna rättsliga principerna om lika behandling och skydd för berättigade förväntningar.

(28)

Italien hävdade att de varv som ingav en framställning om stöd på grundval av stödordningen medan skyddsordningsförordningen fortfarande var i kraft och som uppfyllde villkoren för att komma i åtnjutande av sådant stöd men på grund av bristen på medel i statsbudgeten inte gjorde detta har berättigade förväntningar på att få stöd. Landet gjorde gällande att dessa varv på grundval av den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar (och för att de ska behandlas likadant som de varv som redan mottagit stöd från de tillgängliga medlen) har rätt att få stöd oberoende av om skyddsordningsförordningen fortfarande är i kraft eller ej.

(29)

Rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer enligt fast rättspraxis varje enskild som befinner sig i en situation av vilken det framgår att gemenskapsadministrationen genom att ge tydliga försäkringar har väckt grundade förhoppningar hos personen i fråga. Däremot kan ingen med framgång göra gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts om administrationen inte har givit någon tydlig försäkran (13).

(30)

I det föreliggande ärendet anser kommissionen att de företag som potentiellt kunde komma i åtnjutande av stöd inom ramen för stödordningen kan göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar på att allt stöd som beviljades på grundval av stödordningen i den form som kommissionen godkänt denna (dvs. bl.a. med begränsningen av budgeten för stödordningen till 10 miljoner euro) var lagenligt. Italien utgår emellertid i sin argumentation från att företagen kunde ha förväntningar på att komma i åtnjutande av stöd även efter det att stödordningen löpt ut och särskilt från att de kunde ha förväntningar på att komma i åtnjutande av stöd utöver den godkända budgeten (dvs. att de kunde ha förväntningar på att få ett nytt statligt stöd). Företag kan i princip dock inte göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar på att få ett stöd ifall detta inte godkänts av kommissionen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i EG-fördraget (14). Av samma skäl kan de inte åberopa den allmänna principen om lika behandling för att de ska behandlas likadant som företag som mottagit ett godkänt stöd.

(31)

Italien hänvisade också till fast rättspraxis som enligt landets uppfattning återspeglar tillämpningen av principen accessorium sequitur principale (ung. principen om att ”bisaken följer huvudsaken”) och medger slutsatsen att en uppdatering av resurser för statliga åtgärder som syftar till att korrigera verkningarna av att tiden visat sig inte räcka till eller av att utgiftsprognoserna visat sig vara inadekvata inte utgör ett nytt stöd även om åtgärderna i fråga nödvändiggör en höjning av det ursprungliga stödbeloppet och att en sådan uppdatering är förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av den rättsliga grund som rättfärdigade det ursprungliga stödet.

(32)

Den anförda rättspraxisen stöder dock inte Italiens argument.

(33)

Domstolen konstaterade i domen i mål C-223/85 att den omständigheten att kommissionen inte fattade beslut om det stöd det gällde inom skälig tid och den omständigheten att stödet i fråga var avsett att täcka extrakostnader för en åtgärd som tidigare beviljats statligt stöd som godkänts av kommissionen hade fått stödmottagaren att hysa berättigade förväntningar på att kommissionen inte skulle göra några invändningar mot stödet. Kommissionen kan dock inte förstå varför detta konstaterande skulle stödja Italiens argument att uppdateringen av budgeten för stödordningen inte utgjorde ett nytt stöd och att uppdateringen var förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av den rättsliga grund (dvs. skyddsordningsförordningen) som hade rättfärdigat det ursprungliga stödet. Den konstaterar i gengäld att domstolen i den ovan nämnda domen inte på något vis bestred att det stöd som var avsett att täcka extrakostnader för den åtgärd som tidigare beviljats statligt stöd som godkänts av kommissionen krävde kommissionens godkännande enligt artikel 93 (som nu är artikel 88) i EG-fördraget.

(34)

Italien har i det föreliggande ärendet inte visat att kommissionen inte fattade beslut om stödet inom skälig tid. Problemet är snarare att landet underlät att anmäla ökningen av budgeten för stödordningen medan skyddsordningsförordningen fortfarande var i kraft.

(35)

Domen i mål C-364/90 stöder inte heller Italiens argument. I den del av domen som Italien åberopar sig på konstaterar domstolen helt enkelt att kommissionen inte på ett adekvat sätt lyckats motivera ett negativt beslut om statligt stöd. Enligt domstolen var dessutom de handlingar som fanns tillgängliga i samband med kommissionens granskningsförfarande i det berörda ärendet tillräckligt tydliga för att medge att nya handlingar innehållande samma argument skulle kunna tas upp till prövning i samband med domstolsförfarandet. Kommissionen kan inte förstå varför dessa rent förfaranderättsliga frågor skulle stödja Italiens argument att ökningen av budgeten för stödordningen – som är en fråga som hör till den materiella rätten – bör godkännas på grundval av skyddordningsförordningen. Vad beträffar Italiens argument att den anmälda stödåtgärden inte står i strid med det WTO-beslut enligt vilket skyddsordningsförordningen är oförenlig med WTO-reglerna har kommissionen i tidigare beslut (15) redan angivit att gemenskapsrätten enligt domstolens rättspraxis (16) i möjligaste mån måste tolkas med beaktande av internationell rätt, inbegripet gemenskapens förpliktelser inom ramen för WTO. Skyddsordningsförordningen måste följaktligen också tolkas med beaktande av gemenskapens internationella förpliktelser.

(36)

I detta sammanhang erinrar kommissionen om att Sydkorea ifrågasatte skyddsordningsförordningens förenlighet med WTO-reglerna hos WTO. Den 22 april 2005 avgav en WTO-expertgrupp en rapport i vilken den konstaterade att skyddsordningsförordningen och ett flertal nationella stödordningar som antagits på grundval av denna och var i kraft vid den tidpunkt då Sydkorea satte igång WTO-tvistlösningsförfarandet stred mot artikel 23.1 i WTO-överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning (17). Den 20 juni 2005 beslutade WTO:s tvistlösningsorgan att anta expertgruppens rapport (18). Gemenskapen rekommenderades i rapporten att bringa skyddsordningsförordningen och de nationella stödordningar som antagits på grundval av denna i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt WTO-avtalen. Den 20 juli 2005 underrättade gemenskapen tvistlösningsorganet om att gemenskapens regler var förenliga med tvistlösningsorganets beslut och rekommendation eftersom skyddsordningsförordningen hade upphört att gälla den 31 mars 2005 och medlemsstaterna därför inte längre kunde bevilja driftsstöd på grundval av den förordningen.

(37)

I expertgruppens rapport och tvistlösningsorganets beslut om antagande av rapporten kritiserades skyddsordningsförordningen i sig för att stå i strid med WTO-reglerna och ålades gemenskapen att inte längre tillämpa förordningen. Gemenskapens förpliktelse att följa tvistlösningsorganets beslut gäller även för senare beslut om att bevilja stöd på grundval av skyddsordningsförordningen (19). I och med att gemenskapen underrättade tvistlösningsorganet om att gemenskapens regler var förenliga med tvistlösningsorganets beslut och rekommendation eftersom skyddsordningsförordningen hade upphört att gälla den 31 mars 2005 och medlemsstaterna därför inte längre kunde bevilja driftsstöd på grundval av den förordningen förpliktade gemenskapen sig att inte längre tillämpa förordningen för att bevilja nytt stöd. Godkännande av stödet i det föreliggande ärendet skulle följaktligen utgöra en kränkning från gemenskapens sida av dess internationella förpliktelser.

(38)

På grund av de skäl som anges ovan drar kommissionen slutsatsen att det anmälda statliga stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden.