11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1659/2005 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina). Åtgärderna består av en värdetullsats på 39,9 %, med undantag för sex företag som särskilt anges i den ursprungliga förordningen, för vilka individuella tullsatser gäller.

(2)

Efter det att slutgiltiga åtgärder införts, mottog kommissionen från en kinesisk exporterande tillverkare, Bayuquan Refractories Company Limited (nedan kallad sökanden eller BRC), en ansökan om inledandet av en partiell interimsöversyn av den ursprungliga förordningen (nedan kallad interimsöversynen) i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Sökanden deltog inte i den undersökning som ledde till de resultat och slutsatser som fastställdes i den ursprungliga förordningen (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) och därför tillämpas den övriga tullen på företaget.

(3)

I sin ansökan om interimsöversyn hävdade BRC att företaget uppfyller kraven för marknadsekonomisk status och individuell behandling. Det sökande företaget köptes av Vesuvius-gruppen, vilket resulterade i förändringar i företagsstrukturen. Sökanden hävdade att en jämförelse mellan priserna på hemmamarknaden och tillverkningskostnaderna och exportpriserna till gemenskapen visar att dumpningsmarginalen är betydligt lägre än åtgärdens nuvarande nivå. Företaget gjorde därför gällande att en fortsatt tillämpning av åtgärden på den nuvarande nivån följaktligen inte längre var nödvändig för att motverka dumpning.

(4)

Kommissionen har efter samråd med rådgivande kommittén fastslagit att bevisningen är tillräcklig för att motivera att en interimsöversyn inleds. Kommissionen har därför beslutat att enligt artikel 11.3 i grundförordningen inleda en partiell interimsöversyn, som begränsas till att omfatta en undersökning av dumpning avseende BRC. Kommissionen offentliggjorde den 12 juni 2008 ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (3), och inledde sedan en undersökning.

(5)

Den produkt som berörs av interimsöversynen är densamma som i den ursprungliga förordningen, dvs. kemiskt bundna, obrända tegelstenar av magnesia där beståndsdelen magnesia innehåller minst 80 % MgO, med eller utan magnesit, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten), som klassificeras enligt KN-nummer ex 6815 91 00, ex 6815 99 10 och ex 6815 99 90 (Taric-nummer 6815910010, 6815991020 och 6815999020).

(6)

Följaktligen har den berörda produkt som tillverkas och säljs på den kinesiska hemmamarknaden, den som exporteras till gemenskapen och den som framställs och säljs i Förenta staterna samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och användningsområden och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt gemenskapsindustrin, sökanden och företrädarna för exportlandet om att interimsöversynen hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(8)

Kommissionen sände också en blankett för ansökan om marknadsekonomisk status och ett frågeformulär till sökanden och mottog svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning, och kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(9)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 april 2007–31 mars 2008 (nedan kallad undersökningsperioden).

(10)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska man vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina bestämma normalvärdet i enlighet med artikel 2.1-2.6 i grundförordningen för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen, dvs. i de fall det kan visas att marknadsekonomiska förhållanden råder i samband med tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Dessa kriterier kan sammanfattas på följande sätt:

(11)

Sökanden ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsformuläret för detta inom den fastställda tidsfristen. Informationen och uppgifterna i ansökningsformuläret blev senare föremål för ett kontrollbesök på plats.

(12)

Undersökningen visade att sökanden inte uppfyllde de kriterier för att beviljas marknadsekonomisk status som anges i artikel 2.7 c andra och tredje strecksatserna i grundförordningen. Företaget kunde inte bevisa att det hade en enda uppsättning räkenskaper som utarbetats och reviderats i enlighet med internationella redovisningsstandarder. Deras finansiella rapporter och individuella räkenskaper visade överträdelser av internationella redovisningsstandarder och bokföringsprinciper, såsom inkorrekt bokföring och avskrivning av anläggningstillgångar och inkorrekt bokföring av ”skulder” och ”förskottsbetalningar”. Revisorn nämnde inte dessa oegentligheter, och man drog således slutsatsen att redovisningarna inte hade reviderats enligt internationella redovisningsstandarder. Slutligen kunde företaget inte visa att det inte förekom några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt eftersom företaget hade fått sina markanvändningsrättigheter till ett pris under marknadspriset.

(13)

På grundval av dessa omständigheter och överväganden, kunde sökanden inte beviljas marknadsekonomisk status.

(14)

Gemenskapsindustrin, sökanden och myndigheterna i det exporterande landet gavs tillfälle att kommentera slutsatserna beträffande marknadsekonomisk status. Sökanden och gemenskapsindustrin lämnade in sina synpunkter.

(15)

Sökanden hävdade att invändningarna rörande dess räkenskaper inte var väsentliga och att felen hade rättats till under 2008. Det ska nämnas att de bristfälligheter som man fann i sökandens räkenskaper för 2007 på ett betydande sätt hade snedvridit bilden av sökandens ekonomiska situation. Kontrollen av räkenskaperna under undersökningsperioden avslöjade att de problem som fanns 2007 fortfarande fanns 2008. Sökandens påstående att dess redovisningspraxis hade ändrats i slutet av 2008 kunde inte godtas, eftersom dessa förändringar inträffade nio månader efter undersökningsperioden och inte kunde beläggas vid undersökningen på plats.

(16)

Gemenskapsindustrin hävdade att sökanden inte uppfyllde det första kriteriet, eftersom de olika exportrestriktioner som införts av den kinesiska regeringen på de viktigaste råvarorna som används för att framställa den berörda produkten ledde till snedvridna råvarupriser på den inhemska marknaden. Till följd av detta kan de kinesiska tillverkarna skaffa råvaror till bättre villkor än deras konkurrenter i andra länder kan.

(17)

Man undersökte detta påstående genom att jämföra BRC:s priser på den huvudsakliga råvaran, magnesia, med de officiellt noterade priserna på kinesisk magnesia (källa: Price Watch/Industrial minerals) som tillhandahållits av gemenskapsindustrin. Jämförelsen visade att prisskillnaden under undersökningsperioden inte kunde anses särskilt stor. Det fastställdes dessutom under undersökningen att BRC kunde välja att köpa magnesia från flera olika leverantörer, och att priserna förhandlades fram utan någon statlig inblandning. Det verkar därför som om eventuella snedvridningar när det gäller råvarupriserna inte hade någon större betydelse för BRC under undersökningsperioden.

(18)

Mot denna bakgrund bekräftas undersökningsresultaten och slutsatsen att BRC inte bör beviljas marknadsekonomisk status.

(19)

Enligt artikel 2.7 i grundförordningen ska en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterierna för individuell behandling i artikel 9.5 i grundförordningen. Dessa kriterier kan sammanfattas på följande sätt:

(20)

Förutom att sökanden ansökte om marknadsekonomisk status, begärde företaget också individuell behandling för det fall det inte skulle beviljas marknadsekonomisk status.

(21)

Undersökningen visade att sökanden uppfyllde alla kriterier ovan. Under undersökningen framkom inte några omständigheter som skulle kunna leda till ett avslag på sökandens begäran om individuell behandling. Slutsatsen blir därför att sökanden bör beviljas individuell behandling.

(22)

Enligt artikel 2.7 i grundförordningen ska det för import från länder som inte har marknadsekonomi och, i den mån marknadsekonomisk status inte beviljats, från de länder som avses i artikel 2.7 b fastställas ett normalvärde på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(23)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen sin avsikt att använda Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna) som ett jämförbart land för fastställande av normalvärdet för Kina, eftersom Förenta staterna hade använts som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen. En tillverkare i Förenta staterna samtyckte till att samarbeta i undersökningen vid fastställandet av normalvärdet för BRC. Det inkom inga synpunkter på detta förslag från de berörda parterna.

(24)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för sökanden på grundval av kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet.

(25)

För att se till att normalvärden skulle kunna fastställas för den allra största delen av de produkttyper som exporterades från Kina, särskilt på grund av att uppgifter för det jämförbara landet användes, ansågs det lämpligt att justera de kriterier som användes för att kartlägga de olika produkttyperna i enlighet med detta. Dumpningsberäkningarna ändrades därför på grundval av de justerade kriterierna.

(26)

Vid beräkningen av normalvärdet fastställdes det först om det samarbetsvilliga amerikanska företagets sammanlagda inhemska försäljning av den likadana produkten var representativ i förhållande till volymen av företagets sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen anses försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ om den totala inhemska försäljningsvolymen uppgår till minst 5 % av den totala volymen av motsvarande exportförsäljning till gemenskapen. Det konstaterades att all försäljning från den berörda amerikanska tillverkarens på den inhemska marknaden hade gjorts i representativa volymer.

(27)

Därefter fastställdes vilka typer av den berörda produkten som företaget sålt på den inhemska marknaden som var identiska och direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(28)

För varje typ som sökanden sålde på hemmamarknaden och som konstaterats vara direkt jämförbar med den typ av tegelsten av magnesia som exporterades till gemenskapen, fastställdes det om den inhemska försäljningen i Förenta staterna var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ av tegelsten av magnesia ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen i Förenta staterna av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda exportvolymen av den jämförbara typen av tegelsten av magnesia som BRC exporterade till gemenskapen. Det konstaterades att alla produkttyper hade sålts i tillräckliga volymer på den inhemska marknaden och således var representativa.

(29)

Därefter undersökte kommissionen, för var och en av de typer av tegelsten av magnesia som sålts i representativa volymer på den inhemska marknaden, om den inhemska försäljningen kunde anses ha ägt rum vid normal handel. För detta ändamål fastställdes hur stor andel av försäljningen av denna typ av tegelsten av magnesia till oberoende kunder som varit lönsam.

(30)

Inhemska försäljningstransaktioner ansågs lönsamma om priset per enhet för en viss produkttyp motsvarade minst produktionskostnaden. Följaktligen fastställdes produktionskostnaden för varje produkttyp som såldes på den inhemska marknaden i Förenta staterna under undersökningsperioden.

(31)

Det framgick av denna analys att alla produkttyper utom en hade sålts vid normal handel i Förenta staterna. Således fastställdes normalvärdet för dessa produkttyper på grundval av samtliga priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Förenta staterna för produkttyper som var jämförbara med dem som exporterades till gemenskapen av BRC. Normalvärdet fastställdes till det vägda inhemska genomsnittliga försäljningspriset till icke-närstående kunder i Förenta staterna.

(32)

Flertalet av de produkttyper som exporterades av BRC till gemenskapen var sådana som genomgått en kompletterande behandling och som inte sålts, eller inte sålts i tillräckliga kvantiteter, av den samarbetsvilliga tillverkaren i Förenta staterna. Såsom beskrivs i skäl 31 beräknades följaktligen normalvärdet för dessa produkttyper på försäljningen i Förenta staterna, för motsvarande produkttyper utan kompletterande behandling, ytterligare justerade för att beakta olikheter i produktens fysiska egenskaper. Nivån på justeringen beräknades på grundval av kontrollerade uppgifter för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden.

(33)

För den enda produkttyp där man inte kunde använda inhemska priser (se skäl 31), blev det nödvändigt att använda en annan metod. För detta ändamål använde kommissionen ett konstruerat normalvärde. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades därför normalvärdet genom att man till tillverkningskostnaderna för de exporterade typerna lade till ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen baserades procentandelen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal på de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinstmarginalen vid normal handel med den likadana produkten.

(34)

Eftersom all BRC:s exportförsäljning skedde via närstående importörer konstruerades exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till en icke-närstående köpare i gemenskapen, efter justering för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, samt en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Härvidlag användes de närstående importörernas egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(35)

I brist på uppgifter från icke-närstående importörer och eftersom denna interimsöversyn endast avser undersökningen av dumpning när det gäller ett företag, dvs. sökanden, baserade man, i syfte att få fram en skälig importörsvinst, vinstmarginalen på den vinst som uppnåtts av en samarbetsvillig icke-närstående importör från den ursprungliga undersökningen.

(36)

Det genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik, i samma handelsled och på samma nivå av den indirekta beskattningen. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. För detta ändamål gjorde man, när så var tillämpligt och berättigat, justeringar för olikheter i transport-, försäkrings-, hanterings- och kreditkostnader samt de antidumpningstullar som faktiskt betalats.

(37)

Undersökningen fastslog att den mervärdesskatt som betalats på exportförsäljningen inte återbetalats. I de uppgifter som lämnades till sökanden enligt artikel 20 i grundförordningen angavs därför att både exportpriset och normalvärdet skulle fastställas med mervärdesskatt som betalats eller skulle betalas. Sökanden hävdade att detta förfarande inte kan godtas eftersom det skulle höja det normalvärde med ett belopp som överstiger den moms som borde ha dragits av från exportpriset.

(38)

Angående detta argument kan det noteras att ingen moms återbetalats på exportförsäljning under undersökningsperioden för denna översyn. Därför behövdes ingen justering av mervärdesskatt för vare sig exportpriset eller normalvärdet. Dessutom är den metod som användes neutral. Det har i själva verket även samma effekt om t.ex. för vissa produkter eller transaktioner som ett företag säljer till gemenskapen till ett exportpris som inte leder till dumpning. Med andra ord, även om man skulle anta att beaktandet av momsen på båda sidorna av ekvationen skulle öka skillnaden mellan de två elementen, skulle det samma gälla även för de modeller där ingen dumpning förekommer.

(39)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Av jämförelsen framgick att det inte förekom dumpning.

(40)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida de förändrade omständigheterna rimligen kunde sägas vara av bestående karaktär.

(41)

Det erinras härvidlag om att sökanden bara sålde en begränsad kvantitet av tegelsten av magnesia i slutet av undersökningsperioden i den ursprungliga förordningen och därför inte deltog i den ursprungliga undersökningen. En övrig tull på 39,9 % tillämpades därför på företaget. Det företag som fanns under den ursprungliga undersökningen köptes senare av Vesuvius-gruppen, vilket resulterade i förändringar i företagsstrukturen.

(42)

Sökanden samarbetade fullt ut i denna interimsöversyn och de insamlade, kontrollerade uppgifterna gjorde det möjligt att fastställa en dumpningsmarginal som baserades på dess individuella exportpriser till gemenskapen. Resultatet av denna beräkning visar att en fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre är berättigad för att motverka dumpning

(43)

De uppgifter som kommissionen inhämtat och kontrollerat under undersökningen visade också att förändringarna i sökandens företagsstruktur kan anses vara av bestående karaktär. Under undersökningen framkom inga omständigheter som skulle tyda på motsatsen. Det anses därför osannolikt att de omständigheter som ledde till inledandet av denna översyn skulle förändras inom överskådlig framtid på ett sådant sätt att detta skulle påverka resultaten av översynen. De ändrade omständigheterna anser därför vara av bestående karaktär.

(44)

Mot bakgrund av resultaten av denna översyn bör man ändra den antidumpningstull som är tillämplig på import av den berörda produkten från BRC till 0 %.

(45)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att rekommendera en ändring av förordning (EG) nr 1659/2005, och gavs tillfälle att yttra sig. Deras synpunkter beaktades där så var lämpligt.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/7

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1659/2005 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina. Åtgärderna består av en värdetullsats på 39,9 %, med undantag för sex företag som särskilt anges i den ursprungliga förordningen, för vilka individuella tullsatser gäller.

(2)

Kommissionen tog 2008 emot en begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen (nedan kallad interimsöversynen). Ansökan, som begränsade sig till en undersökning av dumpning, lämnades in av en kinesisk exporterande tillverkare, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Company Limited (nedan kallad DSRM eller sökanden). Tullsatsen för slutgiltig antidumpningstull för produkter som tillverkats av DSRM uppgår till 27,7 %.

(3)

I sin begäran om interimsöversyn gjorde sökanden gällande att de omständigheter som åtgärden grundades på hade förändrats och att dessa förändringar var av bestående karaktär. Dessutom anförde sökanden att en jämförelse mellan dess priser på hemmamarknaden och tillverkningskostnaderna och exportpriserna till gemenskapen tyder på att dumpningsmarginalen är betydligt lägre än åtgärdens nuvarande nivå. Sökanden menade att fortsatt tillämpning av åtgärden på den nuvarande nivån därför inte längre var nödvändig för att motverka dumpning. Sökanden har särskilt tillhandahållit prima facie-bevisning som visar att företaget uppfyller kriterierna för att behandlas som ett företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden.

(4)

Kommissionen fann, efter samråd med rådgivande kommittén, att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en interimsöversyn inleds. Kommissionen beslöt därför att inleda en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen, vilken endast avsåg undersökning av dumpning när det gäller DSRM. Kommissionen offentliggjorde den 12 juni 2008 ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (3), och inledde en undersökning.

(5)

Den produkt som interimsöversynen avser är densamma som beskrivs i den ursprungliga förordningen, dvs. kemiskt bundna, obrända tegelstenar av magnesia där beståndsdelen magnesia innehåller minst 80 % MgO, med eller utan magnesit, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad den berörda produkten), som klassificeras enligt KN-nummer ex 6815 91 00, ex 6815 99 10 och ex 6815 99 90 (Taric-nummer 6815910010, 6815991020 och 6815999020).

(6)

Följaktligen har den produkt som tillverkas och säljs på den kinesiska hemmamarknaden och den som exporteras till Förenta staterna samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och användningsområden, och de anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt gemenskapsindustrin, sökanden och exportlandets myndigheter om att interimsöversynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(8)

Ett formulär för ansökan om marknadsekonomisk status och ett frågeformulär sändes till DSRM jämte närstående företag, och alla svarade inom den utsatta fristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(9)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 januari 2007–31 mars 2008 (nedan kallad undersökningsperioden).

(10)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen, dvs. i de fall det visas att marknadsekonomiska förhållanden råder i samband med tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Dessa kriterier kan sammanfattas på följande sätt:

(11)

Sökanden ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ett vederbörligen underbyggt ansökningsformulär för sådan status inom de fastställda tidsfristerna. Informationen och upplysningarna i formuläret kontrollerades sedan på plats.

(12)

Vid undersökningen befanns sökanden uppfylla alla fem kriterierna för marknadsekonomisk status. Det konstaterades att DSRM under undersökningsperioden fattade sina beslut utan statligt inflytande eller snedvridningar på grund av icke-marknadsekonomiska förhållanden. DSRM lyder under kinesisk konkurs- och äganderättslag utan några undantag. Företaget har en redovisning som granskas av oberoende revisorer och ett redovisningssystem, och dess rutiner konstaterades överensstämma med internationellt vedertagna redovisningsprinciper och IAS. Kostnader och priser befanns återspegla marknadsvärden, och valutaomräkningar skedde till marknadskurser.

(13)

På grundval av ovanstående fakta och överväganden kunde sökanden beviljas marknadsekonomisk status.

(14)

Gemenskapsindustrin, sökanden och det exporterande landets myndigheter gavs tillfälle att kommentera slutsatserna beträffande marknadsekonomisk status. Sökanden och gemenskapsindustrin inkom med kommentarer.

(15)

Gemenskapsindustrin anförde att sökanden inte uppfyllde det första kriteriet, eftersom den kinesiska regeringens olika exportrestriktioner för det huvudsakliga råmaterialet för den berörda produktens tillverkning ledde till snedvridna priser på råmaterial på den inhemska marknaden. Således kan kinesiska tillverkare av magnesiategelstenar köpa in råmaterialet på bättre villkor än sina konkurrenter i andra länder.

(16)

För att undersöka detta påstående granskades DSRM:s inköpspris för det huvudsakliga råmaterialet, magnesia, och de offentligt noterade priserna på kinesisk magnesia (källa: Price Watch/Industrial minerals) som gemenskapsindustrin lämnade. Jämförelsen visade att prisskillnaden under undersökningsperioden inte kunde anses väsentlig. Det kunde dessutom visas att DSRM under undersökningen hade frihet att köpa magnesia från olika leverantörer, och att förhandlingarna om priserna skedde utan statligt inflytande. Således förefaller det som om eventuella snedvridningar av råmaterialpriserna inte hade någon väsentlig inverkan på detta särskilda företag under undersökningsperioden.

(17)

Följaktligen bekräftas resultaten och slutsatsen att DSRM bör beviljas marknadsekonomisk status.

(18)

Vid beräkningen av normalvärdet fastställdes det först om DSRM:s sammanlagda inhemska försäljning av den likadana produkten var representativ i förhållande till volymen av företagets sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen anses försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ om den totala inhemska försäljningsvolymen uppgår till minst 5 % av den totala volymen av motsvarande exportförsäljning till gemenskapen. All DSRM:s försäljning på den inhemska marknaden utgjorde representativa volymer.

(19)

Därefter fastställdes vilka typer av den berörda produkten som DSRM sålt på hemmamarknaden som var identiska och direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(20)

För varje typ som DSRM sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som exporterades till gemenskapen fastställdes det huruvida volymen av den inhemska försäljningen var representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningen av denna produkttyp på hemmamarknaden under undersökningsperioden utgjorde minst 5 % av den sammanlagda försäljningen på export till gemenskapen av den jämförbara produkttypen.

(21)

Vidare undersöktes det i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen huruvida varje exporterande tillverkares inhemska försäljning av varje typ kunde anses ha skett vid normal handel. Detta gjorde man genom att för varje typ av den berörda produkten fastställa andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(22)

I de fall där försäljningsvolymen av en produkttyp, som sålts till ett nettoförsäljningspris som var lika stort som eller högre än dess beräknade tillverkningskostnad, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, och det vägda genomsnittliga priset för denna typ var lika högt som eller högre än enhetstillverkningskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Priset beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den typen under undersökningsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte.

(23)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än enhetsproduktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ under undersökningsperioden.

(24)

I de fall där priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som sålts av DSRM inte kunde användas för att fastställa normalvärdet måste en annan metod användas. För detta ändamål använde kommissionen ett konstruerat normalvärde. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades därför normalvärdet genom att man adderade tillverkningskostnaderna för de exporterade typerna och ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal på de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinstmarginalen vid normal handel med den likadana produkten.

(25)

Då all exportförsäljning till gemenskapen skedde via DSRM närstående företag i gemenskapen eller Schweiz fick exportpriset fritt fabrik konstrueras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till den första oberoende köparen i gemenskapen, med justering för alla kostnader som uppstått mellan import och återförsäljning samt en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst. Här användes de närstående importörernas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(26)

Beträffande en skälig vinst för importören kan anföras att, då det saknades uppgifter från icke-närstående importörer och då den ifrågavarande interimsöversynen endast avser dumpning med avseende på ett företag, grundades vinstmarginalen på den vinst som uppnåtts av en samarbetsvillig icke-närstående importör under den ursprungliga undersökningen.

(27)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade DSRM att det förhållande för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som använts när exportpriset för en av deras närstående importörer konstruerades inte överensstämde med verkligheten, eftersom det hade beräknats som en andel av den totala omsättningen utan beaktande av det faktum att merparten av detta företags försäljning ägt rum på provisionsbasis och att enbart provisionen hade redovisats i omsättningen.

(28)

Kommissionen såg därför återigen över de uppgifter som inhämtats under besöket hos denna närstående importör. DSRM:s anspråk befanns vara befogat, och det förhållande för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som användes för beräkning av det konstruerade exportpriset via denna närstående importör ändrades följaktligen. Detta nya förhållande för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader befanns också överensstämma med resultaten rörande de andra närstående importörerna.

(29)

Det genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik, i samma handelsled och till samma nivå på den indirekta beskattningen. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Här justerades beloppen, där så var tillämpligt och motiverat, för transportkostnader, försäkring, hanterings- och lastningsavgifter, kreditkostnader och faktiskt betalda antidumpningstullar.

(30)

I undersökningen har visats att moms som betalats för exportförsäljning inte återbetalades (inte ens delvis, vilket var fallet under den ursprungliga undersökningen). I de uppgifter som meddelades sökanden i enlighet med artikel 20 i grundförordningen angavs därför att normalvärdet skulle fastställas med momsen betald eller pliktig att betalas. Sökanden hävdar att denna metod skulle vara rättsstridig. Beträffande sökandens argument kan följande anföras.

(31)

För det första gäller beträffande argumentet att en annan metod användes under den ursprungliga undersökningen (dvs. att moms drogs av både från normalvärdet och exportpriset) att de omständigheter som rådde under översynsperioden inte var desamma som under den ursprungliga undersökningsperioden. Under den ursprungliga undersökningsperioden återbetalades som sagt moms, vilket ledde till en justering enligt artikel 2.10, medan ingen moms på exportförsäljning återbetalades under översynsperioden. Därför behövdes inga justeringar för moms på vare sig exportpriset eller normalvärdet. Även om detta kunde betecknas som en ändring av metoden, är den berättigad enligt artikel 11.9 i grundförordningen eftersom omständigheterna har förändrats.

(32)

Det andra av sökandens argument är att den metod som används under denna översyn skulle leda till en artificiell ökning av dumpningsmarginalen. Detta argument kan inte godtas. Den använda metoden är neutral. Den har samma effekt för enskilda produkter eller transaktioner även om företaget exempelvis skulle sälja i gemenskapen till ett exportpris som inte medför dumpning. Med andra ord, även om man antar att skillnaden mellan de två elementen ökar om moms inkluderas på bägge sidor av ekvationen, skulle detta vara fallet även i de modeller där ingen dumpning förekommer.

(33)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Av jämförelsen framgick att det förekom dumpning.

(34)

DSRM:s dumpningsmarginal, utryckt som andel av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, befanns vara 14,4 %.

(35)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida de förändrade omständigheterna rimligen kunde sägas vara av bestående karaktär.

(36)

Här erinras om att DSRM under den ursprungliga undersökningen inte beviljades marknadsekonomisk status, eftersom dess redovisning inte överensstämde med internationellt vedertagna redovisningsprinciper eller IAS. Sökanden beviljades dock individuell behandling.

(37)

Efter den ursprungliga undersökningen blev DSRM den 8 december 2006 ett kinesiskt-utländskt samriskföretag med Duferco-koncernen som utländsk ägare med 25 % av aktierna. Den nuvarande undersökningen visade att detta innehav ledde till genomgripande förändringar av DSRM:s lednings- och redovisningsrutiner. DSRM fick ta del av Dufercos know-how om företagsledning, redovisning och ekonomistyrning och blev en del av Dufercos internationella försäljningsnät. Bevisning som inhämtats och kontrollerats under undersökningen visar också att dessa förändringar i sökandens företagsstruktur är av bestående karaktär.

(38)

Till skillnad från den ursprungliga undersökningen, där normalvärdet byggde på uppgifter från det jämförbara landet, visade de uppgifter som samlats in och kontrollerats under den aktuella undersökningen att DSRM kunde beviljas marknadsekonomisk status och att dumpningsberäkningen följaktligen kunde bygga på dess egna uppgifter. Resultatet av denna beräkning tyder på att det inte längre är motiverat att fortsätta att tillämpa åtgärden på dess nuvarande nivå.

(39)

Det anses därför osannolikt att de omständigheter som ledde till inledandet av denna översyn skulle förändras inom överskådlig framtid på ett sådant sätt att detta skulle påverka översynens resultat. Ändringarna anses därför vara av bestående karaktär.

(40)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten är det lämpligt att ändra den antidumpningstull som är tillämplig på import av den berörda produkten från DSRM till 14,4 %.

(41)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att rekommendera en ändring av förordning (EG) nr 1659/2005, och gavs tillfälle att yttra sig. Synpunkterna beaktades där så var lämpligt.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/12

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/14

(1)

Enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1528/2007 avskaffas importtullarna på produkter med HS-nummer 1701 från och med den 1 oktober 2009 för de regioner och stater som förtecknas i bilaga I till den förordningen. Om importen når upp till den dubbla tröskel som specificeras i artikel 9 i förordning (EG) nr 1528/2007 kan dock denna förmån upphävas för de regioner och stater som förtecknas i bilaga I till den förordningen och som inte ingår i eller utgör de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 732/2008. Enligt artikel 9.2 bör en regional skyddströskel fastställas.

(2)

Enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 732/2008 upphävs tullarna enligt Gemensamma tulltaxan på produkter med HS-nummer 1701 från och med den 1 oktober 2009 för de länder som enligt bilaga I till den förordningen omfattas av den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna.

(3)

Enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 732/2008 krävs importlicens för perioden från och med den 1 oktober 2009 till och med den 30 september 2015 för import av produkter med HS-nummer 1701.

(4)

För att förenkla licensförfarandet bör varje referensnummer kopplas till ett land som förtecknas i bilaga I till denna förordning. För att undvika missbruk bör förteckningen begränsas till länder som har identifierats som aktuella eller potentiella sockerexportörer till Europeiska unionen. Länder som för närvarande inte förtecknas i bilaga I till denna förordning men som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 1528/2007 eller i bilaga I till förordning (EG) nr 732/2008 har rätt att tas upp i bilaga I till denna förordning. Ett sådant land kan begära att kommissionen tar upp landet i förteckningen i bilaga I till denna förordning.

(5)

Kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (4) bör tillämpas på importlicenser som utfärdas enligt denna förordning, om inte annat följer av den här förordningen.

(6)

För att säkerställa enhetlig och jämlik behandling av alla aktörer bör man fastställa en period under vilken licensansökningar kan lämnas in och licenser utfärdas.

(7)

Enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (5) bör aktörerna inför de medlemsstater där de är registrerade för mervärdesskatt styrka att de har bedrivit handel med socker under en viss period. Aktörer som har godkänts enligt artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 952/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet (6) bör dock ges möjlighet att delta i handeln med förmånssocker.

(8)

Socker som importeras för raffinering måste vara föremål för särskild övervakning av medlemsstaterna. Aktörerna bör därför redan vid ansökan om importlicens ange om det importerade sockret är avsett för raffinering eller inte.

(9)

För att undvika spekulation eller handel med importlicenser och för att säkerställa att den sökande har handelskontakter med det exporterande tredjelandet bör ansökan om importlicens åtföljas av ett exportdokument som har utfärdats av en behörig myndighet i det exporterande tredjelandet för en kvantitet som motsvarar den som anges i licensansökan.

(10)

Enligt artikel 11.4 i förordning (EG) nr 732/2008 och artikel 8 i förordning (EG) nr 1528/2007 måste den som importerar produkter med KN-nummer 1701 förbinda sig att köpa sådana produkter till ett pris som inte är lägre än 90 % av referenspriset (cif) i artikel 8.1 c i förordning (EG) nr 1234/2007.

(11)

När kvantiteterna i ansökningarna om importlicens överskrider de kvantiteter som anges i artikel 9.1 a i förordning (EG) nr 1528/2007 bör medlemsstaterna fördela licenserna med hjälp av en tilldelningskoefficient som kommissionen fastställer på liknande sätt som anges i förordning (EG) nr 1301/2006. Enligt artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1528/2007 får koefficienten beräknas på regional nivå.

(12)

Genom artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1528/2007 ökas möjligheten att överskrida de kvantiteter som anges i artikel 9.1 förordning (EG) nr 1528/2007. Kommissionen bör därför sammanställa en rapport om tillämpningen av övergångsskyddsmekanismen för socker och vid behov lägga fram lämpliga förslag. Rapporten bör inbegripa en översikt av importflödena under de första regleringsåren som denna förordning tillämpas, en analys över framtida handelsutvecklingar och en utvärdering av eventuella risker för överskridelse och de kvantiteter det gäller.

(13)

Trösklarna för behandlingen av övergångsskyddsmekanismen för socker baserar sig på importen under ett specifikt regleringsår. Importlicenserna bör därför gälla mellan den 1 oktober och den 30 september.

(14)

Enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 1528/2007 begränsas förmånen med eliminering av importtullar till de importörer som betalar ett pris på minst 90 % av referenspriset (cif). I internationell handel medför sådana avtal att importören har fullt ansvar för sockret från och med lastningsdagen. För licenser som gäller fram till den 30 september för vilka sockret lastades senast den 15 september kan små förseningar i logistikkedjan andra än force majeure leda till att importen fysiskt sker efter den 30 september. För att undvika risken för betalning av full importtull på 419 euro per ton och förverkad säkerhet bör importörerna ges möjligheten att importera sådant socker som har lastats senast den 15 september under ett visst regleringsår på en importlicens som är utfärdad för det regleringsåret. Medlemsstaterna bör därför förlänga importlicensens giltighetstid om importören kan visa att sockret har lastats senast den 15 september.

(15)

Skillnaden mellan ”socker avsett för raffinering” och ”socker ej avsett för raffinering” har ingen koppling till skillnaden mellan vitsocker och råsocker enligt det som definieras i punkterna 1 och 2 i del II i bilaga III till förordning (EG) nr 1234/2007. Därför bör de KN-nummer som godkänts för import inom varje grupp av importlicenser anges.

(16)

För att kunna sörja för en sund förvaltning av avtalen bör kommissionen få de relevanta uppgifterna i god tid.

(17)

Under de tre första månaderna av varje regleringsår får enligt artikel 153.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 importlicenser endast utfärdas till heltidsraffinaderier och inom de gränser som anges i artikel 153.1 i förordning (EG) nr 1234/2007. Under den perioden kan bara heltidsraffinaderier ansöka om importlicenser för socker för raffinering. Importlicenserna bör vara giltiga till utgången av det regleringsår som de utfärdas för.

(18)

Skyldigheten att raffinera socker bör verifieras av medlemsstaterna. Om den ursprungliga innehavaren av en importlicens inte kan styrka skyldigheten bör böter utgå.

(19)

All import av socker som en godkänd aktör raffinerar bör basera sig på en importlicens för socker för raffinering. För kvantiteter där detta inte kan styrkas bör böter utgå.

(20)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

a)

artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1528/2007,

b)

artikel 11.4 i förordning (EG) nr 732/2008.

a)

I fält 8: ursprungsland (ett av de länder som förtecknas i bilaga I till denna förordning).

Ordet ”Ja” markerat med ett kryss.

b)

I fält 16: ett åttasiffrigt KN-nummer.

c)

I fält 17 och 18: kvantiteten socker uttryckt som vitsockerekvivalent.

d)

I fält 20:

e)

I fält 24: minst en av uppgifterna i del B i bilaga V.

a)

Handlingar som styrker att den sökande har ställt en säkerhet på 20 euro per ton för den kvantitet socker som anges i fält 17 på licensen.

b)

Originalen av de exportlicenser som utfärdats av de behöriga myndigheterna i det exporterande tredjelandet i enlighet med förlagan i bilaga III, för en kvantitet motsvarande den som anges i licensansökan.

c)

För socker avsett för raffinering, den sökandes förbindelse att raffinera de berörda sockerkvantiteterna före utgången av den tredje månad som följer på den månad då importlicensen löper ut.

d)

För regleringsåren 2009/2010, 2010/2011 och 2011/2012, den sökandes förpliktelse att köpa sockret till ett pris på minst 90 % av det referenspris (cif) som fastställs i artikel 8 c i förordning (EG) nr 1234/2007 för det berörda regleringsåret såväl som en bindande handling rörande transaktionen, undertecknad av både köpare och leverantör.

a)

De sockerkvantiteter som täcks av importlicenser för socker avsett för raffinering.

b)

De sockerkvantiteter som producerats i gemenskapen, med referensuppgifter om det godkända företag som framställt sockret.

c)

Andra sockerkvantiteter, med uppgift om ursprung.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/26

(1)

I rådets förordning (EG) nr 1359/2008 av den 28 november 2008 om fastställande av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg för vissa djuphavsbestånd för 2009 och 2010 (3), fastställs kvoter för 2009 och 2010.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/28

(1)

I rådets förordning (EG) nr 1359/2008 av den 28 november 2008 om fastställande av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg för vissa djuphavsbestånd för 2009 och 2010 (3) fastställs kvoter för 2009 och 2010.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/30

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för majs till Spanien från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 676/2009 (2).

(2)

I enlighet med artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1296/2008 av den 18 december 2008 om tillämpning av tullkvoter vid import av majs och sorghum till Spanien respektive majs till Portugal (3), kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 7 och 8 i förordning (EG) nr 1296/2008.

(3)

Kontrakt tilldelas alla anbudsgivare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå.

(4)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/31

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för majs till Portugal från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 677/2009 (2).

(2)

I enlighet med artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1296/2008 av den 18 december 2008 om tillämpning av tullkvoter vid import av majs och sorghum till Spanien respektive majs till Portugal (3), kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 7 och 8 i förordning (EG) nr 1296/2008.

(3)

Kontrakt tilldelas alla anbudsgivare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå.

(4)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/32

(1)

Enligt direktiv 91/414/EEG ska det upprättas en gemenskapsförteckning över verksamma ämnen som får användas i växtskyddsmedel.

(2)

Dokumentation för det verksamma ämnet bixafen lämnades in av Bayer CropScience till de brittiska myndigheterna den 8 oktober 2008 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)

De brittiska myndigheterna har uppgett för kommissionen att dokumentationen om detta verksamma ämne efter en första genomgång tycks innehålla de uppgifter som krävs enligt bilaga II till direktiv 91/414/EEG. Dokumentationen verkar även uppfylla uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG i fråga om ett växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne. I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG överlämnades dokumentationen därefter av sökanden till kommissionen och övriga medlemsstater och vidarebefordrades till ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(4)

Genom detta beslut bör det bekräftas formellt på gemenskapsnivå att dokumentationen i princip anses uppfylla uppgiftskraven i bilaga II till direktiv 91/414/EEG och, för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga, kraven i bilaga III till samma direktiv.

(5)

Detta beslut bör inte inverka på kommissionens rätt att begära ytterligare uppgifter av sökanden för att klargöra vissa delar av dokumentationen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.