2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/1

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/3

(1)

Kommissionen har tagit emot en begäran om en översyn avseende en ny exportör enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Begäran ingavs av Henan Prosper Skins & Leather Enterprise Co., Ltd (nedan kallad sökanden), en exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

Den produkt som översynen gäller är sämskläder och kombinationssämskläder, även tillskuret i stycken, inbegripet sämskläder och kombinationssämskläder som crust, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten), som nu klassificeras enligt KN-nummer 4114 10 10 och 4114 10 90.

(3)

De åtgärder som för närvarande är i kraft är en slutgiltig antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 1338/2006 (2) enligt vilken import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Kina, även tillverkad av sökanden, är belagd med en slutlig antidumpningstull på 58,9 %.

(4)

Sökanden gör gällande att företaget är verksamt under marknadsmässiga förhållanden enligt definitionen i artikel 2.7 c i grundförordningen eller alternativt, begär individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen. Sökanden gör vidare gällande att företaget inte exporterade den berörda produkten till gemenskapen under den undersökningsperiod som låg till grund för antidumpningsåtgärderna, dvs. perioden 1 april 2004–31 mars 2005 (nedan kallad den ursprungliga undersökningsperioden) och att företaget inte är närstående någon av de exporterande tillverkare av produkten vilka omfattas av de ovannämnda antidumpningsåtgärderna.

(5)

Sökanden gör vidare gällande att företaget började exportera den berörda produkten till gemenskapen först efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden.

(6)

De tillverkare i gemenskapen som såvitt känt är berörda har underrättats om begäran och getts tillfälle att lämna synpunkter.

(7)

Efter att ha granskat den tillgängliga bevisningen drar kommissionen slutsatsen att bevisningen är tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn avseende en ny exportör enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Efter det att den ansökan som anges i skäl 13 tagits emot, kommer man att fastställa om sökanden är verksam under marknadsmässiga förhållanden enligt definitionen i artikel 2.7 c i grundförordningen, eller alternativt om sökanden uppfyller kraven för en individuell tull enligt artikel 9.5 i grundförordningen. Om så är fallet kommer en individuell dumpningsmarginal för sökanden att fastställas samt, om dumpning skulle konstateras, nivån på den tull som kommer att tillämpas på importen till gemenskapen av den berörda produkten från sökanden.

(8)

Om det fastställs att sökanden uppfyller kraven för fastställande av en individuell tull kan det bli nödvändigt att ändra den tullsats som för närvarande tillämpas på import av den berörda produkten från alla övriga exporterande tillverkare, dvs. den tull som nu enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1338/2006 ska tillämpas på ”alla företag” i Kina.

(9)

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser nödvändiga för sin undersökning kommer ett frågeformulär att sändas till sökanden.

(10)

Alla berörda parter uppmanas att lämna sina synpunkter skriftligen och framlägga bevisning till stöd för dessa.

(11)

Kommissionen kan vidare höra berörda parter, om de lämnar en skriftlig begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem.

(12)

Det bör noteras att de flesta av de förfaranderelaterade rättigheter som anges i grundförordningen endast är tillämpliga om parterna ger sig till känna inom den tidsfrist som anges i denna förordning.

(13)

Om sökanden lägger fram tillräcklig bevisning för att företaget är verksamt under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status), dvs. uppfyller de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen, kommer normalvärdet att fastställas i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen. En väl underbyggd ansökan om detta måste lämnas till kommissionen inom den tidsfrist som anges i artikel 4.3 i den här förordningen. Kommissionen kommer att sända ansökningsformulär till sökanden och till myndigheterna i Kina. Sökanden kan också använda denna ansökningsblankett för att ansöka om individuell behandling, dvs. när sökanden uppfyller de kriterier som anges i artikel 9.5 i grundförordningen.

(14)

Om sökanden inte beviljas marknadsekonomisk status, men uppfyller kraven för fastställande av en individuell tull enligt artikel 9.5 i grundförordningen, kommer i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ett lämpligt land med marknadsekonomi att användas för fastställandet av normalvärdet för Kina. Kommissionen har för avsikt att åter använda Förenta staterna för detta ändamål, i likhet med vad den gjorde vid den undersökning som ledde till införandet av åtgärder mot import av den berörda produkten från Kina. Berörda parter uppmanas att inom den särskilda tidsfrist som anges i artikel 4.2 i denna förordning lämna synpunkter på lämpligheten av detta val.

(15)

Om sökanden skulle beviljas marknadsekonomisk behandling, kan dessutom kommissionen vid behov använda slutsatser beträffande normalvärdet i ett lämpligt land med marknadsekonomi, t.ex. för att ersätta otillförlitliga, kinesiska uppgifter om de kostnader eller priser som krävs för fastställandet av normalvärdet, om det skulle visa sig att nödvändiga, tillförlitliga uppgifter inte finns att tillgå i Kina. Kommissionen har för avsikt att använda Förenta staterna även för detta ändamål.

(16)

I enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen bör den gällande antidumpningstullen upphävas för import av den berörda produkten som tillverkas och säljs på export till gemenskapen av sökanden. Samtidigt bör denna import registreras enligt artikel 14.5 i grundförordningen för att antidumpningstullar ska kunna tas ut retroaktivt från och med den dag då denna översyn inleddes i det fall översynen skulle visa att sökanden har sålt produkten till dumpade priser. Storleken på sökandens eventuella framtida betalningsförpliktelser kan inte uppskattas i detta skede av förfarandet.

(17)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas tidsfrister inom vilka

(18)

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom utsatt tid eller lägger väsentliga hinder i vägen för undersökningen, kan enligt artikel 18 i grundförordningen positiva eller negativa avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(19)

Om det framkommer att en berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska dessa enligt artikel 18 i grundförordningen lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter får användas. Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och tillgängliga uppgifter därför används, kan resultatet bli mindre gynnsamt för den berörda parten än det hade blivit om denna hade samarbetat.

(20)

Alla personuppgifter som samlas in under undersökningens gång kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (3).

(21)

Om de berörda parterna anser sig ha svårigheter vid utövandet av sina rättigheter att försvara sig, kan de begära att förhörsombudet (Hearing Officer) vid generaldirektoratet för handel (GD Handel) ingriper. Förhörsombudet verkar som kontakt mellan berörda parter och kommissionens avdelningar och fungerar vid behov som medlare i förfarandefrågor som påverkar skyddet av parternas rättigheter, särskilt när det gäller tillgång till handlingar i ärendet, sekretess, förlängning av tidsfrister och behandling av skriftliga eller muntliga synpunkter. För närmare upplysningar och kontaktuppgifter, se förhörsombudets webbsidor på GD Handels webbplats (http://ec.europa.eu/trade).

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat H

N105 4/92

1049 Bryssel, BELGIEN

Fax +32 22956505

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/7

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 anges de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar (tidigare även kallat penningmedel) och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 18 juni 2009 beslutade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté att ändra förteckningen över de fysiska personer och de juridiska personer, grupper och enheter som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser genom att lägga till en fysisk person i förteckningen mot bakgrund av uppgifter om denna persons associering med al-Qaida. Sanktionskommittén har meddelat skälen för denna ändring.

(3)

Bilaga I bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla bör denna förordning träda i kraft omedelbart.

(5)

Kommissionen kommer att meddela den fysiska personen grunderna för denna förordning, ge personen tillfälle att lämna synpunkter på dessa grunder och se över förordningen mot bakgrund av inkomna synpunkter och annan eventuell tillgänglig information.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/9

(1)

Enligt artikel 61 första stycket led d i förordning (EG) nr 1234/2007 får socker som under ett regleringsår produceras utöver den kvot som avses i artikel 56 i den förordningen endast exporteras inom ramen för den kvantitativa gräns som fastställts av kommissionen.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 924/2008 av den 19 september 2008 om fastställande av den kvantitativa gränsen för export av utomkvotssocker och isoglukos fram till slutet av regleringsåret 2008/09 (3) fastställs ovannämnda kvantitativa gränser.

(3)

De kvantiteter socker som omfattas av ansökningar om exportlicens överstiger den kvantitativa gräns som fastställs i förordning (EG) nr 924/2008. Det bör därför fastställas en procentsats för godkännande för de kvantiteter som begärdes den 22, 23, 24, 25 och 26 juni 2009. Alla ansökningar om exportlicens för socker som lämnats in efter den 29 juni 2009 bör därför avslås och inlämnandet av ansökningar om exportlicenser bör avbrytas.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/10

(1)

De importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 1 juli 2009 fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 570/2009 (3).

(2)

Eftersom de beräknade genomsnittsvärdena av importtullarna avviker med 5 EUR/t från de fastställda värdena, bör de importtullar som fastställs i förordning (EG) nr 570/2009 justeras i motsvarande mån.

(3)

Förordning (EG) nr 570/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/13

(1)

Från och med den 22 till och med den 26 juni 2009 lämnades det i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 950/2006 och/eller (EG) nr 508/2007 av den 7 maj 2007 om öppnande av tullkvoter för import till Bulgarien och Rumänien av rårörsocker för raffinering under regleringsåren 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 (3) in ansökningar om importlicenser till de behöriga myndigheterna för en kvantitet som motsvarar eller överskrider den tillgängliga kvantiteten för löpnummer 09.4331 och 09.4337 (2008–2009) och 09.4341 (juli–september 2009).

(2)

Kommissionen bör därför fastställa en tilldelningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den tillgängliga kvantiteten och meddela medlemsstaterna att den gällande gränsen har uppnåtts.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/18

(1)

Enligt artikel 2 b i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat fördraget) ska enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd fastställas.

(2)

I artikel 30 i fördraget anges det att det inom gemenskapen ska fastställas grundläggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

(3)

I rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (3), fastställdes grundläggande säkerhetsnormer. Bestämmelserna i det direktivet har kompletterats med mer detaljerad lagstiftning.

(4)

Såsom erkänns av Europeiska gemenskapernas domstol (nedan kallad EG-domstolen) i sin rättspraxis (4) har gemenskapen, tillsammans med sina medlemsstater, delad behörighet på områden som omfattas av konventionen om kärnsäkerhet (5).

(5)

Såsom erkänns av EG-domstolen i sin rättspraxis utgör bestämmelserna i kapitel 3 i fördraget, om hälsoskydd, en sammanhängande enhet som ger kommissionen ganska omfattande befogenheter att skydda befolkningen och miljön mot riskerna för kontaminering med radioaktiva ämnen.

(6)

Såsom erkänns av EG-domstolen i sin rättspraxis innebär inte de uppgifter som gemenskapen åläggs genom artikel 2 b i fördraget att uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd att, när dessa normer har fastställts, att medlemsstaterna inte kan föreskriva strängare skyddsåtgärder.

(7)

I rådets beslut 87/600/Euratom av den 14 december 1987 om en gemenskapsordning för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (6), fastställs villkor för tillkännagivandet och tillhandahållandet av information som medlemsstaterna ska använda för att skydda befolkningen i händelse av en radiologisk olycka. Genom rådets direktiv 89/618/Euratom av den 27 november 1989 om information till allmänheten om hälsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (7), åläggs medlemsstaterna att informera allmänheten i händelse av en radiologisk olycka.

(8)

Medlemsstaternas nationella ansvar för kärnsäkerheten vid kärntekniska anläggningar är den grundprincip på vilken de internationella reglerna för kärnsäkerheten bygger på, vilket även bekräftas genom konventionen om kärnsäkerhet. Principen om nationellt ansvar, liksom principen om att huvudansvaret för kärnsäkerheten vid en kärnteknisk anläggning ligger hos tillståndshavaren under den nationella behöriga tillsynsmyndighetens kontroll och de behöriga tillsynsmyndigheternas oberoende, bör stärkas genom detta direktiv.

(9)

Varje medlemsstat har rätt att själv besluta över sin energimix i enlighet med relevant nationell politik.

(10)

Vid utformandet av ett lämpligt nationellt ramverk enligt detta direktiv kommer nationella förhållanden att beaktas.

(11)

Medlemsstaterna har redan vidtagit åtgärder för att kunna uppnå en hög kärnsäkerhetsnivå inom gemenskapen.

(12)

Även om detta direktiv närmast berör kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar är det också viktigt att säkerställa säker hantering av använt bränsle och radioaktivt avfall, inbegripet vid lagrings- och slutförvarsanläggningar.

(13)

Medlemsstaterna bör, i tillämpliga fall, utvärdera de grundläggande säkerhetsprinciper som fastställts av Internationella atomenergiorganet (8) (IAEA) som bör utgöra den ram för tillämpningen som medlemsstaterna bör beakta vid genomförandet av detta direktiv.

(14)

Det är lämpligt att bygga vidare på den process inom vilken de nationella tillsynsmyndigheterna i medlemsstater med kärnkraftverk på sitt territorium har samarbetat inom ramen för den västeuropeiska sammanslutningen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Western European Nuclear Regulators Association – Wenra), som har fastställt ett stort antal referensnivåer för reaktorsäkerheten.

(15)

Med anledning av rådets uppmaning om inrättande av en högnivågrupp på EU-nivå, vilken återfinns i rådets slutsatser från den 8 maj 2007 om kärnsäkerhet och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, inrättades den europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Ensreg) genom kommissionens beslut 2007/530/Euratom av den 17 juli 2007 om inrättande av Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering (9), för att bidra till att gemenskapens mål på kärnsäkerhetsområdet ska kunna uppnås.

(16)

Det är lämpligt att inrätta en enhetlig struktur för medlemsstaternas rapporter till kommissionen om genomförandet av detta direktiv. Med hänsyn till Ensreg-medlemmarnas omfattande erfarenhet skulle gruppen kunna ge värdefulla bidrag i detta avseende och därigenom underlätta samråd och samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter.

(17)

Vid sitt femte möte den 15 oktober 2008 antog Ensreg tio principer att användas vid utarbetandet av ett direktiv om kärnsäkerhet, vilket framgår av dess protokoll av den 20 november 2008.

(18)

Framsteg inom kärnteknik, kunskaper som har inhämtats från driftserfarenhet och säkerhetsforskning och förbättring av ramverken för tillsyn skulle kunna ha potential att ytterligare förbättra säkerheten. För att uppfylla sitt åtagande att upprätthålla och förbättra säkerheten bör medlemsstaterna beakta dessa faktorer när de utvidgar sina kärnkraftsprogram eller beslutar att använda kärnkraft för första gången.

(19)

Upprättandet av en stark säkerhetskultur vid en kärnteknisk anläggning är en av de grundläggande ledningsprinciper som krävs för säker drift av anläggningen.

(20)

Underhåll och ytterligare utveckling av expertis och färdigheter inom kärnsäkerhet bör bland annat grundas på en läroprocess från tidigare driftserfarenhet och med utnyttjande av utvecklingen inom metodik och vetenskap, enligt vad som är lämpligt.

(21)

Under tidigare år har medlemsstaterna genomfört självutvärderingar i nära samband med internationella inbördes granskningar under ledning av IAEA, i form av uppdrag för dess granskningstjänster (International Regulatory Review Team eller Integrated Regulatory Review Service). Medlemsstaterna har i en anda av öppenhet och insyn frivilligt genomfört dessa utvärderingar och bjudit in till dessa granskningsuppdrag. Självutvärderingar och tillhörande inbördes granskningar av den rättsliga, organisatoriska och reglerande infrastrukturen bör syfta till att stärka och förbättra medlemsstaternas nationella ramverk, samtidigt som dess kompetens när det gäller att garantera kärnsäkerheten vid de kärntekniska anläggningarna på deras territorium erkänns. Självutvärderingar som följs av internationella inbördes granskningar utgör varken inspektioner eller revisioner utan är en mekanism för inbördes lärande, där olika tillvägagångssätt för organisationen av och metoderna vid den behöriga tillsynsmyndigheten godtas, samtidigt som man tar i beaktande en medlemsstats hantering av tillsyn, tekniker och strategier som bidrar till att garantera ett starkt system för kärnsäkerhet. De internationella inbördes granskningarna bör ses som ett tillfälle att utbyta yrkesmässiga expertkunskaper, dela med sig av gjorda erfarenheter och god praxis i en anda av öppenhet och samarbete genom inbördes rådgivning, snarare än genom kontroll eller kritik. Med erkännande av behovet av flexibilitet och lämplighet avseende olika befintliga system i medlemsstaterna bör en medlemsstat själv ha rätt att avgöra vilka delar av dess system som ska vara föremål för den inbördes granskning som begärts, i syfte att fortlöpande förbättra kärnsäkerheten.

(22)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (10) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

a)

Att upprätta ett gemenskapsramverk för att upprätthålla och främja en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten och regleringen av denna.

b)

Att säkerställa att medlemsstaterna tillhandahåller lämpliga nationella arrangemang för en hög kärnsäkerhetsnivå för att skydda arbetstagarna och allmänheten mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning från kärntekniska anläggningar.

a)

anrikningsanläggning, anläggning för tillverkning av kärnbränsle, kärnkraftverk, upparbetningsanläggning, forskningsreaktor, anläggning för förvaring av använt bränsle och

b)

anläggning för lagring av radioaktivt avfall som finns på samma plats och har ett direkt samband med kärntekniska anläggningar enligt led a.

a)

Antagandet av nationella kärnsäkerhetskrav. Fastställandet av hur de antas och genom vilka styrmedel de tillämpas faller inom medlemsstaternas behörighet.

b)

Tillhandahållandet av ett system för tillståndsgivning och förbud mot drift av kärntekniska anläggningar utan tillstånd.

c)

Tillhandahållandet av ett system för kärnsäkerhetstillsyn.

d)

Åtgärder för efterlevnad, inbegripet tillfälligt avbrytande av driften samt ändring eller återkallande av ett tillstånd.

a)

kräva att tillståndshavaren uppfyller de nationella kärnsäkerhetskraven och villkoren för tillståndet i fråga,

b)

kräva att tillståndshavaren visar att han uppfyller dessa krav, inklusive de krav som anges i artikel 6.2–6.5,

c)

kontrollera att tillståndshavaren uppfyller kraven genom utvärderingar och inspektioner samt

d)

utföra verkställighetsåtgärder och även avbryta driften av en kärnteknisk anläggning i enlighet med de villkor som anges i det nationella ramverk som avses i artikel 4.1.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/23

(1)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 1490/2002 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår klorsulfuron, cyromazin, dimetaklor, etofenprox, lufenuron, penkonazol, triallat och triflusulfuron.

(2)

Effekterna av dessa verksamma ämnen på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 1490/2002 för ett antal av de användningsområden som anmälarna har föreslagit. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1490/2002 ska lämna relevanta bedömningsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). För klorsulfuron och cyromazin var den rapporterande medlemsstaten Grekland och alla relevanta uppgifter lämnades den 27 juli 2007 och den 31 augusti 2007. För dimetaklor och penkonazol var Tyskland den rapporterande medlemsstaten och alla relevanta upplysningar lämnades den 2 maj 2007 respektive den 19 juni 2007. För etofenprox var den rapporterande medlemsstaten Italien och alla relevanta upplysningar lämnades den 15 juli 2005. För lufenuron var den rapporterande medlemsstaten Portugal och alla relevanta uppgifter lämnades den 20 september 2006. För triallat var den rapporterande medlemsstaten Förenade kungariket och alla relevanta uppgifter lämnades den 6 augusti 2007. För triflusulfuron var den rapporterande medlemsstaten Frankrike och alla relevanta upplysningar lämnades den 26 juli 2007.

(3)

Utvärderingsrapporterna har varit föremål för inbördes granskning av medlemsstaterna och Efsa, och de lades fram för kommissionen i form av myndighetens vetenskapliga rapporter (4) den 26 november 2008 om klorsulfuron, den 17 september 2008 om cyromazin och dimetaklor, den 19 december 2008 om etofenprox, den 30 september 2008 om lufenuron och triflusulfuron, den 25 september 2008 om penkonazol och den 26 september 2008 om triallat. Medlemsstaterna och kommissionen har granskat rapporterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och de godkändes slutgiltigt den 26 februari 2009 som kommissionens granskningsrapporter om klorsulfuron, cyromazin, dimetaklor, lufenuron, penkonazol, triallat och triflusulfuron samt den 13 mars 2009 om etofenprox.

(4)

Av de olika undersökningar som gjorts har det framgått att växtskyddsmedel som innehåller klorsulfuron, cyromazin, dimetaklor, etofenprox, lufenuron, penkonazol, triallat och triflusulfuron i allmänhet kan antas uppfylla de krav som fastställs i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapporter. Dessa verksamma ämnen bör därför införas i bilaga I så att godkännanden för de växtskyddsmedel som innehåller dessa verksamma ämnen kan beviljas i alla medlemsstater i enlighet med direktivet i fråga.

(5)

Oberoende av ovanstående bör ytterligare uppgifter inhämtas om vissa specifika aspekter. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Det är därför lämpligt att för lufenuron, dimetaklor och klorsulfuron kräva att de anmälande företagen lämnar in uppgifter om de verksamma ämnenas kemiska sammansättning i den form de tillverkas. För cyromazin och penkonazol bör man dessutom kräva att de anmälande företagen lämnar in ytterligare uppgifter om omvandling, spridning och fördelning av metaboliten NOA 435343 i mark (för cyromazin) och U1 (för penkonazol) och om risken för vattenlevande organismer. Vidare är det lämpligt att för triallat kräva att det anmälande företaget lämnar in ytterligare uppgifter om den primära växtmetabolismen, omvandling, spridning och fördelning av markmetaboliten diisopropylamin, den potentiella risken för att ämnet biomagnifieras i den marina näringskedjan, risken för fiskätande däggdjur och långsiktiga risker för daggmaskar. Dessutom är det lämpligt att för etofenprox kräva att det anmälande företaget lämnar in ytterligare uppgifter om risken för vattenlevande organismer, bland annat risker för organismer i sediment, samt att ytterligare studier lämnas in om risken för endokrina störningar hos vattenlevande organismer (livscykelstudier hos fisk). Slutligen bör man för dimetaklor, klorsulfuron och triflusulfuron kräva att de anmälande företagen lämnar in ytterligare uppgifter om metaboliters toxikologiska relevans när det gäller ämnen som klassificeras som cancerogen i kategori 3.

(6)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter ges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(7)

Utan att det påverkar de förpliktelser som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna ges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att granska befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller klorsulfuron, cyromazin, dimetaklor, etofenprox, lufenuron, penkonazol, triallat och triflusulfuron för att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt de i artikel 13, och de relevanta villkoren i bilaga I är uppfyllda. Medlemsstaterna bör, i förekommande fall, ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Genom undantag från ovanstående tidsfrist bör en längre period föreskrivas för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(8)

Erfarenheter från tidigare införanden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 (5) har visat att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av kraven på innehavarna av befintliga godkännanden när det gäller tillgång till uppgifter. För att man ska undvika ytterligare svårigheter tycks det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt den att kontrollera att innehavarna av ett godkännande kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden i förhållande till de direktiv om ändring av bilaga I som hittills har antagits.

(9)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om en produkt innehåller klorsulfuron, cyromazin, dimetaklor, etofenprox, lufenuron, penkonazol, triallat eller triflusulfuron som enda verksamma ämne, om så krävs, senast den 30 juni 2014 ändra eller återkalla godkännandet, eller

b)

om en produkt innehåller klorsulfuron, cyromazin, dimetaklor, etofenprox, lufenuron, penkonazol, triallat eller triflusulfuron som ett av flera verksamma ämnen, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 30 juni 2014 eller vid det datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv som inför det berörda ämnet eller de berörda ämnena i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är det senaste.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/34

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/35

(1)

Europeiska centralbanken (ECB) har från och med den 1 januari 1999 ensamrätt att godkänna den mängd mynt som får ges ut av de medlemsstater som har infört euron (de deltagande medlemsstaterna).

(2)

Den 26 maj 2009 sökte den österrikiska centralbanken, Oesterreichische Nationalbank, ECB:s godkännande för att Österrike under 2009 ska få ge ut ytterligare 160 miljoner euro i euromynt.

2.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 172/36

(1)

Den 12 juni 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/406/Gusp (1) om Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo (Eusec RD Congo), som ersatte det uppdrag som tidigare hade inrättats genom gemensam åtgärd 2005/355/Gusp (2).

(2)

Den 26 juni 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/491/Gusp (3) om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2007/406/Gusp till och med den 30 juni 2009.

(3)

Efter samråd med de kongolesiska myndigheterna och andra berörda parter förefaller det nu vara nödvändigt att förlänga uppdraget, och den 12 maj 2009 rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att uppdraget ska förlängas med ytterligare tre månader.

(4)

Gemensam åtgärd 2007/406/Gusp bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 9.1 andra stycket ska ersättas med följande:

”Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna i samband med uppdraget för perioden från och med den 1 juli 2008 till och med den 30 september 2009 ska vara 8 450 000 EUR.”

2.

Artikel 16 andra stycket ska ersättas med följande:

”Den ska tillämpas till och med den 30 september 2009.”