15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/1

(1)

I enlighet med artikel 8.2 första stycket i förordning (EG) nr 509/2006 och med tillämpning av artikel 19.3 i samma förordning har Litauens ansökan om registrering av beteckningen ”Skilandis” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 509/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

(3)

Registreringsansökan omfattar inte det skydd som avses i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006.

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/3

(1)

I enlighet med artikel 6.2 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har Italiens ansökan om registrering av beteckningen ”Pesca di Verona” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/5

(1)

I enlighet med artikel 8.2 första stycket i förordning (EG) nr 509/2006 och med tillämpning av artikel 19.3 i samma förordning har Sloveniens ansökan om registrering av beteckningen ”Idrijski žlikrofi” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 509/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

(3)

I registreringsansökan begärdes även det skydd som avses i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006. Sådant skydd bör beviljas beteckningen ”Idrijski žlikrofi” om inte invändningar visar att benämningen används på ett lagligt, erkänt och ekonomiskt betydelsefullt sätt för liknande jordbruksprodukter eller livsmedel.

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/7

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 och med tillämpning av artikel 17.2 i samma förordning har Tjeckiens ansökan om registrering av beteckningen ”Jihočeská Zlatá Niva” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Slovakien har gjort invändningar mot registreringen i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EG) nr 510/2006. Det ansågs möjligt att ta upp dessa invändningar till prövning på grundval av artikel 7.3 första stycket leden b och c i förordningen.

(3)

Slovakien angav vid sina invändningar att registreringen av beteckningen i fråga skulle strida mot artikel 3.4 i förordning (EG) nr 510/2006 och äventyra existerande varumärken som registrerats inom Slovakiens territorium.

(4)

Kommissionen uppmanade genom en skrivelse av den 24 juni 2008 de berörda medlemsstaterna att sinsemellan försöka nå en överenskommelse i enlighet med sina inhemska förfaranden.

(5)

Eftersom ingen överenskommelse har kunnat nås mellan Slovakien och Tjeckien inom den givna tidsfristen, är det kommissionens uppgift att anta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 i förordning (EG) nr 510/2006.

(6)

Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats av Slovakien kan kommissionen inte dra slutsatsen att registreringen av beteckningen ”Jihočeská Zlatá Niva” skulle strida mot artikel 3.4 i förordning (EG) nr 510/2006. Den invändande parten har visserligen visat att beteckningen ”Jihočeská Zlatá Niva” kan associeras med beteckningen ”Niva”, men det har inte styrkts i vad mån varumärket tydligt kan särskiljas på grund av sitt anseende och renommé och den tid som det har använts. På grundval av tillgängliga uppgifter har det därför inte visats att registreringen av ”Jihočeská Zlatá Niva” skulle kunna vilseleda konsumenten om produktens rätta identitet.

(7)

Det har inte lagts fram några uppgifter som ger kommissionen anledning att anta att registreringen av ”Jihočeská Zlatá Niva” som skyddad geografisk beteckning skulle strida mot bestämmelserna i artikel 7, med beaktande av traditionell skälig praxis och av den faktiska risken för förväxling. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över har beteckningen ”Niva” använts generiskt för en typ av ost i Tjeckien och Slovakien i årtionden. Registreringen av namnet som skyddad geografisk beteckning skulle dessutom inte medföra att varumärken stryks eller upphävs, eftersom dessa begärts innan registreringsansökan lämnats in till kommissionen; registreringen skulle inte heller utgöra ett hinder för att dessa varumärken används. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över skulle inte heller varumärkesinnehavarens exklusiva rätt till varumärket innebära att denna kan förbjuda en tredjepart att i handelssyften och i enlighet med god affärssed använda benämningar som berör geografiskt ursprung i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 för harmonisering av medlemsstaternas handelslagstiftning (3).

(8)

Mot bakgrund av dessa uppgifter bör beteckningen ”Jihočeská Zlatá Niva” tas upp i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar”.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/9

(1)

För klassificeringen av skodon med överdelar av två eller fler material, med tillämpning av anmärkning 4 a tillsammans med kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64 i Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87, bör den andra meningen i kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64 förtydligas genom att det anges hur man kan kontrollera att de berörda materialen har de egenskaper som kännetecknar en överdel.

(2)

Genom sin dom i mål C-165/07, Skatteministeriet mot Ecco Sko A/S (2), införde EU-domstolen ett ”gångtest” för denna kontroll. Testet går ut på att kontrollera huruvida överdelarnas material ger foten ett tillräckligt stöd så att användaren ska kunna gå i skodonet.

(3)

Det är därför lämpligt att specificera i anmärkning 1 till kapitel 64 att om materialet ska ha karaktär av överdel måste det ge foten ett tillräckligt stöd så att användaren ska kunna gå i skodonet.

(4)

I domstolens dom anges inte huruvida ”gångtestet” ska utföras med eller utan fästanordningar. Domstolen överlåter det till den nationella domstol som hänskjutit ärendet att företa de nödvändiga undersökningarna. Det faktum att det beror på det sätt som lädret avlägsnas och om fästanordningarna finns på plats eller inte kan leda till olika tolkningar av domen.

(5)

För att uppnå en enhetlig tolkning när det gäller de berörda fästanordningarna är det nödvändigt att specificera i kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64 att fästanordningarna måste vara på plats under testet. Annars skulle gångtestet när det gäller skodon som kräver fästanordningar som till exempel skosnören för att fungera misslyckas för alla typer av material, eftersom användaren aldrig skulle kunna gå i skodonet om fästanordningen saknades.

(6)

Förordning (EEG) nr 2658/87 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/10

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/12

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 23/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/14

(1)

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (3) bör ändras för att införliva vissa ändringar av huvudsakligen teknisk art.

(2)

När det gäller bestämmelserna om import och platsen för beskattning av leverans av gas och el, framgår det av en ordagrann läsning av direktiv 2006/112/EG att den särskilda ordningen enligt rådets direktiv 2003/92/EG av den 7 oktober 2003 om ändring av direktiv 77/388/EEG när det gäller bestämmelserna om platsen för leverans av gas och el (4) inte är tillämplig på import och leverans av gas som transporteras genom rörledningar som inte ingår i distributionssystemet och i synnerhet inte är tillämplig på rörledningarna i det överföringssystem genom vilket många gränsöverskridande transaktioner genom rörledningar ändå utförs. Syftet med direktiv 2003/92/EG var emellertid att den särskilda ordningen även skulle gälla dessa gränsöverskridande transaktioner. För att lydelsen ska överensstämma med syftet bör det därför klargöras att den särskilda ordningen är tillämplig på import och leverans av naturgas genom varje system för naturgas beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system.

(3)

Gas som importeras med hjälp av fartyg har samma egenskaper som den gas som importeras genom rörledningar och är, efter återförgasning, avsedd att transporteras genom rörledningar. Av neutralitetsskäl bör därför skattebefrielsen tillämpas på import med hjälp av fartyg eftersom gasen förs in i ett naturgassystem eller ett rörledningsnät uppströms.

(4)

De första gränsöverskridande näten för värme och kyla har redan tagits i bruk. Problematiken i samband med leverans och import av gas eller el gäller också leverans och import av värme eller kyla. Enligt nuvarande regler ska mervärdesskatt på naturgas och el uppbäras på den plats där förvärvaren faktiskt förbrukar gasen och elen. På detta sätt undviker man att konkurrensen mellan medlemsstaterna snedvrids. För värme och kyla bör följaktligen samma ordning gälla som för naturgas och el.

(5)

När det gäller platsen för uppbärande av mervärdesskatt på tjänster framgår det av en ordagrann läsning av direktiv 2006/112/EG att den särskilda ordningen enligt direktiv 2003/92/EG endast ska tillämpas på tillhandahållandet av tillträde till distributionssystemen för naturgas och el, och alltså inte gäller tillhandahållanden av samma slag som rör ett överföringssystem, eller till och med ett rörledningsnät uppströms. Syftet med direktiv 2003/92/EG var emellertid att den särskilda ordningen även skulle tillämpas på dessa tillhandahållanden. För att lydelsen ska överensstämma med syftet bör det därför klargöras att den särskilda ordningen ska tillämpas på samtliga tjänster i samband med tillhandahållandet av tillträde till samtliga system eller nät för el och naturgas samt till nät för värme och kyla.

(6)

Erfarenheter av genomförandet under den senaste tiden av det gällande förfarandet, enligt vilket kommissionen ska fastställa om det föreligger en risk för snedvridning av konkurrensen till följd av tillämpningen av en reducerad mervärdesskattesats på naturgas, el och fjärrvärme, har visat att detta förfarande är föråldrat och överflödigt. Enligt bestämmelserna för fastställande av platsen för beskattning ska mervärdesskatt uppbäras på den plats där naturgasen, elen, värmen och kylan faktiskt förbrukas av förvärvaren. På detta sätt undviker man att konkurrensen mellan medlemsstaterna snedvrids. Det är emellertid fortfarande viktigt att kommissionen och de övriga medlemsstaterna får korrekt information när en medlemsstat inför en reducerad skattesats inom denna mycket känsliga sektor. Följaktligen krävs ett förfarande för samråd i förväg i vilket mervärdesskattekommittén deltar.

(7)

Protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier som rättslig grund för den befrielse, genom efterskänkande eller återbetalning, av indirekta skatter, som beviljas gemenskaperna och vissa gemenskapsorgan och andra organ vid vissa inköp för användning i officiell verksamhet är specifik och bör skiljas från den rättsliga grunden för den befrielse från mervärdesskatt på vissa transaktioner som internationella organ i allmänhet åtnjuter. Det är därför lämpligt att sörja för ökad klarhet i direktiv 2006/112/EG, och att införa en specifik skattebefrielse som kan utövas genom återbetalning av skatten, och därigenom undvika vissa svårigheter vid tillämpning av skattebefrielsen på organ som har inrättats av gemenskaperna, särskilt vissa gemensamma företag som har upprättats enligt artikel 187 i fördraget.

(8)

I samband med anslutningen fick Bulgarien och Rumänien tillstånd att bevilja en befrielse för små företag och att fortsätta att tillämpa en befrielse för internationell persontransport. För klarhetens och konsekvensens skull bör dessa skattebefrielser införas i direktiv 2006/112/EG.

(9)

Grundregeln för avdragsrätten är att denna rätt endast inträder i den mån varorna och tjänsterna används av en beskattningsbar person i samband med dennes yrkesverksamhet.

(10)

Denna regel bör klargöras och stärkas med avseende på tillhandahållande av fast egendom och utgifter med anknytning därtill, för att säkerställa att beskattningsbara personer får samma behandling närhelst fast egendom som de använder i sin yrkesverksamhet inte uteslutande används i samband med denna.

(11)

Fast egendom och utgifter med anknytning därtill utgör de mest betydelsefulla fallen där regeln bör klargöras och förstärkas, men med tanke på sådan egendoms värde och ekonomiska livslängd och det faktum att blandad användning av denna typ av egendom är vanligt förekommande uppstår också frågan avseende lös egendom av varaktig karaktär, fast i mindre utsträckning och på ett mindre enhetligt sätt. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna därför få möjlighet att vidta samma åtgärder vad avser lös egendom som ingår i rörelsetillgångarna när så är lämpligt.

(12)

I syfte att garantera ett rättvist avdragssystem för beskattningsbara personer i samband med de nya reglerna bör ett justeringssystem införas i enlighet med de övriga reglerna för avdragsjustering, i vilket förändringar i den berörda egendomens användning inom och utanför rörelsen beaktas.

(13)

Direktiv 2006/112/EG bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2.3 ska ersättas med följande:

”3.   Med punktskattepliktiga varor avses energiprodukter, alkohol, alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror enligt deras definition i gällande gemenskapslagstiftning, men inte gas som levereras genom ett naturgassystem beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system.”

2.

Artikel 13.2 ska ersättas med följande:

”2.   Medlemsstaterna får betrakta verksamheter som bedrivs av offentligrättsliga organ och som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 136, 371, 374–377, 378.2, 379.2 eller artiklarna 380–390b som verksamheter som dessa organ bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.”

3.

Artikel 15.1 ska ersättas med följande:

”1.   El, gas, värme eller kyla och liknande ska likställas med materiella tillgångar.”

4.

Artikel 17.2 d ska ersättas med följande:

5.

Avdelning V kapitel 1 avsnitt 4 ska ersättas med följande:

”Avsnitt 4

Leverans av gas genom ett naturgassystem, av el eller av värme eller kyla genom nät för värme och kyla

Artikel 38

1.   När det gäller leverans av gas genom ett naturgassystem som är beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system, leverans av el eller av värme eller kyla genom nät för värme eller kyla till en beskattningsbar återförsäljare, ska platsen för leveransen anses vara den plats där den beskattningsbara återförsäljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras eller, om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där denne återförsäljare är bosatt eller stadigvarande vistas.

2.   För tillämpningen av punkt 1 avses med beskattningsbar återförsäljare en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet i samband med köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana produkter vidare och vars egen konsumtion av dessa produkter är försumbar.

Artikel 39

När det gäller sådana leveranser av gas genom ett naturgassystem som är beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system, leverans av el eller av värme eller kyla genom nät för värme eller kyla, och dessa leveranser inte omfattas av artikel 38, ska platsen för leveransen anses vara den plats där förvärvarens faktiska användning och förbrukning av varan äger rum.

Om all eller en del av gasen, elen eller värmen eller kylan inte faktiskt förbrukas av förvärvaren, ska den icke förbrukade varan anses ha använts och förbrukats på den plats där förvärvaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras. Om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe, ska förvärvaren anses ha använt och förbrukat varan på den plats där denne är bosatt eller stadigvarande vistas.”

6.

Artikel 59 h, fastställd genom direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (5), ska ersättas med följande:

7.

I artikel 80.1 b ska orden ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

8.

Artikel 102 ska ersättas med följande:

”Artikel 102

Efter samråd med mervärdesskattekommittén får varje medlemsstat tillämpa en reducerad skattesats på leverans av naturgas, el eller fjärrvärme.”

9.

I artikel 136 a ska orden ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

10.

Artikel 143 ska ändras på följande sätt:

11.

Artikel 151.1 ska ändras på följande sätt:

12.

Följande artikel ska införas i avdelning X kapitel 1:

”Artikel 168a

1.   När fast egendom som ingår i en beskattningsbar persons rörelsetillgångar och av den beskattningsbara personen används för rörelsens verksamhet och för eget bruk eller för personalens bruk eller, mer allmänt, för rörelsefrämmande ändamål, ska mervärdesskatten på utgifter i samband med denna egendom vara avdragsgill i enlighet med principerna i artiklarna 167, 168, 169 och 173 endast i proportion till den beskattningsbara personens användning för rörelsens verksamhet.

Genom undantag från artikel 26 ska ändringar av den proportion i vilken fast egendom används enligt första stycket beaktas i enlighet med principerna i artiklarna 184–192 såsom de tillämpas i respektive medlemsstat.

2.   Medlemsstaterna får även tillämpa punkt 1 när det gäller mervärdesskatt på utgifter i samband med andra varor som ingår i en rörelses tillgångar enligt egna angivelser.”

13.

I artikel 221.2 ska orden ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

14.

I artikel 287 ska följande punkter läggas till:

15.

I avdelning XIII kapitel 1 avsnitt 2 ska följande artiklar införas:

”Artikel 390a

Bulgarien får, i enlighet med de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som avses i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 2006.

Artikel 390b

Rumänien får, i enlighet med de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som avses i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 2006.”

16.

I artikel 391 ska orden ”artiklarna 380–390” ersättas med ”artiklarna 380–390b”.

17.

I bilaga X ska rubriken ersättas med följande:

15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 10/19

1.

Av bankens andra reserver betraktas ett belopp på 5 379 241 000 euro som tillgängliga reserver.

2.

Av de tillgängliga reserverna ska 2 000 000 000 euro avsättas till en särskild reserv för att stödja mekanismen för strukturerad finansiering (SFF) och liknande åtaganden.

3.

Från och med den 1 april 2009 ska bankens kapital ökas enligt följande:

3.4

ska bankens stadga ändras, från och med den 1 april 2009. Det första stycket i artikel 4.1 i bankens stadga ska lyda enligt följande:

”Banken ska ha ett kapital på 232 392 989 000 euro som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp:

4.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.