14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/1

(1)

Förändringarna i levnadskostnaderna i länderna utanför gemenskapen bör beaktas, och med anledning av detta bör de korrigeringskoefficienter fastställas som ska tillämpas med verkan från och med den 1 juli 2008 på löner som utbetalas i tjänstgöringslandets valuta till tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställda i Europeiska gemenskaperna som tjänstgör i tredjeländer.

(2)

De korrigeringskoefficienter för vilka det gjorts utbetalningar på grundval av rådets förordning (EG) nr 624/2008 (2) kan ge upphov till retroaktiva justeringar uppåt eller nedåt av lönerna.

(3)

Ett retroaktivt lönetillägg bör föreskrivas om lönerna höjs genom de nya korrigeringskoefficienterna.

(4)

Om de nya korrigeringskoefficienterna leder till sänkt ersättning, bör återbetalning föreskrivas av överskjutande belopp som erhållits under tiden mellan den 1 juli 2008 och den dag då denna förordning träder i kraft.

(5)

Det bör fastställas att en sådan återbetalning emellertid som längst får avse sexmånadersperioden före dagen för ikraftträdandet av denna förordning och att verkningarna av återbetalningen får spridas över en period av högst tolv månader från och med den dagen, i analogi med vad som gäller för de korrigeringskoefficienter som tillämpas inom gemenskapen på löner och pensioner till tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/8

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 2783/75 av den 29 oktober 1975 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin (2) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Äggalbumin, som inte är medtaget i bilaga I till fördraget, omfattas inte av fördragets jordbruksbestämmelser, i motsats till äggulor.

(3)

Härigenom uppstår en situation som negativt kan påverka den gemensamma jordbrukspolitikens effektivitet inom äggsektorn.

(4)

För att uppnå en väl avvägd lösning bör ett gemensamt handelssystem för äggalbumin införas motsvarande handelssystemet för ägg. Detta system måste även omfatta mjölkalbumin, eftersom denna produkt i stor utsträckning kan ersätta äggalbumin.

(5)

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (4) har en inre marknad för ägg etablerats inom gemenskapen.

(6)

Handelssystemet för albuminer bör motsvara det system som gäller för ägg, eftersom de förstnämnda produkterna är beroende av de senare.

(7)

Inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan har gemenskapen förhandlat om olika avtal. Många av dessa avtal avser jordbruk, särskilt jordbruksavtalet (5).

(8)

Genom jordbruksavtalet avskaffas rörliga importavgifter och andra åtgärder och importpålagor. De tullsatser som gäller för jordbruksprodukter i enlighet med jordbruksavtalet ska fastställas i Gemensamma tulltaxan.

(9)

I regel följer äggalbuminpriserna priserna på ägg, vilka är olika inom gemenskapen och på världsmarknaden. Äggpriset är inte den enda faktorn som förutom bearbetningskostnaderna påverkar priset på albuminer på världsmarknaden. För att upprätthålla en lägsta skyddsnivå mot negativa effekter på marknaden till följd av tarifferingen, medger jordbruksavtalet att tilläggstullar tillämpas på exakt definierade villkor, men endast på produkter som är föremål för tariffering.

(10)

I jordbruksavtalet fastställs en rad tullkvoter inom ramen för systemen med ”nuvarande tillträde” och ”minimitillträde”. De villkor som gäller för sådana kvoter anges i detalj i jordbruksavtalet. Med hänsyn till det stora antalet kvoter och för att säkerställa att de tillämpas så effektivt som möjligt, bör kommissionen ansvara för öppnandet och förvaltningen av dem, med användning av förvaltningskommittéförfarandet.

(11)

På grund av de nära ekonomiska sambanden mellan de olika äggprodukterna är det nödvändigt att ge möjlighet att införa handelsnormer för äggalbumin och mjölkalbumin som i möjligaste mån motsvarar handelsnormerna för de produkter som avses i artikel 1.1 s i förordning (EG) nr 1234/2007.

(12)

Enligt den gemensamma marknadsorganisationen för ägg är det endast rådet som är behörigt att fatta beslut om undantag från tillämpning av bestämmelserna om aktiv förädling. Med de ekonomiska villkor som följer av jordbruksavtalet kan det visa sig nödvändigt att reagera snabbt på marknadsproblem som följer av tillämpningen av dessa bestämmelser. I det avseendet bör kommissionen ges befogenhet att besluta om brådskande åtgärder som är tidsbegränsade.

a)

de produkter för vilka tilläggsimporttullar får tas ut enligt artikel 5 i jordbruksavtalet,

b)

de övriga kriterier som krävs för tillämpningen av punkt 1 i enlighet med artikel 5 i jordbruksavtalet.

a)

En metod som är grundad på den ordningsföljd i vilken ansökningarna inkommer (metoden ”först till kvarn”).

b)

En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna när ansökningarna har inkommit (metoden ”samtidig behandling”).

c)

En metod som är grundad på traditionella handelsflöden (metoden ”traditionella/nya mönster”).

a)

garantier som täcker produktens art, avsändningsplats och ursprung,

b)

erkännande av de dokument som används för kontroll av de garantier som avses i a, och

c)

de villkor på vilka importlicenser utfärdas samt importlicensernas giltighetstid.

a)

Uttag av en avgift som har motsvarande verkan som en tull.

b)

Tillämpning av kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/14

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/16

(1)

Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) införde 2004 begreppet delområdesindelning i kapitlet om zonindelning och regionindelning i sin Terrestrial Animal Health Code  (2) (nedan kallad kodexen).

(2)

I kapitel 4.3 i kodexen beskrivs zonindelning och delområdesindelning som förfaranden som ett land tillämpar enligt bestämmelserna i det kapitlet för att fastställa subpopulationer med en bestämd hälsostatus inom sitt territorium för sjukdomsbekämpning och/eller internationell handel. Rumsliga aspekter och god förvaltning är av stor betydelse för tillämpningen av båda begreppen, men zonindelning används för en subpopulation av djur som främst avgränsas på geografisk grund (med hjälp av naturliga, artificiella eller rättsliga gränser), medan delområdesindelning används för en subpopulation av djur som främst avgränsas på grundval av förvaltnings- och djurhållningspraxis i fråga om biosäkerhet.

(3)

I kapitel 4.4 om tillämpning av delområdesindelning anges dessutom en strukturerad ram för tillämpning och erkännande av delområden inom länder. Ett delområde kan bestå av flera anläggningar och kan godkännas för en eller flera fastställda djursjukdomar på grundval av en detaljerad och dokumenterad biosäkerhetsplan som upprättats och genomförs för sjukdomen eller sjukdomarna i fråga. Det första godkännandet av ett delområde bör helst ske i ett land, ett område eller en zon som är sjukdomsfri(tt), före ett utbrott av sjukdomen eller sjukdomarna i fråga. Detta är särskilt viktigt när det gäller mycket smittsamma sjukdomar, som högpatogen aviär influensa. Vid ett utbrott kan områdesindelning användas för att underlätta handeln.

(4)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007–2013) enligt principen ”Det är bättre att förebygga än att behandla” (3) (nedan kallad den nya djurhälsostrategin) ges riktlinjer för utarbetandet av en djurhälsopolitik för perioden 2007–2013. Den nya djurhälsostrategin syftar till en ökad inriktning på förebyggande åtgärder, sjukdomsövervakning, bekämpning och forskning, för att minska förekomsten av djursjukdomar och minimera konsekvenserna av utbrott när de inträffar.

(5)

Biosäkerhet spelar en viktig roll i den nya djurhälsostrategin. Delområdesindelning skulle dessutom uppmuntra jordbrukarna i gemenskapen att tillämpa biosäkerhetsåtgärder, eftersom indelningen skulle underlätta säker handel och på så sätt medföra tydliga fördelar för jordbrukarna, samtidigt som djursjukdomar förebyggs.

(6)

Det bör därför i denna förordning fastställas regler för beviljande, tillfälligt upphävande och återkallande av godkännande av delområden när det gäller aviär influensa. I reglerna bör kodexen beaktas för att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt för att bekämpa spridningen av aviär influensa, samtidigt som godkända delområdens bestämda hälsostatus beaktas.

(7)

I direktiv 2005/94/EG fastställs vissa förebyggande åtgärder för övervakning och tidig upptäckt av aviär influensa samt minimiåtgärder för bekämpning och förflyttningsrestriktioner som ska tillämpas vid ett utbrott av denna sjukdom hos fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap. Vissa av dessa åtgärder ska vidtas i delområden för fjäderfä eller delområden för andra fåglar i fångenskap enligt definitionen i det direktivet.

(8)

I direktiv 2005/94/EG definieras delområden för fjäderfä och delområden för andra fåglar i fångenskap, och enligt direktivet får även kompletterande biosäkerhetsåtgärder vidtas i dessa delområden för att förhindra att aviär influensa sprids.

(9)

Enligt direktiv 2005/94/EG ska medlemsstaterna genomföra övervakningsprogram för att upptäcka infektioner med aviär influensa-virus av subtyperna H5 och H7 hos olika fjäderfäarter. För detta syfte godkänns varje år obligatoriska övervakningsprogram för aviär influensa i medlemsstaterna. Godkännandet av delområden i en medlemsstat bör därför vara beroende av att den berörda medlemsstatens nationella övervakningsprogram godkänts.

(10)

I kommissionens beslut 2006/437/EG av den 4 augusti 2006 om godkännande av en diagnostikhandbok för aviär influensa i enlighet med rådets direktiv 2005/94/EG (4) fastställs diagnostiska förfaranden, provtagningsmetoder och kriterier för utvärdering av resultaten från laboratorietester för att bekräfta ett utbrott av aviär influensa. För att gemenskapslagstiftningen på detta område ska vara enhetlig bör dessa förfaranden och metoder tillämpas när det gäller delområden.

(11)

För att underlätta användningen av elektroniska förfaranden mellan medlemsstaterna och för att säkerställa öppenhet och tydlighet är det viktigt att uppgifter om de godkända delområdena samt om beviljande, tillfälligt upphävande och återkallande av godkännanden görs tillgängliga på ett så effektivt sätt som möjligt i hela gemenskapen. Medlemsstaterna bör därför upprätta Internetbaserade informationssidor med sådana uppgifter, och på kommissionens webbplats bör det finnas länkar till dessa sidor.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

de gemensamma regler som styr ett delområdes funktion, och

b)

de allmänna biosäkerhetsåtgärder som vidtas vid alla anläggningar som utgör delområdet i enlighet med deras biosäkerhetsplaner,

a)

Den delområdesansvariges namn, kvalifikationer och befattning samt kontaktuppgifter och delområdets adress.

b)

En detaljerad beskrivning av delområdet, enligt del 1 i bilagan.

c)

En beskrivning av det gemensamma systemet för biosäkerhet och av biosäkerhetsplanerna för de anläggningar som utgör delområdet, enligt del 2 i bilagan.

d)

Närmare uppgifter om de särskilda åtgärderna, kriterierna och kraven när det gäller sjukdomsövervakning, i synnerhet det särskilda skyddet och den särskilda övervakningen i fråga om aviär influensa, enligt del 3 i bilagan.

a)

det i delområdet har genomförts särskilt skydd och särskild övervakning i fråga om aviär influensa under minst sex månader före ansökningsdagen, i enlighet med del 3 i bilagan (inbegripet minst ett testförfarande enligt del 3 punkt 4 i bilagan), och att aviär influensa inte har påvisats vid någon av de anläggningar som utgör delområdet under denna period,

b)

det, i förekommande fall, genomförs vaccinationsplaner i delområdet i enlighet med gemenskapslagstiftningen,

c)

de uppgifter som har lämnats i enlighet med artikel 3.2 är fullständiga och riktiga,

d)

det i delområdet har genomförts ett gemensamt system för biosäkerhet enligt del 2 punkt 1 i bilagan som har visat sig vara tillräckligt för att säkerställa en bestämd hälsostatus när det gäller aviär influensa för fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap i delområdet,

e)

det i delområdet har utförts en officiell kontroll på plats med tillfredsställande resultat för a–d.

1.

övervaka och kontrollera delområdet för att se till att det fortsätter att överensstämma med de uppgifter som lämnats i enlighet med artikel 3.2 samt kriterierna och kraven i bilagan; i synnerhet måste dessa uppgifter hållas uppdaterade och på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten,

2.

se till att sjukdomsövervakning, särskilt övervakning avseende aviär influensa, genomförs i enlighet med det gemensamma systemet för biosäkerhet och de enskilda biosäkerhetsplanerna för de anläggningar som utgör delområdet och att

3.

se till att all vaccination utförs i enlighet med det gemensamma systemet för biosäkerhet och de enskilda biosäkerhetsplanerna för de anläggningar som utgör delområdet och att vaccinationsplaner och vaccinationsförfaranden på begäran görs tillgängliga för den behöriga myndigheten,

4.

regelbundet anordna intern eller extern revision för att trygga att alla biosäkerhetsåtgärder, övervakningsverksamheten och spårbarhetssystemet tillämpas effektivt i delområdet, och bevara resultaten av sådan revision, inbegripet revision som utförts inom ramen för ett kvalitetssäkringssystem, så att de på begäran kan göras tillgängliga för den behöriga myndigheten,

5.

omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om

a)

den epidemiologiska situationen inom och utanför delområdet, särskilt när det gäller aviär influensa,

b)

uppgifter om ändringar eller anpassningar av det gemensamma systemet för biosäkerhet eller biosäkerhetsplanerna för de anläggningar som utgör delområdet, enligt artikel 5.5 b.

a)

delområdet fortfarande inte överensstämmer med de uppgifter som lämnats i enlighet med artikel 3.2 eller kriterierna och kraven i bilagan, eller

b)

ett utbrott av aviär influensa inträffat i delområdet.

a)

avbryta utfärdandet av intyg om att varorna kommer från ett godkänt delområde,

b)

stryka delområdets namn från förteckningen över godkända delområden.

a)

upprätta en förteckning över godkända delområden med de uppgifter som krävs enligt artikel 4.3 och 4.4,

b)

upprätta en Internetbaserad informationssida så att förteckningen över godkända delområden finns tillgänglig elektroniskt,

c)

meddela kommissionen Internetadressen till de Internetbaserade informationssidorna,

d)

hålla sin Internetbaserade informationssida uppdaterad så att det utan dröjsmål tas hänsyn till nya godkännanden eller återkallanden av godkännanden av delområden.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/25

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/26

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/27

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1980/2000 får gemenskapens miljömärke tilldelas en produkt vars egenskaper gör att den på ett väsentligt sätt kan bidra till betydande förbättringar i fråga om vissa centrala miljöaspekter.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 1980/2000 ska särskilda miljömärkningskriterier fastställas för varje produktgrupp.

(3)

Det är lämpligt att anta ett nytt beslut om ekologiska kriterier för tilldelning av gemenskapens miljömärke till utomhusfärger och utomhuslacker.

(4)

De ekologiska kriterierna och de tillhörande bedömnings- och kontrollkraven bör gälla i fyra år.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut grundar sig på det utkast till kriterier som har fastställts av Europeiska unionens miljömärkningsnämnd enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 1980/2000.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättas genom artikel 17 i förordning (EG) nr 1980/2000.

a)

Korrosionshämmande medel.

b)

Påväxthämmande medel (skeppsbottenfärg).

c)

Träskyddsmedel.

d)

Produkter för särskild industriell och professionell användning, inbegripet s.k. slitstarka beläggningar.

e)

Produkter som främst har tagits fram för inomhusbruk och marknadsförs som sådana.

a)

Var och en av de båda komponenterna ska uppfylla de ekologiska kriterier som anges i bilagan (utom kriterierna för flyktiga organiska föreningar).

b)

Tvåkomponentsfärgen ska åtföljas av information om att de enskilda komponenterna inte får användas separat eller blandas med andra produkter.

c)

Den användningsklara slutprodukten ska även den uppfylla de ekologiska kriterierna, även kriterierna för flyktiga organiska föreningar.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/39

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1980/2000 får gemenskapens miljömärke tilldelas en produkt vars egenskaper gör att den på ett väsentligt sätt kan bidra till betydande förbättringar i fråga om vissa centrala miljöaspekter.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 1980/2000 ska särskilda miljömärkeskriterier fastställas för varje produktgrupp utifrån de kriterier som utarbetats av Europeiska unionens miljömärkningsnämnd.

(3)

Där föreskrivs också att miljömärkeskriterierna samt de därtill hörande bedömnings- och kontrollkraven, ska ses över i god tid innan giltighetstiden för de kriterier som fastställts för produktgruppen löper ut.

(4)

I enlighet med förordning (EG) nr 1980/2000 har en översyn gjorts i tid av de ekologiska kriterierna liksom av bedömnings- och kontrollkraven i kommissionens beslut 2002/739/EG av den 3 september 2002 om fastställande av reviderade ekologiska kriterier för tilldelning av gemenskapens miljömärke till inomhusfärger och inomhuslacker och ändring av beslut 1999/10/EG (2). De ekologiska kriterierna och de därtill hörande bedömnings- och kontrollkraven är giltiga till och med den 28 februari 2009.

(5)

Mot bakgrund av denna översyn och för att ta hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen och marknadsutvecklingen är det lämpligt att ändra definitionen av produktgruppen och att fastställa nya ekologiska kriterier.

(6)

Beslut 2002/739/EG bör därför ersättas.

(7)

De ekologiska kriterierna liksom de tillhörande bedömnings- och kontrollkraven bör gälla i fyra år från dagen för anmälan av detta beslut.

(8)

En övergångsperiod bör beviljas producenter vars produkter har tilldelats miljömärket för inomhusfärger och inomhuslacker före den 18 augusti 2008 eller producenter som har ansökt om sådant märke före den 18 augusti 2008 för att ge dem tid att anpassa sina produkter till de ändrade kriterierna och kraven. Av rättssäkerhetsskäl bör producenter till och med den 28 februari 2009 tillåtas lämna in ansökningar som gjorts i enlighet med kriterierna i beslut 2002/739/EG eller i detta beslut. Efter den dagen bör endast kriterierna i detta beslut tillämpas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättas genom artikel 17 i förordning (EG) nr 1980/2000.

a)

Korrosionshämmande medel.

b)

Påväxthämmande medel (skeppsbottenfärg).

c)

Träskyddsmedel.

d)

Produkter för särskild industriell och yrkesmässig användning, inbegripet slitstarka beläggningar.

e)

Fasadbeläggningar.

f)

Produkter som främst har tagits fram för utomhusbruk och marknadsförs som sådana.

a)

Var och en av de båda komponenterna ska uppfylla de ekologiska kriterier som anges i bilagan (utom kriteriet för flyktiga organiska föreningar).

b)

Tvåkomponentsbeläggningen ska åtföljas av information om att de enskilda komponenterna inte får användas separat eller blandas med andra produkter.

c)

Den användningsklara slutprodukten ska även den uppfylla de ekologiska kriterierna, även kriteriet för flyktiga organiska föreningar.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/49

(1)

Som en följd av införandet av de nya regler för modulering som fastställs i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (2) har kommissionens beslut 2006/410/EG (3) ersatts med kommissionens beslut 2009/379/EG av den 11 maj 2009 om fastställande av belopp som enligt rådets förordningar (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 378/2007, (EG) nr 479/2008 och (EG) nr 73/2009 görs tillgängliga för EJFLU och belopp tillgängliga för utgifter från EGFJ (4).

(2)

Eftersom de sammanlagda åtagandebemyndigandena ökat med 600 miljoner euro respektive 420 miljoner euro för åren 2009 och 2010, enligt beslut inom ramen för överenskommelsen om den ekonomiska återhämtningsplanen, ändrades rådets beslut 2006/493/EG (5) genom rådets beslut 2009/434/EG (6). I syfte att garantera samstämmighet bör dessa belopp fördelas per medlemsstat i enlighet med gällande fördelningskriterier.

(3)

Efter antagandet av beslut 2009/379/EG och beslut 2009/434/EG bör de belopp som görs tillgängliga för EJFLU anpassas och beloppen bör tas med vid fördelningen per år av gemenskapens stöd för landsbygdsutveckling.

(4)

Kommissionens beslut 2006/636/EG av den 12 september 2006 om den årliga fördelningen per medlemsstat av gemenskapens stöd för landsbygdsutveckling under perioden 1 januari 2007–31 december 2013 (7) bör ändras i enlighet med detta.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/53

(1)

Genom kommissionens beslut 93/676/EG (2) tilläts de upphandlande enheter som prospekterar eller exploaterar olje- eller gasfyndigheter i Nederländerna att tillämpa en alternativ ordning i stället för den gängse uppsättning regler som föreskrivs i det vid den tidpunkten gällande direktivet. Den alternativa ordningen medförde vissa skyldigheter avseende statistik och iakttagandet av principerna om icke-diskriminering och konkurrensutsatt upphandling när de handlar upp varor, byggentreprenader och tjänster, särskilt när det gäller de upplysningar som enheten ska lämna till ekonomiska aktörerna om planerade upphandlingar. Genom artikel 27 i direktiv 2004/17/EG, som ersätter det tidigare direktivet fastställs, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i det direktivet, att beslutet fortsätter att gälla.

(2)

Den 26 februari 2009 lämnade NAM en ansökan per e-post till kommissionen i enlighet med artikel 30.5 i direktiv 2004/17/EG. I enlighet med artikel 30.5 första stycket upplyste kommissionen de nederländska myndigheterna om denna ansökan i en skrivelse av den 5 mars 2009, som de nederländska myndigheterna besvarade per e-post den 26 mars 2009. I ett e-postmeddelande av 9 mars 2009 begärde kommissionen dessutom kompletterande upplysningar från NAM, som denna överlämnade i ett e-postmeddelande den 23 mars 2009.

(3)

Den ansökan som NAM lämnat in gäller prospektering och exploatering av olje- och gasfyndigheter i Nederländerna. I enlighet med tidigare beslut som kommissionen fattat i fråga om företagssammanslagningar (3) redogörs i ansökan för tre enskilda områden inom vilka NAM är verksamt.

Vid tillämpningen av detta beslut menas med produktion även utveckling, dvs. uppbyggnad av erforderlig infrastruktur för framtida produktion (oljeplattformar, pipelines, terminaler osv.), vilket är i enlighet med ovan nämnda kommissionsbeslut.

(4)

Enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG ska kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet som direktivet är tillämpligt på, inte omfattas av direktivet om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt ska grunda sig på objektiva kriterier med beaktande av de speciella omständigheterna i den berörda sektorn. Tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar de relevanta bestämmelser i gemenskapsrätten genom vilka en viss sektor eller en del av en sådan konkurrensutsätts.

(5)

Eftersom Nederländerna har genomfört Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (4), bör tillträdet till marknaden inte anses vara begränsat i enlighet med första stycket i artikel 30.3 i direktiv 2004/17/EG. Den direkta konkurrensutsättningen inom en specifik marknad bör bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig är utslagsgivande.

(6)

När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör de viktigaste aktörernas marknadsandelar på en viss given marknad ett kriterium som bör beaktas. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Eftersom situationen skiljer sig åt mellan de olika verksamhetsområden som berörs av detta beslut bör man vid granskningen av konkurrensläget ta hänsyn till varje enskild marknads särskilda situation.

(7)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna.

(8)

Vart och ett av de tre verksamhetsområden som är föremål för denna ansökan (prospektering av olje- och gasfyndigheter, produktion av olja och produktion av gas) ansågs i de tidigare kommissionsbeslut som avses i skäl 3 utgöra separata produktmarknader De ska därför prövas separat.

(9)

Enligt kommissionens praxis (5) utgör prospektering av olje- och gasfyndigheter en enda produktmarknad eftersom det är omöjligt att initialt fastställa huruvida prospekteringen kommer att resultera i en olje- eller gasfyndighet. Det har vidare fastställs enligt samma sedan länge tillämpade kommissionspraxis att den geografiska omfattning av denna marknad är global.

(10)

Det finns tre olika sätt att mäta de marknadsandelar som innehas av de aktörer som aktivt bedriver prospekteringsverksamhet: investeringar, bevisade och sannolika reserver och förväntad produktion. Man har tidvis övervägt att använda investeringar som en parameter för att fastställa aktörers andelar på prospekteringsmarknaden (6). Denna metod har dock visat sig vara olämplig bland annat beroende på de stora skillnaderna i nivån på de erforderliga investeringarna i olika geografiska områden. Det krävs exempelvis större investeringar för att prospektera olja och gas i Nordsjön än för prospektering i bland annat Mellanöstern. Två andra parametrar har dock använts för att fastställa ekonomiska aktörers marknadsandelar inom denna sektor: deras andel i bevisade och sannolika reserver och förväntad produktion (7).

(11)

Enligt uppgift (8) uppgick de sammanlagda globala bevisade olje- och gasreserverna den 31 december 2007 till totalt 378,6 miljarder kubikmeter oljeekvivalenter (nedan Sm3 oljeekvivalenter). Den 1 januari 2008 uppgick den totala bevisade olje- och gasreserven i Nederländerna till cirka 1,426 miljarder Sm3 oljeekvivalenter (9), vilket motsvarar något mer än 3,7 ‰. NAM:s andel är ännu mindre. NAM:s marknadsandel skulle, enligt uppgifter, också betraktas som försumbar om den förväntade produktionen skulle användas som måttstock. NAM:s nuvarande oljeproduktion på 0,04 miljoner fat olja per dag förväntas att stiga till 0,06 miljoner fat per dag genom att produktionsmöjligheterna vid oljefältet i Schoonebeek i östra Nederländerna kommer att användas fullt ut. Denna siffra måste dock jämföras med en global oljeproduktion på 81 533 miljoner fat olja per dag och således utgör dess andel ungefär 0,7 ‰. Med hänsyn till den höga koncentrationen på prospekteringsmarknaden som, vid sidan av statligt ägda företagen, kännetecknas av tre internationella vertikalt integrerade privata aktörer kallade de ”superstora” (BP, ExxonMobil och Shell) och ett antal ”stora” bör dessa faktorer ses som en indikator för verksamhet som är konkurrensutsatt.

(12)

Enligt etablerad kommissionspraxis (10) utgör utbyggnad och produktion av (rå)olja en separat produktmarknad med global geografisk spännvidd. Enligt uppgift (11) uppgick 2007 den totala globala oljeproduktionen till 81 533 miljoner fat olja per dag. Samma år producerade NAM totalt 0,04 miljoner fat olja per dag, motsvarande en marknadsandel på 0,49 ‰. Med hänsyn till den höga koncentrationen på marknaden för råoljeproduktion, som vid sidan av statligt ägda företag, kännetecknas av tre internationella vertikalt integrerade privata aktörer kallade de ”superstora” (BP, ExxonMobil och Shell), vars respektive andelar av oljeproduktionen 2007, enligt tillgängliga uppgifter, uppgick till 3,08 %, 2,32 % och 2,96 % samt ett antal ”stora” (12), bör de dessa faktorer ses som en indikator för verksamhet som är konkurrensutsatt.

(13)

I ett tidigare kommissionsbeslut (13) om leverans i senare led av gas till slutanvändare har man gjort åtskillnad mellan gas med lågt värmevärde och gas med högt värmevärde. Kommissionen har även diskuterat huruvida man bör göra åtskillnad mellan flytande naturgas (LNG) och gas transporterad i pipeline (14). I ett senare kommissionsbeslut (15) som bland annat rör utbyggnad och produktion av gas lämnas dock frågan obesvarad huruvida det, med avseende på beslutet, finns separata marknader för gas med lågt värmevärde, gas med högt värmevärde och flytande gas eftersom detta, oavsett vilken definition man tillämpar, inte har någon betydelse för den slutgiltiga utvärderingen. Denna fråga kan även lämnas obesvarad i detta beslut av följande skäl:

(14)

Gasmarknaden kan således när det gäller detta beslut totalt sett betraktas som relevant produktmarknad utan att det görs åtskillnad mellan gas med lågt värmevärde, gas med högt värmevärde och flytande gas. När det gäller den geografiska marknaden har man i tidigare kommissionsbeslut (16) ansett att denna omfattas av det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och eventuellt Ryssland och Algeriet.

(15)

Den totala gasproduktionen i EU uppgick enligt uppgift (17) till 191,9 miljarder Sm3 2007 medan gasproduktionen i EES uppgick till 281,6 miljarder Sm3 under samma period. NAM:s produktion 2007 uppgick till 50 miljarder Sm3, vilket motsvarar en marknadsandel på 17,76 %. Produktionen i Ryssland och Algeriet uppgick 2007 till 607,4 miljarder Sm3 respektive 83,0 miljarder Sm3. Den totala produktionen i EES plus Ryssland och Algeriet uppgick således till totalt 972 miljarder Sm3 varav NAM:s andel utgjordes av 5,14 %. Med hänsyn till den höga koncentrationen på marknaden för gasproduktion, som kännetecknas av tre ”superstora” (BP, ExxonMobil och Shell), och ett antal andra ”stora” som det ryska Gazprom, bör de dessa faktorer ses som en indikator för verksamhet som är direkt konkurrensutsatt.

(16)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 3–15 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller följande tjänster i Nederländerna:

(17)

Eftersom obegränsat tillträde till marknaden anses föreligga bör direktiv 2004/17/EG inte gälla när avtalsparter utfärdar avtal för tjänster enligt a–c i skäl 16, som utförs i Nederländerna, och inte heller om projekttävlingar organiseras för sådan verksamhet i Nederländerna.

(18)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen i februari till mars 2009 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av NAM och Konungariket Nederländerna. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar i den rättsliga och faktiska situationen skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda.

a)

olje- och gasprospektering,

b)

produktion av olja, och

c)

produktion av naturgas.

14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/57

(1)

I kommissionens beslut 2000/57/EG av den 22 december 1999 om systemet för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG (2) fastställs det vilka händelser rörande smittsamma sjukdomar som medlemsstaternas behöriga folkhälsomyndigheter ska anmäla till systemet för tidig varning och reaktion inom gemenskapsnätverket, och det fastställs allmänna förfaranden för utbyte av information om dessa händelser, för samråd och för samordning av åtgärder mellan medlemsstaterna i samverkan med kommissionen.

(2)

Genom beslut 2000/57/EG åläggs även varje medlemsstats behöriga folkhälsomyndigheter att samla in och utbyta nödvändiga uppgifter om händelserna rörande smittsamma sjukdomar, t.ex. genom att använda det nationella övervakningssystemet, den del av gemenskapsnätverket som rör epidemiologisk övervakning eller något annat system för insamling av uppgifter inom gemenskapen.

(3)

Förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar definieras i beslut nr 2119/98/EG som alla de åtgärder, inbegripet epidemiologiska undersökningar, som vidtas av de behöriga hälsomyndigheterna i medlemsstaterna för att förebygga och stävja spridningen av överförbara sjukdomar. Dessa åtgärder omfattar kontaktspårning och ska tillsammans med andra relevanta uppgifter avseende en händelse rörande smittsamma sjukdomar som den nationella behöriga folkhälsomyndigheten har tillgång till omedelbart vidarebefordras till övriga medlemsstater och kommissionen. Dessutom underrättar en medlemsstat som har för avsikt att vidta åtgärder i princip i förväg gemenskapsnätverket om dessa åtgärders karaktär och omfattning samt samråder med och samordnar åtgärderna med övriga medlemsstater i samverkan med kommissionen.

(4)

Beslut 2000/57/EG bör tydligt återspegla bestämmelserna i beslut nr 2119/98/EG när det gäller åtgärder som vidtas eller planeras för att förebygga och stävja spridningen av smittsamma sjukdomar.

(5)

Vidare ålägger ikraftträdandet av det internationella hälsoreglementet (2005) det internationella samfundet att vidta åtgärder mot internationell spridning av sjukdomar på sätt som är förenliga med och begränsar sig till risk för människors hälsa och som undviker att i onödan störa internationellt resande och internationell handel.

(6)

Om det inträffar en händelse rörande smittsamma sjukdomar som har en möjlig EU-omfattande betydelse och som kräver kontaktspårning, samarbetar medlemsstaterna med varandra i samverkan med kommissionen genom systemet för tidig varning och reaktion för att identifiera personer som är smittade eller kan vara i fara. Detta samarbete kan omfatta utbyte av känsliga personuppgifter rörande bekräftade eller misstänkta fall hos människor mellan de medlemsstater som berörs av kontaktspårningsförfarandet.

(7)

Behandling av personuppgifter som rör hälsa är i princip förbjuden enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (4). Dessutom står det i artikel 11 i beslut nr 2119/98/EG bl.a. att det beslutet ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.

(8)

Av folkhälsoskäl omfattas behandling av sådana uppgifter av undantaget i artikel 8.3 i direktiv 95/46/EG och artikel 10.3 i förordning (EG) nr 45/2001, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling eller administration av hälso- eller sjukvård och om dessa uppgifter behandlas av någon som är yrkesverksam på hälso- och sjukvårdsområdet och som enligt nationell lagstiftning eller bestämmelser som antagits av behöriga nationella organ är underkastad tystnadsplikt, eller av en annan person som är ålagd en liknande tystnadsplikt. Vidare föreskrivs det i artikel 23.1 i det internationella hälsoreglementet (2005), som trädde i kraft den 15 juni 2007, att stater som är parter i Världshälsoorganisationen (WHO) vid ankomst eller avgång får kräva vissa uppgifter om resenärer i folkhälsosyfte, inbegripet i kontaktspårningssyfte.

(9)

Dessutom bör behandling av personuppgifter i kontaktspårningssyfte betraktas som tillåten om den är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade i enlighet med artikel 7 d i direktiv 95/46/EG och artikel 5 e i förordning (EG) nr 45/2001 samt för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse i enlighet med artikel 7 e respektive artikel 5 a i de rättsakterna.

(10)

Kommissionen, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och medlemsstaterna bör vidta lämpliga skyddsåtgärder i samband med behandlingen av personuppgifter i kontaktspårningssyfte, särskilt när det gäller användningen av undantagen från direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001, för att säkerställa att de inom systemet för tidig varning och reaktion behandlar personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 respektive direktiv 95/46/EG.

(11)

I synnerhet när de överför personuppgifter inom systemet för tidig varning och reaktion i syfte att förebygga och stävja spridningen av smittsamma sjukdomar bör medlemsstaternas behöriga folkhälsomyndigheter och kommissionen se till att personuppgifterna är adekvata och relevanta, inte omfattar mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål, inte behandlas för andra ändamål, är riktiga, uppdateras vid behov och inte lagras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål. De bör också se till att personer som är föremål för kontaktspårning vederbörligen underrättas om behandlingens karaktär, om de uppgifter som behandlas samt om sin rätt att få tillgång till uppgifter om sig själva och att få dessa uppgifter korrigerade, om detta inte visar sig omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor ansträngning, samt säkerställa att lämpliga sekretess- och säkerhetsnivåer införs i systemet för tidig varning och reaktion för att skydda behandlingen av sådana uppgifter.

(12)

I sin rapport från 2007 (5) om hur systemet för tidig varning och reaktion fungerat betonade kommissionen behovet av att inom ramen för systemet införa en funktion för selektiv underrättelse (”selective messaging”) för att garantera en exklusiv kommunikationskanal uteslutande mellan de medlemsstater som berörs av specifika händelser rörande bl.a. kontaktspårning. Användningen av denna selektiva funktion ger lämpliga garantier när personuppgifter överförs genom systemet för tidig varning och reaktion och bör säkerställa att det vid tillämpningen av detta beslut inom systemet för tidig varning och reaktion endast skickas personuppgifter som är adekvata och relevanta och inte omfattar mer än vad som är nödvändigt, i enlighet med artikel 4.1 c i förordning (EG) nr 45/2001 och artikel 6.1 c i direktiv 95/46/EG. Av dessa skäl bör användningen av funktionen för selektiv underrättelse begränsas till meddelanden som omfattar överföring av relevanta personuppgifter, för att vara förenlig med medlemsstaternas skyldigheter enligt artiklarna 4, 5 och 6 i beslut nr 2119/98/EG.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 7 i beslut nr 2119/98/EG.

1.

I artikel 1.2 ska orden ”uppgifter om dessa händelser” ersättas med ”uppgifter om dessa händelser och om åtgärder som planeras eller vidtas som reaktion på dessa händelser eller indikationer för sådana händelser”.

2.

Följande artikel ska införas som artikel 2a:

”Artikel 2a

1.   Denna artikel ska tillämpas på åtgärder som vidtas för att spåra personer som har exponerats för en källa till smittämnen och som kan löpa risk att utveckla eller har utvecklat en smittsam sjukdom av betydelse för hela gemenskapen enligt kriterierna i bilaga I (nedan kallat kontaktspårning).

2.   När en medlemsstats behöriga folkhälsomyndigheter överför relevanta personuppgifter i kontaktspårningssyfte genom systemet för tidig varning och reaktion, förutsatt av dessa uppgifter är nödvändiga och tillgängliga, ska de använda funktionen för selektiv underrättelse, som ger lämpliga dataskyddsgarantier. Denna kommunikationskanal ska begränsas till de medlemsstater som berörs av kontaktspårningen.

3.   När den berörda medlemsstatens behöriga folkhälsomyndigheter skickar dessa uppgifter genom funktionen för selektiv underrättelse ska de hänvisa till den händelse eller åtgärd som tidigare har anmälts till gemenskapsnätverket.

4.   För tillämpningen av punkt 2 finns en vägledande förteckning över de relevanta personuppgifterna i bilaga III.

5.   När medlemsstaternas behöriga folkhälsomyndigheter och kommissionen överför och skickar personuppgifter genom funktionen för selektiv underrättelse ska de följa bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (7).

3.

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska senast den 31 mars varje år till kommissionen lämna en analytisk rapport om händelserna, om de planerade eller vidtagna åtgärderna i samband med dessa händelser och om de förfaranden som tillämpats inom systemet för tidig varning och reaktion. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan dessutom när de finner det lämpligt rapportera om speciella händelser av särskild betydelse.”

4.

Texten i bilagan till det här beslutet ska läggas till som bilaga III.