7.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/1

7.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/3

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2) är de bidragslicenser som sökts senast den 7 november enligt artikel 33 a eller 38a giltiga till den sista dagen i den tionde månaden efter ansökningsmånaden.

(2)

I förordning (EG) nr 1043/2005 föreskrivs också att utfärdandet av en bidragslicens medför att innehavaren är skyldig att begära bidrag för exportleveranser som genomförs under licensens giltighetstid, för ett belopp som är lika med det belopp för vilket bidragslicensen utfärdats.

(3)

Om skyldigheten att begära bidrag inte har uppfyllts ska säkerheten vara förverkad upp till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan 95 % av det belopp som anges i bidragslicensen och det belopp som faktiskt begärts. Giltighetstiden på tio månader för vissa bidragslicenser som utfärdats för varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget för användning från och med den 1 oktober 2008 har inneburit en stor risk och osäkerhet för aktörerna på grund av den ekonomiska och finansiella krisen på marknaderna i tredjeländer under budgetperioden 2009. Denna ökade osäkerhet påverkar nästan all export som omfattas av bidragslicenser som utfärdats för användning från och med den 1 oktober 2008. Jämfört med baslivsmedel är de flesta varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget och för vilka exportbidrag kan beviljas inte basprodukter och är särskilt känsliga för minskad förbrukning i importländerna.

(4)

Inverkan av den finansiella och ekonomiska krisen blev tydlig från och med slutet av september 2008. Krisen har lett till en situation där exportörer av varor som omfattas av bidragslicenser som utfärdats för användning från och med den 1 oktober 2008 med en giltighetstid på tio månader och ska omfatta export fram till slutet av juli 2009 inte fullt ut kan utnyttja alla bidragslicenser som utfärdats för användning från och med den 1 oktober 2008.

(5)

Genom undantag från artikel 39.2 i förordning (EG) nr 1043/2005 och från artikel 40.3 i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (3) bör därför giltighetstiden för bidragslicenser som sökts enligt artikel 33 a eller 38a i förordning (EG) nr 1043/2005 mellan den 8 juli och den 26 september 2008 för användning från och med den 1 oktober 2008 förlängas till och med den 30 september 2009, för att begränsa den negativa inverkan på exportörerna.

(6)

Bestämmelserna i artikel 40.3 i förordning (EG) nr 376/2008 bör inte tillämpas i detta fall, eftersom förlängningen av giltighetstiden för bidragslicenserna i fråga inte beror på force majeure. Därför krävs ett uttryckligt undantag från artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1043/2005 så att artikel 40.3 i förordning (EG) nr 376/2008 inte blir tillämplig i detta fall.

(7)

Vissa bidragslicenser med en giltighetstid på tio månader som sökts mellan den 8 juli och den 7 november 2008 enligt artikel 33 a eller 38a i förordning (EG) nr 1043/2005 kan redan ha återlämnats till den utfärdande myndigheten i enlighet med artikel 45.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 när den här förordningen träder i kraft. För att se till att alla innehavare av dessa bidragslicenser behandlas lika, bör den utfärdande myndigheten ges möjlighet att återutfärda de återlämnade licenserna eller dellicenserna och att återställa de motsvarande säkerheterna.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för övergripande frågor rörande handel med bearbetade jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I till fördraget.

7.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/5

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2) är de bidragslicenser som sökts senast den 7 november enligt artikel 33 a eller 38a giltiga till den sista dagen i den tionde månaden efter ansökningsmånaden.

(2)

Giltighetstiden på tio månader för licenser som sökts före den 7 november antogs för att underlätta tillämpningen av bidragsordningen i den särskilda situationen med tidigarelagt upphävande av exportbidragen för socker efter reformen av den gemensamma organisationen av sockermarknaden. Bestämmelsen om en giltighetstid på tio månader bör därför endast vara tillämplig på budgetperioden 2009 och omfatta de licenser som sökts senast den 7 november 2008. Den bestämmelsen är inte längre nödvändig och bör därför utgå.

(3)

Eftersom kommissionens förordning (EG) nr 585/2009 av den 6 juli 2009 om undantagsåtgärder när det gäller bidragslicenser för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget (3) endast är tillämplig på bidragslicenser som sökts mellan den 8 juli och den 7 november 2008 enligt artikel 33 a eller 38a i förordning (EG) nr 1043/2005, bör det anges att ändringarna i den här förordningen inte påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 585/2009.

(4)

Förordning (EG) nr 1043/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för övergripande frågor rörande handel med bearbetade jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I till fördraget.

1.

Första stycket ska ersättas med följande:

”Om inget annat följer av andra stycket ska bidragslicenserna gälla till den sista dagen i den femte månaden efter ansökningsmånaden, eller till den sista dagen i budgetperioden, om denna dag infaller först.”;

2.

Andra stycket ska utgå.

7.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/7

(1)

Den 1 juni 2006 anmälde de polska myndigheterna ett omstruktureringsstöd till Odlewnia Żeliwa ”Śrem” (nedan kallat Odlewnia Śrem), främst i form av en uppdelning av återbetalningen av offentligrättsliga skulder i delbetalningar. Det har befunnits att vissa av åtgärderna hade beviljats efter Polens EU-anslutning utan kommissionens godkännande. De har därför betraktats som olagligt stöd.

(2)

Genom en skrivelse av den 6 december 2006 meddelade kommissionen Polen sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende stödåtgärderna.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på det planerade stödet.

(4)

Den 31 januari 2007 framförde de polska myndigheterna sina synpunkter med anledning av inledandet av granskningsförfarandet. Inga synpunkter lämnades av tredje parter.

(5)

Den 15 april 2008 bad kommissionen de polska myndigheterna lämna tilläggsuppgifter.

(6)

De polska myndigheterna svarade den 30 april 2008 och meddelade kommissionen att de dragit tillbaka de planerade stödåtgärderna. Kommissionen kunde dock inte betrakta detta som en återkallelse i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 659/99 (1), eftersom det anstånd med återbetalningen av en skuld som redan hade beviljats lett till faktiska effekter för stödmottagaren och gav företaget en klar fördel i jämförelse med andra företag som betalade sina offentligrättsliga skulder inom utsatt tid.

(7)

Gjuteriföretaget Odlewnia Śrem inledde sin produktion 1968. Företaget tillverkar främst järngjutgods för varvsindustrin. Privatiseringen av företaget inleddes 1999, då polska staten sålde 85 % av aktierna till CENTROZAP (44,9 %), BANK PEKAO (25,1 %) och de anställda (15 %). En av orsakerna till att stödmottagarens situation förvärrades var de finansiella problemen hos den största aktieägaren CENTROZAP, som under en tid innehade 71,4 % av aktierna i Odlewnia Śrem. För närvarande ägs Śrem av företaget PIOMA-ODLEWNIA, som innehar 85,1 % av aktierna. Enligt de polska myndigheterna har Odlewnia Śrem en andel på 6–8 % av den polska marknaden för järngjutgods. Företaget har sitt säte i ett område som är berättigat till regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget.

(8)

Processen för att omstrukturera Odlewnia Śrem inleddes 2003. Den första omstruktureringsplanen utarbetades 2004 och godkändes av ordföranden för byrån för utveckling av industrin (Agencja Rozwoju Przemysłu, ARP).

(9)

Enligt de polska myndigheterna ville Odlewnia Śrem dra nytta av ändringarna av lagen av den 30 oktober 2002 om statligt stöd till företag av särskild betydelse för arbetsmarknaden. Dessa gav utökade möjligheter att avskriva offentligrättsliga skulder (avsnitt 5a), men innebar också ytterligare krav på företaget, bland annat en överenskommelse om överföring av dess tillgångar till ett oberoende företag, benämnt Operator. Endast ett företag som helt och hållet ägs av ARP eller staten kan bli Operator. Avsikten var att Operators försäljning av tillgångarna skulle täcka åtminstone en del av det omstrukturerade företagets offentligrättsliga skulder. De återstående fordringarna skulle avskrivas efter det att omstruktureringsprocessen avslutats. Enligt kapitel 5a i lagen gick tidsfristen för att genomföra omstruktureringen ut den 19 mars 2006, men vid denna tidpunkt hade Operator inte lyckats sälja tillgångarna. Trots detta beslutade ordföranden för ARP den 27 juni 2006 att avsluta omstruktureringen av företaget, och förklarade i sitt beslut att gjuteriföretaget hade uppnått lönsamhet och att ett slutförande av omstruktureringen endast skulle förutsätta att kommissionen godkände delbetalningen av de offentligrättsliga skulderna. Eftersom förfarandet enligt kapitel 5a inte kunnat avslutas med framgång bad företaget de fem offentligrättsliga fordringsägarna godkänna anståndet med betalningen av skulderna i enlighet med mer allmänt tillämpade skatterättsliga bestämmelser. Detta var mindre fördelaktigt för fordringsägarna jämfört med en tillämpning av bestämmelserna i kapitel 5a.

(10)

Enligt de polska myndigheterna uppgår kostnaderna för omstruktureringen till 43,6 miljoner zloty. Kostnaderna för den ekonomiska omstruktureringen uppgår till ca 75 % av de sammanlagda omstruktureringskostnaderna. Återstoden utgörs främst av kostnader som hänger samman med moderniseringen av företagets infrastruktur.

(11)

Omstruktureringsplanen omfattar för det första en modernisering av produktionsanläggningen och investeringar för att förbättra administrationen av Odlewnia Śrem (t.ex. införande av datasystemet SAP R/3 som företagets främsta it-verktyg).

(12)

För det andra går omstruktureringen till stor del ut på en ekonomisk omstrukturering, dvs. främst delbetalning och avskrivning av offentligrättsliga skulder. Dessutom beviljades inom ramen för den överenskommelse om omstrukturering som den 17 maj 2005 gjorts med fordringsägarna en partiell avskrivning av de civilrättsliga skulderna till ett belopp av 1,4 miljoner zloty.

(13)

För det tredje minskade Odlewnia Śrem antalet anställda från 1 776 år 2002 till 1 457 år 2005. Företaget planerar inte någon ytterligare omstrukturering på personalområdet. De polska myndigheterna har dock meddelat att det tillfälliga upphävandet av tillämpningen av kollektivavtalet för företag (Zakładowy Układ Zbiorowego Pracy, ZUZP) leder till sänkta kostnader för förmåner för de anställda, eftersom företaget temporärt befriats från betalning av avgifter till företagens socialförmånsfond (Zakładowy Fundusz Świadczeń Socjalnych).

(14)

Omstruktureringen av tillgångarna gick ut på att hyra ut tillgångar som inte är knutna till produktionen, bl.a. ett hotell (Ośrodek Wypoczynkowy i Ostrowieczno) och andra objekt, till ett sammanlagt belopp av 0,4 miljoner zloty. Vidare planeras försäljning av tillgångar till ett sammanlagt belopp av ca 2,6 miljoner zloty. Denna åtgärd har ännu inte genomförts.

(15)

Innan kommissionen inledde förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget hade den underrättats om att företaget sedan 2003 försökt hitta en ny investerare och de polska myndigheterna hade framhållit betydelsen av en privatisering av företaget för att det skulle kunna uppnå lönsamhet på lång sikt. De polska myndigheterna har meddelat kommissionen att detta mål uppnåtts, eftersom 85,1 % av företagets aktier har sålts till det privata företaget PIOMA-ODLEWNIA.

(16)

Odlewnia Śrem har skurit ned sin produktionskapacitet av järngjutgods från 57 000 till 55 000 ton per år. Företaget planerar ingen vidare minskning av produktionskapaciteten, och hävdar att en sådan skulle utgöra ett hot mot företagets lönsamhet. De polska myndigheterna föreslog två alternativa kompensationsåtgärder. För det första har företaget minskat produktionen av järngjutgods till industriutrustning med 50 % (från ca 11 000 ton till 5 500 ton). För det andra har de polska myndigheterna meddelat att företaget avser att upphöra att producera järngjutgods för vindkraftverk.

(17)

Kommissionen beslutade inleda det formella granskningsförfarandet, eftersom den hyste tvivel om huruvida omstruktureringsstödet var förenligt med den gemensamma marknaden. Till grund för kommissionens tvivel ligger fyra faktorer.

(18)

För det första tvivlade kommissionen på att Odlewnia Śrem kunde anses som ett företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (2) (nedan kallade riktlinjerna från 2004) och därmed vara berättigat till omstruktureringsstöd, eftersom Odlewnia Śrem uppvisade en nettovinst på 3,9 miljoner zloty år 2005.

(19)

För det andra tvivlade kommissionen på att omstruktureringsplanen skulle kunna återställa stödmottagarens långfristiga lönsamhet, eftersom den föreföll vara inriktad på betalning av skulderna och täckande av driftskostnaderna, och företaget föreföll ha svårigheter att hitta en privat investerare.

(20)

För det tredje tvivlade kommissionen på att stödet skulle begränsas till vad som var absolut nödvändigt och att företagets egna bidrag var betydande och så stort som möjligt. Detta berodde i synnerhet på att de polska myndigheterna inte hade lagt fram några konkreta planer för privatiseringen i vilka det egna bidraget skulle ha varit betydligt större.

(21)

Kommissionens tvivel gällde också kompensationsåtgärderna, eftersom Polen inte hade påvisat att den minskning av produktionen som nämns i skäl 16 faktiskt utgjorde en kompensationsåtgärd, och inte enbart hade yttre orsaker, såsom minskad efterfrågan eller bristande förmåga att konkurrera på de marknader där företaget är verksamt.

(22)

Till kommissionen har inkommit synpunkter endast från de polska myndigheterna.

(23)

De polska myndigheterna har meddelat kommissionen vissa ändringar rörande det stöd som beviljats efter anslutningen, vilket för närvarande bör uppgå till 24,2 miljoner zloty. I förteckningen nedan sammanfattas det statliga stöd till omstrukturering som beviljats och är under planering till förmån för Odlewnia Śrem, enligt de uppgifter som de polska myndigheterna lagt fram i sina synpunkter rörande inledandet av granskningsförfarandet.

(24)

Det sammanlagda nominella värdet av det statliga stödet uppgår till 43,6 miljoner zloty. Åtgärderna inbegriper en statlig garanti, ett lån på förmånliga villkor, direkta bidrag, anstånd med betalningen och avskrivning av offentligrättsliga skulder. En närmare beskrivning av de statliga stödåtgärderna ges i nedanstående tabell (på grundval av de uppgifter som lämnats av de polska myndigheterna).

(25)

För det första hävdar de polska myndigheterna att omstruktureringen var en framgång när det gäller lönsamheten för Odlewnia Śrem, eftersom företaget hittade en privat strategisk investerare, som tillför företaget det kapital som är nödvändigt och gör det möjligt för företaget att återfå trovärdigheten på marknaden.

(26)

De polska myndigheterna underströk dessutom att företaget diversifierat sin produktion och riktat in sig på mer avancerad produktion med högre mervärde. Övergången till att tillverka järngjutgods med en vikt på över 300 kg visade sig vara ett lyckat drag. Flera konkurrenter hade nämligen upphört med produktionen inom detta segment av marknaden, vilket gjorde det möjligt för Odlewnia Śrem att inleda verksamhet inom segmentet.

(27)

De polska myndigheterna hävdade att företaget inte längre har likviditetsproblem och att det betalar alla löpande utgifter inom utsatt tidsfrist.

(28)

För det andra har de polska myndigheterna lagt fram argument för att betrakta Odlewnia Śrem som ett företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna från 2004 och därmed som berättigat till stöd för omstrukturering. De polska myndigheterna har hävdat att omstruktureringsperioden inleddes 2003, då företaget obestridligen befann sig i en svår situation. Den nettovinst på 3,9 miljoner zloty som Odlewnia Śrem noterade 2005 kan anses som ett tecken på att företagets lönsamhet återställts inom ramen för omstruktureringsprocessen.

(29)

För det tredje lämnade de polska myndigheterna ytterligare information rörande det egna bidraget till de sammanlagda kostnaderna för omstruktureringen.

(30)

Enligt de polska myndigheterna stod stödmottagaren för ett betydande eget bidrag. Omstruktureringskostnaderna uppgår till 43,6 miljoner zloty, medan de finansieringskällor som kan anses som det egna bidraget till omstruktureringen kan värderas till 23,7 miljoner zloty. Dessa omfattar bland annat kapital från den privata investeraren (16 miljoner zloty), intäkter från försäljning eller uthyrning av tillgångar (0,4 miljoner zloty) och det tillfälliga upphävandet av tillämpningen av kollektivavtalet för företag (7,3 miljoner zloty). När det gäller sistnämnda finansieringskälla anser de polska myndigheterna att åtgärden innebär sänkta kostnader för de anställdas förmåner, eftersom företaget temporärt befriats från betalning av avgifter till företagens socialförmånsfond (Zakładowy Fundusz Świadczeń Socjalnych). Fonden har inrättats på frivillig basis av Odlewnia Śrem och de fackföreningar som verkar inom företaget och är inte lagstadgad. Inga offentliga medel utnyttjas således för ändamålet. De polska myndigheterna förklarade att beslutet fattades i samförstånd med fackföreningarna, som gick med på att en del av de anställdas förmåner skulle användas till förmån för omstruktureringen. Åtgärden kan därför anses som företagets eget bidrag.

(31)

De polska myndigheterna vidhöll dessutom sin ståndpunkt att även följande ingår i företagets eget bidrag till omstruktureringen:

(32)

När det gäller kraven på att begränsa snedvridningen av konkurrensen framhåller de polska myndigheterna att företagets produktion av järngjutgods till industriutrustning minskat med 50 % (från ca 11 000 till 5 500 ton). Företagets beslut att upphöra med tillverkningen av järngjutgods till vindkraftverk kan likaså anses som en kompensationsåtgärd.

(33)

Enligt de polska myndigheterna har efterfrågan på båda typerna av produktion ökat under de senaste åren och denna utveckling förväntas fortsätta. De polska myndigheterna påpekade vidare att Odlewnia Śrem har tekniska möjligheter att producera lika stora volymer som före omstruktureringen, men företaget har åtagit sig att minska produktionen av järngjutgods till industriutrustning och att helt upphöra med produktionen av järngjutgods till vindkraftverk. Enligt de polska myndigheterna kan man därför anse dessa åtgärder som kompensationsåtgärder.

(34)

Kommissionen måste fastställa om Odlewnia Śrems slutprodukter hör till stålsektorn, eftersom kommissionen i sitt meddelande Stöd till undsättning och omstrukturering samt nedläggningsstöd till stålsektorn (3) anser att ”stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter inom stålsektorn enligt definitionen i bilaga B till de sektorsövergripande rambestämmelserna inte är förenligt med den gemensamma marknaden”.

(35)

I bilaga B till de sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt (4) (de sektorsövergripande rambestämmelserna) som gällde när stödet beviljades hänvisas till numret i Kombinerade nomenklaturen (5) (KN) för produkter som betraktas som stål. I KN är stålprodukterna fördelade på två kapitel. Kapitel 72 omfattar ”järn och stål” och kapitel 73 ”varor av järn eller stål”.

(36)

Enligt bilaga B till de sektorsövergripande rambestämmelserna betraktas följande varor av järn och stål som stål:

(37)

Enligt de uppgifter som lämnats av de polska myndigheterna tillverkar Odlewnia Śrem inte någon av de ovannämnda produkterna. Företaget tillverkar inte heller någon av de produkter som förtecknas i kapitel 72 med rubriken ”järn och stål”, men använder dessa produkter, t.ex. tackjärn, som råmaterial för sina egna produkter.

(38)

Företaget tillverkar avancerade slutprodukter för specialändamål som i KN faller under nummer 7325”Andra gjutna varor av järn eller stål” och relevanta undernummer, t.ex. 7325 10”Av icke-aducerat gjutjärn” och 7325 99 10”Av aducerat gjutjärn”.

(39)

Enligt bilaga B till de sektorsövergripande rambestämmelserna betraktas inte dessa varor av järn och stål som stål.

(40)

Sammanfattningsvis kan det konstateras att omstruktureringsstödet till Odlewnia Śrem inte är olagligt i sig självt, men stödets förenlighet med den gemensamma marknaden måste bedömas av kommissionen i enlighet med de gällande riktlinjerna från 2004.

(41)

Eftersom en del av åtgärderna i föreliggande fall genomfördes före Polens anslutning till EU, dvs. före den 1 maj 2004, måste kommissionen först fastställa om den är behörig att behandla dessa åtgärder.

(42)

Stödåtgärder som genomförts före anslutningen och som inte är tillämpliga efter anslutningen får inte granskas av kommissionen vare sig på grundval av övergångsordningen enligt bilaga IV.3 till anslutningsfördraget eller de förfaranden som avses i artikel 88 i EG-fördraget. Varken i anslutningsfördraget eller i EG-fördraget krävs det att kommissionen bedömer sådana stödåtgärder eller ges kommissionen bemyndigande att bedöma dem.

(43)

Däremot skulle åtgärder som genomförts efter anslutningen utgöra nytt stöd och falla inom kommissionens behörighetsområde enligt det förfarande som fastställs i artikel 88 i EG-fördraget. För att bedöma vid vilken tidpunkt en viss stödåtgärd genomförts är det relevanta kriteriet den bindande rättsakt genom vilken den behöriga nationella myndigheten förbinder sig att bevilja stödet (6).

(44)

Enskilda stödåtgärder anses inte vara tillämpliga efter anslutningen, om de exakta kostnaderna för staten var kända när stödet beviljades.

(45)

På grundval av den information som har lämnats av de polska myndigheterna har kommissionen kunnat fastställa vilka stödåtgärder som beviljats före anslutningen och inte är tillämpliga efter anslutningen. De finns angivna i den första delen av tabell 1, och deras sammanlagda värde har fastställts till 19,4 miljoner zloty. När det gäller de övriga åtgärderna har det fastställts att de inte hade beviljats före anslutningen. Åtgärder till ett värde av 24,2 miljoner zloty ansågs således ha beviljats efter anslutningen, i enlighet med vad som anges i skäl 23.

(46)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som lämnas av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(47)

Den anmälda garantin, lånet, bidraget, avskrivningarna och anståndet med betalning samt delbetalningen av de offentligrättsliga skulderna innebär användning av statliga medel. Dessutom medför de en fördel för företaget eftersom företagets kostnader minskas. Eftersom Odlewnia Śrem var ett företag i svårigheter skulle det inte ha kunnat erhålla sådan finansiering på marknaden på motsvarande villkor. Denna förmån innebär därför en snedvridning av konkurrensen.

(48)

Den polska staten var redo att avstå från inkomsterna från skatter och miljöavgifter och, genom att bevilja bidrag och garantier, skapa betydande fördelar för företaget i förhållande till dess konkurrenter. Det har inte lagts fram några bevis för att de polska myndigheterna agerade som en privat fordringsägare, och de medgav i sin anmälan av stödet att det var fråga om statligt stöd.

(49)

Stödmottagaren är verksam på marknaden för järngjutgods och exporterar sina produkter till andra EU-medlemsstater. Kriteriet för påverkan på handeln inom gemenskapen uppfylls således.

(50)

Av denna anledning betraktades de åtgärder som inte beviljats före anslutningen och som utgör nytt stöd som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Detta ifrågasätts inte av de polska myndigheterna.

(51)

De undantag som anges i artikel 87.2 i EG-fördraget är inte tillämpliga i föreliggande fall. Eftersom det främsta syftet med stödet är att återställa den långfristiga lönsamheten för företaget är det av de undantag som fastställs i artikel 87.3 i EG-fördraget endast undantaget enligt artikel 87.3 c som kan tillämpas, dvs. beviljande av statligt stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(52)

Kommissionen har bedömt de åtgärder som utgjorde nytt stöd och omstruktureringsplanen i sin helhet i enlighet med de gällande riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. De nu gällande riktlinjerna från 2004 trädde i kraft den 10 oktober 2004.

(53)

Såsom konstateras i kommissionens beslut om inledande av det formella granskningsförfarandet kan omstruktureringens förenlighet med den gemensamma marknaden bedömas endast genom att ett helhetsperspektiv anläggs på omstruktureringen. Alla stödåtgärder, inte bara det beviljade stödet, måste tas i beaktande för att fastställa om planen leder till att lönsamheten återställs, om stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt och vilka kompensationsåtgärder som är lämpliga.

(54)

Eftersom Odlewnia Śrem 2005 uppvisade en nettovinst på 3,9 miljoner zloty tvivlade kommissionen på att företaget kunde anses som ett företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna från 2004 och därmed vara berättigat till omstruktureringsstöd. Kommissionens tvivel berodde främst på bristande information rörande tidpunkten för inledandet av omstruktureringsperioden. Kommissionen kunde därför inte fastställa den exakta tidpunkt som skulle vara utgångspunkt för bedömningen av huruvida Odlewnia Śrem var berättigat till stöd. De polska myndigheterna har förklarat att omstruktureringsperioden inleddes 2003, och den nettovinst som företaget gjorde 2005 bör ses som ett tecken på att företaget återvunnit lönsamheten inom ramen för omstruktureringsprocessen.

(55)

Kommissionen har förvissat sig om att Odlewnia Śrem, när omstruktureringen inleddes 2003, var ett företag i svårigheter i den mening som avses i punkt 9 ff. i riktlinjerna från 2004 och därför var berättigat till omstruktureringsstöd.

(56)

I riktlinjerna från 2004 anges att ”omstruktureringsplanen, som skall ha en så kort varaktighet som möjligt, skall göra det möjligt att återställa företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. […] Förbättringen av lönsamheten skall i första hand uppnås genom […] interna åtgärder […]”.

(57)

Det främsta och grundläggande problemet för Odlewnia Śrem var dess höga skuldsättningsgrad. Kommissionen anser att den ekonomiska omstruktureringen slutförts.

(58)

Företaget har inte längre några likviditetsproblem och betalar alla löpande utgifter inom utsatt tidsfrist.

(59)

I sitt beslut om inledande av det formella granskningsförfarandet uttryckte kommissionen farhågor om att omstruktureringen främst gick ut på finansiell omstrukturering och att den var otillräcklig när det gäller de industriella aspekterna. I de synpunkter som de polska myndigheterna lämnade efter kommissionens beslut om inledande av det formella granskningsförfarandet lade de fram tillräcklig bevisning för att man genom en modernisering av anläggningarna och omorientering av produktionen hade beaktat dessa aspekter i tillräcklig utsträckning.

(60)

I sitt beslut om inledande av förfarandet uttryckte kommissionen tvivel rörande möjligheterna att hitta en privat investerare. Odlewnia Śrem lyckades dock få ett privat företag att investera i företaget, vilket ökade dess trovärdighet på marknaden.

(61)

De flesta indikatorer i den finansiella analysen visar att företaget befinner sig i en bättre situation efter omstruktureringen, eftersom företagets likviditet, solvens och lönsamhet förbättrats.

(62)

På grundval av ovanstående konstaterar kommissionen att dess tvivel huruvida planen skulle leda till att företagets lönsamhet återställs har skingrats.

(63)

Kommissionen hyste misstankar om att det anmälda omstruktureringsstödet medförde otillbörlig snedvridning av konkurrensen. De polska myndigheterna måste påvisa att minskningen av produktionen av järngjutgods till industriutrustning med 50 % och upphörandet av produktionen av järngjutgods till vindkraftverk utgjorde faktiska kompensationsåtgärder och inte enbart var orsakade av yttre faktorer, såsom minskad efterfrågan eller bristande förmåga att konkurrera på marknaden, och inte enbart utgjorde åtgärder som var nödvändiga för att återställa företagets lönsamhet.

(64)

De polska myndigheterna har påvisat att lönsamhetsutsikterna är goda för båda typerna av produktion. De har också påvisat att Odlewnia Śrem har tekniska möjligheter att fortsätta produktionen på samma nivå som före omstruktureringen. De polska myndigheterna har åtagit sig att minska produktionen av järngjutgods till industriutrustning med 50 % och att helt upphöra med produktionen av järngjutgods till vindkraftverk. Kommissionen anser därför att åtgärderna kan betraktas som kompensationsåtgärder, och inte enbart som åtgärder som är nödvändiga för att återställa företagets lönsamhet.

(65)

De polska myndigheterna har lagt fram detaljerade uppgifter om de belopp som kan betraktas som stödmottagarens eget bidrag till kostnaderna för omstruktureringen.

(66)

Kommissionen har ingen skyldighet att ta ställning till huruvida de inslag som anges i skäl 31 kan betraktas som företagets eget bidrag till omstruktureringen, men anser att de åtgärder som anges i skäl 30 kan anses som företagets eget bidrag.

(67)

När det gäller finansieringskällorna för omstruktureringen kan det sammanfattningsvis konstateras att 23,7 miljoner zloty kan anses som ett bidrag till omstruktureringen från stödmottagarens egna resurser eller från externa resurser som dock inte utgör statligt stöd. De sammanlagda kostnaderna för omstruktureringen, inklusive de kostnader som uppkommit före EU-anslutningen, uppgår till 43,6 miljoner zloty. Odlewnia Śrems eget bidrag uppgår således till 54 % av de sammanlagda kostnaderna för omstruktureringen.

(68)

I riktlinjerna från 2004 anges miniminivån för det egna bidraget till omstruktureringen som 50 %. Kommissionen anser därför att det egna bidraget är betydande, och mot bakgrund av de uppgifter som lämnats är stödet begränsat till vad som är absolut nödvändigt.

(69)

Företaget är dessutom beläget i Stalowa Wola, som ligger i en region som är berättigad till regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget. Detta faktum bör uttryckligen betraktas som en ytterligare faktor som talar för att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden (se punkt 56 i riktlinjerna från 2004).

(70)

Kommissionen anser att Polen har genomfört det berörda stödet i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Kommissionen anser dock att det statliga stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

7.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/17

(1)

En väl fungerande inre marknad är nödvändig för att skapa sysselsättning och tillväxt och för att främja ekonomisk stabilitet. Ju effektivare den inre marknaden är desto mer kommer den att förbättra företagsmiljön och därigenom uppmuntra företag till att investera och skapa arbetstillfällen och desto mer kommer den att öka konsumenternas förtroende och efterfrågan. En väl fungerande inre marknad är därför viktig för att underlätta den europeiska ekonomins återhämtning.

(2)

För en väl fungerande inre marknad är det också viktigt att gemenskapens regler som påverkar den inre marknadens funktion (nedan kallade den inre marknadens regler) införlivas, tillämpas, efterlevs och övervakas på ett korrekt sätt samt harmoniseras på ett tillfredsställande sätt.

(3)

Vid samråd och analys som gjordes som förberedelse för kommissionens meddelande ”En inre marknad för framtidens Europa” (nedan kallat översynen av den inre marknaden) (1) har man hittat ett antal brister som visar att den inre marknaden ännu inte fungerar så väl som den borde. Inom många områden och sektorer återstår det fortfarande mycket arbete. Medborgarna och företagen har ofta inte möjlighet att ta tillvara alla de möjligheter som den inre marknaden erbjuder eftersom reglerna inte tillämpas eller efterlevs på rätt sätt.

(4)

Vid översynen av den inre marknaden föreslog kommissionen därför ett antal konkreta åtgärder för att säkerställa att medborgarna och företagen fortsätter att dra nytta av de fördelar som skapats av den inre marknaden (2).

(5)

Medlemsstaternas och kommissionens åtgärder bör komplettera varandra. Ett samordnat och samarbetsinriktat tillvägagångssätt – i samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna – vars gemensamma mål är förbättrad införlivning, tillämpning och efterlevnad av den inre marknadens regler är av största betydelse för att säkerställa en väl fungerande inre marknad. Det samarbetsinriktade strategin inom ramen för denna rekommendation går längre än det redan inrättade samarbetet för ett antal politiska områden avseende den inre marknaden. I strategin krävs det att det inrättas och upprätthålls ett närmare samarbete inom och mellan medlemsstaterna samt med kommissionen, inom alla områden som är relevanta för den inre marknaden. Den förutsätter också att medlemsstaterna tar på sig ett delat ansvar för och därför en aktivare roll i förvaltningen av den inre marknaden.

(6)

Vid översynen av den inre marknaden, och särskilt under de efterföljande diskussionerna med medlemsstaterna, identifierades vissa områden som viktiga för en väl fungerande inre marknad, nämligen att säkerställa samordning av frågor som gäller den inre marknaden, att förbättra samarbetet inom och mellan medlemsstaterna samt med kommissionen, att förbättra införlivandet av reglerna för den inre marknaden, att övervaka marknaderna och sektorerna för att identifiera eventuella brister i marknadens funktion, att förbättra tillämpningen av reglerna för den inre marknaden, att stärka efterlevnaden av reglerna för den inre marknaden och att främja problemlösning och en regelbunden utvärdering av den nationella lagstiftningen samt att informera medborgarna och företagen om deras rättigheter på den inre marknaden.

(7)

Denna rekommendation bygger i hög grad på de lösningar som redan införts i vissa medlemsstater och som har visat sig fungera i praktiken i de berörda medlemsstaterna. Medlemsstaterna kan själva välja vilka förfaranden som bäst säkerställer att den här rekommendationen genomförs, med hänsyn till förhållandena i det egna landet, eftersom de metoder och förfaranden som fungerar bra i en medlemsstat inte nödvändigtvis fungerar lika bra i en annan.

(8)

Forskningen visar att medlemsstaterna måste förbättra den inre samordningen av frågor som rör den inre marknaden, eftersom kompetensen för närvarande är spridd bland flera olika nationella myndigheter (3). Eftersom tillämpningen av reglerna för den inre marknaden kan inbegripa ett antal nationella, regionala och lokala myndigheter i varje medlemsstat bör samarbetet bland dem främjas. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att det finns en samordningsfunktion för den inre marknaden inom deras nationella förvaltningar och stärka den. Denna samordningsfunktion kan variera beroende på specifika nationella administrativa strukturer och traditioner. De myndigheter som ansvarar för denna funktion bör ha det övergripande ansvaret för att planera, övervaka och utvärdera genomförandet av denna rekommendation.

(9)

Ett nära gränsöverskridande samarbete mellan de av medlemsstaternas myndigheter som är behöriga i frågor som rör den inre marknaden gör det möjligt att bygga upp ett ömsesidigt förtroende, vilket är av största vikt när det gäller den korrekta tillämpningen av reglerna för den inre marknaden. Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de gränsöverskridande nät eller elektroniska informationssystem som kommissionen har inrättat (t.ex. informationssystemet för den inre marknaden IMI, Rapex (4), RASFF (5) eller samarbetsnätverket för konsumentskydd) är i drift, genom att införa lämpliga arrangemang, däribland tilldelning av resurser.

(10)

Resultattavlor för den inre marknaden har visat att det fortfarande finns behov av att förbättra punktligheten och kvaliteten vid införlivandet av direktiven om den inre marknaden. Medan kommissionens rekommendation av den 12 juli 2004 om införlivande med nationell lagstiftning av direktiv som rör den inre marknaden (6) (nedan kallat kommissionens rekommendation från 2004) har tillämpats rent allmänt sett, och även om den har lett till avsevärda förbättringar vad gäller införlivandetakten, måste delar av den fortfarande tillämpas mer effektivt. I denna rekommendation erinras det om att det fortfarande är nödvändigt att vidta och ytterligare utveckla åtgärder som kommissionen rekommenderade i sin rekommendation från 2004 och som fortfarande fungerar som referens för de förvaltningar i medlemsstaterna som arbetar med införlivande. Denna rekommendation bygger också på meddelandet från kommissionen – En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten (7) och på meddelandet från kommissionen – Översyn av Lamfalussyprocessen – En mer enhetlig tillsyn (8).

(11)

Det är nödvändigt att övervaka marknaden för att identifiera de sektorer där marknaderna inte fungerar väl för konsumenter och företag och att fokusera strategierna vad gäller den inre marknaden inom dessa områden. Marknadsövervakning bör därför bli en integrerad del när det gäller utformningen och övervakningen av strategierna för den inre marknaden (t.ex. genom resultattavlan för konsumentmarknaderna). Samarbete mellan kommissionen och medlemsstaternas myndigheter vad gäller övervakning av marknaden och insamling av uppgifter kommer att förbättra kvaliteten på uppgifterna och analysen för användning på nationell nivå och gemenskapsnivå samt bidra till att skapa samförstånd när det gäller frågor som rör den inre marknaden. Medlemsstaterna uppmuntras att delta i den övervakning av marknaden som kommissionen genomför och att vidta liknande åtgärder på nationell nivå, anpassade till de specifika nationella behoven.

(12)

Flera nationella studier har betonat vikten av utbildning för att bistå tjänstemän, inbegripet domare, på nationell, regional och lokal nivå i förvaltningarna så att de på ett korrekt sätt kan införliva, tillämpa och efterleva reglerna för den inre marknaden och vikten av att se till att dessa regler, och effekten på gemenskapens externa konkurrenskraft i allmänhet, alltid beaktas vid utarbetande av den nationella lagstiftningen. Utbildningens betydelse bekräftades ytterligare i en nyligen genomförd studie och resolution om de nationella domarnas roll från Europaparlamentet samt i Europaparlamentets resolution från 2005 om konkurrenslagstiftning (9), samt i en nyligen utfärdad resolution från rådet (10). Tjänstemännen bör även få råd om gemenskapslagstiftningen rent allmänt och om reglerna för den inre marknaden i synnerhet.

(13)

Ett effektivt genomförande av reglerna för den inre marknaden och korrekta åtgärder för att lösa problem som medborgare och företag stöter på skulle hjälpa medborgarna och företagen att dra fördel av de friheter som garanteras i fördraget. Genom att bygga vidare på det samarbete som redan finns inom problemlösningsområdet, särskilt genom Solvit (11) bör medlemsstaterna, med stöd från kommission, förbättra kapaciteten när det gäller problemlösningsmekanismer – antingen i nationella domstolar eller genom mekanismer utanför domstolarna – för att tillhandahålla en effektiv rättslig prövning. Det är viktigt att man tar itu med de förhållanden som orsakar problemen.

(14)

Det är viktigt med en regelbunden övervakning och utvärdering av den nationella lagstiftningen eftersom detta gör det möjligt att kontrollera hur pass effektivt reglerna för den inre marknaden tillämpas i praktiken, och att identifiera sådana bestämmelser som kan hindra medborgare och företag från att dra full fördel av dessa regler. Sådana åtgärder bör vidtas på ett mera systematiskt sätt i alla medlemsstater.

(15)

Nyligen genomförda Eurobarometerundersökningar (12) och uppmaningar riktade till kommissionens avdelningar för information och problemlösning visar att det är nödvändigt att tillhandahålla medborgare och företag mer information om deras rättigheter på den inre marknaden för att de ska kunna utöva dessa rättigheter i praktiken. Det bör dessutom bli möjligt för medborgarna och företagen att få hjälp när de utövar dessa rättigheter. I detta syfte bör medlemsstaterna, med stöd av kommissionen och när så är lämpligt i samarbete med de berörda parterna, säkerställa att det tillhandahålls praktisk information och rådgivning om de frågor som rör medborgare och företag som vill leva, studera, arbeta, starta företag eller tillhandahålla varor eller tjänster i en annan medlemsstat.

(16)

I bilagan till denna rekommendation fastställs åtgärder som medlemsstaterna bör vidta för att tillämpa denna rekommendation och tillhandahålls en förteckning över metoder i vissa medlemsstater som dessa åtgärder baserar sig på. Även om vissa åtgärder till en början kan medföra kostnader anses det att de kan leda till besparingar, t.ex. genom att de nationella administrativa förfarandena blir mer enhetliga, och de bör på lång sikt leda till en mer välfungerande inre marknad och därför ge fördelar för konsumenter och företag.

(17)

Framstegen när det gäller genomförandet av denna rekommendation bör övervakas i nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna, bland annat genom diskussioner med utgångspunkt i standarder och indikatorer inom ramen för rådgivande samordningskommittén för den inre marknaden (Imac). För att kommissionen ska kunna genomföra en utvärdering av effekterna av denna rekommendation fyra år efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning, bör medlemsstaterna tre år efter offentliggörandet i den officiella tidningen skicka rapporter till kommissionen om åtgärder som har vidtagits för att införliva rekommendationen.

1.

att säkerställa och stärka en samordningsfunktion för den inre marknaden för att främja en effektiv samordning inom och mellan myndigheter som ansvarar för frågor som rör den inre marknaden på nationell, regional och lokal nivå och som hos förvaltningen ska kunna fungera som referenspunkt för den inre marknaden,

2.

att underlätta det aktiva samarbetet mellan de administrativa myndigheter som ansvarar för frågor som rör den inre marknaden i de olika medlemsstaterna och med kommissionen, genom tilldelning av tillräckliga resurser,

3.

att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbättra införlivandet av direktiv som påverkar den inre marknaden,

4.

att stödja kommissionens arbete vad gäller övervakning av marknaden och uppgiftsinsamling som är förknippad med denna genom att aktivt bidra till utövandet på gemenskapsnivå och, i tillämpliga fall, genom att överväga liknande åtgärder på nationell nivå,

5.

att säkerställa att nationella myndigheter och tjänstemän har tillräcklig kunskap om gemenskapslagstiftningen rent allmänt och om reglerna för den inre marknaden i synnerhet, för att på ett effektivt sätt tillämpa reglerna för den inre marknaden och i tillämpliga fall ta hänsyn till dessa regler då de förbereder och inför en ny nationell lagstiftning,

6.

att underlätta och uppmuntra till en snabb och effektiv lösning av de problem som medborgare och företag stöter på när de utövar sina rättigheter vad gäller den inre marknaden genom att i allmänhet vidta åtgärder för att förbättra genomförandet av reglerna för den inre marknaden och i synnerhet genom att säkerställa att domstolsväsendet har tillräcklig kunskap om gemenskapslagstiftningen inklusive reglerna för den inre marknaden, samt att tillhandahålla tillräckligt stöd till problemlösningsmekanismer,

7.

att regelbundet genomföra utvärderingar och bedömningar av den nationella lagstiftningen för att säkerställa att den fullständigt överensstämmer med reglerna för den inre marknaden, och därigenom övervaka eventuella undantag eller inskränkningar som föreskrivs i de existerande reglerna för den inre marknaden,

8.

att främja tillhandahållandet av praktisk information om frågor som rör den inre marknaden till företag och medborgare,

9.

att granska de åtgärder och metoder som anges i bilagan och, med hänsyn till de nationella institutionella traditionerna, anpassa de metoder som kommer att eller förväntas komma att leda till en förbättring vad gäller den inre marknadens funktion och som är bäst lämpade för att införliva denna rekommendation,

10.

att samarbeta med kommissionen och med andra medlemsstater när det gäller att övervaka införlivandet av denna rekommendation, regelbundet informera kommissionen om åtgärder som vidtas för att införliva denna rekommendation och skicka en slutrapport till kommissionen tre år efter offentliggörandet av denna rekommendation i Europeiska unionens officiella tidning.

7.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/27